STBL 02/2014

Studentbladet MARS 2014

De som inte syns

Populism s. 10

DJ-liv s. 34

Skulle du vilja se ditt examensarbete flyga 800 km ovanför jordens yta?

Vid Aalto-universitetet finns det inga gränser för vad du kan uppnå. Aalto-1 är en satellit som studerandena huvudsakligen byggt själva. Den kommer att skjutas upp i rymden inom en snar framtid. Om du vill vara med om att bygga en bättre värld genom teknik, ekonomi och konst ska du söka till Aalto-universitetet. Aaltouniversitetet ger dig frihet att lyckas.

Titta på videorna som visar våra studerandeprojekt! Du får bl.a. se en underbar buss, förpackningar som förbättrar världen och en video om det magiska med matematik: aalto.fi/showroom

Frihet att lyckas Vi har 90 intressanta utbildningsprogram inom områdena konst, teknik och ekonomi. Läs mer och ansök:aalto.fi/sv/studies

innehåll 4 LEDARE 6 DANSKA REFORMVINDAR 7 I KORTHET 8–9 UTBILDNING TILL SALU 10–11 HÖGERRADIKAL POPULISM 12–15 I SERIEFABRIKEN 16–17 ESTLANDSSTUDIER LOCKAR 18–19 MELLAN KULTURER 20 I THATCHERS HANDVÄSKA 21 TEMA: MÄNNISKOHANDEL 22–25 SITUATION FINLAND 27 MORAL ELLER POLITIK? 28–29 I ROLLEN SOM OFFER 29 STUDERANDE I FARA 31 RUMÄNSKANS HISTORIA

BA KO M

M Ä N N I S KOH A N DE L F ÖR

D J - BÅ S E T

S E X U E L L A Ä N DA M Å L

34–36

21–32

32 VERKLIGHETEN INTAR SCENEN 33 I VINDENS STAD 34–36 YRKE: DANSGOLV 37 VEM FÅR GULDSTATYN? 38–39 PÅ GÅNG

12

”Serieteckning är en alldeles fantastisk konstform, det går att uttrycka så mycket känslor i både text och bild”

HANNU TIKKANEN Hannu Tikkanen är en 27-årig blivande ekonomiemagister, som skriver sin avhandling om politiska partiers varumärken. Hannu är uppvuxen i Vasa, men har hittat sitt nya hem i Helsingfors. Lediga stunder tillbringar han på cykelsadeln eller med en bok, och på söndagar steker han plättar till frukost.

M E DA RB E TA RE

J U L I A L AG E R S T RÖ M Julia Lagerström hann pröva på livet som fotostuderande i två år innan hon istället bytte till miljö- och marinbiologilinjen vid ÅA. Förutom studierna ägnar hon sig också åt att försöka hålla i trådarna för en fotoförening. Tycker om djur, loppisar och riktigt bra böcker.

L I N A B ON DE Lina Bonde studerar sociologi vid Helsingfors univeritet men är för tillfället på utbyte i Köpenhamn. Hon spenderar de flesta dagarna med att dricka kaffe och cykla i motvind. Har ett komplicerat förhållande till poetisk sociologi.

LEDARE

Om människohandel, och vad vi väljer att se

M

änniskohandelns offer har många an­ sikten. Den steroetypa bilden är den trasiga utländska kvinnan som lever inlåst i ett rum, under slavlika förhål­ landen, och tvingas sälja sin kropp. Bilden projiceras i serier och filmer. Men också i kampanjer.

I DET HÄR NUMRET av

Studentbladet tar vi oss an äm­ net människohandel för sexuella ändamål. Ämnet är utan vidare känsligt och komplext, och vi har stött på många svåra dilemman i förberedelserna av numret.

DET TYPISKA MÄNNISKOHANDELSOFFRET som

identi­ fieras i Finland utnyttjas som arbetskraft, inte sexu­ ellt. De arbetar i restauranger, växthus och för städ­ firmor. I detta nummer har vi valt att främst fokusera på människohandeln för sexuella ändamål, eftersom vi vill uppmärksamma att även den finns här, mitt ibland oss, trots att den inte syns i statistiken. Visst kan man diskutera om den alls förekommer i Fin­ land, det är svårt att försvara det som inte syns.

Minoritetsombudsmannen, Finlands rapportör om människohandel, är klart av den åsikten att vi är då­ liga på att identifiera dessa offer.

VI HAR BILDSATT TEMAT med

JULIA LAGERSTRÖMs fina bildserie, som fångar både en yttre syn på krop­ pen och en inre känsla för den som utsätts. För vad människohandel handlar om i grund och botten är en extrem form av maktutövning som speglar en snedvriden, men tyvärr allt för vanlig, syn på krop­ pen som vara och som leder till skamkänslor hos den som utsätts.

MAN KAN ARGUMENTERA FÖR att

diskussionen om kri­ minalisering av sexköp inte hör hemma i ett tema­ nummer om människohandel, vilket också har varit ett av våra redaktionella dilemman. Risken är att hela sexhandeln stämplas som människohandel. Vi har valt att ta med frågan eftersom minoritetsombudsmannen förespråkar kriminalisering som ett steg mot att mins­ ka marknaden för sexhandeln – även den anknuten till människohandel. SALLA PELTONEN ifrågasätter till­ tagets effekt i sin kolumn på sidan 27.

ETT PROBLEM SOM VI, på gott och ont, har här i Fin­ land är vår syn på oss som en stark rättsstat. Det här blir lätt våra ögonlappar i fall av extrem makt­ utövning. ”Sådant händer inte hos oss.” Det här är ett attitydproblem som inte bara hindrar identifiering av människohandelsoffer, men som också hämmar all form av diskussion om maktutövning i Finland.

DET SOM VERKLIGEN BLIR ETT PÅTAGLIGT EXEMPEL på

vår blindhet är när sexköpsbrott förkastas på grund av att den skyldige inte kunnat ana att han just ut­ nyttjat ett människohandelsoffer. Bilden av den in­ låsta slaven räddar förbrytaren och gömmer off­ ret. De utsatta är sällan fängslade, utan styrs av hot, rädsla och skam. Styrs av makt.

DEN FINSKA REGERINGEN har satsat på att motarbeta den gråa ekonomin, och det är kanske orsaken till att vi i Finland identifierar proportionellt fler tvångsar­ betare än andra länder. Besattheten med ekonomisk bekämpningen sätter andra värden ­ och offer – i skuggan.

Vara på marknaden tar Studentbladets panel ställning till terminsavgifter för stu­ derande utanför det Europeiska eko­ nomiska samarbetsområdet (EES).

Frågan om terminsavgifter har bubb­ lat under ytan en lång tid och kan även bli verklighet inom en inte så avlägsen tidsperiod. Bakom tan­ ken för terminsavgifter ligger un­ dervisnings­ och kulturministeriets arbetsgrupp som i slutet av förra året kom med ett framtidsprogram för den finländska högskoleutbildning­ ens internationalisering och ekono­ mi.

PÅ SIDAN 8

 EDIT LINDBLAD REDAKTIONSSEKRETERARE

TANKEN ÄR ATT FINLÄNDARE och EES­ medborgare ska få behålla den avgiftsfria utbildningen medan an­ dra ska öppna sina plånböcker för att få en studieplats i detta nordiska land. Arbetsgruppens rapport Finland

ut på den internationella utbildnings­ marknaden innehåller betänkanden som ministeriets arbetsgrupp kom­ mit fram till. Den försvarar ter­ minsavgifterna för utomeuropeiska studerande genom att påminna om lågkonjunktur i Finland, högskolor­ nas ekonomi, genom att säga att an­ dra länder också tar pengar av sina studerande och att ett stipendiesys­ tem skulle byggas upp för att del­ finansiera de allra fattigaste stude­ randes studier.

 J U L I U S VON W R IG H T CHEFREDAKTÖR

storföretag, konkurrensförmåga och vinst florerar i framtidsprogrammet.

Utbildningen blir en vara och minis­ teriets arbetsgrupp vill hitta en pris­ lapp på den. Arbetsgruppen fram­ häver att högskolor och företag ska börja samarbeta mera, för att tillsam­ mans kunna sälja den finländska ut­ bildningen till världen. När blev hög­ skoleutbildningens syfte reducerad till en vara som kan säljas på en fri marknad för vinst som ett par sockor? att den finländ­ ska utbildningsbranschen har svag­ heter när det kommer till att göra en produkt av sitt kunnande. Ar­ betsgruppen lyfter upp den finländ­ ska spelindustrins uppsving som ett uppmuntrande exempel på att något futtigt kan bli värt mycket. Men hög­ skoleutbildning är inte flygande fåg­ lar och gröna grisar. Det som arbets­ gruppen tycks ha glömt i sina försök att sätta ett värde på utbildning är att utbildning redan har ett värde. Men det värdet kan inte mätas i kvartal­ rapporter.

RAPPORTEN ANSER TROTS STIPENDIESYSTEM förblir

grun­ den inte jämlik. Styrkan och stolt­ heten för den finländska utbild­ ningen har sedan länge varit lika möjligheter för alla. I och med ter­ minsavgifter skulle Finlands högsko­ lor främst glänta på dörren för dem med den största guldpengen i han­ den.

MEN DET ÄR INTE BARA terminsavgifter

som arbetsgruppens rapport Finland ut på den internationella utbildnings­ marknaden handlar om. Ord som

STUDERANDE , LÄS

Välj mellan Hufvudstadsbladet, västra nyland, Borgåbladet och Östra Nyland.

För att få studierabatten ska du studera, bo i eget hushåll och vara högst 29 år gammal. Studierabatten begränsas till sex år.

Ange läroanstalt, numret på ditt studiekort samt födelseår när du tecknar din prenumeration.

NYHET! I prenumerationen ingår nu också tillgång till e-tidningen på dator, tidningsappar för pekplatta och smarttelefon, HBL+ för pekplatta samt KSF Medias elektroniska textarkiv.

Ansökan 17 mars– 15 april

ÖKA DINA CHANSER TILL EN STUDIEPLATS I HÖST Högskolan på Åland har egen antagning Skicka din ansökan direkt till högskolan på Åland www.ha.ax/ansokan www.ha.ax HÖGSKOLAN PÅ ÅLAND

Dansk reform pressar studerande I SENASTE STBL (1/2014) kunde

du läsa om Sveri­ ges högskolereform, men även i Danmark blåser reformens vindar. Förra året godtog det dans­ ka Folketinget Studie fremdriftsreformen. Målet med reformen är att få – eller tvinga – studeran­ de att studera på heltid och på så sätt bli snab­ bare klara.

Reformen innebär nya krav och spelregler för studerande i de danska universiteten. Studeran­ de tvingas anmäla sig till kurser eller tenter vär­ da minst 60 ECTS per läsår. Studerande måste inte prestera alla poäng, men kan inte avanmäla sig från tenter utan giltig orsak, som till exempel sjukdom. Om man inte blir godkänd anmäls man automatiskt till nästa tenttillfälle.

UNIVERSITETEN SKA OCKSÅ minska

på studietakten med i genomsnitt 4,3 månader. Till exempel Köpen­ hamns universitet föreslår att kandidatstuderande inte ska ha möjligheten att ta mer än sex månader ledigt från studier utan motivering. Den nuvarande längden är tolv månader.

Samtidigt reformeras även Statens Uddannel­ sesstøtte, motsvarigheten till Finlands studiestöd.

Ifall studerande ligger sex månader efter i sina studier kan stödet dras tillbaka.

Studerande, men också universitetens personal, har starkt motsatt sig reformen. Studerande anser att de omyndigförklaras och att kraven är orimli­ ga. Reformen försvårar möjligheten att jobba vid sidan om studierna eller ta praktikplatser, vilket

Den 30 janurari samlades kåraktiva från hela Svensk­ finland på Hanaholmen utanför Helsingfors för det årliga Studentledarseminariet, ordnat av Pro Student­ bladet och Svenska Studerandes Intresseförening SSI. I år föreläste Heidi Hautala, Per­Edvin Persson och Camilla Berggren.

6

går emot de önskemål som arbetsmarknaden har av utexaminerade studerande.

– Man skulle efterhånden tro, at det var gået op for politikerne, at man ikke får dygtige studerende ved at bure os inde bag universitetets mure i 5 år, skriver MATHIAS RIGBOLD och andra studerande i ett debattinlägg i Politiken (21.11.2013).

DET SOM ÄR SPECIELLT MED REFORMEN är att den ock­

så kommer att gälla studerande som redan är in­ skrivna på universiteten, antagligen från och med september 2015. Men kraven börjar gälla nya stude­ rande redan från och med inkommande september.

Följ med vad som händer med fremdriftsreformen på www.universitetsavisen.dk/fremdriftsreformen.

I KORTHET Feministisk mediegranskning på FB

På Astras feministfrukost i början av februari kom initativet att starta en facebokgrupp för mediekritik av finländska medier ur en feministisk synvinkel. Gruppen ifrågasätter normer som framställs i mediers val av rubrik, bild och formuleringar.

Gruppen har ett intersektionellt perspektiv och tar upp alla diskrimineringsgrunder, som etnicitet, funktionsnedsättning, klass osv. Den är öppen för alla, det är bara att söka på ”feministisk mediegranskning i Finland”.

Lyyra har blivit Frank Lyyra köptes upp, paketerads om och fick ett nytt namn. Webbplatsen Frank samlar förmåner som gäller för de flesta studerande med giltiga studiekort. Det gäller att vara medlem i din kår och logga in på webbplatsen så får du förmånerna listade, oberoende om du går i gymnasiet eller studerar vid en högskola. Webbplatsen ägs av studentorganisationerna SAKKI, SAMOK, SLL, FSF och Kilroy. www.myfrank.fi

55 sp-faktorn föreslås bli större för universiteten En arbetgrupp vid undervisnings- och kulturministeriet har gett förslag på att ändra universitetens basfinansiering – igen. Gruppen föreslår att studerandens respons ska bli en faktor i finansieringen. 3 procent av den statliga finansieringen föreslås grunda sig på respons av studerande från och med 2015, likt det system som yrkeshögskolorna just infört.

Gruppen föreslår också att studerande som avlägger minst 55 studiepoäng per år ska ges en större tyngd. Andelen, som nu är elva procent, ska höjas med en procentenhet 2015 och bli alltså tolv procent.

För tillfället samlar endast en fjärdedel av studerande 55 studiepoäng.

I rättslig knipa? Codex dejourerar!

Har du frågor om familje- eller arvsrätt, hyres- eller arbetsavtal eller om studiestöd och beskattning? Juristklubben Codex r.f. dejourerar varje tisdag kl. 17–19, fram till 28.5 och ger svenskspråkig rättshjälpsservice för studerande i Finland. Dejouren ger skriftliga eller muntliga råd per e-post eller telefon. Alla frågor behandlas konfidentiellt.

Telefon under jourtiderna: 09 649 757

Mitt nya land söker tv-lusar Vill du jobba med TV utomlands? Svenska Yle ska sända en ny säsong av serien Mitt Nya Land och söker personer i alla åldrar som vill medverka i serien. Är du på väg utomlands för att bo, studera eller jobba? Eller kanske du vill rekommendera någon som redan bor utomlands?

Maila till info@haldin.net och berätta din historia, vart du ska flytta och bifoga gärna ett foto. Skicka din ansökan före 10.03.2014. Mer info hittar du på www.haldin.net.

Ser du fram emot en karriär som ett eftertraktat proffs?

Hos oss avlägger du en högskoleexamen inom ekonomi, teknik, media, kultur, idrott, social- och hälsovård i en internationell miljö. Vi vet att framtiden tillhör de nyfikna.

Gemensam ansökan 3.3–1.4.2014.

HÖGSKOLAN FÖR LIVET.

S T B L- PA N E L E N

Utbildning som exportvara och terminsavgifter för studerande text

EDIT LINDBLAD

Undervisnings- och kulturministeriet presenterade i slutet av förra året ett framtidsprogram om export av utbildning till länder utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). I programmet föreslår man att utbildningar på andra språk än finska och svenska kunde bli avgiftsbelagda för studerande utanför EESländerna.

I programmet framhäver ministeriet att utbildningsexporten ska bli en lönsam affärsverksamhet. Bakom utvecklandet av utbildningsexporten finns även statsrådets strategisatsning Team Finland som ska förbättra Finlandsbilden och främja investeringar samt ekonomiska relationer.

Utredningsgruppen bakom framtidsprogrammet har som mål att Finland år 2025 har minst 60 000 utländska studerande, jämfört med dagslägets cirka 20 000. För att utveckla exporten av utbildning vill undervisnings- och kulturministeriet rekrytera flera studerande till Finland, fokusera på utbildningens kvalitet och göra en del ändringar i lagstiftningen för att kunna börja med avgiftsbelagda utbildningar.

Tanken är att högskolorna själva får bestämma hur höga avgifter de skulle ta, men de ska åtminstone täcka kostnaderna för examensutbildningen. För att kunna erbjuda en avgiftsbelagd utbildning borde högskolan ha ett stipendiesystem som skulle kunna

stöda en studerande på den avgiftsbelagda utbildningen vid behov.

Arbetsgruppen föreslår även ett särskilt stipendiesystem för studerande från utvecklingsländer som skulle finansieras från utvecklingsbiståndet. Stipendiestödet skulle riktas till de allra fattigaste utvecklingsländerna samt till länder som har ett långvarigt samarbete med Finland.

Studentbladet frågade sin panel om saken och åsikterna i de inskickade svaren delades ganska jämnt även om de som motsätter sig terminsavgifter för studerande utanför EES-länderna hade en knapp majoritet.

Tycker du att högskolorna ska ta terminsavgifter av studerande utanför EES-länderna?

ALINA BÖLING medlem i Svensk ungdom och EU-valskandidat för SFP

Nej. Grundvärderingen i det finska utbildningssystemet är och borde vara jämlika utbildningsmöjligheter oberoende av socioekonomisk status, vilket också innebär avgiftsfria studier. Den grundvärderingen rubbas om vi parallellt i våra universitet och högskolor inför en utbildningsverksamhet med syfte att endast vara affärsverksamhet.

LI ANDERSSON ordförande för Vänsterunga och EU-valskandidat för Vänsterförbundet

Nej, det tycker jag inte. Finlands system för högre utbildning baserar sig på avgiftsfri utbildning som är tillgänglig för alla samt högklassig forskning, inte på att främja utbildning som affärsverksamhet.

8

TUULA PELTONEN riksdagsledamot i SDP

Det tycker jag inte. Jag har alltid förespråkat för avgiftsfri utbildning. Jag är medveten om att det under ekonomiskt kärva tider finns en press på att börja med avgifter och att man nu är på väg att installera så kallade sökaravgifter som skulle täcka de så kallade behandlingskostnaderna. Jag är ändå fortfarande av den åsikten att utbildningar som leder till en grundexamen ska vara kostnadsfria och på så sätt vara tillgänglig för alla. Vi har inte nu gjort så dåliga resultat, jag tvivlar på att en avgift skulle förbättra utbildningens kvalitet i den bemärkelsen.

EEVA-JOHANNA ELORANTA riksdagsledamot i SDP

Varför borde vi ge den gratis till personer från andra länder som inte i form av skatter har deltagit för att betala för utbildningen här. De kommer kanske från länder med låga skatteprocenter och var man själv får betala för saker som vi tar hand om gemensamt.

FILIP BJÖRKLÖF vice ordförande för Svenska handelshögskolans studentkårs styrelse

SHS ställer sig tveksamt till infö­ randet av dessa avgifter. Den po­ tentiella ekonomiska vinsten som avgifter kunde medföra uppväger inte de finländska högskolornas försämrade konkurrensläge bland internationella studerande.

MICKE LINDHOLM medlem i Helsingfors universitets studentkårs delegation

Ja. Beslutet ska naturligtvis ligga hos högskolorna. Men jag påstår ändå att ett sådant system som grundar sig på att dela ut dyr utbildning till personer som inte har några garantier på att stanna i Finland är passiverande och ohållbart för högskolorna.

ANNA PERÄLÄ gruppordförande för Den gröna listan vid ÅAS fullmäktige

Nej. Det är vilseledande att se ut­ bildningen som vilken som helst vinstbringande affärsverksamhet.

Den akademiska världen har ett stort samhälleligt ansvar där bildningen och forskningen ska vara i fokus. I dessa områden har högskolorna nytta av studerande med olika bakgrund.

SANNA LAUSLAHTI riksdagsledamot i Samlingspartiet

Ja. På ett längre tidsperspektiv möjlig­ gör det här nya inkomstkällor för hög­ skolorna och via det förbättrad kvalitet.

En minskad mängd av utländska gratis­ studerande öppnar förhoppningsvis dörrarna för ungdomar som nu står ut­ anför högskolorna utan studieplats. För studerande från utvecklingsländer borde man bygga upp ett stipendiesystem som skulle finansieras av biståndssamarbetets resurser.

OUTI ALANKO-KAHILUOTO riksdagsledamot i De Gröna

Nej. Resultatet från försöket med terminsav­ gifter visar att den inte lyckats med målsätt­ ningarna som det hade. Terminsavgifter skulle endast förhindra högskolorna från att bli mer internationella när ansökarantalet skulle mins­ ka. Det finländska utbildningssystemets grund­ pelare ska även i fortsättningen vara jämlikhet, kostnadsfrihet och kvalitet.

ANETTE KARLSSON ordförande för Socialdemokratiska studerande SONK

Terminsavgifter minskar antalet av interna­ tionella studerande i Finland. Terminsav­ gifter hämtar med sig onödig byrokrati och nya kostnader som t.ex. stipendieutgifterna ­ vilka högskolorna måste stå för. De inter­ nationella studerandena hämtar inkomster till Finland genom deras bostads­ och lev­ nadskostnader under studietiden. Ca. 70 procent av de internationella stu­ derandena stannar kvar för att ar­ beta i Finland efter sina studier.

Det är positivt att våra kampus blir mer internationella.

SÅ HÄR FUNGERAR STBL-PANELEN •

Stbl-panelen består av ungefär 100 personer som representerar allt från studerandekårer till utskott i riksdagen. Finlandssvenska högskolor och studieorter finns jämnt representerade i panelen.

•

Deltagarna ombeds per e-post besvara vår fråga med ett ”ja” eller ”nej” och att kort motivera sitt svar.

•

Listan på deltagarna lever, beroende på fråga. Ifall du är intresserad att delta i panelen, kan du anmäla ditt intresse till redaktionen på adressen chefred@stbl.fi. Meddela vem du är och bifoga gärna en bild på dig som kan publiceras i tidningen om vi väljer att lyfta upp just ditt svar.

9

FORSKAREN

HÖGERRADIKAL POPULISM

Skapandet av den manliga ledaren i den nationella familjen Den högerradikala populismen vinner mark i många europeiska länder. I Finland har Sann­ finländarna blivit ett av landets största partier och i Sverige har Sverigedemokraterna enligt de senaste opinionsmätningarna över 10 procent i väljarstöd. Hur lockar dessa partier sina väljare?

Med bilden av en nationell familj och nostalgi, säger Cristian Norocel som har studerat den högerradikala populismen ur ett genusperspektiv. text&foto

JULIUS VON WRIGHT

Högerradikala populistiska partier växer till sig i vaken av globaliseringen. De tar på sig en roll av att försvara folkets åsikter och värderingar. Folket i detta sammanhang är förstås de som passar in i en särskild form, bland annat då det gäller etnicitet, sexualitet och religion. Här är den vita heterosexuella mannen standard, som både infödda kvinnor och invandrare jämförs med.

CRISTIAN NOROCEL har i sin färska avhandling från Helsingfors universitet analyserat metaforer som används av partiledarna för Sverigedemokraterna och rumänska Storrumänska partiet för att se hur dessa högerradikala populistiska partier bygger upp den nationella känslan.

I de två fallen jämför ledarna nationen med en traditionell familj, där mannen spelar en central roll i familjens sammanhållning och beskydd. I Rumänien identifierade Norocel partiledaren som den stränga paternalistiska fadern, medan Sverigedemokraternas JIMMIE ÅKESSON beskrivs som den konservative sonen. Positioneringen i familjen är aningen annorlunda, men ideologierna kännetecknas av samma värdekonservativa ideal.

– I Sverige uttalar sig politiker om den nationella familjen, men inte i lika tydliga paternalistiska termer.

Det finns ett förälderideal, men inte i form av den stränge fadern. Däremot, i fallet Jimmie Åkesson, förkroppsligar han en form av vad jag kallar för en konservativ son i meningen att han motsätter sig etablissemanget, som han ofta beskriver som föråldrat och oförmöget att förstå folkets vilja, säger Norocel.

Sannfinländarna blandar metaforer

Norocel har också analyserat Sannfinländarnas språk.

Den finska högerpopulismen är tudelad mellan det rumänska och svenska fallet säger Norocel. TIMO SOINI tar en paternalistisk roll, men med inslag av moderna ideologiska ideal. Han föreställer en trygg, vis, manlig figur som är faderlig och som kan ta hand om familjen, det vill säga nationen, säger Norocel.

Sannfinländarna och Sverigedemokraterna får väljare både genom att vara protestpartier mot

10

”herrarna i huvudstaden”, eller det politiska etablissemanget, men också genom att ta in främlingsfientliga åsikter. Sverigedemokraterna får röster från väljare som tidigare stött Socialdemokraterna i de små industriorterna runtom landet, men också från Moderaterna och Centern särskilt i landsbygden som har blivit besvikna av sina tidigare partier. I Finland steg Sannfinländarna också i popularitet i samband med partifinansieringsskandalen som slog hårt särskilt mot Centern.

Nostalgin lockar

Så vad är det då som lockar i den paternalistiska retoriken? I Sverige verkar Sverigedemokraterna ha lyckats monopolisera tolkningsföreträdet på begreppet folkhem, och använder det för att framkalla en idyllisk bild av det svenska samhället under 60-talet, en tid då ”allt var bättre”. Folkhemsbegreppet, trots sitt ursprung i 1800-talets högerkonservativa akademiska kretsar, blev en metafor för den socialdemokratiska strävan efter det moderna svenska samhället där alla som bor i landet gemensamt bygger upp välfärden.

Sverigedemokraterna har däremot gett begreppet en välfärdsschauvinistisk och främlingsfientlig omtolkning.

– Om man ska generalisera, så är det en viss nostalgi som lockar. Det var bättre förr, men med en viss modifikation. Vissa aktörer har försvunnit från beskrivningen av folkhemmet. Högerradikala populister hänvisar gärna till 60-talets folkhem, men i det hemmet fattas till exempel den finska och jugoslaviska arbetskraftsinvandringen, säger Norocel.

Bilden som målas upp är ett folkhem i ett idylliskt och homogent samhälle. Det paketeras fint för att locka både de som upplevde folkhemmets 60-tal och de som känner att de gått miste om det.

– Då hade de alla Volvo, vovve och villa. De som levde då blir nostalgiska och de som inte upplevde det övertygas ännu lättare om att de blivit ifråntagna något. Idag är otryggheten väldigt stor, så förstås då det samhället beskrivs så faller man lätt för det, säger Norocel.

Det finns en förklaring till varför dessa partier har möjlighet att omtolka etablerade begrepp i nationell politik. Enligt Norocel behöver högerradikala populistiska partier inte förklara sin ställning i vardagliga politiska frågor och fokuserar istället på att förmedla känslomässiga budskap med hjälp av metaforer. Men den populistiska tonen smittar också av sig till mer etablerade partier, som i Rumänien.

– I Rumänien har partiet Storrumänien haft ett betydande understöd en längre tid. Där används nationalistiska uttryck också bland socialdemokrater och liberalerna har börjat ha en alltmer kritisk inställning till minoriteter, säger Norocel.

Kvinnan inom högerradikala populismen

Den högerpopulistiska synen på nationen som familj bygger på en hierarkisk modell som gör den manliga dominansen en självklarhet. Konstruktionen av den nationella familjen med den starka manliga ledaren i mitten sätter kvinnor i dessa partier i en svår situation. De måste spela enligt patriarkala regler, som sätter kvinnor utanför maktpositioner, samtidigt som de själva är politiker.

– Till exempel i Danmark har PIA KJÆRSGAARD, Danske folkepartiets före detta ledare, oftast tagit en moderlig roll. I medierna försökte hon framträda som den danska nationens beskyddare. Samtidigt blev Kjærsgaard tvungen att bevisa att hon inte har förlorat sin kvinnlighet genom att vara aktiv i politik och ledare för manliga politiker i hennes parti, säger Norocel och hänvisar till en bild i en av hennes valkampanjer där hon tillreder något ätbart till sina partikollegor.

Dessa partier verkar gynnas av att ständigt fokusera på att måla upp en bild av samhället i ett ständigt kristillstånd. Om det inte är ekonomisk kris, så är det moralisk kris. I samband med en sådan bild av kristillstånd, då inga manliga politiker kan förmå sig till att agera kan en kvinna tillåtas stiga fram, men det här förklaras inte med hennes politiska förmåga utan med krisen, säger Norocel.

Cristian Norocel disputerade december 2013 vid Helsingfors universitet med avhandlingen Our People – a Tight-knit Family under the Same Protective Roof – A Critical Study of Gendered Conceptual Metaphors at Work in Radical Right Populism. Norocel har även bland annat publicerat artikeln ”Konstruktionen av höger­ radikala populistiska maskuliniteter i Sverige.

En feministisk analys” i Det vita fältet II. Samtida forskning om högerextremism, ett special­ nummer av Arkiv som finns fritt tillgängligt på webben på www.tidskriftenarkiv.se

ARTISTEN

Även annat än vardagskomik text&foto

EDIT LINDBLAD

hanna-pirita lehkonen är en serietecknare som i sina serier behandlar depression och vardagliga små händelser, ofta med en feministisk och queer touch.

– Min tecknarstil har givetvis utvecklats med åren, men nu när jag tittar tillbaka på det jag tecknade som liten så påminner min nuvarande stil ganska mycket om den jag hade som barn. Fast nu är den inte ful.

ARTISTEN

ANNA-PIRITA LEHKONEN och jag träffas en fuktig vintermåndag på Sarjakuvakeskus, som är ett självständigt kulturcentrum på Tavastvägen mitt bland Arabias tegelhus, parker och busshållplatser.

Sarjakuvakeskus, eller Seriecentralen på svenska, har sedan starten 2008 erbjudit kurser för barn och vuxna, ordnat evenemang och blivit en viktig och central mötesplats för serietecknare landet runt.

Vi tar var sin kopp te och sätter oss ner på de gröna sofforna bredvid fönstret. Serieteckning, vad betyder det för dig?

– Serieteckning är en alldeles fantastisk konstform, det går att uttrycka så mycket känslor i både text och bild, behandla aktualiteter, ta upp problem.

När jag gör serier så skriver och ritar jag samtidigt, de går liksom inte att skilja från varandra.

Lehkonen har medverkat i bland annat Hyi homoa!-serieantologin vars tema var finskhet och homosexualitet. Antologin såldes slut på en kort tid och nu planeras ett annat album som ska fokusera på lesbiska kvinnor. Antologin gavs ut av Team Pärvelö, konstnärsgruppen som Lehkonen varit med och grundat 2007. Namnet och logon kommer från ett självpåhittat fantasymonster som är runt och blått och rätt så ofarligt.

Ett annat forum för serietecknaren är också bloggen sarjakuvablogit.com, som är en gratis portal för serietecknare. Vem som helst kan starta upp sin egen serieblogg och varje månad är det någon som presenteras som månadens blogg för att få lite mer synlighet. I sina egna serier varvar Lehkonen vardagskomik med serier som behandlar depression, en sjukdom som Lehkonen själv har.

– Mest har jag roliga serier men jag tar ibland upp depression. Det jag vill säga med mina serier som handlar om depression är främst att personer som lider av det inte är lata eller oambitiösa utan att depression är en sjukdom som kräver vård.

Lehkonen får kommentarer på bloggen av människor som fått stöd via hennes serier.

– Jag får ibland kommentarer av människor som själva lider av depression och som skriver till mig om att det här är den första gången de berättar om det för någon när de skriver sina kommentarer till mig.

Jag blir så glad över att mina serier kan hjälpa andra, att de via dem kan få mod att faktiskt berätta om sin depression för någon, även om det blir en anonym nätkommentar på min blogg. Men då känns det att jag faktiskt gör något viktigt för någon annan.

UTANFÖR FÖNSTRET susar Helsingforstrafiken förbi och om en riktigt anstränger sig går det till och med att ana sig till några första vårtecken. En varm bris. Eller bara smulten snö. Vi dricker te och pratar vidare. Serietecknarkretsarna är enligt Lehkonen

14

öppensinnade och välkomnande mot alla, och serier har överlag gjort ett genomslag i finländska queera sammanhang.

– Många serier på till exempel sarjakuvablogit.com har ett queerfeministiskt tema. Våra kretsar drar till sig människor som är normbrytande, påverkare, ifrågasättande, sig själva.

Lehkonen har även vistats en del i animekretsar, som enligt henne är motsatsen till det hon vant sig vid i serietecknarcirklarna. På anime-evenemang har Lehkonen ofta reagerat på sexistiska skämt som blivit vardag både i animeserierna som bland fansen.

– Det finns massor med sexistiska referenser i anime, allt från att kvinnors kjolar flyger upp av vinden till män som av så kallat misstag ramlar på en kvinna och hans händer hamnar på brösten. Och det är även så här många skämtar. De tänker att det är okej och blir förolämpade och sura om jag eller någon annan säger till om det.

”Då känns det att jag faktiskt gör något viktigt för någon annan.”

Lehkonen studerar vid sidan av serietecknandet till grafisk designer. Att kunna livnära sig på enbart serieteckning kan vara rätt så svårt i Finland. Om ett album går till tryckeriet är den vanliga mängden tryckta böcker 500 kopior.

– Problemet är ofta att det är vi serietecknare som köper varandras album. Det är svårt att få dem att nå en större läsarkrets.

En serietecknares drömland är Frankrike, där seriealbum har en bred läsarkrets och många villiga förläggare. Enligt Lehkonen finns det bra möjligheter för en finländsk serieutgåva att nå den franska marknaden – så länge texten är på franska.

– Och då kan den tryckas i 10 000 kopior, som är den vanliga mängden för ett franskt seriealbum.

På det shackrutiga golvet inne i Seriecentralen går människor som kommit hit för att dricka en kopp kaffe eller köpa ett seriealbum i butiken, kanske för att gå på en kurs senare eller vara croquis-modell för kursdeltagarna. Den bortre väggen är ljusgrön och möblerna har varma färger. Serier på bordet, i hyllan, på väggarna. Men vad ska en ung serietecknare tänka på när hen sätter igång?

– Sluta planera. Ta pennan i handen och börja teckna och skriva. Det finns många som bara planerar hur deras stora fina album kommer att se ut men sen gör de aldrig det. När du väl har ritat din serie så har du redan gjort ett stort framsteg, mycket mer än om du bara skulle planera ditt album. Och om det blir skit så är det bara att göra om.

”När jag gör serier så skriver och ritar jag samtidigt, de går liksom inte att skilja från varandra”, säger Hanna-Pirita Lehkonen. Studentbladet fick hennes reflektioner över intervjun i serien under.

STUDIER UTOMLANDS LOCKAR

Många finländare väljer Tartu Vid Tartu universitet får studerande betala flera tusen euro per år för att studera medicin.

Takten är hård och ifall du inte lyckas kan du bli av med din plats. Ändå studerar över 100 finländare för tillfället medicin vid universitetet. Elias Vartio och Ville Kuoppamäki har träffat Maria Appelberg som är en av dem som gjort det valet. text&foto

ELIAS VARTIO, VILLE KUOPPAMÄKI

Allt fler finländare väljer att utbilda sig utomlands.

Detta kan i bästa fall innebära att man får den utbildning man söker, samtidigt som man får uppleva en annorlunda livsstil. Terminsavgifterna som utländska universitet ofta uppbär kan vägas upp mot fördelen att man inte nödvändigtvis behöver gå igenom en lika mödosam ansökningsprocess som i Finland. MARIA APPELBERG, ursprungligen hemma från Pyttis och student från Kotka svenska samskola, är en av dem som valt att studera utomlands. Just nu är hon på sitt femte år av medicinska studier i Tartu, och har trivts mycket bra.

- Tartu är litet och hemtrevligt, med många studerande, säger Maria.

Den första reaktionen bland Marias bekanta då de hörde att hon skulle börja studera i Tartu var ändå ofta något i stil med ”Jaha, så du kom inte in i

”MAN GÅR ALDRIG TILL EN TENT BARA FÖR ATT PROVA OM MAN BLIR GODKÄND” Finland?”. Hon var då mån om att påpeka att hon visserligen hade sökt in till motsvarande utbildning i Helsingfors, men att Tartu passade henne perfekt som studieort. Maria konstaterar att hon här kunde få den utbildning som hon önskade, och samtidigt få nya erfarenheter i ett främmande land.

NYA VINDAR Marias studier inleddes på engelska, men från och med tredje året gick allting på estniska. Som tvåspråkig finländare hade hon mycket goda förutsättningar att ta till sig språket som ofta beskrivs som en spännande blandning av finska och svenska.

Hösten 2013 medförde betydande reformer för de internationella studielinjerna i Tartus högskolor. Veterinärutbildningen som tidigare gick helt på estniska finns nu också på engelska, och det tidigare tvåspråkiga läkarprogrammet

16

MARIA APPELBERG har studerat medicin i Tartu i fem år och ångrar inte sitt val.

har blivit helt och hållet engelskspråkigt för ut­ ländska studerande.

Samtidigt steg terminsavgifterna från 3000– 7000 euro till över 10 000 euro. Tidigare kunde fin­ ländarna finansiera terminsavgifterna med stu­ dielån, men nu tvingas de nya studerandena hitta på nya lösningar. Allt tyder på att man åtminsto­ ne under de första åren måste finansiera studierna med egna besparingar, eller med stöd från till ex­ empel föräldrarna. En ytterligare försämring för framtida finländska studerande är att man har av­ lägsnat systemet där välpresterande utländska stu­ derande fått ta del av avgiftsfria estniska kvotstu­ dieplatser. Ändå hade denna möjlighet knappast heller tidigare haft någon inverkan på ansöknings­ beslutet.

– Ingen av oss visste från början att utbildningen kunde bli gratis i något skede, säger Maria.

Hittills har det utländska inslaget i både veterinärutbildningen och läkarutbildningen do­ minerats av finländska studerande.

– Nu när det inte längre behövs kunskaper i est­ niska, ser jag inte varför inte flera skulle söka hit.

Det kommer att söka flera och från olika länder, tror Maria.

Det växande intresset för Tartu har synts i an­ tagningarna. Under de senaste åren har det varit ungefär lika svårt att komma in på Tartus läkar­ program som på motsvarande utbildning vid Hel­ singfors universitet.

skillnader mellan den estniska och finländska läkarutbildningen. För det första skiljer sig den est­ niska läkarutbildningens syn på människan och sjukdomar till viss del från den vi är vana vid. Hon nämner att man i Estland försöker förklara saker åt patienten med ett enkelt språk. Man förväntar sig alltså inte att alla ska förstå till exempel latin­ ska medicinska termer, medan man i Finland of­ tare antar att patienten är relativt medveten om så­ dana.

Maria konstaterar att det finländska syste­ met studerar sjukdomar genom att utgå från olika kroppsdelar och symptom i dessa, t.ex. buksmär­ tor. I Estland koncentrerar man sig istället på sjuk­ domarna i sig. Maria anser att riktiga situationer som färdiga läkare ställs inför utvecklas i omvänd ordning än studierna i Tartu. I det estniska syste­ met går man till exempel en kardiologikurs, medan Helsingfors universitets motsvarande handlar om bröstsmärtor överlag.

Maria gillar systemet med att studera i Estland och göra praktik i Finland, som de flesta finländska läkarstuderandena i Tartu gör. De två systemen är olika men kompletterar ändå varandra. Undervis­ ningen i Tartu är mer konservativ än i Finland, på gott och ont.

SAMMA KUNSKAP FRÅN ETT ANNAT PERSPEKTIV

Studietakten i Tartu är krävande och hård. Man kan exempelvis bli av med sin studieplats om man misslyckas tre gånger i en tentamen. Där­ för är det vanligt att studerande som inte klarar av en tentamen på andra försöket rekommende­ ras att ta ett mellanår innan de försöker på nytt. Även Maria tvingades ta ett mellanår på grund av en tentamen som gått dåligt. Hon ser både för­ och nackdelar med systemet i Estland.

– Det får en att kämpa. Vi framskrider i våra studier ganska bra, men det blir stressigt. Man går aldrig till en tent bara för att prova om man blir godkänd. Man har maximalt ett mellanår, annars blir man färdig inom den utsatta tiden, säger Maria.

Studierna i Estland är något som Maria aldrig ångrat och hon rekommenderar Tartu som stu­ dieort för vem som helst som är redo att ta steget utomlands. Efter studierna i Estland blir det an­ tagligen Finland som gäller för Maria, men hon utesluter inte heller en framtida karriär utom­ lands.

Maria har stortrivts i Tartu och är säker på att hon kommer att återvända till staden även efter stu­ dierna. Livet som studerande är bekvämt överlag, och levnadskostnaderna är betydligt lägre än i Fin­ land. Yrkesmässigt ger studierna i Tartu goda möj­ ligheter för finländare. Läkarutbildningen som Ma­ ria får i Tartu har ett gott rykte i både Finland och Estland.

Som tvåspråkig finländare har hon även gott om möjligheter för att praktisera sina färdighe­ ter på sjukhus och hälsovårdscentraler i hem­ landet. Medan det kan vara svårt att få speci­ aliseringsplatser i Estland, finns det gott om möjligheter i Finland. Även Maria tänker göra sin specialiseringsperiod i Finland.

Maria anser att utbildningen i Tartu håller en hög nivå. Hon har flera vänner på Helsingfors uni­ versitets läkarutbildning och har praktiserat i Fin­ land. Hon säger att det finns vissa betydande

TUFFARE KRAV PÅ STUDERANDEN

Den internationella studieorten Tartu RAEKOJA PLATS, rådhusplatsen i den estniska staden Tartu, berättar en hel del om det omkring­ liggande samhället. Den domineras av den berömda statyn Suudlevad tundengid, som föreställer två studerande låsta i en passionerad kyss. De mörka vinterkvällarna lyses upp av vackra juldekorationer som får det frostbelagda kullerstenstorget att gnistra. Gatorna fylls av ett rikt sorl av estniska, ryska, engelska och till och med finska. I äkta europeisk stil gillar Tartus brokiga och internatio­ nella befolkning att umgås över en kopp kaffe eller en tårtbit i ett av de många stiliga caféerna som kännetecknar staden. Stämningen bland de anrika byggnaderna i gamla stan utgörs av en spännande blandning av det baltiska, nordiska, ryska och centraleuropeiska kulturarvet.

MYCKET I TARTU kretsar självfallet kring Tartus universitet, Estlands största och mest respekterade läroinrättning. Bland Estlands befolkning anses ofta ett diplom från detta universitet garantera en ljus och trygg framtid. Universitetet grundades i själva verket som Sveriges andra universitet, efter Uppsala. Året var 1632, då Estland ännu låg under svenskt styre. Universitetets resurser är inte riktigt de samma som en finländare är van vid. På sina ställen har till och med universitetets ståtliga huvudbyggnad gapande hål i rappningen på utrymmens väggar. De studerande vi träffar påpekar att universitetet ändå gör mycket med de resurser det har.

HÖGSKOLANS RIKA HISTORIA genomsyrar undervisningen, och lärarna gillar att poängtera olika framsteg som åstadkommits av personer kopplade till universitetet. Tartu har även Estlands enda medicinska fakultet.

FÖR TILLFÄLLET STUDERAR över hundra finländska

läkarstuderande vid Tartu universitet, och upp till en fjärdedel av Finlands veterinärer utbildas vid Estlands lantbruksuniversitet (Maaülikool) en liten bit utanför centrum. Även lantbruksuniversitetet införde ett helt engelskspråkigt veterinärprogram i höstas.

Studera på svenska vid Vasa universitet Gemensamma antagningen till universiteten 3.3–1.4 Kandidatprogrammet för de inhemska språken Kandidatprogrammet för tyska språket och litteraturen Fyll i ansökningsblanketten på addressen universitetsansokan.fi. uva.fi/sokande

facebook.com/vaasanyliopisto youtube.com/UniversityofVaasa twitter.com/univaasa

17

I smältdegeln av kulturer text&foto

JULIUS VON WRIGHT

Hur bygger man upp sin identitet i en ny kultur?

Charotta Smeds har analyserat somaliska kvinnors livsberättelser om hur de byggt upp sina liv i Finland då de levt inom flera kulturella ramar. En form av smältdegel uppstår där delar tas från båda världar.

Migrationen till Finland kan ses som ett relativt nytt fenomen, och forskningen inom området är begränsad, särskilt inom socialt arbete. Det fick CHAR­ LOTTA SMEDS, som under hela sin studietid haft ett intresse för både invandrings- och flyktingfrågor, att ta sig an temat i sin gradu. Smeds avhandling, som nyligen uppmärksammades av Föreningen för forskning i socialt arbete för årets bästa pro graduavhandling i socialt arbete, analyserar hur somaliska kvinnor bygger upp sin identitet i det relativt homogena finländska samhället. Somaliska kvinnor diskuteras i medier, men ofta som förtryckta offer. Många åsikter lyfts fram, men dessa domineras främst av majoritetsbefolkningens.

Med det här i åtanke intervjuade Smeds somaliska kvinnor för att höra med deras egna ord hur de bygger upp sin identitet. Kvinnorna berättar om konflikter i relationen till familjen, det somaliska nätverket och andra finländare på arbetsplatser, i skolor eller myndigheter. Smeds beskriver två strategier för att hantera förväntningar som sätts på dem: kontinuitet och självständighet. Båda handlar om sätt att bli accepterade av och anpassa sig till sin omgivning.

Självständighetsstrategin är riktad mot familjen, men också mot myndigheter. Kvinnorna sätter vikt på att hålla en kontinuitet i sina kulturella värderingar, men också nå självständighet genom arbete

18

eller studier. Familjen och det somaliska nätverket fungerar som stöd för en del och som utmaning för andra.

– De som beskriver en stark självständighet är de som upplever krav från familjen att hålla kontinuitet, men som vill formas av sitt umgänge. De försonades ändå ofta med sina föräldrar senare i livet, säger Smeds.

Bi-kulturella identiteter Kvinnorna som Smeds intervjuat bygger upp en identitet där de väljer från både den traditionellt finländska kulturen och den somaliska. Utgångspunkten är alltid den etniska identiteten eller en bi-kulturell identitet. Kvinnorna har ett starkt aktörskap, men påverkas av många faktorer, som etnicitet, kön, generation.

De yngre kvinnorna i Smeds intervjuer, som bott mer eller mindre hela sina liv i Finland, väljer också kontinuitet som kanske går emot uppfattningen av att valet är generationsbundet. Finländarnas idé om vad som är finländskt borde förändras. Unga somaliers självständighet liknar den självständighet som tonåringar i det finländska samhället har, säger Smeds. Samma intergenerationella konflikter finns i de ”traditionella familjerna” i Finland och i de med somalisk bakgrund.

Charlotta Smeds avhandling Vem skall jag vara? – Somaliska kvinnor berättar om sina strategier under anpassningen till det finländska samhället finns tillgänglig i sin helhet på www.helda.helsinki.fi

– Vad som är finländskt och somaliskt suddas ut i intervjuerna. Det skulle vara viktigt att inse att vissa redan har levt hela sina liv i Finland. De som har kontinuitet som strategi för att hante­ ra förväntningar har starkt upplevt från samhället att desto mer ”finländska” de är desto bättre. Ifall de förändras så accepteras de. De såg sig hur som helst som finländare, men på sitt sätt, säger Smeds och hänvisar till en av de intervjuade som var trött på att bli tillfrågad hur hon trivs i Finland, trots att hon bott här i många år.

Vi måste sluta använda vår kultur som mått­ stock, en väldigt postkolonial tanke som Smeds uttrycker det. Tanken på invandrare som personer som vill vara beroende av samhället stämmer inte.

– Alla intervjuade har en strävan mot självstän­ dighet gentemot myndigheter, socialarbetare och det finska samhället. De vill vara oberoende, precis som vem som helst, säger Smeds.

Pliktkänslan Tidigare forskning visar att invandrarkvinnor i Fin­ land ofta känner en plikt att uppfylla arbetskrafts­ luckor som finns i samhället, det vill säga söka sig till närvårdaryrket. Plikten drivs av attityden att invandring ska ha en samhällsnyttig funktion.

Också i Smeds material dök den här pliktkänslan

”Att vara oberoende från familjen och inte vara beroende av dem, det är inte så lätt.. men jag fick ju respekten av dem, sakta, då jag studerade och de såg att jag är inte en såndär alkoholist, narkoman eller hora eller precis vad de tror när man tar avstånd av sin familj att man blir precis sådan utan jag är en vanlig tjej men jag lever enligt mina egna drömmar.”

upp hos en av de intervjuade, trots att hon bott länge i Finland.

– Inte säger vi ju till våra barn, att du ska bli när­ vårdare, att det är där du behövs. En som jag inter­ vjuade började till och med förklara, utan att jag tagit upp ämnet, varför hon inte var närvårdare.

Hon förklarade att hon gärna skulle bli lärare som hon varit i Somalia, säger Smeds, men påpekar att diskrimineringstemat överlag inte är ett tema som är dominerande i kvinnornas berättelser.

– Det som framkommer i intervjuerna är att många vill åka tillbaka till Somalia om de kunde.

Bilden av Finland som drömmen och att det finska

– Mariah citatet är taget från Smeds avhandling

systemet utnyttjas av andra på grund av till exempel bidrag stämmer inte. Om det skulle vara tryggt så vill de tillbaka till Somalia, säger Smeds.

Det som Smeds tyckte var svårast i sin forskning var att behålla en kultursensitiv inställning, och undvika att låta sina egna feministiska värderingar bli en faktor.

– Vad ska man säga om kvinnornas sätt att tän­ ka, då man som vit kvinna alltid har haft rättigheter och samtidigt tycker att man inte har tillräckligt. Så kallad muslimsk feminism måste komma från gräs­ rötterna, annars riskerar de att objektifieras på nytt, säger Smeds.

19

Homo Economicus och vetenskapernas splittring text

HANNU TIKKANEN OLIVER STRÖM

illustration

D

et sägs att en fjärils vingslag kan orsaka en orkan på andra sidan jordklotet. År 1776 skedde något i Skottland som vi känner verkningar av ännu denna dag överallt i världen. Det här var året då ADAM SMITH – en kroknäsad moralfilosof som levde tillsammans med sin mor – gav ut boken Nationernas välstånd. Denna bok kom att bli ett av de viktigaste verken inom ekonomi i allmänhet och en försvarare av fri marknadsekonomi i synnerhet. Det sägs att Storbritanniens tidigare statsminister MARGARET THATCHER alltid bar en kopia av boken med sig i sin handväska. Även de som inte är särskilt bekanta med vare sig boken eller Smiths krokiga näsa har förmodligen hört om ”den osynliga handen” som sägs styra marknaderna.

Nåväl, vad är då denna storm som boken orsakat? Svaret har att göra med Smiths yrke, lata läsare och Margaret Thatchers handväska.

Ungefär så långt i Nationernas välstånd kommer den lata läsaren innan han drar sina slutsatser, men Smith talar även om hur industrialisterna tenderar att missleda och förtrycka allmänheten, samt om att kapitalisterna inte ska låtas styra samhället. Dessa varningens ord har fallit i glömska, medan ”den osynliga handen” är det enda som har lämnat djupa spår i historien. Nedförsbacken började egentligen med detta citat och det har påverkat debatt och forskning till den grad att vi idag talar om ett nytt steg i evolutionen: Homo Economicus, eller den ekonomiska människan.

S

miths mästerverk lade grunden till den vetenskap som idag kalllas nationalekonomi, men han var själv ingen ekonom, av den enkla orsaken att någon sådan självständig gren inom vetenskaperna inte ännu fanns. Adam Smith var professor i moralfilosofi, som innefattade sådana områden som nationalekonomi, etik, sociologi och statsvetenskap, som idag är skilda läroämnen. Under tiden då Nationernas välstånd skrevs ansågs ekonomistudier vara en del av ämnet etik, det vill säga Smith tog ställning till hur människor lever och varför de lever just på det viset. Hans resonemang går ungefär så här: samhällets kugghjul snurrar tack vare den enskilda människans själviskhet. Individen är en odelbar grundenhet, en samhällets atom som stirrar på sin egen navel. Guldsmeden tillverkar smycken och skomakaren gör skor, men inte för att de gillar det utan för att de får betalt för det. Marknaden som helhet utgör den osynliga handen, där otaliga individer efterfrågar smycken och skor som hantverkarna gärna säljer för det rätta priset.

20

U

nder 80-talet drev Margaret Thatcher (med Nationernas välstånd i väskan) och USA:s dåvarande president RONALD REAGAN (en före detta Hollywoodskådis) igenom en rad liberaliserande åtgärder, allt för att låta den osynliga handen styra fler och fler delar av samhället, samtidigt som statens roll förtrycktes. Enligt drivande ekonomiska teorier togs det för givet att människan agerar rationellt, med sitt egenintresse som den högsta drivkraften. Tanken var att om dessa beräknande individer lämnades ifred skulle allt gå väl.

De ekonomiska vetenskaperna har tagit för givet att människan vill maximera sin egen nytta, i synnerhet ekonomiskt. Men så enkelt är det inte. Vi köper sportbilar och smycken, vi donerar pengar till välgörenhet, vi deltar i talkon, vi köper barbiedockor och actionfigurer till våra barn. Homo Economicus skulle knappast göra detta, men vi är inte som han.

Vi styrs av trender, känslor, familj och mycket annat. Vi avskedas för att företaget vi jobbade för gjorde aktieägarna besvikna, vi hamnar i skuldsanering, vi bedras av företag och vi bedrar skattemyndigheter.

Problemet med ekonomiska vetenskaper är att de vill se sig själva som hårda vetenskaper, i stil med partikelfysik. Etik och sociala faktorer diskuteras inte, inte heller den påverkan som ämnena har på människor. Men den avgörande skillnaden mellan naturvetenskaper och socialvetenskaper – som ekonomi även hör till – är att oavsett om en teori inom fysik är rätt eller fel, ändrar den inte på ordningen i universum, medan en ofullständig eller missvisande teori inom ekonomi kan ha förödande konsekvenser.

Ptolemaios fick världen att tro under årtusenden att solen snurrar runt jorden, men det ändrade inte på verkligheten. Om däremot ekonomer som MILTON FRIEDMAN och politiker som Thatcher, Reagan och på senare tid nya röster som SUSANNA KOSKI (som för övrigt beundrar Thatcher) övertalar samhället om att privatisering och ohämmad konkurrens ska lyfta den ekonomiska människan till nya höjder, har detta en omedelbar och betydande påverkan på våra liv.

I

sådana situationer i synnerhet där vi talar om hur vi bäst ska bygga upp samhället – något som påverkar oss alla som människor – borde vi vara måna om att detta inte bara förblir en nationalekonomisk fråga, utan även en sociologisk och etisk.

Vi borde komma ihåg att dagens hankeiter, statsvetare, filosofer och soc&kommare satt i samma klassrum under Adam Smiths tid.

De som inte syns Finland sågs länge som bara ett transitland för människo­ handel – ingen trodde att brotten utfördes här. Först på senare år har hjälpsystem för offer upprättats i Finland, men ännu är vi dåliga att identifiera dem.

Majoriteten av människohandelsbrotten som identifieras i Finland är relaterade till tvångsarbete, men rapportören för människohandel i Finland säger bestämt att vi är dåliga på att identifiera människohandeln för sexuella ändamål.

De hålls i skuggorna, men är rakt under näsan. De fängslas, men inte med kedjor utan makt.

FOTOSERIE: JULIA LAGERSTRÖM

Människohandelsoffer för sexuella ändamål

I skuggan text

JULIUS VON WRIGHT

Finland är inte bara ett transitland för människohandel – den finns även här.

Det är något som Finland först nyligen har insett och hjälpsystemet för offer har inte funnits längre än några år. I Finland identifieras bara ett 50-tal offer för människohandel per år, men mörkertalet beräknas vara stort och särskilt människohandeln inom prostitutionen är svåridentifierad. Visst är situationen i Finland bra ställd jämfört med andra länder, men den starka känslan av rättsstat föder också misstro gentemot offer.

Hösten 2013 hade det finska hjälpsystemet för människohandelsoffer runt 100 klienter, till största delen bestående av offer för tvångsarbete. Under 40 klienter var offer för sexuellt utnyttjande, varav bara en handfull hade fallit offer i Finland. De övriga var asylsökande som fallit offer i ett annat europeiskt land, som till exempel Italien, Spanien och Grekland.

Men trots att det typiska offret i finska sammanhang kanske är en restaurang- eller byggarbetare, så betyder det nödvändigtvis inte att människohandeln för sexuella ändamål är liten. VENLA ROTH, överinspektör för ärenden som berör människohandel på minoritetsombudsmannen, säger att det lilla antalet sexuellt utnyttjade människohandelsoffer inom hjälpsystemet är ett tecken på att vi är dåliga på att identifiera dem.

– Det som förvånar oss på minorietsombudsmannen är att vi i Finland identifierar så få offer för sexhandel. Internationellt sett är närmare två tredjedelar av de identifierade offren relaterade till sexhandel, medan vi i Finland identifierar klart färre än andra europiska länder, säger Roth.

Det tog en lång tid för Finland att inse att landet inte bara är ett transitland för människohandel, utan att brotten också förekommer här. 2005 fick landet sin första handlingsplan om människohandel och två år senare fick Finland sitt första inofficiella hjälpsystem för människohandelsoffer. Först 2007 beviljades det första uppehållstillståndet till ett offer för människohandel. Allt fler identifieras varje år, men resurserna är ännu små. Och sällan leder utredningar till fällande domar. I Finland har bara ett tiotal domar fallit, varav hälften berört handeln för sexuella ändamål.

22

Uppsökande verksamhet Roth säger att identifiering av offer är den stora utmaningen och vad man satsar på från myndighetshåll.

Trots att offer cirkulerar i förundersökningar så är det sällan misstanken går så långt att innefatta människohandel, utan den går inte längre än till sexuellt utnyttjande, våldsdåd eller koppleri. Offren får inte mer än vittnesstatus, vilket är särkilt vanligt i kopplerifall.

Det betyder att offret inte är målsägande och har ingen rättslig hjälp. Finland har en stark rättsstatskultur, vilket är en fördel i arbetet mot människohandel, men som också lätt skapar misstro då fall dyker upp.

– Ett stort problem är att offer inte identifieras i brottförundersökningar. Offer för människohandel för sexuella ändamål finns inom undersökningar om våld och utnyttjande av personer, men offren kommer sällan och säger att jag har något att berätta, utan det krävs mycket tid av myndigheter att lyssna, särskilt eftersom offer kan vara starkt traumatiserade, säger Roth.

Människohandel för sexuella ändamål framkommer inte i brottsanmälningar som andra brott, utan polisen måste aktivt identifiera det. Det kräver resurser, tid och kunnande, insamling av material, analys och mycket bakgrundsarbete innan människohandelsbrott kan undersökas. Minoritetsombudsmannen ordnar utbildning, men den är inte tillräckligt omfattande.

– Vi fokuserar på att utbilda förundersökningspersonal, åklagare och domare, men också socialarbetare utbildas till viss mån. Vi har tillsammans med polisen utvecklat riktlinjer för identifiering, säger Roth.

En annan utmaning är att göra det lätt och tryggt att söka hjälp för offren. Många faktorer spelar in.

Offren har ofta uppehållstillstånd i Finland och rädslan kan vara stor för vad som händer efter brottsundersökningen. Offer för människohandel är främst offer för en utövning av oerhörd snedvriden makt, som för med sig hot, skamkänsla och brist i tilliten gentemot myndigheter. Därför måste omfattande hjälp finnas tillgänglig direkt.

Den nya lagen om offer för människohandel ska revideras och ett nytt förslag ska presenteras för riksdagen under hösten 2014. Den nuvarande lagen stiftades hastigt 2007 och lever inte upp till offrens situation.

I ett brev till PÄIVI RÄSÄNEN i april 2013 meddelade ombudsmannen att de lämnar arbetsgruppens arbete på grund av att de inte ansett arbetet motsvara den

VAD ÄR MÄNNISKOHANDEL? Människohandel är sexuellt utnyttjande av en annan person med drag av koppleri, tvångsarbete eller annat försättande i omständigheter som kränker människovärdet eller organhandel för ekonomisk vinning.

Vid människohandel strävar förövarna efter att utnyttja offret sexuellt och/eller ekonomiskt.

Förövarna försöker kontrollera offret t.ex. genom att inskränka offrets rörelsefrihet, utsätta offret för hot, påtryckningar eller psykiskt och/eller fysiskt våld.

Offrets närmaste familj i ursprungslandet kan också utsättas för hot. Människohandlare håller sällan sina offer i fysisk fångenskap. De använder i stället olika slags psykologiska påtryckningsmetoder för att underkuva och utnyttja offren.

Källa: Minoritetsombudsmannen

MINORITETSOMBUDSMANNEN Minoritetsombudsamnnen är den nationella rapportören om människohandel i Finland sedan 2009.

De rapporterar för varje riksdag om situationen i Finland. Deras första rapport utkom 2010.

Minoritetsombudsmannen fungerar även som rådgivare åt myndigheter, tredje sektorns aktörer och offer för människohandel och i samband med brott relaterade till människohandel.

kan det bli dyrt för samhället, för att inte tala om de mänskliga förlusterna. Därför är det förebyggande ar­ betet viktigt och borde få mera uppmärksamhet, sä­ ger Roth.

Kriminalisering av sexköp

Venla Roth arbetar vid minoritetsombudsmannen som överinspektör för ärenden som berör människohandel. foto: Julius von Wright

uppgift den fick. Bland annat har målet med en egen särskild lag för offer om människohandel mer eller mindre förkastats och ombudsmannen har ansett att tillräcklig politisk styrning har saknats.

Tvångsarbetet i fokus Resurserna har varit stora för bekämpning av olagli­ ga jobb, antagligen för att det finns ett stort samhälle­ ligt intresse för de ekonomiska brotten som ofta anses påverka fler än det enskilda offret. Fall av sexuellt ut­ nyttjande innebär inga större ekonomiska förluster för samhället, särkilt om hen inte identifieras. Om de fak­ tiskt identifieras blir prislappen stor. Ett offer för män­ niskohandel som är minderårig och får hjälp beräknas kosta 300 000 euro i året.

Den nuvarande regeringens hjärtefråga har varit att bekämpa den gråa ekonomin. Det är en av orsakerna till att tvångsarbete identifieras oftare tror Roth.

– Vi saknar tillräckliga resurser för att identifiera sexhandelsoffer. Vi kan identifiera tvångsarbete bätt­ re antagligen för att det har funnits ett politiskt mål att minska svartjobben och den gråa ekonomin. Det har varit en av regeringens nyckelfråga och bekämpning­ en av människohandel har dragits med, men vi saknar ännu samma resurser för människohandeln inom pro­ stitution, säger Roth.

– Länder som inte tar människohandel på allvar lö­ per stor risk för att få en växande människohandel. I Finland kommer den inte att bli lika stor som i till ex­ empel Tyskland, men jag tror att risken finns att den ökar. Om man inte satsar på uppsökande av offer så

I sitt arbete mot människohandel för sexuella ändamål har minoritetsombudsmannen tagit ståndpunkten att en kriminalisering av sexköp är ett steg i denna kamp.

Sexköp föreslås bli kriminaliserat i Finland och den of­ fentliga diskussionen har främst handlat om hur sex­ arbetarnas situation rent rättsligt påverkas av lagen.

Roth säger att en öppen sexhandel gör det svårare att identifiera människohandelsoffren inom den, och att man måste se frågan ur de sämsta ställdas synvikel, det vill säga de som utnyttjas inom sexhandeln.

– Frågan om kriminalisering av sexköp är svår.

Då det gäller förebyggande av människohandel för sexuella ändamål tror jag att man kan mins­ ka risken genom att minska marknaden för sex­ handeln. Med tanke på det kan kriminalisering av sexköp fungera, för det gäller att påverka attityder och beteende. Sexköp och människohandel har en koppling och det kan man påverka genom lagstift­ ning. Frågan är om vi är redo för en sådan lag, men den nuvarande lagen fungerar inte i alla fall ur ett människohandelsoffers synpunkt.

Ny lag för att lättare identifiera offer Inrikesministeriet håller som bäst på att revidera lagen om hjälp för offer för människohandel. Lagen som hastigt stiftades 2007 har visat sig ha brister som nu försöker lappas ihop. De största frågorna inom arbetsgruppen berör identifiering av offren, lika service för alla och vem som ska ha ansvar för servicen.

2007 stiftade Finland sin första lag om hjälp för offer för människohandel. Processen gick relativt snabbt till och erfarenheten var liten. Nu ska lagen revideras för att anpassas till internationella konventioner, men också för att bredda uppfattningen om offer och sänka tröskeln till hjälp.

IDA SULIN, jurist för Finlands Kommunförbund, sit­ ter med i arbetsgruppen. Hon har tidigare haft män­ niskohandelsoffer som klienter, men i arbetsgruppen representerar hon servicesynpunkten, det vill säga kommunerna.

– Man var ganska enspårig då lagen först stiftades, eftersom man inte hade någon erfarenhet av liknande

24

lagstiftning. Man utgick från premissen att offret all­ tid är en kvinna som förövats till Finland och arbetar inom sexindustrin. Men man har märkt att det inte all­ tid stämmer, säger Sulin.

Den rådande lagstiftningen målar upp en stereotyp roll som gör det svårt att identifiera offer. Människo­ handelsoffer kan vara män, kvinnor och barn. De kan vara finländare och ifall de är utlänningar, så har de i många fall uppehållstillstånd och är lagligt i Finland.

Bilden av slavliknande förhållanden är också miss­ visande. De flesta lever inte bokstavligen i fångenskap, utan lever under hot. Missvisande stereotypier leder till att många faller utanför hjälpens ramar.

Den nya lagen kommer att ge möjlighet att bevilja offren återhämtningstid, det vill säga tid från och med att offret identifieras till att offret måste ta ställning till om han eller hon vill samarbeta med finska myndig­ heter för att få fast förövarna. Det här ska ge tid för off­ ret att tryggt återhämta sig fysiskt och psykiskt innan beslut angående fortsättningen måste göras.

I Finland delar staten och kommunerna på ansva­ ret för hjälpen, beroende på om offret har en hem­ kommun eller inte. Offren ska ha rätt till en viss hjälp

oberoende av bakgrund eller varför man hamnat i si­ tuationen, men nu skiljer sig tjänsterna beroende på om man har uppehållstillstånd eller var man är inskri­ ven. Fastän det inte finns många offer i en kommun, så måste de ha direkt tillgång till en omfattande service.

De här skillnaderna vill man bli av med.

– Man vill inte sänka nivån på hjälp för några offer, utan man vill höja den till samma nivå för alla, och då måste någon ta mera ansvar. I dagens ekonomiska kli­ mat är det ganska svårt att få instanser att självmant göra det, säger Sulin.

Som det ser ut nu blir det ändringar i de två lagar som berör offer för människohandel: lagen om motta­ gande av asylsökande och integrationslagstiftningen.

Den speciallag för människohandel man siktade på blir inte av i detta skede. Förutom att förnya lagstiftning­ en om offren, arbetar en skild arbetsgrupp med straff­ lagen. Just nu döms få förövare trots att de åtalas, och om de döms är det sällan för människohandelsbrott.

Ministergruppen för den inre säkerheten god­ kände i slutet av förra året arbetsgruppens slutsat­ ser. Ett lagförslag ska presenteras för riksdagen un­ der hösten 2014.

ENLIGT GLOBAL SLAVERY INDEX FINNS DET MINST

670

MÄNNISKOHANDELSOFFER I FINLAND.

ÅR 2012 INTOGS

48

I DET FINLÄNDSKA HJÄLPSYSTEMET.

Trafficking – moral eller politik?

UTTRYCKET ”KROPPEN SOM VARA” är

trots sin politis­ ka användbarhet ett uttryck som genast pekar mot en skillnad mellan vår självbild och ”andra”. Vi tän­ ker sällan på vår egen kropp som en vara. Uttrycket är i allmänhet ganska abstrakt och många associe­ rar antagligen till människohandel, kanske till bil­ den av en prostituerad kvinna (offer?) som säljer sin kropp till en man. Denna bild figurerar i vårt kul­ turella medvetande och används ständigt i politis­ ka diskussioner kring prostitution och människo­ handel. Bilden är så allmän att vi sällan ifrågasätter den. Termer som ”trafficking”, ”människohandel”, ”sexarbete” och ”prostitution” används ofta i sam­ manhang där den moraliska, eller moralistiska be­ tydelsen redan är given. Antingen anser man att försäljning av sex är moraliskt förkastbar och kan­ ske att köp av sex därmed bör kriminaliseras, eller så uppfattar man sig eventuellt som ”liberal” och

”Varför står inte de feministiska politikerna och sexarbetarna på samma barrikad? ” anser att staten inte har rätt att inskränka indivi­ dens frihet. Om en person vill sälja sex och en an­ nan köpa det är det i princip inget någon annan har att göra med. Oberoende av hur könat fenomenet är.

Problemet med dessa hållningar är att de ofta ut­ trycks som rent abstrakta åsikter och principer gäl­ lande en fråga vars realitet är långt mer komplice­ rad för att reduceras till allmänna formuleringar.

Sexarbete handlar om ekonomi, välfärdsprivilegier, klass och kön. Sexarbete handlar om migration, fattigdom, global ojämlikhet, om en strukturell fe­ tischisering av könsskillnad, om Europas gräns­ kontroll, om nationella och globala arbetsmark­ nads­ och immigrationsfrågor, och om den globala kapitalismen som härskande ideologi.

DEN POPULÄRKULTURELLA BILDEN fokuserar däremot sällan på dessa aspekter. Tv­serier, dokumentärer och teaterstycken skildrar ofta både köp och försäljning av sex och trafficking (två termer som i övrigt bör skilj­ as åt) skandalmässigt. Man vill ”utbilda allmänheten” om prostitutionens verklighet. Berättelsen är bekant: onda utländska ligor och kriminella män (ibland en enstaka kvinna) utnyttjar oskuldsfulla unga kvinnor som i slavliknande omständigheter tvingas att ha sex med män. I tv­serier upprepas denna berättelse om och om igen. Tittaren möts av bilder på nakna kvin­ nokroppar, döda, skändade, våldtagna, använda, tra­ siga. Hur ofta ser vi inte en kvinnokropp ligga på en brits hos patologen med bara bröst (notera fetischise­ ringen). Vi kanske förfäras och fasas över dessa vilsna själar och tragiska livsöden, eller kanske har vi redan blivit avtrubbade. Å ena sidan erotiseras och normali­ seras i dessa bilder ett sexuellt, könat våld, å andra si­ dan lär vi oss något om kvinnlighetens fenomenologi: kvinnokroppen är en vara som både sexarbetare och tv­bolag och manusförfattare förtjänar på.

KVINNOKROPPEN ÄR INKOMSTBRINGANDE och det är knappast oklart vem som tjänar mest på den. Frågan är: varför blir vi visade dessa bilder om och om igen?

Varför hör vi sällan sexarbetarnas egna röster? Sex­ arbetarna är en av vår tids mest stigmatiserade sam­ hälleliga grupper, vars möjligheter till existens ofta formuleras av andra än de själva.

I Finland förbereds ett lagförslag om kriminali­ sering av sexköp, i enlighet med modellen i Sveri­ ge. Sexarbetarna själva motsätter sig en kriminalise­ ring, men är det någon som lyssnar på dem? Frågan är också: vem tjänar på att kriminalisera köp av sex?

Trots att lagförslaget ses som ett led i ett arbete mot människohandel finns det skäl att reflektera kring hur en dylik lagstiftning kommer att fungera i verklighe­ ten. Prostitution liksom människohandel som feno­ men reflekterar rasifierade och könade globala makt­ strukturer. Därmed är det förståeligt att det finns en vilja att kämpa emot dessa makthierarkier, men det behövs en diskussion kring vad detta betyder för olika samhällsklasser.

I FINLAND OCH EUROPA är

de flesta sexarbetare migran­ ter eller arbetarklasskvinnor av vilka en del ser sexar­ bete som mera inkomstbringande än till exempel olika underbetalda jobb inom servicebranschen. Krimi­ naliseringen av sexköp grundar sig på en feministisk

analys och ett feministiskt krav på jämställdhet mel­ lan könen som formuleras som en omsorg om kvin­ norna i branschen. Men är denna omsorg genuin?

Varför står inte de feministiska politikerna och sex­ arbetarna på samma barrikad? Varför kräver de inte tillsammans uppehålls­ och arbetstillstånd för dessa kvinnor och en politik som kan erbjuda dessa kvinnor genuina alternativ. Kanske kriminalisering av sexköp inte alls handlar om omsorg om sexarbetarna, utan om en reaktion på det faktum att det finns en enorm efterfrågan på kommersiellt sex. Denna efterfrågan utgörs i detta fall av finländska män i alla samhälls­ klasser, utöver hela landet och det är kanske den san­ ningen som den vita medelklassen finner obekväm.

Men genom att kriminalisera den finska mannen som köper sex, riskerar man paradoxalt nog att försämra de kvinnors situation i vilkas namn kriminaliserings­ förslaget läggs fram.

UTAN EN DISKUSSION om globala ojämlikheter, migrationspolitik, klassfrågor, kön och arbete fram­ står kriminalisering av sexköp som en nödlösning i kampen mot människohandel, och som en reaktion gentemot det faktum att det är den vita västerländska kvinnans man som ser kvinnokroppen som en vara än som ett uttryck för solidaritet med sexarbetare. Myten om horan/madonnan lever fortfarande.

SALLA PELTONEN

doktorand i kvinnovetenskap vid Åbo Akademi

ABIKURSER

i engelska, A- och B-finska & lång matematik 2-13/6 2014 Med subventionerad logi för utsocknes enligt vissa villkor! hangosommaruni.fi

Sanningar på scenen text&foto

EDIT LINDBLAD

Jeanette Björkqvists nyskrivna dokumentär­ pjäs Kvinna till salu greppar temat människo­ handel genom att utgå från rättsfall i Finland.

Pjäsen belyser en mörk problematik som lätt blir bortglömd i vardagen.

– Nu har vi pratat om människohandel i över en halv timme och ändå är det bara en flummig dis­ kussion, ytskrap, säger skådespelaren ANNA HULTIN som medverkar i pjäsen.

Att fånga kärnan i ett ämne som definierar fle­ ra miljoner människors liv världen över är inte lätt gjort. Även Kvinna till salu har fått sin form först en vecka innan premiären och de medverkande har fått skala av från det grundmaterial de haft.

– Alla aspekter ryms inte in i en timmes lång pjäs men den ger en inblick i verkligheten, att människohandel existerar i allra högsta grad även här i lilla trygga Finland. Det är så lätt att tänka att människohandelsproblematiken inte berör oss samtidigt som det sker runt omkring oss. Vi måste bara börja märka det.

Talas det tillräckligt om människohandel i Finland?

– Visst diskuteras det, men problemet blir ofta just det att man glömmer bort att människo­ handeln når ända upp hit. Därför känns det ock­ så viktigt att göra den här pjäsen. Pjäsen fung­ erar lite som en diskussionsöppnare och lyfter upp fall. Vårt programblad är också en del av

28

föreställningshelheten och innehåller ett tjugotal sidor om den research som gjorts inför pjäsen.

Processen kring pjäsen har skiljt sig mycket från att sätta upp en så kallad vanlig teaterföreställning.

Kvinna till salu är byggd på rättegångsmaterial och research som journalisten JEANETTE BJÖRKQVIST jobbat med under det senaste året. Hultin har va­ rit med i arbetsgruppen från första början och har skrivit en stor del av materialet som finns i pjäsen.

Hon berättar att pjäsen inte varit färdig direkt utan den har hittat sin form under processen.

– Vi har läst och läst och det har varit svårt att plocka ut det vi vill berätta eftersom det finns så otroligt mycket viktigt vi borde säga. Det här är en sanningspjäs där allting baserar sig på riktiga hän­ delser. Och vi är självklart medvetna om att det här bara tar upp en minimal del av hela problematiken med människohandel. Men det viktigaste är att lyf­ ta upp ämnet, väcka diskussion.

Det är få människohandelsoffer som blir iden­ tifierade och får hjälp. Hultin säger att många har en bild av att kvinnor som tvingas sälja sig själva hålls fastkedjade i element i sunkiga källare fast ett

människohandelsoffer kan komma motgående på ga­ tan mitt på dagen. De hålls fastkedjade på andra sätt.

– Hotet av våld eller hotet om våld mot någon av offrets närmaste är en kraftig nedbrytningsmetod.

Flera offer börjar också själva tvivla på om de över­ huvudtaget är tvingade eftersom de från början bli­ vit avhumaniserade av sina hallickar genom att bli gruppvåldtagna och misshandlade i flera omgång­ ar. Offren kan röra sig fritt på gatorna men de är fast ändå.

Ett rättsfall som behandlas i pjäsen handlar om en ung utvecklingsstörd estniska som blev utnyttjad av hundratals kunder. Köparen hävdar att han inte kunde misstänka att hon var ett människohandels­ offer. Köparen dömdes av tingsrätten men friades senare i hovrätten.

Att jobba med ett tungt faktamaterial om männ­ iskor som är offer för människohandel blir krävan­ de även för en skådespelare.

– Man blir lite avtrubbad. Efter att i flera måna­ der ha satt mig in i det här materialet så blir det så, jag tror att det är en ganska mänsklig reaktion då man fokuserar på något så här fruktansvärt.

KOLU M N

Studievärlden en riskzon ELIN ANDERSSON

DROG-, VAPEN- OCH MÄNNISKOHANDEL. Alla de där värsta sakerna vi läser om i tidningarna men som egentligen går oss förbi. Vad har det med oss studerande och högskolorna att göra? Kanske inte direkt med dig och mig, men den ökande rörligheten bland studenterna medför också nya möjligheter för dem som vill göra pengar på människohandel. I inrikesministeriets rapport om människohandel i Finland från år 2011 nämns uttryckligen utbytesstudenterna som en av grupperna som ligger i riskzonen för att råka ut för människohandel. Även om Finland på många sätt anses vara ett transitland för människohandel gör vårt medlemskap i EU att även vi bör ta vårt ansvar i kampen mot denna brottslighet.

ETT TRICK SOM ANVÄNDS för

att få in personer i EU-området är falska ansökningar om utbytesstudier. Många ansökningar för studier i Finland går via University Admissions Finland, som har experter för att kontrollera att de papper som sänds in av studenterna är äkta och att studenterna verkligen studerar vid ett universitet utomlands. Dock hör inte alla universitet till detta system, och få system kan vara heltäckande.

SAMTIDIGT KAN ÄVEN UTBYTESSTUDENTER som tagit sig till Finland lagligt och vill studera bli lurade. På nätsidan humantrafficking.org kan man läsa många hårresande historier om fall av människohandel. Ett exempel jag noterade gäller en ung kvinnlig utbytesstuderande från Ukraina som såg fram emot ett sommarjobb som hon och hennes väninna trodde sig ha fått i USA, Virginia Beach. Istället för att sommarjobba blev de satta på en buss till Detroit där de blev inlåsta i ett hotellrum, utsatta för sexuellt våld och tvingades arbeta på strippklubbar i staden under vapenhot och under hot om att göra familjemedlemmar illa.

VAD KAN HÖGSKOLORNA då

Hultin hoppas på att publiken ska gå hem från teatern med några nya tankar och viljan att förändra den nuvarande situationen. Speciellt önskar Hultin att den unga publiken ska ta in pjäsens innehåll och budskap.

– Det är ju unga personer som kommer att bestämma hur Finland kommer att se ut. Därför hoppas jag att sådana här ämnen diskuteras i ett tidigt skede och möjliggör en förändring i framtiden.

Efter att ha jobbat med Kvinna till salu har Hultin också börjat irritera sig mer på de objektifierande reklamerna som är placerade överallt i gatubilden.

– Titta på vilken klädbutikskedja som helst så skyltar de med nästan nakna kvinnor i undergivna positioner. Och vi som går förbi tycker att det är helt okej, vi har vant oss och blivit avtrubbade av att kvinnor i så stort sett objektifieras i vårt samhälle.

”Flera offer börjar också själva tvivla på om de överhuvudtaget är tvingade eftersom de från början blivit avhumaniserade.”

göra för att förhindra att systemet missbrukas av brottslingar som livnär sig på att sälja andra? Den akademiska friheten på många av Finlands högskolor medför många fördelar, men hur bra följer någon egentligen med att du sitter på dina föreläsningar? Om man utan övervakning av studieframgångar också saknar ett nätverk av vänner ökar risken – uttryckligen för utbytesstuderande – att bli offer för en av de värsta formerna av internationell brottslighet: människohandel. Högskolorna i Finland kunde arbeta mera aktivt för att stöda utbytesstudenterna under hela sin studietid för att garantera att de hänger med, och också informera om rättigheter i arbetslivet.

FÖR NÄR NÅGON väl fallit av studierna och inte längre går att nås, då kan det redan vara för sent.

Elin Andersson är styrelseordförande för Svenska Studerandes Intresseförening r.f.

FOTO: JENNY BLOMQVIST

29

Rumänskan, 2012 Den 17-åriga flickan träffar den 27-åriga T och låter sig övertalas att åka via Norge till Finland för att arbeta på barer och förtjäna pengar. När de träffas lever hon ett lokalt sett stabilt liv med sitt ettåriga barn. Hon har en pojkvän, som är den enda hon någonsin haft oskyddat sex med. Hennes föräldrar arbetar utomlands, och pappan skickar varje månad hem 200 euro till flickan.

En vecka senare sätter de sig ändå i en bil och kör mot Norge. Med i bilen finns hennes väninna, dennas pojkvän och T. Vistelsen i Norge blir kort och medan T reser ett varv via Rumänien tar sig trion vidare till Finland. De anländer till Helsingfors med färja, klockan 18 på kvällen.

Så fort de stigit i land upplyser väninnans pojkvän dem om att de måste arbeta som prostituerade. Han visar vad som ska göras, berättar hur de ska prata med kunderna och vilka summor de ska kräva: Sex med kondom kostar 50 euro, sex utan kondom 70 euro, oralsex 50 euro.

Efter det här förs flickorna till Aleksis Kivi-gatan där arbetet börjar samma kväll.

Under de två månader flickan hålls i männens våld tvingas hon prostituera sig i 6–12 timmar alla dagar utom en då hon har ont i magen. Hon tvingas erbjuda sex i kundernas bilar och tar varje dag emot 5–6 kunder. De ungefär 250 euro som hon förtjänar ihop tar T hand om. Av förtjänsterna får hon ibland tio euro som ska räcka till mat för både väninnan och henne.

Under tiden i Helsingfors hamnar hon flera gånger i strid med T, bland annat för att hon ber om mer pengar till sin mormor som insjuknat i cancer och behöver pengar till läkare och mediciner. Hon får ingenting men däremot tvingar T henne att ha sex med honom en gång per vecka. Ett annat bråk som leder till att hon får stryk uppstår då flickan och väninnan vill stanna borta från gatan för att det är så kallt. En tredje gång slår han henne för att hon säger att hon vill åka hem. Hela tiden är hon rädd, både för T och för hans familj i Rumänien.

Efter två månader har flickan ändå lyckats smussla undan 240 euro som hon tänkt rymma tillbaka till Rumänien med. Planen förverkligas inte eftersom polisen hittar henne.

Under rättsbehandlingen uppskattar flickan att hon har haft oskyddat sex med 150–200 män och skyddat sex med 200–300 kunder. Hon är mycket ångestfylld, traumatiserad och lider av obehagliga mardrömmar, men vill ändå åka hem där hennes familj väntar. Vad som hänt med henne efter det här är okänt.

Tingsrätten dömer T till 4 år och åtta månader i fängelse för grov människohandel.

Berättelsen baserar sig på material från ett verkligt rättsfall. Utdraget är redigerat av Jeanette Björkqvist och har publicerats ursprungligen i programbladet till pjäsen Kvinna till salu.

RECENSION

Världens äldsta övergrepp ”Under den köpta tiden f ick kunden göra vad som helst med mig. Efter väldigt hårt analsex fick jag fruktansvärda smärtor i magen och min slutarmuskel skadades. (...) Tre timmar senare var jag tvungen att ta emot nästa kund.”

V

i läser om det i tidningar, i deckare, ser filmen Lilja 4-ever och suckar. Människohandel är ett ämne som är svårt att hantera och ta till sig, eftersom det känns avlägset och främmande. Samtidigt är prostitution ett rätt normaliserat ämne och på sätt och vis alltid varit accepterat i samhället. Är prostitution människohandel och existerar människohandel i Finland?

Svenska Teatern tar sig an ämnet i en sorts public service-pjäs. Dokumentärföreställningen Kvinna till salu är baserad på verkliga rättsfall och intervjuer, sammanställda av journalisten JEANETTE BJÖRKQVIST. Genom inbandade monologer får publiken ta del av olika kvinnors öden. NIKLAS ÅKERFELT gestaltar de män som köper kvinnor och ANNA HULTIN spelar rakt och okomplicerat Katja, kvinnan som i löfte om ett bättre liv fördes iväg och såldes till hundratals män i Finland.

Det är just en inblick i hur och varför en kvinna väljer att prostituera sig som Kvinna till salu ger. Hur det alltid är sista alternativet, hur resan kan förvandlas till människohandel på vägen. Genom föreställningen får vi inblick i en annan värld, en värld som existerar bakom fördragna gardiner i en lägenhet i Rödbergen och i ett ljust hotell i centrum. Vid sidan om Katjas berättelse, som leder oss genom föreställningen, slänger Hultin och Åkerfelt fakta i ansiktet på publiken. En femtedel av alla finska män köper sex någon gång under sitt liv. Det finns få inhemska prostituerade i Finland. Här lyfter föreställningen upp den första stöttepelaren för människohandel: pengar. Prostitutionen är alltid det sista alternativet för kvinnan, ett sätt att överleva på då ett stödjande samhälle inte existerar. I Finland råkar en kvinna mer sällan ut för det valet.

Den andra stöttepelaren är mannen. ”Köper du sex eller låter du bli?” frågar Niklas Åkerfelt på scen. Han ser rakt på oss, starkt belyst av en strålkastare. Åkerfelts rollfigurer förklarar sig, förklarar bort sig, slingrar sig, ser det som sin rättighet att köpa. Föreställningen gör det tydligt att problemet sitter i köparnas

32

ända, männen upprätthåller branschen och de män som väljer att köpa en annan människa måste sakna en viss empati för att kunna se personer som handelsvaror.

Kvinna till salu kommer nära då Hultins Katja ser oss i ögonen och söker efter en utväg, en utväg som för henne inte finns. Sedan dör hennes blick. Då Anna Hultin själv låter sig röras av sin berättelse blir publiken också rörd, och det är då situationen tar ett grepp om ens hjärta och kniper till. Då sitter vi alla där, inlåsta i ett rum som är bevakat av hallickar och vågar knappt röra oss av rädsla och skam. Men vi i publiken vet att vi snart får gå hem.

Den sista pelaren i systemet är makt. Makt över en annan människas liv, makten att kunna köpa en annan individ. Makt är att ha ett val, ett alternativ, i sitt eget liv. Och makt är att utnyttja någon annans kropp för egen vinning.

Diskussionsstunden som erbjuds när applåderna ebbat ut är på sätt och vis viktigare än själva föreställningen. Då får publiken en möjlighet att ställa frågor till arbetsgruppen och prata om de tankar och känslor föreställningen väcker. Det är diskussion som materialet måste skapa, så att människohandelsoffrens värld kan möta vår. Är prostitution alltid människohandel? Nej, säger föreställningen, men vi kan inte utesluta det. Existerar människohandel i Finland? Ja.

KVINNA TILL SALU MANUS Jeanette Björkqvist och arbetsgruppen REGI Marcus Groth SCENOGRAFI OCH DRÄKTDESIGN: arbetsgruppen LJUDDESIGN: arbetsgruppen PÅ SCENEN: Anna Hultin och Niklas Åkerfelt LJUSDESIGN: Oskar Sjöberg SPELPERIOD: 21.2-12.4 på Svenska Teatern

På skärmen bakom skådespelarna står det ”Världens äldsta yrke, eller världens äldsta övergrepp?”.

Under diskussionen frågar president TARJA HALONEN, som suttit i publiken, om en kan säga åt sin dotter att ”följa i mammas fotspår?” då mamman är prostituerad? Är prostitution en så normal affärsbransch? Och om inte, varför accepterar vi den då?

När jag går ut på Esplanaden efter föreställningen söker jag blickarna hos alla kvinnor som kommer emot. Är de döda eller levande?

HANNA NORDENSWAN

BREVET HEM

Bland cyklar, vin och stulna kyssar JAG SITTER I ETT BIBLIOTEK i

en vårvinter någon annanstans. Till höger om mig sitter engelsmannen. Vi läser texter av sociologer. Mitt kaffe är kallt och hans tekopp är tom. Vi studerar lite mera. Regnet sjunger mot takplåten.

ETT ÅR I STADEN som räknar ner till Eurovisionen. Jag åkte till Köpenhamn med glittrande förväntningar.

Jag ville se hur sociologi gjordes på andra ställen än i Finland. Jag letade efter nyare tankar och någon som läser originalverken. Jag längtade efter att andas sociologi debattera mera leva lite annorlunda.

SAMTIDIGT VILLE JAG ÅKA någonstans

som inte var för exotiskt. Någonstans där jag kan tänka mig att bo.

Någonstans där jag kunde kyssas på gator och dricka vin i parker. Var blev jag och blev det sociologi?

REGNET ÄR ALLTID VÅTARE HÄR. Vindarna skarpare och männens skägg längre. Folk sitter längs med parkernas bänkar. Det har varit evigheternas höst. November går aldrig över. Regnet faller i dimmor över staden. Cyklarna skriker i motvinden. Mina skor läcker ständigt in vatten. Höststormarna närmast våldtog staden. Tågen slutade gå och bussarna körde där träden inte låg över vägarna. Vi tände ljus och drack vin. Vi gick inte ut. Vi såg på träden som lutade sig över gårdsplanen. Vinet tog slut och vi tänder flera ljus och köper mera vin. Det rödaste av rött i en stad som aldrig slutar blåsa.

JAG ÅKTE TILL KÖPENHAMN för

att jag ville glömma lite av Finland. Jag åkte hit för att hitta nya gator – ett ställe där väggarna inte lutar sig emot en. Jag hittade en balkong. Jag hittade en internationell familj. Jag trivs så det värker i alla mina hjärtan och kapillärer.

Sociologin flödar ikapp med vinet och folk har verkliga drömmar.

MIN INTERNATIONELLA FAMILJ tar hand om varandra. Vi kokar mat och kammar varandras hår. Engelsmännen dränker sorger i cigaretter och te. Kanadensiskan är den gladaste jag någonsin träffat. Jag kommer att sakna dem. Även om jag befinner mig i Danmark har delar av mitt hjärta bestämt sig för att sprida ut sig mellan Leeds, Toronto och Frankfurt. I juni kommer det att ligga blödandes på flygfältet. Söndertrasslat av minnen i säkerhetskontrollen. Jag kommer att sakna nätter på sönderrökta barer och alla dagar som regnade bort. Den evigt melankoliska hösten, alla cykelturer och stulna kyssar. Jag lärde mig älska mentolcigaretter och lät alla jäkla liv invadera mig. Jag fann mig gråtandes över delfiner och andra människors relationer. Jag grät över böcker som aldrig slutade lyckligt.

Jag tände flera ljus och insåg att Köpenhamn aldrig var någonting annat än underbart.

ETT HALVT ÅR KVAR. En Eurovision att beskåda live. En

vår att cykla genom och halvfärdiga diskussioner att

räta ut. Här är det gott att vara. Det är inte exotiskt – men det görs liv här. Det är dofter av melankoli och kärlek. Jag tänder flera ljus och cigaretter.

KANADENSISKAN CYKLAR längs

med regnvåta gator.

Vi är inte på väg någonstans. Vi stannar och tittar på svanarna som går över isen över sjön. Hon suckar över min kebab. Hon tål inte människor som äter kött. Vi cyklar vidare. Jag är frustrerad över hennes syn på invandrare. Vi förstår inte varandra. Jag äter kött emellanåt, hon har svårt för invandring. Vi faller ihop i en liten hög av utmattning av åsikter som inte förenas. Hon tänder en cigarett och säger ”om alla vore som du skulle vi inte ha krig”. Jag kontrar med att jag kommer från den minktätaste orten i Finland.

Hon ser och ler och låter röken ringla mot en ljusnande vårhimmel. Hon säger ”om du räddar mänskligheten, tar jag hand om resten”. Vi cyklar hemåt och bortåt. Det här är det bästa av Köpenhamn. Nya bekantskaper som aldrig försvinner. De som stannar trots att det ligger kontinenter mellan oss. Det är nästan som en saga. Post-post-post modern saga.

“Jag tände flera ljus och insåg att Köpenhamn aldrig var någon­ ting annat än underbart.”

text LINA BONDE illustration MATILDA EKMAN

33

YRKE:

SKAPA DANSGOLV DET ÄR INTE ALLTID LÄTT ATT VARA SÅ PEPP SOM EN DJ SKA VARA, SÄGER FREJ, KÄND SOM DJ PROSPERO. FOTO: JONAS UDD.

är det en hel del mer än att trycka på en knapp, skrattar Ida. – Det kräver en hel del att mixa, beroende på genren. För det mesta spelar vi 90-talsmusik men nu när vi slängt in lite house under gigsen är man tvungen att vara mer uppmärksam.

SOM DJ FÖRVÄNTAS DU hålla

BASEN DUNKAR, LJUSEN BLINKAR OCH DISCOBOLLEN SNURRAR I TAKET. DANSGOLVET ÄR FULLT AV FOLK OCH SVETTEN RINNER NER LÄNGS ÖLDRYPTA RYGGAR. VEM ÄR DET SOM FÅR OSS ATT DANSA, OCH HUR GÖR DE DET? text

CHRISTINA PARVIAINEN

– DJ :AR FINNS för att skapa stämning. Det är stämningen och atmosfären som ser till att en kväll är lyckad, säger Frej, i musikkretsarna känd som DJ Prospero.

– Vi finns för att se till att folk har kul, säger Ida, ena hälften i duon Scifibimboes.

– Det absolut viktigaste man ska komma ihåg när man är DJ är att själv ha kul, säger Frej.

De här två vet vad de talar om. Frej har spelat musik i cirka tre år och Ida spelade skivor för första gången för två år sedan tillsammans med sin partner in crime Antonia.

De är båda överens om att det viktigaste är att se till att både publiken och man själv har kul på dansgolvet.

koll på allt som kallas musik. Halva Scifibimboes påpekar att det är viktigt att också känna igen musik som man inte brukar spela.

– Det går mycket tid till att hitta ny musik och att komma på nya idéer, säger Frej.

Antonia och Ida är inte den enda tjejduon som sätter liv på dansgolvet. Hembränt består av Frida och Mia. De är rörande överens med sina kolleger.

– Men i och för sig är vi båda stora musikfans så vi skulle ju sitta och leta efter ny musik annars också, säger Frida.

Kön till baren är minst så lång som den in till klubben. Där finns det obligatoriska killgänget som visar hur tuffa de är genom att beställa en bricka med jägershots. Drink­ ludren. Ciderflickorna och ­pojkar­ na. Och de som kör på gammal hederlig öl.

En hel del av Frejs tid går också åt till det praktiska. Han är också producent för många evenemang och ansvarar därmed bland annat för att se till att det finns någon på scen och spelar.

– Det går en hel del tid till det här. Ibland är det nog svårt att hålla fritid och yrke frånskilda. De flyter så lätt in i varandra.

Frej menar att för en DJ är det viktigt att prioritera.

– Skola, jobb, spelningar. Det är superviktigt att inte låta jobbet ta över fritiden, speciellt då man i princip kan göra sitt jobb hemma också, leta efter musik online och så.

DET ÄR SVÅRT ATT BOLLA med

Kön ringlar in genom den stora dörren och fortsätter längs med trottoaren. Sankte Peter, i svart jacka och den kännspaka gula brickan, som innebär att det är han som bestämmer här, blickar ut längs kön. Blicken tvingar någon gå in i kön igen. Fötterna i klackar tar skakiga steg framåt, även om klockan inte ens är tolv.

Men vad gör en DJ egentligen, för att se till att folk har det kul? Är det bara att trycka på play?

– Med tanke på att vi spelar mest CD och vinyl

två liv: ett på dagen och ett på natten. Då folk går för att lägga sig börjar en DJ:s arbetsdag. Ofta får de gå hem först på morgonkvisten.

– Klart man är trött då man stått och spelat hela natten, säger Frej. Sena nätter och gratis sprit tär på en. Det tog en god stund för mig att inse att jag kan spela skivor nykter också.

– Själv jobbar jag på sjukhus och jag måste få spelningarna bokade långt i förväg för att kunna be om ledigt, säger Ida. – Även om att spela skivor är roligt kräver det en hel del. I princip står du och koncentrerar dig i sex timmar i sträck. Man märker genast då man blir trött.

– Det beror också mycket på var man spelar och hur länge. Giget blir betydligt lättare om man spelar ett par timmar i en bar istället för en hel kväll på en klubb, påpekar Hembränt-Frida.

35

SCIFIBIMBOES. FOTO: ARTTU TALVITIE/ATEAM

“På en spelning i skogen dränktes min dator av regn då en presenning gav efter. Datorn där jag har all musik.”

Blickarna flackar när folket på dansgolvet sneglar på varandra. Är det någon ute som röker som nynnar på ”tänä iltana ei tuu pakkeja”?

Händerna börjar söka sig neråt mot rumppartiet. Kyssar, som bara fyllon kysser, utbyts tillsammans med lite saliv som smakar salmare.

Och så är det det hela med tekniken. Om en apparat går sönder drabbas hela kvällen. Ljudnivåerna lider, mixningen går inte som smort och det blir pinsam tystnad.

– Så mycket kan gå fel när allt hänger på tekniken, säger Frej. På en spelning i skogen dränktes min dator av regn då en presenning gav efter.

Datorn där jag har all musik. Men som tur är klarade den sig.

– Då man spelar analogt är man beroende av mycket teknik, säger Scifibimboes.

– Det är alltid lite skrämmande att förlita sig på tekniken, fortsätter Frej.

Förutom att lyssna på musik och välja låtar är alla mer eller mindre aktiva på Facebook.

– Vi hade till exempel en julkalender och vi lade upp länkar varje dag, säger Frida. Det tar en del tid.

Scifibimboes berättar att med flera spelningar i bagaget har också självsäkerheten ökat. Tidigare planerade de spelningarna mer.

– Nu tar vi det lite som det kommer, spontanare. Vi gör det som känns bra, helt enkelt.

36

Inne på toan tisslas och tasslas det vem som hånglat med vem och vilken tjej som är bitchig.

Någon försöker bry sig lite. Tjejerna trampar in på killtoan och springer snabbt in i bås medan de ber om ursäkt. ”Kön till tjejernas är lång”. Utanför dörrarna står folk och väntar på sina sminkande vänner. Fyllesmink funkar aldrig.

Att vara en DJ är inte alltid en dans på rosor, eller i det här fallet inte en dans i DJ-båset. Bland annat är det krävande att alltid vara pepp.

– Man måste alltid vara i sitt ässe. Ingen gillar en deppig DJ, skrattar Frej.

Vad är då det bästa med att vara en DJ? – Att få människor att dansa, svarar Frej direkt.

– Det är en underbar känsla då man spelar på en bar och plötsligt uppstår det ett dansgolv där ett dansgolv inte fanns i början av kvällen. Att göra någons kväll. Det är ju det det här yrket går ut på.

Lamporna släcks och musiken tystnar. Vissa går hem med sitt livs kärlek, vissa med sitt livs misstag, vissa går hem med en pizza. Men de har alla blivit underhållna.

Guldfeber ENLIGT MIG VAR FÖRRA ÅRETS GALA en

Sök nu!

av de allra bästa i Oscarsgalans långa historia. I de kategorierna som jag ser som viktigast (film, regissör, manus, kvinnliga och manliga huvudroll, kvinnliga och manliga biroll) höll jag med vinnarvalen i fem av sju fall, vilket är mer än jag någonsin upplevt förut. Att se min favoritskådespelerska JENNIFER LAWRENCE vinna bästa kvinnliga huvudroll (och falla på trapporna upp till scenen!) är framför allt något jag alltid kommer att minnas. När nu årets gala börjar närma sig (den 2 mars) ser jag tillbaka på filmåret som gått och funderar över vilka filmer och skådespelare som kommer att belönas.

JAG HAR INTE RIKTIGT lika starka favoriter

som förra året. Av de filmer som då var nominerade till ”bästa film” hade jag gett fem stjärnor åt Silver Linings Playbook, Argo och Django Unchained och fyra åt Les Miserables. I år har jag visserligen sett nästan alla nominerade filmer och var imponerad av flera av dem, speciellt 12 Years a Slave och American Hustle. Men den filmen jag personligen skulle välja som 2013 års bästa, BAZ LUHRMANNs underskattade The Great Gatsby, har fått nöja sig med ynka två nomineringar för kostym- och produktionsdesign.

på att MATTHEW MCCONAUGHEY i Dallas Buyers Club kommer att vinna priset för ”bästa manliga huvudroll”. Men nästan varje år lyckas de tippa fel i en av kategorierna och i år hoppas jag att det är den här. För hur bra McConaughey än var skulle jag gråta av lycka om LEONARDO DICAPRIO vann. Inte nog med att den komiska men krävande rollen som JORDAN BELFORT i Wolf of Wall Street är en av hans bästa, han har dessutom haft en lång karriär med alltför få nomineringar och aldrig vunnit. Att han dessutom var perfekt som titelrollen i The Great Gatsby gör honom ännu mer välförtjänt av en Oscar.

NÄSTAN ALLA EXPERTER TIPPAR

Ons 19.3 kl. 19.00

RobeRt Dahlqvist f.d. gitarrist i The Hellacopters Biljetter från 16,50 €, Lippupiste

WWW.SELLOSALI.FI Musikantplatsen 1 A 02600 Esbo

I KATEGORIN BÄSTA KVINNLIGA HUVUDROLL finns en ännu tydligare förhandsfavorit. CATE BLANCHETT har sedan hösten setts som oövervinnelig för titelrollen i Blue Jasmine. Det enda som möjligen skulle kunna kosta henne segern skulle vara om hon råkade säga något riktigt osmakligt eller stöttande om skandalen som filmens regissör WOODY ALLEN just nu är inblandad i (hans dotter har just sagt att hon blivit antastad av honom när hon var barn.) Men Blanchett torde vara professionell och opartisk, i alla fall tills ceremonin är över och hon fått sitt pris.

känns det nog nästan omöjligt att årets vinnare heter något annat än JARED LETO och LUPITA NYONG’O. Jag var själv imponerad av JONAH HILL i Wolf of Wall Street, men för honom är nog nomineringen ett pris i sig som kommer att leda till andra prestigefulla dramaroller. Likaså kan BRADLEY COOPER glädja sig åt att få titulera sig ”two-time Oscar Nominee” efter en oväntat bra prestation i American Hustle. Och min personliga favorit, MICHAEL FASSBENDER som den sadistiske slavägaren i 12 Years a Slave sköt sig själv i foten genom att inte alls marknadsföra sig själv eller filmen. Så att någon annan än Leto, som spelade en utmärglad transvestit med aids i Dallas Buyers Club (just en sådan typs roll som brukar prisas på Oscarsgalan – se t.ex. CHRISTIAN BALE i The Fighter) skulle gå hem med guldstatyetten är väldigt osannolikt. På damsidan är det lite mer osäkert, men Nyong'os hjärtskärande rolltolkning av Patsey i 12 Years a Slave kommer högst troligen att vinna. JENNIFER LAWRENCE i American Hustle är det starkaste hotet, men om till och med jag som är hennes största fan kan erkänna att Nyong'o var bättre borde nog Akademin också kunna göra det.

GÄLLANDE BIROLLERNA

SÅ VILKEN FILM förtjänar då att utnämnas

till det gångna årets bästa? Av de nio nominerade filmerna ser jag egentligen bara 12 Years a Slave, Gravity och American Hustle som riktiga tävlande. Gravity kommer lätt (och välförtjänt!) att svepa alla de tekniska kategorierna och ALFONSO CUARÓN har även stora chanser att vinna bästa regi. American Hustle är en otroligt underhållande och rapp film, men mest tack vare manuset och den starka skådespelarensemblen. Och trots att jag tyckte bra om Wolf of Wall Street ser jag tyvärr DiCaprio som dess enda vinstchans, och den chansen är inte precis stor. Så 12 Years a Slave är mitt val, och antagligen håller Akademin med mig.

Den är inte bara välgjord på alla tänkbara sätt (fantastiska skådespelare, vacker visuellt, bra skriven och lysande regisserad av STEVE MCQUEEN) utan även en aktuell och lärorik film vars vinst skulle visa världen att dagens Hollywood inte är så segregerat som förr. inget om inte svårtippad, och det kan mycket väl hända att helt andra filmer än de jag tippat på här vinner. Men vad gör det? Det är ändå inte för att se om man tippat rätt som jag tycker man ser på Oscarsgalan, utan för glamouren, underhållningen och firandet av världens bästa konstform – film.

LINN HIELM

OSCARSGALAN ÄR DOCK

37

PÅ G Å N G

27.2-2.3

7.3

BURLESKFESTIVAL I HELSINGFORS

KVINNODAGSSEMINARIUM PÅ AALTO

Shimmy, shake och bump n' grind! Årets tema på burleskfestivalen i kulturhuset Gloria är Tropical Tornado som garanterat bjuder på glitter och glamour.

28.2

FRAM OCH BAK I HELSINGFORS

Konstnären Fredrika Biströms utställning om bakdelens romantiska estetik.

Bröst och bakar syns på stan, i reklamer, överallt. Vad händer om vi byter plats på dem? Sitter skönhet i det vi ser eller i det vi tror att vi ser? Vernissage 28.2 kl. 17.30, Kulmakahvio, Agricolagatan 13.

3.3

HUR SKA EU UTVECKLAS?

Pamfletten Euroopan mahdollisuus presenteras i Lilla parlamentets medborgarinfo klockan 14. Som kommentatorer fungerar E U-valskandidaterna AURA SALLA (saml.) och THOMAS WALLGREN (sd.).

4.3 FASTLAG I HELA LANDET! Dra på dig halaren och sy fast de nyaste märkena för att fira fastlagstisdagen med pulkaåkning, tävlingar och annat skoj tillsammans med andra studerande.

I Åbo ordnas Fastlaskiainen på Vårdberget klockan 14-17. Klockan 16 öppnas dörrarna till Pub Kåren där det blir After-pulka. I Helsingfors är det Brunnsparken som gäller för alla ivriga pulkaägare klockan 13-17. Den legendariska backtävlingen med finurliga åkdon lovas även detta år och festen fortsätter på Gravitaatio på The Circus klockan 20. I Vasa firas Fastlaskiainen vid Fiskehamnen med start från klockan 13. After-pulka på O’Malleys klockan 17.

5.3 REPORTAGE I HELSINGFORS Reportageböcker intresserar fortfarande trots att medieklimatet får allt snabbare tempo. Kulturkontakt Nords författarkväll ordnar en diskussion med journalisterna ANNA-LENA LAUREN, ANDERS SØMME HAMMERS och JESPER HUORS som berättar om erfarenheter från Afghanistan, Centralasien, Cambodia och Ukraina. T I N G -salen, Kajsaniemigatan 9, klockan 18.

På seminariet diskuteras ledarskap, kön och framtid. Seminariet börjar med frukostservering klockan 8.00. Anmälningen sker via Aalto-universitetets hemsida.

7.3 ANMÄLNINGEN TILL OLYMPIADEN BÖRJAR Pampasveckan är här igen! Klockan 18 börjar anmälningen för Olympiaden till dem som vill vara med och tävla om den Gyllene grepen. Anmälningen skickas till pampas@abo.fi och anmälan ska innefatta lagnamn, vem som deltar och eventuella allergier. Begränsat antal platser.

8.3

ROSETTSKRINNING I ÅBO

Å A S med medarrangörer ordnar rosettskrinning klockan 17-20 på Barkplanens konstisbana (Tureborgsgatan 2). Musik, varm saft, glädje och parskrinning lovas. Ta med egna skridskor eller hyr ett par för 5 euro. Inträdet till Barkplanen kostar 1 euro. Det finns även en skrinningsinstruktör på plats om du känner dig skakig i benen!

8.3

RELATIONER OCH UPPGÖRELSER PÅ VIIRUS

Teater Viirus ordnar en diskussion kring temat i pjäsen Gräset är mörkare på andra sidan i sina lokaler på Sjötullsgatan 33 i Helsingfors klockan 16-17.30.

I diskussionen deltar författaren KAJ KORKEA-AHO, generalsekreteraren på Mannerheims barnskyddsförbund MIRIAM KALLAND och skådespelaren PELLE HEIKKILÄ. Du kan anmäla dig via viirus@viirus.fi eller 09-440224.

11.3 BILJETTSLÄPP TILL PAMPAS NATIONALDAG Biljettsläppet sker klockan 12 samtidigt i Vasa, Åbo, Helsingfors, Jakobstad, Raseborg och Mariehamn och klockan 11 lokal tid om du befinner dig i Umeå.

Begränsat antal biljetter.

12.3 UKULELEAFTON I ÅBO CARSTEN KNUDSEN spelar ukulele på Sibeliusmuseet (Biskopsgatan 17) klockan 19.00. Biljetter 8/4 euro (stud.)

12.3

16.3

ANNA JÄRVINEN & LYRAN

OM FASCISM PÅ FILOSOFICAFÉET

Akademiska Damkören Lyran och ANNA JÄRVINEN har en gemensam konsert på Korjaamo i Helsingfors. Konserten baserar sig på musik från Anna Järvinens skivor Jag fick feeling (2007), Man var bland molnen (2009) och Anna själv tredje (2011). SÄDE BARTLING står för arrangemang.

Förköpsbiljetter är 22 euro från Tiketti.

JOHAN PRIES, doktorand i historia vid Lunds universitet om temat Kampen mellan antifascister, nazister och polis om Karl X I I:s dödsdag i Lund efter 1985. Restaurang Skolan (Historiesalen), Eriksgatan 18, Åbo, kl. 17-19. Samma plats och klockslag, men en vecka senare, den 23 mars, diskuterar författaren CAROLINE KOIVISTO dödstraff.

12.3

21.3

ROCK OCH METAL I JAKOBSTAD

SHOULD YOU BE LAUGHING AT THIS? Denna onsdag blir det stand up i isländsk tappning. Serietecknaren HUGLEIKUR DAGSSON intar Åbo med sin svarta humor. På scen även isländska komikern ARI ELDJÁRN och finsk-franska ZAANI. Språket är engelska. Icelandic Comedy Invasion på Klubi, Live, Humlegårdsgatan 8, kl. 19.

MARS 2014

De som inte syns

Populism

DJ-liv

s. 10

s. 34

00100 Helsingfors

22.3

CHEFREDAKTÖR Julius von Wright,

27.3

STBLS RABALDER NÅR ÅBO

Det har gått hundra år sedan TOVE JANSSON föddes, och utställningar, konserter och pjäser uppmärksammar henne som bäst. Även Ateneum firar Tove genom att ställa ut hennes målningar, fotografier och teckningar.

Utställningen pågår tills 7.9.2014 och flyttar sedan till Japan.

På webbadressen www.tove100.fi samlas alla evenemang som kopplas till Tove Jansson.

Studentbladet

REDAKTIONEN Alkärrsgatan 9 B,

Ta på dig dansskorna och festa med Axelbandet som är en studentorkester med medlemmar från ÅA, Novia och Turun yliopisto. Repertoaren består av swing, jazz, funk och även pop! Årets tema är ett mysterium i både tid och rum.

TOVE 100 ÅR PÅ ATENEUM

ÅRGÅNG 103

Garage rock, Stoner rock, Doom metal, Sludge metal på Hogan’s music bar (Skutnäsgatan 16) med start kl 20.

AXELNATTEN PÅ KÅREN I ÅBO

14.3

Nordens äldsta studenttidning

Studentbladets turné STBLRBL! besöker Åbo och presenterar redaktionen och aprilnumrets tema. Plocka åt dig ett exemplar av Stbl innan den når alla andra!

Mera info hittar du snart på www.stbl.fi!

28.3 PAMPAS NATIONALDAG! Festen där pampeser och icke-pampeser firar tillsammans. Observera biljettsläppet 11.3.

050 563 4790, chefred@stbl.fi REDAKTIONSSEKRETERARE Edit Lindblad, 050 501 7331, red@stbl.fi GRAFISK FORMGIVARE Hilda Forss, grafiker@stbl.fi REDAKTIONSBILDER Jenny Blomqvist PÄRM Julia Lagerström ANNONSFÖRSÄLJNING Mats Lindström, 040 529 7970, annons@stbl.fi ANNONSMATERIAL annons@stbl.fi Annonser

bör lämnas in senast tio dagar före utgivningsdatum.

KANSLI, ADRESSÄNDRINGAR, PRENUMERATIONER 045-8759759, kansli@stbl.fi UTGIVARE Svenska Studerandes, Intresseförening (SSI) rf. Alkärrsgatan 9 B, 00100 Helsingfors GENERALSEKRETERARE Jenny Skoglund 045 875 97 59, kansli@stbl.fi ORDFÖRANDE Elin Andersson ordforande@stbl.fi

STYRELSE Björn Bonsdorff, Mathias Dahlbäck, Johanna Hagström, Robin Hjerpe, Anna-Maria

AD R I AN S E SKA PA D E R

av Johnny och Janne Ramstedt

Malm, Rasmus Olander, Erik Stenberg, Marina Stenbäck, Oleg Stikhin, Rasmus Tunis. styrelsen@stbl.fi TRYCKERI KSF Medias tryckeri, Vanda UTGIVNING 2014 Studentbladet utkommer fem gånger under vår teminen 2014 och fyra gånger under höst terminen 2014. Tidningen sänds till medlemmarna i ÅAS, SHS, ASK och Novium samt de svenskspråkiga medlemmarna

i HUS och AUS. En prenumeration kostar 30 euro för övriga studerande, 50 euro för icke-studerande.

UPPLAGA 12 000 (2 st Abi-nummer á 14 000).

Redaktionen ansvarar inte för icke-beställt material.

Välkommen till kommitté för campusodling!

I fjol gjordes ett pilotprojekt med campusodling, i år fortsätter det i ännu större skala! HUS styrelse har beslutat grunda en kommitté som ska organisera campusodlingen på centrumcampus och, som ett nytt pilotprojekt, också på campus Vik.

I fjol gjorde HUS, universitetet och Tankehörnan ett pilotförsök med campusodlingar på Statsvetenskapligas och Topelias innergårdar, där man framgångsrikt odlade nyttoväxter i 30 säckar. I år är det meningen att få ännu flera säckar till Topelia och att utvidga campusodlingen med 30 större och 30 mindre lådor i Vik, i närheten av Biocenter 3.

Till kommitténs uppgifter hör att organisera och administrera odlingarna, bland annat att göra upp en budget, skaffa material, koordinera rekryteringen av odlare samt att dela ut odlingslådor och – säckar, skaffa sponsorer och kläcka idéer för evenemang och föreläsningar kring campusodlingarna – allt är möjligt! På det första mötet väljs också en ordförande och en vice ordförande för kommittén.

Kommittén för campusodlingar håller sitt första möte torsdag 6.3.2014 kl. 17.00 i mötesrum Sparre (Mannerheimvägen 5 A, 2 vån., lokalen är tyvärr inte tillgänglig). Tillställningen inleds av Maria Nordlund, vice ordförande i Dodo rf, som berättar mera om lådodling och hur man kommer igång med den. Alla som är intresserade av lådodling är välkomna med.

Mera information ger Iiris Niinikoski, vice ordförande i HUS styrelse och ansvarig för campusodlingarna (iiris.niinikoski@hyy.fi, tfn 050- 595 0328)

Fastlagsjippo 4.3 På fastlagstisdagen den 4.3. är det dags att gräva fram pulkor och andra utförsåkningsredskap ur gömmorna och ta sig till Brunnsparken, där studenterna i huvudstadsregionen ordnar sitt traditionella fastlagsjippo.

I centrum för evenemanget står den legendariska backtävlingen, där det avgörs vem som har det tuffaste, roligaste och snabbaste backåkningsredskapet i stan. Vinnarna får både ära, berömmelse och fina priser. Har ditt backåkningsredskap det som behövs för

att vinna tävlingen? Anmäl ditt lag med i tävlingen i www.laskiaisrieha.fi eller på plats i Brunnsparken!

Anmälningar tas emot t.o.m. kl. 14 på fastlagstisdag.

Det finns förstås rejält med plats också för dem som bara vill åka utför på egen hand. Dessutom väntas program av olika slag och musik. Stämningen i Ulrikasborg är som häftigast kl. 13-17.

Efteråt kan du värma dig på Gravitaatio, den största och hetaste tvärvetenskapliga festen i början av året i The Circus! www.laskiaisrieha.fi

HUS: Definitivt ja till ett försök med gågata på Mannerheimvägen!

Studentkåren vid Helsingfors universitet hoppas att stadsfullmäktige i Helsingfors ska godkänna den fullmäktigemotion som behandlades 12.2 om ett försök med gågata på Mannerheimvägen, mellan Postgatan och Norra Esplanaden. ”Motionen är ett steg på vägen mot ett bättre Helsingfors”, säger styrelsens ordförande Anna-Maija Riekkinen. ”I och med försöket skulle det bli både smidigare och trevligare att röra sig i centrum.”

Försöket skulle utöka det fria, levande stadsrummet i Helsingfors centrum. HUS anser att det är en positiv utveckling. HUS hoppas att Helsingfors ska ha mod att göra sådana här försök både nu och i framtiden, och att centrum av staden i första hand skulle planeras på fotgängarnas villkor.

Läs mera: www.hyy.fi

Förslag till program under jubileumsåret Helsingfors universitet 375 år

År 2015 fyller Helsingfors universitet 375 år. Nu är det dags att lämna in förslag till program för jubileumsåret. Under våren kan alla lämna in förslag till program, talare eller evenemang och andra idéer till jubileumsårets programplanerare. Förslagen kan t.ex. gälla program i Tankehörnan, huvudevenemangen eller program som ordnas på något av universitetets fyra campus.

Mera information i Flamma, www.flamma.helsinki.fi