Jag
Jag känner mig vilsen. Jag har tappat bort mig själv någonstans, någon gång mellan tjugo och tjugotvå. Hur hittar man hem igen? Jag är instabil inombords. Mitt sociala liv är kaotiskt. Jag är ett liv som blåser med vinden i en annalkande storm. Jag är en fjäder. Jag är en metallspiral som trillat ur en sängbotten. Jag är en såpbubbla som formas, växer och exploderar, som upplöses i intet och blir ett med omgivningen. Jag är en trollslända som lever en dag för att sedan dö. Jag föds varje morgon, jag dör varje kväll. Om natten befinner jag mig i helvetet för att i gryningen vakna till den vanliga trista, grå vardagen. Jag flyr in i litteraturens värld. Jag önskar att jag levde i ett annat århundrade. Jag passar inte in i denna förkolnande värld. Förintelsen är nära förestående, och jag är påväg utför med den. Jag har redan trasats sönder, splittrats, fallit i bitar. Jag är Moder Teresa. Jag är varulven som jagar i mörkret. Jag är en vampyr som jagar skönheten men ser skönhet i det som förfaller. Jag är en ängel. Jag har djävulen i mig. Se vem jag har blivit och ni kommer inte att känna igen mig. Se mig som jag är och, –snälla!, läk mig! Hela mig med era gudomliga krafter. Jag kan inte slappna av. Jag irrar runt utan ett bestämt mål. Jag springer i cirklar. Jag söker efter sanningen, hur ljus eller helvetiskt mörk den än må vara. Jag söker svar på mina frågor. Var kommer jag ifrån? Vem är jag? Varför är jag här? Vilken är min uppgift på den här jorden? Jag söker trots att jag aldrig kommer att finna svar. Jag är en observatör. Jag dokumenterar världen och verklighetens utseende med mitt minne, mina sinnen, mina ögon och öron, mitt anteckningsblock och med mitt fotograferande. Jag vill lämna ett fotavtryck till eftervärlden. Jag vill ha åstadkommit något av värde innan min tid är kommen för att dö. Jag vill göra något betydelsefullt för andra, men jag bara förstör. Jag vill leva innehållsrikt. Jag är fattig på material och pengar men rik inuti. Hur skall jag kunna dela med mig? På vilket sätt, hur skall jag göra, för att dela med mig av allt det jag har? Mitt inre sprängs snart. Mitt huvud är fullproppat. Nej, nu vet jag; jag är en orkan som i full kraft far fram över vidderna och ödelägger allt
21
Theodora Nygren
i dess väg utan att förlora i styrka.