STBL 03/2013

ANDAS IN OCH

PUSTA UT STUDIESTÖDET

ÖVERLEVDE

Studentbladet Nr 3/2013 Sedan 1911

Innehåll

Ledare

Segern utan pris

V

åren 2011. Studiestödet blir den enda minimiförmånen i Finland som inte påverkas av konsumentpri­ serna. Studerandena är rasande. Att butikspriserna blir högre för varje år är någonting som beaktas om du har familj eller handikapp, men inte om du studerar. Stude­ rande delar ut protestbröd och skriker på torg.

Studiestödet måste bindas till folkpensionsin­ dexet liksom alla andra.

Riksdagen byts och det blir regeringsförhand­ lingar. Demonstrationerna hjälper, men inte särskilt mycket. Regeringen lovar indexbinda studiestödet, men förstår 2014. Demonstratio­ nerna avtar, men ett uppgivet missnöje stannar kvar. Ni vet det där missnöjet när man inser att den nyköpta Ikeasängen luktar konstigt, men man orkar inte göra något åt saken eftersom det ändå går att sova i den.

Våren 2013. Rykten säger att studiestödet är hotat. De stora partierna vill köra studeran­ dena snabbare in i arbetslivet genom att öka studielånets betydelse. Fullständig panik bland studerandena. Demonstrationer och memes.

Regeringen förhandlar och håller en press­ konferens där de meddelar att studiestödssys­ temet inte förändras nämnvärt. Ingen kommer att vara tvungen att ta studielån och indexbind­ ningen sker som planerat nästa år.

Festen bryter loss. Inte för att allt är så mycket bättre än förr, för allt är ju egentligen helt lika, men för att ingenting blev värre än förr. Paavo Arhinmäki lovprisas för sin insats i förhandlingarna, det sägs vara hans förtjänst att studiestödet överlevde. Arhinmäki är den nya Mikael Granlund och rambudgetförhandling­ arna hans ilmaveivi.

Inget fel på det, fint att folk är lyckliga. Men natten efter förhandlingarna kryper en min­ nesbild fram i mitt huvud.

Det är en bild på Supernanny, den där be­ stämda pedagogen på tv som visar brittiska föräldrar att man ska leka med sina barn och inte låta dem härja. I den nattliga minnesbilden gömmer hon en liten pojkes leksaker i en skrubb och säger åt föräldrarna att de ska ge dem till­ baka till pojken, en i taget, varje dag han betett sig ordentligt. Föräldrarna tycker det låter löj­ ligt, varför skulle pojken bli glad för något han redan har? Supernanny flinar in i kameran. Hon verkar veta vad hon håller på med.

Och det gör hon. Efter reklampausen visas det hur lillpojken blir helt euforisk när han belönas med sina bestulna leksaker. Det spelar inte så stor roll att ingenting egentligen har förändrats från tidigare. Det viktigaste är att han får be­ hålla sina leksaker, att ingenting blivit sämre än förr.

Jag skakar på huvudet och försöker sova. Vem tänker ens på Supernanny klockan ett på nat­ ten? Hoppas inte regeringen i alla fall.

Ka-ching!

De här två männen betalar tusentals euro för att få studera i Finland. Är det värt pengarna? sid 12-15

 TEEMU KIVINIEMI C H E F R E DA K TÖR

Läspress

Missa inte

Ska man läsa Harry Potter eller Krig och fred? sid 26-27

4-5 Demonstration som spelade en roll 6-7 STBL-panelen vill inte ta studielån 8-10 Campus Allegro invigdes 20-21 Forskaren 27-29 En titt in i framtiden 34-35 Tråkturism

Näthat med rucolasmak Förlåt generaliseringen, men det är en man. Fläckiga mjukisbyxor.

Dålig barndom, kanske pappa slog och klasskompisarna snödöpte efter skolan. En trave pizzakartonger och outsinligt raseri i någon skabbig lägenhet med alldeles för mycket sängloppor och för lite feng shui­ tänk. Snöblandat regn non­stop.

Inga vänner. Eller åtminstone inte sådana som kommer ihåg en med hempysslade kort på bemärkelse­ dagen. Ett argt elände och massor av hatiska formuleringar för omvärlden att ta del av.

Ungefär så ser min inre bild av en näthatare ut. Hans värld är grå, har aldrig varit något annat. Multicolor ser han bara i tvättmedelsreklamen.

2 • studentbladet

Han existerar, smider giftiga planer, men aldrig någonstans i närheten av min trygga verklighet där TAH­ DON2013 är det nya Pekka Haavisto or die tryin. Visst krackelerar trygg­ heten ibland, då tidningarna skriver om ökad främlingsfientlighet och utbredd ungdomsdepression, men då är det bara att lappa med Siwatul­ paner och ett nytt nagellack i någon barnslig pastellfärg. Det får en på andra tankar.

Så döm om min förvåning då nät­ hatet hittar till min newsfeed på Facebook, till min prydliga newsfeed där det mest chockerande är svettiga bilder från Hankens årsfests efterfest, kladdigt läppstift och en slips runt huvudet. Det är omvälvande, lite

skrämmande. Och om det någonsin funnits en newsfeedidyll så har den nu totaldemolerats. Några hätska ord var allt som krävdes.

Den ena önskar att Jukka Poika sköt huvudet av sig, musiken är så dålig, allt annat än mielihyvää och den andra uppmanar att skjuta pappan som dödade sin dotter, hon med tiaran – och i samma stund får min stereotypa näthatarbild sig en rejäl törn. För hur jag än pressar, mosar och klämmer, passar de inte in i den polariserande hatform jag så omsorgsfullt konstruerat. Har de mjukisar så är de nytvättade. Och om inte pizzan de äter är hembakad så är den garanterat toppad med ru­ cola och en rågad näve pinjefrön. Vill

man uttrycka det annorlunda kan man säga att de är för normala och anständiga för att vara näthatare.

Eller kanske är det nu jag borde revidera min uppfattning om vad som kännetecknar en näthatare?

Kanske finns det ingen form. Utan bara hat.

 CELIA HILLO R E DA K T ION S S E K R E T E R A R E

NORDENS ÄLDSTA STUDENTTIDNING • ÅRGÅNG 102

ANDAS IN OCH

PUSTA UT STUDIESTÖDET

ÖVERLEVDE

Studentbladet Nr 3/2013 Sedan 1911

REDAKTIONEN Alkärrsgatan 9 B, 00100 Helsingfors • CHEFREDAKTÖR Teemu Kiviniemi, 050 563 4790, chefred@stbl.fi • REDAKTIONSSEKRETERARE Celia Hillo, 050 501 7331, red@stbl.fi • GRAFISK FORMGIVARE Mathias Heinänen, grafiker@stbl.fi • REDAKTÖR I ÅBO Emma Ekstrand, emma.ekstrand@ abo.fi • REDAKTÖR I VASA Heidi Hendersson, heidi.hendersson@gmail.com • WEBBREDAKTÖR Tina Kärkinen, webb@stbl.fi • ANNONSFÖRSÄLJNING Mats Lindström, 040 529 7970, annons@stbl.fi• ANNONSMATERIAL annons@stbl.fi. Annonser bör lämnas in senast tio dagar före utgivningsdatum. • KANSLI, ADRESSÄNDRINGAR, PRENUMERATIONER 045-8759759, kansli@stbl.fi • UTGIVARE Svenska Studerandes Intresseförening (SSI) rf. Alkärsgatan 9 B, 00100 Helsingfors • GENERALSEKRETERARE Jenny Skoglund, 045 875 9759, kansli@stbl.fi • ORDFÖRANDE Nanna Sandqvist, ordforande@stbl.fi • STYRELSE Elin Andersson, Mathias Dahlbäck, Johanna Hagström, Robin Hjerpe, Valter Huldén, Anna-Maria Malm, Rasmus Olander, Oleg Stikhin, Elias Vartio, Jonas Öhman, styrelsen@stbl.fi • TRYCKERI KSF Medias tryckeri, Vanda • UTGIVNING 2013 Studentbladet utkommer fem gånger under vårteminen 2013 och fyra gånger under höstterminen 2013. Tidningen sänds till medlemmarna i ÅAS, SHS, ASK och Novium samt de svenskspråkiga medlemmarna i HUS och AUS. En prenumeration kostar 20 euro för övriga studerande, 40 euro för icke-studerande, 45 euro inom Norden och 55 euro utanför Norden. Upplaga: 12 000 (2 st Abi-nummer á 14 000). Redaktionen ansvarar inte för icke-beställt material.

studentbladet

•

3

Studerande röt till om studiestödet

trygg ekonomisk situation.

Efter att massan en god stund vrålat ut sitt budskap, är det dags för partiernas representanter att möta demonstranterna. De högsta buropen får inte helt oväntat raija vahasalo från Samlingspartiet, som förespråkat en stödmodell enligt vilken studielånet får en allt större roll. Framför demonstran­ terna är det ändå ingen som vågar erkänna att den motsätter sig det nuvarande systemet. Samtliga är också överens om att studiestö­ det måste indexbindas, och att missförhållanden i andra stadiets utbildning ska åtgärdas.

– Alla politiker borde tvingas leva på femhundra euro i månaden under ett års tid innan de inleder sitt arbete, lyder säde norjas hälsning till makthavarna, och hon får medhåll av studiekamraterna

Med finurliga banderoller, plakat och vrål påminde ett tusental studerande beslutsfattarna om att studiestödet ska hålla sin inriktning på studiepenningen och att löften är till för att hållas. text celia hillo

D

bild emilia nyberg

et är de blinkande blåljusen i ändan av Mannerheimvägen som först skvallrar om vad som är på gång. Snart hörs ett högljutt mässande, enstaka trumslag och ljudet av något som påmin­ ner om en vuvuzela. Det känns mäktigt och nästan lite filmlikt.

Med lite fantasi kan man känna luften dallra av förväntan.

Täten tar plats intill riksdags­ huset, och stressade ordnings­ män får gång på gång uppmana deltagarna att hållas på marken och inte kliva upp för trapporna.

Förgäves. Demonstranterna blir bara fler och fler och svansen låter vänta på sig, men så tar det också sin tid för närmare femtusen personer att sluta upp i takt till ramsan Käyttäkää järkeä – koulutus on tärkeä!

– Alla har inte pappor och mam­ mor som kan stå för kostnaderna, så låt oss se till att alla har möj­ lighet att studera, inte bara de som har pengar! tjuter konferen­ cieren och får jubel och applåder som svar av folksamlingen.

Alldeles intill trapporna står socialpsykologstuderande ville harjunen och följer med vimlet. Han beslöt sig för att delta i demonstrationen genast då Facebookevenemanget nådde honom, och han beskriver

stämningen som god, även om budskapet man vill föra fram är allvarligt.

– Om allt var bra skulle vi ju inte behöva stå här och demonstrera.

Situationen vi har är inte Europas sämsta, men de reformer man nu

talat om ser inte så värst lovande ut, säger han.

Harjunen menar att ett allt strängare stödsystem inte uppmuntrar studerande att bli färdiga. Det som i stället gör det är möjligheten till en stabil och

emma havu, pinja savolainen och antti siitonen, som alla studerar engelsk filologi vid Helsingfors universitet.

Enligt Savolainen är vissa politi­ kers sätt att resonera i studiestöds­ frågan alldeles avigt.

– Deras logik suger, ju mer de försöker få oss att ta lån, desto mer jobbar vi!

Liknande tankegångar uttrycker datavetenskapstuderanden mari saloniemi, som tillsammans med datateknikstuderanden ­­­viivi olki­nuora lämnat hemstaden Åbo för att ta del av demonstra­ tionen.

– Tvingas vi ta mera lån jobbar jag hellre, vilket leder till att studierna förlängs, och det är ju motsatsen till det man försöker uppnå.

– Det är löjligt att börja fiffla med studerandena som inte från början

“Alla politiker borde tvingas leva på femhundra euro i månaden under ett års tid innan de inleder sitt arbete”.

Viivi Olkinuora och Mari Saloniemi.

har det lätt, menar Olkinuora, och påpekar vidare att man i stället borde ta tag i pensionsoch arbetsmarknadsfrågor för att förlänga karriärerna.

Saloniemi och Olkinuora menar att studerandena idag har det ”helvetes bra” som det är, och att det är huvud­ löst att göra förändringar när man redan visat stude­ randena uppskattning. De är ändå hoppfulla, och tror att demonstrationen absolut kan ha en effekt på politikerna.

En bit bort står ina biström, styrelseordförande för Åbo Akademis Studentkår. Hon gläder sig över att så många

tar del av demonstrationen.

– Studenterna är entusias­ tiska över att demonstrera för så viktiga saker, det är en stark gemenskap man känner här.

Tassarna bort från studiestödet!-demonstrationen ordnades av Yrkesstuderan­ des Centralförbund SAKKI, Förbundet för studerande­ kårer vid yrkeshögskolorna i Finland – ­SAMOK, Finlands ­Gymnasistförbund FGF, ­Finlands studentkårers förbund (FSF) och Suomen OpiskelijaAllianssi – OSKU tillsammans med elev-, studerande- och studentkårerna.

Ina Biström och Gerda Kreamer.

Den nuvarande stödmodellen får fortsättning – indexbindning att vänta

Välfärden

Många studerande drog en lättnadens suck då regeringen meddelade om rambudget­ förhandlingarnas resultat. Kultur- och idrottsminister Paavo Arhinmäkis insats applåderas.

D

text celia hillo

agen efter student­ demonstrationen samlades reger­ ingen till rambud­ getförhandlingar i Ständerhuset. Under eftermid­ dagen kom beskedet om att den nuvarande stödmodellen lever vidare och att studiestödet indexbinds från och med augusti nästa år. Utöver det här sker också förändringar i studielån­ villkoren.

Studielånet kommer också i 4 • studentbladet

fortsättningen att vara frivilligt, men i stället för den nuvarande modellen med ränteavdrag, tillämpas lånekompensation. I praktiken innebär det att stude­ rande får en del av lånet till godo om de utexamineras inom utsatt tid. ”Det är glädjande att reger­ ingen, trots den svåra ekono­ miska situationen, målmedvetet tagit tag i de största utmaning­ arna kring studiestödet: dess tillräcklighet och en säkrare

låneanvändning. Minister paavo arhinmäki, som ansvarar för studiestödet, förtjänar ett stort tack för det arbete som gjorts för studerandena”, meddelade Finlands studentkårers förbund (FSF) och Förbundet för stude­ randekårer vid yrkeshögskolorna i Finland (SAMOK) i ett gemen­ samt ställningstagande.

studerande måste avlägga minst 20 studiepoäng per läsår för att överhuvudtaget få lyfta studie­ stöd. ”Det vore bättre om studerande avlade ens 15 studiepoäng, än lät bli att studera under läsåret på grund av förändringen”.

Studerandeförbunden kritiserar ändå regeringens planer på att ta i bruk en gräns enligt vilken studentbladet

•

5

Stbl-panelen

?: 1

Klart nej till studielån text teemu kiviniemi

I mars tillfrågades STBL— panelens deltagare om de stöd­ de planerna på att öka studie­ lånets betydelse. Resultatet var förkrossande, men inte över­ raskande. En klar majoritet an­ såg att studielån inte är det rätta sättet att finansiera högskole­ studier.

Av de fjorton panelisterna var det endast tre som stödde stu­ dielånet: micke lindholm från

Samlingspartiets ungdomsför­ bund, camilla mäkinen, hög­ skolepolitikansvarig vid Svenska Handelshögskolans Studentkår och aki ruotsala från Finlands Kristdemokratiska Unga.

Dagens studiestödssystem är ohållbart och bör utvecklas. Då det gäller utvecklandet av studiestödet ska tyngdpunkten ligga på att förbättra lånesystemet och höja lånesumman. Ett mer lånebaserat system skapar mer incitament för den studerande att utexamineras inom utsatt tid, vilket innebär att studerande snabbare kommer ut i arbetslivet och på så sätt förlängs arbetskarriärerna.

JA: 3

De grönas outi alanko­kahi­ luoto var den enda riksdagsle­ damoten som svarade på panel­ frågan. Hon ansåg att studielånet inte ska ges ökad betydelse.

Stöder du regeringens planer på att öka studielånets betydelse?

Veikko Eranti sociologstuderande (De gröna)

Tiina Parkkinen styrelsemedlem i Studentkåren vid Helsingfors universitet Ett lånebaserat studiestöd löser inte problemen, och kommer enbart att leda till en ojämlik möjlighet att studera. Det är mycket som kan utvecklas med studiestödet, men det bör göras utgående från den nuvarande modellen. Det centrala i utvecklandet bör vara att förbättra studieförmågan samt garantera jämställdheten. Studiestödet bör ses som en investering inte som en onödig utgift.

NEJ :

Elias Vartio vice ordförande för Svenska Studerandes Intresseförening

10

?

Studierna kan och bör kunnas ses som investering för livet, men om det ska vara mera lånebaserat borde vi ta modell från Sverige där man också har en möjlighet att betala lånet tillbaka under hela arbetslivet i typ 40 år. Även i England erbjuds studielån som ändå inte behöver betalas så länge som inkomsterna underskrider t.ex. 20 000 pund.

Li Andersson ordförande för Vänsterunga Nej, det gör jag inte. Och regeringen har inte heller några sådana planer. Såväl ledarna för vänsterförbundet som de gröna har tydligt gått ut med att de inte vill öka studielånets betydelse eller försämra villkoren för studerande på tredje stadiet. Hela frågeställningen påvisar att Stbl antingen anser att SDP och Samlingspartiet utgör hela regeringen, eller att man inte följt med diskussionerna inom regeringen.

Ger man studielånet ökad betydelse i förhållande till studiestödet, gör det ännu tydligare de studerande till Finlands enda befolkningsgrupp som förväntas finansiera sin egen grundtrygghet genom lån. Lånemodeller försätter studerande i en ojämlik situation. För studerande med låga inkomster skulle det bli mer lönsamt att bara avlägga en lägre högskoleexamen, till skillnad från studerande för vilka lånet inte innebär någon ekonomisk risk.

Förslaget försätter även olika ämnen i en ojämlik situation, då det i fråga om vissa branscher är en betydligt mindre risk att studera på lån. Därmed skulle reformen ytterligare påskynda utvecklingen där universitetens uppgift bara blir att slussa vidare folk till arbetsmarknaden och inte att ansvara för ett brett bildnings- och forskningsarbete.

NEJ

Studielånet hjälper mest dem som behöver finansiellt stöd allra minst under sin studietid.

Studiestödet är en form av socialskydd – det ska försäkra att alla ska ha en möjlighet att studera. Att öka studielånets andel i stödet gör studerandet mindre lockande för stora grupper.

Resten kan sedan köpa segelbåtar och placera det onödigt billiga lånet på börsen. Lycka till.

6 • studentbladet

JA

Camilla Mäkinen högskolepolitikansvarig, Svenska Handelshögskolans Studentkår

Så här fungerar STBL-panelen Urvalet i det här numret består av drygt 100 personer som representerar allt från studerandekårer till utskott i riksdagen. De finlandssvenska högskolorna och studieorterna finns jämnt representerade i panelen.

Deltagarna ombeds per e­post besvara vår fråga med ett ”ja”, ”nej”, eller ”vet inte”. De har också möjligheten att motivera sitt svar kort.

De som inte besvarar frågorna tas inte i beaktande i statistiken.

Listan på deltagarna lever, beroende på fråga. Ifall du är intresserad att delta i panelen, kan du anmäla ditt intresse till redaktionen på adres­ sen chefred@stbl.fi. Meddela vem du är och bifoga gärna en bild på dig som kan publiceras i tidningen om vi väljer att lyfta upp just ditt svar.

Inskickat

Våga prova på spiral Jag läste Isabella Mattssons kolumn i senaste Studentbladet och tycker att det är bra att någon tar upp hur besvärligt det kan vara att hitta ett lämpligt preventivmedel som inte innehåller hormoner.

Jag skulle vilja påpeka att man inte ska döma ut kopparspiralen innan man har provat.

Kopparspiralen sätts in i livmodern (inte i slidan som det stod i kolumnen) och känns inte av över huvudtaget om den passar an­ vändaren. Det kan göra ont att sätta in den och kanske de första dagarna, men sedan känns den inte av över huvudtaget. Hos vissa

kan den orsaka rikligare blödningar och mensvärk, personligen har jag inte haft några stora besvär. Jag har även bekanta som är mycket nöjda med sina kopparspi­ raler. Vågar man prova och upptäcker att den passar kan man ha spiralen i fem år.

Anonym

Inskickat

Utbyte i ankdammen Edith Witick

Ibland finner man sig själv i oväntande situationer. Som framför sexton ivriga utlän­ ningar för att lära dem vika karelska piroger, till exempel. Även om jag vid det här laget borde kunna förvänta det av mig själv, är det alltid en krock mellan studier och verklighet som möter mig där halvvägs in i receptet på skinkfrestelse – eller någon annanstans.

Jag har lärt mig älska Vasas gator och erbarmligt höga trottoarkanter under mina nästan fem år i denna soliga, blåsiga stad.

Till och med blivit lite hemmablind. Faktiskt nästan lyckats glömma bort helsingforsis­ kan, vilka bussar som går vart och på vilken våning Stockmanns gratis damtoalett finns.

Hudå. Numera är det helt naturligt att alla butiker stänger klockan sju och att man när som helst och var som helst faktiskt träffar på bekanta.

Kanske var det just den här hemmablind­ heten och bristen på nytt vatten i denna ankdamm som gjorde att kurssituationen blev en sån oväntad chock för mig. Att stå där i undervisningsköket en måndagkväll med utbytesstuderandena och försöka se Vasa och Svenskfinland ur deras ögon blev plötsligt svårt. Flytten 500 kilometer norrut, som jag själv gjorde, kändes med ens så aktuell igen – det är inte alltid så lätt att komma in i en ny stad. Skillnaden var dock att det denna gång var jag som försökte lära dem vad finlands­ svenskhet i Österbotten är, även om min huvuduppgift för kvällen just var de karelska pirogerna, ugnskorven, skinkfrestelsen och kanelbullarna.

Färskjästen visade sig vara något som inte säljs i Spanien, måttsatsen var ett okänt be­ grepp för tyskarna och österrikarna var helt fascinerade över att vi har något så smart som pannlappar (uppenbarligen fungerar vanliga kökshanddukar för samma uppgift)!

Fast egentligen vet jag inte om det var jag eller de som var mer förundrade. Man lär så länge man lever liksom, och en lärare är ju aldrig färdigutbildad. På ett sätt är det väl tryggare så, för samtidigt som jag mer och mer utvecklas till den pedagog jag tänkt vara när jag väl har de värdefulla papperen i hand, så märker jag också hur lite jag kan och hur lite jag sett. Världen är ju enorm! Oväntad.

Annorlunda. Och medan jag står där och instruerar japanerna om hur de ska fylla sin karelska pirog på finländskt vis, så vet jag att det finns så mycket mer jag vill visa dem och så mycket jag vill att DE ska visa mig Skribenten är lärarstuderande i huslig ekonomi

studentbladet

•

7

Allegro vill locka till möten Efter fyra år och otaliga arbetstimmar är Campus Allegro nu redo att betjäna närmare 700 studerande. Arkitekturen ska främja projekt över studiegränserna. text&bild

heidi hindersson

Campus Allegro vibrerar av liv.

Barn, ungdomar och vuxna surrar runt i de nybyggda lo­ kalerna. De öppna utrymmena andas luft och många olika aktiviteter fyller byggnaden som bjuder in till invignings­ vecka. Vid ingången står en rad dagisbarn och deras färg­ glada pappersfjärilar matchar de händelserika barntavlorna och seriestripparna som ramar in aulan. ­Deras flitiga arbete ackompanjeras av raffiga hård­ rockstoner från scenen som ligger ett tiotal meter bort.

”Man måste vara sin tid trogen, men när man möter en byggnad, så måste man möta den med respekt. Då uppstår en arkitektur som inte finns någon annanstans.”

Yrkesakademin i Österbotten, Jakobstads musikinstut och barnkonstskolan Balatako. Men utöver de olika studienheterna finns också bibliotek, restau­ rang, café, kontor och allmänna utrymmen, som kan användas till vernissage, musikuppträ­ danden och privata tillställ­ ningar. Man vill uppmuntra näringslivet att hyra lokaler och alla som har vägarna förbi att fördriva tid i nybygget.

– Man ska mötas på alla plan.

Tanken är att det ska finnas något för alla, säger annika wester, producent för invig­ ningsveckan.

”You can do anything you want”, står det på stenen som välkomnar både studerande och besökare på nedre planet.

Nytt och gammalt i jordnära färger

Mötena förenklas med hjälp av den öppna och luftiga kon­ struktionen. Det är mycket glasväggar, transparens och det är lätt att ta sig från ett ställe till ett annat.

– Det är lätt att röra på sig här.

Folk strömmar in lite härifrån och därifrån, säger Wester.

Campuset är allt som allt 26 000 kvadrat­ meter stort och i kvarteret finns bygg­ nader från fyra sekel. De olika epokerna har bidragit till att göra bygget unikt och utmanande.

– Man måste vara sin tid trogen, men när man möter en byggnad, så måste man möta den med respekt. Då uppstår en arkitektur som inte finns någon an­ nanstans, säger roger wingren som är ansvarig arkitekt.

Det nedre planet är planerat efter tre återupptäckta 1700-tals gator och med hjälp av dem ville Wingren skapa en stadskänsla.

– Kring dessa gator har vi byggt upp de publika stationerna: restaurangen, cafét, konsertsalen. Det är precis som om man skulle gå in i en stad.

Runt scenen yr unga stude­ rande som roudar, repeterar och organiserar. Campus Al­ legro är en byggnad skapad för umgänge och aktiviteter.

I Campuset finns Åbo Aka­ demi, Yrkeshögskolan Novia, Yrkeshögskolan Centria,

Många stilar går in i varandra i campuset som har byggnader från fyra sekel.

Färgskalan är väldigt jordnära, men trots det effektfull. Färgerna går i mörkgrönt, brunrosa, mustig orange och gråblå.

– Färgerna är stenarnas färger. De skiljer sig från till exempel blommornas färger eftersom de har tyngd i sig.

”Mötet är det enda livgivande.”

Färgerna tycks lugna ner atmosfären, som annars bubblar av människor, prat och rop. Byggnadens luftiga design är en mix av studieanpassat aktivitetsutrymme och mötesplats. Och just ”möte” är ett av av nyckelorden för Campus Allegro.

– Filosofen Boberg säger att ”mötet är det

enda livgivande”, säger Roger Wigren.

Den stora konsertsalen, Schaumansalen, är diamanten i byggnaden. Den har ett sänkbart orkesterdike samt akustik som möjliggör konserter med all typ av musik.

– Det som är speciellt är orkesterdiket, inga konsertsalar häromkring har ett sådant. Dit ryms cirka trettiofem musiker och det lämpar sig för både musikaler och operor, säger annika myllär, vd på Jakobstads Konsertsal ab.

Man kan även göra liveinspelningar från salen, då studion ligger precis bakom väggen.

>>

Gallup

8 • studentbladet

Johan Sandås, bildkonst.

Erika Askolin, musikpedagogik.

- Nu är vi med mer i ett större sammanhang. Men nu måste vi också anpassa oss mer. Vi får väldigt bra övning i att be om tillstånd. Det är mindre utrymmen än vi hade förr, men de är mer ändamålsenliga.

- Det känns mycket ljusare och det är mycket energi.

Jonathan Streng, musik, rytmisk piano.

- Det är sjukt fint. Det är ett privilegium att få studera här.

Anni-Maria Weckman, foto.

- Campuset är inspirerande. Det finns mycket man kan göra här och man kan samarbeta med de andra eleverna. Fotostudion är fin och vi har mer utrymme än vi hade i Nykarleby.

studentbladet

•

9

Åbo Akademis Studentkår stöder JA2013

Samarbete och närhet Konst, musik, foto, design – allt finns representerat i det stora komplexet.

– Det är jättefascinerande att få vara en del av den här helheten. Nu när jag hade en förskolegrupp här på morgonen, så kom det musik från scenen och då uppstod det lite spontan dans här, säger malin simons, bildkonstlärare på Balatako.

Åbo Akademis studentkårsstyrelse ställer sig bakom medborgarinitiativet JA2013 som vill få till stånd en könsneutral äktenskapslag. Enligt styrelseordförande Ina Biström är det en självklarhet. – Frågan är inte längre om, utan när, säger hon.

”Det är jättefascinerande att få vara en del av den här helheten.”

Närheten och de gemensamma ut­ rymmena ska också fungera som en katalysator för projekt och arbeten över studiegränserna.

– Jag tror att man hittar varandra. Man börjar samarbeta och tänka i de banorna, säger Annika Wester.

– Det finns en närhet till allt. Det leder också till spontana samarbeten, inte bara planerade, säger robert back, ställföre­ trädande programansvarig på bildkonst­ linjen vid Yrkeshögskolan.

text

Kinga Koscis exemplifierar samarbetet mellan linjerna. Hon studerar turism, men har bidragit med tavlor till utställningen i entrén och är även med i en av fashion-showerna på invigningsveckan.

Pro Studentbladet r.f.

Pro Studentbladets medlemmar kallas tills årsmöte den 17.4 kl. 18.00.

På mötet väljs ny styrelse och riktlinjerna för verksamheten 2013 dras upp.

Mötet hålls i Arbetets Vänners utrymmen på Annegatan 26, 3 vån.

Bilagorna skickas per e-post till föreningens medlemmar under vecka 14.

10 • studentbladet

heidi hendersson

Medborgarinitiativet JA2013 öppnades den 19 mars. Redan samma dag hade an­ talet underskrifter stigit till över 50 000.

Det här innebär att lagförslaget kommer att tas upp till behandling i riksdagen.

Många är de som uttryckt sitt stöd i frågan och så även Åbo Akad emis studentkårs­ styrelse. I mitten av mars gick styrelsen ut med ett pressmeddelande där man offentligt ställde sig bakom initiativet.

– Det är en självklarhet att även Finland i framtiden kommer att ha en könsneutral äktenskapslag. Frågan är inte längre om,

utan när. Är den nu sittande riksdagen mogen nog att blicka framåt, eller före­ drar våra folkvalda att hålla fast vid vär­ deringar som inte längre har någon plats i ett modernt samhälle? ÅAS kräver att en jämlik och rättvis äktenskapslag. ska bli verklighet idag, inte imorgon, säger styrelseordförande ina biström.

Lagen skulle ge samkönade par samma rättigheter som olikkönade i ett äk­ tenskap, förutom möjlighet till kyrklig vigsel.

FORTUMS STIFTELSES STIPENDIER 2013 Fortums Stiftelse lediganslår stipendier för forskning, undervisning och utveckling inom naturvetenskaper, tekniska vetenskaper och ekonomiska vetenskaper på energiområdet.

STUDIEPROGRAM 2013 hangosommaruni.fi

Stiftelsens fokuseringsområden är produktion och användning av energi samt energialternativ för trafik. År 2013 stipendieansökningsperioden är 1.-22.4.2013 Information om ansökning och fokuseringsområden finns tillgänglig på stiftelsens hemsidor: www.fortum.com/stiftelse Stipendieansökningarna lämnas in genom ansökningssystemet senast 22.4.2013 kl. 16.00.

Tilläggsuppgifter ges vid behov av stiftelsens ombudsman: Jouni J Keronen, jouni.j.keronen@fortum.com (tel. 010 45 34881).

Prepkurs i medicin 2.4–10.5.2013 Under kursen tar vi dig igenom litteraturen som tentas i urvalsprovet i medicin, odontologi och veterinärmedicin. Kursen omfattar 140 timmar undervisning.

Kurspris: 950 €.

Möjlighet till helpension. Bindande anmälningar www.akan.fi Tfn 040-5687027, nina.wackstrom@akan.fi

Brevet hem

Never have I ever Monica Sandberg

A

tt åka på utbyte är kanske inte1 så ovanligt, men att studera geoma­ tik i åtta månader vid University of Calgary händer inte alla. Vad kan man riktigt vänta sig av det i förväg? Efter sju av dessa månader har det visat sig att det inte går att förutspå.

Aldrig förr har jag jobbat i 40 timmar på en delprestation för en kurs värd omkring sex procent av slutvitsordet. Vid University of Calgary är kurserna uppbyggda på ett väldigt annorlunda sätt än vid Aalto. Det slutliga vitsordet är ofta en kombination av tenten, mellanförhör och övningar eller projekt värda allt från en till 40 procent. Men resultatet är att man lär sig väldigt mycket.

”Aldrig förr har jag sett folk gå omkring i cowboyutstyrsel till vardags.”

Aldrig förr har jag upplevt en sådan under­ bar skolanda. Universitetet har en mängd idrottslag vars matcher är gratis för stude­ rande och man klär sig naturligtvis i rött.

Skolans maskot Rex syns också omkring på campus. Därutöver bär en stor del av stude­ randena skolans olika klädesplagg som säljs i mängder i campusets bokbutik.

Aldrig förr har jag bott på fem minuters gångavstånd från ”världens snabbaste is”, ett tvåvåningsgym, två inomhus löpbanor, tre gymnastiksalar, ett squash centrum och en simhall. Calgary är känt för sin idrotts­ liga sida och campuset erbjuder massor med idrottsmöjligheter, allt gratis för studerande.

Aldrig förr har jag sett folk gå omkring i cowboy­utstyrsel till vardags. Calgary är en riktig cowboystad där kulturen syns på flera ställen. Countrymusik spelas som vilken an­ nan top 40 musik och varje år ordnas ett av världens största rodeoevenemang i staden.

Att se folk gå omkring i flipflops och utan rock mitt i snöyran är heller ingen ovanlighet.

Aldrig förr har jag vandrat i bergen. Calgary ligger bara en timmes bilfärd ifrån Klippiga bergen. Vyerna och naturen är fantastisk året runt. Under bilfärden på Icefields Parkway, röstad till en av världens finaste körrutter, satt man som fastklistrad i vindrutan med kameran i högsta hugg. De små, mysiga städerna har djur i alla gatunamn.

Förutsägbara eller inte, nya upplevelser får oss att växa som personer.

Skribenten studerar geomatik vid Aalto-universitetet och tillbringar läsåret 2012-2013 som utbyteselev vid University of Calgary, Kanada.

studentbladet

•

11

16 000 euro för ­ingenting I Finland betalar ett hundratal utländska studerande för sina studier. Brian Breuer-Harberts och Hamidreza Tavakoli är två av dem. De berättar vad de tycker om sina magisterstudier som kostar 8 000 euro om året. text teemu kiviniemi bild emilia nyberg

12 • studentbladet

studentbladet

•

13

”Om jag hade vetat hurdan ­undervisningen i ­Finland är, hade jag nog aldrig kommit hit.”

M

edan riksdagen överväger obligatoriska terminsavgifter för studerande utanför EU och EES-området, be­ talar över ­hundra studerande flera tusen euro om året för sin studieplats i Finland. Det fyraåriga pilotpro­ jektet som ska utreda hur terminsavgifter fungerar på högskolenivå upphör år 2014.

Projektet har gått ut på att erbjuda utomeu­ ropeiska studerande ett antal högre högsko­ leutbildningar endast mot betalning.

Två av de här studerandena är brian breuer-harberts från USA och hamid­ reza tavakoli från Iran. De studerar i det internationella magisterprogrammet Mechanical Engineering vid Aalto-univer­ sitetet i Helsingfors. Utbildningen är tvåårig och kostar 8 000 euro per år. Tavakoli har fått ett stipendium för hälften av avgifterna, Breuer-Harberts betalar allt själv.

Varför väljer man då ett så litet universitet som Aalto i ett så okänt land som Finland?

Felet är Nokias, Nokias och en opålitlig väns.

Hamidreza Tavakoli hade en bra utbildning i sitt hemland och en garanterad studieplats vid Bristol University i Storbritannien. Men en vän som studerade i Finland lyckades övertala honom. Han berättade om de för­ månliga och inspirerande studierna i Nokias hemland.

– Det var inte en kostnadsfråga, jag skulle ha haft råd med Bristols terminsavgifter, men Aalto lät som ett bättre alternativ för mig, säger Tavakoli och fortsätter med en suck, det var antagligen det största misstaget jag gjort.

Det skräddarsydda programmet för inter­ nationella studerande har inte motsvarat Breuer-Harberts och Tavakolis förvänt­ ningar. De berättar om kurser där föreläsare träffat magisterstuderandena en gång, om tomma löften och obefintlig feedback. Ma­ gisterprogrammet är alldeles nytt, det fick sin början år 2011 och har byggts upp medan undervisningen pågått.

– Det verkar som hela programmet planerats under en kaffepaus. Vi betalar för att vara försökskaniner i ett halvfärdigt magisters­ program, säger Brian Breuer-Harberts.

Trots besvikelsen understryker både Breuer­­-Harberts och Tavakoli att de endast talar för sig själva. De har inte varit i kontakt med studerande i andra avgiftsbelagda pro­ gram. Hamidreza Tavakoli säger att proble­ met i sig inte är avgifterna, de finns ju också i alla andra länder, utan att programmet inte är någonting att betala för.

A

lla stu­der­ande är ändå inte missnöjda. Vid A a l t o - u n ive r s i t e t e t stu­derar också swapnil pande från Indien. Hans magisterprogram heter Electrical Engineering och kostar likaså 8 000 euro om året. Som Hamidreza Tavakoli har han fått ett stipendium som täcker hälften av kostnaderna, resten betalar han själv med stöd av föräldrarna.

Swapnil Pande ville studera någonting som kombinerar teknik och företagsled­ ning. I Indien är konkurrensen till de få studieplatserna så hård, att en stor del av landets studerande söker sig utomlands, så också Pande. När han fick reda på att Aaltouniversitet i Finland erbjöd ett magisterpro­ gram som passade honom, för ett betydligt

”Det verkar som hela programmet planerats under en kaffepaus. Vi betalar för att vara försökskaniner i ett halvfärdigt magisterprogram.” lägre pris än de flesta andra universiteten, beslöt han sig för att komma till Finland.

– Helsingfors var ett lockande alternativ, telekommunikationens huvudstad och Nokias hem.

Pande ser överraskad ut när han får höra om sina medstuderandes klagomål. Han har varit nöjd med sina studier.

– De åtta månaderna jag varit här har nog motsvarat det jag förväntade mig. Jag upplever att jag lärt mig av studierna. Den enda bristen i programmet har varit några enskilda kurser, där föreläsarnas engelska inte varit hemskt bra, men jag tycker utbild­ ningen varit högklassig, särskilt kurserna i företagsledning, säger Swapnil Pande.

D

e intervjuades åsikter är som dag och natt.

Vad ska man riktigt tro på? eva-lena wakonen, som är pla­ nerare för termins­ avgiftsförsöket vid Aalto-universitetet, får berätta vad de utländska studerandena tyckt om sina studier.

– I allmänhet har feedbacken varit god.

Terminsavgifterna har inte i sig varit ett problem, men många upplever det konstigt att liknande magisterprogram som deras egna program är kostnadsfria.

Trots att de avgiftsbelagda programmen inte lockat särskilt många studerande till Aalto, tycker inte Eva-Lena Wakonen att pilotpro­ jektet har misslyckats. Avgifterna har inte påverkat de sökandes intresse för högskolan speciellt mycket. Till en del magisterspro­ gram har antalet sökande sjunkit en aning, men det finns också exempel på program som lockat fler studerande än tidigare efter

att de blivit avgiftsbelagda.

– En del program skulle säkert ha nytta av terminsavgifter. För många studerande är terminsavgifter ett tecken på kvalitet. Så är det ändå inte med alla program, och i de fallen borde vi koncentrera oss på att mark­ nadsföra dem rätt, och att göra det lättare att komma in med hjälp av stipendier.

Swapnil Pande kommer inte att stanna länge i Finland. Så fort han blivit magister, och det tänker han bli före den utsatta tiden på två år, åker han tillbaka till Indien för att söka jobb med den färska finska examen i sin fickan.

– Jag tycker det är självklart att Finland ska ta betalt av utländska studerande. Jag tror det finns flera som är beredda att betala för att studera i Finland, ni borde bara mark­ nadsföra er bättre utomlands, få vet om att det ens är möjligt.

Hamidreza Tavakoli är inte riktigt av sam­ ma åsikt. Han tycker att Finland ska satsa på att få så många utländska studerande till sina högskolor som möjligt. Han kallar det en investering och tar sig själv som exempel.

Om han trivdes med sina studier kunde han bra tänka sig att kanske forska i Finland och senare starta ett eget företag. Men nu blir det inte så.

– Om studierna här var bättre, hade jag säkert stannat i Finland en längre tid. Nu kommer jag att sticka härifrån så fort jag fått pappren.

studentbladet

•

15

Utbildning utanför ­universitetsbyggnaden Inga krav på kvalifikationer, inga föreläsningssalar med hårda stolar. Ett universitet som är öppet var som helst dygnet runt. Framtidsförhoppningar? Nej. Sedan 1969 har redan tre miljoner personer hunnit studera vid brittiska Open University.

V

text jenny blomqvist

illustration

mathias heinänen

id universitetet, som grundades som en motreak­ tion mot elitism, verkar alan bassindale, som i närmare fyrtio års tid hoppat mellan såväl höga som låga positioner. Till Finland har Bassindale kommit för att inför nordiska rektorer och kanslerer föreläsa om hur det är att undervisa och organisera studier virtuellt, något han har gedigen erfarenhet av.

Multimedia är Open Universitys styrka. Animationer, grafik, sociala medier, videor och webbkameror både stimulerar inlärningen och övervakar studieaktiviteten. När studenten slumrar till dyker en frå­ geställning upp och väcker hjärncel­ lerna. Deadlines på nätet är nästan omöjliga att slingra sig undan och slarv återvänder som en bumerang med dåligt vitsord och konstruktiv feedback, en metod Bassindale kallar kreativ intelligens. Videor på Youtube, daglig Skype-användning och sex miljoner nedladdningar från Itunes under de fem senaste åren vittnar om

”De första åren kunde gå an, men att obducera över nätet ger inte tillräckliga färdigheter för arbetslivet.”

16 • studentbladet

Studenternas åldersintervall är över sjuttio år och många har lång livserfa­ renhet och vet vad de vill. De behöver inte samma handledning som ny­ bakta gymnasiestudenter och vet vart examen kan leda. Motivation är ändå Open Universitys största utmaning.

En miljö som inspirerar saknas och professorerna kan inte gå på fredagsöl med sina studenter.

– Vi är inte direkt ute efter en virtuell pub, men uppmuntrar studenterna att stämma studieträffar på det lokala caféet. Så länge vi inte får in en bunt likadana essäer, småler Bassindale.

Skolkande studenter jagas per

att multimedierna verkligen används.

I vissa studieinriktningar komplet­ terar man med böcker då det virtuella inte räcker till.

Det populäraste ämnet är psykologi, följt av ingenjörsvetenskaper, geo­ logi, juridik och naturvetenskaper.

Teoretiska ämnen alltså. Medicinska ämnen är något Bassindale ryser för att erbjuda på distans.

– De första åren kunde gå an, men att obducera över nätet ger inte tillräck­ liga färdigheter för arbetslivet, menar han.

Arbetspraktik ingår inte i paketet.

Däremot samarbetar Open University med olika arbetsgivare. Studier är säl­ lan ett självändamål och arbetsutbu­ det blir ett allt viktigare kriterium i ekonomiskt krassa tider. Bassindale försäkrar att de jobbar för att studen­ terna ska få valuta för pengarna, att examen leder till arbete.

V

id sidan av stude­ randenas framti­ da arbetsutsikter är trivseln något man också värnar om vid universi­ tetet.

Bortsett från några specialskolor är universitetet idag etta på den nationella studieen­ käten som rankar trivseln på univer­ siteten. Dessutom är arbetsgivarna medvetna om att mognad, tekniska färdigheter och självdisciplin behövs för distansstudier. Ryktet är alltså gott, både bland arbetsgivare och studenter.

Open University är ett universitet som är öppet för alla: däribland fångar och studenter med krävande livssituationer och specialbehov.

Studenterna gömmer sig inte bakom likadana ansiktslösa profiler, utan in­ teragerar och får stöd av aktiva tuto­ rer. Tillsammans skapar de personliga nätsidor med flaggor som viftar för individuella behov.

”Vi är inte direkt ute efter en virtuell pub, men uppmuntrar studenterna att stämma studieträffar på det lokala caféet. Så länge vi inte får in en bunt likadana essäer.”

Vid Open Un i v e r s i t y ges chansen att studera mot betalning. Inget an­ nat krävs på förhand. En summa på cirka 5 000 pund ger studierätt för ett år. Summan hålls måttlig med stiftelsers hjälp, och EU-studenter tilldelas lån rätt fri­ kostigt, lugnar Bassindale. Till priset hör tillgång till en ändlös databas av studiematerial, både eget och produ­ cerat av andra. 350 personer arbetar för Bassindale med att göra materialet så användarvänligt som möjligt.

– Det bästa läromaterialet är nöd­ vändigtvis inte det dyraste, menar Bassindale.

de internationella studenterna, som är över 50 000 till antalet, identifieras är fortfarande olöst.

B

assindale tror att distansstudier också kunde slå rot i Fin­ land, som försöker skapa ett så brett utbildningssystem som möjligt. Lyckas man inte klämma sig i genom inträdesprovet, eller blir knäckt av motvind, kunde ett öppet universitet erbjuda en andra chans.

Här spirar kunskap som vårens första tussilago genom tjäle och betong. Öppna universitet är inga hot, utan en möjlighet för alla skolor. Helsingfors universitet har ett tiotal distans­ studenter och Hanken har redan sin öppna avdelning.

– Nordiska universitet har svårt att konkurrera med massinstitutioner som vår. Utveckla de välfungerande universitet ni redan har, uppmuntrar Bassindale.

telefon av ihärdiga tutorer. De lyckas faktiskt få studenter att återvända till skolbänken, och därför lönar det sig inte att stirra blint på den dystra statistiken om avhoppare. Tröskeln är låg för att börja, men också för att sluta. Folk provar en tid och alla har inte en examen i sikte.

I år har Open University börjat följa upp studenternas målsättningar.

Dessutom har man flera års data över avbrutna studier och man samarbetar med Microsoft för att kartlägga indi­ katorerna.

– Nu har undersökningen börjat bära frukt!

Utmaning nummer två är att veta ifall universitetet verkligen har fångat upp skolkaren. Diffusa distansstudier kan leda till att grannen skriver tenten.

I Storbritannien ordnas visserligen obligatoriska provtillfällen, men hur studentbladet

•

17

3 1 0 2

Finlands riksdag 1913 presenterar:

50

argument mot köns‑ neutrala äktenskap

1. Äktenskapet grundar sig på biologiska faktum.

2. Många spänningar i samhället skulle försvinna om homosexuella själv accepterade att de är annorlunda och slutade klaga.

3. Gud skapade människan till sin avbild. Som man och kvinna skapade han dem.

4. Alla kan inte få alla samhällets förmåner bara på grund av att de är människor.

5. En ny lag skulle upphäva äktenskapets relevanta gräns, den att det tillhör endast mannen och kvinnan.

6. Lagar ska inte stiftas utifrån känslor.

7. Vi kan inte ändra samhällets grundstrukturer på grund av en grupp som omfattar en tusendel av finländarna.

8. Äktenskapet är institutionen för befolkningsökning 9. Det skulle inte vara bra för samhällets allmänna bästa.

10.Flera länder i Asien och många andra ställen låter tillåter inte längre adoptioner till Finland om en könsneutral äktenskapslag stiftas.

11. Äktenskapets naturliga mening är att få barn.

12.Olika samfund har skyddat äktenskapet genom alla tider.

13.Ett barn måste få ha en mamma och en pappa.

14.Om alla homopar får adoptera, förtrycker vi de oskyldiga barnen som blir adopterade.

15.Homon har redan exakt samma juridiska rättigheter som heteron. De har rätten att gifta sig med vem som helst som är av motsatt kön.

16.Vi har klarat oss med den nuvarande äktenskapslagstiftningen i 2 000, eller kanske till och med 4 000 år, och vi har knappast mer information eller förståelse om saker idag.

17.Homosexuellas rättigheter ska försvaras på något sätt, men det här är fel sätt.

18.Finland är ett kristet land med en kristen kultur.

19.Homoäktenskap sårar djupt medborgarnas känslor, åtminstone en stor del av medborgarna.

20.Riksdagen ska inte dansa enligt en liten minoritetsgrupps pipa.

21.Homoäktenskap skändar den heliga institutionen mellan man och kvinna.

22.Följande oheliga steg efter det här är mångäktenskap.

23.Homosexuella vill ha rätten att köpa sig barn från butiken utan att bry sig om barnens rätt till en far och en mor.

24.Homoäktenskap söndrar samhällets moralstrukturer.

25.Varför ska något som är heligt för andra människor förändras bara för att en liten minoritet inte ryms inom traditionens ramar?

26. Vi kan inte förbise kyrkans åsikt i en så här omfattande samhällelig fråga.

27. En klar majoritet av finländarna vill fortsätta med den nuvarande äktenskapslagstifningen.

28. Barn föds endast i förhållanden mellan en man och en kvinna.

29. Snart får mor och son, far och dotter och bror och syster också gifta sig.

30. Allt är möjligt, men alla har sina egna åsikter.

31. Jag tycker själv om den nuvarande äktenskapslagen.

32. Kristendomen grundar sig på Guds heliga ord.

33. Gud har har skapat äktenskapet för att ge ett bra hem åt barnen.

34. Homolagen är en trojansk häst som anfaller Finlands familje- och samhällsvärden.

35. Könsneutrala äktenskap skulle normalisera en avvikelse, vilket är fel.

36. Den här homoäktenskapslagen är kejsarens nya kläder.

37. Homosexualitet är inte en absolut bestående egenskap hos en människa.

38. Vi ska inte ge en signal åt folk med homotendenser att de endast har en livstil att välja.

39. En del homon kan bli heteron.

40. En till två procent av finländarna är homon, alltså 50 000-100 000 personer. Homoäktenskapslagen skulle beröra endast en bråkdel av dem.

41. Det finns inget samhälleligt behov för den här lagen.

42. I ett språk har orden en viss, bestämd betydelse. Bord betyder bord och stol betyder stol. Äktenskap betyder giftermål mellan en man och en kvinna.

43. Homosexualitet kan bli vanligare om homoäktenskap likställs med heterosexuellas äktenskap.

44. I Bibeln finns inte ett enda ställe där homosexualitet skulle accepteras.

45. I skolorna skulle barnen få lära sig att vuxna kan gifta sig med andra vuxna av motsatt eller samma kön.

46. Vi tillåter inte heller äktenskap mellan familjemedlemmar.

47. Det här alternativet bryter mot livets lagbundenheter.

48. Vi håller på att öppna en dörr som ska hållas stängd.

49. Det är opassande att Ilmari och Jalmari vigs på midsommarafton på släktens rya.

50. Lagförslaget om könsneutrala äktenskap är dåligt.

Samtliga argument har uttalats i riksdagens plenum under de senaste 20 åren.

18 • studentbladet

Lika delar lekfullt och fashionabelt

Hanken fashion night bjuder på gula klänningar, rutiga kavajer och röda byxor med en nypa självironi som accessoar.

text&bild edit

lindblad

– Och nu kommer en oufit som passar ut­ märkt på er då ni seglar i pappas nyköpta se­ gelbåt, inleder konferencieren christoFFer schauman och publiken skrattar medan modellen kommer in i marinblå tröja och ljusa shorts.

Det är väl i den här stilen som världen ut­ anför tänker sig en typisk handelshögssko­ lestuderande i Helsingfors: marinblått och seglarskor. Hanken har ändå lyckats vinna på stereotypierna och ordnar nu för andra året i rad sin modevisning tillsammans med olika klädmärken som sponsorer.

Studerandena janina nurmi och mikael lagerroos står i aulan som är fylld av prat, klackskor och tomma skumvinsglas. De an­ ser båda att det är en kul grej att driva med den allmänna uppfattningen.

– Största delen av hankeiterna klär sig inte i sådana här kläder och ingen tar showen seriöst, säger Nurmi.

– Jag tror inte att så många kommer hit för klädernas skull, utan snarare för stäm­ ningen, menar Lagerroos och fortsätter att mingla bland gästerna. joonas kilponen är en av kvällens mo­ deller och han tycker att evenemanget är lyckat.

– Ärligt talat hade jag förväntat mig att gästerna sitter rakryggade runt ett bord med benen i kors och smuttar på en drink. Men stämningen är avslappnad och trevlig.

Eftersom klädkoden för kvällen är cocktail kan man också hitta finurliga stildetaljer hos gästerna. Det finns himmelsblåa byxor, hallonröda naglar och limegröna strumpor.

Glasen klirrar och de höga klackarna knäp­ per lätt mot trägolvet.

Christoffer Schauman skulle gärna göra modevisningen till ett större evenemang.

Förutom att vara kvällens konferencier är han också näringslivsprojektansvarig i

högskolans styrelse.

– Jag tror att det finns potential i att utveckla konceptet, till exempel genom att samarbeta med andra skolor och få mer publik också utanför Hanken.

Hankeiten ida viitamäki flaggar också för samarbete.

– Modevisningen skulle kanske sakta kunna flytta sig vidare från självironin till att fak­ tiskt visa olika sorters trender som inte har något med typiska Hankenstereotypier att göra. Då skulle vi kanske kunna göra något tillsammans med andra studerande i Hel­ singfors och sammanställa en fashion night utan pikétröjor.

studentbladet

•

19

Forskaren

Hoppkräftor signalerar om förändring En dryg månad av planering och packning. Det är vad som återstår tills Anna-Karin Sandbacka och Jonna Engström-Öst ansluter sig till det internationella forskarteam som undersöker försurningen av haven – en av klimatförändringens många följder. text celia hillo bild Fia doepel

Projektet BIO ACID, samlar ett sextiotal forskare från olika håll av Europa till den svenska väst­ kustorten Kristineberg för att undersöka hur havsförsurningen påverkar havets organismer.

Detta görs med hjälp av mesokosm­experi­ ment, som lite förenklat går ut på att placera gigantiska ”provrör” i havet. I dessa tillsätts olika mängder koldioxid, och på det här sättet kan klimatförändringen simuleras.

Samtliga involverade har sina egna ansvarsom­ råden. Det finländska teamet från forsknings­ och utvecklingsinsitutet Aronia, gemensamt för Åbo Akademi och Novia, kommer att studera havsförsurningens effekter på djurplankton, närmare bestämt hoppkräftor.

Hoppkräftorna utgör viktig föda för alla fiskar, och enligt jonna engström­öst, docent och

”Jag brinner för att försöka bidra med bra och nyttig forskning. Om jag har chansen att bidra, kan jag inte bara stå bredvid och se på.”

akademiforskare, antar man att försurningen påverkar hoppkräftornas tillväxt, förökning och stress. Därtill tror man att kvaliteten på deras föda, växtplankton, försämras. Doktorand anna­karin sandbacka förklarar att det är frå­ ga om en slags kedjereaktion, där växtplankton påverkar djurplankton som i sin tur påverkar fiskarna.

Det finländska teamet åker hem från Kristine­ berg efter ett par veckor, men det betyder inte att projektet som helhet är till ända. Avsikten är att placera ut mesokosmer på så många olika ställen i haven som möjligt. Det tyska teamet som ansvarar för experimenten har tidigare besökt Spetsbergen, Hawaii och Bergen, och sinom tid står Kanarieöarna i tur.

20 • studentbladet

Engström­Öst och Sandbacka är märkbart ivriga inför sin medverkan i projektet, men också lite bekymrade. Forskningen kring havs­ försurning är i barnaskorna, det är först under de senaste tio åren man uppmärksammat fenome­ net, upplyser Sandbacka, och så som fallet ofta är med forskning är det tidskrävande att få fram resultat. Samtidigt sker klimatförändringen i snabbt tempo.

– Det finns ett stort behov av att undersöka det här, men forskningen framskrider inte i samma takt som det skulle finnas behov för, säger Sandbacka.

Enligt forskarna har man utifrån långtidsdata visserligen kunnat se att havens pH­värde (sur­ hetsgrad) sjunker, men det är först på senare tid man insett hur snabb klimatförändringen egentligen är i haven. Förändringar sker just nu och inte bara i framtiden. Även om forskning kräver både tid och resur­ ser, har Engström­Öst och Sandbacka inte svårt att svara på vad som tilltalar och driver dem i arbetet. Engström­Öst menar att man med forskning kanske inte direkt kan förbättra sa­ kers tillstånd, men nog bidra med information.

Sandbacka är inne på samma linje.

– Jag brinner för att försöka bidra med bra och nyttig forskning. Om jag har chansen att bidra, kan jag inte bara stå bredvid och se på.

I arbetet råder det inte heller brist på utma­ ningar.

– Ju mer man lär sig , inser man hur lite man vet, säger Sandbacka.

– Då en sak är avklarad har tio nya frågor upp­ stått – det tar aldrig slut! fyller Engström­Öst i.

studentbladet

•

21

Hur känns det?

Hur känns det att komma hem från ett utbyte?

J

ag gick i fyran i lågstadiet när jag såg en dokumentär om Brasilien på tv. När sluttexterna började rulla visste jag med säkerhet att jag ska åka dit, bara jag blir till­ räckligt gammal. Och det gjorde jag, fast inte till Brasilien, men nästan. Första gången jag var på utbyte gick jag i gymnasiet. Då till­ bringade jag ett år på en liten landsbygdsort i Argentina. Efter det har jag studerat och praktiserat två gånger utomlands.

Det viktigaste med hemkomsten är att förbereda sig mentalt inför den. Det är en stor förändring att komma hem efter att ha vistats i en helt annan kultur i flera måna­ der, eller till och med ett helt år. Redan flera veckor före hemresan försöker jag vänja mig vid tanken på att återvända till Finland. Det handlar om helt små saker, att planera vad jag packar med mig och vad som ska bli kvar, vad jag ska göra när jag kommer hem och vem jag ska träffa.

"Chocken över att komma tillbaka till Finland från helt andra kulturer är sist och slutligen inte så dramatisk. " Efter mitt första utbytesår talade jag svenska med spansk accent under de första dagarna i Finland. Då fattade jag hur länge jag faktiskt varit borta. När jag åkte iväg till Argentina hade jag knappt talat ett ord spanska, och plötsligt kändes det som spanskan blivit mitt starkaste språk. Jag vande mig ändå snabbt och snart hade hjärnan inställt sig på att tala sitt riktiga modersmål, men spanskan jag lärt mig försvann ingenstans.

Chocken över att komma tillbaka till Finland från helt andra kulturer är sist och slutligen inte så dramatisk. Varje gång jag återvänt, oberoende hur lång resan har varit, har det känts som att tiden här stått stilla.

Det man bäst lägger märke till är ganska små saker, som att finländare är oartiga och att våra butiker har ett sjukt bra sortiment.

Oartigheten är det jag kanske främst fun­ derat på efter min senaste resa. I Sydamerika

22 • studentbladet

är männen artigare mot kvinnor än vad som är okej enligt vår nordiska syn på jämställdhet. Väntar man på en hiss stiger männen inte in före kvinnorna, samma gäller när man ska stiga ut ur hissen. Att hålla upp dörrar och ge sin plats i metron till kvinnor är en självklarhet på ett helt annat sätt än här i Finland. Först tyckte jag det kändes gammalmodigt och löj­ ligt, men man vänjer sig förvånansvärt snabbt.

Folk tror ofta att klimatet är det job­ bigaste med att återvända från ett syda­ merikanskt land, men jag har inget emot det. Jag vet ju hur kallt det kommer att vara hemma, det kommer inte som en överraskning precis. Man blir rent ut sagt ganska trött om termometern visar 35 plusgrader varje dag.

Statskunskapstuderande, 23 år.

S

verige är världsbäst på känslor och att komma hem till det något annorlunda – finska – känsloklimatet har fött följande tankar.

Kulturell jetlag. Att komma hem från ett utbyte gör en kluven. Äventyret är över.

Man återvänder till rutinerna, till vardagen, det bekanta och det trygga. Det är härligt att träffa alla nära och kära igen, och man vill berätta allt för dem. Ändå är det som om avståndet mellan mig och dem blivit större, och det tar förvånansvärt lång tid att ta igen relationen och återfinna den gemensamma tonen. Alla de fantastiska nya intryck man fått är svåra att klä i ord. Samtidigt känner man en saknad över den stad och de män­ niskor man lärt känna. Det ljuvliga med att bo i en ny stad är att man aldrig är uttråkad.

Det finns alltid något nytt att utforska, något som stimulerar ens nyfikenhet. En ny gata, ett café, en butik eller en park. Och genom att vara främling i landet får man lov att vara lite extra nyfiken och ställa alla de där dumma frågorna man aldrig skulle ställa hemma.

Identitetskris. Har min vistelse i Stockholm gjort mig försvenskad? Alla ställer en frå­ gan: hur är det att som finlandssvensk bo i Sverige? Är inte Finland och Sverige väldigt lika? Varför lider finländare av ett sådant lillebrorskomplex gentemot Sverige? Jag åkte iväg för att utforska detta, men har fortfarande inget entydigt svar. Vilken roll skulle jag ta i Sverige: var jag invandrare,

utbytesstudent eller en granne på besök?

Jag trodde svenskarna skulle ta emot mig med öppna armar och förkunna: välkommen vår finlandssvenska broder, här får du äntligen tala ditt modersmål, överallt, utan att bli ifrågasatt. Tvi fick jag. Jag var en finne igen. Aldrig har jag känt mig lika finsk som när jag bodde i Sverige, och samtidigt genomlevde jag en smärre finlandssvensk identitetskris.

Medelsvensson ser ingen skillnad mel­ lan sverigefinnar, finlandssvenskar och finskspråkiga finländare – finnar är vi al­ lihop, och myten om den våldsamma och alkoholiserade skogsfinnen med kniven i högsta hugg lever starkt kvar. Denna ste­ reotyp får man bekämpa, för svenskarna är konstigt oinsatta i vår gemensamma historia. Svenskarna blickar sällan öst­ erut, och jag insåg hur otroligt ryskt Hel­ singfors måste verka för svenskar som tar den röda båten till Skatuddens terminal och fyrans spåra till centrum.

Migration innebär alltid utmaningar, till och med då man flyttar till ett land med ett bekant språk. Möts man med fördo­ mar och stereotypier istället för stöd och nyfikenhet kan det bli kämpigt. Åk över till andra sidan viken så blir du av med lillebrorskomplexet och märker att vi är väldigt lika. Stockholm är Nordens snyg­ ging och Helsingfors Nordens hipster.

Som det populärt heter, Finland och Sverige är väldigt lika. Fast Sverige är lite bättre.

Pedagogik- och sociologistuderande, 24 år.

#Gateåldern Robert Eklund

S

juttonde juni nitton sjuttiotvå.

Byggnadskomplexet Watergate, demokraternas högkvarter i ­Washington D.C., har just blivit mål för ett inbrott, ett genant avslöjande om politisk avlyssning. Klimaxen nås några år senare. Spåren leder upp till toppskiktet, luftslottet sprängs och Richard Nixon avgår.

Historiskt. Historiskt pinsamt! Nu minns vi händelserna med benämningen ”Water­ gate”. Praktiskt.

Fyrtioett år senare förvaltas ordets arv som aldrig förr. Alla skandaler eller härvor av olika slag, blir i folkmun ”gate”. Jäätteenmä­ kis Irakgate, Vanhanens brädgate, Hautalas dörrgate, Katainens Himasgate, Ylioppi­ laslehtis kakkagate, Extrems kaktusgate, ja vissa talade även om Yles Mannerheimgate!

Senast läste jag om påvegate. Varför?

Visst är gate ett småroligt ord, som sam­ manfattar bredare händelseförlopp till en någorlunda förståelig ram. Det finns också en laddad aura kring ordet. Watergate var spännande. Ordet gate infriar ett löfte om spänning. Men ordet blir som ett skämt som upprepas om igen och förlorar sin ursprung­ liga charm. Samma sak händer med radions nya sommarlåt, som efter fem månader bara är tjatig goja. Till slut blir det ett självändamål att allt ska vara gate när någons sidosteg upp­ dagas. Kan vi lugna ner oss med det ordet?

I takt med att svenskan tar in nya ord, vissa bra, vissa skrattretande, så borde vi kunna hitta på något samlingsord för rejäla tabbar, något annat än gate, tack! Ska vi använda skandal eller härva, eller affär? Eller ska vi införa ”gate” som ett legitimt nytt svenskt ord? Är vi så fantasilösa som ordbrukare att engelskan förblir vår primära ordfabrik? Har ni idéer? Gate är uttjatat och inte svenska.

Men i fall gate är här för att stanna så borde väl fler personer få sin gate. Och allra helst en egen #gate-hashtag på Twitter. Ilkka Kanerva skulle tilldelas sin Tuksugate, Antti Kaikkonen sin Nuorisosäätiögate, Unicafé och Atria sin kalkongate, Mona Sahlin sin Tobleronegate (svenskarna talar om ”af­ fären”, vilket berodde på en affär, en butik) och Jyri Häkämies sin EK-gate? Kanske jag borde få min kolumngate?

Skribenten studerar statskunskap.

studentbladet

•

23

Lejonkungen och de fattiga barnen text hanna nordenswan illustration annika huurrekorpi

Jag har ofta skrattat åt ett Youtubeklipp där amerikaner svarar på frågor om geografi.

De tror att Europa är ett land, att Paris är Europas huvudstad och skakar på huvudet åt länder som Turkiet och Ungern. ”Turkey is a country?”

I november fick jag veta att jag ska på ut­ byte efter årsskiftet. Till Sydafrika. Framför mig såg jag zebror springa vid vägkanten, kvinnor i färggranna kläder bära vatten på huvudena, dansande glada människor, en stor orange sol på himlen och en gammal babian som lyfter en lejonunge mot himlen till tonerna av Elton John.

Förväntansfullt berättade jag åt vänner och familj att jag ska åka till Afrika. Afrika!

Där solen alltid skiner och hyenor skrattar bakom varje hörn. Min mamma blev blek när budskapet nådde henne. Afrika? Skulle inte England vara ett bättre ställe för utbytesstu­ dier? Eller Frankrike? Afrika är ju livsfarligt, krig, svält, torka. Och alla de där magra barnen som kryllar av flugor. ”Akta dig”, var den vanligaste kommentaren jag fick när jag berättade vart jag skulle. Ofta hann jag inte ens berätta vilket land i kontinenten Afrika jag skulle till. När jag preciserade att jag åker till Johannesburg, Sydafrika, såg jag lerhyddorna försvinna från deras blickar och ersättas med vapen och droger.

De här två bilderna är vad jag hade i ba­

”Det kunde finnas en hel serie av Youtubeklipp med mig som svarar fel på frågor om Afrika.” gaget när planet landade på Oliver Tambo International i Johannesburg, en solig morgon i början av februari. Å ena sidan den underbart romantiska bilden, som jag valde att tro på – å andra sidan den mediefär­ gade skrämmande bilden, som många i min omgivning trodde var sann. När jag sedan en timme senare satt i en bil som susade över en motorväg såg jag varken sjungande babianer eller svältande barn. Runt mig tornade en enorm metropol upp sig, och solen på himlen såg ut precis som den gör där hemma, trots att strålarna värmde mera.

Jag kikade över mina orangefärgade glasö­ gon och letade efter det jag väntade mig. Är det här verkligen människorna jag skickar 24 • studentbladet

mina hungerdagspengar åt? Allt verkar så vardagligt.

Att ha en endimensionerad bild av ett land eller en hel världsdel är nog inte så konstigt.

Vi stereotyperar ju världen runt – allt från rökande fransmän i mustasch och basker till IT-nördar i Japan som springer undan Godzilla. Men jag tror de flesta ser de där fransmännens och japanernas vardag tyd­ ligare än vi ser kenyaners, moçambikiers eller kameruniers vardag. Vi ges helt enkelt inte hemskt mångfacetterade bilder av de afrikanska länderna. Allt smälter ihop till någotsorts högljutt, färggrant, krigsdomi­ nerat hopkok på kartan. Vi tänker oss Afrika som ett enda land, ett land som antingen är en savanndominerad idyll á la Out of Africa, eller ett kaos av krig och HIV likt nyhetsbil­ derna.

”Framför mig såg jag zebror springa vid vägkanten, kvinnor i färggranna kläder bära vatten på huvudena, dansande glada människor, en stor orange sol på himlen och en gammal babian som lyfter en lejonunge mot himlen till tonerna av Elton John.”

Det finns 54 självständiga länder i Afrika.

Europa har 45. Ibland får man frågan om vad man identifierar sig som. Europé, Nordbo?

Finlandssvensk? Vart tillhör man i dagens enorma värld som samtidigt krympt så mycket? Och hur ska man definiera andra?

Många av de människor jag träffat här känner tillhörighet främst till sitt hemland, ibland till en enskild stam eller del av landet. Men många känner också en större gemenskap för hela kontinenten. Jag ser mig själv mer som finländare än europé, kanske för att Finlands historia innehåller så mycket ”vi mot dem”-faser. Det finns ju lite likheter i relationen mellan Finland och Ryssland och relationen mellan de afrikanska länderna och kolonisatörerna. Någon stor och mäktig kom och trängde sig in och lämnade efter sig många trauman.

”Vi tänker oss Afrika som ett enda land, ett land som antingen är en savanndominerad idyll á la Out of Africa, eller ett kaos av krig och HIV likt nyhetsbilderna.”

Den romaniska bilden jag hade av Afrika innan jag kom lyser fortfarande igenom, trots att jag kisar genom glasögonen. En vän jag träffade här, som kommer från Ghana, be­ rättade om hur han fallit från ett mangoträd som barn och brutit nyckelbenet. Min första

tanke var ”Å, så härligt med mangoträd!”, tills jag förstod att reagera med medlidande.

Man romantiserar nog sitt hemland också, men mindre naivt. Det är svårare att förbise problemen när de är en del av ens vardag.

Och nog har mina ögon öppnats av min tid i Sydafrika, trots att jag bara sett en bråkdel.

Det kunde finnas en hel serie av Youtube­ klipp med mig som svarar fel på frågor om Afrika. ”Djibouti is a country?”

Jag tar motvilligt av mig de orangefär­ gade glasögonen och lägger dem i fickan.

Jag ser människor som ser ut som jag och människor som ser annorlunda ut. Jag ser dem göra saker som är bekanta, men också sådant som känns främmande för mig. Och jag ser att det finns en tredje dimension, och en fjärde. Inget är så lätt som det ser ut, men saker behöver heller inte vara så komplicerade. Ibland ser man inte skogen för mangoträden.

studentbladet

•

25

Hundra år framåt text&illustrationer

Ett klipp närmare döden Jonas Sundström

– Är du musiker?

I radion talar de om fobier. Tror det är programmet Lördax. Jag har fobier för ungdomliga om­ skrivningar av ord. Jag tittar upp i spegeln och ser Carita i ögonen.

– Nej, jag är ovårdad.

Carita tar mitt svar som ett personligt påhopp. Innan jag hinner blinka är min pannlugg en halv tumme kortare, eller för mig, en halv snopp kortare.

Förra gången jag besökte Caritas herr­ frisering förvandlades jag till en katolsk präst med tv­rutor till glasö­ gon. Ego quasi pueros.

Det är latin och betyder jag gillar pojkar. Tack Google Translate. Innan Carita klipper till ber jag henne flytta saxen till nackhåret. Så ja, där fick Jaromir Jagr en ordentlig omgång.

damunderkläderna i Tarjoustalo.

Nu talar de om rädsla för ormar i radion. Saxen sveper självsäkert som Zlatan. Jag tittar ner. Jag vill inte se mig själv i spegeln. Det är sånt framgångsrika medieper­ soner klarar av. Och ekenäsbor.

Inte jag. Jag ser hur håret på golvet förökar sig.

Att gå till frisören är att söka en

Carita är ingen mjäkig typ. Hon är den gamla skolans herrfri­ sör. Hon är inte som de där mörkhåriga Ed Hardy­flickorna från Vanda. De skrämmer mig.

Carita lugnar mig. Hon gör sitt jobb, inte mycket annat. Hon har ingen tidsbeställning. Men hon har upplagor av Svensk Damtidning där Kate Middleton fortfarande är ogift och Lilian lever. Hipster­frisyr? Försök inte ens antyda något sådant i hennes närvaro. Det närmaste hipsters Carita kommer är de beige

ändring. En förändring. Frisyren är endast den fysiska manifesta­ tionen av förändringen. Eller för­ hoppningen om förändring. Trots att jag inte är en musiker nynnar jag tyst på en punklåt. Jag hittade den på Spotify häromdagen. Jag sätter igång det om du bara säger till / det känns inte helt ok när natten står still / förändring, en förändring jag fann. Det finns en orsak till att jag endast ser ut som en musiker. Jag klarar inte ens av mitt tysta gnolande. Lördax tar över.

De fortsätter behandla fobier.

Hur kommer man över dem?

Man måste våga. Våga? Jag vå­ gar inte den här gången heller.

Frisyren ändrar på ingenting.

Den är endast en dum påmin­ nelse om hur blåögda vi är.

Håret växer tillbaka. Och den där känslan i magen. Den kommer också tillbaka. Garanterat. Fan, när jag ligger i min blöja på avdelning C på Folkhälsans seniorhem kommer känslan att krypa fram. Förändring, en förändring jag fann, och en kackakorv, kan närvårdaren sjunga med.

teemu kiviniemi

År 1913 skrev Londons nyvalda överborgmästare, sir vansittart bowater en artikel om framtiden. Han försökte förutse vad som kommer att hända i världen under de följande hundra åren. ”År 2013 har den mekaniska revolutionen gått långt.

Jag tror att en häst kommer att väcka mycket mera uppmärksamhet i en stad, än till exempel ett flygplan.

De här flygplanen kan bära hundratals passagerare och flyga över både Atlanten och Stilla havet.”

Sir Bowaters visioner låter imponerande, men precis allting prickar han inte rätt. Medicinen har inte riktigt ännu hunnit med hans visioner. ”Senast år 2013 kommer en modig man att säga att en människa går att återuppväcka från det döda.

Cancern kommer att vara ett minne blott, så som digerdöden är för oss idag.”

Däremot har överborgmästaren bra koll på rymd­ trafikens framtid. Han är ganska säker på att rymdfar­ koster som drivs med elektricitet eller någon annan ännu okänd kraft kan ta sig till Mars eller månen.

Sir Vansittart Bowaters profetior har i det stora hela gått förvånansvärt bra i uppfyllelse. Inspirerade av överborgmästarens modiga visioner presenterar vi nu våra visioner för ...

”Förra gången jag besökte Caritas herrfrisering förvandlades jag till en katolsk präst med tv-rutor till glasögon.”

26 • studentbladet

Carita börjar vara färdig. Hon tar bort det där kliande pappret runt halsen.

Hon putsar nacken med en liten borste.

Jag tar ett djupt andetag. Som i en film. Sedan tittar jag upp. Det är fortfarande jag. Även om jag ser ut som Jim Carrey i Dumb and Dumber. Ett jag utan förändring. Det enda jag har att se fram emot är likes på min tokroliga status om hur crazy det var hos frisören.

Men nästa gång. Tur att mitt hår växer snabbt.

studentbladet

•

27

STUDERANDE , LÄS

År 2113

H

undra år har gått sedan den här texten är skriven. Pappret den nu står tryckt på har försvunnit för en livstid sedan, papper i sig är nästan borta. Numera används det mest till hushållssysslor och toalettbe­ sök. Revolutionen skedde när en multina­ tionell elektronikjätte lyckades utveckla en datorskärm som ser ut som papper. Böcker och tidningar har fått ge vika för skärmar som påminner förvånansvärt mycket om de som utvecklats för över hundra år sedan. Ett stort framsteg, men inte det allra viktigaste.

De största förändringarna har skett inom andra områden. Vi kan börja med matpro­ duktionen.

Genteknologin har utvecklats i samma rasande takt som i slutet av 1900­talet. Först utvecklades enorma kreatur som kunde producera hundratals kilogram kött under sin livstid. Det här ansågs oetiskt, men fram­ för allt ineffektivt. Därför utvecklade man djur utan hjärnfunktion och nervsystem. Så kallade köttväxter. Stora organismer som kan bestå av en massa revben, gåslever eller kycklingvingar, beroende på vad man vill odla. Inga skrikande djur, ingen slakt och inga klagande hippies.

Okej, klagande hippies stämmer inte riktigt. För revolutionen har kastat om hela moralen bakom köttätandet. Det mest naturvänliga alternativet är faktiskt numera att äta odlat kött. De är manipulerade till att innehålla precis alla näringsämnen männis­ kan behöver, och i och med de toppeffektiva

28 • studentbladet

odlingsmetoderna belastar de naturen yt­ terst lite.

Annars har det här med naturen har fort­ satt som förr.

Säg tio av de första vilda djuren du kommer på. De flesta av dem finns inte längre. Eller visst, generna finns kvar och vi har klonat en hel del av dem till djurparker runt om i världen, men sådär på riktigt finns de inte.

Att kopiera saker har lite blivit den stora grejen för vår era. Ingen har någonsin ko­ pierat så mycket som nu. Vi kopierar allt.

Det handlar inte bara om gener och kloner, utom om alla produkter. Det som ni kallar 3D­printrar blev faktiskt en revolutione­ rande sak. Vi kallar dem bara printrar, för ingen skriver ut papperslappar numera.

Vi har två huvudgrupper för basvaror.

Organiskt material och statiskt material.

Organiskt material äter man och tvättar man sig med, det är allt från odlat kött till medi­ ciner och schampo. Statiskt material är det övriga – bilar, möbler och kläder till exem­ pel. Det organiska materialet köper vi från utdelningscentraler, supermarketar kallade ni dem. Det statiska materialet printas ut vid små stationer som finns överallt. Har man lite bättre inkomster har man antagligen en egen printer hemma.

Printrarna slog först igenom som reserv­ delsmaskiner, det hände redan under er tid.

Om kylskåpet eller bilen saknade en del, printade man ut en i sin hemstad i stället för att beställa en från ett annat land och vänta

på ankomsten i veckor. Idag har proportio­ nerna blivit lite annorlunda.

När du lämnar ditt hem för att gå ut och shoppa, är största delen av produkterna du köper inte ens producerade ännu. Printern skapar dem i affären enligt dina önskemål, på vissa ställen får man till och med själv designa ditt bord eller den nya klänningen som sedan framställs på några sekunder framför en.

Efter att produkten är klar tar man den och går ut genom dörren. Betalningskort och kontanter används numera endast i u­länder. I era scifi­filmer spekuleras det mycket kring streckkodstatueringar och microchips som opereras under huden. De lösningarna funderade man nog på för länge sedan, men de ansågs för barbariska. I stäl­ let väntade vi på att tekniken hann ikapp oss och utvecklade ett lasersystem som känner igen individer genom att analysera ögonen, fingeravtrycken och hudvävnaden.

Det enda man behöver göra är att gå igenom en dörröppning som har systemet i sig. De finns överallt. Dörröppningen har också koll på vad ma tagit med dig från butiken och drar det automatiskt från ens individuella värdekonto.

Usch vad nördigt det här blir, men det kan inte hjälpas. 2113 är ganska nördigt.

Vi går inte in på världsekonomin och poli­ tik nu, för ärligt talat vet ingen riktigt vad som är på gång. Vi tar i stället itu med den allra största förändringen som skett, den

medicinska revolutionen. Människan har nämligen skapat ett ganska absurt problem för sig – vi blir alldeles för gamla. Vi har utvecklat behandlingar mot cancer och i princip alla sjukdomar som tidigare fått oss att dö av gammal ålder. Medellivslängden ligger över 150 år nuförtiden. Vi har ingen aning vad vi ska göra med alla åldringar.

Länder har börjat ge rekommendationer på en passlig livslängd, det är 160 år. I praktiken betyder det att folk helst får dö bort efter det. Många gör det också, livet lär bli ganska tråkigt efter de 130 första åren. Det skulle vara möjligt att förutbestämma livslängden på folk redan innan de föds, men tills vidare gör man inte det i andra än ett par totalitära stater.

Hälsa har överlag blivit en självklarhet.

Genom en liten fixning i människans DNA­ribbor och totalt genomtänkt föda har övervikten försvunnit. Människor äter vad de vill och rör inte på sig, men tekniken ser till att alla ändå mår bra. Fritiden förbrukar de flesta genom att underhålla sig antingen med medier eller ett kemikalium som på er tid hade räknats som ett rusmedel. Den här kemikalien har ändå inga som helst bieffek­ ter. Den ger en positiv känsla i kroppen och hjälper arbetseffektiviteten. Vill man, kan man leva hela sitt liv under påverkan av den här kemikalien. Människor som gör det sägs vara det lyckligaste som finns.

Nu får det räcka. Om hundra år ser vi om Studentbladet klarade sig bättre än över­ borgmästare Bowater.

Välj mellan Hufvudstadsbladet, västra nyland, Borgåbladet och Östra Nyland.

För att få studierabatten ska du studera, bo i eget hushåll och vara högst 29 år gammal. Studierabatten begränsas till sex år.

Ange läroanstalt, numret på ditt studiekort samt födelseår när du tecknar din prenumeration.

NYHET! I prenumerationen ingår nu också tillgång till e-tidningen på dator, tidningsappar för pekplatta och smarttelefon, HBL+ för pekplatta samt KSF Medias elektroniska textarkiv.

studentbladet

•

29

Artisten

Lucy, Jasmine eller ­Anna ­Victoria?

Viljan att berätta har tagit henne till ett yrke där uppmärksamhet varvas med ensamhet. Anna Victoria Eriksson livnär sig som musikalartist, och drömmer om att en dag spela en smaskig äldre dam.

Idag är hon aktuell i Jekyll & Hyde på Åbo stadsteater.

text emma ekstrand bild ken snellman

V

i sitter i anna victoria erikssons loge, ett rum med spegel och sminkbord för två, på Åbo stadsteater. Vid lavoaren hittar hon en handduk nersmutsad med något rött. Det är ”blod” från föreställningen, förklarar hon.

Om några timmar kommer hon att stå på scen och befinna sig i ett dimmigt 1800-tals London.

Det var via auditionen som hölls för över ett år sedan som Eriksson lyckades få rollen som Lucy i Jekyll & Hyde. Ofta tänker man att en musikal är underhållande med dans­ nummer, kärleksduetter och en berättelse som slutar bra. Men Jekyll & Hyde är snarare motsatsen.

– Det är en mörk föreställning som väcker mycket tankar. Temat är gott och ont, och vad som gör en människa till det. Föds vi rena eller har vi både en god och ond sida?

Teater och musik har alltid intresserat Eriksson, kanske på grund av att föräldrarna tagit med henne på så många pjäser och musikaler. När hon var fyra, fem år gammal såg hon Oliver på Svenska Teatern och för­ stod att det handlade om skådespeleri. Vid samma ålder började hon spela piano, men hon bytte ut huvudinstrumentet till sång då hon var femton. Under gymnasietiden kom hon slutligen fram till att det var musikalar­ tistyrket hon skulle satsa på i framtiden.

– Jag gick musikklass i Tölö gymnasium och var med i TaDaM:s uppsättning av Hair vid Brages musikskola. Det fick mig att på riktigt inse att om man kan livn ära sig på det här så är det mitt drömyrke.

Hon funderade på var man kunde utbilda sig till musikalartist, men hittade ingen utbildning som motsvarade önskningarna

”London och Broadway skulle vara tufft, men det är inget jag kommer att satsa på. Det kräver massor, man måste ha rätt agent och det finns utseendekrav. Det är helt galet hård tävling.”

30 • studentbladet

i Finland. Många tipsade henne om Balet­ takademin i Göteborg och Anna kom in på andra försöket. Terminsavgiften var rätt dyr men absolut värd det menar hon.

– I efterhand var det rätt beslut och rätt skola att gå i. Det är en bred utbildning. Oavsett vad ens styrka är från början får man en bredd i och med lektioner i dans, sång och musikalisk gestaltning.

Vad är det som drar dig till teatern?

– Kanske viljan av att berätta något. Att få fram budskapet och förmedla det till pu­ bliken, att publiken kan gå hem med nya tankar och känslor. Och alla artister vill nog få uppmärksamhet.

Hon fascineras av att man kan kombinera teater, sång och dans. Berättandet är det viktigaste, och då man tillägger sång ger det mycket extra.

– Musik tilltalar de flesta människor. Med musik kan man beröra folk känslomässigt, vissa teman kan uttryckas starkt genom musik. Sedan kan det ju vara svårt att göra det bra.

I juni 2010 blev Eriksson utexaminerad från Balettakademin, och redan i augusti samma år började hon på Åbo Svenska Tea­ ter. Hon var karaktären Eponines understudy, det vill säga ersättare, och med i ensemblen.

Och musikalen var ingen mindre än Les Misérables.

– Det var ett jätteroligt första jobb, roligt att få vara med i en så fin produktion. Och det var skönt att komma hem till Finland samti­ digt som det var ledsamt att lämna Sverige.

I uppsättningen fanns ändå skådespelare från landet hon lämnat och då teatern och staden var ny för många blev det familje­ stämning i gänget. Sedan blev det dags för Vasa stadsteaters uppsättning av Maailma Seis! Regissören, svensken rikard berg­ qvist, kontaktade Eriksson för att fråga om hon vill provspela och den vägen kom hon att spela den manliga huvudrollens älska­ rinnor.

– Vi var bara sex skådespelare på scenen, så det var inte den storslagna musikalen utan mer intimt. Och jättefysiskt.

Att musikalen gick på finska var inget hinder.

– Det är egentligen ingen skillnad vilket språk man uppträder på. Det är samma känslor oavsett språk. Men då finska inte är mitt modersmål fick jag arbeta lite extra med uttal och gå igenom alla replikerna noggrant för att förstå vad jag säger, så lite mer bak­ grundsarbete blev det, förklarar hon.

>>

studentbladet

•

31

Anna Victoria Eriksson Då Eriksson jobbade med Les Misérables lärde hon känna samuel harjanne och rasmus mononen. Dessa två grundade ett produktionsbolag för kvalitativ musikal inom Skandinavien och lade upp Aladdin på Alexandersteatern i Helsingfors. Före­ ställningen var tvåspråkig och gick på både svenska och finska.

– De frågade om jag ville söka rollen som Jasmine, och jag fick den. Det var jätteroligt att vara med i en föreställning uppbyggd från ingenting men som blev något stort som fick uppmärksamhet och väckte debatt.

Eriksson intygar att livet som musikalar­ tist inte är späckat med glamour.

– I många fall är det ganska ensamt. Det so­ ciala får man då man umgås med människor på jobbet. Men man är ensam då man söker jobb. Och det kan vara att svårt kombinera med förhållande och familj.

Som musikalartist är man oftast frilansare.

Eriksson menar att det är tungt emellanåt.

Man måste söka jobb hela tiden och oviss­ heten om man kommer att ha jobb finns i luften. Men det finns också mycket positivt i att vara just frilansare. Man åker runt till olika städer, jobbar vid nya teaterhus och träffar nya människor. Det är inspirerande menar hon.

– Det är svårare att lämna en produktion än att hoppa in i en ny.

E

riksson söker inte aktivt jobb i Sverige men tycker det skulle vara roligt att åka tillbaka dit någon gång.

Hon har många nära vän­ ner där och den svenska musikalkulturen är gam­ mal och fin. Konkurrensen är ändå större i Sverige eftersom det finns många skolor och utbildade artister där.

– London och Broadway skulle vara tufft, men det är inget jag kommer att satsa på.

Det kräver massor, man måste ha rätt agent och det finns utseendekrav. Det är helt galet hård tävling.

Listan över roller Eriksson gärna skulle göra är lång. Lucy som hon spelar nu är en roll man kan kryssa av att man gjort menar hon. En annan roll hon gärna gör är Dot i Stephen Sondheims musikal Sunday in the Park with George.

32 • studentbladet

– Det finns så många smaskiga äldre dam­ roller, till exempel Mrs. Lovett i Sweeney Todd.

Blir man den karaktär man spelar?

– Man lever med rollen under repetitions­ perioden och det kan vara svårt att koppla bort rollen fastän man gör något annat som att se på film. Då man gjort en roll länge hit­ tar man en vila i den, men man kan plötsligt börja tänka på hur man borde göra en scen.

Det är ett litet spöke som finns hela tiden.

Man ger mycket av sig själv fastän det inte är en själv på scen.

Född: 27.2.1987 Yrke: Musikalartist Medverkat i: Les Misérables, Åbo Svenska Teater Maailma seis!, Vasa stadsteater Aladdin, Alexandersteatern Jekyll & Hyde, Åbo stadsteater

Hur är det då att spela samma roll om och om igen?

– Det är aldrig samma föreställning två gånger. Har du kört en föreställning länge är det utmanande att hålla den fräsch, men det är en rolig utmaning. Man måste alltid tänka att det är en ny föreställning för publiken, vilket får en att hålla ribban uppe. Och man hittar alltid något nytt efter ett tag fastän man inte ändrar något i föreställningen.

Under våren kommer Eriksson att börja repetera inför Helsingfors stadsteaters nya musikalsatsning. Där kommer hon att vara ersättare till en av huvudrollerna, och med­ verka i ensemblen.

– Det ska bli roligt med nya människor, nytt teaterhus och det är ett fint verk. Det blir mycket pendlande mellan repetitionerna i Helsingfors och att köra föreställning i Åbo.

Så det är klart det blir tungt. Man måste ha ett system för att hålla tankarna i styr, men i Finland är det fakta att man måste jobba dubbelt av ekonomiska orsaker.

På hösten spelar alltså Eriksson både vid Åbo stadsteater och Helsingfors stadsteater.

– Det är jättelyxigt och roligt att det kunde fixas så, säger Anna Victoria Eriksson.

studentbladet

•

33

Trend Intressanta resemål är så 2011. Den självmedvetna, moderna resenären väljer ett intetsägande, grått och billigt resemål.

N

är jag frågar mina kompisar vilka utländska städer de besökt låter det som de läste högt ur me­ nyn på en nepalesisk restaurang.

Pattaya, Ho Chi Minh, Santiago och Melbourne, säger de. Jag fejkar att jag vet i vilka länder städerna finns och påstår kanske till och med att jag besökt någon av dem.

I verkligheten dör en liten Phileas

34 • studentbladet

text&bild

teemu kiviniemi

Fogg inuti mig och jag önskar att jag aldrig frågat.

Om jag frågar hur någon som inte är oligark har råd att flyga runt jorden sådär bara, är svaren oftast de samma: billiga flyg, födelsedagsgåvor och nudlar i ett halvår. Ordet nudlar tyder på att man skojar, så jag försöker småle.

Det går sådär, för jag märker att jag stött på den värsta sortens resenä­ rer – skrytarna.

Skrytarna väljer resemål enligt namn och status. Det ska vara exotiskt och lite speciellt, låta spännande men ändå dyrt. Det

ska gå att ta fina fotografier och berätta roliga anekdoter därifrån.

För skrytarna är resans största njutning avundet i bekantas an­ sikten när de får höra var man varit på sportlovet.

En annan vanlig resenärtyp är äventyrarna. De är resenärernas fundamentalister som tycker att precis allt är en upplevelse större än livet, bara det händer utanför Finlands gränser. De har rest mycket som barn, interrailat och varit största delen av sitt liv på Erasmus­utbyte. De älskar att träffa nya människor och att tala om sina resor.

O

ch så finns det en tredje, ständigt väx­ ande resenärgrupp – de anspråkslösa.

De som inte finner lyckan i att träffa nya människor eller att fotografera sevärdheter, som inte orkar tala så mycket om resan, utan mest reser för att det är helt kiva.

Jag trodde länge att jag var en av skrytarna, men när jag tänkte på saken insåg jag att jag helst inte talar om resor och tycker att få saker är så tråkiga som turistatt­ raktioner. Ju färre katedraler och vattenfall man måste se, desto mer tid har man att äta gott och slöa på hotell. Jag insåg att jag antagligen tillhörde de anspråkslösa.

För att klargöra min läggning bokade jag en resa till Baltikum.

Det ultimata resemålet för folk som inte har alltför mycket för­ väntningar eller pengar. Det fick bli Riga, staden som är känd för sina mellanlandningar.

I ett land som Lettland fylls man av sympati redan innan man hunnit landa. Nedanför molnen sprider sig ett landskap med gråbruna

barrskogar där allt ser lite sådär Rölli­sunkigt ut. Ju lägre ner Air Baltic flyger, desto mer börjar rotorplanet kännas som en tids­ maskin. Jag är inte längre säker om det är Lettland eller 80­talets Finland jag håller på att landa i.

När jag skriver det här, inser jag hur drygt det låter, det är inte meningen. I själva verket känns det perfekt. Allt är just passligt vardagligt. Taxichauffören kan knappt någon engelska, husen på vägen från flygplatsen ser ut att vara designade i antingen Sovjet­ unionen eller Vanda. Hotellet är billigt och rummet är litet, men det känns lyxigt. Dessutom känns det nästan som man tjänar pengar vad man än gör, för allting är bil­ ligare än i Finland.

Turistattraktionerna är de sam­ ma som i resten av kontinentala Europa. Gamla hus och kyrktorn, en konstig modern byggnad och statyer med avföringsglasyr.

Historier om hur allt drabbats av kriget och tvåvåningsbussar vars biljetter kostar ungefär lika mycket som flyget. Den enda skillnaden är att jag inte känner någon press på att vara intresserad. Kameran har

jag med mig bara för att ha någon­ ting att visa i den här artikeln. Jag koncentrerar mig på att äta gott och njuta av tillvaron. Statyerna får vara, jag är en oengagerad turist och stolt över det.

Problemet med tråkturism är att man inte orkar hålla på med det alltför länge. Efter några dagar slår hotelldöden till och bristen på vettig sysselsättning får en att hallucinera om vita sandstränder.

Då vet man att det är dags att åka.

Efter fyra dygn är jag tvungen att packa kappsäcken och lämna Lettland. Och i den stunden inser jag äntligen helt och hållet varför jag gjort allt det här. Känslan av att få återvända till Finland är inte ett snopet slut på resan, som det vanligtvis brukar vara, det är den riktiga höjdpunkten.

studentbladet

•

35

Litteratur

Kafka och jag

olika borden. Likt djävulen har de suttit på min axel och lotsat mig till klassikerna, de obskyra diktverken, den kritikerrosade finlitteraturen och vrålat Ve dig, dorka! då jag sneglat mot Jo Nesbo och andra deckarhjältar. Förlåt förlåt! Det ska aldrig upprepas, har jag gnylat, och gett mig i kast med något dammigt 1800-talsmåste för att få stryka också den punkten från min lista. För det är det som varit huvudsaken.

text celia hillo illustration annika huurrekorpi

Någon tycker kanske att jag drog mattan under Berts fötter, att jag helt enkelt behandlade honom illa.

Trampade på honom med mina fotriktiga Eccoskor. Och den per­ sonen har säkert rätt. Men har man fått nog så har man. Rena tanken på att ge förhållandet ännu en chans, lite tid, kanske rentav terapi med någon dammig Folkhälsandam, kändes kväljande. Felet är inte ditt, utan mitt! försökte jag gång på gång förklara. Men Bert slog dövörat till, sårad likt en soldat i kriget.

”Men en dag fick jag nog. Bert kändes tam som en kissekatt, intetsägande som ett beige papper.”

Jag menade faktiskt vad jag sade.

Bert hade varit hur bra som helst mot mig, han fångade mitt intresse timme efter timme, lockade mig till skratt. Fanns alltid där för mig, i nöd och lust, som det heter. Och med risk för att låta lite självgod, kan jag säga att jag också var bra för honom. Med ljusröda Harry Potter-bågar och kilometerglapp mellan tänderna (glöm inte heller Eccoskorna) var jag kanske ingen skönhet, men jag var desto mer hängiven, och delade frikostigt med mig av min tid. Vi komplet­ terade varandra, tillbringade dagar, nätter, månader och år ihop. Någon skulle kalla det kärlek.

Men en dag fick jag nog. Bert kändes tam som en kissekatt, intetsägande som ett beige papper. En kvinna behöver äventyr, sade jag, och hoppade i famnen på en annan man.

Han hette Kafka.

”Life is a bitch and then you die, sade Kafka, och studerade sina naglar.

Kall och alldeles oberörd.”

Visst har bordena ibland lett mig rätt, till givande, omvälvande litteratur, vars inverkan jag ännu idag kan känna av. Men beklagligt ofta har det blivit helt fel. Språket har varit segt, handlingen lika inspirerande som en grusplan i november. Eller så har jag inte fat­ tat ett dyft. Det var så det gick med Kafka.

Du har lurat mig! Jag väntade mig

Sedan den dagen har mitt läsande till stora delar styrts av en mängd

en trevlig liten historia om en snäll hund, inte sånhär kryptisk skit! kved jag efter cirka åtta sidor och kände mig som en idiot, blottad och för­ löjligad. Hopplös och framför allt jättetrög. Någonstans i hjärtpartiet kunde jag också känna saknad ef­ ter Bert, rara, okonstlade Bert, vars historier alltid var vad de utgav sig för. Inga dubbla meningar, inga under ytan liggande budskap.

Life is a bitch and then you die, sade Kafka, och studerade sina naglar. Kall och alldeles oberörd.

Men i stället för att ta mitt förnuft till fånga, lät jag mig styras vidare till andra män och kvinnor. De var alla gånger inte lättare att hand­ skas med. Men jag lärde mig att bita ihop, racerläsa för att sedan kunna ta mig an följande verk.

Idag känns det nästan lite pin­ samt att tänka på hur lång tid det tagit mig att ruska av mig alla bor­ den och i stället läsa det jag känner för. Ärligt talat är jag inte ens helt säker på om jag ännu är helt fri. Men jag tar en dag i taget. Det jag ändå vet är att bordena försöker leda in en på fel vägar, vägar man tror att leder till jubel och diplom, men som i själva verket tar en till fler borden. Hur många ansedda verk jag än läser, kommer jag aldrig att hyllas som en litteraturdrottning.

På sin höjd kan jag få en medlidsam facebooklike av min faster.

Musik

Du har bra musiksmak, ska vi hångla?

M text

christina parviainen

in kompis är glad över att hon får lyssna på den musik hon vill, utan att hennes pojkvän klagar även om han hatar den. Jag insåg att jag aldrig skulle kunna sällskapa med någon som inte har liknande musiksmak som jag. Jag insåg att jag är en snobb. Är det ytligt att inte gilla någon för att hen råkar gilla annan mu­ sik än man själv? Jag säger nej.

36 • studentbladet

För mig är dejter inte nödvän­ digtvis att gå på kaffe eller ta ett glas vin. För mig kan en dejt vara en spelning eller att shoppa ski­ vor. För mig är en hemmakväll att lyssna på Grimes. För mig är en förfest att lyssna på Cheek så där ironiskt. För mig är en utekväll dans på ett lokalt hipsterdisko.

Tänk att inte kunna göra något av detta, för att den andra inte har någon aning vem Grimes är eller lyssnar på Cheek så där på riktigt. Det förhållandet skulle funka lika bra som att översätta

en Pleppo-sketch till finska.

Funderar tillbaka på stunderna då jag träffat killarna jag umgåtts mest med: En träffade jag i en park och Flow kom på tal. En annan träffade jag på tidigare nämnda festival och vi började diskutera The xx. En tredje träffade jag på dansgolvet och han var klädd i en The Smiths-tröja och kunde orden till min favoritlåt. Jag vis­ ste inget om killarna, men blev attraherad av en, enligt vissa, så banal sak som musiksmak.

Men, är musiksmak banalt? Här säger jag också nej. Den säger en hel del om dig, vare sig du vill det eller inte. Jag vill inte dra slutsatser om människor utifrån deras musiksmak, men jag gör det. Enligt mina empiriska stu­ dier i kamratkretsen brukar du vara en viss sorts människa om du gillar nrj-pop eller hevi eller räp eller ”allt”.

Jag tackar Facebook för att ha gjort mitt liv mycket lättare: Jag kollar in den snygga gulisens pro­ fil och ser hans likes. Pendulum.

Han är genast mindre attraktiv.

Killen på Statsvetenskapliga blir genast mycket hetare när jag ser hans Monsp-mössa. Honom ska jag tala med på nästa fest.

Vissa faller för gröna ögon, jag faller för en bandtröja. Killen på spårvagnen har en vinylpåse i handen. Hej snygging.

Behöver jag nämna att jag har har haft ett (1) seriöst förhål­ lande? Det var med killen i The Smiths-tröja.

studentbladet

•

37

Händelsekalender

Mat

Girighet

APRIL 2013

Månadens recept, baserat på dödssynden girighet, bjuder på lyx för den snåla. text celia hillo bild emilia nyberg

3.4

Norlie & KKV och JAG på Svenska Talande Klubben.

Korjaamo, Tölögatan 51, Helsingfors. Kl. 20.

Bruschetta med avokadomousse 2 port. 10 min.

2 avokador 2 tsk citronsaft en halv pressad viklöksklyfta ca 1 msk vatten salt och peppar 4 skivor lantbröd olivolja persilja

Gröp ur avokadoköttet. Mixa med citronsaft, vitlök och vatten. Tillsätt salt och peppar. Grilla brödskivorna i stekpanna med olivolja. Fördela avokadoröran på bröden, toppa med persilja.

5-7.4

Helsinki Ink 2013.

Kabelfabriken, Tallbergsgatan 1, Helsingfors.

Tomat-fetaröra 2 port. 10 min.

3­4 tomater liten näve basilikablad ca 150 g fetaost 2 tsk citronsaft 4 skivor lantbröd salt peppar olivolja

Hacka tomaterna i små bitar. Strimla basi­ likabladen, tärna fetaosten och blanda med tomaterna. Tillsätt salt, peppar och citronsaft.

Grilla brödskivorna i stekpanna med olivolja.

Fördela röran på bröden.

Filosoficafé om grundinkomst med Li Andersson, Vänsterungas ordförande. Restaurang Skolan (Historiesalen), Eriksgatan 18, Åbo Kl. 17-19.

18.4

10.4

Vetenskapsaftonen Undra! ger möjlighet att ställa frågor, lyssna på vad andra funderar över – och få svar av experter inom olika vetenskapsområden. Kåren, Tavastgatan 22, Åbo.

Kl. 18.

6.4

19-21.4

Öppna dörrar på Studentbladet Kom på besök till oss!

Alkärrsgatan 9B, Helsingfors kl. 10-16 Fighting Star-final.

Final bland de sökande till musikalen Fighting Star. Wasa teaters stora scen. Sandögatan 7, Vasa.

11.4

Författarsamtal: På djupet med Tiina Rosenberg.Konstuniversitetets nya professor Tiina Rosenberg samtalar med Malou Zilliacus om var den queera rörelsen befinner sig idag. Helsingfors arbis, Dagmarsgatan 3. Kl 18.05-19.35.

38 • studentbladet

14.4

Animatricks.

Animationsfestival. Andorra, Eriksgatan 11, Helsingfors.

20-21.4

Vasa Bokmässa.

Botniahallen, Prostövägen 2, Korsholm.

26.4.2013

Pandora.

Restaurang Santa Fe, Skillnadsgatan 14, Ekenäs.

studentbladet

•

39

Temadagen Konst åt oss! på Ateneum 24.4 Ateneums temadag för studerande. Gratis inträde mot uppvisande av studiekort hela dagen.

Temadagen Konst åt oss! har blivit mycket populär och den ordnas nu för sjätte gången. Med dagen vill arrangörerna kunna erbjuda gratis inträde och intressant program för studerande. Temadagen Konst åt oss! är ett samarbete mellan Ateneum, HUS, Lyyra HOK-Elanto och Helsingin Sanomat.

Dessutom:

Studentvänliga erbjudanden på Ateneums restaurang Tablo och i Ateneum Shop. Mera information: sakkunnig-producent (kultur)Pipsa Penttinen, pipsa.penttinen@hyy.fi, tfn 050 537 2831.

Photo: Finnish National Gallery, Central Art Archives / Hannu Pakarinen

En företagarlokalen öppnar på Berggatan Funderar du på ditt drömjobb? Tänk om du själv skulle skapa det redan under studietiden?

Företagandet får en ny dimension den 2 april. Då öppnar Helsingfors universitet och Helsingfors stad en lokal för studentföretagande på Berggatan, där kreativ akademisk galenskap får stöd i form av erfarenheter och kontakter och studenterna kan förädla sina uppslag till strålande idéer. Den nya innovationsmiljön är öppen för alla; vetgiriga gulnäbbar får nya synvinklar på sina projekt av erfarna studerande företagare och de som har kommit längre i sina visioner får värdefulla råd och tvärvetenskapligt bränsle för sina idéer. Allt akademiskt kunnande kan användas för att skapa nytt och lönsamt företagande och på Berggatan kan du se vilka möjligheter din examen ger.

I företagarlokalen kan du bygga upp ett eget team eller slå dig samman med andras, du kan pitcha dina idéer och få stöd av både likasinnade studenter och mera erfarna företagare. Kom med och skapa affärsverksamhet som är mera ekologiskt, etiskt och ekonomiskt hållbar och var med om att ge fart åt hela det finländska samhället med ditt kunnande.

HUS har grundat en arbetsgrupp som ska planera verksamheten i företagarlokalen. Du kan komma med i den genom att anmäla dig på adressen marko.rosenholm@hyy.fi Företagargruppen på Facebook: HYYn yrittäjyysryhmä

40 • studentbladet

Ja2013 startade - HUS är med och det kan även du vara Kampanjen Ja2013 19.3. -18.9.2013 Finland är det enda nordiska landet där två människor av samma kön inte får ingå äktenskap. HUS fungerar som en av de officiella sammarbetspartnerna till medborgarinitiativet Ja2013 och önskar alla välkomna med i kampanjen. Man kan t.ex. Skiva under initiativet på nätet. Besök www.medborgarinitiativ.f. Initiativet för jämlikt äktenskap hittar du under rubriket ”Bläddra bland medborgarinitiativen” Understödandet är också möjligt på www.avoinministerio.fi Om du vill kan du också skriva under initiativet på papper. Mer information om kampanjen och initiativet hittar du på www.tahdon2013.fi

Nya specialerbjudanden för studerande I Kansallisteatteri varje månad!

Kansallisteatteri och HUS har avtalat om ett djupare samarbete: hädanefter får HUS medlemmar varje månad ett specialerbjudande till någon viss föreställning.

Serien inleds med den rosade pjäsen ”Kuka tahansa meistä” (Vem som helst av oss).

Mera information: www.kansallisteatteri.fi

Kulturchock eller inte?

- En träff för internationella studerande och finska studerande som är intresserade av ett internationellt utbyte Tanken bakom mötet är att lära internationella studerande om hur man anpassa sig till olika kulturer och hjälpa dem med att hitta en plast i sin nya miljö, samt förbättra den egna självkänslan, bekanta sig med nya människor och ha roligt. Träffen är gratis och är tillgänglig för alla oberoende av övertygelse. Men det finns enbart plats för 15 stycken så det lönar sig att anmäla sig så fort som möjligt.

Tid: Måndag 8.4 och 13.5 kl. 16-18 Plats: Nya studenthuset Mannerheimvägen 5 B mötesrum Cajasa 4 våningen Träffens arrangör: Universitetsprästerna (evangeliska lutherska kyrkan). Anmälningar senast den 3.4 till laura.mantyla@evl.fi eller minna.tuominen@evl.fi.

För mera information om evenemanget Laura Mäntylä laura.mantyla@evl.fi, 0923402607 eller Minna Tuominen minna.tuominen@evl.fi, 0923402606