runt med den lilla veven, ååå va de
å hade lust att sätta sig på en stol
doftade gott. Sen va de bara lite
å lägga upp ett stortjut om både vär-
Ibbi vaknade av att klockskrället
vatten och malbönorna i kaffekitteln.
kar, krig, intriger å alla djävlar som
ringde. Hon sträckte ut handen å
Så dukade hon fram till Claes å sig.
önskade andras olycka å saknade
stängde av den snabbt. Hon steg
Smörgåspaketet låg på byrån å en
empati men själva skodde sig på
alltid upp en hel timme före Claes,
termos, den skulle hon hälla kaffe
andras bekostnad – åt helvete med
för att ha god tid på sig att vakna
i. Detta gjorde hon varje morgon.
dom. Deras dag kommer väl också,
till ordentligt. Stundens ”vara-för-
Själv började hon på caféet klockan
på ett eller annat sätt.
sig-själv” tyckte hon om. De sista
elva, men just nu gick allt på halvfart
nätterna hade hon sovit av och till.
tyckte hon. Ändå så sprudlade hon
– Nä men sitter du här med mor-
Ett par gånger hade hon gått upp ur
av energi, men det gick ju inte i den
gonkaffet å smörgåsar, sa Claes som
bädden å smugit sig ut ur det lilla
farten hon brukade ha å de retade
stod å såg på henne med lite oro i
köket. Där hade hon vankat av å an
henne, envis som hon va. Hon häll-
blicken.
lite grann. Känt dragningar i ryggen,
de i de nykokta kaffet i termosen,
– Hur e de med dig? frågade han.
å ut i magen, lite ont, men det släpp-
tryckte ner korken i termosen och
Du ser lite trött ut.
te. Sen hade hon smugit tillbaks till
skruvade på muggen ordentligt.
– Nej det e bra med mig, men jag
sin varma bädd. Förresten, i hennes
– Nu sitter den fast som den ska,
får nog vara hemma idag, känner mig
tycke va den alldeles för varm. Än
tänkte hon högt.
lite villrådig, de gör lite ont i ryggen …
Vinterkvällen 1946
Ibbi gjorde en grimas å tittade på
19
Inger Cervin
hade hon legat på höger sida än på vänster. Nä de va jobbigt, ligga på
Hon sträckte på sig och strök sig
Claes.
rygg, å glo upp på taket, med sina
bak på ryggen och framåt höfterna.
– Jag kan gå ut å ringa å fråga om
funderingar å förväntningar. Hon
Drog ett djupt andetag å en lång
jag inte kan vara hemma med dig
sneglade på Claes bredvid, han sov
suck, nej nu gick det ner i benen,
ifall att du …
som ett barn. Ligga på rygg, nä, lika
de va då själve den att det inte ville
– Nänä, avbröt Ibbi. Gå till jobbet
otympligt. Haha, lika ovig som en
ge med sig. Ibbi blev bister och
du, jag klarar mig, å Britt bor ju ett
elefant. Ibbi kunde inte begripa att
tänkte, de e ju mitt i veckan, om
par hus härifrån, så de går bra. Så
en del väninnor sa att hon inte va
det ändå varit söndag, då hade ju
kan jag ju få låna fru Anderssons
så tjock som de flesta andra som
Claes varit ledig, men mitt i veckan,
telefon, om de skulle knipa te riktigt.
hamnat i detta välsignade tillstånd.
nä, de var jobbigt. De gick väl inte
Men du kan väl ta vägen om caféet
– Ah, fast den där fru Andersson
för sig i dessa tider, att bli ledig
å säga som de e till Runa.
som också snart ska föda, jösses,
för sin fästmö som hade början till
Claes såg att de va ingen idé att
hon har ett enormt omfång. De e
födslovånda, å så va dom gubevars
envisas med de han helst ville …
nog trillingar därinne i de moder-
inte gifta. Gravid å ogift, nä de va
Jösses, tänk om hon fick värkar, tänk
livet, sa de väl för att uppmuntra.
en skam å gå där med magen å till
om hon inte hann in. Han måste
å med va hon glad å lycklig. Nä. De
tala med far å dom på caféet. De
Nä de här dög inte å tänka på i all-
passade då rakt inte. Hon skämde
skulle säkert ordna sig, men jösses
omfattande tider. Ibbi kravlade upp
ju ut sig själv å Claes syskon. Så
va nervig han va å va fan hade han
från bädden, sträckte på sig lite. Så
for Ibbis tankar denna morgon. Helt
ställt till … Tänk om hon dog å jösses,
tog hon på sig morronrocken, gick
plötsligt tyckte hon allt var omöjligt
han måste iväg snabbt. Han måste
ut i de lilla köket som hade snetak.
varsko dom på caféet, han måste
Ja, där trivdes Ibbi å Claes, en liten
varsko sin far. Hans far som tyckte så
vindsvåning. Hon la in lite vedträ i
mycket om Ibbi. Claes kände sig nu
spisen, fick fyr på de hela. Så gick
plötsligt maktlös å rådlös. Fan, tänk-
hon ut i farstun, där skafferiet var
te han, kriget e över, då va jag inte
beläget. Tog in smör, bröd å lite
rådlös, de va ett helvete för många,
sugel, de va köttbullar sen gårda-
kände maktlöshet när jag såg en del,
gen å de blev bra pålägg till Claes
rena helvetet, men rädd, nej inte för
smörgås-paket. Hon satte sig med
skithögar. Men nu de här med Ibbi!
kaffekvarnen mellan knäna. La i
Ibbi som han höll så kär, nu va han
lagom med bönor, sen veva hon
liten, måste ha tag i far sin.