Fortsättning från s. 14
‣
Bokrecension: Lymfologi – En guide i teori och praktik Helenas kommentar om boken: Ödem är endast ett symptom på att något är fel i vätskebalansen i kroppen. Kroniskt ödem är ett progredierande sjukdomstillstånd. Ödem som inte upptäcksoch behandlas i ett tidigt stadium förvärras och kan ge upphov till många fall av långtidssjukskrivningar och sjukpension samt i värsta fall till svåra biverkningar som är en fara för patientens liv. Bristande kunskap inom området lymfologi skapar en ond cirkel med många följdverkningar för patienter med ödem. Denna bok innehåller en gedigen grundkunskap om vad som händer i kroppen vid ödem, de vanligaste diagnoserna samt några av de behandlingsinsatser som kan bidra till att hejda utvecklingen. Pia Bergholms bok är efterlängtad och jag ser fram emot att boken så småningom kommer att användas för att öka kunskapen om lymfologi inom sjukvården. Att diagnosticera ödem i tidigt stadium samt att vidta åtgärder för att hejda utvecklingen av ett lymfödem är inte bara viktigt för varje enskild patients livskvalitet utan även för att minska på de sjukvårds- och samhällskostnader som uppstår i samband med att ett ödem inte fått rätt diagnos och behandling i tid. Bokens allomfattande utformning gör att den kan användas i alla utbildningssammanhang; alltifrån information och utbildning av patienter och sjukvårdspersonal till specialutbildning av lymfterapeuter.
I nästa nummer av Lymfan I Lymfan 3/2020 kommer rapport från SÖF:s digitala årsmöte och presentation av den nya styrelsen. Dessutom hoppas i på rapporter från lipödemmånaden och aktuell information om verksamheten. Har du tips eller förslag på vad du önskar att vi skriver om? Tveka inte att höra av dig till redaktionen. LYMFAN nr 2 2020
Helenas Krönika Räddaren i nöden – mekaniska händer från Israel Där står den på mitt nattduksbord, lymfapressen, likt en stor vit brödlåda. Jag plockar upp den omsorgsfullt vikta jackan som hör till lymfapressen och drar den långsamt på mig. Den blågrå jackan är kopplad till maskinen med grå smala sladdar. Jackan är svår att ta på sig och jag funderar varje gång på hur man skulle kunna förbättra designen, jackan är hård, kall och otymplig, jag känner mig som en astronaut. I väskan som följer med lymfapressen ligger ett visitkort, jag läser på kortet att maskinen är tillverkad på en kibbutz i Israel. Min lymfteraupet bär huvudduk och jag tänker att i min kropp förenas nu två livsåskådningar. Att vara metaforisk under en pandemi är oundvikligt, dessutom går jag igenom min cancer fortfarande, cancerfri men med många operationer kvar. Lymfapressen är räddaren i nöden, landstinget har inte råd med varma mänskliga händer för att behandla min kropp, samtidigt befinner sig världen i en pandemi och allt är nedstängt, jag hade inte fått behandlingar oavsett, men på mitt bord står mekaniska händer från ”Kibbutz Afek”. Jag har känt skuld för att jag inte hanterar alla moment i den omfattning som krävs: torrborsta, motionera, smörja, undvika värme och sol, göra övningar helst regelbundet under dagen, skölja ärmar och handskar. Det är alltid något som jag missar och detta tar upp för mycket av min tankeverksamhet, jag ska även ta hand om mig emotionellt. Jag har provat allt enligt broschyrer för lymfödem, jag har till och med gått ned i vikt, nästan tio kilo, men min arm har inte blivit bättre. Min lymfterapeut i Nyköping säger det jag aldrig fått höra under de här åren - ”de kanske skar av just de lymfbanor och noder som din arm behövde för ett flöde, då hjälper inte mycket.” Hennes ord letar sig långsamt in i mig, det är alltså inte mitt fel, jag behöver inte bära skammen? Jag känner hur mitt hjärta nu slår lite långsammare, mitt bröstkorg andas lugnare, jag känner mig friare, mindre skuldbelagd och jagad. Det duger som det är. Hennes ord är de mest skuldbefriande orden jag hört och som vi alla med ödem skulle må bra av förstå du gör ditt bästa utifrån dina förutsättningar. Detta är den stora skillnaden mellan mänskliga och mekaniska händer, de mänskliga ger tröst och kunskap.
25
