STBL 01/2013

Välkommen till Finland!

Om riksdagen får bestämma ­kommer endast européer att få studera gratis i Finland. sid 5-7

Studentbladet Nr 1/2013 Sedan 1911

Ledare Kejsarens nya trendord

F

insk politik bedrivs med trendord.

Trendord är ord som betyder så lite att de går att säga i nästan vilket samman­ hang som helst. Särskilt användbara är de när man inte egentligen har någon­ ting att säga. Ni vet vilka ord jag menar – ord som budget­ansvar, informationssamhälle och hållbar utveckling. Vill en politiker låta företagsam, säger den att Finland behöver flera nya Angry Birds. Om målet är att låta ansvarsfull, säger politikern att välfärdssamhället inte är en självklarhet.

Tidningarna trycker citaten med lika mycket eftertanke som julklappspappret på uppslaget bredvid. Sedan blir det val med historiskt lågt val­ deltagande och en bekymrad expert undrar varför folk inte bryr sig om politik Det senaste trendordet är undervisningsexport.

Det är ett bra ord, för det innehåller både under­ visning och export. Det låter som någonting som främjar både Finlands ekonomi och det goda ryktet vår utbildning har. Därför marknadsförs lag­motionen om terminsavgifter för utländska studerande just med det trendordet, undervisnings­ export.

tillbaka sin underteckning senare.

När motionen dessutom är riktad mot utlän­ ningar, får den automatiskt en hel riksdagsgrupps understöd till på köpet. Därför har vi en riksdag som till största delen tycker att utomeuropeiska studerande ska betala för att få studera i Finland.

Och marknadsföringen har fungerat. Riksdagens mest företagsamma ledamöter tecknade under motionen i en sådan iver, att några av dem inte hann läsa den ordentligt och var tvungna att ta

Högskolorna har hållit sig tysta tills vidare, men det finns tecken på att åtminstone en del av rektorerna står bakom motionen. Lagmotionens fader, arto satonen (Saml), säger i artikeln om terminsavgifter på sidan 5 i den här tigningen att både Aalto-universitet och yrkeshögskolan Haaga Helia meddelat sitt stöd till motionen. Dessutom svarade Åbo Akademis rektor, professor jorma mattinen ja i vår panelförfrågan om termins­ avgifter borde instiftas.

Det är förståeligt att högskolorna inte vill slåss mot studerandenas intressen, men om det faktiskt finns starka argument för terminsavgifter skulle det vara lönsamt att föra fram dem.

För det här med undervisningsexport köper ingen.

Det är ännu oklart hur mycket pengar Finland egentligen skulle vinna på terminsavgifter.

Motionens motståndare säger att hälften av de utländska studerandena betalar tillbaka de pengar som staten betalat för deras studier inom ett par år som skattepengar.

Förespråkarna säger att hälften av studerandena lämnar Finland efter sin examen, eftersom inget lockar dem att stanna. Motionen kunde enligt dem vara en lösning på problemet. Om en studerande som betalat terminsavgiften stannade i Finland, skulle den få terminsavgiften tillbaka i form av skattelättnader.

Hela lagmotionen är egentligen en helt logisk lös­ ning. Frågan är bara om den i själva verket skapar mer problem än den löser.

 teemu kiviniemi c h e f r e da k tör

Tofu i jordnötssås Den gångna hösten har jag inte bara lärt mig att tofu i jordnötssås fördär­ var min själ och att barockdiktarna gärna dryftade döden. Utan också att vissa studerande inte bryr sig ett skit.

Du känner igen dem på flikarna.

De är minst 24 stycken och de leder en till en massa viktiga saker, till ar­ tiklar om det prekära läget i Mellan­ östern, till brådskande jobbmail, till bloggosfärens fjuniga pojknackar, till någon helfestlig meme eller egentligen vartsomhelst.

Men flikarna har ett gemensamt drag: den information de leder till upplevs som mer relevant än det föreläsningen har att bjuda. (Infoga valfri alarmsignal).

Flikarna måste betas av. En efter 2 • studentbladet

en. Med varsam hand. Scrolla nedåt med precision. Bläng argt om någon snorig datorlös medstuderande flåsar över axeln.Varm andedräkt på skärmen. Öppna nästa flik. Fingra på tangentbordet, hårt, så där som vissa irritabla farbröder gör. Torka fingersvett på byxorna. Visa vad du går för. Håll dig uppdaterad. Öppna nästa flik.

Och uppstår det störningsmoment (föreläsaren talar med för hög eller annars bara störande röst, ställer jobbiga frågor eller i värsta fall delar ut en uppgift) – känns det rent ut sagt svindåligt, ja nästan kränkande.

Ska man aldrig få vara ifred?

Nu vill jag absolut inte påstå att alla föreläsare är bra föreläsare. Ärligt talat finns det de som är under

all kritik, de vars föreläsningar är ett bättre sömnmedel än mors väna vaggvisor och en stor kopp varm mjölk med honung sent om kvällen då världen känns som en kall och otrygg plats och tårarna blänker i ögonvrån. Planlöst svammel, uppen­bart ointresse och mögliga OH-bilder från 1973 är ingen moti­ vationshöjare precis.

Men föreläsarnas beklagligt ofta bristande pedagogiska förmågor är inte heller någon fribiljett till att bete sig som ett barn. Respektlöst.

En människa med känsla för respekt sitter inte dag ut och dag in och­ sniffar på ryan goslings brösthår eller andra webbhärligheter precis under näsan på sin föreläsare. En

människa med respekt lämnar bort de där menande blickarna, de illa dolda minerna av total likgiltighet.

Det är inte som om föreläsaren är blind.

Alla har en dålig dag, vecka eller månad då studierna inte behagar en överhuvudtaget men om studierna i längden bara smakar tofu i jordnöts­ sås är det klokt att tänka om.

Kanske är smaken bättre någon annanstans.

 celia hillo r e d a k t i onss e k r e t e r a r e

Innehåll Vad händer vid Åbo Akademi?

Stora förändringar är på gång i Åbo. Det mesta är ännu oklart, men speku­ lationerna går vilda. sid 8-11

Att bryta mot normer Hur skiljer sig livet som stu­ derande för en gulnäbb, små­ barnsmamma och en före detta sjöman? sid 15-20

Ilskan inuti Dokumentären Kovasikajuttu är en av förhands­ favoriterna inför Jussigalan i bör­ jan av februari.

Vi har träffat Pertti Kurikan nimipäivät. sid 25-29

Missa inte 5­7 Terminsavgifter för utländska studerande?

12­13 Studiepsykologerna fortfarande för få 21 Forskaren 22­23 Somliga får nog av smygskryt och semesterbilder 31 Trend 32­34 Artisten 35 Mat 36­37 Popkultur 38 Händelsekalender 39 Den nya redaktionen

NORDENS ÄLDSTA STUDENTTIDNING • ÅRGÅNG 102

REDAKTIONEN Alkärsgatan 9 B, 00100 Helsingfors • CHEFREDAKTÖR Teemu kiviniemi, 050 563 4790, chefred@stbl.fi • REDAKTIONSSEKRETERARE Celia Hillo, 050 501 7331, red@stbl.fi • GRAFISK FORMGIVARE Mathias Heinänen, grafiker@stbl.fi • REDAKTÖR I ÅBO emma ekstrand, eektran@abo.fi • REDAKTÖR I VASA Linn Jung, linn.jung@gmail.com • WEBBREDAKTÖR Tina kärkinen, tinakarkinen@gmail.com • ANNONSFÖRSÄLJNING Mats Lindström, 040 529 7970, annons@stbl.fi• ANNONSMATERIAL annons@stbl.fi. Annonser bör lämnas in senast tio dagar före utgivningsdatum. • KANSLI, ADRESSÄNDRINGAR, PRENUMERATIONER 045-8759759, kansli@stbl.fi • UTGIVARE Svenska Studerandes Intresseförening (SSI) rf. Alkärsgatan 9 B, 00100 Helsingfors • GENERALSEKRETERARE Jenny Skoglund, 045 875 9759, kansli@stbl.fi • ORDFÖRANDE Nanna Sandqvist, ordforande@stbl.fi • STYRELSE elin Andersson, Mathias Dahlbäck, Johanna Hagström, Robin Hjerpe, Valter Huldén, Anna-Maria Malm, Rasmus Olander, Oleg Stikhin, elias Vartio, Jonas Öhman, styrelsen@stbl.fi • TRYCKERI kSF Medias tryckeri, Vanda • UTGIVNING 2013 Studentbladet utkommer fem gånger under vårteminen 2013 och fyra gånger under höstterminen 2013. Tidningen sänds till medlemmarna i ÅAS, SHS, ASk och Novium samt de svenskspråkiga medlemmarna i HUS och AUS. en prenumeration kostar 20 euro för övriga studerande, 40 euro för icke-studerande, 45 euro inom Norden och 55 euro utanför Norden. Upplaga: 12 000 (2 st Abi-nummer á 14 000). Redaktionen ansvarar inte för icke-beställt material.

studentbladet

•

3

KÅRER/NAT I O NE R/ FÖ RE NI N GA R /K LU BBA R lediganslår

STIPENDIER

Ansökningstid 1-28.2.2013

Svenska studiefonden beviljar stipendier åt heltidsstuderande vid högskolor och universitet.

Sökanden ska vara • finsk medborgare eller fast bosatt i Finland • heltidsstuderande vid högskola eller universitet med svenska som modersmål eller studiespråk Stipendier beviljas främst för • utbytesstudier och utlandspraktik som tillgodoräknas i slutexamen vid högskola eller universitet i Finland. Utlandsvistelsen ska vara minst två månader lång.

Stipendier kan också beviljas för • studierelaterade kostnader för heltidsstudier i Finland • heltidsstudier vid högskola eller universitet utomlands om motsvarande utbildning inte erbjuds på svenska i Finland Stipendier beviljas för andra, tredje och fjärde studieåret.

Endast i särskilt motiverade fall kan stipendier beviljas för femte studieåret.

Ansökan och mera info på:

www.studiefonden.fi Studiefonden är ett samarbete mellan följande fem:

Lisi Wahls stiftelse för studieunderstöd

Skriv in det i händelsekalendern på

STBL.FI kontakta kansli@stbl.fi för att få mer information om hur det hela går till.

Nästa nummer utkommer 1.3.2013 NORDENS ÄLDSTA STUDENTTIDNING • SEDAN 1911

4 • studentbladet

Beslutsfattarna vill sänka bommen Lagmotionen om termins­ avgifter­för utom­europeiska studerande har både utbild­ nings­­­­­­ministerns och två stora högskolors stöd bakom sig. text&bild teemu kiviniemi

Finland ska inte låta utomeuropeiska studerande utnyttja finsk högskole­ utbildning gratis. Det tycker en majoritet av riksdagsledamöterna, som i december undertecknade en lagmotion som skulle göra det möjligt för finska högskolor att begära terminsavgifter av studerande utanför EU och EES-området.

Lagmotionen har under­ tecknats av en stark majoritet från Samlings­partiet, Sann­ finländarna och Centern, men har också fått stöd bland Social­ demokraterna, Kristdemokraterna och Svenska folkpartiet.

Om lagmotionen gick igenom, skulle det betyda att finska högskole­ utbildningar kunde kräva en terminsav­ gift på 3 500 - 12 000 euro per studieår av utomeuropeiska studerande.

Det är riksdagsledamot arto satonen (Saml) som ligger bakom lagmotionen.

Han har en bakgrund som yrkeshögskole­ lärare, och tanken på terminsavgifter började gro redan på den tiden.

– Det finns en stor mängd utom­ europeiska studerande som gärna beta­ lade för högklassiga utbildningsprogram i Finland. Ta till exempel förmögna länder som Ryssland och Kina.

Terminsavgifter är ändå inget nytt i Finland. År 2010 inleddes ett fyra års försöksprojekt för avgiftsbelagda studier på magister- och yrkeshögskolenivå.

Försöket har gjort det möjligt för högre högskoleutbildningar att kräva termins­ avgifter av utomeuropeiska studerande.

Under de två åren som försöket varit igång, har de avgiftsbelagda utbildnings­ programmen lockat sammanlagt 110 utländska studerande.

"Det finns en stor mängd utom­europeiska studerande som gärna betalade för högklassiga utbildningsprogram i Finland."

Riksdagsledamot Arto Satonen (Saml) På andra håll är terminsavgifter redan en allmän praxis. Sverige började kräva terminsavgifter av studerande utanför EU och EES-området för två år sedan.

Sedan dess har antalet utomeuropeiska studerande minskat med ungefär 80 procent.

Satonens visioner gick inte obemärkta förbi studentförbunden.

Finlands studentkårers förbund (FSF) och Förbundet för studerandekårer vid

yrkeshögskolorna i Finland (SAMOK) sågade lagmotionen direkt efter att den publicerades. Motiveringarna var det misslyckade pilotprojektet i Finland och Sveriges sjunkande antal utländska studerande.

Dessutom lyfte förbunden upp Statistik­centralens undersökningar från 2007 och 2009, som Centret för inter­ nationell mobilitet och inter­nationellt samarbete, CIMO, sammanslagit.

Under­sökningen visar att 50 procent

av utländska högskolestuderande hittar jobb i Finland efter sin utexaminering.

– Tanken om att riksdagsledamöterna vill jaga bort alla dessa framtida arbetstagare och skattebetalare känns otrolig, skriver FSF:s ordförande marina lampinen i förbundens pressmeddelande.

I riksdagen är det Vänsterförbundet och De gröna som främst gått till angrepp. annika lapintie (VF) kritiserade motio­ nen i hårda ordalag på sin blogg, där hon till och med kallade termin­s­avgifterna rasistiska.

– Om lagstiftningen är annorlunda för människor med annorlunda etnicitet, tycker jag det låter som rasism, förklarar Lapintie.

Grunden i hennes kritik är ändå den samma som hos studerandeförbunden.

>> studentbladet

•

5

>> annika lapintie ser terminsavgifterna som ett hot mot de finländska hög­ skolornas rykte i världen.

– finland ska hellre marknadsföra sig som ett av de få länder som fortfarande erbjuder gratis utbildning åt utländska studerande. Statistiken visar att kostna­ derna för det här inte är särskilt stora i jämförelse med hur stor finland har av de utlänningar som stannar här efter att blivit utexaminerade.

Lagmotionen innehåller ett lockbete för att få de betalande studerandena att stanna i finland. Om en färdigexamine­ rad studerande valde att arbeta i finland, skulle terminsavgiften gå att få tillbaka som skatteavdrag.

– Studerandenas reaktion kom inte som en överraskning. Många tror säkert att det här kan leda till terminsavgifter för alla, men det har vi inga planer på. Motionen gäller endast studerande utanför eU och eeS­området. Lika väl som att 50 procent av utländska studerande stannar i finland och jobbar, kan man säga att 50 procent av utländska studerande flyttar bort från finland så fort de fått sin ut­ bildning. i den nuvarande lagstiftningen finns det inget som motiverar dem att stanna, säger Satonen.

Stbl-panelen

Fyra av fem mot terminsavgifterna text teemu kiviniemi

StBl-panelen är Studentbladets ny­ satsning för i år. inför varje nummer ställer vi en aktuell studiefråga till per­ soner som är insatta i studentpolitik. den här gången frågade vi om termins­ avgifter för utländska sutderande. en tydlig partipolitisk tudelning går också att se i resultaten. Partierna till vänster är emot terminsavgifterna och de till höger stöder dem.

Bortfallet i panelundersökningen var stor. av de över 100 personer som kontaktades, svarade 28. endast en av de högskolerektorer vi kontaktade besvarade frågan. Åbo akademis rektor, professor jorma mattinen meddelade att han stö­ der terminsavgifter för utländska studerande.

Så här fungerar STBL-panelen Urvalet i det här numret består av drygt 100 personer som representerar allt från studerandekårer till utskott i riksdagen. de finlandssvenska högskolorna och studie­ orterna finns jämnt representerade i panelen. deltagarna ombeds per e­post besvara vår fråga med ett ”ja”, ”nej”, eller ”vet inte”. de har också möjligheten att motivera sitt svar kort. de som inte besvarar frågorna tas inte i beaktande i statistiken.

"Både Aalto-universitetet och yrkeshögskolan Haga Helia har meddelat att de stöder terminsavgifterna."

6 • studentbladet

Li Andersson ordförande för Vänsterunga

NEJ

Studerandeförbundens starka reaktion fick direkta konsekvenser. två av de 119 riksdagsledamöter som ursprungligen undertecknat Satonens motion drog sitt stöd tillbaka. en av dem var kultur­ utskottets ordförande, raija vahasalo (Saml). det är kulturutskottet som behandlar högskolepolitiska ärenden i riksdagen. det förhastade beslutet berodde enligt hennes egna ord på att allt hände så fort innan jul.

Satonen vill understryka att lagmotio­ nen redan har ett starkt stöd bakom sig.

– Både aalto­universitetet och yrkes­ högskolan haga helia har meddelat att de stöder terminsavgifterna. dessutom för­ håller sig utbildningsministern positivt till förslaget.

Lagmotionen kommer att beredas av kulturnämnden innan den behandlas i riksdagens plenum. för tillfället har terminsavgifterna ett starkt stöd i riksdagen, men vad är san­ nolikheten att lagmotionen blir en lag?

– Jag hoppas att följderna utreds ordentligt innan riksdagen fattar några beslut om saken. det är väldigt ovanligt att lagmotioner stiftas till lagar som sådana, det har hänt bara ett par gånger under mina knappa 20 år i riksdagen. Vi får hoppas att den här motionen inte är en av dem, säger annika Lapintie.

Listan på deltagarna lever, beroende på fråga. ifall du är intresserad att delta i panelen, kan du anmäla ditt intresse till redaktionen på adressen chefred@stbl.fi. Meddela vem du är och bifoga gärna en bild på dig som kan publiceras i tidningen om vi väljer att lyfta upp just ditt svar.

”Finlands kvalitativa och avgiftsfria utbildning är en av landets största framgångsfaktorer. Införandet av terminsavgifter för en viss grupp hotar denna princip, motverkar internationaliseringen av utbildningen och ökar kostnaderna för universiteten. Det försök med terminsavgifter som nu genomförts har redan visat att det är ekonomiskt olönsamt och minskar andelen utländska studerande.”

Mikkel Näkkäläjärvi, ordförande för Vaasan ammattikorkeakoulun opiskelijakunta "Terminsavgifter skulle antagligen leda till att antalet utländska studerande rasade. Det har redan det misslyckade pilotprojektet visat. Avgiftsfri utbildning är en lönsam investering, eftersom utländska studerande betalar tillbaka sin utbildning i medeltal inom 2­3 år som skatter. I stället för att fundera på terminsavgifter borde vi komma på lösningar att sysselsätta flera utländska studerande i Finland."

Raija Vahasalo Samlingspartiet, ordförande för kulturutskottet

”Antalet utländska studerande som kom till Finland skulle rasa. Högskolorna får inte heller sin ekonomi förbättrad med terminsavgifter. Det finns bättre alternativ för internationalisering och finansiering.”

Mot väggen

Ska Finland kräva terminsavgifter av studerande utanför EU- och EES-området?

Studenthälsan i Åbo satsar på svensk service Det här året är svensk service ett av tyngdpunktsområdena för studenthälsan, SHVS, i Åbo.

?

3,5%

varför har detta inte hänt tidigare, monika antikainen, Åbo akademis Studentkårs socialpolitiska sekreterare?

JA 17,9

–en orsak till att studenthälsan inte upplevt behovet att förbättra sin service på svenska är den minimala feedbacken. Om en studerande upplever att den fått dålig service på sitt modersmål tar det inte länge att skriva en kort kommentar på ShVS hemsida. Åbo akademis Studentkår har därför en kampanj på gång där man i måndags­ och fredagsmailen uppmanar att ge feedback åt studenthälsan. de vill gärna ha feedback så de kan utveckla sin verksamhet. hur kommer det sig att ni satsar på svensk service i år, riitta ollitervo-Peltonen, överläkare för allmän hälsa på ShvS? – Vi har fått feedback under vintern att man förväntar sig mer av oss. Svenskspråkiga studerande önskar att personalen ska tala svenska, vilket personalen även gjort, men att börja tala svenska kan vara svårt.

NeJ 78,6%

hur ser servicen ut på svenska för tillfället?

– Vi har uppmuntrat vår personal att tala och betjäna på svenska fastän det inte skulle gå helt rätt. då blir man också säkrare på att tala svenska.

Större delen av vår personal förstår svenska och bland annat talar tre av våra allmänläkare svenska.

På vilket sätt kommer den svenska servicen att bli bättre?

Sanna Lauslahti Samlingspartiet, riksdagsledamot i kulturutskottet

JA

”Föräldrarna till dem som kommer från EU­ och EES­länderna har inte betalat skatterna, som utbildningen finansieras med. Systemet borde byggas uppmuntrande. Terminsavgifterna som har betalats borde gå att dra från inkomstskatterna till exempel under de åtta följande åren.

På det sättet skulle studerandena lockas att stanna i Finland.”

Simon elo ordförande för Sannfinländsk Ungdom

”Det är inte ändamålsenligt att finländarna betalar för utlänningars studier i Finland. Nationalitet ska ha ett värde som går att mäta. Finland måste våga värdesätta sitt belönade utbildningssystem – för kvalitet kan man alltid betala.”

– Vi kommer att informera om våra olika kurser på svenska men kurserna kommer knappast att gå på svenska i år. det är svårt att få ihop en grupp på svenska men finns det efterfråga så ordnar vi.

Man får gärna skicka feedback om hurdana kurser som behövs.

På vårvintern för ett år sedan höll vi dock en grupp om mentala färdigheter på svenska. Vi kommer att ordna svenskakurser för vår personal – hälsovårdare, läkare med mera – under året. Vi har hållit sådana tidigare men haft paus nu i några år. det är frivilligt att delta. kommer hälsodatabanken att översättas?

– det har diskuterats att hälsodatabanken ska förnyas. då kommer mer att finnas på svenska, och behovet av engelska finns också. hur tidtabellen ser ut vet vi inte än.

text emma ekstrand

studentbladet

•

7

Åbo Akademi i förvandling Under våren kommer Åbo Akademis framtid att få en ny skepnad. Rektor Jorma Mattinen tillsatte tre arbetsgrupper ifjol som ska se över strukturerna. text&bild emma ekstrand

Det var på torgmötet den 21 november ifjol som Åbo akademis rektor Jorma Mattinen berättade att man med en tydlig organisation löser ekonomin vid akademin. de tre arbetsgrupperna som tillsattes fick varsitt område att se över – vi­ sion, utbildning och strukturer.

Prorektor christina nygren­ landgärds leder gruppen som går under namnet utbildning. ett möte hölls före jul och friska tag togs igen i början av januari.

– inom januari kommer vi att ha träffat alla institutioner och hört deras tankar gällande utbild­ ningen och situationen vid den egna institutionen, säger Nygren­ Landgärds. arbetsgruppen kommer sedan att se över utbildningsutbudet vid akademin. Vecka tio ska ett första förslag vara klart.

– då har vi en gemensam workshop med de andra arbetsgrupperna och jobbar ihop en gemensam rapport till styrelsen. det är ett stort projekt att få verksamheten att fungera och många faktorer ligger bakom pro­ jektet.

– det handlar om stigande kost­ nader, löner, omkostnader och hyror. Vi får in mindre pengar

från staten och indexbindandet av budgeten drogs tillbaka. dess­ utom är genomströmningen vid Åbo akademi inte så bra. redan i mitten av februari håller rektorn ett informationsmöte för studerande och personal om hur arbetet fortskrider. i april är det meningen att styrelsen behandlar det första förslaget och rektorn håller ett torgmöte. det slutliga förslaget ska vara klart i maj och den 14 maj fattar styrelsen beslut om akademins profilering och struktur. Beslutet presenteras på ett torgmöte samma månad.

– ibland är det bra att stanna upp och fundera på var vi är och vad vill vi. Jag ser problem som en möjlighet att skapa något bättre, säger Nygren­Landgärds.

STOPP Den 8.1.2013 införde rektor Jorma Mattinen ett anställningsstopp vid Åbo Akademi. Fram till den 30.6.2013 är anställningsstoppet i kraft. Då tar Mattinen på nytt ställning i ärendet.

Arbetsgrupperna Vision

Utbildning

Strukturer

Ser till att utbildningarna

Utbildningsstrukturerna ska

Den

är attraktiva och har en

bli tydligare. På kandidatnivå

tionen, ledningen och adminis­

stark arbetsmarknads­

blir studiehelheterna större,

trationen ska få en tydligare

relevans.

specialisering

struktur. Resultatansvar defi­

Forskningen

på

magis­

Studiegången

ska

akademiska

organisa­

ska utvecklas och pro­

ternivå.

fileras, samarbete och

snabbas upp och studiemoti­

ren uppmuntra till samarbete

multidisciplinär aktivitet

vationen höjas. Utlokaliserade

och den tydliga akademiska

uppmuntras.

utbildningar utvärderas.

organisationen leder till att den

nieras,

organisationsstruktu­

blir ett tydligare varumärke.

8 • studentbladet

I korthet

Rekordmånga utexaminerades från Arcada i fjol Sammantaget fick 404 studerande examensbetyg, varav 11 stycken av­ lade mastesexamen. Bachelorexamen ­avlades av 393 studerande, vilket är över 80 procent av antalet nybörjarplatser.

Vid Arcada ser man detta som ett resultatet av en medveten inriktning på ökad studiehandledning och tutor­ verksamhet.

Enligt prorektor camilla wikströmgrotell försöker man motverka att stu­ derande hamnar på efterkälken genom att erbjuda aktiv studiehandledning, i synnerhet för studerande med behov av särskilt stöd.

– Studenternas examensarbeten är till exempel en kritisk punkt där vi tagit fasta på att ge ordentligt med stöd, säger Wikström-Grotell.

"Eftersom akademin ska värna om det finlandssvenska kulturarvet är det tassigt att man skär ner ­ämnet då" -Veronica Karlsson

Två vill bli kansler vid Helsingfors universitet

Kvinnovetenskap lever på existensminimum text&bild emma ekstrand

Ämnet kvinnovetenskap vid Åbo Akademi gick vid årsskiftet miste om en forskardoktor och en doktorand.

De fick inte fortsatt kontrakt på grund av anställningsstoppet.

– Det är slumpmässigt varifrån anställda försvinner i och med anställnings­stoppet. De små ä mnena drabbas hårdast och det är klart att stämningen vid institutionen påverkades eftersom de även under­ visade. Utbildningen borde inte bli sämre men då det byts föreläsare blir kvaliteten automatiskt sämre, säger veronica karlsson som studerar kvinnovetenskap.

Nu finansierar akademin enbart professorn vid ämnet.

– Det är ett existensminimum för ett ämne, berättar Karlsson.

Den övriga personalen vid kvinno­ vetenskap finansieras externt. Åbo Akademi är det enda ­universitet som erbjuder kvinnovetenskap på svenska i Finland.

– Eftersom akademin ska värna om det finlandssvenska kulturarvet är det tassigt att man skär ner ämnet då, säger Karlsson.

När man på hösten fick höra om nedskärningshoten sammankallade Karlsson till ett möte. Studerande och personal vid Socialvetenskapliga institu­tionen slog sig ner för att fun­ dera på situationen. Hur skulle insti­ tutionen räddas och var kunde man spara?

– Vi funderade också på vad vi soci­ alvetare behövs till. Vi hann bara ha ett möte i fjol men arbetet fortsätter i år, säger Karlsson.

Ingen vet ännu hur framtiden för ämnet ser ut. Kanske blir det ett biämne, kanske slås det ihop med sociologi eller kanske får det fortsätta som huvudämne.

– Det är svårt att förstå hur kvinno­ vetenskap ska kunna profilera sig som ett attraktivt ämne för nya studerande då det skärs ner i resur­ serna, menar Karlsson.

För tillfället är de som studerar kvinnovetenskap som huvudämne inte så många, men desto fler läser det som biämne.

– Det är väldigt populärt inom social­vetenskaper och humanis­ tiska ämnen. Det är också ett aktu­ ellt ämne och många andra ämnen tangerar kvinnovetenskap. Jäm­ ställdhet och jämlikhet är aktuella teman på arbetsmarknaden och då är det bra att kunna utbildas inom kvinnovetenskap, säger Karlsson.

I februari väljs en ny kansler vid Hel­ singfors universitet för de kommande fem åren. Den lediga befattningen har sökts av filosofie doktor marja maka­ row (f.1948) och juris doktor thomas wilhelmsson (f.1949). Makarow är för tillfället överdirektör för forskning vid Finlands Akademi och Wilhelmsson fungerar som Helsingfors universitets nuvarande rektor. Den nya kanslern inleder sitt arbete i juni.

Kanslern är universitets högsta re­ presentant i statliga och samhälleliga sammanhang.

Till uppgifterna hör bland annat att främja vetenskaperna, bevaka universi­ tetets allmänna intressen och övervaka universitetets verksamhet.

Toppbetyg för finländsk utbildning När det kommer till utbildning står Finland högt i kurs internationellt sett. Ifjol knep Finland första plats i en internationell skoljämförelse gjord av läromedelstillverkaren Pearson, tätt följd av Sydkorea och Hong Kong.

Den brittiska studien grundar sig på en mätning av antalet elever som gått ut skolan under åren 2006-2010 och elevernas studieresultat.

I studien mättes också faktorer såsom läskunnigheten bland befolkningen, antalet avlagda examina i landet samt utbildningsårens inverkan på produkti­ viteten. Totalt jämfördes 40 länder.

studentbladet

•

9

Barbara Lönnqvist, professor i ryska, säger att professuren inte är avskaf­ fad utan uppskjuten till framtiden.

En ny professor kan till och med börja från och med nästa år, menar hon.

Ryskan vid ÅA kan få fortsätta Den svåra ekonomin vid Åbo Akademi påverkar vissa ämnen mer än andra. Ryska språket och litteraturen är ett ämne vars framtid är oviss. I början av december 2012 fattade fakultetsrådet vid Humanistiska fakulteten beslutet att inte anställa en ny professor i ryska under 2013.

D

et går rykten om ryskans framtid vid Åbo Aka­ demi och ingen vet hur det kommer att bli. Medierna har lyft fram att ryskan kommer att sluta som huvudämne och i stället bli ett biämne.

– Det finns inget beslut om avskaffandet av professuren i ­ryska, säger barbara ­lönnqvist, professor i ämnet. Det förslag som fakultetsrådet slog igenom säger att det under 2013 inte tillsätts en. Ett annat förslag som inte gick igenom stod ryska in­ stitutionen bakom – professuren skulle hållas kvar men lektorerna minska från två till en.

– Frågan är uppskjuten till fram­ tiden. Nya studenter tas in på hösten och vi tror det är möjligt att fortsätta studera ämnet full­ värdigt, säger Lönnqvist.

Lönnqvist, som varit profes­ sor sedan 1989, går i pension på sommaren och på grund av sparåtgärderna vid akademin har man inte råd att anställa en

10 • studentbladet

ny professor. De två lektorerna vid ämnet kommer ändå att fortsätta.

– De har varit här sedan början av 1990-talet och vi behöver fast personal. Vi har ett ansvar för att de som studerar ryska ska kunna bli magistrar, säger Lönnqvist.

Att ämnet skulle bli ett biämne istället stämmer inte eftersom det inte finns något sådant beslut.

– Studenter som kommer hit behöver fördjupade studier i språket, det räcker inte med en kandidat.

På kandidatnivå lär de stude­ rande sig ord och grammatik, men det är först på magister­ nivå som man lär sig använda ­språket. Ämnet ryska kan kombine­ ras med bland annat folkrätt, mänskliga rättigheter och mark­ nadsföring.

– Ryskan är integrerad i Åbo Akademis andra studier, säger Lönnqvist.

För att de studerande ska kunna

arbeta ute på fältet behövs ma­ gisterstudier, och det har länge sagts att Finland behöver rysk­ kunniga på olika poster.

– De som blivit magistrar från oss har bra tjänster inom bland annat förvaltning, handel, diplomati och inom turism på de högre posterna. Alla blir inte lärare men de behövs också.

Ungefär ett trettiotal personer studerar ryska vid Åbo Akademi. Ämnet klarade av att utexami­ nera de flesta som bara hade lite studier kvar före 2007.

– I snart tjugo år har vi ut­veck­lat vår utbildning för arbete i Ryss­ land. Vi finns till för finlands­ svenskar och intresset för det ryska språket ökar. Det märker man till exempel i de svensk­ språkiga skolorna i Helsingfors­ regionen.

Det finns inga planer på att studerande skulle flytta till ett annat universitet för magister­ studier. Skulle det vara frågan om Turun Yliopisto kommer det

finska språket i vägen och de har inte kapacitet att ta in fler.

Kandidaterna från Åbo Akademi skulle också bli tvungna att söka in till magisternivån.

– Det är ingen realistisk histo­ ria att söka in någon annanstans då vi har kompetens här också i fortsättningen. I princip behövs en professor för att kunna ut­ examinera magistrar, men vår docent har rätt att examinera.

Men det är klart att ett ämne utan professor inte är ett fullvärdigt universitetsämne, säger Barbara Lönnqvist. text&bild emma ekstrand

De tror på ryskans framtid Rasmus Smeds och Robert Bamm studerar ryska vid Åbo Akademi. Att akademin inte anställer en professor i ryska detta år kan de inte förstå.

De förutspår att det i framtiden finns ett allt större behov för ryskakunskaper.

Turistflödet från Ryssland till Finland är stort, men finländarnas språkkunskaper i ryska är inte stora.

– Ska man börja anställa ryssar ­istället, undrar robert bamm. Ryssar är en växande minoritet i Finland och många vill komma hit. Inom tio år har ryssarna ökat ordentligt i Finland och deras barn är födda här. Ryskans framtid är stark överlag i Finland, och då läggs linjen ner. Man borde istället uppmuntra folk att läsa ryska och få bort fördomarna om Ryssland.

Hur får man då bort fördomarna?

– Genom att umgås med ryssar och komma i kontakt med deras kultur. Det handlar om kunskap, säger rasmus smeds.

Man ska inte ha en negativ inställning bara för att de är annorlunda än vi, utan se det som ett intressant land, som något nytt. Det goda med Ryssland är att det inte är det vi hela tiden upplever och påverkas av, utan vi kan fascineras av att det är annorlunda, fortsätter Smeds.

– Vi lever i en bubbla i Finland och tror det är välfärd överallt. Här behöver man till exempel inte kolla datumet på mjöl­ ken. Men ett samhälle kan fungera på andra sätt än det gör här, säger Bamm.

– Jag jobbade två år på rysk radio som översättare och fick bekanta i Ryssland.

Då man är en längre tid där märker man att mycket ändå är samma som här fastän det fungerar på ett annat sätt, säger Smeds.

Rasmus Smeds började läsa ryska i Ki­ mitoöns gymnasium och det blev snabbt hans favoritämne.

– Det var så annorlunda än allt annat. Vi reste också till Ryssland och jag fattade tycke för landet, säger Smeds.

Smeds håller på med sin magisterav­ handling. Han har konstvetenskap som biämne och skriver om historieskrivning i bild.

Bamm studerar ryska för andra året och har ekonomi som biämne.

– Handeln med Ryssland är stor, och den här kombinationen är attraktiv på arbetsmarknaden, säger Bamm som lärde sig ryska redan som barn, men började läsa språket vid akademin för att lära sig det fullt ut.

Ryssland är ett möjligheternas land, menar Bamm. Kan man ryska öppnas dörrar för en där och det finns många fler dörrar att öppna där än här. Och för att kunna föra en riktig diskussion med en ryskspråkig behövs magisterstudier.

– Om ämnet kan spara lika mycket genom att omstrukturera och lämna bort ett lektorat, varför gör man inte det då? Vill man förstå ryssar och Ryssland räcker det inte med ämnesstudier, säger Smeds.

Både Smeds och Bamm tror att ryskan har en framtid vid Åbo Akademi.

– Ryska är ett viktigt språk för Finland och det är viktigt att få upp intresset re­ dan i grundskolan. Det är dock ytterst få lärare som kan både ryska och svenska, säger Bamm.

– Då ger det en dålig förebild att dra ner ämnet ryska vid Åbo Akademi, säger Smeds.

Brevet hem

Berlin – här, nu och då Oskar Hägglund Få europeiska städer har under de senaste åren fått lika mycket uppmärksamhet som Berlin, både i medier och tack vare den otroliga hype som många som varit här allt som oftast sprider bland sina bekanta. Ingen annan europeisk stad har väl heller haft en lika händelserik och dramatisk närhistoria som Berlin, kunnat bearbeta den och återuppbyggts i hoppet om en bättre framtid. ­Berlin är ett centrum för det politiska och kultu­ rella Tyskland, men samtidigt väldigt långt från de 79 miljoner som utgör resten av Tyskland.

Folk hemma i Helsingfors frågar mig ofta hur nära centrum jag bor i Berlin. Att definiera ett centrum går inte helt enkelt i Berlin. Innan Ber­ linmuren föll kunde man tala om Alexanderplatz som Östberlins centrum och trakten kring Kur­ fürstendamm som centrum i Västberlin, men i det Berlin som vuxit fram efter enandet finns inget tydligt, gemensamt centrum.

Stadskärnan utgörs av ett antal stadsdelar av vilka varje har en egen karaktär som invånarna ofta identifierar sig med. Man kan till och med tala om en sorts ”lokalpatriotism”, där den egna stadsdelens fördelar jämförs med de negativa stereotypier om andra stadsdelar.

Själv bor jag i Kreuzberg, en stadsdel som för mig har kommit att definiera den multikulturella smältugn man hävdar att Berlin är. Kreuzberg, som under delningen var omringat av muren från tre håll, var länge känt för alternativ livsstil, subkulturer, punk, den legendariska rockklubben SO36 (SO36 syftar på den gamla postkoden för området där klubben ligger) och de våldsamma valborgsdemonstrationerna i området SO36. Men inte minst var, och är, Kreuzberg känt för det stora antal invandrare med turkisk bakgrund som bor här. Lite skämtsamt kallas en del av Kreuzberg för ”lilla Istanbul”. Metrolinjen U1 som i västöstlig riktning startar nära det snobbiga shopping distriktet kring Kurfürstendamm och har en stor del av sina sista stationer i Kreuzberg, har fått smeknamnet ”Orientexpressen”.

Då man rör sig i Kreuzberg hör man lika mycket turkiska som tyska, turkiska herremän sitter på små caféer och dricker äppelte eller i sportbarer och slår vad om den turkiska fotbollsligan sam­ tidigt som man kan se deras fruar komma från marknaden i sina huvuddukar livligt diskute­ rande med sina väninnor. Så är ju såklart Dönern bäst här! Stadsdelen är full med caféer, barer och nattklubbar där festen aldrig slutar och på många innergårdar kan man hitta ateljéer, för att inte tala om den enorma mängden gatukonst.

Så som många berlinare trots allt, lämnar jag min stadsdel för att njuta av allt resten av staden har att erbjuda. Den allmänna atmosfären i staden är att allt händer här och nu och ingen tycks veta hur länge det varar. Därför finns det heller inga grän­ ser för fantasin i denna stad. Kanske den berlinska historien lärt berlinarna en viss framtidsoro som lett till att människor gör det bästa och galnaste de kan av sin tillvaro?

Skribenten studerar socialt arbete och socialpolitik vid Svenska socialoch kommunalhögskolan. Det här året är han på utbyte vid Alice Salomon Hochschole Berlin.

Rasmus Smeds och Robert Bamm säger att det är viktigt att aktivt få bort för­ domarna om Ryssland, det är ett grannland men ändå känner vi inte till det. Det är också viktigt att betona möjligheterna med det ryska språket.

studentbladet

•

11

Studiepsykologer önskar förstärkning Antalet studiepsykologer har ökat i Finland, men fortfarande erbjuds inte studiepsykologstjänster vid alla universitet.

text laura blomQvist & heidi martelin

År 2011 gjorde finlands studentkårers förbund (fSf) en kartläggning av lan­ dets studiepsykologer. av kartlägg­ ningen framgår att det vid de 16 uni­ versiteten i finland finns lika många studiepsykologer, varav 13 arbetar på heltid och tre på deltid. Studie­ psykologerna är emellertid koncentre­ rade till vissa, ofta större universitet. i fjol ökade antalet studiepsykologer en aning, men då antalet studerande vid de olika universiteten beaktas, är skill­ naderna mellan olika områden fortfa­ rande stora. trots ökningen finns det universitet i finland som helt och hållet saknar en studiepsykolog. finlands Psykologi­ studerandes förbund intervjuade studie­ psykologer vid hel­ singfors universitet, tammerfors univer­ sitet, turun yliopisto och Åbo akademi om deras åsikter och tan­ kar kring studiepsyko­ logernas situation i hög­ skolorna. i intervjuerna tog man upp studiepsykologens arbetsuppgifter, som går att dela i två huvudkategorier. dels handlar ar­ betet om studentmottagning, dels om expertuppdrag, där psykologen utbil­ dar lärare och övrig personal.

På studiepsykologens mottagning be­ grundas exempelvis frågor som har att göra med självständighet och över­ gången till arbetslivet. På mottagning­ en kan också studietekniker, studie­ planering och inlärningssvårigheter behandlas. teman relaterade till stu­ diemiljön är också viktiga. Med tanke på framgång i studierna är det betydel­ sefullt hur väl den studerande är inför­ livad med sin omgivning: andra stude­ rande, lärare och personal.

Något som vanligen också behandlas på mottagningarna är motivationspro­ blem och depressionssyndrom berättar studiepsykologen vid turun yliopisto.

12 • studentbladet

Åbo akademis dito nämner också att studiepsykologer ofta ordnar olika grupper för studerande som exempel­ vis är nervösa inför sociala situationer eller för sådana som kämpar med sina studier.

Studiepsykologen vid tammerfors universitet understryker att en studie­ psykolog i ett stort universitet inte kan tillfredsställa alla behov på studiepsy­ kologisk handledning som studeran­ dena har. därför betonas också pre­ ventivt arbete mer i stora universitet. de intervjuade studiepsykolo­ gerna anser att universitets­ studerande är samarbets­ villiga och ofta väldigt motiverade att arbe­ ta med studiepsyko­ loger, vilket gör arbe­ tet meningsfullt och fungerande. från de intervjua­ de studiepsykologer­ nas svar framgår att studiepsykologstjäns­ ten är ny på många stäl­ len, och att arbetsbilden ännu håller på att formas. då kartläggningen gjordes hade till exempel studiepsykologen vid Åbo akademi arbetat i knappt ett år. alla studiepsykologer som intervjua­ des anser att det är viktigt att det finns en studiepsykolog vid alla universitet. i en del universitet önskas förstärkning. i svaren betonas att varje ansvarsfull läroanstalt borde värna om studeran­ denas välmående och studieförmåga.

Studiepsykologen vid turun yliopisto understryker att det i synnerhet är för­ sta årets studerande som borde upp­ märksammas, eftersom det första stu­ dieåret är så betydelsefullt när det kommer till att finna sin plats i gemen­ skapen.

Laura Blomqvist är ordförande för Finlands Psykologistuderandes föbund.

Inskickat

Vi vill bo bra Janne Leivo

J

ag undrar ofta hur folk bor under studietiden i olika länder. Vilka är de roliga minnen du kommer ihåg och vad gjorde att du trivdes medan du studerade. Den första bostaden jag flyttade till var i Sandviken i Helsingfors, en lägenhet som då ägdes av Svenska folkskolans vänner.

Vi var sex personer som delade den 90 kvadrat­ meter stora lägenheten, två flickor och fyra ­pojkar. Studierna framskred bra och vi respekte­ rade alla varandra och gav varandra möjligheten att studera i fred. Några av de personer jag delade lägenheten med har blivit viktiga för mig och jag håller fortfarande kontakt med dem.

För några dagar sedan gick jag in på sidan Oiko­ tie.fi för att se hurdana lägenheter som finns till salu. Till min förskräckelse hittade jag en lägenhet i Sandviken som såg precis ut som den lägenhet där jag hade bott år 2006. Jag tittade närmare på annonsen och märkte att det verkligen var samma lägenhet. Renoverad till en lyxlägenhet med ett pris på 1,2 miljoner euro. Senare den dagen berät­ tade en kompis att Svenska folkskolans vänner hade sålt lägenheten för några månader sedan.

En studentbostad mindre i Helsingfors.

"Det förvånar mig mycket att idén om korridor­boende först nu kommer fram i Finland."

Då jag berättar om mig själv i Sandvikens bostad, tänker jag på alla de som bor i en studielägenhet i Helsingfors. Till min förvåning bygger Helsingfors­ regionens studentbostadsstiftelse (HOAS) nya höghus på Busholmen med ett helt nytt bostads­ koncept i Finland. På Busholmen kommer att finnas korridorbostäder. Det betyder att tolv studerande delar en korridor med ett gemensamt kök. I varje rum finns en egen toalett, kylskåp och dusch. På detta sätt sparar man på byggnadskost­ naderna då man inte behöver bygga kök i varje bostad. Det förvånar mig mycket att idén om kor­ ridorboende först nu kommer fram i Finland. Man kan tänka sig att isolering i en etta inte alltid ger de bästa förutsättningarna för studier.

Nu har tiden kommit för att även vi i Finland skall ha studielägenheter som vi kan visa för hela världen och vara stolta över. Varför investerar inte våra förmögna finlandssvenska fonder på långsik­ tiga mål och på studerandenas välmående. Bygg nya hus där studeranden träffar varandra, äter middagar tillsammans, läser, ser på bio, spelar musik och delar sina liv med varandra. Slopa idén om att alla vill bo i ettor.

Skribenten är medlem i Studentteatern, dokumentärfilmare och ­politices kandidat.

Siffrorna baserar sig på Finlands studentkårers förbunds undersökning från år 2011. Under år 2012 har antalet studiepsykologer ökat med några enstaka tjänster.

studentbladet

•

13

r e k ö s t e d a l Studentb re! a t e b r a d e m afera eller r g o t o f , a v i Kan du skr illustrera? l.fi eller b t s @ d e r å ss p Kontakta otbl.fi. chefred@s

Kamp32 är en liten mysig frisersalong i Kampen som erbjuder hår och sminktjänster samt ögonfransförlängningar och nagelvård.

Studeranderabatt -30 % i februari och mars!

Tidsbeställning tel. 040-831 2256 Kamp32 Malmgatan 32 00100 Helsingfors www.kamp32.fi 14 • studentbladet

TRE STEG att vara studerande 2013 behöver nödvändigtvis inte betyda sov­ morgon, strökurser, nudlar och snaps flera gånger i veckan. Stbl presenterar tre studerande i fullständigt olika livssituationer. text&foto

linn Jung

studentbladet

•

15

Ny framtid vid 40+ 07.30 Väckning 08.30 Röstövningar i gympasalen 11.30 Lunch 12.15 Ämnesdidaktik i religion 15.00 Går hem via bibban 16.00 Gör läxor och inlämningsuppgifter 17.00 Filar på portfolio 18.00 Äter middag hemma med sin kämppis 19.00 Läser böcker 22.00 Godnatt Vill man ha det liv man drömmer om ska man vara villig att offra och chansa. Nu vid en ålder av 45 vet han sin riktning.

O

m man inte stirrar så noggrant kan man ta johan kortteinen för vilken studerande som helst i Academill.

Han skrattar högt, anländer i stort gäng och har en Mac under armen. Men det som skiljer honom från de flesta andra är att han är 45 år ­gammal.

– Det har blivit vanligare med folk som börjar studera på äldre dagar. Se nu där på mitt gäng, vi är åtta stycken gamlingar på min klass, säger Johan och pekar glatt på sitt gäng som står en bit bort.

– Det är spelar ingen roll hur gammal man är. Huvudsaken är att man får syssla med det man vill. Det är aldrig för sent att bryta mönster.

Johan tog politices magisterexamen i mitten av 90-talet. Det var dåliga tider och han sökte sig till sjön. På diverse kryssningsfartyg cruisade han sedan runt på Östersjön i 15 år, tills han en dag fick nog av sjömans­ livet.

Han skulle bli lärare istället. Kosta vad det kosta ville.

16 • studentbladet

För tre år sedan bröt han upp och beslöt sig för en helomvändning.

Det var inte sjöman han ville vara.

Det var religionslärare han ville bli.

Johan som vid det här laget hade två barn, en fru och ett hus i Pargas var säker.

Han behövde stimulans, nya ut­ maningar och fräscha vindar. Och eftersom familjen redan var van vid en rätt så frånvarande vecka-veckapappa tyckte Johan att steget att tillbringa veckorna i Vasa inte var särskilt stort. Han tog sitt pick och pack och flyttade in med en jämn­ årig medstuderande i en cellägenhet i Olympiakvarteret.

– Att jag har råd att göra det här är ju mycket tack vare min fru som nu försörjer oss. Men det gör ju att jag studerar så mycket jag bara orkar, kan och vill. Jag vet vad vi går miste om varje månad, säger Johan.

– Och konstigt nog blir prylarna på Gigantti bara dyrare och dyrare.

Förut var en hundring nästan ingen­ ting. Nu är det plötsligt massor. Det är otroligt nyttigt att anpassa och omvärdera sin ekonomi.

Han har fortfarande jobbet kvar på båten. Men helst vill han förstås inte återvända. Så han ägnar all sin kraft åt skoluppgifter och inlämningsarbeten – i hopp om att bli klar så fort som möjligt.

Johans studieliv består till 99 procent av att plugga. Han har gått in i studierna helhjärtat.

När det blir helg åker han ner till Pargas, hem till familjen. Sonen är fjorton år och dottern är tolv. När han är hemma ger han allt. Tar igen förlorad tid med att vara till hands hela tiden. Fixar middagar. Skjutsar runt. Kompenserar.

– Man ska inte nöja sig med att jobba för lön. Man ska älska det man gör. Och då måste man vara villig att offra lite.

Johan berättar att han studerar med en helt annan entusiasm nu när han verkligen vet vad han vill. Det gick betydligt trögare på 90-talet med sam­ hällsvetenskaperna.

– Jag kommer aldrig att ångra att jag tog mig ur min comfort zone. Jag tycker verkligen att man ska bryta upp när vardagen känns trist. Även om man så är 45.

200 euro fest i månaden 8.15 Väckning 9.15 Skolan börjar 12.00 Halvtimmes lunch 15.00 Hem från skola 16.00 Tupplur på soffan 17.00 Hänga med pojkvän 18.00 Gå till gymmet 19.00 Göra skoluppgifter 22.00 Jobb på Leipätehdas 03.30 Sluta jobba 04.00 Godnatt Är hon inte toastmaster så är hon salongs. Inte helt oväntat är Christa upp över öronen förälskad i studielivet. Hon är 19 år och första årets studerande.

N

är vi träffas gräver christa aarnio febrilt i sin plånbok. Hon rotar i sin väska, töm­ mer den på innehåll och suckar djupt.

– Fan, jag tappade mitt körkort i går, säger hon.

Hon ringer ett hastigt samtal till Ollis barpersonal.

De lovar att hålla ögonen öppna.

Det var fest i natt. Beachparty på Ollis. Trots att Christa gick hem tidigt, redan vid ettiden, har kör­ kortet kommit bort. Men det ser inte ut att bekymra henne så mycket. Inte ser hon särdeles trött ut hel­ ler. Snarare fräsch, frisk och pigg. Men så har hon ju vanan inne också. Det här med att festa hela natten och stiga upp tidigt – det kan hon. Det har hon gjort förut.

– Det har faktiskt blivit mycket fest hela året. Nästan två gånger i veckan, säger hon.

Det är justitieförvaltning Christa vill jobba med i framtiden. Hon studerar företagsekonomi på Vasa yrkeshögskola. Men när vi diskuterar studieliv är det i första hand festerna hon avser.

Det är alltså stort fokus på snapsvisor, halardans och sena nätter. Tillsammans med en klasskompis har Christa styrt upp många sitsar för hela klassen.

Hon säger sig vara ”bäst på fest”. Christa minns speciellt gången då de ordnade sits på Oliver’s Inn. Stämningen var närmast euforisk. Alla dansade på bordet och en kompis bjöd laget runt. Inte helt otip­ pat lyckades någon välta brickan och alla shots rann ut över bordet.

– Då tyckte jag förstås det var en strålande idé att slicka upp shottarna, säger Christa och gapskrat­ tar.

Så hon lapade i sig som en utsvulten katt. Senare när hon gav sitt yttersta på dansgolvet och tyckte stämningen var på topp, upptäckte hon att alla andra hade gått hem. Hon var ensam kvar. Det hade hon inte lagt märke till överhuvudtaget.

När Christa räknar kommer hon upp till en snitt­ budget på ungefär 200 euro i månaden. Så mycket kostar en månads festande i hennes liv just nu. Det finansierar hon med att extraknäcka som butiksbi­ träde och spela skivor på Leipätehdas.

Sina studier tar hon ändå på allvar.

– Det är inte livsviktigt att jag får fulla poäng i alla tenter, men jag vill lära mig allt jag kan. Och så får inte fest eller jobb förstöra för skolan. Det är ju ändå mina studier som är det viktigaste.

studentbladet

•

17

Bättre studietempo som småbarnsmorsa 08.30 Väckning 09.00 Frukost 09.30 Sambo för dottern till dagmamma 10.00 Skolan börjar 12.00 Lunch 14.00 Skolan slutar 14.15 Gör skolarbeten i datasalen 16.00 Hämtar dottern från dagmamma 17.00 Middag 18.00 Lek och umgänge med familjen 20.00 Kvällsgröt 20.30 Läggdags för dottern 21.00 Soffhäng framför tv:n 23.00 Godnatt Hon fattar inte när folk säger att det är tyngre att studera med barn. Sedan Lykke kom till världen har hon fått dubbelt så mycket gjort.

U

nder sitt tredje stu­ dieår vid Pedago­ giska fakulteten tog studielivet plötsligt en helomvändning för emmelina karlsson, då 22 år. Hon och sambon Jonas skulle bli föräldrar. Något som hon välkomnade med öppna armar. Det skulle bli hur bra som helst.

– Eller tja, de första dagarna var säkert fulla med katastrof­ tankar. Hur ska det gå? Hur ska jag hinna? Hur gör man när man har barn och studier samtidigt?

Men därefter förflöt allting lugnt. Hon studerade genom nästan hela graviditeten och pausade därefter ett år. I höst började dottern Lykke hos en dagmamma och Emmelina tog tag i studierna igen.

– Jag är så otroligt mer fokuse­ rad på det jag gör. Jag märker stor skillnad från tiden före Lykke och nu. Nu tar jag tag i saker direkt, istället för att skjuta upp dem.

På eftermiddagen när hon går hem kopplar hon bort allt som har med studier att göra. Hon ser till att göra klart inlämningsuppgifter före hon hämtar dottern från dagmam­ man. Hemma ska man vara ledig och fri. Hemma är fritt

18 • studentbladet

från studier.

Det studieliv hon levde innan Lykke föddes är inget hon grå­ ter över. Men visst saknar hon studiekompisar som hon inte hänger med i samma utsträck­ ning som förr.

– Fast det är kanske delvis mitt eget fel. Jag kunde ju förstås ringa lite oftare, men mest blir det ju att vi hänger med andra som har barn. För att det är lät­ tare.

Mitt i veckan-festerna är inget Emmelina saknar. Det har bara gjort gott för studietakten.

Att snooza bort förmiddagslek­ tionerna är inget alternativ nu längre.

Hon säger också att lärare och medstuderande har varit posi­ tiva och alltid bemött henne väl. Det spelar ingen roll om man är förälder eller inte. Och att vara studerande förälder på ”peffan” är inte heller särskilt ovanligt.

Till synes finns det alltså inget negativt med familjebildning mitt i en magisterexamen –om det inte hade varit fråga om pengar, förstås.

Om man bor i samma bostad som sitt eller sin makes barn är man inte berättigad till bo­ stadstillägg. Bara den vanliga studiepenningen.

– Det hade säkert inte alls

funkat lika bra om jag hade varit en­ sam eller om min sambo Jonas också hade studerat.Nu är det ju han som ser till att vi har råd att leva.

Det har också fungerat som en sporre att bli utexaminerad så fort som möjligt.

Och på frågan om hon känner sig lika mycket som en studerande trots att hon har barn, svarar hon överty­ gande ”ja!”.

– Det gör jag absolut! Kanske lite mer ansvarsfull än tidigare. Men definitivt en studerande. Att jag har barn har absolut inte ändrat på det.

De finländska högskole­studerandenas åldersfördelning

53%

Aldrig sent att studera Glöm allt vad stress och prestationskrav heter.

Vid Helsingfors Senioruniversitet studerar man för nöjes skull. Verksamhetens syfte är att stöda livslång inlärning och en god ålderdom. text celia hillo

Medan de äldsta studerandena passerat nittioårsstrecket har de yngsta nyligen lämnat arbetslivet bakom sig. Några exakta åldersgränser förekommer ändå inte. Det samma gäller för behörighets­ krav. Här får vilken senior som helst studera oberoende av grundutbildning och yrkesbakgrund.

Trots att seniorstuderandena varken skriver tenter eller avlägger studiepoäng är det viktigt att studierna är akademiska till sin natur.

– Undervisningen ska vara baserad på forskning och vetenskap, förklarar sanna saari-salomeri, utbildnings­ planerare vid Senioruniversitetet som är en specialverksamhet vid Öppna uni­ versitetet vid Helsingfors universitet.

Seniorstuderandena har möjlighet att ta del av bland annat flervetenskap­ liga föreläsningsserier, seminarier och studie­cirklar, som förverkligas med hjälp av ett omfattande samarbetsnätverk.

Hit hör bland annat olika läroanstalter, service­hem, församlingar och sjukhus.

29%

En central tanke är att undervisningen ska nå också dem som inte själv har möjlighet till mobilitet.

Saari-Salomeri berättar att senior­ studerandena överlag är väldigt kunskaps­törstande och att deras långa livserfarenhet och stora baskunskap ­gynnar undervisningen.

– Våra föreläsare uppskattar att stu­ derandena, till skillnad från många universitetsstuderande, vågar fråga, kommentera och till och med kritisera.

Därför föreläser de gärna pånytt hos oss.

Enligt Saari-Salomeri har man även prövat på gemensam undervisning för senior- och grundstuderande, vilket gett upphov till positiv respons från bägge parter.

Saari-Salomeri förutspår att mängden seniorer som vill studera och utveckla sig själv ökar i framtiden. Hon hoppas att det också kommer att finnas resurser att svara på detta behov då Helsingfors Senioruniversitet inte får någon offentlig finansiering. En aktiv ålderdom stöder hälsan och förebygger minnessjuk­ domar, menar Salomeri och påpekar vidare att samhället gärna skulle få inse vikten av detta. År 2011 tog 1 600 personer del av verksamheten vid Helsingfors Se­ nioruniversitet. Cirka 80 procent av dem var kvinnor. På nationell nivå var antalet seniorstuderande cirka 10 000.

Senioruniversitet finns på de flesta stora universitetsorter i Finland. Det första senioruniversitetet grundades i Frankrike på 1970-talet och sedan dess har universiteten spritt sig världen över.

19% 18 - 24 år

25 - 29 år

30 år och uppåt Källa: Opiskelijatutkimus 2010.

Korkeakouluopiskelijoiden toimeentulo ja opiskelu Kaisa Saarenmaa, Katja Saari, Vesa Virtanen.

studentbladet

•

19

Medelmåttor har flyt i arbetslivet Arbete saktar ner många universitetsstuderandes studietakt. Men arbete vid sidan av studierna medför inte enbart klirr i kassan utan också bättre chanser på arbetsmarknaden efter examen.

2/3

av studerandena har haft en studiepaus på minst ett år innan eller under de nuvarande studierna.

text celia hillo

Det här framgår av en undersökning utgiven av Arbets- och näringsmi­ nisteriet i fjol.

Enligt undersökningen är de som arbetat vid sidan av studierna dels bättre sysselsatta, dels bättre avlönade efter att de utexaminerats i jämförelse med dem som endast studerat.

Särskilt bra har de som arbetat i sin egen bransch och som studerat i snabb takt klarat sig – endast en femtedel av dem har varit arbets­ lösa under de första fem åren av sin karriär. De som klarat sig allra bäst är män som jobbat mycket och som under studietiden presterat medi­ okert eller tillfredsställande. Sämst har de som studerat långsamt eller i medeltakt och som inte arbetat alls klarat sig. Av dem har nästan hälften varit arbetslösa.

– Går det bra i arbetslivet kan det väl hända att man inte ser någon idé med att satsa på studierna, säger specialforskare simo aho som varit med om att utföra undersökningen.

Aho tilläger också att vissa bran­ scher har en större tendens att rycka med sig studerande än andra.

Av undersökningen framgår även att arbete är den mest framträdande orsaken till att studierna drar ut på tiden. En femtedel av svarandena uppgav att arbetet försenat deras ex­ amen med mer än ett år. Men arbete

har sällan varit det enda skälet till att studierna tagit tid, motivationsbrist och otillräcklig handledning har också haft en inverkan.

Aho förhåller sig tveksamt till samhällets strävan att snabbare få ut studerande i arbetslivet, bland annat genom att begränsa möjligheten till arbete under studietiden.

– Karriärerna skulle nödvändigtvis inte förlängas trots att studerandena blev snabbare färdiga, menar han.

Undersökningen bygger på en enkät riktad till personer som avlade examen vid fyra universitet år 2005 fem år efter deras examen, en enkät riktad till arbetsgivare samt ett om­ fattande registermaterial.

21 år 1/3

av studerandena uppger att studierna framskridit långsammare än planerat

13%

av högskolestuderandena har barn

50%

av studerandena med barn anser att familjen saktar ner på studietakten

20 • studentbladet

Medianåldern för inledandet av studierna är

Källa: Opiskelijatutkimus 2010.

Korkeakouluopiskelijoiden toimeentulo ja opiskelu Kaisa Saarenmaa, Katja Saari, Vesa Virtanen.

Forskaren

På jakt efter det kollektiva I sin färska doktorsavhandling utreder Anna Elomäki hur olika feministteoretiker tolkar ­kärnan i feminismen. En gemensam nämnare är synen på feminism som något föränderligt. text edit lindblad bild teemu ullgrén

F

ram till 1970-talet definierades fe­ minism som en rörelse där kvinnor jobbar för kvinnors rättigheter. Den andra vågen av feminister politise­ rade, teoretiserade och problemati­ serade feminismen, vilket ledde till att den snart upptogs som ett akademiskt ämne och blev grunden till ämnet genusforskning.

Det var framför allt kvinnor som tillhörde bland annat etniska och sexuella minoriteter som kom med kritik om att feminismen endast talar för en medelklassig och vit kvinnogrupp dit väldigt få tillhör.

Anna Elomäki har nyligen doktorerat med rub­ riken Feminist Political Togetherness : Rethin­ king the Collective Dimension of ­Feminist Poli­ tics i hur olika feministteoretiker tolkar kärnan i feminismen och hur svårtolkat kollektivism är inom feminismen. I sin avhandling har hon bland annat studerat Gloria Anzaldúas och Judith Butlers teorier.

Feminism Kvinnor ska vara jämställda med män.

Teoretisk feminism Ett ”andra stadium” av feminism som söker svar på genusrelaterade frågor genom akademiska ämnen från bland annat filosofi och sociologi.

Har olika inriktningar, bland annat liberal-, radikal-, queer-, och ekofeminism.

Genus Synonymt med socialt kön inom feminismen.

Kan syfta på kön, socialt kön och könsidentitet.

– Problemet är tankegången om att alla kvinnor magiskt tolkar feminism och sin position som kvinna likadant bara på grund av sitt kön. Vem är vi inom en feministisk diskussion?

På det konkreta planet kan man fundera på om till exempel en marginaliserad och arbetslös kvinna känner att hon på grund av sitt kön automatiskt har ett starkt band med kvinnan som sitter bakom datorskärmen på hälsovårds­ centralen.

I sin doktorsavhandling har Elomäki

sammanställt olika feminist­ teoretikers tolkningar om vad det feministiska kollektivet bygger på.

– Teoretikerna bråkar med varandra och har ofta helt motsatta åsikter. Vissa tycker exempelvis att en del femi­ nistiska riktningar är för in­ dividualistiska, medan andra tycker det motsatta.

Elomäki har ändå lyckats med att hitta gemensamma linjer inom den akademiska feminismen.

– Det alla är ense om är att fe­ minism är en process som hela tiden ändras. Feminismen drar också nytta av att det inte råder ett allmänt samförstånd, utan att det hela tiden diskuteras, som de här teoretikerna gör med varandra.

En annan sak som feministteoreti­ kerna tycker lika i är sambandet mellan teori och praktik.

– Feminism kan inte enbart basera sig på strategiskt tänkande. Feminismen får alltså inte glömma känslorna, utan vara beredd på att möta människor som inte tänker på samma sätt inom och utanför de feministiska kretsarna och samtidigt hålla debatten igång.

Den konkreta aktivistfeminismen och den akademiska feminismen stöter ibland ihop med varandra.

– Inom akademisk feminism pratar man ge­ nus, medan aktivismfeminismen understryker att det är nödvändigt att kvinnan är subjektet i feminismen.

Elomäki jobbade själv länge inom organi­ sationen European women’s lobby, och har erfarenheter om motsättningarna.

– Jag skrev en lång rapport där jag skrev om pro­ blem kring genusföreställningar. Rapporten kom korrigerad tillbaka till mig, och varenda ställe där jag använt ordet genus hade blivit ändrad till kvinna och man.

Elomäki anser att ordet genus är väldigt an­ vändbart, men ser också problem i det.

– Det kan finnas en liten risk i att problem som fortfarande berör kvinnor glöms bort ifall dis­ kussionen om till exempel jämställdhet blir en genusdiskussion.

studentbladet

•

21

Ensam på nätet (igen)

0

Det förlovade landet för bilder på husdjur och smygskryt håller på att tappa sin charm. I alla fall enligt amerikanska medier, som rapporterar om modeflugan som fått allt fler attatt sluta använda Facebook. text ville lindholm

O

rsakerna till att lämna Facebook är många. Det är väldigt få som egentligen är helt och hållet nöjda med tjänsten, men den har ju sina lockelser. Vågen av uppsagda konton började enligt Huffington Post ändå i och med Facebooks inträde på börsen. Många känner att ens privatliv är utlämnat åt marknadskrafterna, och ärligt talat är mark zuckerbergs kon­ stant hundvalpsskrämda ansikte föga förtroendeingivande. En annan orsak är att man helt enkelt inte får så mycket nyttig information. Om jagtänker på vad jag har tillfört det sociala nätverket är det sannerligen inte nyttigt. Det har oftast rört sig om något illa dolt försök att skryta, eller någon form av barnsliga bilder eller videoklipp. Ämnet för den här artikeln uppstod egentligen på grund av egna erfaren­ heter. Den 1 januari 2013, i en sällsynt

seglivad baksmälla, begick också jag digitalt självmord. Jag laddade för säkerhets skull ned ett arkiv med all min information (en tjänst som Facebook erbjuder) och klickade mig sedan fram till min egen cyber­förintelse.

Det tog en stund, Facebook gör det inte lätt att hitta sluta-knappen. Jag kände mig upprymd och inte så lite slagkraftig.

Min första reaktion var att berätta om detta radikala dåd för mina vänner. Jag öppnade ett nytt fönster i webbläsaren och hann skriva “face” innan jag insåg vad jag gjorde.

Min tidigare upphöjda stämning försvann.

Jag kände mig som om jag hade försökt använda en amputerad hand. Framförallt kände jag mig ensam. En dag med bak­ smälla är kanske inte den bästa dagen för livsstilsförändringar.

Varför slutade jag då? Andra människors orsaker har jag redan beskrivit, men själv upplevde jag att Facebook tog för mycket av min tid. Jag kunde inte skriva två meningar i en skoluppsats utan att kolla om det hänt något, och på stan behövde jag bara en fem sekunder lång väntetid för att plocka fram smarttelefonen. Min hjärna började känna

sig splittrad, en slags självförvållad ADHD. Jag märkte att jag inte heller var kapabel till att bara minska på mitt facebookande, utan jag måste sluta tvärt. Jag var rent ut sagt beroende. mia-veera koivisto har forskat i nät­ beroende och tecknen är liknande som för alla andra former av beroende. Man ska bli orolig när någon aktivitet tar upp så mycket tid att det går ut över annat som du tycker är viktigt. Jag hade svårt att koncentrera mig på skolarbetet. Jag uppfyllde tur nog ändå inte alla kriterier för ett helt kliniskt beroende.

Den mest träffande punkten var kanske att jag använde Facebook som en slags flyktväg, “jag ska bara kolla…” kunde urarta till en timmes planlöst surfande.

Koivistos pro gradu handlar dessutom om sambandet mellan nätberoende och depression, så om du känner igen dig själv

Martin Määttänen

Bara svaga människor går i pension Gullranda, 31.12.2012.

Jag vill sänka min lön, viskar republikens presi­ dent Sauli Niinistö med en rättfärdig mans klara blick i ögonen. Tyst älskling, vi måste sova nu, gnyr Jenni. Sauli är tyst, men sover inte.

Han tänker. Rynkorna undulerar över jurist­ pannan likt behagfulla krusningar på ytan av en djup sjö, brottas och jagar varandra som brunstiga minkar i lunden. De bildar ett ansvarets koordinatsystem. Under ytan simmar en gammel­ gädda. Den symboliserar på något vis det inkomst­ politiska avtalet. Sauli ler och sluter sina ögon.

Han drömmer.

Drömmer om ett Finland med ansvar.

22 • studentbladet

Alla måste ta sitt ansvar. Jag också, men speciellt du. Finland är nämli­ gen illa ute. Men oroa er inte, jag har en plan som kan rädda även dig, din usling.

För att komma framåt måste vi gå bakåt. Downsourcing, eller vad kal­ las det? Outshifting? Hur som helst, en grej är det här med pensioner.

Måste de verkligen betalas ut som pengar? Vi har inte råd att slösa våra knapra Euros på sådant. Däremot finns det något som vi har gott om: mark. Nej, inte valutan, utan land. I stället för pensioner får varje statlig tjänsteman och soldat i slutet av sin karriär femton hektar bördig odlingsmark och kan på så sätt försörja sig på sin ålders höst. För lägre tjänstemän och underofficerer

i symptomen för beroende kan det vara ett skäl att ta en kritisk titt på dig själv.

Efter några veckor har jag vant mig att vara utan Facebook. Mängderna av intressant information som jag var rädd att jag skulle missa har säkert kommit och gått, men det man inte vet om kan heller inte skada en.

Det kan vara en placebo-effekt, men jag känner mig mera samlad, mera närvarande i mitt dagliga liv. Jag tittar på människor i Unicafé medan jag äter lunch, och roar mig med att hitta på deras livs­historier. Jag ringer till vänner uttryckligen för att höra deras nyheter.

På något sätt känns det också som om jag skulle ha mera fritid. Tio sekunder Face­ book här och där under dagen blir till slut minuter och timmar. Många bäckar små…

Rekommenderar jag då att andra slutar?

Det beror lite på. Facebook underlättar många saker i ens vardag. Att sluta känns definitivt som ett steg tillbaka. Det är lite hipsterigt, lite som att återgå till att lyssna på vinylskivor: det känns bättre, men job­ bigare.

Paradoxalt nog märkte jag att då jag slutade med det sociala nätverket blev jag socialare. Och genom att komplicera mitt liv lite grann har tillvaron blivit lite lättare, eller åtminstone enklare. Kanske jag har lidit av informationsöverflöde? Nu kan jag luta mig bakåt i stolen, njuta av det ickevirtuella livet och irritera mina vänner med att påminna att jag varken har Facebook eller TV.

räcker det kanske med tio hektar, alternativt femtio hektar stenig och näringsfattig betesmark som lämpar sig till uppfödning av får eller andra kreatur. Marken fås genom tvångs­ inlösning av Sibbo. För en hållbar utveckling.

Politiker behöver ingen pension över huvudtaget. De får nämligen inte pensionera sig längre. Det fungerade i gamla Soviet, så varför inte här och nu? Varför välja in nya, oerfarna politiker, då de gamla fungerar lika bra? Om de drabbas av Alzheimers eller liknande kan de jobba på halvtid. Förutom Paavo Lipponen, han har gjort så mycket för vårt land att det räcker nu. Lipponen får specialtillstånd att sitta och läsa

tidningar i riksdagen på vardagar, samt en gratis kopp kaffe och högst två bullar per dag. Om alla andra är upptagna kan han också ställa upp på olika intervjuer.

Den statliga sektorns löner kom­ mer delvis att betalas ut i form av salt (100 gram i månaden samt en bonus på 50 gram till julen) och VHS-kassetter med gamla inhemska filmer och dokumentärer av Jörn Donner. Om kassetterna tar slut kan man i stället se innehållet på Yle Arenan. Om Arenan inte fungerar kan man gå in på Youtube och titta på en video med katter.

Tyvärr är privata företag svårare att kontrollera. Om cheferna inte frivil­ ligt går med på sänkta löner måste de sanktioneras på något sätt. Ett

alternativ är en straffskatt på löner som är för höga. Ett annat är att fylla en påse med hundbajs, ställa den utanför deras hemdörr och tända eld på den. På så sätt får de bajs på sina skor då de kommer ut för att stampa på påsen.

inte avläsa politikernas utstuderat uttryckslösa gubbansikten. Allt det här kostar och måste få kosta.

Utan oss skulle ni inte ha barnbi­ drag och åtta timmars arbetsvecka.

Tänk på det nästa gång ni inte pre­ numererar på HBL. Era små as.

Dock finns det en yrkessgrupp som inte behöver sänkta löner. Vi journalistikstuderande förtjänar en ordentlig lön då vi efter tio, femton års slit får vår kandidatexamen från Social- och kommunalhögskolan och träder in i arbetslivet. Journalis­ tiken är vår unga demokratis blodiga, pulserande navelsträng. Samhällets vakthund orkar inte skälla utan sin morgonlatte och utan sina tjock­ bågade hipsterglasögon kan hon studentbladet

•

23

24 • studentbladet

Vi bad pertti kurikka skriva ner sin ilska i Studentbladet. Så här blev det. Vanligtvis skriver han dem på sidorna i sin dagbok. På de sidorna har många av hans låtar fötts. Låtarna har senare spelats för tusentals människor runt om i världen. Det här är en historia om var all ilska kommer ifrån och bandet Pertti Kurikan nimipäivät.

teemu kiviniemi illustrationer mathias heinänen text

studentbladet

•

25

P

ertti kurikka grundade ett eget band år 2009. det var självklart att bandet skulle spela punk, för det hade han lyssnat på i 30 år. När det var dags att hitta på ett namn till bandet var det Perttis namnsdag, så bandet fick heta Pertti kurikan nimipäivät. fyra år senare, när bandet har gett ut tre singlar, ett album och medverkat i en hyllad dokumentärfilm, är klockan lite över nio på morgonen och jag sitter i en nystädad matsal.

Några minuter tidigare har jag välkomnats till Lyhty, som är ett boende för funktions­ hindrade och bandets studio. det är en modern byggnad i rena former av träpaneler och glas, nyligen byggt mitt bland parhusen och busshållplatserna som ligger huller om buller i förorten kånala i helsingfors. kari aalto gör mig sällskap vid bordet. han är solist i Pertti kurikan nimipäivät. han har skrivit en låt om sig själv, den heter Läski­kari.

Låten handlar om Läski­kari som äter för mycket mat och sötsaker. i den sista versen sjunger han att Läski­kari antagligen dör ung. Låter brutalt, men det är punk.

Jag dricker kaffe med mjölk och vi säger ingenting. resten av Pertti kurikan nimi­ päivät är i studion, de förbereder instru­ menten och ljudsystemet inför dagens träningar. kari aalto har meddelat att han inte orkar hjälpa till idag. längre borta sitter tre sivare och skalar morötter till lunchen. de ser ut att trivas. det gör inte kari aalto, men vi återkommer till det senare.

Jag skulle vilja bryta tystnaden och fråga varför bandmedlemmarna använder både för­ och efternamn när de talar om varandra, men det känns som en dum fråga. tystnaden är inte obekväm, snarare väntande. Solen har äntligen stigit. en snö­ driva på Lyhtys tak ger vika för den stigande temperaturen och faller till marken med en lätt duns.

26 • studentbladet

sta n roua RI o A j K l I a K p S LÄ kkää jolla ari ty on tar ä ä t i läskik s s a saa kin jo ä ruok s i i varsin l i stää skikar ia pää r a k jos lä e s uppee niin r n on otanaa uhekke m i r a k läiski een ta ri puk a k i k makkes s ä lä ä k k e on ari ty karill läskik n o n sömne makke maa ondlle ttaa se tuo s u pen k s o j ja rup o l o a umaa hounoj a tutt s s a j h o on maha p mukeen i r a k n läski ena puukee i r a a nour k n i r a v läsk olee ari ku k i k s ä l

P

lötsligt börjar kari aalto tala. han talar i ett lugnt flöde av ord som han artiku­ lerar omsorgsfullt.

– Vi flyger till holland imorgon. Sedan spelar vi där på kvällen. På lördagen har vi ledigt. Sedan flyger vi tillbaka. Om två månader spelar vi i USa och kanada. Jag tycker om USa. Bilarna, motorcyklarna och maten. han har inte varit i USa tidigare, bara en gång i kanada. Mest har bandet rest i finland och centraleuropa, men nu har de börjat få spelningar också till Nordamerika.

IA A KAHV P P U K Ä KUUS ON HYV KAHVIA ä jou kahvia t kun si inen ei saa m jos ih itää masesta s roupe ppia kahvia u k a kuus kerall via a d o u täy j upp a kah k kasta kuusi ää mau v y h n on nii

Pertti kurikka sätter sig ner vid bordet. han hälsar och säger att det är trevligt att träffas med en värme man sällan hör i främlingars röster i finland. Jag presenterar mig och säger att vi talar om bandets resor.

Pertti kurikka har dåliga minnen från Nordamerika. han berättar att den förra kanadaresan var den sämsta han varit med om. han hade magproblem under hela resan.

Stämningen förstördes totalt.

– Skit resa, säger Pertti kurikka. kari aalto försöker dölja ett flin bakom sina händer. det går inte så bra. kaffet är uppdrucket och vi lämnar matsalen.

Sivarna stannar kvar, de har nu börjat riva morötterna. Bakom hörnet hittar vi studion, där basisten Sami helle redan är i full fart med soundchecken.

studentbladet

•

27

S

ami helle säger att toni välitalo ännu fattas, det är han som alltid är glad och spelar trummor. han dyker ändå tidigt upp och träningarna kan börja. det kommer att bli ett långt pass, spellistan på 18 låtar ska övas i sin helhet åtminstone två gånger inför resan till holland.

– du har fel ackord, säger Sami helle till Pertti kurikka.

– Joojoo jag vet satan. du behöver inte påpeka varje gång jag gör fel.

Sami helle går fram och placerar fingrarna längre ner på gitarrens hals.

– Vittu jag lägger av med Pertti kurikka. Jag slutar, säger Pertti kurikka. ingen reaktion, det här har bandmedlem­ marna hört förut. under de fyra åren som de spelat tillsammans har bandet inte splittrats en enda gång. det är förvånande, för Pertti kurikka har tidigare på morgonen sagt att han hatar alla. dessutom kommer kari aalto och Sami helle dåligt överens.

28 • studentbladet

– det som gör mig argast är att jag bor på internat. Jag har bott för länge på samma ställe med Sami helle.

– alltid ska du börja skälla på mig, det här är så typiskt igen.

– Nästa år tänker jag sticka från internatet och flytta till övre våningen med min förlovade, fortsätter kari aalto utan att bry sig om Sami helle som himlar med ögonen.

ää pettäj an ä j ä t t a Pä t sulkev ä ä aitoks j l ä t e s pätt et t sulj lutaa olla ihmise i ha kuka e me ei n a i t i u n u m sa huones niisä meistä onese huolti des sinne hu e ei tuu lä huo l a e a i m s o s n kat poi edä or n e t t e n käyn ää nessa pettäj ä kunei n o ä ä ä pättäj äättäj p n o ää pettäj eharstaa k meistä äilitää v tippaa

I

lskan, eller hatet, som bandet ofta kallar det, har också andra källor. Politik och dåliga beslutsfattare är ett återkommande tema i deras låttexter. Politikkännaren i gruppen är Sami helle. han är en stark anhängare av centern. det misslyckade riksdagsvalet våren 2011 var en hård smäll för honom.

– Jag är fortfarande förbannat besviken på det resultatet. Och jag kommer att vara det så länge centern är i opposition.

– Jag är intresserad av demare, säger Pertti kurikka. de andra skrattar.

A

lltid går det inte att få utlopp för ilskan uppe på scenen eller på dagbokens sidor. Pertti kurikka berättar hur han en gång blev så ilsken att han slog sig med näven i ögat.

Så här, visar han och för handen långsamt från gitarren till sitt högra öga. Slaget var så hårt att ögat tog rejält skada. det var nära att han hade tappat synen på det helt och hållet.

– Jag har lovat handledarna här att aldrig mera göra så­ dant, men sen händer det alltid någonting.

Pertti kurikka fokuserar på gitarren igen. ett, två, tre, säger toni Välitalo och slår trumpinnarna mot varandra.

– Pertti, om du sticker från bandet så knyter jag fast dig i en vägg, säger kari aalto.

– Voi helvete, säger Pertti kurikka.

rnmliin o n o o Sä et moramli o o t in e Sångtexterna i reportaget är skrivna i sitt ursprungsformat, så som Pertti sä mormali ä ä kurikka skrivit dem på sin skrivmaskin. p p e o o sä n tii me tava ukavaan ä m i l o st eppä e p p u meillä r tten sä ä mut sie käytämä n i l a m mor aaliin m r o m o n sä et o ormalii m ä ä p p sä oo e ti suta mä väli sti suo mua mor t y n u mä raka t o ä et su mutaa s kamaa mali ra

K

ari aalto säger att Sami helle är en borgare. Själv är han inte borgare – han tycker om stadsdelen Berghäll. riksdagen är han inte speciellt intres­ serad av, men en del beslut de fattar gör honom arg.

– Jag är trött på att de inte kan bestämma om vi ska bo i egen lägenhet eller hos föräldrar eller på internat. Och sen pengasaker. När jag jobbar får jag inte vanlig lön. det skulle vara hemskt trevligt om vi fick mera pengar.

Sami helle nickar och fortsätter.

– det som gör mig fittig är att ingen på så länge har lyssnat på specialgrupper. alla säger att människor har samma värde. Ändå behandlas vi annorlunda än andra.

– Jag blir arg när kari visar långfingret och tar av sig skjortan på spelningar, säger toni Välitalo.

– Men det hör till punk att göra så, säger kari aalto.

– det är bra att få utlopp för ilskan på det sättet, säger Sami helle.

studentbladet

•

29

Lyckan vs Livet Skribenten studerar och skriver i Göteborg. Hennes debutroman Kom utkom ifjol.

D

å jag var på ett förlagsbesök i Stockholm med min skrivklass fick vi välja mellan två böcker att ta med oss hem. Jag valde Jeanette Wintersons bok Varför vara lycklig när du kan vara normal?, utkommen på originalspråk år 2011.

Jag gillar titeln. Jag har inte hunnit läsa färdigt boken, och kan därför inte resonera om annat än mitt eget första intryck, däribland titeln, och de tankar det väckte. Begreppet ”nor­ mal” är oundvikligen ett kluvet begrepp, och jag ifrågasätter starkt att ett visst beteende ska ses som mera normalt än ett annat och bemötas därefter. Jag tror också att Winterson ville peka på att hon genom sin homosexualitet, sin egen väg till lycka, bröt mot det som var acceptabelt i det frikyrkliga hemmet hon växte upp i, snarare än peka på vad som anses normalt De första tankarna titeln väckte hos mig var att en ”nor­ mal” tillvaro för en människa sällan är lycklig. Jag upplever att större delen av människorna jag känner är antingen förvirrade, osäkra eller rentav olyckliga. Ibland allt på samma gång. Jag känner mest unga människor. Jag ser mig själv som ung. Som ung sägs man ha livet framför sig. Livet. Ja. Livet är inte samma sak som lyckan. Och det är Livet vi har. Lyckan är det som eventuellt överraskar oss ibland. Det är vår strävan efter lycka som gör att vi försöker hitta fram till det som känns meningsfullt.

Jag tycker förvirringen, osäkerheten och det dåliga måen­ det behöver accepteras, speciellt av oss själva. Jag föredrar ­acceptans av hur vi mår istället för ett bottenlöst sökande efter förändring. Det sökandet tar väldigt mycket resurser som vi istället kunde göra något bättre av. Det är så här vi är.

Det vi har, livet, förvirringen, osäkerheten, hindrar oss inte ifrån att göra saker. Låt oss må dåligt ihop. Vi kan fortfarande måla hus, jogga en mil, skaffa marsvin. Prata med varandra.

Och, inte minst, sträva efter det som känns meningsfullt.

Man kan tycka om en instabil och osäker person. Även om det är man själv. Och jag tror att lyckan har svårt att överraska oss ifall vi går och skaver oss mot oss själva. Uttrycket ”man måste älska sig själv för att kunna älska någon annan” är en kliché som bara den, men jag tycker det ligger något i det.

Och det kan räcka med att tycka om.

Förvirring är mitt normaltillstånd. Livet är vad det är.

Lyckan får komma på en kopp te, men på mina och livets premisser. Acceptansens premisser. Jag tänker hinna med annat än att söka och vänta. Jag tänker skriva. Tänker fort­ sätta skriva om unga och instabila och förvirrade människor i ett försök att skildra min omgivning som jag upplever den.

Jag vill skriva något som mina förvirrade vänner kan spegla sig i. Alla mina karaktärer strävar efter ett meningsfullt och lyckligt liv.

Winterson har skrivit över tjugo böcker. Jag har aldrig träffat henne, men jag vågar tro att hon verkligen har levt.

Jag vet inte om hon någonsin har känt sig lycklig. Jag tror på att vi kan finnas till och känna oss meningsfulla oberoende om vi känner oss lyckliga eller inte, så länge vi accepterar vår situation.

Jag tänker att ett liv utan förvirring och instabilitet måste vara ett tråkigt liv. Jag känner ingen mentalt förvirrad person som skulle vara tråkig. Jag vill inte se det som en ovanlig sak att människor, både unga och gamla, mår dåligt. Och jag vill inte att de som känner sig lyckliga ska känna sig avvikande.

Vår syn på vad som är normalt och vad som inte är det handlar bara om normer. Och normer behöver man sällan bry sig om.

30 • studentbladet

Sex & sånt växer upp

text&foto

teemu kiviniemi

Radioprogrammet Sex & sånt vill bli av med sin tonårsprofil och i stället rikta sig till en vuxnare publik.

Få program är lika etablerade i Svensk­ finland som Sex & sånt. Vi vet alla vad det handlar om, tonåringar får skicka in frågor om sex och annat intimt till experter på Yle X3M, som sedan svarar efter bästa förmåga.

Från och med årsskiftet är det inte längre så. Sex & sånt ska nu rikta sig till en publik mellan 20 och 30 år i stället för tonåringarna. Är det inte just tonåringarna som behöver ett program som Sex & sånt?

– Visst behöver unga också kanaler som de kan få reda på information om sexualitet, och det har de också för tillfället, till exempel Kamratposten. Unga svenskspråkiga vuxna i Finland har däremot inte riktigt kanaler för att diskutera och be om råd i sexfrågor.

Därför riktar vi oss till dem, säger julie ebbe, program­ledare för det förnyade Sex & sånt.

Inriktningen till en äldre målgrupp började redan ifjol. I praktiken har förändringen inne­ burit att programmet har blivit mer selektivt med de inskickade frågorna, och lyfter upp ämnen som är relevanta för lite äldre lyss­ nare.

– Frågorna har mer avancerade och specifika.

Förr fick vi ganska likadana frågor från vecka till vecka, men nu har det blivit en större mångfald. Det är svårt att säga vad som be­ rör unga vuxna mest, men det handlar om allt från par som vill få barn till frågor om fetischismer, säger anna kolster, en av sexualterapeuterna som gästar programmet.

Har frågorna då minskat, eller hittar den äldre publiken till programmet?

– Det känns faktiskt som att frågorna skulle ha blivit fler. Det finns ett behov för oss, också bland unga vuxna, säger Julie Ebbe.

>> Sex & sånt sänds varje tisdag kl. 18-21 på Yle X3M.

Programledare Julie Ebbe och sexualterapeut Anna Kolster riktar sig inte längre till tonåringar, utan främst till unga vuxna i åldern 20-30 år.

Trend

Rullskridskor i barnaskor text&foto

celia hillo

Tio minuter innan start är läktarna så gott som fullsatta. Ur högtalarna hörs vad min permanenthåriga farmor skulle kalla skränig ungdomsmusik. Någon dricker öl. Någon annan energidryck. Och på banan nedanför cirklar Kouvola Rock n Rollers och Tampere Roller Derby – två lag som alldeles snart ska mäta sina krafter i den första tävlingen av Roller Derby Suomi Cup. Smidiga som få svischar spelarna omkring på banan. Hopp varvas med hukanden och plötsliga vändningar. Armar och ben sticker ut i vigulanta stretchningar. I hörnen av ba­ nan har respektive lag sitt säte. I mitten finns utvisningsbänken där de ruffigaste spelarna får tänka över sina fula tricks. För trots sitt glammiga yttre är roller derby ingen näpen liten flicksport där blåmärken är något att lipa över. Deltagande kräver minst aderton års ålder, god fysisk kondition och en hel hög med allehanda skyddsutrustning. Annars är det lätt att bli mos.

– I roller derby behövs framför allt karaktärsstyrka. I början måste du kunna acceptera hur skit du är, att du blir slagen till marken. Men ju sämre det känns, desto bättre utvecklas du, säger ina saarinen, i roller derby-kretsar också känd som Tsubuteks. Medveten om vilka as­ sociationer namnet väcker berättar hon om sin vän som kallade flickor för tsubun. Därav

namnet. Inte för att det skulle vara särdeles ögonbrynshöjande, då spelarna heter allt från Skate Middleton till Munaliisa.

Något Saarinen uppskattar speciellt mycket med roller derby är att alla slags spelare platsar på plan, oavsett kroppsbyggnad. Är man lång och slank kan man fungera bra som jammer, den spelare som anfaller och försöker göra poäng. Är man lite större och bredare blir man kanske en bra blocker, vars uppgift är att

dags studerar vid Aalto-universitetet.

Sedan ungefär två år tillbaka har Saarinen ­spelat för Kallio Rolling Rainbow, en förening som föddes på initiativ av en grupp före detta Helsinki Roller Derby-spelare, och som beskri­ ver sin image som kontroversiell. Men det ­visar sig vara mindre dramatiskt än så förstår jag då ­Saarinen förklarar att beskrivningen kan bero på vissa, förgångna meningsskiljaktligheter kring huruvida det är acceptabelt att visa tissarna i roller derby eller ej.

Hur som helst står Kallio Rol­ ling Rainbow värd för premiär turneringen av FM-ligan, som i sin helhet är uppbyggd av sju turneringar och som avrundas i samband med en final i oktobernovember. De deltagande lagen är sex till antalet och kommer från ­Helsingfors, Åbo, Tammerfors, Lahtis och Kouvola.

Men hur är det egentligen, kan en sport med förhållandevis stark underground-prägel växa sig väldigt stor och kanske en dag omfamnas av hela folket? Det hoppas i alla fall Saarinen, som i framtiden gärna såg roller derby-resultat på de andra smålustiga tidningssammanhang.

– Förhoppningsvis kunde roller derby bli en idrottsgren att räkna med. Roller derby är ändå väldigt fysiskt och kräver mycket träning. Men så som fallet är med många nya grenar är det svårt att göra genombrott, fast FM-ligan är ett steg på den vägen.

På vilket sätt genombrottet ska uppnås ­råder det dock vissa frågetecken kring.

Enligt Saarinen är somliga spelare av den åsikten att vissa originella element som hör roller derby till, exempelvis de sär­ egna utstyrslarna, är något som borde tonas ner. Och i motsats till det här upplever andra tanken på att tvingas se ut på ett visst sätt för att passa in i idrottsvärlden befängd.

"i roller derby behövs framför allt karaktärsstyrka. i början måste du kunna acceptera hur skit du är." förhindra motståndarlagets jammer och sam­ tidigt se till att den egna jammern så ostört som möjligt kan glida fram längs banan.

– I andra sporter måste du börja som barn för att nå toppen. Men här har alla ganska långt samma utgångsläge och du har möjlighet att bli bra trots att du inte börjat som ung, säger Saarinen som själv är 25 år gammal och till­ var­

Fakta om roller derby Roller derby är en kontaktsport som utövas på rullskridskor, av vilken det finns två versioner: banked track och flat track som uppnått större popularitet.

Sporten föddes i USA på 1920-talet.

Under 2000-talet har roller derby upplevt en renässans.

Roller derby är en sport för kvinnor, även om inofficiella lag för män också existerar.

Till sporten hör bland annat smeknamn och flashiga utstyrslar – en kvarleva från roller derbyns show-fas på 1970-talet.

Roller derby landade i Finland år 2009 och idag uppgår antalet spelare till över 500.

studentbladet

•

31

Artisten

Kärleken, livet och filmen "Först nu känner jag mig ganska trygg som regissör. Jag gör fel, men om allt faller på plats borde jag lyckas."

Möt den mångfaldigt prisbelönte dokumentärfilmaren

Jerzy Sladkowski.

celia hillo foto mathias heinänen text

32 • studentbladet

K

ärleken, diarrén och döden kommer överraskande.

Så

lyder det polska ord­ språk Jerzy Sladkowski just slängt ur sig för att avrunda en väldigt utdragen anekdot. Det kan ha börjat med att jag frågade hur det kom sig att han flyttade till Sverige. Men jag är inte helt säker längre. Ibland har jag försökt mig på att avbryta, men med klena resultat. Då har Sladkowski tittat på mig som om min röst bara var ett störande flugsurr och sagt vänta, det här måste ni höra!

Bakom det stora glasfönstet skymtar eftermiddagshelsingfors: jäktade fotgängare, än mer jäktade bilister. Just den här dagen har januari valt att visa sig från sin bästa sida, gett oss idyllandskap och sol som med inbill­ningens kraft nästan värmer. Men nu börjar det skymma. Och Jerzy Sladkowskis berättelser har bara börjat.

Jag hade väntat mig något helt annat.

Kanske på grund av den där bilden jag såg på nätet, den där han ser så där bister och res­ pektingivande ut. Som en sådan där farbror som vet vad han vill. Som inte ser på en med blida ögon om man inte känner till begrep­ pet tiltning eller att Francis Ford Coppola är en regissör och inte ett bilmärke. Att han på dokumentärfilmsfestivalen han kommit till för att föreläsa marknadsförs som en mästare snarare förstärker än förvränger det här intrycket. Ordet mästare får mig närmast att tänka på Gammelsmurfen och på den där stränga råttan i Turtles, han i sladdrig röd morgonrock. De är inga killar att leka med.

D

et är närmare sjuttio år sedan som Jerzy Sladkowski föddes i den polska staden Radom.

Inte alldeles överraskande har mycket hunnit hända sedan dess. Han har studerat och jobbat hårt i sitt hemland, flyttat till Sve­ rige och låtit ett trettiotal dokumentärfilmer se dagens ljus, däribland publikfavoriterna Vodkafabriken (2011) och Tango, gräl och ledbesvär (1999). Just nu är Sladkowski aktu­ ell med filmen Don Juan – en berättelse om den besynnerliga, unga mannen Oleg som börjar ta lektioner med en dramapedagog för att bli kvitt sin rädsla och blygsel inför livet i allmänhet och kvinnor i synnerhet.

– Vi tog sådana sekvenser att jag nästan blev lycklig! Och allt på grund av en slump, berät­ tar Sladkowski.

För i början var det inte alls Oleg det skulle handla om, utan ett om ett provinsiellt mentalsjukhus vid Svarta havet. Sladkowski hade nämligen fått nog av de kalla delarna av Ryssland som varit skådeplats för ett antal filmer och längtade efter något ­annat.

Ironiskt nog landade ändå filmteamet i Niznij Novgorod där Sladkowskis med­ arbetare hittat ett sjukhus som kunde vara lämpligt för filmen. Termometern visade -30 grader. ­Arbetet inleddes men efter ett tag insåg ­teamet att ansträngningarna inte ledde ­någon vart. Många av de historier patienterna berättade var visserligen bra, men dessvärre var händelserna förlagda i det förgångna, de kunde inte berättas i nutid. Så klev Oleg bokstavligen in i bilden.

– Min kameraman berättade att det finns en speciell kille på bilderna. Som är lite konstig, liksom med men ändå borta, förklarar Sladkowski.

Och så kom det sig att filmen skulle handla om Oleg och hans tillvaro. Som det nu ser ut har Don Juan premiär ännu i år.

Trots att Sladkowski idag ser ut att leva och andas dokumentärfilm kan han inte påstå att han alltid vetat att det uttryckligen är dokumentärfilmare han ska bli. Men nog något åt det hållet.

Redan i tonåren insåg Sladkowski sin fallenhet för berättandets ädla konst.

Han skrev ­dikter och berättelser, foto­ graferade. Men tanken på att en dag faktiskt arbeta med film hade ännu inte utkristalliserats. Det gjorde det emeller tid under studietiden, då Sladkowski läste såväl klassiska språk som film och tv vid journalisthögskolan i Warszawa.

Men medan vännerna sökte sig vidare till polska filmskolan valde Sladkowski annorlunda. Det blev jobb på tv, för att snabbare komma i kontakt med det konkreta hantverket.

– Den långa vägen blev egentligen ­mycket kortare. När mina vänner blev färdiga efter fem års studier var de beredda att göra vad som helst inom film. Då hade jag redan min egna lilla redaktion och kunde ge dem jobb där.

Sladkowski berättar att han älskar spelfilm, men efter att ha besökt en och annan inspelningsplats och ”sett en jävla massa folk som springer omkring” insåg han att det inte var för honom.

– Jag vill berätta riktiga historier med riktiga karaktärer. Jag försöker inte vara objektiv, utan är subjektiv i min vision och mitt sätt. Däremot är historierna och karaktärerna sanna.

I

början av 1980-talet, då den polska mentaliteten hade börjat kännas alltför påfrestande, hittade Sladkowski sig själv i Sverige. Också det av en slump.

En rätt så lycklig sådan måste man väl påpeka.

– Jag kom till Stockholm den tjugosjunde december och den första januari är jag dödskär wi en flicka!

Men det är inte allt som händer under dessa få dagar. Sladkowski hinner också slå sig i schack med en brokig skara folk av olika härkomst, få ett samtal av polisen och förpassas till socialen där det hela visar sig vara ett spratt spelat av några brittiska vänner som gärna såg ­Sladkowski i England i stället för Sverige.

Det är ändå inte enbart britterna som kan det här med att skoja, utan också ­Sladkowski själv som på en nyårsfest diktar ihop att en vilt okänd kvinna på festen är hans assistent och lanserar denna historia för några förvirrade landsmän som drabbas av avundsjuka – allt medan Sladkowski själv drabbas av passion.

Men hur gick det med kärleken då?

– Fem år efter åkte jag till Brasilien och blev kär i en annan, flinar Sladkowski

och fortsätter med att hänvisa till ett träffande, polskt ordspråk enligt vilket kärleken, diarrén och döden kommer överraskande.

Men Sverige innebar inte bara kärlek utan också ett nytt språk och en fortsätt­ ning på karriären. Endast ett halvår efter sin ankomst gör Sladkowski sin första film i landet och sedan dess har filmerna bara blivit fler.

Hans senaste långfilm, den tidigare nämnda Vodkafabriken som skildrar den unga Valentinas dröm om att fly sin trista vodkafabrikstillvaro mitt ute i ingenstans och i stället bli tv-stjärna, kammade hem flera festivalpris och hedersom­ nämnanden på filmfestivaler världen över.

H

ur gör man för att få folk att vara så avslappnade, så naturliga framför kameran?

– Det här kan låta lite suspekt, säger ­Sladkowski. Vi har castings och filmar flera, jag väljer alla karaktärer.

Sladkowski exemplifierar: när han gjorde Tango, gräl och ledbesvär hade han historien färdig i två år utan att hitta rätt karaktärer tills det tangodansande paret Hans och Kerstin från Kiruna kom hans väg. Och brister någon av karaktärerna gör man fortfarande samma historia men från ett annat perspektiv. Hittar man en familj där exempelvis pappan är dålig kan filmen göras via sonens ögon. Men för att få till stånd en bra film kräver inte enbart lämpliga karaktärer utan också en nära relation mellan regissören och de medverkande.

– Att vi blir vänner är ett måste. Jag blir kär i folk på något sätt, jag vill vara med dem, fördjupa bekantskapen. Vi skapar en tät relation, umgås och äter till­sammans.

Sladkowski berättar att han själv vill göra så lite som möjligt för filmens hän­ delser och att initiativen ska komma från de medverkande själv. Men visst pushar och provocerar han för att få karaktärerna att improvisera. Sladkowski lyfter fram en scen i Vodkafabriken där huvud­personen Valentina och hennes vän dricker sprit och argumenterar och han så gärna vill höra Valentina säga att hon älskar sin son. Och för att det här ska lyckas tar han vännen till hjälp.

Fast det gäller att vara finkänslig.

– Instruerar man faller det direkt. Man måste vänta ut tills något händer.

Till sist undrar jag om inte Sladkowski efter produktionerna saknar sina karak­ tärer då han tillbringat så mycket tid med dem, låtit dem bli en del av sitt liv.

– Jag har blivit bra på att inte göra det, kärleken tar slut.

studentbladet

•

33

Namn: Jerzy Sladkowski Född: 19.7.1945 Yrke: Dokumentärfilmare Filmer i urval: Tre år med Elle (2012), Vodkafabriken (2011), Paradiset (2007), Bästisar (2006), Utsikt från Värtan (2005), My American Family (2004).

Utmärkelser i urval: Gyllene duvan vid International Leipzig Festival for documentary and animated film, festivalpris vid Tempo Documentary Award 2011 och Pärnu International Film Festival för filmen Vodkafabriken.

34 • studentbladet

Mat Lättja Studentbladet låter sig inspireras av de sju dödssynderna i sin matlagning. Först i tur står lättjan. text&foto

celia hillo

Simpel batatsoppa För 3-4 personer.

Tid ca 20 minuter.

Ingredienser

1 gul lök 3 morötter ca 600 gram batat 2 dl matlagningsgrädde några matskedar sweet chilisås en nypa salt svartpeppar 1 grönsaksbuljongtärning 1 slurk olivolja

Skala och hacka grönsakerna. Fräs dem i en kast­ rull med olja. Häll i ca en halv liter vatten. Låt koka ungefär 15 minuter. Mosa grönsakerna med stavmixer eller matberedare. Släng i grädden, chilisåsen och kryddorna. Servera med turkisk yoghurt.

studentbladet

•

35

Film

Mästare, mutanter och en bättre hobbit

Mikael Stenlund tipsar om måsten och missar bland årets filmskörd. Det blir sektliv, våld och en och annan superhjälte. text

mikael stenlund

ni har kanske nyligen sett The hobbit. Visst var den bra, men låg det inte lite Sagan om ringen­komplex i luften? allt var som det skulle: Gollum var slemmig, Nya Zeeland var lum­ migt, Gandalf var gammal, men det kunde vara större och mycket mer episkt. Mycket talar för att The hobbit: The desolation of Smaug levererar. Man slipper den mysiga men ganska trå­ kiga introduktionen som slukade hälften av The hobbit. Man kan i stället skippa rakt till dramatiska strider, fläskig musik och den där draken man snackade om i hela första filmen.

Man slipper trollkarlen med fågelskit i skägget och får i stäl­ let gunvald larsson som kan förvandla sig till en björn. Och snälla, låt dvärgarna hålla truten och slåss mot orcher i stället för att sjunga och spela flöjt. Snövit ringde och inte ens hon vill veta av sånt fjolleri.

Betydligt konstnärligare The Master handlar om en före detta marinsoldat, numera alkis, som kommer i kontakt med en

sektledare någon gång i mit­ ten av 1900­talet. Sektledaren, som spelas av Philip Seymour hoffman, sägs vara baserad på ron L hubbard, scientologins grundare. det är oklart om tom cruise kommer att dyka upp i filmen. Skådespelarna har stämplats som Oscarkandidater och regissörens senaste film var helt briljanta There Will Be Blood.

Om du inte hinner se den men ändå vill diskutera den med dina intellektuella rödvinspimplande vänner, kan du nämna att den är filmad med 65 millimetersfilm som gör att den ser gammal ut (men använd ordet "autentisk").

Säg också att Joaquin Phoenix är lysande som alkisen och hänvisa till regissören Paul Thomas an­ derson som P.t.a., med engelskt uttal. du gör succé.

Filmen Drive från två år tillbaka gjorde ryan gosling till ett blont fenomen i rollen som bilfö­ rare med sin beskärda del anger management­problem. Även om filmen ibland var långsammare än inlandsisen stillade den det begär för rått

Musik

Hey Boy! Hey Girl!

Vi kvinnor vill alltid vara jämställda med männen. Förutom i musiken. Där motverkar vi oss själva. text

christina parviainen

36 • studentbladet

våld vi väl alla har inom oss. Man ville liksom inte titta bort trots att ryan Gosling mosade ansikten med sin sko. förvänta er mer av samma sort när han återförenas med regissören Nicolas Winding refn för Only God forgives.

Bara det att Los angeles bytts ut mot Bangkok, bilen bytts ut mot thaiboxningshandskar och den söta blondinen carey Mul­ ligan bytts ut mot en arg asiat vid namn Vithaya Pansringarm.

Win­win­win. efter kassasuccéerna med Batman och The avengers förra året är det ju självklart att vi ska dränkas i superhjältar i år igen.

Vi får se iron Man i en tredje film där han slåss mot den elake The Mandarin. Jag hade tillbringat största delen av dagen på att skriva fruktrelaterade skämt, men läste att han kallas så för att han är mandarinkines. för oss som föredrar svartvitt, våld och monologer framför gla­ da färger, våld och explosioner kommer uppföljaren Sin city: a dame to kill for. Sedan ska Man of Steel äntligen ge Stålmannen

Då det kommer till musik är könen långt ifrån jämställda. Visst, listtoppen är ganska jämnt fördelade, men det talas om artister och kvinnliga artister, det talas om energi och det talas om girl power.

Normen är att artisten är en man, därför behöver man inte nämna hans kön. Jag kan inte låta bli att märka hur annorlunda det skrivs om män och kvinnor i musik­ medierna: en av de största skillnaderna är just vilka benämningar man använder. för att inte tala om hur ofta man näm­ ner kvinnors utseende i till exempel musikrecensioner, texter som absolut inte ska handla om hur söt någon är. men även musikerna ska ta en titt i spe­ geln (och då ska de inte fixa till håret). kvinnliga artister är ganska bra på att framhäva sin kvinnlighet. eller vad säger ni om nicki minaj som viftar sin rumpa i vårt ansikte med jämna mellanrum. eller Britney Spears som går omkring i byxor som visar att hon definitivt inte äger

en värdig film efter tråkpartajet Superman returns från något år tillbaka. min personliga förhandsfavorit? hugh Jackman ska strimla samu­ rajer i The Wolverine. Jag kan garantera att Jackman äger som Wolverine och samurajer höjer stämningen i vilken film som helst. hade till exempel gärna sett dem i titanic.

2013 blir det första året på länge vi står utan en ny twilight­film med kristen Stewarts nollställda stenansikte. Men var inte rädda, författaren Stephenie Meyer tän­ ker inte lämna oss i fred. i år ser

ballar? Nåväl, vi alla vet att sex säljer och att Nicki Minajs managers därför tränger hennes bröst upp i ansiktet på henne själv och oss var och varannan dag. det är inte bara frågan om tuttar och rumpor. kvinnligheten framhävs också i sångtexterna. Majoriteten av de kvinnliga artisterna slår igenom med en sång som handlar om att de är kvinnor. låt mig ta ett exempel ur rap­världen. i fjol kom tre finska kvinnliga rappare ut med musik: Wava, Sini Sabotage och Linda­Maria. tjejerna har väldigt olika bakgrund men har ändå en sak gemen­ samt: deras mest uppmärksammade låtar handlar om att de är kvinnor, killar och sex. kvinnor har det väldigt tufft inom den mansdominerade genren och de två könen jämförs konstant. folk klagar på hur de kvinnliga rapparna tävlar i en grupp för sig. Men flickor, låt oss ta en funderare. Vad är grejen med att nästan

The host dagens ljus. den handlar om typ aliens och har talangfulla Saoirse ”i double­dare you att uttala mitt namn rätt” ronan i huvudrollen. Men om du faktiskt måste ta din tonåriga lillasyster på bio, se hellre hunger Games: catching fire. eller evil dead.

alla kvinnliga artister gör en låt om hur de är kvinnor, oberoende av genre? Jag tror alla fattar det utan den där låten där vi poängte­ rar att vi är snygga och att killarna ska akta sig.

Genom att framhäva att man är speciell för att man är en kvinnlig artist gör man klyftan mellan män och kvinnor bara större. Om vi vill att saker och ting blir mer jämställda ska vi väl inte framhäva kön, eller vad tycker ni? Jag säger inte att musiker absolut inte får sjunga om sitt kön och sin sexualitet. könet ska bara inte bli huvudpointen hos en musiker, men det gör det ofta om man redan från början hajpar sitt kön.

Diskussionen om manliga och kvinnliga ar­ tister kommer ännu att fortsätta länge, men jag hoppas att vi en dag kan tala om musiker som musiker, oberoende av kön.

Redaktionens Top 3

1.

2.

3.

Gary clark Jr. - Blak and Blu för dig som gillar blues, soul eller funk. Gary clark Jr levererar allt på denna platta.

vegemesta Snabbmatskedjan med vegemeny finns nu både i helsingfors och Åbo. ett måste för den som vill ha flot­ tiga och välkryddade burgare, som låter mycket mer världsräddarhippie än de smakar.

Rust and Bone Späckhuggardressör möter brysk ensampappa med förkärlek för blodiga slagsmål i rivierastaden an­ tibes. Bräckligt och vackert i all sin sunkighet.

studentbladet

•

37

Händelsekalender 1.2 – 7 sinki .4.2013 Iv 1 i Des 5 – På vä ana Hel­ i g visas gnmuséet hem öpp s gall n de va som k eri. H ar ckras lopp. ommit til te plaggen är l Helsi Högbergs under åre ngfor gatan ns s.

23,

7.2.201 3 Förfat tarsamt På djup al: et med K aj Kork Aho. H eaelsingfo rs Arbis Dagma rsgatan 3. Kl. 18 :05.

6.2.201 3 RÅA p å Klubi.

Humleg årdsgat a n 8, Åbo.

8.2.2013 Mangoo live (sup­ port: Craneium) på Leipäteh­ das. Sandögatan 14, Vasa.

9.2.2013 Vem blir nya Lordi? Final i UMK på Barona Areena. Kan ses på TV2 eller Yle Arenan kl.

21:00.

slers 3 Eva En 14.2.201 r på Lin­ onologe m a in g a V rkande i. Medve r e t t a e t na n och ndersso bl.a Li A gatan a. Slotts a m lo E Kike .

Kl.19:00 31, Åbo.

19.2.2013 HumOm och SomOms diskussionsk väll om rekto rs torgmöte. Ark en, Åbo.

Kl. 17.00.

38 • studentbladet

12.2.2013 Fastlag­ sjippo i Brunnsparken, Helsingfors. Kl. 13.0017.00

FEBRUARI 2013 15.2 20 13 Pre miär f Viirus ör Tea pjäs O ter skuld Sjötul lsgata n 33, H Kl. 19 elsing :00. fors.

23.2.

20 vänn 13 Qruu o er på ch ha K ns Kare lia. S ulturhus e k t i Eken l äs. K lnadsgata locka n 11, n 19: 00.

rck för li Tomi Bjö 17.2.2013 B andras r smaka på en dag elle ags för et är åter d hopkok. D dagen.

Restaurang

1.3.201 3 Stude ntbla­ dets m arsnum mer utkom mer

Vem gör vad?

Vi presenterar Studentbladets ordinarie medarbetare år 2013

Grafiker För Studentbladets utsökta utseende står 26-åriga mathias heinänen från Karis. Mathias har nyligen flyttat tillbaka från Sverige där han tog examen som motion graphics designer. När Mathias inte jobbar för Stbl frilansar han så mycket han hinner och hoppas så småningom få igång sitt eget företag.

Vasa Studentbladets Vasakorrespondent heter linn jung, också hon hemma från Karis. 27-åriga Linn studerar vanligtvis statskunskap men går för tillfället medielinjen vid Åbo Akademi. Vid sidan av studierna brukar hon frilansa, blogga och umgås med sin familj.

Åbo Åboredaktör för i år är 25-åriga emma ekstrand från Helsingfors. Emma studerar litteraturvetenskap vid Åbo Akademi och läser även historia och masskom­ munikation.

Webben Studentbladets webbsida är inte sig lik och det kan vi tacka Vasabördiga tina kärkinen för. Hon ser till att så gott som dagligen uppdatera webben med det nyaste inom studievärlden. 29-åriga Tina, som både skriver om och sysslar med musik, håller som bäst på med sin gradu i sociologi.

studentbladet

•

39