STBL 04/2015

Studentbladet 4/2015

H책llbar livsstil

RETURN OF THE KEPU Den 19 april gick det finska folket till valurnorna och röstade in Centern som största parti i riksdagen efter fyra år ute i kylan.

Juha Sipilä fick flest antal röster, över 30 000, och partiet landade på ett understöd på 21,1 procent.

Kraften är stark hos Sipilä. Så stark att vi trots den gamla lärjungen Paavo Väyrynens usla valresultat känner hur Kekkonenandan sakta rotar sig tillbaka in i den finländska folksjälen. Allt var väl bättre förr sade väljarna och skickade tillbaka samhället till den gamla goda tiden.

Bild: Anneli Salo/Wikipedia GRAFISK FORMGIVARE Linda Haglund, grafiker@stbl.fi

UTGIVARE

Alkärrsgatan 9 B, 00100 Helsing­f ors

Nordens äldsta studenttidning

ÅRGÅNG 104

PÄRM Frida Lönnroos

UTGIVNING 2015 Studentbladet utkommer fem gånger under vår­teminen 2015 och fyra

GENERALSEKRETERARE

gånger under höst­terminen 2015. Tidningen

ANNONSFÖRSÄLJNING

Kasper Sundström,

sänds till medlemmarna i SHS, ASK och No-

REDAKTIONEN

Mats Lindström,

045 875 97 59, kansli@stbl.fi

vium samt de svenskspråkiga medlemmarna

Alkärrsgatan 9 B,

040 529 7970, annons@stbl.fi

00100 Helsingfors ANNONSMATERIAL

22

TRYCKERI KSF Medias tryckeri, Vanda

Svenska Studerandes Intresseförening (SSI) rf.

CHEFREDAKTÖR

annons@stbl.fi Annonser bör lämnas in

Niklas Evers, 050 563 4790, chefred@stbl.fi

senast tio dagar före utgivningsdatum.

i HUS och AUS. En prenumeration kostar 20 ORDFÖRANDE

euro för övriga studerande, 40 euro för icke-

Robin Hjerpe, ordforande@stbl.fi

studerande.

­STYRELSE Robin Hjerpe, Rasmus Tunis,

UPPLAGA 7 000 (Två Abi-nummer á 9 000).

Jani Räisänen, Björn Bonsdorff, Jonas

Redaktionen ansvarar inte för icke-beställt

REDAKTIONS­SEKRETERARE

KANSLI, ADRESSÄNDRINGAR,

Tallberg, Erik Stenberg, Jimmy Nylund, Linda

material. Studentbladet är redaktionellt obun-

Jenna Vierinen, 050 501 7331, red@stbl.fi

PRENUMERATIONER

Haglund, Erik Stara och Sara Sandström.

den SSI och representerar inte dess medlem-

045-8759759, kansli@stbl.fi

styrelsen@stbl.fi

skorporationers officiella ståndpunkter.

Kansalaiset, konsumenter

I

MITTEN AV APRIL släpptes den

så kallade Klimatbarometern, en undersökning om finländarnas klimatattityder som staten beställt av TNS Gallup. Klimatbarometern 2015 ger ett mycket positivt första intryck.

Finländarna upplever klimatförändringen som en viktig fråga och de flesta vill att regeringen tar en aktivare roll i klimatfrågorna. En majoritet av finländarna vill se att Finland minskar sina utsläpp oberoende av vad andra länder gör och stödet för förnybar energi är stort även om det skulle innebära ett högre elpris. Dessutom vill hela 80 procent att man snabbt ingår ett nytt internationellt klimatavtal och minskar de globala utsläppen.

 NIKLAS EVERS CHEFREDAKTÖR

MEN SAMTIDIGT SOM VI SÄGER oss ta klimatförändringen på allvar är vi ovilliga att själva göra någonting åt saken. I undersökningen bedömde två tredjedelar att de varit dåliga på att ändra sina trafikvanor, matvanor eller boendelösningar för att bekämpa klimatförändringen.

Vi finländare är tydligen inte redo att ta personligt ansvar för miljö och etik i våra dagliga liv utan ser hellre att till exempel staten axlar ansvaret. Paradoxalt nog verkar den allmänna trenden i samhället ändå vara att skyffla över ett allt större personligt ansvar på enskilda konsumenter medan staten tar en mindre roll.

Till exempel vill Sannfinländarna slopa bilskatten och från Samlingspartiets håll förespråkas ett miljöskydd baserat på frivillighet. Motsvarande attityder finns kring ulandsbiståndet som partierna vill skära ner i tron på att privatpersoner frivilligt kompenserar med att öppna sina plånböcker.

MYCKET TYDER ALLTSÅ PÅ att vårt personliga ansvar för konsumtionsfrågor ökar trots att vi enligt klimatpanelen gärna ser att staten tar en aktivare roll i klimat- och konsumtionsfrågor. Och det är inte bara våra största partier som driver större personligt ansvar i konsumtionsfrågor. Världens största frihandelsavtal, det så kallade TTIP-avtalet, som för tillfället förhandlas fram mellan EU och USA, lär också föra med sig nya problem för konsumenterna.

Tidigare i våras släpptes den kritiska rapporten I frihandelns goda namn av de svenska tankesmedjorna Katalys (LO) och Cogito (Miljöpartiet). Enligt rapporten finns det stora risker för att frihandelsavtalet resulterar i ett svagare skydd för medborgarna.

Bland annat lyfter rapporten upp att både livsmedelssäkerheten och kemikalielagstiftningen i EU är hotad. Risken är att vårt kött proppas ännu fullare med antibiotika än i dag och att bevisbördan för säkra kemikalier i produkter flyttas från företagen till staten.

DÅ FRIHANDELSAVTALET förr eller senare träder i kraft kommer också vårt personliga ansvar som konsumenter att öka. Till exempel kan vi om några år stå i mataffären och fundera på om vi ska välja billig genmanipulerad mat eller det dyrare alternativet som krävt mera bekämpningsmedel.

Vi kan bara hoppas att kommande regering tar det ansvar som majoriteten av oss efterlyser. Tills dess måste vi förhålla oss till dagens situation och ta ett större ansvar för miljö, etik och hållbarhet då vi köper mat, reser eller skaffar en ny dator.

Det här numret av Studentbladet fokuserar till en viss del på de ständigt aktuella frågorna konsumtion och hållbarhet. Vi hoppas att det kan besvara frågor och inspirera till alternativ.

Sluta se feminism som något negativt

E  JENNA VIERINEN REDAKTIONSSEKRETERARE

EFTER ATT RESULTATET FRÅN riks-

dagsvalet kom mådde jag lite illa. Av de 200 som blev invalda är 83 kvinnor och bland partiernas ledare är 7 av 8 män, och den enda kvinnliga partiledaren är den mest konservativa av dem alla. Bara 14 av 200 är under 30 år. Det här är alltså de som ska leda vårt land. Det här är en mycket konservativ riksdag och personen som ska få titeln statsminister är abortmotståndare. Och dessutom har jämställdheten setts som en marginalfråga i år, det år som frågan skulle behövas som mest.

I Finland har ordet feminism fortfarande en negativ klang, och man viftar bort det jämställdhetsarbete som drivs av på gräsrotsnivå. För att vi i framtiden ska ha ett så jämställt samhälle som möjligt, och sluta se feminismen som något negativt, måste vi sluta med det här. Jag är så trött på att alltid måste försvara mig för att jag kallar mig själv feminist. Vi lever i ett modernt samhälle, men ändå ser man ner på de som kallar sig för feminister, inte på grund av

vad feminismen står för utan bara för att ordet har en negativ klang. Förra århundradet skulle det här kanske ha varit mer förståeligt, men inte år 2015.

VI BEHÖVER FAKTISKT MER JÄMSTÄLLDHET, mer feminism. Resultatet av riksdagsvalet är ett bra exempel. Vårt näst största parti har tydliga kopplingar till rasism och vi har en “gubbriksdag” där den genomsnittliga riksdagsledarmoten är en medelålderns vit konservativ man. Dessutom visade det sig att nästan var tredje finsk medborgare inte röstat i valet, alltså nästan 30 procent. Det här betyder att det största “partiet” i vårt land är de som inte röstat.

Det är väl inte speciellt jämställt?

Så även om jag kommer få skit för att jag kallar mig feminist tänker jag inte sluta. Jag tänker kämpa för mina rättigheter som kvinna/ung/människa och jag tänker rösta i varje val som jag får rösta i, för att jag vill ha förändring. Nu ska vi kämpa för att resultatet ska se annorlunda ut om fyra år, och för att vi ska ha lite flera kvinnor vid makten. Man ska inte måsta försvara sig för att man vill leva i ett jämställt samhälle.

3

innehåll 3..........................................................LEDARE 5..............................NOTERAT & MÅNADSSERIEN 6.....................LOPPISRUNDA I STUDIESTÄDERNA 9.....................................HÅLLBAR ELEKTRONIK 11.....................................FRUKTBAR BITTERHET 14........................................ PASTA BELUGANESE 15..................KEDJOR AV OHÅLLBAR UTVECKLING 16..........VACKRA RÖSTER PÅ KÅRENS CHILLKVÄLL 18................................ÄR TIDEL NÅGOT ATT HA? 19...................................STUDENTTEATERTRÄFF 20.......................TRÄNING MED LÅGA TRÖSKLAR 22.....................EN BLYG KISSARES BEKÄNNELSER 23..........................................FEM TIPS FÖR MAJ 24..........................EKOLOGISK FÖRETAGSAMHET 26.........................HE JI NAA GOOTISKT I PAMPAS 27...................... NATTEN ÄR ALLTID UNG I JEPPIS 28..........."JAG ÄR INGEN HEMBYGDSROMANTIKER" 30..........................FIXA DIN EGEN KRYDDODLING 32...............................................GAME OF HYPE 33..............................MÄNNISKA MÖTER MASKIN 34............................................SVINDELMANNEN 36..........................INDIANFLICKAN FRÅN LOVISA 37........................................................PAPERI T 38..................................PÅ GÅNG DENNA MÅNAD

M E DA RB E TA RE

S E BA S T I A N G R A N S KO G Sebastian är en trevlig kille på 22 år som studerar journalistik på Soc & Kom för andra året.

Sebastian tycker om film och har bland annat fungerat som filmkritiker för Studentbladet under våren.

4

O ON A H A A PA M Ä K I Oona nördar sig med att sjunga sopran i Florakören, jaga fynd på loppisar, resa runt jorden när plånboken tillåter samt försöka få in mer natur i sin vardag. Ljusa kvällar, vänner, långa samtal och katter gör livet bättre. Feminist.

P I E T E R - JA N VA N DA M M E Pieter-Jan arrived to Finland from Belgium for the sole reason of liking it. He graduated as jurist but works mainly with making creative documentary. His stories deal with nobodies, simple people that we can easily recognise ourselves in.

N A NÓ WA L L E N I U S V E RT HONG E N Nanó studerar konstfotografi i Antwerpen samt genusvetenskap och kinesiska. Hon har en problematisk relation till fonten Papyrus samt köper Cheez Doodles varje gång hon rör sig i vårt västra grannland.

N OT E RAT Ylonz

Expedition Arcada drar i gång

Lördagen den elfte april gick ännu ett Ylonz-evenemang av stapeln. För den okunniga kan sägas att Ylonz är en lättsinnig orienteringstävling som ordnas i samarbete med svenskspråkiga studentföreningar i huvudstadsregionen. Med är bland annat TF, SHS, Codex, Thorax, StudOrg, SvNK, Spektrum, Saga, Agro-Forst och ASK. I år levererade Helsingfors en av de finaste vårdagarna hittills och vart man än svängde huvudet såg man människor med halare eller roliga utstyrslar. Hela kalaset avslutades med en stor efterfest i Otnäs. 200 lag med tre personer i varje deltog och nästan lika många till hängde på som åskådare.

MÅN A D S S E RIE N : A P RIL

BILD: JENNA VIERINEN

BILD: EXPEDITION ARCADA/ MAX EDIN

I början av maj åker femtiofem personer till Frankrike. De ska klättra en 300 meter hög bergsvägg tillsammans med rullstolsbundna Aron Andersson och äventyraren Patrik “Pata” Degerman. Fyrtiofem av deltagarna är studerande på Arcada. Tillsammans ska de genomföra Expedition Arcada.

I slutet av januari stod teamet klart, och sedan dess har det varit full fart. Den sjunde maj bär det av, och alla får följa med. Med det menas att det kommer att vara möjligt att följa hela expeditionen hemifrån, eftersom de kommer ha med ett helt filmteam. Det här är Finlands största expedition. Håll utkik i nästan nummer för reportage om expeditionen.

av Josephine Mickelsson

5

På loppisrunda i

studiestäderna Att handla second hand, tänka ekologiskt och att återanvända är något som på senaste tider blivit lite av en trend. Genom att shoppa i andra hand gör man inte bara miljön en tjänst, utan skaffar sig även en betydligt mer personlig garderob på samma gång som bankkontot tackar för den vanligtvis billigare prislappen. Men vart ska man gå för att hitta sina skatter?

Studentbladet har samlat ihop ett gäng second hand- och vintageaffärer som är värda ett besök om man rör sig i Helsingfors, Åbo eller Vasa.

KIERRÄTYSKESKUS (Byholmsgatan 8) Kierrätyskeskus, varje studerandes dröm. I detta tvåvåningskomplex hittar du allt från kläder och kärl till inredning och hemelektronik. Alltså ungefär allt man kan tänkas behöva i en studielya. Lämpligt nog befinner sig platsen endast ett stenkast från studiebostäderna i Majstranden och dessutom får man -20% rabatt då man visar upp sitt studiekort. Därtill tar Kierrätyskeskus emot donationer, så när du flyttar ut efter studietiden är det bara att hämta tillbaka grejerna du köpte i början av året så att någon annan studerande med skral kassa kan få glädje av dem!

METKA KIRPPUTORI (Tavastvägen 78) Spana efter fönstret med färgglada pappersark som skyltning och du har kommit rätt. Detta är ett självbetjäningsloppis men trots att utbudet varierar mycket hittas här ofta alla möjliga skatter; allt från kitschiga kärl till glittrande discokulor. Lådorna med gamla vinyler har en tendens att alltid leverera på detta ställe.

SOUL VINTAGE (Helsingegatan 6)

I hjärtat av Berghäll hittas Soul Vintage som är specialiserad på kläder och möbler i vintagestil samt musik. Här samsas allt från märkesskjortor i spännande

mönster till färggranna Doc Martens. Prislappen är inte alltid den billigaste men om du är på jakt efter exempelvis ett par särskilda jeans är det enklare att gå hit och kolla igenom butikens väl utvalda utbud istället för att plöja igenom en vanlig loppis. På sommaren kan man även köpa cyklar här.

FRIDA MARINA (Karlsgatan 10) Hoppas av spårvagn 3 eller 9 på Karlsgatans hållplats och vips står du utanför dörren till Frida Marina. Här samsas söta kläder i en salig blandning av vintage och second hand i välordnade hyllrader. Dessutom

Illustration: Oliver Ström

HELSINGFORS

6

finns Moonk i anslutning till detta ställe som säljer återvunna, etiska och ekologiskt producerade inredningsprodukter, smycken, kaffe och te.

OLO-HUONE (Flemingsgatan 7)

Olo-huones utbud består främst av möbler, inredning och designföremål men utbudet består även av en del kläder och smycken. Till försäljning finns också fina armband, örhängen och halsband gjorda av återvunnet material samt handgjorda tygkassar och borddukar. Affären fungerar även som ett café, så ifall det behövs en paus i loppisrundan kan man avnjuta en kopp gott kaffe här innan man drar vidare till nästa ställe.

OIVAN KIRPPIS (Tredje linjen 7)

I källaren på Oivan kirppis brukar det finnas alla möjliga skatter. Här finns en salig blandning av färgglada mässingskastruller, gamla skivspelare, vinkaraffer, tv:n i retrodesign och andra lustiga småprylar.

FARGO VINTAGE (Flemingsgatan 20) Inne på Fargo hittar du de tjusigaste designföremålen med möbler, lampor och annat man kan tänka sig vilja ha i sitt hem. Här finns även ett mindre urval kläder och skivor, allt noga utvalt för att matcha affärens image. Prislapparna kan vara rätt saftiga, men risken är ändå stor att du lämnar stället med den där läckra retrolampan ettrigt fastklistrad i minnet

eftersom ingen av prylarna som finns här har kommit hit av slumpen.

GOODSVILLE (Näckens gränd 4) Goodsville är en relativt ny second hand-affär som slog upp sina dörrar för första gången våren 2014. Även här är produkterna handplockade och inköpta till affären, en del grejer kommer hela vägen från Amerika.

Trots att affären främst riktar in sig på second hand finns här också nya produkter till salu så som klockor vars urtavlor har spännande mönster, smycken, solglasögon i olika former och färgglada mössor.

”Här är produkterna handplockade och inköpta till affären, en del grejer kommer hela vägen från Amerika.”

PENNY LANE (Runebergsgatan 37) Till Penny Lane går du kanske inte för att hitta ”en kul tisdagsoutfit”, då utbudet här består av vackra gamla vintageklänningar med tillbehör och smokings. Fastän man eventuellt inte är på jakt efter en

balklänning är affären definitivt värt ett besök bara för den vackra lokalens skull. Om man inte känner för att utöka sin egen garderob med en ny stass går det även bra att hyra en klänning bara för en kväll.

UFF (Fredriksgatan 36) UFF-affärerna finns på totalt drygt tio olika ställen runt om i Helsingfors, Fredriksgatan är en av dem.

Här finns ett stort sortiment second hand kläder och skor och källarvåningen är en riktig guldgruva om du skall iväg på maskerad, speciellt om ett visst årtionde står för temat. Priserna kan variera en hel del beroende på klädernas märke, kvalité och utseende men det lönar sig allt att hålla utkik efter UFF:s kända ”jämna pengar-dagar”, då alla plagg i affären säljs till billigare priser.

KAIVARIN KANUUNA (Havsgatan 3) Kaivarin Kanuuna är ett stort självbetjäningsloppis som ligger alldeles intill Brunnsparkens strand. Eftersom det är privatpersoner som hämtar hit sina grejer till försäljning, varierar utbudet och prisklassen en hel del, men på de 650 kvadratmetrarna som loppiset huserar är chansen ändå ganska stor att man kommer hem med ett och annat fynd. Den bestående vintage-avdelningen är värd ett besök om du är på jakt efter en lite mer speciell balklänning eller skall gå på temafest.

Emilia Nyberg

Illustration: Oliver Ström

ADAM & EWA (Magasinsgatan 4, Vasa) Adam&Ewa är den nyfikna strövarens fyndparadis med allt från antikviteter till uppstoppade fåglar,skivor, böcker och filmer på båda inhemska, tavlor och leksaker. Hit är det bäst att gå med promenadskorna på, för om man verkligen vill utforska hela självbetjäningsloppiset kan det bli en lång runda.

Här kan man fynda vanligtvis dyra investeringar som cyklar för cirka 30-100 euro och aftonklänningar för 50-200 euro. Snygga kläder och udda prylar - mitt bästa fynd är en gasmask för fem euro - kan lätt följa

med en ut, för priserna är för det mesta rätt så sköna.

Och loppiset har söndagsöppet, en ovanlig lyx i Vasa!

RÖDA KORSETS LOPPIS (Klemetsgatan 17, Vasa) Röda korsets loppis har i december flyttat till en mindre men mer central lokal i anslutning till K-supermarket på Klemetsögatan. Kläder, kärl, böcker och möbler är nu åskådligt framsatta; kläderna är till och med ordnade enligt färg. Tyvärr har flytten fört med sig begränsningar och det ryms inte lika mycket möbler som i den förra lokalen. Förrådet är dock

fullt och det går att fråga om den önskade typen av möbel finns att få.

Priserna är välkomnande eftersom loppiset säljer donerade saker – vissa saker får man rentav plocka med sig gratis. Intäkterna från försäljningen går till Röda korsets verksamhet. Främst rekommenderar jag Röda korset för möbelinskaffningar, men då och då kan man hitta förmånliga överraskningar här. Till exempel har jag fyndat ett välbehållet dragspel för sjuttio euro.

Heini Rautoma

7

Illustration: Oliver Ström

FRÄLSNINGSARMÈN

FRÄLSNINGSARMÉN (Trädgårdsgatan 12, Universitetsgatan 5 och Kuralagatan 2) Erbjuder snygga kläder uppdelade i avdelningar så att det är lätt att hitta om du letar efter något specifikt.

Här finns också förmånliga möbler, kökstillbehör och allt annat mellan himmel och jord. De har ofta en del av sortimentet på rea, oavsett årstid. Rekommenderar speciellt butiken lite utanför Åbo centrum, här hittar jag alltid något och det är snyggt och prydligt.

Loppisarna har också ett stamkundskort med vilket du alltid får -15 % rabatt om dina inköp överstiger 10€. Kortet kostar 5€.

AURINKOTEHDAS (Kyrkogatan 6) Bortglömt bakom Ekotori finns detta loppis med ytterst varierande öppethållningstider. Var beredd på att det kanske inte är öppet, eftersom det ibland är brist på volontärer som jobbar i loppisen. Inte lika snyggt och städat som Frälsningsarmén, men definitivt värt ett besök. Här kan du gräva hur länge som helst och priserna är oftast mycket förmånliga, speciellt om du köper flera saker. Här hittar du kläder,

skor, väskor, kökstillbehör, samt hemtextilier. Hög fyndvarning om du gillar att gräva!

SPR KONTTI (Satakuntavägen 105) Håll utkik efter billiga möbler här! Röda korsets loppis ser mer ut som en klädaffär med kläder, skor,

”Kontti har förmånlig hemleverans och till hösten och skolstarten brukar den t.o.m. vara gratis.” sportartiklar, kökstillbehör, tyger, möbler och en del elektronik snyggt uppdelade runt om i det stora utrymmet. Kontti har förmånlig hemleverans och till hösten och skolstarten brukar den t.o.m. vara

gratis. Ibland har de också kampanjer där delar av sortimentet är -50 % eller liknande. Kom ihåg att Kontti (och alla andra nämnda loppisar) också gärna tar emot rena och hela kläder, möbler och saker i deras butik eller vid de uppsamlingspunkter som finns runt omkring i Åbo.

EKOTORI (Kyrkovägen 6) Nummer ett om du söker prylar till hemmet. Här finns ett stort utbud sängar, skåp, soffor, stolar och även elektronik i två våningar. Personalen är trevlig och hjälpsam så var inte rädd att be om hjälp! De har billig hemleverans och minns att visa ditt studiekort så får du 20 % rabatt för allt över 5€. Kom ihåg att ha koll på måtten i din lägenhet så att du i butiken kan mäta din nya möbel och således vara säker på att den ryms in. Här finns allt från Ikeas Billy-hyllor till italienska designstolar och Lundiahyllor. Om du letar efter något specifikt så lönar det sig att åka hit ofta eftersom sortimentet byts ut med jämna mellanrum.

Oona Haapamäki

Loppistips: • Ha alltid en lista med dig på saker du behöver. Ofta glömmer du bort att du behövde något speciellt och tänker inte aktivt på det om du är ute efter något annat! Kom också ihåg eventuella mått på lägenheten så att du vet att din nya byrå faktiskt ryms in.

• Ikeas möbler är sällan värda att köpas på loppis. Köp hellre (finsk) kvalitet, för det finns det gott om, speciellt om du vet vad du letar efter. Om du är händig kan du fynda skadade kvalitetsmöbler billigt för att sedan reparera dem

8

själv. Tänk även på att lite färg kan pigga upp din möbel avsevärt och är inte dyrt.

• Du måste inte köpa allt du behöver på en gång, utan du kan vänta med viktiga inköp tills du t.ex. hittar den perfekta soffan. Du kommer att ångra dig om du bara köper första bästa när du sedan nästa dag hittar den perfekta.

• Äkta vara är oftast bättre än konstmaterial. Köp alltså så naturliga material som möjligt. Bomull, linne, läder, ylle, kashmir och merino. De håller längre än plastiga

polyesterplagg som blir noppiga direkt. Detta gäller även möbler. Om bordet känns billigt och ostadigt, då är det högst antagligen inte värt dina pengar.

• Ha tålamod. Ibland hittar du det du söker direkt, ibland tar det längre. Men den som väntar på något gott...

• Ta hand om dina saker. Lappa hål, för skor till skomakaren, tvätta kläderna i rätt temperatur, limma det som gått sönder och förläng livstiden på dina saker samtidigt som du sparar pengar och är snäll mot naturen.

Oona Haapamäkiv

J

akten på en rättvis gadget text

NIKLAS EVERS

Demo nst Bild: A ration mot A nnette pple i S Bernh ardt/F an Fransisc o juli 2 lickr 014.

HÅLLBARHET HAR BLIVIT ett allt viktigare säljargument för varor vi använder varje dag. Det handlar ofta om både etisk och ekologisk hållbarhet. Förra året ökade till exempel försäljningen av ekologisk mat rejält i Finland, med fem procent. Totalt spenderade vi 225 miljoner euro på ekoprodukter förra året och det var ekologiskt kaffe som stod för en av de största ökningarna i vår ekologiska konsumtion. Också rättvisemärkta produkter som försäkrar kunden om att producenterna betalar ut skäliga löner och att arbetarna har det bra har blivit populärare och flera kommuner och städer i Finland överväger att börja köpa in fairtrade-produkter.

I dagens läge går det att hitta hållbar elektricitet, livsmedel, till och med kläder så länge man vet var man ska söka, men då det kommer till elektronik blir det genast svårare. Elektronik produceras liksom kläder ofta i avlägsna länder i tredje världen, men på grund av komplicerade tillverkningskedjor med hundratals underleverantörer är det svårt att ha kontroll över hur ekologiskt hållbar till exempel en smarttelefon är. För att inte tala om hur de fabriksoch gruvarbetare som tillverkat produkten, och utvunnit mineralerna till den, behandlas.

Men trots den komplicerade produktionen borde det väl vara möjligt att få tag på en etiskt och ekologiskt hållbar smarttelefon? Studentbladet besökte tre stycken elektronikaffärer i Helsingfors och frågade om de kan erbjuda någon etisk produkt. Eftersom smarttelefonen är den elektronik vi använder mest och dessutom på grund av sin korta livslängd måste bytas ut regelbundet valde vi att fokusera på telefoner. Men svaren vi fick var förväntade.

– Aj menar du hur det går till på fabrikerna? Nej, Det är svårt att säga. Det enda jag vet är sådant jag läst i tidningarna om vad som händer på Apples fabriker. Men det är inte någonting jag kan uttala mig om, säger en av försäljarna vid en stor elektronikkedja.

Försäljaren syftar på de många avslöjandena om

Efterfrågan på etiskt hållbar elektronik växer men i dagens läge finns det i praktiken ingen elektroniktillverkare som kan svara på det här behovet.

Initiativ för grönare och rättvisare smarttelefoner och datorer finns, men så länge de stora företagen inte vidtar åtgärder kommer utvecklingen att ske långsamt.

usla förhållanden vid elektroniktillverkaren Foxconns fabriker som dykt upp sedan 2010. Foxconn är en av världens största kontrakttillverkningsföretag inom elektronik och har tillverkat produkter för företag som Apple, Google, Microsoft, Nokia, Sony och Amazon. Företaget kritiseras för bristfälliga arbetsförhållanden och dåliga löner och fick speciellt mycket uppmärksamhet år 2010 då kring 15 perso-

” Det är mycket vanligt att inte få svar på sina frågor om hur etiska produkterna är och att butikerna inte kan erbjuda ett hållbart alternativ. Egentligen finns det inte något sådant som en 100 procent etisk telefon”

ner begick självmord vid en av Foxconns fabriksanläggningar i Kina som tillverkade Apples produkter.

Andelen självmord vid Foxconns fabriker år 2010 var visserligen lägre än bland den övriga kinesiska befolkningen, men händelserna bidrog till en debatt om arbetsförhållanden som bland annat ledde till höjda löner för fabrikernas arbetare.

MEN TROTS ATT EN STOR DEL av elektroniken i butikshyllorna kommer från samma tillverkare måste det väl gå att hitta ett alternativt? Organisationen Finnwatch undersöker arbetsförhållanden inom en rad olika branscher. Enligt dem är det mer en regel än undantag att det dyker upp problem då man undersöker produktionen hos internationella företag.

Men den informationen som konsumenterna får är ofta bristfällig.

– Det är mycket vanligt att inte få svar på sina frågor om hur etiska produkterna är och att butikerna inte kan erbjuda ett hållbart alternativ. Egentligen finns det inte något sådant som en 100 procent etisk telefon, säger Sonja Vartiala, verksametsledare på Finnwatch.

Vartiala tipsar ändå om det holländska bolaget Fairphone är ett av de få företag i världen som utvecklat en rättvis smarttelefon. Företaget har sina rötter i en påtryckningskampanj med mål att få elektronikjättarna att ta ett större socialt ansvar. Men då kampanjen inte bar frukt beslöt initiativtagarna att låta tillverka en egen rättvis telefon. Företaget har sedan 2013 tillverkat 60 000 telefoner i två omgångar, och den tredje upplagan rättvisa telefoner, Fairphone 2, ska enligt planerna stå klar hösten 2015.

En av de sextiotusen rättvisa telefonerna som Fairphone tillverkat har hamnat i fickan på Mikael Johnson. Johnson är IT-forskare och startup-företagare och berättar att han trots vissa tekniska brister använder sin Fairphone med ett leende på läpparna.

– Jag tycker det är en bra grej att stöda initiativet men det är ett annat leende än då jag använder till exempel Apples produkter. Telefonen kan förstås inte jämföras med en Iphone men den fungerar tillräckligt bra för e-post och webbsurfande, och eventuellt blir samvetet lite bättre, säger Johnson.

Problemet med holländska Fairphone är att det är ett av få rättvisa alternativ i som finns i telefonväg. Övriga tillverkare som bland annat Apple har startat egna program för att stärka arbetarnas ställning och

Fortsättning på nästa sida 

9

en mer ekologisk tillverkning, men initiativen har haft en marginell inverkan på slutprodukten.

DET ÄR FRÄMST DE KOMPLICERADE och långa produktionskedjorna som gör det svårt att ta fram helt rättvis elektronik. Jämfört med livsmedel där ekologiskt- och rättvisemärkta produkter är på stark framfart har elektroniken en betydligt mer komplicerad tillverkning vilket också försvårar kontrollen. Medan en rättvisemärkt banan kan ha gått via några få mellanhänder innehåller en vanlig smarttelefon kring tusen komponenter, vilket i praktiken betyder hundratals underleverantörer och producenter att hålla koll på om man vill ta fram en garanterat rättvis produkt. Vill man dessutom ha ekologiskt hållbar elektronik blir det ännu mer komplicerat. Dessutom finns det inga allmänna eko- och rättvisestämplar för elektronik ännu.

– Försäljare få nog oftast bara den information som står på varornas förpackningar, det kräver eget engagemang från deras sida för att veta något om hållbarheten. Tyvärr är det inte ännu ett försäljningsvärde som kunderna frågar efter. Ekologi har kommit sent in i bilden och det etiska ännu senare.

Inte ens Fairphone som har tagit rättvisefrågorna som huvudmål har lyckats bygga en helt etisk telefon. Huvudorsaken är att det lilla företaget inte lyckats få full insyn i hela produktionskedjan, men det här lär bli en aning bättre då företaget igen bytt fabrik inför sin nästa upplaga telefoner.

FÖRUTOM MILJÖ OCH ARBETSFRÅGOR är

de så kallade konfliktmineralerna en stor fråga inom elektroniktillverkningen. Då man talar om konfliktmineraler är det i första hand tenn, tantal, volfram och guld som avses. En stor del av de här mineralerna kommer från gruvor i Kongo-Kinshasa där arbetsförhållandena kan vara omänskligt dåliga.

Dessutom finns det risk för att handeln med de här mineralerna finansierar väpnade grupper och konflikter i området. I USA är lagstiftningen kring konfliktmineralerna strängare än inom EU. I EU förbereds visserligen ett direktiv om mineralerna, men det kommer inte att vara bindande för medlemsländerna.

Eftersom gruvorna i Afrika är så långt ifrån vår vardag och den slutliga produkten är det svårt att få folk engagerade i rättvisekampanjer. Också här har livsmedelsbranschen en fördel då det kommer till att förbättra arbetarnas rättigheter eftersom det är lättare för konsumenter att se kopplingen mellan dåliga arbetsförhållanden på plantage och frukterna i butikshyllan.

Johnson beskriver dagens konsumenter som alienerade från elektronikproduktionen. Mobiltelefoner är enligt honom så långt ifrån hantverk man nästan kommer. Det här kan leda till att vi som konsumenter har svårt att föreställa oss att någon verkligen byggt ihop luren.

– Tekniken kan kännas så långt borta från naturen att det är svårt att föreställa sig produktionen som en del av kulturen med material från naturen.

Men det finns en del ljusglimtar. Till exempel släppte processortillverkaren Intel ifjol sin första så kallade konfliktfria processor och i Sverige har tidningen och förlaget Etc tagit initiativ till ett ekologiskt hållbart telefonabonnemang där den el som samtalen och dataöverföringen slukar kompenseras med solenergi.

– Det är en hoppfull trend att det talas mer om hållbar och rättvis elektronik. Fairphone är ett litet företag men kanske det inspirerar andra entreprenörer till liknande initiativ. Hållbar och lokal tillverkning är inte längre som att åka till månen. Vi får till exempel hela tiden bättre 3D-skrivare så förutsättningarna finns, säger Johnson.

10

INNAN DE HÄR NYA ENTREPRENÖRERNA dyker upp måste vi förhålla oss till dagens situation. Finns det något knep för att hitta det minst orättvisa alternativet? Johnson rekommenderar att man som konsument gör grundlig research innan man köper någonting. Till exempel Greenpeace projekt Green-IT kan ge en fingervisning om vilka elektroniktillverkarare som är mest skonsamma mot miljön. Greenpeace senaste ranking är gjord år 2012, men organisationen Baptist World Aid Australia har gjort en liknande utredning ifjol. Organisationen rankar elektroniktillverkarna i kategorierna B, C, D, E och F. Men ingen tillverkare platsar i den mest hållbara kategorin A.

” Jag gör sällan impulsköp utan sätter mig noggrant in i proudukten på förhand.”

– Jag gör sällan impulsköp utan sätter mig noggrant in i produkten på förhand via olika recensioner och tester på nätet och utreder vad det finns för andra alternativ. När det kommer till miljöfrågor kan Greenpeace barometer ge en helt bra vägledning, men med stora tillverkare som gör alla möjliga sorters elektronik kan det vara svårt att veta om just den produkten man är intresserad av placerar sig bra på miljöskalan.

Förutom Greenpeace barometer och egna efterforskningar på nätet rekommenderar Johnson också konsumenttidningar. Fördelen med konsumenttidningar och webbsidor är att de ofta är oberoende av reklamintäkter från de tillverkare vars produkter recenseras.

Mikael Johnson är nöjd med sin Fairphone.

Bild: Niklas Evers

– Min personliga favorit är danska Forbrugerrådet Tænk. De är lite som Plus i Sverige, fast ännu tuffare.

De har bland annat en app som ger information om vilka kemikalier produkterna innehåller, jag hoppas på att de snart kommer med en tjänst för konfliktmetaller.

Johnson nämner också staten och privata företag som möjliga aktörer som kunde hjälpa rättviseutvecklingen inom elektoniktillverkning på traven. Till exempel då staten beställer arbetstelefoner kunde miljöfrågor och hållbarhet lätt införas som ett nytt krav. En annan idé är att leasa sin elektronik av någon aktör som också sköter återvinningen, för att förhindra högar av gammal elektronik på kontoret.

– Med tanke på studerande skulle det gå att skriva sin gradu om de här sakerna. Rättvisefrågorna tangerar alla tänkbara ämnen som handelsrätt, ekonomi, juridik, människorna som användare och så vidare. Det är inte enbart en teknisk forskningsfråga, säger Johnson.

MEN FRÅGAN VAD ENSKILDA konsumenter kan göra för att förbättra situationen återstår ännu. På Finnwatch berättar Vartiala att huvudansvaret nog ligger hos producenterna i det här skedet, men att man som konsument alltid kan vidta små åtgärder för att signalera till elektonikjättarna att rättiviseoch ekologifrågor är viktiga.

– Ställ frågor i butikerna och använd sociala medier, till exempel Twitter för att rikta frågor mot företagen om de här sakerna. Det är viktigt att få igång en diskussion om problemen för att företagen ska bry sig. Det viktigaste sättet att påverka är kanske ändå att rösta i val, vi behöver bindande regler för företagen, säger Vartiala.

Vartiala påminner också om att det alltid lönar sig att slita ut de gamla produkterna och innan man köper nytt söka efter begagnad elektronik.

– Att köpa en ny telefon bara för att ha det senaste eller för att förbättra sin egen image ska man absolut undvika. 

Fruktbar bitterhet text

VILHELMINA ÖHMAN

Demonstration för studiestödet.

Bild: Studentbladets arkiv

För att studerandes röster ska höras, så att de ska kunna studera som de önskar, behövs det studentrepresentanter och politiker som kan föra fram studenternas talan och påverka de studiepolitiska besluten. Studentpolitiken är som ett eget organ i den nationella politiken och under de senaste åren har det skett många cellförändringar i organet. En aning njursvikt och lungkollaps har den fått uppleva och hälsan är inte så god som den skulle kunna vara. Men de finns de som vill kurera, ge dialys och några välvalda injektioner.

Fortsättning på nästa sida 

11 11

Vad ger det en person att vara politiskt aktiv?

Kan det ge en ytterligare mening med studielivet, bli en komponent i självbilden eller gör det en bara bitter?

Jag träffade tre studeranden för att diskutera de här frågorna.

Studerande demonstrerar vid riksdagshuset.

Bild: Studentbladets arkiv

ALEXANDER SKOG, ÅBO

Inom vilka organisationer är du aktiv?

– Jag satt 2011 i Merkantila klubbens styrelse, alltså ämnesföreningen vid Handelshögskolan vid Åbo Akademi. Sedan har jag suttit ett år i Åbo Akademis studentkårsstyrelse som högskolepolitisk ansvarig.

Utöver det har jag haft en hel del förtroendeuppdrag inom Åbo Akademi som studentrepresentant, varav de mest relevanta har varit i planeringsgruppen för breda utbildningar vid Handelshögskolan, universitetskollegiet och arbetsgruppen för examensstadgansuppdatering. För tillfället sitter jag i valnämnden vid Åbo Akademi och ekonomidirektionen vid ÅA:s studentkår.

När började du intressera dig för politik?

– Det måste ha varit 2010. Jag studerade på folkhögskolan i Karis, gick ett engelskspråkigt program och min kursdragare var delvis politisk aktiv och han menade att jag skulle vara bra inom politiken. Jag var inte själv av samma åsikt, jag tyckte jag var lite för radikal och hade för lite lätt att explodera och kunde inte riktigt diskutera allt konstruktivt Att kritisera andras tankar intresserar mig kanske mest.

Varför tycker du det är viktigt med studentpolitik och att engagera sig i den?

– Det där är en ganska svår fråga för det är som att fråga varför du tycker det är viktigt med demokrati och varför det är viktigt för alla att rösta! Jag upplever att samma gäller inom studentpolitiken som inom nationell politik, att människor de facto tar

12 12

mycket för givet och inser inte hur mycket arbete som ligger bakom det och därför tycker jag det är jätteviktigt att de som ens på något vis engagerar sig i studentpolitiken faktiskt försöker föra fram att man gör det för alla studerandes skull. Det är viktigt att komma ihåg att de förmåner vi studerande har inte ska tas för givna, för det sker kontinuerligt förändringar i dem som gemene studerande inte är medveten om. Jag tycker att alla studeranden borde vara medvetna om varför de får sina pengar och vad som krävs av dem för att de ska få dem och att uppfylla de kraven. Eller om man inte uppfyller de kraven så åtminstone inte då börja streta emot och skrika. Det har också hänt mig att jag inte beviljats studiestöd då jag inte fått ihop tillräckligt med studiepoäng, men då måste man bara ta det.

Vad har du fått ut av att vara politiskt aktiv?

– Först och främst har det kanske gett mig en uppfattning om hur lite människor egentligen förstår och vet om hur vårt samhälle, våra förmåner och vårt välfärdssamhälle fungerar! Om något kan man säga att det gjort mig ännu mer bitter. Delvis därför att människor klagar på att de inte får tillräckligt, men sedan vill man ändå inte göra något åt det. Jag påstår inte att jag är bättre, jag är precis lika lat som någon annan.

Jag tycker jag har fått en bättre insyn i hur vårt samhälle fungerar och hur pass viktigt det är att vi alla är delaktiga i det på något sätt. Alla kan inte göra samma sak men alla kan vara med på något sätt och då är det lättare för helheten att fungera så bra som möjligt.

NIIA VIRTANEN, HELSINGFORS

Inom vilka organisationer är du aktiv?

– Under studietiden har jag varit mest aktiv inom Sitvas, Obundna vänstern vid Helsingfors universitet. Nu håller jag dock på att dra mig tillbaka därifrån för att ge plats för en ny generation.

När började du intressera dig för politik?

– När jag var yngre var jag av den åsikten att politik är jättetråkigt, det intresserade mig inte ett dugg och det kändes som om det under inga omständigheter skulle kunna vara intressant, men ungefär vid sjutton års ålder, när det började bli aktuellt att rösta, gjorde jag ett valtest och den vägen förstod jag att jag skulle kunna vara aktiv på något sätt. Sedan gick jag med i Vänsterunga, satt med i styrelsen och var väldigt aktiv och genom det utvecklades självklart mina egna tankar. Jag kanske inte ser på politik på samma sätt nu som jag gjorde då, vad som är politik och politisk verksamhet.

Varför tycker du det är viktigt med studentpolitik och att engagera sig i den?

– Speciellt just nu är det viktigt för det läggs väldigt mycket press på utbildning och det är väldigt mycket tal om studentpolitiken. Man vill väldigt tydligt föra den åt ett visst håll. Speciellt om man tänker på de senaste årens händelser, hur samma

ELLEN KACKUR, VASA

Inom vilka organisationer är du aktiv?

– Nu är det främst LSK, alltså Liberala Studerande, där jag är ordförande. Sedan är jag också studentrepresentant i fakultetsrådet för Peffan och socialvetenskaperna i Vasa.

När började du intressera dig för politik?

– Jag blev nog intresserad av politik innan jag började studera på högskolan. Jag skulle säga att det var under gymnasiet när jag gick med i Amnesty. Amnesty är ju inte politik i sig men samhällsengagemang vilket det handlar om ändå.

Varför tycker du det är viktigt med studentpolitik och att engagera sig i den?

– Jag tycker det är en konstig fråga för jag förstår inte hur det inte skulle vara viktigt!

Det är jätteviktigt för mig att min utbildning är bra, att kvaliteten är hög och att allt går rätt till. Inom Åbo Akademi finns det väldigt många olika linjer, så det är viktigt att det är jämlikt och att alla blir behandlade på samma sätt. Och överlag i samhället att man reagerar då regeringen eller riksdagen lägger fram dumma sparförslag som tar på studenterna. Det märks tydligt att

utveckling har skett utomlands och hur det utomlands finns väldigt aktiva studentorganisationer som kritiserar att man gör utbildningsprogram till produkter och hur universitet och andra högskolor har nyliberaliserats. Det går fram med en hård fart. Enligt mig är det väsentligt att fundera på sin egen utbildning och sina studier och att ta ställning. Man är inte ensam om att ha väldigt bråttom hela tiden, att få in tillräckligt med studiepoäng, att alla kräver mycket av en, utan det är en upplevelse man delar med många och det är något som ligger bakom det.

Vad har du fått ut av att vara politiskt aktiv?

– En medveten känsla av att ha uppnått något och en upplevelse av seger, vilket kan låta lite corny eller klichéartat! Sådant som väcker min vilja att göra något politiskt kommer oftast ifrån att jag är väldigt arg och något irriterar mig något otroligt och det att man får något gjort åt det känns väldigt bra! Det är synd att det vanligen kommer från negativa känslor, det skulle vara trevligt om det skulle kunna komma från mer positiva. Men i det här ögonblicket är väl situationen och maktstrukturen sådan att det är svårt att hitta något positivt, åtminstone från min egen synvinkel. Men fast man vet att många saker man gör är väldigt små och fjuttiga och kanske inte påverkar resultatet i slutändan har jag ändå en känsla av att man måste göra något trots allt. Jag tycker man måste upprätthålla en känsla av att man måste påverka och inte tänka att det inte leder någonstans.

det behövs någon som står upp för studenterna, men jag tycker det är många som ändå gör det, vilket är bra. Alltid kan man vara fler dock. Någon måste ta initiativ, som t.ex. då de skulle begränsa studiestödet, vilket är ett nationellt exempel men det kan vara vad som helst på lokal nivå där de vill skära ner.

Vad har du fått ut av att vara politiskt aktiv?

– Det ger mig ganska mycket, annars tror jag inte att jag skulle vara med. Om man är intresserad, både av studentpolitik och samhällsengagemang, så är det där man träffar likasinnade och där får man diskutera och det tycker jag är givande och ger intellektuell stimulans. Om man tänker helt själviskt på vad jag får ut av det! Det känns väldigt bra att man kan vara med och påverka. Det känns som att folk lyssnar på en.

Efter att ha tagit pulsen på några studentpolitiskt aktiva är det tydligt att dagens situation för de studerande, med nedskärningar i förmånerna och höga krav, kan ge hög puls. Men trots all irritation och bitterhet dör inte viljan att friskna till. Medvetenheten och delaktigheten kan i slutändan leda till en känsla av seger. Och om inte det så var det ett försök i varje fall. 

13 13

Pasta beluganese TOMATSÅS MED BELUGA LINSER

Fullkornspasta för 4 pers 2x500g ekologisk tomatkross 1 gul lök 4-5 klyftor 2dl svarta linser (belugalinser), eller röda linser ca 1,5dl vatten 2tsk torkad paprika pulver (la chinata) Ca 1 msk torkad timjan 1tsk rörsocker Torkad chili efter smak Himalayasalt Ekologisk olivolja

14 14

1. Skala och hacka löken och vitlöken. Fräs löken mjuk i olivolja en tjockbottnad kastrull tillsammans med paprikapulvret och hälften av timjanen.

2. Skölj linserna i kallt vatten och lägg dom i kastrullen tillsammans med torkad chili. Fräs i någon minut. Belugalinser har en kraftig och mustig smak och passar bra tillsammans med tomat. Om du använder röda linser blir såsen inte lika mustig men det fungerar bra ändå!

3. Häll på tomatkross och vatten, låt puttra under lock i ca 20 minuter. Observera att koktiden för linserna blir längre om man kokar dom i tomatkross. Man kan också förkoka linserna, gör det då efter anvisningarna på paketet.

4. Smaka av med himalaya salt och mera timjan. Tillsätt chili om du vill ha såsen starkare.

5. När linserna blivit mjuka, koka pastan enligt anvisningarna. Ta den pastan du tycker bäst om.

6. Klart! Riv över lite parmesan och släng på några färska basilika blad.

TIPS! Råkar du ha en skvätt rödvin kvar från helgens festligheter? Den här pasta såsen får en ännu intensivare smak om man lägger i lite rödvin. Häll i så fall ca 1 dl rödvin i kastrullen tillsammans med linserna, låt puttra lite och häll sedan på tomatkrossen. 

Kvinnor utgör 90 procent av arbetkraften inom Kambodjas klädindustri. Bilden visar sömmerskor från en fabrik i Phnom Penh, Kambodjas huvudstad.

Bild: Samer Muscati/Human Rights Watch

text

LINA BONDE

Kedjor av ohållbar utveckling Varje dag tar du på dig tyger som producerats utomlands. Vi har ingen koll på var vårskorna blev till, vilka fingrar som formade halsdukarnas mönster eller vems barn som sydde strumpbyxorna som gick sönder efter en helg på krogen.

ETT INTERNATIONELLT VIRRVARR av produktion, konsumtion, pengar och samvetskval omsluter oss.

En vilja att konsumera etiskt verkar finnas hos ett stort antal konsumenter, men var börjar vi – i vilka trådar ska vi dra för att inte dra upp en barnarbetare?

Jag har valt att dra i en tråd som fångar upp alla konsumenter som köper kläder från Hennes & Mauritz.

Den drar också i andra märken som Adidas, Armani och Marks and Spencer.

Vi börjar i en textilfabrik i Kambodja. Berättarrösten är Phil Robertson, forskare inom Asiendivisionen på Human Rights Watch, HRW. Han talar om rapporten Work Faster or Get Out – Labour Rights Abuses in Cambodia’s Garment Industry, som publicerades våren 2015.

– I Kambodja sparkas arbetare för att de blir gravida. När en kropp synliggjorts som gravid finns det inte mycket för den anställda att göra. Övertid förekommer i regel fler timmar per dag. Anställda vill jobba övertid, men när en person är sjuk så finns det ingen sjukskrivning. Du jobbar varje dag för omkring 50 US dollar i månaden.

Arbetsvillkoren är urusla på fabriksgolven i Kambodja. Samtidigt som det finns få arbetsvillkor som går att jämföra med den finska arbetsmarkanden är de ändå inte tillräckligt dåliga för att skapa en internationell debatt. Kvinnorna får sparken, men de fick ju i alla fall jobba från början. De misshandlas sällan av sina arbetsgivare. Den sexuella anspelning de får utstå från sina överordnanden är inte tillräckligt för att vi

ska ställa oss på barrikaderna och kräva att kvinnors kroppar inte betraktas som sexuellt tillgängliga för män. Det finns få finländare som kräver att fabriksarbetarna i Kambodja ska få engagera sig fackligt. Istället ställer vi oss i kassakön till H&M. Och vid närmare eftertanke, är det så fel egentligen?

– Konsumenten är inte den som borde axla ansvaret för hur internationella företag producerar, säger Robertson.

Det är företaget i sig som bör ha kontroll över produktionskedjorna. Som konsument är alternativet bojkott inte det rätta sättet att skapa förändring. En bojkott stänger dörrar för förhandling.

– Lite trist, men dialog är oftast det som i längden hjälper, säger Robertson Vad är då konkret problemen inom textilindustrin?

– Där finns ingen social trygghet. De värsta förhållanden innebär att du får en lapp med ett nummer på morgonen. Om du inte har kvar lappen vid dagens slut får du ingen lön. Det finns inga fackföreningar, eftersom folk som försöker organisera sig fackligt sparkas.

Dessutom använder fabrikerna underleverantörer, vilket är extremt problematiskt. H&M kan ha koll på de fabriker som de köper material ifrån, men fabrikerna i sin tur kan ha underleverantörer utom H&M:s vetskap.

Kedjor av underleverantörer sträcker sig långt.

Kvinnor sitter hemma i sina kök och syr. Det finns

fabriker dit folk tvingas gå och jobba på helgerna för att deras egentliga arbetsplats ska ge intrycket av att följa regelverket om lediga helger.

Robertson säger att det enda sättet att få en överblick över spindelväven mellan våra garderober, kvarglömda tröjor på loppis och fabriksgolven i Kambodja är transparens. Om klädkedjorna tvingades ha transparenta produktionskedjor skulle det finnas alla möjligheter för organisationer som HRW att spåra missförhållanden.

– Det är inte det lättaste att åstadkomma. Men en kan inte förvänta sig att nå den enklaste av lösningar i den här frågan. Eftersom klädkedjorna är internationella behöver även tillverkningsprocessens struktur vara tillgänglig på en global nivå.

Robertson berättar om personerna som jobbar i fabrikerna och hur de ställer sig till att bli intervjuade av personal på HRW. – Det värsta för personerna vi talar med är att mista sina jobb. Det spelar ingen roll hur lite de tjänar eller att de inte har tillåtelse till toalettbesök på en tolvtimmars arbetsdag. Det värsta är ändå att förlora jobben.

Robertson avslutar med att säga att H&M trots allt är ett av de företag som skött sig bäst. Armani har inte ens varit villig att träffa HRW. H&M svarar på kritik och jobbar för att förbättra arbetsvillkoren hos sina underleverantörer. Det blir inte lättare av att det inte finns någon att beskylla – om även företagen försöker är det enda vi kan göra att försöka lite mera, knyta samman textilindustrin på ett lite annorlunda sätt. 

15

Vackra röster på årens chillkväll På mindre orter finns det gott om utrymme för nya talanger och underhållare, men i större studiestäder drunknar de lätt i bruset utan en plats. Studentbladet var på plats då ÅAS öppnade scenen på Kåren i Åbo.

TEXT & BILD

NANÓ WALLENIUSVERTHONGEN

KVÄLLEN ÄR ÄNNU UNG och jag sitter och väntar nere vid ingången till Kåren i Åbo. Det har precis varit specialföreningsmässa i festsalen och en del människor hänger ännu kvar i väntan på nästa evenemang. Det är i kväll som Åbo Akademis Studentkår ordnat open mic-evenemanget “Chillkvällen”. Jag funderar på om jag har någon kompis som klickat "attending" på Facebook men kommer fram till att jag troligen får spendera största delen av kvällen för mig själv. En rastlös kille sätter sig bredvid mig. Jag frågar honom om han också är där för chillkvällen.

– Jo! Min syster ska uppträda, Amira Mountassir.

Känner du henne?

Vi rör oss mot Kårens matsal. Bordet längst bak är ännu ledigt och jag och Farid, Amiras bror, slår oss ner. Kvällens första band Oncle Hector börjar spela i lugnt tempo. Farid gestikulerar med stora rörelser för varje samtalsämne vi kommer in på. Ett par av hans vänner sätter sig med oss. Amira, som jag känner igen från en bild, slår sig också ner och jag får tid för en intervju efter hennes uppträdande. Hon är lite pirrig men verkar ändå lugn. Hon har uppträtt många gånger tidigare även om hon egentligen började med det först när hon flyttade till Åbo. Ikväll ska hon spela och sjunga ett virrvarr av olika stilar.

NÄR DE SISTA APPLÅDERNA rungat för Oncle Hector går Amira upp på scenen. Hon kompar sig själv på piano och hennes röst går som en behaglig vind genom rummet. Sorlet från människorna tar över lite men det åtgärdar ljudteknikern efter den första låten.

Det slår mig att hon ser så fridfull ut när hon sjunger.

Ett genuint leende går att skymta under hela hennes uppträdande. Efter hennes stund på scenen går

16

vi till den tomma festsalen för att undvika sorlet. Jag knäpper några bilder av henne och vi sätter oss ner på scenen. Vi börjar prata om hennes musik.

– Min mamma Yvonne Gräsbeck var ju musiker.

Hon var känd på nittiotalet och var med i uttagningen till Eurovisionen och så. Morsan har gett mig grunderna i både sång och piano, även om jag senare tagit pianolektioner. Sedan har jag spelat ganska mycket

NAMN: AMIRA MOUNTASSIR

Ålder: 23 Hemort: Helsingfors Studerar: Kemiteknik för fjärde året vid Åbo Akademi Beskriv din musik med tre ord: Avslappnande, rytmisk, sentimental.

Favoritmusiker: Michael Jackson

för mig själv. Man kanske inte kan kalla mig för självlärd, men nästan. Musiken har alltid kommit inifrån, från min person.

Amira säger att hennes första musikaliska minnen utspelar sig på landet med hennes mormor.

Tillsammans sjöng och spelade de sångerna från Snövit på den stora flygeln. Aladdin var den första

Disneyfilmen som Amira såg och efter det var hon fast. Idag har hon dock utvidgat sin repertoar, även om låten “A Whole New World” fortfarande är en favorit.

– Från min mammas sida är nästan alla musiker, så inflytandet har kommit därifrån. Pappa är mer vetenskaplig. Han är fysiker men har musikaliskt öra.

Han trummar rätt mycket med händerna och sjunger samtidigt. Det låter kanske konstigt, men det låter så himla bra när han gör det!

AMIRA HAR ALLDELES TYDLIGT kombinerat båda föräldrars talanger. I fyra år har hon studerat kemiteknik vid Åbo Akademi. Studierna kombinerar hon med musik vid sidan om. Det blir konserter lite här och var, till exempel på årsfester, bröllop eller möten.

– Att jag började studera kemiteknik var lite av en slump. Jag har alltid varit intresserad av naturvetenskaper och läste lång kemi och fysik under gymnasiet. På fritiden studerar jag komponering på egen hand. Jag vill helt enkelt lära mig från scratch. Jag har ännu inte uppträtt med egenkomonerad musik – det är under progress! säger hon och skrattar.

Själv lyssnar Amira på musik enligt hennes humör. Just nu blir det en hel del Bruno Mars, men hon betonar att det varierar väldigt mycket. Sedan hon började dansa salsa för några år sedan lyssnar hon gärna på musik med mera rytm, som just salsa, reggae och jazz.

– När jag var i Marocko på utbyte fanns det väldigt många olika musikstilar där. Jag var och surfade en dag och då spelade dom Adele med reggae-beat. Att dom hade tänkt på att kombinera det så - det lät faktiskt bra! Sångstilen i Marocko är väldigt inspirerande.

Amira Mountassir och systrarna Johanna och Linn Ekebom uppträdde på Kåren i Åbo.

AMIRA BESKRIVER SITT UPPTRÄDANDE som att hamna i en helt annan zon. Det är nervöst i början, men det försvinner så fort hon börjar. Och när man väl börjar spela är man i en zon där man bara njuter.

– Förutom piano kan jag grunderna i gitarr. Och så har jag börjat lite med saxofon, vilket jag provade på när jag spelade i Axelbandet. Jag har funderat på att köpa en Thomann-saxofon, du vet, en sådan där billig.

JAG TACKAR AMIRA FÖR HENNES TID och vi går tillbaka till Kårens matsal. Nya människor har satt sig runt Farid med det finns ännu plats för oss. Vi slår oss ner precis när det blir systrarna Ekeboms tur att stå på scenen. Konferencieren skämtar lite om att det inte finns så mycket att göra på Åland, då det är därifrån de musikglada systrarna Ekebom kommer.

Publiken applåderar och två tjejer intar scenen. De sjunger om vartannat och spexar ganska mycket.

Det är verkligen riv i dessa systrar.

Efter spelningen rycker jag tag i Johanna och Linn, och jag vandrar än en gång mot Kårens festsal. Det märks att systrarna Ekebom faktiskt är systrar. De kommenterar varandras prestation i detalj. Jag frågar vad de tyckte om konferencierens introduktion av deras uppträdande.

– Åh, jag sa åt henne att dra ett riktigt dåligt skämt så att vi i alla fall skulle vara bättre än skämtet. Orsaken till att vi kan hålla på med musik är ju faktiskt ändå för att det inte finns så himla många som gör det där borta. På Åland får man betalt som trubadur och om man vill hålla på med musik så kan man. Man bara startar. Vi är rätt privilegierade på det sättet.

Vi spelade in en demo och pang så var vi klara. Man kan egentligen åka till Åland enbart för musiken. Det finns en jävligt bra musikskola där också.

Konversationen går på högvarv. Linn och Johanna fyller i varandras meningar och pratar väldigt intensivt. Det är svårt att hänga med, men det är mycket intressant som sägs.

– Vi blev egentligen inte intresserade av musi-

NAMN: LINN EKEBOM & JOHANNA EKEBOM

Ålder: 20 (Linn) & 19 (Johanna) Hemort: Åland Studerar: Religionsvetenskap (Linn) & folkrätt (Johanna) vid Åbo Akademi Beskriv er musik med tre ord: En jävla blandning.

Favoritmusiker: Inte säker (Linn) Morrissay & The Smiths (Johanna)

ken via vår familj. Det går en kreativ gen i vår släkt, men inte nödvändigtvis musikalisk. Visst, vår farmor sjunger jättebra men våra föräldrar är lite bakom lasset. Vi har sjungit från en tidig ålder och våra föräldrar har alltid stöttat oss. Från klockan åtta på morgonen har vi sysslat med det fram till kvällen, varenda dag. Varenda dag!

SEDAN DE FLYTTAT TILL ÅBO har det dock blivit mindre musik. Linn studerar religionsvetenskap och Johanna till rättsnotarie. Åbo är enligt systrarna en bra studiestad med mycket evenemang och ytterst trevliga människor. På biskopsgatan händer det alltid något och det finns en fin känsla av samhörighet – Vid ÅA är man aldrig ensam. Att flytta från Åland till Åbo var ett bra beslut enligt dem. Staden är varken för stor eller liten.

– Vi är verkligen från landet. Om man tycker att ålänningar är lantisar, vad är då inte vi!? Man brukar säga att Åland är en enorm äppelgård. Vi bor typ mitt emellan dom kändaste äppelgårdarna.

Angående spexet i början så berättar systrarna att de vill göra något roligt för att minska nervositeten.

Att spexa till det gör att både publiken och artisterna är mindre nervösa och det blir en mera lättsam stämning. Att göra något roligt på scenen funkar bra när man uppträder på mindre evenemang medan att sjunga inför tusentals människor kanske kräver andra knep. På min fråga om de spelar andra instrument kommer svaren som på beställning. Violin, tvärflöjt, gitarr, piano och ukulele nämns.

– Ge mig ett instrument så listar jag ut det! Men att kompa och sjunga samtidigt är svårt, säger Johanna.

Jag tackar för mig och systrarna försvinner tillbaka in i vimlet i matsalen. Vaktmästaren blänger på mig medan jag packar ihop mina saker och jag rör mig en sista gång mot matsalen för att hämta min tröja.

Stämningen har blivit varmare i matsalen där David Fagerlund kör stand-up på scenen. Jag tränger mig igenom den smått packade salen och säger hejdå till Amira och mina bordskamrater. Ute är det mörkt och doften av vår hänger ännu kvar i luften. 

17

Tidal – är det någonting att ha?

JENNA VIERINEN bild NIKLAS EVERS

text

På bilden ses Tidal till vänster och Spotify till höger.

STREAMINGTJÄNSTER HAR KOMMIT in i våra liv, nästlat sig in och låst sig fast. Vi ser på filmer, serier och lyssnar på musik genom dem. Hela musikindustrin är streamingtjänster i dag, och störst av dem är Spotify. Var och varannan människa använder tjänsten. Många betalar till och med för att använda den.

Den samlar all din musik på ett ställe och du kan också genom den dela din musik med alla vänner och bekanta. Ditt liv är bra och okomplicerat. Så kommer någon nyare, trendigare, bättre modell och utmanar ditt trygga och enkla liv. Vad gör du?

I slutet av mars lanserades den nya streamingtjänsten Tidal. Den motsvarar Spotify ganska långt. Ser ut på samma sätt, fungerar på samma sätt och har samma sorts musik (med undantag för Taylor Swift som dragit bort all sin musik från Spotify, men valt att finnas på Tidal). Enda skillnaden är att det kostar lite mera om du vill ha ut det mesta av tjänsten, och det finns videon. Annars är det precis likadant. Alltså precis. I alla fall i mina (otränade) ögon.

Men hur ska det här då kunna konkurrera med det redan populära Spotify? Hur ska de få folk att flytta över sig till Tidal?

DE SÄLJER SIN streamingtjänst genom att poängtera att artister som har sin musik hos dem får mycket

18

”Tidal ägs av en av de största artisterna i vår tid, det vill säga Jay-Z, och stöds av många stora så som Madonna, Beyoncé, Chris Martin, Nicki Minaj”

mera pengar än de som har sin musik på till exempel Spotify. Mängden kapital artisterna fått från Spotify har varit ett hett samtalsämne väldigt länge. Aloe Blacc gick till exempel ut i media och klagade över hur lite fyrk han lyfte från storsuccéen “Wake me up” som han gjorde tillsammans med Avicii. Taylor Swift drog som tidigare nämnt bort all sin musik också av samma anledning. Det intressanta är ändå att Spotify betalar ut 70% av intäkterna till artisterna. Sedan hur mycket skivbolag och andra parter tar varierar säkert, men ändå, 70% låter ju inte speciellt lite. Inte upprörande lite i alla fall.

TIDAL ÄGS AV en av de största artisterna i vår tid, det vill säga Jay-Z, och stöds av många stora så som Madonna, Beyoncé, Chris Martin, Nicki Minaj och så vidare. Listan är ganska lång. Många av artisterna bakom Tidal hotar också att dra bort sin musik från Spotify. Kanske för att locka ännu flera till sin egen tjänst? Och när Jay-Z pratar om hur mycket mera fyrk artisterna kommer få tack vare tjänsten, betyder det alltså pengar som hamnar i hans ficka eller i allas? Det blir intressant att se hur det utvecklas och om det verkligen finns rum för ännu en streamingtjänst i vår musikvärld. Och om det redan rika artisterna kommer bli ännu rikare. 

Superhjältarna kan dyka upp

på vilket café som helst text

HEINI RAUTOMA

Årets studentteaterfestival Ylikivat samlade flera hundra studentteatermedlemmar till Vasa den 10–12 april. Studentbladets reporter klev ner i El Gringos källarbar för att se hur superhjältar från Studentteatern i Åbo lyckades ta över Vasa.

DEN JAZZIGA MUSIKEN smeker publiken redan när vi stegar ner längs spiraltrappan. Klockan är ett på söndagseftermiddagen, men källarswingen vaggar in oss i en förväntansfull kvällsstämning. En hovmästare – regissören Miro Jerohin – tar emot publiken och bjuder på kaffe och te. Med kopparna i hand fyller vi så gott som alla barstolar vid de i halvcirkel uppradade borden.

I en gungstol bredvid en pengaspelsmaskin dåsar en kvinna i lång blå klänning. Hovmästaren hälsar oss välkomna med att konstatera att baren står öppen för alla törstiga. Snart fylls scenen av den energiska supersköldpaddan Turtlena, den studsiga minihjälten Smulan och andra superhjältar på mer eller mindre hjältemodiga uppdrag. Ömsom grabbar de tag i publikens glas, ömsom rullar de ner under barstolarna – publiken sitter tätt inpå och får verkligen vara med. Även när superhjältarna i slutet råkar illa ut är det en i publiken som får styra en förödande missil.

Föreställningen De misslyckade superhjältarnas café spelades på Kåren i Åbo i februari. Ensemblen från Studentteatern i Åbo, STÅ, åkte upp till Vasa för att uppträda på studentteaterfestivalen Ylikivat.

Spelplatsen blev bar El Gringo i Vasa centrum men superhjältarna klarade bra av att anpassa sig till ett nytt utrymme.

– I den här miljön var det lätt att få kvällsstämning, det blev källarfiilis. Borden var på olika nivåer och det var svårt att rymmas mellan dem, men det gick bra, säger Linnéa Lindholm, som spelar Turtlena.

UNDER FESTIVALEN BEDÖMDES varje teatergrupp av en jury. Efter uppskattande applåder fick även Åbogänget höra vad de två professionella jurymedlemmarna tyckte om föreställningen.

– Det var roligt att få konstruktiv feedback bland annat om röstanvändning, säger Nina Kinnunen, som spelar den lilla superhjälten Smulan.

– Juryn förstärkte vad jag själv tänkt, till exempel att vi kunde ha fått in mer dramaturgiska vändningar redan i början av föreställningen med tanke på helheten, säger Miro Jerohin, som vävt ihop föreställningen utgående från skådespelarnas texter och regisserat den.

– Det är alltid bra att höra andras åsikter. Sen är det väl upp till en själv om man vill ta fasta på dem eller inte, fortsätter han. ÅRETS STUDENTTEATERFESTIVAL BJÖD på före-

ställningar av 14 studentteatrar från hela landet, varav Åbo stod för den enda svenskspråkiga föreställningen. Under veckoslutet hann STÅ-gänget se några av de andra teatrarnas föreställningar.

– Det var fint att se föreställningar i olika genrer.

Helsingin ylioppilasteatteri imponerade mest med

föreställningen Saasta. Den hade en starkt budskap om hur vi konsumerar i ett kapitalistiskt samhälle, säger Kinnunen.

Kinnunen, Lindholm och Jerohin är med i STÅ för första året. Alla tre tyckte att festivalveckoslutet i Vasa var lyckat.

– Det var kul att komma till Vasa eftersom jag är hemma därifrån, men jag ser fram emot att åka till Kuopio nästa år. Där blir det intressant att se vilket mottagande en svenskspråkig föreställning får, säger Jerohin.

STÅ HAR TRADITIONELLT DELTAGIT i studentteaterfestivalen, som varje år ordnas i olika städer. De tre senaste åren har deltagandet uteblivit och verksamheten har överlag drabbats av en liten svacka på grund av avsaknaden av egen lokal. Nu finns en framåtanda: repetitionsutrymme söks och nya satsningar planeras. Det kan också hända att superhjältarna får ett fortsatt liv som ett mobilt föreställningspaket på till exempel julfester.

– Det finns en viss frihet i studentteatern. Där råder en experimentell anda som tillåter att utmana gränser och testa på, se vad som fungerar, säger Jerohin. 

Superhjältarna från Åbo intar scenen. Från vänster Nina Kinnunen, Rose-marie Wilson, Linnéa Lindholm och Johan Anderssén. Bild: Studentteatern i Åbo

STUDENTTEATERFESTIVAL

Studentteaterfestivalen ordnas årligen av Suomen ylioppliasteatteriliitto SYTY Årets festival ordnades 10-12.4 i Vasa med Vaasan ylioppilasteatteri Ramppi som värd SYTY:s 14 medlemsteatrar medverkade med föreställningar Ca 400 studentteatermedlemmar deltog.

Nästa vår ordnas festivalen i Kuopio

19

NIKLAS EVERS bild FRIDA LÖNNROOS

text

Träning med

låga trösklar

Matilda Mannström är en av de drivande krafterna bakom yogastudion Pranama där kunderna själva väljer vad de betalar. Hon ser inte yoga som en träningstrend utan talar istället om en livsstil som ska vara öppen för alla.

20 20

VI TRÄFFAR MATILDA MANNSTRÖM i yogastudion som sedan augusti håller till i en stor stenfotslokal i Sörnäs i Helsingfors. Mannström har några dagar tidigare kommit hem från ett yogaretreat på Bali där hon deltagit som assistent.

– Jag har alltid tyckt om att ha mycket på gång.

Nu kan jag kombinerar nytta med nöje.

Mannström har varit yogalärare i cirka två och ett halv år och är nu specialiserad på Vinyasa Flow Yoga. Tidigare sysslade hon med tävlingsidrott som alpint, friidrott, ridning och simhopp. Men nu har yogan tagit över och blivit en livsstil för Mannström.

– Jag trivs med att mitt liv kretsar kring yogan.

För mig är det det enda självklara. Jag har tidigare tävlat mycket men nu skulle jag inte längre säga att jag är en tävlingsmänniska.

Själv hittade Mannström yogan via en kurs på Medborgarinistitutet, och hon rekommederar alla som söker efter en gren där tankarna kopplas bort och kroppen sätts på prov att testa.

– Yoga ska vara roligt och utmanande Som bäst är yogan då man är i ett tilstånd där man inte tänker på någonting annat än sin andning och kroppens rörelse.

Det handlar om att hitta sitt eget “flow” i kroppen.

MEN YOGAN ÄR INTE HELT okontroversiell. Också om många i dagens läge främst ser yoga som en träningsform finns ännu de religiösa förtecknen kvar. I slutet av 2014 började det ramla in klagomål till skolor i sydvästra Finland på grund av att skolorna hade undervisat yoga. Klagomålen skickades in via Fritänkarförbundets webbtjänst Kantelupukki som gör det möjligt att anonymt klaga på skolor och daghem som anses bryta mot religionsfriheten eller anvisningarna för religionsundervisning i utbildningen.

I Sverige fördes en motsvarande debatt år 2012 efter att skolor börjat införa yoga i avslappningssyfte på lektionstid. Resultatet blev att den svenska Skolinspektionen slog fast att yoga i skolor måste til�låtas eftersom yogan, trots sina religiösa rötter, i dagens värld till stor del utövas utan kopplingar till religion.

Hur det går i Finland återstår ännu att se, men mycket tyder på att yogan håller på att växa till ett allt större mainstream fenomen. Ett annat tecken på att yogan blivit mindre religös är FN:s godkännande av den internationella yogadagen, ett initiativ av Indiens nye premiärminister Narendra Modi. Den första internationella yogadagen infaller den 21 juni i år.

Enligt Mannström är det ändå inte avgörande om man går in i yogavärlden till hundra procent, det viktigaste är att det känns bra. Det går att yoga utan att det styr allting i livet.

– Jag vill inte tvinga någon att “vara yoga”, man måste inte bli vegan, klä sig i kimono och tända rökelse hemma. Yoga är en mycket bra träningsform, men det handlar också om att komma ärmare sitt medvetande. Att se att mina lektioner väcker känslor och öppnar upp nåt i deltagarna, att de får en aha-upplevelse eller blir bättre på attälska sig själva som de är.

Men vem är det då som söker sig till yogan? Jag frågar om det bara är medvetna hipsters från Berghäll som kommer till yogastudion, men det visar sig att mina fördomar inte stämmer. Mannström berättar att Pranamas kundkrets är “helt laidasta laitaan” med både gamla och unga, kvinnor och män.

”Då folk instagramar från gymmet kan man fråga sig om de tränar för sin egen eller någån annans skull.

Det har absolut ingen betydelse i hurdana shorts eller tights man kommer hit i.”

– Jag skulle våga säga att vi har bidragit till att yoga blivit stort i Helsingfors. Vi har öppnat dörren mellan yogan och folket. Tidigare kunde folk tycka att det här var någonting som bara bohemer håller på med, men nu har det blivit klart att vem som helst kan börja yoga.

“DÄRFÖR SKA DU DEJTA en kille som gör yoga”,

så lyder första träffen då jag nyhetsgooglar yoga.

Det är tidningen Expressen som listar sex orsaker till varför en kille som yogar är en bra partner. En annan artikel beskriver hur yoga hjälpt en man som vägde 300 kg att gå ner i vikt.

Det är tydligt att Yoga på senare tid blivit en allt mer etablerad träningsform och kvinnor (män är ännu en minoritet inom yoga-scenen) som bär på ihoprullade yogamattor har blivit en vanligare syn i gatubilden. Men att yoga blivit mainstream är enligt Mannström inte enbart positivt.

– Jag kan inte tåla att yoga marknadsförs

som en metod för att gå ner i vikt eller få snygg rumpa. Det är så klart okej om man vill komma hit för att få en snyggare rumpa. Det stör inte mig, men det är inte därför jag lär yoga. Det är inte det som är grejen.

Också det materialistiska och ytliga i idrott vill Mannström ta avstånd från. Då de senaste högteknologiska sportkläderna, pulsmätarna och mobilapparna har slagit igenom stort inom löpning och styrketräning vill hon se yogan som en avskalad frizon.

– Då folk instagramar från gymmet kan man fråga sig för vems skull de tränar. Det har absolut ingen betydelse i hurdana shorts eller tights man kommer hit. Om man fokuserar på utseendet eller de andra personerna i rummet då man yogar kommer man inte att klara av det. A och o är att ingen ska behöva visa upp sig eller imponera på någon då de kommer hit.

PRANAMA HAR FUNNITS sedan 2013 och började som en pop-up verksamhet, men det första året var yogakollektivet tvuget att flytta runt mellan en rad olika lokaler. Mannström berättar att studion i Sörnäs har blivit som ett andra vardagsrum för både henne och kunderna.

– Vi har ett bra community. Det är hjärtliga människor som kommer hit och vänskapen till eleverna är mycket viktig för mig, säger hon.

Under intervjuns gång kallar Mannström yogafolket både för vänner, kunder och elever. Det blir tydligt att det här inte är en speciellt hierarkisk studio, utan snarare ett öppet rum för personer som delar ett gemensamt intresse. Mannström berättar att deltagarna själva får bestämma hur mycket de betalar för lektionerna. På en stor svartmålad vägg i studion står det skrivet med krita att allt mellan 5 och 20 euro duger som betalning.

– Vårt motto är att yoga är för alla! Yoga är ju dyrt men vi vill att det ska vara en hobby som alla kan hålla på med. Det ska inte bara var för en viss typs människor.

Studion Pranama är inget företag, utan en platform för yogalärare där pengarna går direkt till läraren.

Det är Mannströms yogalärare Satu Tuomela som står bakom konceptet. Pranama består av ett gäng på sju yogalärare som drar kvällspassen och några nyare förmågor håller i morgon- och lunchpassen.

– Satu samlade ihop några lärare våren 2013 och vi började genast planera konceptet, för att sedan öppna studion samma höst. Det här är hennes dröm, att ha en donationsbaserad yogastudio. Vi är ett sammansvetsat gäng som kommer bra överens.

Enligt Mannström har deras studio bidragit till att lyfta hela yoga-scenen i Helsingfors. Hon tror att det är de låga trösklarna och den avslappnade stämningen som är studions styrka.

– Folk har tagit emot oss med öppna armar och på Facebook har vi nästan niotusen likes. Jag tror det beror på att tröskeln att komma med blir väldigt låg när priserna är låga och donationsbaserade. Det är lätt att komma och prova när vi har mattor och redskap.

Då det kommer till att välja lärare och typ av yoga rekommenderar Mannström ändå att pröva sig fram.

Själv undervisar hon Vinyasa Flow men på menyn finns också Yin-yoga, Yin och Yang-yoga samt Acroyoga. Alla termer och grenar som för en utomstående kan vara svåra att tyda på förhand innan man själv testat. Dessutom varierar undervisningen mycket mellan de olika lärarna.

– Huvudsaken inom yoga är att komma i kontakt med sin egen kropp och vara närvarande i stundenJag vill att folk går hem med en känsla. Det behöver inte nödvändigtvis betyda att man svävar på rosa moln, också om man bryter ihop kan det vara ett positivt tecken. Man får visa känslor. 

21

STUDE RAND E, LÄS K VALIT ETSTIDNI NGAR FÖRM ÅNLIG T!

text

JULIUS VON WRIGHT

En blyg kissares bekännelser DU SPÄNNER VARJE MUSKEL I KROPPEN. Biceps. Triceps. Magmuskler.

Halsen. Tungan och käken.Till och med tårna drar du ihop så de viks dubbelt och blir vita av blodsbrist. Musklerna är alla spända, sammandragna.

Allt för att du ska verka så cool och avslappnad som möjligt.

Det halvdunkla ljuset hjälper inte och musiken är allt för tyst (thump... thump... thump)…bara basen hörs genom dörren, men var är resten, det som ska distrahera oss? Diskanten? Sången? Kom igen!

Det värsta av allt är att pissoaren är av den kollektiva modellen. Oj gud, varför? Här ska vi stå på rad... tillsammans... känna gemenskapens värme omfamna oss, med kuken i handen och göra det som mest förväntas av oss. Kissa.

Fan. KANSKE... BARA KANSKE HAR DU TUREN på din sida ikväll. Kanske består barens WC av bås. Kanske har du turen att pissoaren bara rymmer en i taget (snälla, hoppas det är så!). Bäst är det om toaletten är tom – men kom igen, på ett fullsatt ställe som det här? Inte en chans!

Värst är tvåpersonerspissoaren. Då är det kört. Spelet är förlorat. Tack och adjö, det var en trevlig kväll! Vi ses aldrig mer.

Du slår upp toalettdörren. Tadaaa... förstås... bingo... grattis, du vann jackpotten, den legendariska tvåmannapissoaren.

Så, du står där. Musklerna på helspänn för att kunna lätta på blåsan ens lite. För tjugo sekunder sedan var blåsan såf ull att du knappt kunde gå upprätt och nu står allt stilla, inte en droppe. Du kallar in Esa Lonka för att nå en överenskommelse mellan blåsa och urinrör, men nej strejken är i full gång. Portarna är låsta, nycklarna bortslängda och strejkvakterna på plats. Varför? För att (förstås) kom dendär andra killen (den jäveln!) in just efter dig och står här och gnuggar sin axel mot din, vardagligt, avslappnat. Du kan känna hans armhår kittla dina, så nära står ni varandra. thump... thump... thump…

Gemenskapen. Sällskapet. Samhörigheten. Hallelujah. Helvete, du ville ju bara kissa. ”BLYGBLÅSA-SYNDROMET” är något som män sällan pratar om, men

som överraskande många upplever. Det är lite som Paradise Hotel – då någon nämner serien så visar det sig plötsligt att alla sett den. Varför är det så svårt att urinera bredvid någon annan, då alla dessa pissoarer signalerar att det borde vara världens naturligaste sak? Eller snarare, varför är det så svårt att erkänna att man inte klarar av att kissa bland andra?

Självmedvetenheten... prestationsångesten... Det är pinsamt att inte kunna lätta på blåsan i sällskap av andra, för det... tär... på... manligheten. Det tär på manligheten att bryta ihop av prestationsångesten, att vara den självmedvetna som faller offer för trycket, att vara den som inte vågar. Skulle Clark Kent ha det här problemet? Får Bruce Wayne brutal ångest då Alfred Pennyworth plötsligt ställer sig brevid honom vid Batcavepissoaren? Gud vet, de går ju aldrig på toaletten, men föreställer du dig scenerna är kontrasten stor till de ideal som byggs upp kring dessa manliga karaktärer. thump... thump... thump…

Lyssna på honom som står där bredvid dig. Hör strålen slå i pissoarens botten. Sådan elegans. Sådan självsäkerhet. Såda nmanlighet. Wow. Och där står du kvar i en snuskig toalett i Berghäll med kuken i handen och tänker på Esa Lonka. 

22

Fem tips för maj text

JENNA VIERINEN

I varje nummer listar Studentbladet fem tips inom olika områden. Saker som vi tycker är värda att kolla in.

Tveka inte att ta kontakt på red@stbl.fi om du har något du tycker vi borde tipsa om.

BOKEN: Resa med lätt bagage

av Tove Jansson

Resa med lätt bagage är en novellsamling av Tove Jansson. Det är en bok med noveller om människor i nya omgivningar som genomgår både inre och yttre resor. Den är humoristiskt skriven och känns väldigt rätt i tiden, även om den kom ut för första gången 1987. Ett hett tips till hängmatteläsningen i sommar.

MUSIK: Kevätlista

Allas vår chefredaktör Evers har knåpat i hop en peppig och vårig spellista för soliga dagar. Om du vill ha lite skön feelis och uppleva gamla godingar så sök på Niklas Evers i Spotify.

FILMEN: Fast and Furious 7

Det sägs ju att uppföljar bara blir sämre och sämre för varje film som går. Här har vi nu en filmserie som är inne på sin sjunde, och enligt statistiken bådar det inte bra. Fast and Furious filmerna har väldigt

dålig stämpel bland folket, men jag är ändå väldigt exalterad över den sjunde och sista filmen.

Paul Walker som spelar en av huvudrollerna dog som bekant dramatiskt mitt under inspelningarna och den här filmen har lite “end of an era” stäming över sig.

TV-SERIEN: Game of Thrones

Ingen har väl missat att GoT har dragit igång igen. Vart man än svänger sig i sociala medier finns det något som har med serien att göra. Serien har varit väldigt ojämn genom de senaste säsongerna men nu verkar det som om de fått tillbaka glöden som fanns i början. Jag väntar med spänning på kommande avsnitt.

BLOGGEN: Spice it up

Spice it up heter ratatabloggen som drivs av Kaneli Johansson. Bloggen består av vackra pastelliga bilder och spännande äventyr blandat med lite kultur. Johansson studerar litteratur och är just nu på utbyte i Lund. Den är en av de bästa finlandssvenska bloggarna just nu!

23

kologisk E fรถretagsamhet skapade Thinger

ELIAS VARTIO bild PIETER-JAN VAN DAMME

text

24 24

Vi sitter vid ett mysigt café vid åkanten i Åbo. Sista onsdagen i april ordnas en kväll med klädbyte som tema och mobilappen Thingers demoversion ska lanseras för allmänheten.

VID KAFFEBORDET SITTER redan Sara Malve som studerat till miljöplanerare i hållbar utveckling vid Åbo yrkeshögskola. På plats är också Katja Gromov som studerar ekonomi vid handelshögskolan vid Åbo Universitet. Så småningom anländer också Miia Heikkilä från en mindfullnesskurs.

– Det skulle inte ha känts helt rätt att stöka iväg mitt i övningen, berättar Miia som å sin sida studerar till kulturproducent.

Till sist anländer Juuli Vänni till bordet med en ryggsäck och en kappsäck med sig då hon nu flyttar tillbaka till Åbo efter en praktik i applicerad ekologi i Norge.

Nu ska gänget tillsammans med kodaren Matti Muurinen och grafikern Oliver Webb komma ut med en mobilapplikation som i bästa fall kan revolutionera sättet man införskaffar och använder kläder på.

– Med vår app ska man kunna byta, sälja och köpa kläder, säger Malve.

I LITE LIKNANDE STIL SOM FOLK kan hitta människor i mobilappen Tinder, ska man i Thinger kunna ”lajka” klädesplagg i varandras klädskåp. Om det blir en match så kan användarna själva sedan komma överens om vad ska bytas och hur. Man behöver inte heller bara hoppas på att ha bra tur på klädesmarknaden, utan det ska även gå att skicka meddelanden och inbjudningar för att kolla in ens eget klädeskåp.

– Det var någon som ganska bra noterade att vår app möjliggör en kollektiv garderob. Man ska inte längre behöva äga lika mycket kläder utan man kan istället använda dem en tid och sedan byta ut tidigare favoritklädesplaggen mot ett nytt, förklarar Malve. Överlag verkar de alla vara överens om att det finns en efterfrågan för sätt att konsumera mera hållbart på. Även om det finns något liknande tjänster från tidigare, verkar de ofta lite råddiga och mycket kunde förbättras med tanke på användarvänlighet, funderar Vänni.

Heikkilä är inte sen med att lyfta fram andra styrkor med att återanvända via en app som Thinger.

– Man sparar tid och pengar. Du behöver inte samla på dig tillräckligt av gamla kläder för att göra införskaffandet av ett lopptorgsbord lönsamt. Istället för allt det besväret kan du nu börja återanvända redan med en enda överloppsklänning.

INGET AV DETTA SKULLE knappast någonsin ha skett om inte de alla bestämt sig att gå på en praktisk kurs på

ungt företagande vid Åbo yrkeshögskola. I början av kursen deltog de alla i en 12 timmars session var man fokuserade mycket på att kläcka nya affärsidéer. Under en av övningarna hittade de varandra runt ett bord där alla ville hitta lösningar på ekologiska grunder.

– Jag och Juuli kände varandra från tidigare, men annars skulle vi knappast någonsin hittat varandra, berättar Malve.

Vänni håller med: – En kurs i företagande var bra för att skapa kontakter.

Vid vanliga kurser är det väldigt svårt att veta vem annan i skolan, eller ens på din egen kurs, som är intresserad av entreprenörskap.

Från viljan att hitta på ekologiska lösningar och möjliggöra lånandet av ting mellan människor via en mobilapp skapades då Thinger.

FÖR ATT EN MOBILAPPLIKATION ska bli framgångsrikkrävs det ändå en kritisk massa för att skapa en fungerande marknad. Hur har de tänkt åstadkomma detta?

– Hittills har vi förlitat oss mest på sociala medier, men vi kommer även att jobba med olika samarbetspartners, berättar Heikkilä och Gromov.

Däremot har de inte ännu funderat på samarbete med logistikbolag.

– Vår tanke är ju att det här inte endast för samman saker utan också människor, att folk på riktigt träffar varandra. På så vis kan man använda appen för att få folk bort ur nätet och telefonen, berättar Malve och Heikkilä.

Tanken är också de ska börja hålla klädesbyteskvällar för att förstärka sitt brand. Även om konceptet låter fräsch, låter det även något likt gamla goda Tupperware.

– Vi har också tänkt att våra användare med våra instruktioner kunde hålla klädesbyteskvällar.

FÖRSTA KVÄLLEN SKA DE ÄNDÅ hålla helt i egen regi onsdagen 29:e april. Kläder som då blir över från kvällen doneras till Röda Korset. Under samma kväll ska också applikationens testversion presenteras. Hypen och responsen hittills verkar mycket lovande, då redan 250 människor anmält sitt tänkta deltagande på facebooksidan. Evenemanget sker mellan klockan 18 och 21 och då uppträder åtminstone Jepa & Likainen Bisnes på kafé Tiirikkala.

Kommer ni också att lansera i Helsingfors i något skede?

– Jo, vi testkör först med Åboborna, så sen kan Helsingforsarna komma med i ett färdigt dukat bord, berättar Malve med glimten i ögat. 

Hör Thinger-pitchen i Helsingfors

De hittade varandra runt samma bord. Juuli Vänni(tv), Miia Heikkilä, Sara Malve och Katja Gromov klickade snabbt efter att de under en övning på en ung entreprönskapskurs hittat varandra runt bordet där folk var taggade att hitta en företagsnisch på ekologiska grunder.

DET GLADA GÄNGET HAR redan nått en del framgång. I deltävlingen i Åbo bland unga företagare nådde de direkt finalplats. På samma gång belönades de även med best webb-priset, då de bäst lyckats skapa mervärde för projektet genom användningen av hemsidan och sociala medier.

– Det här motiverar och sporrar definitivt vidare, noterar Juuli Vänni.

I OCH MED TREDJE PLACERINGEN kvalificerade sig gruppen även till den nationella finalen i Helsingfors 6.5. Då får de hålla en pitch – ett så kallat hisstal – på fyra minuter.

På tävlingsområdet ordnas det också på samma gång en

mässa där de olika lagen kan presentera sina affärsidéer.

Under pitchtillfället i Åbo fick de beröm för både idén och kvaliteten av presentationen. Det som väckte störst förundran var hur man ska göra pengar på idén. Men Gromov, ekonomen i gänget, är inte orolig.

– Vanligtvis tar det minst 3 – 5 år för företag att börja bli lönsamma, om de någonsin blir det. Men då vi inte har någon egen produkt, utan endast en app så hålls kostnaderna för vår del nere och det hela förblir ganska riskfritt.

Thinger-gänget deltar också i Turku Design festival 2015 med en kläddträff på Puolalaparken (eller vid regn i konstmuseet) mellan klockan 13 och 16 på fredagen den 8 maj. 

25

He ji naa gootiskt i Pampas VILLE LINDHOLM bild SLS BILDARKIV

text

Studentbladets Ville Lindholm recenserar Peter Sandströms roman Transparente Blanche.

NÄR BLIR MAN VUXEN?

En psykolog sade en gång till mig att man som vuxen upplever sig själv som en annan person än då man växte upp. Talar man om “när jag var barn” så talar man undermedvetet om någon annan, ett barn-jag som inte längre finns. Svårt blir det då barnet i en ändå ger sig till känna, en obekväm kombination av ömsat skinn och stenhård kärna.

I Peter Sandströms Transparente Blanche händer just detta, då huvudpersonen “P.S.”, en medelålders, snuttjobbande poet återvänder till hembyn i Österbotten för att hjälpa sin gamla helbrägdagörerska till mor att utföra ett helande. Det är den vuxna P.S. som tvingas att både minnas och göra upp med många saker ur sin barndom: den första kärleken, pappans självmord och det långvariga idealiserandet av den ensamstående mamman.

P.S. mor är på många sätt centrum för berättelsen, och förhållandet mor-son är en typisk Sandströmsk grej. P.S. får uppdraget att rusta i gång faderns gamla Ford Capri för att kunna skjutsa modern till sitt uppdrag. Mor och son-förhållandet i boken har på andra håll beskrivits som vackert, men jag finner det stundvis lite väl närgånget. Det är snudd på äckligt, som ett barn som ammar lite för länge för att det ska vara ok.

ROMANENS GÅNG ”Man känner ­ UNDER mognar P.S. tankar om alla på sig att någonting hans förhållanden. Till kvinnor, till den tidigainte är som vanligt, att re så respektingivande och framförallt det i själva jordmånen pappan, till mamman: vilar någon gammal, “Hon var egentligen inte ödesmättad visdom som magisk, det var jag som hade sett henne så. Hon var känns främmande alltid en vanlig människa, en sådan som gick till butiken och för moderna köpte bröd, en sådan som surade när teven inte fungerade. Jag såg ögon.” ÖSTERBOTTEN GESTALTAS på ett henne sådan som hon var, som hon all-

spännande sätt. I USA har man begreppet “Southern Gothic” för att beskriva t.ex. TV-serien True Detective. Det handlar om den ödsliga, isolerade amerikanska södern där det kan föregå mystiska, halvmagiska händelser i en värld som styrs av sin egen logik. Lite samma känsla får jag av Transparente Blanche, en sorts “Pampas Gothic”. Man känner på sig att någonting inte är som vanligt, att det i själva jordmånen vilar någon gammal, ödesmättad visdom som känns främmande för moderna ögon.

26

tid hade varit, och jag kände värmen i mitt bröst, hon var en kvinna, och hon var ingen trollpacka, och hon var min mor, och det fanns fortfarande tid kvar.”

Handlingen i sig är sist och slutligen inte det viktiga, det är den ytterst träffsäkra stilen. Som en gammal stilknarkare satt jag och myste med det perfekt avvägda, lugna men ändå eggande språket. Transparente Blanche har nominerats till Nordiska Rådets pris, och det förtjänar den! 

text

JENNIFER GRANQVIST Filip Vikström spelar Eki i ett 70-tals Jeppis.

Bild: Musikalen Natten är alltid ung

Natten är alltid ung i Jeppis

Lars Sunds bok ”Natten är ännu ung” har fått nytt liv i musikalen med samma namn. Eki, Rosenbaum, Frasse och Stena lever sina upproriska tonårsår i 70-talets Jakobstad – ”ett satans råtthål” tycker Eki, huvudpersonen som nu får nytt liv med hjälp av Filip Vikström – i hans första musikal någonsin.

EKI VÄXER UPP I SMÅSTADEN Jakobstad och konfronteras med allt vad det innebär att vara ung – mitt i småstadshålet. Tillsammans med arbetarklasspojken Frasse och överklassen Rosenbaum startar de upp ett band för att protestera mot klassamhället. Och så har vi Suzie som spelar på sin sex-appeal och hennes kompis den något osynliga Lotta som båda ser Eki som mer än bara en vän. Och sist men inte minst Stena, en kille med motorolja på kläderna som också han bara vill långt, långt bort från Jakobstad och hans stränga pappa till pastor.

Filip Vikström (Eki), Filip Rosengren (Rosenbaum) Fanny Forsander (Suzie) Maria Wingren (Lotta), Joel Forsbacka (Frasse) och Emil Lillkung (Stena) är med och ger liv i Sunds berättelse som lyckas sätta fingret på hur det är att brottas med en ung människas ångest i en småstad.

Några timmar innan deras nionde föreställning får jag träffa huvudrollsinnehavarna.

Ett peppat gäng vars nervositet lagt sig och scenvanan blivit ett faktum. Men med över 3000 biljetter sålda och ett fullsatt Schaumansal blir vardagen knappast sig lik. I alla fall inte på ett bra tag.

– Jag är fascinerad av småstadssyndromet. Just nu trivs jag faktiskt bättre i Jeppis än i Helsingfors.

Men fråga inte mig igen om något år… berättar Rosengren. En välbärgad svarthårig kille från en överklassfamilj.

Hela gänget bor i Jakobstadstrakten förutom Emil Lillkung. Eller som han uttrycker det: – Jag bor i helveteshålet Nykarleby.

Lillkung kommer fortfarande ihåg skräcken från

uttagningen. Ingen scenskräck, bara total dansskräck.

– Jag var tvungen att dansa – och jag som verkligen inte kan dansa.

De andra har tidigare erfarenhet från scenen. Det här är första gången Vikström gör musikal. För ett halvår sedan såg hans liv helt annorlunda ut.

– Jag kom ut ur militären i December. Fick tips om audition och på den vägen är det.

Vad har ni för relation till era roller?

– De har väl valt ganska utifrån våra personligheter.

Ungefär som vi är får jag höra. Fast inte den biten att Forsander ligger med alla då, säger någon.

Alla brister ut i skratt.

– Men jag får verkligen leva ut min inre bitch, menar Forsander som hoppades på just den rollen.

Lillkung fortsätter: – Men jag är socialist och Stena är kommunist.

FORSBACKA SOM SPELAR RASSE kunde tyvärr inte närvara. De andra är överens om att de vill uppleva mera än Österbotten. Forsander börjar: – Tja, det finns väl något mera att göra i större städer än traktorrally.

Jag är lantis, men tycker både om åkrar och frappuccino. Lillkung fortsätter: – Men en Starbucks i Esse skulle nog vara, haha!

Men de är alla överens.

– Jeppis är bra. Det är väl ofta en hatkärlek till hemstaden.

Vad har ni för framtidsplaner?

Forsander är säker på sin sak.

– Om jag vill bli tandläkare i framtiden så då satsar

jag på det. Men just nu är det musiken jag vill satsa på efter gymnasiet.

Lillkung ville tidigare bli sportkommentator men har istället blivit intresserad av musikaler.

Wingren och Rosengren studerar redan musik på Yrkesakademin och vill fortsätta i framtiden.

Filip V. hoppas på att bli antagen till musikpedagog i Jakobstad till hösten.

– Så vi blir väl kvar här ett tag till, nämner någon.

MEN SMÅSTAD BETYDER OCKSÅ avundsjuka. Inte bara i musikalen. Ord som ”Musikalfjolla” är något flera av de medverkande fått höra. Ändå vill de ha mer.

– Jag kunde inte bry mig mindre, säger Lillkung och skrattar.

Musik och teater är något alla av dem kommer fortsätta med. Wingren har fått höra flera kommentarer angående sitt yrkesval.

– Frågor som ”När skall du skaffa dig ett riktigt jobb”? Är något jag flera gånger fått höra.

Hon berättar om ett stående skämt hon hört: “Jaha, du studerar musik, vad blir du då?” Svaret är arbetslös.

Men Wingren har hittat rätt och satsar nu på musiken.

Och biljettsuccén och uppmärksamheten tyder på annat än arbetslösa dagar för gänget i framtiden.

Men om “Natten är ännu ung” kommer att tas upp för ytterligare föreställningar eller en eventuell turné vet de ingenting om.

– Det vore otroligt kul! Man behöver ju inte ha bott i Jakobstad för att känna igen sig i berättelsen. Tonårsångest har alla, oavsett var du växer upp. 

27

“ Jag är ingen hembygdsromantiker”

TEXT & BILD

JENNA VIERINEN

28 28

Lugna toner, dialekt och beskrivning av den österbottniska mentaliteten. Det är Vasas Flora och Fauna i ett nötskal.

I maj släpps första skivan och Studentbladet träffade Mattias Björkas, hjärnan bakom hela kalaset, när han var på pr-turné i Helsingfors.

VI TRÄFFAS I CENTRUM AV HELSINGFORS och det känns lite som att träffa någon stor artist, eftersom Björkas har två killar från skivbolaget i släptåg. Men Vasas Flora och Fauna är väldigt nytt och har hittills bara släppt en låt, så ännu är han inte jätte stor.

Mattias Björkas är hemma från Vasa, men har sedan flera år tillbaka bott i Sverige. Först i Göteborg och nu i Stockholm. Hans låtar utspelar sig i Österbotten, och han sjunger på dialekt. Det här är ett koncept som är ganska nytt i Svenskfinland. Kanske det är därför han redan behandlas lite som en rockstjärna? Själv säger han att det var det enda som kom naturligt i hans musik. Dialekten.

Björkas skrev tidigare en del musik på engelska, och har också försökt sig på svenska låtar, men det har inte riktigt fungerat. Under tiden i Göteborg märkte han hur mycket musik det fanns som knyter ann till staden, och hur stolta alla som bodde där var över att vara göteborgare. Björkas började söka efter något likande i Österbotten men hittade inget som riktigt motsvarade. Enligt honom är musiken som kommer från Österbotten väldigt neutral och det var svårt att hitta någon förebild som skrev bra låtar på finlandssvenska. När han själv försökte sig på det blev det pompöst och töntigt.

– Sedan gjorde jag ett nytt försökt tillsammans med Iiris Viljanen. Jag bestämde mig för att testa på att skriva så som jag pratar, det vill säga på dialekt, och då hände det något. Det blev mer intressant och riktigt, säger Björkas.

– Att vara rädd att associeras med sin egen historia tycker jag ur en konstnärlig synvinkel inte är någon bra väg att gå. Man ska inte vara rädd för att blotta det. Rädslan för att vara “bondig” hör för mig högstadiet till. Jag tycker inte att jag längre behöver känna så att det är skamligt att jag talat dialekt.

NÄR SPRÅKET LOSSNAT var det inte så svårt att hitta inspiration. Enligt Björkas öppnade språket en hel del dörrar och plötsligt fanns det en helt outforskad värld. Österbotten är alltså den röda tråden i Vasas Flora och Fauna. Björkas relation till hembygden är väldigt neutral. Han flyttade bort för att studera när han var i 20-års åldern, och så som många österbottningar kan känna igen sig i, hade han känslan av att vilja fly därifrån. Men han är ändå stolt över sitt ursprung och tycker det är fånigt att många musiker från Österbotten vill putsa bort det.

MEN HAN BESTÄMDE SIG för att fortsätta utan Viljanen, men tillsammans med Daniel Ventus och Tina Kärkinen. Responsen för skivan var väldigt bra och det tog inte länge innan Björkas fick ett skivkontrakt. Och nu är det inte länge tills skivan kommer ut, det vill säga den 13 maj. Vad kan man då förvänta sig?

– Jag skulle vilja hävda att man kan förvänta sig något som man inte hört tidigare. Väldigt fina låtar på ett avskalat sätt. Det där med att det är något nytt skulle jag vilja trycka på för annars skulle jag inte bemödat mig att göra det, säger Björkas. 

BJÖRKAS SÄGER ATT han tycker väldigt mycket om Österbotten, men flytta tillbaka finns inte på kartan. Ännu i alla fall. Han tycker det räcker bra med jul- och sommarbesök. Och på basis av hans musik får man intrycket av att han är en så kallad hembygdsromantiker, men det tycker han inte själv.

– Jag är inte någon hembygdsromantiker på det sättet att jag tycker att det är bättre än något annat ställe. Det är helt vanligt att folk till exempel flyttar till Stockholm och börjar prata stockholmska. Det är helt förståeligt att man vill anpassa sig men konstnärligt sätt är det ett tråkigt förhållningssätt till sin historia. Det är ändå därifrån man kommer, säger Björkas.

Efter att ha hittat sin “grej” gjorde de skivan i ett svep, innan de ens hade ett skivkontrakt.

Men sedan slog katastrofen till. Viljanen hoppade av.

– Det kom från ingenstans. Det var oktober och vi hade just fått skivan färdig och så valde hon att hoppa av.

Jag visste inte alls vad jag skulle göra och funderade på att skita i allt. Vi hade gjort allt som en duo så det kändes svårt att forsätta, säger Björkas.

” Rädslan för att vara 'bondig' hör för mig högstadiet till.

Jag tycker inte att jag längre behöver känna så att det är skamligt att jag talat dialekt.”

29

Fixa din egen kryddodling och spara pengar TEXT & BILD

FIA DOEPEL

Att odla egna kryddor är både lätt och väldigt ekonomiskt. För samma slantar du lägger på en ynka kruka basilika får du en hel påse med frön som räcker till massor av plantor.

Dessutom brukar det vara svårt att hitta fräscha kryddor i affären, dom flesta ser dystra och medfarna ut.

NU NÄR VÅREN ÄR HÄR vill jag

uppmuntra de som är intresserade till att fixa en egen liten kryddodling. Fördelarna med en egen kryddodling är många. Som sagt så sparar du en hel del pengar, du lär dig ta hand om något och får dessutom lön för mödan och slutligen, hur härligt är det inte att knipsa av lite färsk basilika och lägga på frukostsmörgåsen?

Konceptet ”odling” kan vara lite avskräckande för många. Kanske har man någon gång försökt sig på att odla lite kryddor men aldrig kommit någon vart. Växterna vissnar och du känner att du helt enkelt inte har några som helst gröna fingrar. Vad gör jag för fel? Det finns många faktorer som påverkar om dina kryddor kommer att växa och leva eller vissna och dö. Ett vanlig fel man gör är att man tror att kryddor vill ha massor av vatten. Detta stämmer inte alltid, vissa kryddor vill ha mer och andra mindre och några knappt något vatten alls. Man måste helt enkelt pröva sig fram.

Men, för att hjälpa dig på traven och få dig att lyckas så bra som möjligt har jag knåpat ihop en enkel guide till hur du odlar kryddor på bästa sätt.

Vilka kryddor ska man välja? Satsa på de kryddor som du tycker bäst om och har användning för. Basilika är kryddan som brukar vara mest uppskattad. Jag läste en gång att basilika är en av de mest kräsna kryddväxterna och om man kan få basilikan att trivas kan man odla vad som helst.

Satsa gärna på ekologiskt odlat frö, då vet du med säkerhet att grödorna inte varit besprutade med mindre trevliga bekämpningsmedel.

SÅ HÄR GÖR DU. Fyll dina plastbyttor med såjord. OBS, kryddor bredsås alltid till en början! När plantorna blivit tillräckligt stora flyttas dom till en större kruka där de får växa sig stora. Tryck med en penna ett ca 0,5cm djupt hål i jorden. Ha ca 0,51cm mellanrum mellan hålen.

Lägg två frön per hål. Ibland kan

30

något frö vara dåligt och vägra gro så lägg alltid ett extra för säkerhets skull.

Vattna fröna med en sprutflaska innan du täcker med jord. Täck sedan fröna och spruta ett lager vatten så att jorden blir fuktig.

Ställ byttorna på ett ljust fönsterbräde, det mest

VAD BEHÖVER DU?

Frön, t.ex. Basilika, koriander, salvia och timjan Små plastbyttor, helst svarta som håller värmen bättre, om det inte redan finns så klipp några hål i bottnen. Kan rekommendera förpackningarna från köpta champinjoner.

Någon form av växthus. Vi använder en plastbytta som ursprungligen innehöll färsk ruccola. Plastfilm går också bra men det är lite krångligare att använda.

En sprutflaska.

Såjord. Ta helst inte trädgårdsmylla eftersom den är för stark för små plantor.

Papperslappar att skriva på, det är viktigt eftersom de flesta plantor ser ganska lika ut då de gror.

En sax.

Lite kärlek och omsorg.

optimala är söderläge med mycket sol. Klipp upp några hål i växthusen så att det inte blir för instängt.

Lägg växthusen över odlingen. Vattna när det behövs och se till att jorden hålls lätt fuktig, inte dyblöt,

använd en sprutflaska. Nu gäller det att hålla sådden varm, en temperatur på 20-25° är bra. Det kan ta några veckor innan fröna börjar gro så ha tålamod! Timjan gror snabbt och kan titta fram redan efter en vecka. Det är bra att lufta plantorna lite då och då, speciellt om dom utsätts för direkt sol kan man bra ta bort växthuset, men kom ihåg att lägga tillbaka det till natten!

Efter några veckor borde plantorna ha vuxit till sig lite. Plantorna växer mot solen så vänd på dom då och då.

När plantorna utvecklat sitt andra bladpar, eller tredje bladet, är det dags att plantera om. Välj en lämpligt stor kruka för dina plantor. Timjan och koriander hör till de mindre kryddorna medan basilika och salvia växer sig ganska stora. Häll såjord i krukan och gör plats för plantorna.

Nu gäller det att vara noga så att man inte skadar rötterna. Gräv försiktigt upp en eller två plantor med en liten sked och placera i den nya krukan, se till att rötterna hamnar neråt. Man kan med fördel placera plantorna lite djupare så blir dom stadigare. Fyll hålet med jord och vattna lite försiktigt. Använd en liten kanna eller deciliters mått, plantorna vill fortfarande inte ha allt för mycket vatten.

Ställ tillbaka krukan på fönsterbrädet och vattna då det behövs, jorden ska inte vara kompakt och våt utan snarare lite lös och fuktig. Nu behövs inte växthusen längre. När jorden är torr och plantorna ser lite hängiga ut är det dags att vattna. Det är dock bättre att ge plantorna en mindre mängd vatten mera regelbundet än att ge en stor mängd en gång på två veckor.

Kryddor älskar värme så det är viktigt att dom står på ett fönsterbräde och har tillgång till sol.

Ge era plantor omsorg, lite kärlek och tid så har du snart en fin kryddodling. Det brukar ta några veckor förrän kryddorna vuxit sig fullvuxna, men inom 6-8 veckor borde man kunna skörda. 

KULTUR OCH KOMMUNIKATION stbl.fi

Sök senast 29.4.2015 till det svenskspråkiga

Magisterprogrammet Kultur och Kommunikation Avlägg en modern magisterexamen genom att studera förståelse av kultur och kommunikation som ett historiskt, litterärt, språkligt och medialt fenomen. Magisterprogrammet omfattar 120 studiepoäng och förutsätter två års studier på heltid. Ansökningstiden går ut den 29 april 2015.

Examen utgör en utmärkt bas för en yrkeskarriär inom förlag, marknadsföring, medier och offentlig informationsförmedling.

Den ger även kompetens för arbete inom forskning, undervisning, förvaltning och medborgarorganisationer.

Besök våra webbsidor: www.helsinki.fi/kulkom

Sök senast 29.4

Studentbladet

Stbl_ @Studentbladet Studentbladet

Östra Finlands Nation vid Helsingfors universitet meddelar:

STUDENTBLADET

Östra Finlands Nations nationsmöte äger rum torsdagen den 21 maj 2015 kl. 18.00 på Nypolen, Mannerheimvägen 5 A, 4:e våningen.

På mötet väljs ny kurator för perioden 1.9.2015 - 31.8.2017.

Mera information på ofn.fi

SÖKER MEDARBETARE Skicka gärna in förslag på artiklar och kolumner till chefred@stbl.fi

31

text

LINN HIELM Lena Headey spelar Cercei Lannister i Game of Thrones.

Bild: HBO

Game of Hype

Om du inte bott under en sten de senaste fyra åren är oddsen höga att du ser på eller i alla fall är medveten om fenomenet “Game of Thrones”. HBO:s kritikerrosade TV-serie hade just sin femte säsongspremiär och håller kvar sin ställning som en av de mest omtalade serierna i världen.

VARJE AVSNITT SKAPAR VILDA DEBATTER på både global och personlig nivå. Karaktärerna och replikerna blir mer och mer vedertagna i vårt vardagliga vokabulär (om nån inte förstår referensen i fråga kan man nedlåtande svara “Youknownothing, Jon Snow”). Hypen når nya höjder varje säsong och visar inga tecken på att sakta ner. Men är det här något serieskaparna kan upprätthålla i eventuellt fem säsonger till?

När Game of Thrones hade premiär våren 2011 var det knappast någon som väntade sig att serien skulle få den kultstatus den har i dag. Visst var böckerna i Sagan om Is och Eld av George R. R. Martin populära, men det var mest i nördiga fantasykretsar. Skådespelarensemblen inkluderade Sagan om Ringenstjärnan Sean Bean men majoriteten var okända eller bortglömda. Den första säsongen var även den säsong som följde boken den baserats på noggrannast med stora delar av dialogen och händelseförloppen kopierade rätt av. Budgeten per avsnitt var hög för en TV-serie men ändå resonabel, och antalet riktigt flashiga övernaturliga scener (drakar, whitewalkers) som nuförtiden är vardagsmat i varje episod kunde räknas på en hand.

Men det framkom direkt att seriens dynamiska politiska intriger, talangfulla skådespelare, kvicka

32

dialog, höga produktionskostnader och emotionellt traumatiska vändningar resonerade med tittarna.

I dagsläget har serien fans över hela världen och säsong 4 hade i medeltal 18,4 miljoner tittare per avsnitt bara i USA (HBO:s populäraste serie någonsin.) Säsong 5 förväntas enkelt slå det rekordet.

Och varför skulle den inte det? För varje säsong kommer historien om maktspelet i Westeros närmare slutet och insatserna höjs. Krigsscenerna blir storskaligare och råare, sexscenerna mer chockerande och specialeffekterna (speciellt drakarna) av högre kvalitet.

Att serien har ett rykte om att brutalt mörda sympatiska huvudroller får tittaren ännu mer investerad i att följa favoritkaraktärernas utveckling. Även nya karaktärer introduceras för att läka sorgen efter de döda (förra säsongens heta fanfavorit Oberyn Martell efterföljs i år av sina tre lika exotiska döttrar). Det finns dock en klar risk med att hela tiden göra serien till ett större spektakel – tittarna blir likgiltiga och det krävs ännu mer för att de ska bli genuint chockerade.

PROBLEMET MED GAME OF THRONES fortgång är dock större än tittarnas hittills omättliga aptit på våld, sex och drakar och serieskaparnas försök

att tillfredsställa den (ofta på bekostnad av karaktärsutvecklingen och intrigernas trovärdighet). Serien är så lukrativ att HBO har medgett att de gärna skulle fortsätta med den upp till säsong 10. Detta är oroande framför allt eftersom serien utkommer i snabbare takt än Martin skriver böckerna den baseras på, och de scener som hittats på bara för serien ofta kritiserats hårt (t.ex. förra säsongens onödiga ändring av Jaime och Cersei Lannisters ömsesidiga kärleksscen till grov våldtäkt).

MEN SOM DEN OPPORTUNISTISKE Lord Baelish konstaterade i sin (faktiskt helt serie påhittade men ändå lysande) Chaos is a ladder-monolog i säsong 3: ”The climb is all there is.” När man som skaparna av Game of Thrones valt att varje säsong satsa på att överträffa den förra är det knappast möjligt att sakta ner och ändå hålla publiken nöjd. Så drakarna kommer att fortsätta växa, våldet kommer att bli ännu råare, sexscenerna mer och mer grafiska, budgeten högre och intrigerna ännu mer avvikande från böckerna.

Om det här ultimat kommer att visa sig vara ett bra val återstår att se, men som tittare kan man inte göra annat än iaktta hur mycket högre höjder serien ännu kan nå. Game on. 

text

SEBASTIAN GRANSKOG Domnhall Gleeson och Oscar Isaac i filmen Ex Machina Bild: UPI Media

Människa möter maskin i modern grekisk tragedi Konceptet artificiell intelligens tacklas ofta i Hollywoodfilmer i form av antagonister som HAL 9000 och Skynet. Mordiska maskiner som dessa tycks rulla ur Hollywood i en stadig ström och det börjar kännas aningen enformigt. Men ibland hittar man guldkorn i sanden.

ETT AV DESSA GULDKORN är manusförfattaren Alex Garlands (28 Days Later, Sunshine) debut i regissörsstolen, Ex Machina. Vid första ögonkast är Ex Machina en simpel men elegant scifi-film men under ytan lurar en djup komplexitet. Människan leker gud och skapar något. Man kan väl säga att det är ett bekant scenario oavsett om man talar om en laboratorieodlad dinosaurie som löper amok eller en ondskefull robot med storhetsvansinne.

Men ur ett simpelt och välbekant scenario har Garland lyckats skapa ett fängslande konstverk som får tittaren att sitta som fastnaglad på sin plats ända till de sista sekunderna.

I Ex Machina är det geniet Nathan, ägaren av sökmotorn Blue Book som leker gud och med sig drar han den intet ont anande programmeraren Caleb, spelad av Domnhall Gleeson. Gleeson är

mest känd för sin roll som Bill Weasley i Harry Potter-serien. Nathan spelas av en enastående Oscar Isaac (Inside Llewyn Davis) som slår en perfekt balans mellan karaktärens kamratliga charm och mörka sida. Nathan har gjort det omöjliga och skapat en självmedveten, kvinnlig robot han kal�lar Ava, spelad av svenska Alicia Vikander. Det är upp till Gleesons programmerare Caleb att testa de mänskliga egenskaperna hos Ava. Vikander spelar en övertygande robot med drag av mänsklig sårbarhet och oskuld som sakta får Gleesons programmerare att betvivla och ifrågasätta allt och alla i hans närhet. Innan han vet ordet av är han spelbricka i ett hänsynslöst spel.

DET ÄR DE TRE HUVUDKARAKTÄRERNA som filmen snurrar runt, hela tiden i den slutna och

vackra miljön som är Nathans isolerade stuga uppe bland bergen. Här finns inga utdragna actionsekvenser eller överdådiga explosioner. Här stegras spänningen i stadig takt av interaktionen mellan de tre karaktärerna och den välskrivna dialogen som rullar över deras läppar. Filmen drar smidigt paralleller till dagens samhälle, grekiska tragedier och bibeln utan att slänga dem rakt i ansiktet på tittaren.

Garland har skapat en kraftfull debutfilm som är både komplex och fängslande utan att vara pretentiös eller utdragen. Trots att filmen rör sig på bekanta vatten lyckas den ständigt överraska ända upp till slutklimaxen. Det är en visuellt vacker, karaktärsdriven grekisk tragedi i modern miljö som kunde tänkas utspela sig inom en nära framtid. Det är så här scifi ska vara. 

33

text bild

TOM SAXMAN NIKLAS EVERS

James Randi är den amerikanska skeptikern som ifrågasätter allting. Studentbladets Tom Saxman träffade honom för en pratstund på hans hotellrum.

34 34

vindelmannen S Illusionisten The Amazing Randi besökte Helsingfors för evenemanget Think Helsinki, Think!, ett spektakel som kallats för ”Slush för skeptiker”. Han är här för att förespråka kritiskt tänkande och för att ifrågasätta vår artiga godtrohet, men varför borde vi lyssna på denna 86-åriga Kanadensare som till sitt yrke lurar andra?

JAMES ”THE AMAZING” RANDI sitter med en tärning mellan tummen och pekfingret och för oss igenom den första illusionen han någonsin lärt sig: han visar femman, vänder på tärningen och visar sedan ettan på den motsatta sidan. Han visar femman, vänder på tärningen igen men denna gång har ettan blivit en tvåa.

– Efter föreställningar brukade människor bli kvar och anklaga mig för att ha övernaturliga krafter. Att jag kunde läsa deras tankar eller trolla på riktigt. Jag försökte förklara åt dem att det bara är trick, men de vägrade ofta tro mig.

Tärningen försvinner från ena handen till den andra.

– Människor har ett behov av att tro på det övernaturliga – inte en vilja, utan ett behov, säger han.

Efter att man börjat tro accepterar man endast saker som bekräftar denna tro. Det handlar om en vilja att vara överlägsen. På detta vis bedrar man inte endast andra utan även sig själv.

Detta gäller mycket mer än bara tärningstrick.

RANDI ÄR EN TORONTOBO, född i slutet av tjugo-

talet, som rymde hemifrån som sjuttonåring för att jobba på cirkus. Mannen som upplevt största delen av nittonhundratalet har prövat på allting från scenmagi till utbrytarkonst och har till och med två Guinessvärldsrekord; ena för att han bemästrade Houdinis rekord (1h 33m) i att vara instängd i en metallkista under vatten (Randis tid var 1h 44) och det andra för längsta tiden någon har suttit inne i ett isblock. Randi har vunnit ett tiotal priser, skrivit nio böcker, varit med och grundat den amerikanska ”Komittén för Skeptisk Undersökning” samt fått en asteroid döpt efter sig (3163 Randi).

Randis största passion har i över 40 år varit att avslöja lurendrejeri och kvacksalveri. Han, som själv lurar människor till sitt yrke är mer än kompetent då det kommer till blottandet av ”charlataner”.

– Jag kan alla trick. Själv lurar jag för att underhålla, men motstånd gör jag då någon lurar för att exploatera människor för pengar eller inflytande.

Randi har varit på otaliga TV-program och live-evenemang, där han avslöjat vilka trick helare, tankeläsare, psykokinetiker och astrologer använder för att övertyga människor om att de har mystiska talanger.

– Vi måste kunna skilja fakta från fiktion. Dessa människor utnyttjar andra för att göra sig själv rika eller kända. De förvränger människors världsbilder med trick som man kan lära sig på baksidan av frukostflingspaket.

FÖR RANDI HANDLAR DET INTE bara om trolleritrick, utan att all pseudovetenskap måste bekämpas.

Randi tar därför också starkt avstånd från humbug inom medicin- och hälsobranschen där så kallade

”alternativa mediciner” blir allt vanligare. Den här typens preparat har också på senare tid väckt diskussion i Finland.

– Alternativ medicin finns inte. Antingen är det medicin eller inte. Ordet alternativ används för att man inte skall behöva använda reson.

Randis kamp mot ”woo-woo” sker nuförtiden mest på evenemang och festivaler. Hans shower brukar numera vara master-classes i hur man undviker att bli lurad. Han brukar därför börja med att lura sina åskådare och spela på människors förväntningar, så som när han nu under Think Helsinki, Think! talade i en rakapparat i över tio minuter förrän han avslöjade att han i själva verket hade en mikrofon fäst i

”Jag kan alla trick.

Själv lurar jag för att underhålla, men motstånd gör jag då någon lurar för att exploatera människor för pengar eller inflytande.”

slipsen. Våra förväntningar sviker oss och vi borde inte lita på dem.

Det största misstag allmänheten gör är att de tror att de inte kan bli lurade. Randi anser att vem som helst kan luras och vi alla konstant faktist blir lurade.

– Lawrence Livermore National Laboratories i Kalifornien, ett statligt forskningscenter ringde mig en gång och sade att de bevittnat någonting övernaturligt. De talade om en man som kunde röra på en tändsticksask på sin hand. Inga linor. Inga luftpustar. Inga trick! Jag bad dem vänta och sade åt min assistent att han skulle hämta vår katalog på illusioner.

Skeptikern bläddrade igenom boken och hittade rätt sida. De faxade sidan ur boken och väntade.

– Jag hörde mannen i telefonen läsa. Plötsligt lade

han bara på. Har inte hört något av Lawrence Livermore sedan dess.

Randi plockar med stor möda ut en halvtom tändssticksask från sin väska. Han lägger den på handen och efter en stund stiger asken upprätt och stå.

– Tricket är att klämma fast lite hud från handen då man stänger asken. När man spänner på senorna stiger asken.

Detta trick gick till och med doktorander i fysik på. Det finns dock ingen skam i detta, anser Randi.

– Jag är endast en lekman och de har doktorerat i kunskapen om hur världen är uppbyggd. Det är inte fel att inte veta hur en illusionist gör sina trick, men att genast anta att det är ett mirakel är mer än jag tillåter.

Enligt Randi borde det krävas väldigt mycket för att övertyga en om att någonting verkligen är övernaturligt – eller som Randis framlidne polare Carl Sagan sade: – Extraordinära påståenden kräver extraordinär evidens. Påstår du något otroligt får du jobba för det.

RELATIVISTISKA ÅSIKTER om att ingen verklig sanning finns orkar Randi inte höra.

– Två plus två är ändå fyra. Solen stiger varje dag.

Vad menar du att det inte finns sanningar?

Det handlar bara om en vilja att ha en alternativ världsbild om går till djup som inte finns. Att övernaturliga fenomen eller mirakel inte finns är något Randi aldrig påstått. Han väntar endast på bevis – bevis han aldrig kommer se. Han är så säker på detta att hans organisation James Randi Educational Foundation (JREF) skapat den världskända utmaningen ”Million Dollar Paranormal Challenge”. Utmaningen har mycket enkla regler: Ifall någon kan bevisa att de har övernaturliga krafter får de en miljon dollar.

Utmaningen sker under empiriska omständigheter, och allt utövaren måste göra är säga vad de kan, under hurudana omständigheter och med vilken felmarginal. Hittills har ingen vunnit.

– Jag gissar att människor med övernaturliga krafter inte har behov av en miljon dollar. Utmaningen gällde också i samband med hans Helsingforsbesök.

Vad anser Randi om att han och andra skeptiker anklagas för att vara tråkiga då de motsätter sig det mystiska och paranormala? Han skakar på huvudet.

– Det finns så mycket skönhet i världen.

Randis ödmjuka budskap är att vi alla bör uppskatta världen som den är: – Världen är ett underbart ställe och en av orsakerna till detta är att det även är det enda stället vi har.

Vill du tro på fantastiska berättelser och på helvete, himlen eller andra dimensioner så bedrar du dig själv.

Var nöjd med den värld vi har. Njut av soluppgången och solnedgången. Observera, undersök och älska vad världen har att erbjuda. 

35

text

LINDA HAGLUND Wilhelm Grotenfelt skickar bort Albina Tologonova efter att hon hällt tevatten på hans nya hustru.

Bild: Tsamo

Indianflickan från Lovisa

”Flickan är fri!”, är en av de första replikerna i den finlandssvenska filmen Tsamo, som handlar om en indianflicka som i 1860-talets Alaska köps fri av en av en finsk man från Pernå. Den sorgliga uppväxtberättelsen om flickan från korpklanen visar ändå att all form av frihet inte är till salu. ÅRET ÄR 1861 DÅ ÅTTAÅRIGA TSAMO, som spelas av ­Albina Tologonova, reser till Pernå i Finland med sin nya omhändertagare ingenjören Simon, spelad av Wilhelm Grotenfelt. Sedan Simon friköpt Tsamo har hon blivit döpt, fått ett nytt finskt namn och blivit undervisad i svenska. Men i den åttaåriga flickan sitter indianmönstrena kvarklistrade och trots att det är måsar som hörs skrika i den finlandssvenska Lovisaidyllen är det den svarta Korpen som ropar efter Tsamo.

Filmen har skrivits och regisserats av filmskaparna Markku Lehmuskallio och Anastasia Lapsui och baserar sig på verkliga händelser. Berättelsen om Tsamo är både sorglig och vacker samtidigt som den är fascinerande. Genom scenerna lyckas filmen röra vid det som är kärnan i berättelsen. Hur månne det kändes att flytta till Finland som indian på 1800-talet?

I varje nytt hus och varje nytt hem kan hon skymta sig själv i de buckliga spegelytorna.

Speglarna visar henne att hon är annorlunda till utseendet och inuti henne vägrar den svarta korpen släppa taget. Genom bruset i en stor vit snäcka

NÄR TSAMO KOMMER TILL FINLAND börjar hon så småningom stöta på problem. Hennes omhändertagare Simon gifter sig med en vacker finsk fröken, och Tsamo, som inte förstår varför han ska ha två fruar, häller tevatten i famnen på den nya kvinnan.

Tsamo skickas bort från Simon och hans familj och lever vidare på olika fosterhem och gårdar i Lovisa.

hittar hon ro för stunden men runt omkring henne fortsätter den främmande världen att krypa sig på.

Den vita snäckan blir en dörr till vyerna från Tsamos hemtrakter.

36

”Speglarna visar henne att hon är annorlunda till utseendet och inuti henne vägrar den svarta korpen släppa taget.”

LEHMUSKALLIO OCH LAPSUI har gjort berättelsen om Tsamo till en vacker film. När vyerna från flickans

hemtrakter varvas med lummiga sommarbilder från Lovisa och Pernå bildar scenerna en estetisk helhet.

Mellan fosterhem, gårdar och stadsfolk får vi se stora kjolar, nätta förkläden och knarrande herrgårdsgolv.

Och ibland får vi se den svarta korpen. Ett minne från Tsamos barndom.

Av årets inhemska filmer är Tsamo den enda svenskspråkiga och filmen har huvudsakligen spelats in i Lovisas gamla stad. Filmen är vinklad som ur ett barns nyfikna perspektiv och tittaren får följa med längs med kullerstensgränderna i den vackra sommarstaden. Med filmens få kameravinklar skapar berättelsen ett vackert kollage av bilder från en annan tid.

TSAMOS LIV SOM INDIANFLICKA i Lovisa får ändå inget vackert slut. Efter att hon slagit sönder en av de buckliga speglarna i stadens prästgård väljer Lehmuskallio och Lapsui att avsluta skildringen av hennes historia.

Men den riktiga Tsamo, som hämtades till Finland av bergsingenjören Hjalmar Furuhjelm, traskade vidare längs med Lovisas kullerstenar. Om också hon drömde om en stor svart korp är svårt att veta, men det sägs att hon dog av lungtuberkolos under hungersåret 1868. 

Paperi T smittar med sofistikerad rap

LARS HÖGSTRÖM bild KARL ÖSTERLUND text

Slutsåld konsert på Tavastia. Tre singlar med nästan 700 000 visningar på Youtube. Rapartisten som har en lika lång lista med gästuppträdanden, musikvideon och album som till exempel Stepa har nu släppt sitt debutalbum Malarian pelko, men är Paperi T-hajpen här för att stanna?

DEN FÖRSTA SINGELN “Sä jätät jäljen”lämnade ett föga imponerande intryck. Femme en Fourrures produktion låter mer poppig än vad jag hade önskat mig. Det känns som om tanken med låten bara skulle vara att locka till sig många radiospelningar.

“Resnais, Beefheart & Aalto” är mer poetisk och definitivt mer den Paperi T som jag vill höra, men den hamnar ändå i skuggan av de andra singlarna. Detta resulterade i att jag inte förhandsbeställde vinylen.

Något som jag ångrar nu.

Inte ens Elastinens Spotify-reklamer förstör känslan som Malarian pelko förmedlar. De sju nya spåren låter otroligt fräscha. I vissa låtar blir stämningen emotionell och en smutta sorlig. Det är svårt att förklara det utan att låta som en töntig tonårsförälskelse (I LOVE YOU HENRI). Paperi T är definitivt i sitt esse när texten är komplex och kombineras med hans intensiva och rent av fräcka stil att rappa.

Här vill jag passa på att lyfta upp produktionen bakom Malarian pelko. Kalifornia-Keke får chansen att visa hur oerhört mångsidig han är. I låtarna“Surullisen näköiset naiset” och “Mainstream-Solo” bjuds

lyssnaren på tuffa samples med klingande slagverk.

“Stevie Nicks” flyter i en blues-inspirerad atmosfär som passar överraskande bra ihop med Paperis flow. Låten ”& Hendricks” som kommer därefter är lysande. Man skulle nästan kunna tro att den är producerad av Keke, men refrängen avslöjar att det är frågan om Aksims beat.

LÅTEN “TAPA” HAR DET, enligt mig, modernaste soundet på skivan. RPK:s avancerade trummor är alltid en glädje att lyssna på, speciellt när de kombineras med hans kännetecknande effekter. Du har kanske hört Eevil Stöö, Khid och Julma Henri på RPK:s instrumentals tidigare, men det här toppar allt.

“Sanat” har ett väldigt typiskt DJ Kridlokk beat och det är det definitivt inget fel på. Kridlokk verkar bara bli skickligare med åren och Papru tar kontroll över beatet, precis som på deras gemensamma skiva Ex ovis pullus non natts sero fit ullus.

Efter att jag lyssnat igenom skivan rätt så många gånger är det ett rätt överraskande adjektiv som snurrar i mitt huvud. Malarian pelko känns rent ut sagt sofistikerad. Det är sällan som just det ordet kommer

upp efter att ha lyssnat på en rapskiva. Men varför inte egentligen?

HENRI PULKKINENS TEXTER innehåller en hel del skarpa kulturreferenser och han hör till en av få artister som får mig att ta reda på vem det är han namndroppar i sina låtar. Bland annat Ayrton Senna som nämns i början på skivan. Saknar finsk rap i allmänhet ett liknande djup eller varför känns Malarian Pelko så intressant?

Skivan innehåller mycket mer än vad jag förväntade mig. Termen “erolevy”(separationsskiva) som YleX lanserade är missvisande. Skivan handlar om mer än så. Jag tror att var och en kan finna något tankeväckande i Pulkkinens texter. Han använder också humor och gör nu och då snärtiga angrepp mot Ruger Hauer, som alla kan tolka hur de vill. Skivan saknar egentligen ingenting men det kunde ha varit kul med en riktigt rå låt. Jag beundrar dock Paperi T:s stil och anser att det här är den bästa finska skivan hittills i år. Tjugonioåringen förtjänar all hajp som skapats runt hans musik och det är på tiden att han får stå ensam i rampljuset. 

37

P책 g책ng d a n 책 m a n n e d

38 38

Studentbladets

Oförglömliga vårfest

Kom med på grillkalas till redaktionens innegård på Allkärrsgatan 9 B. Alla är välkomna. Ta med saft, korv och ett glatt humör!

Vi ses klockan 18:00 den 7 maj

39

50

ki1

ak ww

w. hy

y

ol

y v/ s / .f i

20.5. Är studentmössan en symbol för högskoleutbildningen eller ett skumpaglas? Det klarnar i en paneldebatt som leds av Ylioppilaslehtis f.d. chefredaktör Maria Pettersson.

Va d

hä

nd

er

?

#YOLAKKI150-FOTOTÄVLINGAR Mössan <3 Du Pris till dig, din mössa och din avec!

I maj hålls tre stycken en vecka långa tävlingar – anvisningar på HUS webb och i de sociala medierna.

ÅRETS HETASTE JUBILEUMSOVERALLMÄRKE