STBL 04/2014 by Studentbladet

Studentbladet MAJ 2014

Studerande under press

KAJ s. 12

Collegefilm s. 34

LEDARE

Studielivet där ismerna frodas STUDERANDE SKA STÅ på

barrikaderna. De ska vara i förfronten av samhällets utveckling, tänka kritiskt, ifrågasätta och visa hur morgon dagens rationalitet formas. Samtidigt är studielivet fyllt med traditioner som snarare speglar en

”Nej fan alltså, man ska kalla saker och ting vid sina rätta namn. Rasism. Nazism. Schauvinism.”  J U L I U S VON W R IG H T CHEFREDAKTÖR

gammal tid än strävar framåt. Om det så är en homofobisk eller rasistisk snapsvisa på ämnesföreningens sits, nazistiska hälsningar i takt till

tyska marscher på efterfesten till Nylands Nations årsfest eller en strippa på herr- eller dammiddagen, så är det en tragisk karaktär på studie livet. ATT KÅRER ELLER NATIONER tar

ställning emot sådant är därför välkommet. Åbo Akademis Studentkårs klistermärken emot diskriminerande snapsvisor är ett bra exempel på sätt att ta avstånd från traditioner som inte längre är i tiden. Samtidigt så går det inte att bara klassa dessa snapsvisor som ”rojsiga” (Hbl 21.3.2014), det gäller alla nedvärderande studietraditioner. För det är just då som de betecknas som bara skämt, något som inte behövs ta på allvar. NEJ FAN ALLTSÅ, man ska kalla saker och ting vid sina rätta namn. Rasism. Nazism. Schauvinism. FÖR VI BETRAKTAR OSS GÄRNA som fördomsfria och toleranta. Men faktum är att fördomen inte behöver förankras i någon grumlig teori. Den har ett mycket enklare ursprung. I vardags livet. I studielivet. I det vi gör. KOM IHÅG, att

vara priviligierad är att tro att något inte är ett problem, bara för att det inte är ett problem för dig personligen. Så våga ta ställning mot fördomarnas grogrund.

Adjö ÅAS!

I december 2013 röstade ÅAS:s fullmäktige nästan enhälligt att gå ur Svenska Studerandes Intresseorganisation (SSI) – Studentbladets utgivare. Ifall du är en studerande vid Åbo Akademi så håller du nu i det sista tryckta exemplaret av Stbl du får hem på posten (nummer 5/2014 ges endast ut digitalt). En 27årig era avslutas, som för övrigt är den längsta enskilda period ÅAS har stannat inom SSI. En finlandssvensk kontaktpunkt för studerande kommer att brytas efter nästa nummer. Stbl har inte bara haft som mål att berätta för studerande vad som sker utanför den egna högskolans väggar, utan har också strävat att ge studerande en plattform att skriva och berätta för. Men vad som uppbrottet kanske tyder mest på är den envishet och stolthet som gror inom studerande politiken, inte inte bara från ÅAS:s håll utan från flera kårers hörn. Ointresset att utveckla en organisation förkroppsligas inte bara med ÅAS:s utgång. De finlandssvenska kårerna överlag har brutit alla grund läggande förutsättningar för att skapa ett gemensamt organ. Konfrontationer framom samförstånd. Tystnad framom diskussion. Tillvägagångssätten har varierat, men resultatet har ofta varit detsamma: en tydligare splittring mellan de finlandssvenska kårerna. –JvW

Kostymklädda beskyllningar ”DAGENS STUDERANDE UPPSKATTAR inte vårt avgiftsfria studie-

system och borde därför vara förpliktade att enbart studera under sin studietid, inte syssla med en massa jobb vid sidan om.” Med ungefär de här orden uttalade sig en äldre kostymklädd herreman på utgivningen av Yliopistokoulutuksen maksullisuuspuhe, där utvecklingskoordinator SUVI PULKKINEN på forskningsstiftelsen Otus presenterade sina resultat i sin forskning kring argumenten som används för och emot avgifter för universitetsstuderande. DET ÄR ALLTID FEL PÅ DAGENS UNGDOM. Kommentaren

ovan är ett praktexempel på hur unga beskylls för att försumma sina studier och leva mer hejdlöst än de tidigare generationerna. Bittra ålderstigna personer som tycker till: sluta vara lata. Jobbiga. Bortskämda. Högljudda. Festande. Glada. Och allt det där som de tidigare generationerna givetvis aldrig var.

 EDIT LINDBLAD REDAKTIONSSEKRETERARE

ELIN ANDERSSON UNDRAR I SIN KOLUMN på sidan 29 om univer-

sitetens uppgift har reducerats från att ha varit tankeutvecklande utrymmen till att spotta ut nyutexaminerade studerande i rask takt in i arbetslivet. Vilka konsekvenser innebär det för framtiden och vad får den här kostymklädda herremannen att tro att en rask takt utan arbetserfarenhet är nyckeln till kvalitet och lycka?

av den kostym klädda herremannens kommentar var en diskussion om att den avgiftsfria utbildningen går till spillo på studerande som jobbar vid sidan om studierna. Det som den här herremannen missade är att dagens samhälle ser annorluda ut än på den tiden som antagligen utgjorde hans egen studietid. Det är lätt att i dyr kostym säga att allt minsann var bättre förr och att dagens studerande måste straffas med studieavgifter för att de ska skärpa sig. Skärpa sig hur? Studiestödet har inte höjts ordentligt på åratal och för att klara av hyran och räkningarna måste de flesta jobba vid sidan om studierna. KONTEXTEN TILL KOMMENTAREN

PÅ DEN GAMLA GODA TIDEN räckte

det måhända att kliva in på en önskad arbetsplats med magisterpappren i ena handen och hatten i den andra och sedan bli fastanställd fram till pensionsåldern. Men dagens arbetsmarknad ser annorlunda ut och kräver mycket även för att en ung arbetssökande ska lyckas snappa åt sig ett kort snuttjobb som flera tävlar om. Ett fåtal arbetsgivare vill dessutom anställa någon som försöker kliva in i arbetslivet för första gången som 25-åring. En magisteravhandling kan vara bra att ha i fickan då en söker vissa jobb. Men den garanterar ingenting.

innehåll 2 LEDARE

4 I KORTHET 5 STUDERANDE PRESSAS 6–7 EU-KANDIDATER OM TTIP 8–9 FLICKSKAP OCH ÄTSTÖRNINGAR 10–11 JÄYNÄKULTURENS BEVARARE 12–15 HEIMANI I SKICK 16–17 KVINNOR I SPELBRANSCHEN 18–19 FYSISK TEATER STRYKER MED 20–21 FESTIVALGUIDE 22–23 ESTRADPOETEN NINO MICK 24 KULTURFESTIVAL I PAMPAS 25 DEEP WEB 26–28 EKOLOGISKT ÄTANDE 29 STUDIESTÖDSREFORM 30 INOM KROPP, UTOM KROPP 31 LÅNGDISTANSFÖRHÅLLANDE 31 LIVERPOOLTRAGEDIN 1989 32–33 SKAPA FILM FRÅN NOLL 34–35 DEN FINSKA COLLEGEFILMEN? 36 PÅ ÖSTNYLÄNDSKA

”NÄR JAG SJÄLV FRAMFÖR MIN POESI HAR JAG KONTROLLEN ÖVER ORDEN.”

36 RECENSION: TRANSCENDENCE

38–39 HÄNDELSEPLOCKET

”Det är viktigt att också kvinnor har förebilder. Att det finns framgångsrika spel som skapats av kvinnor för att se att det är möjligt.”

”Ska man måla sitt hus så nog satan målar man sitt hus själv.”

M E DA RB E TA RE

HEINI R AU TO M A

JOH A N N E S JAU H I A I N E N

Heini Rautoma är en lycklig scenkonststuderande som tvistar med Fysiken om huruvida dygnet ska bestå av endast 24 timmar. Tycker om att klaga, bestämma och umgås med mjukisdjur (ibland även riktiga människor så länge föregående uppfylls).

Johannes Jauhiainen är passionerad av politik, journalistik, kultur och allt som har att göra med Arabvärlden. I detta nummer har han däremot skrivit om film. Trots att Finland tar stryk av danskarna i drama så är det glädjande hurudant lyft inhemsk dokumentärfilm och bildjournalistik haft på senaste tiden.

JO S E P H I N E M IC K E L S S ON Josephine bor i södra Helsingfors och är utbildad restonom vid Arcada - Nylands svenska Yrkeshögskola. Hon jobbar för tillfället som freelanceillustratör och inom finansbranschen. Gillar stadssemestrar, mjuka djur och gamla ting.

Entreprenörspepp Är det bara nördiga killar som sysslar med entreprenörskap? Nejdå. Hanken Entrepreneurship society ordnade en kväll om kvinnor och företagsamhet med framgångsrika exempel från affärslivet. – Entreprenörskap kan ibland vara ganska killstämplat, eller till och med nördstämplat och människor har den bilden att det bara är de överambitiösa som har möjlighteterna, säger PIA-MARIA NICKSTRÖM som är en av kvällens arrangörer. – Därför är det viktigt att vi tar upp ämnet för att visa att verkligheten inte ser ut så, och framför allt också lyfta upp kvinnligt entreprenörskap. Vårt samhälle har fortfarande lite den inställningen att män ska framhäva sig medan kvinnorna ska nöja sig med lite mindre, även i affärsvärlden, säger ALEXANDRA JÄRNEFELT, även hon en av arrangörerna. JENNY WOLFRAM är vd för företaget Faceforce som hjälper företag med att moderera kommentarer på Facebook. Wolfram har i ung ålder startat eget företag som blivit internationellt snabbt. På Svenska Handels högskolan berättar hon om starten på företaget. Innan hon startade företaget hade hon en diskussion med sin mentor som frågade henne om vad som skulle hända om allting skulle gå snett och företaget inte skulle lyckas. – Jag sade att då kommer jag att behöva äta billig kantinlunch, bo trångt och inte ha råd med fina nattklubbar och så skulle jag festa på Codex och Casa. Och det är ju så jag har haft det i de senaste fem åren, skrattar Wolfram.

Något som kommer fram i SUVI PULKKINENS undersökning Yliopistokoulutuksen maksullisuuspuhe var att debattörerna på olika sätt vill framhäva att alla ska ha jämlika möjligheter till utbildning. – Men medlen till den jämlika utbildningen är olika. En del ser det avgiftsfria som den enda möjlig heten för jämlikhet medan andra anser att det är av gifterna som ger de mest jämlika möjligheterna. Som bas för forskningen har cirka 50 personer, både politiker och organisationer, svarat på en fråge enkät varefter Pulkkinen grupperat ihop svaren till olika kategorier. På utgivningsdagen var de första paneldeltagarna professor emeritus KARI RAIVIO och De Grönas OUTI ALANKO-KAHILUOTO. – För mig är frågan om avgiftsfri utbildning en principfråga. Alla ska ha lika rätt till gratis högskole utbildning. För många studerande med lägre socioekonomisk bakgrund skulle högskoleavgifter hindra

ÅA inleder lärarutbildning i Helsingfors Helsingfors universitets uttalande om att starta en svenskspråkig lärarutbildning i Helsingfors har fått Åbo Akademi att snabbt ansöka om pengar för att arrangera en utlokaliserad utbildning i huvudstadsregionen. Bristen på behöriga svenskspråkiga lärare i södra Finland är ett problem som funnits i över 30 år och har fått mycket uppmärksamhet i medierna under senare tid. Åbo Akademis rektor JORMA MATTINEN ska föreslå för styrelsen att klasslärarutbildningen ska ta emot sammanlagt 40 extra studieplatser – 20 i år och 20 nästa år. Studerande söker in till pedagogiska faulteten i Vasa, men studerar i Helsingfors.

Alexandra Järnefelt, Pia-Maria Nickström och Fredrika Gyllang stod bakom arrangemangen.

SANNA WESTER studerade på Hanken under 1990-talet när huvudämnet entreprenörskap inte ännu fanns i utbudet. Nu är hon vd för marknadsförings företaget Viestar. – Jag läste marknadsföring, och på den tiden var det väldigt få som ens funderade på att starta egna företag. Men det har ändrats nu som vi ser till exempel här. Westers råd för studerande är att inte bry sig så mycket om vitsord. – Efter att du fått pappren i handen är det ingen som kommer att kolla på hurdana betyg du fått från en skilda kurser. Men kom ihåg att bli utexaminerad, det är det som är det viktigaste. Wester jobbade länge inom olika företag med fast månadsinkomst och får en fråga från publiken om hon inte var rädd att ge upp tryggheten i en fast lön då hon startade sitt egna företag. – Nej, jag var inte rädd. Det var nog bara min man som var det, skrattar Wester. EDIT LINDBLAD

Vem ska betala?

Ska högskoleutbildning kosta? Suvi Pulkkinens nya forskning kring ämnet fokuserar på argumenten och de bakomliggande värderingarna i diskussionen. Avgifterna väckte även en livlig diskussion under utgivningen.

I KORTHET

möjligheterna till fortsatta studier, säger Alanko- Kahiluoto och hänvisar till sin egen bakgrund med lågavlönade föräldrar utan högutbildning. – Om utbildningen skulle ha varit avgiftbelagd skulle jag troligtvis inte ha valt en universitets utbildning. Kari Raivio har varit rektor för Helsingfors universitet och förespråkade redan då avgifter och fick då mycket kritik för sina positiva uttalanden om avgiftsbelagd utbildning. – Studerandena tågade in till mitt kontor och krävde att jag skulle avgå. Men jag sade till dem att ni inte kan avskeda mig eftersom ni inte heller har valt mig. Och Raivio fortsätter även nu på samma linje: – Studerande borde också ta ett eget ansvar i finansierandet av sina studier. Jag förespråkar en avgiftsmodell där studerande betalar i efterhand när de fått jobb. Och en ung människa från sämre ekonomiska förhållanden borde nog fatta att lån går att betala tillbaka när de fått jobb. Alanko-Kahiluoto kommer direkt med mot argument: – Det där stämmer inte. Redan nu är det flera akademiskt utbildade som inte får arbete. En utbildning är inte en garanti för jobb i dagens värld. Därför ska samhället vara med och ta ansvar och risker. EDIT LINDBLAD

I regeringens ramförhandlingar i mars 2014 beslöt regeringen att en del av budgeten som reserverats för att öka antalet högskoleplatser ska riktas till en svensk lärarutbildning i Helsingfors. Anslaget är 6000 euro per studerande per år, vilket enligt uppgifter i Hufvudstads bladet inte kommer att räcka, utan att fondpengar och eget kapital måste skjutas till. Trots att Åbo Akademis ansökan till ministeriet inte nödvändigtvis uteslutar att Helsingfors universitet gör detsamma, så konstaterar HU:s prorektor PERTTI PANULA att de inte skulle hinna starta ett program till nästa höst.

SHVS avslutar YH-försök

Studenthälsovårsstiftelsen meddelar att de avlsutar sitt försök med hälsovård för yrkeshögskolestuderande i Seinäjoki och Villmanstrand. SHVS säger att försöket varit positivt, men att då regeringen efter rambudgetbeslutet valde att inte fortsätta finansiera försöket så väljer man att avsluta det. Regeringen behåller däremot inlägget om obligatoriskt kårmedlemskap för YH-studerande i förslaget till ny YH-lag.

Samarbetsförhandlingar på Aalto Fem år har gått sedan den nya universitetslagen trädde i kraft och effekterna syns redan på många håll. Nu måste Aalto-universitetet spara in 8,5 miljoner euro dels på grund av att universitetet inte lyckats samla in tillräckligt med pengar. Även regeringens inbesparningar från senaste budgetsförhandlingar är en orsak. Aalto-universtitetet har sammanlagt ca 5000 anställda, varav högst 130 tjänster ska sparas in. På Aalto uppger man att inbesparningarna inte ska beröra utbildning eller forskning, utan andra tjänster inom universitetet. Vågen av samarbetsförhandlingar fortsätter. I år har Oulun yliopisto, Itä-Suomen yliopisto och Tampereen teknillinen ylipisto meddelat om samarbetsförhandlingar. Förra året meddelade Åbo Akademi om sina inbesparningar.

Ny webbplats samlar studerandeluncher Det är inte alltid lätt att jämföra studerandeluncher mellan olika restauranger, men nu samlar webbplatsen www.lunchmenu.fi flera restaurangers lunchmenyer på samma sida. Webbplatsen är ännu i utvecklingsskedet men tycks fungera bra. Servicen finns redan som app för Android, men webbplatsen fungerar också bra på mobila enheter. Hittils samlar webbplatsen lunchmenyer från Åbo, Esbo, Helsingfors, Vasa, Villmanstrand, Seinäjoki och Ilmajoki.

Regeringen stramar åt utbildningen Efter budgetförhandlingarna i mars drog många en lättnadens suck. Studerande drabbades inte lika hårt som man trott. Inte direkt i alla fall, men universiteten fick dåliga nyheter. Under de senaste åren har regeringen gjort en hel del inbesparningar på utbildning och forskning i Finland. Studentbladet listar några av de åtgärder som utförts av regeringen på sistone. text

JULIUS VON WRIGHT

+ STUDIEPENNINGEN INDEXJUSTERAS. Efter många års kamp

+ STATEN TAR ÖVER finansieringsansvaret för yrkeshögsko-

lyckades en indexbinding av studiepenningen bli medtagen i regeringsprogrammet 2012. Bindningen uteblev däremot, men en justering accepterades. Från och med 1.8.2014 stiger studiepenningen med 1,3 procent, det vill säga 3 euro. + STUDIEPENNINGEN höjs för nya studerande. FPA höjer studie penningen för dem som börjar studera hösten 2014 med ungefär 30 euro. + REGERINGEN FÖRESLÅR obligatoriskt kårmedlemsskap för yrkeshögskolestuderande. Det obligatoriska kårmedlemsskapet för yrkeshögskolestuderande tas med i regeringens förslag för ny YH-lag. Orsaken är främst för att ge kårerna möjlighet att organisera studerandehälsovård. Förslaget får både ris och ros. Frågan är om förslaget ses strida mot rätten om föreningsfrihet (som inte gäller universitetsstuderande).

lorna. Yrkeshögskolornas finansiering har delvis varit beroende av kommunernas ekonomi, men i och med att staten tar över helhetsansvaret försvinner detta beroende. Reformen är del av en större YH-reform. + REGERINGEN BESLUTAR att inte införa terminsavgifter. I budgetförhandlingarna i mars 2014 förkastades förslaget för att införa terminsavgifter för studerande som kommer från utanför EES-området. Undervisningsministeriets slutrapport från försöket att uppbära terminsavgifter visar att målen som sattes upp inte har uppnåtts. Under försöket uppbars terminsavgifter av 335 studerande. Försöket visade inte på finansiella fördelar för högskolorna, men minister KRISTA KIURU (SDP) säger att försöket var för litet för att dra generella slutsatser. Frågan kommer att tas upp på nytt.

+/- REGERINGEN ÖKAR HÖGSKOLEPLATSER MED 3000. Reger-

i Helsingfors. Att studieplatser ökar kan vara positivt, men det finansiella tillskottet är inte tillräckligt.

ingen beslöt i mars 2014 att skjuta in 123 miljoner euro för 3000 nya högskoleplatser fram tills 2016, trots att Forsknings- och innovationsådet (där statsminsitern sitter som ordförande) i sin bedömning från åren 2005–2012 skriver att platserna inte borde öka. En del av summan ska riktas till en svensk lärarutbildning

– REGERINGEN BEVILJAR INTE MER PENGAR till försöket med

hälsovård för YH–studerande. I budgetförhandlingarna beslutar regeringen att inte längre reservera pengar till försöket med studerandehälsovård till yrkeshögskolestuderande, trots att försöket visat sig vara lyckat. – 55 STUDIEPOÄNGSPISKA INFÖRS på högskolor. Sedan 2013 beror 11 procent av universitetens statliga finansiering på hur många studerande som presterar 55 studiepoäng per år. För yrkeshögskolor står prestationen för hela 24 procent av finansieringen sedan 2014. – ANTALET STUDIESTÖDSMÅNADER minskar. Som ersättning för det höjda studielånet minskas antalet studiemånader från sammanlagt 70 till 64. Förändringen gäller för de studerande som börjar på en ny examen efter 1.8.2014. – REGERINGEN MINSKAR FINANSIERINGEN v yrkeshögskolor, samtidigt som högre krav införs. Regeringen sätter högre kvalitetskrav på yrkeshögskolorna, samtidigt som finansieringen minskas med 20 procent under de kommande åren. – REGERINGEN FRYSER HYRESSTÖD för Studenternas

+/- STUDIELÅNET HÖJS. Från och med 1.8.2014 höjs studielånet

med 100 euro per månad, och blir sammanlagt 400 euro per studiestödsmånad. Höjningen är ett steg i strävan till att förkorta studietiden.

hälsovårdsstiftelse (SHVS) och för studentbostadsstiftelser. Regeringen beslutar att spara in 5,9 miljoner genom att inte ge hyresstöd 2015. SHVS uppger att besparningen betyder minst 4,1 miljoner euro mindre i kassan, det vill säga att en tiondel av stiftelsens budget försvinner och att tjänsterna måste ses över. Helsingfors bostadsstiftelse meddelar att bortfallet betyder högre hyror för studerandena. – HÖGSKOLORNAS INDEXHÖJNINGAR halveras 2015 (och enligt

vissa källor även 2016). Indexhöjningarna halverades redan 2012 och uteblev helt och hållet 2013, som sparade regeringen närmare 50 miljoner euro. Halveringen 2015 beräknas spara statskassan 16,5 miljoner euro. – REGERINGEN FÖRESLÅR ATT BEGRÄNSA rätten till studiestödet. Regeringen har föreslått att studerande inte ska få lyfta studiestöd för en andra examen på samma nivå. Nu får studerande sammanlagt lyfta 70 stödmånader. Däremot behöver inte studerandena enligt förslaget ge ifrån sig stödmånader som inte använts för en lägreexamen. Regeringen beräknas spara ett par miljoner på åtgärden under 2015.

S T B L- PA N E L E N

Mera frihandel eller inte? text

EDIT LINDBLAD

Valdagen för Europaparlamentsvalet är den 25 maj och månadens panelfråga skickades till EU- valskandidater. Vi bad kandidaterna att säga sin åsikt om TTIP-frihandelsavtalet mellan USA och EU och resultatet blev väldigt jämnt, även om många ja-svarare gärna skulle ändra på vissa innehållspunkter i avtalet som nu diskuteras. MÅNADENS FRÅGA ÄR Transatlantic trade and investment partnership (TTIP)- frihandelsavtalet mellan EU och USA har väckt mycket diskussion sedan det började diskuteras i mitten av 2013. Förespråkarna anser att avtalet bland annat kommer att skapa flera inhemska jobb och göra sig av med byråkratiska hinder mellan EU och USA. Motståndarna anser att avtalet inte kommer att skapa nya arbetsplatser, kommer att försämra miljöskyddet och leder till storföretagens makt över statliga rättsorgan via Investor-state dispute settlement (ISDS). Är du som EU-valskandidat för eller emot TTIP-avtalet? Motivera kort.

Ja. Men, frihandelsavtalet med USA är inte en svartvit fråga. Den kritik som framförs måste tas på allvar. Demokratin får inte underordnas ett handelsavtal och avtalet behöver inte det föreslagna skiljemanna förfarandet. Samtidigt finns många goda sidor. Avtalet kan garantera både exportmöjligheter och många nya arbetsplatser för våra inhemska företag. Det är något vi inte har råd att säga nej till.

NILS TORVALDS, SFP

Ja. De exakta villkoren borde ännu diskuteras. Jag tycker exempelvis att Investor-state dispute settlement är problematiskt.

JUHA RICHTER, KD

Jag är för TTIP-avtalet. Enligt en ekonomiundersökning från London kunde den ekonomiska nyttan som EU får vara 119 miljarder euro per år, alltså så att ett genomsnittshushåll skulle få 545 euro mer. Nyttan skulle vi få genom att avverka tuller och ta bort onödig byråkrati. Avtalet skulle öka på företagens naturliga marknader och skulle även möjliggöra en bredare skala och öka på intäkterna i produktutvecklandet.

AURA SALLA, SAML

Jag är för avtalet, om förhandlingarna leder till bra villkor, vilket jag tror på. Avtalet öppnar marknader och hjälper europeiska företag att bli framgångsrika i världen. Det är också viktigt att se att avtalet även kan medföra problem, eftersom USA:s ekonomi är mer dynamisk än Europas, värdet på euron är för tillfället väldigt starkt och USA har en stark protektionistisk kultur.

MIKAEL PENTIKÄINEN, C

Sammanlagt 32 personer svarade på frågan. Finlands kommunistiska parti Susanna Rissanen – NEJ Rita Dahl (obunden) – NEJ Heikki Ketoharju – NEJ Arjo Suonperä – NEJ

Svenska folkpartiet Alina Böling – JA Britt Lundberg – NEJ Marcus Rantala – JA Silja Borgarsdóttir Sandelin – JA Nils Torvalds –JA

NEJ 47%

JA 47%

Socialdemokraterna Kimmo Kiljunen – Kan inte säga Miapetra Kumpula-Natri – JA

Samlingspartiet Kai Pöntinen – JA Aura Salla – JA Kristdemokraterna

Vänsterförbundet Hanna Sarkkinen – NEJ Eila Aarnos – NEJ Annika Lapintie – NEJ Li Andersson – NEJ

Mia Puolimatka – JA Marjo Loponen – JA Peter Östman – JA Jouko Jääskeläinen – JA Juha Richter – JA Tom Himanen – JA Centerpartiet Mikael Pentikäinen – JA Paavo Väyrynen - NEJ

6% VET EJ

Jag kan inte vara för eller emot TTIP. Det beror på innehållet. Om vi går på amerikanernas villkor så är jag emot. Men i frihandels avtalet och investeringsskyddet kunde man även infoga kriterier om arbetslivsrättigheter, konsumentskydd och miljöskydd.

KIMMO KILJUNEN, SDP

Avtalet hotar göra företag stark are än stater. Det inplanerade investerarskyddet skulle minska på den offentliga makten i Europa och skulle förflytta makt till tvetydiga händer. Tysklands regering motsätter sig investerarskyddet i sin helhet. Även ickestatliga organisationer har sagt sina kritiska åsikter angående öppenheten av diskussionerna kring avtalet.

RITA DAHL, KAP, obunden

SÅ HÄR FUNGERAR

Sannfinländarna

STBL-PANELEN

Sakari Puisto – JA De Gröna Maria Ohisalo – NEJ Saara Ilvessalo – NEJ Outi Alanko-Kahiluoto –NEJ Johanna Sumuvuori – NEJ Anni Sinnemäki – Kan inte säga Oras Tynkkynen –NEJ

STBL-panelen frågar om aktuella frågor av varierande panelister. I det här numret består panelen av EU-valskandidater. Frågan skickades till alla EU-valskandidater som ställt upp vid tidpunkten 8.4.

Jag är emot TTIP i dess nuvarande form. Avtalet innehåller för stora problem och risker för demokrati, öppenhet och konsumentskydd. TTIP har förhandlats bakom stängda dörrar med näringslivets lobbyister. Demokratiskt fattade beslut för till exempel miljöskydd och människornas hälsa skulle kunna äventyras av storföretag genom ISDS. Jag motsätter mig försämringar av normer inom miljö, konsumentskydd, hälsa, arbetarskydd och dataskydd till följd av TTIP.

SAARA ILVESSALO, GRÖNA

Jag är emot TTIP-avtalet. Avtalet kan godkännas endast om det inte innehåller element som kan hota det finländska välfärdssamhället. I synnerhet det planerade investeringsskyddet kan utgöra ett hinder för Finland att utveckla vidare sin offentliga hälsovård och andra tjänster. Man har redan sett att multinationella vårdbolag har kapat sin del av vår hälsovård och sedan gömt sina vinster i skatte paradis.

ANNIKA LAPINTIE, VF

FORSKAREN

Ätstörd och flicka på rätt sätt text&foto

ASTRID RÅBERG

Under sitt första studieår gick ann-charlotte palmgren en kurs om flickskap och skrev sin slutuppsats om nätdagböcker och flickmakt. Intresset höll i sig och några år senare dök de bloggande flickorna upp i hennes pro gradu-avhandling i etnologi, för att sedan leva vidare i doktorsavhandlingen i kvinnovetenskap med titeln Göra ätstörd: om flickskap, normativitet och taktik i bloggar.

AVHANDLINGEN ÄR ETT BIDRAG till flickforskningen, en relativt ny vetenskaplig disciplin som byggts upp under 2000-talet. Flickforskningen kom som en reaktion mot att tidigare forskning om ungdomar främst fokuserade på pojkar medan flickor hamnade i skymundan. I sin egen forskning har Palmgren koncentrerat sig på flickor som bloggar om ätstörningar på nät gemenskapen Ungdomar.se. Först ville Palmgren undersöka hur kroppen var närvarande på internet. – Det fanns forskning som påstod att faktorer som kropp, social klass, ålder eller kön inte har någon betydelse på internet eftersom de inte är visuellt förnimbara. När jag sedan undersökte bloggar som på något sätt berörde kroppen fastnade jag för att de flesta av dessa handlade om ätstörningar, och fokus för avhandlingen klarnade. Titeln på avhandlingen, ”Göra ätstörd”, anspelar på att identifikationen som ätstörd är något som konstrueras genom ett visst handlande och upp repande av detta beteendemönster. Palmgren vill föra fram att identifikationen som ätstörd inte enbart hänger samman med diagnostiska kriterier, utan i likhet med flickskap är en social konstruktion som görs. Hur man ska vara som flicka och ätstörd hänger starkt ihop med begreppet normativitet. – Det finns normer för hur en flicka ska vara och för hur en ätstörd ska vara. Vilka normerna är avgörs av kontexten och sammanhanget som man befinner sig i. I bloggemenskapen kan det ätstörda vara det förväntade och därför det normativa, medan vårdpersonalen och familjen definierar det icke-ätstörda som normaltillståndet. Samtidigt som friskhet kan anses vara det normala och eftersträvansvärda i samhället, finns en stark koppling mellan att vara flicka och att vara ätstörd. – Man förväntar sig att flickor i något skede ska känna så här om kroppen, annars är de inte heller

flickor på rätt sätt, förklarar Palmgren. Det gäller att vara lite lagom ätstörd helt enkelt, dock inte så att det syns för mycket och väcker obehag.

Taktik och motstånd

Beroende på om flickorna vill passa in eller avvika används olika taktiker. Genom taktikerna kan de bryta mot normerna och ta plats. På communityn Ungdomar.se finns regler som förbjuder bloggarna att skriva om ätstörningar på ett sätt som kan anses uppmuntra till sjukdom. – Flickorna försöker därför dölja vissa ätstörningsrelaterade ord genom att infoga punkter eller mellanrum i orden för att inläggen inte ska hittas av hemsidans moderatorer som har befogenhet att radera icke-önskvärda inlägg. Detta är en slags taktik, ett sätt att göra motstånd. Taktik kan också användas för att göra motstånd mot den rådande kulturen. Palmgren exemplifierar genom att beskriva hur flickorna skriver om känslor: flickor förväntas i allmänhet vara nöjda och glada, men på bloggen får också känslor som ångest och ilska ta plats. Också att välja vad man skriver om eller vilka bilder man visar upp i bloggen kan vara taktiskt. Palmgren delar in sin avhandling i tre huvuddelar: bloggen, flickskapet och kroppsligheten. Alla komponenter hänger samman och den ena är en förutsättning för den andra. Flickskapet formas genom bloggen, flickskapet formas genom kroppen och hur man skriver om kroppen påverkas av att man skriver i en blogg som är både privat och offentlig. – Bloggen är som ett mellanrum där det finns både möjligheter och begränsningar, menar Palmgren. I bloggen förhandlas normer fram om hur flickskap, ätstördhet, ungdomstid och nätgemenskap ska se ut. Palmgrens konklusion är att det i nätgemenskapen bildas ett subversivt flickskap. Att vara ätstörd är ett sätt att vara flicka och detta blir en slags subkultur.

Vidare betonar hon att flickorna inte bör betecknas som hjälplösa offer som är omedvetna om sina handlingar. Tvärtom bildas en stor del av subkulturen ganska medvetet genom inrättandet av egna uppförandekoder och ideal. – Trots att omgivningen ofta betraktar subkulturen som problematisk kan bloggandet rendera positiva effekter. Genom bloggen får flickorna en egen plattform, de blir delaktiga i en gemenskap och kan hitta stöd och förståelse.

Nivåer av makt

Kännetecknande för avhandlingen är det feministiska perspektivet. Feminismen är närvarande genom det genomgående maktperspektivet och det ständiga ifrågasättandet av normer, samt genom problematiseringen och synliggörandet av strukturer. Makten finns på olika nivåer. Det omgivande samhället och den rådande kulturen har makt genom skapandet av normer om flickskap och ätstördhet, moderatorerna har makt eftersom de kan plocka bort inlägg, men också flickorna har makt och är själva delaktiga i att skapa strukturer eftersom en normbildning sker i gemenskapen. När Palmgren undersöker ätstörningar som ett strukturellt fenomen istället för ett individuellt problem menar hon att flickorna är en del av en större helhet och den förhärskande kulturen. Synsättet står i kontrast till det nyliberala paradigmet, där strukturer hamnar i skymundan medan den egna viljan och den individuella kampen för att bli frisk eller uppnå ett visst ideal ses som avgörande för resultatet.

Ann-Charlotte Palmgren (2014): Göra ätstörd. Om flickskap, normativitet och taktik i bloggar. Doktorsavhandling i kvinnovetenskap vid sociavetenskapliga institutionen, Åbo Akademi.

”I bloggemenskapen kan det ätstörda vara det förväntade och därför det normativa.”

De håller jäynäkulturen vid liv Bus, eller jäynän, är en stark tradition som funnits länge bland teknolog erna på Otnäs. Från en Paavo Nurmi-staty på regalskeppet Vasa till att lura människor att göra bisarra rörelser framför kameran – buset kan vara stort eller litet. Traditionen är inte lika stark som förr, men ännu finns det de som håller den vid liv. text&foto

JULIUS VON WRIGHT

Året är 1961. Fyra teknologer utför det spratt som ännu ett halvsekel senare kommer att kallas det stora sprattet. Harri Leppänen och Krister Ahl ström står vakt vid Stockholmsstranden medan Martti Tuomola ja Matti Kaje simmar ut till det ställe där förlista regalskeppet Vasa ligger sedan 1628. Med bara våtdräkter dyker de ner till skeppet och place rar en staty av Paavo Nurmi i skrovet. Några dagar senare bärgas fartyget och sprattet är ett faktum. Att en springande Paavo Nurmi var det första som nådde ytan i samband med bärgningen är ändå en urban legend. Tiotals år av trasiga telefonen leder ofta till att historier blir häftigare, färggladare och mer spektakulära. Det gäller också historier om andra storslagna ”jäynän” – det är svårt att få reda på vad som egentligen hänt. Samtidigt är just det en charm med jäynän. – En bra berättelse är bra oberoende om den är sann eller inte, säger Simo Hellgren, promotor för den 27:de Jäynätävlingen i Otnäs. Då jag träffar Simo Hellgren, Antti Räty och Vuokko Suutarla möter de mig med svartvitrutiga kläder – uniformer. Räty är huvuddomare för årets jäynätävling och Suutarla är ordförande för jäynä tävlingen. De försöker bevara teknologernas jäynätradition. Visst har den ändrat form med tiden, men ännu lever den. – Jäynän har varit en stark del av teknologkulturen en lång tid. Jag har i alla fall en känsla av att då man jämför dagens jäynän med dem som utfördes för ett par tio år sedan så är det inte lika vardagligt som då. Vi försöker föra kulturen vidare, säger Räty. Suutarla säger att då Tekniska Högskolan blev en del av Aalto-universitetet öppnades nya dörrar, men också hinder skapades. – Då vi har blivit Aalto så har influenserna blivit fler så det är mer utmanande att marknadsföra sig till en större grupp, men det kan samtidigt vara en stor möjlighet.

Något för alla

Hittills har 16 lag anmält sig till årets tävling, som avgörs på vappen i Otnäs. Vinnaren får representera Otnäs i de nationella tävlingarna på hösten. Förra årets representanter från Otnäs fick ett hedersomnämnande för sitt spratt, där en liten cd-spelares bassboostknapp försågs med en

ANTTI RÄTY (T.V.), SIMO HELLGREN OCH VUOKKO SUUTARLA ÄR ALLA AKTIVA MED ATT ORDNA JÄYNÄTÄVLINGEN I OTNÄS. radiosändare kopplad till ett stort undangömt baselement. Inför en ovetande publik visade man den lilla cd-spelarens mäktiga basljud. Ett typiskt teknologspratt ska innehålla någon teknisk funktion, eller ge skenet av att ha det. Men vad annat är karakteristiska drag för ett bra spratt? – En bra jäynä ska roa både den som utför och den som blir utsatt. Helst ska man använda teknik, men huvudsaken är att det uppskattas av alla inblandade, säger Suutarla. – Ett annat element är att en jäynä ska kunna tänkas vara sann i början, men så ska det bli galnare och galnare tills den utsatta börjar inse att det är en jäynä, säger Hellgren. Då Räty dömer tävlingen ser han bland annat på timing. – Det ska vara roligt, ha bra timing och överrasknings moment och helst ha tekniska element, säger Räty. Läs mer: www.jayna.fi

Vet du mer om jäynän som har utförts, eller har du matieral? Kontakta oss! chefred@stbl.fi

2002 presenterade ett gäng teknologer denna mobila automatiska översättare i ett köpcenter. Apparaten översatte automatiskt det som sades in i lådan till det andra inhemska språket – med bred åbodialekt. Detta var förtås ingen riktig apparat, utan lådan innehöll bara en högtalare och en mobiltelefon med öppen kontakt till en person i skåpbil som stod ute på parkeringen utanför köpcentret.

Jäynämännen stjäl TF:s skylt Jäynämännen skruvade ner TF:s skylt 2002 och ersatte den med en vägskylt mot Hanken. Om sprattet, som fick mycket kritik även på shswebben, var orsaken till kommande aktioner är svårt att säga, men efter skyltens försvinnande fick jäynäkulturen ett litet uppsving. Studentbladet rapporterar om den bortstulna TF-skylten i nr 7–8/2002. Samma morgon som dådet utfördes fick Studentbladet ett mail med information om ”attacken”. Samtidigt skapades en webbplats av en grupp som kallade sig för ”Jäynämännen”. De publicerade bilder från själva ögonblicket då skylten stals. Ett halvt år senare dök skylten upp på en lite ö utanför Esbo.

Några veckor efter att skylten stals, hämnades en grupp som kallade sig ”Knulle Puhs vänner” genom att skicka till studentkårer och ämnesföreningar falska saftbiljetter till Casa. Runt samma tid kedjades också en hink fyllt med cement och med en skylt föreställande Nalle Puh fast i Hankens huvudingång. En studerande i färd med att skriva sitt proseminarium skriver på shsweb den 12 april 2002: ”Inatt, troligen vid 04.25 fick Hanken besök av okända gärningsmän som kedjade fast en cementhink med en skylt på Nalle Puh vid Hankens huvudingång. Så ni som kommer till skolan på morgonen var vänlig kom med bultsax!”

MIT – sprattens himmel Massachusetts Institute of Technology (MIT) har en lång tradition av jäynän, eller ”hacks” som de kallar dem. Deras spratt är så storslagna att de till och med har ett eget museum. En klassiker bland MIT:s hacks är att placera något på den stora kupolen på Barker Library, om det så skulle vara en brandbil, polisbil, mössa eller att helt enkelt förvandla kupolen till R2D2. www.hacks.mit.edu

Felparkerad? Inte enligt skylten! Denna jäynä utfördes hösten 2006. (Källa: Troolattua Saimaannorppaa ja 124 muuta, 2007)

ARTISTEN

Brysthår och heimani i skick text foto

HEINI RAUTOMA IDA TÖRNROOS

”Teaterchefen skulle ringa upp Kaj Korkea-aho, men slog av misstag numret till oss.” Så inleder humorgruppen KAJ sin show Pjäs elo pjas på Wasa Teater. Sen smäller de till med Heimani i skick och får publiken att studsa på stolarna av iver.

ARTISTEN

AJ. Humor. Av män. Österbottniska män. Men inte Kaj Korkea-aho. Nähä, utan Vöråkillarna KEVIN HOLMSTRÖM, AXEL ÅHMAN och JAKOB NORRGÅRD. – Namnet är ju inte så smidigt. Om vi vetat att vi kommer att bli så kända i Österbotten hade vi kanske tänkt om, säger Axel och syftar till en ovetande medelanderssons eventuella parallell till författar- och Pleppo-Kaj. K A J har uppträtt med humor- och musikshowen Pjäs elo pjas på Wasa teater sedan februari. Tre föreställningar var den ursprungliga planen, men den massiva efterfrågan fick teatern att öka antalet föreställningar både en och två gånger. Tjugofyra slutsålda föreställningar på Wasa Teaters stora scen var inget K A J-killarna väntade sig, men nu är det verklighet: Pjäs elo pjas spelas fram till mitten av maj. Alla i Pampas tycks veta vem K A J är. Som Student bladets journalist hade jag svårt att få en intervju med killarna, och blev först nobbad till förmån för Yle. Även att ta in sig på den smockfulla föreställningen krävde en del arbete, men jag lyckades lura in mig i teknikerbåset. Jag kan inte annat än undra vad det är jag kämpat så hårt för att uppleva.

Österbottnisk parodi

Det är tre unga män i gröna t-skjortor. De berättar anekdoter och sjunger sånger på dialekt. Folk skratt ar och applåderar i otroliga mängder och jag känner mig mer helsingforsisk än någonsin. Som tur har jag förberett mig genom att fråga artisterna om tre förstahjälpsknep för att få en nylänning som inte bott alltför länge i Vasa att förstå sig på föreställningen. Det första tipset är att känna till att ULLA-MAJ WIDEROOS är en österbottnisk politiker. Det andra är att förstå att alla österbottningar fått sin beskärda del av spelmansgillen. Och så ska man veta att sommarteater är stort i Österbotten, och att det för det mesta ser likadant ut, rådger K A J-gruppen. – Det är tidigt nittonhundratal. Drängen och pigan blir tillsammans, nån blir arg, nån dör, nån emigrerar till Amerika och tar livet av sig, summerar Jakob en typisk sommarteaterföreställning. Med hjälp av dessa tips känner jag mig mer inkluderad. Publiken är österbottnisk, men flera av skämten är ankdammsuniversella med varje ung ankas barndomsidoler Sås&Kopps gröna och röda män i spetsen. Ju längre in i showen vi kommer, desto bekvämare känner helsingforsiskan sig. Skämt och anekdoter varvas med låtar om Bobil som tvistar med benprotes, skraplottslycka och pollenallergi samt den snart ett år gamla publikfavoriten Heimani i skick. – Vi gör parodi på österbottniska fenomen, men

samtidigt är det en hyllning. Vi har hela tiden glimten i ögat, säger Jakob. – Österbotten präglas av en stor självironi. Det är viktigt var man kommer ifrån och så vidare, men man kan ändå vara väldigt självironisk, säger Axel. Jag återger en fjortonårig innerhelsingforsares reaktion på Heimani i skick – han trodde att musik anterna framförde allvarliga raggningstips genom att sjunga att man får brudar med ”brysthår och nager hektar” (skog). – Man får tro he om man vill, säger Axel. Är man tillräckligt långt ifrån så ser man kanske inte ironin. Mot slutet av föreställningen har vi inte mera Kevin, Axel och Jakob på scen. Drängen Mats och hans käresta smyger in och bedyrar varandra sin kärlek. Hon väntar barn. Men aj! Då kommer hennes far godsägaren in, med fallande lösmustasch, och förbjuder kärleken. Naturligtvis slutar allt detta i emigration och självmord i Amerika. Alla, inklusive journalisten, kiknar av skratt.

”Att man har heimani i skick innebär att man vet vad man har, mår bra och har ordning på sitt liv. Det går att applicera på vem som helst, var man än bor.” Efter föreställningen får K A J stående ovationer av en publik som utstrålar lycka. De klappar taktfast in humorgruppen flera gånger och då K A J lämnar scenen börjar jakten på autografer. Trots framgången på Wasa Teater och en hel del uppträdanden under flera års tid bedyrar killarna att de inte blivit höga i korken. De säger att K A J fortfarande består av tre kompisar som vill göra musik och humor tillsammans. – Det började som ett skämt. Och det är det fortfarande, men ett mer välpolerat och inarbetat skämt, säger Jakob. – Vi behöver inte vara rädda för att något skivbolag kommer och river i oss. Det kommer inte att hända, och det är ganska skönt, säger Axel. Finns det lustigt många österbottniska humor killar? – Det finns en viss humortradition i Österbotten. Revykulturen är utbredd, men revyerna spelas oftast en eller två månader på vinterhalvåret och folk behöver skratta året om, säger Kevin. – Om det är något som fattas så ska man laga det

VI GÖR PARODI PÅ ÖSTERBOTTNISKA FENOMEN, MEN SAMTIDIGT ÄR DET EN HYLLNING. VI HAR HELA TIDEN GLIMTEN I ÖGAT, SÄGER JAKOB, LÄNGST TILL HÖGER. KEVIN OCH AXEL SITTER BREDVID.

själv. Det finns en lucka att fylla, säger Axel. – Allt ska vara heimlaga, säger Jakob.

Kan spela för alla

KAJ har även gjort ett par uppträdanden utanför Öster botten. Med lite ändringar skulle de kunna tänka sig att rikta sig till en finlandssvensk publik. – Alla skämt skulle gå att omarbeta. Refrängerna skulle tappa en del av charmen, men våra skämt är inte dialektbaserade, säger Axel och funderar vidare: Det är bekvämt på hemmaplan, men också spännande att utöka. När K A J ska spela i Korsnäs vet alla om det, men situationen skulle vara lite annan om vi hade ett uppträdande i Gumtäkt i Helsingfors. Inför en bredare publik skulle också tilltalet till publiken vara annorlunda. – Då säger vi inte ”vi” utan jämför mellan folk från olika ställen. Man har olika jåånor(vanor), språk och tankesätt som går bra att driva med, säger Kevin. Alla tre studerar för första året i Helsingfors; Axel journalistik, Kevin och Jakob film och teve. Det blir en hel del snurrande på 450-kilometerssträckan mellan studiestaden och showstaden. – Nyligen blev en inlämningsuppgift inte bedömd för att jag lämnade in den för sent, säger Axel med en axelryckning och fortsätter: Men att hej, förlåt, jag var upptagen med ti skriv en föreställning. – K A J är första prioritet i tankeverksamheten, säger Kevin. – När andra funderar på vad de ska göra på vecko slutet så funderar vi på nya skämt och låtar, fyller Jakob i. För det mesta går showlivet ändå bra ihop med studierna. – Det är aldrig tungt att dra shower, det är bara resandet som kan bli tungt, säger Axel.

Olika men ändå lika

En av de största skillnaderna mellan livet i huvudstaden och Österbotten är enligt K A J-gänget att det i Österbotten ligger en större stolthet i att göra saker själv. – Ska man måla sitt hus så nog satan målar man sitt hus själv. I Helsingfors gör ingen något själv, man ringer till någon som kan saken bättre, säger Axel. För att stärka sin tes berättar killarna om en lägenhetsvisning i Helsingfors. Ägaren hade bråttom vidare, eftersom han beställt en skogshuggare till sin gård. Killarna tänkte att det var frågan om en ”stor avverkning med maskin och allt – men nähä, det var två björkar som skulle fällas”. – Jag skulle ha fällt två björkar själv då jag var tio år, om jag så dött på kuppen, säger Axel bestämt. Men mycket är också gemensamt. När K A J sjunger att man ska ha några hektar skog för att få brudar handlar det egentligen om en attitydfråga. – Att man har heimani i skick innebär att man vet vad man har, mår bra och har ordning på sitt liv. Det går att applicera på vem som helst, var man än bor, säger Axel och de andra nickar andäktigt. Man är alltså inte dömd till ett evigt utanförskap om man är född utan dialekt? – Är man glad och vill vara med så får man nog. Välkommen med bara, säger Kevin. Efter intervjun ska K A J vidare för en fotografering för en österbottnisk skogsvårdsförening, som har Heimani i skick som promovideo. Det är verkligen fullt upp. - Vi har ju varit i Strömsö, så vi har gjort nästan allt, säger Jakob. Och Landsbygdens folk har gjort intervju. Då vet alla. - Nu är det bara Kyrkpressen och Kuriren kvar, kvitterar Axel.

Var är kvinnorna i spelindustrin? Spelindustrin i Finland blomstrar. Företagen omsätter allt större summor och anställer allt fler. Statistik visar att män och kvinnor spelar nästan lika mycket, men ändå är det ovanligt med kvinnor inom spelindustrin. Studentbladet träffade Emma Kantanen som jobbar på Rovio och Jonna Rantanen som studerar New Media vid Aalto-universitet för att prata om en mansdominerad arena. text&foto

JULIUS VON WRIGHT

illustration

EMILIA KANNOSTO

– Något jag kommer ihåg från studiehandledningen i gymnasiet var tipset att om du väljer en teknisk högskola som kvinna så hittar du i alla fall en man, säger Emma Kantanen. Jaha, och det var liksom det? Emma Kantanen är en av få kvinnor som arbetar inom spelindustrin i Finland. Hon har studerat grafisk design vid Aalto-universitet och arbetar nu på Rovio. Bristen på kvinnor i spelindustrin har uppmärksammats på sistone, och studiehandledningen på andra stadiet har målats upp som en av orsakerna. Kvinnor och män

”Visst står kvinnorna ut i industrin. Det är ju därför vi sitter här, inte skulle du fråga en man hur det känns som man att jobba med spel.” styrs mot olika yrken, vilket kan vara en del av orsaken till bristen. Kantanen byggde sitt första spel av paff och glasspinnar då hon var fem år gammal. Det gjorde också JONNA RANTANEN som studerar New Media vid Aalto- universitet. Rantanen hade dessutom möjligheten att spela på klassikerna Commodore 64 och Amiga 500 då hon var barn. På så sätt väcktes intresset för spel hos Rantanen och Kantanen. Men att bygga spel av paff är inte något som försvunnit. Den första prototypen av ett datorspel byggs ofta upp på liknande sätt. För att jobba inom spelindustrin krävs ett stort intresse för att planera spel – en utbildning är ingen nödvändighet. Men Kantanen och Rantanen säger att det de som har intresset måste få möjlighet att utveckla sina färdigheter

någonstans och se att det är möjligt att göra, det vill säga ha förebilder. Kvinnliga sådana finns det inte många av – något som också beskrivs som en orsak till att få kvinnor ger sig in i branschen. – Det är viktigt att också kvinnor har förebilder. Att det finns framgångsrika spel som skapats av kvinnor för att se att det är möjligt, säger Rantanen.

En växande industri

Den finska spelindustrin växer snabbt. 2008 hade spelindustrin i Finland en omsättning på 87 miljoner euro. Fem år senare var omsättningen 900 miljoner. Antalet anställda ökar också. Under tiden 2009–2013 fördubblades antalet till 2200 personer, och en uppskattning i mars 2014 visar på 2400 anställda. Antalet kvinnor är däremot ännu lågt, just under 20 procent, och de arbetar ofta inom administration och marknadsföring, men också med grafisk design och narrativ. Spelindustrin beskrivs ofta som en teknisk bransch bestående av kodare, men egentligen kräver ett lyckat spel att många pusselbitar passar ihop, allt från berättande till design och kodning. ARJA MARTIKAINEN, rekryterare vid Barona IT, säger att bristen på kvinnor i industrin helt enkelt beror på att det inte finns kvinnor att anställa. Det finns få som studerar spel, och få med spelintresset. Men väl inne i industrin antyder Martikainen också att kvinnor uppmärksammas annorlunda. Hon drar paralleller till sin tid inom gruvindustrin, som också är mansdominerad. – Då en blond kvinna stiger in i rummet lyssnar nog alla män, säger Martikainen, vilket inte

bara signalerar att kvinnorna är få, utan också tyder på fler dilemman inom industrin. Kantanen säger att hon inte upplevt särbehandling på grund av sitt kön, men konstaterar samtidigt att frågan om hur det är att arbeta inom spelindustrin inte skulle ställas på samma sätt till en man. – Visst står kvinnorna ut i industrin. Det är ju därför vi sitter här, inte skulle du fråga en man hur det känns som man att jobba med spel, säger Kantanen. Både Kantanen och Rantanen är starkt övertygade om att kunskap värderas högre än könet inom spelindustrin. I arbetsgrupper – både på jobbet och i utbildningen – är könet inget de lägger märke till, trots att de konstaterar att de ofta är den enda kvinnan i gruppen. Emma Kantanen påpekar att det kan finnas grabbgrupper inom spelvärlden, som kan vara

svåra att komma in i om man inte har samma habitus eller intressen. Och samtidigt betonar hon att jämställdhetsproblemen som kan förekomma inte är specifika för spelindustrin. – Visst kan lönen vara lägre för en kvinna, men det är inte något som är bundet till bara spelindustrin, utan det är något universellt, säger Kantanen. – Och visst kan det finnas personer som måste bevisa sin kunskap för att de är kvinnor, men inte heller det är specifikt för spelindustrin, säger Rantanen.

Både män och kvinnor spelar

Ser man på hela finska befolkningen är andelen som spelar ungefär lika stor hos män och kvinnor. Så hur kommer det sig att en produkt som konsumeras av både män och kvinnor produceras nästan helt och hållet av män? Och vilka nackdelar kan detta ha? Under seminariet Women and Computer Games på Hanaholmen den 2 april konstaterade före läsarna att det finns fördelar som går förlorade i en allt för homogen arbetsgrupp. Idéerna blir ensidiga, talang förbises och i slutändan blir demo kratin lidande. Stereotyper förstärks i spel en, både med tanke på kvinnliga och manliga karaktärer, och alternativa roller blir sällsynta. KOOPEE HILTUNEN, direktör för Neogames, säger att det finns få kvinnor bland startupen, som ofta är början till stora spelsatsningar. Han påstår att i stort sett alla startups grundas av män. Detta är en industri som hypas mycket just nu och ser stora investeringar. Bara Innovationsfinansieringsverket Tekes har finansierat spelindustrin med 65 miljoner euro under de senaste åren. Vad som är faktorn bakom att få kvinnor grundar startups är en viktig fråga, som också den borde få ett svar.

Andelen (%) internetanvändare som spelat datorspel under de senaste 12 månaderna i Finland (2012)

– DET ÄR VIKTIGT ATT OCKSÅ KVINNOR HAR FÖREBILDER. ATT DET FINNS FRAMGÅNGSRIKA SPEL SOM SKAPATS AV KVINNOR FÖR ATT SE ATT DET ÄR MÖJLIGT, SÄGER JONNA RANTANEN (TILL VÄNSTER).

Anställda i spelindustrin 2011–2012

Källa: Gamedeveloper Index 2012

En hel del yrkeshögskolor och ett par universitet erbjuder utbildning i spel relaterede ämnen.

Källa: Videogames in Europe. Consumer Study. European Summary Report (Nov 2012)

totalt åldern 16 –24 25–34 35–44 45–54 55–64

kvinnor

män

76 66 56 44 35

81 75 79 60 47

HÄR KAN DU STUDERA SPEL!

Aalto-universitet, Game Design and production

MÄN

84%

KVINNOR

16%

Tampereen Yliopisto, Tampere Research Center for Information and Media Centria Ammattiokorkeakoulu Metropolia Ammattikorkeakoulu Jyväskylän Ammattikorkeakoulu Kajaanin Ammattikorkeakoulu Kymenlaakson Ammattikorkeakoulu Lahden Ammattikorkeakoulu Karelia Ammattikorkeakoulu Oulun Ammattikorkeakoulu Tampereen Ammattikorkeakoulu Turun Ammattikorkeakoulu Källa: Neogames.com

”Teater som min mamma skulle orka se på” text

HEINI RAUTOMA

Förra våren satte linjen för fysisk teater upp den ryska folksagan Vasilisa. Anni Vuorela bärs upp av Isabell Ström, Freia Stenbäck och Karoliina Peura. I förgrunden Elin Smedlund. Foto: Privat.

Kulturutbildningar är utsatta i den nya finansieringsmodellen för yrkeshögskolorna. Profileringen Fysisk teater vid Yrkeshög skolan Novia stryker med när slantar ska sparas. Dumt att lägga ner utbildningen för ett växande fenomen, säger studerandena.

Nästa vår går SONJA JÄRVISALOS och ANNI VUORELAS årskurs ut som den sista vid profileringen Fysisk teater på Novias scenkonstutbildning. Beslutet att lägga ner linjen togs i höstas. Då gjorde studerand ena sin praktik utomlands. – Jag kunde inte alls vänta mig det. Fysisk teater har under de senaste tio åren fått mer synlighet i Finland och blivit en växande grej. Det kom som ett slag mot ansiktet. Vi hade ingen möjlighet att protestera, säger Sonja Järvisalo. Järvisalo och Vuorela säger att det finns efterfrågan på fysisk teater, och att flera grupper som sysslar med fysisk teater uppstått under de senaste åren. – Dansfältet är väletablerat. De flesta känner till exempel till nutidsdans, men den kan vara svår att närma sig. Fysisk teater är lättare att greppa: det är konkret och berättande, säger Anni.

Vad är fysisk teater? I Europa har fysisk teater redan länge varit en del av teaterfältet, men i Finland är det många som frågar sig vad fysisk teater är. – Fysisk teater baserar sig på kroppsligt uttryck. Texten är mindre viktig. Man lägger vikt på vad man gör, inte på vad man säger, säger Järvisalo. – Ofta blandar man flera olika stilar, till exempel dans och sång och varför inte dockteater, så länge fysisk rörelse är den bärande kraften, säger Vuorela. Kurserna på utbildningen bygger främst på asiatiska uttrycksformer, mim, dans och akrobatik. Profil eringen har varit landets enda utbildning inom fysisk teater. Efter att utbildningen läggs ner kommer utövarna att ha ett ännu större sjå med att förklara vad de håller på med. – I Finland har vi en kultur av att vifta med papper. Man tas inte på allvar utan de rätta pappren. Det låter inte som en bra merit att man gått en utbildning som inte mera finns, säger Järvisalo. En ny klass har antagits vart fjärde år då den förra gått ut, vilket skulle ha betytt nästa vår. Enligt

SONJA JÄRVISALO (TILL VÄNSTER) OCH ANNI VUORELA HÖR TILL DE SISTA SOM STUDERAR FYSISK TEATER PÅ NOVIA. FOTO: IDA TÖRNROOS

Järvisalo och Vuorela finns det gott om intresserade sökande, både från Finland och från andra länder. – Men nu finns det inget att göra åt saken, säger Järvisalo. De hittar ändå ljusa sidor med att utbildingen läggs ner. – Vi har unika kunskaper. Det finns inte så många här i landet som har utbildning inom fysisk teater, och då kan det vara lättare för oss att ordna kurser och sånt, säger Järvisalo.

Iver att få börja jobba Järvisalo och Vuorela ser positivt på sina arbets möjligheter. Som i alla konstnärliga branscher gäller det att själv vara aktiv – ingen kommer och hämtar en hemifrån till ett färdigt jobb. – Genast när jag blir utexaminerad börjar jag göra stipendieansökningar för att regissera egna projekt, säger Vuorela. – Mina planer lever hela tiden. Jag vill göra fysiska föreställningar, som inte berör bara en liten krets. Sådana föreställningar som min mamma skulle orka se på, säger Järvisalo. Båda har också planer på att undervisa olika grupper, till exempel dansare och ”vanliga” skådespelare, för att undersöka vad deras kunskap kan användas till i tvärkonstnärliga sammanhang.

Liten profilering blev för dyr Finansieringsmodellen som togs i bruk i höst kräver att yrkeshögskolorna skär ner sina kostnader med en femtedel. Enligt SÖREN LILLKUNG, enhetschef för Novias kulturenhet, var nedläggningen av Fysisk teater en åtgärd för att rädda Novias scenkonstprogram. – Kulturprogrammen är dyra i drift. När hela yrkeshögskolan måste spara är det allt svårare att motivera att de program som är mer kostnadseffektiva ska sponsorera de dyrare programmen. Scenkonst har bestått av två profileringar: Fysisk

teater och Drama och teater, vilka båda utbildat dramainstruktörer. – Inom ett program med fyrtio studerande kan man inte ha två olika profileringar med helt olika läroplaner. En till profilering kostar 15–20 procent mera att ha, eftersom olika läroplaner kräver helt olika kurser och lärare. Därför togs Fysisk teater bort ur Novias koncessionsansökan, som gjordes i höstas, säger Lillkung. Också titeln dramainstruktör har varit problematisk. – Vårt uppdrag är att utbilda sakkunniga inom drama och teater, och många har undrat hur väl det går ihop med det som de på fysiska linjen studerar.

Tänjer på gränserna Kulturutbildningar är hotade i hela landet. På flera håll har de lagts ner, vilket var strävan med den nya finansieringsmodellen. – Mindre grupper betyder dyrare undervisning. Merkantila utbildningar är de mest lönsamma: stora klasser, få lärare, mycket självstudier, det är business det! De yrkeshögskolor som har mycket sådana linjer klarar sig ekonomiskt sett bäst, säger Lillkung. Novia siktar på att hålla kvar alla sina kultur program. Profileringar ändras eller tas bort, till exempel ändrades kyrkomusiken i Jakobstad till vuxen utbildning, men programmen ska kunna hållas kvar genom ändringar i läroplanerna. – Kurser synas i sömmarna och slås ihop med flera årskullar så att grupperna blir större. Men det finns ju en gräns för hur mycket man kan effektivera läroplanen, och den gränsen söker vi efter. Kvaliteten på undervisningen får inte lida, säger Lillkung. Han tillägger att de två kommande åren kommer att bli svåra, men att man aldrig ska säga aldrig. Det som tas bort kan komma tillbaka i någon form.

JENNA VIERINEN

med mest fokus på reggae.

festivaler. I år maknadsför Provinssi sig som en 24h-

och St. Rasta.

Banks.

M.I.A., Dropkick Murphys och

ARTISTER Bland annat The Prodigy,

Ivah Sound, Selecta Andor

ARTISTER Bland annat Raappana,

pass 98€, två dagar + lägerplats 123€

pass 50€. Vid dörren 65€/37.50€

VAR? Seinäjoki NÄR? 27–28.6.2014 BILJETTPRIS En dags pass 69€, två dagars

du dansar till (genom ett par hörlurar).

Missa inte heller Silent Disco, där du kan välja musiken

VAR? Metsäharju NÄR? 20–22.6.2014 BILJETTPRIS En dags pass 30€, tre dagars

VAD? Ny soundstystem festival

VAD? Provinssirock hör till Finlands största

festival, det vill säga att det finns program dygnet runt.

Konceptet går ut på att visar filmer dag och natt wibes.fi

provinssirock.fi

Tolv filmers biljett 80€

tystfilmer med live musik 25€,

VAR? Sodankylä, Lappland NÄR? 11–15.6.2014 BILJETTPRIS En filmbiljett 8€,

medan solen fortfarande lyser.

VAD? Sodankylän midnight sun film festival är en årlig fem dagars filmfestival i norra Lappland.

PROVINSSIROCK

msfilmfestival.fi

MIDNIGHT SUN FILM FESTIVAL WIBES MID SUMMER FESTIVAL

Det finns allt från sådana som håller på endast en dag till sådana som håller på i över en vecka. Vi har samlat festivaler från Helsingfors till Åbo till Lappland. Det är ett hopplock av det bästa i festivalväg som Finland har att erbjuda i år. Och oroa dig inte, om du inte hittar någon här kan du alltid gå in på www.festivals.fi, där finns alla Finlands festivaler samlat på ett ställe. Happy camping!

Sommaren skymtar runt hörnet och med sommaren kommer också festivaler! Även fast augusti är den populäraste månaden finns det flera festivaler i både maj, juni och juli. Det finns ett väldigt brett utbud med festivaler runt om i landet och här har vi samlat några. Är du intresserad av konst, film eller bara vill lyssna på bra musik, kan du säkert hitta något som faller dig i smaken.

text

Studentbladets guide till festivalsommaren

Lundell bekräftad

ARTISTER Hittills är bara Ulf

valfria dagar 70€, nio dagars pass 90€

VAD? Musikfestival VAR? Mariehamn, Åland NÄR? 18.–26.7.2014 BILJETTPRIS En dags pass 30€, tre

rockoff.nu

ROCKOFF

och The Offspring.

Veronica Maggio, Phoenix

ARTISTER Bland annat Bastille,

dagars pass från 113€, tre dagars pass 128€

VAD? Musikfestival VAR? Ruissalo, Åbo NÄR? 4–6.7.2014 BILJETTPRIS En dags pass från 78€, två

ruisrock.fi

RUISROCK

och Robin.

Poets Of The Fall, Reckless Love

ARTISTER Bland annat Apulanta,

TUSKA OPEN AIR

VAD? En urban festival med både

VAD? Etnofestival VAR? Gumnäs, Raseborg NÄR? 2–4.8.2014 BILJETTPRIS Ungdom (13-19 år)

Sabotage, Shaky Knees, Noah Kin och Ronya.

Transkaakko.

VAR? Sinebrychoffparken, Helsingfors NÄR? 28– 30.6.2014 BILJETTPRIS Gratis ARTISTER Bland annat Sini Afenginn, Positive Wave och

ARTISTER Bland annat Afrikanda,

30€/35€, vuxna (över 20 år) 35€/40€.

Bassline.fi

faces.fi

mindre och större band.

BASSLINE

Deadmau5 och JVG

Harris, Brennan Heart,

ARTISTER Bland annat Calvin

festivalpass 109€

ut i skyltfönster.

flowfestival.com

FLOW FESTIVAL

och E type.

Talking, Waldo’s People

Thomas Anders från Modern

ARTISTER Bland annat Dr. Alban,

lördagspass 55€, två dagars pass 79€

VAD? 90 -talsfestival VAR? Södervik, Helsingfors NÄR? 29–30.8.2014 BILJETTPRIS Fredagspass 45€,

welovethe90s.fi

WE LOVE THE 90'S

Phantom.

Nina Persson, Red Estate och

ARTISTER Bland annat Outkast,

biljetter släpps senare i vår.

VAD? Musik- och konstfestival VAR? Södervik, Helsingfors NÄR? 8–10.8.2014 BILJETTPRIS Tre dagars pass 159 €, andra

del gratis.

VAR? Berghäll, Helsingfors NÄR? 9–15.5.2014 BILJETTPRIS Till största

VAD? Electro disco edition festival VAR? Fiskehamnen, Helsingfors NÄR? 15–16.8.2014 BILJETTPRIS En dags pass 69€,

wknd.fi

WEEKEND FESTIVAL

FACES FESTIVAL

och Santa Cruz.

Emperor, Children of Bodom

ARTISTER Bland annat Anthrax,

dagars pass 98€, tre dagars pass 122€

VAD? Metal festival VAR? Södervik, Helsingfors NÄR? 27.–29.6.2014 BILJETTPRIS En dags pass 71€, två

tuska festival.fi

konstnärer till privatpersoner som ställer

föreläsningar av olika arrangörer. Allt från

musik, utställningar, teater, poesi, guidade turer, uppträdanden, konst, workshops och

VAD? Helsingfors äldsta stadsfestival med

kallionkulttuuriverkosto.fi/kalliokukkii

KALLIO KUKKII

deras hemsida.

Blunt.

Miller och James

Dylan, Patti Smith, Mac

VAD? Jazzfestival VAR? Björneborg NÄR? 12–20.7.2014 BILJETTPRIS 70€ per dag ARTISTER Bland annat Bob

37€–140€, mer information hittar man på

VAD? Stadsfestival VAR? Åbo NÄR? 22.–27.7.2014 BILJETTPRIS Priserna varierar mellan

dbtl.fi

DOWN BY THE LAITURI

porijazz.fi

PORI JAZZ

I rollen av sig själv text

EDIT LINDBLAD

foto

LARISA DEAC

Identitet är att se sig i spegeln på morgonen och säga ”Hej. Där är du. Idag igen”./ Identitet är att göra om det, samma kväll, dagen efter, ett år senare, tio år senare./ Hej. Där är du. Idag igen.

På Åbo poesidagar uppträder estradpoeten NINO MICK med ett längre material än vad hen framfört tidigare. Då ett Poetry Slam-uppträdande vanligtvis håller på i cirka tre minuter är Snart går du över gränsen en halvtimme lång hybrid av monolog och slampoesi. – När jag kör poetry slam gäller det att vara ganska koncis. Men nu har jag mitt halvtimmes långa uppträdande, eller föreställning, eller monolog – vad ska jag kalla det? Jag har ingen koll på genren egentligen. Det är inte ett skådespel fast jag har en viss scengestalt, allt är ändå om mitt eget liv. Jag klär mig egentligen i rollen av mig själv. Det är svårt/det är så jävla svårt/att berätta om nån som jag skjutit ifrån mig/så länge/Det är svårt/ det är så jäv la svårt/ för alla andra har berättat så mycket om henne Snart går du över gränsen, poesimonologen, är identitetssökande genom och bakom heteronormens snår. Om försök att göra upp med det förflutna som för alltid kommer att vara en del av jaget. – Jag har vuxit upp i ett frikyrkligt sammanhang och referenser till tron och Bibeln finns ofta i mina texter. Förtrycket och skammen och frågorna. Att inte passa in. Det blev komplicerat väldigt snabbt/ och jag kan fort farande inte utreda/ om du är min förövare/ eller om du bara har riktigt jävliga vänner – Det är egentligen en ganska kort tid jag har varit borta från kyrkan. Ett par-tre år. I början ville jag bara glömma allt, inte ha något med religion att göra och bara lämna allt bakom mig och starta om. Men det går ju inte. Och kanske vill jag det inte heller. Love bor i ett studenthem, ett stort hus från ett annat sekel. Hen vaknar varje morgon och känner histori ens vingslag, röster från förr. Det har bott människor som oss här i nästan hundra år. Sjuksköterskestudenter, psykologstudenter./ Så många händer har isolerat dom här väggarna med drömmar om att hela andra./ om att rädda världen/ jag kände mig hemma direkt/ jag kom mer från en släkt av helare/ men det sa jag inte till Love förrän långt senare Det var en klasskompis som tog med Nino Mick för att kolla på estradpoeter i Göteborg. Nu är Nino regerande svensk mästare i Poetry Slam och har fått sätta sina psykologi- och serietecknarstudier åt sidan för att ha tid med alla uppträdanden och för att kunna skriva. – Jag började med estradpoesi för att jag ville utmana mig själv. Jag har alltid gillat att skriva och har börjat på en massa texter som jag inte avslutade. Att skriva estradpoesi är en form som passar mig bra. Ofta går jag och tänker på idéer under en lång tid utan att skriva ner dem, men när jag väl sätter mig ner och skriver så kommer texten. Nino berättar att hen inte läste poesi som yngre men att hemmet hade mycket skönlitteratur som hen ägnade tid åt. Hen har själv tryckt en samling med sina Poetry Slam-dikter, konsten att trycka själv är ett plus med en serietecknarutbildning. Nino räds ändå lite över tanken att ge ut lyrik i skriftform. – Det är en läskig tanke. När jag själv framför min poesi har jag kontrollen över orden, betoningarna. När den är i skriftform tappar jag kontrollen över min egen text. Tolkningsmöjligheterna ökar, vilket är fascinerande men ändå lite skrämmande. I början av sin monolog säger Nino att materialet kan vara tungt för en person som själv gått igenom liknande saker i sitt liv och att hen gärna diskuterar det efteråt, ifall någon känner för det. – Jag har framfört poesimonologen en gång

tidigare, då för en publik med många hbtq-ungdomar där många delade mina erfarenheter om psykisk ohälsa och religiös uppväxt som de brutit upp från. Där krävdes det en diskussion, vi pratade en lång stund efteråt. Det behövdes. du har så vackra ögon, sa jag sen/ och menade mest att dom var så bra/ att spegla sig i/ men det sa jag inte för rän långt senare Förebilder för hbtq-ungdomar är det ont om, speciellt för transpersoner. Det är något som Nino fått märka även i den respons hen får av sin publik. – Att ha någon som delar samma upplevelse är så viktigt, speciellt när en är normbrytare. Att kunna se att en inte är ensam. Hitta någon som kanske känner lika eller att bara veta att den kommer att förstå en. Självbild är föreställningen jag har om mig själv/ Före ställningen jag gör av mig själv./ Hashtag selfie. På skärmen bakom Nino finns tidvis gamla självporträtt, som hen tagit sedan tio år tillbaka samt sms med den likasinnade vännen Love som får en central roll i poesimonologen. – Jag hoppas att jag som estradpoet som delar med mig av mina upplevelser om mitt liv kan vara en förebild. Jag delar med mig om min uppväxt, könsidentitet, lyrik, bdsm, småstadsliv,

aktuella händelser och mitt hela jag, det inter sektionella som blir jag, de alla olika delarna och erfarenheterna som gör oss till hela människor, inte enbart transpersoner eller brunhåriga eller studerande. vi växte upp utan speglar, båda två/ men det fatta jag inte förrän senare I sin poesimonolog använder Nino en lätt scenografi: en stol, en väska och en spegel riktad mot publiken. Via den för hen en dialog med Love. – Grundtanken med spegeln var att jag via den kunde prata med Love och möta min egen och Loves blick. Men när jag för första gången använde den på scenen insåg jag att jag ju kan möta publikens blick via spegeln, och då blir innehållet på min och Loves samtal någonting helt annat. Vems blickar möter jag egentligen? Det finns tre kategorier: Dom friska, dom sjuka, och konstnärssjälarna./ Dom sjuka är det synd om, dom fris ka är bara/ och konstnärssjälen är en sjuk som hittat sin röst/ och sen nån som lyssnar.

De kursiverade texterna är citat ur Nino Micks poesimonolog Snart går du över gränsen! Läs mer om Nino på ninomick.se

Krokiga ryggar Kommer de se på oss vad som har hänt?

De nya tiderna var bra för oss men de gamla hänger kvar som pre-op-bröst trots huvuden lyfta högt är vi större än vi ser ut

vred nackarna ur led för att försöka titta bakåt samtidigt som framåt en position vi fixeras i ett nödvändigt ont i en tid som blundar för att orka går i gamla spår rigida raka rader söker tryggheten i normen även när det inte finns nån att få

och jag kommer vrida mig i min grav De nya tiderna har varit bra bättre än förut (hur mycket det nu sa) men förtryckets frukter släpar efter hänger kvar i ett lustgårdsträd där de plockas igen och igen den kunskap som är i säsong just idag våra kroppar anställda för just precis detta bära skammen och jag kommer vrida mig i min grav äta äpplen, nära hoppet att ryggarna gjort nytta när vi släpat diskurser som fallfrukt till komposten och nästa generation ska säga det där kommer aldrig bli vi det där kommer aldrig bli våra liv Kommer de se på oss vad som har hänt? Kommer de se på våra kroppar för att minnas vad som aldrig ska hända igen? Vi vred oss kring en verklighet som aldrig var vår att beskriva den dåliga hållningen ett målande bevis kuta bort brösten när de inte kunde sluta titta,

jag kommer vrida mig i min grav precis som när jag levde ryggradens kotor som punkter på kartor vi gick över gränsen reste mellan rutorna, svarsalternativen på ryggarna på alla som gick före Nätterna med billigaste bussbiljetten Äpplet i fickan saften rinnande skamlöst nerför hakan borttorkad med Judith Butler-citat Så när ni står där, efter oss över oss kommer ni se vad som har hänt? Kommer ni se oss som de offer vi var med krokiga ryggar och trasiga knän och kommer ni se oss som varelser med obotlig agens? För även i döden de vackraste av ögon ett framåt ett bakåt Krokiga ryggar är ett utdrag ur Nino Micks föreställning Snart går du över gränsen!

Artopus stillar konsthungern text

JENNIFER GRANQVIST

foto

REBECCA SÖDERSTRÖM

Den 27–29 maj går konstfestivalen Artopus av stapeln i Vasa och Jakobstad – ett evenemang som kulturstuderande vid Yrkeshögskolan Novia ordnar vid sidan av sina studier. Festivalens syfte är att samla konst i olika former under ett och samma tak, någonting som projektledare Michel Ruths anser att Österbotten saknar.

I JAKOBSTAD KOMMER ARTOPUS att

äga rum i Brandkårshuset som ligger centralt beläget bredvid skolparken. I Vasa kommer festivalen att hållas på kasernområdet. Tillsammans med över 20 medarbetare är planeringen i full gång. Sedan slutet av mars har de sökt medverkande till festivalen. Och än finns tid att söka. – Vi söker allt från musiker och fotografer till scenkonstnärer och installatörer. Allt som går inom genren ”konst” och experimentellt är välkommet – vi vill se vad människor har att erbjuda. I början av maj kommer teamet bakom Artopus att gallra bland de sökande, säger MICHEL RUTHS, projektledare för festivalen. Hittills har intresset varit stort. Ruths berättar att många har varit nyfikna på festivalens koncept. Vissa har även ifrågasatt tanken med att samla flera typer av konst under ett och samma tak, något som han själv bara ser som en möjlighet. – Utan människor med intryck från andra kultur er, med annat perspektiv, finns det en stor risk att man snöar in sig i sin egen bekvämlighet – man gör sig bekväm med sådant man vet är ett säkert koncept. Konst för människor närmare varandra. Varför då inte förstärka den känslan och göra någonting som går utanför den vanliga ramen? säger Ruths och påpekar att det kommer att finnas en röd tråd under hela festivalarrangemanget: experimentell konst.

Otillfredställd hunger

För drygt ett år sedan föddes idén om att starta upp en konstfestival i Österbotten. Tanken uppstod då Michel Ruths och hans klasskompisar upplevde att konst utbudet i Österbotten inte motsvarade deras för väntningar. – Det gäller inte bara konststuderande, det finns en hunger, en slags längtan att få ta del av konst i olika genrer. Ruths förklarar att många söker sig till Helsingfors eller utomlands för att tillfredsställa sina kulturella behov. – Trots att Österbotten har ett rikt kulturliv på många plan saknas det genreöverskridande evenemang. Nu ser fotointresserade på fotografier och musikintresserade håller till på konserter – vi vill samla alla konst- och kulturintresserade under samma tak och utbyta våra tankar och dela våra intressen, säger Ruths.

DET FINNS EN HUNGER, EN SLAGS LÄNGTAN ATT FÅ TA DEL AV KONST I OLIKA GENRER, SÄGER MICHEL RUTHS, ARTOPUS PROJEKTLEDARE. Namnet Artopus?

– Artopus är en mix av det engelska ordet ”Art” (konst) och det latinska ”Opus” (verk). Ordet artopus i sin tur påminner om engelskans ”Octopus” (bläckfisk) vilket även vår logo föreställer. Vårt syfte är att samla olika typer av konst under samma tak – något bläckfisken syftar på med sina utsträckta tentakler, säger Ruths. Trots att hela programmet ännu inte är spikat finns det flera artister bokade. Den internationella peformancegruppen Non Grata kommer att uppträda på festivalen som en del av sin Europaturne ”Diverse Universe”. – Videkonstnären MARCUS LERVIKS kommer att ställa ut sina verk och bandet Oskryf kommer att uppträda. Sedan har vi även inbokat flera performanceartister från bland annat New York, Mexico och Asien, avslöjar Ruths.

I och med att festivalen är gratis och ickevinstdrivande använder man sig av enkla medel. Ruths berättar att festivalen finansieras med hjälp av stipendier, sponsorer och frivillig arbetskraft. Han tillägger: – Det är viktigt att alla skall ha en möjlighet att ta del av Artopus. Men bakom projektet gömmer sig mängder av arbetstimmar. Någonting Ruths var beredd på. – En sådan här festival planeras inte över en natt. Det är otroligt mycket arbete bakom, förutom den ekonomiska finansieringen krävs det ambition, tro och passion. Om det finns intresse hoppas vi på att att upprepa evenemanget nästa år och göra det till en tradition i Österbotten. Just nu satsar vi allt på att åstadkomma en lyckad festival man inte glömmer i första taget, säger Ruths. www.artopusfetival.com

I KORTHET

DEEP WEB

Vi ser bara toppen text

ROBIN FORSBERG

PNU: Förenliga studeranderabatten för nordisk kollektivtrafik! Vårmötet för Pohjola-Nordens Ungdomsförbund (PNU) kräver att studeranderabatt på kollektiv trafiken borde förenhetligas i hela Norden.

Det internet vi når via vår vardagliga webbläsare är bara skrap på ytan. Robin Forsberg skriver omDeep Web som döljer mer än 95 procent av all information som finns på webben. Här kommunicerar inte bara kriminella syndikater, utan också förtryckta grupper i censurerade samhällen.

– Studerande som i Finland är berättigade till studentrabatter inom kollektivtrafiken behöver inte åka längre än till Stockholm förrän de stöter på detta problem. Studerande från andra nordiska länder är likaså tvungna att betala hela priset när de reser med kollektivtrafik i Finland, säger PNU:s ordförande KAI ALAJOKI.

På nätet möts man. Det är rätt svårt att förneka det, fastän den äldre generationen ivrigt argumenterar för motsatsen. De flesta nätsidor som lyckats uppnå någon form av framgång har det sociala mötet i centrum. Det finns sociala koder, umgängesformer i all oändlighet och plats för ensamhet och reflektion – alla tecken som pekar på att nätet i sig är en social varelse. Summa summarum: de sociala mekanismer du upplever i ditt liv är de samma som på nätet, med undantag för vissa olika spelregler. Rätt naturligt är det således att slutna grupper uppkommer. Människor söker sig till likasinnade, hittar förenande faktorer och utövar sitt särintresse för att vara ensamma och starka tillsammans. Internet har inneburit ett nytt forum för dem. Där avskilda

”Deep web uppskattas vara 500 gånger större än det synliga nätet eller ytnätet. Toppen av isberget är bara 4 procent, resten är i skymundan från allmänheten.” klubbar och andra mötesplatser begränsas av en fysisk plats, kan mötet på internet ske snabbt och anonymt. Det är den perfekta kanalen för att utöva hemliga verksamheter. Kontroversiella sysselsättningar som vapensmugglingsplaner och drog diskussioner frodas på nätet, dolda från myndigheternas över vakande öga.

Bara toppen av isberget Det heter Deep Web. Kort och gott är det de internet sidor som sökmotorer som Google inte kan komma åt. Det kan handla till exempel om information gömda bakom lösenord eller information välpaketerade i komplexa databaser. Dataföretaget Bright Planets grundare MIKE BERGMAN lär ha sagt ”att surfa på nätet kan liknas vid att dra in ett fisknät längs havsytan: en stor del av fiskarna fastnar i nätet, men de flesta fiskar, som simmar djupare längs havsbottnen, kommer undan.” [egen översättning] Och så är det med informationen på nätet: endast en liten del hittas av standardsökmotorer, medan resten, i stora mängder, är gömda skatter. Deep Web, deep net eller invisible net som det också kallas, uppskattas vara 500 gånger större än det synliga nätet eller ytnätet. Toppen av isberget är bara 4 procent, resten är i skymundan från allmänheten. Egentligen är det omöjligt att uppskatta storleken av internet, då nätet vuxit – och fortsätter att växa exponentiellt – men siffrorna ger en rätt bra bild av storleksförhållandena.

Men hur får man tillgång till dessa dolda kamrar? Vanliga toppdomäner i Finland är .fi och .com. Mycket av ”djupnätet” finns gömt bakom .oniontoppdomänerna. De ger sina användare anonymitet, och kräver att man surfar med mjukvaran Tor (The Onion Ring) eller motsvarande installerad i sin webbläsare. Utan att bli allt för teknisk maskerar Tor din IP-adress, din unika nätadress, och ger dig tillgång till nya nätsidor.

Flera ansikten Djupnätet förknippas oftast till kriminell verksamhet, allt från drog- och vapenhandel till pengatvätt och barnpornografi, och tyvärr finns det en hel del av det här enligt The Next Web. På de svarta marknaderna möts försäljaren och kunden anonymt, och varor och tjänster utbyts mot Bitcoins, en anonym digital valuta. Problemet anses vara så allvarligt att USA:s myndigheter har reserverat insatser på en miljard dollar för att bekämpa uppkomsten av nya och redan existerande svarta marknader. Förutom kriminella syndikater och ensamma vargars ljusskygga verksamheter av alla de slag möjliggör surfandet på djupnätet någonting mycket viktigare: anonymitet. Frågan om anonymitet och integritet ställdes på sin spets i samband med NSAläckan. Visselblåsaren EDWARD SNOWDEN samlade känslig information på djupnätet för sin kontroversiella läcka om existensen av globala aktörer som övervakar vår nätidentitet. Anonymitet är viktigt. Under arabvåren använde flera egyptiska medborgare, vars ytnät genomgick en kraftig censur av den egyptiska regeringen, djupnätet för att kommunicera sinsemellan. Det är en mäktig kommunikationskanal som kan användas av forskare eller journalister med känslig information i ett politiskt instabilt land, men också av den människa som av en eller annan orsak inte vågar yttra sig på ytnätet. Mycket av det som finns och pågår på djupnätet är sannerligen kontroversiellt. Det kan vara bra att komma ihåg att kriminella aktiviteter står för en lit en del av hela djupnätet. Stora massan av stoffet på djupnätet är helt enkelt olika neutrala sidor som inte har kategoriserats av större sökmotorer av någon anledning. Djupnätet är en färdled som utnyttjas av olika individer för olika syften. Djupnätet kommer att fortsätta växa, och hitta nya vägfarare. Läs mer: www.thenextweb.com: "Mail-order drugs, hitmen & child porn: A journey into the dark corners of the deep web” www.freenetproject.org/philosophy www.torproject.org/about/overview www.wikipedia.org/wiki/Deep_web www.brightplanet.com

PNU föreslår att man skapar en gemensam logga för studerande, som tillåter alla heltidsstuderande i Norden att utnyttja reserabatter, oberoende varifrån de kommer och oberoende var de är. PNU skriver i ett pressmeddelande att de vädjar till Nordiska rådets medborgar- och konsument utskott att utreda förslaget.

Omtänk söker nytt mediekoncept Ett 90-tal studerande från Social- och kommunalhögskolan, Arcada och Södertörns högskola samlas i Helsingfors i maj för att utveckla nya koncept för framtidens journalistik. Det är frågan om en tävling där studerande från de tre högskolorna delas in i lag och ska komma fram med ett förslag som de ska presentera för en jury. Tävlingen inleddes 2 april och koncepten ska presenteras 9 maj i multihallen vid Arcada. Juryn består av MATHIAS JÄRNSTRÖM, BARBRO

TEIR, MARIT AF BJÖRKESTEN, TOMMI LUHTANEN och CARL-GUSTAV LINDÉN. www.omtank.com

Akava: Deltidstuderande som status! Centralorganisationen för högutbildade i Finland Akava föreslår att studerande officiellt ska kunna studera på deltid för att lättare kombinera studier med jobb. Akava konstaterar att merparten studerande arbetar under studietiden, inte bara för att försäkra inkomster utan också för att främja studierna. Ungefär 60 procent av studerande i Finland arbetar på sidan av studierna. – Man måste inse dessa realiteter och stöda kombineringen av studier och arbete, säger Akavas expert MIIKA SAHAMIES. Akava säger att det nuvarande systemet kräver att studerande antingen väljer att studera heltid eller inte alls. – Heltidsstuderande orsakar utmaningar både för studerande och högskolor. Utdragna eller avslutade studier är en risk då arbetslivet drar med studerande, säger Sahamies. Studerande står för tio procent av Finlands arbetskraft och deras flexibilitet är något som många arbetsgivare söker. Akava menar att en officiell status för deltidstuderande skulle underlätta för alla parter.

EKOMATCIRKEL – bättre än din närbutik

text

FANNY MALMBERG

Att vara eko kan ibland klassas som ett privilegium alla inte har råd med. Men i och med matcirklar kan man köpa direkt från producenterna och dessutom komma åt ett bredare utbud. Ekomatcirkeln är ett alternativ för att köpa mat som tilltalar de ekologiskt medvetna och betonar det kollektiva.

Eko förknippas lätt med enstaka specialprodukter. Priserna är ofta dyra och varorna känns exklusiva. I och med att medvetenheten om produktionsmetoder har ökat vill många hellre ha ren mat än det allra billigaste alternativet. En ekomatcirkel erbjuder en tillgänglighet till ekologiska produkter som inte fås i vanliga matbutiker, eftersom de ofta endast satsar på de produkter som är populärast. ANDERS BACKSTRÖM, som ansvarar för produkturvalet i Elävä maa ry:s ekomatcirkel, säger att man med matcirklarna vill bredda utbudet av

”I förhållande till ekovaror i butikerna kan det vara billigare att beställa in sällsynta produkter som säljs i små mängder.” ekovaror och samtidigt förkorta produktions kedjan och på så sätt minska (mellan)kostnaderna genom att beställa direkt från producenterna.

Alternativ till butikshyllan De vanligaste produkterna är rotsaker (t.ex. potatis och morot), vissa frukter, och nötter och frön. Medlemmar kan ge sina egna önskemål på vilka produkter de vill ha, som i mån av möjlighet beställs in. Och visst kan medlemmarna själva ordna en egen beställning. – I förhållande till ekovaror i butikerna kan det vara billigare att beställa in sällsynta produkter som säljs i små mängder.

Men matcirklarnas främsta mål är att utvidga utbudet på ekoprodukter, säger Backström. Vill man vara eko på egen hand kan det vara svårt att hitta samma varor i butikerna, och det kan kräva att man måste springa till många olika ställen innan man samlat ihop sin ekologiska matkasse. Små producenters produkter kan också vara väldigt svåra att hitta i de vanliga butikerna. Backström som är vegan klarar sig nästan enbart på de varor som han får via Elävä maa ry:s matcirkel. - Vi har inga färskvaror som mjölk till exempel. Kött beställer vi inte alls. Inte heller bröd, det köper jag från butiken.

Matcirkel med butik På Degerö finns ekobutiken Saaremme som upprätthålls av andelslaget Saaremme, som också har en ekomatcirkel. Egentligen ska betoningen läggas på matcirkeln som grundades 2011 av PAULINE RANTA. Saaremme andelslaget har 300 medlemmar och tar i veckan emot ca 50 beställningar, som sorteras med talkoarbete. Eftersom medlemsantalet var så stort och intresset för ekovaror i allmänhet är i ökning beslöt andelslaget att grunda en egen butik hösten 2013. Nu i maj kommer öppethållningstiderna att förlängas, vilket talar för sig självt. Responsen butiken får är mycket positiv. Då man stiger in hörs en av kundernas lovord: “man behöver inte gå någon annanstans, här finns ju allt!”. Kundkretsen i butiken består till stor del av matcirkelmedlemmar, men många andra hittar också fram eftersom butiken finns mitt i ett köpcentrum, bredvid den sedvanliga Alepan. Här hittar man något ur alla varu grupper, till och med kött har hittat till hyllan.

– Vi vill erbjuda ett annat alternativ, säger KATI STENMAN som jobbar i butiken Saaremme. Många av dem som är med i matcirkeln kommer hit och köper färskvaror, och t.ex. bröd. Vi får färskt bröd varje dag. Torrvaror och tvättmedel har vi också koncentrerat till butiken. En annan fördel med butiken, berättar Stenman, är att man kan beställa in större mängder till matcirkeln, vilket är billigare, och sedan sälja det som blir över i butiken.

Vem som helst kan Det är lätt att gå med i en ekomatcirkel. Man kan också starta en egen om man vill. – Man kan ansluta till en grupp på nätet, eller så kan man starta en egen. Det finns både öppna och slutna grupper, till exempel föräldrar till dagisbarn, berättar Anders Backström. Hos Elävä maa ry är villkoret för medlemskapet ett regelbundet talkoarbete, där man paketerar varorna, som ofta kommer i stora ransoner. Däremot har Saaremme inte samma villkor, så det varierar mellan olika matcirklar. Stenman påminner att en matcirkel inte behöver vara så grundligt organiserad – det räcker med en grupp intresserade, men då intresset växer grundas ofta föreningar eller andelslag. Vill man starta en egen matcirkel är det alltså bara att samla ihop ett gäng och ta kontakt med producenter. Backström föreslår att till exempel en ämnesförening kan ha en egen ekomatcirkel och berättar att Elävä maa ry:s matcirkel egentligen började vid Helsingfors universtitet men växte till sig och blev med tiden en självständig förening.

PAULINE RANTA ÄR SAAREMME ANDELSLAGETS VERKSAMHETS- LEDARE OCH HAR GRUNDAT MATCIRKELN. FOTO: KATI STENMAN.

ANDERS BACKSTRÖM ANSVARAR FÖR VARUUTBUDET I ELÄVÄ MAA RY:S MATCIRKEL. FOTO: FANNY MALMBERG.

FOTO: KATI STENMAN

Stbl:s guide till ekologiskt ätande Visst hittar du ekologiska produkter i din närbutik, men du kan hitta större sortiment på annat håll. Ekologiska butiker, gårdsbutiker eller matcirklar – möjligheterna är oändliga. Emma Ekstrand guidar oss igenom Åbos urval och vi ger också en snabb översikt över Helsingfors, Raseborg, Vasa och Jakobstad.

Åbo RUOHONJUURI Universitetsgatan 23 Här hittas bland annat potatis, batat, kålrot, fänkål, morötter,

LUOMUPIIRI

REKO-RINGEN

Medlemmarna kan beställa ekologiska och närproducerade

Den första REK O-ringen började i Jakobstad sommaren

produkter en gång per månad. Eftersom Luomupiiri är en

2013, men finns nu runtomkring hela Svenskfinland. REK O

dill, sallad, plommon, vindruvor och dadlar, allt färskt och

specialförening vid TYY måste hälften av medlemmarna

är en modell tagen från Frankrike där konsumenter sluter ett

ekologiskt odlat. En del är inhemskt, en del inte. En

höra till studentkåren vid Åbo Universitet, men ibland tas

tidsbundet avtal med producenter för utvalda varor. Varorna

stor del av utbudet i butiken är ekologiskt, och det

även utomstående medlemmar in. För att vara medlem

distribueras sedan på en sräskild plats till exempel en gång i

som inte är det är istället rättvisemärkt eller miljö-

betalar man en liten summa per år. www.luomupiiri.fi

veckan. På www.ekonu.fi kan du anmäla dig till gruppen.

vänligt. Pasta, bönor, färdiga soppor, te, kaffe, nötter, torkad frukt, chips, godis och choklad. Superfood som

TOTTISALMI Kyrkovägen 13

gojibär och rå choklad finns också i sortimentet. Även

Unica-restaurangen erbjuder ett ekologist lunch

schampo, hudkräm, smink och städprodukter finns

alternativ måndag till fredag.

här som är ekologiska och miljövänliga. Varje tisdag får studerande tio procent rabatt på alla normalprissatta produkter.

KAARLEJOKI OY Kaarlejokivägen 17,

Jakobstad KRUSKA BUTIK & CAFÉ Storgatan 15 Nyflyttade Kruska säljer främst närproducerade och

Tortinmäki.

ekologiska varor, både livsmedel och hygienartiklar. Förutom

En ekologisk gård som ligger en bit utanför Åbo

butiken är Kruska också ett kafé.

KUUDES MAKU Eriksgatan 9

centrum. Gårdsbutiken är öppen två dagar i veckan

Här finns ”lösgodis” i form av nötter, torkad frukt och

och i sortimentet ingår bland annat grönsaker,

VEGANA Skutnäsgatan 2

godsaker med yoghurtdragé varav ungefär hälften är

rotfrukter, mjöl, bär och kött.

Vegana är ett café som endast säljer veganska rätter och

ekologiskt. Kollar man på hyllorna är de flesta prislappar gröna, vilket betyder att produkterna är ekologiska. Här hittas bl.a. basmatiris, sesamfrön, choklad, te, kaffe, matlagningsolja, kryddor, tofu, honung, läsk och proteinstänger som är ekologiska. Man bör dock komma ihåg att om man vill ha ekologiska produkter så kostar det en slant extra, ekologiska nötter är t.ex. 10 € dyrare per kilo än icke ekologiska.

Helsingfors PUNNITSE & SÄÄSTÄ bland annat på Fredriks-

gatan 55, Kajsaniemigatan 13, Tavastvägen 50

Punnitse & Säästä är kännt för sitt lösviktssortimentet av nötter och torkade frukter som är ekologiska, men säljer också andra

PUNNITSE & SÄÄSTÄ Hansa, Eriksgatan 17

torrvaror (se under Åbo).

I lösviktssortimentet finns nötter och torkade frukter som är

strävar att använda så mycket ekologiska råvaror som möjligt. Förutom kaféet driver Vegana också en hälsokostbutik.

R EKO-RINGEN R EKO-ringen baserar sig på ett avtal som görs mellan en grupp köpare och producenter (se under Raseborg för mera information).

Vasa

ekologiska. Kilopriset är dyrare för den ekologiska torkade

RUOHONJUURI Universitetsgatan 23

frukten men Lassi Rantakoski som jobbar här menar att den

Ruohonjuuri är den ekologiska närbutiken, som säljer allt möjligt

enbart innehåller frukt och inte socker vilket de andra torkade

rättvisemärkt, ekologiskt och närproducerat (se under Åbo).

frukterna gör, så man kan fundera på vad som egentligen är

Varje tisdag får studerande tio procent rabatt på alla normalpris-

EKOSOPPI Vasaesplanaden 20

dyrare. Dessutom är de ekologiska godare då de smakar mer

satta produkter.

Ekosoppi är mycket lik Ruohonjuuri i Helsingofors och Åbo.

frukt säger han. I det ekologiska sortimentet finns även färdiga

REKO-RINGEN (se under Raseborg)

Butiken säljer det mesta man hittar i de vanliga närbutikerna,

pastasåser, knäckebröd, havreflingor, speltgryn, vetekli, mjöl,

EKOLO Andra Linjen

bara att varorna är ekologiska eller rättvisemärkta. Livsmedel,

kryddor, te och kaffe. Här finns även superfood.

Ekolo säljer närproducerat, men beställer också in rättvise

tvättmedel, kosmetik och andra hygienartiklar blandas med

märkta och ekologiska produkter. De säljer färskvaror som bröd

yllevaror, oljor och livsmedel.

TURUN VEGEKAUPPA Porthansgatan 6

och grönsaker, men har också frysmat och andra produkter,

Här finns ekologiska produkter som bönor, nötter, torkad frukt,

som ekologiska hygienprodukter och böcker.

vegansk korv, mjöl och energistänger. Detta och mer finns även att beställa via www.vegetukku.fi.

LASSILAS GÅRD Paijalantie 341 Gården i Tusby säljer varor direkt från gården. Ägg, mjöl, ärtor,

LUOMUKASSI Ursprungligen en webbutik varifrån man kan beställa ekologiska matvaror antingen hem eller hämta beställningen från bland annat Fabbes café i akademikvarteren. I dag finns även två bodar, Martin puoti, Stålarmsgatan 3 (öppet tisdag–fredag, lördag) och Koroisten puoti, Koroisvägen 2 (öppet onsdag och

bönor med mera säljs direkt från gårdens butik. På sommaren har gården även ett kafé.

Raseborg KÖTTKONTROLLEN Skolgatan 10 (Karis) Den röda tegelbyggnaden Köttkontrollen öppnar på

söndag). Mer information på

nytt och ska husera en nyöppnad pub och butik som

www.luomukassi.info.

både säljer och serverar närproducerat kött. www.facebook.com/kottkontrollen

Webben

Förutom butikerna i städerna så finns det en hel stor skara ekologiska webbutiker, som du kan beställa hem från. En hel förteckning hittar du på www.luomuliitto.fi.

SSI-KO LU MN EN

Vart leder fler studiestödskrav?

STUDERANDE , LÄS

ELIN ANDERSSON

DEN VÄNTADE HÖJNINGEN AV STUDIESTÖDET KOM men istället för en index-

bindning blev det bara en indexjustering. Även studerandena ska delta i det allmänna spartalkot. Dessutom infördes flera skärpningar, som antal minskade stödmånader. DET ÄR KLART ATT ÄVEN STUDIESTÖDET nu blivit en del av

statens plan för att få studerande att bli klara snabbare. Färre stödmånader innebär att en studerande som vill kunna lyfta studiestöd under hela studie perioden blir tvungen att prestera fler poäng per månad. På detta sätt hoppas man att studerandena skall komma snabbare ut i arbetslivet.

KAN ALLA STUDERA LIKA SNABBT, eller behöver vissa längre tid på sig? Vad är egentligen tanken bakom studierna? Är det att lära sig, eller att samla så många poäng som möjligt? En ökad press på att bli snabbare klar kan leda till att det för en del studerande blir viktigare att prestera poäng än att verkligen fundera på innehållet i sina studier. Speciellt om de även behöver arbeta vid sidan av sina studier. TANKEN MED STUDIESTÖDET är att det skall möjliggöra studier på hel-

tid. Detta borde göra det möjligt för en studerande att samla tillräckligt många studiepoäng under läsåret, men som de flesta studerande har märkt – speciellt i huvudstadsregionen - räcker inte studiestödet långt. De flesta studerandena arbetar vid sidan om studierna. Detta leder dock till en ökad press att både prestera på arbetet och prestera studiepoäng, men hinner alla då också koncentrera sig på innehållet i studierna, eller kommer studierna för dessa dubbelpresterare enbart att handla om ekonomisk överlevnad? ÄR DET MENINGEN att våra högskolor enbart skall producera klara stude-

rande för arbetsmarknaden på löpande band och inte längre värna om att de även har en god kunskap i sina egna studieinriktningar? Kommer man att rubba balansen mellan kvantiteten av studiepoäng med kvaliteten på inlärningen? FÖRR VAR UNIVERSITETEN HÖGRUMMEN för lärande och utvecklandet av

tankar och idéer för unga människor. Frågan är om de numera bara är ett steg på vägen in i arbetslivet och studiestödet enbart ett redskap för att se till att studerande börjar arbeta så snabbt som möjligt och inte hänger kvar på universiteten.

STUDIESTÖDET FINNS TILL för att studerande skall klara sig fram till arbetslivet. Desto snabbare de börjar arbeta desto bättre för ekonomin, men kommer det finska arbetslivet i framtiden att lida av omogen kunskap? Det är frågan.

Elin Andersson är styrelseordförande för Svenska Studerandes Intresseförening r.f.

FOTO: JENNY BLOMQVIST

Välj mellan Hufvudstadsbladet, västra nyland, Borgåbladet och Östra Nyland.

För att få studierabatten ska du studera, bo i eget hushåll och vara högst 29 år gammal. Studierabatten begränsas till sex år. Ange läroanstalt, numret på ditt studiekort samt födelseår när du tecknar din prenumeration. NYHET! I prenumerationen ingår nu också tillgång till e-tidningen på dator, tidningsappar för pekplatta och smarttelefon, HBL+ för pekplatta samt KSF Medias elektroniska textarkiv.

BREVET HEM

”Corpo, cabeça, coração” KROPP, HUVUD, HJÄRTA. ”Aqui-agora.” Här och nu. ”Teatro é estar humano em frente dos outros.” Teater är att vara människa framför andra. Eller mänsklig inför andra. JAG OCH EN STUDIEKAMRAT befinner oss i São Paulo, Brasiliens största – och världens sjunde största – stad. Vi är här på ett tre månader långt utbyte mellan skådespeleriutbildningarna vid Stockholms Dramatiska Högskola och systerskolan S P Escola de Teatro, en fem år ung utbildning som uppkommit som ett alternativ till de etablerade, mer traditionella, teaterutbildningarna i landet. Fem veckor har redan gått, jag har knappt fattat att jag är här, och jag fattar knappt att jag inte alltid varit här, och jag är lite svettig hela tiden. Allt går på portugisiska. Vi kunde ingen portugisiska för trettiosex dagar sedan. Jag har blivit påmind om att kommunikation är mycket mer än ord. JAG MINNS DEN FÖRSTA VECKANS första rörelselektion, när alla kastade av sig sina svettiga t-skjortor i farten. Hur ingen verkade bry sig. Hur jag tittade mig omkring för att försöka avkoda en social struktur, förstå mig på vilka begränsningar och friheter en kropp får ta här, i sig själv och i relation till sin omgivning. Jag minns hur jag kände: här är mer kropp. Hur det kändes så typiskt att jag skulle åka till Sydamerika och känna kropp. Jag såg folk på gatan i och med alla möjliga färger, former och funktionaliteter, och det kändes som att en kropp fick vara det den borde få vara: ett subjekt som gör saker. Går, hojtar, skrattar, äter, springer, gråter. Inte ett objekt som vänjer sig vid – och internaliserar – en yttre, betraktande blick på sig själv. Cementerar ett externt-internt korrigerings system som automatiskt drar in magen, väljer bort vissa klädesplagg, känner utseendefokuserad avund eller tampas med skamparadoxen missnöjesblicken- feminismen (Jag känner mig ful/avundsjuk/[insert valfri onice känsla] idag. Men jag tror ju inte på skönhet/konkurrens/[insert valfritt onice normerande koncept]. Egentligen.). Hur jag sedan insett att det såklart finns kroppsnormer även här, spel, blickar, machismo, ideal. Att det också kan vara jobbigt att känna sig pryd för att en inte kastar av sig sina kläder eller hånglar runt. Men det känns som att det är vanligare här att prova vara naken under repprocessen för att se om det kan ge något, till skillnad från att ”spara det helnakna” till föreställningsdags. Jag som alltid tyckt att nakenhet på scen måste legitimeras inser att detta ständiga legitimerande gör något med diskursen kring nakenhet även i replokalerna. (Mycket av detta har antagligen att göra med skolan här, och är inte representativt för Brasilien. Men det är i den kontext jag lever just nu.) Hur jag – om vi lämnar just nakenheten en stund – ändå känner att något är annorlunda. Vad det faktum att en svettas så mycket (om än allt mindre, en vänjer sig) gör med en. Att till och med när det rinner i knävecken så att jag tror att mina egna svettdroppar är insekter som kravlar runt, så gillar jag det. Och efter skoldagen gör jag som många studiekompisar,

ILLUSTRATION: MATILDA EKMAN

“Jag är en kropp. Inte har, utan är. Jag glömmer det ibland. Här tycker jag att jag får chansen att vara en kropp med en hjärna istället för min vanliga bild av mig som ett evigt gräl mellan dessa två.” jag duschar inte men byter kläder. Som om inget hade hänt. Som om jag inte nyss hade saliverat över hela mig i en fokusövning och sedan traskat i andras spott, som om jag inte nyss klämt mig in mellan ett par fuktiga överkroppar, som om jag inte i timmar har andats och skrattat och gråtit utan särskild orsak. JAG ÄR EN KROPP. Inte har, utan är. Jag glömmer det ibland. Här tycker jag att jag får chansen att vara en kropp med en hjärna istället för min vanliga bild av mig som ett evigt gräl mellan dessa två. Jag är en kropp med en hjärna som tänker, men den – eller jag – är också ett huvud som värker av koncentration eller översättningsyrsel eller en bröstkorg som blir så inspirerad att den kippar efter mer syre eller en impuls som plötsligt överfaller mig. Jag känner mig närmare mig själv än jag brukar. Det stör mig lite att jag vill skriva så. Jag undrar om jag innerst inne har föraktat kroppen. Om jag har köpt den dominerande bilden av förnuftet som starkare än känslorna. (Överhuvudtaget köpt den där helt binära bilden som jag just

lyckades reproducera.) Och inte bara föraktat kroppen som abstrakt fenomen utan också min egen, för att den inte lyder, känner som jag vill – för att jag talar om den, till den, som om ”den” inte är ”jag”. Så även i denna text, men kanske mest av gammal vana. För när jag sitter här i soffan och ser hur mina händer (okej, pekfingrar) springer över tangenterna, känner knattret under fingertopparna, ler till och känner mina gipor dras uppåt – då registrerar jag mig själv. Jag har ögonbryn som fångar mitt pannsvett, jag har en massa jävla kvadratmeter hud med olika mycket sensibilitet, och jag kan vira saker runt min kropp eller trycka in saker eller mat eller dofter som bereder mig njutning eller kyla eller sensationer. DET ÄR RÄTT OTROLIGT. Det är inte kvantfysik, det är fullkomligt banalt och det är otroligt. Det handlar inte om biologism. Det handlar om att jag alltid har någon med mig som kan klia där det kliar. Det handlar om att jag kan överraska mig själv med gåshud. Och att det är – otroligt.

MALOU ZILLIACUS

Med tummen på skärmen

SÖNDAG KVÄLL, varje

gång vi ses. Det är inte en mysig söndagskväll, som i alla tv-serier där flickan och pojken myser i soffan med en pizza. Det är inte en romantisk söndagskväll à la Facebook-status med levande ljus och hemlagad middag. Min och F’s söndagskväll innehåller alltid åtminstone två av följande tre element: 1) en krabbis, 2) en godispåse och/eller 3) musik i tonarten moll. Gemensamt för alla söndagskvällar överlag är en känsla av sorg och förtvivlan. Jag ska aldrig mera köpa det där morgonflyget, allt så eeen till dag av föreläsningar kan man alltid skippa… Känner du igen dig själv och din partner? Då är du, liksom jag och F, i ett långdistansförhållande. JAG LÄSTE HÄROMDAGEN den fenomenala tipsboken Sex & sånt, skriven av JULIE EBBE och CARINA

BETRAKTELSER

BRUUN. Tipset angående långdistansförhållanden kan kort sammanfattas så här: ”Om du bara kan undvika det, undvik det.” På ett rationellt plan kan jag inte annat än hålla med. Verkligheten kan dock te sig mycket annorlunda. Kärleken är inte bara blind, den blundar extra hårt när det kommer till ”vardagliga problem” som till exempel att du och ditt gullegryn bor på olika orter eller, i värsta fall, i olika länder. I ett långdistansförhållande förblir du på cloud 9 när det kommer till din partner – hen är fortsättningsvis lika underbar och spännande varje gång ni träffas. Det är tiden då ni inte är tillsammans som blir ett problem. Det fanns perioder då jag var fastklistrad vid min smartphone. Jag hade (och har, varför ljuga) alla mobilapplikationer menade för tonåringar i sitt första parförhållande. Den som gjorde en video på alla våra foton, tonsatt till en osmaklig amerikansk kärleksballad. Den som räknade ner dagar, timmar och sekunder tills vi skulle ses igen. Den som gjorde att vi kunde sätta våra tummar mot varandras då vi tryckte dem mot skärmen på våra respektive telefoner.

Jag är förvisso medveten om att många par i långdistansförhållanden antagligen är lite coolare än F och jag. Men en sak är säker: när du saknar någon du är kär i så förändras du. Och det är svårt att vara zen när du bara vill mysa i soffan med din partner som befinner sig långt, långt borta. SÅ, AVSLUTNINGSVIS: Hur

får man ett långdistansförhållande att funka? Personligen tror jag på den enkla sanningen att det räcker med att älska någon tillräckligt mycket. F och jag kompromissar, men gör inte alla par det? Istället för att komma överens om vem som köper maten argumenterar vi över vems tur det är att hälsa på hos den andra. Och visst, i något skede måste vi ta itu med de där allvarliga frågorna, ska jag flytta dit eller ska du flytta hit? I väntan på det gäller det bara att ta livet som det kommer, vare sig det vore frågan om rosaskimrande stunder eller ensamma måndagsmorgnar. Morgnar, som kanske blir en smula mindre ensamma just tack vare den där pinsamma, fjantiga mobilapplikationen. NATASHA NURMI

Att vandra iväg och inte komma tillbaka Året var 1948. Ett liv hade precis inletts. Ett liv som skulle ta slut om 41 år. Fulla fotbollsanhängare skulle urinera på 41-åringens livlösa kropp medan polisen gjorde allt för att han skulle överleva, men förgäves. Det här var sanningen om Arthurs död i 23 år. Den officiella sanningen. The Truth. Arthur växte upp med två stora kärlekar. Musiken och fotbollen. Dessa två kunde han kombinera på sin hemstads fotbollslag Liverpools matcher. Tusentals fans sjöng det lokala bandet The Beatles hitlåt She Loves You för fulla halsar medan deras hjältar i rött sprang efter bollen på plan. Den femtonde april år 1989 gick han som så många gånger förut på en fotbollsmatch. Den här gången skulle han aldrig komma tillbaka till sin fru och sina två barn. Han vandrade iväg men återvände inte. Tusentals anhängare försökte komma in på Hillsborough, arenan där Liverpool skulle spela sin match. Säkerheten var usel och polisen hade inte resurser att ta hand om så många människor. Man tillät folk att rusa in på ståplatsläktaren. Arthur var bland de första inne på arenan. Snart fylldes läktaren och det började bli trångt. Det blev snart så trångt att ingen kunde andas och staketet som höll anhängarna från att komma in på planen tryckte emot. Polisen hade fyllt en läktare med allt för många fans. Arthur och nittiofem andra människor klämdes ihjäl den soliga dagen i april. The Truth. Så stod det i en tidning bara några dagar efter olyckan. Tidningen påstod att Liverpoolfansen hade urinerat på de döda. Stulit från deras fickor. Och de var anhängarna som var ansvariga för sina egna vänners död. Polisen bekräftade påståendena. A lie, sade de anhöriga, men ingen lyssnade. Att de som var ansvariga för säkerheten på stadion var skyldiga skulle regeringen erkänna först 23 år senare. Lögnerna om Arthurs död för exakt 25 år sedan kunde endast bli sanningar av en orsak. Populism. Brittiska fotbollsanhängare hade länge varit en

nagel i ögat hos regeringen. Liverpoolfansen hade dessutom fått skulden för en massiv olycka i Bryssel då deras lag mötte Juventus fyra år tidigare. 39 personer dog då en mur rasade efter oroligheter på läktaren. Säkerheten på arenan höll inte heller det måttet. Engelska lag stängdes av från Europaspel och Liverpoolsupportrar betraktades som djur. Så också i det egna landet och även på högsta politiska nivå. Margret Thatchers polariserande politik och hennes hårda tag mot fotbollssupportrar gör henne fortfarande, efter hennes död, till en demon i vissa delar av England. I Liverpool hurrade arbetarna då

nyheten om hennes död kom till känna. Efter Hillsborough gjorde hon inget för att motarbeta polisens och tidningarnas sanning. Svinen fick väl vad de förtjänade. Polisen kunde ju ändå inte få skulden. I ett populismens tidevarv ska vi komma ihåg att tänka som de kloka människor vi är. Då skolbarn får broschyrer mot undervisningen av ett av våra två officiella språk är det inte osanningar som sprids. Men lögnen, den är uppenbar. Vandra inte alltid den officiella sanningens väg. Vänd om, och kom tillbaka hem. LUCAS DAHLSTRÖM

ILLUSTRATION: CHRISTINA LAX

Första filmen öppnar för framtiden text

HEINI RAUTOMA

– Vill man göra film så måste man bara börja, säger Thomas Laine. Utan vare sig pengar eller erfarenhet tog han initiativ till långfilmen Seuraaja och förverkligade den med sin bror Peter och andra från näromgivningen.

För ett och ett halvt år sedan grundade Thomas Laine filmteamet Runoelma Films och började göra långfilm. Med sig fick han brodern Peter Laine och ett tiotal andra medhjälpare. Slutresultatet blev den en timme långa indiefilmen Seu raaja. Filmen följer en mans väg via jazzbarer i Helsingfors och dunkla parker i Tallinn till natt liga dansuppvisningar och en oförklarlig plastpåse med illegala pass. – Jag valde att ha en huvudkaraktär eftersom det blir enklare att regissera och hålla koll på filmteamet, säger Thomas, som står bakom manus, regi och editering. – För indiefilmskapare är kontrollen över team et en av de mest tidskrävande sakerna, säger Peter, som fungerade som filmfotograf. Syftet med Seuraaja var att göra en övningsproduktion, som ger verktyg inför framtida filmproduktioner och också fungerar som ett slags visitkort. Filmen är gjord på så kallad nollbudget.

”Vad ska man annars med pengar? Om man inte investerar dem i något som man vill göra så kan man lika gärna vara utan.” Ingen av medarbetarna fick lön, och de flesta hade knapp erfarenhet av att göra film. – Man måste bara våga börja göra, säger Thomas. – Vi kompenserade bristen på erfarenhet med tid, säger Peter. Om man inte riktigt vet vad man är ute efter är det bättre att åka i förväg till in spelnings platsen och utforska möjligheterna i lugn och ro.

Kortfilm inspirerade inte

Seuraaja är en indiefilm. Indie, independent, innebär att filmen är gjord med en liten budget och är oberoende av stora filmbolag. Enligt bröderna

börjar de flesta som gör indiefilmer med kort filmer. Men Thomas ville inleda med en långfilm – eller halvlång, som den 58 minuter långa filmen också kunde klassas som. – Jag har inte sett kortfilmer som inspirerar mig att själv göra kortfilm. Däremot har jag sett flera långfilmer som inspirerat mig att göra långfilm. I långfilmer hinner man utveckla karaktärerna och komma fram till något, säger Thomas. Att söka in till en filmhögskola har ändå inte varit aktuellt för Thomas. – Jag tror att man kan börja göra film om man ser på mycket film och vågar ta steget. I filmskolor kan det egna handavtrycket utvattnas. Jag tänker mig att man lätt börjar göra sådant som lärarna och andra vill att man ska göra.

Lätt att få medarbetare

Thomas studerar arkitektur på Aalto-universitetet för tredje året och säger att allt konstnärligt arbete stöder det andra. Via studiekretsarna på Aalto-universitetet hittade han också flera av med arbetarna. När Thomas började samla ihop ett team och funderade på filmfotograf kom han att tänka på brodern Peter, som tycker om att fota. – Jag insåg att jag inte behöver gå över ån efter vatten. Peter går andra året på Hanken. Studierna har för bådas del varit till stor nytta i filmmakandet. – Vi har gjort investeringar som vi knappast skulle ha vågat göra om inte Peter vetat vad man kan dra av på skatten och liknande, säger Thomas. För Peter var inspelningsstarten hösten 2012 ett startskott för ett mer utbrett arbete som film fotograf. På ett och ett halvt år har han bland annat filmat flera musikvideor och de två senaste upplagorna av Hanken Fashion Night. För nästa produktion letar Runoelma Films efter medarbetare för bland annat kostym och sceno grafi. – Det är lätt att hitta till exempel studerande

som vill samarbeta. De behöver erfarenhet av rikt iga projekt för att kunna gå vidare. Så alla vinner på att samarbeta, säger Peter och tillägger att han för sin senaste musikvideo fick in 64 ansökningar till en roll.

Målmedvetet arbete

Seuraaja hade premiär i december, och då hyrde Runoelma Films Kino Tapiola i Esbo för en premiär visning. Tanken med Seuraaja var också att få övning i att marknadsföra film. Tvåtusen visningar på Youtube var den riktgivande målsättningen. Nu, några månader efter premiären, har Seuraaja ungefär tusen visningar. – Det är inte så lätt att få människor att sätta en timme på att se en film som de inte vet något om, säger Thomas. – Det är enklare att fylla till exempel sociala medier med musikvideor, de går så snabbt att se på, säger Peter. Thomas skickade också pressmeddelanden till femtio olika medier, utan att få svar. – Jag lärde mig att det inte är så lätt att få synlighet. Man borde ha något speciellt att komma med, något som tar sig över nyhetströskeln, funderar han. I stunder av motgångar får bröderna stöd av varandra. – Man klarar sig inte ensam, man behöver stöd av någon. Och vem är nu bättre än någon som man känt i hela sitt liv? säger Thomas. De jobbar på ett lager på veckosluten för att själv kunna lägga ut en slant på filmandet, något som de inte ser som konstigt alls. – Vad ska man annars med pengar? Om man inte investerar dem i något som man vill göra så kan man lika gärna vara utan, säger Peter. – Att göra film kräver mer tålamod än man kan tänka sig. Man borde se på saker ur ett perspektiv på tjugo år framåt, och tänka vad man kan göra i framtiden om man nu börjar bygga från noll, säger Thomas.

”MINEN BLEV INTE SÅ BRA, MEN DET ÄR INTE DET VIKTIGASTE”, SÄGER PETER OCH JUSTERAR LJUSINSTÄLLNINGARNA EN GÅNG TILL INNAN HAN ÅTER LÄMNAR ÖVER KAMERAN I JOURNALISTENS HÄNDER.

COLLEGEFILM

Finland väljer melankoli text

JOHANNES JAUHIAINEN

Det amerikanska studielivet skildras i otaliga filmer. Spring break, röda plastkoppar och den stora dansen är karakteristiska för collegefilmen, men vad känne tecknar finskt studieliv? Finns den typiska finska studielivsfilmen? Och om inte, varför?

I Finland görs inte filmer om studielivet. Eller ja, ett par har kanske gjorts. År 1970 utkom filmen Jussi Pus si av SPEDE PASANEN. I huvudrollen ses VESA-MATTI LOIRI – en ung och charmig studerande som beundras av fakultetens kvinnor. Jussi Pussis bästa kompis är Taneli Huurre (SIMO SALMINEN), en doktor studerande i sociologi vars avhandling behandlar kön och sexualitet. I filmen bekantar sig Huurre med sexualitet främst på teoretisk nivå.

Sju American Pie-filmer räcker inte På andra sidan Atlanten finns en massiv industri för filmer om studielivet, så kallade collegefilmer. I centrum av handlingen står ofta ett gäng väldigt vackra ungdomar (observera den obligatoriska sixpacken för killar). Någon heter Brad eller Jack och händelserna behandlar det mesta som kan hända under ett studieår – förutom själva studierna. På varje fest används röda plastmuggar. Men hur kommer det sig att USA massproducerar filmer om studielivet? Hur beslutar man sig efter American Pie 7:an att nej fan det räcker inte, vi behöver en åttonde. Enligt JUSSI MÄKELÄ, som jobbar på Disney och har gjort en lång karriär inom filmdistribution, är marknaden i USA betydligt större än i Finland. – En amerikansk lågbudgetscollegefilm kan lätt

tjäna två eller tre gånger så mycket som den ursprungligen kostat. Som skådespelare använder man sig av amatörer eller okända namn vars löner är anspråkslösa, säger Mäkelä.

Inget för finsk marknad Pengar är en orsak varför det finländska studielivet sällan filmatiseras. En annan kan vara finländarnas lathet och intelligens. Det säger Mäkelä. – De finländare som regelbundet tittar på film på biograf är relativt sofistikerade. Det är svårt att lura dem med marknadsföring. Finländare känner snabbt igen om det är fråga om skit – kanske till skillnad från amerikanen, säger Mäkelä. Däremot är smak och intelligens relativt. Kritikern KALLE KINNUNEN skrev om TIMO KOIVUSALOS film Sibelius till tidningen Basso i sektionen ”Elämää Sairaammat elokuvat” där han recenserade de värsta filmerna han sett. Men vad hände? Finland gillade filmen och Sibelius fick nästan 300 000 åskådare. Ifall det inte finns en marknad lönar det sig inte heller att göra b-filmer. Finländare går betydligt mer sällan på bio än danskarna, svenskarna och norrmännen. – Finland har en stark tv-tradition. Yle har alltid visat mycket filmer, delvis eftersom det varit billigare att köpa in amerikanska filmer än att producera egna. Reklam-TV kom till Finland redan på

1950-talet medan det dröjde ända till 1980 talet i de andra nordiska länderna, säger Mäkelä. Filmproducentens liv i Finland är allt annat än en dans på rosor. Mäkelä säger att få blivit förmögna medan konkurser sedan 1980-talet varit mer regel än undantag.

Collegefilm är inte nog melankoliskt Trots att en film skulle vara bra och hyllas av kritiker räcker det inte i sig. Filmen Korso som delvis behandlar studielivet hade premiär den 28 februari i år. Den berömdes av kritikerna och fick mycket uppmärksamhet i medier, men under premiärveckoslutet sågs filmen av anspråkslösa 10 000 åskådare. – För finsk ungdom är ribban högre att gå och se en inhemsk ungdomsfilm än en utländsk, säger Mäkelä. Film- och tv-forskare VEIJO HIETALA säger att konstfilmer, och filmer som enligt kritiker har relevans, ofta tar tag i tunga ämnen som behandlar sociala orättvisor. Collegefilmer och komedier präglas däremot av en viss positivitet som även avspeglar ett amerikanskt tänkande om att i slutet förlorar de onda och allt blir bra. – Sedan 1960-talet ser finnar hellre på filmer som präglas av misär, pessimism och lidande, man vill visa att det finns människor som inte har det så bra, med undantaget av Spede Pasanen, säger Hietala. SARA ENHOLM-HIELM, filmkritiker vid Hufvudstads bladet, säger att orsaken till varför college filmer inte får

”Sedan 1960-talet ser finnar hellre på filmer som präglas av misär, pessimism och lidande.” pris i Cannes eller beröm av kritiker är att de ofta innehåller stereotypier och klyschor. Kritiker vill däremot se någonting nytt och enastående, inte ungdomar som skriker ”Spring break!” De collegefilmer som däremot blir hyllade av kritiker utmärker sig ofta med välskrivna dialoger och vild humor som Super Bad och Animal House, säger Enholm-Hielm. Veijo Hietala säger att vissa filmer lyckas smälta ihop genren av ungdomskomedi i collegeanda med ett konstnärligare perspektiv, exempelvis GEORGE LUCAS med filmen American Graffiti. Ifall en kändare regissör gör en collegefilm bedöms den på ett annorlunda sätt.

Finland behöver myter Men tillbaka till frågan, varför görs det inte filmer om studielivet i Finland? Hietala säger att det finska studielivet sist och slutligen varken är spännande eller mytomspunnet. Det finns inga bystiga cheer leaders (ja, i filmerna är de alltid väldigt bystiga) och

ingen spring break. Dessa traditioner, som även blivit kända i Europa, gör den amerikanska collegefilmen mer trovärdig. Sara Enholm-Hielm säger att en orsak till varför just det amerikanska studielivet har bra förut sättningar för filmatisering är att livet på campus är avlägset och isolerat. – Ungdomar som för första gången får pröva sina gränser och festa skapar bra historier. Dessutom är skildringarna i filmerna till viss mån realistiska. De som varit i USA vet att bilden av ungdomar som sitter och läser på gräsmattor, hemliga sällskap och gamla universitetsbyggnader med historia och traditioner är sann.

Bruckheimers senaste är skit och floppar Då det kommer till kritan inom filmproduktion handlar det sist och slutligen om att kunna förutspå vilken film som tjänar och vilken som inte gör det. Detta är vad Jussi Mäkelä jobbar med. Ändå säger han att det är ett förbaskat svårt jobb. – Spielberg gör misstag, Lucas gör misstag och JERRY BRUCKHEIMERS fyra senaste filmer har inte bara varit skit utan också ekonomiska floppar, och han är trots allt den som ekonomiskt sett anses vara vår generations mest framgångsrika regissör, säger Mäkelä. Filmbranschen är full av överraskningar. På 1980-talet gjorde Tapio Suominen filmen Täältä tullaan elämä som handlar om ungdomars liv i Gårdsbacka i Helsingfors. Skådespelarna var amatörer och filmen gjordes med en liten budget. Filmen blev en succé med över trehundratusen sålda biljetter. De första åskådarna var skådespelarnas kompisar och kompisars kompisar. MAARIT LALLIs Kohta 18 som handlar om ungdomars liv i Helsingfors upplevde delvis samma och belönades med tre Jussin. Som sagt är nästa filmsuccé svår att förutspå, men nästa amerikanska collegefilm kommer antagligen att innehålla bland annat följande: röda plastmuggar, killar som skriker: Svep Svep Svep…, kärleksdrama som involverar en cheerleader och en spelare från fotbollslaget, pinsamma sexscener, och 26-åriga skådespelare som spelar 21-åringar. Antagligen kommer huvudpersonen att spelas av någon annan än Vesa-Matti Loiri.

Illustration: Josephine Mickelsson

DIALEK TN Studentbladet börjar med en ny kolumnserie som bekantar sig med finlandssvenska dialekter. Först ut är östnyländska.

Språåki såm vekkär ååsiktär JONAS RANDERS NU NÄÄR PÅÅSKIN e

yvy å memmån e oppiti fåår vi bör les oolika dialektär i tetta blade. He e riktit he! Språåki e ju traditjonelt ein saak såm angasjeerar fålkki å vekkär starkka ååsiktär. Eksemppel opa he e til eksemppel debattn åm svenskåns stellning i Finnlaand. I väärdn gaar man tilåme så langt att man taar ti byssån å sjuutär kvaraadär för språåkis skull. He e intresant hur menisjan e åå ooliika väärde berooende opa kva för språåk (ellär dialekt) man talar. Vi såm talar svenskå i Finnlaand e ein minåriteet men blaand åss finns he ennu mindär språåkliga minåriteetär, he vil sej vi såm talar oolika dialektär. Dialektn varieerar berooende opa kvarifrån man kommär å he ha vi ju alla märkki. Man höör noo åm ein pärsoon e fråån Vestra nyylaand ellär Östärbåtn. I stoora drag kan man plaseer ein menisja pågrund åå tale men he kan gaa i kårs å. He värkkar opa någat sett att he iblaand kan va svåårt ti plaseer ein östnyylening. He jellär i synnärheit tåm såm e östärifråån åm Bårgå. Sibbåbooana å ein deil bårgåbooar tjennär man ijen opa täras ”rrrrullande ärrrrr” men tåm kring låviisatraktn talar ååtär inga sööttes. Veit ni he e int ein å tvåå gangår såm ja ha blivi plaseera i vestra nyylaand ellär östärbåtn. Mest noo i östärbåtn. Ni sku sii tåm nuunåna näär ja säär ”nääi, ja e nyylening”. Int sku man troo att he kan finnas ein slikan stoor sjillna opa tale millan Hååfårs å Låviisatraktn. Täär e ju knaft 100 kilåmeetär imillan. Tå ja blei frååga ti skriiv ein kålumn opa dialekt svara ja joo uutan ti fundeera destu meira. Sidan håksa ja att he e leett ti tala dialekt men he e ju så hålas svåårt ti skriiva opa dialekt. Ja ha noo tala dialekt men aldär skrivi he föruut. Te svååraste e noo ti va kånsekventtär å skriiv så såm man säär, dialektn e ju eitt talsprååk. Å sidan e fråågån att hur säär man ejentligen? He fins så myky småå variatjoonär å uur einas syynvinkkel e te eina räätt å uur te anas syynvinkel e te sama rikit feil. Så täär siir man ååter att språåki å dialektn vekkär starkka ååsiktär. Tetta ska tå förestell ein östnyylenskå såm man ungefäär talar i Liljendaal. Åm man sku les sama stykki för 100 åår sidan sku he sääkärt va duktit annårlunda. He e sööttes att dialektn uurvatnas å språåki förendras. He må nu vara hur he vil. Huvusaakin e att man våågar tala senn dialekt å e stålt yvy he, tilika såm man ska respekteera aadärs dialekt. Int böhöövär man ju hellär breid opa bara för breidandes skull. Te viktigaste e ti jör se förståådd för alla.

Nolans lärling tar scen TRANSCENDENCE är

den första filmen WALLY PFISTER regisserat. Men han är långt ifrån en nybörjare i filmindustrin. Tidigare har han nämligen ansvarat för cinematografin i alla CHRISTOPHER NOLANS filmer (inklusive Inception som han vann en Oscar för.) Så när det offentliggjordes att han skulle regissera Transcendence, baserad på ett manus som Nolan själv varit intresserad av men varit tvungen att säga nej till, blev jag naturligtvis väldigt nyfiken. Skulle Pfister vara lika duktig på regi som på cinematografi? Skulle filmen motsvara det förhandshypade manuset? Skulle han vara för influerad av Nolan eller inte tillräckligt? JAG HOPPADES PERSONLIGEN på att Pfister skulle ha lärt sig så mycket som möjligt av Nolan, utan att det resulterat i plagiat. Trailern väckte dock starka reaktioner hos andra Nolanites. “Poor man’s Incep tion” var den allmänna domen, och allt från skåde spelarna till musiken ansågs ha kopierats. Jag var inte helt lika upprörd. Visst, jag är inte världens största fan av JOHNNY DEPP (tycker han gömt sig bakom smink och löjliga accenter i TIM BURTONfilmer alltför länge) men konceptet bakom Tran scendence var ju ändå rätt så intressant. TRANSCENDENCE HANDLAR OM vetenskapsmannen Will Caster (Johnny Depp), som tillsammans med sin fru Evelyn (REBECCA HALL) jobbar på att skapa en dator med artificiell intelligens. När Will blir skjuten av en medlem av en grupp teknik motståndare väljer den tröstlösa Evelyn att försöka rädda honom med att ladda upp hans hjärna i datorprogrammet. Men datorversionen av Will visar sig snart vara både farlig och maktgalen, med storskaliga planer för att ta över världen. I början är Evelyn så glad över att ha sin man tillbaka att hon hjälper honom, men efter ett tag inser hon att vad de håller på med är fel och med hjälp av parets vän Max (PAUL BETTANY) och myndigheterna försöker de stoppa den till synes oöverträffbara datorn.

är naturligtvis mer komplicerad än så med många intressanta detaljer och originella idéer. Som helhet blir den ändå ganska ojämn och speciellt den första halvtimmen är trög och otymplig. Men efter det (kring när makarna köper en nedgången ökenstad och man får en olycksbådande föraning om deras planer) hittar filmen sin stil och blir riktigt medryckande. Depp och Hall har aldrig varit skådespelare jag varit särskilt förtjust i, men de är övertygande i sina roller och får stöd av Bettany, KATE MARA, MORGAN FREEMAN och CILLIAN MURPHY i birollerna. I likhet med Nolans ensemble filmer finns det ingen direkt svag länk bland skådespelarna även om både Maras och Murphys roller känns outvecklade. För att vara gjord av cinematografen Pfister är den dock ganska intetsägande visuellt och vissa specialeffekter ser tvivelaktiga ut. Musiken fyller sin funktion men är inte direkt minnesvärd och lite snävare klippning (speciellt i början) skulle inte ha gjort skada. FILMENS HANDLING

”Filmens största styrka ligger i det tankeväckande budskapet.” Filmens största styrka ligger istället i det tankeväckande budskapet. Jag kan inte säga att jag personligen håller med det (så all teknik är hemsk och gör oss till monster? Det tror jag inte!) men det får en onekligen att fundera på var framtidens vetenskapsmän kommer att vara tvungna att dra gränserna för sin forskning. Och det klassiska scifi- temat om att det går dåligt för människor som med teknik försöker “leka Gud” har alltid fascinerat mig. kanske inte Nolans filmer, men den överträffar förväntningarna jag hade efter trailern. Trots en långsam start utvecklas den till en spännande och originell scifi-historia som verkligen får en att ifrågasätta dagens teknikberoende samhälle. Liksom datorversionen av Caster är den inte fullkomlig - men inte heller någonsin långtråkig. LINN HIELM TRANSCENDENCE ÖVERTRÄFFAR