Stbl 8/2016 by Studentbladet

STUDENTBLADET

8/2016

DADDY ISSUES – EN DEL AV PATRIARKATETS STRUKTURER

SJUNKANDE DELTAGANDE I KÅRVALEN

STUDENTBLADET

Y-GENERATIONEN Y-GENERATIONEN Y-GENERATIONEN

NORDENS ÄLDSTA STUDENTTIDNING

ÅRGÅNG 105

REDAKTIONEN Alkärrsgatan 9 B, 00100 Helsingfors CHEFREDAKTÖR Fanny Malmberg, 050 563 4790, chefred@stbl.fi REDAKTIONSSEKRETERARE Emma Nippala, 050 501 7331, red@stbl.fi

Sonya Mantere

AD/GRAFISK FORMGIVARE Johanna Bruun, grafiker@stbl.fi

Lahtis designinstitut. På

ANNONSFÖRSÄLJNING Mats Lindström, 040 529 7970, annons@stbl.fi

fritiden jobbar hon som stuvare i Nordsjö hamn. I fotograferandet är hon intresserad av problemik hos människor och platser.

ANNONSMATERIAL annons@stbl.fi Annonser bör bokas senast tio dagar före utgivningsdatum. KANSLI, ADRESSÄNDRINGAR, PRENUMERATIONER 045-8759759, kansli@stbl.fi UTGIVARE Svenska Studerandes Intresseförening (SSI) r.f. Alkärrsgatan 9 B, 00100 Helsingfors GENERALSEKRETERARE Kasper Sundström, 045 875 97 59, kansli@stbl.fi ORDFÖRANDE Rasmus Tunis, ordforande@stbl.fi STYRELSE Rasmus Tunis (AUS/TF/VN), vice ordförande Jani Räisänen (ASK), Ellen Avellan (HUS), Benjamin Ellenberg (NN), Lauri Huitula (AUS), Mats Ittonen (HUS), Jimmy Nylund (TF), Pauliina Perkonoja (ÅN), Sara Sandström (ÖFN), Erik Stara (VN), Jonas Tallberg (Novium). styrelsen@stbl.fi TRYCKERI KSF Medias tryckeri, Vanda

STUDENTBLADET 8/2016

UTGIVNING Studentbladet utkommer fem gånger under vårteminen 2016. Tidningen sänds till medlemmarna i SHS, ASK och Novium samt de svenskspråkiga medlemmarna i HUS och AUS. En prenumeration kostar 20 euro för övriga studerande, 40 euro för icke-studerande. UPPLAGA 8 000 (Två Abi-nummer á 10 000). Redaktionen ansvarar inte för icke-beställt material. Studentbladet är redaktionellt obunden SSI och representerar inte nödvändigtvis dess medlemskorporationers officiella ståndpunkter.

Nina Kronholm

studerar socialpolitik, utvecklingspyskologi samt psykologi i Vasa och Åbo. Hon försöker undvika att tänka på framtiden medan hon fördriver dagarna med att studera tvärvetenskapliga grejer och umgås med vänner. Tidigare föreningsaktiv, numera pensionerad från allt sådant. På fritiden gillar hon att äta mat.

Medarbetare 8/2016

PÄRM Foto: Sonya Mantere

studerar till medianom vid

STUDENTBLADET

8/2016

Hejdå inträdesproven? Undervisnings- och kulturministeriet (UKM)

nu är ändå inte en rättvis lösning, utan låter

satte i november igång processen att slopa

snarare som ett sätt att sålla bort folk. Till

universitetens långa antagningsprosesser tills

exempel: de som går en yrkesutbildning har

år 2018. Som det är nu ordnar högskolorna

inte samma tillgång till studentskrivningar som

hundratals urvals- och lämplighetsprov varje år.

gymnasieelever. Vägen för dem med yrkes-

Tanken är att det i framtiden ska vara möjligt

examen till universitetet blir med andra ord

att söka sig till flera utbildningar utan att

betydligt krångligare. Eller: de som misslyckas

“slösa” på varken de sökandes, universitetens

med studentskrivningarna kanske inte får en

eller samhällets resurser, alltså genom ett

tillräcklig andra chans utan inträdesprov. Och

enda färdighetsprov - studentexamen. Det ska

hur är det med dem som får fem laudatur? Är

gå att komplettera betyget genom till exempel

de automatiskt lämpliga för vilken som helst

öppna kurser.

utbildning? Som psykolog, barnträdgårdslärare eller läkare?

Studentskrivningarna går inte alltid så bra för alla, det är stressig tid då man koncentrerar

Att övergången från andra stadiet till högsko-

allt det man lärt sig under de senaste tre-fyra

lenivå görs smidigare och att provens mängd

åren till några intensiva dagar och timmar då

minskas, är det knappast någon som motsätter

man ska leverera svar, lösningar och kunna

sig. Men att godtyckligt ta bort ett element av

argumentera. Jag minns tydligt hur jag själv

en process är inte det som gör det smidigare.

svamlade igenom ett svar i ämnet filosofi. Frå-

Tarik Ahsanullah, styrelsemedlem vid Hel-

gan löd ungefär: Vad menar Sokrates då han

singfors universitets studentkår och medlem i

säger att han ingenting vet? Jag tror att mitt

Samlingspartiets studerandeförbund, skriver i

svar var den svagaste länken i hela min stu-

en insändare till Helsingin Sanomat (8.11.2016)

dentskrivning, jag tappade helt bort mig i mina

att studentexamen inte säger så mycket alls

resonemang ju mer jag skrev samtidigt som

om lämpligheten till vissa branscher, då färdig-

klockan tickade - det fanns inte tid att börja

heterna som behövs i till exempel i juridik eller

om och till slut fanns det inte tid att tänka.

läraryrket är svåra att mäta i studentämnena

Svaret motsvarade inte alls de nior och tior jag

(till skillnad från till exempel naturvetenskap-

fått i filosofi tidigare. Några månader senare

liga ämnen). De öppna kurserna som UKM-

fick jag ändå en studieplats på Åbo Akademi i,

arbetsgruppen lite i förbifarten föreslår tycker

just det, filosofi.

Ahsanullah att borde få störst fokus. Urvalskur-

Fanny Malmberg, Studentbladets chefredaktör

serna skulle möjliggöra att studenter kan testa Många jag känner har sökt in flera gånger, bytt

sig fram innan de gör sitt slutgiltiga val.

utbildning, skrivit om vissa ämnen i studentexamen för att höja vitsorden - allt för att komma

Vänsterförbundets Li Andersson är inne på

in på den utbildningen som känns rätt. Det

samma linje, istället för att inträdesproven

är alltså inte exakt lätt att hitta sin grej alla

slopas borde studentskrivningarna slopas.

gånger.

För är inte högskolorna bättre på att bedöma

Om tröskeln är låg till högskoleutbildning-

studentexamensnämnden som bedömer alla

arna minskar felstegen. Det som föreslås

enligt samma kriterier?

LED

sökandes lämplighet till en utbildning än

INTRO

3 5

Ledare Guliskolumn Tjuvstarta arbetslivet genom föreningsaktivitet

efter nedskärningar

SAMHÄLLE

12 "Americans are literally

stupid enough to elect Trump president. Do not laugh him off."

14 Samhället–det är inte jag,

STUDENTBLADET 8/2016

24 Daddy issues-en del av

11 Oro bland studerande

18 Galleri: Adele Hyry

det är du

patriarkatets strukturer

32 Sömnlösheten kommer

sällan ensam

Ölrevolutionen

37 Recept: Gott i november OUTRO

38 Sista ordet

8/2016

Under mitt liv kommer jag att göra många val

svenskspråkiga studerande från hela Aalto-

som har en stor inverkan på hur mitt liv kommer

universitetet. TF är också ett bra ställe att få

att se ut. Så känns det i alla fall. Ett av dessa

hjälp på med allt som angår studierna eller

val stod jag inför nu på sommaren då jag skulle

studielivet.

STUDENTBLADET

ATT VÄLJA VÄG I LIVET bestämma mig om jag ska börja studera redan i höst eller inte.

Förutom att allt är lite större jämfört med gymnasiet, så är allt också mycket mera fritt.

Eftersom jag är pojke måste jag utföra

Det känns som om man får komma och gå hur

militärtjänstgöringen och liksom de flesta ville

man vill. Ökad frihet ger dock ökat ansvar. I

jag göra den så snabbt som möjligt. Att rycka

gymnasiet fick man i viss mån börja lära sig att

in under vintern i stället för sommaren var ett

ta ansvar men det fanns ändå alltid någon som

val som jag redan gjort tidigare och orsaken var

höll koll på en. På universitetsnivå bryr sig ingen

främst att jag som kappseglare ville gå miste

om en och man gör just som man gör. Detta

om så få somrar som möjligt. Hur som helst så

gjorde att jag under de första veckorna konstant

låg mitt val mellan att börja studera nu i höst

stressade över om jag hade anmält mig till alla

och sedan rycka in, eller att hitta jobb fram till

kurser eller inte.

nyår och börja studera först efter armén. Det kändes som ett svårt val och båda hade sina

Ett av de klart bästa med att börja studera är

för- och nackdelar. Men tanken att börja studera

alla de nya vänner jag fått. Alla är så vänliga

först om två år kändes så otroligt långt borta

och det känns som om jag kan gå fram till vem

och alla talar ju om hur studielivet är den bästa

som helst och bli bekant. Fritidsprogram är de

tiden i livet så jag ville börja studera genast.

bästa tillfällena att träffa nya kompisar, och på ett ställe så stort som Aalto-universitetet

Jag hade tur som bor i Grankulla och fick

händer det alltid något (också annat än fester).

studieplats på Aalto-universitetet i Otnäs, för

Ett bra exempel på gemenskapen fick jag

det innebar att jag inte behövde fundera på

uppleva genom det enorma studerandeprojektet

att söka bostad eller lära känna staden, som

Tempaus2016, där studerande besökte över

man måste göra om man börjar studera på en

1400 grundskolor runt om i hela Finland för att

annan ort. För mig räckte det att jag anmälde

lyfta fram hur fint skolsystem vi har i Finland.

mig närvarande och dök upp första dagen. Otnäs var också ganska bekant från tidigare.

Jag har redan hunnit vara med om mycket och

Egentligen, det enda som på riktigt var nytt var

det känns som om tiden går fort. Andra perioden

alla människor och utbildningssystemet.

har redan börjat och snön faller där ute. Detta innebär att det snart är dags att rycka in och ha

Det svåraste är att så mycket går på finska.

en paus i studielivet. Hur tråkigt det än känns

Även om min finska är rätt så bra så är det

nu så är jag väldigt glad att jag började studera

ibland utmanande att hänga med. Största delen

redan denna höst. Definitivt ett av de bästa

av studierna kommer att först gå på finska

valen i mitt liv. Tänk vad allt jag hade gått miste

och sedan på engelska. Men som tur finns den

om om jag inte valt detta!

svenskspråkiga nationen Teknologföreningen, TF. Där går allt på svenska och där träffar man Psst...om du vill skriva guliskolumn i nästa nummer av STBL ska du kontakta redaktionssekreteraren på red@stbl.fi

Anton Eklund studerar automations- och informationsteknik vid Aalto-universitetet.

A K T

Text: Emma Nippala Foto: Roman Beletski

TARIK AHSANULLAH,

SAMLINGSPARTIST BLAND RÖDGRÖNA STUDERANDE, HUR KÄNNS DET? HELSINGFORS UNIVERSITETS STUDENTKÅR ORDNADE DELEGATIONSVAL I BÖRJAN AV NOVEMBER. TARIK AHSANULLAH, SOM OCKSÅ VILL BLI ORDFÖRANDE FÖR FINLANDS

ren skulle vara partipolitiskt obunden. Vad tycker du om ett sådant påstående?

är eventuellt den största reformen som gjorts under universitetets historia. Införandet av breda kandidatprogram och att hundra sökmål dras ner till 32, och övergången mellan

– Jag tycker att det är mycket svårt att göra

utbildningsprogrammen har gett mycket att

HEM FLEST RÖSTER.

politiken obunden. Om man tänker att de an-

fundera på.

vara samlingspartist när en stor del av studerande är rödgröna?

STUDENTBLADET 8/2016

vara bäst att politiken inom studentkå-

STUDENTKÅRERS FÖRBUND FSF, KAMMADE

Du är samlingspartist. Hur känns det att

Jag har hört flera säga att det skulle

dra listorna, som består av ämnesföreningar och nationer, är obundna är det lite som att

Som studerande på Helsingfors universitet

köpa grisen i säcken. Det finns oundvikligen

måste jag också lyfta fram övergången till all-

politiska åsikter bland medlemmarna och

mänt bostadsbidrag från och med nästa höst.

– Jag är faktiskt inte så säker på att en så

de kan variera från en extrem till en annan.

För oss som studerar i Helsingfors är det ju

mycket större del av studerande är rödgröna,

Genom att rösta på en politisk grupp vet du

en enormt bra grej för att hyrorna har skenat

i jämförelse med folket i stort. Det är en svår

ändå ungefär åt vilket håll din röst går. På det

i väg och studiepenningen tillsammans med

fråga, men det är klart att nedskärningarna

sättet skulle det vara bättre om alla öppet

bostadsstödet räcker inte ens till mångas

i utbildningen har varit ett svårt tema för

berättade sin politiska ståndpunkt, istället för

hyra. Men från och med hösten kommer det

samlingspartiets studerandeförbund för att vi

att man inte alls låter väljaren veta hurdana

att bli lite bättre, studerande i Helsingfors

talar för, och har alltid talat för, bildning och

värden hen röstar på.

kommer att gynnas av reformen.

Vilka saker angående universitetet och

Vad ska du jobba för i delegationen?

högre utbildning. Så på det sättet har den nationella politiken reflekterats i studentpolitiken. Men jag tycker att det är bra att det

studerande funderar du på just nu?

– Jag ska fortsätta som aktiv delegationsmed-

finns olika politiska åsikter och det föder bra

– Under det gångna året när jag jobbat i HUS

lem. Ekonomiska frågor ligger nära mitt hjärta

diskussioner. Jag upplever att det också finns

styrelse har säkert examensreformen som

och är det jag kan bäst och har hållit på med

en stark efterfrågan för samlingspartistiska

Helsingfors universitet nu ska genomföra varit

i studentföreningar under de senaste åren.

värderingar bland högskolestuderande.

den största grejen. Det här

Jag har varit skattmästare i Pykälä [ämnesför-

Helsingfors universitets studentkår gick till delegationsval i början av november. Till skillnad från landets övriga studentkårer ordnar HUS delegationsval jämna år. Studentkårens medlemmar fick för första gången rösta elektroniskt, vilket skapade höga förväntningar för valdeltagandet. Möjligheten att rösta elektroniskt har lyft valdeltagandet i delegationsval på andra håll i landet. Under den första av de tre dagarna då det var möjligt att förhandsrösta röstade fler studerande än under hela förhandsröstningen år 2014. Till slut infriades förväntningarna ändå inte för HUS del, utan deltagandet rentav sjönk med 0,6 procent i jämförelse valet för två år sedan, och landade på 31,6 procent. Deltagandet i HUS delegationsval är ändå högre än det nationella medeltalet som förra året var 29,4 procent. De politiska grupperingarna vann mark i valet, medan obundna grupper förlorade. Valförbundet Maailmanpyörä + Tsemppi, som består av De Gröna vid HUS, Obunden vänster och de utländska studenterna fick sammanlagt 17 mandat, men Tsemppi föll ut ur delegationen. Också Edistykselliset, valförbundet mellan centerns och samlingspartiets studerandeförbund, gjorde ett bra val och ökade sina mandat från tre till sex. Socialdemokraternas OSY fick hålla sina två mandat. Obundna Svenska nationer och ämnesföreningar höll också sina tre mandat.

eningen för juridikstuderande] och skött HUS Gruppens ärenden i studentkåren, så där ligger mina styrkor. Jag tycker delegationen ska ta en aktivare roll och följa med ekonomin och dess utveckling noggrannare, i stället för att bara årligen godkänna budgeten. Jag hoppas att jag med mitt eget kunnande kan öka kunskapen kring ekonomiska frågor, för jag får ibland känslan av att också stora grejer ibland går igenom i delegationen utan att någon ens ber om ordet eller förstår vad det är frågan om, medan man sedan fäster uppmärksamhet vid små saker. Du vill bli ordförande för FSF. Varför? Vad vill du göra? – Jag funderade länge under hösten om vad jag har att ge studentrörelsen och vad studentrörelsen har att ge mig och jag kom till slutsatsen att vi har enormt mycket potential i studentrörelsen som inte utnyttjats på bästa möjliga sätt under de senaste åren. Vi har 130 000 framtida experter från olika områden och jag hoppas att FSF bättre kunde aktivera massan och bättre hitta lösningar på samhälleliga problem. Det centrala i min kampanj har varit tanken om att alltid då vi hittar ett problem, ska vi hitta en egen lösning på det.

HYAL: 18 (-2) Maailmanpyörä 17 (+4) Tsemppi 0 (-2) HELP 9 (-) Osakuntalainen rengas 5 (-3) Edistykselliset 6 (+3) Svenska Nationer och Ämnesföreningar 3 (-) OSY 2 (-) Också studentkåren Novium ordnade val i början av november. Valdeltagandet i kårvalet sjönk från 28 procent i fjol till 25 procent i år. I Noviums kårfullmäktige sitter femton personer. Pami tog sju platser, av LSKs åtta kandidater fick sex en plats i kårfullmäktige, och Ektunnan knep två platser. Tio av de femton invalda i kårfullmäktige är män. Samtliga suppleanter är kvinnor. De invalda är: 1. Rasmus Back (Pami) 2. Christoffer Ingo (LSK16) 3. Emilia Niemi (Pami) 4. Tony Johansson (LSK16) 5. Toni Rönn (Pami) 6. Oliver Blomqvist (LSK16) 7. Annette Lindgren (Ektunnan) 8. Ron Lindqvist (Pami) 9. André Lassfolk (LSK16) 10. Emil Granberg (Pami) 11. Mathias West (LSK16) 12. Jenny Melin (Pami) 13. Jessica Lodenius (LSK16) 14. Lenita Hjortman (Pami) 15. Olav Nylund (Ektunnan) Text: Emma Nippala

SNÄf seminarium:

TJUVSTARTA ARBETSLIVET GENOM FÖRENINGSVERKSAMHET Text & foto: Fanny Malmberg

STUDENTBLADET 8/2016

DET KAN VARA NYTTIGT ATT VARA FÖRENINGSAKTIV UNDER STUDIETIDEN. DET GER INTE BARA KONTAKTER OCH GEMENSKAP, UTAN OCKSÅ MÅNGA FÄRDIGHETER SOM KRÄVS I ARBETSLIVET FÅS NÄSTAN ENBART FRÅN STYRELSEVERKSAMHET.

Nu är det den tiden på året då föreningar och nationer värvar ny styrelse för det kommande året. Takorganisationen Svenska Nationer och Ämnesföreningar rf (SNÄf) passade på att ordna ett seminarium första veckan i november för att gå igenom vilka fördelar man har i arbetslivet av att ha varit aktiv i studentföreningslivet. Elin Andersson, SNÄf alumn och eminent föreningsräv, berättar att förtroendeuppdrag kan väga lika tungt som arbetserfarenhet - till och med tyngre ifall man inte har så värst mycket erfarenhet förutom det där ena kassajobbet en sommar. Andersson, som idag är projektsekreterare på Svenska kvinnoförbundet i Sörnäs, visar sitt CV som exempel under seminariet och nästan en A4 består av förtroendeuppdrag från 2008 då hon började studera och framåt. – Allt är inte med här, kommenterar Andersson. Det kan ta sin tid att samla på sig relevant arbetserfarenhet som stöder den egna karriären. Men inom föreningslivet kan man samla på sig erfarenhet i exempelvis ledarskap, ekonomiförvaltning och informationsspridning - beroende på vilken post man innehar. Det här är också färdigheter man inte direkt lär sig genom studierna. Studierna ger givetvis förmåga i analytiskt tänkande och förmågan att processera och

producera text. Men praktiska färdigheter såsom att

Vem kan man fråga, speciellt om man själv har varit

ordna evenemang, teamarbete och social kompetens

ordförande?

fås genom föreningsliv. Och med hjälp av dessa kan man profilera sig då man tävlar med tiotals andra om

– Man kan fråga en äldre medlem, eller i nationerna

samma jobb.

brukar inspektorn vara referensperson. Men man ska inte ta det personligt om någon inte vill ställa upp -

Det ser givetvis bra ut att ha varit ordförande eller

vissa har gjort principbeslut att inte vara referens åt

skattmästare, men hur är det då om man inte haft en

någon, berättar Andersson.

så märkvärdig styrelsepost som till exempel värdinna? Har man någon nytta av det?

EN CHANS ATT FÖRVERKLIGA SIG SJÄLV

– Det handlar om att lyfta fram de färdigheter man har

Fredrik Ahlström studerar medicin för tredje året och

använt i sitt styrelseuppdrag snarare än vilken post

är första året styrelsemedlem i Thorax.

man haft. I en arbetsansökan handlar det mycket om hur man väljer orden och man behöver ju inte skriva att

– Jag är disponent och har ansvar över klubblokalen

man lagat mat, eller städat upp efter sitzar. Som vär-

och klubbens lösöre, i praktiken handlar det om att

dinna måste man vara stresstålig, hålla i många trådar

städa undan efter sitzar.

och ofta lösa paniksituationer, påminner Andersson. Ahlström är också i år med i utbildningsprogrammets ledningsgrupp som studentrepresentant. – Jag har i princip varit aktiv från dag ett av mina studier. Det fanns nog i bakhuvudet att gå med i styrelsen från första början. Ahlström har en rätt klar arbetsbana efter studierna och det är osannolikt att han skulle ha svårt att hitta jobb som läkare. Ändå tycker han att det är en fördel i arbetslivet att ha varit med i Thorax. – Det är en förening som ger väldigt mycket och har långa traditioner. Varför skulle man inte vara med om man dessutom lär sig något vid sidan av studierna, konstaterar Ahlström. Han har fått vara med om en stor förändring inom ThoANPASSA DITT CV ENLIGT ARBETSPLATS

rax styrelse, i år har stadgorna skrivits om och förnyats,

Ett CV ska aldrig vara statisk, och det ska hållas kort.

till stor del tack vare ordföranden Rasmus Olander.

Även om man gärna briljerar med erfarenheter är den

Ahlström tycker det känns bra att vara med om att

optimala längden för ett CV två sidor – man ska välja

verkligen åstadkomma något. Och så har han också

ut och lyfta fram det som är relevant för just det job-

lärt sig mycket om hur man gör saker inom en styrelse.

bet man söker. – Till exempel har jag lärt mig mötesteknik. Det går ut Något som Andersson poängterar är att det kan för en

på att lära sig effektiv tidsanvändning på möten, hålla

arbetsgivare te sig aningen märkligt med en helt tom

sig till ämnet, respektera andra och låta var och en få

förtroendeuppdragslista på CV:t. Med detta sagt be-

muntur. Det är kanske små petitesser, men viktigt för

höver man inte välja att vara aktiv inom en studentför-

helheten, säger han.

ening, man kan lika gärna gå med i en ideell förening, som till exempel Amnesty. Frasen “det ser bra ut på

Thorax är en förening som alla i branschen känner

CV:t” är karikerad men i det långa loppet stämmer det

till och det genom att vara aktiv får man knyta nya

alltså. Andersson vill ändå betona att det inte ska vara

kontakter och kan också göra sig själv mer synlig. Men

den enda orsaken att gå med - en förening mår inte bra

Ahlström tycker att styrelseåret har varit bara roligt i

av det.

sig.

Men hur gör man om man inte har relevant arbetser-

– Då studierna är väldigt specifika och förutbestämda

farenhet att luta sig tillbaka på och vill ändå ha en

blir föreningslivet ett sätt att förverkliga sig själv.

bra referensperson på CV:t då man söker nästa jobb?

STUDENTBLADET

8/2016

LUGN, DET FINNS JOBB I FRAMTIDEN Text: Emma Nippala Foto: Internet <3 FÖRMÅGAN ATT STÄLLA RÄTT FRÅGOR, EN VILJA LÄRA SIG NYTT, KREATIV PROBLEMLÖSNING OCH KAPACITET ATT FÖRSTÅ STORA HELHETER, ÄR KUNSKAPER SOM ÄR VIKTIGA PÅ ARBETSMARKNADEN I FRAMTIDEN. I ALLA FALL OM MAN SKA TRO NÄRINGSLIVETS FORSKNINGSINSTITUT ETLA:S FORSKNINGSCHEF ANTTI KAUHANENS PRESENTATION PÅ KARRIÄRFESTIVALEN PÅ HELSINGFORS UNIVERSITET. Kauhanen försäkrar publiken om att jobben inte kommer att försvinna i och med robotiseringen. Det är bara jobbens karaktär som förändras när sådant arbete som inte kräver mänskligt tänkande, utan som kan förklaras i regler för en robot, inte längre behöver utföras av människor. Arbetsuppgifterna kommer att basera sig på expertis och kreativ problemlösning. Det betyder att det lönar sig att skaffa en högre utbildning, som utvecklar många av de förmågor som behövs i framtiden. Karriärfestivalen som universitetets studentkår, karriärtjänst och alumnförening ordnade under den sista veckan i oktober, bjöd in studerande att möta potentiella arbetsgivare på det klassiska mässtorget kantat av broschyrer och gratis Marianne-karameller, men också för att få inspiration av att lyssna på alumner (däribland SDP:s ordförande Antti Rinne), forskare och företagare med bakgrund på universitetet. Karriärfestivalen andades en känsla av att allt nog blir bra. Är det här studentkårens sätt att reagera på studerandenas stress och osäkerhet? Var målet att ingjuta hopp i studerandena? – Målet var att öppna diskussionen kring frågor som har med arbetslivet att göra. Det är kul att höra att programmet och evenemanget

STUDENTBLADET 8/2016

förmedlade en positiv anda, säger Maria Loima, arbetslivsansvarig i HUS styrelse. Karriärfestivalens program fokuserade på lösningar och möjligheter i stället för problem och svårigheter, och på CV-kliniken och LinkedInworkshopen fick studerande hjälp med att marknadsföra sig. Att tro på sig själv och att kunna marknadsföra sig är otroligt viktigt, tycker många av dem som talade under festivalen.

Joonas Mikkilä, från Företagarna i Finland, berättar att den unga generationen är mer villig att skapa sin egen arbetsplats än tidigare generationer, och trenden syns också bland universitetsstuderande. Under de senaste tio åren har kurvan gått uppåt allt snabbare. Karri Liikkanen från Helsinki Think Company säger att aktiviteten kring universitetens och högskolornas företagarsällskap (Helsinki Think Company, Aaltoes, AES) är dagens största studentrörelse. Det är lite annat än på 70-talet, med andra ord. – Den som vill bli företagare måste lära sig att tåla ofullständighet och motgångar. Ibland får en på käften, men det gör inget, förhoppningsvis lär en sig av det, säger Maria Ruuska, en av grundarna av Kaskas Media. Maria Loima är nöjd med hur Karriärfestivalen gick och det är möjligt att den blir ett återkommande evenemang. – Vi diskuterar ännu huruvida festivalen blir ett årligt evenemang, men på basen av den repons vi nu fått ansåg besökarna att Karriärfestivalen var ett bra koncept, säger Loima.

ORO BLAND STUDERANDE EFTER NEDSKÄRNINGARNA Text: Nina Kronholm

UNDER EN LÄNGRE TID HAR DET VARIT ALLMÄNT KÄNT ATT REGERINGENS SPARKRAV RIKTADE TILL HELSINGFORS UNIVERSITET HAR PÅVERKAT BÅDE STUDERANDEN OCH PERSONAL HÅRT. TROTS SPARFÖRSLAG OCH PRIVATA DONATIONER BLEV DET I BÖRJAN AV ÅRET KLART ATT NÄRMARE 1000 ANSTÄLLDA KOMMER ATT BLI TVUNGNA ATT LÄMNA UNIVERSITETET FÖRE UTGÅNGEN AV ÅR 2017. DEN GENERELLA STÄMNINGEN PÅ UNIVERSITETET ÄR OROLIG. Studentbladet har varit i kontakt med Maria Loima, styrelsemedlem i studentkåren vid Helsingfors universitet (HUS), samt två studerande vid universitetet för att undersöka hur nedskärningarna kommer sig till uttryck i praktiken. Martin Pettersson arbetar med sin gradu i historia, och är mycket besviken på regeringens beslut gällande universitetets finansiering. – Det är på något sätt ironiskt att man vill lyfta upp Helsingfors universitet som ett "elituniversitet" här i Finland, men man är ändå inte är beredd att satsa nödvändiga medel för att hålla en högre standard. Visst är jag medveten om att det globalt

sett är en lyx att få studera gratis vid ett universitet där det finns en hög expertis, men tillika kan jag tycka att ett universitet inte kan styras som ett företag utan måste vara baserat på andra värden än de monetära, säger Pettersson Vilhelmina Öhman som studerar nordisk litteratur, är för tillfället inte alltför oroad. – När det blev officiellt att Helsingfors universitet skulle drabbas av massiva nedskärningar, och då ingen ännu visste hur det såg ut i praktiken, så var stämningen på min fakultet och på vår lilla institution i nordiska språk och nordisk litteratur bräcklig. Både föreläsare och studenter var oroliga, nervösa och besvikna. När vi nu ser åtminstone några av efterföljderna är stämningen för tillfället relativt lugn, säger Öhman. Konkreta effekter av nedskärningarna, som både Pettersson och Öhman noterat, är bland annat att administrativa processer är långsammare, samt att en del omtyckt personal nu saknas i studiebilden. Många är även oroade över huruvida deras föreläsare kommer att få stanna kvar i sitt arbete, samt hur man gör om man har någon kurs som ännu behöver kompletteras ifall den kursansvarige måste lämna sin post. – En synlig och direkt efterföljd av nedskärningarna var att vår institutions uppskattade amanuens fick sparken. Hennes arbetsuppgifter har delats ut och nu sköter en studiebyrå alla humanisters praktiska frågor. Nu känns den delen mer klinisk och inte lika personlig, vilket jag tänker kan vara speciellt tråkigt för till exempel gulisarna som började i höst, säger Öhman.

Loima berättar att HUS sänt ut en enkät till studerandena vid universitetet gällande nedskärningarnas effekter. Hundratals svar kom tillbaka, och vad som främst framkom i analysen av svaren, är att de flesta faktiskt är väldigt stressade och oroliga eftersom allt är så osäkert just nu. Många har även, via enkäten, uttryckt sitt missnöje över att det är svårt att få studiehandledning, att en del mejl lämnas obesvarade, något som både Pettersson och Öhman också noterat. – Studiebyrån försöker sitt bästa med att vägleda och svara på frågor, men det känns nog som att hösten börjat aningen kaotiskt, konstaterar Öhman. Gällande kursutbudet säger Loima att en del kurser redan har inhiberats, samt att vissa studieprogram har skalats ner. Varken Pettersson eller Öhman har ännu märkt av några konkreta förändringar gällande deras egna kurser, men båda två oroar sig för hur det kommer att se ut inom den närmaste framtiden. Pettersson oroar sig också ifall den svenskspråkiga historieundervisningen överhuvudtaget kommer att få fortsätta. – Det finns ofta en underton av rädsla för att, i mitt fall, den svenska historieundervisningen skall avslutas som en följd av reformerna. Någon slags omstrukturering kommer snart att sättas igång, vilket jag har hört att i princip innebär att alla historiska ämnen får samma inträdesprov och slås ihop. Jag är inte helt säker, men som jag har förstått det, så försvinner de skilda historieämnena; istället söker man bara till historia, varefter man specialiserar sig på något område, säger Pettersson. Osäkerheten och missnöjet är ett faktum, både hos studerande och personal, och som läget nu ser ut så kan man bara vänta och se hur förändringsprocessen fortlöper.

–DAN O’SULLIVAN, AMERIKANSK JOURNALIST, TWITTER 21 APRIL 2011 Text: Otto Ekman Illustration: Johanna Bruun

STUDENTBLADET 8/2016

12 FÖR ANDRA GÅNGEN I ÅR HAR VÄRLDEN GÅTT UNDER I MITT SOCIALA MEDIEFLÖDE. DÅ JAG SKRIVER DESSA RADER ÄR DET BARA NÅGON TIMME SEDAN DONALD TRUMP UTSÅGS SOM SEGRARE I DET AMERIKANSKA PRESIDENTVALET I EN JORDSKREDSSEGER SOM TYCKS HA VARIT OMÖJLIG FÖR LIBERALA KOMMENTATORER ATT FÖRUTSPÅ.

Inte heller det kvinnohat som skruvades upp till absurda nivåer när Trump kontrade ”pussy grabbing”-skandalen med att dra in Bill Clintons gamla övergreppsoffer, (och, som Jeb Lund detaljerar i en vansinnigt deprimerande artikel för sajten Deadspin, drog in båda lägren i en vidrig tävling om vem som effektivast kan tysta en överlevare som talar ut om sin våldtäkt) kan ge hela förklaringen till varför det gick som det gick: CNN:s vallokalsundersökning visar att en majoritet av vita kvinnor faktiskt tycks ha föredragit kandidaten som skrutit om hur hans pengar räddat honom från konsekvenserna av sina sexbrott. Trump drog hem vinsten med hjälp av den arbetarklass (eller borde man säga före detta arbetarklass?) som befolkar vad som kallas Amerikas rostbälte: en före detta industrizon utslagen av global konkurrens där före detta stålverks- och kolgruvearbetare jäser av bitterhet över den samhällsposition de förlorat då den globala kapitalismens effektivitetsidé flyttat deras arbeten och ekonomiska fundament till Kina. Kvar blir samhällen förstörda av ekonomisk stagnation och politisk korruption som den Demokratiska politiska eliten är minst sagt medskyldig till. Då Trump krossade sina republikanska konkurrenter med tillfredsställande vulgärt förakt för just det politiska etablissemanget (personifierad av Bushdynastins misslyckade tronarvinge Jeb som höll som fuktigt toalettpapper under hans attacker) och lovade utsätta Clintondynastin för samma behandling, väckte det drömmar om upprättelse bland de som kände sig kasserade på utvecklingens sophög. Efter att deras oförutsedda uppslutning bakom Obama belönats med 8 år till av ekonomisk misär och nyliberal status quo stannade de flesta helt enkelt hemma: valdeltagandet visar att Clinton besegrades av apati snarare än entusiasm för hennes motståndare. En folkligt populär kandidat som skulle ha väckt tillräckligt med stöd för att besegra Trump bland samma arbetarklass, den judiske socialisten Bernie Sanders, hade redan kasserats av den demokratiska partieliten i ett primärval fullt med mygel och fulspel eftersom Hillary med sina kontakter i försvarsindustrilobbyn och storbanker som Goldman-Sachs (bekant från sin roll i den globala bankkrisen) ansågs som ett mer ”realistiskt” alternativ. Att tro att den bortglömda arbetarklassen ska få sina löften infriade under Trumps presidentskap är ändå ett fåfängt hopp: vi talar om en lat och bort-

STUDENTBLADET

Den nästan surrealistiskt vantrogna panik som präglade midsommarhelgen efter brexit-omröstningen känns plötsligt som en generalrepetition. I ”Brexit Britain” slängde den privilegierade övre medelklassen omkring sig ironiska skämt om att livsstilsemigrera till något trevligt litet EU-land med goda ostar, nu rapporteras att den kanadensiska immigrationstjänsten webbsidor på allvar kraschat av mängden amerikanska besökare. Det konstigaste är att många saker tyder på att inte ens Trump-kampajen hade förväntat sig detta resultat. Trumps egna hetsande om ”riggade val”, och hans kampanjtalesmän som ännu under valkvällen då rösträkningen inleddes, riktade bitter kritik mot det republikanska partiet för att ha visat ”bristande stöd” för deras kandidat kändes som ett desperat försök att skjuta över skulden för en annalkande katastrof. Katastrofen drabbade i stället Clinton, och katapulterade en arrogant, labil och politiskt oerfaren reality tvstjärna till maktens högsta position, av allt att döma som resultatet av en rad ogenomtänkta infall. Andra faktorer har förstås hjälpt på traven: läckta email från John Podesta, kampanjordförande för Clinton avslöjar till exempel att Clinton-kampanjen i ett tidigt skede ställde sig positiva, rentav uppmuntrande, till en Trump-kandidatur. Tanken med denna ”Pied Piper”strategi var att uppmuntra den republikanska kandidaten att bli så pass extrem och kontroversiell att mer moderata republikaner skulle tvingas in i Clintonlägret, medan mer progressivt sinnade väljare som blivit besvikna på Clintons ekonomiskt konservativa, krigshetsiga och skandalpräglade politiska historia skulle hållas kvar där av ren skräck för Trump. Det var just denna Clintons bredare strategi: att satsa på att övertyga centristiska eller moderat republikanska väljare framom den egna, för given tagna, basen, som av allt att döma kostade henne segern. Gallupundersökningar visar att entusiasmen för Clinton, bland viktiga minoritetsgrupper som svarta och latinos var avsevärt svalare än den Obama lyckades väcka år 2008 och 2012. En annan intressant observation, från New York Times valreporter Nate Cohn, är att Clintons grövsta valförluster skedde på platser där Obama under föregående val gjort särskilt bra ifrån sig bland just vita väljare. Rasismen, som figurerat på paradplats under kampanjens motbjudande gång, berättar inte hela historien.

8/2016

skämd miljardär som, då han märker att presidentämbetet är ett mycket svårare och tråkigare uppdrag än han trott, kommer att lämna över grovjobbet till det republikanska partimaskineriet med dess iskalla högersinnade elitpolitik. Hans spekulerade presidentkabinett innehåller redan en finansminister från samma bank, Goldman-Sachs, som även han kritiserat Hillary för intima kontakter med. De ekonomiskt mer högersinnade republikaner som först avfärdade honom för hans protektionistiska ekonomiska slogans, håller redan på att krypa tillbaka för att lisma in sig i det nya systemet och få sin bit av kakan. Och den omtalade muren mot Mexiko? Under sin tid som utrikesminister översåg Hillary, som dock inte så gärna nämnde denna aspekt av sin karriär under kampanjen, en rekordmilitarisering av USA:s sydgräns med stängsel, barriärer, kameror och vakter. Muren som Trump sålde till sina anhängare som ett löfte stod alltså redan på plats, placerad av hans förment liberala motståndare. Källor: https://theconcourse.deadspin.com/theelection-that-almost-ate-our-souls-1788701079?utm_ medium=sharefromsite&utm_source=The_Concourse_twitter https://newrepublic.com/minutes/138601/gender-gap-exitpolls-show-white-women-voters-actually-preferred-trumpclinton https://twitter.com/Bro_Pair/status/60907570780585985

Text: Fanny Malmberg

SAMHÄLLET OCH ARBETSLIVET FÖRÄNDRAS I SNABBARE TAKT ÄN NÅGONSIN TIDIGARE, MEN TROTS DET HAR UPPFATTNINGEN OM PLIKT OCH MOTIVATION INTE ÄNDRATS I LIKA STOR UTSTRÄCKNING. HÖGSKOLORNAS UTBILDNINGSSYSTEM RÖR SIG I GAMLA BANOR, MED HJÄLP AV STUDIETEKNIKER OCH STUDIEPSYKOLOGER SKA STUDERANDE FINNA SIN INRE MOTIVATION. MEN KANSKE DET INTE ÄR INDIVIDEN UTAN HELA SYSTEMET SOM BORDE FÖRÄNDRAS?

Illustration: Lars Högström

Föreningen Nyyti ry jobbar med studerandes psykiska välmående. Marjo Siltanen, som är planerare på Nyyti, tycker att man borde komma ifrån synen på att studieförmåga enbart handlar om individens kapacitet att klara studierna. Studieförmågan påverkas inte bara av den studerandes egna psykiska resurser och hälsa utan också av studiemiljö, studiefärdigheter och undervisningen. Hon menar att universitetens nedskärningarna skapar oro över att resurserna på institutionsnivå inte ska räcka till för att stöda studieförmågan hos studerande. Också nedskärningarna i studiestödet gör förutsättningarna för studerande att klara sig i vardagen svårare. – Tillfälliga problem och utmaningar hör till livet och var och en råkar ut för dem. Men när svårigheterna och symptomen blir utdragna påverkar det till slut studieförmågan. Den främsta orsaken till dålig studieförmåga är psykiska problem och de är väldigt vanliga bland studerande. Till och med var tionde studerande uppskattas ha så svåra psykiska symptom att det påverkar funktionsförmågan, berättar Siltanen. INRE KRAFT OCH YTTRE TVÅNG Yttre incitament - den klassiska “moroten och piskan”, räcker inte längre som motivation till att studera flitigt. Motivationsforskaren Frank Martela menar att eftersom många manuella och monotona jobb har försvunnit och ersatts av maskiner, är de jobb som finns kvar servicebetonade och sådana som i större grad fordrar kreativa lösningar. Detta kräver motivation på ett helt annat sätt än rullande bandet -jobben man “bara gör”. Faktorer som lön för utfört arbete eller flit som belönas med ett högt vitsord räcker inte längre, utan studerande vill i en större utsträckning kunna förverkliga sig själv.

Är dagens studerande en självcentrerad grupp som bara vill göra sådant som känns kul? – När ett samhälle uppnår en viss levnadsstandard och materiell framgång och de grundläggande behoven är tryggade är det vanligt att folk allt mer vill förverkliga sig själv. Det är inte bara ett västerländskt fenomen utan det är något som är viktigt

för människan i sig. Det behöver inte vara självcentrerat: man kan förverkliga sig själv genom att hjälpa andra, påminner Martela. Frank Martela efterlyser lärare som är mer peppande än resultatinriktade. Det är inte längre så att vi studerar och erhåller en viss mängd kunskap för att sedan vara “färdiga” för arbetslivet. Martela anser att hela utbildningssystemet som i dag i stor utsträckning baserar sig på lydnad är föråldrat. – Vi vet inte vilka kompetenser som kommer att behövas om 20 år. I stället är det viktigt att vi lär oss att lära oss. Karriärrådgivaren Seija Leppänen vid Aalto-universitetet tycker ändå att för att ta sig in i arbetslivet förutsätts en viss inlärd kunskap som man kan omsätta i praktiken. Och vissa saker föråldras inte, så som procenträkning. – Jobbsökningskedet är en typisk process i livshantering och här är det många faktorer som spelar in. Studerandes sysselsättning påverkas inte bara av högskolans undervisning utan också av bland annat den studerandes egna övertygelser, skicklighet att nätverka, förmåga att söka jobb, bransch, ort och slumpen. Leppänen konstaterar att den kunskap man som studerande har om arbetslivet ofta är fragmentariskt och byggs upp av dels succéhistorier, dels massuppsägningar och arbetslivets oberäknelighet. Men detta är inte hela sanningen om arbetsmarknaden. – Studerande följer med vad som händer inom de egna kompiskretsarna; om en vän som varit framgångsrik i studierna inte lyckas hitta jobb, tolkas det lätt som att man själv heller inte har några möjligheter, även om man söker sig till helt andra uppgifter. På frågan om högskolorna borde förnya sina utbildningssystem kommenterar Marjo Siltanen på Nyyti att auktoritärt ledarskap redan länge har betraktats som gammalmodigt och “dåligt” inom arbetslivet. En chef ska vara mer av ett stöd och en handledare som tar fram de anställdas kunnande och ser till att resurserna används på bästa möjliga sätt. Detta gäller också för studier. Forskningsstiftelsen för studier och utbildning OTUS har nyligen gett ut en årsbok för år 2016 där det framgår att till och med 30 procent av högskolestuderande är missnöjda med den studiehandledningen de får.

Tyder detta på att idealen och verkligheten är för långt ifrån varandra, eller vad kan det bero på? – Idealen och verkligheten kan delvis vara aningen för långt ifrån varandra. I allmänhet önskar studerande mer individuell studiehandledning: sådan där den studerandes egna situation, önskningar och behov skulle tas i beaktande på ett mer skräddarsytt sätt. Studerande skulle i större utsträckning få stöd med sina val och tydlig rådgivning i bland annat vilka biämnen och kurser det lönar sig att välja, säger Siltanen

ATT BLI VUXEN Martela talar om en demografisk förändring som samhällsutvecklingen tagit fram. I dag kan man flika in en så kallad “emerging adulthood”, alltså en period av vuxenblivande mellan ungdomen och vuxen ålder som infaller från 18-30 års åldern. Detta är typiskt för Y-generationen: många av de som är födda 1982-2003 tar tid på sig och senarelägger vissa övergångar till det vuxna livet som att ta examen eller ta sig in på arbetsmarknaden, gifta sig eller skaffa barn. Vuxenblivandet kännetecknas av ett identitetssökande och en ovilja att binda sig till varken studier eller parrelationer. Att studiesystemet är inflexibelt leder till att risken för att avbryta studierna blir högre. Martela menar att det på strukturell nivå borde göras lättare att byta bransch, och högskolorna borde erbjuda fler alternativ istället för att skära ner och dra in.

– I andra länder är det vanligt att ta en kandidat i ett ämne, till exempel engelsk filologi och magistern i ett helt annat ämne, till exempel ekonomi. I Finland förväntas det att man väljer sin bana som 19 åring och hålls på den. Det är inte alls bra. Kan det bli ett problem att man tröttnar snabbare på det man gör om det finns jättemånga alternativ? – Det är sant att det skapar mer ångest att ha fler alternativ som man “väljer bort”. Då man förr i tiden kanske hade tre karriärval att överväga så valde man bara bort två alternativ, i dag är utbudet större och man blir tvungen att välja bort en massa andra alternativ. Men å andra sidan är högskolorna till för att studera och det borde vara huvudsaken. Att genomföra något så långvarigt som studier ger vissa färdigheter som är bra att öva upp, oberoende av ämne, tycker Martela.

STUDENTBLADET

Den stabilitet som tidigare känneteckande utbildning är inte längre lika självklar. Arbetslivet förändras i hisnande takt och det kan i värsta fall hända att det man studerar i dag är föråldrat om fem år. Utsikterna påverkar studerandes framtidstro som i sin tur påverkar den inre motivationen att genomföra studierna.

8/2016

MAKRONÄRINGSÄMNENAS KRIG Text: Irene Blomqvist Illustration: Johanna Bruun VAD SKA MAN ÄTA OCH VAD SKA MAN INTE ÄTA? DENNA ”ANTINGEN ELLER”-FRÅGA ÄR SÄTTET PÅ VILKET MÅNGA RESONERAR DÅ MAN GÖR KOSTRELATERADE VAL. DET FINNS BARA TRE GRUPPER AV MAKRONÄRINGSÄMNEN SOM ALLA RÅVAROR HUVUDSAKLIGEN UTGÖRS AV; PROTEIN, KOLHYDRATER OCH FETT. TROTS ATT DET FINNS OLIKA SORTERS FETT OCH OLIKA SORTERS KOLHYDRATER, BRUKAR DISKUSSIONEN OM MAKRONÄRINGSÄMNEN ENBART SÖKA ETT SVARTVITT SVAR. ÄR FETT BRA ELLER DÅLIGT? ÄR KOLHYDRATER BRA ELLER DÅLIGA?

Svaret på dessa frågor har varierat genom tiderna, den ena stunden ska man äta noll procent fett och den andra kan man käka smör tills det tar slut i butikerna. På 90-talet var nästan alla produkter tillgängliga i sin fettfria form, och det faktum att fettet ersatts med socker funderade ingen på då, eftersom vi ännu inte hade börjat kalla socker för gift, eller vårt sötsug för ett beroende. Det verkar som att vi bara kan ha en bov åt gången. Forskning som visar att konsumtion av mycket mättade fetter ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar uppfattades som att allt fett bör undvikas. Nåja, nu vet trendföljarna att socker är roten till allt ont, och vad är socker? Jo, en kolhydrat. Socker (och kolhydrater genom association) är nu boven och fettfria produkter, i vilka man ofta hittar socker, är det värsta du kan köpa. Detta måste betyda att fett är bra! Så vad ska vi ersätta sockret med? Jo smör, för hela näringsvetenskapens alla experter hade ju helt fel gällande mättade fetter, det finns ingen riktig koppling mellan dem och hjärt- och kärlsjukdomar. Eller? Om vi lyssnat till slut gällande detta förkunnande hade vi hört att det trots att det inte finns en direkt koppling mellan mättade fetter och hjärt- och kärlsjukdomar finns en indirekt, och att det viktiga inte är att man slutar äta mättade fetter utan snarare att man byter ut dem till omättade fetter. Under den fettfria perioden böt vi ut fett mot socker, ska vi nu bara byta socker mot fett?

STUDENTBLADET 8/2016

Trenderna har således i stora drag varit: 1990: Fett dåligt, fettfritt bra. 2000: Socker är ett gift, mycket värre än fett. 2010: Socker är fortfarande ett gift, protein är botemedlet. ”Dosen gör giftet” var det en föreläsare i toxikologi som sade, och hur sant är inte det? Alla hörde väl om den där flickan som drack flera liter vatten i en tävling och dog? Socker helt ofarligt i rätt mängd och i relation till ens övriga kost. Forskningen tyder inte på att socker skulle vara beroendeframkallande, så bara för att man är sötsugen behöver man inte springa iväg till ett ASM-möte (Anonyma Sockermissbrukare).

Enligt den senaste trenden är protein den oslagbare vinnaren i kampen mellan de tre makronäringsämnena. Då måste det ju vara bra att äta så mycket protein som möjligt! En hälsosam kost innehåller protein och enligt näringsrekommendationerna ska 15 procent av ens totala energiintag bestå av protein. En proteinrik diet har visats fördelaktig bl.a. då det kommer till att minska symptomen för metaboliskt syndrom hos överviktiga människor. Detta betyder ändå inte ”ju mer protein, desto hälsosammare”. Att äta mer protein än ens kropp har behov av är som att fortsätta hälla vatten i ett glas som är fullt. Gällande protein och hälsa verkar det viktiga vara att kontrollera vilken proteinkällan är. Finländare äter i dag dubbelt så mycket rött kött som på 1950-talet. De finska näringsrekommendationerna rekommenderar ett intag av högst 500 gram rött kött i veckan. En vegetarisk diet har visats fördelaktig gällande riskfaktorer för många folksjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar. Om man utöver sin egen hälsa vill tänka på planetens hälsa så är en vegetarisk proteinkälla att föredra. Köttproduktionen kräver mycket mer landmassa, vatten och energi än produktionen av grönsaker och frukt, samt gör ett större avtryck i klimatförändringen. Trender och information gällande mat simplifieras ofta för mycket. Man frågar sig alltid ”är bladkål nu bra eller dåligt?”. Det är otänkbart att även bladkål, liksom det mesta i livet, har både bra och dåliga egenskaper. Men det finns också bra saker med trender. Det är till exempel trendigt just nu att äta närproducerat och enligt säsong, vanor som har varit aningen bortglömda i några decennier sedan matbutikerna började förse oss med nästan vad som helst, när som helst. Glutenkänslighetsboomen drev livsmedelsbranschen till att öka på urvalet av glutenfria produkter, vilket gynnade personer med celiaki. Kanske resultatet av proteinmanin tillsammans med ekotrenden är det som drivit många produkter som pulled havre till butikshyllorna. Sådana produkter ger mycket större urval till veganer och vegetarianer. Dessa trender kanske även gör vegetariskt till ett lättare val för allätare, då också restauranger nu har flera vegetariska rätter på menyn och kampanjer för att äta vegetariskt. Frågan är således oftast inte ”ska jag äta fett/kolhydrater/ protein eller inte?”, utan snarare ”vilken sorts fett/kolhydrater/ protein och hur mycket?”. Om man ännu kan ställa sig frågan ”vilket skulle vara det mer miljövänliga valet?” borde man klara sig ganska bra.

STUDENTBLADET 8/2016

STUDENTBLADET

8/2016

I mina bilder möts det perfekta och det oslipade. Jag processar en idé länge på förhand, men vid själva fotograferandet arbetar jag intuitivt och spontant. Fotograferandets snabba rytm möjliggör improvisation och utgör en motvikt till den långa tankeprocessen bakom bilderna. Jag skriver inget noggrannt manus på förhand, utan njuter av de oväntade elementen i fotograferandet. Det är fascinerande att visa saker så som de verkligen är genom en falsk eller uppbyggd verklighet. I min serie (OUT OF) CONTROL (2016) granskar jag kopplingen mellan kropp, kön och makt. Jag försöker se på hur kroppen definieras och kontrolleras utifrån och på vad den representerar. Kroppen är inte bara ett arbetsredskap utan också föremål för blickar. Negativa känslor och besvikelser kanaliseras ofta genom kroppen. Genom att kontrollera den försöker vi samtidigt kontrollera vårt psyke. Men hur känns den här processen rent kroppsligt och hur syns den utanpå? Är det möjligt att frånsäga sig de normer som finns skrivna i våra kroppar?

STUDENTBLADET 8/2016

Text: Fanny Malmberg Foto: Sonya Mantere

Analöppning. Sara och Johannes ser den som porten till ett slags parallelluniversum som är den imaginära tillvaro huvudpersonerna Claudia och Liv Versace flyr till.

Teaterfestivalen Baltic Circle, som pågår just nu (15-20 november), vill bygga relationer och minska hopplösheten, och som en festival för samtidsteater, krossa en hel del gamla strukturer. Sara Melleri och Johannes Ekholm, som båda på eget håll utmärkt sig som normkritiska teatermänniskor, har till årets festival bildat konstnärskollektivet HYPE tillsammans med en drös andra kreativa personer. Tillsammans har gruppen arbetat fram en performance-föreställning som behandlar patriarkatet, pappor och kroppar.

STUDENTBLADET

8/2016

Verket, Father Fucker, handlar om två tonårsflickor, som på sitt eget sätt hanterar sin pappas framsmygande död, genom att fly in i en imaginär lek där de förvandlas till supermodellerna Liv och Claudia Versace. Händelserna utspelar sig inne i pappans kropp. Mycket av rekvisitan föreställer tarmar och inälvor. Föreställningen baserar sig på fiktiva modemagasin som Melleri gjorde som ung och har arbetats fram genom improvisationsövningar till ett spektakel som kombinerar musik, bildkonst, teater och estradpoesi. Melleri står förutom för bakgrundsmaterial också för regin. Ekholm har medverkat som dramaturg. Experimentell konst vill säga något om samtiden, så Studentbladets Fanny Malmberg har stämt träff med Sara och Johannes för att reda ut vad de vill säga. FANNY: Sara, berätta om Father Fucker, den baserar sig på dina barnsdomsupplevelser? SARA: Då vi började med det här projektet [...], visste vi inte riktigt vad vi ville göra. Vi tänkte först att vi skulle göra en omskrivning av Kullervo [Kalevala]. Men vem behöver egentligen ännu en ny version av något gammalt och unket? Efter diskussioner arbetsgruppen emellan bestämde vi att istället göra en föreställning om Liv och Claudia Versace baserat på mina barndomslekar. De var fiktiva supermodeller, Gianni och Donatella Versaces döttrar, jag gjorde magasin om dem och hade modeshower. Det var en bra lek och när den tog slut var jag redan ganska gammal, jag var 16. Så det var också barndomens slut. [...] Under den tiden då jag skrev modemagasinen var min egen pappa [författaren Arto Melleri] i koma. Så jag behandlade Gianni Versaces mord samtidigt som mina känslor gällande min pappas tillstånd. FANNY: Varifrån kommer namnet, Father Fucker? SARA: Från [artisten] Peaches. Vi bollade mycket med Johannes; det här med pappa-temat, faderskap och patriarkatet, fadersfigurer och mytiska konstnärsmän. “Father Fucker” kändes relevant och fräscht - det är ganska trotsigt och kraftig, men är samtidigt underhållande. Jag gillar kombinationen. JOHANNES: Vi funderade med arbetsgruppen på pappa-upplevelser och symboliskt om pappor och pappan som institution. När vi haft träningar på Teak har det kännts som att vi är inne i en stor döende pappakropp. På sätt och vis är ju jordklotet en döende kropp, som vi alla lever inuti. FANNY: Det är lätt att tänka på Freud av namnet Father Fucker. Finns här någon oidipal referens? JOHANNES: Jag skulle vilja se föreställningen snarare som antioidipal. Det handlar mer om ett samhälleligt faderskap, inte psykologiskt: institutioner och makt. “Pappan” är mer av en omständighet. Att “knulla pappan” handlar om att få övertag, kuva...

STUDENTBLADET 8/2016

SARA: Frigöra sig från det. FANNY: Kan ni berätta om HYPE kollektivet? Grundade ni det enkom för Batlic Circle och kommer ni att göra mera? SARA: Jo, det var för Baltic Circle. Klart man hoppas att man kan fortsätta då man hittat något som fungerar. Det här är inte världens enklaste sätt att jobba eller ekonomiskt vettigast. Men jag har blivit mer säker under arbetsprocessen på att jag vill etablera

en grupp för att undersöka och göra olika konstnärliga experiment. Och på längre sikt utveckla ett eget språk. FANNY: Man kan kanske se HYPE som ett slags kombinationskonst där olika konstformer möts. Det talas mycket att man ska förena färdigheter för att kunna sälja större helheter inom kreativa branscher. Kan detta motsvara andelslagstänkandet inom teater? JOHANNES: Det finns en sådan tendens just nu, att konstnärer bildar firmaliknande kollektiv som har jätte pråliga brand. Och sådan är regeringens konstpolitik; den driver folk till företagande och att sälja. Men, "don't believe the hype" här [i Father Fucker] är nog inte målet att sälja. SARA: *gapskrattar* JOHANNES: Här har alla sina självständiga sätt att jobba och har hämtat in sitt eget kunnande. SARA: Lönsamt är det här ju inte. Lättast skulle vara om alla tänker hemskt lika, har gått samma skola, har ett visst sätt att jobba. Det här handlar om att förhandla, och vi har inte nödvändigtvis ens samma språk. FANNY: Ni har i ert tidigare arbete behandlat rådande normer, i tex. arbetslivet och relationer. Hur fungerar teater som samhällskritik, är det en bra metod? Är det viktigt att få skriva om samhället? JOHANNES: Jag har gjort politiska verk som har behandlat politiska teman. [pjäsen Wunderkinder, romanen Rakkaus niinku], men det här [Father Fucker] är politiskt på ett annat sätt, materiellt, som form och som föreställning. FANNY: Kan du förklara det? JOHANNES: Jag tycker det är politiskt att en kvinna står på scen och tar all den plats som vi är vana att se män ta. Eller att en homosexuell man går omkring i högklackat och gör sådant vi är vana att se kvinnor göra. Men förutom könsrollerna, finns det nåt politiskt i att göra nåt så personligt och bara utgå ifrån det som känns viktigt för en själv. Vi försöker inte lösa problem eller fjäska oss för publiken. Men föreställningen är ett kraftigt ställningstagande. SARA: För mig är det viktigt att få använda min egen röst och göra egna verk. Det här är dessutom första gången jag både uppträder, regisserar och skriver manus. Det känns viktigt på ett personligt plan; att jag går mot ett aktörskap som lätt blir åsidosatt i de stora teatrarnas strukturer. FANNY: I din bok, Johannes, Rakkaus niinku, behandlar du problematiken med autofiktion. Hur mycket är verkligt? JOHANNES: Jag tänker att Rakkaus niinku är en parodi på autofiktion. Den rider på det att folk är intresserade av ifall författaren och boken på nåt vis är samma. Där kritiseras och avvecklas ett slags Knausgård-aktörskap; hur det påverkar ens närstående. Jag tänker inte att boken är autofiktion och jag vill inte att den ses så. Bokens personer finns inte på riktigt. Jag tänker den som som kollageroman. Där finns jättemånga direkta citat från tidningsartiklar eller böcker eller TV program, eller vad som helst. SARA: Det där “kollage” är bra! Jag använder det också för den här performansen. Det är en kollageföreställning.

Sara Melleri och Johannes Ekholm dyker iperformance verket in i pappakroppen, bland tarmar och kroppsdelar, som samtidigt representerar de patriarkala strukturerna i vårt samhälle och i teatervärlden. Inälvorna är Corinna Helenelunds textilskulpturer.

FANNY: Men är livets narrativ nuförtiden så sjukt att man inte ens behöver hitta på historier? Vi skapar ju identiteter och det egna livets narrativ på sociala medier till exempel. Är allting fiktion? SARA: Det är ju Baltics slogan också: “Everyone’s fiction”. JOHANNES: Enligt Judith Butler är väl alla identiteter performativa Det går inte att inte föreställa. Social media har kanske gjort oss skickligare att spela många olika roller parallellt. Då är det inte lika verkligt ifall något är "sannt", bara det är trovärdigt… Jag har hört nån säga att det finns två slags konst. Sån som reflekterar den existerande världen, och tar kanske ett kritiskt perspektiv. Och sen finns det sån konst som är en förlängning av begäret, det vill säga viljan. Det vi kan föreställa oss, det kan vi göra verkligt. Om Sara vill att det finns en saxofon på scenen så tar vi med en saxofon, och den börjar leva sitt eget liv. Allting uppstår genom att någon vill att det händer. [...] Det handlar om att skapa mening. FANNY: Kan vi tala lite om generationer? Father Fucker vill bryta gamla patriarkala strukturer och Johannes du har kallats för Y generationens röst, fast du kanske själv inte helt går med på den titeln. Men ni har båda i ert arbete velat ifrågasätta och rasera rådande normer och tar upp sådant som är angeläget för just vår generation, tex. arbetslivets prekarisering eller relationsanarki. Håller vi påriktigt på att nå förändring eller försvinner den kritiska gnistan när man passerat 30-strecket? SARA: I min fantasi, och jag tror att jag kan uppnå det, vill jag bli mer och mer härsken ju äldre jag blir! Jag känner redan nu att jag har varit mycket mer konservativ och underlägsen för ett par år sedan. Klart jag funderar om jag borde ta fastanställning så det inte skulle vara så osäkert ekonomiskt. Men samtidigt ser jag det nog inte alls som en möjlighet för mig. Jag klarar mig med väldigt lite, och om jag får göra det jag älskar; att utmana strukturer och utmana mig själv, skaka om andra och provocera och leka, då är jag på rätt väg. Det här är en fantasi. Det är klart att livet ibland tvingar en att stanna upp, eller att man tvingas välja det tryggare alternativet. JOHANNES: Den värld vi lever i är ju i ständig kris. Det har ingenting med mänskors ålder att göra. Själv upplever jag att jag har "radikaliserats" först efter 30. Före det jobbade jag som designer, vilket ju går ut på att göra vad nån annan ber en om. Så mitt "uppror" har börjat sent. De patriarkala strukturerna har för min del alltid funnits som en given premiss: att jag borde ha en åsikt om allt och jag borde ha ett svar till allt och jag borde försöka lösa allt. Jag vill avstå från det och vara öppen för det som händer omkring. Jag tycker den här repetitionsperioden har varit jättegivande. Jag har mest lyssnat och har försökt ta emot vad nån annan försöker uttrycka. Jag kan ge synpunkter men inte så att jag inte styr det till mig själv. [...] Jag försöker stöda istället för att styra.

STUDENTBLADET 8/2016

FANNY: Om ni skulle få skapa nya kvinno- och mansbiler, eller människobilder, hurdana skulle de vara? Eller roller? Behöver vi roller i livet? SARA: Jag vill att det skulle finnas fler kvinnor i ledarposition, och att det inom teater skulle finnas fler kvinnliga regissörer, och kvinnor som bestämmer om saker och hörs. Och i film, där har det börja händer saker. Jag vill tro på en förändring men den

är långsam. Jag önskar att var och en skulle få vara som dom är och tryggt kunna gå på gatan som de är, och att transpersoners rättigheter skulle erkännas. Och att ingen skulle behöva vara rädd på grund av sin sexualitet. Och att kvinnor skulle uppmuntras till arbete. Jag hör mycket om hur kvinnor med barn förtrycks i arbetslivet. Ännu också. Det vill jag ha bort. Och själv med eget exempel försöka bana väg liksom många kvinnor innan mig har gjort, men fortsätta med det! Det är inget att skämmas för, tvärtom, ett barn bara stöder kreativiteten. Om man vill ha barn, men man måste inte skaffa om man inte vill ha. Det är inte “varje kvinnas plikt”. Jag önskar att kvinnors kroppar inte kommenterades, eller att vi inte skulle sexualiseras i media och reklam. Och att det inte skulle vara en så himla konstig grej att man är kvinna och gör saker. Är på scen… Att det är nåt “wow”. Jag menar, 2016. I skådespelarutbildningen på TEAK talades det inte på min tid [2005-2011] om jämställdhet eller rollfördelning, och könsroller ifrågasattes inte. Idag gör man det.Rollerna problematiserades inte, i mina första roller fick jag spela våldtäktsoffer. Hurdan start på arbetslivet är det? På det sättet har många starka kvinnor tryckts ner, från första början. JOHANNES: All teater är ju de facto politisk. Det handlar om vem som får synas och höras och hurdana berättelser vi uppfattar som viktiga. Så att göra teater handlar om att lära sig genom att göra att lära sig bli en annorlunda människa. Man lär sig tillsammans att vara på ett sätt som man inte ännu ens känner till. Eller att man övar bort internaliserade uppfattningar. FANNY: Tror ni att ni kan få till stånd verklig politisk förändring just genom teater? Du har Johannes till exempel behandlat arbetslivet ganska mycket. Politiskt vet man inte ännu hur man ska lösa det problemet. JOHANNES: På sätt och vis är [Father Fucker] redan från framtiden. Det här är den världen som vi ville att skulle finnas, och nu finns den. Det är ingen total politisk förändring, men det är verkligt. Världen är annorlunda nu än den var före vi började. Min bok, och Wunderkinder pjäsen försöker kanske båda förmedla nåt budskap. De är lite som pamfletter, jag har sett det som propaganda. Det har kännats som att media och vardagen är så full av dumma och felaktiga budskap, sexistiska och rasistiska budskap. Jag har villa ha ett eget motargument mot mediaflödet. Men jag ser det inte som konstens uppgift att hitta på politiska slogans. Konst är det som det normala livet inte är. Om konsten bara kommenterar det vanliga livet och säger att det är skit så då är konsten också ganska tråkig och bristfällig. FANNY: I Rakkaus niinku har alla ångest. Och jag tycker att alla mina vänner talar om ångest. Förra söndagen hade jag grym ångest. Arbetslivet har blivit en så stor del av vem vi är och hur vi definierar oss, och varje misslyckande är personligt. Är ångesten något som bara ökar, något vi inte kommer ifrån? JOHANNES: Vi har redan en härskande individualistisk ideologi enligt vilken ångest är en personlig angelägenhet. Att du som person är misslyckad, eller har orsak att skämmas… Men ångest är bara en naturlig reaktion på en samhällelig situation som är ohållbar. Alla har ångest därför att ångest är strukturellt. Det är så här vår samtida kapitalism känns: att inte veta vad de gör om ett halvt år. SARA: Och jättemånga får sparken! Det har jag inte upplevt tidigare. Eller jag var så liten under förra recessionen. Det är skrämmande. Själv har jag levt så här [som frilans] ända sedan jag blev

JOHANNES: Nån berättade att orsaken till att folk vill ha sommarstugor är för att resutlatet av det arbete man gör där blir hos en själv. Om man hugger ved eller… Och det skiljer sig från lönearbete där resultatet går till någon annan, eller försvinner från en själv. Det här [HYPE] har varit som en sommarstuga för mig. Det vi gör här försvinner inte någonstans, ingen annan tar det. SARA: Ljuvligt! Fast nog skulle det vara kul att vara på en stor scen. JOHANNES: Det är så bakvänt: antingen borde man välja bra utrymmen och materiella resurser eller så en sån här autonomi. Varför kan man inte få båda? SARA: En föreställning måste vara en hit för att bli tagen till dom stora scenerna här. Stora teatrar vill inte ta någon risk eller experimentera. JOHANNES: Institutioner är inte bara välvilliga. De ser outnyttjad potential. I fria grupper där var och en har mer autonomi är människor säkert mer investerade och ivriga än dom som jobbat år ut och år in på samma scen, men samtidigt är riskerna mycket större. I Tyskland lär dom stora institutionsteatrarna säga upp fast anställd personal och ta in intressanta frilans-grupper istället, som har gjort sina föreställningar på egen risk på förhand. Båda alternativen är orättvisa. Det skulle vara skäligt att alla har nån slags säkerhet i livet, om man tex. har familj, att man skulle veta ett år framåt om man har pengar eller inte, vilket en fastanställning tryggar. Men i nuläget är det bort från den konstnärliga autonomin. En bra och fungerande konstpolitik skulle vara en universell basinkomst, som skulle eliminera känslan av osäkerhet. Var och en kunde koncentrera sig på det de vill göra och skulle inte behöva tänka bara på pengar helatiden. FANNY: Vad vill ni av framtiden? Var ser ni er om fem år? JOHANNES: Bara det inte går mot det sämre. *skrattar*

SARA: Man måste alltid ha nån ny föreställning på gång. Det är mycket begärt. Jag har också nu gjort flera större grejer i ett kör, på grund av att stipendiesystemet fungerar så att man måste sikta på att alltid ha ett nästa projekt. Det är ju alltid helt utopistiska tidtabeller man gör upp; för det första händer inte saker i sådan takt. Och det att man borde kunna formulera allt såväl, fast man inte vet så mycket i början. Men i efterskott kan man inte söka pengar och inte heller för planering. Det ger ångest. Och det att det är samma typer som söker pengarna och de finns alltid de som blir utan. Det påverkar relationer till ens vänner inom samma bransch då man också måste tävla mot varandra. JOHANNES: Det känns som om jag är på ett smältande isflak och hela tiden måste hoppa till nästa isflak. Och så känns det att man är trygg en stund, men så börjar det också smälta och man måste hoppa vidare. Isflaket är också hela synligheten. Om ingen vet nåt om dig så har du inte ens isflaket.

FANNY: Tack, det var allt.

INFO: SARA MELLERI Född 1986 Belönad med Jussistatyetten 2011 för rollen som Siiri i filmen Sisko tahtoisin jäädä Har skrivit pjäserna: Pop Slut som ifrågasätter populärkulturens kvinnobild Plastic Bride som behandlar äktenskapet som institution

JOHANNES EKHOLM Född 1984 I år nominerades Rakkaus niinku till Helsingin Sanomats litteratur-

SARA: Att ha en egen grupp som är etablerad och har resurser att arbeta på egna villkor, eller till och med inom någon institution. Jag är också intresserad av att åka utomlands. Jag skulle vilja gästa nån festival. Inte är det heller så gynnsamt, eller tryggar hyrespengar, men det är nåt annat. Jag är redan nu jättenöjd med allt jag får göra. Kanske det är ett ego-problem att alltid villa ha mer, men det mobiliserar också. Jag gillar utveckling och förändring.

pris för debutromaner

JOHANNES: Jag vill inte ändra på livets innehåll, men på villkoren, så att man inte gör saker genom rädsla. Att man kunde i större grad koncentrera sig på det som känns lockande.

Sara Melleri

FANNY: Handlar det om att som frilans vara tvungen att branda sig själv?

Jussi Österman

JOHANNES: Jag skulle vilja se ökad solidaritet mellan människor i stället för att alla brandar sig själv mer och mer. Vi borde skapa nya strukturer. Kollektiv kan ge en viss trygghet, men som ekonomisk modell erbjuder de ingen lösning på osäkerheten, de bara accelererar tävlingen om resurser. Om det finns en massa kollektiv så tävlar alla ändå om samma pengar, samma understöd, och vi kommer inte ifrån tävlingen. Så länge det inte finns en basinkomst fungerar systemet så. Och det skapar den där ångesten.

Corinna Helenelund

Har skrivit pjäserna: Kaspar Hauser som handlar om Y generationens identetssökande Wunderkinder som problematiserar prekariatet

HYPE-KOLLEKTIVET Johannes Ekholm

Markku Haussila Linda Fredrikssonx

Julia Jäntti

Minttu Vesala Jaakko Pallasvuo

STUDENTBLADET

färdig. Kanske jag märkt att arbetserbjudandena har blivit färre.

8/2016

L Ö S H E T E N K O M M E R S Ä L L A N E

Text: Emma Nippala Foto: Frida Lönnroos

STUDENTBLADET 8/2016

STUDENTBLADET

8/2016

SÖMNSVÅRIGHETER ÄR SÄLLAN SJÄLVSTÄNDIGA PROBLEM, UTAN OFTA EN DEL AV EN PÅ ANDRA SÄTT BESVÄRLIG LIVSSITUATION. MÅNGA STUDERANDE BEKLAGAR SIG ÖVER EN OREGELBUNDEN DYGNSRYTM, MEN LYCKAS INTE PÅ EGEN HAND ÄNDRA DEN. VARFÖR ÄR DET SÅ SVÅRT ATT SOVA?

amhället har en viss rytm, och jag försöker hela tiden ställa mig enligt den, men förr eller senare misslyckas det alltid, säger Lilian Tikkanen och tar tag i sin mugg.Morgonkaffet i Doctor Who-muggen är ångande varmt och utanför fönstret på fjärde våningen virvlar snön hypnotiskt kring tallarna. Det är fredagsförmiddag hemma hos Tikkanen, och i dag har hen vaknat ganska tidigt, redan lite efter nio när telefonen ringde. Tikkanen är en av många studerande som har problem med sömnen. Sömnproblem kan till sin natur vara av olika slag, men de leder till samma slutresultat: sömnbrist och utmattning. Studier som utförts i till exempel USA tyder på att majoriteten av universitetsstuderande upplever att de får för lite sömn och att deras studier och välmående därför lider. I Finland har man inte gjort liknande studier, men till exempel personal på Studenthälsan har märkt att problem med sömnen blivit vanligare under de senaste åren. Många studerandes gemensamma erfarenhet är att studielivet utmanar den regelbundna dygnsrytmen. – Om jag skulle ha ett regelbundet jobb eller föreläsningar på morgnarna skulle jag ha förutsättningar att ha en bra dygnsrytm, men nu är allt oregelbundet, säger Tikkanen. Studielivet fortsätter ofta sent både mitt i veckan och under helgerna och efter att eskapaderna dragit ut på småtimmarna och dygnsrytmen förskjutits med flera timmar blir studerande bekanta med det man brukar kalla social jetlag. Fenomenet liknar det som händer när en flyger över tidszoner. Den inre klockan går enligt en viss tid, medan den yttre verkligheten rullar på enligt en annan. Systemet får motorkrångel när det efter ett veckoslut med barkvällar efterföljda av sena morgnar abrupt ska starta i en helt annan rytm.

Tips på internet funkar inte

STUDENTBLADET 8/2016

Efter helgen är Tikkanen trött. Hen sitter tillbakalutad i en fåtölj på psykolog Axel Aminoffs arbetsrum på Mehiläinen i Forum i centrum av Helsingfors. Utanför fönstret rör sig de nakna trädtopparna med vinden i ett grått halvmörker. I det gulaktiga skenet inne på arbetsrummet fångar en limegrön kontorsstol och ett par gröna krukväxter uppmärksamheten. Det är måndagsmorgon, utanför har dagen knappt ljusnat än och vi är här för att tala om svårigheter med sömnen. Vad är det som gör att det är så svårt att fixa sina sömnproblem? Vi har kommit till Mehiläinen för att sömntips på internet inte känns effektiva. Axel Aminoff förklarar att han som psykolog inte är här för att ge råd, utan för att studera klientens psyke. Genom att diskutera andra saker i livet är målet att komma fram till vad det är som gör att sömnproblemen existerar. Nyckeln är att identifiera och lösa underliggande konflikter. Tikkanen berättar att hens liv inte byggs upp kring rutiner, utan att vad hen gör varierar mellan olika dagar. Hemkomsten kan efter dagen ske i början av kvällen eller sent på natten, och sovandet blir

inte aktuellt före hen tröttat ut sig själv med olika aktiviteter. När de med vanlig dygnsrytm redan förbereder sig för läggdags kan det hända att Tikkanen ritar, läser, tittar på tv-serier eller följer med diskussioner på sociala medier. Snart går samtalet på Aminoffs mottagning in på att det Tikkanen sysslar med om kvällarna kan vara distraktioner från de tankar som egentligen vill ta plats. – Jag har problem med att behandla känslor så där i allmänhet, så jag tror det att jag söker upp distraktioner hänger ihop med det. När jag inte under dagen i olika situationer behandlar alla känslor och tankar jag har, utan mer eller mindre omedvetet går vidare, så när det på kvällen börjar lugna sig och jag inte interagerar så mycket med min omgivning söker jag mig kanske omedvetet till distraktioner. Då behöver jag inte gå igenom tankarna som känns jobbiga, säger Tikkanen. Under samtalet lyften Tikkanen och Aminoff fram kopplingar mellan olika svårigheter i livet och hur de påverkar avslappnandet och den efterföljande sömnen. – Att skjuta upp saker och att skjuta upp att gå och sova kanske har att göra med att jag inte vill ta itu med vissa känslor, utan undvika dem. Jag kanske ersätter vissa tankar med andra tankar som är lättare att handskas med, än de svåra tankarna som uppstått under dagen, säger Tikkanen. Sömnproblem är sällan i sig själv orsak till att folk söker hjälp. Sådant som folk uppfattar som bara sömnproblem kan ofta handla om mycket mer. – Ofta är sömnlösheten en del av en kaotisk livssituation med många underliggande problem. Som självständigt problem är sömnlöshet främst störande och man kan överleva på ganska lite sömn. Hjärnan har sätt att kompensera för sömnbristen, förklarar Axel Aminoff.

Vanligare med sömnsvårigheter Aminoff säger att sömnproblem sällan är självständiga problem. Trots det är trötthet, eller utmattning en av de vanligaste orsakerna till att studerande besöker Studenthälsans allmänläkar- och hälsovårdarmottagning, enligt Ritva-Liisa Hannula vid Studenthälsan i Tammerfors. – Jag har ingen statistik på saken, men enligt min erfarenhet här på Studenthälsan i Tammerfors får vi varje vecka besök av studerande vars primära problem är trötthet, eller som lider av det till följd av ett fysiskt eller psykiskt symptom. Det finns flera orsaker till att studerande är trötta, men den vanligaste anledningen är kanske sömnbrist – långvarig eller kortvarig, säger hälsovårdare RitvaLiisa Hannula. Sömnbristen kan bero på att man vaknar flera gånger under natten eller för tidigt på morgonen, eller att man har en förskjuten dygnsrytm eller svårigheter med att somna. De vanligaste orsakerna till att studerande har sömnstörningar är stress, att studierna eller arbetet orsakar press, också relationsbekymmer och ekonomiska problem håller många vakna om nätterna. Att man går på övervarv, har en oregelbunden livsstil eller använder internet för mycket kan också försvåra insomnandet. – Jag har i mitt arbete märkt att sömnsvårigheter hos studerande har blivit vanligare under de senaste åren. Det här är en allvarlig grej! säger Hannula. Sömnbrist förknippas med olika hälsorisker och många skrämmande diagnoser brukar räknas upp. Sömnlöshet ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och cancer, men bekymren

STUDENTBLADET

8/2016

med sömnsvårigheter syns mycket snabbare i vardagslivet. Sömnbrist gör det svårare att koncentrera sig på tentbokens innehåll och den kognitiva kapaciteten blir sämre. Är man väldigt trött kan det hända man blir lättirriterad och har svårare att vara tålmodig. Lilian Tikkanen har märkt att hens produktivitet lidit av en oregelbunden dygnsrytm och hen säger att det omgivande samhället idealiserar den typen som vaknar tidigt på morgonen och är superproduktiv hela dagen. – Helt konkret om man inte sover tillräckligt på grund av dygnsrytmen är man ju jättetrött, och inte så produktiv som man skulle kunna eller vilja vara. Tikkanen har upplevt skuldkänslor på grund av att hen inte alltid lyckats vara så produktiv som hen velat vara. – Den här dygnsrytmen påverkar mitt välmående mest kanske för att det uppstår en känsla av att vara lite fel när man inte funkar som det känns att man borde funka. Känslan av att konstant försöka justera sig enligt samhällets krav, medvetet eller omedvetet, är tungt för ens psyke, säger Tikkanen

som kan ha en effekt på sömnen. – Det blev tydligt att sömnproblem inte bara handlar om ens inre rytm, eller att man bara vant sig vid en viss rytm, utan att det kan ha att göra med en massa andra saker som man kanske själv inte vet. De här ”fem råden för bättre sömn” funkar inte alltid fast man skulle följa dem. Ibland kan man behöva hjälp, men Lilian tänker att den enda som faktiskt kan förändra sovandet och dygnsrytmen är man själv – ingen kan förklara för en hur exakt man ska göra. – Jag kommer säkert alltid att förbli en människa som gillar att vaka, det kommer knappast att ändras, men jag kan ändra mina tankar så att jag börjar sova lite vettigare och inte vaka för att det är kiva. Jag ska försöka tänka mer på vad jag vinner genom att jag går och lägger mig i tid. Tikkanen tycker man ska sluta skratta bort både sömnproblem och andra problem och börja diskutera dem med större allvar.

Sömn är en del av en strukturerad vardag och rutiner. Avsaknad av rutiner kan vara en delorsak till att depression bryter ut.

– En orsak till att många har problem med sömn och annat som påverkar studierna är kanske just sättet som vi pratar om dem. Om man inte tar sina problem på allvar hur kan man då göra någonting åt det? undrar Tikkanen.

– Sömnlöshet kan vara del av en rotlös tillvaro, som till exempel arbetslöshet. Rutiner gör att vi känner oss som en viktig, produktiv del av samhället, säger Aminoff.

Hen säger att det är dags att vi slutade göra allt till ett skämt. Om vi tog vårt välmående på större allvar kunde vi ha bättre möjligheter att lösa olika problem.

Ta problemen på allvar Några dagar efter mötet på Mehiläinen är Lilian inte ännu pigg och kry, men hen säger att mötet var intressant och att det kändes att Aminoff hjälpte hen att ta fasta på möjliga underliggande saker

– Vi måste erkänna att vissa saker inte är bra för oss, och sluta säga att vi klarar oss när vi kanske inte gör det, vare sig det handlar om att ”jag klarar mig med fem timmar sömn eller att jag klarar mig fast jag har det jättesvårt”.

ÖLREVOLUTIONEN:

"VI MALDE MALTEN MED BILJARDBOLLAR

OCH

KAKELPLATTOR"

I BEGYNNELSEN FANNS ÖLET, EN ENKEL DRYCK VARS GODA EGENSKAP VAR

han först började brygga med bättre hävertar han senare har använt sig av. En hävert är ett

KVANTITET SNARARE ÄN KVALITET. DEN PURFINSKA LAGERN HÄRSKADE I BUTIKERNAS ÖLHYLLOR SAMT I MÄNNISKORNAS HEM. FÖRUTOM ETT FÅTAL IMPORTERADE ÖL SOM EXEMPELVIS GUINNESS HADE ÖLKONSUMENTEN INGA ALTERNATIV TILL DEN FINSKA LAGERN. EN FÖRÄNDRING I HUR MÄNNISKOR KONSUMERAR ÖL HAR EMELLERTID REVOLUTIONERAT ÖLETS ROLL I FINLAND.

rör fast i en slang som genom tryck överför vätska från ett kärl till ett annat. Patrik berättar att den andra häverten han använde hade en pump för att skapa trycket, medan den förra måste man suga på för att skapa det tryck som behövdes. Också för annan ölutrustning kan det löna sig att börja enkelt och sedan köpa mera avancerad utrustning. För öldebutanten rekommenderas det att börja enkelt, och helst med att brygga med maltextrakt.

Den så kallade ”ölrevolutionen” är en utveckling som kan härledas några år tillbaka. Påfundet att öl dög till annat än att dricka sig berusad på var nytt, och sedan de första mikrobryggeriölen nådde Finland har ölscenen snabbt utvecklats till att främja hantverksöl framför massproducerat öl. Ölrevolutionen handlade däremot inte endast om att människor upptäckte nya smaker i öl, utan även om att intresset för att brygga sitt eget öl ökade.

Det finns tre olika sorter av ölrecept: extrakt, ”partial mash” och ”all grain”. Av dessa är extrakt det billigaste och enklaste sättet att brygga eftersom bryggaren inte behöver utrustning som är nödvändigt vid partial mash och all grain-bryggande. Bryggaren kan dessutom hoppa över steg som mäskning och lakning som är nödvändiga steg vid all grain-bryggning. Professionella mikrobryggerier som Radbrew brygger självfallet med all grain-tekniken, men det betyder inte att extrakt-bryggning skulle resultera i dålig öl. Till och med ”Ale to the Chief”, som är Vita Husets eget öl, bryggdes på maltextrakt.

Patrik Niskanen, en av grundarna till mikrobryggeriet Radbrew, tog upp hemmabryggningen med några vänner för ungefär fem år sedan. Hobbyn blev till en karriär i och med Radbrew. Mikrobryggerier är i hjärtat av ölrevolutionen, och i dag dyker nya mikrobryggeriers produkter upp i butiken som svampar efter regn. Men när Patrik började med hemmabryggning hade inte mikrobryggerierna ännu slagit igenom i Finland. – Det fanns ungefär bara Brewdog i butikerna, konstaterar Patrik. Hans inspiration till att börja brygga kom därför inte från andra mikrobryggerier, utan från en studentnations historia. Studentnationen i fråga hade haft en hembryggarförening under 80-talet, i vilken Patrik och hans vänner blåste nytt liv. Hembryggning var inte lika enkelt för fem år sedan som det är i dag. Allteftersom intresset för ölbryggning har ökat har nätaffärer specialiserade på återförsäljning av ölbryggningsutrustning grundats. Men när Patrik skulle brygga såldes det inte ens färdigt malen malt, utan han blev tvungen att själva mala malten,

– Vi malde med biljardbollar och kakelplattor för att ingen sålde då färdigt mald malt, skrattar Patrik. Majoriteten av dagens professionella bryggare har börjat med hemmabryggning, ofta med det egna köket som startpunkt. När öl bryggs för att säljas ställs flera kvalitetskrav på ölet, men i hemmabryggningen behövs det inte samma noggrannhet. Fastän Patriks bryggning har förändrats då de började brygga kommersiellt finns det fortfarande spår av hans hembryggaranor kvar. Flasksättningen görs fortfarande för hand. Förr när vi bryggde kändes det jävligt att flasksätta 200 flaskor för hand, men nu när vi flasksätter över 2000 flaskor har det börjat kännas som ett roligt arbete, säger Patrik. Ölbryggningen blir bättre genom erfarenhet och genom införskaffandet av bättre utrustning. Patrik jämförde den hävert han använde när

Utrustningen som behövs för en maltextraktrecept är en mindre kastrull (ca 10 l), en hävert, en jäshink (med jäsrör), humlepåsar samt desinficeringsmedel, kapsyler, kapsylerare och tomma flaskor. De nödvändiga ingredienserna är vatten, maltextrakt, socker, jäst och humle. Ölrevolutionen är inte endast ett fenomen i Finland utan mikrobryggeriers öl har blivit populärare globalt. I Finland började öltrenden med introduktionen av IPA (Indian Pale Ale) sedan APA (American Pale Ale). Den pågående öltrenden är Sour Ale. Det är vanligtvis i USA där den pågående öltrenden sätts, och som når Finland med ett visst dröjsmål. Hembryggning är dock ett perfekt sätt att själv utforska världens ölutbud genom att brygga öl som inte säljs i Finland. Med den information och de resurser som i dag är bryggaren tillgängliga är det enkelt att pröva sig fram och göra en eller flera ölsatser i sitt eget kök.

Text: Daniel Silén Foto: Flickr commons

Zucchiniplättar, ca 10 st ca 400 g zucchini 150 g fetaost 2 ägg 0,5-0,75 dl rismjöl eller vetemjöl om du tål gluten 1 tsk salt 1 krm malen svartpeppar 1. Riv zucchinin och pressa överflödig vätska ur den, lägg i en bunke. Knäck i äggen och blanda väl, smula i fetaosten samt mjölet. Rör om och tillsätt mjöl om smeten är för rinnig. Salta och peppra. Ställ i kylen och låt stå ca 15 min.

2. Hetta upp olivolja i en stekpanna. Klicka ut zucchini smeten och stek ca 1-2 min per sida.

Ugnsrostad brysselkål med balsamico 300 g finsk brysselkål 1 msk olivolja 1 röd lök 1-2 msk balsamico vinäger (kan uteslutas men dubbla då mängden olivolja) 1/2 tsk salt. 1. Lägg ugnen på 225°. Skär brysselkålen i bitar, fyra delar per brysselkål, och lägg i en ugnsfast form. Skala och skär löken i halvmånar, lägg i formen. Ringla över olivolja och balsamico, rör om väl och tillsätt salt.

2. Rosta i mitten av ugnen i ca 40 min.

GOTT I

NOVEMBER Recept och foto: Fia Doepel

Kokosris, 4 portioner 3 dl fullkorns jasminris 1 burk kokosmjölk 2 dl vatten 1/2-1 tsk salt

1. Koka upp kokosmjölken och vattnet, sänk värmen och rör i riset. Låt sjuda under lock i ca 35-40 min. Tillsätt vatten om det behövs. 2.Klart! Salta efter smak.

STUDENTBLADET

8/2016

S I S TA O

Doktorn ordinerar: kattvideoterapi

Donald Trumps valseger förra veckan har fått många att reflektera över det viktigaste: kattvideor. Det finns allt möjligt allvarsamt som kan sägas om presidentvalet i USA (några av de sakerna går att läsas på sidorna 12–13 i den här tidningen), men om analyserna är för mycket finns det en sak som är i särklass viktigast att veta: nu om någonsin är det helt okej, om inte rentav bra, att fördjupa i sig i kattvideornas magiska värld. När också Hillary Clinton i oktober under ett av sina valmöten försökte få publiken att identifiera sig med henne genom att säga att Trump får henne att vilja kolla på kattvideor på internet tänkte en del kanske att det här med kattvideor definitivt var last season och

Emma Nippala, Studentbladets redaktionssekreterare

STUDENTBLADET 8/2016

att det var dags att hålla på med annat, om man vill vara cool. Men redan under valdagen höll I fucking love sciencesidan på Facebook en livestream där tittaren fick följa med åtminstone fem kattungars tilltaganden i flera timmar. Snacka om 2010-talets djurterapi. Efter att det blev klart att Trump skulle knipa presidentskapet framför Clintons nos höll alla i facebookflödet på att få kollektiv melt down. Bara katterna kunde rädda dagen. The Guardian stod helt klart för den viktigaste journalistiska bragden: två reportrar turades hela dagen om att liveblogga om allt det positiva som hände i världen, och då det inte precis rullade in positiva nyheter (hur skulle det mitt i allt göra det?) fick läsarna följa med ett flöde av bilder och videor av katter, hundar, igelkottar och grisar, varvat med tips för hur man kan hantera ångest. Ett växande antal studier pekar på att kattvideor gör oss mer energiska och

positiva. Till exempel en studie som Indiana University publicerade i fjol drog, efter att ha studerat 7000 personers kattvideotittande, slutsatsen att trots att man ofta tittar på kattvideor för att undvika att ta itu med jobbigare grejer som att jobba eller studera blir man effektivare efter att ha fått en positiv kick av tittandet. Uppskjutandet brukar vanligtvis orsaka skuldkänslor, men de positiva känslorna kattvideorna gav uppvägde dem. Kattvideotittandet sänkte också känslor av ångest, irritation och sorgsenhet. Kattvideor kan hjälpa en att förbereda sig för att ta itu med svåra uppgifter. En australisk studie från tidigare i år kom till liknande slutsatser. ”Individer som ägnar sig åt aktiviteter som kräver härdighet kan dra nytta av att exponeras för humor,” skrev forskarna i ett pressmeddelande. Och inget är ju roligare än kattvideor. Det politiska läget i världen kräver verkligen härdighet. Man kan tycka att det är löjligt att man också i Finland blir stressad över resultatet i ett val som inte åtminstone direkt ska påverka livet här, men kattvideomaraton kräver inte att man argumenterar för och gör sin stress legitim. Om man är oberörd av att samma tendenser som ledde till Trumps valseger också finns i Europa eller om det inte alls oroar en att Trump vill avsäga sig allt ansvar som USA tagit på sig genom att ratificera klimatavtalet kan kattvideotittandet vara bra. Andra fördelar med katter och kattvideor är att katter är enastående allierade mot Trump, för katter hatar honom (bevis: video på internet). Efter att ha tittat på sjuka mängder kattvideor tror jag inte att allt kommer att bli bra. Men jag är hoppfull.

VÄLKOMMEN PÅ STBLS JULGLÖGG MÅNDAG 5.12 kl. 19!

STUDERANDE, LÄS KVALITETSTIDNINGAR FÖRMÅNLIGT!

PÅ VÅRT KONTOR PÅ Alkärrsgatan 9B mer info på vår facebooksida

BEHÖVER DU RÄTTSHJÄLP?

VAD? Vi hjälper gärna till med problem inom juridikens samtliga områden, t.ex. familje-‐ eller arvsrätt, frågor som hänför sig till hyres-‐ eller arbetsförhållanden samt frågor gällande studiestöd. VEM? Juristklubben Codex r.f är ämnesföreningen för svenskspråkiga juris studeranden vid Helsingfors universitet. Codex rättshjälps-‐ utskott består av studeranden som är på sitt 2-‐6 studieår.

HUR? Vi ger råd per e-‐post. Utskottet uppgör inga handlingar. Vi kan dock ge råd om hur man formulerar olika dokument och granskar färdiga handlingar. Alla frågor behandlas strikt konfidentiellt. NÄR? Utskottet har dejour tisdagar kl. 17-‐19 fram till den 31.5. Du kan när som helst skicka e-‐post till utskottet på adressen rattshjalp@codex.fi. Frågor som kommit in per e-‐post besvaras av utskottet under de-‐jouren.

rattshjalp@codex.fi

* *

* GÄLLER PRINTPRODUKTER

Ifall du stöter på juridiska problem, står Juristklubben Codex r.f:s rättshjälp till din tjänst Codex rättshjälp erbjuder gratis juridisk rådgivning till alla svenskspråkiga högskolestuderanden i Finland