– Nej nej, vi tycker så om dig, vi
upp och stirrade på mamma.
tet så det fräste om den. Sen började
är så oroliga för dig, vi vill hjälpa dig,
– Nu slutar du! Annars ringer jag
han säga att:
kan vi inte vara vänner? viskade
efter Horolaskan. Hon kör ut dig,
–Hördu min jäkla fru …
mamma.
hon har tidigare klarat av dig, för-
Och så började han gå (det var ett
– Nu har jag fått nog! röt pappa
sökte mamma.
runt bord som vi satt vid) och mam-
och rusade fram till henne.
– Ha! Den där bondhoran, fnyste
ma började också gå, undan. De hade
Mamma var helt svag, hon stod
han, det skulle jag aldrig tro att hon
gått ett varv runt det där runda bordet
blickstilla och pappa satte fingrarna
skulle klara av mig!
och jag hörde mammas hjärta klappra
runt hennes hals och jag såg att han
– Men hon kastade ju ut dig en an-
som en stålhammare i bröstet när jag
försökte strypa henne. Nu var stun-
nan gång, sa mamma försiktigt.
klängde mig intill henne och jag såg
den inne att försöka göra någonting.
– Jävla fruntimmer! fräste han och
hur svetten droppade från pappa mot
Jag gick mitt emellan dem och spar-
satte sig på stolen med en duns.
min kind.
kade honom allt vad jag orkade på
– Nå ska du fortsätta bo här så ska du
– Vad är du rädd för? frågade
smalbenet och jag hörde hur det
nog fortsätta arbeta, tjatade mamma.
pappa upprört.
small och jag kände att jag fått en
– Du ska fortsätta arbeta, upprep-
– Nu måste du gå härifrån, snyftade
oerhörd styrka inifrån. Pappa föll
ade jag.
mamma. Jag ringer snart Horolaskan.
till golvet och där blev han liggande.
Då reste han sig igen och var så för-
– Haha, skrattade pappa. Telefonen
Jag vet inte i denna dag om han var
grymmad att han lyfte upp bordet
är i sovrummet!
medvetslös eller om han bara låg där.
och slog ner det igen så att leverlådan
– Du är ett svin, grät mamma.
Då tog mamma mig i handen och vi
hoppade upp och ner på bordet.
– Vad sa du? röt pappa.
flydde ut genom dörren till mormor
– Sån här skitmat ska man tvingas
De gick ännu ett varv runt bordet
som bodde en trappa ner, och mitt
äta! skrek han och blev ännu rödare
och stannade mitt emot varandra.
hjärta slog som en hammare och jag
i ansiktet.
– Nu tror jag att jag har fått nog,
grät hela vägen och hoppade upp i
Då steg mamma också upp.
sa mamma svagt. Jag ringer polisen.
mormors famn när hon öppnade dör-
– Du ska ut härifrån huset! tjöt
– Vi ringer polisen, upprepade jag
ren och mamma satte sig på en stol i
mamma.
med sexåringens svaga röst.
tamburen och sa med tom röst:
– Nej nej inte strida, inte strida,
– Haha, du kan inte ringa, telefo-
– Han tänkte döda mig, ring polisen.
gnällde jag.
nen är i sovrummet, skrockade pappa.
Och jag såg från fönstret att polisen
Pappa fortsatte skrika:
– Vad vill du? frågade mamma för-
hämtade pappa som gick själv, hos-
– Jag kan gå till vilka fruntimmer
tvivlat.
tande.
som helst och de behandlar mig som
Vi stillnade båda intill varandra.
en prins! De tycker jag ser så bra ut
Jag kände att jag måste gå på toa, att
och att jag är begåvad och musikalisk!
jag hade skitit ner mig.
– Nej nej, sa jag bara, nej nej pappa
– Du skrämmer lilla Lena, snyftade
sluta.
mamma, hon är ju bara sex år, tänker
– Du har gjort slut på alla våra
du inte på henne?
hus-hållspengar och du har gått i
Men pappas blick bara fortsatte
mina kappfickor och stulit mynt av
att stirra på mamma, han såg inte
mig och söndrat lilla Lenas sparbössa
mig. Det gick en kall rysning längs
och tagit hennes små slantar svarade
med ryggraden, han såg inte mig. Jag
mamma upprört.
tittade på pappa och så tittade jag på
– Nej nej, pappa och mamma får
mamma, jag iakttog dem båda hela
inte bråka, grät jag.
tiden. Jag kände att jag var beredd,
– Jag önskar du skulle dö! skrek
att jag måste utföra någonting. Då
mamma.
välte han hela bordet, stod precis
Då steg han upp och var nästan
rakt framför mamma och mig.
blå av ilska i ansiktet.
– Tror du att du förtjänar att leva
– Du vet inte vem jag önskar
så som du förnedrat mig? sa han med
skulle dö!
kall röst.
Helena
Han fimpade cigaretten i leverlådefa-
10
Han slog knytnäven i bordet, reste sig