STBL 09/2015

Studentbladet 9/2015

ร rskrรถnika, studiestรถd och Fredrik Lassas

Nordens äldsta studenttidning

ÅRGÅNG 104

GRAFISK FORMGIVARE

UTGIVARE

Linda Haglund, grafiker@stbl.fi

Svenska Studerandes Intresseförening (SSI) rf.

Alkärrsgatan 9 B, 00100 Helsing­f ors

PÄRM Linda Haglund

TRYCKERI KSF Medias tryckeri, Vanda

UTGIVNING 2015 Studentbladet utkommer fem gånger under vår­teminen 2015 och fyra

GENERALSEKRETERARE

gånger under höst­terminen 2015. Tidningen

ANNONSFÖRSÄLJNING

Kasper Sundström,

sänds till medlemmarna i SHS, ASK och No-

REDAKTIONEN

Mats Lindström,

045 875 97 59, kansli@stbl.fi

vium samt de svenskspråkiga medlemmarna

Alkärrsgatan 9 B,

040 529 7970, annons@stbl.fi

00100 Helsingfors ANNONSMATERIAL CHEFREDAKTÖR

annons@stbl.fi Annonser bör lämnas in

Niklas Evers, 050 563 4790, chefred@stbl.fi

senast tio dagar före utgivningsdatum.

i HUS och AUS. En prenumeration kostar 20 ORDFÖRANDE

euro för övriga studerande, 40 euro för icke-

Robin Hjerpe, ordforande@stbl.fi

studerande.

­STYRELSE Robin Hjerpe, Rasmus Tunis,

UPPLAGA 7 000 (Två Abi-nummer á 9 000).

Jani Räisänen, Björn Bonsdorff, Jonas

Redaktionen ansvarar inte för icke-beställt

REDAKTIONS­SEKRETERARE

KANSLI, ADRESSÄNDRINGAR,

Tallberg, Erik Stenberg, Jimmy Nylund, Linda

material. Studentbladet är redaktionellt obun-

Jenna Vierinen, 050 501 7331, red@stbl.fi

PRENUMERATIONER

Haglund, Erik Stara och Sara Sandström.

den SSI och representerar inte dess medlem-

045-8759759, kansli@stbl.fi

styrelsen@stbl.fi

skorporationers officiella ståndpunkter.

Bild: Linda Haglund

2

Låt 2016 bli året då vi slutar kalla varandra hora

F  JENNA VIERINEN REDAKTIONSSEKRETERARE

ÖR NÅGON VECKA SEDAN så började ett klipp snurra på min Facebook. Det handlade om en dotter som ber sin pappa om en tjänst.

Klippet heter “Kära Pappa” och går ut på att den ofödda dottern pratar till sin pappa från magen. Det handlar om hur pojkar kommer behandla henne när hon blir äldre. Hur hon kommer bli tafsad på mot sin vilja, kallad hora, billig och många andra saker.

Hur hon kommer bli behandlad och hur samhället kommer säga att pojkarna skämtar, det är bara så pojkar är.

Hon berättar också om hur hon blir våldtagen när hon är vuxen. Av sonen till en kille som pappan gått i skolan med. Killen var den som alltid drog skämt som var lite på gränsen, sådana som pappan också skrattade åt. Dottern säger att skulle pappan vetat att killens son skulle våldta hans dotter i framtiden skulle pappan säkert sagt åt honom att skärpa sig, men hur skulle han kunnat veta det då?

Men hans son är uppfostrad med sådana skämt, och det formar honom som person. Lär honom att det är okej. I slutet av klippet ber dottern alltså pappan om en tjänst. Att pappan ska göra allt han kan för att stoppa allt som kommer att ske innan det ens hinner börja. Att han inte ska låta hennes bröder kalla andra flickor horor för någon dag kanske någon tror att det är sant. Att han inte heller ska acceptera sexuella skämt

som är på gränsen från kompisar och andra killar, för oftast ligger det en liten sanning i dem. Till sist avslutar hon med att säga: “Kära pappa, jag kommer födas till en flicka. Snälla gör ditt för att det inte kommer att vara den största faran av dem alla.”

JAG BLEV SÅ PÅVERKAD AV DET HÄR KLIPPET. Dels för att det är något som jag som kvinna fått vara med om och se på nära håll när jag var ung. Hur flickor blir kallade hora, hur killar tafsar och objektifierar som om det vore hur okej som helst. Men det påverkade också mig eftersom jag väntar mitt första barn. Och när jag tänker mig att min flicka ska behöva utsättas för just det. Att pojkar kommenterar hennes utseende, tar på henne fast hon inte vill eller berättar åt alla vilken hora hon är. Jag vill, och tänker, göra allt för att hon inte ska behöva ha det så när hon är fjorton.

Så därför vill jag att vi ska sluta acceptera sådana skällsord. Sluta skratta åt sexistiska skämt. Sluta uppmuntra pojkar (och flickor för den delen också) att använda sig av dessa ord. Säg ifrån. När ni hör någon prata nedvärderande om någon annan, gå dit och be dem att sluta. När vi byter år till 2016 tycker jag det ska vara slut på allt det här, och för att det ska hända behöver varenda en av oss anstränga sig. För ingen vill väl att ens dotter ska bli kallad hora? Eller att ens son ska vara den som kallar någon hora? Inte jag i alla fall. 

Redaktionen för 2015 tackar för sig. God jul och gott nytt år!

3

innehåll 3..............................................................LEDARE 5..................................NOTERAT & MÅNADSSERIEN 6.....................KVINNODOMINANS I STUDIEVÄRLDEN 9..................................DE VILL HA EN ENAD FRONT 10..........OPPOSITIONEN VILL SKÄRA I UTBILDNINGEN 12..........................UTBILDNINGSEXPORTEN I FINLAND 14.................TERMINSAVIGTER ÄR INTE NÖDVÄNDIGA 15....................................NOVIUM LEDS FRÅN TÅGET 16...............................ALLT FLER LYFTER STUDIELÅN 18.................HÖJNINGEN AV STUDIESTÖDET STOPPAS 19.......................KÄRA ARBETSLIV OCH STUDIESTÖD 20...........................STUDENTBLADETS ÅRSKRÖNIKA 22............RASMUS TUNIS ÄR SSI:S NYA ORDFÖRANDE 23...............ANALYS: NORDISKA STUDENTTIDNINGAR 24.............................UTBILDNINGSSTREJKEN VÄXER 26......................................FARLIGA STUDIEFESTER? 28.........................................KLIMATMÖTET I PARIS 29................SJUNG OM STUDENTENS LYCKLIGA VAD? 30..............................REPORTAGE: FREDRIK LASSAS 32.................................................EN HÅLLBAR JUL 34.............................................EN ÄVENTYRSGALA 35...........................ETT BREV TILL DE SOM HAR FEL 36.................................TRYGGT RUM FÖR KVINNOR 37............................................LÄSTIPS FÖR JULEN 39.......................................SAFTIGA LUSSEBULLAR

M E DA RB E TA RE

A NG E L IC A QV I S T Angelica Qvist studerar till speciallärare och är föreningsaktiv inom Starka Tillsammans. Hon tycker om att skriva och har alltid åtminstone tre anteckningsblock och ungefär sex pennor med sig i sin handväska.

4

LUCAS DA H L S T RÖ M Lucas Dahlström arbetar på statlig media och är hemma från Pumpviken. Det sägs att Lucas är Nordens sämsta karaokesångare men det är bara rykten. Lucas skriver sällan reportage men när han gör det handlar de om bollsparkande män.

L AU R A K L I NG B E RG

TO M SAXMAN

Allra helst skulle Laura Klingberg skippa de mörka årstiderna, alternativt tillbringa dem någonstans där man kan gå i sandaler. För övrigt studerar hon journalistik i Helsingfors och knarkar nyheter och kaffe.

Tom Saxman är en filmmanusstuderande från Ekenäs, nuförtiden bosatt i Helsingfors.

Han studerar vid Aalto universitetet och tycker det är måttligt kiva. Den största synden enligt Tom är att vara ointressant.

N OT E RAT

Foto: wikipedia

Åbo Akademi samarbetsförhandlar ÅA meddelade i början av december att också de måste samarbetsförhandla för att klara av regeringens nedskärningar i utbildningen. Målet är att spara 7,7 miljoner euro och hela 154 personer vid ÅA kan mista sitt jobb. Åbo Akademi har längs med hösten gradvis skruvat upp sitt sparkrav. Ännu i slutet av sommaren uppgav ÅA att de behöver spara 3 miljoner år 2016. Det här sparkravet fördubblades nästan då ÅA:s styrelse den 20 oktober meddelade att universitetet måste spara 5,5 miljoner 2016. I dag är siffran ännu högre och ÅA ska spara 7,7 miljoner från och med nästa år.

Bland ÅA:s personal var nyheten väntat men trots det tung. Flera uppsägningar kan eventuellt skötas genom pensioner men en rejäl lönesänkning på 10 procent har också kastats fram som ett alternativ av Roger Broo, tidigare förvaltningsdirektör vid ÅA. Niklas Evers

M Å N A D S S E RIE N

Fem kandidatprogram blir två på Soc&Kom Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet gör om sin kandidatutbildning. Från och med hösten 2017 kommer högskolan endast ett erbjuda två kandidatprogram, ett i samhällsvetenskaper och ett i socialt arbete.

Enligt högskolan kommer ändå de fyra huvudämnena som i dag har egna kandidatprogram att inkorporeras som huvudämnen i det nya samhällsvetenskapliga programmet. Hit hör journalistik, statskunskap, sociologi och socialpsykologi.

Förändringen vid Soc&Kom är en del av en större reform av programmen vid Helsingfors universitet. Tanken med reformen är att det ska finnas färre alternativ att söka till inom Helsingfors universitet. På så sätt hoppas universitet skapa mer profilerade och intressant program. Soc&Kom har varit noggranna med att poängtera att reformen inte har någonting att göra med universitetets sparprogram.

Niklas Evers

av Josephine Mickelsson

5

Det blev flera presentationstal och knepiga frågor då Nylands Nation röstade fram sin nya styrelse för år 2016. Valmötet hölls i Vikingasalen den 1 december. På bilden syns Fredrik Palmén (redaktör 2016), Krista Lindberg (qvinnlig funktionär 2016) och Anna Öhman (qvinnlig funktionär 2015).

Kvinnodominans i studievärlden – männen svingar ordförandeklubborna

De flesta student- och studerandekårer, ämnesföreningar och nationer har valt nya styrelser för år 2016. En snabb genomgång av de nya styrelserna visar att det råder en kvinnodominans inom de finlandssvenska studieföreningarna. Hur lätt det är att aktivera nya studerande till förtroendeuppdrag varierar mellan de olika kårerna och föreningarna.

MAJORITETEN AV STYRELSELEDAMÖTERNA

i de svensk- och tvåspråkiga studieföreningarna är kvinnor. Enligt Studentbladets kartläggning är förhållandet mellan män och kvinnor ungefär 40:60 i studievärlden. Tittar man på vem som sitter på ordförandeposterna är förhållandet däremot jämnare. I de 16 styrelser som vi undersökte svingas 9 ordförandeklubbor av män medan kvinnorna står för resterande 7 ordförandeposter.

Den mest jämna könsfördelningen inom styrelser hittar vi i Studentorganisationen vi Svenska socialoch kommunalhögskolan Studorg, i Aalto-universitetets studentkår AUS och i Studentkåren vid Helsingfors universitets styrelse HUS. I AUS och Studorgs styrelser sitter fem män och fem kvinnor. Studorg har år 2016 en manlig ordförande medan AUS styres av en kvinna. HUS styrelse med sex kvinnor och män leds av en kvinnlig ordförande.

6

Bland de 16 nya styrelserna som vi har tittat närmare på finns allt från de stora nationella kårförbunden SAMOK och FSF, alla student- och studerandekårer med verksamhet på svenska, nationerna i Helsingfors samt ett par större studentorganisationer som Teknologföreningen, Studorg, Codex och Thorax.

Det sitter runt 130 ledamöter med i de här mer eller mindre finlandssvenska styrelserna.

Mest mansdominerat är det år 2016 i Medicinarklubben Thorax styrelse där sex ledamöter är män och två kvinnor. De mansdominerade styrelserna är ändå få, endast i fyra av sexton (SAMOK, SHS, Thorax och TF) är majoriteten män.

Av alla finlandssvenska kårer, förbund, ämnesföreningar och nationer som vi tittade närmare på är det ändå Juristklubben Codex styrelse som har den ojämnaste könsfördelningen. Av ämnesföreningens åtta styrelseledamöter finns en man och sju kvinnor.

6 av 10 styrelselemedlemmar är kvinnor

9 av 16 styrelseordföranden är män

I Nylands Nations styrelse år 2016 är fem styrelsemedlemmar män och 6 styrelsemedlemmar kvinnor.

Styrelseordförande är en man.

Nationens valmöte leddes av nationens Inspektor Henrik Meinander och kurator Ina Scheinin.

Också den betydligt mycket större organisationen, Studerandekåren Novium, har en nästan helt kvinnlig styrelse med en man och sex kvinnor. Enligt Clara Hindersson, ny ordförande i Novium, är den sneda könsfördelningen i styrelsen en slump.

– Tidigare år har fördelningen varit jämnare. År 2015 var fördelningen till exempel 4:3. Det är en slump och inget vi funderar på då det tidigare år varit mer variation, säger Hindersson som studerar vid Novias campus i Vasa.

ATT JURISTKLUBBEN CODEX HAR en skev könsfördelning kan eventuellt förklaras med föreningens storlek, men Novium med sina närmare tvåtusen medlemmar borde ha möjligheter att samla ihop en styrelse som bättre representerar könsfördelningen bland medlemmarna.

Men enligt Hindersson inte är lätt att få ihop engagerade ledamöter till kårstyrelsen. Studerandekåren har campus på flera olika orter och organisationen står inte speciellt nära studielivet. De lokala campusens studieföreningar, som ordnar de flesta studiefesterna, lockar betydligt fler aktiva studerande.

– Jag har också varit med i campusets studieförening Filicia där aktiviteten är jätte hög. Men jag har bekanta vid ÅA som säger att de har problem att värva nya medlemmar. Det går i vågor då folk byts ut.

Själv hade hon inte först tänkt på att söka ordförandeposten, men då den förra styrelsen tog upp frågan med henne blev hon intresserad. Att det skulle handla om att den gamla styrelsen väljer den nya håller Hindersson ändå inte med om.

– Det är inte vanligt att någonting bestäms på förhand. Man headhuntar och frågar runt. Det kanske är några som inser att de är intresserade först då de får frågan, säger hon.

Hindersson är den enda styrelseledamoten som suttit med tidigare år, alla andra är nybörjare i kårstyrelsen.

– För min del betyder det att jag behöver förbereda styrelsen på ett bra sätt. Styrelseutbildningen måste vara genomtänkt och grundlig. Vi har ändå bra samarbete med de som suttit med tidigare, så det finns alltid någon man kan be om råd.

Under det kommande året hoppas Hindersson kunna ge mer synlighet åt styrelsens arbete inom kåren.

Tanken är att fler medlemmar ska bli intresserade av vad som händer inom kåren.

MEDAN DEN MYCKET UTSPRIDDA KÅREN No-

vium har svårt att aktivera studerande i kårstyrelsen ser situationen annorlunda ut i Helsingfors där många kårer och nationer samlas i samma stad. Paula Palin som är nyvald ordförande för förbundet Svenska Nationer och Ämnesföreningar Snäf, upplever att studenterna är mycket engagerade.

– Min egen erfarenhet är att studenter nog är mycket aktiva. De flesta har en mångsidig erfarenhet av studentkåren och föreningslivet i bakfickan efter sin studietid, säger Palin.

Hon berättar att de som en gång ställt upp på en styrelsepost ofta gör det igen, och att det inte är ovanligt att sitta i flera styrelser samtidigt. Många aktiva inom studievärlden är som små styrelseproffs. För Snäf, som är en takorganisation med 23 mindre föreningar, skapade det här problem vid årets höstmöte då alla styrelseposter inte fylldes.

– För Snäfs del kan det ibland vara svårt att fylla alla styrelseplatser direkt då de personer som vi främst har kontakt med redan har förtroendeuppdrag i den egna föreningen.

De kan ha svårt att hinna med ett till mandat i Snäf, säger Palin. 

Statistiskt tveksamt • I Studentbladets kartläggning av nya styrelser 2016 ingår 16 styrelser och cirka 130 personer (i några fall sitter samma person med i flera styrelser).

• Vi har i första hand kategoriserat styrelseledamöternas kön utgående från deras namn.

• Alla svensk- och tvåspråkiga studentoch studerandekårer finns med, det vill säga ÅAS, SHS, Novium, ASK, AUS och HUS. • FSF, SAMOK, och Snäf står för förbundsstyrelserna i kartläggningen.

• Av huvudstadsregionens nationer rymdes Åbo Nation, Nylands Nation, och Östra Finlands Nation med. Vasa Nations valmöte inträffade efter att den här tidningen gick i tryck.

• Övriga studieföreningar som togs med är Codex, Thorax, Studorg och Teknologföreningen.

• Vi valde att inte ta hänsyn till de otaliga ämnesföreningar och campusföreningar som är verksamma vid högskolorna.

Inte heller sångföreningarna eller teatergrupperna ingår i undersökningen.

7

Jemi till vänster och Heikki till höger är de som ska leda SAMOK och FSF nästa år.

8

De vill ha en enad front TEXT & BILD

JENNA VIERINEN

Finlands studerandekårers förbund, SAMOK, och Finlands Studentkårers Förbund, FSF, har valt nya styrelser. Studentbladet träffade de två nya ordförandena för förbunden för att prata om vad de vill jobba för det kommande året.

I NOVEMBER VALDES JEMI HEINILÄ till ordförande för SAMOK och Heikki Koponen till ordförande för FSF. Heinilä är från studentkåren METKA vid yrkeshögskolan Metropolia medan Koponen kommer från Aalto-universitetets Studentkår (AUS).

För första gången på länge är de båda styrelserna väldigt Helsingforscentrerade.

– För oss betyder det att vi måste vara väldigt alerta och kommunicera bra med kårer i andra delar av Finland. Det är något som jag kommer lägga mycket energi på under det kommande året, säger Koponen.

De är båda väldigt entusiastiska över det kommande årets utmaningar. Heinilä anser att det finns en efterfrågan på mer organiserade rörelser inom studievärlden just nu i och med nedskärningarna i utbildningen.

Under 2016 vill de satsa på att bli mer enade. De är båda av den åsikten att de behöver ha en enad röst och samarbeta nära med varandra. Killarna tycker också att de måste jobba hårt de kommande åren för att SAMOK och FSF ska ha en bättre position inför nästa riksdagsval.

– Det är viktigt att SAMOK och FSF har en gemensam plan och ett gemensamt budskap. Vi måste jobba som ett team, säger Heinilä.

Det finns en lång tradition av nära samarbete mellan just dessa två, och tack vare att deras kontor ligger bredvid varandra blir det ännu lättare att jobba mot gemensamma mål. Heinilä säger också att SAMOK och FSF måste jobba för att ena deras medlemmar så att de visar enad front och strävar efter samma sak.

NEDSKÄRNINGARNA I UTBILDNINGEN är något som är svårt att undgå just nu. Koponen säger att FSF inte har möjlighet att förmedla alla deras åsikter som det ser ut nu, utan styrelsen måst välja

den mest effektiva och viktigaste poängen och försöka få fram den.

– Vi kommer helt klart att peka ut de misstag som gjorts och varför det inte är en bra idé att skära i utbildningen, men samtidigt måste vi också tänka på hur vi vill kommunicera ut. Vad är det vi

”Vi kommer helt klart att peka ut de misstag som gjorts och varför det inte är en bra idé att skära i utbildningen, men samtidigt måste vi också tänka på hur vi vill kommunicera.”

egentligen vill ändra på i utbildningsystemet och vilken sorts utveckling vi vill få igenom. Det är en balansgång, påpekar han.

Vad som i slutändan kommer att ske när det gäller nedskärningarna är svårt att säga. Regeringen har kommit överens om en summa som kommer behöver tas från utbildningen och ordförandena är

båda av den åsikten att de inte tror att de kommer kunna få nedskärningarna att försvinna. Även om regeringen har svårt att nå ett gemensamt beslut om hur det kommer se ut i praktiken. Koponen säger att utöver att motsätta sig nedskärningarna, måste de fokusera på att påverka var och hur nedskärningarna kommer ske.

– Det har varit stora nedskärningar i utbildningen både med förra regeringen men också med den nuvarande. Jag anser att det påverkar kvaliteten av utbildningen och det finska utbildningssystemets styrka ligger inte i att ha tusentals människor utan jämställdhet mellan utbildningarna. Och det är svårt att åstadkomma när de skärs ner hela tiden, säger Heinilä.

UTÖVER NEDSKÄRNINGARNA ÄR Studenthälsan något som kommer vara en av de viktigaste frågorna under det kommande året, speciellt för Heinilä.

– Problemet med hälsovårdsfrågan är att det finns så olika system i de olika skolorna. Självklart är vårt mål att ge alla studerande tillgång till hälsovården men vi måste också fokusera på att påverka hur det ser ut i dagsläget.

För Koponen är det här inte en lika stor fråga, men han anser ändå att de också måste vara med och bidra. Studenthälsan är också en viktig fråga i och med att vårdreformen är i gång.

– Det här är en av de frågorna där vi har ett gemensamt mål i slutändan, säger han. Även fast studievärlden just nu har ett mörkt moln över sig så är de båda väldigt positivt inställda till året 2016. Det finns mycket att jobba för och de har en ganska klar bild av vad de vill åstadkomma. Till sina medlemmar vill säga att allt kommer bli bra i slutänden och att de ska fortsätta le. Det löser sig. 

9

TEXT & BILD

NIKLAS EVERS

Också oppositionen vill skära i utbildningen Den sittande regeringen har på grund av sina beslut om tuffa nedskärningar i utbildningssektorn kritiserats hårt av både intresseorganisationer och oppositionen. Oppositionens skuggbudgetar för år 2016 avslöjar ändå att flera oppositionspartier är beredda att skära i utbildningen om än inte lika mycket som regeringen.

OPPOSITIONSPARTIERNAS ALTERNATIVA budgetar har blivit klara under hösten och har i år tagits på större allvar än tidigare av både media och regeringen. Orsaken är att oppositionen nu för första gången har tillgång till Riksdagens informationstjänst vilket betyder att budgetarna bygger på noggrannare uträkningar än tidigare och är balanserade.

Då oppositionspartierna i sina skuggbudgetar lovar mera pengar åt utbildningen ska man ändå komma ihåg att de har regeringens budget som utgångspunkt. I skuggbudgetarna kan det alltså se ut som om oppositionspartierna ge mera pengar åt utbildningen fast de i praktiken bara föreslår en aning lättare nedskärningar.

Svenska folkpartiet, SFP, har ett antal gånger under hösten kritiserat regeringen för nedskärningarna i utbildningen. Till exempel uttalade sig riksdagsledamot Anna-Maja Henriksson i Yle Nyheter och sade sig vara rädd för att regeringen gör en missbedömning då de skär i utbildningen.

I inledningen till SFP:s skuggbudget nämns utbildningen som en av de områden som regeringen gör omotiverat hårda ingrepp på.

“Med vår skuggbudget vill vi utmana regeringen och visa på att det går att föra en ansvarsfull ekonomisk politik utan omotiverat hårda ingrepp när det gäller utbildning och våra barns framtid…”

I SFP:s skuggbudget får universiteten och yrkeshögskolorna behålla sin indexjustering av den statliga finansieringen som regeringen skär bort. SFP skjuter tillbaka 35,6 miljoner euro för att bevara indexjusteringen i högskolor och universitet. Universiteten borde enligt SFP får 24,2 miljoner euro mer och yrkeshögskolorna 11,4 miljoner.

Att SFP föreslår drygt 35 miljoner euro mer till högskoleutbildningen kompenserar ändå inte regeringens planer på att universiteten och yrkeshögskolorna ska spara in 50 respektive 25 miljoner euro.

Också SFP skär alltså ner på utbildningen, bara inte lika mycket som regeringen.

Förutom att bevara indexjusteringen vill SFP också satsa en miljon euro extra på vuxenutbildningen för att olika regioner ska ha samma möjlighet till att skapa nya arbetsplatser och hitta yrkeskunnigt folk. Dessutom vill SFP lägga en halv miljon euro på Åbo Akademis och Vasa universitets gemensamma språkbadsutbildning för barnträdgårdslärare som enligt planerna inleds hösten 2016.

I DE GRÖNAS SKUGGBUDGET för 2016 är anslaget till högskolor och universitet betydligt mycket större. Partiet budgeterar 50 miljoner till universiteten

10

och 25 miljoner till yrkeshögskolorna för att “slopa nedskärningarna i statsanslagen”. Utöver de här 75 miljonerna skulle De Gröna ge 10 miljoner mer till Tekes än regeringen gör och 10 miljoner mer för att bevara finansieringen för innovativa städer (INKA).

I sin skuggbudget ersätter De Gröna nedskärningarna i utbildningen genom att dra ner på stöd som är skadliga för miljön. Istället för att skära ner på utbildningen med drygt 200 miljoner euro väljer De Gröna att spara genom att skära ner på kilometerersättning och genom att sänka avdrag för arbetsresor eftersom båda åtgärderna drar ner på privatbilismen.

”Även SFP skär ner på utbildningen, bara inte lika mycket som regeringen.”

Nedskärningen i kilometerersättningen skulle enligt De Grönas alternativ inbringa 140 miljoner euro medan sänkta avdrag för arbetsresor skulle ge 58 miljoner.

De Grönas skuggbudget innehåller många runda siffror och det är inte helt klart hur mycket partiet egentligen satsar på utbildningen. I teorin skulle De Gröna ändå kunna kompensera så gott som alla nedskärningar som regeringen gör i utbildningen, förutsagt att alla pengar de sparar in på miljöskadliga stöd riktas mot utbildningen.

Medan De Gröna och SFP är snabba med att poängtera vikten av utbildning får man gräva lite djupare Socialdemokraternas skuggbudget innan utbildningen ens nämns. I SDP:s budget är det jobben som fått gå först, men utbildningsfrågan lyfts upp mot slutet.

“I SDP:s skuggbudget skär vi inte i barnens och de ungas framtid: SDP skulle återta regeringens nedskärningar i utbildningen, som skulle äventyra kunnandet och tillväxten.”

Totalt ska SDP satsa 123,9 miljoner euro mer på utbildningen än regeringen gör. Partiet hävdar att de inte skär i utbildningen, men utgår man från regeringens nedskärningar på 210 miljoner euro i utbildningssektorn innebär också SDP:s skuggbudget nedskärningar på drygt 80 miljoner euro.

SDP föreslår i och för sig 305 miljoner euro mer till Undervisnings- och kulturministeriets anslag än regeringen gör men hela 100 miljoner, alltså en tredjedel av den summan, skulle i SDP:s vision gå till kommunerna så att de kan renovera mögelskolor, daghem och bibliotek.

DET ENDA PARTIET SOM NÄMNER studiestödet i sin skuggbudget är Vänsterförbundet som poängterar att det nuvarande stödsystemet borde hållas oförändrat.

Inför riksdagsvalet våren 2015 var Vänsterförbundet det enda partiet som förespråkade stimulanspolitik framför nedskärningar, vilket också syns i deras skuggbudget.

“Det måste satsas på kvalitativ grundforskning.

Att bibehålla högskolornas internationalitet är också centralt vilket förutsätter att utbildningen också i fortsättningen är avgiftsfri”, skriver Vänsterförbundet i sin skuggbudget.

I Vänsterns budgetalternativ får universiteten 58,6 miljoner euro mer än i regeringens budget.

Pengarna ska kompensera både sparkravet på 50 miljoner och den slopade indexjusteringen. Till yrkeshögskolorna vill Vänstern ge 25 miljoner euro mer än regeringen och dessutom ska Finlands Akademi, Tekes, VTT och ett par andra forskningsinstanser få 73 miljoner mer att dela på än de får i regeringens budget.

Sist och minst i oppositionen, åtminstone enligt opinionsundersökningarna, är Kristdemokraterna.

KD:s skuggbudget är i allmänhet inte mycket att hänga i julgranen och samma gäller partiets utbildningspolitik.

Kristdemokraterna budgeterar 40 miljoner euro till högskolorna för att göra nedskärningarna mer moderata. Här föreslår KD som enda oppositionsparti öppet att statsfinansieringen till högskolorna skärs ner, men bara inte lika mycket som regeringen föreslår.

Också för Tekes och VTT:s del vill KD mjuka upp nedskärningarna med 25 och 10 miljoner euro. 

I februari drog kårförbundetn FSF och SAMOK igång sin kampanj “utbildningslöfte” inför riksdagsvalet. Alla riksdagspartier lovade i större eller mindre utsträckning att inte skära i utbildningen. Regeringspartierna bröt sitt löfte men också oppositionens budgetförslag tyder på att utbildningen skulle ha varit illa ute även om de satt vid makten.

11

TEXT & BILD

NIKLAS EVERS Riku Alkio är grundare till företaget Seppo som siktar på utbildningsexporten.

Utbildningsföretag behöver framgång på hemmaplan för att slå internationellt Utbildningsexporten utgörs i dag i huvudsak av högskolor som utbildar utländska studerande men visionen är att allt fler privata företag inom utbildningssektorn i framtiden ska kunna exportera sina tjänster och produkter. Vid startup-företaget Seppo ser man ändå många utmaningar och problem som står i vägen, bland annat borde den inhemska marknaden bli mer flexibel om finländska företag ska klara sig internationellt.

12

SEPPO ÄR ETT AV DE PRIVATA företag som siktar på en framtid inom utbildningsexporten. Men för att slå igenom på den internationella marknaden krävs också bra referenser i hemlandet. Seppos grundare och verkställande direktör Riku Alkio tycker att det borde vara smidigare för utbildningsföretag att få in sina produkter i det finländska utbildningssystemet.

– Då man försöker sälja sin produkt utomlands får man ofta frågor om hur många i Finland som använder den. Det finns i dag många företag som måste svara att deras produkter inte alls används i Finland, säger Alkio.

För hans egna företag är det här ändå inget problem då Seppos produkt har utvecklats tillsammans med finländska lärare.

Men enligt Alkio är det få privata företag som i dag kan dra nytta av den finländska utbildningens starka varumärke. Om företagen friare kunde handla med skolorna skulle också de dra nytta av varumärket.

– Det finns statliga projektpengar som kommunerna kan investera i nya lösningar, men det är tidskrävande för kommunerna att söka dem. Projektsystemet borde bli mer flexibelt.

Alkios företag är en del av det finländska exportprogrammet Future Learning Finland, FLF, vars uppgift är att få utbildningsexporten att bli lönsam. Utbildningsexporten utgörs i dag till stor del av högskolor som utbildar utländska studerande, men tanken är att allt fler privata företag i framtiden ska kunna ge sig in på den globala utbildningsmarknaden.

Som ett nytt växande företag inom edtech-sektorn passar Seppo perfekt in i visionen om finländsk utbildningsexport. Företaget har utvecklat ett program som ska flytta undervisningen bort från skolbänken till mer intressanta platser genom att utnyttja bland annat smarttelefoner och pekdatorer.

Seppo är en plattform som lärarna kan använda för att bygga sina egna inlärningsspel i vilket ämne som helst. Läraren monitorerar sedan hur elevernas inlärning går och kan ge direkt feedback i spelet.

– Tanken är att studerandena ska kunna lära sig i en autentisk miljö utanför skolans väggar. De kan undersöka allt från segregation genom att besöka segregerade områden till biologi genom att titta på växter, säger Alkio.

Han har själv arbetat som både gymnasielärare i historia och som studiehandledare. Hela idén till företaget föddes under en resa till Rom med gymnasieelever

”Tanken är att studerandena ska kunna lära sig i en autentisk miljö utanför skolans väggar.”

år 2011. Alkio insåg att han måste pröva nya metoder om eleverna verkligen skulle lära sig någonting.

Företaget Seppo grundades året därpå, 2012, och deras program har funnits på marknaden sedan 2013.

Då den nya läroplanen för grundskolan tas i bruk hoppas Alkio att Seppo får ett större genomslag i de finländska skolorna. Men före det ska en internationell lansering av programmet utredas.

ALKIO VAR FÖRST SKEPTISK TILL exportnätverket Future Learning Finland eftersom han hade hört

att det skulle vara mer gynnsamt för stora företag att gå med. Men då medlemskapet i FLF blev avgiftsfritt gick Seppo ändå med.

I praktiken innebär medlemskapet i FLF att Seppo får presentera sin produkt för internationella delegationer som besöker Finland. Senast träffade företaget representanter från Saudiarabien, som tillsammans med de andra gulfstaterna prioriteras högt av FLF. Då Alkio förbereder sig på att lansera Seppo internationellt är det ändå Europa som står först i kön.

– Vi har kommit fram till att Holland och Norge är de bästa länderna att börja i. Just nu har vi konsulter som håller på att bygga upp ett kontaktnät i Holland som vi ska träffa i januari. Sedan blir det Norge och Skandinavien.

Men Alkio har också sneglat på Mellanöstern. Tidigare i höstas deltog han i FLF:s fem dagar långa resa till Gulfstaterna, men helt övertygad är han inte ännu.

Innan Seppo lanseras i Mellanöstern krävs troligen också en kulturanpassning. Verktyget bygger på att man kan röra sig fritt utanför skolan, vilket inte nödvändigtvis är möjligt överallt i världen.

– Startup-företag måste fundera mycket noggrant innan de lanserar sig utomlands och kanske är det lite för tidigt nu. Speciellt i gulfstaterna där konkurrensen är stenhård är det viktigt att produkten är i toppskick och att man har de rätta kontakterna på plats, säger Alkio.

Resan till Mellanöstern var givande men helt såld på FLF:s verksamhet är Alkio ändå inte. Han var den enda resedeltagaren som representerade den privata sektorn och FLF:s förarbete kunde ha varit bättre.

– Det fanns situationer då vi hade flera potentiella kunder på andar sidan bordet men då de frågade vad vi har att erbjuda kunde ingen riktigt svara.

Så vad borde då FLF göra annorlunda för att utbildningsexporten ska komma igång?

– FLF:s uppgift borde vara att leda en större helhet.

Nu är det mera som en klubb. De måste bli bättre på att paketera det de erbjuder. 

Utbildningsexport

= bygga skolsystem i gulflstaterna text

NIKLAS EVERS

Då undervisningsminister Sanni Grahn-Laasonen (Saml.) presenterade införandet av terminsavgifter tidigare i höstas beskrevs de som “det största hindret för utbildningsexporten”. Men enligt Seppo Keränen på tillväxtprogrammet Future Learning Finland handlar utbildningsexporten i första hand om att sälja finländska utbildningskoncept utomlands och där spelar terminsavgifterna ingen större roll.

PROGRAMMET FUTURE LEARNING FINLAND har redan varit verksamt flera år men främst som ett program för att finslipa den finländska utbildningens varumärke. Men nu under hösten 2015 har FLF:s uppgift förändrats och marknadsföringsprojektet har blivit ett mer renodlat tillväxtprogram med målet att sälja finländsk utbildning på den internationella marknaden.

– Tidigare har utbildningsexporten till stor del handlat om att utbilda lärare som en del av biståndet, men det är inte lönsamt. Hittills har vår

utbildningsexport gett ett “plus minus noll”- eller minusresultat men nu ska det börja ge vinst, säger Keränen.

Den mycket omtalade utbildningsexporten ska nu alltså börja ge resultat på allvar. Tanken är att på sikt lyfta utbildningsbranschen till samma nivå som finländsk cleantech och hälsovård. Men redan nu syns de första tecknen på FLF:s arbete med utbildningsexporten.

Till exempel meddelade Villmanstrands tekniska

universitet i november att de börjar utbilda studenter från Saudiarabien i kärnsäkerhet. Utbildningen ska ges till 20 personer och kör igång i Finland hösten 2016.

KERÄNEN BERÄTTAR ATT HAN SJÄLV var med och rodde i hamn affären mellan ViIlmanstrands tekniska universitet och Saudiarabien. Det är inte fråga om några stora pengar men om man ska tro Keränen är riktningen rätt. Det är de rika gulfstaterna vid Persiska

13

viken som den finländska utbildningsexporten ska fokusera på.

– I Saudiarabien har de behov att bygga om hela skolsystemet. Vi kan både erbjuda den kunskap och alla instrument som krävs. Vi har en möjlighet att erbjuda paket med bra kvalitet, säger Keränen.

Tanken är att FLF ska kunna erbjuda helt färdiga utbildningspaket till andra länder. Därför hittar man allt från högskolor och universitet till möbeltillverkare och app-utvecklare bland FLF:s medlemmar. I ett drömscenario kan utbildningsexporten innebära att finländska företag utbildar lärare, säljer instrument (allt från programvara till läromedel) och till och med bygger nya skolhus utomlands.

– Vårt akademiska och pedagogiska kunnande är basen men nu försöker vi också få med mindre företag inom utbildningssektorn.

Enligt Future Learning Finlands vision är det alltså gulfstaterna som ska fungera som kassako för utbildningsexporten, åtminstone till en början. Inom ett år ska affärerna inte längre ligga på bara några hundratals tusen euro, utan FLF tänker sig att utbildningsexporten inom en överskådlig framtid kan börja ge affärer i 100-miljoners klassen.

Keränen medger ändå att det krävs hårt arbete om det ska lyckas. Konkurrensen är hård.

– Där finns nog britter och amerikaner som är starkt med. Då jag bodde i Saudiarabien gick mina pojkar i en brittisk-amerikansk skola.

Keränen menar att Finland ändå kan klara sig på den internationella marknaden. Argumenten för varför araberna ska bygga finländska skolor istället för amerikanska är bekanta.

– När vi var i Förenade Arabemiraten fanns där 27 utländska skolor men oron över att kvaliteten var ojämn var stor. Det kan vi i Finland garantera, bra kvalitet.

Den finländska utbildningsexporten har enligt Keränen alltså sin största potential i länder som bygger ut skolsystemet. De största pengarna finns i att föra finsk utbildning till världen, inte i att hämta studerande till Finland. Keränen bjuder på en annan syn än undervisningsminister Grahn-Laasonen som menar att terminsavgifterna hittills utgjort det största hindret för utbildningsexporten.

– Enligt mig utgör terminsavgifterna också i fortsättningen en mycket liten del av det resultat som utbildningsexporten ger. Jag ser inte att det (terminsavgifterna) påverkar mycket, säger Keränen. 

Vad är Future Learning Finland?

• Future Learning Finland finansieras av Arbets- och näringsministeriet.

• Administrationen sköts av Finpro, en organisation som jobbar med att boosta exporten, turismen och investeringar i Finland.

Turismmaskineriet Visit Finland är till exempel också en del av Finpro.

• I programmet ingår yrkeshögskolor, universitet, yrkesskolor och privata företag.

• Totalt har Future Learning Finland 43 medlemsorganisationer.

14

text

NIKLAS EVERS

Terminsavgifterna är inte nödvändiga Att främja utbildningsexporten har länge varit ett av regeringens huvudargument för att införa terminsavgifter för internationella studerande som inte är medborgare i EU- eller EES-länder. Men vattentätt är det inte.

DEN 22 OKTOBER då undervisningsminsiter Sanni Grahn-Laasonen (Saml.) och utrikeshandelsminister Lenita Toivakka (Saml.) presenterade tidsplanen för avgifterna hette det att “hindren för utbildningsexport ska undanröjas”. I ett blogginlägg skriver Grah-Laasonen samma dag att just terminsavgifterna är det största hindret för utbildningsexporten.

Men då Studentbladet intervjuar Seppo Keränen, chef för programmet Future Learning Finland FLF som ska dra igång utbildningsexporten, målar han upp en annan bild.

“Enligt mig utgör terminsavgifterna också i fortsättningen en mycket liten del av det resultat som utbildningsexporten ger. Jag ser inte att det (terminsavgifterna) påverkar mycket”, säger Keränen.

”Kan det vara så att en avgiftsfri utbildning inte är det största hindret utan den största förutsättningen för att exportera finländsk utbildning?”

Enligt Future Learning Finlands vision är det de privata företagen som potentiellt kan få utbildningsexporten att dra. Och deras hinder är helt andra än terminsavgifterna.

Enligt Riku Alkio, startup-företagare inom utbildningsbranschen, är en styv hemmamarknad och hård konkurrens utomlands de största utmaningarna.

För de privata företag som ska få utbildningsexporten att börja dra är den finländska utbildningens varumärke livsviktigt, berättar Alkio. Att kunna marknadsföra sig själv som en del av den finländska utbildningen ger stora fördelar i den hårda globala konkurrensen.

För att klargöra vad det här fantastiska utbildningsbrändet egentligen representerar gör vi som vi brukar, vi googlar. Sökningen “education in finland” för oss till en engelskspråkig artikel på Wikipedia. Så här lyder första meningen: “Education in Finland is an education system with no tuition fees and with fully subsidised meals served to full-time students.”

Artikeln definierar den finländska utbildningen som avgiftsfri med gratis mat, men enligt Wikipedia finns det brister i artikeln så vi prövar nästa sökträff som för oss till Undervisnings- och kulturministeriets engelskspråkiga sidor. Så här inleds deras sammanfattning: “One of the basic principles of Finnish education is that all people must have equal access to high-quality education and training.”

Både statliga tjänstemän och nördarna på Wikipedia verkar alltså i första hand förknippa finländsk utbildning med avgiftsfrihet.

Man kan fråga sig vad som händer med det här varumärket efter 2017 då terminsavgifterna införs. Då avgifterna införs kan vi inte längre luta oss mot jämlikhet och avgiftsfrihet utan endast kvalitet. Visst har den finländska utbildningen hög kvalitet men är det tillräckligt för att slå USA och Storbritannien (med referenser som Harvard, Oxford, Cambridge, Stanford) på en internationell marknad?

Kan det vara så att en avgiftsfri utbildning inte är det största hindret utan den största förutsättningen för att exportera finländsk utbildning? 

Landets mest splittrade kår leds från tåget

TEXT & BILD

NIKLAS EVERS

Studerandekåren Noviums medlemmar finns på fem olika campus i fyra städer, hundratals kilometer ifrån varandra. Studentbladet hoppade på tåget med avgående ordförande Andreas Hindrén för att få en känsla av hur det är att vara styrelseordförande för landets mest geografiskt splittrade studerandekår.

ATT HÅLLA IHOP EN STUDERANDEKÅR är ingen lätt uppgift, speciellt då kåren ligger utspridd längs med så gott som hela den finlandssvenska kusten.

Med campus i Ekenäs, Åbo, Vasa och Jakobstad har Noviums ordförande en tuff uppgift som bland annat innebär i många långa tåg- och bussresor under ordförandeåret.

För Noviums tidigare ordförande Andres Hindrén, som dessutom sitter på en rad andra förtroendeuppdrag, har det gångna årets styrelsearbete bland annat krävt flera rundor till Österbotten, en handfull möten varje vecka, svårigheter att hålla isär förtroendeuppdrag och fritid samt otaliga timmar i tåg och buss.

– När man åker längre vägar kan man ju jobba på tåget men å andra sidan vet man aldrig hur bra nätuppkopplingen är och ibland blir det inte till någonting. Det var nog till stor hjälp att skaffa Spotify premium med alla de här resorna, för på så sätt kunde jag lyssna på musik utan att vara beroende av Internet.

VI TRÄFFAR HINDRÉN DÅ Svenska Studerandes Intresseförening SSI håller höstmöte i Otnäs i slutet av november. Han studerar själv vid Novias campus i Ekenäs dit han ska återvända då mötet är avklarat.

För dagens korta höstmöte har han redan suttit i tåg och buss närmare två timmar. Innan han är hemma igen är det lika mycket kvar.

För att inte behöva åka skytteltrafik mellan Novias campus onödigt många gånger berättar Hindrén att styrelsen ordnat turnéer där de besökt alla campus under samma resa. En del längre avstickare blir det

ändå och tuffast är så klart resorna till Österbotten.

– Då brukar jag sikta på att övernatta. Annars blir det inte till någonting. En gång har jag åkt av och an under en och samma dag. Då blev jag tvungen att starta 4.30 på morgonen från Ekenäs för att sitta på ett möte i Vasa en timme.

Mandatperioden som styrelseordförande börjar lida mot sitt slut och de sista långa resorna till Noviums campus är avklarade. Men också kortare resor, som den 100 kilometer långa färden mellan Ekenäs och Helsingfors, tar upp en stor del av Hindréns tid.

DÅ SSI AVSLUTAR SITT HÖSTMÖTE I OTNÄS

vid 17-tiden den 25 november får Hindrén bråttom.

Vill han vara hemma i Ekenäs före halv elva på kvällen måste han hinna med tåget som går klockan 18.

Vi hinner med en försenad buss från Otnäs och måste nästan springa genom Helsingfors centrum för att inte missa tåget.

– För ett sådant här möte som räcker bara två timmar går det åt en hel arbetsdag. Vi startade 12-tiden från Ekenäs och är hemma runt 20, säger Hindrén.

Det är inte bara uppdraget som styrelseordförande för Novium som äter Hindréns tid. Han svingar också ordförandeklubban i Ekenäs sjöräddare, sitter med i styrelsen för yrkeshögskolan vid Åbo Akademi och i Finlands Sjöräddningssällskaps fullmäktige. Alla uppgifter kräver både tid, engagemang och så klart också tågresor till olika delar av landet. Hindrén berättar att han i början av året blev tvungen att sitta med på tre kryssningar under en månads tid i förtroendeuppdragens tecken.

– Kalendern är a och o! Folk frågar mig ofta hur jag får allting att gå ihop och en hemlighet är att planera noggrant och boka in lediga dagar. Sedan om regeringen bestämmer sig för att stänga ner eller skära i någonting kanske man får skjuta upp ledigheten några dagar.

Han vågar ändå påstå att han hinner studera vid sidan om. Trots att det blir mycket resor berättar Hindrén att det stundvis också kan gå flera veckor utan att han reser alls.

– Otroligt nog har jag lyckats helt bra med att studera på sidan om allt det här. I min föregångares testamente stod det att jag är 100 procent styrelseordförande och 100 procent studerande.

HELT SMÄRTFRITT ÄR DET ÄNDÅ INTE att ha kalendern fullspäckad med möten, resor, tenter och utbildningstillfällen. Att vara borta hemifrån flera dagar i veckan kan bli tungt också för närstående.

– Visst är det lite tufft ibland. Jag har ju en fästmö där hemma som fått vänja sig vid att jag ibland varit borta en halv vecka och hemma en halv vecka.

Novium fick den 24 november en ny styrelse.

Den nya ordföranden Clara Hindersson från Novias campus i Vasa är den enda som suttit med i tidigare.

Det är alltså en ganska oerfaren skara studentpolitiker som tar sig an rodret för landets mest geografiskt splittrade studerandekår.

Hindrén har lovat att ställa upp och vid behov hjälpa den nya styrelsen i början av deras mandatperiod. Han tror inte att det blir svårt att hitta plats i kalendern för att coacha de nya Novium-ledarna. 

15

Allt fler lyfter studielån Statistik från Finlands Bank visar att det betalats ut mer studielån än tidigare och att räntorna på lånen är rekordlåga. I januari till maj detta år lyftes hela 184 miljoner euro i studielån.

DET ÄR VANLIGARE ÄN TIDIGARE att lyfta studielån. Detta i kombination att räntan låg på 0,94 procent i maj 2015 kan också ha bidragit till den ökade efterfrågan.

Under hösten 2014 inledde 33500 högskolestuderanden sina studier och av dem lyfte 25 procent studielån till skillnad från 2013 när 19 procent lyfte studielån enligt FPA. Det betyder alltså att de som lyfter studiestöd hela tiden blir flera. Av de studerande vi intervjuade har två av tre lyft studielån, vilket helt tydligt följer trenden.

Men hur gör studerande i praktiken? Går det att leva på studiestöd och studielån? Eller är det ett måste att jobba vid sidan om studierna? Studentbladet har träffat tre studerande som alla gör på olika sätt under sina studier.

IDA REBERS STUDERAR FINSKA, pedagogik och religionsvetenskap vid Åbo Akademi i Åbo.

Vid sidan av studierna så jobbar hon som vaktmästare vid Åbo Svenska Teater, vilket hon anser är ett idealt jobb för en studerande. Arbetsturerna är inte speciellt långa och det är nästan alltid kvällsturer.

Utöver det jobbar hon också vid ett café på lördagar.

– Jag tycker det varit lätt att balansera både studier och jobb eftersom arbetsmängden aldrig blivit för stor, säger Rebers.

Rebers kombinerar alltså både studiestöd och jobb. Hon tycker att det fungerar väldigt bra att göra båda och. Hennes jobb har aldrig stått i vägen för studierna och hon tycker att det är bra att samla på sig arbetserfarenhet under studietiden.

Studielån är också något som Rebers utnyttjat. För tillfället lyfter hon studielån för att kunna spara pengar och en sommar då sommarjobbet gav en låg lön utnyttjade hon också lånet.

För många studerande innebär jobb en balansgång mellan studiestödet och lönen. Men för Rebers har det här inte varit ett problem.

– Jag slipper den jobbiga ångesten kring pengar och kan aktivt bostadsspara.

För Rebers del är fördelen med studielån mer pengar och arbetserfarenhet. Och möjligheten till spontanshopping, vilket hon tillägger att också kan bli en ovana.

NIKLAS WILLSTEDT LEVER TILL SKILLNAD

från Rebers endast på studiestöd och studielån. Han studerar till kulturproducent vid Yrkeshögskolan Arcada och bor i Helsingfors. Fast för tillfället är

16

han i Berlin där han avlägger sina utbytesstudier under en termin vid Fachhochschule Potsdam. Hur han klarar sig på endast studiestöd och lån är något som han själv funderat på med jämna mellanrum.

– Jag är ganska dålig på att planera min ekonomi och så vidare så jag vet inte själv egentligen hur jag lyckas med det. Man måste försöka vara sparsam.

Se till att laga storkok då man lagar mat. Och att försöka hålla de övriga kostnaderna, förutom räkningarna då, låga.

Willstedt ser det som en utmaning att få allt att gå ihop, men hittills har det för det mesta fungerat bra att leva sparsamt. Men han ser ändå den sparsamma livsstilen som en tillfällig lösning. Själv vet han inte riktigt hur hållbart det är studera heltid och ha ett deltidsjobb på sidan om. Willstedt tror att det säkert fungerar för en del, men han förstår inte hur folk orkar med det. Han frågar sig hur man har tid att planera sitt liv på det sättet, när man också måste gå på föreläsningar och göra skolarbete utanför skolan.

Enligt Willstedt är fördelarna med att inte jobba vid sidan om studierna att man då får en viss fritid och till exempel har tid med hobbyn. All tid är inte så exakt planerad utan det finns möjlighet till viss spontanitet. Men sedan måste man också hela tiden vara på sin vakt och ha koll på hur mycket pengar som försvinner varje månad så att det går runt.

MAX LAITINEN STUDERAR OCKSÅ kulturpro-

ducentskap på Arcada i Helsingfors, men har en helt annan livssituation än Willstedt. Han studerar också heltid, men utöver det jobbar han på Stockmann i snitt 16 timmar per vecka och lyfter varken lån eller studiestöd. Laitinen började jobba där redan före han började studera, så han gick då ner från heltid till timavtal för att satsa på studierna.

Han skulle inte ens kunna tänka sig att bara leva på studiestöd och lån för det är så pass lite pengar i månaden. På det här sättet kan han tjäna mer än vad som är tillåtet om man skulle lyfta studiestöd, men det kan också till en viss del ske på bekostnad av studieframgången. Det finns alltid en risk att man fastnar i jobbträsket och hellre tjänar pengar än sitter i skolbänken. Men nu då hans jobb inte har så mycket att göra med hans studier så tycker han det fungerar. I och med att jobbet har funnits där längre har det ibland varit svårt att se att det är studierna som ska gå först och inte jobbet.

För Laitinen har det som tur inte varit svårt att vara flexibel och få jobbet och skolan att passa ihop.

Ida Rebers bor i Åbo där hon studerar på Åbo Akademi. Hon lyfter både studiestöd och studielån.

Dessutom jobbar hon både på Åbo Svenska Teater och på ett café.

Niklas Willstedt studerar till kulturproducent i Helsingfors och lever enbart på studiestöd och studielån.

Både arbetsgivarna och lärarna i skolan är förestående när det gäller tidtabeller och det har gått bra att få jobb och skola att passa ihop.

Att ha möjligheten att jobba och tjäna så mycket som han vill ser han som ett stort plus. Det vill säga så mycket som det då går utan att skolgången börjar lida.

En av anledningarna till att Laitinen har kunnat kombinera jobb och skola smärtfritt är hans flexibla utbildning. Det är sällan långa dagar och oftast har han hunnit hem via innan jobbet utan att behöva stressa. Så han skulle aldrig byta ut det han har nu. Dessutom kan han säga att han inte levt på statens pengar.

– Jag har tagit mig igenom mina studier på egen hand och inte använt någon annans skattepengar, skrattar han. 

Max Laitinen bor och studerar i Helsingfors. Han jobbar 16 timmar i veckan på Stockmann och lyfter inga stöd eller lån över huvudtaget.

TEXT & BILD

JENNA VIERINEN

17

Höjningen av studiestödet stoppas TEXT & BILD

NIKLAS EVERS

Så här har studiestödet förändrats • 2011 Den så kallade tvåstegsmodellen införs och studiestödsmånaderna delas upp mellan lägre- och högre högskoleexamen. För kandidatexamen fick man 37 stödmånader och för magisterexamen 28. Målet med reformen var att uppmuntra till heltidsstudier.

• 2014 Det totala antalet stödmånader minskas från 55 till 50. Under kandidatexamen får man numera klara sig på 32 stödmånader och för magisterexamen beviljas 23 stödmånader.

• Också prestationskravet för studiestöd höjs till minst 20 studiepoäng per år oberoende av hur många månader stödet lyfts.

I praktiken innebär det att det inte längre är möjligt att studera och lyfta stöd bara ett fåtal månader per år.

I linje med regeringsprogrammet kommer det indexbundna studiestödet att slopas nästa år. Inför valet 2011 kämpade studenterna hårt för att indexbinda stödet så att det bättre skulle motsvara prisnivån i samhället.

DÅ REGERINGEN GASAR VIDARE MED den tredje studiestödsreformen under 2010-talet är det indexjusteringen som står i skottlinjen. Indexjusteringen betyder att studiestödet höjs en aning inför varje läsår för att motsvara prishöjningen i samhället men nu ska alltså den här höjningen avskaffas.

Planen på att indexbinda studiestödet landade i Jyrki Katainens (Saml.) regeringsprogram efter studerande kampanjerat intensivt inför riksdagsvalet 2011.

Höjningen blev ändå kortvarig eftersom den nuvarande regeringen beslutat att riva upp reformen.

Studiestödet höjdes i praktiken bara två gånger, år 2014 med cirka 1,3 procent och 2015 då det höjdes med ungefär 0,4 procent.

Från och med nästa läsår, som drar igång hösten 2016, kommer studiestödet inte längre att justeras för att motsvara prisökningen i samhället. Att slopa det indexbundna studiestödet är en del av regeringens sparåtgärder och väntas spara in 23 miljoner euro fram till år 2019.

MEN DÅ REGERINGEN REFORMERAR studiestödet för tredje gången sedan 2010-talet är det inte bara nedskärningar på kommande. För andra stadiets studerande som är under 18 och inte längre bor hemma hos föräldrarna blir det lättare att få studiestöd och

18

samma gäller de som studerar utomlands.

För utlandsstuderande betyder reformen i praktiken att bosättningskravet på två år för at lyfta stöd slopas. Det är ändå bara ett fåtal personer som påverkas. Enligt Undervisnings- och kulturministeriets uppgifter fick endast 120 studiestödsansökningar avslag år 2013 på grund av bosättningskravet.

För andra stadiets studerande som lyfter stöd och inte längre bor hemma kommer regeln om föräldrarnas inkomster att mjukas upp en aning. Föräldrarnas inkomster påverkar fortfarande studiestödet för studerande på andra stadiet, men den här inkomstgränsen ska nu höjas med 13 procent.

Det här kommer enligt regeringens beräkningar att kosta 10,3 miljoner. Ungefär 15 000 under 18-åriga studerande som inte bor hos föräldrarna lyfter i dag studiestöd och regeringen uppskattar att de kommer att öka med 1000 personer som flyttar hemifrån tack vara högre studiestöd.

Syftet är att främja jämlikheten mellan studerande på olika stadier och att studerande ska ha mera pengar att röra sig med. Förändringen ingick redan i Katainens regeringsprogram där det slogs fast att inkomstgränsen skulle höjas gradvis. Gränsen höjdes redan 2014 men höjs nu alltså ytterligare från och med augusti 2017. 

• Dessutom indexbinds och höjs studiestödet enligt regeringsprogrammet från 2011.

• Samtidigt planeras en ny reform till 2016 som skulle innebära att stöden inskränks så att det endast beviljas för en examen. För tillfället är det möjligt att använda överblivna stödmånader om man väljer att byta bana efter sin första examen.

• 2015 Den planerade inskränkningen röstas överraskande ner under riksdagens sista vecka.

Den nya regeringen meddelar om nya reformer av studiestödet.

• 2016 Indexjusteringen av studiestödet slopas efter att ha varit i kraft i bara två år.

• 2017 Det blir lättare för cirka 100 stycken utlandsstuderande att lyfta studiestöd och för studerande under 18 år har kommer föräldrarnas inkomster inte längre att påverka storleken på studiestödet lika mycket då den gemensamma inkomstgränsen höjs med 13 procent.

text

LINA BONDE

Kära arbetsliv och studiestöd

Studies v i l s t töd Arbe Ni vill så olika saker. Studiestödet du vill att jag på snabbast möjligast tid blir klar med mina studier så att ditt ansvar för mig är över. Arbetslivet å andra sidan, du vill ha erfarenhet.

ERFARENHET HAR INTE SÅ MÅNGA människor om man direkt efter studenten påbörjar kandidatstudier och tre år senare står där med ett skumpaglas i handen och ler lite skakigt med tanken på dig, kära arbetsliv. Arbetslivet du dömer rätt hårt. Studiestödet, du är inte mycket bättre. Vårt förhållande har varit både smärtsamt och outhärdligt. Ni kräver mycket av mig. Ni vill ha kreativitet, motivation, dedikation, nytänkande, ansvarstagande, språkkunskaper och så vidare och så vidare. Dessutom gynnar du, kära arbetsliv, fortfarande det andra könet, därför kommer vi alltid att stå lite på kant.

Trots era krav har jag villkorslöst påbörjat förhållanden med er båda två. Jag har studerat folkrätt, sociologi och genus. Tack vare min österbottniska arbetsmoral har jag hunnit jobba på ålderdomshem, i barer, i K-market, som skribent och med flyktingar.

Det var lite väl mycket för dig, kära studiestöd, men vi har hittills lyckats hitta tillbaka till varandra. Men efter en paus på två år, är jag lite osäker på hur du förhåller dig till mig, när jag än en gång vill ha ett aktivare förhållande med dig.

Du har låtit andra stifta nya regler. Du är inte längre lika flexibel. Sexet är sämre. Kanske är du avundsjuk på den tid jag dedikerat till arbetslivet den senaste tiden. Men jag måste göra dig besviken.

Jag har gjort praktiker och lärt mig tyska. Emellanåt

har jag jobbat på caféer, någonting som arbetslivet inte desto mera uppskattar. För arbetslivet vill ha rena kvalifikationer. Få personer som läser en CV

”Arbetslivet hinner vi ligga med, vare sig vi vill det eller inte, i årtionden.

Men du kära studiestöd, vår tid tillsammans är knapp.”

uppskattar perfektionen hos en krämig cappucino i ett bortglömt café i Berlin. Speciellt om det var svartarbete. Ja, jag har provat på allt kära arbetsliv. Även dina mörkare sidor. Arbetslivet, du dömer hårt.

Och du erbjuder ingen självklar säkerhet längre. Du ersätter folk med maskiner. Arbetslivet du och jag kommer inte överens.

Studiestödet, din roll blir mindre och mindre. Du måste ta dig samman. Om jag ska kunna handskas med arbetslivet så behöver jag dig ytterligare i ett par år. Jag behöver dig för att få tillgång till bildning. Den bildning som är skrämmande nära att köras över av strukturella förändringar i hur långa förhållanden du ingår, kära studiestöd. Det är viktigt att du vet att vi är många som kämpar för dig, men i takt med att allt mer energi går åt till att räkna studiepoäng faller sexet i skym undan. Alla dagar spenderas i bibliotek för att tillgodose dina behov.

Vårt förhållande är skört, trots det vill vi ha mera.

Arbetslivet hinner vi ligga med, vare sig vi vill det eller inte, i årtionden. Men du kära studiestöd, vår tid tillsammans är knapp.

Kära arbetsliv, jag hoppas du inser vikten av bildning innan det är för sent. Ditt krav på erfarenhet är till viss del legitimt, men då måste du också låta erfarenheten utvecklas. Vi föds tyvärr inte med den.

Du borde finansiera mera praktikplatser, både för yrkesutbildade, men framför allt för akademiker.

Understöda det som du efterfrågar. Kära arbetsliv och studiestöd, ni kunde arbeta lite mera tillsammans. 

19

Studentbladets årskrönika – Svikna löften och proteströrelser –

Terminsavgifter för internationella studerande läggs på is Regeringen Stubb överraskar och lägger planerna på terminsavgifter för internationella studerande på is.

Carl Haglund under föregående regerings budgetförhandlingar i mars 2014. I bakgrunden skymtas studenter demonstrera mot terminsavgifterna.

Bild: Julius von Wright

Riksdagen räddar studiestödet.

En fredagseftermiddag i mars hänger studiestödet löst. Riksdagen väntas under sin sista arbetsvecka godkänna ett lagförslag som innebär att studiestöd bara beviljas för en högskoleexamen från och med 2016.

Tusentals studenter samlas på medborgartorget utanför riksdagshuset för att visa sitt missnöje med förslaget men demonstrationen övergår snabbt i firande då FNB går ut med nyheten om att Svenska Folkpartiet kommer att rösta mot regeringens förslag. Strax därefter följer Samlingspartiet SFP och röstar också de emot sin egen regerings förslag.

– Det lönade sig att komma hit idag!

Beslutet visar att vårt arbete gett resultat.

Som tur segrade förnuftet, säger Jens Back, styrelseordförande för Åbo Akademis studentkår, då nyheten nått studenterna på medborgarplatsen.

Den tredje studiestödsreformen under 2010-talet har slopats för tillfället och på Twitter bråkar politikerna om vem som först gick emot sin egen regerings förslag.

3.12.2014

FSF:s och SAMOK:s ordförande Jari Järvenpää och Joonas Peltonen utanför Smolna-salen där regeringsförhandlingarna inleds mellan Centern, Samlingspartiet och Sannfinländarna måndagen den 11 maj.

– Jag tror nog att de kan hålla vad de lovat. De senaste åren har det kapats så mycket i utbildningen som det bara går, säger SAMOK:s styrelseordförande Joonas Peltonen till Studentbladet den 11 maj.

Terminsavgifterna är det största orosmolnet över förhandlingarna när det kommer till utbildningsfrågor eftersom alla tre partier har ställt sig positiva till avgifterna tidigare

13.3.2015

25.2.2015

Protest på medborgartorget i Helsingfors mot regeringsprogrammet som går hårt åt utbildningen trots att alla regeringspartier lovat att inte skära i utbildningen. Stämningen är påtagligt dystrare än under demonstrationen mot nedskärningar i studiestödet i mars. Bild: Niklas Evers

11.5.2015

19.4.2015

15.6.2015

27.5.2015

Chockbeskedet kommer: den nya regeringen bryter sina utbildningslöften

Valrörelsen kör igång – ingen vill skära i utbildningen Kårförbunden FSF och SAMOK inleder sin kampanj #utbildningslöfte inför riksdagsvalet. I alla stora studiestäder bjuds kandidater in till diskussioner ute i februarikylan. Under kampanjen uppmanas kandidaterna till att avlägga fyra utbildningslöften.

De lovar att inte skära i utbildningen, att inte försvaga studiestödet, att inte införa terminsavgifter och att alla studerande ska få tillgång till Studenthälsan.

Kampanjen börjar bra med stor uppmärksamhet i media och ett tydligt budskap från politikerna: utbildningen ska inte drabbas av nedskärningar efter valet. Ända fram till riksdagsvalet ansluter sig allt flera kandidater till kampanjen. Då året närmar sig sitt slut nio månader senare är löftet om lika studentsjukvård för alla det enda löfte som inte ännu brutits.

20

Konservativ seger i riksdagsvalet Centern, Sannfinländarna och Samlingspartiet är landets största partier. I media spekuleras det om hur den kommande regeringen ska se ut.

Student- och studerandekårernas förbund FSF och SAMOK erbjuder sin hjälp åt regeringsbildare Juha Sipilä i studiefrågor under de kommande regeringsförhandlingarna.

En varm och solig dag i slutet av maj, just när man som studerande börjar lägga läsåret bakom sig presenterar den nya regeringen sitt program. Tvärt emot de löften som regeringspartierna höll fast vid bara några veckor tidigare tar nu utbildningen en av de största smällarna i statsminister Juha Sipiläs ( C ) nedskärningslista.

Det heter att över 600 miljoner euro måste sparas fram till år 2020. Bland annat krymper studiestödet och indexjusteringen slopas, terminsavgifter införs för internationella studerande, antalet magisterexamen ska minskas och sist men verkligen inte minst kapar regeringen statsfinansieringen till högskolorna och universiteten. Effekterna av det nya regeringsprogrammet syns redan i början av höstterminen då flera universitet samarbetsförhandlar och tusentals anställda riskerar att få sparken.

Regeringens motiveringar och skrivelser kring nedskärningarna i utbildningen väcker stark kritik från den akademiska världen. I programmet heter det att varken utbildningen eller forskningen ska drabbas av nedskärningarna Istället är det administrationen som ska bantas ner med bland annat sammanslagningar, men få köper regeringens argument.

Dessutom föreslår regeringen att en tredje termin införs vilket inom högskolorna snarast ses som en direkt attack mot deras lagstadgade suveränitet.

År 2015 började optimistiskt. Förra regeringen lade beslutet om terminsavgifter på is, riksdagen backade från att försvaga studiestödet och inför riksdagsvalet lovade alla riksdagspartier att inte röra utbildningen efter valet. Men andra hälften av 2015 blev en katastrof. Regeringen gick rakt emot sina löften och lät utbildningen ta en av de största smällarna i nedskärningspolitiken. Resultatet syns i dag då demonstrationer igen har blivit vardagsmat bland studenter, den akademiska världen riktar allt hårdare kritik mot regeringen och tusentals högskoleanställda väntar på avsked.

Flera högskolor börjar samarbetsförhandla Flera högskolor börjar samarbetsförhandla. Först ut är Helsingfors universitet som meddelar att regeringens sparåtgärder tvingar universitetet att spara 86 miljoner euro, något som inte är möjligt utan att ge sparken åt en betydande del av personalen. I värsta fall får 1200 av universitetets anställda gå fram till år 2020. Senare under hösten meddelar Aaltouniversitetet att 350 personer kan få gå. Åbo Akademi som i början av terminen antas behöva spara 3 miljoner vrider efter hand upp sparkravet till 7,7 miljoner euro för 2016, samarbetsförhandlingarna hänger i luften.

Undervisningsminster Sanni GrahnLaasonen (Saml.) skriver ett öppet brev till universiteten och yrkeshögskolorna i slutet av oktober där hon bland annat menar att högskolornas största problem inte är resursbrist utan ineffektivitet och uppmanar att högskolorna tar itu med reformeringen på allvar. Brevet möts av stark kritik från högskolorna och universiteten.

18.9.2015

16.9.2015

Porthania ockuperas – ny studentrörelse föds Fredagen den 18 september ordnas årets största protest mot regeringens nedskärningar.

Flera branscher strejkar och på järnvägstorget i Helsingfors samlas tusentals människor i en protestaktion. Efter manifestationen drar studenter och universitetspersonal vidare till Porthania vid Helsingfos universitet och ockuperar byggnaden.

Ockupationen pågår i en dryg vecka, fram till lördagen den 26 september, och kan kalla sig den längsta studentockupationen i Finlands historia. Under veckan ockuperas också HU:s campus i Gumtäkt. Ur ockupationen föds en ny rörelse bland studenter och personal, främst vid Helsingfors universitet, under namnet Koulutuslakko, på svenska Utbildningsstrejk.

Rörelsens mål är att pressa regeringen att dra tillbaka nedskärningarna i utbildningen.

Koulutuslakko är också kritiska till regeringens idé om att “maximera utbildningens nytta i samhället”, d.v.s. att satsa mer på kommersialisering av forskningen. Ett plakat med texten “Tunkekaa innovaatiot perseeseen”, på svenska ungefär “Tryck upp innovationerna i röven”, syns ofta i media och blir ett slags inofficiellt slagord för rörelsen.

Under hösten blir Koulutslakko en mer framträdande, men ganska råddig aktör, som ordnar flera demonstrationer mot både HU:s ledning och regeringens sparåtgärder.

Novembermanifestet undertecknas 80 nyckelpersoner inom den akademiska världen skriver under det så kallade Novembermanisfestet som vädjar till riksdagen och regeringen att dra tillbaka nedskärningarna mot universiteten. Bland namnen som stöder manifestet finns HU:s kansler Thomas Wilhelmsson, HU:s rektor Jukka Kola, Åbo Akademis förra rektor Jorma Mattinen och MIT-professorn Bengt Holmström. Manifestet är också en historisk referens till tsar Nikolaj II:s Novembermanifest från 1905 som återkallade februarimanifestet från 1899 och därmed avslutade förrsykningsperioden i Finland.

27.10.2015

22.10.2015

Åbo Akademi meddelar att de inleder samarbetsförhandlingar den 11 december. ÅA:s mål att spara 7,7 miljoner euro fram till 2018 kan i värsta fall betyda att 154 personer får sparken.

Ungefär hälften av de som riskerar att förlora sina jobb hör till den undervisande och forskande personalen.

17.11.2015

12.11.2015

3.12.2015

1.12.2015

Obligatoriska terminsavgifter Terminsavgifter för studerande som inte kommer från EU blir obligatoriska hösten 2017 men regeringen meddelar att de kan införas redan efter årsskiftet. Kostnaden för att studera i Finland blir minst 1500 euro per år men i verkligheten väntas priset på internationella program bli mångdubbelt högre.

Bilal Ahmad från Pakistan började studera vid Aalto-universitetet 2013 då Aalto provkörde terminsavgifterna.

Försöket totalfloppade och bara en handfull internationella studerande skrev in sig vid universitetet och försöket slopades följande år. Ahmad anser att regeringen gör ett fatalt misstag genom att införa obligatoriska avgifter.

I ett gemensamt ställningstagande kräver 350 anställda vid universiteten en omfattande politisk strejk i protest mot regeringens nedskärningar.

Personalen skriver att nedskärningarna bryter mot vallöften och att en strejk är enda sättet att rädda framtidens forskning och utbildning.

Personal vid både Hanken, Åbo Akademi, Helsingfors universitet och Aalto-universitetet finns med på listan.

Utbildningsstrejk slår till igen och ockuperar stora salen i Helsingfors universitets huvudbyggnad. Också utbildningsstrejk i Åbo demonstrerar samma dag och ockuperar en av Åbo universitets byggnader. Dagen därpå ordnas stormöten vid de ockuperade byggnaderna, målet är att komma fram till flera konkreta stridsåtgärder i kampen mot nedskärningarna i utbildningen.

21

TEXT & BILD

NIKLAS EVERS

Vad händer med Studentbladet, Rasmus Tunis? År 2015 blev ett stormigt år för Studentbladet och utgivaren SSI. Svenska Handelshögskolans Studentkår SHS meddelade att de träder ur samarbetet vilket betyder att Studentbladets upplaga sjunker rejält, ansökningstiden för nya redaktörer förlängdes två gånger på grund av få intresserade och vid sidan av allt det här började SSI utreda hur en framtida digitalisering av Studentbladet kunde se ut. ÄR DETTA SLUTET FÖR NORDENS ÄLDSTA,

drygt hundra år gamla studenttidning? Vi ställde sex snabba frågor om framtiden till SSI:s ordförande 2016 Rasmus Tunis från Aalto-universitetet.

Grattis till ordförandeskapet, vad fick dig att ställa upp?

– Mina två år i SSI:s styrelse har gett mig mersmak. Jag känner också att jag ännu har någonting att ge föreningen, åtminstone en gnutta kontinuitet.

Vad är SSI? – SSI är en samarbetsorganisation för svenskoch tvåspråkiga studerandekorporationer i Finland, vars viktigaste uppgift är att ge ut Studentbladet.

Hur ser 2016 ut för föreningen?

– SSI:s styrelse kommer under våren att fokusera på arrangemangen kring en utomstående utredning av en eventuell övergång till digital

22

distribution av Studentbladet. Efter utredningen kommer medlemskorporationerna ta ställning till hur Studentbladet ska nå sina läsare i framtiden.

Parallellt med detta fortsätter föreningen med sin ordinarie verksamhet.

Vad händer med Studentbladet nästa år?

– Vi kommer som sagt att utreda en eventuell digital distribution, vars implementering tidigast kommer att ske under hösten 2016. Under våren utkommer Studentbladet som vanligt. År 2013 gick ÅAS ur SSI och nu har också SHS meddelat att de inte längre vill ha Studentbladet efter sommaren, hur ska SSI klara det här bortfallet?

– Detta är förstås en tragisk utveckling, men min förhoppning är att vi åtminstone på lång sikt kan vända utvecklingen. Jag tror att vi kommer att hitta

en hållbar lösning för SSI:s finansiering, men utvecklingen är inte bara negativ ur en ekonomisk synpunkt. För att SSI ska kunna fungera som en samarbetsorganisation för svensk- och tvåspråkiga studerandekorporationer i Finland och för att Studentbladet ska kunna fungera som språkrör för de svenskspråkiga studerandena i Finland behöver vi också ÅAS och SHS. Vad kommer SSI att betyda i framtiden, kommer det att satsas mer på intressebevakning inom föreningen?

– Detta beror på hur medlemskorporationerna vill utforma SSI. Hittills har SSI varit bäst på att ge ut Studentbladet. Men svenskspråkiga studeranden står onekligen inför många gemensamma utmaningar och SSI kan, ifall medlemskorporationerna vill det, göra mer för att hantera dem. 

Analys: Nordiska studenttidningar dras med samma problem

TEXT & BILD

NIKLAS EVERS Representanter från tre studenttidningar träffades vid Universitas redaktion i Oslo i oktober. På bilden syns Studentbladets f.d. chefredaktör Julius von Wright, Studentbladets chefredaktör 2015 Niklas Evers, Lundagårds webbredaktör Casper Danielsson, Lundagårds kulturredaktör Virve Ivarsson och Lundagårds ansvariga utgivare Tove Nordén.

STUDENTBLADET ÄR EN AV DE minsta studentkårsägda tidningarna i Norden. Tidningens småskalighet i jämförelse med de motsvarande blaskorna i Sverige och Norge blev tydlig då nätverket Nordiska Studentaviser, eller Nostav, träffades i Oslo i mitten av oktober.

Till Nostav hör tre nordiska studenttidningar; Studentbladet, Lundagård (Lund) och Universitas (Oslo). Inom nätverket är det Universitas som har de starkaste resurserna tätt efterföljd av Lundagård. Båda har ungefär lika stor upplaga som Hufvudstadsbladet, medan Stbl är en dvärg i jämförelse.

Trots studenttidningarnas olika storlekar dras de med liknande problem. Under nätverksträffen i Oslo kunde både Lundagårds ansvariga utgivare Tove Nordén och Universitas redaktör Magnus Newth berätta om hur studentkårerna ständigt hotar med att dra ner på finansieringen av tidningarna. Inget nytt problem för Studentbladets situation i den finlandssvenska studievärlden direkt.

Den stora skillnaden är ändå att kårernas skeptiska inställning till Universitas och Lundagård främst handlar om antingen tomma hot eller en vilja att skära ner finansieringen en aning. Att helt sluta ge ut tidningen, som fallet har varit med Studentbladet och de finlandssvenska kårerna ÅAS och SHS, finns inte på bordet.

Lundagård finansieras av Lunds universitets studentkårer LUS, ett förbund för stadens nio kårer.

Universitas ges ut av Studentsamskipnaden i Oslo og Akershus SiO, ett förbund dit totalt 28 studentorganisationer vid de olika högskolorna och universiteten i Olso hör.

Men i motsats till Studentbladets utgivare SSI har de norska och svenska kårförbunden andra och större uppgifter än att bara ge ut tidningen.

Eftersom de lokala kårförbunden bland annat sköter om studenternas förmåner är inte den inbyggda skepsisen mot studenttidningen en tillräckligt stor orsak för att lämna förbundet.

DET HÄR FÖR OSS IN PÅ SSI:S ROLL i den finlandssvenska studievärlden. Det är uppenbart att de tidigare medlemmarna SHS och ÅAS inte såg ett tillräckligt stort värde i att vara med i SSI. Pengar handlade det knappast om, att betala en dryg femma per medlem för att få hem Studentbladet 9 gånger per år är ingen stor utgift.

SSI står inför ett vägskäl, eller rättare sagt har vi stått inför ett vägskäl i flera år redan. Ska förbundet i första hand idka intressebevakning, ge ut en tidning eller både och? Att fortsätta som tidigare, med att ge ut Stbl och samtidigt lite luddigt påstå att man också sysslar med annan intressebevakning kommer inte att hålla i längden.

Det krävs mer uppriktighet och en tydligt utstakad framtidsvision från förbundets sida. Om SSI och Stbl kan inte bara blicka ett år framåt i tiden.

Att stå utan visioner i en brytningstid inom både finlandssvensk utbildning och media kommer för eller senare att leda till en kollaps. 

23

TEXT & BILD

NIKLAS EVERS

Utbildningsstrejken

växer

I början av december gick studenter för andra gången på några månader ut och ockuperade universitetsbyggnader i protest mot nedskärningarna i utbildningen. Studentrörelsen Utbildningsstrejk växer i flera städer men samtidigt finns det studerande som ser misstänksamt på den nya rörelsen.

DÅ ARGA STUDERANDE vid Helsingfors universitet ackompanjerade av diverse andra aktivister i september ockuperade Porthania var medieuppbådet enormt. Ockupanterna syntes i alla stora riksmedier och medverkade till och med på direktlänk i det populära dokumentärprogrammet Docventures. Den åtta dagar långa ockupationen stoltserade med att vara den längsta i Finlands historia. Den blev också startskottet för den nya studentrörelsen Utbildningsstrejk, en ganska flummig sammanslutning av studenter och aktivister vars främsta mål är att genom stridsåtgärder motarbeta nedskärningarna i utbildningen.

Men bara några månader senare ser läget helt annorlunda ut. Utbildningsstrejk har lyckats locka allt fler personer till större demonstrationer. Då rörelsen demonstrerade mot nedskärningarna i Helsingfors den 1 december lockade den åtminstone dubbelt fler personer än vad ockupationen av Porthania gjorde några månader tidigare. Rörelsen har också fått en större spridning med stöddemonstrationer i både Tammerfors och Jyväskylä.

Utbildningsstrejk föddes bland studenter i Helsingfors men i början av december var det i Åbo som rörelsen visade sin sanna styrka. Utbildningsstrejk Åbo avslutade sin ockupation av Åbo universitets byggnad Natura den 12 december. Ockupationen hade då pågått i 11 dagar och sitter därmed på rekordet för längsta ockupationen i Finland.

demonstrationen är partipolitiskt obunden. Då någon sedan påpekar att det inte utesluter att deltagarna öppet visar partitillhörighet står arrangörerna fast vid förbudet med motiveringen att “stormötet bestämt så”.

Bland studerande är inte heller alla övertygade om att Utbildningsstrejks metoder är de mest ändamålsenliga. Då Utbildningsstrejk ockuperade Porthania tidigare i höstas pågick en livlig debatt bland studerande vid Svenska social- och kommunalhögskolan där vissa ville att studentorganisationen Studorgs styrelse skulle understöda ockupationen medan andra ansåg att styrelsen bör hålla låg profil.

”På ett allmänt plan tycker jag inte om den aggressiva och upproriska stämningen som de använder för att driva sina frågor.”

MEN ÄVEN OM RÖRELSEN UTBILDNINGSSTREJK

har medvind och lyckas locka allt fler studenter till sina demonstrationer är engagemanget långt i från så stort som under massdemonstrationerna mot nedskärningar i mars och juni. En orsak till det här är troligen det skarpa budskapet och tongångarna inom rörelsen. Eftersom rörelsen inte är toppstyrd utan agerar utifrån ett horisontellt beslutsfattande som bygger på konsensus har andra politiska grupperingar, studentkårer och förbund haft svårt att samarbeta med och delta i rörelsen.

I Åbo förbjöd till exempel Utbildningsstrejken partifärger under sin demonstration. Då förbudet ifrågasätts på demonstrationens facebooksida motiverar arrangörerna beslutet med att

24

Inför demonstrationen och ockupationen den 1 december fick Utbildningsstrejk också kritik på Facebook av studerande som sade sig vara emot regeringens nedskärningar men inte ville demonstrera eftersom de inte identifierade sig med rörelsen Utbildningsstrejk.

EN AV DE SOM KOM MED KRITIK mot Utbildningsstrejk är Vertti Niemi som studerar ekonomi vid Helsingfors universitet. Dagen innan demonstrationen skriver han på facebook att han gärna

skulle delta i demonstrationen men att han inte kan understöda den “socialistiska agenda” som nätverket enligt honom driver.

Att Niemi, som också är viceordförande i Helsingforsavdelningen av Samlingspartiets ungdomsförbund, inte känner sig bekväm i samma demonstrationståg som Vänsterunga är knappast någon överraskning. Men han menar att också den hätska stämningen får studerande att undvika Utbildningsstrejk.

– På ett allmänt plan tycker jag inte om den aggressiva och upproriska stämningen som de använder för att driva sina frågor.

Niemis protestinlägg i demonstrationens evenemang på Facebook fick stark kritik. I den drygt 30 inlägg långa tråden skriver flera deltagare att Niemis attityd bara leder till en passiverad studentrörelse som inte kan påverka politiken. Att Niemis inlägg fick hård kritik överraskade honom inte.

– Jag var inte förvånad över kritiken men lite överraskad var jag över att jag hade rätt. Deltagarna i debatten erkände helt öppet att de var socialister.

Men där flera deltagare kallar kritiken för ett tragiskt inlägg finns också andra som håller med Niemi. En deltagare skriver att han håller med om att de starka anarkistiska inslagen i demonstrationen gör honom misstänksam trots att han själv ställer sig emot nedskärningarna i utbildningen.

Anklagelserna om anarkistiska inslag i demonstrationen är delvis befogade. I protesttågets främre led den 1 december vajade A-gruppens (en anarkistisk sammanslutning med koppling till Helsingfors universitet) svarta flaggor. Och trots att stöddemonstrationen i Åbo förbjudit politiska färger följdes inga sådana direktiv i Helsingfors. Vänsterunga har varit den synligaste politiska gruppen under höstens båda ockupationer i Helsingfors.

Bortser man från de kritiska rösterna tyder demonstrationerna i december på att Utbildningsstrejk kommer att växa till en allt bredare rörelse åtminstone i Åbo, Jyväskylä och Tammerfors. Flera stormöten är på kommande kring årsskiftet och hur stort momentum Utbildningsstrejk lyckas skapa ser vi i början av 2016 då nästa stora manifestation med största sannolikhet äger rum. 

Studentdemonstrationen i Helsingfors den 1 december lockade hundratals deltagare. Demonstrationstüget slutade vid Helsingfors universitets huvudbyggnad som ockuperades i ett drygt dygn. I Åbo inleddes samma dag Finlands hittills längsta studentockupation.

25

I september skrev Yle Kioski om nya misstänkta fall av knockoutdroger på Nya Studenthuset och i början av november tändes det en eld i en av Alina-salens toaletter.

26

Studenter drogas på Nya Studenthuset text

LAURA KLINGBERG

bild

LINDA HAGLUND

Stölder, trakasserier och knockoutdroppar. Under det senaste året har diskussionen om säkerheten på studentfester varit livlig i Helsingfors. Ett stort problem är att studenterna varken går på blodprov för att fastställa droger eller gör polisanmälan om misstänkta brott.

ALLTING GÅR NORMALT TILL under början av kvällen. Sällskapet sitter ute på en krog i centrala Helsingfors. De diskuterar, de dricker öl. Inget avvikande händer. Mitt i sin mening trillar Daniela sidlänges ner från sin stol. Tretton timmar senare vaknar hon hemma i sin säng och försöker stiga upp. Det går inte, hon hålls inte på benen. När hon kvicknar till ringer hon Giftinformationscentralen.

– På Giftinformationscentralen misstänkte de att jag fått blodtrycksmediciner i mig. Kombinerat med alkohol kan de ha en sådan effekt på en person som inte lider av högt blodtryck.

Krogens ordningsvakt och Danielas vänner reagerar på hennes konstiga beteende. Hon är inte medvetslös men inte heller normalt närvarande. Med hjälp av ordningsvakten kör hennes vänner henne hem med taxi.

Daniela är aktiv inom en rätt så stor ämnesförening i Helsingfors. Under sin studietid har hon varit med och ordnat många studiefester.

– Med tanke på säkerheten är vissa lokaler bättre än andra. På Nylle (Nylands Nation) är det betydligt svårare att övervaka vad som egentligen pågår på en fest än till exempel på Nypolen. Men på Nypolen får man inte längre röka på balkongen som hör till lokalen och då uppstår det en massa trafik vid ytterdörrarna.

Nya Studenthuset i Helsingfors, där också Nypolen ligger, ägs av Studentkåren vid Helsingfors Universitet, HUS. Studentkåren har inga väktare vid ytterdörren utan varje festarrangör ansvarar själv för inträdet till lokalen. Enligt Miran Hamidulla, som är styrelsemedlem på HUS, har säkerhetsreglerna i HUS lokaler skärpts på sistone.

– Minst en av arrangörerna måste ha avlagt vår utbildning och väktarna på Nya Studenthuset kollar regelbundet att denna person faktiskt är på plats under festen. I utbildningen understryker vi nu extra mycket säkerhetsaspekten.

Daniela bekräftar att väktare från Securitas utför stickprov och kontrollerar att festerna inte spårar ur.

Hon har också deltagit på utbildningen som alla festarrangörer ska avlägga.

– VI HAR HAFT JÄMFÖRELSEVIS STRÄNGA regler redan tidigare men efter diverse händelser under det gångna året har vi varit tvungna att skärpa dem ytterligare. Vi har valt att köra med namnlistor, då vet vi exakt vem som deltar på våra fester, säger Oskari Bäck som är ordförande för Studorg, Studentorganisationen vid Svenska social- och kommunalhögskolan.

På Studorgs fester finns dörrvakter som kollar alla deltagares namnuppgifter och studiekort. Vakterna

är alltid nyktra och en del av dem har väktarkort som beviljas av polisen.

– De lokaler som vi brukar använda är från den säkrare ändan, säger Bäck.

Som ett exempel på ett mindre tryggt utrymme nämner han Alina-salen på Nya Studenthuset. Salen är ett större utrymme som består av flera olika rum, det är alltså svårare att övervaka en fest som ordnas där. Dessutom är salen den första festlokalen i trappuppgången. Om utomstående personer lyckas ta sig in i byggnaden är det sannolikt att de stannar just vid Alina-salen.

Nypolen ligger på fjärde våningen i Nya Studenthuset. Eftersom balkongen inte får användas tar studenterna sina rökpauser nere på Mannerheimvägen.

I trappuppgången finns övervakningskameror men att upptäcka utomstående personer kan vara svårt eftersom det ofta pågår flera olika fester i lokalerna.

Daniela berättar att åtminstone ett av de tre misstänkta fallen av drogande som hon känner till har hänt efter att rökbalkongen stängdes.

– Det var svårt att få en uppfattning om vad som hänt eftersom kamerorna endast visade en massa folk som springer in och ut för att röka. Vi kan inte heller förbjuda rökning på festerna.

Daniela vill inte gå in på detaljer om de misstänkta fallen av droger men beskriver händelserna i stora drag. Personerna som misstänks ha blivit drogade har inte varit berusade, de har endast hunnit vara en kort stund på festerna och plötsligt har allting blivit svart. De har inte tappat medvetandet men har fått flera timmars minnesluckor.

– Deras upplevelser påminner om det jag själv var med i våras.

Till exempel gamma-hydroxibutansyra (GHB) och flunitrazepam (Rohypnol) försvinner snabbt från kroppen. Därför är det viktigt att genast ta blodprov om det finns misstankar om droger. Enligt Daniela har de föreningsmedlemmar som misstänks ha fått droger i sig på studentfesterna varken gått på blodprov eller gjort brottsanmälan.

– Jag tog inte heller några blodprov, jag ville bara sova, säger Daniela.

Hon förstår att man efter en obehaglig kväll kanske hellre stannar hemma än åker till hälsocentralen. Som festfixare önskar hon ändå att alla som misstänker ha fått i sig droger på studentfester skulle ta blodprov och vid behov göra brottsanmälan till polisen.

–Då skulle polisen kunna kartlägga vilka droger som rör sig på festerna och föreningarna kunde göra något åt saken.

Under det gångna året har det rapporterats om diverse mer eller mindre oroväckande händelser på Nya

Studenthuset. I april publicerade teologernas ämnesföreningstidning Kyyhkynen en text om misstänkta brott på studentfester. Flera studenter hade enligt Kyyhkynens uppgifter utsatts för försök till våldtäkt, grova hot och knockoutdroppar. Studenterna uppgav dessutom att festarrangörerna systematiskt drog sig för att kontakta myndigheter så som polis och räddningsverket. I september skrev Yle Kioski om nya misstänkta fall av knockoutdroger på Nya Studenthuset. I början av november tändes en eld i en av Alina-salens toaletter under en efterfest. Festarrangörerna släckte elden med brandsläckare och inga större skador hann uppstå. Polisen undersöker fallet som försök till mordbrand.

I DE NYHETER SOM HAR SKRIVITS om händelserna på Nya Studenthuset har man ofta hänvisat till utomstående personer som de misstänkta gärningsmännen, men högskolestudier eller ett giltigt studiekort är inga garantier för ett gott och sakligt beteende. Eftersom de flesta brotten inte har anmälts till polisen har man inte heller inlett någon förundersökning. Motiven till brotten bygger enbart på spekulationer. Drogerna kanske har hamnat i dryckerna av misstag, kanske har avsikten faktiskt varit att göra någon illa.

Varken Studenternas Hälsovårdsstiftelse eller föreningen Nyyti har hört om knockoutdroppar eller andra droger på studentfester under den senaste tiden. På Våldtäktskriscentralen Tukinainen känner man till fenomenet med så kallade knockoutdroppar men har inte träffat på några nya fall på sistone.

Enligt fjolårets statistik är det oftast unga personer som kontaktar Tukinainen. De vanligaste orsakerna till att kontakta krisjouren är våldtäkt och sexuellt utnyttjande.

På Studorgs fester har det enligt Oskari Bäck försvunnit väskor och annan egendom, därför är man nu ännu noggrannare än tidigare med säkerheten.

– Vi uppmanar folk att kontakta polisen eller andra myndigheter vid behov, det ska inte finnas någon tröskel att göra det. Men samtidigt är det också den som råkat ut för brottet som gör det slutliga beslutet att göra brottsanmälan, säger han.

– Festarrangörer borde ha den inställningen att de alltid är redo att kontakta myndigheterna om det behövs. Om alla studentföreningar hade striktare ordningsregler skulle studentfesterna inte vara lika lockande för skum verksamhet. Även i mindre kretsar kan det finnas någon som vill illa åt någon annan, säger Daniela.

Daniela uppträder inte med sitt riktiga namn Källor: Läkemedelsverket, Nationalencyklopedin

27

“Applåderna i Paris räddar inte världen” Lördagen den 12 december gick till historien som dagen då 195 länder för första gången enades kring ett gemensamt klimatavtal. Enligt Finlands unga klimatdelegat, Anna Abrahamsson, är avtalet så bra det kunde bli med tanke på omständigheterna. Men pappersbunten löser inte klimatkrisen på egen hand, nu är det upp till enskilda länder att dra ner på utsläppen.

ANNA ABRAHAMSSON DELTOG I den två veckor långa klimatkonferensen i Paris som representant för ungdomsorganisationen Allianssi i Finland delegation. I efterhand beskriver hon stämningen på konferensen som spänd och förväntansfull in i det sista.

– Det började se allt mer lovande ut mot slutet av konferensen men ännu på lördag morgon var jag inte säker på om det var sista dagen av förhandlingar. Det är en så svår fråga att finna enighet i så det var aldrig självklart att det skulle lyckas.

Abrahamsson berättar att det var mer diplomati och förhandlingar på plats än hon hade förväntat sig.

Allting var oklart in i det sista och på slutrakan fördes dessutom många förhandlingar bilateralt bakom stängda dörrar vilket gjorde det ännu svårare att ta temperaturen på konferensen.

Det var först på sen lördag eftermiddag finsk tid som nyheten om att klimatavtalet är rott i hamn kablades ut över världen.

– Det var nog en jätte stor glädje och lättnad för folk. Själv tog jag flyget hem samma kväll men för de andra deltagarna fanns det säkert skäl till att fira.

DET DRÖJDE ÄNDÅ INTE LÄNGE förrän glädjeruset hade lagt sig och det började dyka upp röster som ställde sig kritiska till avtalet. Även om de flesta länder och organisationer är lättade menar en del klimatdebattörer och miljöorganisationer att avtalet

är för optimistiskt och inte tillräckligt bindande för länderna.

– Jag förstår kritiken. Samtidigt är det ett jätte stort steg framåt att vi fick ihop ett avtal. Det är sant att det inte är tvingande, men det skulle ha varit realpolitiskt svårt att skapa ett sådant avtal. Med tanke på utgångsläget är det här det bästa vi kunde få. Fast det inte löser alla problem är det en viktig ram för att det som krävs ska bli gjort.

Abrahamsson ser uppföljningsplanen och den stora ambitionen som det nya avtalets viktigaste egenskaper.

– Det långsiktiga målet, syftet med hela

texten, är det viktigaste. Att medeltemperaturen inte får stiga med mer än 1,5 grader. Det andra viktiga för vad som de facto sker är mekanismerna, att vi från och med 2018 ska granska alla länders klimatlöften med fem års mellanrum. Efter 2020 ska länderna sporras att uppdatera sina löften med stigande progressivitet. De här blir avgörande för att vi ska lyckas. Kyotoprotokollets klimatlöften resulterar i en global medeltemperaturshöjning på 2,7 grader, det räcker inte.

Nu ligger bollen alltså hos de enskilda länderna. Om klimatkrisen ska lösas krävs stora förändringar både på det nationella och lokala planet. För Finlands del betyder det här bland annat att gå vidare med den nya klimatlagen som ska ta ställning till finansiering av u-länders klimatåtgärder. En viktig del i det nya klimatavtalet är hur de industrialiserade länderna ska finansiera klimatsmarta lösningar i de fattigare utvecklingsländerna. De fattiga ländernas anpassning ska enligt avtalet finansieras med minst 100 miljarder dollar varje år från och med 2020.

Också på EU-nivå händer det mycket just nu, bland annat håller utsläppshandeln på att reformeras. Parisavtalet väntas också ha en effekt på företag som sysslar med fossila bränslen.

– Det sänder viktiga signaler åt investerare och marknaden. Inget löses med att vi applåderar i Paris men jag skulle inte måla fan på väggen på grund av svagheterna i avtalet, säger Abrahamsson. 

NIKLAS EVERS FRIDA LÖNNROOS

text bild

28

Sjung om studentens lyckliga vad? text

ANGELICA QVIST

Har ni någonsin suttit med ett tomt worddokument framför er, en kursbok i famnen och fingrarna frenetiskt trummande mot valfri bordsyta? Kanske med en kaffekopp bredvid er och en klocka som ständigt tickar närmare den där viktiga tiden, tiden då texten ska vara klar och inlämnad?

DET HAR JAG. SÅ MÅNGA GÅNGER ATT det knappast kunde räknas på hela Svenskfinlands fem fingrar. Det började nämligen redan i lågstadiet för mig, det här fenomenet. Prestationsfenomenet. Jag skulle vara den duktiga flickan. Punkt. Det var min identitet. Genom att prestera fick jag bekräftelse, och den identiteten tog jag med mig, genom högstadietiden och speciellt genom gymnasietiden.

Under studentskrivningarna (förbered er, det här kommer att låta ganska galet) gick jag omkring med böckerna som om de var fastklistrade i händerna. Bokstavligt. Mina föräldrar kan intyga det här. Jag lånade min pappas bastanta gula gamla hörselskydd så att jag inte kunde höra något medan jag frenetiskt pluggade kemitermer. Nämnas bör kanske att jag bodde i Vörå på den tiden.

Det är tyst i Vörå. Man behöver inte hörselskydd för att uppnå tystnad.

Jag minns varje kväll (de där kvällarna utan hörselskyddet, alltså) när soundtracket till ”Vem vet mest” plingade från teven. Då var klockan halv nio och trots att jag gick där med biologiboken framför näsan så visste jag ju ingenting.

Efter studentskrivningarna gick jag in i väggen.

En lika bastant vägg som den bastanta tystnad min pappas hörselskydd åstadkommit medan jag läste till skrivningarna. Jag drabbades av en depression och jag hade konstant ångest. Jag visste inte alls vad jag skulle göra med mitt liv då, studentskrivningarna var slut och jag var officiellt Abiturient 2011.

Frisläppt från Vörå samgymnasium med toppbetyg.

Ut i livet med dig och dig och sjung om studentens lyckliga dar. Vilken ironi. Vilka lyckliga dar?

NÄR JAG DÅ BÖRJADE STUDERA specialpedagogik i Vasa fortsatte jag i samma stil. Naturligtvis, som den tysta, duktiga flicka jag var. Det höll inte länge, kan jag berätta. Inte länge alls, faktiskt, innan jag tvingades söka hjälp för mitt illamående. Det fungerade inte att rusa på i ett sådant tempo som jag gjorde.

Mina betyg sjönk och jag tänkte att ”jaha, det var det. Jag kan ingenting och jag är ingenting.” Stressen, pressen och kraven blev övermäktiga och jag var inte den Supermanstuderande som jag trott att jag kunde vara.

Det tog länge för mig att komma mig ur de här prestationskraven jag byggt upp åt mig själv ända sedan lågstadietiden. Det tog länge innan jag insåg

vikten av att prioritera.

Jag har numera en prioriteringslista. Den är väldigt viktig för mig. Den är ganska kort, också. Den ser ut så här: 1. Angelica och hennes mående 2. Allt annat.

DET JAG VILL SÄGA ÄR VÄL EGENTLIGEN det här: om ni känner igen er, ens lite, i den här texten så stanna upp. Reflektera över hur viktig just den där femman i just den där kursen verkligen är. Hur viktigt det egentligen är att springa ut i folkmassorna för att hitta de perfekta julklapparna. Och om ni, som jag gjorde, känner att ni egentligen bara skulle behöva prata med någon, så gör det. Mina lärare har varit riktiga klippor för mig under de värsta perioderna.

Psykologerna likaså.

Stanna upp en stund i julstressen. Drick en kopp glögg eller tre. Ät pepparkakor och umgås med de du tycker om. Släpp böckerna och kraven. Det är inte livsviktigt att köpa de perfekta julklapparna eller åstadkomma de perfekta vitsorden.

Det finns en annan sak som är livsviktig: Du. 

29

Fotbollslรถftet

har juridiken som B-plan text

30

LUCAS DAHLSTRร M

bild

LINDA HAGLUND

Ett vindpinat Berghäll förbereder sig för helg. På Vasagatan tar bartendern en sista lugn rökpaus innan klientelet börjar fylla lokalerna.

Massageställena lockar kunder med neonblinkande reklam och i kebabhaket runt hörnet väntar man tålmodigt på hungriga gäster. Redan nu har några stolta parkkemister slocknat vid laboratoriet. Det är fredag.

FREDRIK LASSAS STICKER UT ur mängden här vid Braheplan, i de gamla arbetarkvarteren i Berghäll. Vita skor. Svarta byxor. Röd ryggsäck. Polotröja. Grå kappa. Denna modemedvetna 19-åring som växte upp i Borgå är mån om sitt utseende.

– Skulle jag inte spela fotboll så skulle jag dansa. Mode är jag också intresserad av, säger han.

Fredrik Lassas kommer från en högutbildad familj. Båda föräldrarna är akademiker och utbildning har alltid värderats högt inom familjen. Lassas har länge varit intresserad av att sparka boll, men det har inte gjort honom till en sämre skolelev. Han gick ut gymnasiet med medeltalet 9,93 och började i höstas studera juridik vid Helsingfors universitet. Det här samtidigt som han är en av de mest lovande spelarna i Finland och hör till de bärande krafterna i hans HIFK. – Jag har aldrig behövt läsa lika mycket som andra för att klara mig och också i inträdesprovet till juri kom jag lätt undan.

För att få studierna och toppfotbollen att gå ihop har Lassas lärt sig att studera självständigt. Som 16-åring flyttade han från hemstaden Borgå till Helsingfors för att studera på idrottsgymnasiet i Brändö. Han avlade alla gymnasiekurser på två år och skrev sedan studentexamen på en höst.

– Min skolframgång har alltid varit viktig för familjen. Trots att jag värdesätter min plats på juri så vet jag att min familj värdesätter den ännu mer, säger han.

Lassas berättar att hans morbror sa att 150 mål i HIFK inte är värda lika mycket som studieplatsen på juri. Lassas håller inte med.

– 150 mål i HIFK skulle säkert ta mig ganska långt.

Och långt vill han. Han vill inte stanna här.

– Om jag som 25-åring fortfarande skulle spela i Finland så är det inte en omöjlig tanke att jag skulle avsluta karriären. Om jag inte redan gjort det i ett tidigare skede.

Sommaren 2013 spelade Lassas för HJK:s farmarlag Klubi 04 och året efter slog han igenom på allvar. Han spelade femton matcher för det blåvitrandiga HJK och blev efter säsongen vald till Finlands mest lovande spelare. Han var kapten för U19-landslaget och karriären pekade spikrakt uppåt. Då skrev han plötsligt på för rivalen HIFK, som precis stigit till ligan från division ett.

– IFK kändes som en mänskligare klubb. Av tränare Mika Lehkosuo fick man inte så mycket uppmärksamhet. Han är bra tränare, men jag fick inte känslan att han såg mig som en nyckelspelare i laget.

Dessutom erbjöd HJK inte Lassas det kontrakt han hade velat ha.

NÅGON KUNDE TYCKA ATT LASSAS är nonchalant. Men för honom handlar det om att utvecklas.

Om skolan alltid har varit en enkel match för Lassas har fotbollen varit en större utmaning.

Med en längd på 176 centimeter och en kroppsvikt på 68 kilo är han ingen bjässe på fotbollsplan och säger själv att han inte har fått något gratis.

Hårt arbete och disciplin har gjort honom till den han är i dag.

Lassas inledde sin karriär i Borgålaget Futura, med vilka han vann Helsinki Cup 2007. I finalen slog laget HJK med 4–1, den då tioåriga Lassas stod för två av fyra Futuramål. Efter att ha fostrats av Futura flyttade han 2009 till Esbolaget Honka och 2012 tog han det största steget man kan ta inom inhemsk ligafotboll då han flyttade till HJK i huvudstaden.

– Jag hade hoppats på en större roll och mer speltid i laget och fick känslan av att jag inte skulle få det. De värderade kanske inte mig på det sätt jag hade hoppats.

Istället för att skriva på för HJK bytte Lassas alltså från blått till rött och skrev på för den lokala konkurrenten HIFK. En klubb han säger sig ha älskat sedan barnsben.

– HIFK är ett mänsklig lag. Alla känner alla här. Och dessutom har HIFK alltid varit min familjs lag.

Lassas mamma köpte säsongskort till HIFK:s matcher redan före sonen hade skrivit på för klubben.

– Kärleken till klubben är stor. Dessutom är fansen härliga. Som människa mår man bra i IFK, säger han.

Men kärleken till klubben är inte så stor att

Fredrik Lassas • Ålder: 19 • Lag: HIFK, Finlands U21-landslag • Tidigare lag: FC Futura (-2009), Honka (2010-2012), HJK (2013-2014) • Studerar: Juridik vid Helsingfors universitet • Vill bli: Professionell fotbollsspelare utomlands • Läser: Det stora århundradet av Jan Guillou

den skulle hindra en flytt utomlands. För det är det som är målet. Och når han inte det så kan fotbollskarriären vara över.

Lassas har flera gånger varit nära en flytt utomlands, men tajmingen har aldrig varit den rätta. I november skrev 19-åringen på ett nytt ettårigt fortsättningskontrakt med de rödvita.

– Just nu är jag inställd på spel i IFK nästa sommar, men förstås hoppas jag att någon annan klubb ska ta kontakt, säger han och tar en klunk av sitt kaffe.

VI BESÖKER EN GREKISK TAVERNA i närheten av Braheplan i Berghäll. Ännu för två år sedan spelade HIFK sina hemmamatcher här, men i dag delar laget hemmaplan med HJK i Tölö. Det är inte ofta man ser Lassas i de här kvarteren.

Han rör sig i finare områden. Han dricker inte bärs på den ökända Vasagatan.

– Jag festar helst söder om Bulevarden, säger han skämtsamt.

Men, för att vara ärlig så festar han inte så mycket alls.

Som professionell idrottare hinner han inte gå ut så ofta. Och i ärlighetens namn så är han inte den typen av människa som står och skriker i takt till Anssi Kelas 1972 klockan sex på morgonnatten i Nylands Nations rökrum.

– Jag kan ofta komma till en fest klockan nio och gå klockan elva. Och det brukar folk ha förståelse för.

Lassas värdesätter inte en rejäl fylla lika mycket som många andra i hans ålder. Han uppskattar diskussioner, litteratur och mode. Han är sofistikerad och välkammad. Han lyssnar gärna på klassisk musik. Speciellt före matcher.

Med lite skägg kunde han vara Svenskfinlands Andrea Pirlo.

En annan sak Lassas värdesätter är religionen.

Han kommer från en kristen familj och hans egen tro har vuxit sig starkare genom åren. Han tror att några av de bästa fotbollsspelarna i världen inte skulle ha kommit dit de är i dag utan den starka tron på Gud. – Före matcherna ber jag några böner. Det finns en trygghet i ritualerna och så känns det bra att veta att någon högre makt avgör hur matchen slutar, säger han.

Men med eller utan en högre makt är faktum följande: Fredrik Lassas är för tillfället ett av Finlands mest intressanta fotbollslöften. Ändå är hans framtid osäker.

Han har precis börjat en krävande utbildning. Samtidigt försöker han nå framgång i en idrottsgren som är fylld av spelare som alla vill samma sak. Bli erbjudna en plats i ett topplag utomlands. Och om den platsen inte dyker upp snart så kanske det inom några år öppnar en ny advokatbyrå i Helsingfors. 

31

Skapa dig en hållbar jul

Erikssons och Marthas tips inför julen • Tänk efter i förhand: Vad vill vi äta?

Hur mycket orkar vi äta och på vems bekostnad?

• Gör en checklista. Vad har vi i kyl och skafferi? Kan vi utnyttja det redan innan jul? Det finns ett liv både före och efter julen.

• Hemlagat är miljösmart.

Skippa onödiga förpackningar och tillsatsämnen. Billigare, godare och fram för allt roligare!

• Gör en budget för julfirandet. Hur mycket ska vi lägga på mat, pynt och presenter? Vad är realistiskt?

• Och till sist: Mat ska njutas av och varken bli en bestraffning eller en belöning!

Elisabeth Eriksson säger att man ska använda sina sinnen före man slänger mat och inte ska stirra sig blind på bäst före-datum.

32

TEXT & BILD

JENNA VIERINEN

Julen är en stor högtid i vårt land, både på gott och ont. Redan i oktober börjar kedjor och butiker med marknadsföring inför julen. Glögg och pepparkakor ställs fram, julmusiken spelas ur ungefär varje högtalare och butikerna inleder kampanjer om den bästa och billigaste julklappen.

Många anser att det är en alldeles för stor hets kring julen, och att konsumtion uppmuntras för mycket. Så hur skall man då göra för att skapa en hållbar jul?

VI SLÄNGER SJUKA MÄNGDER mat, kläder och prylar varje år. Och detta är verkligen något som tär på vår miljö. Dessutom kostar det oss massor med pengar. Just nu är vi inne i en stor konsumtionshets. Julen med alla julklappar och all mat ligger runt hörnet, men det är inte bara till jul vi behöver tänka på konsumtionen utan också året runt. För er som ännu inte påbörjat ert julshoppande, eller helt enkelt inte har råd, så vill vi på Studentbladet hjälpa till med att åstadkomma en mer hållbar jul (och hållbar vardag överlag)! Till vår hjälp har vi pratat med två experter inom området.

Elisabeth Eriksson jobbar på Marthaförbundet som kostrådgivare och håller just nu på med projektet Svinnkampen, en rörelse mot matsvinnet.

Vi slänger 23-24 kg ätbar mat per person och år i Finland, så poängen med projektet är helt enkelt att minska på det vi slänger bort.

– Många tror att det är andra som slänger och inte vi själva, men det är nog bara så att det är vi själva som slänger, säger Eriksson.

Nu inför julen säger Eriksson att vi ska försöka dra ner på köphysterin och fokusera på att tänka hur mycket vi faktiskt behöver. Oftast klarar man sig med hälften av det man köper. Julen är en väldigt stor mathelg och självklart ska ingen behöva gå hungrig, men det behöver vara någon måtta med det hela.

Det flesta unga åker hem över julen och har någon som färdigt handlat och kockat, men det betyder inte att man inte kan påverka för det.

Att uppmuntra familjen att köpa bra råvaror och sådant som du kan förädla vart efter är ett av Erikssons tips. Julmaten är lite sådan som man tröttnar på redan på juldagen och då kan det vara bra att ha råvaror som man kan göra många olika saker med!

– Julen är i sig ingen stor ekologisk påfrestning eftersom vi äter mycket lådor med rotfrukter och grönsaker. Det är inte speciellt dyrt, men det blir inte billigt om vi köper för mycket av allt, påpekar Eriksson.

Hon säger också att det är lätt att sitta och vara förståndig när det finns folk som inte ens har råd att fira jul, men i och med att vi lever i en sådan värld där vi omringas av massor med saker så behöver man tänka efter lite. Att ta i beaktande vad julens budskap är och vad som är viktigt i slutändan. Tänk också på att fast du köper ekologiskt och närproducerat är det inte alls hållbart ifall maten slängs bort. Använd dina sinnen och stirra dig inte blind på bäst före-datum.

VÅR ANDRA EXPERT HETER JULIA DEGERTH

och är en 22-åring från Åbo som studerar till samhällspedagog. Dessutom driver hon den populära bloggen Grön i Åbo på ratata.fi där hon skriver en ekoblogg som hon själv kallar det. Degerth berättar att hennes studier i samhällspedagogik gett henne möjligheten att inrikta sig på miljöfrågor.

– Som samhällspedagog har jag all chans i världen att jobba med just det jag vill, säger Degerth.

När hon var elva år blev hon orolig och fick ångest för miljön när hennes kusin berättade om Al Gores film om den globala uppvärmningen. Även om hon ännu inte sett filmen har det lämnat spår i hennes liv. Hon började sortera allt hon bara kunde och önskade sig en kompost i födelsedagspresent. I skolan samlade Degerth alla överblivna pappersbitar som eleverna klippte och sparade dem i sitt skåp för att ta hem och lägga dem i pappersinsamlingen eftersom skolan inte hade en sådan.

– Nu snackar jag förresten högar av papper, så det gick liksom inte obemärkt förbi vad jag höll på med vid mitt skåp. Jag fick tolerera att många skrattade åt mig för att jag var så "konstig" som brydde mig om miljön, säger hon.

NU NÄR HON BLIVIT ÄLDRE är folk mycket mer positivt inställda till vad hon gör och via hennes ekoblogg har hon fått mycket fin respons av alla hon känner. Degerth är alltså helt klart någon som har bra koll på hållbarhet inför julen.

Degerth säger att hon för några år sedan, trots hennes miljötänk, var väldigt noggrann med att få massor av julklappar. Hon ville ha mycket och brydde mig inte om något annat. Men så för två år sedan hände någonting och hon blev äcklad av tanken på att ens äga något.

– Jag gick en kurs i kaoshantering där man fick lära sig hur man hanterar ett hem som har för mycket onödigt skräp och då klickade det liksom. Jag kunde inte förstå hur jag och min familj hade köpt så otroligt mycket som vi visste att bara var impulsköp och ingenting vi på riktigt behövde.

Hon kämpade i veckor, eller kanske månader, för att bli av med allt "krääsä" i mormors källare.

Källaren hade blivit ett förråd för hennes familj som fick henne att vakna upp. Degerth säger att människor i västvärlden har allt för mycket saker och att man bara lockas att konsumera mer och mer eftersom det enda som verkar spela någon roll för företagare är att sälja, sälja och sälja oberoende av hur etisk produkten är.

– Idag har vi gjort en liten pakt med vår familj och vi köper inte presenter till varandra om det inte är någonting vi verkligen behöver. Problemet med julklappar är ju att man ofta känner sig tvungen att köpa något och därmed hittar första bästa produkt som tittar tillbaka på en på butikshyllan. Ofta är det just de här jag-tvingas-köpadig-presenterna som är så onödiga och oanvändbara för mottagaren. Ur ett miljö- men också plånboksperspektiv är det här hemskt, tycker jag.

DEGERTHS TIPS INFÖR EN HÅLLBAR JUL , speciellt om man är en studerande med liten budget, är det här: – Om man har en stor vilja att ge något till sina

22-åriga Julia Degerth studerar till samhällspedagog i Åbo och bloggar under namnet Grön i Åbo på ratata.fi. nära och kära, rekommenderar jag hemgjorda julklappar. Man kan göra nästan vad som helst eftersom bara fantasin är gränsen. Gör ett kollage av bilder från gamla tidningar där du förklarar hur mycket du tycker om personen i fråga, baka en god kaka eller ge bort något du inte själv längre använder, men framförallt: tänk efter om den du ger presenten till verkligen kommer att använda den.

Enligt Degerth är det sämre för miljön att köpa en ekologisk produkt till någon om den sedan inte används, än om man köper en icke-ekologisk produkt som hen verkligen behöver. Överlag tror hon att en jul blir mer hållbar just om mängden presenter minskar och kvalitén på dem ökar.

– Dessutom är det mer ekologiskt om man är många som firar tillsammans. Man behöver bara göra mat en gång i stället för att göra mat i många olika hem och dessutom behöver inte värme-elementen i huset jobba lika hårt om man är många – då blir det automatiskt varmare!, säger Degerth.

Dessutom tycker hon att man antingen skall äta vegetariskt eller lax i stället för julskinka eller alternativt välja en ekologisk eller REKO-skinka.

Alla de här valen bidrar till en bättre tid på planeten för kommande generationer. Låt inte en mysig högtid som julen bli en miljöbov.

Med detta önskar Degerth (och vi på Studentbladet) er alla en god eko-jul och en god fortsättning på ett hållbarare liv! 

33

TEXT & BILD

JENNA VIERINEN I STUDENTBLADET NUMMER FEM fick vi höra om hur 50 personer drog till Frankrike för att klättra upp för en 300 meters vägg tillsammans med äventyrarna Pata Degerman och rullstolsburna Aron Andersson.

Nu, lite mer än ett halvt år senare, avslutades hela expeditionen i en Expedition Arcada Gala under en kväll i Helsingfors.

Under expeditionen skrevs en bok om uppevelsen som såldes under kvällen.

Boken är skriven av Ida-Caroline Holmberg, formgiven av Alexandra Westerback och innehåller bilder av Max Edin.

Här är största delen av de som medverkade xxxx i expeditionen.

Det finns studerande från varje utbildningsområde representerad i gruppen, vilket var en av huvudpoängerna med hela expeditionen. Att studerande från olika linjer skulle mötas och skapa något tillsammans.

34

En äventyrsgala Yrkeshögskolan Arcada är pyntat till tänderna med ljus, stora tält och utrustning som använts under expeditionen. Skolan är full med kostymklädda människor och när man kommer in står ett stort bord med champagne till gästerna.

Under kvällen presenteras inte bara boken som skrevs under själva expeditionen, utan också två

dokumentärfilmer. En om själva expeditionen och en om Aron Andersson.

Under kvällen intervjuades flera av deltagarna på scenen av värdarna Rasmus Sjöberg och Nicco Laaksonen. Både Pata Degerman och Aron Andersson var på plats och berättade om upplevelsen och hur det var att jobba med en hög med studerande. 

På bilden intervjuas Emma Henriksson som fungerade som kommunikationansvarig och Rafael Donner som var en del av mediateamet. De var också båda med och körde ner alla saker med paketbilar från Finland till Frankrike.

Under kvällen severades mat som var inspirerat av vad som åts under expiditionen. Där fanns bland annat pumpa med bacon på rågknapp, vegetarisk tacomix på mini taco tubs och manchego ost. Över buffén hänger ett av tälten frånexpeditionen.

Ett brev till alla de som har fel TOM SAXMAN

Ti ll d hasom rf e el

text

Detta år närmar sig sitt slut och hellre än att önska dig en god jul och ett gott nytt år vill jag istället påpeka att du antagligen har fel. ”Om vadå?”, frågar du.

Svaret är: ”ungefär allt”. Du kan ju fast välja det du tror mest på eller den åsikt som du med största passion försvarar som exempel. Du kanske förresten tror att jag använder pronomenet ”du”, för att tala till allmänheten. Gör du det har du fel om ytterligare en sak. Grattis. Det gick snabbt.

NEJ DÅ. DETTA ÄR PERSONLIGT. Mitt påstående om dig är väldigt enkelt: du kan ha fel på så otroligt, obeskrivligt många olika sätt att det är arrogant av dig att tro att du har rätt. Du har däremot inte fel om precis allting, men allting du tror på är i någon grad fel. Detta föds först och främst ur det att du tror på det du vill tro på.

Metodfel, engelskans bias är ett av sätten din hjärna gör det svårt för dig att ha rätt. Dessa bias är omedvetna tolkningar din hjärna gör om din omgivning eller den information den samlat. Det kändaste exemplet på bias är ”konfirmeringsbias” , vilket innebär att din hjärna sparar information som stämmer överens med din världsbild och att den ignorerar information som bryter mot den. Du rentav aktivt söker information som tilltalar dina åsikter och vägrar höra andras synvinklar. En annan känd bias är din vana att bli stolt över dina vinster och skylla dina förluster på externa krafter, som till exempel på orättvisa, fusk, dåliga skor, regnet, dagens ungdomar eller invandrare.

Din hjärna ljuger med andra ord hela tiden för dig, men det gör även dina sinnen. Vi tror ofta att våra sinnen är perfekta fönster mellan våra hjärnor och

den yttre världen och att vi med våra sinnen samlar information som sedan sparas i våra minnen. Detta är inte sant. Din fantasi fyller tomma luckor i ditt minne med falska sådana. Ju mer du glömmer, desto flitigare blir din fantasi med att hitta på nytt. Din hjärna tolkar också hela tiden det du hör och tystar all, enligt den onödig stimuli. Din hjärna gör samma sak med din syn och tömmer ditt synfält på irrelevanta saker. Du behöver bara googla ”optisk illusion” för att se hur enkelt man kan manipulera dina sinnen.

Men du kanske inte baserar din tro på det du upplevt, utan kanske du fått din kunskap från pålitliga webbsidor och böcker, som med vetenskapliga medel dragit sina slutsatser. Bra, då har du i varje fall hittat det pålitligaste sättet att samla information på. Det betyder igen däremot inte att du har rätt.

TÄNK PÅ ALLA SAKER MÄNNISKOR någonsin trott och tagit för givet, men som visat sig vara fel. Precis så säker som du är på den där saken du är så säker på, så var till exempel Albert Einstein på att rymden inte expanderar eller läkare före 1800-talet på att sjukdomar spred sig via osynlig lukt, eller så kallad miasma.

Du har själv också ändrat din åsikt om saker med åren

då du lärt dig nytt. Om dina åsikter däremot, mot förmodan inte ändrats på flera år är det svårt att veta ifall du är lat eller envis.

Men känn dig inte dum. Alla som någonsin lärt dig något har också haft fel. Detta inkluderar din fammo, faffa, mommo, moffa, mamma, pappa, storasyster, storebror, din bästa vän, din chef, din handbollstränare, din sambo, din lärare från gymnasiet och till och med din sekts ledare. Den felaktiga information du sprider har du antagligen själv inte hittat på.

KANSKE DITT NYÅRSLÖFTE KUNDE VARA att det inkommande året lova ta allting med en nypa salt, inte minst dig själv och det du tror på. Ta din åsikt och spola den genom alla ovannämnda felfilter. Fråga dig själv: ”Varför tror jag på detta? Gynnar min tro mig eller oss alla? Är den bunden till något verkligt och om den inte är det, har jag ändå rätt att kritisera de som inte tror på samma sak som jag?”. Om din tro runnit genom alla filter och ännu i andra ändan är hel och identifierbar, så kan du behålla den. Tro som inte klarar filtertestet kan förvaras annanstans.

Tycker jag. Men lita inte på mig. Jag har ju antagligen fel. 

35

TEXT & BILD

JENNA VIERINEN Henrika Hyttynen och Ona Ukkola har känt varandra sedan högstadiet och nu jobbar de tillsammans.

Ett tryggt rum för kvinnor

I februari öppnar för första gången The Flying Carpet. Ett internationellt och stärkande vardagsrum för kvinnor. Ona Ukkola och Henrika Hyttynen är tjejerna bakom projektet och med deras olika expertområden vill de skapa ett ställe där kvinnor kan mötas, utveckla sig själva och träffa nya vänner.

DET HELA BÖRJADE EFTER EN RESA I ASIEN. Både Ona Ukkola och Henrika Hyttynen är väldigt fascinerade av den asiatiska kulturen och gemenskapen som finns i den, och ville på något sätt få den med sig hem till Finland. Ukkola är utbildad kulturproducent och Hyttynen restenom, yogalärare och håller just nu på att studera till socionom. Genom att kombinera deras branscher vill de skapa något liknande som det de hittade i Asien.

– Vi kom fram till att vi vill skapa ett vardagsrum där kvinnor från olika kulturer kan komma samman och mötas. I den asiatiska kulturen lever man mer i en community medan vi här i Finland lever mer individuella liv. Vi ville hitta ett sätt att ta med communitykänslan hit, berättar Hyttynen.

Att rikta sig till just kvinnor var självklart. Tjejerna är båda av den åsikten att det vi har nu inte är ett jämställt samhälle. De vill att kvinnor också ska få ett ställe där de kan bli starkare.

Det var så The Flying Carpet föddes. TFC, som tjejerna kallar det, ska vara en trygg miljö där man kan lära känna sig själv, men också andra människor. I och med att Finland blir mer och mer mångkulturellt hela tiden, vilket de ser som en styrka, vill de skapa något där de kan föra samman kulturer för att lära sig att förstå dem bättre. Både Ukkola och Hyttynen trivs bra i internationella och mångkulturella miljöer

36

och de ville skapa ett utrymme som de själva tycker behövs och evenemang som de skulle vilja gå på.

Den första träffen kommer att gå av stapeln i februari nästa år. Var träffen ordnas är inte helt bestämt ännu, men den preliminära mötesplatsen ligger i Vallgård i Helsingfors. Det kommer att vara två grupper som träffas sammanlagt tio gånger var, en grupp för de med baskunskaper i finska och en för de som integreras på svenska.

– När vi båda nu ändå är tvåspråkiga kändes det dumt att inte utnyttja det, säger Ukkola.

MÅLGRUPPEN ÄR 20 TILL 40 ÅRIGA KVINNOR och TFC riktar sig främst till sådana som varit i landet lite längre. Ukkola och Hyttynen vill inte ännu rikta sig till asylsökande och flyktingar, eftersom dessa först måste få sina basbehov tryggade och börja bygga ett liv. Hyttynen påpekar att integration är en lång process och hon har träffat många via jobbet som varit här i flera år utan att ha fått en enda vän. Men även om de riktar sig till en viss målgrupp stänger de ändå inte ut någon.

– Om flyktingar hittar till oss är det självklart också välkomna!

Men det är inte heller bara för människor som flyttat till Finland, utan tjejerna vill gärna att finländare också ska komma med.

– Vi vill ha blandade grupper, både kvinnor som flyttat till Finland av olika anledningar men också kvinnor som är födda i Finland. Oberoende bakgrund så kan man ha nytta av varandra, säger Ukkola.

Under träffarna kommer fokusen ligga på att lära känna både sig själv men också andra. Eftersom Hyttynen är yogalärare kommer varje träff innehålla en yogasession. Utöver det kommer det vara ett tema på varje träff som träffen kommer formas utifrån. Men de vill inte att det ska bli för strukturerat och strikt, utan lämnar utrymme för att deltagarna ska få forma träffen tillsammans.

– Vi vill få till en vardagsrumskänsla helt enkelt, säger Ukkola. ÄVEN OM PROJEKTET INTE DRAGIT IGÅNG ÄNNU

har de både planer och drömmar om hur det vill utveckla TFC. Ukkola och Hyttynen har varit på fortbildningsresor till både Kuala Lumpur och Istanbul, och drömmen är att kunna göra TFC internationellt.

Men än så länge håller de sig till Finland.

Namnet då? The Flying Carpet kommer från att tjejerna köpte en persisk matta på en av deras resor tillsammans och den kommer vara central i träffarna.

Allt som händer på träffarna kommer ske på mattan.

– Vi vill skapa lite den flygande mattan-känslan.

Att allt kan hända, säger Hyttynen. 

Studentbladets lästips för julen text

JENNA VIERINEN

bild

LINDA HAGLUND

Nästa vecka är det jul. Vilket för många betyder julledighet. Plötsligt har man flera dagar i sträck att göra absolut ingenting annat än att hänga i soffan och käka choklad. Och vad passar då inte bättre än en riktigt smarrig bok att läsa? Eller kanske det är så att du helt glömt att köpa julklapp åt ditt syskon och behöver några sista minuten tips? Studentbladet har listat ett par böcker som är värda att kolla in!

“ALLT JAG INTE MINNS” av Jonas Hassen Khemiri

Jonas Hassen Khemiri slog igenom för mer en tio år sedan med boken “ett öga rött” och har nu lyckats igen. “Allt jag inte minns” släpptes i år och för några veckor sedan tilldelades Khemiri Augustpriset för årets skönlitterära bok.

Boken handlar om kärlek och ekonomi. Den handlar om Samuel som forsätter att leva vidare i allas minnen. Några personers öden flätas samman i Stockholm kring det som hände Samuel. Vad döljer sig det som de inte minns och vems minnen kan man lita på?

Khemiri har skrivit en kärleksberättelse som speglar vår hypersnabba tid. Khemiri är känd för sitt vackra språk och det syns även i den här boken.

Boken har hyllats av både media och bloggare. En av årets mest omtalade svenska böcker som man inte borde missa.

“ONDA BOKEN” av Kaj Korkea-aho

Ingen har väl missat att Korkea-aho släppt en ny bok.

Han är Svenskfinlands nya favoritförfattare och så gott som varje bok han skriver har hittills fått bra kritik.

“Onda boken” är inget undantag.

Det är november i Åbo. Mickel Backman undervisar i litteratur för en sal full med likgiltiga studenter. Plötsligt kommer namnet Leander Granlund på tal och Backman börjar svettas. Granlund är egentligen bara en opublicerad modernist men de få dikter han skrivit har varit förödande för alla

som läst dem. Dikterna är dock försvunna men en av eleverna, Pasi Maars, är säker på att Backman vet mer än han berättar. Förutom Backmans liv handlar boken också om Calle Hollender, ståupparen som famlar sig genom studielivet som bara ser mer och mer hopplöst ut.

Korkea-aho skriver om ung kärlek och ett liv som går från mörkt till ljus på några sekunder. Perfekt bok att läsa framför brasan.

“GENIER” av Moa Gammel

Moa Gammel är svensk skådespelare som setts senast i den hyllade tv-serien Jordskott. 2014 gjorde hon en podcastserie, Genier, där hon intervjuade stora förebilder till henne som hon ansåg är genier. Den hyllades massor när det kom ut och har nu blivit bok.

Boken är precis som podcasten en intervjuserie. Tidigare har genier främst syftat på män i labbrockar, män med provrör och män som skapat stor konst.

Detta vill Gammel slå hål på. Hon träffar några av sina stora förebilder. Kvinnor som hon anser är genier och med sitt intellekt och mod visar att det finns andra sätt att vara ett geni. I boken träffar Gammel bland annat Märta Tikkanen, Malou von Silvers, Birgitta Stenberg och Farnaz Arbadi.

Tillsammans blir det en bok om kreativitet, skapande och framsteg. De bevisar att man kan krossa glashus och trotsa alla odds. Gammel lyfter fram kvinnors olika sätt att förverkliga sina drömmar på

och ger en insyn i kampen om att nå dit man vill.

Dessutom har boken illustrerats av duktiga Hanna Wieslander.

“DET SOM INTE DÖDAR OSS” av David Lagercrantz

Det här är kanske årets mest omtalade bok nummer ett. Journalisten och författaren till bland annat Jag är Zlatan Ibrahimovic, David Lagercrantz, har skrivit uppföljaren till Stieg Larssons älskade millenniumtrilogin. “Det som inte dödar oss” är den fjärde boken i serien om Mickael Blomkvist och Lisbeth Salander.

Tidskiften Millennium som Blomkvist var med och grundade har fått en ny ägare. Blomkvist får skit från höger och vänster och många anser att han borde börja göra något annat. Det har gått ett bra tag sedan hans senaste scoop när han plötsligt får ett samtal av professorn Frans Balder och säger att han sitter på världsavgörande information om amerikanska underrättelsetjänsten. Balder berättar också att han varit i kontakt med en superhacker som låter väldigt lik Salander.

Det hela utvecklas snabbt i klassisk millenniumanda och Blomkvist och Salanders vägar korsas ännu en gång. Boken har hyllats för att respektfullt forsätta bokserien och att bevara det underhållande i karaktärerna. Om du läst de tre andra böckerna rekommenderas verkligen att du också läser den här.

Sedan får du blida den egen uppfattning om i fall det var värdigt av Lagercrantz att fortsätta på Stieg Larssons verk eller ej. 

37

STUD ERAN DE, LÄS K VALIT ETSTIDNI N FÖRM GAR ÅNLIG T!

NYLANDS NATIONS STIPENDIER FÖR ÅR 2016 Ansökningstid 1 januari - 1 februari 2016 Stipendier för studerande som är medlemmar av Nylands Nation Stipendier utdelas ur de allmänna, medicinska, juridiska, humanistiska, matematisk-naturvetenskapliga, agrikulturforstvetenskapliga och statsvetenskapliga fondgrupperna samt ur kulturfonderna och Hugo E. Pippings minnesfond.

Den sammanlagda utdelningen ur dessa fonder är ca 75 000€. Forskarstipendier för medlemmar av Nylands Nations Forskarstipendierna utdelas till graduerad sökande som studerar för licentiat- eller doktors-grad, eller för post doc- forskning. Ansökan för forskarstipendium skall återföljas av en forskningsplan, rekommendation av akademisk lärare och CV. Den sammanlagda utdelningen är ca 75 000€.

Ansökningarna bör finnas tillhanda på nationens kansli (Kaserngatan 40) senast måndagen den 1 februari 2016 klockan 14.00. Ansökningsblanketter finns på www.nylandsnation.fi

Vet du vad du missar? v

stbl.fi

Studentbladet

@Studentbladet

studentbladet

Östra Finlands Nation vid Helsingfors universitet meddelar:

Östra Finlands Nations

verksamhetsmöte äger rum torsdagen den 21 januari 2016 kl. 18.00 på Nypolen, Mannerheimvägen 5 A, 4:e våningen.

Mera information på ofn.fi

Läs alla nummer av Studentbladet på Issuu.com

38

Saftiga lussekatter

TEXT & BILD

FIA DOEPEL

Lussekatter, ca 24st 1/2 påse torrjäst 1/2 tsk havssalt 2 kuvert saffran 60g ekologiskt smör 5msk sirap 2,5dl havre mjölk, eller vanlig 5msk turkisk yoghurt 10-13dl spelt- eller vetemjöl russin och äggula

1. Smält smöret i en kastrull. Tillsätt mjölken och sirapen, blanda tills ingredienserna smält ihop. Värm till 42grader.

2. Häll vätskan i en stor bunke och blanda i jästen, rör tills den upplösts i vätskan. Häll i saffranen och saltet, blanda. Lägg slutligen i yoghurten, lite i taget, och blanda tills den löst upp sig.

3. Blanda i mjölet, ca 3/4, och knåda tills degen blivit smidig. Lägg i mera mjöl om det behövs.

4. Låt jäsa på dragfri plats i 2 timmar.

5. Värm ugnen till 225°. Forma en liten bit deg, typ lika stor som en golfboll, till en lång fingertjock korv. Forma ett "s" och lägg på en pappersförsedd plåt.

6. Fyll plåten och tryck i russin, pensla med vispat ägg och grädda i mitten av ugnen ca 10-15min, beroende på hur tjocka katter ni gjort. 

39

CAM

PUS