Läraren 9 2023

Fältpraktik i partnerskola

Granhultsskolan i Grankulla är en av Helsingfors universitets partnerskolor som tar emot studerande under deras praktikperiod. Åsa Jungarå är handledande lärare.

Ledaren

mattias fagerholm Chefredaktör

Suomessa puhutaan suomea

Kunskapsutvecklingen i finska är rätt blygsam i de finlandssvenska skolorna, åtminstone i kommuner där svenskan är dominerande. Det visar en kartläggning som Nationella centret för utbildningsutvärdering NCU gjorde i höstas. NCU tittade på utvecklingen från årskurs sex till årskurs nio och resultaten i de kommuner där andelen svenskspråkiga uppgår till över 80 procent stämmer till eftertanke. Utvecklingen var endast 45 poäng, vilket kan jämföras med 175 poäng i kommuner där andelen svenskar är under 10 procent.

Det säger sig självt att det är svårare att utveckla sina kunskaper i finska om omgivningen på det stora hela är helsvensk. Det ska också sägas att kartläggningen gjordes under pandemin vilket kan ha missgynnat de helsvenska eleverna som sannolikt inte fick det stöd de hade varit i behov av. Vid NCU menar man ändå att allt inte kan sättas på pandemins konto.

Det är sällan fruktsamt att försöka rangordna läroämnen i någon slags viktighetsordning. När det gäller den finlandssvenska skolan är det ändå två ämnen som har en särskild vikt. Det ena är givetvis modersmålet, svenskan är fundamentet för den finlandssvenska skolan.

ÅRGÅNG 49 (130). Äldsta föregångaren, Tidskrift för folkskolan och folkhögskolan, började utkomma 1894. Utgivare Finlands Svenska Lärarförbund, Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, tfn växel 020 749 54 60. Redaktion Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors.

CHEFREDAKTÖR Mattias Fagerholm, 040 844 2618 , e-post mattias.fagerholm[at]fsl.fi

REDAKTÖR Tom Ahlfors, tfn 040 503 65 28, e-post tom.ahlfors[at]fsl.fi.

WEBBSIDA www.lararen.fi

PRENUMERATIONER/ADRESSÄNDRINGAR Anita Stark, tfn 020 749 54 64, e-post anita.stark[at]fsl.fi.

ANNONSCHEF Lisbeth Lönnqvist, tfn (09) 803 9553, e-post lisbeth.lonnqvist[at]kolumbus.fi (ej tjänsteannonser).

Annonspriser 3,55 euro/spaltmm

PRENUMERATION 1/1 år 68 euro, 1/2 år 37 euro. LÄRAREN ansvarar ej för retur av icke-beställda manuskript. ISSN 0356-7842. Botnia Print, 2023.

Det andra är finskan, för en liten språkminoritet gäller det att behärska majoritetsspråket för att kunna ta sig framåt. Suomessa puhutaan suomea, like it or not.

Därför är det smått bekymmersamt att kunskapskurvan inte stiger speciellt brant i de svenskdominerade områdena. Avsikten är här inte att peka finger åt de lärare som undervisar i finska. Tvärtom, frågan som bör ställas är hur lärarna kan stödas i sitt värv. Har de redskapen som behövs för att sköta sitt uppdrag på bästa sätt? Finns kvalitativa läromedel i tillräckligt stor utsträckning? Har vi tillräckligt många undervisningstimmar i finska? Inleds undervisningen tillräckligt tidigt? Svarar lärarutbildningen mot framtidens behov? Finns det skäl att se över undervisningsmetoderna? Fungerar den modersmålsinriktade finskan tillfredsställande? Bara för att nämna några frågeställningar. Med tanke på den betydelse undervisningen i finska har i den finlandssvenska skolan skulle det vara klokt att fördomsfritt fundera om pusselbitarna är på plats och var det eventuellt finns utvecklingsmöjligheter. Svenskan och finskan är två hörnpelare i den finlandssvenska skolan. Om den ena sjunker ihop lutar hela skolbygget oroväckande.

Svenskan och finskan är två hörnpelare i den finlandssvenska skolan. Om den ena sjunker ihop lutar hela skolbygget oroväckande.

Vi ses på

Stafettkarnevalen 19–20.5.2023!

Sök upp FSL-tältet i tältbyn vid Olympiastadion och kom och säg hej! I vanlig ordning är FSL på plats i dagarna två under Stafettkarnevalen i Helsingfors. Kom gärna förbi på en kopp kaffe och en pratstund med facket.

FINLANDS

ord

inger damlin Förbundsordförande

Klassföreståndare kämpar med elevers frånvaro

Problematiken med skolfrånvaro utmanar skolsystemet, hemmet och samhället. Framför allt är det en riskfaktor för elevers mående och lärande. Vi lärare och rektorer ser det här i vår vardag. Skolfrånvaro är ett komplext problem, och det finns definitivt många orsaker bakom det. Det är ingalunda så att ökningen helt och hållet kan förklaras av pandemin, men konsekvenserna av dessa extrema tider syns bland växande barn och unga, och kommer med högsta sannolikhet att göra det också en tid framöver. Därför är det viktigt att vi tar problematiken på allvar.

Ville trampar för ett utbildningsvänligt regeringsprogram

Utanför Ständerhuset i Helsingfors har lärarfacken OAJ och FSL parkerat sin cykel. Varje morgon inför dagens regeringsförhandlingar bjuds det på kaffe, xylitolpastiller och en påminnelse om vad partierna lovade inför riksdagsvalet.

Ville Arponen, klasslärare vid Storängens skola och aktiv i Esbo-Grankulla lärarförening, finns på plats utanför Ständerhuset för att över en kaffekopp diskutera utbildningspolitik.

– Det har varit en skön morgon Vi har träffat beslutsfattare och har haft en möjlighet att påminna om vad som är viktigt för oss lärare och utbildningen i Finland, säger Arponen.

Vad har du påmint om?

– Till exempel att utbildningsfinansieringen måste upp till en nordisk nivå. Vi ligger efter alla andra nordiska länder, vilket också FSL:s fullmäktige påpekade för några veckor sedan. Men vi har också talat om en lärardimensionering, att det finns tillräckligt med vuxna i klassrummen.

– Huvudbudskapet är att man har lovat att inte skära i utbildningen, vi påminner om att de ska hålla sitt löfte, säger Jaakko Salo, utbildningspolitisk chef vid OAJ. Kaffe, varsågod!

Sakta med säkert anländer regeringsförhandlarna till Ständerhuset. Alla ger sig inte tid att stanna

för en kopp kaffe.

– Nu ska vi börja jobba, säger Peter Östman (KD) och tackar nej.

Sebastian Tynkkynen (Sannf) är varken intresserad av kaffe eller xylitolpastiller. Partikamraten och riksdagsledamoten Juha Mäenpää tar dock gärna en kopp kaffe. Han har ett förflutet som speciallärare inom yrkesutbildningen och deklarerar att det är ett bra förslag att göra utbildningen tvåårig. Också Janne Sankelo, riksdagsledamot för Samlingspartiet och tidigare rektor, ger sig tid att växla några ord vid kaffeståndet. Du tänker väl på utbildningen?

påminner Jaakko Salo.

– Natt och dag, försäkrar Sankelo.

Ville Arponen sticker en broschyr med FSL:s valteser i handen på Anita Westerholm, ordförande för Svenska Kvinnoförbundet och också Anna-Maja Henrikssons medarbetare.

– Vi i SFP har talat för utbildningen och att man inte ska skära där, säger Westerholm.

Och det håller?

– Jag utgår från att vi håller fast vid vad vi lovat, säger hon.

Det är också Ville Arponens utgångspunkt.

– Jag litar på att man håller sina löften. Det är vad man har lovat sina väljare, säger han.

– Nog får vi jobba hårt för att påminna om utbildningens betydelse och om hur svår sits den befinner sig i. Det är utmanande i

ett läge då man förhandlar om väldigt stora nedskärningar, säger Jaakko Salo.

Försiktigt positiva signaler Utbildningsfrågorna är kanske inte de svåraste i de pågående regeringsförhandlingarna. Invandringspolitiken är säkert en större stötesten, för att inte tala om de nedskärningar som Samlingspartiet med sonderaren Petteri Orpo i spetsen har aviserat.

– De allra flesta verkar tycka att utbildningen är viktig. Signalerna är positiva, men det återstår att se hur regeringsprogrammet ser ut, säger Arponen.

Vilka förhoppningar har du själv?

– Jag hoppas på en satsning på utbildningen. Det värsta som kan ske är en nedskärning, det är det sista vi behöver nu.

En av de mest akuta frågorna är en reform av trestegsstödet, och enligt den modell som OAJ har utarbetat skulle det krävas 200 miljoner i tilläggsfinansiering.

– Trestegsstödet haltar. Det räcker inte till idag vilket betyder att eleverna inte får det stöd de behöver, säger Ville Arponen.

– Trestegsstödet har varit så mycket på agendan så jag tror nog att man gör något åt det under följande regeringsperiod, säger Jaakko Salo.

text och foto: mattias fagerholm

I de högre klasserna står klassföreståndaren för trygghet och kontinuitet under de åren då undervisningen är ämnesbaserad. Klassföreståndaruppdraget är brett, det är knappt med tid och det upplevs som betungande vartefter åläggande efter åläggande läggs på uppdraget. Frånvarotrappor är i sig en god tanke. Men att klassföreståndaren ska följa upp varje enskild elevs frånvaro och agera enligt föreskrifter tar enormt mycket tid. Tid som egentligen inte finns.

Då problem i samhället identifieras så blir det ofta skolans jobb att fixa dem. Den trenden måste vi omedelbart svänga. Att bygga en fungerande verksamhetskultur som vilar på delaktighet och öppenhet är väsentligt för varje skola. En stor utmaning just nu är antalet aktörer som profilerat sig på skoltrivsel eller välmåendefrågor och ser skolan som sin arena för business. Rektorn måste stå dörrvakt och värna om begrepp som lärande, trygghet och välmående utgående från skolans ramar.

Tidsbristen blir akut då det mångprofessionella förebyggande samarbetet haltar och antalet individuella möten kring elevers skolfrånvaro ökar lavinartat. Och ansvaret förblir skolans.

Tidsbristen för klassföreståndare i allt större basgrupper uppstår då skolfrånvaron inte enbart ska följas upp, det ska också hållas kontakt med vårdnadshavare, det ska ageras kring frånvaron genom att sammankalla till möten på olika nivåer och i olika omfattning beroende på var i frånvarotrappan eleven befinner sig. Tid behöver också ges åt klassföreståndaren att kunna stöda, handleda i skolgång och se varje växande elev.

Tidsbristen blir akut då det mångprofessionella förebyggande samarbetet haltar och antalet individuella möten kring elevers skolfrånvaro ökar lavinartat. Och ansvaret förblir skolans.

Intentionen i det förebyggande arbetet i skolan kring välmående är att involvera vårdnadshavare i välmåendefrågor. Varje förälder har en central roll som stöd i barns skolgång. Föräldrar är också viktiga i arbetet kring skolfrånvaro. En fungerande relation som bygger på tillit och respekt mellan hem och skola är därför guld. Den relationen bygger på en öppen verksamhetskultur där alla vet hur man i skolan dagligen jobbar kring skolfrånvaro och hur man kan samarbeta.

Nästa läsår finns klara nationella föreskrifter kring hur vi i skolan ska följa upp och agera kring skolfrånvaro. Men det räcker inte. Att bygga en verksamhetskultur som ökar skoltrivseln är av största vikt för en välmående skola. Till det behövs tid, tillit och tydliga rutiner. Ja, och ett jättestarkt skol-tillsammans.

Klasslärare Ville Arponen mötte parterna i regeringsförhandlingarna då de samlades på Ständerhuset i Helsingfors och delade ut broschyrer med FSL:s valteser som uppgjordes inför riksdagsvalet.

”De flesta lyckas med det mesta!”

Åsa Jungarå, till vardags

klasslärare för åk 5 vid Granhultsskolan i Grankulla, koordinerar praktiken för de lärarstuderande från Helsingfors universitet som gör sin praktik vid partnerskolorna i Grankulla, vid både låg- och högstadium. Åsa är också själv handledande lärare.

I Granhultsskolan sköts handledningen av sex klasslärare och två ämneslärare. Universitetet tar in 40 klasslärarstuderande per läsår. Hur många tar Granhultsskolan emot under praktikperioderna?

– Det här läsåret har vi haft sex studerande på hösten och lika många nu på vårterminen. Studerandenas avslutande praktik i slutet av studietiden under det fjärde studieåret sker på hösten och de studerande som är här nu gör sin första praktik under sitt andra studieår, berättar Åsa Jungarå.

Den skola man gör sin första praktik i skall man inte återvända till för den avslutande praktiken.

– De studerande skall inte heller göra sin praktik i den skola de själva gått i. Ibland kan forna elever ändå av praktiska skäl göra så. Men tanken är nog att de studerande skall uppleva olika skolor och kunna iaktta skillnader.

– De studerande har olika erfarenheter av att jobba i en skola. Det finns de som aldrig vikarierat och så finns det vuxenstuderande som jobbat flera år som obehöriga lärare och håller på med en behörighetsgi-

vande utbildning.

Hur känns det att ta emot studerande på deras första praktik som varar i sju veckor?

– Det är trevligt att ta emot dem. Sju veckor är dock en lång tid, i synnerhet under den avslutande praktiken har de studerande många timmar. Tiden är lång också för eleverna.

Åsa betonar att hon ger de studerande förtroendet att undervisa de elever hon annars själv skulle undervisa.

– Eleverna har ju rätt att få god undervisning och få lära sig också under praktikperioden.

Å andra sidan är praktiken tillräckligt lång för att de studerande skall lära sig och få en inblick i hur lärarens vardag ser ut. Utvecklingen under sju veckor är enorm.

– Under min egen studietid var vi flera studerande på en gång i klassrummen under praktikperioderna. Nu jobbar de vanligtvis parvis och håller lektioner tillsammans, vilket är väldigt bra.

I princip jobbar varje studerande i en och samma klass och deltar under hela skoldagen, också genom att följa med lektioner.

En av Åsas viktiga uppgifter är att hon skall vara förberedd då de studerande kommer för sin praktik.

– Vi brukar börja med att diskutera deras egna intressen och önskemål och vad som känns tryggt och bra att börja med. Vi diskuterar också kring formativ bedömning och hur man bygger upp en lektion och hur man kollar att eleverna har lärt sig. Det handlar om att omsätta teorin i praktiken.

Handledararvode för nio timmar

De handledande lärarna får betalt för nio

timmar handledning per studerande under dessa sju veckor. Antalet timmar är för litet och handledningen är självfallet kontinuerlig, säger Åsa, som handleder två studerande och alltså får betalt för 18 timmar handledning.

– Lärarna som handleder vill gärna ha två studerande. Dels för arvodets skull, dels för att de studerande jobbar bra tillsammans, vilket har ett stort mervärde. I lärarjobbet lär man sig ständigt av andra och snappar upp saker här och där.

Att ha studerande i klassen kan också medföra ett kunskapslyft för eleverna, berättar Åsa.

– Då har jag ju mera tid för enskilda elever, vi är ju ändå här för elevernas skull. Jag multitaskar i klassen och följer med vad de studerande gör men sitter nog nästan alltid själv med någon elev samtidigt.

När lektionen efteråt skall analyseras brukar Åsa till en början utgå från vad den studerande reflekterar över. Då någon studerande haft en jobbig dag kan Åsa ta fasta på det positiva och det som bär lärargärningen vidare.

– Under en sin karriär har en lärare massor av mycket bra lektioner och en hel del medelgoda, men också några som inte är så bra. Det är så för oss alla. Man lär sig hela tiden.

Hur gör du då du upplever att din uppgift är att påtala något negativt i den studerandes undervisning?

– Jag försöker skapa en trygg stämning och jag tror att det är positiva saker som bär vidare. Den studerande skall uppleva att det allra mesta har gått bra, vilket det också brukar göra. De flesta lyckas med det mesta.

– Brister i de rent didaktiska sakerna är

lättare att påtala. Då kan jag säga ”du märkte kanske att det blev stökigt i klassen då du gjorde så. Kunde du ha gjort på ett annat sätt?”.

Personliga tillkortakommanden är besvärligare att handskas med.

Just nu upplever Åsa ett dilemma då det gäller de studerandes språk.

– Språket är personligt för var och en, men jag upplever att vi lärare bör värna om det finlandssvenska språket med allt vad det innebär av korrekt bruk av prepositioner och verbformer.

Många studerande är starkt tvåspråkiga vilket kan medföra problem med just prepositioner.

– Över lag tycker jag att vårt finlandssvenska språk utarmas. Man finner många språkfel då man lyssnar på radio eller läser tidningar.

Kan du under en praktikperiod dra slutsatsen att en studerande inte är lämplig som lärare?

– Nog kan jag ju se det, men det är inte min uppgift att påtala det, säger Åsa.

När man jobbar på lågstadiet är pedagogik och didaktik i och för sig viktiga element, men läraren bör framför allt inneha en enorm social kompetens. Läraren samarbetar inte bara med kolleger och elever, utan också med elevernas föräldrar, olika instanser och myndigheter.

– Förutom detta bör man vara vidsynt, vilket inte alltid är lätt då man är ung och saknar livserfarenhet. Inte är jag samma människa idag som då jag började jobba som 24 år gammal.

text och foto: tom ahlfors

Åsa Jungarå handleder lärarstuderande under deras praktikperioder vid Granhultsskolan i Grankulla.

Systemet med partnerskolor inom lärarutbildningen är dominerande i världen

När lärarstuderandena vid Helsingfors universitet gör sin praktik sker det inte vid en övningsskola utan vid någon av sju olika så kallade partnerskolor, i Helsingfors, Esbo, Vanda, Grankulla och Kyrkslätt. I varje skola finns handledande lärare och en koordinator som sköter kommunikationen mellan skolan och universitetet, berättar Erika Löfström, professor i pedagogik vid HU.

– När en studerande beger sig ut på praktik får hon eller han handledning i partnerskolan, en koordinerande lärare finns som stöd och har också en handledande lärare från universitetet som följer med vissa lektioner, ger återkoppling och kan kontaktas vid behov.

I början av praktikperioden arrangerar fakulteten en träff för både studerandena och handledarna vid skolan. Då får de här grupperna också träffa varandra.

Praktikperioderna infaller under andra studieåret och under det fjärde året, vilket gäller både klasslärar- och ämneslärarstuderandena. Praktikperioden är sju veckor per gång. Utöver dessa perioder åker de studerande ut i skolorna för att observera undervisningen, utan att själva undervisa.

Fortbildningen av de handledande lärarna i partnerskolorna har utvecklats mycket den senaste tiden, berättar Löfström.

– Det är inte rättvist att lärarna slängs in i en uppgift som handledare utan de bör få en utbildning innan de handleder.

HU arrangerar 1–2 utbildningar per år och samarbetar inom dessa med den finskspråkiga lärarutbildningens övningsskola, Viks normallyceum. Utbildningen, som sker inom nätverket eNorssi och varar ungefär en termin, implementeras också i alla övningsskolor i landet som är tio till antalet, däribland Vasa övningsskola.

– Ibland träffas de handledande lärarna här hos oss på HU. Det är viktigt att de träffar varandra och stärks i sin handledaridentitet. Vi har också en del sessioner på nätet, sammanlagt upp till sju

träffar. Självstudier är det inte frågan om för tillfället.

Hur väljer man ut vilka lärare som skall bli handledande lärare i partnerskolorna?

– Koordinatorerna i skolorna hör sig för bland sina kolleger och tipsar dem om att de kan bli handledande lärare. De har ju bra koll på lärarkåren i sina skolor. Alla som är intresserade får komma på kursen, säger Erika Löfström.

Inom en snar framtid utvecklas också en fortsättningskurs för de handledande lärarna.

ÅA vs HU igen

I en intervju för tidningen Läraren uttalade sig den nya dekanusen för FPV, fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier, Michaela Pörn om lärarutbildningen i Svenskfinland och tyckte att det inte är klokt med två så likadana utbildningar som den vid ÅA i Vasa och den vid HU. Pörn sade också att ÅA:s ”stora styrka är vår övningsskola och handledningen där. Det är förstås på en helt annan nivå än hur partnerskolorna fungerar.”

Fungerar partnerskolorna på en helt annan nivå?

– Övningsskolan är säkert en

styrka för Åbo Akademi och partnerskolorna är en styrka för Helsingfors universitet. Det är två olika system, säger Löfström diplomatiskt.

När Helsingfors universitet gick in för att starta sin klasslärarutbildning för några år sedan påstods det ibland att det är olagligt att ha en lärarutbildning utan en övningsskola för praktikperioderna. Vad säger du om det?

– Jag tror att det finns mycket okunskap och missförstånd kring lärarutbildning över lag. Jag vet inte hur väl man på Åbo akademi känner till vårt system med partnerskolor.

Partnerskolorna dominerar Systemet med partnerskolor är dominerande inom lärarutbildningarna världen över, berättar professor Erika Löfström.

– Övningsskolorna är en finländsk kuriositet, kan man säga. Det är ovanligt att universiteten har egna övningsskolor. Och om resten av världen får ett system med partnerskolor att fungerar så nog skall väl också vi lyckas med det.

– Vi har nyligen fått två partnerskolor till som själva ville kom-

Jag tror att det finns mycket okunskap och missförstånd kring lärarutbildning över lag. Jag vet inte hur väl man på Åbo akademi känner till vårt system med partnerskolor.

ma med, Hoplaxskolan i Helsingfors och Lagstads skola i Esbo. Det berättar litet om vårt rykte och partnerskolornas rykte på fältet. Inte hade väl de här skolorna velat vara med om de inte trodde på systemet.

Det är ett förhållandevis stort arbete att införa partnerskapet med all information och utbildning av handledande lärare och koordinatorer. Just nu föreligger inget behovs av flera partnerskolor, också om intresse finns.

– Och det är viktigt att de som är handledande lärare faktiskt

också får studerande att handleda.

Vad säger de studerande om sina praktikperioder?

– Vi samlar feedback från studerandena, från handledarna och vi har ständig kontakt med koordinatorerna. Studenterna gör praktikportföljer ur vilka vi får information om deras erfarenheter och vad de lär sig. På basis av all denna feedback skulle jag säga att systemet fungerar och att de studerande är nöjda.

Testa sig själva som lärare Erika Löfström säger att de studerande upplever att det finns en öppenhet för dem att testa olika idéer och sig själva som lärare.

– Det är mycket bra att de får ”utsätta sig” för att vara lärare. Det ställer stora krav på handledaren att låta detta ske och lita på att man ändå har koll på situationen och klassen och på den studerande. Detta är ett tecken på att vår handledarutbildning är bra och att handledarna känner sig säkra i sin handledarroll och också litar på de studerande som gör sin praktik.

tom ahlfors

Lärarstuderandena vinner på att den handledande läraren i partnerskolan är trygg i sin handledaridentitet, säger Erika Löfström, professor i pedagogik vid Helsingfors universitet. arkivfoto: mattias fagerholm

ERIKA LÖFSTRÖM Professor i pedagogik vid HU

Finskregistrerade barn oumbärliga för den finlandssvenska skolan

Den sjunkande nativiteten och det faktum att årskullarna i skolorna blir allt mindre är en hotbild för hela det finländska utbildningsfältet. Också på finlandssvenskt håll brottas man med problematiken, men vi har ett trumfkort i bakfickan. Överinskrivningen till de finlandssvenska skolorna ligger på en stabil nivå.

Ingen skola utan elever. Så kan man komprimera Jan Saarelas budskap på konferensen ”Den svenskspråkiga utbildningsvägens framtid – Hur svarar den svenskspråkiga utbildningen på framtidens utmaningar?”. Saarela är professor i demografi vid Åbo Akademi och har fokuserat på den finlandssvenska demografin och dess utmaningar.

Demografisk hotbild

Befolkningsutvecklingen i Finland är ett orosmoln på många sätt. Befolkningen är ålderstigen, allt fler är över 65 år. År 2010 var 65-åringarnas antal under en miljon, snart är de 1,5 miljoner. Det föds färre personer än vad som dör. Det summerade fruktsamhetstalet dalar, dvs antalet barn

som en kvinna förväntas föda. Man räknar med att för att bibehålla befolkningsmängden borde fruktsamhetstalet ligga på 2,1 men det är vi långt ifrån.

Till detta kan man ytterligare tillägga att emigrationen visar på en uppåtgående trend medan immigrationen, det vill säga återflyttningen, stampar på stället. Även detta innebär en nettoförlust med tanke på befolkningsutvecklingen.

– Sverige är Mårran här, säger Jan Saarela.

Med det avser han att Sverige är det överlägset populäraste landet när finlandssvenskarna tar sitt pick och pack och flyttar utomlands. Och när de har väl samlat ihop sitt bohag är sannolikheten för att de skall komma tillba-

ka till Svenskfinland liten.

– Benägenheten att flytta tillbaka från Sverige är större bland de finskspråkiga än bland finlandssvenskarna, säger Saarela.

År 2019 utgjorde andelen svenskspråkiga i Finland 5,2 procent av befolkningen. Den procentsatsen har sakta men säkert sjunkit under årens lopp. År 2000 var siffran 5,6 procent och 1980 då antalet svenskspråkiga ännu överskred 300 000 var den 6,3 procent.

Ljuspunkter

De ovan beskrivna trenderna är en smula oroväckande med tanke på den finlandssvenska befolkningsutvecklingen och därmed också för den svenska skolan i Finland. Men nattsvart är det inte, det svenska sticker på några punkter ut i positiv bemärkelse i Jan Saarelas siffror.

Under hela 2010-talet har fruktsamhetstalet fallit märkbart och man ligger alltså långt ifrån det målsatta 2,1. Men fruktsamheten är något högre på finlandssvenskt håll. År 2019 var det summerade fruktsamhetstalet för svenskspråkiga kvinnor ca 1,5

medan det var ca 1,3 bland finskspråkiga kvinnor. Dessutom registreras fler barn som svenskspråkiga än vad som föds av svenskspråkiga kvinnor.

– Överregistreringen är ca 15 procent, säger Saarela.

De tvåspråkiga familjernas betydelse

Enligt Jan Saarela är en av de stora frågorna för den finlandssvenska demografins framtid vilka samboförhållanden och äktenskaps finlandssvenskarna ingår. Andelen finlandssvenskar med en finskspråkig partner ökar kontinuerligt. I dagsläget registreras två av tre barn som svenskspråkiga i de tvåspråkiga förhållandena.

– Om modern är svensk registrerar 85 procent sina barn som svenskspråkiga och om fadern är svensk 55 procent. Det vill säga också om modern är finsk sker en överregistretrering, säger Jan Saarela.

Stor överinskrivning i den finlandssvenska skolan Majoriteten av de tvåspråkiga familjerna registrerar alltså sina

barn som svenskspråkiga och därmed är den finlandssvenska skolstigen utstakad för dem. Men som bekant erhåller de svenska skolorna också ett betydande tillskott av elever som inte är svenskregistrerade. Omkring 10 procent fler barn är inskrivna i svenska grundskolor än det finns svenskregistrerade barn i motsvarande åldrar. Tillskottet av elever finns i så gott som hela Svenskfinland (se tabellen här invid). På starkt svenskdominerade orter så som Larsmo, Pedersöre och Nykarleby är tillskottet förhållandevis litet. På vissa orter, exempelvis i Vanda och Vasa, är det relativa tillskottet stort. I absoluta tal är tillskottet störst i Vasa, Helsingfors, Mariehamn, Korsholm och Esbo. Överinskrivningen är med andra ord betydande, på många håll direkt avgörande för den finlandssvenska skolans fortlevnad.

– Överinskrivningen är ett positivt problem, sammanfattar Jan Saarela.

Invandringen har också gjort att elevantalet i de svenska skolorna har stigit. Exempelvis Korsnäs och Närpes har över 30

Överinskrivningen i de finlandssvenska skolorna är ett positivt problem, säger Jan Saarela, professor i demografi vid Åbo Akademi.

Antalet svenskregistrerade barn i åldern 7–12 år och antalet elever på årskurs 1–6 i svenska grundskolor kommunvis 2019

”Småskaligheten är vår styrka”

När det kommer till tvåspråkiga elever är Vanda i en klass för sig. Här är överinskrivningen bland den högsta i Svenskfinland. Mer än var fjärde elev är registrerad som finskspråkig.

– Man kan säga att nästan alla våra barn är tvåspråkiga och många har en helt klart starkare finska, säger Pernilla Lindström, klasslärare för åk 1–2 vid Dickursby skola.

na att förstå att eleverna måste ha ett starkt skolspråk för att de ska klara sig.

Pernilla Lindström upplever att inställningen till hur man förhåller sig till språken har förändrats under årens lopp. Tidigare var finskan mer eller mindre förbjuden i skolan, numera eftersträvar man en öppen kultur där man betonar att alla språk är viktiga.

– Ju fler språk du kan desto mer stöder de varandra. Vi stöder, men förbjuder inte.

Så ni hötter inte med pekfingret om en elev talar finska?

rade barnen alltså ett betydande tillskott. Men det finns ytterligare möjligheter att utöka elevantalet. Vanda hör till de städer i landet som har flest invånare med utländsk bakgrund. Men de här barnen hittar i nuläget inte till den svenska skolan.

– Det här är en stor grupp som vi missar, de integreras automatiskt på finska.

För att råda bot på detta har man också på svenskt håll i Vanda börjat fundera på hur man kunde bygga upp en förberedande undervisning och S2 undervisning.

källa: jan saarela / finlandssvenskarna 2021 – en statistisk rapport

procent fler elever i svenska skolor än antalet svenskregistrerade.

Fler svenska studenter på kort sikt

Jan Saarela förutspår en ökning av antalet studenter från svenska gymnasier den närmaste framtiden. Från drygt 2100 elever år 2019 till drygt 2400 år 2028. Men efter det räknar han med en gradvis

minskning, till drygt 2000 elever år 2038. Andra utbildningar på andra stadiet kan förvänta sig motsvarande förändringar i elevunderlaget.

text: mattias fagerholm

foto: frida lönnroos/sfv

grafik: chribbe aarnio

Det samma kan man också utläsa ur Jan Saarelas statistik från 2019. Då hade 80,3 procent av de svenskregistrerade eleverna i Vanda en tvåspråkig bakgrund. Och utöver detta är överinskrivningen i staden hög, det vill säga finskregistrerade barn som har skrivit in sig i svensk skola. År 2019 hade Vanda 369 svenskregistrerade barn i åldern 7-12 år medan eleverna i de svenska lågstadierna uppgick till 461. Med andra ord en överinskrivning på närmare 100 elever, eller 26,6 procent.

– Språket har blivit svagare och svagare. Det är en allmän trend, men det syns säkert ännu tydligare hos oss. Det blir lätt finska när eleverna pratar sinsemellan och alla lärare jobbar språkstödande, säger Lindström.

– Vi har försökt hitta den röda tråden i att stöda svenska och kommit till att man måste börja så tidigt som möjligt. Om man börjar först i skolåldern så är det för sent. Vi försöker få föräldrar-

– Det gör vi inte. De här barnen lever i tvåspråkiga familjer. Varför ska någotdera språket vara bättre eller viktigare? Däremot uppmuntrar vi nog eleverna att tala svenska.

Hur förhåller sig de tvåspråkiga familjerna till den svenska skolan?

– Framför allt de som är registrerade som finskspråkiga har gjort ett aktivt och medvetet val och de är väldigt positiva.

Hur står sig den svenska skolan i förhållande till den finska?

– Jag upplever att vår småskalighet gör att vi kan tävla med den finska skolan. Ofta är de finska skolorna stora enheter och det gör att föräldrarna ofta väljer att sätta barnen i svensk skola. Och man har insett nyttan av att vara tvåspråkig.

Vilket är den svenska skolans viktigaste trumfkort i Vanda?

– Gemenskapen och småskaligheten.

För Dickursby skola med sina 180 elever utgör de finskregistre -

– Det är ingen omöjlighet. Vi är duktiga på att ta emot elever som inte har ett starkt språk. Det behövs resurser, ett system och lärare som förverkligar det, men vi är på gång med det här, säger Pernilla Lindström.

mattias fagerholm

Antalet skolor kan halveras

͸ Årskullarna har minskat från ca 60 000 barn år 2010 till ca 45 000.

͸ Enligt Utbildningsstyrelsen kan grundskolornas antal minska med hälften före 2040.

͸ Antalet svenskspråkiga skolor inom den grundläggande utbildningen var 305 år 2004 och 212 år 2021.

Ska vi ha ett tvåspråkigt samhälle så har den svenska skolan en livsviktig uppgift. Skolan bygger den finlandssvenska identiteten, säger klasslärare Pernilla Lindström vid Dickursby skola. arkivfoto: mattias fagerholm

11.5.2023

Hon fixade kunskapslyftet

Kunskapsresultaten i botten, elever som inte klarade grundskolan och gängkriminaliteten bakom skolknuten. Det var utgångspunkten när Raija Ikonen började som rektor vid Enbacksskolan i Stockholmsförorten Tensta. Idag ligger eleverna kunskapsresultat en god bit över riksmedeltalet. Nyckeln till framgång stavas stärkta relationer, bättre feedbackkultur och höjda förväntningar på eleverna.

Vad händer när en 16-åring slutar grundskolan? Rektor Raija Ikonen svarar själv på sin fråga: De kriminella gängen rekryterar dem. Det mönstret ville Ikonen bryta. Enbacksskolan har vad man kunde kalla ett utmanande elevunderlag i ett utsatt Stockholmsområde. 84 procent av eleverna har utländsk bakgrund och när hon tillträdde som rektor för 11 år sedan var kunskapsresultaten svaga. Attityden ”I Tensta kan man inte lyckas” hade etsat sig in i skolans väggar.

– Det ska man inte tro på, säger Ikonen.

Sakta men säkert har man på skolan tvättat bort den stämpeln och nu är devisen snarare ”Alla elever kan lyckas”. Man måste tro att det är möjligt slår Ikonen fast, och idag kan skolan luta sig mot nationella jämförelser som visar att det är så också i praktiken.

I Skolverkets så kallade SALSA-statistik uppvisar nämligen Enbacksskolan häpnadsväckande resultat. SALSA är en statistisk modell där man vill synliggöra faktorer som har betydelse för exempelvis betygen, men som skolan inte har möjlighet att påverka.

– Vi har i många år slagit våra förväntade värden, säger Ikonen.

I de nationella jämförelserna har skolan klättrat över det nationella genomsnittet och ligger nu också över snittet i Stockholm, som i sin tur ligger ett snäpp över riksmedeltalet.

Framgångsreceptet?

Vad är då hemligheten bakom solskenshistorian? Raija Ikonen ta-

Håll i, håll ut och jobba tillsammans!

RAIJA IKONEN

Rektor vid Enbacksskolan i Stockholm

lar om viken av en tydlig organisation och att ha fokus på det centrala, kunskapsinhämtningen.

– Många har synpunkter på vad skolan borde göra, men de åsikterna behandlas ganska styvmoderligt av mig, skrattar Ikonen.

Skolan har 420 elever från förskola till årskurs nio. Eleverna delas in i grupper på upp till 48 elever, som tre lärare samt fritidspersonalen har hand om.

– Lärarna organiserar eleverna utgående från deras behov.

Fokus ligger på kunskapsresultaten. Eleverna testas fyra gånger per år och utgående från det lägger man vid behov om schema och resurser inom lärarlaget.

– Du måste veta var du står, annars famlar du i mörkret. Man kan inte sätta en organisation i augusti som håller till juni, vidhåller Ikonen.

Relationer, förväntningar och feedback Raija Ikonen lyfter ytterligare fram tre nyckelfaktorer som har bidragit till man att ha lyckats på Enbacksskolan: Goda relationer, höga förväntningar och feedbackkulturen. Vid skolan försöker man vårda lärarnas relation till eleverna, bland annat genom att fråga de studerande hur de ser på både undervisningen och skolmiljön mer allmänt.

– Eleverna måste vara delaktiga. Det bästa sättet att få veta om ett utvecklingsprojekt har slagit rot är att studera klasserna och intervjua eleverna.

Ett exempel på där eleverna har gjorts delaktiga är när man jobbade med ljudmiljön i skolan. Eleverna gjorde mätningar och utarbetade utgående från det ett åtgärdsprogram.

Feedbackkulturen som Ikonen betonar handlar om kollegialt lärande. Med det trelärarsystem man har får lärarna återkommande stöd och feedback av sina kolleger.

– Personalens kompetens har ökat. Den egna verksamheten är

Raija Ikonen utsågs till Årets rektor 2020 inom grundskolan i Stockholm. Hon medverkade i seminariet ”Den finlandssvenska utbildningsvägens framtid – Hur svarar den svenskspråkiga utbildningen på framtidens utmaningar?”

en viktig källa till kunskap.

Trägen vinner Ikonen återknyter ännu till de elever som inte klarade grundskolan och löpte risk för att slukas upp av de kriminella gängen. En lyckad skolgång är den viktigaste hälsofrämjande faktorn och också den viktigaste faktorn att hålla eleverna borta från kriminalitet, påminner hon. Men det kräver uthållighet.

– Håll i, håll ut och jobba tillsammans, uppmanar Raija Ikonen.

text: mattias fagerholm foto: frida

lönnroos/sfv

Tio år av naturskola på Åland

I samband med Natur och miljös förbundskongress i Mariehamn passade Ålands naturskola att fira sina tio år av verksamhet genom att bland annat ordna ”öppet hus” vid Nabbens våtmark. Linda Valve är naturskollärare vid Ålands naturskola som nu bedrivit verksamhet i tio år.

En eventuell naturskola på Åland hade varit föremål för diskussion redan en tid innan Natur och miljö tog bollen och startade Ålands naturskola. Natur och miljö har motsvarande skolor också på andra håll i Svenskfinland; Österbotten, Nyland och Åboland.

Först anställdes Linda Valve som projektledare och var mer eller mindre kontorsråtta den första vintern.

– Våren 2013 hade vi vår invigning. Före det åkte jag runt till de största skolorna och presenterade verksamheten på lärarmötena.

Fanns redan då ett färdigt program eller hörde du dig mera för om ett eventuellt intresse?

– Jag började med några program som redan hade utvecklats vid Kvarkens naturskola och Naturskolan Uttern. Ett av de första programmen jag tog modell av var Boris Bofink, som alltså också firar tio år på Åland. Det programmet gjorde jag till mitt eget och skapade eget läromedel, berättar Linda Valve.

– Jag hörde mig också för om vad skolorna tyckte de ville ha. Jag fick en del idéer av lärarna, till exempel en idé om att jobba med

matematik och rörelse, som jag sedan utvecklade program kring.

Hur har Ålands miljöskolas verksamhet förändrats under dessa tio år?

– Idag behöver vi vara tydliga med att vid vår marknadsföring kommunicera ut vilka lärandemål vi har i våra program.

– Barnen i grupperna är otåligare idag än för tio år sedan. De orkar inte koncentrera sig och har kanske litet svårt att jobba sig genom frustration. Förr kunde jag bara be dem försöka på nytt om någon uppgift inte lyckades direkt. Nu får jag övertala barnen.

– Om jag tidigare hade tio nya arter i ett spel så har jag fem arter idag, berättar Linda Valve.

En annan förklaring till detta fenomen kan vara att Linda själv var så ivrig förr och pressade in tio nya arter i sitt program.

–Numera kan jag var mera cool och vill hellre att eleverna lär sig fem nya arter bra än att jag upplever att de har hyfsad pejl på 7–8 nya arter, säger Linda.

Ny ordförande

för Natur och miljö

Vid Natur och miljös förbunds-

kongress valdes Joel Lindholm till ny ordförande. Han är bosatt på Åland, men har sina rötter i Österbotten och har under de senaste 2 åren fungerat aktivt i Natur och Miljös styrelse som ordinarie styrelseledamot. På Åland är han känd som Ålands Natur och Miljös tidigare ordförande och vice ordförande.

Joel Lindholm jobbar för närvarande för föreningen Skördefestens Vänner som projektkoordinator för evenemangen Åland Grönskar och Skördefesten. Han driver även företaget Under Ytan som jobbar med makroalger som livsmedel, algodling och marin restaurering i Östersjön.

– Vi har en utmanade tid framför oss med ökade naturförluster, ett allt varmare klimat och en politik som inte hänger med den senaste forskningen. Vi har ett stort ansvar för att skapa den förändring som vi behöver för ett liv inom planetens gränser. Natur och Miljö har alltid tagit det ansvaret, säger Joel Lindholm.

Nabbens våtmark i Mariehamn är ett av de ställen där Ålands naturskola ordnar sin verksahmet och tar emot besökande skolklasser i åk 1-6.

Natur och miljös nya ordförande Joel Lindholm.

Linda Valve är naturskollärare vid Ålands naturskola sedan starten för tio år sedan. Här är hon avporträtterad vid Nabbens våtmark, dår skolan jubilerade genom att bjuda på lekamlig och andlig spis, i form av förfriskningar och naturskoleuppgifter.

kolumnen

malin höglund-snellman

Biträdande rektor vid

Oxhamns skola i Jakobstad

Tid tar tid

Vårens politiska val är över och nu ska vallöften förverkligas och politiska program genomföras. Det ska bli ordning på skolan får vi höra. För skolfolket är detta en tid av både förhoppning och oro; förhoppning om en skolpolitik som ser till lärarnas och elevernas bästa och oro för politiskt monumentbyggande med en kortsiktig omdaning av ett skolsystem som mest av allt behöver arbetsro.

När jag försökt sammanfatta vad jag tror att skolan mest av allt behöver nu uppenbarar sig ett ord för mitt inre. Nämligen tid. Inte ökade maktbefogenheter, inte nya förbud och eller svårförverkligade regler. Bara tid. Låt mig förklara hur.

Tid för lärarna att möta alla elever i klassrummet. Tid att förklara och undervisa, diskutera och komma överens om gemensamma spelregler, tid att ge stöd och extra hjälp åt den som behöver. Tillräckligt små undervisningsgrupper tryggar lärarens tid för den enskilda eleven.

Tid för lärarna att planera sin undervisning, att utvärdera och bedöma eleverna. En lärare som fått tid att strukturera sin undervisning utifrån den specifika gruppens behov och utmaningar kan bättre se till att arbetsro råder.

Tid för lärarna att fortbilda sig, att fördjupa sig i sina ämnen och specialområden och tid att förkovra sig i nya metoder och nya digitala hjälpmedel. Tid också att utvärdera de senaste årens projekt inom skolvärlden och reflektera över de erfarenheter som dessa givit. Tid att avväga vad som varit bra och som vi ska ta med oss in i framtiden, och vad som inte varit det och som kan lämnas därhän.

Tid för lärarna att möta alla elever i klassrummet. Tid att förklara och undervisa, diskutera och komma överens om gemensamma spelregler, tid att ge stöd och extra hjälp åt den som behöver. Tillräckligt små undervisningsgrupper tryggar lärarens tid för den enskilda eleven.

Tid för elevvårdspersonalen; kuratorerna, psykologerna och skolhälsovårdarna att ta emot och hjälpa dem som mår dåligt. Tid för elevhandledarna att vägleda och informera, och handleda den som är vilsen. Tid att möta, stöda och hjälpa vårdnadshavare i deras fostransarbete.

Tid för rektorerna att verka som pedagogiska ledare och vara en del av det dagliga arbetet på skolan, tid för även dem att träffa eleverna och diskutera med dem. Tid också att vara förmän, att ta hand om och lyssna till sin personal och därigenom identifiera och åtgärda brister i arbetsgemenskapen.

Saker och ting måste helt enkelt få ta tid. Man vänder inte en negativ utveckling i en handvändning.

Som vanligt har en poet gått före och sammanfattat kärnan i de här tankarna, så jag avslutar med Piet Heins ord som jag hoppas får vara en lykta för både våra och lagstiftarnas fötter:

Husk de tre T.T.T

Slid men vid: Ting tar tid.

Torsell fortsätter vid UBS

Kurt Torsell fortsätter som direktör för enheten för svenskspråkig verksamhet vid Utbildningsstyrelsen under en andra tidsbunden period 1.9.2023–31.8.2028.

Kurt Torsell som nu tillträder en andra period som direktör har tidigare jobbat bland annat som lärare, rektor, sakkunnig och som bildningsdirektör i Sibbo.

Enheten för svenskspråkig verksamhet ansvarar för utvecklingen av den svenskspråkiga utbildningen och småbarnspedagogiken samt de svenskspråkiga tjänsterna inom Utbildningsstyrelsens verksamhetsområde i samarbete med de övriga enheterna vid ämbetsverket.

Utbildningsstyrelsens svenskspråkiga verksamhet är placerad i huvudfunktionen Lärande, ut-

bildning och kunnande och Torsell samarbetar med direktören för huvudfunktionen Jarkko Niiranen. Huvudfunktionen har i uppgift att utveckla utbildningen, småbarnspedagogiken och det kontinuerliga lärandet och ansvarar för statsunderstödsprocesserna och samordningen av projekt som beviljats statsunderstöd.

tom ahlfors

Kurt Torsell fortsätter som direktör för den svenskspråkiga verksamheten vid UBS.

Jag har språköra men i förhållande till sverigesvenskan är jag tondöv

I min familj talas två varianter av svenska: finlandssvenska och sverigesvenska. Min dotter, som har finlandssvensk far, talar finlandssvenska liksom jag själv. Min man talar sverigesvenska och våra gemensamma söner vacklar. När storebror var ett och ett halvt bodde vi en kort tid i Sverige. Länge hörde man vilka ord han börjat använda under Stockholmsmånaderna: han kunde säga åpa och dåtor, medan andra ord med långt a-ljud, till exempel mat och saga, lät alldeles finlandssvenska i mina öron. Sedan vi flyttat till Finland igen är det bara far och tv som talar sverigesvenska. Då var lillebror blott ett par månader gammal, så hans språk är knappast påverkat av Sverigevistelsen. Däremot är det faktum att han är född i Sverige viktigt för honom, och det hörs bland annat i språket. Jag vet inte alltid om han menar tag eller tåg, för han uttalar dem så pass lika.

Jag var närmare trettio och så gott som färdig magister i nordiska språk när jag alls blev medveten om att man på sverigesvenska uttalar tomten och tomten olika beroende på om man talar om en tomt eller en tomte. Jag visste alltså inte att de där lite sjungande sverigesvenska böjarna är betydelsebärande – man kan alltså inte bara läg-

ga dit dem på måfå. Min man brukar roa sig med att uttala orden fel när han pratar med mig för att se om jag märker något. Det enda jag lägger märke till är hans finurliga min och då frågar jag om han fånar sig med tonaccenten nu igen.

Jag som är uppvuxen i huvudstadsregionen och talar en standardnära finlandssvenska har knappt någonsin behövt anpassa mitt språk. Mitt privatspråk ligger helt enkelt så pass nära normen för offentligt språk i Finland att privatspråket kan användas i så gott som alla situationer. Men personer som har en dialekt som modersmål känner ofta ett behov av att göra större anpassningar i språket enligt olika situationer. Många dialekttalare har fått kämpa för att tillägna sig en annan varietet i skolan för att det inte varit tillåtet att tala dialekt. Jag har märkt att finlandssvenskar som vuxit upp med en dialekt som modersmål (och kanske svensk tv) har mer vältränade öron än jag och snappar lätt upp sverigesvenskans tonaccent, vokalkvalitet och annorlunda sje-ljud. De uppfattar nyanser som jag med min tondöva standardfinlandssvenska inte uppfattar, än mindre lyckas producera själv.

Fast egentligen bryr jag mig inte alls om

Jag har märkt att finlandssvenskar som vuxit upp med en dialekt som modersmål (och kanske svensk tv) har mer vältränade öron än jag och snappar lätt upp sverigesvenskans tonaccent, vokalkvalitet och annorlunda sje-ljud.

att anpassa mig till sverigesvenskan. Det är klart att jag undviker regelrätta finlandismer, men jag visar gärna var jag kommer ifrån och tycker att huvudsaken är att folk förstår. Det där sammanfattar ju egentligen också min inställning till våra dialekter. För tydlighetens skull kan det vara bra att undvika dialektord som avviker mycket från standardspråket, i övrigt får det gärna höras var man kommer ifrån. Huvudsaken är att folk förstår.

vårt språk

Modersmålslärare vid Helsingfors universitets språkcentrum. Har språkpodden Näst sista ordet tillsammans med Jens Berg.

Snart måste alla ingripa vid trakasserier inom alla utbildningsstadier

Ändringarna i diskrimineringslagen och jämställdhetslagen träder i kraft 1.6.2023. Ändringarna inverkar på småbarnspedagogiken, den grundläggande utbildningen, gymnasieutbildningen och yrkesutbildningen.

I båda lagarna preciseras skyldigheterna gällande trakasserier och diskriminering för samtliga utbildningsstadiers del. Om tillräckliga åtgärder inte vidtas kan utbildningsanordnaren åläggas att betala gottgörelse för diskrimineringen. I fortsättningen gäller samma skyldigheter även anordnarna av småbarnspedagogik.

I diskrimineringslagen och jämställdhetslagen har det gjorts preciseringar som innebär att anordnarna är skyldiga att se till att åtgärder vidtas vid trakasserier inom småbarnspedagogik och utbildning samt vid tillställningar som ordnas av anordnarna. I enlighet med den preciserade lagstiftningen ska från och med den

1 juni 2023 en anordnares förfarande betraktas som diskriminering om anordnaren underlåter att vidta de åtgärder som står till buds för att undanröja trakasserierna.

Den som har utsatts för diskriminering har rätt att få gottgörelse av anordnaren av småbarnspedagogik eller utbildningsanordnaren.

Utbildningsanordnarna bör redan sedan tidigare ingripa vid diskriminering och trakasserier, och kan bli tvungna att betala gottgörelse om de underlåter att göra detta. Utbildningsanordnarna kan även fortsättningsvis ställas till straffrättsligt ansvar. Tidigare har rätten till gottgörelse endast omfattat den grundläggande utbildningen och utbildning på andra stadiet. Från och med 1.6.2023 omfattar skyldigheten även småbarnspedagogiken.

Anordnare är skyldiga att främja jämställdhet och likabehandling I skyldigheterna för anordnar-

na ingår främjande av jämställdhet och likabehandling. Undervisningen och läromedlen ska bidra till att syftet med lagen nås. Lagen har förpliktigat en del av läroanstalterna att utarbeta en operativ jämställdhetsplan och plan för likabehandling ända sedan 2005. En jämställdhetsplan och en plan för likabehandling ska i fortsättningen utarbetas för samtliga utbildningsstadiers del, även småbarnspedagogiken.

Träder i kraft på sommaren För småbarnspedagogiken träder skyldigheterna i kraft från och med 1.6.2023 för såväl anordnarna som serviceproducenterna. Övergångsperioden för utarbetandet av planen för likabehandling inom småbarnspedagogik är två år. Jämställdhetsplanen och planen för likabehandling kan utarbetas tillsammans eller var för sig – det viktigaste är att båda perspektiven inkluderas vid planeringen.

jenny sylvin

Från och med sommaren preciseras skyldigheterna gällande trakasserier och diskriminering för samtliga utbildningsstadiers del. foto: adobe stock

Lärare har inte tid att förebygga frånvaro

Oron för problematisk elevfrånvaro i grundskolan har ökat under de senaste åren. Det växande problemet är utmanande för utbildningsanordnare, skolor och familjer. Det finns ett stort behov av att utveckla verksamhetsmodeller och bygga upp samarbetet mellan olika aktörer, konstaterar Nationella centret för utbildningsutvärdering, NCU, i en utvärderingsrapport.

Ökningen av elevfrånvaron har väckt oro under de senaste åren. Skolfrånvaro är en risk för både elevens välbefinnande och lärande. NCU har utvärderat utvecklingsarbetet i anslutning till praxis för att förebygga och ingripa i frånvaro. Utvärderingsprojektet är en del av ett större nationellt utvecklingsarbete som samordnas av Undervisnings- och kulturministeriet och som har lett till att den normativa styrningen av frånvaro inom den grundläggande utbildningen har stärkts både med avseende på lagen om grundläggande utbildning och grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen.

De ändringar som träder i kraft i augusti förutsätter i fortsättningen att utbildningsanordnarna förebygger frånvaro samt följer upp och ingriper i den syste -

Bakbrädet

Kvinnor framställs som mera kärleksfulla än män på flm

Ett team av internationella studenter vid Åbo Akademi publicerade nyligen en artikel i den vetenskapliga tidskriften Nature’s Journal of Humanities and Social Sciences Communications.

matiskt.

– Det finns många bakomliggande orsaker till skolfrånvaron. Exceptionella omständigheter som exempelvis coronapandemin verkar ytterligare ha ökat elevernas frånvaro. Frånvaron har en omfattande inverkan på barns och ungas välbefinnande och förutsättningar för lärande Därför är det verkligen viktigt att man nu uppmärksammar detta, säger utvärderingsexpert Eeva-Liisa Markkanen vid NCU.

För att ta itu med skolfrånvaron krävs enhetliga rutiner och ett effektivt samarbete mellan hem och skola. NCU:s utvärderingsprojekt har följt upp det lokala utvecklingsarbetet för att utveckla förebyggande åtgärder och interventioner.

Vårdnadshavare har för litet info Vårdnadshavarna spelar en viktig roll när det gäller att stödja barnets anknytning till skolan och för att förebygga frånvaro. På basis av bedömningsresultaten i utvärderingen har vårdnadshavarna dock relativt lite information om hur de ska agera i sitt eget barns skola för att främja elevernas välbefinnande och gemenskap.

Ett betydande antal vårdnadshavare upplever också att skolan inte har gett tillräckliga anvisning-

ar om hur vårdnadshavaren ska agera i olika frånvarosituationer. Enligt resultaten har vårdnadshavarna varit särskilt obekanta med hur man främjar gemenskap och välbefinnande i skolans vardag som en del av den dagliga skolgången. Det är viktigt att vårdnadshavarna har tillräcklig information om skolans verksamhetssätt så att de hemma också kan diskutera hur det egna barnet mår i skolan och hurdana erfarenheter eleverna själva har av skolans verksamhet. På så sätt skulle vårdnadshavarna vid behov kunna kontakta

skolan i ett tidigt skede.

Breda och betungande uppgifter

För att stödja elevernas anknytning till skolan är lärarens roll betydande. Utifrån utvärderingsresultaten upplever lärarna att en klassföreståndares arbetsuppgifter just nu är mycket breda och betungande och att de inte har tillräckligt med tid för att slutföra alla sina uppgifter. I synnerhet tar utarbetandet av pedagogiska dokument, tvärvetenskapligt samarbete och ingripande i frånvaro mycket tid och kräver ett brett spektrum av färdigheter av en lä-

rare.

Så mycket som en tredjedel av lärarna upplever inte att arbetet som klassföreståndare är en uppgift de gillar. Det finns också en stor skillnad mellan skolor när det gäller vilken typ av strukturer som finns tillgängliga för att stödja en klassföreståndares arbete.

Skolledningens roll avgörande Skolans verksamhetskultur, tydligheten i verksamhetssätten för det tvärvetenskapliga samarbetet och lärarens eget kunnande påverkar hur klassföreståndaren kan sköta sina uppgifter.

Skolledningen spelar en viktig roll för att stödja klassföreståndarens arbete, så att ansvaret för samarbetsmetoderna inte faller på enskilda lärares axlar. Det ökade behovet av elevstöd har också ökat arbetsbelastningen för lärarna. Lärarna hoppas inte bara på en granskning av ersättningen för klassföreståndaren utan också på mer omfattande strukturella förändringar för att utveckla uppgiften.

I synnerhet önskas olika teamworkmodeller eller arbetsparlösningar för att balansera arbetsbelastningen mellan lärare och göra uppgiftsbeskrivningen mer meningsfull, noteras i NCU:s rapport.

I studien analyserade studenterna manuskripten i 34 Hollywoodfilmer i en rad genrer med hjälp av matematiska och maskininlärningstekniker och tittade på hur könsroller framställs och hur känslor uttrycks av manliga och kvinnliga karaktärer i filmerna.

Resultaten visar att det fortfarande finns specifika mönster i manliga och kvinnliga karaktärers personlighetsdrag i filmer som överensstämmer med samhälleliga stereotyper. Dessa mönster visar att män på film är mer aggressiva, kraftfulla, dominanta och avundsjuka, och kvinnor mer kärleks-

fulla, omtänksamma, glada och fogliga.

Analysen visade också att könsrepresentationen de senaste 20 åren har blivit mer jämlik. Under åren 2000–2004 var bara 15 procent av karaktärerna kvinnliga, medan andelen under 2015–2019 ökade till nästan 44 procent.

Öl för fredsälskande

Bryggeriet Olaf i Nyslott i Savolax har nyligen lanserat ett nytt öl som heter Åland, ett ”demilitariserat öl” (bilden) för en fredsälskande konsument. Fel använt kan ölet skada ljudapparater, står det i bryggeriets marknadsföring av den nya produkten. Man syftar här förstås på det ryska utrikesministeriets påstående om att en grupp människor på valborgsmässoaftonen skulle ha slängt en ”explosiv ljudapparat” på ryska konsulatets område i Mariehamn, då det i själva

verket rörde sig om en flaska öl. I ett inlägg på Twitter noterar bryggeriet att ölet nu är på väg från Nyslott mot Åland för att säljas i butiker där. Men, varnar man, kom ihåg att inte kasta bort burken!

Flera lärare inom småbarnspedagogik

Undervisnings- och kulturministeriet har beviljat sju universitet fler nybörjarplatser för utbildningen av lärare inom småbarnspedagogik. Tilläggsanslaget på 6,3 miljoner euro är avsett för att genomföra en mångsidig kandidatutbildning för lärare inom småbarnspedagogik (2,5 år) som huvudsakligen kan avläggas vid sidan av arbetet. Utbildningarna inleds under hösten 2024 och 2025.

Riksdagen har förutsatt att de nya nybörjarplatserna för lärarutbildningen inom småbarnspedagogiken som ingår i budgetpropositionen för 2023 ska anvisas till områden där bristen på lärare inom småbarnspedagogik är störst.

Sammanlagt 360 nybörjarplatser finansieras. Platserna fördelas mellan Helsing-

fors universitet (240 nybörjarplatser), Uleåborgs universitet (20), Tammerfors universitet (20), Åbo universitet (20), Östra Finlands universitet (20), Jyväskylä universitet (20) och Åbo Akademi (20).

Demokrati är grunden för välfärd Vetenskap, konst och bildning är förutsättningar för en fri och deltagande demokrati samt grunden för välfärd och internationell konkurrenskraft, framhåller Professorsförbundet i sina mål för regeringsprogrammet.

Förbundets huvudsakliga ambition är att Finland ska få en vetenskapspolitik som sträcker sig över regeringsperioderna. Förbundet vill trygga internationellt konkurrenskraftiga verksamhetsförutsättningar för universitet och forskningsinstitut samt främja ett mer inkluderande och fungerande universitetssamfund.

Professorsförbundet verkar som en arbetsmarknadsorganisation och facklig föreningslänk för professorerna.

Exceptionella omständigheter, såsom coronapandemin, medför ofta ökad skolfrånvaro och lärarna har inte tid för ett förebyggande arbete.