STBL 05/2015

Studentbladet 5/2015

Sommarstudier, terminsavgifter och festivaler

EN LITEN DIKT OM OSS OCH DE ANDRA – MED MUSSLOR OCH VIN PÅ HANGÖ VÄSTRA

Vi som inte blev valda.

Vi som var fria att välja.

De som inte valde, men råkade väljas.

Vi som fick som vi ville utan att förstå hur det gick till.

De som tvingades.

Vi som såg på tv.

De som ringer sin son på en svag signal utan svar.

Vi som Snapchattar krabbisbilder på våra vänner.

De som trängs många på en.

Vi som öppnar en kall öl ensamma i vårsolens sken på vår.

De som köar vid ett staket.

Vi som köar till subventionerad lunch på Unicafé.

Vi simmar efter bastun.

De simmar för sitt liv.

De som kan simma men inte når fram, som kanske kan segla, men båten är satt i brand.

Vi ser gästhamnens rofyllda terrass då vi halar focken. De ser kusten men vågorna är för höga för att nå fram.

Vi som väljer att ettusen femtio av dem är tillräckligt.

De som endast på den lilla sträckan mellan en udde och en ö var tretusen femhundra som inte kom fram.

Vi som vet att vi inte kan rädda alla.

De som vet att alla inte kan räddas, men försöker för de inte har ett val.

Vi som har ett val.

Vi som gång på gång väljer fel.

Björn Bonsdorff Skribenten studerar statskunskap i Helsingfors och tycker inte om att resonera i termer av vi och de, men gjorde det tydligen nyss.

Bild: Linda Haglund

Nordens äldsta studenttidning

ÅRGÅNG 104

GRAFISK FORMGIVARE

UTGIVARE

Linda Haglund, grafiker@stbl.fi

Svenska Studerandes Intresseförening (SSI) rf.

Alkärrsgatan 9 B, 00100 Helsing­f ors

FRAM & BAKPÄRM Vanessa Forstén

UTGIVNING 2015 Studentbladet utkommer fem gånger under vår­teminen 2015 och fyra

GENERALSEKRETERARE

gånger under höst­terminen 2015. Tidningen

ANNONSFÖRSÄLJNING

Kasper Sundström,

sänds till medlemmarna i SHS, ASK och No-

REDAKTIONEN

Mats Lindström,

045 875 97 59, kansli@stbl.fi

vium samt de svenskspråkiga medlemmarna

Alkärrsgatan 9 B,

040 529 7970, annons@stbl.fi

00100 Helsingfors ANNONSMATERIAL

2

TRYCKERI KSF Medias tryckeri, Vanda

CHEFREDAKTÖR

annons@stbl.fi Annonser bör lämnas in

Niklas Evers, 050 563 4790, chefred@stbl.fi

senast tio dagar före utgivningsdatum.

i HUS och AUS. En prenumeration kostar 20 ORDFÖRANDE

euro för övriga studerande, 40 euro för icke-

Robin Hjerpe, ordforande@stbl.fi

studerande.

­STYRELSE Robin Hjerpe, Rasmus Tunis,

UPPLAGA 7 000 (Två Abi-nummer á 9 000).

Jani Räisänen, Björn Bonsdorff, Jonas

Redaktionen ansvarar inte för icke-beställt

REDAKTIONS­SEKRETERARE

KANSLI, ADRESSÄNDRINGAR,

Tallberg, Erik Stenberg, Jimmy Nylund, Linda

material. Studentbladet är redaktionellt obun-

Jenna Vierinen, 050 501 7331, red@stbl.fi

PRENUMERATIONER

Haglund, Erik Stara och Sara Sandström.

den SSI och representerar inte dess medlem-

045-8759759, kansli@stbl.fi

styrelsen@stbl.fi

skorporationers officiella ståndpunkter.

Studentbladets lysande framtid

D  NIKLAS EVERS CHEFREDAKTÖR

ET BLÅSER KRING Studentbladet och Svenska Studerandes Intresseförening SSI igen. Eller ja, blåser och blåser, åtminstone har Hankens studentkår SHS:s läsarundersökning bland hankeiterna fått stort genomslag i media. Och visst finns det orsak att vara orolig då frågeformuleringarna i enkäten tyder på att man snarare fiskar efter stöd för att lämna Studentbladet och SSI än försöka utveckla samarbetet.

Från Studentbladets sida har vi poängterat att bladet fyller en viktig roll i den finlandssvenska studievärlden som annars är grymt splittrad, både geografiskt och mentalt. För vissa kan det kännas lika avlägset att resa till Vasa från Helsingfors för att träffa studiekompisar som att gå 900 meter från Vasa Nation till Casa. Här fyller Studentbladet en uppgift i att minska klyftorna mellan oss. De finlandssvenska studerandena är som vi alla vet ett otroligt härligt shakk, och vi förlorar alla på att glida längre ifrån varandra.

Tidningen är vad SSI:s medlemsorganisationer vill att den ska vara. Det finns uppenbarligen ett missnöje med produkten bland en del läsare. Det här missnöjet ska tas på största allvar också om vi på redaktionen inte köper argumentet om att innehållet skulle vara vinklat och inte passa hankeiter. Studentbladet är som all annan media i behov av ständig utveckling och uppdatering av sitt uppdrag.

VI HAR EN, KANSKE VÅGAD, VISION om hur Studentbladet i framtiden kunde utvecklas för att bli en mer interagerande, förenande och fungerande institution i den splittrade finlandssvenska studievärlden.

Vi måste börja tala om digitalisering och papperstidningens vara eller icke vara.

Ett digitalt Studentblad öppnar för en snabbare och mer relevant rapportering ur studentpolitisk synvinkel. En satsning på webben skulle också ge nytt liv åt SSI:s visioner om en gemensam plattform för de finlandssvenska studentföreningarnas evenemang och fester samt erbjuda ett snabbt debattplank med bredare perspektiv än SHS-webbforum och ämnesföreningarnas slutna Facebookgrupper. Som en extra bonus sjunker kostnaderna för Studentbladet om papperstidningen försvinner.

Men för att en digital reform av Studentbladet ska lyckas krävs att alla medlemmar hålls ombord. SHS muskler kan inte gå förlorade om projektet ska kunna genomföras trovärdigt eftersom det skulle kräva satsningar på en ny och välfungerande Studentwebb.

Men om ett digitaliseringsprojekt ros i hamn med gemensamma krafter finns det också nya skäl för ÅAS att återansluta sig till SSI och Studentbladet 2.0.

Vårt gemensamma hundraåriga projekt är redo för nästa steg. Ett steg som förr eller senare ändå måste tas. Rubriken är inte ironisk, Studentbladet har en lysande framtid bara vi vill det. Vi hoppas att SHS läsarundersökning leder till ett utvecklat samarbete.

Polina är inte Putin

E  JENNA VIERINEN REDAKTIONSSEKRETERARE

UROPA LIDER JUST NU av krabbis. Eurovisionskrabbis. Eurovisionen är något som alla tittar på, även om man tycker om det eller inte.

Och så kommenterar man det på Twitter. Jag tycker ibland att twitter-diskussionen är mer intressant än själva programmet. Folk är väldigt snabba med att kommentera om det förekommer sexism, rasism eller andra fördomar i showerna. Pekfingret viftas så intensivt att alla chips som ätits under kvällen förbränns på en sekund.

Vem som vann har väl ingen missat. Sveriges Måns Zelmerlöw tog hem segern och egentligen blev ingen förvånad. Han var favorittippad från början. En liten skräll blev det däremot av att ryska Polina Gagarina i något skede under rösträkningen låg etta. Det såg nästa ut som om Ryssland skulle bli värdland 2016.

Och det var i samband med det som alla pekfingerviftare på Twitter själva började kasta fördomar runt om kring sig.

Eurovisionen startades för 60 år sedan i ett krigshärjat Europa. Den startades för att föra de europeiska

länderna samman i ett forum fritt från politik. Tanken var att skapa en gemensam europeisk identitet. Men det har hänt en del sen dess, och självklart är det svårt att hålla de politiska händelserna borta.

Men någon måtta får det vara.

I ÅR VAR DET LITE BÄTTRE ÄN förra året och inte lika mycket buande när Ryssland presenterade sitt bidrag.

På Twitter såg man kanske inte lika många elaka ord men fortfarande dömes Gagarina bland kommentarerna. Även om hon hade en bra låt och sjöng vackert. Hennes låt handlade om världsfred och gemenskap och det fick folk att rasa. Hur kan hon sjunga om sådant? Efter allt Putin gjort?

Visst förstår jag den tankegången, men sen när är det okej att döma en person på grund av personens ursprung? Är inte det främlingsfientlighet i högsta grad? Det skrivs om att det inte ska finnas sexism i Eurovisionen men ändå är det okej att döma Gagarina på grund av hennes ursprung.

Jag ser absolut ingen logik i det här och det är inte okej på något plan. Så jag tycker att det är dags att börja tänka lite före man börjar vifta med pekfingret.

3

innehåll 3..........................................................LEDARE 5..............................NOTERAT & MÅNADSSERIEN 6.................UTBILDNINGSLÖFTEN SÄTTS PÅ PROV 7...........MÅNGA FÖRLORAR PÅ TERMINSAVGIFTER 8...............JÄMSTÄLLDHET PÅ FRAMFART I OTNÄS 10.......................................EXPEDITION ARCADA 12............................................SOMMARSTUDIER 14............ OCKSÅ VEGETARIANER ÄR MILJÖBOVAR 15.................................."JAG ÄR INGEN BROILER" 16......................................RÄTTEGÅNGSTÄVLING 17.............................BISTÅNDSARBETE I EXAMEN 18.............................UNGA FINSKA UNIVERSITET 20.................................STUDIELIVET I TUNISIEN 22...............................MOTSÄGELSEFULLT MODE 24................................................RODDTÄVLING 26............................FLICKOR MED SKATEBOARDS 28.....................................ATT SLUTA PÅ TOPPEN 29.................................. RECENSION: HUSH BABY 30..........................................................RECEPT 31...............................ARVID MÖRNE-TÄVLINGEN 32........................................NOVELL: DU FATTAS 34.............................................SOMMARFILMER 35.......................................GAMLA NYA HJÄLTAR 36...........................................FESTIVALSOMMAR 38..........................................FEM TIPS FÖR JUNI

M E DA RB E TA RE

PERNILLA K A R L S S ON När hela livet snurrar runt en och samma hobby i 18 år så blir det ett bekvämt mönster man lever efter. Stunden då du inser att du måste bryta mönstret är inte lätt men oftast ett bra beslut.

4

JOH A N N E S JAU H I A I N E N Johannes är en frilansare som för tillfället är stationerad i Tunisien tillsammans med fotograf Iiris Heikka. Under tre veckor reser de omrking i Tunisien och bekantar sig med landet, kulturen och samhället.

VA N E S S A F OR S T É N

I DA K RON HOL M

Vanessa är utbildad konstfotograf vid University for the Creative Arts i England år 2013 och jobbar nu som konst- och frilansfotograf.

Hon tycker att livet utan katter, växter, sång och människor med självdistans vore lite dystert.

Ida Kronholm studerar journalistik på Soc&kom i Helsingfors. Jobbar extra på Svenska Yles radio och som regiassistent. Hon bor i Stockholm sommaren 2015 för inspelningarna av Suzanne Ostens barnthriller Flickan, mamman och demonerna.

N OT E RAT Svenskan gör comeback vid HUS

Sommarjobbsdiss skapade debatt

Teknologstuderande Laura Kulmala från Tammerfors tekniska universitet nekades en chans till arbetsintervju för ett sommarjobb vid produktionen i ett skogsbolag med motiveringen att arbetsgivaren inte brukar anställa kvinnor för de uppgifterna. Kulmala berättade sin historia på Facebook och inlägget har delats nästan 13 000 gånger och dragit igång en diskussion om kvinnors ställning i mansdominerade branscher.

Helsingfors universitets studentkår, HUS, grundar ett språknätverk för svensk- och engelskspråkiga studenter, för att bättre lyfta upp språkfrågor vid universitet. Beslutet fattades den 7 maj. Tanken är att nätverket ska föra samman svensk- och engelskspråkiga organisationer och studenter som är intresserade av språkfrågor.

– Nätverket ska fungera som en informationkanal så att styrelsen lättare får reda på problem med flerspråkigheten vid HUS, säger Pasi Pykälistö som är styrelseledamot i studentkåren med ansvar för tvåspråkigheten.

Kulmala skriver i sin statusuppdatering att hon ringde upp företaget eftersom hon hört att de hade sommarjobbsplatser kvar på produktionssidan. Men företaget nekade henne jobbet redan i telefonsamtalet.

Studentkåren körde i höstas ner det så kallade tvåspråkighetsutskottet, med motiveringen att utskottet var passivt och inte fungerade.

“Vi brukar inte ta kvinnor till den här sortens uppgifter”, skriver Kulmala att företaget svarade. Hon bad sedan sin manliga kompis att ringa upp företaget i samma ärende och för hans del gav samtalet ett erbjudande om att söka jobbet.

Då den värsta uppståndelsen lagt sig några dagar senare kommenterade Kulmala händelsen på Facebook.

Kulmala berättar att hennes inbox fylldes med svar av kvinnor med liknande erfarenheter. Hon skriver att hon inte hade väntat sig så mycket uppmärksamhet men att hon anser att inlägget nu uppfyllt sitt mål: att skapa diskussion och reflektion om attityder och rutiner som berör jämlikhet mellan könen i både skogsindustrin och andra branscher. Läs mer på sid. 8. Niklas Evers.

BILD: LAURA KULMALA

Händelsen blev en nationell nyhet och snart visade det sig att det var Metsä Group som Kulmala sökt jobb hos.

Bolaget bad om ursäkt och meddelade att de “vidtar åtgärder”.

– Vi tror att Språknätverket är ett steg i rätt riktning för att trygga alla kårmedlemmars möjlighet att delta i och påverka studentkårens verksamhet, oberoende av modersmål.

Det första mötet sammankallades i slutet av maj. Nästa möte ordnas i september och då inleds också verksamheten på allvar. Niklas Evers.

MÅN A D S S E RIE N : J U N I

BILD: WIKIMEDIA

Beslutet skapade reaktioner bland svenskspråkiga studenter som såg det som ett ställningstagande mot svenskan. Svenska Nationer och Ämnesföreningar (SNÄf), markerade i höstas starkt sitt missnöje med att lägga ner utskottet. Nu välkomnar Snäfs ordförande Paula Palin nätverket och ser språkfrågorna som en naturlig del av studentkåren.

av Josephine Mickelsson

5

Utbildningslöften sätts på prov LA TEXT & BILD N IK

S EV ER S

De så kallade utbildningslöftena som alla partier inför riksdagsvalet bundit sig till sattes direkt på prov. Redan under regeringsförhandlingarna mellan Centern, Sannfinländarna och Samlingsparitet i maj återupplivades planerna på terminsavgifter för internationella studerande. Också studiestödet kan hänga löst i den nya regeringen medan löftet om en mer öppen studenthälsovård ser ut att hålla.

INFÖR RIKSDAGSVALET FÖRDE studentkårernas förbund, FSF, och studerandekårernas förbund, SAMOK, en gemensam kampanj för att värna om utbildningen. Kampanjen gick under namnet #utbildningslöfte och byggde på fyra huvudmål, eller löften, som alla partier bundit sig till. Då hette det att utbildningen inte ska skäras ner, utbildningen ska vara avgiftsfri, studiestödet ska inte försvagas och Studenthälsan ska bli tillgänglig för studerande vid yrkeshögskolor.

Men redan i början av regeringsförhandlingarna stod det klart att ett av fyra löften med stor sannolikhet inte håller. I samband med förhandlingarna om den nya regeringens invandringspolitik plockades förslaget om terminsavgifter för studerande som inte kommer från EU- eller EES-länder fram ur skåpet där det stått sedan december 2014 då förslaget föll på grund av oenighet inom den dåvarande regeringen.

Student- och studerandekårernas representanter FSF och SAMOK är besvikna över förslaget. Speciellt irriterade är de över att ett utbildningspolitiskt förslag tas upp i samband med Finlands invandringspolitik.

Enligt SAMOK:s ordförande Joonas Peltonen förbises nu viktig kunskap som ett beslut om terminsavgifter skulle kräva.

– Det är fegt att introducera avgifter på förhandlingsbordet helt lösryckt från andra utbildningspolitiska riktlinjer, kommenterar Peltonen.

6

Enligt studentorganisationerna skulle inte ens högskolorna tjäna på att införa terminsavgifter, snarare tvärtom. FSF och SAMOK påminner om att antalet internationella studerande i Sverige störtdök då terminsavgifter infördes för dem år 2011. De hänvisar också till en utredning av statens ekonomiska forskningscentral, VATT, och CIMO, organisationen för internationellt utbildningssamarbete, som visar att utländska högskolestuderande har en positiv inverkan på nationalekonomin.

Avgifterna har däremot ett starkt stöd i högskolornas ledning. De flesta rektorerna ställer sig positivt till avgifterna eftersom de anses stärka högskolornas konkurrenskraft och möjliggöra en fungerande utbildningsexport i framtiden.

BÅDE CENTERN, SANNFINLÄNDARNA och Samlingspartiet är för terminsavgifter, men hur det går med de övriga utbildningslöftena är det svårare att sia om. Enligt FSF:s ordförande Jari Järvenpää kan partiprogrammen och kandidattesterna ge en fingervisning, men det är regeringsprogrammet som i sista hand avgör.

– Det handlar trots allt om tre ganska olika partier. Centern förespråkar ett starkt socialskydd medan Samlingspartiet profilerar sig mer i EU-frågor när det kommer till utbildningen. Var Sannfinländarna egentligen står är det riktigt ingen som vet, säger Järvenpää.

Det finns också en risk att studiestödet tas upp som en möjlig sparåtgärd då den nya regeringen ska skära i den offentliga ekonomin. Ett förslag om att göra stödet mer lånebaserat fanns på bordet då Katainens regering bildades, men gick den gången inte vidare.

Trots bakslaget med terminsavgifterna är studentorganisationerna hoppfulla om att de återstående utbildningslöftena håller.

– Alla partier har lovat att kämpa för de här frågorna och jag tror nog att de kan hålla vad de lovat. De senaste åren har det kapats så mycket i utbildningen som det bara går, säger Peltonen.

OM DEN AVGIFTSFRIA UTBILDNINGEN är det svagaste löftet på grund av terminsavgifterna ser löftet om att också studerande vid yrkeshögskolor ska få tillgång till Studenthälsan mer lovande ut.

– Nog tror jag det går igenom de kommande åren.

Allt är bäddat för det och det är bara att fatta beslutet, säger Peltonen.

I dag är det inte möjligt eftersom yrkeshögskolornas studerandekårerna inte har obligatoriskt medlemskap. Bland annat har en speciell hälsovårdsavgift, som skulle vara lite billigare än studentkårernas medlemsavgift diskuterats, som lösning för de som studerar på yrkeshögskolor. 

Många förlorar på terminsavgifter Terminsavgifter för utländska studerande vars hemland ligger utanför Europa möter på starkt motstånd. Enligt internationella studerande skulle både nationalekonomin, universiteten, utbildningskvaliteten och studielivet förlora på affären. Men frågan är om det finns ett tillräckligt starkt motstånd bland studerande för att kämpa mot förslaget.

FÖRENINGEN FÖR INTERNATIONELLA studenter vid Helsingfors universitet, Tsemppi, beskriver regeringens ställning i frågan om terminsavgifter som mycket oroväckande. De anser att det finländska skolsystemet skjuter sig självt i foten om terminsavgifterna blir verklighet.

– Det är absurt att politikerna gör så här när all forskning talar emot det. Terminsavgifter skulle innebära en sämre kvalitet på helheten. Det är inte bara internationella studerande man tappar, man går också miste om forskningsidéer och intryck från resten av världen, säger Yasmeen Al-Eryani som representerar Tsemppi i HUS delagation.

Al-Eryani är född i Jemen och har själv studerat i både Washintongton D.C. och i Beirut. Hon är van vid att söka efter intressanta utbildningar på alla tänkbara håll i världen och menar att just den avgiftsfria utbildningen är Finlands triumfkort.

– När man talar om kvaliteten på de finska utbildningssystemet är fundamentet jämlikhet och lika möjligheter för alla. Tar man bort det försvinner hela idén.

TEXT & BILD

ATT TERMINSAVGIFTER PÅ SIKT ska leda till en

fungerande utbildningsexport som drar in pengar till Finland ger hon inte heller mycket för. Al-Eryani menar att universiteten nu skjuter över ansvaret för en fungerande utbildningsexport på sina studerande istället för att utveckla lockande kurshelheter.

– Kursutbudet i de finska universiteten är minimalt i jämförelse med de stora universiteten i Storbritannien och USA. Betalar jag för utbildningen vill jag också ha valuta för pengarna alltså fler kurser, mer interaktion med lärarna och fler gästföreläsare.

I dagens läge skulle terminsavgifter med stor sannolikhet leda till en kraftig nedgång i antalet internationella studerande och knappast dra in speciellt stora summor pengar. Enligt högskolorna är det ändå viktigt att avgiftssytemet först kommer i gång så att det senare går att utveckla kursutbudet.

Trots att terminsavgifter är en utbildningspolitisk fråga togs den upp då invandringspolitiken betades av i regeringsförhandlingarna. Det här får AlEryani att snarare se avgiftsförslaget som en ideologisk fråga.

– Det är motbjudande att de tagit upp frågan inom invandringspolitiken och inte inom de studiepolitiska frågorna. Det gör att hela syftet med avgifterna ändras. Regeringen vill vara selektiv i vilka som kommer hit och studerar. Man vill främst ha européer och rika “sydlänningar”. Jag antar att det går ihop med den allmänna synen på att välfärden bara är till för finländare.

TSEMPPI HAR DRAGIT I GÅNG EN undersökning bland sina medlemmar om hur de förhåller sig till terminsavgifter och om deras egna erfarenheter av

NIKLAS EVERS

den kostnadsfria utbildningen i Finland.

Undersökningen är inte klar ännu men preliminära resultat visar att det bara är en minoritet på drygt 20 procent som skulle ha kommit till Finland om de hade krävt terminsavgifter. De flesta av dem skulle ändå ha varit i behov av stipendier medan få skulle vara beredda att finansiera utbildningen själva.

– Helsingfors är redan från förut en mycket dyr stad att bo i. Terminsavgifter skulle bara göra saken värre. Just nu drar vi in massor av pengar till landet eftersom vi praktiskt taget är turister här, säger Al-Eryani.

OCKSÅ BLAND FINLÄNDSKA STUDERANDE har diskussionen terminsavgifterna väckt en oro för att finländarna är nästa på tur om avgifterna införs. AlEryani hoppas att den här oron är tillräckligt stark för att skapa en motståndsrörelse bland studerandena.

Hon tror inte att resten av befolkningen nödvändigtvis är engagerad i frågan.

– Jag hoppas att vi tar vårt sociala ansvar och att riksdagsledamöterna lyssnar. Vi måste bli mer ljudliga i den här frågan så att andra än studerande också engageras. Just nu ligger huvudansvaret på studentkårerna som den största motkraften till terminsavgifterna. 

7

TEXT & BILD

NIKLAS EVERS Alexandra Niemi och Ella Warras är överens om att mycket håller på att bli bättre då det kommer till jämställdhet inom den tekniska branschen.

8

Jämställdhet på framfart i Otnäs

De senaste månaderna har det talats mycket om jämställdhet i teknologsammanhang, men feminism är ännu ett känsligt ämne inom den mansdominerande tekniska branschen.

ALEXANDRA NIEMI OCH ELLA WARRAS har båda erfarenheter av att studera inom den mansdominerade tekniska branschen, eller i “havet av män” som de själva beskriver tillvaron vid Aaltouniversitetet i Otnäs som. Niemi har studerat maskinteknik och läser nu affärsutveckling. Warras studerar teknisk fysik och matematik.

De upplever båda att jämställdhet ännu är ett tabubelagt diskussionsämne i studievärlden men att mycket samtidigt håller på att förändras till det bättre.

– Det blir en shitstorm direkt om feminism kommer på tal. Man får vara tuff för att ta diskussionen. Men det är bra att de här frågorna tas upp så att folk vaknar, säger Niemi.

Enligt henne är debatten polariserad och hon efterlyser en bättre diskussion där alla parter lyssnar på varandra.

– Det finns många som står för jämställdhet men inte vågar ta ställning öppet. Vi borde få alla att känna sig bekväma i den här diskussionen och inse värdet av att de deltar.

Warras ser det relativt hårda motståndet mot feminismen som en reaktion på att kulturen ändras då fler kvinnor söker sig till den mansdominerade branschen.

– Det är mest känslomässiga argument som kommer upp. Som att traditioner ska bevaras och att vi ska fortsätta på samma sätt vi alltid gjort, säger Warras.

UNDER VÅREN HAR DET FÖRTS en livlig jämställdhetsdebatt i teknologkretsar. I slutet av april publicerade Lotta Aarikka, som jobbar vid Aaltouniversitetets studentkår, ett mycket uppmärksammat blogginlägg där hon går hårt åt herrklubbskulturen i Otnäs och kritiserar det nedvärderande bemötandet av kvinnliga teknologer. Blogginlägget Miten Otaniemi teki ihmisestä feministin (Hur Otnäs gjorde en människa till feminist), ledde till att många kvinnliga teknologer delade med sig av berättelser om hur de behandlats orättvist, men Aarikka fick också utstå en del hatmeddelanden.

Debatten fick en till puff i början av maj då teknologen Laura Kulmala som studerar vid Tammerfors tekniska universitet, skrev ett inlägg om hur hon nekats ett sommarjobb inom skogsindustrin på grund av sitt kön (sid 5).

Enligt Niemi och Warras är orsaken bakom den stora uppmärksamheten som Laura Kulmalas uppdatering på Facebook fick att det var ett så extremt och tydligt fall av könsdiskriminering.

– Det är ett bra exempel som man har lätt att

greppa. Vanligtvis syns ojämställdheten i arbetslivet mest i att man är enda tjejen på jobbet, säger Niemi.

– Det är nog ganska illa och inte någonting man hör rakt ut. Men visst får tjejer jobba hårt på arbetsplatserna för att bevisa att de är lika bra som män, säger Warras.

Själv har Warras mest arbetat på kontor på somrarna och berättar att situationen där är betydligt mycket mer neutral än inom byggbranschen eller pappersindustrin.

”Det finns många som står för jämställdhet men inte vågar ta ställning öppet. Vi borde få alla att känna sig bekväma i den här diskussionen”

De konstaterar ändå båda att sommarjobbare annars också är lägst i rang på arbetsplatserna, oberoende om de är män eller kvinnor. Men visst kan det uppstå svåra situationer i en mansdominerad bransch.

– Jag har en kompis som jobbade inom byggbranschen och typ var enda kvinnan på bastukvällarna. Dessutom brukade männen på arbetsplatsen be henne om ursäkt då de drog rojsiga skämt, säger Warras.

Hon upplever att det största problemet är att det mesta i arbetslivet sker på männens villkor medan kvinnorna definieras “som outsiders”.

– Det är vanligt med uttryck som “bra faija”.

En kompis fick höra att hon är en “bra faija fast du är kvinna”. Normen är att männen är smarta och roliga, ju mer lik en man du är desto bättre, säger Warras.

OCKSÅ OM DET KOMMIT IN flera kvinnor i tekniska branscher de senaste åren är männen ännu i en klar majoritet. Teknikens Akademikerförbund, TEK, uppger på sin hemsida att endast 20 procent av deras 73 000 medlemmar är kvinnor. Siffrorna är uppdaterade i år.

– Folk vet inte riktigt hur de ska hantera att kvinnor kommer in på arbetsplatser där det tidigare bara funnits män. Då allting är grundat av män sköts det mesta också ur deras perspektiv.

Man hänger lätt bara på i den maskulina arbetsmiljön, säger Niemi.

Inom studievärlden ser det ändå en aning bättre ut, men i stort gäller samma förhållande mellan andelen män och kvinnor. Enligt DIA, diplomingengörs- och arkitektutbildningens gemensamma antagning, var 26 procent av de antagna studenterna 2014 kvinnor. I DIA:s statistik ingår Aaltouniversitetet, Tammerfors tekniska universitet, Villmanstrands tekniska universitet, Uleåborgs universitet, Åbo Akademi, Åbo universitet och Vasa universitet.

Både Niemi och Warras är överens om att mycket håller på att bli bättre då det kommer till jämställdhet inom tekniska branscher i allmänhet och på Aalto-universitetet och Otnäs i synnerhet.

Flera initiativ för att främja kvinnliga teknologers ställning i yrkeslivet har dragit i gång de senaste åren. Bland annat grundades under våren Aalto-universitetets jämställdhetskommitté där Niemi sedan april sitter med som studentrepresentant.

Ett annat exempel på initiativ för jämställdhet är alumnföreningen Aalto Women in Business, AWiB, som grundes 2012 och nu har över tusen medlemmar. Idén är att kvinnor inom yrkeslivet ska stöda varandra och sikta högt. Under våren grundades också en systerförening till AWiB för kvinnliga teknologstudenter.

– Vi gick på deras kickoff-evenemang och det verkade bra. Där fanns till exempel en kvinna som varit 20 år i arbetslivet och snackade om hur det är att vara enda kvinnan i företags ledningsgrupper, säger Warras.

AWiB:s studentförening är i första hand riktat till kvinnor, men för att inte någon ska känna sig exkluderad är också männen välkomna till föreningens evenemang. Tanken är att förändra kulturen, inte bara bland studenter utan också hela vägen upp i företagens ledningsgrupper.

– Ingenting är orubbligt, fast vissa saker är svåra att förändra. Någonstans måste man börja, säger Warras. 

99

Det har varit några intensiva veckor för Emma Henriksson och Gustav Thomasson. Efter att ha jobbat hårt hela våren med Expedition Arcada bar det äntligen av till Frankrike och nu är de hemma från expeditionen med en väska fylld med äventyr och erfarenheter. Så hur var det riktigt att åka på en expedition med 50 andra? Och vad hände egentligen där?

JAG TRÄFFAR HENRIKSSON och Thomasson mindre än en vecka efter att de kommit hem från La Grave och Frankrike. De är båda väldigt glada över att det fick åka med på det här äventyret.

– Det var otroligt nice, ett minne för livet. Det är en resa som ingen av oss har gjort förut. Hela gemenskapen som vi har haft, hur vi har fungerat i grupp, det har varit helt otroligt. Och att vi fortfarande är vänner, säger Henriksson.

De har alltså tillbringat tio dagar i Frankrike för att klättra upp för en 300 meter hög bergsvägg tillsammans med Pata Degerman och rullstolsburna Aron Andersson. Det hela filmades och dokumenterades och det kommer att komma både en bok och en dokumentär om hela kalaset.

Det bästa med expeditionen var enligt Thomasson att få samarbeta mellan alla linjer.

– Här på Arcada blir du så lätt isolerad från de andra

linjerna, så man fick en insikt i hur de jobbar i svåra situationer. Du har inte alltid tillgång till, el, vatten eller internet. Det dagliga livet var så speciellt.

Människorna var fantastiska.

THOMASSON VAR KOCK för expeditionen. Tillsammans med ett team som de kallade ryggraden kokade han mat åt allihopa. Han säger att det svåraste för honom var att hålla all mat kall. På dagarna låg temperaturen kring 25 och på natten blev det minusgrader. Desstom skulle maten flyttas från lägret till basecampen och tillbaka. Butiken låg en bra bit bort så om du glömt något tog det fyra timmar att hämta det. Det var mycket att hålla koll på.

Henriksson var kommunikationskoordinator under tiden. Hon var också en av dem som var med och körde ner paketbilarna från Finland till Frankrike.

– Att åka bil ner var helt otroligt. Det blev som en egen liten miniexpedition. Vi körde igenom Sverige, Danmark, Tyskland och då förstås Frankrike, säger Henriksson.

Men det var inte solsken hela vägen ner. När de kom ner till södra Frankrike och

Arcada på äventyr i Frankrike

10

närmade sig La Grave hade de endast en timmes färd upp för en liten alpväg kvar. Det gick väldigt sakta men de var peppade för det var bara tjugo minuter kvar till slutdestinationen. Men där blev det stopp. Det varnades för lavin och vägen stängdes av.

– Vi visste att de som kom med flyg och skulle komma med bussen var föresenade och vi var också lite sena så vi skulle inte vara där före dem.

Men sen var det då stopp för oss. Vi började söka efter andra rutter och vi var bombsäkra på att det måste finnas någon annan liten alpväg som leder upp dit, men vi hittade inte en enda, säger Henriksson.

”Att övernatta på väggen var mycket mindre skrämmande än jag trott.”

Enda alternativet var att åka via Italien. Så de svängde om och körde via Italien, åt en pizza och så forsatte de. Henriksson säger att de inte alls ångrar att det hände, för det var så häftigt att få se alla alpbyar längs vägen.

Några andra större katastrofer har de inte haft, en regnstorm andra dagen men annars hade de strålande väder hela expeditionen. Det har också gått väldigt bra att samarbeta även om de har varit ett ganska stort gäng.

– Jag blev förvånad hur flexibla människor är i svåra

situationer. Nu när man är tillbaka i vardagen blir man inte uppjagad av småsaker på samma sätt.

Man vet att det finns värre saker, säger Thomasson.

De är båda väldigt glada över att de fick möjligheten att åka med på expeditionen. De är båda eniga om att det häftigaste var att få klättra upp för den 300 meter höga bergsväggen. Henriksson har varit höjdrädd hela sitt liv så för henne var det ett stort steg att klättra. Thomasson övernattade också en natt på väggen.

– Att övernatta på väggen var mycket mindre skrämmande än jag trott. Man är hela tiden fast i sin säle som är fast i taket i tältet. Det gör det lite knepigt att försöka sova i sovsäck men ändå väldigt mycket bekvämare än att sova på marken. Det var torrt och varmt, väldigt skönt, säger han.

Nu är de alltså tillbaka i Finland igen.

– Det var lite som att någon drog mattan under en när man kom hem för det blev så tomt. Efter att ha jobbat flera månader intensivt med det här projektet, och sen ännu intensivare i tio dagar till, gör att det känns väldigt konstigt att komma hem då allt är över. Det kommer nog ta en stund att bearbeta hela upplevelsen, säger Thomasson.

Men ännu är det inte riktigt slut. De har fortfarande några möten kvar, och så återstår förstås arbetet med boken och dokumentären för en del.

Dessutom kommer det ordnas en gala i samband med att dokumentären släpps. Att detta varit en del av en lärande process är inte något som någondera av dem märkt av.

– Vi får studiepoäng för det, och vissa har också haft det som praktik, men man har inte alls tänkt på det som en studieresa. Det har inte känts som det, säger Henriksson. 

TEXT JENNA VIERINEN BILD MAX EDIN Emma Henriksson var kommunikationskoordinator för Expedition Arcada.

11 11

Sommarstudier inte så populärt TEXT JENNA

VIERINEN

Sommaren ligger precis runt hörnet och för många innebär det ännu en sommar av jobb.

Men i ekonomiskt oroliga tider har inte alla turen att hitta ett sommarjobb. Sommarstudier är ett alternativ för de som inte fått ett sommarjobb, eller för de som vill skynda på studierna.

Men hur enkelt är det att hitta sommarstudier som motsvarar ens utbildning?

Utgående från de studerande som Studentbladet talat med verkar det som om vetskapen om den egna skolans utbud av sommarstudier inte är så stort. Om det beror på dålig marknadsföring från skolan sida eller lite intresse från studerandenas sida är svårt att säga.

Någonstans har kommunikationen misslyckats.

Marcus Mannfolk studerar produktionsekonomi på Novia i Vasa. Han har inte själv någonsin känt behovet av att studera på sommaren, han tycker att få jobba på sommaren är ett skönt avbrott från studierna. Marknadsföringen för sommarstudier har han ändå inte sett något av.

– Jag har i alla fall inte sett någon marknadsföring i min skola, eller egentligen inte alls på min studieort, men jag antar att man hittar bara man söker.

Nina Kronholm studerar också i Vasa, närmare bestämt Socialpolitik på Åbo Akademi.

Hon är en av dem som brukar studera på sommaren.

Kronholm anser att det inte gjorts någon större reklam för möjligheten av sommarstudier, det hon har undrat har hon tagit reda på själv.

– Det finns oftast kurser som intresserar mig, och urvalet är helt okej även om det sällan finns en kurs som specifikt passar till mitt huvudämne. Jag brukar ändå förhandla med mina föreläsare och skriva hemtenter i kurser som annars inte erbjuds på sommaren, säger Kronholm.

Gracien Rubaduka, som studerar produktionsekonomi vid Novia, säger att han vet att det finns nå sommarkuser, men han har aldrig själv avlagt kurser på sommaren.

– Jag har för mig att jag inte sett någon marknadsföring, kanske jag har varit ouppmärksam, säger Rubaduka.

Han vill hellre jobba under sommaren och känner inget behov av att ta extra kurser, så inga sommarstudier för hans del. Utbud som skulle motsvara hans egen utbildning vet han dock inget om.

12

Anna af Schultén studerar företagsledning och organisation på Hanken i Helsingfors. Hon tycker att Helsingforsnejdens sommaruniversitet har bra utbud på sommarkurser. I år ska hon inte ta några, men hon har ändå kollat ifall det skulle finnas något intressant. Hanken tycker hon inte att har något. Någon enstaka kurs, men inget som passat af Schultén.

– Helsingforsnejdens sommaruniversitet syns väldigt bra, de har reklam på bussar och lite över allt så det syns ganska lätt. Någon reklam för Hankens sommarkurser har jag inte sett, säger af Schultén på frågan om marknadsföring av kurserna.

Niclas Meyer, som just nu doktorerar inom finansiering och statistik, har aldrig tagit sommarkurser via Hanken, men nog via både Helsingforsnejdens sommaruniversitet och Aalto-universitetets handelshögskola. Han är av den åsikten att det kanske inte är det mest effektiva sättet att skaffa sig studiepoäng men ett bra alternativ om man inte har turen att få sommarjobb.

Janina Heino studerar första året på Hanken och fick höra om sommarstudier de två sista veckorna av terminen. I sommar ska hon jobba, så hon har inget behov av sommarstudier.

– De upprepade många gånger om sommarstudierna, och om man studerar vissa ämnen fanns det nog kurser men inget som lockade mig, säger Heino.

Medieteknikstuderande Sara Forsius brukar samla studiepoäng på sommaren genom att göra praktik.

Att Arcada har sommarstudier har hon inte hört någonting om.

– Jag har däremot hört att man kan får göra egna produktioner under sommaren och på så sätt få studiepoäng, jag skulle hellre göra det än ta sommarkurser, säger Forsius.

Kurserna allt mer tillgängliga Vid Hanken och Arcada har utbudet av sommarkurser ökat i år. Antalet studerade som lyfter studiestöd under sommaren har ändå sjunkit de senaste åren på grund av strängare regler kring studiestödet.

PÅ HANKEN KAN specialsakkunniga Tove AhlskogPursiainen berätta att intresset för studier under sommaren klart har ökat de senaste åren.

– Intresset för sommarstudier är stort; dagligen frågar någon om möjligheterna. Dels är det studerande som inte fått sommarjobb men också sådana som helt enkelt vill framskrida snabbt och därför också utnyttja sommaren för studier.

Ahlskog-Pursiainen har hört kritiken mot utbudet och informationen från studerande förut, men säger att situationen ser bättre ut den här sommaren.

– Vi känner från tidigare år igen oss i kritiken, men i år har vi ett bättre utbud och har istället fått en del positiv feedback för det!

Också på Yrkeshögskolan Arcada satsas det i år mera

på sommarstudier. Prorektor Camilla Wikström-Grotell berättar att Arcada i år för första gången kör med ett fast kursutbud under sommaren, den så kallade sommarskolan.

– Tidigare har sommarstudier skötts via individuell studiehandledning. Nu vill vi göra studierna mer flexibla och göra det möjligt för studerandena att delta i kurser året runt. Också vid sidan av sitt arbete.

De flesta sommarkurser som erbjuds på Arcada hör till de så kallade breddstudierna. Enligt WikströmGrotell har intresset för sommarstudier varit stort med över 80 anmälda till kurshelheten i ledarskap och cirka 40 till universell design.

– Ur högskolans synvinkel är vi nöjda med intresset.

VARJE MÅNAD UNDER LÄSÅRET lyfter cirka 130 000 – 140 000 studerande vid högskolor och universitet studiestöd. Men på sommaren är det bara drygt 20 000 personer som lyfter stöd.

Juni är den absolut populäraste sommarmånaden att lyfta studiestöd i. På andra plats kommer augusti och juli är lugnast. Enligt FPA:s statistik lyfte cirka 28 000 studerande studiestöd i juni.

Bara fyra år tidigare, 2010, var motsvarande siffra 37 000. Orsaken till den skarpa nedgången är en rad förändringar i villkoren för studiestöd. År 2011 skärptes villkoren för studiestödet så att också en månads bostadspeng förbrukar en stödmånad. År 2013 infördes tvåstegsmodellen där stödmånaderna portioneras ut till både lägre- och högre högskoleexamen. Niklas Evers

13

Också vegetarianer är miljöbovar

BILD : FR IDA LÖ NN

OS RO

TEXT ISABELLA MATTSSON BILD DENNIS SÖDERHOLM

Det finns en enorm skenhelighet i debatten om hur vi skapar en hållbar och klimatvänlig livsstil.

En skenhelighet som beror på vilka människor som driver dessa frågor och vilka som inte gör det.

UNDER DE SENASTE ÅR har jag till lust och leda tagit del av artiklar och evenemangsinbjudningar som handlar om att äta vegetariskt eller om att köpa mer begagnat, både möbler och kläder, för att skona miljön. Samtidigt har köttindustrin blivit synonym för satan och de som sysslar med förkastliga saker som privatbilism är lite sämre människor än vi som cyklar eller åker kollektivt till jobbet. En till synes hållbar livsstil har blivit trendig.

Inte en dag för tidigt. Någon kan säkert argumentera för att de har skett åtskilliga dagar för sent.

Men samtidigt som den Gröna Finländaren har blivit mainstream har också ett annat fenomen växt fram. Den Beresta Finländaren. Den Beresta Finländaren är en person som är världsvan, öppen, har insikt i många olika kulturer och kan komma med roliga anekdoter från exotiska resmål. Jag tror att få av oss kopplar samman något negativt med en person som är berest, tvärtom har det blivit något av ett ideal att vara en globetrotter.

Att resa långa sträckor med flygplan är ändå inte en del av en hållbar livsstil, utan går tvärtom stick i stäv med den Gröna Finländaren. Så varför har det

14

inte blivit mainstream att ifrågasätta den här delen av våra liv, utan varför reser både miljömedvetna personer som veganer och vegetarianer världen runt?

”Och resandet är något de inte är villiga att pruta på, för det gör för ont.”

För att de som står för så kallade gröna värderingar ofta hör till medelklassen och överklassen. De har tid och ork att marinera soja och jaga efter en ny tröja på loppis och förespråkar därför hållbarhet

inom dessa områden. Men samtidigt har de här personerna också råd att resa. Och resandet är något de inte är villiga att pruta på, för det gör för ont.

SÅ KALLAD SISTA CHANSEN-TURISM är ett exempel på hur fruktansvärt paradoxalt vi beter oss. Den formen av turism innebär att människor passar på att åka till ett visst resmål eftersom klimatförändringen så småningom kommer att utplåna det. Vi är alltså medvetna om klimatförändringens negativa effekter, men reser ändå till olika utsatta destinationer, medvetna om att detta bidrar till att göra dem ännu mer utsatta.

Visst kan man argumentera för att resandet är mer motiverat än att äta kött och köra bil. Resandet bidrar till en ökad förståelse för andra kulturer, något en blodig biff inte gör. Men ser man krasst på saken bryr sig inte en glaciär om hur många nya vänner du fick i Asien, utan bara om hur mycket växthusgaser som finns i atmosfären. Dessutom tror jag inte de som reser mycket och ofta är de av oss som borde vidga sina vyer.

Vi måste ifrågasätta alla aspekter kring hur vi lever, inte bara de bekväma delarna.

På kaffe med riksdagens första nittiotalist:

“Jag är ingen broiler” TEXT & BILD NIKLAS

EVERS

Riksdagens yngsta ledamot heter Ilmari Nurminen. Han är 24 år gammal, studerar vid Tammerfors universitet och är något så sällsynt som en ung Socialdemokrat. Då Nurminen valdes in i riksdagen sade han upp sitt studeistöd och började leta efter en lägenhet i Helsingfors som kunde ersätta hans studielya. Han intygar ändå att jobbet i riksdagen inte kommer att fjärma honom från vanliga människors vardag.

FÅ UNGA POLITIKER LYCKAS med konststycket att bli invald i riksdagen på första försöket men för Nurminen gick det vägen. Med 5079 röster från Birkalands valkrets, knep han SDP:s fjärde och sista mandat, mycket tack vare hemkommunen Sastamala som stödde honom med över 3000 röster. Nurminen är ändå noga med att påpeka att det ligger hårt arbete bakom varje röst, ett arbete som han, liksom många andra politiker, varit sysselsatt med sedan tidiga tonåren.

– De två sista månaderna innan valet var jag i stort sett ute hela dagarna och kampanjerade från morgon till kväll. Jag kan inte direkt säga när och varför jag valde att bli politiker men jag har alltid haft en allmän vilja att påverka, och då jag skött mig bra har också förtroendet vuxit.

Då arbetet i riksdagen inleds har Nurminen en lång rad förtroendeuppdrag i ryggen. Som yngre satt han med i elevkårer och ungdomsfullmäktige och i dagens läge är han aktiv inom Studentkåren vid Tammerfors universitet och sitter i hemkommunen Sastamalas fullmäktige där han också är vice ordförande i stadsstyrelsen. Nurminen har alltså redan ganska lång politisk erfarenhet, men som den sosse han är vill han inte bli kallad för politisk broiler och är mycket noga med att lyfta fram sin folklighet. Är du en karriärspolitiker som vi nu kommer att få se varje val de kommande 50 åren?

– Det kan jag inte svara på. Jag tar det här uppdraget fyra år i taget men visst är det fint att jag kom in redan nu. Trots att jag har varit politiskt aktiv länge så har jag inte tappat kontakten till den riktiga världen.

Jag har delat ut reklam och lokaltidningar, arbetat i butikskassa i fem år vid sidan av studierna och levt på studiestöd så jag upplever att jag förstår den vardagen. Jag är inte någon politisk broiler.

Hur kommer man in som ung politiker?

– Jag har själv genom hårt fotarbete skaffat varje röst. Det finns ganska få unga i politiken som inte har varit kända från tidigare. Till exempel så har jag ingen kändisbakgrund och i min familj finns inga politiskt aktiva personer från tidigare.

Hurdant mottagande har du fått?

– Jag har tagits emot med stor glädje, och jag känner många av de yngre riksdagsledamöterna eftersom jag varit med i ungdomspolitiken länge. Å andra sidan måste man nog hela tiden övertyga de som ser mig som riksdagens “junnu”, speciellt media. När du är ung måste du alltid jobba dubbelt så hårt ute på fältet för att folk ska inse att du kan komma in och klara dig i riksdagen.

Hur går det med studierna när du sitter i riksdagen?

– Då jag kom in ringde mina professorer och sa att det nog ska ordna sig. Jag har i år gjort magisterstudier

Ilmari Nurminen är 24 år gammal och Finlands yngsta riksdagsledamot.

i mitt huvudämne men har ännu lite kvar att fixa på min kandidatavhandling. Jag tänkte att då jag får en plats i något intressant utskott så skulle jag skriva min gradu inom utskottets område. I riksdagens utskott finns ju alla landets bästa experter till hands och tillgång till en enorm mängd information och material.

I årets riksdagsval gjorde den politiska vänstern en brakförlust. Varför lockar inte socialdemokratin unga väljare?

– I själva verket hade vi nog flera bra unga kandidater i varje valkrets. Till exempel Matias Mäkynen från Vasa som också är svenskspråkig och kom på fjärde plats bland socialdemokraterna i Vasa med nästan 3000 röster. I Birkaland kom ju två unga under 30-åringar in, både jag och Sanna Marin som fick över 10 000 röster. Under kampanjen i Birkaland talade

vi mycket om politikens nya riktning. Bland sossarna märkte jag att folk ville ha någonting nytt, en ny sorts politik, vissa var till och med lite besvikna på tidigare beslut vilket jag tror att kanaliserades till det här resultatet.

Har det varit tungt att föra kampanj och börja på en ny arbetsplats?

– I början gick jag in i ett "kampanj-mode" och satsade allt på att få så många röster som möjligt. Då jag kom in förstod jag inte först hur stor förändring det innebar. Den här cirkusen fortsatte direkt med regeringsbildningen så visst har det varit en mycket intensiv början. Men nog tror jag att det ska normaliseras bara det lugnar ner sig och alla poster delas ut.

Nurminen är sedan den 5 maj medlem i miljöutskottet och utrikesutskottet i riksdagen. I lagutskottet sitter han med som ersättare. 

15

Rättegångstävling ger praktiska färdigheter TEXT & BILD

NIKLAS EVERS

Amanda Vuorinen längst fram i föreläsningssalen. I Club Lejonhjärtas lag deltar förutom Amanda, Victoria Berg, Susanne Nybergh, Max Fogdell,Evalena Böling, Heidi Gran (junior) och Anna Laamanen

Sedan februari har studenter från den juridiska fakulteten vid Helsingfors Universitet förberett sig för den nordiska drabbningen mellan juriststudenter, den nordiska rättegångstävlingen om de mänskliga rättigheterna. Club Lejonhjärta går nu in för att vinna för första gången sedan 2008, men också om det inte lyckas är tävlingen bra praktisk övning inför yrkeslivet, något som universitetet inte alltid lyckas erbjuda.

FÖRBEREDELSERNA INFÖR rättegångstävlingen som i år går av stapeln i Köpenhamn andra veckoslutet i juni har pågått länge. Under hösten ordnades uttagningar till laget bland studenterna och i februari inledde det sex personer starka teamet sina förberedelser inför tävlingen. Den sista månaden inför tävlingen är laget fullt upptaget med att finslipa sin argumentation och retorik så den ska löpa i rättssalen.

– Vi åker dit för att vinna. Nu kanske jag jinxar det, men inte är vi helt ute och cyklar, säger Amanda Vuorinen, som har studerat juridik tre år.

De nordiska lagen arbetar med ett fiktivt rättsfall om mänskliga rättigheter. De första månaderna arbetade lagen på sina skriftliga inlagor och då Studentbladet träffar laget i maj har lagen fått tillgång till varandras texter och filar på sina argument och sina retoriska framträdanden.

– Vi funderar nu ganska mycket på hur vi ska sticka ut från de andra lagen på ett positivt sätt, säger Vuorinen.

BÅDE FÖRBEREDELSERNA och själva tävlingen innebär mycket praktiskt övning. Något som det enligt Evalena Böling inte finns tillräckligt av i det vanliga kursutbudet.

– En central del av det här är att vi ska lära oss skriva och tala. Det gör vi inte speciellt mycket i utbildningen

16

annars. På våra kurser är det vanligtvis bara att ta boken i hand, läsa och tenta.

Tidigare i våras handlade förberedelserna om att finslipa texten och då sommaren närmar sig håller laget övningspläderingar åtminstone tre gånger i veckan.

Under övningarna får lagmedlemmarna stöd och råd från äldre studenter som tidigare deltagit i tävlingen.

– Vi har aldrig fått så här mycket feedback på universitetet, säger Böling.

Laget stöds av föreningen Club Lejonhjärta, där både flera advokatbyråer och studenter som tidigare deltagit i tävlingen ingår.

– Det mesta sköts med frivilligt arbete och nästa år är vi beredda på att vara med och coacha. Det är roligt då också sådana som deltagit i tävlingen för kanske tjugo år sedan ännu är aktiva och engagerade, säger Vuorinen.

HELSINGFORS UNIVERSITETS inblandning i tävlingen är minimal, men de som deltar i tävlingen får 16 studiepoäng för sitt arbete. Max Fogdell berättar att deltagarna ändå inte är med på grund av studiepoängen.

– Det känns inte som ett skolarbete och då offrar man också mer för det. Det är en otrolig chans. Vi får genrepa på Finlands Högsta domstol och också

i Köpenhamn ordnas tävlingen på Högsta Domsolen i Danmark med riktiga domare som lyssnar och ger feedback.

Tävlingen går av stapeln i Köpenhamn andra veckoslutet i juni, den 11-14.6. Förutom Club Lejonhjärta deltar också Club Åbo från Åbo Akademi och 11 andra lag från de nordiska länderna.

Ett femtiotal nordiska juridikstudenter på samma plats låter som en bra fest. Är finalen mer business eller pleasure?

– Pleasure! Tävlingen är seriös men det känns roligt och spännande att vara med, säger Fogdell.

– Man umgås också mycket vid sidan av tävlingarna och knyter kontakter med andra lag. Så går vi också på byråbesök och fest, säger Vuorinen.

Den nordiska rättegångstävlingen om de mänskliga rättigheterna har ordnats sedan 1984 med målet att nordiska studenter ska få bekanta sig med konventionen om de mänskliga rättigheterna. Tävlingen grundades med det skadestånd som Europeiska människorättsdomstolen utdömde i fallet Sporrong och Lönnroth mot Sverige 1979. Fallet handlade om en tvist kring fastigheter i Stockholm som enligt domstolen bröt mot äganderätten. Tävlingen gick fram till 2004 under namnet Tävlingen om det SporrongLönnrothska priset. 

TEXT NIKLAS EVERS BILD PAULINA LINDSTRÖM Godislådan har skickats till barnen från en fadder. Mamman i familjen fick arbete på ett daghem efter tio års arbetslöshet.

Biståndsarbete i examen

Yrkeshögskolan Novias utbildning i samhällspedagogik är till stor utsträckning projektbaserad vilket ger mer frihet till studerandena att komponera sin egen examen.

Paulina Lindström tog vara på chansen, åkte till Lettland för att delta i biståndsarbete och kammade samtidigt hem studiepoäng.

DET VAR I SAMARBETE MED den finlandssvenska biståndsorganisationen Hoppets Stjärna som Lindström tillsammans med två andra samhällspedagoger genomförde sitt projekt. Hoppets Stjärna ordnade i maj för tredje året i rad insamlingen Från kvinna till kvinna, en morsdagsinsamling till fattiga familjer i Lettland som avslutas med att organisationen åker ner till Balviområdet i östra Lettland och delar ut mat och kläder i hemmen på den fattiga landsbygden.

För Lindström var det en ögonöppnare att åka med och träffa de fattiga familjerna. Trots att Balvi ligger i ett EU-land bara 200 kilometer från Helsingfors var levnadsförhållandena mycket svåra och fattigdomen utbredd. Lindström beskriver kontrasten mellan den välmående huvudstaden Riga och den fattiga landsbygden som otrolig.

– Det var precis som man föreställer sig en gammal sovjetstat. Allt är mycket grått och nedgånget, flera familjer bor i hus med jordgolv och arbetslösheten är utbredd, säger Lindström.

BALVI LIGGER NÄRA GRÄNSEN TILL RYSSLAND

och fungerade fram till Sovjetunionens kollaps som en knutpunkt för järnvägen österut. Men då Sovjet gick

under stängdes järnvägen och invånarna i Balvi förlorade sin enda näringsgren och fattigdomen bredde ut sig. Lindström beskriver familjeförhållandena och levnadsmiljön i området som mycket osäker.

– Det förekommer kvinnomisshandel, barn med funktionsnedsättning får inte det stöd de behöver, bostäderna är osäkra och många lever med osäkra hyreskontrakt med risk för att bli utkörda. Jobb är det mycket ont om, männen arbetar i skogen och kvinnorna får nöja sig med sällsynta ströjobb.

För att hjälpen ska komma fram till rätt slutdestination samarbetar Hoppets Stjärna med de lettiska socialmyndigheterna och ett krishem som har bättre kunskap om vilka familjer som är i behov av hjälp.

Sedan åker organisationen runt på landsbygden och delar ut paketen.

– Det handlar inte om att åka runt och klappa folk på huvudet. Vi är med och delar ut förnödenheterna själva för att garantera att hjälpen når fram på rätt sätt.

Förutom biståndresor och donationer driver Hoppets Stjärna fadderverksamhet i Balviområdet. Enligt Lindström går det bra för de familjer som organisationen hjälper. Till exempel märks det att husen rustas upp och barnen får chans att åka på musikläger.

Under morsdagsinsamlingen är tanken att mödrarnas situation ska förbättras.

– Det kan finnas 5-7 barn i de här familjerna. Det betyder att allt som modern får tag på går direkt till barnen och därför försöker vi med den här insamlingen också ge mammorna en personlig gåva.

LINDSTRÖM SKÖTTE TILLSAMMANS med två studiekompisar om insamlingen av hjälppaket i Åbo, Raseborg och Kyrkslätt. Samhällspedagogerna fick ihop 40 paket som sedan plockades upp av samma lastbil som körde ner de övriga cirka 800 paketen till Lettland.

– Det bästa med projektet var att jag själv fick dela ut de paketen vi samlat in till familjerna i Lettland.

För det mesta var godtagandet gott och vi möttes av glada miner då vi körde runt med vår skåpbil och delade ut paketen, det syntes att situationen håller på att förbättras.

Lindström inledde sitt insamlingsprojekt i mars och resan till Lettland genomfördes under en helg i mitten av maj. Hon berättar att hon gärna skulle åka med på motsvarande resor i framtiden och ett eventuellt framtida samarbete med Hoppets Stjärna är inte uteslutet. 

17

Unga finska universitet bäst i Norden TEXT NIKLAS EVERS

BILD TEEMU LEINONEN/LUT

Medan alla under 50 år gamla nordiska universitet tappar placeringar på internationella rankinglistor går de finländska skolorna framåt. Den inflytelserika brittiska tidningen Times Higher Educations rankinglista över världens bästa nya universitet placerar sig nykomlingen Villmanstrands tekniska universitet på plats 31, den bästa placeringen av de nordiska universiteten.

I THE:S LISTA RYMS VÄRLDENS 100 BÄSTA “unga” universitet, det vill säga universitet som grundats de senaste 50 åren. Villmanstrands tekniska, grundat 1969, är första gången med på listan men rankas ändå som Nordens bästa. Enligt rektor Anneli Pauli är den goda placeringen på listan ett resultat av att universitetet för flera år sedan började vidta åtgärder för att ändra på den dåvarande kursen med målet att bättre klara av framtidens utmaningar.

– Vi har sedan 2008 gjort ett systematiskt arbete för att förbättra kvaliteten, effektiviteten och universitetets synlighet. Vi har lyckats bra, men synligheten är kanske ännu vår svagaste punkt, säger Pauli.

Från och med i år går arbetet in i en ny fas med universitetets nya strategi “Trailblazer".

PÅ THE:S LISTA RYMS OCKSÅ Östra Finlands universitet på plats 55 och Tammerfors tekniska universitet på plats 90. De här två har ändå tidigare år hittats på ungefär samma plats i rankingen, men Villmanstrands tekniska universitet är en nykomling på listan år 2015. Enligt Pauli beror det på att universitetet helt enkelt inte kvalade in på listan förra omgången.

Universitetet hade inte tillräckligt många refererade publikationer för att klara kraven för att få vara med.

I tidningen THE:s kommentar till de finländska universiteten konstateras det att Finland har förbättrat sin position på listan rejält medan alla andra Nordiska länder tappar mark. Tidningen skriver att rankinglistan är full med spännande institutioner från utvecklande ekonomier som har valt att prioritera sin nationella högskoleutbildning och forskning.

“Finland har inte råd att hamna på efterkälken”, skriver tidningen.

Sverige har tre universitet med på listan, Danmark två och Norge ett. Av de nordiska skolorna på listan är det universitetet i Villmanstrand som är högst rankat, tätt efterföljt av Sveriges lantbruksuniversitet på 34:e plats. Nummer ett på listan är det Schweiziska universitetet École Polytechnique Fédérale de Lausanne.

THE konstaterar ändå i samband med

18

publiceringen av listan att de nordiska universiteten är välrepresenterade på listan trots att de tappar en aning. Finland och Sverige får båda in tre universitet på listan. Det kan jämföras med toppländerna USA och Tyskland som båda stoltserar med sju top-100 universitet medan Ryssland, Indien, Kina (borsett från Hong Kong) och Sydafrika inte ryms med på listan.

DE NORDISKA “UNGA” TOPPUNIVERSITETEN

Universitetens placering år 2014 inom parentes.

31. Villmanstrands tekniska universitet (ny) 34. Sveriges lantbruksuniversitet (24) 44. Syddansk Universitet (37) 51. Umeå universitet (39) 55. Östra Finlands universitet (53) 57. Aalborg Universitet (55) 59. Linköpings univeristet (46) 73. Universitetet i Tromsø – Norges arktiske universitet (64) 90. Tammerfors tekniska universitet (98)

DÅ MAN BESÖKER VILLMANSTRANDS tekniska universitet får man snabbt bilden av att det är en skola som ligger rätt i tiden. Skolans tak är täckt med solpaneler och på kampuset åker studenter omkring med elcyklar. Och där händer också mycket annat. I april vann till exempel ett gäng studenter en deltävling i NASA:s programmeringstävling med sin app LiftOff,

ett barnspel som går ut på att förbereda en rymdraket för uppskjutning. Och då det svenska kungaparet besökte Finland i mars åkte de också via Villmanstrands tekniska.

Men universitetets triumfkort är miljötänket som både syns i utbildningen och i konkreta lösningar på kampuset som vind- och solkraftverk, elbilar och eldrivna cyklar. Helheten kallas för Green Campus och har bland annat resulterat i att universitetet belönades med förstaplatsen i den internationella tävlingen för hållbara kampus, Sustainable Campus Excellence Award, sommaren 2013.

På sin hemsida skryter universitetet till exempel med att all energi de använder är 100 procent förnybar och att de är det första miljöcertifierade universitetet i Finland. Green Campus roll i placeringen på listan vill rektor Pauli däremot tona ner. Hon berättar att projektet är ganska nytt och dessutom mest hjälper universitetets rykte, en faktor som medvetet tonas ner i rankinglistan över de yngre universiteten.

– Jag tror inte det direkt påverkat vårt resultat.

Eventuellt kan det ha fått en indirekt verkan via större synlighet och effektivitet för universitetet med tanke på bland annat nygrundade företag. Det här syns säkert ännu tydligare i framtiden.

TIMES HIGHER EDUCATIONS RANKINGLISTA bygger på samma bedömningsfaktorer som rankinglistan över världens alla universitet, men bland de unga universiteten läggs mindre vikt vid institutionernas rykte. Tanken bakom att ranka unga universitet är att komma bort från det gamla elittänkandet som ofta omger världens bästa anrika universitet som Harvard, Oxford, Stanford med flera.

Sir Patrick Stewart, skådespelare i bland annat Star Trek och X-men och också kansler för University of Huddersfield, beskriver rankingen på THE:s hemsida som demokratisk.

– Det är kvaliteten på forskningen ambitionen som är avgörande för ett universitet. Inte hur mycket murgröna det växer på väggarna. 

Universitetet i Villmanstrand.

Studentfest i Sammonlahti i Villmanstrand.

19

Studielivet i Tunisien TEXT JOHANNES JAUHIAINEN BILD IIRIS HEIKKA

Om frihet, revolutionen och landets framtid

Sofiane är en filmstuderande som brinner för konst. Till hans bekymmer annat hör inget annat än studerandenas ställning i samhället.

20

Likt många andra länder i Nordafrika regerades Tunisien i över två decennier av en och samma ”folkvalda” president. Men år 2011 skrevs tunisisk historia. Efter att bloggvärlden länge kritiserat Ben Alis korrumperade regim var det Mohammed Bouazizis självmord som fick bägaren att rinna över. Demonstranterna som tog till gatorna i hela Tunisien bestod av folk av varierande bakgrund, dock anses ungdomen ha varit den största enskilda gruppen som utgjorde revolutionens stomme.

ZIED MATHLOUTHI STUDERAR fransk litteratur vid Universitetet i Sousse. En stad som ligger 140 kilometer söder om huvudstaden Tunis med knappt 300 000 invånare. Till en början ger Zied Mathlouthi ett blygt intryck av sig. Han talar med låg volym och utan att använda gester. Mathlouthi är ordförande för det internationella utskottet i den tunisiska högskolestuderandes förbund och har länge varit intresserad av politik men före år 2011 var studerandena isolerade från resten av samhället. Nu vill Mathlouthi se studerandena närmare den politiska beslutfattningsprocessen.

– Det värsta är att det var vi studerande som utgjorde en stor del av demonstranterna och därmed revolutionen som tvingade Ben Ali att avgå.

Nu efteråt känns det som om politikerna glömt oss. Diskussionerna kretsar främst runt ekonomin och säkerhet. Ibland händer det att fackförbunden bevakar över intressen men det är inte nog säger Mathlouthi Föreningsutbudet för studerande i Tunisien är mångsidigt. Det finns organisationer som främst strävar till skapa umgänge studerande emellan medan andra har en starkare förankring i partipolitiken.

I Tunisien finns det två större politiska block som tävlar om makten. Det ena leds av partiet Ennahda, vars ideologi är politisk islam och ofta förknippas med muslimska brödraskapet i Egypten. Det andra blocket leds av Nidaa Tounes (fritt översatt: kallet för Tunisien), ett koalitionsparti som grundades som motvikt till Ennahda.

Hur profilerar sig studerandena på den partipolitiska kartan?

– Studenterna fördelar sig över hela den partipolitiska kartan från vänster till höger och från troende till sekulär. I allmänhet kunde man väl säga att de som studerar humanistiska, konstnärliga och samhällsvetenskapliga ämnen tenderar att identifiera sig med antingen vänster eller sekulära partier (som Nidaa Tounes), medan de som studerar naturvetenskapliga ämnen eller ekonomi oftare stöder konservativa eller islamistiska partier som Ennahda, säger Mathlouthi.

Trots det breda utbudet av politiska föreningar säger Mathlouthi att de flesta studenterna föredrar att delta i evenemang som går ut på att ha det roligt. Detta beror delvis på att folk vid sidan om sina studier vill njuta av livet och att de politiska partierna förlorat ungdomens förtroende. Mathlouthi däremot föredrar att delta i antingen politiska eller kulturella evenemang.

Vilket parti identifierar du dig mest med?

– Jag är medlem i Ennahda.

Du anser att det är det bästa partiet för att driva studerandes frågor?

– Inte nödvändigtvis, som sagt var driver inget politiskt parti studerandenas frågor, förutom kanske fackförbunden. Men, jag tycker att Ennahda har goda avsikter, säger Mathlouthi.

Du är medlem av Ennahda, trots att du studerar fransk litteratur och har ansvarat för Tunisiens studerandes internationella ärenden?

– Jap! säger Zied Mathlouthi skrattandes. Jag antar att jag på många sätt är undantaget som bekräftar regeln.

Vad tror du är de största utmaningarna för Tunisiens framtid?

– Vi måste lära oss samsas med varandra och vara lika enade som under revolutionen. Vi måste godkänna att samhället är pluralistiskt och fortsätta arbetet för demokratin och yttrandefriheten. För studerandena krävs det en del reformer. Studierna kan inte vara reserverade endast för dem som har pengar.

Staten betalar understöd för de riktigt lägsta socioekonomiska klasserna, men det är inte nog. Den lägre medelklassen och till och med en del av medelklassens ungdom har alltför sällan möjligheten att studera det de vill, eller så länge som de skulle vilja.

”Då solen gått ner, gick vi ut på gatorna med metallrör och begav oss till torget framför inrikesministeriet.”

SLUTLIGEN ÄR DET GANSKA FÅ STUDERAN DEN som antingen har vilja eller resurser att enga-

gera sig inom studiepolitik. För Khalil och Sofiane som studerar regi och klipp vid École Supérieure d'Architecture, audiovisuell et de Design i Tunis är studiepolitik ointressant. De brinner för konst, litteratur, livet och musik. Konceptet “studieliv” är inte något som präglar deras identitet, dessa killar kunde snarare beskrivas som kulturella luffare med en enorm passion och nyfikenhet.

Sofiane har nyligen regisserat en kortfilm som skildrar livet som blind. Filmen gjordes utan en kamera vilket gör det främst till en auditiv upplevelse. Då han visade arbetet åt sina professorer fick han höra att det var skräp och att en film inte kan

göras utan kamera. Nu regisserar han musikvideon för hip-hop kollektivet Zombra som består av kvinnliga och manliga rappare som sjunger på arabiska, engelska och franska.

Khalil som är klippare, är mer tystlåten en den ständigt ivrige Sofianne. Han berättar att han blev antagen till en fransk filmskola nära Paris, meningen var att fara, men att det inte blev av på grund av ett nekande svar på visumansökan. Det känns orättvist, så vi bestämmer att kollektivt dissa fransmännen förrän diskussionen åker in på arabvåren.

Ni var alltså båda med och demonstrerade?

– Så klart. Då solen gått ner, gick vi ut på gatorna med metallrör och begav oss till torget framför inrikesministeriet. Stämningen var spänd och folk hade samlats i massor. Polisen svarade efter en stund med skott och tårgas. Men jag minns då vi hörde att Ben Ali har flytt. Det var obegripligt. Vi hade aldrig sett någon annan som president, säger Khalil.

Både Sofiane och Khalil röker aktiv på. De säger att få saker är så fina som riktigt prima hasch. Men man måste vara på sin vakt. I Tunisien kan man råka ut för ett års fängelsestraff för bara innehav. Både Khalil och Sofiane hoppas på en förändring i lagstiftningen, det skulle göra livet friare, och därtill skulle Tunisien kunna dra nytta av att sälja cannabis till de länder där det är lagligt.

– Jag tror att landet kommer att utvecklas i en mer demokratisk riktning. Det är också allt mer realistiskt att Tunisien om tio år kunde ledas av en kvinnlig president. Ännu har vi inte sett några stora förändringar men jag är optimistisk. Det fanns nämligen en väldigt speciell tid efter revolutionen då nationalgardet ansvarade för den allmänna ordningen i landet. Praktiskt taget innebar det att inga poliser rörde sig på gatorna. Vi upplevde riktig frihet, och kunde göra vad vi ville och röka på var vi ville. Det rådde en väldigt stark euforisk känsla av solidaritet. Denna känsla är inpräntad i huvudet på varenda människa som hör till min generation. Därför tror jag på positiv utveckling. Vi har fått uppleva lite av det goda och nu hungrar vi efter mer, säger Khalil.

Sofiane, som knappt kan sitta stilla fattar eld efter Kahlils kommentar.

– Det var en skitrevolution! Inget har förändrats och en riktig revolution ska vara ledd av intelligentian. Jasminrevolutionen var spontan och den fattiga pöbeln hade en lika stark röst som de intellektuella, säger Sofiane. Till vilket Khalil svarar att revolutionen ännu är ett spädbarn som knappt lärt sig gå, man måste ha tålamod.

Efter det återvänder vi till att diskutera konst, film och litteratur. Efter en stund frågar Khalil om jag vill komma med honom runt hörnet en sväng.

Studerandena i Tunisien må ha utgjort stommen i revolutionen, men som grupp är de mångfaldiga och fulla av kontraster. Tiden får visa hur spädbarnet av arabvåren kommer att växa upp. 

21

TEXT & BILD

IDA KRONHOLM

Studentbladet har tr채ffat modev채rldens enfant terrible.

22

Motsägelsefullt mode

Överkropparna i Minna Palmqvists utställningssal smälter, kroknar, svämmar över. En provdocka har djupa skavmärken från alldeles för tajta underkläder; i rummet intill hänger fotografier av dess itusågade systrar. Överallt kroppar, men utställningen heter No Body.

– KVINNOKROPPEN SOM vi alla har i vårt medvetande som den perfekta existerar inte. Ingen har en kropp som ser ut som någon av de här heller.

Det är det som gör det intressant att utforska, säger Palmqvist.

Vi står i Färgfabriken på Liljeholmen i Stockholm, där Intimately Social No Body ställs ut hela maj månad. Finlandssvenska modeskaparen och konstnären Minna Palmqvist är klädd i sin egna vita kappa, svart sjal och grå nittiotalssneakers. Intimately Social är ett koncept som hängt med henne sedan examensarbetet från Konstfacks magister i textil. Med inspiration av socialantropologen Mary Douglas idéer om att vi alla har två kroppar – en intim och en social – gör hon modekollektioner, installationer och performancer som kritiserar de förväntningar som finns på kvinnors kroppar.

– No Body är ett projekt som jag haft i tankarna i åtta år, så det är verkligt spänt att se hur alla tar emot det nu.

De färdiga skulpturerna har gått från itusågade styroxbitar i Palmqvists ateljé till skulptören Moa Andersson för att sedan kläs av Tapetserargruppen Svängen. Längst bak lurar en helt vanlig docka i svart tyg, den slanka kroppen stadigt fäst på sina metallben. Nu börjar arbetet med en kollektion där kläderna prövas på alla utom den vanliga dockan.

– Innan jag hamnade här hade jag inte en tanke på att jag ville vara i just modebranschen. Jag tänkte kanske att jag skulle sy upp saker åt folk.

Form, design och konst fängslar mig, men kläder fyller mig.

Hon lutar sig fram över sin arbetsbänk i ateljén i grannhuset till utställningslokalen Färgfabriken.

– Jag kan inte förklara det, men jag tycker att kläder är helt jävla fantastiskt.

Palmqvist har en kandidatexamen i beklädnadsformgivning från Yrkeshögskolan sydväst, numera Novia, i Åbo. Att hon hamnade där var inte heller särskilt planerat.

– Jag har alltid varit en kreativ person på många olika sätt och började sy kläder åt mig själv i högstadiet och gymnasiet. Men jag hade något slags dumhetskomplex och kände att jag måste plugga på universitetet och började med genusvetenskap.

Det där är borta nu, men då trodde jag att man måste vara akademiker.

I Åbo fick Palmqvist utbildning i

mönsterkonstruktion och sömnadsteknik, och lade grunden för sitt arbete med kläder.

– Då var jag 20 år och rastlös, men nu är jag väldigt tacksam för de åren. Det har gjort att jag nu kan göra allt själv om jag vill. ”SYSTERSKAP”, ”KROPP OCH FÖRTRYCK”,

”feministikon”, ”geniernas geni”, skrev modesajterna och tidningarna om visningarna av Minna Palmqvists två senaste kollektioner. Hennes klädmärke har ett manifest som talar om kvinnor på gränsen till ett nervöst sammanbrott och på en av de senaste t-skjortorna är ord utspridda: My Body Is Not Yours To Judge.

MINNA PALMQVIST

Uppvuxen på Åland, bosatt i Stockholm Utbildad på Yrkeshögskolan Sydväst i Åbo, Konstfack i Stockholm Aktuell med utställningen Intimately Social No Body på Färgfabriken i Stockholm, samlingsutställningen Asylum på Kulturhuset i Stockholm och med sitt klädmärke Minna Palmqvists kommande kollektion AW15.

– Jag känner en otrolig frustration över hur kvinnor behandlas världen över, och jag sporras av att ha något att slåss mot.

Modebranschen har inte heller alltid behandlat kvinnor särskilt väl. Ytlig och pressande, stram och exkluderande släpps bara vissa människor in i idealen och modellskarorna. Ändå är Palmqvist övertygad om påverkningsmöjligheterna inom den.

– Kläder är direktkommunikation. Statspolitiken kan kännas långt borta för folk, och då är populärkulturen som når ut till många människor ett bra sätt att påverka.

Med sina plagg diskuterar hon vilka delar av kvinnokroppen som är accepterade och inte, hur de ständigt förväntas stöpas om och passa

nya idéer. T-skjortor med insydda hängbröst, tajts med cellulitmönster och kavajer där stoppat läder tränger fram som fettvävnad ur sömmarna har fyllt kollektionerna, men det är inte bara kroppars form utan också färg som är likriktat i dagens mode.

– När jag jobbade med obehandlat renskinn i mina modevisningar envisades alla skribenter med att kalla färgen för ”nude”. Då kände jag bara fuck that, så jag gjorde ett litet test och satte det ljusbeige plagget på en av mina svarta modeller. När recensionerna kom stod det ändå ”nude” överallt.

Så gör feministikonen ett inlägg i den antirasistiska debatten. Lite i smyg.

– Det är inte jättejobbigt att säga ljust beige istället. Men jag gjorde ingen grej av det där, jag vill inte få folk att känna sig dumma. Vi tänker alla så här, min hjärna har lärt sig likadant och det är jobbigt att lära om sig.

Minna rättar till sin rödblonda hårknut på huvudet.

– Folk förväntar sig alltid att jag ska stå över allt det där, men jag har ingen jävla aning så jag testar allt jag kan. Jag håller också på med mig själv, står framför spegeln och tänker att jag borde se annorlunda ut, men det gör alla.

TILLBAKA I UTSTÄLLNINGSSALEN. Längs en vägg hänger olika klänningar och skjortor i rå, obehandlad bomull.

– Vi har börjat göra utkast till plagg som ska passa just de här provdockorna. Det blir en kollektion som utgår ifrån dem.

En docka heter The Impossible och består av två halvor av två olika ideal. En halva av det slanka modellidealet, och en halva kurvig femme fatale.

– Ingen är någonsin bara en storlek, och ändå görs nästan alla kollektioner för att passa en storlek 36. Visst måste man utgå ifrån något för att kunna göra kläder för många, men det borde vara lite friare. Och jag tror att vi kommer dit genom att låta olika kroppar synas.

En annan docka heter Never Ending och är sammansatt av två fjärdedelar manskropp och två fjärdedelar kvinnokropp. Det vill till en speciell passform för att klä den.

– Ja, plaggen kommer att bli lite vinda. Men då sitter de ju i alla fall inte bra på någon. Får inte alla vara med, ska ingen få vara med. 

23

SPORT

TEXT & BILD

NIKLAS EVERS

Universiteten drabbade samman i roddtävling

Harri Paakkola är ordförande för Haninvest som ordnade roddtävlingen.

KY Finance tog hem segern efter ett otroligt jämnt race i andra upplagan av University rowing competition som gick av stapeln på roddstadion i Helsingfors i maj. Tävlingen har växt till sig rejält sedan debuten 2014 och i år deltog fyra båtlag och hundratals åskådare följde med tävlingarna.

DÅ RODDTÄVLINGEN ORDNADES för första gången 2014 var tävlingen en duell mellan Aalto-universitetets Handelshögskola och Hanken. Från båda skolorna deltog då två lag och Hanken gick ut som segrare. Men i år har själva tävlingsmomentet utvecklats rejält och den här gången deltog också Teknologföreningen, TF, från Aalto-universitetet och Juristföreningen Codex från Helsingfors universitet med varsitt lag.

De två första starterna blev otroligt jämna. I första starten mellan KY Finance och Juristklubben Codex blåste det ännu rätt så hårt och Kauppisstudenterna

24

hade till en början problem med styrningen. Men då båtarna korsade mållinjen räknades skillnaderna i centimeter och domarens beslut att kora KY Finance till segrare i första semifinalen fick en del kritik från publiken.

Andra semifinalen mellan Teknologföreningen, TF, och Hankinvest, föreningen för financestuderande vid Hanken, blev en liknande rysare med bara en dryg meters skillnad till TF:s fördel. Enligt roddföreningens funktionär på plats har marginalerna i kyrkbåtsrace på roddstadion knappast varit så här små de senaste tio åren.

Men om semifinalerna var jämna växte skillnaderna

i brons- och guldfinalen. Först ut var förlorarlagen Codex och Hankinvest, en drabbning som slutade i brakseger för Hankinvest som kammade hem bronset med flera båtlängder. Men det var ändå långt ifrån en fullträff av fjolårets vinnarteam.

– Vad kan man nu säga? Vituiks meni, ensi vuonna uudestaan, kommenterade hankeiten Robin Tallberg efter bronsracet.

I finalen tog KY Finance hem segern efter ett jämt race mot TF. Med på båten fanns företagsrepresentanter från BCG, samma gäng som var med i Hankinvests segrarbåt ifjol.

SPORT

Robin Tallberg var med och tävlade i Hankinvest roddlag.

– Vi vinner varje gång vi deltar, säger Henri Nurmela från BCG efter prisutdelningen.

Varför det? Har ni tränat?

– Nej. Excel-jumppa är allt vi behöver!

RODDTÄVLINGEN LOCKADE OCKSÅ ett hundratal åskådare till roddstadion. Harri Paakkola är ordförande för föreningen Hankinvest, som står värd för evenemanget. Han berättar att inspirationen till roddtävlingen kommer både från systerföreningen KY Finance vid finska handelshögskolan och från brittiska universitet där rodd är en stor sport.

– På kauppis ordnade de både poker- och golfturneringar. Vi tänkte att vi borde ordna någonting liknande men tuffare och större, så det blev rodd.

Paakkola beskriver rodden som en klassisk universitetssport som är speciellt populär vid stora brittiska universitet som till exempel universitetet i Cambridge.

”Vad kan man nu säga?

Vituiks meni, ensi vuonna uudestaan”

DET ÄR ANDRA ÅRET I RAD som University rowing competition går av stapeln. Tävlingen har ändå hunnit växa till sig rejält sedan fjolåret.

– Då var här cirka 300 personer, men inför årets tävling hade vi nästan 600 deltagare på facebookevenemanget, säger Paakkola.

I år satsades det också mera på evenemang för publiken. På plats finns bland annat en DJ, kopiösa mängder öl, ett dynamisk duo som fungerade som speakers och underhöll publiken med varierande resultat, bland annat genom att dra lotterivinster.

I slutet av tävlingen skymtades till och med ett beerpong-spel i publikhavet.

Roddtävlingen avslutades med efterfest på nattklubben Uggla i centrum av Helsingfors. Studentbladet kunde dessvärre inte delta, men anonyma ögonvittnen har kunnat berätta om en intim, svettig och blöt efterfest. 

25

SPORT

TEXT & BILD

FIA DOEPEL Emilia Nyberg deltog i skateworkshopen som ordnades i både Hangö och Ekenäs.

26

SPORT

“Some girls play with dolls, real women skate” Så lyder texten på en chockrosa affisch föreställande två tjejer med varsin skateboard vid sin sida. Som kvinnlig skejtare kittlar det till i magen då jag hör de här orden.

DE FLESTA KÄNNER MER än väl till fenomenet skateboardåkning. Det som många dock inte känner till är att skateboardåkning faktiskt funnits ända sedan mitten av 1900-talet och inte alls är någon ”nymodighet”. Många kan hålla med om att skejtande länge varit en klart mansdominerad sport, ända tills nu.

I ett mansdominerat samhälle kan det tänkas svårt och obekvämt för en tjej att börja skejta, i alla fall i 1960-talets USA där hemmafru var det alla kvinnor borde satsa på. Dock fanns det redan från början några få svarta får, unga tjejer, som valde att bryta barriären och skejta på allvar. En av tjejerna som banade väg för kvinnliga skejtare var Patti McGee. Hon var den första kvinnan som vann titeln som landets bästa kvinnliga skateboardåkare, i Santa Monica 1965. Hon blev år 2010 också den första kvinnan som platsade i Skateboarding Hall of Fame.

1970-talet var ideologiernas årtionde med bland annat budskap om fri kärlek, feminism och fredsrörelser. Under denna period hade också fenomenet skateboardåkning sin andra, och kanske hittills största, popularitetsvåg. Under denna era fanns även några tjejer med på ett hörn. En av dem var Peggy Oki som redan från starten var medlem i det ökända Zephyr skateboard team, Z-boys som hängde runt i legendariska Venice Beach, Kalifornien.

SOM KVINNLIG SKEJTARE I DAG lyfter jag på hatten för dessa exceptionella, starka kvinnor som gick mot strömmen och också till feminismens framfart som alltid funnits med på ett hörn. Antalet kvinnliga skejtare har ökat explosionsartat de senaste 10 åren och i dag är det ingen ovanlig syn att få se en tjej pusha fram i betongparken. Vad är det som driver dessa tjejer till att börja skejta?

Runt om i världen tar de kvinnliga skateboardåkarna mer och mer initiativ till att starta föreningar och inspirera andra tjejer att prova åka skateboard.

Det går inte att ignorera sambandet mellan feminism, girl power och skateboardåkning för tjejer.

Flickor har kommit till insikten att vi också kan och framför allt att vi vill.

Skateboardåkning var aldrig från början menat att vara enbart för killar, det bara blev så. Den största skillnaden mellan kvinnliga och manliga skejtare är kanske den att tjejer är så otroligt duktiga på att peppa varandra. För tjejer handlar det oftast inte om vem som gör det tekniskt sett svåraste tricket, utan det handlar om att ha roligt, inspirera, stödja och peppa varandra.

Therese Österlund, 25 år, började åka skateboard som 22-åring efter att ha sett några tjejer åka runt i ramperna på Kronomagasinet i Ekenäs.

Vad är det som inspirerar dig att åka bräda?

– Friheten. Känslan av att rulla fram med fart, lyckan av att landa ett nytt trick, utmaningen att överkomma sina rädslor, magin i att märka hur ens motorik, teknik och fysik utvecklas. Och gemenskapen, vart du än i världen åker har du vänner tack vare skejtande! Det är en härlig familj att vara en del av.

De flesta som skejtar är ense om att brädåkning är mer än bara fart och fläng. Fokusering är en stor del av skejtandet och då man skejtar befinner man sig i ett sinnestillstånd som kan beskrivas som näst intill meditativt. En annan grej som alla skateboardåkare är överens om är att det är otroligt beroendeframkallande

”Friheten.

Känslan av att rulla fram med fart, lyckan av att landa ett nytt trick, utmaningen att överkomma sina rädslor, magin i att märka hur ens motorik, teknik och fysik utvecklas.”

UNDER EN HELG I APRIL 2014 gick ett gäng kvinnliga brädåkare från Västnyland ihop och ordnade en introduktionsworkshop riktad till unga tjejer. Syftet med workshopen var att inspirera andra flickor till att pröva åka skateboard, att så ett litet frö och framför allt bevisa för tjejerna att de också får och kan skejta. Workshopen blev så populär att den arrangerades även i år.

Workshopen gick av stapeln ett veckoslut i maj på Kronomagasinet i Ekenäs. Under de två dagarna lärde tjejerna känna varandra, lärde sig om fenomenet tjejskate, sparka fart och hålla balansen, åt en massa gott och hade roligt tillsammans.

Amanda Grönroos, 21 år, deltog redan ifjol.

– Om jag minns rätt fick jag reda på det via ratata. fi, där jag såg en annons om att det skulle ordnas

en workshop. Jag blev otroligt glad eftersom jag inte hade hört om någonting liknande tidigare och tyckte att det här var en otroligt bra chans att testa på något jag alltid hade velat prova på, men som kan vara svårt att ta initiativ till själv.

När väcktes ditt intresse för brädåkning?

– Jag har ända sedan liten tyckt att brädåkning är häftigt och fascinerande. Då var det mest coolt på avstånd, så där på riktigt väcktes mitt intresse för brädsport när jag testade surfa i Australien. Jag insåg då att det aldrig är för sent att börja och att alla startar från noll, det är bara viljan som behövs.

Har du fortsatt åka skateboard sedan du deltog i workshopen?

– Ja det har jag! Skaffade nästan genast en egen skateboard och har försökt rulla nu och då och har även testat lite trick. Workshopen öppnade och inspirerade mig otroligt mycket, jag vill absolut lära mig mer!

BRÄDÅKNING SES OFTA som en killsport, och det var så himla härligt att se ett gäng tuffa brudar hålla på med det. Att de alla dessutom var väldigt öppna och villiga att lära var otroligt inspirerande och fint!

Workshopen är bara en i mängden av evenemang som riktar sig till tjejer som antingen redan åker skateboard eller är intresserad av att pröva. I Helsingfors figurerar föreningen TRL, eller Tyttörullalautailijat grundat 2007, som ofta ordnar utomhussessioner och dessutom har hela skatehallen i Gårdsbacka bokad under söndagar. Det innebär att på söndagar är endast tjejer välkomna i skatehallen. Dock är de kvinnliga skejtarna fortfarande få till antalet inom landets gränser.

En annan av dessa föreningar och organisationer är KRM, eller Keep Rolling Movement. KRM startades 2014 av fyra finska tjejer som vill sprida konceptet skatebaording. Organisationens främsta mål är att inspirera och sprida glädje till unga tjejer. KRM ordnade även under vintern 2014-2015 en liten skateskola i Goa, Indien. Dock riktade den sig inte till enbart tjejer utan även till killar. Men det är inte bara själva skejtarna som berörs utan även de som fotograferar och filmar.

Oavsett vad som händer i framtiden har skatekulturen slagit rot och den är här för att stanna.

Skateboardåkning har blivit mer och mer lättillgängligt, så steget att börja åka bräda är inte särskilt stort. För 20 år sedan var kulturen lite mera osynlig och ville man lära sig åka och studera fenomenet måste man helt enkelt köpa sig en tidning eller en VHS-kassett. I dagens läge översvämmas sociala medier med klipp och kanaler med både erfarna och nybörjare som skejtar. I dag berörs folk lättare och skateboardkulturen har blivit mer accepterad bland folk. 

27

SPORT

Att sluta på toppen TEXT PERNILLA KARLSSON

"Tyvärr kan jag inte komma, jag har träningar", så här har det låtit i största delen av mitt liv. Sedan jag var fem år har jag ägnat så gott som all min fritid åt sporten som format mitt liv, handboll. Tills nu.

ATT BO I SJUNDEÅ OCH INTE SPELA handboll är ovanligt, nästan omöjligt. Alla gjorde ju det. Trodde jag eftersom jag bara spenderade tid i den där lilla rostade, bruna, förfallna plåtburken. När jag vaknade gick jag till skolan. Efter skolan gick jag till hallen.

Efter träningarna sov jag, så till skolan och tillbaka till hallen igen.

Så här såg min vardag ut i arton års tid. Det är klart att jag också umgicks med andra kompisar än lagkamrater men för det mesta spelade jag enbart handboll. Det gick per automatik. Mina kompisar förväntade sig inte att jag skulle komma ut på kvällarna eller festa på grund av sporten. Visst fanns det gånger då det störde, då jag istället skulle ha gått på fest, åkt på en resa eller på min första gulis-intagning men inte kunde på grund av matcher eller träningar.

Röd, blå, svettig med bronsmedaljen dinglande runt halsen lade jag inneskorna i träningsväskan för sista gången och gick i duschen. Min

handbollskarriär var slut. Om den var slut för evigt, det visste jag inte, det vet jag inte ännu i denna dag. Att sluta kändes konstigt men ganska bra till en början. Jag hade något annat att koncentrera mig på och att se fram emot. Mitt jobb som programledare på Radio X3M. För första gången i mitt liv kände jag en sorts frihet att kunna göra vad jag vill efter jobbet och att verkligen ha tid med annat.

I BÖRJAN KÄNDES DET KONSTIGT att inte ha de regelbundna träningarna, men jag fyllde ganska snabbt mina kvällar med annat, till exempel träffa kompisar och gå på impulsiva konserter, sådant jag nästan aldrig kunnat göra förut. Att ta beslutet var inte lätt, speciellt inte då mitt lag var som min andra familj. Jag umgicks mer med flickorna i laget än med någon annan. Småningom märkte jag ändå hur mycket annat det fanns här i livet än bara handboll. Jag njöt av att inte behöva tänka på det hela

tiden fast det samtidigt kändes ovanligt. Om man har något annat att se fram emot eller något annat som tar lika mycket tid så tror jag att man klara av att sluta mycket lättare.

Jag kan aldrig helt och hållet sluta med sporten, den är en del av min identitet. På grund av mina rötter i Sjundeå och alla handbollsvänner är jag, och kommer alltid att vara, med i handbollen på något sätt.

Just nu sitter jag på andra sidan bänken och hejar eller mest skriker på domarna.

Jag har alltid flaggat för att sluta då man är på toppen, men jag är inte säker på om jag nådde min topp, eller om jag kanske ännu har den framför mig.

Jag kan erkänna att jag ibland drömmer om att bli ordentligt omtumlad på handbollsplanen eller få klister i mitt tjocka hår igen. Inte just nu, men kanske någon dag står jag igen i en rad vid mittlinjen med mina medspelare då domaren visslar i sin visselpipa. 

Banktjänster för unga 0 €.

Konto, kort och nätbank avgiftsfritt för dig som är 18-26 år. Läs mera om våra förmåner för unga på www.aktia.fi och boka en träff på nummer 0800 0 2470.

Välkommen till Aktia Bank!

28

Mördare på fri fot i Sibbo TEXT JENNA VIERINEN BILD LINDA HAGLUND

Studentbladets Jenna Vierinen recenserar Johanna Holmströms roman Hush Baby.

THRILLERS HAR DOMINERAT den svenska författarvärlden i flera årtionden och även om Finland har fostrat en hel del duktiga författare har det inte producerat så många thrillers. Johanna Holmströms sprillans nya bok Hush Baby (Sets, 2015) har nästan alla kriterier för att göra henne till Svenskfinlands nya thrillerdrottning. Men bara nästan.

Den börjar riktigt bra. Karaktärerna är intressanta och Holmström har ett flytande språk som lätt drar in läsaren i berättelsen. Man får följa huvudpersonen Robin genom hennes problem, familjedraman och inre tankar. Robin jobbar som barnpsykolog och hennes samtal med en liten flicka vars mamma är dödssjuk berör ända in på djupet.

Robin börjar också känna sig bevakad. Hon får konstiga brev och många tycker att hon ska lämna både grannskapet och Sibbo i fred. Även om hon är rädd fortsätter hon att försöka ta reda på vad som är på gång. Robin börjar nysta i mysteriet och ju mer hon får upp, desto farligare blir det. I något skede är hon så djupt inne i härvan att det blir omöjligt för henne att ta sig ur. Och det är då det börjar hända saker. När Robin tror sig veta allt svängs hela hennes värld upp och ner.

kvar i deras hus, som var ett av de få i området under Robins barndom. Samma område är nu är fullt med villor och rikemansfolk. Robin har inte varit i Sibbo på många år, men plötsligt är hon tillbaka som om inget har hänt.

Men sanningen är att det har hänt mycket. Det visar sig att Henrika inte är speciellt omtyckt bland de nya grannarna och det gör att inte heller Robin blir speciellt omtyckt. Snart börjar hon märka att det är något skumt på gång. Barnen är rädda, föräldrarna är rädda och Robin börjar också bli lite rädd.

bins reflektioner om sin barndom.

Medan jag läser kommer jag på mig själv med att hoppa över delar i texten och söka efter nästa stycke. Intresset börjar tryta och först i slutet känner jag att jag dras in igen.

Boken på nästan 400 sidor skulle utan problem kunnat skalas ner till åtminstone 300, utan att det skulle påverka berättelsen. Ändå vill jag lyfta på hatten åt Holmström, för hon har verkligen potential när det kommer till att skriva riktigt bra thrillers. Bara hon vågar ta till sig begreppet kill your darlings. 

”Tyvärr HUSH BABY HAR alla fördrar Holmström utsättningar för att bli en lysande thriller. Den ut på handlingen har precis allt som belite för länge och till slut hövs. Spänning, vändningspunkter och överorkar jag inte läsa om raskningar. Men tyvärr så drar Holmström ut på Robins tankar LÄSAREN FÅR FÖLJA med handlingen lite för länge Robin till hennes barndomsoch till slut orkar jag inte i hela fyra hem i Sibbo där inget är som förläsa om Robins tankar i hela ut. Hennes mamma Henrika bor fyra sidor. Det samma gäller Rosidor.”

29

Rostad butternutpumpa med rotsaker och chèvre

Ca 1,5 kg butternutpumpa 5–6 medelstora rödbetor 1 liten bit kålrot 2–3 msk ekologisk olivolja Några kvistar färsk rosmarin Himalayasalt 1 msk torkad timjan Ca 100 g getost Quinoa för 2 personer

TEXT & BILD

FIA DOEPEL

30

1. Lägg ugnen på 200°. Skala pumpan, kålroten och rödbetorna. Skär dem i mindre bitar, ungefär lika stora som en tärning.

2. Hacka rosmarinen grovt. Lägg rotsakerna och pumpan i en skål, ringla över olivolja, kryddorna och ca 1 tsk himalayasalt. Blanda väl.

3. Häll blandningen i en långpanna försedd med bakplåtspapper. Ställ i ugnen i ca 40–50 min.

Rör om med en träslev var 10 minut så rostas rotsakerna jämt.

3. Skär getosten i mindre bitar. Då ca 20 minuter av tiden återstår, ta ut plåten och strö över getosten. Ställ plåten tillbaka i ugnen.

4. Koka under tiden quinoan i lätt saltat vatten i ca 15 minuter.

5. Klart! Man kan naturligtvis servera rotsakerna med t.ex. fisk eller varför inte speltgryn?

TIPS! Blev det mat över? Rostade rotsaker blir en enkel, billig och god lunch! Värm rotsakerna i en stekpanna och servera med ett stekt ägg. 

Unga kvinnor regerar i novellvärlden

Varje år ordnar Svenska Folkskolans Vänner Arvid Mörne-tävlingen. Tävlingen kom till på mitten av åttiotalet för att främja intresset för att skriva skönlitterärt. Tävlingen riktar sig till under 30-åringar och varje år delas ett första, andra och tredje pris ut.

I år var temat noveller.

TEXT & BILD

JENNA VIERINEN Vinnarna i Arvid Mörne tävlingen. Från vänster till höger: Mariann Hilli, Julia Wickholm, Christa Lundström, Satu Laukkanen.

ARVID MÖRNE-TÄVLINGEN HAR SKÖRDAT många stora författarnamn. Bland annat Monika Fagerholm, Kjell Westö och Kaj Korkea-Aho är några av dagens kända författare som vunnit pris för sina alster. Den sjätte maj var det dags för årets vinnare att koras. Det var sammanlagt fem unga kvinnor som fick pris eller hedersomnämnande under prisutdelningen.

Satu Laukkanen var en av dem. Hon vann första pris för sin novell “Vi varandra”. Laukkanen studerar litteraturvetenskap i Åbo och håller just nu på med sin magistersavhandling. Det här är den fjärde gången hon deltar i tävlingen.

– Jag har jobbat på novellen sedan 2011, men den här versionen är ny, säger Laukkanen.

“Vi varandra” handlar om hur långt man är villig att gå för den andra personen. Om att kompromissa

med enkla saker som vilken tapet man väljer i lägenheten till jobbigare beslut. Laukkanen säger att man alltid i någon mån skriver om sig själv, men hennes novell handlar inte om henne utan om en kvinna i en helt annat livssituation.

ANDRA PRIS GICK TILL TÄVLINGEN YNGSTA, Christa Lundström. Hon är blivande student och drömmer om att få studera litteratur eller nordiska språk. Hennes novell, “Adventskalendern”, är en berättelse som genomsyras av tilliten till medmänsklighet, värme och hopp. En fråga som ofta kommer fram i dessa sammanhang är varför man skriver, och Lundström säger att hon skriver för att hon vill bevara stunden.

– Jag vill skriva ner och bevara det för framtiden.

Det sista priset fick Julia Wickholm för sin novell

“Sänka skepp”. Våld i parförhållande är temat och hon beskriver dramatiskt hur våldet eskalerar. Wickholm studerar genusvetenskap i Lund och det var därifrån idén till novellen kom. Novellen började hon skriva på i höstas och när de utlyste tävlingen i november passade hon på att slutföra och skicka in den. Alla vinnare fick, förutom ära och berömmelse, pengar som vinstpris. Wickholm tänker använda sina för att resa och kanske kunna ta ledigt en hel sommar och bara fokusera på skrivandet.

Förutom dessa tre delades det också ut två hedersomnämnande. Malou Zilliacus och Mariann Hill kammade hem de två. Tävlingens annonseras ut i oktober och avslutas i januari. Så är du sugen att delta nästa år, i kategorin dikter, håll utkik i oktober.  Läs Laukkanens novell "Du fattas" på nästa sida 

31

TEXT SATU LAUKKANEN BILD LINDA HAGLUND

Du fattas

Stbl publicerar en text av vinnaren i årets Arvid Mörne -tävling JAG SITTER PÅ EN TRÄBÄNK utanför byggnaden, rättar till halaren jag knutit runt midjan. Det är februari men vintern är varm, på marken ligger enstaka slaskpölar. En billig öl i handen, en helfull halvbekant tjej intill mig. Vi har varit bekanta tillräckligt länge för att det ska vara pinsamt att fråga vad hon heter.

Oftast tar jag mig hit alldeles självmant, långt innan han ber mig komma.

Musiken sipprar ut genom springorna i lokalen.

Om det inte var för all musik och alla ungdomar som pulserar på insidan hade Stationen varit alldeles kall och dragig året om.

Jag petar efter ett skruttigt cigarettpaket ur min halarficka. Jag har fortfarande halva paketet kvar och med en cigarett mellan läpparna gräver jag efter tändaren.

"Får jag pumma en?" Krisu sätter sig på bänken intill mig.

"Ni två har så haft sex med varandra", säger tjejen.

Jag vet inte vad jag ska säga.

"Inte ännu", säger han, inte mycket nyktrare än hon.

Det är alltid jag som kommer ihåg hans matrikelnummer när vi skriver uppsatser tillsammans. Han frågar alltid om min slutar på åtta och fyra. Den slutar åtta fem.

Han lägger armen om mig och jag räcker tobaksasken mot honom. Han röker bara när han är aspackad.

Hon tittar fortfarande på oss trots att jag inte sett mot henne.

"Vi är bara kompisar", säger jag.

"Man kan nog knulla ändå", säger hon, stiger upp och går över plattorna.

"Kom", säger Krisu åt mig. "Jag har bättre öl hemma, kanske Disney också."

Det är klart jag alltid säger ja.

"Ska ni gå redan?" frågar hans kompis i en rökande klunga intill. "Efterfest?"

"Privat", säger Krisu och nickar mot mig. "Hittade min kvalitetsbrud redan, vi ska se på Disney."

Kompisen nickar och antar väl vad det betyder att gå hem och se på Disney.

Jag rättar dem inte, och han blinkar med ena ögat mot oss.

Det står alltid en klunga utanför Stationen, en grupp ögon som ser vem som går och med vem, åt vilket håll. Jag kommer senare att få höra av Klara vilka viskningar som tagit sig ända in till den mörkaste knuten. Hon kommer att säga åt mig att jag ska sluta plåga mig.

Krisu ser på mig.

"Du är inte som andra tjejer", säger han.

32

Jag frågar inte vad han egentligen brukar tycka om tjejer.

EFTER LEJONKUNGEN försvinner ljusskenen från väggarna och rummet blir mörkt. Hans kropp känns alltid mycket varmare än min och han är den första killen jag sov bredvid.

Varje gång känns det som om hans puls bara slår fortare och fortare. I samma takt tänker jag alltid fan fan fan fan fan. Ändå lyfter jag inte bort handleden från hans hjärta. Bara känner fan fan fan fan fan. Förmodligen är han bara full och kåt.

”Vid midnatt två dagar senare får jag ett textmeddelande.

Du fattas.

Jag tar ner halaren från hängaren.”

"JAG HAR SAGT ÅT HONOM att han är dum i hu-

vudet om han inte stöter på dig", sa hans kompis en natt. Jag bara skrattade och skakade på huvudet, och fortsätter svära över pulsen. Rör inte handen ner längs hans mage.

VID MIDNATT två dagar senare får jag ett textmeddelande.

Du fattas.

Jag tar ner halaren från hängaren.

"JAG HAR INTE TÄNKT sällskapa innan jag är tret-

tio", säger Krisu. "Jag ser ingen poäng i det."

"Jag trivs nog som singel", säger jag och dricker av min ljumna öl.

"Man vill ju liksom prova på", säger han.

Jag dricker mer öl, lutar tillbaka i tågsätet. Noterar biologblondinen han sitter och spanar in, han dricker inte sin öl lika fort som jag i natt. Hans ena fot rör sig rastlöst.

"Har du hört något om Ville och inlämningen?" frågar jag.

"Ville lär höra av sig någon timme innan deadline", säger han med blicken på biologen.

"Jag tänkte att vi skulle kunna satsa mer på den här uppsatsen", säger jag.

Krisu nickar, blicken fortfarande fäst.

"Bra låt", säger han sedan och lyfter upp sin telefon, appen känner igen låten.

Medan Krisu petar på sin skärm reser jag mig för att försöka hitta Daniel, men han har redan glidit alldeles för långt ut på dansgolvet. Han är utom räckhåll.

Jag fingrar på tobakspaketet i fickan.

När jag går förbi klungan med biologtjejen som Krisu förflyttat sig till ägnar han mig inte ens en blick.

Jag får inte ens i misstag verka som en flickvän idag.

"Så du är en cockblock ikväll igen?" frågar Klara och öppnar ytterdörren, räcker min jacka åt mig. "Låt inte honom reducera dig till en fitta."

Hon har en tobak mellan sina läppar och ler. Jag tar en mellan mina och drar läderjackan om mig, jag har druckit många nog för att inte frysa.

Klara tänder åt mig.

"Du vet att du inte kan fortsätta så här", säger hon.

"Jag är inte dum i huvudet." Jag drar ett djupt bloss, andas lätt några gånger för att hålla röken inne och sedan trycker jag ut den.

"Bara när du är här", säger Klara när klungan med Krisu och biologen ställer sig intill oss.

"Bara när jag är här", säger jag och försöker att se mer på cigaretten än på honom. I samma stund ser jag Daniel i dörröppningen, hans blick på min tobak.

Hans maratonben rusar efter mig och jag hasar upp min halare för att kunna springa snabbare. Daniel hatar att jag röker. Halaren bara rinner när jag springer över parkeringsplatsen, bort från Stationen. Jag drar upp den med den vänstra handen och håller den högra hårt om tobaken som annars snart är bruten.

Sedan känner jag honom komma ikapp mig, försöker föra bort tobaken ur hans räckhåll.

Men det är inte Daniel.

Istället för Krisu sina armar om mig, svänger mig i luften och min rök bubblar ur mig som skratt. Inte långt från Stationens knut står Daniel, och ler. Den lila halaren svänger och går tillbaka in. 

33

Alla är vi barn på sommaren TEXT LINN HIELM

Jurrasic World har premiär 12 juni.

Bild: UPI Media

Som studerande har man inte längre sommarlov i den bemärkelse som man hade då man var yngre. Tiderna när tre månaders total ledighet var normalt, inte ett förnedrande bevis på att du misslyckats med dina sommarjobbsansökningar eller är utbränd efter kandskrivandet, är ett minne blott. Men sommaren är ändå den tiden på året när vi finländare verkligen släpper loss och njuter.

SOMMARFILMER FÅR OFÖRTJÄNT mycket kritik för att vara barnsliga, ytliga och trashiga. Det klagas varje år på att det enda som erbjuds är uppföljare och dåliga komedier. Det må finnas en viss sanning i den men bara för att sommarfilmerna vanligen inte är de mest nyskapande håller jag inte med om att de är dåliga. Sommaren är en tid för njutning och ibland finns det inte något som är mer njutbart än att få känna sig som ett barn igen och bara se filmer för att de verkar underhållande och roliga.

Den filmgenre som de flesta antagligen skulle förknippa starkast med sommaren är storslagen studioaction. De senaste åren har dominerats av Michael Bay-alster som inkluderar den skräniga “Transformers”-serien och den totalt onödiga nyversionen av “Teenage Muntant Ninja Turtles”. I år verkar dock sommarens action-utbud vara av högre klass än vanligt. Den explosiva och lysande “Mad Max: Fury Road” som hade premiär 15.5 rekommenderar jag verkligen till alla som över huvud taget gillar cool spänning, cool cinematografi eller coola Tom Hardy (som dessutom trots titelrollen är nästan en biroll till Charlize Therons fantastiska feministkrigare Furiosa).

I kategorin ”efterlängtade reboots ledda av åtråvärda machostjärnor” efterföljs den av ”Jurassic World” (premiär 12.6) med Chris Pratt från förra årets oväntade sommarsuccé ”Guardians of the Galaxy” i huvudrollen. Och även om ”Terminator Genisys” (premiär 26.6) och ”Mission Impossible: Rogue Nation” (premiär 31.7) inte verkar lika intressanta baserade på sina trailers lockar deras

34

kända föregångare säkert hel del folk till biosalongerna.

Under sommarmånaderna brukar även ”lätta” filmer av ett annat slag vara mycket populära: komedier. ”Pitch Perfect 2” hade redan premiär och lyckas med att vara nästan lika charmig och catchigt tonsatt som föregångaren, dock med en ovälkommen hop stereotypa skämt om ras, sexuell läggning och kroppsvikt. ”Spy” (premiär 5.6) med Bridesmaids-stjärnan Melissa McCartney i huvudrollen (flankerad av Jason Statham och Jude Law) lär inte heller spara på skämten om Bridesmaidsstjärnans vikt, men verkar trots det småkul.

Två andra hypade komedier har även premiär under sommaren 2015: ”Entourage” (12.6) och ”Magic Mike XXL” (3.7). Fans av den nedlagda TV-serien den förstnämnda är en fortsättning på lär njuta av att tillbringa två timmar i Hollywood med Vince, E, Turtle, Drama och (min personliga favorit och förebild) Ari Gold igen. Varför folk kommer att njuta av att återse Magic Mike och de andra manliga stripporna kräver väl knappast någon närmare förklaring.

NÅGOT ANNAT SOM MAN SKAMLÖST kan se på sommaren är filmer som egentligen är riktade till en lite (eller mycket) yngre målgrupp än den man tillhör. Jag skäms själv inte för min superhjältefäbless, men för de som inte gillar att erkänna att de är svaga för Marvel är sommaren en bra ursäkt att se på superhjältar. Först ut är ”Ant-Man” (premiär 22.7) där den älskvärda Paul Rudd ska försöka sälja

den minst sexiga superhjälten jag kan tänka mig. ”Fantastic Four” har premiär den 7.8 och trots att de tidigare filmerna inte var något speciellt får man se om det verkligen fanns behov av en nyfilmatisering inte ens 10 år efter den senaste filmens premiär.

För de som förra sommaren snyftade i den melodramatiska cancer-kärlekshistorien ”The Fault in Or Stars” finns det en ny film baserad på en av tonårsfavoriten John Greens böcker: ”Paper Towns” (premiär 24.7). Baserad på något helt annat (en åkattraktion på Disneyland) är ”Tomorrowland”, som har premiär 22.5. Den futuristiska ungdomsfilmen innehåller underliga tidsresor och flygande badkar men en ännu underligare huvudrollscasting: George Clooney håller antingen på att bli pank eller senil. Och sist men inte minst har ”Minions” med de gula fanfavorit-figurerna från ”DespicableMe” premiär 3.7.

SOMMARENS UTBUD KOMMER alltså knappast heller i år att innehålla nästa vinters framtida Oscarsvinnare, men det betyder inte att man ska avskriva det totalt. Film är konst, men även underhållning och underhålla lär största delen av de ovannämnda filmerna definitivt göra. Vare sig ni föredrar att ta reda på hur den genmanipulerade mysteriedinosaurien Indominus Rex ser ut eller vill se om Channing Tatums inoljade magmuskler är lika utmejslade som i ettan är upp till er, men jag uppmanar er att släppa er högfärdighet. Njut av att vara barnsliga och bekymmerslösa – snart är den deprimerande hösten och vardagen här igen. Glad sommar! 

TEXT SEBASTIAN GRANSKOG Toby McGuire som Spiderman.

Bild: UPI Media

Gamla nya hjältar för nya generationer När jag var liten var Tobey McGuire min barndomshjälte. Där Tobey misslyckades fick jag sedan se Andrew Garfield slå spiken på huvudet och leverera en perfekt Spiderman, dock i något sämre filmer än McGuire. Bara ett år efter Garfields senaste film som Spiderman har filmbolaget Sony som äger filmrättigheterna till karaktären uppgett att det är dags för en ny version av Spiderman. Mitt nioåriga jag skulle säkert ha jublat. Men jag är inte nio längre.

Jag vill bara sucka. Av nostalgiska orsaker är jag fäst vid McGuire.

HOLLYWOOD RÄKNAR MED min nostalgi. Som Spidermanfan är jag en såld biljett till premiären av den tjugotredje Spidermanfilmen. Hur uselt gjord filmen än är, är jag där. Man kan väl säga att jag är en del av problemet.

Det känns som om det har uppstått en idétorka i Hollywood. Den kreativa industrin har övertagits av ekonomiskt tänkande. Nu pumpar man ut filmer på de tryggaste sätten man kan tänka sig att maximera sina vinster. En film med existerande fanbas garanterar inkomster. Serietidningar, böcker, gamla filmer, och till och med brädspel förvandlas till filmer. En barnvänlig version av en vuxenfilm lockar hela familjer till visningarna. Filmer visas oftare i 3D med höjda biljettpriser. Böcker delas upp i flera filmer. Inte kan man heller klandra filmbolagens för detta.

Det är vi, publiken, som format dagens bioutbud.

Hollywood har lärt sig att originella koncept som publiken inte är bekanta med från tidigare inte intresserar. De riktiga kassamagneterna är den fjärde Transformers eller den sjunde Fast & Furious. Ett exempel på detta är skillnaderna mellan den originella scifi-filmen Jupiter Ascending och nyaste Supermanfilmen, Man of Steel. Jupiter Ascending är skriven och regisserad av syskonen Wachowski (Matrix-trilogin), och drog bara in 181 miljoner i biljettintäkter med en produktionsbudget på 178 miljoner.

Om man lägger till marknadsföringskostnader, som ibland kan gå över 100 miljoner, har filmbolaget alltså gått rejält på förlust. Man Of Steel hade en gigantisk fanbas och kostade 225 miljoner att producera. Horderna av negativa recensionerstämplade filmen som ett själlöst men visuellt spektakel hindrade inte den från att tjäna 668 miljoner i biljettintäkter.

Inget är heligt. Filmbolagen kämpar frenetiskt för att pressa pengar ur alla varumärken de kan lägga händerna på. Det kommande året är fullproppat med nya versioner av gammalt material. Dinosaurier kommer att terrorisera världen i juni när Jurassic World har premiär. 67-åriga Arnold Schwarzenegger ska gestalta mördarroboten Terminatorn som gjorde honom till en ikon i seriens femte film som ska starta en trilogi med nya huvudkaraktärer. En ny version av Fantastic Four (2004) väntar i augusti.

Två nya filmversioner av Djungelboken väntas 2016 och 2017. Andra filmklassiker som ska ompaketeras inom en nära framtid är klassiker som Scarface, The Mummy, Ghostbusters och många fler.

TROTS ATT MAN SUCKAR när man ser på listorna av kommande nyfilmatiseringar finns det filmer som lyckas med att vara bra. En av dessa var startskottet på sommarsäsongen, George Millers (Mad Max-trilogin) Mad Max: Fury Road där Tom Hardy (The Dark Knight Rises) tagit över huvudrollen

efter Mel Gibson. Fury Road är en tornado av briljant kaos och vackert vanvett från början till slut och imponerar både story- och bildmässigt. Det är inte en själlös adaption, utan fångar magin hos de tidigare filmerna med buller och brak.

På gott och ont har det alltid funnits nyfilmatiseringar av äldre filmer. Det finns ytterst lite material som är unikt eftersom de flesta idéer inspireras av äldre idéer och koncept. Till och med vissa klassiska filmer är remakes. Scarface (1980) med Al Pacino i huvudrollen är ikonisk. Den är också baserad på en film med samma namn från 1932.

Det kommer alltid att finnas bra och dåliga filmer.

Men så länge filmbolagen tjänar pengar, har de också råd att finansiera originella visioner. Den där ena intelligenta thrillern du älskar kanske fick sin finansiering på grund av att regissören gick med på att regissera en populär superhjältefilm för filmstudion.

Oavsett om det är Disneys onda plan att erövra filmmarknaden eller inte, får yngre generationer uppleva magiska berättelser och världar som förtrollat äldre generationer. Den nya Skywalker kommer att vara någons barndomshjälte. Tobey MacGuire kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta, men för någon annan nioåring kommer den platsen att innehas av en annan Spiderman. Och det är okej. För alla förtjänar en barndomshjälte och förebild. 

35

Festivalsommar TEXT JENNA VIERINEN BILD NIKLAS EVERS

Med sommaren kommer strandhäng, terrasskvällar och förstås festivaler. Vi har ett väldigt stort utbud av festivaler i vårt lilla land, så för att det ska bli lättare att hitta i festivaldjungeln presenterar vi nu Studentbladets eminenta festivalgudie. För att det ska bli ännu lite lättare att hitta det just du vill ha har vi delat in dem enligt genre, eller stereotyper om man så vill.

Hipster-festivalerna Här har vi festivalerna där alla trendmedvetna människor hänger. De som vill ha en medveten festival, trendig musik och blandat utbud. I år har dessutom den klassiska rockfestivalen Provinssi flyttat in.

I ett försök att tvätta bort rock-stämpeln har de tagit in lite mer varierande artister, och ändrat namn, för att locka lite annan publik.

Artister som Pharrell Williams (US), Veronica Maggio (SWE), Echosmith (US) och Of Monsters and Men (IS).

Mer info på ruisrock.fi

PROVINSSI

21 - 22.8 i Tammerfors Artister som Wiz Khalifa (US), T.I. (US), Kasmir och Mobb Deep (US).

Mer info på blockfest.fi

24 - 27.6 i Seinäjoki Artister som Muse (UK), Calvin Harris (UK), Kent (SWE) och Passenger (UK).

Mer info på provinssi.fi

RUISROCK

3 - 5.7 i Ruissalo, Åbo

36

FLOW FESTIVAL

14 - 16.8 i Helsingfors Artister som Major Lazer (US), Petshop Boys (UK), Florence + the Machine (UK) och Seinabo Sey (SWE). Mer info på flowfestival.com

BLOCKFEST

Familjefestivalerna Under den här kategorin ryms festivaler där man kan stöta på alla sorters människor. Här finns morföräldrar, barn och unga. Och då också artister för alla åldrar.

BALTIC JAZZ

3 - 5.7 i Dalsbruk Artister som Satin Circus, KAJ, Sugarballs och Bluestone. Mer info på balticjazz.com

PORI JAZZ

11 - 19.7 i Björneborg Artiser som Emeli Sandé (UK), Kylie Minouge (AST), Jessie J (UK) och Kool & the Gang (US).

Mer info på porijazz.fi

ROCKOFF

17 - 25.7 i Mariehamn Artiser som Måns Zelmerlöw (SWE), Hoffmaestro (SWE), Petter (SWE) och Miriam Bryant (SWE).

Mer info på rockoff.nu

DOWN BY THE LAITURI

28.7 - 2.8 i Åbo Artister som Sunrise Avenue, Stam1na, Stig och Arttu Wiskari.

Mer info på dbtl.fi

Bubblare Bubblarna är festivaler som är nya och intressanta. De är lite annorlunda än den klassiska festivalscenen, på nya platser eller med en liten twist. De kanske inte lyfts upp lika mycket som andra festivaler och klarar inte av att dra lika stora namn. Ännu.

PIPEFEST

23 - 25.7 i Himos Artister som Wu-Tang Clan (US), Schoolboy Q (US), Elastinen och Future (US).

Mer info på pipefest.fi

H2Ö

24 - 25.7 i Åbo Artister som Woo York (UA), Cats on Fire, Sonic Boom (UK) och Selvhenter (DK).

Mer info på h2ofestival.fi

WE LOVE THE 90S

28 - 29.8 i Helsingfors Artister som Alphaville (GER), Dr. Alban (SWE), Natalie Imbruglia (AST) och Pandora (SWE).

Mer info på welovethe90s.fi

Rockfestivalerna De här talar lite för sig själva och behöver ingen närmare presentation.

Rockfestivaler är något vi varit väldigt bra på i många år, och fortfarande finns det en hel del av dessa.

KIVENLAHTI ROCK

5 - 6.6 i Leppävaara Artiser som The Boomtown Rats (IRL), Nazareth (UK), Apulanta och Komikud (EST) Mer info på kivenlahtirock.fi

NUMMIROCK

18 - 20.6 i Nummijärvi

Artiser som Testament (US), Arch Enemy (SWE), Amaranthe (SWE) och Dark Funeral (SWE).

Mer info på nummirock.fi

TUSKA OPEN AIR METAL FESTIVAL

26 - 38.6 i Helsingfors Artister som Sabaton (SWE), Alice Cooper (US), In Flames (SWE) och Lamb of God (US) Mer info på tuska-festival.fi

JURASSIC ROCK

7 - 9.8 i S:t Michel Artister som The Offsprings (US), Hardcore Siperstar (SWE), Apulanta och Kyle Glass Band (US). Mer info på jurassicrock.fi

37

Fem tips för juni TEXT JENNA VIERINEN

I varje nummer listar Studentbladet fem tips inom olika områden. Saker som vi tycker är värda att kolla in. Tveka inte att ta kontakt på red@stbl.fi om du har något du tycker vi borde tipsa om.

BOKEN: Mina drömmarnas stad

av Per Anders Fogelström

Mina drömmarnas stad, som utkom 1960, utspelar sig på slutet av 1800-talet på Södermalm i Stockholm.

Den skildrar vardagen och livet bland Stockholms arbetare. Det är en bokserie med fem böcker som sträcker sig från 1860-1968 och första boken börjar handlar om Henning Nilsson om kommer till sina drömmarnas stad, som bjuder på en hård verklighet. Sammandet mellan alla fem böcker är Nilssons dotter Emelie. Det är häftigt att ta del av Sverige i 100 år och fem generationers svårigheter. Perfekt sommarläsning.

MUSIK: Majblommor

Här kommer ännu en sommarlista med peppig musik. Vi har gjort en varierande spellista perfekt för morgonlänken, förfesten eller roadtrippen. Låter det här bra? Sök då på Jenna Vierinen i Spotify. Ha en bra sommar!

FILMEN: Änglagård

Änglagård är en filmserie av Colin Nutley. De tre filmerna, Änglagård, Änglagård - Andra sommaren och Änglagård - tredje gången gillt, handlar om en liten by i Sverige.

38

Änglagård är en stor herrgård som ägs av enstöringen Erik Zander (Per Oscarsson) och när han dör förväntar sig byns rikaste, Axel Flogfält (Sven Wollter) att kunna överta egendomen. Men så kommer Zanders okända barnbarn Fanny Zander (Helena Bergström) och svänger upp och ner på den lilla byn. Drama som sträcker sig över tre filmer i en underbar sommarmiljö med många kända skådisar.

TV-SERIEN: Blacklist

Blacklist är kanske gammalt för många men den tog mig med storm.

Hittade första säsongen på Netflix och blev såld direkt. Slagkraftiga repliker, gåtor och starka karaktärer gör serien. James Spader, känd från bland annat Boston Legal och Lincon, och Megan Boone utgör en underhållande duo. Perfekt för maratonserie för regniga sommardagar.

BLOGGEN: Hanosha - hani.ratata.fi

Hanosha, eller Hanna är som hon egentligen heter, bloggar om livsstil, inredning och pyssel på bloggen hani.ratata.fi.

Hon är hemma från Österbotten men är nu bosatt i Göteborg, vilket syns mycket i bloggen.

Harmoniska och vackra bilder av hennes vardag gör verkligen hennes blogg.

Glad sommar, รถnskar Studentbladet

39 39