45
Allting även tystnaden. Tungan rätt i min mun. Öppningen i slutet av bilden.
Sedan Att gå tillbaka och vända Att låta något gå förlorat och inte veta varför Ja, men såhär Utrymmet. Litteraturen och språket som ett rum där gränserna är öppnare. Språk som ett rum där gränserna vill vidare, går vidare. Det är längre mellan kanterna, om det finns några kanter. Språket skapar en tillvaro, men förändrar förutsättningarna i samma ögonblick som det används. Språket som en syra som upplöser rummet, verkar självförstörande redan i skapandeögonblicket. Vad händer med ett rum som inte kan definiera sig självt? Vem kan uppehålla sig på en plats som inte finns? Ickerummen. Vad det är som drivit oss hit. Vad tänker du om längtan? Om att beskriva det som inte finns. Så svårt att beskriva ett själv. Begränsningen, när jag försöker styra min tanke, snarare än tvärt om. Det är en text. Ändå. Det är en bild. Ändå. Alltid
i enskilda samtal