Vasa sjukvårdsdistrikts informationstidning
Hembesöket VINTER 2020
Barnets bästa i fokus När allt inte tar slut med självmord Hörapparaten vårdar hörselnerven
I DETTA NUMMER
3
LEDARE
4
AKTUELLT
Österbottens egen vårdreform blir verklighet år 2022
Senaste nytt om aktuella projekt och den framtida organisationen
10
12
VÅRT TEAM
PATIENTBERÄTTELSE
”Från första början var jag en av våra läkare”
Hörapparaten vårdar hörselnerven
16
18
6
DEN LILLA PATIENTEN
Barnets och familjens bästa i fokus på barnakuten
14
I GODA HÄNDER
När allt inte tar slut med självmord
2
FÖRSTA HJÄLPEN
På vandringen räcker första hjälpenväskan långt
I KORTHET
Mobilapp hjälper patienten förbereda sig inför undersökning
18
LÄSARTÄVLING
Vinn en kökshandduk med Vasamotiv!
Hembesöket är Vasa sjukvårdsdistrikts egen tidning, som delas ut till varje hem i sjukvårdsdistriktet. På Vasa centralsjukhus arbetar cirka 2 200 sakkunniga inom olika områden. Sjukvårdsdistriktet består av 13 ägarkommuner: Kaskö, Korsnäs, Kristinestad, Laihela, Larsmo, Malax, Korsholm, Närpes, Pedersöre, Jakobstad, Nykarleby, Vasa och Vörå.
LEDARE
Österbottens egen vårdreform blir verklighet år 2022
UTGIVARE Vasa centralsjukhus CHEFREDAKTÖR Anna Jussila REDAKTIONSCHEF Hanna Hattar 040 184 3388 REDAKTION Hanna Hattar, Anna Jussila, Heli Masa MEDVERKANDE Petra Fager, Hannele Puutio, Varpu Saari ÖVERSÄTTNINGAR Eva Klemets, Lingart PÄRMBILD Christoffer Björklund REDAKTIONSRÅD Marina Kinnunen, Juha Post, Peter Nieminen, Arja Tuomaala E-POST fornamn.efternamn@vshp.fi LAYOUT/OMBRYTNING Designer Helsinki / Anssi Muurimäki TRYCKNING Waasa Graphics Oy UPPLAGA 93 285 DISTRIBUTION Hushållen i Vasa sjukvårdsdistrikt ISSN 2323-7058
INVÅNARNA I VÅR REGION kanske undrar vad samkommunen för Österbottens välfärdsområde som inleder sin verksamhet den 1 januari 2022 egentligen kommer att innebära för var och en. Hur förändras tjänsterna? I korthet skulle jag vilja svara att förhoppningen är att tjänsterna ska bli ännu bättre än tidigare. I egenskap av stor organisation har vi goda möjligheter att utveckla verksamheten och till exempel ta i bruk nya digitala redskap. Just nu arbetar vi intensivt för den nya organisationen och verksamheten genom att engagera befolkningen, personalen och förtroendemännen. En viktig fråga i allt beredningsarbete och även i den framtida verksamheten lyder: Vad är viktigt för dig? Vi vill försäkra oss om att vi fokuserar på de saker som invånarna i vårt område verkligen behöver. Vi måste med andra ord kunna erbjuda människorna övergripande tjänster. Alla åtgärder måste vara verkningsfulla, till nytta för människorna och öka välfärden i vår region. Min största förhoppning är att vi i allt högre grad ska lyckas erbjuda Österbottens befolkning social- och hälsovårdstjänster även i hemmen. Med hjälp av en mobilapp skulle man få kontakt med läkaren och andra yrkesutbildade personer. Det finns också många andra ärenden som kunde skötas snabbt och enkelt på distans. Det kan vara lättare och effektivare för såväl invånarna som för organisationen – och ett utmärkt sätt att skona miljön – att inte behöva köra långa vägar för ett kort besök på mottagningen. Möjligheten till digitala möten bör vara ett alternativ, men inte det enda. Digital teknik ger människorna möjligheten att välja – även om det personliga mötet också måste vara en möjlighet. Vi har kommit bra igång med förberedelserna. Fortfarande finns det mycket att göra, men lyckligtvis har vi ungefär ett års tid på oss. Förändringen är stor i synnerhet för oss yrkespersoner: Den nya organisationen kommer att bestå av uppskattningsvis 7 000 arbetstagare. Totalt 13 kommuner och två samkommuner slår ihop sin verksamhet. Efter det är det en enda organisation i Österbotten som producerar primärvård, socialvård och specialiserad sjukvård åt regionens invånare. Till området hör Larsmo, Jakobstad, Nykarleby, Pedersöre, Vörå, Korsholm, Vasa, Laihela, Malax, Närpes, Kaskö och Kristinestad samt Korsnäs som kommer att tillhandahålla sina socialvårdstjänster i egen regi. Sjukvårdsdistriktet upphör att existera. Vi genomför alltså frivilligt den länge omtalade socialoch hälsovårdsreformen, och genomför förändringen på det sätt Österbotten önskar. Jag är övertygad om att vi kommer att göra de rätta sakerna, så länge vi kommer ihåg vår kärnuppgift: vi erbjuder social- och hälsovårdstjänster jämlikt åt befolkningen i regionen på två språk och så att människan står i centrum för all verksamhet. Marina Kinnunen, direktör för Vasa sjukvårdsdistrikt och för Österbottens välfärdsområde P.S. Under coronaepidemin ska Vasa centralsjukhus personal och alla personer över 15 år som besöker sjukhuset bära munskydd. Inför tidningsfotograferingarna togs munskydden av tillfälligt.
3
AKTUELLT
Senaste nytt om aktuella projekt och den framtida organisationen TEXTER PETRA FAGER, HANNELE PUUTIO OCH VARPU SAARI
Under de kommande fem åren genomförs historiska förändringar i Vasa sjukvårdsdistrikts verksamhet. Efter år 2021 upphör samkommunen för sjukvårdsdistriktet att existera. Från och med början av år 2022 ansvarar den nya samkommunen för välfärdsområdet förutom för de nuvarande tjänsterna också för social- och primärvårdstjänsterna, vilka i nuläget erbjuds av kommunerna. Förutom den nya tjänsteproducenten färdigställs på Vasa sjukhus område i Sandviken också en ny byggnad, H-huset, dit bland annat Roparnäs psykiatriska enhet kommer att flyttas. Förvaltningen av klient- och patientdata övergår i sin helhet till ett nytt, gemensamt datasystem.
4 2017
2018
2019
2020
Utvecklingsskedet för H-huset 12/2017–05/2019
Senaste nytt från H-huset I H-HUSET, som färdigställs år 2022, samlas den specialiserade sjukvårdens, primärvårdens och socialvårdens tjänster under samma tak. Planeringen av H-huset som byggs på Vasa centralsjukhus område är så gott som färdig. Planeringen och genomförandet har avancerat nästan jämsides och också på byggplatsen har man kommit långt. Arbetet med byggnadsstommen är klart och i oktober 2020 monterades det sista fasadelementet. Byggnaden består av totalt cirka 3 500 olika element. Nu behövs bara en sista finputsning, så är fasaden färdig. H-huset har nått taklagshöjd och yttertaket är så gott som färdigt. De mest
krävande lyftarbetena är gjorda och de jättelika tornkranarna har monterats ner. De återstående lyften görs med mindre teleskoplastare och lastbilskranar. I skydd av H-husets ytterväggar pågår en stor mängd olika interiörarbeten, som framskrider stegvis. På de lägre våningarna har man redan gjort inredningsarbetena och exempelvis målat mellanväggarna, medan byggandet av väggarna pågår på de övre våningarna. Installationerna av hustekniken är igång och nu håller man på med våningarnas el- och rörinstallationer. Inrednings- och möbelarbetena fortsätter fram till våren 2022. Slutstädningarna
H-husets yttertak blir färdigt och värmen slås på i december 2020.
och funktionstesterna görs för en våning och ett område åt gången. I samband med det gör man sig redo för att ta i bruk H-huset, som ska vara i kundernas och personalens användning hösten 2022.
H-huset blir en smart sjukhusbyggnad, med moderna och högklassiga utrymmen, kostnadseffektiv livscykel och beredskap att använda framtidens teknologi.
Målet för nya Österbottens välfärdsområde är smidigare tjänster FRÅN OCH MED BÖRJAN AV 2022 förenar 13 österbottniska kommuner sina krafter och börjar anordna social- och hälsovårdstjänster tillsammans. Då inleder samkommunen för Österbottens välfärdsområde sin verksamhet och erbjuder tjänster inom socialvården, primärvården och den specialiserade sjukvården. Idag hör socialvården och primärvården, såsom hälsocentraler, till kommunerna och den specialiserade sjukvården, såsom Vasa centralsjukhus, till Vasa sjukvårdsdistrikt.
tjänster, eftersom det inte längre finns organisationsgränser mellan de olika tjänsterna. Tjänsterna är också i fortsättningen tillgängliga på många olika sätt, i form av närtjänster i kommunerna, service som ges i hemmet, tjänster på sjukhus och anläggningar samt elektroniska tjänster. Du möter fortfarande samma bekanta personal, som nu har ännu bättre möjligheter att beakta din situation i sin helhet.
möjliga sätt och samkommunen kan möta invånarnas förväntningar och behov.
Under år 2021 kan alla 13 kommuner, personalen och invånarna delta i förberedelserna. Genom att planera tillsammans lyckas sammangången på bästa
För invånarna, alltså användarna av tjänsterna, innebär förändringen bättre fungerande och Kommunalvalet smidigare anordnas 18.4.2021, varvid kommunernas fullmäktige väljs. Dessa fullmäktige beslutar om Samkommunen representanter i den nya för Österbotsamkommunens fulltens välfärdsmäktige. område träder i kraft 1.1.2021.
Den nya samkommunen inleder sin verksamhet: från och med 1.1.2022 fås socialoch hälsovårdstjänster på en och samma plats.
Det nya klientoch patientdatasystemet tas i bruk i Österbotten år 2025.
5 2021
2022
2023
Genomförandeskedet för H-huset 06/2019–08/2022
Aster Bothnias planeringsprojekt startar 1.9.2020.
H-huset blir färdigt i augusti 2022.
H-husets gårdsarbeten blir färdiga i oktober 2021.
Leveransprojektet, d.v.s. den egentliga uppbyggnaden av systemet, inleds hösten 2021.
Det nya klient- och patientdatasystemet tas i bruk. Utbildningarna för personalen inleds år 2023.
Aster Bothnia leder vägen till digitala tjänster ASTER BOTHNIA ÄR ETT UTVECKLINGSPROJEKT inom den offentliga sektorns social- och hälsovårdsverksamhet i Österbotten och inkluderar anskaffningen av ett nytt klient- och patientdatasystem. Alla sjukvårdsdistriktets 13 medlemskommuner deltar i projektet. Projektets mål är bland annat att förenhetliga arbetssätten och förbättra
LÄS MER PÅ NÄTET
informationsgången mellan yrkespersoner och olika enheter. Tack vare uppdaterade och mer lättillgängliga uppgifter får yrkespersoner en bättre överblick av patientens situation som helhet. Genom digitaliserade lösningar får klienter och patienter också möjlighet till en aktivare roll och delaktighet i service och vård.
BOTHNIAHIGH5.FI/SV
ASTERBOTHNIA.FI/SV
För närvarande kartlägger sakkunniga i vårdreformen nuläget för arbetssätten och systemen i regionen, och preciserar kraven för det nya systemet. Övergången till det nya systemet sker stegvis och enligt planen ska det används första gången i regionen år 2024.
VAASANKESKUSSAIRAALA.FI/SV/VALFARDSOMRADE
DEN LILLA PATIENTEN
6
Barnets och familjens bästa i fokus på barnakuten TEXT HANNA HATTAR BILDER CHRISTOFFER BJÖRKLUND
Medan en vuxen lätt klarar av att vänta några timmar, kan tiden kännas som en evighet för ett barn. Sjukhuset vill inte att barn ska behöva uppleva den frustration som lång väntan kan orsaka. Därför uppmärksammas barnen särskilt på Vasa centralsjukhus, där man för dem har en egen akutmottagning, som med sin färggranna korridor skiljer sig från övriga utrymmen.
7
Arbetet på akuten kräver en orädd inställning hos läkare och sjukskötare. ”Oförutsebart är en bra beskrivning av arbetet på akuten. Man vet aldrig i förväg vad ett arbetsskift kommer att bjuda på” säger specialiserande läkare inom barnsjukdomar Malin Pärus på Vasa centralsjukhus.
8
I BARNAKUTENS KORRIDOR finns två lugna väntrum, som är utrustade med mikrovågsugn för uppvärmning av mat, tv, eget wc samt leksaker som barnen i normala fall kan leka med. Under den rådande coronaepidemin är leksakerna tillfälligt borttagna. På barnakuten utgörs kunderna endast av barn och deras vårdnadshavare. Barnakuten på Vasa centralsjukhus är öppen dygnet runt. I regel söker man sig med barn till den egna hälsocentralens jourmottagning kl. 8.00–15.00, men också då tas barn som kommer med remiss eller är allvarligare sjuka omhand på centralsjukhusets barnakut. Efter klockan 15 verkar centralsjukhusets barnakut enligt principen för samjour, varvid man kommer till mottagningen utan remiss.
BARNET TAS EMOT AV EN SJUKSKÖTARE På akuten tas barnpatienterna om hand av tre läkare, vilka är jourhavande barnläkare, jourhavande allmänläkare och jourhavande kirurg. Dessutom arbetar barnavdelningens egna sjukskötare på barnakuten tillsammans med akutens sjukskötare. Barnpatienterna kommer till akuten genom samma huvuddörr som de vuxna patienterna. Hänvisningen till barnens egen korridor sker vid anmälningen. I samband med anmälningen gör en sjukskötare första bedömningen av barnet, vilken barnakutens sjukskötare tar emot och kompletterar med sin egen bedömning.
Barnakuten är öppen dygnet runt.
– Om ett barn har ett hälsoproblem som man undrar över är det bra att först ringa sjukvårdens telefonrådgivning på nummer 116 117 för att få hjälp och råd. Vid allvarligare situationer kan man också komma direkt till akuten och i nödfall ringa ambulans, berättar sjukskötare Emmi Haavisto, som arbetar på barnakuten.
– Vi tar emot barnet i våra egna utrymmen och har kontakt med läkaren som ger anvisningar för vårdförberedelserna. Vi mäter till exempel temperaturen och ger vid behov febernedsättande medicin. Också urinprov och övriga prov försöker vi ta innan läkaren tar emot, berättar barnsjukskötare Kristian Forsén.
Att arbeta med barn är givande för barnakutens sjukskötare Kristian Forsén och specialistläkare i barnsjukdomar Lisa Kulppi. ”Resultatet av arbetet syns ofta snabbt hos barn. Den behandling som ges har effekt och barnet tillfrisknar, vilket alltid är mycket belönande att se”.
Sjukskötarens förberedelser gör att barnet snabbare kommer till mottagningen och snabbar också upp läkarens arbete. Förutom på akutpolikliniken arbetar jourhavande barnläkaren också på barnavdelningen, i förlossningssalen, på neonatalavdelningen och på förlossningsavdelningen. – Vi försöker alltid ta emot barnpatienter så fort som möjligt, men brådskande situationer kan göra att det tar ett tag innan läkaren kommer till akuten, berättar specialiserande läkare inom barnsjukdomar Malin Pärus.
9
PRINCIPEN OM EN PLATS Oberoende av orsaken till besöket tillbringar en del av barnpatienterna en längre tid på akuten, till exempel vid uttorkning, eftersom vätsketillförseln tar flera timmar.
Majoriteten av de barn som kommer till akuten har insjuknat i vanliga infektioner, vilka ökar i mängd på hösten. Den behandlande läkaren måste ha ett tränat öga för att urskilja de barn som är allvarligare sjuka.
– Vi försöker alltid så långt som möjligt vårda barnet på akuten, varefter patienten får åka hem eller flyttas till avdelningen, säger specialistläkaren i barnsjukdomar Lisa Kulppi. De vanligaste orsakerna till att barn kommer till akutmottagningen är infektioner och andningssvårigheter. Också olika olycksfall, som cykelolyckor eller trampolinolyckor kan kräva ett besök på akuten.
akutmottagningsbyggnaden. Den testliknande perioden gav god träning inför den önskade utvecklingen av akutverksamheten på Vasa centralsjukhus. – En egen ingång skulle vara bra för barnet och för hela familjen, och skulle göra verksamheten smidigare och besöket på akutmottagningen till en ännu positivare erfarenhet. Ännu har vår verksamhet inte helt nått den punkten att vi skulle kunna öppna en separat ingång på heltid. Familjen som helhet är kärnan i vår verksamhet. Vi arbetar ständigt för att hela familjen ska få en smidigare sjukhusupplevelse. Vi tar gärna emot respons och utvecklingsidéer gällande vår verksamhet. Responsen kan man ge via vår webbplats, tipsar Pärus.
Vi arbetar ständigt för att hela familjen ska få en smidigare sjukhusupplevelse.
– Ytterst allvarliga fall, där det till exempel behövs återupplivning, förekommer lyckligtvis väldigt sällan hos oss. Vi upprätthåller våra färdigheter för kritiska situationer genom regelbundna övningar. Vi lär oss mycket av varandra, tillägger Kulppi. EGEN INGÅNG ÖNSKAS
Våren 2020, under coronaepidemin, ändrade barnakuten sin verksamhet så att den hade en egen ingång i andra änden av
VÅRT TEAM
”Från första början var jag en av våra läkare” TEXT HANNA HATTAR BILDER CHRISTOFFER BJÖRKLUND
Estländaren Monika visste redan som liten att hon skulle bli läkare. Finska språket visade sig vara svårare än hon hade trott, men flitiga kvällsstudier gav så småningom resultat. Idag njuter Monika av vardagen som läkare för bebisar på Vasa centralsjukhus.
BARNLÄKARE MONIKA KASS hälsar vänligt på sina arbetskamrater i Vasa centralsjukhus korridor. Ingen trötthet syns i läkarens ansikte, trots att det är förmiddag och en lång journatt ligger bakom.
10
– Ända sedan jag var liten har jag vetat att jag ska bli läkare. Det har egentligen inte funnits något annat alternativ. Yrket har alltid fascinerat mig. Monika växte upp i mellersta Estland, i en liten stad vid namn Viljandi. Som barn insjuknade hon i epilepsi, vilket krävde upprepade sjukhusbesök, och den kliniska sjukhusmiljön blev vardag för skolflickan. Den stickande doften av rengöringsmedel och de stora injektionssprutorna av glas, med vilka barnpatienterna fick vitamininjektioner i 1980-talets Estland, har etsat sig fast i minnet. Som viktigaste faktor för yrkesvalet nämner Monika ändå familjens egen läkare, som hade ett vänligt och varmt sätt, och var rätt person för sitt yrke. Efter gymnasiet började Monika på Tarto universitet. Inriktningen var klar från början. – Jag ville arbeta med barn, men först tänkte jag mig kirurgi. När mitt första barn föddes år 2006 ändrade jag mig. Jag ville göra någonting annat med barnpatienterna än operationer, berättar den nu 37-åriga läkaren.
Jag gör det jag alltid har drömt om.
TILL FINLAND MED GOTT SJÄLVFÖRTROENDE Monika blev färdig läkare år 2008. Den sista praktiken gjorde hon i Finland, på Villmanstrand centralsjukhus, dit hon skickade sin arbetsansökan tillsammans med en vän. Ansökan fyllde de i med hjälp av en översättningstjänst på nätet. – Vi hade bra självförtroende och trodde att vi kunde finska, eftersom vi hade gått en finskakurs i vårt hemland. Oj så fel vi hade! Vi kunde inget annat än le vänligt mot patienterna, säger Monika och skrattar åt det över tio år gamla minnet.
På fritiden går Monika Kass på promenader med familjens jack russell terrier. ”I något skede tänkte jag att det vore trevligt att återvända till hemlandet, eftersom vi har hela familjen och släkten där, men nu tror jag vi stannar i Finland. Jag har många kompisar och ett bra arbetsteam här, och barnen har goda vänner. Hela familjen trivs här.”
Praktiken på kirurgin gick bättre, eftersom man inte behövde prata med patienterna. Kvällarna gick åt till att plugga finska och redan efter några veckor kunde de unga studerandena säga några ord åt patienterna under praktiken på hälsocentralen. Samma år som Monika blev färdig flyttade hon med sin familj till Finland. NYTT ARBETE, NYTT SPRÅK Planen var att stanna ett år i Finland. Via ett företag som förmedlade estländska läkare till Finland kom Monika som nyutexaminerad läkare till Jakobstad. Löftena om att man skulle klara sig på enbart finska visade sig snart vara ogrund-
ade. Nu väntade en krävande start, med sjukhusarbete och inlärning av ett nytt språk. – Ganska snart flyttade jag från Malmska sjukhuset till Jakobstads hälsocentral, där jag kunde välja finskspråkiga patienter till min mottagning. Som utifrån kommande läkare fick jag ett varmt mottagande på båda sjukhusen. På fritiden studerade jag svenska med hjälp av en privatlärare, och efter ett år hade jag lärt mig prata flytande svenska. Familjens andra barn föddes i Jakobstad år 2010. – Jag kommer ihåg hur underbart det var när mina läkarkollegor från Malmska sjukhuset hälsade på mig och babyn i dörren till förlossningssalen. Åren i Jakobstad rymde många fina och roliga stunder. År 2011 flyttade familjen till Vasa, och eftersom Monika nu behärskade båda inhemska språken utmärkt kändes Vasa centralsjukhus som den naturliga arbetsplatsen. Läkaren bodde också tre år med familjen i Åbo, där hon slutförde sina specialiststudier. Monika blev färdig specialistläkare i pediatrik år 2016. – Genast efter utexamineringen sökte jag mig till ett fortbildningsprogram, och i somras blev jag färdig specialistläkare i neonatologi, det vill säga nyfödda. Nu kan jag med fog kalla mig läkare för bebisar. Jag gör det jag alltid har drömt om, sammanfattar hon. UNGA LÄKARE TAS VÄL EMOT För att upprätthålla neonatologikunskaperna gör Monika arbetsperioder på Åbo universitetssjukhus, där man har möjlighet att utföra krävande vårdåtgärder. Familjen är van vid mammans varierande arbete med arbetsskift som kan dra ut på tiden. – Vi firar ofta helger, som t.ex. julen, någon annan dag än det rätta datumet. På min begränsade fritid för jag barnen till deras hobbyer och går på promenader med hunden. Vi har ett bra gäng barnläkare som springer tillsammans, men först skulle jag behöva träna upp mig så att jag hänger med, skrattar Monika och berömmer arbetsgemenskapen med kollegorna, som gör mycket tillsammans och stöder varandra. Familjen Kass funderar inte längre på att flytta tillbaka till Estland. De trivs i Finland och var och en har sin egen gemenskap i arbets- eller skolvärlden. – I Finland är stämningen bland läkarkollegorna fin och man tar väl emot unga läkare. I Estland är kulturen aningen annorlunda, eftersom äldre läkare kan se unga läkare som ett hot. I Finland upplevde jag genast att jag hörde till gänget och var en av ”våra läkare”. Det är viktigt och ger en fin och inspirerande känsla för det man gör, sammanfattar bebisarnas och barnens läkare.
11
PATIENTBERÄTTELSE
Hörapparaten vårdar hörselnerven TEXT HANNA HATTAR BILDER CHRISTOFFER BJÖRKLUND
Audionom Anne Nymark mäter Tarja Vainios hörsel. Tarja Vainio är tacksam för all den hjälp som hon har alltid har fått på centralsjukhusets hörselstation och polikliniken.
12
I Vasa sjukvårdsdistrikt verkar fyra audionomer, varav en, audionom Susanne Suominen, tar emot kunder på Malmska sjukhuset i Jakobstad. Eftersom kundmängden är stor, är väntetiden för att komma på hörselundersökning cirka fem månader efter att man har fått remiss.
Tarjas hörsel hade försvagats avsevärt och både hon och familjen var beredda att börja lära sig teckenspråk. Sedan hittade man en behandlingsform som fungerade. Idag är talprocessorn lika naturlig som ett smycke för Tarja.
KORSHOLMSBON TARJA VAINIO är en van besökare på hörselstationen, som finns på sjunde våningen i Vasa centralsjukhus huvudbyggnad. Tarja är en långvarig kund på stationen, och kommer ihåg att hon besökte sjukhuset första gången redan när hon var sju år gammal. Som liten var hon rädd inför sjukhusbesöken. – Mamma uppmuntrade mig alltid, och sade ”du klarar det nog, och du ska se att det går bra”. Hon jobbade på centralsjukhuset och kunde förhålla sig på rätt sätt till besöken på hörselpolikliniken, berättar Tarja. Till följd av upprepade öroninflammationer hade det bildats hål i trumhinnorna i Tarjas öron, vilket gjorde att ljudvågorna inte leddes till hörselbenen på normalt sätt. Den nedsatta hörseln åtgärdades med flera operationer och öroninflammationerna behandlades med medicinkurer. Genom åren försämrades hörseln allt mer. När Tarja hade fyllt 60 stod hon inför ett oundvikligt faktum: hörseln hade försämrats avsevärt på båda öronen och hörselapparaterna passade inte längre. Lösningen såg ut att vara att lära sig ett nytt sätt att kommunicera. Tarja och hennes man deltog i en veckas hörselrehabiliteringskurs. – Efter kursen sade min vuxna dotter så fint, att ”vi lär oss nog teckenspråket, mamma, om du blir döv”. Det är ett starkt minne, berättar Tarja.
– Alla åtgärder startar med mätning av hörseln. Utifrån den uppmätta hörselkurvan börjar vi fundera på hurdan hörapparatrehabilitering kunden behöver, berättar hörselstationens audionom Anne Nymark. När man ska hitta lämplig hörapparat beaktas kundens ålder och förmåga att använda apparaten. – Vår typiska kund är över 75 år. På 1960- och 1970-talen var användningen av hörselskydd inte lagstadgad, vilket gör att många som arbetade på fabrik på den tiden, i synnerhet män, fick skador på hörseln, berättar audionom Tuula Harju. Många kunder kommer till hörselstationen vid onödigt hög ålder. Senast när man går i pension vore det bra att kontrollera hörseln. – En hörapparat är som medicin för hörselnerven. När man använder den framskrider hörselnedsättningen långsammare, varför det lönar sig att göra undersökningarna i tid, förklarar audionom Minna Viitanen. En typisk situation är också att en manlig kund kommer till stationen på sin frus initiativ.
Jag skäms inte alls över apparaten, trots att det händer att någon stirrar på den.
Sist och slutligen behövdes inte teckenspråk, eftersom man på centralsjukhusets öronpoliklinik för tre år sedan hittade ytterligare ett alternativ som kunde hjälpa Tarja, nämligen BAHA-talprocessorn. Talprocessorn, som är förankrad i skallbenet med skruvar, förmedlar ljudet via skallbenet till innerörat. För Tarja var det en omvälvande – eller snarare återställande – förändring. – Med apparatens hjälp hör jag alla normala ljud, lyssnar på radion och justerar ljudstyrkan på tv:n. Jag kan också gå på konsert och delta normalt i sociala sammanhang, säger Tarja.
Trådlösa tillbehör ger talprocessorn många möjligheter. Tarja har en tilläggsanordning fäst i tröjkragen. Med hjälp av den kan hon bland annat svara i telefon. – Det här räddar mitt liv! Jag kan höra allting och dessutom bra, numera till och med bättre än min man, skrattar Tarja, och berättar om olika missförstånd som nedsatt hörsel lätt kan orsaka i en familj. – Numera är min hörapparat som ett smycke för mig. Jag skäms inte alls över apparaten, trots att det händer att någon stirrar på den. Det viktigaste för mig är att jag kan höra, sammanfattar Tarja. DET BÖRJAR MED HÖRSELMÄTNING Hörselstationen är en del av polikliniken för öron-, näs- och strupsjukdomar vid Vasa centralsjukhus. På stationen utförs poliklinikens hörselundersökningar. Kunden kommer till hörselstationen antingen för en undersökning av hörseln eller direkt för hörselrehabilitering, om det i öppenvården har konstaterats att hörseln är tillräckligt mycket nedsatt.
– Den egna följsamheten till behandlingen är en viktig faktor. Om man är negativt inställd till användningen av hörapparat, är det lätt hänt att den värdefulla apparaten blir liggande i byrålådan. Och där gör den ingen nytta för hörseln, sammanfattar Nymark.
Trots att majoriteten av hörselstationens kunder är äldre personer, undersöks hörs-eln också till exempel hos barn i lekåldern, när rådgivningen har gett remiss till hörselstationen på grund av problem med talförmågan hos barnet. I samband med öronoperationer undersöks barnets hörsel i operationssalen av hörselstationens audionom. HÖRAPPARATEN ÄR EN AVGIFTSFRI ANSKAFFNING När hörselstationen har fastställt en lämplig hörapparat för kunden, skickas en tillverkningsförfrågan gällande de delar som placeras i örat till vasaföretaget Finfonic, som är specialiserat på produkter i anknytning till hörsel och är Vasa centralsjukhus avtalspartner i apparattillverkning. Hörapparaten programmeras i företagets utrymmen och överlåts till kunden efter utförliga anvisningar. – Apparaten förnyas med fem års mellanrum, men ofta försämras hörseln tidigare och patienten behöver en effektivare apparat kanske redan efter tre eller fyra år, berättar Nymark. Hörapparaten rengörs grundligt en gång om året på Finfonic. Hörselstationens audionomer vill påminna hörapparatanvändarna om en sak: företaget är i egenskap av centralsjukhusets avtalspartner den enda aktör som får utföra programmering och rengöring av de apparater som sjukhuset beviljar sina patienter. En hörapparat som har anskaff ats via Vasa centralsjukhus är avgift sfri för användaren, vilket för många är en överraskning. Kunden ansvarar själv endast för den dagliga rengöringen av apparaten och ersätter de delar som slits i den dagliga användningen, såsom batterier och vaxskydd.
13
I GODA HÄNDER
När allt inte tar slut med självmord TEXT ANNA JUSSILA BILDER CHRISTOFFER BJÖRKLUND
En person som nyligen gjort ett självmordsförsök är extra sårbar. Förtroendet mellan vårdpersonalen och patienten byggs upp succesivt genom jämlikt bemötande. En modern terapimetod erbjuder hjälp i ett kompakt paket åt den som försökt ta sitt liv. I terapin för man samtal, gör upp en personlig säkerhetsstrategi och växlar personliga brev.
14
RÄKNAS DET SOM ETT SJÄLVMORDSFÖRSÖK om man står på taket till en hög byggnad och överväger att hoppa? Eller om man tar en massa piller med en stor mängd alkohol, och säger att det var ett misstag? Självmordsförsök kan ta sig många olika skepnader och för att identifiera dem krävs förutom god människokännedom även yrkesskicklighet. En patient som har kommit med brådskande ambulanstransport känner ofta skam och vill bara snabbt lämna sjukhuset. Då borde varningsklockorna ringa hos vårdpersonalen, eftersom också sådana situationer där en person har övervägt att åsamka sig själv allvarlig skada borde tolkas som självmordsförsök, säger biträdande avdelningsskötare Maija Vuori-Kalliomaa och sjukskötare Eva-Lisa Nabb på Vasa centralsjukhus psykiatriska poliklinik.
TERAPIN ERBJUDER VERKTYG FÖR KRISHANTERING Under kortterapin strävar man efter att vara i en så jämlik ställning som möjligt med patienten. Terapin grundar sig till stor del på förtroende och samarbete. – Under terapin går vi igenom patientens personliga berättelse. Det finns ingen tidsgräns, eftersom varje person har sin egen berättelse och stil att framföra den, betonar VuoriKalliomaa.
En ångestfylld känsla varar inte för evigt.
Risken för ett nytt självmordsförsök är stor, och allra störst är den det första halvåret efter försöket. Därför spelar suicidprevention och snabb hjälp en betydande roll. Man strävar efter att ge samtalshjälp och stöd genom ASSIP-terapi (Attempted Suicide Short Intervention Program), som är utvecklad i Bern, Schweiz, och med vilken man på Vasa centralsjukhus i fyra års tid har behandlat patienter som har överlevt ett självmordsförsök. I Finland erbjuds kortterapin för närvarande av 15 yrkesutbildade personer, som förutom på Vasa centralsjukhus finns i Seinäjoki, Kuopio och Helsingfors.
Efter 3–4 sessioner med patienten skickar Nabb och Vuori-Kalliomaa uppföljningsbrev till patienten under två års tid.
– I breven frågar vi hur patienten har det och påminner om att vi finns till hands vid en eventuell krissituation. Allt grundar sig naturligtvis på frivillighet. Man måste inte ta emot breven och man måste inte svara på dem. I synnerhet unga vuxna tycker ofta det är fint att få ett riktigt brev på posten. För andra kan det kännas mer naturligt att svara med textmeddelanden, säger Nabb. I breven påminner vi också om den personliga säkerhetsstrategin, som vi har skapat tillsammans under terapisessionerna. En sammanfattning av strategin finns på säkerhetskortet. Där finns en sammanställning av de personliga varningssignalerna, som kortets innehavare ska lägga märke till vid en krissituation, samt de gemensamt överenskomna metoderna, med vilka situationen kan underlättas. Kortet är
husets psykiatriska poliklinik, sin egen företagshälsovård, ungdomsstationen Klara, center för mental- och beroendevård Horisonten eller rehabiliterande psykoterapi.
litet och ryms lätt i exempelvis i plånboken, så att det alltid ska finnas till hands för användaren. ASSIP-terapin erbjuds i Vasa endast på centralsjukhuset, vilket betyder att man behöver en remiss, till exempel från hälsocentralen. Sjukskötarna påminner om att det är skäl att söka samtalshjälp omedelbart efter ett självmordsförsök: – Efter det funderar vårdpersonalen och patienten tillsammans över om ASSIP-terapi kan vara ett lämpligt alternativ för patienten. ERBJUDER TID OCH NÄRVARO I EN SÅRBAR SITUATION Det finns ingen typisk person som kan göra ett självmordsförsök, eftersom människor i olika åldrar, från nästan barn till åldringar, kan göra självmordsförsök. ASSIP-stödmodellen passar för vuxna, men så unga som 16-åringar har behandlats med metoden. Nabb och Vuori-Kalliomaa betonar att ASSIP ofta är ett tilläggsstöd. Under eller efter kortterapin kan patienten exempelvis besöka centralsjuk-
De som gjort ettt självmordsförsök skildes tidigare inte ut från övriga patienter, vilket gjorde att alla självmordsförsök inte kom fram i statistiken. Ett självmordsförsök kunde i värsta fall till och med tolkas som uppmärksamhetssökande beteende, och den som hade försökt ta sitt liv kunde uppmanas lova att inte göra något liknande igen. Nabb och VuoriKalliomaa vet att den som har gjort ett självmordsförsök är i en sårbar situation, och därför är ett sådant bemötande skadligt för patienten: – Patienten lovar i en panikartad situation att inte försöka ta sitt liv, trots att ingen kan lova något sådant. Skam- och skuldkänslorna är ofta starka och därför är det viktigt att bemöta en person i en sådan situation med extra mycket värme och förståelse. Man måste våga visa att man bryr sig och fråga: ”Hur mår du?” Sjukskötarna vill förmedla ett tröstande budskap om att varje livssituation är övergående: – En ångestfylld känsla varar inte för evigt, även om det kan kännas så. Vi kan inte lova att de självdestruktiva tankarna försvinner. Stödmodellen kan inte avhjälpa alla svårigheter, men den ökar förståelsen för hur självmord kan bli ett alternativ och varför en människa handlar på ett visst sätt i en situation.
Biträdande avdelningsskötare Maija Vuori-Kalliomaa och psykiatrisk sjukskötare Eva-Lisa Nabb är föregångare inom ASSIP-terapin. Inbördes samarbete och regelbunden handledning och stöd från kriscentret i Helsingfors och Bern i Schweiz är också viktigt för att de ska orka med det krävande arbetet. Nabb är den enda som erbjuder ASSIP-terapi på svenska i Finland.
15
FÖRSTA HJÄLPEN
På vandringen räcker första hjälpen-väskan långt TEXT ANNA JUSSILA BILDER CHRISTOFFER BJÖRKLUND
Den som rör sig i naturen kan råka ut för överraskande situationer där det plötsligt kan behövas en första hjälpen-väska. Oftast handlar det om något litet missöde, som inte kräver ett besök på akuten. Ett blödande sår kan i första hand behandlas med tryckförband. ATT GE SIG UT PÅ VANDRING och röra sig i naturen är populärare än någonsin. En betydande orsak är antagligen coronaåret, som har fått bland annat familjer och par att söka sig till lugnet och friheten i naturen.
16
– Typiskt för detta annorlunda år är att vissa grupper, såsom företagsgrupper och utländska turister, lyser med sin frånvaro. Samtidigt har emellertid finländarna börjat röra sig allt självständigare i naturen, och på så vis har också ansvaret för säkerheten i allt högre grad flyttats över till dem själva, säger natur- och fiskeguide Carina Rönn i Vasa, som arbetar som privatföretagare i Vasa med omnejd. Den som rör sig på egen hand i naturen bör kunna förbereda sig på rätt sätt också inför kortare utfärder. Rönn har några tips på hur den nyblivna vandraren enkelt kommer igång:
Omväxlande väderförhållanden kan utgöra riskfaktorer. Rönn berättar att hon vid något tillfälle till och med har varit tvungen att inhibera en inbokad gruppvandring, eftersom den våta och steniga terrängen har medfört för stor halkrisk. Det är enligt henne den största riskfaktorn under vandrings- och båtturer. Därför är det viktigt att satsa på skor som är avsedda för användning ute i naturen. Under några timmars vandringar och utfärder är det trots allt ovanligt med olyckor. En gång stukade en deltagare vristen. En annan gång fick vi använda ispåsen, när en deltagare fick ont i foten mitt under vandringen. Under en båtfärd fick en deltagare så kallt ute på havet, att alla fick lov att återvända till land. Som första hjälpen fick mannen springa sig varm på stranden.
Det är bra att i förväg bedöma ruttens svårighetsgrad enligt egen ålder och kondition samt med tanke på väderförhållandena.
– Det är bra att alltid ha med sig en liten första hjälpen-väska, med exempelvis olika plåster- och förbandstillbehör. De har varit den viktigaste första hjälpen-utrustningen på de ett par timmar långa vandringar jag har guidat. I min egen första hjälpen-väska finns också ispåse, tryckförband, sax, gel för eventuella brännskador och desinfektionsmedel, säger Rönn.
BEAKTA VÄDRET, UTRUSTNINGEN OCH DIN EGEN KONDITION En viktig del av förberedelserna inför en vandring är att förutse förhållandena. – Det är bra att känna till området och rutten och bedöma svårighetsgraden med tanke på egen ålder och kondition. Vid behov är det också bra att komma ihåg karta och kom-
pass, ifall objektet inte är utmärkt och en offentlig vandringsled.
– Ibland känns det som att jag själv råkar ut för fler missöden än mina grupper. Lyckligtvis har det varit små och helt ofarliga olyckor. En gång när vi fiskade gädda träff ade kroken mitt ögonlock med stor kraft och fastnade. Därför är solglasögon en viktig skyddsutrustning för fiskaren, säger Rönn.
Enligt biträdande överläkare i akutmedicin Teemu Pöytäkangas är det inte vanligt att personer som är ute på vandring hamnar på Vasa centralsjukhus akutmottagning. Pöytäkangas konstaterar att en kurs i första hjälpen ändå kan vara till nytta för den som rör sig i naturen. Tänk om det skulle hända en lite allvarligare olycka under vandringen? – Ett blödande sår är ett exempel på en sådan liten, men aningen allvarligare olycka. Då är den första åtgärden att skapa ett tryck på såret, till exempel med ett tryckförband. Om man inte har ett sådant räcker det med något annat slags förband eller en tygbit, som man kan trycka mot såret.
RIKTA TRYCK MOT ETT BLÖDANDE SÅR, KALLA PÅ HJÄLP VID BEHOV Vid en allvarlig olycka behöver man kalla utomstående hjälp till platsen. Teemu Pöytäkangas påminner hjälparen om ett par viktiga saker: – Först ska personen som råkat ut för olyckan placeras i liggande ställning. Om det är fråga om ett blödande sår är det bra att trycka mot såret samtidigt som man ringer det allmänna nödnumret 112. På numret får man anvisningar om vad man ska göra innan hjälpen når fram. Det är endast några gånger per år som patienter med tryckförband på grund av kraftig blödning kommer till akuten. Då behövs även kirurgiska ingrepp. För att lägga tryckförband krävs emellertid utbildning, och man ska inte använda metoden om man inte är insatt i hur det görs. – Om ett sår kräver tryckförband är det ofta fråga om en artärblödning, vilket betyder att blödningen inte kan stoppas på annat sätt. Det kan vara till exempel ett krossår som blöder på flera ställen. Om man inte har lagt tryckförband är det särskilt viktigt att komma till akuten så fort som möjligt, eftersom risken för ytterligare skador ökar avsevärt redan inom ett par timmar, sammanfattar Pöytäkangas. Det är trots allt ovanligt att man råkar ut för så allvarliga olyckor på en vandring. Carina Rönn har aldrig behövt tillkalla ambulans. Men ett säkerhetsnummer har hon ändå, alltså numret till en person, oftast en nära anhörig, som vet att hon är på vandring eller ute med båt. Till säkerhetsnumret kan hon meddela om något oväntat skulle hända.
Carina Rönn guidar olika grupper, till exempel på Valsörarna i Korsholm samt på Västerö och i Tottesund i Vörå. – Allmänna vandringsleder är ofta klassificerade enligt svårighetsgrad. Till exempel i Björköby i Korsholm finns en trevlig och enkel rutt för nya vandrare, tipsar Rönn.
17
LÄSARTÄVLING
Vad tyckte du om artiklarna? LTAINEN TALO
Ge respons på tidningen och hjälp oss att utveckla innehållet i kommande nummer. Vi lottar ut tre (3) stycken kökshanddukar bland alla som deltar i läsartävlingen! Lottningen avgörs 15.1.2021. Du kan också delta i tävlingen på adressen: vaasankeskussairaala.fi/sv/hembesoket utmärkt
ELJEE KE BILD: AT
Vasa sjukvårdsdistrikt betalar portot
bra
tillfredsställande
försvarlig
har inte läst
Ledare Aktuellt
VASA CENTRALSJUKHUS/ KOMMUNIKATION
Barnets och familjens bästa i fokus på barnakuten
KOD 5005967
”Från första början var jag en av våra läkare”
65003 SVARSFÖRSÄNDELSE
Hörapparaten vårdar hörselnerven När allt inte tar slut med självmord På vandringen räcker första hjälpen-väskan långt –20 21–30 31–40 41–50 51–60 61–70 71– Din ålder
Ge ros, ris eller föreslå ämnen för kommande tidningar
Namn Adress Personuppgifterna används bara vid lottningen och förstörs efter lottningen.
I KORTHET
Mobilapp hjälper patienten förbereda sig inför undersökning PÅ VASA CENTRALSJUKHUS används en mobilapp, som på ett lättillgängligt sätt hjälper patienten förbereda sig inför en förestående undersökning. Appen heter Buddy Health Care och används i anknytning till vissa undersökningar på kirurgiska polikliniken, dagkirurgiska avdelningen, barnpolikliniken, polikliniken för
öronsjukdomar och inremedicinska polikliniken. Till exempel för patienter som kommer på kolonoskopi har appen redan varit i användning i några år, berättar gastrokirurgins teamledare Ella Niemelä på Vasa centralsjukhus kirurgiska poliklinik.
Tidigare fick en patient som skulle in för kolonoskopi totalt 15 sidor information per post, om bland annat undersökningen och ankomsten till sjukhuset. Nu har informationen samlats i appen under tydliga rubriker. Tack vare appen förbättrades också patientsäkerheten, och sannolikheten att undersökningen ska lyckas ökar när patienten får informationen i appen i realtid.
– Anvisningar på papper kan lätt tappas bort eller så läser man dem för sent med tanke på undersökningen. Appen meddelar genast när någon anvisning är aktuell för patienten. En vecka före undersökningen påminner den till exempel om behövliga koständringar, som att man inte ska äta frön, säger Niemelä. Via appen kan patienten också skicka meddelanden till vårdpersonalen, som svarar på meddelandet senast följande vardag. Patienten får information om ibruktagandet av appen i det första kallelsebrevet. Den kan laddas ner av patienten eller vid behov av partnern eller en anhörig. Om patienten inte kan använda sig av appen skickas undersökningsanvisningarna till patienten per post.
