20
Önskade att situationen skulle eskalera. Ta form av galenskap. Men det finns ingenting kvar att skrika. Du ger mig demonstrativt ett glas vatten som jag inte bett om. Sättet du kallar mig pretentiös på har blivit något annat än vad det var, och jag pretentiösaccelererar i osäkerhet.
Då går jag väl nu då. På tunnelbanan förstår jag ju att du aldrig igen kommer att komma springandes efter. Att sådana tillfällen finns det ju en maxgräns på.
Glaset som vi drack whisky ur står kvar på köksbänken Och luktade såsom det gjorde i fredags Och jag hade bara strumpbyxor på mig Och du lyfte upp mig på köksön Och jag berättade om katastrofen i mig Och när som helst springer du det måste du göra Jag är två Det är måndag och det är fredag Och det är mitt i natten och det är morgon Jag är undergången Och jag är helheten Så jag.
Vi elborstade tänderna mot varandras ryggar och du bar mig till sängen och så somnade vi och så vaknade vi upp och livet fortsatte med att låta sig levas. Tid är ingenting Ett whiskyglas är En tidskapsel Tänkte jag
Alice