8 att förhålla sig till. Det blir något annat då. Zlatan är mycket utmattad efter födseln. Men ändå. Jag ville aldrig något liknande, men detta är såå åå. Jag kan inte känna och jag känner det såhär. Det mjuka i deras mjuka i deras tassar och trampdynorna finns ännu inte riktigt. När hon dör gråter allt och alla, det är som om det bara väller. – Kommer det här aldrig sluta
* Klaras nya häst heter Aston och är en Connemara. Klara säger: – Vill du hjälpa mig med Zorro nu? Hon har ridit Fleygur så länge nu. Hela sommaren. Hon går förbi hans box och låtsas att han gnäggar eller tittar. – Aldrig mer, viskar hon. Nu är det nog. Då skär det i benen och underlivet. – Jag skojade bara, jag skojade fattar du väl. Jag älskar dig. Hon drar i skruven för att öppna. Det är som en lång stav av metall som vill sitta fast i en platta med hål i. Den dras dit. Den är en superstark magnet och när man ska öppna måste man dra ifrån den. I änden av staven finns ett parti som är tjockare, metallen är räfflad. Där ska man hålla när man drar och öppnar. Räfflorna fastnar i hennes handflator, som om metallspån kommer sitta fast där för alltid. Hennes handflator är så röda. Och ömma. Och ömtåliga. Hon trycker kroppen mot stolpen vid dörren för att ta spjärn men armarna blir inte starkare. Klara säger att en häst de hade en gång kunde öppna dörren med tänderna. Med de orden faller hennes egna tänder genast ut ur munnen, metallen böjer ut dem tills rötterna går av. Hon måste få upp dörren innan
Anna