Metamorfos
De svala, nästan kalla vattenstrålarna från duschen väcker mina sinnen, min trötta hjärna och värkande kropp till liv i värmen. Jag låter det helande vattnet skölja bort mitt själsliga djupa mörker. Min nakna huds känslighet reagerar med lättnad och vördnad inför livet. En del stunder är heliga. I spegeln studerar jag mina klara ljusgröna ögon. Solens blixtrande strålar har gjort röda strimmor i ögonvitorna. De passar inte in. Min hud har färgats guldbrun av sommarsolen.
Varje metallbit på kroppen och varje tatuering är en symbolisk markering på ett avslut och en början på någonting nytt. Jag har tagit avstånd från ett tidigare liv. Det är en pågående process.
Det går inte att glömma, men kanske att förlåta.
Jag börjar tycka om mig själv, inför mig själv. När jag är ensam. Men bara då och endast då. Spegeln har alltid varit min fiende.
Jag blev aldrig så som alla tänkt sig att jag skulle vara. Jag blev inte den som alla trodde att jag skulle bli. Förändring är positivt. När man börjar acceptera. Jag kommer aldrig att passa in i mönstret, i normen, men jag duger ändå.
22
Jag tuggar tuggummi med xylitol och smak av pepparmint när jag mediterar.
Theodora Nygren
Jag har funnit mina likar.