27
Vinterresa
Dagboksblad 25/11 2015
Koltrastarna är roliga. De hoppar upp mot alla vindruvorna under hönsnätet, biter av en kvist och kalasar sedan i lugn och ro på de nedfallna bären.
14/12 2015
Bara ett par små cancerceller.
Doktorn var nöjd och jag med. Kan väl inte vara så farligt. Nu väntar två röntgenundersökningar och en operation. I Sverige blir man väl omhändertagen.
22/12 2015
Men se hägern på sina stolta ben! Den flög när jag tände ljuset.
Med tunga dova vingar gav den sig av.
Upp, upp, upp.
25/12 2015
Mot skogen.
Jag älskar min dotter.
Skogen mörknar.
Vindruvorna har tappat taget. Ligger på altanen,
Medan hon låter sin hund kissa, vinkar hon ivrigt till mig.
Tänker, att det går aldrig över, att en gång för länge sedan
bortgjorda och förödda.
var jag mamma till denna lilla som flicka.
Inte ens koltrastarna visar intresse.
På mitt ”skrivbord”,
7/1 2016
pärmar och papper i en röra.
Inte ens cancerceller var de. Bara ett par celler som hade
råder ordning och reda.
Men när de sedan också blev infärgade av en sällsam vätska,
På den släta datorskärmen
Vaknade av telefonsignalen.
Stapplade ut yrvaken och utan glasögon.
Ingen där.
haft lust att dela sig med en ovanlig hastighet.
så blev de tvungna att bekänna färg. Och cancerceller hade de inte hunnit bli ännu. Sådan tur.
Men operation skall det ändå bli. Om fjorton dagar.
i enskilda samtal