STBL 02/2015

Studentbladet Nummer 2 MARS 2015

Feministiskt int책g?

Fastlagstisdag i Helsingfors. Fler bilder finns på sida 35.

GRAFISK FORMGIVARE

UTGIVARE

Linda Haglund, grafiker@stbl.fi

Svenska Studerandes Intresseförening (SSI) rf.

Alkärrsgatan 9 B, 00100 Helsing­f ors

Nordens äldsta studenttidning

ÅRGÅNG 104

PÄRM Frida Lönnroos

UTGIVNING 2015 Studentbladet utkommer fem gånger under vår­teminen 2015 och fyra

GENERALSEKRETERARE

gånger under höst­terminen 2015. Tidningen

ANNONSFÖRSÄLJNING

Kasper Sundström,

sänds till medlemmarna i SHS, ASK och No-

REDAKTIONEN

Mats Lindström,

045 875 97 59, kansli@stbl.fi

vium samt de svenskspråkiga medlemmarna

Alkärrsgatan 9 B,

040 529 7970, annons@stbl.fi

00100 Helsingfors ANNONSMATERIAL

22

TRYCKERI KSF Medias tryckeri, Vanda

CHEFREDAKTÖR

annons@stbl.fi Annonser bör lämnas in

Niklas Evers, 050 563 4790, chefred@stbl.fi

senast tio dagar före utgivningsdatum.

i HUS och AUS. En prenumeration kostar 20 ORDFÖRANDE

euro för övriga studerande, 40 euro för icke-

Robin Hjerpe, ordforande@stbl.fi

studerande.

­STYRELSE Robin Hjerpe, Rasmus Tunis,

UPPLAGA 7 000 (Två Abi-nummer á 9 000).

Jani Räisänen, Björn Bonsdorff, Jonas

Redaktionen ansvarar inte för icke-beställt

REDAKTIONS­SEKRETERARE

KANSLI, ADRESSÄNDRINGAR,

Tallberg, Erik Stenberg, Jimmy Nylund, Linda

material. Studentbladet är redaktionellt obun-

Jenna Vierinen, 050 501 7331, red@stbl.fi

PRENUMERATIONER

Haglund, Erik Stara och Sara Sandström.

den SSI och representerar inte dess medlem-

045-8759759, kansli@stbl.fi

styrelsen@stbl.fi

skorporationers officiella ståndpunkter.

Behöver vi ett feministiskt parti?

D

ET SENASTE ÅRET HAR VARIT EN

framgångssaga för det svenska uppstickarpartiet Feministiskt initiativ (FI). Partiet sparkade förra våren i gång en feministisk valrörelse som ledde till ett mandat i EU-parlamentet och representanter i flera svenska kommuner men inte ända fram till riksdagen. Då riksdagsvalet i Finland närmar sig blir frågan så klart om någonting liknande skulle vara möjligt här.

DÅ STUDENTBLADET TRÄFFAR FI:S partiordförande Gudrun Schyman säger hon att feministiska partier är en nödvändighet också i andra länder än Sverige, främst som en motvikt till en växande extremhöger. Den 66-åriga vänstertanten hötter med näven och säger att patriarkatet ska krossas och ett jämställt samhälle uppnås ännu under hennes livstid.

 NIKLAS EVERS CHEFREDAKTÖR

MEN I FINLAND HAR VARKEN FEMINISM eller jämställdhet en speciellt stor roll i samhällsdebatten. Den rådande synen verkar vara att jämställdheten är uppnådd och därför onödig att diskutera.

Vi kan ju stoltsera med en andra plats efter Island på World Economic Forums jämställdhetslista. Dessutom är vi är snabba med att nämna Finlands tidiga införande av rösträtt för kvinnor 1906, som om det

skulle ha någonting med dagens situation att göra.

Och ungefär där slutar diskussionen. På pappret är vi ju trots allt ett av världens mest jämställda länder.

MEN NÅGOT ÄR RUTTET I REPUBLIKEN Finland.

De flesta topposter inom politiken innehas av män och bortsett från den könsneutrala äktenskapslagen har det gjorts få framsteg på jämställdhetsfronten.

I FEBRUARI 2015 BÖJDE REGERINGEN sig för Kristdemokraternas krav och valde att inte låta riksdagen ta ställning till en rad förslag som skulle ha främjat jämställdhet. Bland annat slopades moderskapslagen som skulle ha gett rätt till båda mödrarna i ett registrerat partnerskap att erkännas som föräldrar utan att behöva adoptera sitt eget barn. Inte heller förslaget om lika lång föräldraledighet för mammor och pappor blir av. Dessutom fälldes translagen som skulle ha förbjudit tvångssterilisering av personer som genomgått könskorrigering. Tvångssteriliseringen strider för övrig mot de mänskliga rättigheterna och har bland annat kritiserats av FN:s människorättsråd som anser det vara en form av tortyr.

ETT FEMINISTISKT PARTI I FINLAND är knappast realistiskt men världens näst mest jämställda land är i desperat behov av en feministisk rörelse.

Den som vet bäst är alltid du

I  JENNA VIERINEN REDAKTIONSSEKRETERARE

DAGARNA BÖRJAR DET VARA dags att börja fundera på vad som ska hända efter studenten. Valen är många och det kanske känns som om du gör ett val för flera år framåt, men så behöver det inte vara.

För tre år sedan var det jag som stod inför det valet. Skillnaden var bara att jag visste vad jag skulle göra. Eller det trodde jag i alla fall.

men det gick inte som jag tänkte mig. Redan på inträdesförhöret till journalistik visste jag att jag inte ville studera det, och kulturproducentskap blev jag inte antagen till.

Så det blev litteraturvetenskap och Åbo, men det var inte så som jag tänkt det heller. Jag kämpade igenom ett år och började proceduren med att söka igen.

JAG VISSTE ATT JAG VILLE BLI JOURNALIST, och flytta bort från Österbotten. Så då kändes Soc & Kom ganska självklart. Förutom det sökte jag också till några andra utbildningar som verkade intressanta. Litteraturvetenskap lät ju jätte intressant, jag tycker om att skriva och läsa så. Och så sökte jag till kulturproducent för det verkade som det passade mig. Jag hade alltså ungefär fyra alternativ,

NU HAR JAG SNART STUDERAT TVÅ ÅR på kulturproducentskap i Helsingfors, och trivs mer än bra. Att flytta från Österbotten och byta studieinriktning är två av de bästa besluten jag gjort. Och att inte ge upp även om det inte gick vägen första gången.

Tack vare det sitter jag här och jobbar som journalist, även om jag inte studerar journalistik.

3

innehåll 3..........................................................LEDARE 5...............................................MÅNADSSERIEN 6........................HUR VÄLJER ABITURIENTERNA? 8..........................................UNGA MOT RASISM 9........................................MÅNGKULTURALISM 10......................"VI BEHÖVER KULTUR FÖR FAN!" 11..................................KVINNORNA I PER GYNT 12.................................... KÖNSROLLER I ARMÉN 14...................MODE OCH STUDIER I KÖPENHAMN 16..............................................MITT NYA LAND 17...........................CALLING ALL THE FEMINISTS 20......................................................PÅ VEIJIN 22...................................FOREIGN PERSPECTIVE 24..........NÄR RYSSLAND FICK POSITIVT SKIMMER 25.............SPORT OCH MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER 26..................................NÖRDARNAS REVANSCH 28.....................................STYMPADE NOVELLER 29..............................ETT HYSTERISKT ÄVENTYR 30.................................FÖRFATTARPORTRÄTTET 32.................................MULIGHETEN AV EN ØEN 33.........................................FILMRECENSIONER 36...........................................FASTLAGSTISDAG 39.......................................PÅ GÅNG I FEBRUARI

M E DA RB E TA RE

J E S S IC A B L E C H I NG B E RG Jessica bor, studerar och arbetar i Köpenhamn. Hon har en stor passion för mode, design och entreprenörskap. Vart hon än går lyssnar hon på sina Playlists från Soundcloud och dansar på gatorna (like nobody is watching).

4

LINA B ON DE När Lina var sjutton drömde hon om att bli journalist. I åtta år försökte hon bli sociolog. Men nu gör hon plötsligt praktik på Human Rights Watch pressavdelning i Berlin. – Jag lär mig ständigt om det vi kallar slumpen.

VILHELMINA ÖH M A N

VILLE L I N DHOL M

Vilhelmina Öhman, 22 årig kulturnörd och röd-grön feminist bosatt i Helsingfors som studerar nordisk litteratur och dansar modern dans på ledig tid. Jag är en hundsjuk skåpkommunist som stiger upp före solen och drömmer om Norman Reedus.

En mula är en hybrid mellan en häst och en åsna som alltid är steril; Villes hjärna är en hybrid av fysik- och litteraturstudier. På fritiden tänker han för mycket samt lyfter tunga objekt i förberedelse för zombie-apokalypsen.

FLY FOR 50€ to your EF destination*

EXAMS ARE OVER SOON. NOW WHAT? LEAVE THE DAILY GRIND BEHIND AND LEARN A LANGUAGE ABROAD! *When you enroll in an Academic Year Abroad or EF Intensive course of minimum 12 weeks.

International Language Centers EF Education First | kielikoulut@ef.com | Tel: (09) 68 69 2312 | www.ef.com

15ILSH_Ad_224x68_FEB_FI.indd 1

2/20/15 10:42 AM

ÖKA DINA CHANSER TILL

företagsekonom

EN STUDIEPLATS I HÖST

it-ingenjör maskiningenjör

Skicka din ansökan direkt till Högskolan på Åland

www.ha.ax/ansokan

restaurang/hotellchef sjökapten

ansökan 16 mars 15 april

HÖGSKOLAN PÅ ÅLAND

MÅN A D S S E RIE N : M A RS

av Josephine Mickelsson

5

Vad ska du bli när du blir stor? text

bild

NIKLAS EVERS LINA RAUNIO

Abiturienterna firade den 12 februari sin sista skoldag i gymnasiet och nu återstår bara studentskrivningarna av andra stadiets utbildning. Men studielivet slutar inte här och många ruvar ännu på det stora beslutet om vilken utbildning som ska prioriteras efter gymnasiet.

DEN GEMENSAMMA ANSÖKNINGEN till högskolorna öppnar den 17 mars. Nytt för i år är att både yrkeshögskolor och universitet ingår i samma ansökan och att studenterna måste rangordna de utbildningar de söker till. När det inte längre är möjligt att bli antagen till flera olika utbildningar blir valet av första utbildning viktigare än tidigare.

Stefan Träskvik är studiehandledare vid Närpes gymnasium. Han berättar att de flesta i det här skedet borde veta vad de ska göra efter gymnasiet, men att det nya ansökningssystemet också innebär nya utmaningar.

– Vi har många som har svårt att bestämma sig vad de ska sätta på första plats i ansökan. Förr var det inte lika noga när man kunde välja utbildning efter att ansökningsresultaten blivit klara, säger Träskvik.

Studenterna ska ändå inte låta sig skrämmas av det ny ansökningssystemet. Träskvik menar att det är viktigt att vara modig i sina val.

– Man måste våga sätta ribban högt, annars ångrar man sig senare. Många har klarat det de trodde var omöjligt. Bara viljan finns så går det.

Som studiehandledare ser Träskvik vissa trender bland studenternas utbildningsval. Ofta är utbildningsvalet en kombination av många olika faktorer.

Allt från personliga intressen, kompisarnas val, föräldrarnas yrken, könsroller, statusen på yrket och framtida studieort spelar in.

TRÄSKVIK BERÄTTAR ATT KILLARNA ofta är mer intresserade av hurdan lön det framtida jobbet ger medan tjejer starkare betonar trivseln på jobbet och möjligheter att utvecklas. Föräldrarnas bakgrund spelar också en roll, till exempel har barn till akademiker större benägenhet att söka sig till en universitetsutbildning.

– Det absolut viktigaste är att lyssna till sina egna intressen och våga börja studera ett ämne man brinner för, säger Träskvik.

Kompisarnas val kan komma att spela in i valet av studieort eftersom många gärna vill fortsätta studera med sina vänner. Speciellt om samma utbildning finns på flera olika orter kan faktorer som kompisar, stadens rykte och prisnivå spela en stor roll.

I EN FÄRSK UNDERSÖKNING som Helsingfors uni-

versitet låtit göra bland svenskspråkiga abiturienter visade det sig att universitetet uppfattas som mycket stort och flummigt.

– Vi är överraskade av att många utanför huvudstadsregionen förknippar universitetet med Helsingfors stad. Många kan därför ha en bild av universitetet som en stor, bullrig, finskspråkig, dyr och skrämmande plats, säger Martta Lindström, planerare och teamledare för Helsingfors universitets Svenska ärenden.

Hon påpekar ändå att många abiturienter ansåg att universitetet har ett gott rykte och att placeringen i

huvudstaden var ett plus. För att motarbeta den negativa stämpeln som ett flummigt universitet ska HU nu framhäva sin internationella ställning, huvudstadens möjligheter att skapa nätverk och den låga arbetslösheten bland utexaminerade svenskspråkiga (under två procent).

I undersökningen visade det sig också att de flesta studenter i första hand väljer sin framtida utbildning utgående från det läroämne som verkar mest intressant.

– Det finns förstås de som bestämt att de ska studera vid Helsingfors universitet utan att veta exakt vilket ämne de ska studera, men det handlar om en mycket liten minoritet, säger Lindström.

DÅ DET KOMMER TILL VAD SOM LIGGER bakokm abiturienternas val av framtida utbildning är både Lindström och Träskvik inne på samma linje.

– I vår undersöking blev det tydligt att studenterna anser att valet av utbildning ligger helt i deras egna händer. De flesta väljer först läroämne och sedan börjar man titta på språket, staden och skolans rykte, säger Lindström.

– Jag har märkt att åtminstone våra studenter blivit mer självständiga i sina val, säger Träskvik.

Den gemensamma ansökan öppnar tisdagen den 17 mars och stänger torsdagen den 9 april. På sajten studieinfo.fi finns mer information och vägledning kring ansökningen. 

Sverige lockar med bättre utbud WILMA LUNDSTRÖM, 18 ÅR FRÅN EKENÄS, är som alla andra abiturienter mitt i förberedandet inför valen för sina framtida studier. Hon försöker ta det relativt lugnt med ansökningarna, då hon bestämt sig för att ta ett mellanår innan hon börjar studera.

– Jag är intresserad av psykologi, och leker med tanken på att söka till Uppsala Universitet för att studera beteendevetenskap, men om jag bestämmer mig för att studera i Finland söker jag antagligen till socialpsykologi på Soc&Kom och på andra plats lägger jag socionom studier vid Arcada.

6

Orsaken till att Lundström vill studera i Sverige ligger mest i språket.

– Det känns som om det inte finns några direkta motsvarigheter på svenska i Finland, och i Sverige får jag flera valmöjligheter och har inte stressen med att endast ta emot en enda studieplats.

NÄR JAG FRÅGAR OM DET NYA ansökningssystemet här i Finland svarar Lundström med en grimas och visar tummen ner.

– Man behöver våren och sommaren till att fundera på sina val. De flesta är väldigt stressade vid

ansökningstiden med studentskrivningar och framtidsfunderingar, jag tror att man tänker på ett annat sätt då allt lugnat ner sig och man verkligen har tid att känna efter och fundera.

Fastän Lundström tycker att förändringen är jobbig, ser hon ändå bra sidor med den.

– Skolsystemet löper bättre tror jag, och det lär bli lättare för folk som redan vet vad de vill.

Lundström tipsar alla andra abiturienter och sökande om att ta det lungt välja det som känns bäst.

Det viktigaste är ändå att trivas med sina studier, til�lägger hon.  Sofia Evers

Abiturienter i centrum av Helsingfors 12 februari.

7

De vill göra Finland mera medvetet

TEXT & BILD

JENNA VIERINEN

Fatma Matar är österbottning som studerar till kulturproducent på Arcada. Hon är styrelsemedlem i UMR.

De senaste månaderna har Europa drabbats av två terrordåd riktade mot judar och förespråkare för yttrandefriheten. Terrorn har kommit närmare Norden, men det oroar ändå inte ungdomsorganisationen Ungdom mot Rasism Finland.

REBECCA ÅKERS, ORDFÖRANDE FÖR UMR, säger att den stora medieuppmärksamheten har skapat en uppfattning om att det finns någon typ av systematisk våg av terror av exempelvis IS-inspirerade extremister mot västländer.

– Det kan ju kännas ”hotande” för att Danmark är ett land som är nära oss både geografiskt och kulturmässigt, men det är också viktigt att se saker ur perspektiv och som enskilda händelser. I och med det tror jag inte att det finns någon större risk att något sådant skulle hända här bara för att det hände i Danmark.

Ungdom mot rasism i Finland är en nygrundad ungdomsorganisation som verkar för antirasism. Den är både religiöst och partipolitiskt obunden och riktar sig till 13–30-åringar. Den är bara sju månader gammal, så inte så ny på marknaden. Men varför behövs en sådan organisation i Finland? Och vad vill UMR uppnå med sin organisation?

– Minoritetsgrupper är extra utpekade just nu, och att antisemitism inte är ett glömt fenomen, trots att det i den offentliga debatten varit mer tabu, säger Åkers.

ORGANISATIONEN STARTADES FÖR ATT grundarna kände att det behövs en antirasistisk ungdomsorganisation och speciellt nu när högerextremistiska partier sprids som en löpeld i Europa. De vill att det ska finnas en plattform där man ska känna sig trygg och kunna diskutera. Allt handlar om antidiskriminering

8

och att alla ska kunna känna sig trygga. De vill att organisationen ska vara en trygghet för människor som har utsätts och dagligen blir utsatta för rasism och diskriminering av olika slag. De vill ha ett mer öppet Finland.

– Spänningarna har definitivt ökat och minoritetsgrupper ställts mot varandra på ett sätt där öppen diskriminering anses vara ett ”ställningstagande” för någondera ytterlighet, speciellt hos majoritetsbefolkningen, säger Åkers med tanke på alla de hatbrott som cirkulerat i Europa.

Det finns problem på så många nivåer i Finland, men som organisation har de ännu inte kommit fram till vad som är det ”största” problemet när det kommer till rasism och diskriminering i vårt samhälle.

Fatma Matar, styrelsemedlem i UMR, har levt med rasism hela sitt liv och har själv fått en tydlig insyn i vad som hon anser är det största problemet.

–Det jag ser som det största problemet är något som jag själv upplevt när jag växte upp. Det vill säga rasismen som uppstår bland barn. Rasism är inte något som man föds med utan som lärs ut från vuxna till barn och det är ett väldigt stort problem. Barn ska inte behöva uppleva rasism, det ärrar.

UMR JOBBAR HELA TIDEN MED ATT vidga sin verksamhet och få den att växa. De vill engagera mera ungdomar och deras främsta mål just nu är att få tusen medlemmar så de kan få statligt ekonomiskt

stöd, men även om de inte har det ännu, har det inte stoppat dem från att ordna och delta i saker. Hittills har de medverkat i flera Pridefestivaler, ordnat konsert mot antirasism, ordnat evenemang där man får prova hijab för att uppmärksamma diskrimineringen mot muslimska kvinnor och dessutom har de haft ett awareness-evenemang, Culture Crash, med musikuppträdande och diskussioner om diskriminering. De hade också ett kvällslabb på kulturkarnevalen och deltog i restaurangdagen nu i februari.

De håller i gång kan man lugnt säga. När det närmar sig riksdagsval kommer UMR att ordna en tvåspråkig valdebatt med fokus på deras ståndpunkter. Matar berättar att de ska försöka sända den på webben också, men allt är inte klart ännu.

UMR vill påverka på lokala plan och har därför flera olika lokalgrupper för att göra detta möjligt. Dessa finns i Helsingfors, Åbo, Vasa och Jakobstad och med flera på kommande. Så om man vill vara med och påverka är det helt möjligt, oavsett var man bor. Om man är intresserad av att bli medlem men vill vara av en ”tyst partner” är det också möjligt. Ännu i år är det gratis att bli medlem och man blir det enkelt via deras hemsida. Man kan även vara med och delta i olika program, eller till och med vara med och ordna om man så vill. Alla är välkomna säger Matar.

– Alla är lika värda och alla har rätt att vara det också. Det är det som vi vill lyfta fram med vår organisation. 

Europas falska text

JOHANNES JAUHIAINEN

Bild: Evelin Kask

multikulturalism

Demonstration i Berlin i efterdyningarna av attentatet mot Charlie Hebdo. Bild: Zeitfixierer/Flickr

Paris – hem för afrikaner, judar, araber, kabyler och européer. En vacker bild som verkar vara sann, men efter en närmare granskning visar sig multikulturalismen vara mer komplex än vad man skulle tro.

DET TALAS MYCKET OM en så kallad dubbelkultur. Tvåspråkiga finlandssvenskar kan uppleva sig kluvna mellan en typisk svensk- respektive finskspråkig släktgren. Dock skulle jag påstå att jämfört med de frågeställningar som invandrare (må det sedan vara första eller andra generationen) måste bearbeta gällande en delad identitet så är vår tvåspråkiga finlandssvenska självuppfattning en enkel fråga.

Vid Stockholms Universitet har det skrivits två pro gradu-avhandlingar om uttrycket “mellanförskap”.

Begreppet kan användas som ett alternativ till “dubbeltillhörighet” eller “utanförskap”. Enligt en forskarstuderande vid Helsinfors universitet är mellanförskapets grundtanke att identiteten inte är någon både/ och-dialektik, utan snarare en varken/eller-lösning.

Med andra ord består inte identiteten av varken A eller B, men en tredje grupp C. Begreppet är fortsättningsvis väldigt oteoretiserat, men jag är säker på att det kommer att börja göras mer och mer forskning i ämnet.

INSLAG AV MELLANFÖRSKAP åskådliggörs i Elisabet Leuvreys dokumentär La traversée (2013). Filmen skildrar passagerarna som ständigt pendlar med färjan mellan Marseille och Algiers. I Frankrike är de algerier och i Algeriet fransmän. I filmen diskuteras känsloladdade och konkreta frågor gällande den kluvna identiteten som t.ex. vilket land man skall begravas i, då man inte hör hemma i någondera.

Lydia Guirous, är en kabylsk författare som numera är bosatt i Frankrike. Hon hävdar att “Det inte finns någon äkta dubbel identitet, och allt annat är bara skitsnack”. Tesen är att de grundläggande samhällsnormerna ger en invandrare väldigt få modeller för att skapa en mångkulturell identitet.

Antingen anammar man den nya, i detta fall franska kulturella identiteten, till hundra procent. Vilket leder till lidande. Eller så gräver man sig djupare i en kulturell skyttegrav och klamrar sig fast vid vissa delar av ens ”ursprungliga” kulturell arv, vilket i värsta fall leder till isolation och radikalisering.

Problemets kärna är att valet blir mellan dessa motpoler då de flesta invandrares självuppfattning oftast landar någonstans där emellan, spektrumet är väldigt brett.

GUIROUS FLYTTADE VID SEX ÅRS ÅLDER till Frankrike för att komma till ett “lovat” land men säger att drömmen blivit allt annat än vad hon tänkt sig.

I sin senaste bok “Allah est grand, est la republique aussi” (Ungefär: Allah är stor, men även republiken), talar hon om den post-kolonialistiska bördan många invandrare bär med sig och hur en radikaliserad islam förstör landet som för henne representerade frihet.

Enligt Guirous handlar det om islams identitetskris som grundar sig i Frankrikes kolonialism i Maghreb. Allt detta samtidigt som hon saknar dofterna och smakerna av Kabylien. Äkta

multikulturalism och frihet kan enligt Guirous uppnås, men på vissa villkor, bland annat genom jämställdhet och sekularism.

Attentaten mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo väckte frågor gällande multikulturalism och etnicitet. Gärningsmännen Saïd och Chérif Kouachi växte upp som föräldralösa av algeriskt ursprung i den franska huvudstadsregionen, största delen av sin ungdom blev de bollade mellan diverse ungdomsanstalter.

Enligt France24:s intervjuer hade Cherif, den äldre brodern en profil som snarare kunde beskrivas som “En gräsrökande pizzaleverantör som drömde om att bli rappare, drack öl och dejtade tjejer än en skäggig salafist". Sedan förändrades allt, tron blev en större del av livet, Cherif åkte till Jemen och resten är historia.

TROTS GUIROUS, TILL OCH MED AGGRESSIVA, SYN på multikulturalismen vänder hon inte kin-

den för den inter-etniska solidariteten som finns i Frankrike.

Ett exempel är de sjuttiotusen franska muslimer som stred mot Nazitysklands ockupation samt Paris moské vars underjordiska grottor fungerade som gömställen för judiska barn.

Slutligen, för er som upplever att det är jobbigt att “tjata” om etnicitet och kulturella roller. Föreställ er ett liv som kretsar runt dessa frågeställningar – eftersom man blir påmind om dem varje dag. 

9

Jessica studerar på Arcada men är nu på utbyte i Köpenhamn. Följ hennes resa på jessicabeyondhelsinki.tumblr.com

Modemecka och studieliv

– en ny start i Köpenhamn TEXT & BILD

JESSICA BLECHINGBERG för att jobba. Jag kom tillbaka till Finland och inledde mina studier i företagsekonomi i Helsingfors. Tidigare i höst när vi hade info om utbytesstudier kom lusten av att åka utomlands tillbaka. Det var nu eller aldrig.

Alternativen var många men jag kände mig dragen till Köpenhamn. Jag hade besökt staden flera gånger tidigare och visste att jag en vacker dag skulle flytta dit. Och så blev det.

Den sjuttonde januari landade mitt flyg på dansk mark och det kändes som om jag vänt en ny sida i mitt liv. Att börja året på nya marker, ny skola och ett nytt jobb kan ge dig en ordentlig spark i baken och den känslan är obeskrivbar. Äntligen var jag här och om några dagar skulle jag inleda mina marknadsföringsstudier som en utbyteselev vid CPH Business Academy och jobba vid sidan om studierna.

FÖR TVÅ ÅR SEDAN HADE JAG ÅKT TILL LONDON

som intressanta föreläsningar med människor i branchen och fina utställningar. Hela veckan var en enda stor upplevelse full av inspiration.

Enligt en undersökning som gjordes 2013 av Earth Institute of New York’s Columbia University finns det gladaste och lyckligaste folket i Danmark. Vad kan det bero på? Varför är de så lyckliga? Danskarna säger själva att det beror på att de har Carlsberg.

Personligen tror jag att det beror på att de cyklar och rör på sig mycket varje dag. Det är en livsstil. Bor man i centrum av Köpenhamn är det cykeln som gäller. Jag hade ju inget annat val än att skaffa en cykel själv genast när jag kom hit. Lite vardagsmotion skadar aldrig. Danskarna cyklar i både regn och rusk och man kommer snabbare fram med cykeln än vad man gör med kollektivtrafiken, tack vare de fina cykelvägarna.

JAG ANSER ATT KÖPENHAMN ÄR NORDENS mecka när det kommer till mode och design. Det var en av orsakerna varför jag kände mig så dragen till staden, eftersom jag har en stor passion och intresse för det.

Efter att ha spenderat två veckor i Köpenhamn var modeveckan, bättre känd som Copenhagen Fashion Week, i full gång. Modeveckan i Köpenhamn är det största modeevenemanget som arrangeras i Norden och norra Europa. Centrum kryllade av modemedvetna människor, bloggare, fotografer, inköpare och designers. Copenhagen Fashion Festival erbjöd en massa trevliga evenemang för det danska folket, så

HELA KÖPENHAMN ÄR UPPDELAT i olika delar. Alla är av olika karaktärer och erbjuder på unika upplevelser. Köpenhamn har ett helt fantastiskt utbud av små härliga butiker, caféer, bagerier och restauranger. Bara att äta lunch ute på stan är en upplevelse. Ett hett tips är Torvehallerne vid Nørreport som erbjuder färska luncher och härliga matdiskar. Vesterbro, Köpenhamns meatpacking district erbjuder på mysiga och ekologiska restauranger medan City erbjuder på de härligaste vintage- och designbutikerna.

Varje dag upplever man nya ställen och man blir aldrig trött på Köpenhamn. Afterwork är

10

vanligt och nattlivet är även någonting helt annat än vad det är hemma i Helsingfors. Man kan gå ut vilken dag i veckan som helst. Staden är som en mix av Berlin och Amsterdam. Perfekt.

I Köpenhamn bor många studerande i så kallade kollektiv. Man har sitt eget rum och delar kök och vardagsrum med en massa människor. Det var någonting helt nytt för mig och en erfarenhet jag rekommenderar andra människor att pröva på. Först var jag skeptisk, jag trodde det skulle bli svårt att dela kök och vardagsrum med 20 andra personer men det har varit allt annat än svårt. Vi har haft det jätteroligt. Man är aldrig ensam och man lär sig att bo med andra. Man är som en enda stor familj.

Att studera i Köpenhamn skiljer sig inte så mycket från studierna hemma i Finland. Det är föreläsningar, man gör en massa grupparbeten och har en massa presentationer i klassen. Största delen av alla prov är muntliga prov vilket var någonting helt nytt för mig. Jag har märkt att det finns en större diversitet av européer i klassen än vad det gör hemma i Finland. Köpenhamn är populärt i Europa och ses som en stad med många möjligheter. En riktig framtidsstad.

Köpenhamn är mer europeiskt och internationellt än Helsingfors. Men det gläder mig ocskå att se hur Helsingfors bli mer och mer internationellt år för år.

Mer än hälften av min tid är kvar, våren kommer.

Det blir varmare väder och ljusare dagar och jag orkar knappt vänta och se vad Köpenhamn har att erbjuda.

Det blir bara bättre dag för dag. 

Made in Aalto:

Sportskor som visste mer

Aalto-universitetets studerande har skapat smarta sportskor som kan navigera och vibrerar när det är dags att ändra riktning. Har du en idé som du vill utveckla? Hos oss har du frihet att lyckas. Kanske därför rekommenderar totalt 96 procent av våra alumner Aalto-universitetet som studieplats.* Ansök till kandidatprogrammen 17.3–9.4.2015 Information om alla 30 utbildningsprogram inom teknik, konst och ekonomi samt hur du söker finns på adressen: aalto.fi/studies/welcome

11

* Källa: Alumnenkät, Aalto-universitetet 2011

11 11

Novias beslut om scenkonst upprör:

”Vi behöver kultur för fan!”

TEXT & BILD

JENNA VIERINEN

Det har blivit klart att utbildningen scenkonst på Novia tar paus. Det betyder att utbildningen fortsätter tills vidare men de tar inte in några nybörjare hösten 2015 och 2016. Beslutet har fört med sig blandade känslor och rädslan för att scenkonstutbildningen ska försvinna helt börjar bli påtaglig. Studentbladet träffade scenkonststuderande Sannah Nedergård för att få en insyn in vad studerandena tycker om beslutet.

BESLUTET OM ATT TA PAUS MED INTAGNINGARNA

av nya studerande till scenkonstlinjen på Novia väckte många reaktioner. Sannah Nedergård studerar tredje året på scenkonst i Vasa och sitter också i scenkonstens ämnesförening MASK:s styrelse. Nedergård är av den åsikten att det tills viss del är smart att Teaterhögskolan tar in vartannat år och Novia tar in vartannat år. Svenskfinland inte är så stort och det finns inte så många jobb för dramainstruktörer i Finland.

– Det som jag däremot tycker är problematisk är att de ska pausa i två år. Människor med erfarenhet när det kommer till pauser i utbildningar har berättat att de ofta inte startas upp igen och läggs på is.

Sedan är det ingen som har tillräckligt med initiativ för att ta tag i utbildningen igen. Men vi får verkligen hoppas att de håller vad de lovat nu och att scenkonst fortsätter efter 2016.

MÖJLIGHETEN OM ATT FLYTTA HELA UTBILDNINGEN

till Jakobstad i stället för att lägga ner helt i Vasa har varit en del av denna diskussion men både bland lärare och också studerande är åsikten att detta skulle försämra kvaliteten. Till Svenska Yle säger scenkonstläraren Gabriela Alisch det skulle bli svårare att få ämneslärare inom vissa områden då, eftersom många jobbar i Vasa och har svårt att vara på två ställen samtidigt. Alisch säger också att den konstnärliga kvaliteten skulle försämras, vilket är något som Nedergård håller med om.

– Det kan vara en fin idé med kulturutbyte mellan linjerna i Jakobstad, men i sådana fall går vi miste om mycket kulturliv som finns i Vasa. Jag vill inte säga något ont om Jakobstad och de utbildningar som finns där, men jag talar hellre för att vi stannar i Vasa.

Kulturutbudet här i Vasa är så mycket bättre för det finns två stycken professionella teatrar. Även om vi inte blir skådespelare utan dramainstruktörer så är det så viktigt att ha stimulansen av teatrar för det väcker så mycket nya idéer och inspiration, och det är det vi behöver för att själva kunna utvecklas som dramainstruktörer.

Det är inte första gången scenkonstutbildningen är och nosar på dessa territorier. För cirka fyra år sedan

12

var det tal om att scenkonstutbildningen skulle flytta till Jakobstad, och då ”vann” scenkonst beslutet om att stanna i Vasa. Ekonomin är just nu en städning påverkade faktor och det skall sparas in på saker i hela landet.

– Man känner sig lite åsidosatt och väldigt hjälplös med att veta vem man ska vända sig till för att kunna påverka. Om man ställer frågor till chefer och enhetschefer om beslutet så känns det som om svaren går långt förbi själva frågan. Det känns som om vi har ett politiksnack på gång, tycker Nedergård.

NÄR DET KOMMER TILL UTBILDNINGAR handlar det ofta mer än något annat om pengar. Om det är lönsamt för skolan, efterfråga versus lönsamhet och så vidare. Nedergård är helt av den åsikten att Novia och beslutsfattarna i frågan åsidosätter studenternas bästa och prioriterar pengarna. Hon tycker inte det känns som en skola längre utan en fabrik eller företag.

– Idag är allt så inriktat på produktivitet och det är nästan så att skolor i dagens läge inte längre är just skolor, utan fabriker som producerar kugghjul till sina maskiner som ska hålla i gång och pumpa ut produkter. Det tycker jag är synd, för att kultur behövs för fan, och konst också. Kugghjulen behöver stimulans och vem är det då som stimulerar om alla kulturutbildningar försvinner.

2017 kommer lagen om att drama ska ingå i grundutbildningarna träda i kraft. Om scenkonst försvinner, försvinner också dramainstruktörerna, det vill säga de som är mest kvalificerade för att undervisa drama. Det har diskuterats om att någon enstaka kurs i drama ska läggas in i klasslärar- och pedagogutbildningarna men är det tillräckligt? Nedergård anser att den mängden av utbildning i drama är alldeles för lite för att undervisningen i framtiden ska hålla en sådan nivå att den är givande. Eleverna behöver också få något ut av dramalektionerna, och det ska inte bara vara lektioner där man ”leker lite”.

– DRAMA HAR EN DJUPARE MENING, att beröra och påverka människor utan att de vet om det. Därför behövs mer kunskap än någon enstaka kurs, säger Nedergård.

Sannah tycker att det lyssnas alldeles för lite på studerandena, och att beslutsfattarna dansar runt frågorna så fort någon försöker få en förklaring.

Nu är det väl bara att vänta och se vad som händer med scenkonst. Kommer de börja ta in nya studerande hösten 2017, kommer utbildningen att vara kvar i Vasa eller kommer den flyttas till Jakobstad tillsammans med Novias andra kulturutbildningar? Även om beslutet inte ligger helt i Novias händer och det är inte bara Novia som bär ”skulden” för dessa beslut, så är det ändå Novia som får ta smällen om de framtida besluten har en negativ utgång. Och vad händer då med deras trovärdighet? Kommer Novia att kämpa för att ha kvar scenkonst eller satsar de hellre på utbildningar inom teknik och vård istället för kultur? 

Emelie Zilliacus, Sofia Wredlund, Lukas Lindgård, Evelina Kulp, Joonas Vartiainen, Emilia Gustafsson, Josefine Fri Bild: Västa Nylands Folkhögskola

text

JENNA VIERINEN

Kvinnorna i Peer Gynt Den 19 mars har pjäsen Peer Gynt premiär i Karis. Det är teaterlinjen på Västra Nylands Folkhögskola som har lagt upp den som slutproduktion. De har lagt mer fokus på kvinnorna i pjäsen och de har gjort en mer energisk och färgsprakande tolkning av denna 1860-tals pjäs.

PJÄSEN PEER GYNT ÄR VÄLDIGT aktuell eftersom den behandlar narcissism, vilket man bra kan koppla till dagens samhälle, säger Evelina Kulp, en av studerandena på Teaterlinjen.

I pjäsen får man följa med mannen Peer Gynt genom drömmar, val och livets resor. Både ödets ständiga närvaro och den absurda verkligheten. När den skrevs var det inte så stor fokus på kvinnorna, även om många av birollerna är kvinnor. Detta är något som studerandena på VNF varit tvungna ändra lite på lyfta fram lite mer deras produktion.

– Pjäsen är fyll av starka självständiga kvinnoroller som är väldigt måna om sin egen styrka och allt som annars bara cirkulerar kring Peer så har skalats ner, berättar Joonas Vartiainen.

PJÄSEN ÄR VÄLDIGT MÅNGSIDIG vilket har gett studerandena mycket att jobba med. De har både studerande från Modelinjen som gör kläder, och studerande från Inredningslinjen som gör scenografin. De vill ha en visuellt snygg och aktuell pjäs.

De är tio stycken på klassen som har levt på och med varandra dygnet runt i snart ett år. De var helt obekanta från början så att jobba så intensivt med varandra har varit en utmaning för dem, men också väldigt lärorikt. Peer Gynt blir avslutningen på deras år tillsammans.

De har dessutom satsat lite extra på slutproduktionen i år, eftersom Teaterlinjen fyller tjugo i år. Det är den enda svenskspråkiga folkhögskoleutbildningen i teater i Finland, en legendarisk utbildning som många av våra stora finlandssvenska skådespelare gått på.

EFTER UTBILDNINGEN är det många studerandena

som vill fortsätta studera teater, men utbudet i Finland är inte så stort, speciellt inte om du vill studera teater på svenska. Beslutet om att det inte tillkommer några nybörjarplatser till Novias scenkonstutbildning upprör.

– Det bara visar att det är ett steg i fel riktning, speciellt när det inte finns något utbud i Finland att på studera teater på svenska. Och det är otroligt synd, säger Josefine Fri.

Scenkonstutbildningen var ett naturligt val för de flesta eftersom teaterhögskolans antar så få och konkurrensen till den är mycket högre än scenkonst.

Besvikelsen bland studerandena är stor och de förstår inte varför det dras ner på ännu en svensk kulturlinje, eftersom utbudet redan är så litet. Alla studenterna på VNF hoppas att scenkonstutbildningen ska få vara kvar så att det ger möjligheten att flera kan studera teater på svenska.  PEER GYNT av Henrik Ibsen Regi: Tom “Wasker” Lindblom. Översättning: Lars Forssell . Skådespelaren: Sofia Wredlund, Emelie Zilliacus, Ellen Beukelman, Evelina Kulp, Emilia Gustafsson, Josefine Fri, Lukas Lindgård, Joonas Vartiainen, Jessica Österberg.

För mer information om pjäsen och datum för föreställningen klickar in dig på deras Facebook sida .

13

Ta det som en man

Beväringarna på bilderna är Dennis Heinonen (till vänster) och Kevin Sjöholm (till höger).

Finland är ett av de sista länderna i Europa som håller fast vid allmän värnplikt. Nanó WalleniusVerthongen funderar i sin krönika på hur unga män påverkas av att att rycka in i statens tjänst.

TEXT & BILD

NANÓ WALLENIUSVERTHONGEN

ÅRET ÄR 2007. Som den hormonstinna 16-åring jag var grät jag som ett barn när min värnpliktiga pojkvän lämnade mig ensam på tågstationen.

Jag hade snaggat hans hår dagen innan. Om och om igen försökte jag intala mig själv att det är okej att inte ses varje dag. På kvällen reste jag till några bekanta på Kungsholmen i Stockholm för att få annat att tänka på.

Detta visade sig inte vara någon lysande idé – det tog inte många dagar innan det brast för mig. Jag rusade ner till Kronobergsparken och satte mig på en jättestor sten och bara grät. Samtidigt sms:ade min pojkvän åt mig att han inte orkade längre. Han

14

”Jag hade snaggat hans hår dagen innan.

Om och om igen försökte jag intala mig själv att det är okej att inte ses varje dag.”

hade egentligen velat välja civiltjänstgöring, men hans pappa hade tyckt att det var tjafs. Att rycka in i militären hör till att vara man!

SEDAN DENNA TONÅRSDRAMATISKA EPISOD

är jag fascinerad av militärtjänstgöring – så pass fascinerad att jag valt att inkludera det i mitt magisterprojekt i konst. Jag finner kopplingen mellan det manliga könet och militära angelägenheter ytterst intressant.

Det är en slags naturlig självklarhet att män och militär går hand i hand, och att det förvandlas till ett stolthetsmoment när man “tjänar sitt fosterland”,

samtidigt som att “tjäna världen” inte väcker samma solidariska känslor hos lika många.

Nog för att FN:s kommitté för mänskliga rättigheter redan kritiserar Finland för ovanligt långa militära tjänstgöringstider, men tänk vilket ramaskri som skulle bryta ut ifall Finlands alla kvinnor också blev värnpliktiga!

Denna hypotetiska reaktion skulle troligen bekräfta vad jag tror är samhällets syn på kön. Jag tror att många har en ganska konservativ åsikt när det gäller vad män eller kvinnor är kapabla att gå igenom eller “menade för".

NÄR MAN RYCKER IN I MILITÄREN klär man alltså på sig en könsroll. Å andra sidan har jag fått höra ett flertal positiva kommentarer om att rycka in. Det var kanske just i armén de första mötena mellan olika samhällsklasser ägde rum.

Plötsligt hade alla kommit till en plats där nya, militära hierarkier rådde.

Eftersom alla bär samma kläder och därmed saknar en yttre identitet att gömma sig bakom,

”Tänk att man ska vara 18 år för att lära sig ta livet av andra människor, medan man ska vara 21 år för att köpa starksprit!” träffar man människor man annars kanske inte skulle lära känna. Än idag skapas det möten mellan beväringar från olika bakgrunder och områden på brigaderna runtom i landet. På ytan finns det ingenting som skiljer rekryterna åt.

Alla är en del av den gråa, eller kanske snarare gröna, massan – en statens ägodel som disciplineras på en avskild plats någonstans ute i en skog.

BEVÄRINGARNA JAG HAR FÅTT ÄRAN att lära känna och fotografera har varit av en mängd olika åsikter. Några har drömt om denna tid sedan barndomen medan andra har kommit med ytterst cyniska kommentarer – ”tänk att man ska vara 18 år för att lära sig ta livet av andra människor, medan man ska vara 21 år för att köpa starksprit!”

För min egen del känns det omvälvande att ha blivit tjugo-någonting och se dessa unga pojkar axla en roll som jag tycker känns problematisk.

Den allmänna värnplikten är ett resultat av en orolig värld där våld och krigföring är ett normaliserat sätt att lösa konflikter på.

Jag hoppas fortfarande på en värld där vapen så småningom kunde ersättas med någonting annat. 

Skribenten studerar fotografi vid KASK Antwerpen, genusvetenskap vid Åbo Akademi och kinesiska vid Turun Yliopisto.

15 15

”Som att klä av sig naken” TEXT & BILD

NIKLAS EVERS

Innan flytten till Rom hade Freja Lindeman som längst varit utomlands i två veckor.

Vad skulle du göra om du hade ett år på dig för vad som helst? Freja Lindeman gjorde som Ibsen, Strindberg och Lagerlöf gjort innan henne och reste till Rom för att leva konstnärsliv. Under våren visas delar av det livet i andra säsongen av Yle Fems tv-serie Mitt nya land.

ROM VAR ALDRIG PLANEN. När Freja Lindeman sökte en praktikplats utomlands via Svenska kulturfonden tog hon det säkra för det osäkra. Konkurrensen om platserna i London och New York är hård och Rom lät för bra för att vara sant så hon satsade på trygga Köpenhamn i stället. Men mot alla odds fick hon avslag på ansökan till Danmark och blev antagen till sitt andra alternativ, att tillbringa ett år med konstnärer i Rom. – Det blev jätte hård press när jag fick reda på att jag hade fått platsen. De meddelade bara en och en halv månad innan jag skulle åka iväg för ett år.

Så i januari 2014 drog hon till Italien. Arbetspraktiken bestod i att jobba som assistent på Skandinaviska föreningens konstnärshus i Rom, ett residens för nordiska konstnärer i behov av ett miljöombyte.

Konstnärer som Henrik Ibsen och Selma Lagerlöf har i tiderna sökt inspiration på samma ställe.

– Jag kände mig nordisk och inrutad och tänkte det kunde vara bra för mig att pröva på en helt ny kultur.

TANKEN VAR ATT DEN SÖMNIGA NORDBON skulle ruskas till liv av den italienska kulturen. Stereotypen av de passionerade italienarna lockade och visade sig till viss del vara sann. Busschaufförernas eviga strejker, de sega italienarna och vännerna som åkte bil i timmar bara för att smaka på någon farmors

16

hemgjorda glass tvingade henne ur sin bekvämlighetszon.

– Jag skämtar inte, det var precis så! När allting hela tiden skiter på sig går det inte att vara en inrutad nordbo längre.

Lindeman såg chansen att göra precis vad hon kände för under året 2014. Resultatet blev en djupdyk-

”När allting hela tiden skiter på sig går det inte att vara en inrutad nordbo längre” ning i stadens bohemkultur. Kulturproducenten från Finland började yoga, gå på utställningar och knöt kontakter med kulturpersonligheter i staden. Favoritstället blev Pigneto, ett område med billig öl och livlig musikscen, som hon själv beskriver som ett litet Berlin. Hon berättar att den nya livsstilen gav henne tid att vara ensam och reflektera över livet.

– Jag kan säga att jag funderat en hel del, men vet inte om jag kommit fram till någonting.

FÖR ETT ÅR SEDAN VAR CASTINGEN för tv-serien Mitt nya land i full gång. Lindeman hade då hunnit bo i Rom i flera veckor och valde att nappa på betet.

Hon skickade in en ansökan, intervjuades via Skype, och blev till slut en av fem korrespondenter i programmet. Totalt hade programmet fått in 95 ansökningar från den finländska diasporan.

– Den främsta orsaken till att jag sökte var chansen att få en del av mitt liv i Italien förevigat och kunna visa hur det var. Men visst var det ovant i början. Det kändes som att klä av sig naken.

När Studentbladet träffar Freja Lindeman har hon bott i Finland i cirka två månader. Enligt henne är det långt ifrån tillräckligt med tid för att bearbeta alla intryck som året i Italien gav.

– Just nu känns Rom som en avlägsen lyxbubbla. Ännu medan jag bodde där funderade jag för mig själv om jag någonsin kommer att förstå vad jag varit med om.

Processat eller inte så kommer delar av hennes liv från och med våren att sändas i elva avsnitt på Yle Fem. När allt material från den tio dagar långa inspelningsperioden i september är nedklippt blir det total 50 minuter tv om Italien med Freja som värd.

I april har serien premiär på tv, kommer du nu att kolla på dina avsnitt?

– Jag borde ju säga ja... men jag kommer nog inte att göra det. 

Schyman vill väcka F-rörelsen i Finland

bild text

FRIDA LÖNNROOS

VILHELMINA ÖHMAN

Den fjärde februari arrangerade Unionen för tredje gången F-klubben med Gudrun Schyman som gäst och Studentbladet var på plats. Biljetterna var slutsålda, 200 människor fick plats i Metropolias utrymmen på Bulevarden i Helsingfors och stämningen var minst sagt upprymd. Bakom mig satt två äldre medlemmar från Unionen som sade: “Det är många unga som har vaknat. De behövs.”

17

Under F-klubben lanserades en kampanj inför vårens val. På feministisetvaalit.fi kan man göra ett röstningslöfte om att rösta feministiskt i kommande val. Där finns också kandidaterna som för fram feministiska värdering samlade från olika partier.

Facebook: Naisasialiitto Unioni, Feministiset vaalit #feministisetvaalit

18

UNIONEN (KVINNOSAKSFÖRBUNDET UNIONEN RF.) är en obunden feministisk förening som varit

verksam sedan 1892. Unionen ordnar seminarier och diskussionstillfällen i aktuella ämnen och till årets första F-Klubb hade de bjudit in Gudrun Schyman, partiordförande för Feministisk initiativ i Sverige, för att tala om maktstrukturer, diskriminering och ett möjligt feministiskt parti i Finland.

Schyman har varit aktiv inom Vänsterpartiet sedan 1977 och blev partiordförande 1993, en post hon hade i tio år. 2004 gick Schyman ur partiet eftersom hon ansåg att de feministiska målen hon hade fortfarande sågs som sidofrågor från partiets sida.

Efteråt ville hon förklara för väljarna varför hon agerade som hon gjorde och påbörjade ett samtal med andra feminister genom att skriva Feministbrev. Dessa brev blev fler och fler och det hundrade fick rubriken “Under min livstid!” som ger besked åt läsaren när det är dags för ett jämställt samhälle.

– Jämställdhet, frihet från alla former av diskriminering, rätten att vara människa, rätten att vara fri i kärlek, rätten till ett självständigt liv, i gemenskap med andra, är ingen utopi. Det är den demokratiska utvecklingens innersta mening. Som jag ser det. Och jag ser det som behöver göras utifrån ett tidsperspektiv – under min livstid. Allt annat skulle vara ett förminskande av mig själv som människa. Stora ord i en förvissning om att livet är större.

SCHYMAN ORGANISERADE DÄREFTER ett ideo-

logiskt självständigt feministiskt arbete, med Tiina Rosenberg och Ebba Witt-Brattström, som så småningom blev partiet Feministiskt initiativ. 2014 blev ett succéår för Feministisk initiativ. Partiet gick från 1000 till 22000 medlemmar, har nu en ungdomsorganisation som är den tredje största i Sverige och en studentorganisation som växer nationellt. Flera partier i Sverige uttalade sig som feminister under och efter valet som en reaktion på FI:s framgångar.

FI mötte däremot också hård kritik under valåret för att inte ha redovisat en fullständig ekonomisk kalkyl och hur mycket de önskade reformerna, som kortad arbetstid, höjd pension, gratis kollektivtrafik och en jämställdhetsfond för att jämna ut löneskillnaderna i arbetslivet, skulle kosta.

Pengarna är bl.a. tänkta att tas från försvaret och genom höjda skatter.

Ett av FI:s mål är att försvaret ska dras ner med 10 miljarder kronor under en period kortare än tio år. FI har också fått kritik för sin energipolitik. Partiet verkar för en kraftigt höjd koldioxidskatt, för att alla fossila bränslen ska fasas ut, för att ingen ny storskalig vattenkraft ska byggas, för utbyggnad av vindkraft och solenergi samt för framtida förnybara energikällor.

– HELLO, HELLO, I’M CALLING the Finnish feminists!

Schyman börjar sitt tal under kvällen med att förklara att mikrofonen hon håller på att sätta på sig är en uppfinning av och för män eftersom män ofta bär kavaj har de någonstans att sätta dosan. Men Schyman är uppfinningsrik nog och sätter den i bh:n.

Schyman har sagt att feminism inte är en åsiktsfråga, utan en kunskapsfråga. Feminism är ett politiskt verktyg för att analysera makt. För att förtydliga uppbyggnaden av maktmönster och en omfattande diskriminering ritar Schyman upp tre figurer på tavlan och ber oss i publiken att rita av dem.

Den första är en socioekonomisk karta över samhället, den andra är idén om “vi och de” och den tredje är patriarkatets konstruktion.

KONFLIKTERNA SOM OUNDVIKLIGEN FINNS på grund av olika syn på rättvisa mellan samhällsklasserna löses genom politik och genom att partierna har respekt för demokrati, säger Schyman. I början var kvinnor inte välkomna i politiken eftersom de ansågs vara männens privata egendom. Politiken färgades därför av mäns syn på kvinnor.

När kvinnor äntligen fick komma med i beslutsfattandet fick de dock inte uttala sig i vad som helst, utan endast i kvinnosaksfrågor. Fortfarande i dag anses feminism och kvinnofrågor som privata, menar Schyman.

Den andra figuren ser ut så att till den stora gruppen “vi” hör de vita, de heterosexuella, de funktionsdugliga och män. Till den mindre gruppen “de” hör personer av annan etnicitet, hbtq-personer och kvinnor. Det som Schyman ber oss beakta med idén om “vi och de” är att kvinnor i verkligheten inte är en minoritet. Schyman anser att vi måste stärka kvinnornas grupp. Alla är inte glada för det, men många är det, säger Schyman.

– All denna kunskap måste tas in i politiken och det håller på att hända och det kommer att hända under min livstid.

EFTER SCHYMANS TAL FÖLJER några kommentarer av forskaren Anu Koivunen, som är insatt i de politiska diskussionerna i Finland och Sverige. Hon menar att den största skillnaden mellan Finland och Sverige är det politiska klimatet.

– Har vi politiker i Finland som är orädda? Som kan åsidosätta sig viljan att vara populär. Det kräver

”Hello, hello, I’m calling the Finnish feminists!”

mod att föra fram frågorna som Gudrun gör. Vi måste stöda dem som är orädda, säger Koivunen.

Sverige är just nu det enda landet med ett feministiskt parti, men Schyman tror att det kommer att gå som med de nu etablerade gröna partierna. I början sade man, hon också, att det inte behövs gröna partier. Miljöpolitik ansågs vara en sidofråga såsom feminismen i dag. Gröna partier var en dimension som inte fanns med i politiken och den gick över alla klasser och den här dimensionen håller också på att hända för feminismen menar Schyman.

– När miljörörelsen kom stod det snabbt klart att kunskaperna inom politiken inte räckte till. I dag är det ingen som påstår att hållbarhet inte skulle vara relevant. Jämställdhet kommer att bli lika självklart om tio år. Inte bara i Sverige utan i alla länder. Är Finland moget för ett feministiskt parti?

– Är Norge moget för ett feministiskt parti? Är Danmark moget för ett feministiskt parti? Dit ska jag nästa vecka förresten. Det är självklart och det är nödvändigt med tanke på att partier som är emot demokrati, utveckling och mänskliga rättigheter (säger hon och pekar på det nyss uppskrivna Sverigedemokraterna och Sannfinländarna på tavlan) växer. Vi måste värna om demokratin och det måste vi göra i hela västvärlden.

Hur ska man gå till väga för att inte bli stämplat som ett ensaksparti?

– Noggrant förklara sina förslag och sin politik. Det går att sätta på sig genusglasögon i alla sammanhang; i kulturpolitik, i miljöpolitik, i ekonomi, arbete, utbildning, hälsa, vård...

Vad kommer FI:s mål och utmaningar vara inför nästa val?

– Vårt mål är såklart att komma in! I riksdagen och i fler kommuner och landsting. Vi måste modernisera samhället; föräldraskapet, skolan, äldreomsorgen o.s.v. och komma bort från tanken om att vi alla måste vara som män. Jag brukar säga att ekonomi inte är allt, det är ett medel för att nå politiska mål. Vår största utmaning, på grund av att vi tagit ett så stort steg och vuxit så mycket, blir att organisera den nya rörelsen och få medlemmarna att känna att de behövs.

Vad är dina observationer efter din dag i Helsingfors, när du har lyssnat på toppolitikerna och varit här i kväll?

– De (politikerna) talar inte om konflikt, makt eller våld. De är rädda för konflikt och talade hela tiden om något annat. Det var en vilsen diskussion de förde, de kom inte med några lösningar och mumlade endast något om konsensus.

DE ANDRA GRUNDARNA till Feministiskt initiativ, Ebba Witt-Brattström och Tiina Rosenberg, har länge bott i Sverige men residerar numera i Helsingfors.

Jag fick också chansen att ställa dem några frågor kring ämnet.

Vad är de största skillnaderna mellan Finland och Sverige med tanke på feminism?

– Feminismens synlighet är större (i Sverige). Utrymme ges aldrig, det måste tas. Det har feministerna i Sverige gjort, säger Rosenberg.

– Mitt intryck är att det är högre i tak i Finland, det vill säga: här ryms alla feministiska riktningar.

De till och med samtalar ibland. I Sverige, som är ett konsensusland med en åsikt eller trend åt gången som alla följer, är det alltid det senaste som gäller.

Det är därför vi till exempel nu anses tycka att det opersonliga pronomenet “hen” ska lösa jämställdhetsproblemet. I verkligheten menar jag att man opererar bort det kvinnliga könet ur språket. Jag vet att “hän” finns på finska, men det betyder ju inte att jämställdheten är införd i Finland. Så länge vi lever i ett samhälle där “han” är högre värderat än “hon”, kommer alla att tänka “han” när det står “hen”, säger Witt-Brattström.

Finns det förutsättningar med ett feministiskt parti i Finland?

– Det beror på. Jag tror inte på ett kvinnoparti och är skeptisk till ett borgerligt “kvinnoparti”.

Allt beror på hur ett partiprogram skulle de ut: progressivt, ej värdekonservativt, intersektionellt, säger Rosenberg.

– Ingen aning. Ett feministiskt parti är inte lösningen, det är en nödåtgärd. Jag menar att feminism och jämställdhetsperspektivet ska genomsyra alla partier, alla frågor, säger Witt-Brattström.

TILLBAKA PÅ F-KLUBBEN AVSLUTAR SCHYMAN

med att påpeka att det är nu under ett valår som det är rätt tid för nätverk och opinioner. Kvällens syntes är att vi borde mobilisera de som vill förändra, organisera oss och stödja de som är orädda. Finland är inte jämställt och det är ingen åsiktsfråga.

– Allt utom passivitet är bra. Så det är bara att köra! 

19

Pubquiz deluxe AXEL BRNK bild ERIK ÅHMAN text

Några gånger i året samlas Ollisbesökarna kring något annat än att dansa på borden till tonerna av Rednex. “På veijin” är en Österbottnisk version av SVT-programmet På spåret i form av en krogshow.

HJÄRNORNA BAKOM PÅ VEIJIN heter Johannes Björkqvist och Rasmus Snåre. För tre år sedan fick de sin idé.

– Vi ville ordna en krogshow dit man kunde komma utan att dra huvudet fullt. Dit man kan komma med sina polare och vara sociala, säger Björkqvist.

Och visst märker man att det inte är en normal krogkväll. Känslan på Ollis är liksom mer av ett vardagsrum än en pub. Och det är inte heller någon simpel infotainment som tävlingen bjuder på.

Liksom På spåret handlar det om geografi och allmänbildning i form av kunskap om politiska ledare och populärkultur.

Filip Stén från Radio Vega. Veckoslutskommittén har vunnit de två senaste åren, så de borde ju veta hur man förbereder sig.

– Jag har nog gått igenom de österbottniska kommunerna för att lite fräscha upp minnet. Den sammanlagda tiden jag satt på förberedelserna är kanske 20 minuter. Jag går inte i skolan längre, jag har lämnat det bakom mig, säger Hansén.

– Tidigare år har vi klarat oss långt på den kunskap vi redan besitter. Popkultur, musik och film är våra starka sidor, säger Aldén.

– Men det måste vara mainstream. Vi kan inte så mycket om alternativt och konstnärligt, tillägger Hansén.

På spåret kallas för Sveriges svåraste frågesport - de tävlande paren sitter i varsin bur som ser ut som tågvagnar och får se på en inspelning av en tåg eller bilresa någonstans i världen.

Ledtrådarna på tio- och åttapoängsnivåerna är mycket kryptiska men blir gradvis enklare.

När de tävlande har en gissning drar de i nödbromsen och svarar. Sedan bjuds man på frågor med anknytning till de orter man kommit till.

att hålla koll på Österbotten varje dag til�lägger Stagnäs-Lund.

Vega tog hem kvällens vinst och gick vidare till semifinal. Veckoslutskommittén förlorade tyvärr på bristande kunskaper om sitt expertområde – film. Det märks att Johannes Björkqvist och Rasmus Snåre lagt ner sin själ i tävlingen som alltså ordnas för tredje gången.

– Vi har filmat alla resor själva så det blir ju nog en hel del jobb och kilometrar, säger Snåre.

Men vad har då På veijin som På spåret inte har?

– Vi har en massa dialekt och så känns det hemlagat, säger Björkqvist. 

”Vi ville ordna en krogshow dit man RADIO VEGA DELTAR för FÖR EN PAMPES är konförsta gången i På veijin. kunde komma ceptet välbekant eftersom – Jag har inte förberett man växt upp med svensk mig nånting egentligen. utan att dra TV. Fråga oss om innehållet Mest har jag psykat Magi Pikku kakkonen och vi ser nus, säger Stén. huvudet ut som frågetecken, men vi kan – Vi förlitar oss mest på den minnas detaljer ur Björnes magalilla talang vi har. Vi borde ju ha fullt.” koll på det eftersom sin med stor precision. vi jobbar med

KVÄLLENS TÄVLANDE I PÅ VEIJIN är Magnus Hansén och Nicke Aldén från Veckoslutskommittén på Radio X3M, och Ulrika Stagnäs-Lund och

20

Rasmus Snåre och Johannes Björkqvist leder På Veijin.

21 21

text

JONAH MCKEOWN

Your country our language LET’S BE HONEST HERE: most Americans fall short when it comes to speaking foreign languages.

As a resident of the midwest region of the United States, I can tell you that speaking English in the U.S. is not just practical- it’s a necessity.

The U.S. is home to 240 million native English speakers – about 80 percent of the population. There is no official national language, but the overwhelming majority of people simply cannot speak anything other than English.

There is no widespread desire or drive to learn another language.

Many Americans will never leave their country, and to them, sadly, learning another language is simply not necessary.

SO FAR, I HAVE ENCOUNTERED the exact opposite attitude in Finland. I arrived on the shores of an utterly foreign land, with the most minimal understanding of Finnish you can imagine. From the first day, I was astonished at how well the people here spoke my language – and their desire to make me feel welcomed and comfortable by doing so. Here I was, waltzing into a country 5,000 miles away from my home, basically taking for granted the fact that everyone was able to speak to me in my native language. I mean, who do I think I am?

It’s easy to assume that Americans are simply lazy when it comes to languages, but it’s worth looking deeper. A country like Finland, with its own distinct language spoken by approximately 5 million people, is up against a worldwide community where nearly half a billion people speak English. In today’s global society, speaking English is becoming more and more necessary. Secondly, pop culture from the United States has a massive influence on the wider world. From Hollywood to rap music to Netflix, people in foreign countries are consuming material in English almost constantly.

I’m sorry to say, besides the beloved Moomins, it simply doesn’t work the other way around.

n g i e r o f e v i e t c h e Trsp e p

I RESPECT THE PEOPLE OF FINLAND tremendously for their command of foreign languages. But I don’t think being born in Finland automatically makes you a language prodigy. I think people here understand the importance of learning languages to engage a wider global community, and the prevalence of foreign culture and influence help them enormously.

While speaking English does make it easy to communicate with foreigners when I travel, I can’t help feeling guilty, and frankly, spoiled.

Let’s just hope the basic Swedish course I’m taking this semester sinks in. 

22

text

LUIS BENALCAZAR

To fee, or not to fee?

THE ISSUE OF WHETHER OR NOT TO CHARGE international students tutiton fees has been

a hotly debated one in Finland recently. Up until December of last year, the current Finnish government was planning on asking Finnish universities to charge a minimum of 4.000€ per year in tuition fees for students from outside the E.E.A. Student unions and large sections of the community have been outraged by the proposal, arguing that such changes would act as disincetives for international students interested in studying and eventually working in Finland.

IT IS NOT SURPRISING TO HEAR SUCH LOUD

opposition to the proposals in a country that enjoys free education and public health.

Finland’s welfare benefits are the envy of the rest of the world (developed and otherwise), and there is something in that ‘envy’, it could be argued, that makes the issue all the more contentious.

On the one hand knowing that Finland’s education system is held in such high regard, is it fair for the Finnish tax payer to be paying for the tertiary eduaction of Non-Finnish citizens; students drawn from across the globe by the allure of a degree from a Finnish institution, with no expenses other than the cost of living?

Would the allure of attaining a ‘Finnish’ degree be enough to continue to attract sufficient numbers of International students, if tuitions fees were to be implemented? Or would it result in international student numbers to plummet?

Some argue, that the current system serves to incentivise tertiary study in Finland, and attracts international students that might otherwise look elsewhere for study opportunities.

IN MY VIEW, THIS ARGUMENT bases itself too strongly on an inherently self-conscious view of Finland as some undesirable Nordic back-water, with little to offer prospective foreign students other than a free-ride. Finland has much more to offer than this, and students outside the E.E.A. know it.

As has been demonstrated by institutions across the world, both in Europe and abroad: Any possible impact to international student intakes in Finnish universities could be effectively countered by using the proposed student fees, to establish scholarships and funds for international students who apply to study in Finland to act as incentives, whilst also providing another vital revenue stream for institutions.

Importantly, it would also give Finnish universities more capital to invest in marketing themselves to the rest of the world as truly ‘global’ forward-thinking universities with a strong emphasis on academic excellence and pioneering research. 

Luis Benalcazar is an Australian living, working and studying in Finland

23

SPORT

När Ryssland fick positivt skimmer text

MATS AHLNÄS

Jere Karalahti flyttade efter lite mer än en säsong i Jokerit till Svenska HV71 under hösten 2014. Bild: Matti Korpi/Jokerit

Raketattackerna i Ukraina har duggat tätt i över nio månader. Skottlossning har gått från något främmande till vardag i bland annat Donetsk och Mariupol. De östra delarna av landet har blivit en krigszon.

SÅREN FRÅN KALLA KRIGET HAR RIVITS UPP. Västs syn på Ryssland har kunnat liknats vid en babushkadocka. Presidenten Vladimir Putin har många dimensioner. Han tänker en sak, säger en annan och gör en tredje.

Omvärlden har kontinuerligt försökt greppa Putins hand. Förstå sig på Rysslands mäktige ledare. Den har misslyckats. Ett undertecknat avtal om vapenvila finns på bordet. Ändå fortsätter oroligheterna.

IDROTT ÄR OFTA EN BERÖRINGSPUNKT som ser bortom oro mellan nationaliteter. Samhällen kan förenas genom idrott, människor kan mötas utan vapen i händerna på en idrottsarena.

I motsats till den tveksamma inställningen mot de tyngsta världspolitikernas utsträckta händer, har rysk idrott greppat den blåvita idrottshanden i vinter. Ett av våra tydligaste idrottsvarumärken, ishockeylaget Jokerit, har precis genomfört sin första grundserie i ryskstyrda KHL. Jokerit har mått gott av sin flytt från FM-ligan till KHL. KHL har mått lika gott av Jokerit. Det trodde få på då Jokerit presenterade sin flytt österut under kaotiska former i juni 2013.

Helsingforslagets fjolårssäsong, den sista i Finland, blev en total katastrof. Ägaren Hjallis Harkimo köpte ihop det dyraste laget som FM-ligan har sett. Det

24

slutade med att Jokerit åkte ut innan slutspelsallvaret ens hade börjat. Hockeyfinland hånlog och var rätt nöjd över att slippa den högljudda jätten.

Nu är det ombytta roller. FM-ligan har inte varit speciellt bra den här vintern. Många mediokra matcher och framför allt ett svalt intresse har präglat säsongen. Publiksiffrorna har sjunkit som en sten.

Samtidigt har Jokerit fyllt Hartwallarenan gång på gång. Jokerit snittade knappt 11 000 åskådare under sina hemmamatcher i KHL. Sådana siffror kunde Harkimo bara drömma om då SaiPa, Lukko och Ilves kom på besök.

SANNINGEN ÄR GIVETVIS INTE SVARTVIT. Årets

Jokerit är det överlägset bästa – och dyraste – laget som finländsk ishockey har haft.

Det här hade inte varit möjligt utan de ryska affärsmännen som köpte Hartwallarenan och 49 procent av aktierna i Jokerit. Utan de ryska plånböckerna hade Jokerit inte spelat i KHL. Familjen Rotenberg garanterar pengar på Jokerits konton. Klubben har haft möjlighet att samla ihop en intressant spelartrupp och slumpa bort billiga biljettpaket till hemmamatcherna mot de sämre lagen.

De metoderna har gett en omedelbar succé. Jokerit har lyckats på alla tänkbara sätt den här säsongen.

Spelmässigt, resultatmässigt och publikmässigt har det varit en fullträff för klubben.

Alla parametrar hänger samman i den här ekvationen. Utan ett intressant lag, ingen publik. Utan framgångar, ingen publik.

Det är underhållande att gå på ishockey i Böle.

Folk från hela Finland har strömmat till Hartwallarenan för att uppleva KHL. Den marknadsföringen är nödvändig för en liga som har kantats av ekonomiskt trubbel och ett obefintligt tålamod på många håll.

ALLA LÖSA TRÅDAR I DEN RYSKA HÄRVAN knyts dessutom ihop i maktens korridorer. Flera av ryssarna som kopplas ihop med Jokerit eller Hartwallarenan finns med på EU:s och USA:s sanktionslistor.

Jokerit har påverkat det finländska samhället från sargkanten – med hjälp av ryska mellanhänder som bakbinds av världspolitiken. Klubbens vd Jukka Kohonen säger att den pågående krisen i Ukraina påverkar KHL och i förlängningen Jokerit.

Seriens framtid avgörs knappast på isen. Det är mer troligt att världspolitikerna stakar ut vägen.

Det är en uppenbar lögn att påstå att idrott och politik inte hör ihop. De håller varandra i handen.

Stadigt. 

SPORT

Globala sportevent – eller det vi sällan talar om när vi tittar på sport

text

LINA BONDE

Gästarbetare fyller liksäckar i Qatar och kvinnor i Saudiarabien är förbjudna att utöva sport. Kina och Kazakstan är de enda kandidaterna för vinter-OS 2022.

Stora sportevent kör över människors grundläggande rättigheter.

Bild: Pauli Carmody/Flickr MÄNSKORÄTTSAKTIVIST MINKY WORDEN, chef för globala initiativ på Human Rights Watch, HRW, talar om hur arrangörer och sponsorer undviker ansvarstagande.

Den olympiska stadgan, kapitel 6, fastslår att diskriminering är förbjudet i relation till den olympiska rörelsen. Ändå häktades hbtq-advokaten Anastasia Smirnova när vinter-OS i Sotji gick av stapeln ifjol.

Orsaken var att hon höll upp en banner med principen om icke-diskriminering.

– Smirnova hade haft ett möte med Internationella Olympiska kommittén, IOK, för att tala om hur Rysslands anti-gay lagar leder till en ohållbar situation för landets hbtq-personer. IOK hade haft möjlighet att agera i frågan, säger Worden.

DET SOM GJORDES VAR INTE TILLRÄCKLIGT. Lagen finns fortfarande kvar. I dag är det också förbjudet för ryska transpersoner att köra bil, vilket kunde förhindrats om IOK utövat större påtryckningar i Sotji. Hur är det möjligt att länder som inte respekterar mänskliga rättigheter gång på gång utses som värdar för internationella sportevent?

– Logiken haltar när det kommer till IOK. Norge var en kandidat för vinter-OS 2022, men drog sig ur. Kina och Kazakstan kvarstår. De suktar efter att stå värdar för megasportevent eftersom det ger dem ökad internationell publicitet. Kina är känt för att utnyttja utländsk arbetskraft i stadionbyggen medan Kazakstan tyvärr visat tendenser för en liknande hbtq-politik som Rysslands. I båda länderna fängslas regimkritiker.

Men det är inte endast IOK som har svårt att följa

mänskliga rättigheter i sin policy. Fédération Internationale de Football Association, FIFA, kritiseras också skarpt av Worden.

GÄSTARBETARE SIGNERAR KONTRAKT som kräver att de betalar tillbaka resan till Qatar som bekostats av staten, någonting som kan ta åratal. Under tiden bygger de ny infrastruktur och fotbollsarenor till ett belopp av 200 miljarder amerikanska dollar. Worden påpekar att det inte endast är pengar som flödar in i mekanismen. Fotbollsstadion byggs på faktiska liv.

– Anonyma arbetare transporteras ut i liksäckar från Qatar. Det är inhumant. Väldigt lite görs. FIFA bär inte sitt ansvar i frågan.

Vad gör en organisation som HRW för att påverka IOK och FIFA? – FIFA och IOK är de två största sportorganisationerna globalt sett. Deras event leder till att brott mot mänskliga rättigheter eskalerar, men HRW bojkottar ändå inte dem. Vid bojkott frånsäger vi oss möjligheten att påverka deras policy. En tyst röst hörs väldigt dåligt i längden.

Worden berättar att diskriminering av mänskliga rättigheter tenderar att öka under megaevent. Förutom utnyttjande av arbetskraft och kvävda kritiska röster, nämner hon hur människor tvingas flytta när nya arenor byggs samt ignorans av pressfriheten som kritiska punkter.

En annan viktig del är jämställdhetsfrågor. Trots att Saudiarabien i OS 2012 lät två kvinnor tävla, är kvinnor fortfarande uteslutna från sport i hemlandet. Både som publik och deltagare.

Men en del saker har gått framåt. IOK har lärt sig

av kritiken från tidigare spel. Worden talar om hur IOK för ett par år sen inte ansåg att sport och mänskliga rättigheter hör ihop när HRW kontaktade dem.

Kritiken från Sotji har påverkat IOK. I december 2014 skrevs diskriminering på grund av sexualitet in i OS-stadgan. Även värdländernas kontrakt kommer att vara öppna för allmänheten i fortsättning. I kontrakten skriver man från och med OS i Sotji även in ett skydd för gästarbetare.

– Det finns förslag från HRW:s sida att OS med kort varsel skulle flyttas till ett annat land om inte värdländer visar att de uppfyller krav som ställs på dem, säger Worden.

WORDEN FRÅGAR SIG HUR EN IDROTTARE kan avstängas för dopning i flera år, medan de olympiska spelen upprepade gånger hålls i ifrågasatta värdnationer. Idrottare stängs av, men anti-gay lagarna i Ryssland kvarstår. Idrottare stängs av men kvinnor från Saudiarabien tillåts fortfarande inte sporta.

Idrottare kommer tillbaka efter dopingskandaler, men Kina var aldrig ute ur leken.

– Vi spelar med olika regler. Om IOK kan ha dopingkontrollanter borde de också utveckla system för att övervaka byggande av stadion och utöva påtryckningar mot värdnationer att respektera utsatta grupper.

Worden påpekar avslutningsvis att framsteg från IOK, tyvärr inte av FIFA i detta läge, ska uppmärksammas.

– Vinter-OS 2022 kommer att bli det ultimata beviset för om IOK tar mänskliga rättigheter seriöst, avslutar hon. 

25

SPORT

Nördarnas revansch

TEXT & BILD

NIKLAS EVERS

De som förr avfärdades som nördar har blivit professionella sportutövare, de stora turneringarna direktsänds på tv med inhemska kommentatorer och snart kan det bli möjligt för ”gamers” att få träningsledigt från armén.

E-sport håller på att slå igenom i Finland på allvar, men vägen hit har varit lång.

MÄSSCENTRET I HELSINGFORS FYLLS av tusentals uppkopplade datorer, ännu flera spelintresserade tonåringar och en svag odör av svett och energidryck. Det är andra dagen av LAN-festen Winter Assembly och veckoslutets professionella turnering i spelet Counter-Strike: Global Offensive, CS:GO, har precis dragit i gång.

Tidigare samma morgon har ett gäng spelintresserade Pargasbor satt sig i bilen och startat mot Helsingfors för att se sina idoler göra upp i turneringen. En av dem är Tony Karlsson, ordförande i den nygrundade föreningen Pargas Gaming Community, PGC. En förening för Pargasbor med e-sport som gemensamt intresse. Karlsson har en bra dag. Han är nöjd över att föreningens verksamhet vuxit och att den här typen av resor nu är möjliga. Han rör sig med ett ständigt leende på läpparna genom skärmhavet på Winter Assembly.

– Det är först nu som e-sporten på allvar börjar ta fart i Finland. Så här har det varit i Sverige i flera år, säger Karlsson.

E-SPORTEN LOCKAR BÅDE PUBLIK och spelare, eller ”gamers” som de själva föredrar att kallas, från hela Finland. Största delen av de som kommit till

26

Assembly för att spela är tonåringar, men bland publiken och de mer professionella spelarna är medelåldern högre. Karlsson berättar att han själv gärna skulle kommit hit för att spela, men ett evenemang

”Det är först nu som e-sporten på allvar börjar ta fart i Finland. ” som börjar på fredag passar dåligt ihop med jobb och studier. LAN-partyt med långa rader av datorer är ändå bara halva poängen med hela Assembly. Det som drar publikens, och numera också massmedias, uppmärksamhet är de professionella turneringarna. På Winter Assembly har Yle en egen scen, egna kommentatorer och egna experter. Yle sände också CS-turneringen från den svenska datorfestivalen Dreamhack i november, en sändning som lockade

över 100 000 tittare. Också Sveriges television jobbar för att få sända CS:GO turneringen från samma evenemang i år. Karlsson välkomnar satsningarna men påpekar samtidigt att attityderna mot gamers ännu är rätt dåliga.

– Det hela är ännu ganska stigmatiserat i Finland.

E-sport borde absolut tas mer på allvar och accepteras som en riktig sport. I Sydkorea dyrkas spelarna som gudar.

Men attityderna mjuknar i takt med att fenomenet e-sport växer och spelscenen i Finland har redan decennier på nacken. Då Assembly ordnades för första gången år 1992 i Kasabergets skola i Grankulla var det en renodlad demotävling. Tävlingen blev snabbt mycket populär och hade redan år 1999 tillräckligt många deltagare för att fylla Hartwall Arena i Helsingfors. I takt med att festivalen växte förändrades också konceptet och spelandet fick en allt större roll. År 2007 var e-sporten en så etablerad del av festivalen att den fick sitt eget evenemang, Winter Assembly, med huvudfokus på just spelandet.

SOM ALL ANNAN SPORT KRÄVER också e-sporten ett brinnande intresse och rätt förkunskaper för att kunna uppskattas till hundra procent. Efter matcherna

SPORT

Det ukrainska laget Hellraisers i semifinal mot svenska Ninjas in pyjamas.

står tonårskillar på rad vid den stora scenen i hopp om en autograf eller en selfie med sina idoler. Men för en utomstående skulle det vara omöjligt att känna igen proffsspelarna om det inte vore för deras lagskjortor och horden av fans som samlas kring dem.

Ett av fansen som tagit sig till Assembly med Pargas Gaming Community är Filip Lundsten. För honom var helgen fulländad redan då han steg in i Mässcentret och stötte på den svenska CS-legenden Robin ”Fifflaren” Johansson.

– Då vi kom hit för en stund sedan mötte jag Fifflaren och fick high-fivea honom. Lite starstruck blir man nog här, säger Lundsten.

Och han är inte den enda som är imponerad av de professionella spelarna. Johanna Heino, också hon spelare från Pargas, berättar att de stora internationella namnen höjer förväntningarna på den här typens evenemang. Speciellt turneringens förhandsfavorit Ninjas in Pyjamas, NiP, från Sverige.

– Det bästa skulle vara att få skaka hand med Heaton. Han är en tidigare spelare i svenska NiP och har sedan dess fungerat som manager och coach för laget, säger Heino.

TROTS ATT DE INTERNATIONELLA STJÄRNORNA

stjäl showen på Assembly händer det mycket på gräsrotsnivå inom e-sporten i Finland. Från att i drygt 10 år ha varit en lös sammanslutning av spelintresserade Pargasbor blev Pargas Gaming Community i februari 2014 en registrerad förening. Tidigare ordnade Pargasspelarna främst mindre LAN-fester med några tiotals spelare, men då deras flaggskepp, ÅboLANd, började locka över 100 deltagare uppstod behovet av en handlingskraftig förening.

– Nu när vi blivit mer organiserade växer

verksamheten. Vi har prickat in flera LAN i kalendern och den här typen av organiserade resor har blivit vanligare. Vid självständighetsdagen åkte till exempel 20 av oss upp till Malax för att delta i The Encounter, säger Karlsson.

The Encounter är ett spelevenemang som ordnas av Malax IT-förening och lockar runt 300 deltagare.

Karlsson bedömer att Malax IT-förening och PGC är de enda finlandssvenska föreningarna som sysslar med e-sport. Men trots att föreningarna verkar på små orter i skilda delar av Svenskfinland är de inte helt isolerade. Sedan den 5 februari är till exempel PGC medlem i Finlands egna förbund för e-sport, SEUL. Förbundet har funnits sedan 2011 och har ansvaret för att sammanställa ett finländskt landslag och ordnar också en e-sports gala varje år.

DEN 23 MARS KOMMER SPELSCENEN i Svenskfinland att ta ytterligare ett steg framåt. Då har det nya tv-programmet Kontroller premiär på Yle Fem. Programmet ska ta fasta på de senaste trenderna inom spelvärlden och göra underhållande ”talkshow-inspirerad” speljournalistik. Det femton minuter långa programmet sänds en gång i veckan och leds av radio- och humorprofilen Ted Forsström.

– Det ska bli jätte roligt. Gaming är mitt största intresse och det är ju roligt att få snacka om sådant man diggar, säger Forsström.

Kontroller kommer också att plocka in ett gäng spelare från Svenskfinland som ska vara med och recensera och diskutera nya spel. Under vintern har programmet fått in hundratals ansökningar av gamers som vill delta i produktionen. Kravet har varit att recensenterna ska ha koll på spelbranschen och dessutom har Kontroller speciellt efterlyst kvinnliga

spelare. Forsström ser fram emot en underhållande och dynamisk show.

– Jag har vuxit upp under hela spelutvecklingen, från de första konsolerna till dagens fotorealism som många yngre spelare är vana med i sina spel. Jag har därför en mycket bred syn på spelvärlden.

Enligt Forsström har spelandet blivit allt mer accepterat de senaste åren. Han tror det beror på att spel blir allt mer tillgängliga så att man inte längre behöver vara en ”nörd” för att kunna spela. Dessutom har den första generationen gamers nu blivit vuxna vilket stärker spelscenens roll.

– Nuförtiden kan vem som helst spela. Det räcker med att klicka på en ikon, sedan är det bara att köra.

När jag var tonåring fanns det situationer då jag fick dölja mitt spelande, det ansågs vara ganska nördigt att vara en gamer.

INNAN ANDRA SEMIFINALEN ska köra i gång på Winter Assembly har ett gäng yngre tonårskillar ställt sig på vakt vid sidan av scenen. De har skruvat loss sidokåporna från sina datorer för att få dem signerade av sina idoler. Roope Saarinen har redan jagat autografer från det inhemska 3Dmax. Han säger att Finland länge varit efter men att det nu sakta börjar vända för sporten.

– Det behövs mer sponsorer så att e-sporten kan få bättre synlighet. Vi är inte där ännu, men om bara några år så kommer också Finland att ha spelare i världstoppen, säger Saarinen.

Bara minuter innan semifinalen börjar lyckas han få autografer av det franska laget Titan. Då turneringen avslutas följande natt slutar Titan tvåa efter förhandsfavoriten Ninjas in Pyjamas som kammar hem prispotten på 25 000 dollar. 

27

Stympade noveller text bild

VILLE LINDHOLM

MONIKA BARGMANN/FLICKR

Studentbladets Ville Lindholm recenserar Mårten Westös novellsamling S om du såg mig då.

PROKRUSTES VAR EN OTREVLIG KILLE i antikens Grekland som skulle ha fått dåliga recensioner på hostelbookers.com, eftersom han som värdshusvärd stympade eller sträckte ut sina gäster så att de alltid skulle passa exakt in i hans säng.

Novellformen löper samma risk som Prokrustes kunder. Ofta märker man på en novell att den antingen är en förlängd dikt eller en förkortad roman.

I Mårten Westös novellsamling Som du såg mig då (Sets, 2014) kan man ibland misstänka det senare. Alla nio berättelser (förutom möjligen en) handlar om en nedräkning, ett väntande på någonting utanför storyn.

Novellerna slutar före vi når till det som man väntar på, vilket ger en cliffhanger-känsla. Som om novellerna egentligen bara var upptakten till en större, mer vidlyftig roman.

WESTÖS NOVELLER ÄR ANDETAGET som en kroppsbyggare tar

DET FARLIGT ULTRAMASKULINA vägs

upp t.ex. av pappaledighetens poster child, den romantiskt lagda och uppriktigt barnkära Kaj i berättelsen Riksväg ett. Det finns många sätt att vara man, vilket Westö onekligen intresserar sig för, då han också gett ut en antologi om just manlighet. Är då berättelserna rumphuggna Prokrustesromaner? Möjligen, ja. Åtminstone kan man säga att de står på egna ben, trots avhuggen rumpa. Men noveller brukar ofta p.g.a. sin korthet lämnas mer öppna och tolkningsbara. I stället gör den konkreta och entydiga berättarstilen i Som du såg mig då berättelserna till prydliga, njutningsbara men demystifierade paket; man blir inte kvar och funderar på dem efteråt.

Den exakta stilen klarar inte heller av att ge bilden av så mycket djup hos personerna, som ofta definieras av ett eller två väldigt tydliga persondrag. Man önskar att Westö med sina små, exakta penseldrag skulle ha tagit sig mer tid och utrymme. Skrivit en roman, kort sagt. 

”Är då berättelserna rumphuggna Prokrustesromaner?

Möjligen, ja.”

just före han visar fingret åt gravitationen och lyfter hundra kilo från bänken.

Men lyftet hinner aldrig komma.

Det är förberedelserna som är i fokus, ett försök att underlätta jobbiga saker som tornar upp sig i horisonten: brott, skilsmässa, förälderns död. Det är också frågan om tvekan inför det oåterkalleliga. Att kunna gå genom en dörr som kommer att låsas bakom en för evigt. För ibland ångrar man sig bittert efteråt.

Kroppsbyggande är faktiskt motivet i hela tre noveller. Som en kompis en gång sade gällande

28

styrketräning: “Man bara tränar och tränar, men vad tränar man inför?” I Westös bok tränar man för att känna sig stark och manlig nog att tåla kommande utmaningar, men med katastrofala resultat. Styrketräningen ter sig hos Westö som en patetisk men samtidigt farlig manlig försvarsmekanism, i en fysisk men främst emotionell bemärkelse.

Älgen Viktor Idman förför Oskar Pöysti i skidutrustning i Teater Viirus komedi Perplex.

Bild: Teater Viirus

Ett hysteriskt roligt äventyr text

NÄR PARET ROBERT OCH EVA trötta kommer hem från sin skidresa märker de snart att någonting inte står rätt till. Elen i huset fungerar inte, ett mystiskt paket står och väntar i hallen och deras trevliga grannar Judith och Sebastian verkar inte vilja avsluta sin oanmälda visit. Långsamt inser paren att någonting är riktigt fel. Hade de inte en katt? Och vem bor egentligen i huset?

Pjäsen Perplex på Teater Viirus är en komedi som vänder upp och ner på allting som vi trodde att vi visste med säkerhet. Hjärnan spelar spratt med både pjäsens karaktärer och publiken och olika verkligheter tvinnas samman i udda kombinationer som lockar till både hysteriska skrattsalvor och ett filosofiskt uppvaknande. Var det jag som kom på evolutionsteorin och har vi alltid gömt sopor under soffan i vardagsrummet?

Likt en katastrofal krapula, som lämnar en yr och osäker, bjuder Perplex in till ett äventyr i en vuxenversion av lustiga huset.

PERPLEX ÄR SKRIVEN AV den tyska dramaturgen Marius von Mayenburg och på Viirus har pjäsen regisserats av Janne Pellinen. På scenen ser vi skådespelarna Maria Ahlroth, Viktor Idman, Nina Palmgren och Oskar Pöysti. Pjäsen fungerar bra mellan

LINDA HAGLUND

de fyra skådespelarna som skickligt byter roller i det trassliga nät av verkligheter som utgör grunden för uppsättningen.

Oskar Pöysti, som spelar karaktären Robert, förvandlas från ett trotsigt barn till en man som tappat bort sig i ett snabbt eskalerande förhållande med sin manliga granne. Maria Ahlroth spelar den skärpta Judith som inte kan minnas sin barnflickas namn och Eva, som spelas av Nina Palmgren, byter roll från maskeradgäst till städerska i hungersnöd.

Det är många snabba svängar, men när man kommer in i jargongen blir det också flera långa skratt som får det att krampa i magen.

Jag skrattar så jag gråter då karaktären Sebastian, som spelas av Viktor Idman, som tröst försöker erbjuda sitt svarta läderbälte till sonen Robert som misslyckats i sina karateuttagningar. Varje scen bjuder på sin egna snabba humor och helheten blir nästan alltid lyckad.

Det är ingen paus under pjäsen och det visar sig vara en bra lösning då scenerna är så intensiva. En paus skulle bryta upp helheten.

UNDER PJÄSEN ANVÄNDS SCENEN och utrymmet också på ett finurligt sätt och med hjälp av tunna gardiner och ljusdesign byter stämningarna mellan

de sammantvinnade verkligheterna. I ett skede i slutet av pjäsen används ett av byggnadens fönster som en del av scenuppsättningen och bakom de tunna gardinerna kan vi skymta en duggig lördagskväll i Kronohagen.

Kanske tar det mig tillbaka till min egen verklighet, för när det mystiska paketet i hallen är öppnat är det dags för publiken att tacka för sig.

Men Perplex lämnar mig lite vimmelkantig och förändrad. Och utanför Teater Viirus ser vårt duggiga Helsingfors lite annorlunda ut. 

Prisvärt studentboende!

Den ordinarie ansökningstiden till Svenska Studenters Bostadsstiftelses bostäder på Rautalampivägen 5 i Helsingfors pågår under mars månad. Bostäderna kan sökas av studerande och forskande medlemmar i de svenskspråkiga nationerna vid HU (NN, VN, ÅN, ÖFN).

Hyra: enkelrum i delad bst 261–312 €/mån, familjebst 403 €/mån (el, vatten, bredband, tvättstuga, bastu ingår) Ansökningstid: 1.3–31.3.2015 Instruktioner och blanketter: www.ssbs.fi Kontakt: ombudsman Kasper Sundström (tfn 045‑236 45 54, e‑post sekreterare@ssbs.fi)

29

Förtryck och författarskap

TEXT & BILD

JENNA VIERINEN Johanna är född i Sibbo, och det säger hon har inspirerat hennes skrivande mycket.

30

Hon debuterade när hon var tjugotvå och har sedan dess jobbat som journalist och skrivit flera novellsamlingar och romaner. 2014 blev hon vald till en av Finlands tjugo bästa författare under fyrtio och i maj kommer hennes sjätte bok, Hush Baby, ut. Hon är Johanna Holmström.

PÅ BOKMÄSSAN I FRANKFURT I HÖSTAS kom en reporter från Finland fram till fyra finländska författare. Två kvinnliga och två manliga, alla lika kända och duktiga. Reportern ville göra en intervju med två av författarna. Reportern, av det manliga könet, kom fram och sade: ”Killar kom och snacka lite med mig” och så gick han iväg med de två männen. Detta resulterade i ett stort reportage om de två manliga författarna, och inte bara om deras karriärer utan också om dem som personer. De kvinnliga författarna brydde han sig inte om. Det här berättar Johanna Holmström för mig när jag träffar henne en solig eftermiddag i Helsingfors.

I Finland har vi väldigt många duktiga kvinnliga författare, som får väldigt mycket medial uppmärksamhet. Sällan handlar det ändå om författarna som personer. Johanna Holmström har om och om igen fått uppleva det här. Hennes böcker har fått uppmärksamhet i media, men sällan har någon velat göra ett reportage om henne. Holmström anser att kvinnor får mycket mindre synlighet, även om deras verk får bra recensioner. Om de manliga författarna görs det istället stora reportage, och de lyfts fram lite som rockstjärnor.

HOLMSTRÖM HAR STUDERAT BÅDE LITTERATUR och journalistik vid Helsingfors universitet och skrev sin första bok innan hon började studera. Ännu för cirka två år sedan jobbade hon som journalist, men nu är hon författare på heltid. Tidigare gjorde hon några frilansjobb men nu hinner hon inte längre. All tid går åt till att skriva.

Hennes första bok var novellsamlingen ”Inlåst och andra noveller”. Att debutera som tjugotvååring är stort, och att dessutom få så bra recensioner som hon fick, är ännu större. Även om Holmström inte då förstod hur bra recensioner hon faktiskt fick. I dagens läge är hon uppe i fem böcker med den sjätte på kommande, och det finns inte bara noveller i bagaget längre, utan romaner har också börjat få ta plats. Men vad tycker hon bäst om att skriva?

– Det är så annorlunda att skriva novell jämfört med roman men jag är nog ändå en natural born novellförfattare.

Om jag vill göra något enkelt och lätt som kommer naturligt för mig så skriver jag novell, men om jag vill utmana mig själv och utforska så skriver jag roman. Just nu tycker jag bättre om att skriva romaner för det är mer av en utmaning, säger Holmström. Övergången från novell till roman bottnade mest i press från förlaget. Holmström berättar att hon egentligen inte visste någonting om att skriva roman inför den första, så det blev en enda lång novell. Det tog endast ett halvt år för henne att slutföra ”Ur din längtan”. Holmström tycker själv att det är en urusel bok, men säger att hon lärde sig mycket om hur man skriver en roman. Och framför allt om hur man inte ska skriva.

HOLMSTRÖM VALDES TILL EN AV DE TJUGO BÄSTA finländska författarna under fyrtio året 2014. Hennes första reaktion var: ”Hur har de ens hittat tjugo författare under fyrtio?”. Holmström var självklart lite överraskad av

den fina utmärkelsen men hon berättar att hon skulle ha blivit ännu mer överraskad om hon inte skulle ha varit med på listan.

Holmström skriver på svenska så marknaden i Finland är inte så stor. Hennes två senaste böcker har nog översatts till finska och Camera Obscura fick jätte bra recensioner, men sålde inte så mycket på grund av att det är en novellsamling medan Asfaltsänglar nästan inte fick några recensioner alls i Finland. Däremot fick den väldigt mycket uppmärksamhet i Sverige. Svenskarna har haft lite svårt att relatera till hennes böcker, och främst till just Asfaltsänglar. De förstod inte varför en blond skandinavisk kvinna skriver om invandrarbakgrund när hon knappast vet något om det.

– Recensenterna hade inte gjort ordentlig research och många visste inte ens att det finns finlandssvenskar, och då inte heller att finlandssvenskar till viss del får uppleva samma utanförskap som invandrare. I Sverige var dock detta något som man jätte gärna tog upp och diskuterade, men inte i Finland.

Hennes tioåriga äktenskap där mannen faktiskt försökte förhindra henne från att skriva påverkade henne mycket.

Att hela tiden skriva i någon form av motstånd, konstant pressad, var tungt.

– När jag skilde mig från honom funderade jag att hur ska jag kunna skriva om jag är helt fri? Men det har bara gått bättre, det finns ingen ångest mer. Det kanske är en av de saker som präglat mitt författarskap mest, säger Holmström.

HENNES KOMMANDE BOK ÄR I EN HELT ANNAN genre än de tidigare, men hon tycker själv att den passar bra in i hennes författarskap, på det sätt att den är en litterär thriller istället för en ”vanlig” thriller. Den handlar inte om en polisutredning utan om en barnpsykolog som blir indragen i en brottshärva.

Grundidén om den boken har funnits länge. Armborstmördaren som boken handlar om är en person som existerade i Holmströms barndom. Hon hörde för några år sedan om hur han antingen blivit frisläppt eller rymt och då började idén om att bygga upp en roman kring ämnet växa. Det var inte så att hon bestämde att nu ska hon absolut skriva en thriller utan det bara blev så.

– Jag har aldrig läst en thriller, skrattar Holmström.

I MAJ KOMMER HUSH BABY UT. Hon försöker att inte tänka på den kommande boken och de eventuella recensionerna så mycket. Efter Asfaltsänglar som hon skrev på i sex år fick hon en lite sämre recension av Hufvudstadsbladet. Det gjorde att hon var, som hon själv säger det, ett vrak i flera dagar efteråt. Hon sade då att hon aldrig skulle skriva något mer.

Det gick bra för Asfaltsänglar ändå så inför nästa bok försöker hon att inte stressa. Hon tänker äta kaka, dricka latte och träna. Inte tänka på det helt enkelt. Holmström är väldigt nöjd med Hush Baby, så det är bara att vänta och se hur det går. Dessutom jobbar hon redan på nästa bok, vilket hon tycker att hjälper mot stressen. 

31 31

Muligheten av en Øen text bild

JULIE KALAGER

ROB ELLIS/FLICKR

Julie Kalager skriver om den norska satirromanen Tellemarck. Recensionen är en del av Studentbladets samarbete med de nordiska studenttidningarna Universitas och Lundagård.

TELLEMARCK AV MORTEN ØEN, FORLAG: OKTOBER

Tellemarck er en preapokalyptisk, selvrefererende, sci-fiwesternsatire ført i pennen av prisbelønnet poet.

TELLEMARCK ÅPNER MED AT ROMAN-JEGET – som deler navn og yrke med forfatteren selv – er på god vei til å drikke og onanere seg til grunne. Øen har fått nok av konseptuell historiefortelling og har isolert seg etter den kvalmende pressedekningen av 22. juli. I påvente av å trekke sitt siste åndedrag med Top Model i bakgrunnen, har han samlet et lager av gourmetmat og hjemmelaget morfin. Øens undergang blir avbrutt av at den statlig finansierte kunstfotografen Frank – som har vært en hovedkarakter i tidligere Øen-romaner – banker på og vil ha nøklene til Øens ekskjærestes galleri.

uklart, men blandingen av revolvermenn og apokalypse fremstår som en morsom lek med populærlitteraturen. Frank og Øen, som har ventet verdens undergang i lange tider, er merkverdig dårlig rustet til å takle krisen når den først kommer. De siste tiårene deres har nemlig gått med til å jage statlige stipender og se reality-TV. Det som følger er en vill flukt over vidder og fjell, skyting, puling og eksplosjoner.

Å GJENFORTELLE PLOTTET ”Frank stiller PÅ DENNE MÅTEN kan få fleut tyvlånte, re lesere til å skygge unna, dette er storslått sapornografiske kunsfoto men tire som blander western med sci-fi, toppet av av tenåringsjenter i stødig, selvrefererende Nissedal, mens Øen språkføring. Humoren er bekmørk og treffsikdrikker febrilsk og drar ker. Den virkelige Øen har gitt ut flere diktsamlinger, tunga over den råtne og det merkes. tanngarden Også det norske kulturlivet får kjørt seg i Tellemarck. Forsin.” fatter og musiker Cornelius Jakhelln

FRANK STILLER UT TYVLÅNTE, pornografiske kunstfoto av tenåringsjenter i Nissedal, mens Øen drikker febrilsk og drar tunga over den råtne tanngarden sin. Så slynges vi plutselig ut i en apokalyptisk western idet Øens hus havner midt i en skuddveksling. Tellemarck er nemlig befolket av klaner med revolvere hengende i beltene som styrer hele dalen. Derfra går det nedover med snøstormer og utsikter til dommedag.

Akkurat hvordan verden skal gå under er noe

32

dukker for eksempel opp sammen med et knippe andre norske forfattere på et forlatt fjellhotell. Hele gjengen er noen motbydelige, morsomme nihilister som leser Rimbaud for hverandre i påvente av at verden skal gå under. Hvis du vil lese noe rart og uhyre morsomt i vinter, la det bli Tellemarck.  Recensionen publicerades ursprungligen 28 januari i Oslos studenttidning Universitas.

Jamie Dornan och Dakota Johnson spelar mot varandra filmen i 50 shades of Grey.

Bild: UPI Media

text

LINN HIELM

S&M –

skräpmatsversionen LÅT MIG BÖRJA MED ATT BEKRÄFTA dina föraningar: Fifty Shades of Grey är en dålig film. Den är på många sätt en kombination av töntig och trashig.

Den har egentligen ingen handling eller dramatisk kurva. Den bjuder på en kvinnlig huvudroll som får Bella Swan att verka ofantligt multidimensionell. Den kan stoltsera med ett manus som är nästan lika uselt som boken det baserats på (vilket inte är någon lätt bedrift: Fifty Shades är den enda bok jag någonsin slutat läsa i mitten på grund av att jag inte klarade av hur dåligt skriven den var). Och de djupare teman och budskap den förmedlar till publiken är minst sagt problematiska. Så varför kan jag ändå inte hata den?

Filmen handlar om hur den oskuldsfulla och alldagliga college-studenten Anastasia ”Ana” Steele (Dakota Johnson) träffar den intensiva och hemlighetsfulla miljonären Christian Grey (Jamie Dornan) då hon ska intervjua honom. Attraktion uppstår från båda sidorna och de inleder ett förhållande, som snabbt blir problematiskt då Christian delar sina BDSM-sexpreferenser med Ana och vill att hon underkastar sig som hans slav. Ana vill å andra sidan att Christian ska sluta vara så känslokall och reserverad och bete sig mer som en vanlig pojkvän.

ANASTASIA ÄR KANSKE DEN MEST URVATTNADE

filmkaraktären någonsin och Dakota Johnsons karismabefriade skådespelarprestation gör inget för att

upphöja henne. Det blir i stället Jamie Dornan som Christian som bär filmen på sina vältränade axlar. Den hundvalpsögda före detta Calvin Klein-modellen ger den egentligen ganska osympatiska karaktären värme och charm och det är inte svårt att se varför Ana dras till honom. Att han är så objektifierad och tilldragande och hon så tråkig och intetsägande tycker jag nästan kan ses som ett feministiskt ställningstagande: den här filmen är gjord av kvinnor (regissören, manusförfattaren, många av producenterna) för kvinnor. Och i en tid när nästan alla påkostade filmserier (Transformers, Fast & Furious, Marvels monotont manliga superhjältar) är klart riktade till unga män känns det lite fräscht med en film baserad på en bok ur kategorin ”mommy porn”.

Utöver Dornan är filmens starkaste sidor det lysande soundtracket med låtar av bl.a. Beyoncé, Ellie Goulding, Annie Lennox och The Weeknd (samt instrumental musik av den alltid pålitliga Danny Elfman) och den vackra cinematografin som visar Seattle i en sobert stilig gråskala och Christians ”Red Room of Pain” i varmt rödmättat ljus.

MEN ATT FIFTY SHADES ÄR EN PROBLEMATISK FILM

kan inga artistiskt klippta sexscener eller catchiga sånger ändra på. Hela Christians och Anas dynamik är klart ohälsosam och historien har välförtjänt fått mycket kritik för att glorifiera destruktiva förhållanden. Det kvinnoförnedrande underliggande

budskapet om att man för att få en ”perfekt” man måste vara undergiven, oskuldsfull och självuppoffrande är förkastligt (även om Christian Grey i min mening är långt ifrån perfekt på exakt alla andra plan än det fysiska). Jag är orolig över att speciellt yngre tittare kan få en ganska felaktig bild av vad både kärlek och sex betyder av att se den här filmen.

E.L. JAMES SKREV URSPRUNGLIGEN Fifty Shades som Twilight-fanfiction och likheterna mellan Bella/Edward och Ana/Christian är nästan pinsamt slående. Jag skäms inte för att jag som tonåring hade en period när jag älskade den offentligt föraktade vampyrserien (som kulminerade i att jag inför den sista filmen blev intervjuad i TV i egenskap av ”Twilightexpert”). Och kanske är det just därför jag även måste försvara Fifty Shades.

Filmen är romantisk, underhållande och på sina ställen riktigt sexig. Om man inte ser den som något mer är Fifty Shades två timmar av lättsmält ögongodis med ett killer soundtrack. Men att jag erkänner att jag gärna ser den igen och definitivt vill se de kommande uppföljarna betyder inte att jag håller med budskapet eller kvinnobilden den förmedlar. Att se Fifty Shades of Grey är jämförbart med att äta sunkig skräpmat: du vet att det i längden är dåligt för dig men i stunden är det underbart dekadent. Och vad kan jag säga? Jag har alltid varit svag för skräpmat. 

33

Un ive rsa l Pi ctu res

text

SEBASTIAN GRANSKOG

Fiktiv skildring av verklig soldat ”Trevligt att se en film som visar araber i deras sanna form – ohyra och avskum som vill förinta oss.” Så lyder en av många liknande Twitterreaktioner på filmen American Sniper. Clint Eastwoods nyaste, sexfalt Oscarsnominerade, film har fått debatter och häftiga reaktioner att flamma upp runt om i världen.

AMERICAN SNIPER ÄR LÖST BASERAD PÅ BOKEN med samma titel, skriven av den avlidne Chris Kyle, en amerikansk prickskytt som bekräftats ha dödat 160 människor. Det är skådespelaren Bradley Cooper (Silver Linings Playbook) som kliver in i Chris Kyles militärkängor och nappar åt sig sin tredje Oscarsnomination för sin roll som den Texasfödda soldaten. Som film är American Sniper väloljad, spännande och känsloladdad med alla tekniska aspekter i topptrim. Men vad handlar filmen om? Är det en skildring av en ung mans attraktion till makt och hur den slutligen korrumperar och förtär honom, eller är det berättelsen om en osjälvisk amerikansk patriot?

KYLES BOK ÄR FYLLD MED FANTASTISKA HISTORIER som bevisats vara lögner. En konfrontation mellan Kyle och ex-marinsoldaten Jesse Ventura beskrivs ha slutat med att Kyle slog den andre soldaten medvetslös.

Ventura åtalade Kyle för ärekränkning och vann fallet eftersom han kunde bevisa att slagsmålet aldrig ägt rum. Kyle påstår sig ha dödat två biltjuvar utanför en bensinstation och ringt polisen efteråt.

När polisen anlände till platsen lät de Kyle köra iväg för att han var en veteran.

Detta hände aldrig. Det fanns inga kroppar, ingen polis visste något om händelsen och inga säkerhetsvideon på incidenten har hittats. I boken beskrivs också hur Kyle skickades till kaoset efter orkanen Katrina. Där påstår han sig ha skjutit över trettio plundrare. Återigen finns det inga bevis. Inga kroppar, inga vittnen och det har inte ens dokumenterats att Kyle skickats till orkandrabbade New Orleans av militären. Det väcker också vissa varningssignaler när Kyles egen far hotat stämma Clint Eastwood om dennes film vanärar den avlidne prickskytten på något sätt.

FILMEN HAR HYLLATS OCH KRITISERATS AV MÅNGA. Bland annat komikern och skå-

despelaren Seth Rogen tog till Twitter och jämförde den med nazistpropaganda. Filosofen och författaren Noah Chomsky har också kallat filmen en del av Obamas agenda.

Soldater och veteraner har också haft kluvna åsikter. Vissa av dem kallar Kyle en lögnare, andra en hjälte. Den amerikanska presidentens fru Michelle Obama har offentligt hyllat filmen. Man kunde ju fråga sig om Obamas närkrets skulle hylla en uppriktig film om drönarattacker.

OAVSETT OM AMERICAN SNIPER VACKLAR på en moralisk rand eller inte så kan man inte förneka att Clint Eastwood vävt ihop en gripande berättelse. Filmen har sparkat i gång en debatt, precis som många andra kontroversiella filmer. Dock känns det inte som om debatten haft någon ordentlig effekt ännu. Vissa dömer filmen, andra älskar den. Men i slutändan har debatten hittills bara lett till fler biobesöare som i sin tur fyllt pengar i fickorna på människorna bakom filmen. Lite dystert känns det också att veta att en fiktiv berättelse är vad som kickstartat en försenad debatt om USA:s krigsföring bland det amerikanska folket. Bättre sent än aldrig kan man väl säga. 

34

Fem tips för mars text

JENNA VIERINEN

I varje nummer listar Studentbladet fem tips inom olika områden. Saker som vi tycker är värda att kolla in. Tveka inte att ta kontakt på red@stbl.fi om du har något du tycker vi borde tipsa om.

BOKEN: Guiden

av Susanne Ringell

Guiden är en bok om Helsingfors med många fina illustrationer och berättelser om platser. För alla som tycker om Helsingfors. Och historia. Eller bara vill läsa en underhållande bok.

PODDEN: Fredagskompaniet

Det här är podden som passa bra att välkomna helgen med, i alla fall om man frågar tjejerna bakom den. I fredagskompaniet pratar Evelina Knipström och Azra Arnautovic om filmer, serier och böcker.

Det här är för alla som vill ha lite mera populärkultur i sitt liv.

FILMEN: The Theory of Everything

Filmen handlar om relationen mellan den kända fysikern Stephen Hwaking och hans fru, men den är så mycket mer än det. Den handlar om hans sjukdom och hur man hanterar något så hemskt som att förlora kontrollen över sin kropp. En sevärd och känslosam film.

SERIEN: Pluras kök Istanbul

Musik, mat och underhållande människor. Plura Jonsson (svensk artist mest känd från bandet Eldkvarn) utgör tillsammans med Titiyo och charmören Adrian en underhållande trio som i varje avsnitt tar emot två kändisar för att lagat mat, snacka skit och dricka sprit. Det är en sådant program som man önskar att man skulle få vara med i.

BLOGGEN: zaralarsson.se

Vissa kanske kopplar samman namnet Zara Larsson med hennes hit Uncover, men hon är mycket mer än så. Hon har fått massa uppmärksamhet på Twitter för sina hård ord, och så kallade ”feministrants”. Hon är rapp i käften, ärlig och underhållande. Och som den ung brud hon är, har hon förstås också en blogg. Antigen älskar eller så hatar man henne.

35

Vad håller vi på med?

TEXT

NIKLAS EVERS

Pulkaåkning på fastlagstisdagen är en tradition som lever och mår bra.

I Åbo och Vasa ordnas varje år evenemanget Fastlaskiainen och i Helsingfors kallas motsvarande händelse Laskiaisrieha. Men vet någon egentligen varför vi envisas med att dricka oss fulla i pulkabacken?

EN SNABB OCH STATISTISKT OHÅLLBAR rundfrågning bland studerande i Svenskfinland visar att kunskapen om varför det hör till att åka pulka på fastlagstisdagen är på en alarmerande låg nivå. Studentbladet axlar därför sitt ansvar som folkbildare och serverar en historielektion i studentkultur.

Enligt Anne Bergman, arkivarie vid Svenska Litteratursällskapets folkkultursarkiv, är studenternas pulkaåkning och allmänna härjande på fastlagstisdagen den mest seglivade fastlagstraditionen i Finland.

- Fastlagen firades som mest under 1800-talet, men en bit in på 1900-talet avtog festligheterna. Först på 70- och 80-talen uppstod fastlagsfirandet igen bland de breda massorna. Studenterna fortsatte ändå med pulkaåkningen genom hela 1900-talet, säger Bergman.

MEN VARFÖR FIRAR VI DÅ FASTLAGSTISDAG? I grunden handlar det om en kristen tradition. Fastlagen, det vill säga de tre dagarna innan fastan, inleds på fastlagssöndagen och slutar med fastlagstisdagen. Ända sedan början av 1800-talet har traditionen varit att frossa och festa loss för att vara beredd på den 40 dagar långa fasteperioden fram till långfredagen.

Enligt Bergman har finländarna ändå aldrig på allvar fastat under fastan, men frosseriet har ändå spelat en viktig roll i fastlagskulturen. Allra vildast gick det till i städerna för över 100 år sedan då fastlagen var en enorm fest som kunde hålla på i en hel vecka.

36

– Dagens studentevenemang härstammar från överklassens fastlagsfirande i städerna på 1800-talet. Då hade man häst och släde i långa tåg, på upp till 50 slädar, för att ta sig till restauranger där de rikaste festade på blinier, säger Bergman.

Hon berättar också att det i städerna ordnades andra upptåg som backåkning, snöbollskrig och maskerader. Traditionerna kring fastlagsfirandet i stä-

”Förr kunde man till och med lägga ner ett helt ko- eller fårhuvud i ärtsoppan för att få den riktigt fet och god.” derna på 1800-talet kom i första hand från Ryssland och Baltikum. Det är också orsaken till att fastlagsfirandet och pulkaåkning inte är lika stort i Sverige som i Finland.

Men det är inte bara de rika stadsborna som inspirerat studenternas pulkaåkning. Fastlagen har förstås också firats på landsbygden, men inte lika storslaget som inne i städerna. Visserligen har landsbygden

också följt det kristna kalenderåret, men firandet var inte lika influerat av ryska traditioner. På landsbygden var det i första hand kvinnorna som stod för fastlagsritualerna dit bland annat så kallad långlinsåkning hörde. Genom att åka kälke i backarna och läsa olika ramsor hoppades man att kålrötterna, potatisen, linet och hampan skulle få en god skörd kommande sommar.

– Man trodde att det bara fanns ett visst mått av lycka i världen och gjorde därför allt för att få så mycket av den här lyckan som möjligt.

AV LANDSBYGDENS TRADITIONER är det i första hand ärtsoppan som lever kvar i dagens studenttraditioner. Men den ärtsoppa som man på fastlagstisdagen skyfflar i sig på Vårdberget i Åbo eller på Nylands Nation i Helsingfors är en blek kopia av den rätt som avnjöts på landsbygden för över hundra år sedan. Ärtsoppan var en fet rätt med potatis, ärter, korv och fläsk som passade bra in i frosseriet innan fastan.

– Förr kunde man till och med lägga ner ett helt ko- eller fårhuvud i ärtsoppan för att få den riktigt fet och god. Något sådant skulle man ju aldrig komma att tänka på i dag.

Tittar man i backspegeln är det alltså studenterna som hållit de gamla traditionerna från 1800-talet i liv.

– Jag tycker att det är helt i sin ordning. Det är mycket trevligt att de gamla stadstraditionerna har överlevt genom studenterna, säger Bergman. 

i Helsingfors gick det fort utför i solskenet på grund av isig backe. I Åbo var det sämre ställt med snön. Bild: Niklas Evers och ÅAS

Dramat på Vårdberget. Årets upplaga av Fastlaskiainen i Åbo fick ett dråpligt slut för Kemistklubben. De stående förhandsfavoriterna var så pass dåliga förlorare att de bräde upp sin kälke då de inte gick vidare till final. Istället tog datateknologerna vid Åbo Akademi hem segern. Bild: ÅAS och Alexander Lång

37

STUDE RAND E, LÄS K VALIT ETSTIDNI NGAR FÖRM ÅNLIG T!

"En ettårig journalistikkurs vid Akan blev början på min nuvarande karriär inom media"

Eva Kela programledare på TV Infolinjen 1996-1997

DJUR För dej som vill veta mer om sällskapsdjur och husdjur. Satsa då på att få grundläggande kunskaper och färdigheter inom ämnesområdet!

HUNDKONSULT Utbildningen för dej som vill fördjupa dej i kunskap om hundar. Träning med hund är ett centralt ämne.

INTERNATIONELLA STUDIER För dej som vill fördjupa dina kunskaper om samhälle, samhällsförändringar och medier. Om du har planer på att studera vidare på universitet kan du under läsåret avlägga studiepoäng inom det öppna universitetet.

SVENSKA FÖR INVANDRARE I OCH II Är du invandrare i Finland och vill lära dig svenska? Hos oss kan du studera svenska på heltid under två år!

Runebergsgatan 16 –18, PB 157 • 06101 Borgå 019-5769500 • info@akan.fi • www.akan.fi

ABIKURSER i engelska, A- och B-finska, lång matematik 1-12/6 2015 & samhällslära 1-5/6 & 8-10/6 2015 Med subventionerad logi för utsocknes enligt vissa villkor! hangosommaruni.fi www.hangosommaruni.fi

38

Stbl_Studentbladet

P책 g책ng denna m책nad

39 39

Besök , fråga & åskåda Var och när några plock

26.3 / kl. 10–18

Helsinki Think Company, Berggatan 5 Intresserad av akademiskt entreprenörskap? kl. 17–18 Nylands Nation, Kaserngatan 40 Rundvandring i nationshuset: konst och historia

27.3 / Universitetsmuseet, Unionsgatan 34 Den nya utställningen ”Tankens kraft” öppnas!

28.3 / kl. 12–16.30 I Nya studenthuset, Mannerheimvägen 5 Fika i Ruplas, Setentas & SUB ry:s pop-up café, 5:e vån. kl. 14–15.30 I Nya studenthuset, Mannerheimvägen 5 Dansa på SOSSUs Lördagsdans, 6:e vån.

Kolla på Hela prograMMeT hyy.fi/oppethus375

|

helsinki.fi/375