STBL 09/2014

Studentbladet JANUARI 2015

Lilla Berlin

Tema: Kultur s. 19

Smutsiga hรถgskolepengar s. 12

LEDARE

Kårfullmäktige har förlorat sin fullmakt

D

 J U L I U S VON W R IG H T CHEFREDAKTÖR

et finns kårval där det räcker att få noll rösfölja med en valdebatt. Det är ett ekorrhjul svårt att ta sig ter för att få en suppleantsplats i fullmäktige. ur.

Ta en stund och tänk på det. Personen har Valen är så kallade ”kaveri­val”, där det gäller att få vänner inte ens röstat på sig själv och har med stor att rösta. Det finns en stor anledning att fråga till vilken grad sanno­likhet inte ens röstat överhuvudtaget. Hen får kanske man kan kalla dessa val. Det verkar som om det enda valet ta över en plats i fullmäktige, men kommer inte att represom görs är möjligtvis mellan flera vänner som ställer upp. sentera någon – inte ens sig själv. Det är vad man kan kalla ett skämt och inte ett särskilt roligt sådant. är kommer gränsen emot?

Ett annat beskrivande exempel är när Student­ Hur lågt deltagande kan bladet kontaktade en av kårvalens röstmagett val ha innan det förneter, som tackade nej till en intervju med lorar sin legitimitet? Har ”Hur lågt deltagande kan förklaringen ”jag har varit väldigt frånvavi inte redan nått en botten då personer ett val ha innan det förlorar rande när det kommer till detta val”. med inga röster blir invalda? Frågan Studentbladets förra chefredakär vad som kan göras för att åtgärsin legitimitet? Har vi inte tör TEEMU KIVINIEMI skrev förra da detta. Det tycks inte hänga på redan nått en botten då hösten om kår­valen som skämt och kårens ekonomiska makt – deltaganpersoner med inga röster frågade sig om studerande alls vill ha nådet i mastodonta HUS:s val är inte särskilt gon makt i ärenden som gäller dem själva högt heller. Intresset finns helt enkelt inte. blir invalda?” (”Ett två dagar långt skämt”, STBL 8/2013).

Valdeltagandet varierar mellan 16 och 30 pro”Studerande engagerar sig när de upplever att cent beroende på kår. De politiska valföreningarna de kan påverka”, skriver Kiviniemi. backar överallt (eller finns inte ens) och ämnesföreningar får allt fler platser. Kanske är det just fullmäktiåverkan är nyckelordet. En orsak som ofta genas opolitiska natur som gör att intresset inte finns. Det lyfts fram för det låga deltagandet är att stuär inte så stor skillnad på vem som sitter med, för det finns derande inte vet vad fullmäktige gör, de vet inga motsättningar, inga poler. inte vad de röstar om och de vet inte hurudan påverkan rösten har. Det ordnas sällan debatter elårerna krisar, har krisat redan länge och och ler diskussioner för att ens bena ut skillnaderna mellan om trenden inte vänder så måste vi snart föra kandidaterna. Det är överhuvudtaget svårt att göra ett en diskussion om poängen med fullmäktikonkret val, samtidigt som det inte finns ett intresse att ge som mer eller mindra saknar legitimitet.

P

N

K

En jämlik start är A och O DE JÄMLIKA MÖJLIGHETERNA till utbildning har blivit allt säm-

re sedan 1990-talets ekonomiska recession. Det framkommer i Finlands studentkårers förbunds artikelsamling Åtskiljda studie­stigar – Jämlikhetens ställning i utbildningen på 2010-talet. Problemet ligger enligt artikelsamlingen i att skillnaderna mellan de socioekonomiska grupperna har blivit allt större och fortsätter att växa, vilket leder till att utgångsläget för utbildningen skiljer sig stort beroende på vilken socioekonomisk grupp en tillhör. Även föräldrarnas utbildningsgrad har en inverkan. Mera om de jämlika utbildningsmöjligheterna kan du läsa på sidan 4.

VALET AV UTBILDNINGSINRIKTNING är en av aspekterna i de jäm-

 EDIT LINDBLAD REDAKTIONSSEKRETERARE

lika möjligheterna. En av artikelskribenterna, ATTE VIENO på Forskningsstiftelsen för studier och utbildning Otus, påpekar vikten av att alla redan i ett tidigt skede borde ha möjlighet att i lugn och ro fundera på vilken utbildning de väljer. Eftersom utbildning fortfarande har en tendens av att vara nedärvd och valen av inriktning görs allt tidigare blir det även allt viktigare att det finns ett ordentligt underlag för att välja rätt. Att tonåringar över huvud taget som allt yngre tvingas att välja inriktningen på sina studier utan att ha ett klart perspektiv på vad utbildningen egentligen går ut på är inte heller hållbart.

EN FEMTONÅRING, vars

liv kretsar kring helt andra saker än kommande studiepoäng, lån och bostad, förväntas fatta beslut som kommer att påverka vilka studiepoäng hen kommer att få som 20-åring. Vem av oss kan ärligt säga sig ha vetat exakt hur högskolestudierna eller arbetslivet skulle se ut för vår del när vi var 15 år? Tonåringen som funderar på yrkesskola eller gymnasium påverkas högst troligen av föräldrarnas åsikter och läkarens barn som kanske egentligen skulle vilja bli florist eller bagare väljer då gymnasiet och lång matematik.

Väldigt få grundskoleelever tänker knapp­ast på de otaliga yrken som finns utöver läkare, elektriker och lärare för den delen.

ENLIGT VIENO BORDE SKOLORNA se

till att förse eleverna tillräckligt med information så att de själva kan bygga en uppfattning om hur det kommande arbetslivet kommer att se ut beroende på vad de väljer för studieinriktning. De utbildningsval vi gjorde som 15-åringar påverkar det vi studerar idag. Arbetsmöjligheterna beror på vad vi har studerat. Som tonåring är det lätt att rycka på axlarna och välja det som föräldrarna tjatar om, även om valet kommer att påverka långt in i framtiden.

12

innehåll

Se vad vi hittade i Stiftelsen Arcadas portfölj!

2 LEDARE 4 JÄMLIK UTBILDNING 5 I KORTHET 6–7 JENNA OCH NIKLAS 8–9 KAVERIVAL ELLER KÅRVAL 10–11 MULTIKULTURELLA NORDEN 12–17 KÄRNVAPENSPLACERINGAR 18 DEN ÖPPNA FASCISMEN TEMA: KULTUR 20–23 LILLA BERLIN 24–25 TILLGÄNGLIG KONST 26–27 SUBKULTURSLIV I BERLIN 28 KULTURSTUDIER I SKOTTLINJEN 29 WEBBKULTUR 30 KONSUMTIONSKULTUR 31 HÖG- OCH LÅGLITTERATUR 32 MALMÖISK TEATERPOTATIS 33 OM SKRIVANDET 34–35 NOVELL 36 SSI-KOLUMNEN 37 MILJÖMEDVETEN JUL 38 FILMTIPS TILL JUL

20

”Nicki tar sig in överallt. Nicki vill ta sig in överallt. Nicki äter långsamt sin banan.

Nicki vill ta sig in i Siv.” N OV E L L AV E M M A P E M B E RT O N

S. 34–35

Pierre J.

M E DA RB E TA RE

OLIVER STRÖM

K A N E L I JOH A N S S ON

M A L I N L Å NG S JÖ

Oliver är en kille på 21 år som tror sig kunna något om grafisk design och webbdesign.

Kaneli är uppvuxen i Helsingfors men bor i Lund, där hon studerar Intermediala studier. När hon inte hänger på bibliotek och föreläsningar fördriver hon tiden med att fotografera, skriva och föra hetsiga samtal om fascinerande fenomen i samhället. Feminism, kultur och litteratur är ständigt återkommande teman. På senaste tiden har även veganmat och identitetsskapande på sociala medier upptagit mycket av hennes tankeverksamhet.

Jakobstadsbon Malin är 22 år och studerar bildkonst för fjärde året på Yrkeshögskolan Novia.

Hon är intress­erad av konst och kultur. Konsten är viktig för henne eftersom hon via den kan uttrycka sina åsikter, tankar och reflektioner. När hon inte studerar extraknäcker hon som städare och lyssnar mycket på musik.

Han studerar Online media & Art Direction på Arcada och lyssnar helst på metalcore eller något acoustic. Hans favoritfärg är #1c1c1c och för tillfället är Nathan Yoder favoritkonstnären.

JÄMLIKHET OCH UTBILDNING

Stora skillnader i utbildningsmöjligheter text

Skillnaderna i samhället syns allt mer även när det kommer till skolorna och möjligheten till utbildning. Därför har Finlands studentkårers förbund (FSF) gett ut artikelsamlingen Åtskiljda studie­ stigar – Jämlikhetens ställning i utbildnin­ gen på 2010-talet. Artikelsamlingen ger en dyster bild på hur skillnaderna mellan olika socioekonomiska grupper ökar i båda ändorna, det vill säga att de rika blir rikare och de fattiga blir fattigare.

SUVI PULKKINEN, en av redaktörerna för artikelsamlingen, påpekar att jämlikhet kan definieras på många olika sätt och att jämlikhetens olika definit­ioner även syns i artikelsamlingen. Om det gäller utbildning på högskolenivå anser Pulkkinen att problemen sällan ligger i det stadiet när man väl kommit in på skolan.

– Skillnaden mellan de olika socioekonomiska grupperna syns sällan när personerna knackar på universitetens dörrar, problemet ligger oftast i det att alla inte har möjligheten att ens knacka på universitetens dörrar.

Stadsforskaren Venla Bernelius från Helsingfors universitet är en av artikelskribenterna och enligt henne är en bred definition på jämlika möjligheter till utbildning att ens bakgrund inte får ge system­ atiska skillnader i elevers och studerandes prestationer. Verkligheten är ändå en annan. Det syns rätt så starkt hur vissa kommuner eller stadsdelar har bättre eller sämre utbildningsmöjligheter och elevernas prestationer varierar från ställe till ställe. Skillnaderna syns även i elevernas vardag.

– Vardagen i skolorna stöder statistiken. När jag intervjuat lärare i min forskning berättade en av dem att hen hade haft en klass där ingen förutom en av eleverna någonsin hade varit på restaurang med sin familj. Att någon gång äta på restaurang är något som varit en självklarthet för en medelklassfamilj i Finland och när det då finns skolklasser där nästan ingen varit på restaurang beskriver det de allt större socioekonomiska skillnaderna i samhället.

Utbildningsvalet påverkar

De jämlika möjligheterna till utbildning beror mycket på vad som påverkar eleverna när de väljer utbildningsinriktning, anser forskaren ATTE VIENO på Forskningsstiftelsen för studier och utbildning Otus.

– Eleverna påverkas mycket av sin omgivning: familjen, vännerna, skolkamraterna men även av skolan och bostadsområdet och attityderna till utbildning. Den som avslutar sina studier år 2014 kommer

4

EDIT LINDBLAD

att som tidigast kunna pensionera sig år 2055, om pensioner ens utbetalas då. Hurdan pensionen och livet kommer att vara beror mycket på vad man valt för utbildning som yngre och effekterna av den utbildningen syns först flera år senare.

Vieno ser det som ytterst viktigt att alla borde ha möjligheten att stanna upp ordentligt för att välja utbildningsinriktning och föreslår mer studiehandledning i form av en kurs där en stor mängd möjligheter skulle presenteras.

Venla Bernelius påpekar att skillnaderna mellan de olika socioekonomiska grupperna ökat markant under och efter 1990-talets recession. Även bostadsområden har påverkats och det bildas så kallade bra och dåliga stadsdelar. I kombination med att utbildningsgraden fortfarande ofta är nedärvd beroende på föräldrarnas utbildning gör att personerna i de lägsta socioekonomiska grupperna får lida mest.

”Forskning har visat att föräldrarnas utbildningsgrad påverkar redan treåriga barn.”

– Skillnaderna och utgångsläget syns redan i ett tidigt skede. Forskning har visat att föräldrarnas utbildningsgrad påverkar redan treåriga barn. I en familj där föräldrarna har en låg utbildningsgrad, alkoholproblem och är arbetslösa kan ett treårigt barn i snitt 300 ord. I en familj med högutbildade föräldrar som är i arbetslivet och inte lider av alkoholproblem består treåringens vokabulär av ungefär 1000 ord.

Bernelius anser att det är väldigt oroväckande att barn skiljs åt redan som små och de jämlika möjligheterna till utbildning i framtiden minskar. Skillnaderna i samhället och bostadsområden leder enligt Bernelius till att vissa skolor och områden undviks och leder då ännu mer till en segregering mellan de olika socioekonomiska grupperna. Bernelius skulle gärna se att grundskolorna i en högre grad skulle fok­ usera på att jämna ut skillnaderna genom undervisning i ett tidigt skede.

Den andra av redaktörerna till FSF:s artikel­samling, Johanna Roihuvuo, påpekar att när utbildningssystemet byggdes upp fokuserade man på att alla skulle ha lika möjligheter och det var det som skulle vara målet.

– Att vi dessutom blev ett land som klarar sig väl i PISA-mätningar och överlag är ett väldigt utbildat land kom som en biprodukt av att alla faktiskt hade möjligheten till utbildning.

Studentbladets panelfråga handlar i december om de jämlika möjlig­ heterna till utbildning. Vi fick ett svar.

Att många lät bli att svara på frågan kanske berodde på julstressen. Eller så kändes inte ämnet tillräckligt ange­ läget.

Ett jämlikt utbildningssystem baserar sig i grund och botten på att alla erbjuds lika möjligheter till att delta i utbildning oberoende av faktorer som till exempel socioekonomisk bakgrund, kön, etnicitet eller handikapp. Ett jämlikt utbildningssystem är kontextbundet och präglas tyvärr i dag­ ens läge av teman som minskade ekonomiska resurser och terminsavgifter. Avgiftsbelagda prepkurser är ett exempel på ett fenomen som skapar ojämlikhet inför studier, de erbjuder ett försprång för dem som redan har det ekonomiskt väl ställt, vilket i sin tur påverkar ett mönster där utbildningsnivåer ärvs allt lättare och polariseras allt starkare från ett generations­ perspektiv.

Ett jämlikt utbildningssystem bör utgå från samarbete där skolor erbjuds resurs­ er för att upprätthålla och utveckla systemet, och där studerande erbjuds möjlig­ heter att påverka sina egna studier och studiemiljöer. En jämlik skola möjliggör bl.a. studerandes fortsatta studier i form av till­godoräknade studie- och arbetsprestationer och stöder övergång från en högskola till en annan, baserar sig på flexibla studiemöjligheter som mångsidiga studie­ former och försäkrar fungerande och kvalitativ social- och hälsovård för studerande.

ordförande, Arcada studerandekår – ASK

JANI RÄISÄNEN

T E R M I N S A V G I F T E R S T O P PA S

I KORTHET

norge

Regeringen slopar förslaget om terminsavgifter Också i Norge har regeringen skrotat förslaget om terminsavgifter för studerande utanför EES-området. Kunnskapsmin­ ister torbjørn røe isaksen (Høyre) drev på förslaget som fick slopas efter budgetförhandlingar med de andra partierna.

Norges parlament tog enhälligt ställning emot ett liknande förslag för bara ett år sedan.

Ansökningsavgifter för internationella studerande Regeringen kunde inte enas om terminsavgifter, men kommer att införa ansökningsavgifter för studerande som kommer utanför EU- och EESområdet från och med hösten 2016. Prislappen föreslås bli 100 euro.

Undervisnings- och kulturministeriets förslag om term­insavgifter för studerande som kommer utanför EU- och EES-området återvände från remissrundan med både ris och ros. Bland annat Finlands näringsliv EK stödde förslaget, medan studerandeorganisationer mer eller mindre enhälligt förkastade det.

– Jag kan med glädje säga att förslaget inte förs vidare, säger CARL HAGLUND, försvarsminister och Svenska folkpartiets partiordförande.

Haglund stöder själv inte förslaget.

- Jag hör till dem som inte tror på förslagets mervärde, säger Haglund till Helsingin Sanomat.

PIIA KUOSMANEN, ordförande för Finlands stud­ ent­kårers förbund (FSF) är glad och tackar regeringen.

– De här terminsavgifterna skulle ha varit giftiga

för högskolornas finansiering och internationalisering. Jag är nöjd att statsrådet har ratat avgifterna, säger Kuosmanen.

Samma glädje syns hos Finlands studerandekårers förbunds ordförande TONI ASIKAINEN. – Jag hoppas att partierna i nästa regeringsförhandling är lika kloka och håller utbildningen avgiftsfri också i framtiden, säger Asikainen.

Helt gratis blir utbildningen inte. En ansöknings­ avgift kommer att införas från och med hösten 2016.

Undervisningsministeriet uppskattar att behandlingen av ansökningar kostar Utbildningsstyrelsen 800 000 euro i året. Avgiften föreslås bli 100 euro.

TEXT & FOTO JULIUS VON WRIGHT

Inte rasist men… till Finland Webbplatsen Inte rasist men...

(IRM) meddelar att de vill öppna motsvarade sidor i de övriga nordiska länderna.

– Perussuomalaiset, Fremskrittspartiet, Dansk Folkeparti och Sverigedemokraterna kommer från olika traditioner och rörelser. De har flera saker gemensamt, men viktigast av allt: deras företrädare gör uttryck för rasism och homofobi, skriver oscar schau på webbplatsen www.interasistmen.se.

– Därför behövs IRM, för att på både lokal- och riksnivå granska vad deras företrädare ständigt säger och tycker.

Intresserade kan skriva till kontakt@interasistmen.se och meddela intresse.

I KORTHET Östra Finlands Nation

”För många småa högskolor i Finland”

Kultur- och undervisningsministeriets framtidsöversikt konstaterar att det finns för många småa högskole­ enheter i Finland och för lite specialisering. Ministeriet utreder som bäst modeller från andra länder som kunde fungera i Finland. leena treuthardt , vd för Finlands universitet UNIFI,

säger att Finland inte längre har råd med att alla gör allt.

– Är det vettigt att utbildning i språket tyska finns i åtta universitet, frågar Treuthardt i studenttidningen Jylkkäri och säger att små ämnen med få anställda är bräckliga.

– I framtiden har vi antagligen färre universitet med fler enheter, fortsätter Treuthardt och menar att högskolorna inte kommer att försvinna från småa orter.

SHVS tar i bruk e-recept Studenternas hälsovårdsstiftelse har infört e-recept för mediciner som används under en längre tid. Recepten togs i bruk den 3 december och används på alla SHVS:s mottagningar. I praktiken betyder det att studerande kan få recept förnyade via webben, utan att besöka en mottagning E-recepten är en del av en större förnyelse vid SHVS. Servicen på webben kommer att förbättras under 2015 så att det bland annat ska bli möjligt att avboka och flytta läkartider på webben.

SHVS har höjt medlemsavgiften för studerande från 44 till 54 euro på grund av det nedskärda hyresstödet från staten. Det här betyder höjda läsårsavgifter för många av Finlands studentkårer.

vid Helsingfors universitet meddelar:

Verksamhetsmöte 22.1.2015 Årsmöte 19.3.2015 Mötena hålls kl 18:00 på Nypolen, Mannerheimvägen 5A, 4:e vån. Östra Finlands Nations stipendiefond lediganslår stipendierna den 8.1.2015. De delas ut i samband med nationens årsfest den 21.2.2015. Stipendier delas ut för studie- och forskningsändamål åt nationens medlemmar.

Medlemmarnas insatser för nationen beaktas vid stipendieutdelningen.

Mer info på ofn.fi/medlemmar/stipendium

5

STBL:S REDAKTION 2015

NIKLAS OCH JENNA

möblerar om i STBL text & foto

6

JULIUS VON WRIGHT

Jenna vill ha ett eget mc-gäng. Niklas skulle aldrig – inte över hans döda kropp – gå med i det.

Studentbladets redaktion 2015 lovar provokationer, färgspyor, feminism och studentnära rapportering för nästa år.

– De kommer att bli nyfikna och förvånade, säger Niklas.

– De kommer att bli provocerade och tänka ”Är det här Studentbladet?”, säger Jenna.

Jenna och Niklas har en klar bild av vad läs­ arna kommer att tänka när de öppnar första numret av Studentbladet nästa år.

– Studentbladet ska vara roligt att läsa. Vi ska satsa på humor, men också ta upp viktiga saker. Vi ska försöka provocera och ha fokus på jämställdhet och feminism. Vi ska satsa på att ordna evenemang och träffa dem som läser. Vi ska vara på plats, säger Jenna.

Den nya redaktionen kommer att satsa på det grafiska. Tidningen ska vara visuellt snygg och ha mycket färger. Den kommer att vara som en färgspya, konstaterade Niklas i en radio­intervju tidigare i veckan.

Redaktionssekreterare Jenna Vierinen är 21 år och hemma från Malax. Hon har studerat litteraturvetenskap vid Åbo Akademi och studerar nu till kulturproducent vid Arcada.

Under hösten har hon arbetat på Radio X3M. Chefredaktör Niklas Evers, 23 år, har arbetat på Västra Nyland och på Svenska Yle. Han flyttade till Helsingfors direkt efter militären och började studera journalistik vid Soc&kom.

Niklas ska ta med nyhetstänket till Studentbladet och tänker satsa på att snabbt komma ut med nyheter på webben. I fickan har han för det mesta något att skriva upp idéer i – idéer som han inte alltid vågar pitcha på sitt nuvarande jobb.

– Det sjuka är att vi nu kanske förverk­ligar några av dem, säger Niklas och skrattar.

Vad gör de nya redaktörerna då de inte jobbar?

– Jag tycker om att ha roligt och håller på med musik, säger Niklas. Mina intressen är alla kulturellt ofina, smutsiga. Jag är ganska långt borta från de kulturella finrummen, men jag tycker det är helt bra.

Tittar du på Paradise Hotel?

– Nä, det gör jag ändå inte, säger Niklas.

Jenna konsumerar serier på löpande band, något som hon säger också kommer att synas i tidningens innehåll.

– Just nu ser jag på Sons of Anarchy och

vill nu bara vara med i ett mc-gäng. Det är så coolt, säger Jenna och säger att hon ibland brukar följa med vad som händer vid Bandidos klubblokal vid Arabiastranden, från säkert avstånd förstås.

Vad skulle vara din roll i ett mc-gäng?

– Jag skulle bestämma, säger Jenna.

JENNA VIERINEN 21 år - studerar kulturproducentskap vid Arcada

”Studentbladet ska vara roligt att läsa. Vi ska satsa på humor, men också ta upp viktiga saker. Vi ska försöka provocera och ha fokus på jämställdhet och feminism. Vi ska satsa på att ordna evenemang och träffa de som läser.”

Niklas, vad skulle du säga då du ser Jenna komma med sitt mc-gäng?

– Jag skulle inte våga säga så mycket. Jag skulle bara spela cool, säger Niklas.

Beskriv varandra med tre ord!

– Niklas är lång, verkar smart och har pondus i sin röst, säger Jenna.

– Jenna är engagerad, är lätt att samarbeta med och easy-going, säger Niklas.

Vad står det om ert år i Studentbladets 200-­årshistorik?

– Roligt, färgglatt och jämställt, säger Jenna.

– Det är året folk började bry sig om vad det står i den, folk blev engagerade, säger Niklas.

Niklas och Jenna börjar sitt arbete på redakt­ ionen i januari 2015.

- hemma från Malax - har jobbat på Radio X3M - Tv-seriejunkie

NIKLAS EVERS 23 år - studerar journalistik vid Soc&kom - hemma från Ekenäs - har jobbat på Svenska Yle - Intresseras av det kulturellt ofina

7

DALANDE KÅRVALSINTRESSE

Politiken och traditionerna består vid mammuten HUS Delegationsvalet i Studentkåren vid Helsingfors universitet hör till de mest politiska studentvalen i Finland. Nästan alla politiska partier ställer upp kandidater, men även vid HUS backar de politiska valförbunden till förmån för nations- och ämnesföreningarna.

- Det finns en stark kontrast till de övriga delegationsvalen, säger RASMUS OLANDER nyinvald delegat på Svenska Nationer och Ämnesföreningars lista.

Trots att Olander ställde upp i ett valförbund utan politiska bindningar fick han ta ställning till politiska frågor, bland annat i valkompassen som HUS satte upp. Där dök det upp frågor om både jämlik äktenskapslag och basinkomst.

Jämfört med övriga kårer arrangerar HUS en hel del evenemang inför valet. Förutom valkompassen ordnas en del valdebatter och diskussioner som också sänds på nätet.

Valdeltagandet är ändå inte större vid HUS än vid SHS och stannar på ungefär 30 procent. En orsak är den svaga kopplingen mell­ an kåren och studenterna.

- Det är problematiskt att den vanliga studenten upplever en distans till kåren. Det är en orsak till varför så få röstar. Jag tror kåren kunde satsa mera på att visa vad man gör, säger Olander, men säger att också elektronisk röstning – något som de flesta kårer infört – kunde höja deltagandet.

Studentkåren vid Helsingfors universitet SNÄ f

HeKO OSY

HY

AL

Na

tio

ne

rn

a

ppi

ml

m Ts e

Sa

n de un ter b s O än v

♂ 38%

HYAL (ämnesföreningar): 20

VALDELTAGANDE

HELP (ämnesföreningar): 9

31,7%

De Gröna vid HUS: 8 Osakuntien suuri vaalirengas (Nationerna): 8 Obunden vänster: 5 Samlingspartiets studerandeförbund: 2

Tror du att HUS kunde slopa valförbunden?

Tsemppi (internationella studerande): 2

- Varje år finns det de som drar en massa röster, men det är också ett valförbundsval. Jag kan inte se att HUS skulle slopa valförbunden, säger Olander, men hänvisar samtidigt till valet som ett ”kaverival”.

- Det handlar mycket om att få vänner att rösta. julius von wright

HELP

G rö n a

♀ 62%

Centerstuderande HeKO: 1 Socialdemokratiska studerande OSY: 2 Svenska Nationer och Ämnesföreningar SNÄf: 3

Ämnespolitik framom partipolitik vid ASK me

Obund

dia

na

H

os

k

Com

LSK

♀ 47% ♂ 53% VALDELTAGANDE

Liberala Studerande LSK: 2 Hosk (ämnesförening): 3 Tekniska läroverkets kamratförbund TLK: 5 Commedia (ämnesförening): 2 Obundna: 3

16,6%

K

8

Arcada studerandekår – ASK

TL

Fullmäktigevalet vid Arcada studerandekår – ASK är inte särskilt populärt med ett deltagande på 16 procent. Med ett politiskt valförbund var det ämnesföreningarna som plockade flest platser – även här.

Vid en jämförelse mellan kårer i Svensk­ finland, så överraskar det att inte fler röstar i fullmäktigevalet vid ASK. ASK satsar mer än många på att ge synlighet till valet.

– Valet är inte superpopulärt bland studerande, säger IDA JULIN som ställde upp i valet och fick en plats i fullmäktige.

Julin ställde upp för Commedias valförening, som är mediestuderandes ämnesförening. Föreningen konstaterade att de behöver fler som för deras sak i fullmäktige. Därför ställde hon upp.

– Jag har inte kampanjerat, utan jag har satsat på att synas via det jag gjort i kåren, säger Julin.

Julin säger att de som röstar först och främst följer sin egen ämnes­ förening.

– Jag tror många vill rösta på sin egen förening, men sedan inom föreningarna handlar det om personval.

Julin beskriver valet som opolitiskt, då man tänker på den trad­itio­ nella partiskalan. På sin höjd handlar det om politik mellan ämnes­ föreningar.

– Ibland vill det bli politiskt, men kanske främst ämnesföreningspolitiskt. Fullmäktige tar upp det som händer inom högskolan, så den egna politiken är en annan sak.

Valdeltagandet var lågt i år – bara var sjätte röstberättigade gav en röst. Julin säger att det beror på att det är oklart vad fullmäktige gör.

– Problemet är att studerande inte är säkra på vad fullmäktige gör eller vilken betydelse det har. Det kanske beror på bristfällig information, men det får vi jobba på, säger Julin. julius von wright

Homogena hankeiter svälter den politiska debatten

Varför ställer inte SU-aktiva upp på LSK:s lista?

Svenska Handelshögskolans Studentkår

a

0,

5

Was

♀ 30% ♂ 70%

1/2

De politiska valförbunden hör till Svenska Handelshögskolans Studentkårs historia. Inte ens aktiva inom Svensk Ungdom ställer upp på Liberala Studerandes lista, utan väljer de neutrala valförbunden. Det är i valförbundens namn som ställningstagandet mot politiken ses som starkast: Wasa valförbund, Valförbundet 0,5 och Valförbundet ½.

– Namnen visar att valförbunden är en teknisk detalj. Delegationsvalet är ett ”kaverival”, man röstar på dem man känner, säger FILIP BJÖRKLÖF, ord­förande för valnämnden i årets val.

SHS har ibland ordnat diskussioner inför valen, men det har varit svårt att få intresserade att komma och lyssna. I år ordnades inga evenemang, utan det var upp till var och en kandidat att få synlighet.

Björklöf är själv aktiv inom Svenska folkpartiet och säger att han gärna skulle se mer politik i delegationsvalen, men förstår varför situationen är som den är.

– Hankeiterna är en ganska homogen grupp. Det finns inte mycket inre stridigheter eller intensiva debatter. Polariseringen är liten, säger Björklöf och hänvisar till hur det har förändrats sedan 70-talet – en tid som symboliseras av kommunisten BJÖRN WAHLROOS byte av ideologi.

– Det är roligt att läsa om vad som sagts i del­egationen på den tiden.

Då fanns det fler ideologiska skillnader och diskussioner.

VALDELTAGANDE

Wasa valförbund: 6

32,8%

Valförbundet 1/2: 5 Valförbundet 0,5: 9

– Det är kanske inte optimalt att vara den enda politiskt bundna i valet, säger Björklöf och säger att den främsta politiska faktorn i val­ et är regionsintressena.

– Det har ännu inte funnits ett gränsöverskridande valförbund mellan Vasa och Helsingfors. Vi har alltid emellanåt diskuterat om man borde slopa val­förbunden helt och hållet då det ändå inte finns någon större skillnad, säger Björklöf. julius von wright

Osynligt fullmäktige ger lågt valdeltagande Studerandekåren Novium Pami

Ek tu

LS

Pami (Vasa- och Jakobstad): 7 Ektunnan (Ekenäs): 5 Liberala Studerande LSK: 3

♀ 60% ♂ 40%

an

K

nn

Noviums fullmäktigeval lockade var femte medlem till valurnorna. Den enda politiska valföreningen backade stort, medan de obundna vann mark.

Men egentligen kan vi glömma valföreningarna. Noviums fullmäktigeval är ett opolitiskt personval, säger nyinvalda kandidaten ANDRES HINDRÉN. - Valet är opolitiskt och handlar mera om det Novium ska syssla med praktiskt, säger Hindrén.

I fullmäktige sitter Liberala Studerande LSK, Svensk Ungdoms högskolepolitiska förbund, som den enda valförening med politiska bindningar. De två andra grupperna, Ektunnan och Pami, har sina rötter i regionerna Raseborg respektive Jakobstad och Vasa.

- Pami och Ektunnan fokuserar på orterna snarare än en politisk agenda, säger Hindrén.

Hindrén har suttit med i Noviums styrelse 2014 och blev i år igen invald i Noviums fullmäktige. Han beskriver kårvalet som ett av Noviums största evenemang under året.

- Vi satsar en hel del på marknadsföring. Kandidater syns på aff­ ischer, på info-tv:n och på webb­sidan. Novium har i år inte ordnat några diskussioner.

Valdetagandet i årets val var lågt vid Novium, blotta 18 procent.

Hindrén säger att det beror på att det går bra vid Novium. Inga kriser betyder att fullmäktige inte syns.

- Många studerande vet kanske inte vad fullmäktige gör. Jag tycker fullmäktige har gjort ett bra jobb, och har därför inte synts. Då studerande får det dåligt, så stiger antagligen deltagandet, säger Hindrén.

VALDELTAGANDE

18,9%

julius von wright

9

F O R S K A R E N Nordisk mångkulturalism

Mångkulturalism är ett politiskt slagord – sällan mer text&foto

JULIUS VON WRIGHT

Politiker kan använda ordet mångkulturalism i både positiv och negativ bemärkelse, beroende på vilket läger man står i, men det översätts sällan till praktik. Istället hålls det fast som ett slagträ i den politiska debatten. Östen Wahlbeck berättar om den nordiska mångkulturella politiken, som är överraskande lik i de olika länderna.

På papper kan Finland ses som ett mångkulturellt land. I grundlagen står det att minoriteters språk och kultur ska bevaras och strategier talar ofta varmt om bevarandet av dem. I verkligheten ser situationen däremot annorlunda ut.

Den mångkulturella värmen blir sällan mer än retoriska slagord. Resurserna är få och trots att många talar för mångfald så porträtteras den finska kulturen ofta med språkliga och historiska symboler – symboler för det traditionella homo­ gena Finland.

”Den mångkulturella politiken har sist och slutligen varit rätt så pragmatisk och haft som mål att integrera invandrare.”

Så sammanfattar PASI SAUKKONEN mångkulturalismen i Finland i boken Debating Multiculturalism in the Nordic Welfare States. Han menar att det finns varken politisk vilja eller resurser för att få nya språk eller kulturer att fästa sig som delar i den traditionella finska kulturen. ÖSTEN WAHLBECK, lektor i sociologi vid Svenska social- och kommunalhögskolan och redaktör för boken, skruvar på sig i stolen då han börjar tala om mångkulturalism. Det är inte ett helt enkelt begrepp.

– Det finns en stor debatt över hela världen om mångkulturalism och om hur man ska driva en mångkulturell politik. Problemet är att mångkulturalism har blivit ett väldigt politiskt laddat

10

ord, som dras till sin spets både bland de som är för och emot ett mångkulturellt samhälle.

Wahlbeck menar att begreppet används frikostigt utan att definieras. Ofta anknyts det till invandring, men mångkulturalism handlar om mycket mer: om hur olika kulturer ska bemötas och bevaras. I den politiska debatten används det som ett slagträ i båda lägren, antingen för att symbolisera öppenhet eller konservativa värden.

Wahlbeck säger att det finns en spänning mellan retoriken och praktiken. Slagorden översätts sällan till handling.

– I Sverige har man varit väldigt explicit med att säga att man driver en mångkulturell politik och tar i beaktande invandrares kulturella bakgrund. Det intressanta är att då vi tittar på hur politiken har genom­förts, så har man sist och slutligen inte varit väldigt radikal i sin politik.

Det har varit mera av en politisk slogan att vara mångkulturell, säger Wahlbeck.

Mångkulturalism i den nordiska välfärdsstaten

Den politiska debatten har sett olika ut i de nordiska länderna, men Wahlbeck säger att då vi ser på de praktiska åtgärderna så liknar de nordiska länderna varandra en hel del.

– I praktiken har man inte beaktat minoritets­ kulturer i så väldigt stor utsträckning. Till exempel finskspråkiga i Sverige har fått jobba länge för att få språkrättigheter. Den mångkulturella politiken har sist och slutligen varit rätt så pragmatisk och haft som mål att integrera invandrare, säger Wahlbeck.

Mångkulturalism beskrivs ofta som ett hot mot den nordiska välfärdsstaten och används som

ett huvudargument i invandringsfrågor. Wahlbeck säger att det finns en motsättning i logiken bakom en mångkulturell politik och välfärdspolitiken. Den ena bygger på att behandla människor olika, medan den andra baserar sig på universalism.

– I Norden har vi en stark allmängiltig socialpolitik, som omfattar alla personer som bor här.

Det skiljer sig från logiken bakom mångkulturalism, där man tänker att människor lever inom grupper med skilda typer av kultur och behov och intressen. Vad vi har kommit fram till är att de nordiska länderna ganska starkt har integrerat den mångkulturella politiken i välfärdsstrukturen, som en del av integreringen av invandrare, säger Wahlbeck.

– Det är inte en fråga om att vilja ge några speciella rättigheter, utan i praktiken är det integrering som eftersträvas, säger Wahlbeck om den nordiska mångkulturalismen.

Den pragmatiska politiken är något som många politiker tycks ha missat, säger Wahlbeck.

– De populistiska ytterhögerpartierna påstår att mångkulturalismen har misslyckats, men då man ser i praktiken så har den lilla mångkulturella politiken vi haft fungerat ganska bra. De tror att vi har en mera mångkulturell politik än vad vi egentligen har i Norden.

Läs mer

Debating Multiculturalism in the Nordic Welfare States (2013), red. Peter Kivisto och Östen Wahlbeck

Det är inte en fråga om att vilja ge några speciella rättigheter, utan i praktiken är det integrering som eftersträvas, säger Östen Wahlbeck.

11

HÖGSKOLORNAS PLACERINGAR

Stiftelsen Arcada placerar i kärnvapenföretag De placeringar som Studentbladet granskat kastar mörka skuggor över Stiftelsen Arcadas verksamhet. Själva högskolornas placeringar hemlighålls som affärshemligheter och kan inte granskas på samma sätt.

I Stiftelsen Arcadas placeringsportfölj finns fonder som bland annat har aktier i Honeywell, Chevron, Shell, Rio Tinto och flera andra företag som har svartlistats av svenska Fundwatch för brott mot mänskliga rättigheter och vapenproduktion. Bland annat Norges regering har meddelat att de inte investerar i Rio Tinto på grund av omfattande miljöförstöring

och Honeywell International på grund av produktion av kärnvapen. Honeywell är delaktig i drivandet av Pantex Plant, där USA:s kärnvapen monteras ihop och har även tidigare producerat klusterbomber.

Stiftelsen Arcada skjuter ansvaret för sina indirekta placeringar på förvaltaren, som har fullt mandat att placera deras kapital. Det stiftelsen kräver är att förvaltaren ska förbinda sig att följa FN:s principer för ansvarsfullt placerande. Principerna förbinder inte förvaltarna till konkreta åtgärder, utan fungerar som riktlinjer.

Litet ansvarstagande

Institutionella placerare, inklusive Hanken och Stiftelsen Arcada, tar vanligtvis inte ansvar för sina indirikta

placeringar, det vill säga de aktier som finns i fonder. Däremot finns det de som gör det. Till exempel Kyrkans centralfond tar uttryckligen ansvar också för innehållet i de fonder de placerar i. Möjligheterna till uppföljning beror ofta på resurserna. Varken Hanken eller Stiftelsen Arcada har interna förvaltare.

Hanken och Stiftelsen Arcada svartlistar inte branscher i sina placeringsstrategier, utan säger sig följa FN:s principer. De tar inte i förväg del av de placeringar som görs och erkänner att de inte granskar fondernas innehåll utan förlitar sig på förvaltarnas rapporter.

Studentbladet fick inte ta del av Svenska Han­delshögskolans portfölj och kunde inte granska deras

(upprätthåller högskolan Arcada)

28,5 miljoner Svartlistade* företag bland fondplaceringar

€

Aktier 7,8 miljoner €

Dongfeng Motor Company

Placeringsfonder

Royal Dutch Shell

16,4 miljoner €

Rio Tinto TeliaSonera

Masskuldebrev

Alstom

4,3 miljoner €

Lundin Norilsk Nickel ADR Vedanta Resources

Offentlig placeringsstrategi

Chevron

Följer FN:s principer om ansvarsfull placering (UNPRI)

Honeywell International *enligt Fundwatch 2013

Externa portföljförvaltare Avkastning

3,5

Källa: Stiftelsen ARCADAs bokslut 2013 Grafik: Oliver Ström

12

placeringar. Stiftelsen Arcada måste på grund av att de är en stiftelse redovisa för sina placeringar, medan Hanken inte har samma skyldighet.

Placeringar allt viktigare

Placeringar blir allt viktigare för universitetens finansiering och högskolorna förväntas allt mer hitta sin egen finansiering. I budgetförhandlingarna i höstas bestämde regeringen att reservera pengar för att matcha donationer som universiteten samlar in före sommaren 2017 och kommer att ge universiteten 3 euro per insamlad euro.

Universiteten har på kort tid, efter universitetsreformen 2010, blivit stora insitutionella placerare.

Till exempel Aalto-universitet hör till en av Finlands största placerare med över 700 miljoner i placeringar.

JULIUS VON WRIGHT

Hela Studentbladets granskning hittar du på webben. Där kan du se vilka aktier som ingår i Stiftelsen Arcadas portfölj och hur stora andelar av fonderna som är placerade i svartlist­ade företag. Du kan också ta del av Hankens, Novias och Stiftelsen Arcadas bokslut.

FN:s 6 principer om ansvarsfull placering (UNPRI) 1. Vi beaktar miljö, samhälle och en god förvaltningssed då vi analyserar placeringsobjekt och gör investeringsbeslut.

2. Vi har en aktiv ägarpolicy som omfattar synpunkter som berör miljö, samhälle och god förvaltningssed.

3. Vi förväntar oss att de företag vi placerar i ger tillräcklig information om faktorer som miljö, samhälle och förvaltningssed.

4. Vi bidrar till främjandet av dessa principer inom hela investeringsbranschen.

5. Vi samarbetar med andra aktörer inom branschen för att principerna ska förverkligas i praktiken.

6. Vi rapporterar om hur principerna följs och hur implementeringen fortskrider i vår verksamhet.

Mörka skuggor i Stiftelsen Arcadas portfölj I Stiftelsen Arcadas placerings­portfölj ingår fonder med aktier i sammanlagt 10 svart­listade företag, som bland annat brutit mot mänskliga rättigheter och har kopplingar till vapenproduktion. På stiftelsen ser man att det yttersta ansvaret ligger hos de externa förvaltarna.

Stiftelsen Arcada är den 34:e största i Finland sett på marknadsvärdet av dess tillgångar. Med fastigheter och placeringar uppgår värdet till ungefär 100 miljoner, varav ca 40 procent är placeringar. Stiftelsen äger 100 procent av Högskolan Arcada Ab och det enda uppdraget är att stöda högskolans verksamhet.

2013 uppgick stiftelsens portfölj till närmare 30 miljoner, gav en avkastning på 3,5 miljoner. HENRIK WOLFF, rektor för Arcada, vd för Högskolan Arcada Ab och styrelsemedlem i stiftelsen, beskriver stiftelsens situation som stabil. De har svängrum att ta risker.

– Vi förvaltar fonderna så gott vi kan för att stöda högskolan. Vi är stabila och har möjligheter att ta risker. På det sättet är vi relativt unika med vår starka balansräkning, säger Wolff.

Arcadas kapital är placerat i fonder, som sköts av externa förvaltare.

– Placeringarna sköts externt av förvaltare med fullt förvaltningsmandat, men vi kommer säkert i framtiden att bli mer aktiva själva. Vi betalar ganska höga förvaltningsarvoden i dag därför att stiftelsens krafter inte har räckt till att sköta det internt, säger Wolff.

I praktiken betyder det att styrelsen inte godkänner placeringar i förväg, utan får rapporter i efterhand av förvaltaren om hur placeringarna sköts.

Svartlistade företag som Rio Tinto, Honeywell och Chevron dök upp i Studentbladets granskning

av de fonder ni placerar i. Vad är ert ansvar i fondplaceringar?

– Det är klart att det är våra placeringar i sista hand, så nog har vi ett ansvar som vi borde följa upp. Vi kanske borde följa upp noggrannare vad som finns i de här fonderna. Den här typen av granskning har vi inte gjort. Vi har förlitat oss på att förvaltarna följer en princip, säger Wolff.

– Det är fonder med ett eget uppdrag, som vi i stiftelsen inte kan göra vad som helst med. Fonderna lever sina egna liv kan man säga, säger Wolff.

Kunde ni tänka er att följa upp noggrannare?

– Absolut kunde vi tänka oss det. Vi får titta noggrannare på det här.

Arcada har en nyligen uppdaterad placeringsstrategi. Den nämner ansvarsfull placering i ett stycke: ”Arcadas placeringspolitik baserar sig på ansvarsfullt placerande. Av förvaltare förutsätts att de följer UNPRI eller motsvarande definition av ansvarsfullt placerande” Hur följer ni upp det ansvarsfulla placerandet?

– Vi kräver ansvarsfullt placerande av våra förvaltare och följer upp det genom rapportering. Vi kan inte i detalj titta på alla placeringar, men vi förutsätter att de har ett certifikat och då kontrolleras de av andra. Vi har inte stött på en diskussion om placeringar ännu, säger Wolff.

Listar ni branscher ni inte placerar i?

– De klassiska är ganska självklara, som vapen­ industrin och andra. Vi valde att inte göra det för att sedan tro att allt annat är tillåtet. Man måste kunna bedöma från företag till företag oberoende av bransch, för det finns så mycket andra kriterier som kan vara svåra att lista upp, som bland annat barnarbetskraft.

Vi valde att hellre nämna principerna i vår strategi.

Det är ett medvetet beslut, det är så här vi valde att göra det, säger Wolff.

Foto: Valtteri Kaunanen

Förutom vapenindustrin hör också tobak och pornografi till de branscher som placerare ofta uttryckligen inte placererar i, i alla fall direkt. Alkohol och gambling är andra branscher som några väljer att undvika. Stiftelsen Arcada har masskuldebrev i Carlsberg Breweries till ett marknadsvärde av över 100 000 euro (2013).

Har styrelsen diskuterat masskuldebreven i Carlsberg?

– Vi har inte diskuterat det här, utan det ingår i förvaltarens mandat. Inte tror jag att vi skulle vara så känsliga. Carlsberg bygger utrymmen åt en av våra samarbetshögskolor som ska flytta in i ett av Carlbergs gamla bryggeriområde i Köpenhamn. De arbetar för den högre utbildningen, säger Wolff och skrattar.

Kommer placeringar att få en större roll då statsunderstödet sjunker?

– Betydelsen kan bli större och tillgångarna växer ju. De normala inkomsterna sjunker, men kapitalinkomsterna ökar ändå, säger Wolff.

JULIUS VON WRIGHT

13

HÖGSKOLORNAS PLACERINGAR

3 miljoner

€

Hankens placeringar inte offentliga

Sparkonto 1 miljoner € Aktiefond 2 miljoner €

Offentlig placeringsstrategi Följer FN:s principer om ansvarsfull placering (UNPRI) Externa portföljförvaltare

Svartlistade* företag bland fondplaceringar Royal Dutch Shell

Avkastning

Walmart

15300€

Rio Tinto Chevron *enligt Fundwatch 2013

Källa: Ab Yrkeshögskolan vid Åbo Akademis bokslut 2013 Grafik: Oliver Ström

Novia saknar strategi Rektor och verkställande direktör Örjan Andersson fattar sig kort då han över telefon beskriver Novias placeringar. Högskolan har väldigt få placeringar utöver det kapital som är bundet till fastigheter.

Novia har ingen aktiv placeringsportfölj eller strategi. Placeringar sker då det finns extra kapital som kan sättas undan.

Har ni en placeringsstrategi?

– Nej, det är styrelsen som beslutar om placeringarna. Det gäller placeringar med väldigt låg risknivå, säger Andersson.

Den strategi som finns handlar om att placera med väldigt låg risk. De gäller tidsbundna depositioner och blandfonder med mycket låg risknivå, säger Andersson Det kapital som Novia placerar är tidigare års vinster.

Har ni några riktlinjer för ansvarsfullt placerande?

– Nej, det har vi inte.

JULIUS VON WRIGHT

14

Efter Hanken 100-kampanjen fick Hanken ett kapital på 55 miljoner euro att placera.

Sedan 2011 har värdet stigit till just över 70 miljoner. Placeringsstrategin har lyckats, men den saknar en konkret strategi för ansvarsfull placering och till skillnad från många andra högskolor är den inte tillgänglig.

Hankens placeringar förvaltas av två externa förvaltare, Danske Capital och Evli Bank. Förvaltarna har fått mandat att placera Hankens kapital och rapporterar till placeringsutskottet vid Hankens styrelse.

JANNICA FAGERHOLM är ordförande för pla­cerings­ utskottet och berättar att förvaltarna följer Hankens placeringspolitik som utarbetades 2010. Förvaltarna bestämmer vilka bolag och fonder som Hankens kapital placeras i. Placeringsutskottet följer med de placeringar som görs och träffar förvaltarna ungefär var tredje månad.

Hanken 100-kampanjen samlade in donationer på 15,7 miljoner, vilket tillsammans med statens match­ ning blev 55 miljoner euro. Kapitalet placerades och värdet på placeringarna ligger idag på just över 70 miljoner.

– Placeringarna spelar en jätteviktig roll i Hankens ekonomi. För tillfället har Hanken som avkastnings­ förväntning 5 procent varav 3 ska tas ut och användas i universitetets ekonomi. Ungefär en tiondel av Hankens totala medel kommer från avkastningen, säger Fagerholm.

Fagerholm nämner att avkastningen bland annat används för att inrätta tjänster, finansiera doktorandstudier och för stipendier till studerande som studerar sin obligatoriska termin utomlands.

Otillgänglig strategi

Till skillnad från exempelvis Helsingfors universitet och Aalto-universitetet är Hankens placeringspolitik eller strategi inte tillgänglig på webben och den har inte heller getts ut. Punkterna som Fagerholm visar är franska streck från en powerpoint.

Finns det en orsak varför ni inte har placerings­ politiken offentlig?

- Styrelsen har konstaterat att det är ett internt dokument, men det finns inget hemligt i det. Man kunde tänka sig att huvudpunkterna skulle finnas på webb­ en, säger Fagerholm.

Har ni en skiljd strategi för ansvarsfullt placerande?

- Nej, det har vi inte. I vår placeringspolitik så har vi under riskhantering en punkt om att förvaltarna ska välja samarbetspartners som följer våra krav. Det är kanske något vi borde återkomma till i ett senare skede, men nu har vi känt att det räcker för oss, säger Fagerholm.

De krav som Hanken ställer på sina förvaltare är att de ska följa FN:s principer om ansvarsfullt placerande. Men de har ingen svart lista på branscher de inte placerar i, utan litar på portföljförvaltarnas principer.

– Vi har inte sagt annat om vilka fonder de ska välja. Vi utgår från att de och deras externa förvaltare följer principerna. Förvaltarna har fått redogöra för

64,6 miljoner

€ Inhemska aktier 12,4 miljoner €

Svartlistade företag bland fondplaceringar

Aktiefonder

?

15,5 miljoner € Räntebärande instrument 36,7 miljoner €

Offentlig placeringsstrategi Följer FN:s principer om ansvarsfull placering (UNPRI) Externa portföljförvaltare

Avkastning

Källa: Hankens bokslut 2013 Grafik: Oliver Ström

Placeringar hemliga om de kan skada högskolan Universitetsreformen 2010 gjorde att universiteten fick nya strukturer. De placerades utanför staten och blev autonoma stiftelser eller offentligrättsliga inrättningar. Däremot följer de ännu samma offentlighetsprinciper som myndigheter.

Då det gäller handlingar om investeringar, placeringar eller yrkeshemligheter kan universitet motiv­era att utlämnandet medför ekonomisk skada. Då gäller sekretessbestämmelserna.

– I fråga om universitetens placeringar är utgångspunkten den att uppgifter kan vara sekretessbelagda om det skulle förorsaka ekonomisk skada för dem att ge ut uppgifterna. Det är förstås universiteten som själva i första hand tar ställning till om utgivande förorsakar skada, säger HENRIK HÄGGLUND, rektor vid Svenska social- och kommunalhögskolan och expert på offentlighetslagen. hur de förverkligar principerna för ansvarsfullt placerande och hur de väljer sina samarbetspartners. Vi kollar våra förvaltare, men vi går inte in i fonder och ser vad de består av, säger Fagerholm.

Fagerholm beskriver det som ett pragmatiskt sätt att följa med placeringarna.

- Vi har inte resurser att gå igenom alla fonder, men vi har inte upplevt det som ett större problem.

Det är klart att vi blir beroende av att våra förvaltare samarbetar med andra som följer FN:s principer.

Har ni funderat på att bli medlemmar av Föreningen för ansvarsfullt placerande i Finland Finsif, som till exempel Helsingfors universitet och Aalto-universitet gjort?

Lagarna som gäller universitetens offentlighetsprinciper: 30 § 2 mom.: “På offentlighet i universitetens och student­ kårernas verksamhet tillämpas vad som i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) föreskrivs ...”

Är det möjligt att se en lista på era placeringar?

24 § 1 mom. 17: ”[Handlingar är hemliga] ... om utlämnandet av uppgifter ur en sådan handling skulle medföra ekonomisk skada för sammanslutningen, inrättningen eller stiftelsen ...”

– Det har inte funnits på agendan, men det finns inga hinder för att vi skulle gå med, säger Fagerholm.

– Vi har inte gett ut dem. De största placeringarna är i fonder, och det är inte särskilt intressant.

TEXT & FOTO JULIUS VON WRIGHT

15

A N S VA R S F U L L P L A C E R I N G

Ansvarsfull placering ingen svartvit fråga Ansvarsfull placering betyder inte längre att bara välja bort skumma branscher. Det kan också innebära att försöka påverka ett bolag från insidan. Ansvarsfullt placerande är inte svartvitt, utan alla placerare måste följa sina egna värderingar, säger Magdalena Lönnroth. text & foto

Ansvarsfull placering och stor avkastning kan i många öron låta som två motsatta poler. De är båda värderingar som placerare måste väga då de väljer sin portfölj, men de behöver inte utesluta varandra, säger MAGDALENA LÖNNROTH, en av grundarna bakom Finsif – Föreningen för ansvarsfullt placerande i Finland.

- Alla placerare har egna värderingar i bakgrunden.

I traditionell etisk placering är värderingarna så viktiga att man i någon mån är villig att ge upp avkastning för att följa sina principer, säger Lönnroth men konstaterar samtidigt att all placeringsverksamhet grundar sig på att göra avkastning.

- Det är en värdering i sig.

Begrepp som ansvarsfull placering och etisk placering används huller om buller. Finns det någon skillnad? Etisk placering betyder främst att man väljer bort vissa branscher, som exempelvis vapen, pornografi och tobak från portföljen. Ansvarsfull placering innebär att man aktivt söker efter ansvarsfulla företag och utgår från att det stöder portföljens avkastnings- och riskprofil.

- I idén om ansvarsfullt placerande finns tanken om att vara en aktiv ägare. Om något otrevligt händer i ett bolag, så är inte den första reaktionen att man säljer sitt innehav, utan man försöker påverka det som är fel. Vad åstadkommer man med att bara lämna bort?

Din portfölj ser kanske bättre ut, men hur förbättrar det dessa branscher, frågar sig Lönnroth.

Ansvarsfullt placerande vinner mark

Lönnroth var med och startade upp Föreningen för ansvarsfullt placerande i Finland (Finsif) i juni 2010.

Det är det första samarbetet kring frågan i Finland.

Finsif grundar sig på FN:s principer för ansvarsfullt placerande. Föreningen har vuxit till över 50 placerare, med bland andra Helsingfors universitet och Aalto-­universitetet som nya medlemmar i föreningen.

- Finsif tvingar inte till något, men medlemmarna ska ta offentlig ställning för ansvarsfullt placerande.

De ska gärna ha en ansvarsfull placeringspolicy som ska finnas offentlig på sin webbplats, säger Lönnroth.

Lönnroth arbetar sedan 2006 som portföljförvaltare på Kyrkans centralfond, som sköter kyrkans pensionsfond på 1,2 miljarder euro. De har gått in för att aktivt sträva efter ansvarsfullt placerande och tar till och med ansvar för aktier som finns i fonder de placerar i. Det vanliga är att placerare uttryckligen tar ansvar för direkta placeringar, inte de indirekta.

- Du kan inte bara placera och glömma, utan placeringar kräver kontinuerlig uppföljning. Vi har gått

16

JULIUS VON WRIGHT

–Vi har valt fonden, vi har valt förvaltaren och är det något oklart bland placeringarna så är det vårt ansvar att utreda, säger Magdalena Lönnroth som var med och grundade Föreningen för ansvarsfullt placerande i Finland.

så långt att säga att vi tar ansvar för våra fondplaceringar. Vi har valt fonden, vi har valt förvaltaren och är det något oklart bland placeringarna så är det vårt ansvar att utreda, säger Lönnroth.

Lönnroth pratar om en sorts förvaltningsaktivism.

De för dialog med förvaltarna om ansvarsfullt placerande och försöker påverka dem att placera ansvarsfullt.

- Vi är välkända i den här staden att vara ganska frågvisa, men det är det enda sättet att åstadkomma förändring. Det är en form av förvaltningsaktivism, och vi har märkt att förvaltare har tagit åt sig, säger Lönnroth.

Ansvarsfull placering en naturlig del

Lönnroth säger att en bra placeringsstrategi också ska innehålla orsakerna till varför man satsar ansvarsfullt.

- Varför placerar man ansvarsfullt? Är det för att minimera risk och för att man i långa loppet tror att det stöder avkastningen? Forskning på området har inte lyckats bevisa att det är olönsamt att placera ansvarsfullt. Om det inte påverkar negativt, varför då inte göra det? säger Lönnroth.

”Forskning på området har inte lyckats bevisa att det är olönsamt att placera ansvarsfullt. Om det inte påverkar negativt, varför då inte göra det?”

Har högskolor ett större ansvar än andra aktörer?

- Ingen institutionell placerare har ett större ansvar än någon annan, utan det här borde vara lika viktigt för alla. I princip ska ansvarsfull placering inte vara en skild bit i placerandet.

Samtidigt så inser Lönnroth begränsningar som små placerare har. Fonder är praktiska, men man kan inte diktera deras innehåll.

- Fast man vill göra mycket väl, så finns det inte alltid kapacitet för det. Alla samhällets pelare måste vara med i det här arbetet. Lagstiftare, men också institut­ionella placerare har sin roll att spela.

S V E N S K P L A C E R I N G S D E B AT T

Foto: Jens Hansen

Kritiken mot Lunds universitet växer – kan vara förgäves För ett par veckor sedan talade världskände miljö­kämpen Bill McKibben på Stortorget i Lund i samband med Fossil Free Lund Universitys ljusmanifestation. Organisationens stöd mot en hållbar aktieportfölj växer sig allt starkare – men universitetet stål­sätter sig mot kritiken.

Lunds universitet har sedan i somras inga direkta investeringar i fossila bränslen. Studenttidningen Lunda­gårds uppmärksammande om hur donationer bland annat landade i gasjätten Gazproms fickor, fick universitetet att sälja sina andelar i den fond som var aktuell. Men det är inte nog. Organisationen Fossil Free Lund University jobbar för en fossilfri aktie­ portfölj och vill att universitetet ska följa sina internationella likar i Stanford University och börja sälja.

En grön aktieportfölj inget för LU

Det är en önskan som tidigare i höstas slogs ned av universitetsstyrelsen. Det skulle leda till mindre riskspridning i investeringarna och minska avkastningen.

Det är pengar som senare ska läggas på universitetets forsknings- och stipendieprogram.

Men det är något som Fossil Free-aktiva CAROLINE WESTBLOM vänder sig emot.

– Den andel som utgörs av investeringar i fossila bränslen är så pass liten att det inte kommer göra någon större skillnad i avkastningen och satsningen på universitetet, säger hon. Men trots att den är liten måste den bekämpas. Hon förklarar: – Det vi sätter oss emot är symboliken i in­vest­eringen. Det ger ringar på vattnet som är värda så mycket mer än investeringen i sig. Lunds universitet är en respekterad institution i världen som borde följa de stora universitetens exempel.

Ljusmanifestation med världskändis

Tisdagen den 2 december hölls en ljusmanifestation på Stortorget i Lund för att belysa problemet och än

en gång rikta blåslampan mot universitetsstyrelsen.

På plats för att elda på trupperna var den globala Fossil Free-rörelsens grundare och den prisade miljökämpen BILL MCKIBBEN. Han är i Sverige för att ta emot årets Right Livelihood Award, av många kallat ett alternativt Nobelpris.

– Rockefeller-familjen slutar investera i fossila bränslen – hur kan Lunds universitet fortsätta? utropade han och gav publiken en klapp på axeln: – Utmaningen vi står inför är den största någonsin.

Jobbet ni gör är viktigt – för Lunds universitet och för världen. Ni jobbar för framtiden, avslutade McKibben. Orden möttes av jubel och rungande applåder från det hundratal personer som samlats.

Stort initiativ – litet gehör

Men trots Fossil Free Lund Universitys initiativ har det varit stopp direkt i dörren för organisationen. Universitetsstyrelsen har pekat på sin stiftelseförordning som säger att investeringarna ska ge bästa möjliga resultat för de donerade pengarna. Bara investeringar i vapen, tobak och porr är förbjudna. Men vad som är bäst för universitetet kan tolkas olika, anser Caroline Westblom.

– Vi tänker på vad som är bäst för universitetet på lång sikt. Vi vill att även investeringar i fossila bränslen ska vara förbjudna. Detta är ett långsiktigt arbete och vi kommer att nå vårt mål till slut, avslutar Caroline Westblom målmedvetet.

Casper Danielsson Artikeln är ursprungligen publicerad i studenttidningen Lundagård

KOMMENTAREN

Var är de arga studenterna i Finland?

En hel del chockerande företag dyker upp i Studentbladets granskning av Stiftelsen Arcadas placeringar. Brott mot mänskliga rättigheter, miljöförstöring och vapenproduktion är några av de handlingar man kan tillskriva företagen som finns i portföljen. Placeringarna kan vara små, men är placeringar hur som helst. En del av stiftelsens avkastning kommer från dessa företag och används för att finansiera utbildning.

I Lund har en studentrörelse fått universitetet att avstå från direkta placeringar i fossila bränslen. I Finland har diskussionen om universitetens placeringar knappt existerat, ännu mindre den om ansvarsfullt placerande.

En aktiv studentrörelse kunde pressa de finska universiteten att ta ett större ansvar för sina placeringar. Rörelsen Fossil Free finns redan i stora universitet som Yale och MIT. Det är sist och slutligen vår utbildning som finansieras av dessa företag och vi måste fråga oss om det är detta vi vill stå för.

Julius von Wright

17

I D E O L O G I O C H S J Ä LV S TÄ N D I G H E T

FACISMEN GROR I SKUGGAN AV ANARKISMEN text & foto

JOHANNES JAUHIAINEN

Självständighetsdagen blev mer än militär­parad, Niinistös handskakningar och vajande flaggor. Blicken riktades också mot anarkisternas demon­stration och särskilt mot vandalismen i dess kölvatten.

De öppna fascistiska ceremonierna glömdes däremot helt bort.

Den 6 december har traditionellt varit en dag som de flesta finländare tillbringar i lugn och ro. Detta år var annorlunda då fler människor än förr demonstrerade i Helsingfors, men varför? Kanske en av orsakerna går att härledas från Helsingfors biträdande polischef ILKKA KOSKIMÄKIs kommentar om demonstration­ en ”Lähiöstä linnaan” - från förorten till slottet. ”Vi har fått information om att alla inte är nöjda med hur det är just nu”.

Klassresan från Östra centrum till slottet samlade ca 250 demonstranter. Slagorden ”Eliitille kenkää”, ”Luokkasota” och “Stubbille turpaan” tycktes bekräfta missnöjet som Koskimäki nämnde. Flera av demonstranterna uttryckte även frustration över den ekonomiskt tryckta politik som leder till en nedkvävning av välfärdsstaten. Många betonade även studiestödets otillräcklighet.

Det visade sig att demonstranterna, som en grupp, var smidiga och benägna till snabba förändringar. Exempelvis tog demonstranterna metron i Östra centrum men istället för att stiga av vid järnvägsstationen avlägsnade sig gruppen vid Hagnäs station, där det väntade exakt noll poliser. Vid detta skede var vandalismen ännu politiskt selektiv. Hagnäs saluhall och småföretagen lämnades ifred medan McDonalds fönster fick en smäll eller två. De stora polismassorna väntade symboliskt nog på andra sidan långa bron.

Efter att demonstranterna anlänt till centrum­ kvarteren blev vandalismen mindre selektiv och även småföretagsfönster förstördes. Skadeståndssumman för vandalismen uppskattas vara cirka 100 000 euro. Det hela slutade med att polisen omringade demonstranterna och långsamt upplöste människomassan en efter en.

Fascisterna marscherade vid Sandudd

Samma dag samlades nationalister med kopplingar till nynazistiska organisationen Finlands motstånds­ rörelse och diverse fascistiska och nynazistiska falanger i ett fackeltåg som startade från Sandudds begravningsplats. Under demonstrationen höll JUUSO TAHVAINEN, ordförande för Finlands motstånds­ rörelse, ett tal vid BOBI SIVÉNs grav. Tahvainen sade att för Sivén var folket och ära det viktigaste och därmed mer värt än fred, välfärd eller ens eget liv. Detta, enligt Tahvainen, är ett starkt exempel som fortsättningsvis inspirerar finska patrioter. I fackeltåget

18

deltog även ”patriotiska brödrar och systrar” från Tyskland och Norden.

Den 6 december 2014 var dagen då inhemsk fascism och främlingsfientlighet tog ett stort steg mot att bli mer rumsrent. Hur lyckades de? Genom att använda en diskurs om kärlek för fosterland. En kärlek som berättigar till våld för att bevara patrioternas Finland och som betraktar oliktänkande och invandrare som ett konkret hot.

Fokus på anarkism – fascismen i skuggan

Veckan efter fokuserade medierna mycket på vandalismen. Medierna var väldigt angelägna om att föra en diskussion om att ingen förstår anarkisternas budskap på grund av vandalismen. Samma jargong speglades i mediernas diskussion efter hockeyfesten i Tammerfors 2013.

SUVI AUVINEN från anarkistiska A-ryhmä figurerade aktivt under dagarna efter demonstrationerna

i både tidningsspalterna och tv-sändningarna. Auvinen ställdes inför tuffa frågor men lyckades stärka demonstrationens budskap samt rätta en stor del av de rådande felaktiga uppfattningarna om anarkism.

Patrioterna behövde däremot inte försvara sig mot en liknande kritik. De stora mediehusen ifrågasatte inte diskursen, tanken med demonstrationen, den öppet rasistiska ideologin eller huruvida denna grupp kommer att växa eller inte. På Finlands motståndsrörelses blogg konstateras det att evenemanget var lyckat och kommer att arrangeras på nytt nästa år.

Jag antar att det inte är lika mediasexigt att skriva om ett tals innehåll som att fotografera och doku­ mentera maskerade anarkister som kräver ett slut på klassamhälle och vandaliserar. Sist och slutligen agerade anarkisterna som förväntat – röda och svarta flaggor, buller och bång och kritik av samhällshierarkier medan pressen missade den enda nya företeelsen – den öppna facismens framtåg.

Under ytan TEMA: KULTUR

20–23 Ellen Ekman fångar tidsandan i storstadslivet 24–25 Vem har möjlighet att ta del av kons­ten?

26–27 Subkulturer och någon som aldrig kallade sig konstnär 28 Bland champagne och brödsmulor – en konstnärs livsberättelse 29 Länge leve webbkulturerna!

30 Jag konsumerar, alltså är jag 31 Bra, dåligt och mittemellan 32 Potatopotato utforskar samhället 33 Fem frågor till Emma Pemberton 34–35 Novellen

Jennifer Granqvist

A R T I S T E N Vardagen mitt i prick

Ellen Ekman sitter gärna på caféer där hon snappar upp diskussioner och kommentarer som sedan fungerar som underlag till nya seriestrippar.

Ellen Ekman

fångar tidsandan i storstadslivet text & foto

EDIT LINDBLAD

Fjortis eller adidasvänster, gammal eller hipster? Går det att följa retrotrenden med hembakat bröd och sockstickning utan subventionerad städhjälp? Varför normaliserar samhället förlossningsskador? Ellen Ekmans Lilla Berlin sätter fingret på problemen och bjuder på träffsäkra analyser om tidsandan i unga vuxnas verklighet.

21

A R T I S T E N Vardagen mitt i prick

et är en regnig novemberdag när jag träffar serietecknaren ELLEN EKMAN på ett café med gula kaffekoppar i Stockholm. Ekman är främst känd för sin serie Lilla Berlin vars karaktärer är unga vuxna i en fiktiv storstad med drag av Stockholm, Malmö och Göteborg. Idag är det hennes manusdag, då hon sätter sig ner på ett café för att skriva och rita.

– Men just idag har jag inte fått någonting gjort faktiskt. Sådant är det ibland.

Lilla Berlin handlade i början främst om unga hipsters och avslöjande dubbelmoralen bakom vintagekläderna och långkoken, men har utvecklats till att allt mer handla om unga stadsbors vardag och allt vad det innebär. Serien publiceras varje vardag i den svenska versionen av gratistidningen Metro, och att serien publiceras just i tidningen Metro är något som Ekman tycker om.

”Ibland befinner man sig i situationer där man blir helt paff. Som när bil­ skole­läraren sade att jag skulle tänka på växelspaken som en kuk.”

– Då blir den mer lättillgänglig. Jag gillar att mina serier kan läsas av fler när de publiceras i en gratistidning. Ofta blir serier publicerade i svartvita album som även kommer in på dagstidningarnas kultur­ sidor men det är väldigt få som egenligen har chansen att läsa dem.

Ekman berättar också att hon via Lilla Berlin gärna tar upp problem i samhället och uppmärksamm­ ar dem.

– Istället för att jag skulle skriva långa artiklar om till exempel feminism kan jag i en seriestripp sätta fingret på problemet och lyfta upp det via karaktärerna.

VERKLIG VARDAG Feminismen går som en röd tråd genom Ekmans serie­strippar, och karaktärerna har prisats för att vara aningen knubbiga.

– Olika former och storlekar sätter igång fördomar, exempelvis att en lång karaktär ser ut att ha makt. I den världen där Lilla Berlin-karaktärerna lever i är de alla lite knubbiga och det är den vanliga kroppsformen där. Där är de alla normala. Men jag märker själv att jag exempelvis ritar lite olika näsor på dem beroende på hurdana de är. Är den elak får den lätt en spetsig näsa medan den snälla får en rund.

22

Situationerna i Lilla Berlin baserar sig ofta på någon verklig diskussion som Ekman hört på något café, eller ur händelser i hennes egna liv. Vissa kommentarer kan hon även ta revansch på i sina serier.

– Ibland befinner man sig i situationer där man blir helt paff av någon kommentar och inte kan ge ett svar direkt, men som jag sedan kan göra serier av. Som när jag var i bilskolan och läraren sade att jag skulle tänka på växelspaken som en kuk.

INKLUDERA, INTE KONKURERA Ellen Ekman är med i den feministiska serie­skapar­ gruppen Dotterbolaget som bildades på Serieskolan i Malmö redan år 2005. Gruppen finns till för att fungera som stöd och erbjuda samarbetsmöjligheter för kvinnor, queera och transpersoner i serievärlden, som fortfarande kan vara rätt så snubbig.

– Dotterbolaget handlar om att inkludera, inte konkurera med varandra. Och vi är alla jätteivriga och peppade. Serier handlar mycket om en do it yourself-anda och det är rätt så lätt att börja. Men för att komma vidare är det bra med stöd från andra.

Ekman berättar att Dotterbolaget hjälper med att bygga upp serieverksamheten underifrån, inte uppifrån. Att till exempel trycka upp egna zines, själv­ publicerade magasin med liten upplaga, är rätt så enkelt och kräver inte ett stort kapital.

– Det var också via Dotterbolaget som jag fick veta om att Metro sökte en ny stripptecknare.

FRÅN SKULPTURER TILL SERIER Innan Lilla Berlin och Serieskolan i Malmö gick Ekman på en konstskola. Men det blev inte riktigt som hon hade tänkt.

– Jag målade och skulpterade men det blev bara jätte­fult. Tecknandet har nog alltid varit mer min grej.

Efter det började Ekman studera estetik på Söder­ törns högskola men även de studierna kändes aningen fel.

– Jag blev trött på alla gamla böcker med gamla gubbar som berättade vad konst är.

Det är då Ekman tar sig till Malmö för att börja på Serieskolan. Där får hon göra det hon själv gillar bäst och det är även där som Lilla Berlin blir till.

Malmö brukar ibland kallas för Lilla Berlin av stockholmare som blir begeistrade av stadens kontinentala europeiska känsla, och från det smeknamnet fick även seriestrippen sitt namn. Lilla Berlin har slagit igenom stort, och de över 10 000 facebookfansen gillar och delar febrilt de nya stripparna som dyker upp på sidan.

Vad vill du åstadkomma med Lilla Berlin?

– Dels handlar det om att underhålla, rent trams.

Men jag vill även sticka in en liten funderare i vardagen.

Lilla Berlin publiceras varje vardag i den svenska versionen av gratistidningen Metro, men serierna kan 채ven l채sas p책 Lilla Berlins facebooksida.

K U LT U R Tillgänglighet

Vem har möjlighet att ta del av konsten? text

EDIT LINDBLAD

Attityder, strukturer och brist på information leder till att alla inte har möjlighet att uppleva kultur även om de skulle vilja det.

Men situationen är inte alldeles hopplös eftersom det finns olika verksamheter som jobbar för en allt mer tillgänglig kultur.

Servicen Kultur för alla finns till för att stöda kulturfältet i frågor om mångfald och tillgänglighet och erbjuder både information och konkreta lösningar för att kulturen ska kunna nå ut till allt fler. På servicens webbsida beskrivs tillgängligheten bland annat som attityder, prissättning, tillgänglig miljö och bygg­ nader och att ta olika sinnen i beaktande.

– Det kan handla om att syntolka film eller teater, informera om den fysiska tillgängligheten eller om att ha en prissättning som gör att allt fler har möjlighet att ta del av kultur, säger verksamhetsledaren RITA PAQVALÉN. Att museer, teatrar och andra institutioner har information på webbsidorna om platsens tillgänglighet är viktigt. Det kanske finns en tillgänglig hiss men ingen tillgänglig toalett för en person i rullstol. Och den informationen måste personen ha tillgång till innan hen åker iväg till evenemanget.

– Det är viktigt att även bristerna i tillgängligheten nämns på webben, till exempel om en tillgänglig toalett inte finns. Då får den som behöver informationen själv avgöra om tillställningen är tillräckligt tillgänglig, eller om hen bör ta med en assistent.

Flera möjligheter till kulturupplevelser

Kultur för alla koordinerar även för tillfället ett pilot­ projekt för att lansera ett ”kulturpass” som skulle förbättra låginkomsttagares möjligheter att ta del av olika kulturevenemang. Tanken är att kultur inte ska vara lyx utan att alla ska ha möjlighet till kultur­ upplevelser som intresserar en själv.

– ”Kulturpasset” skulle ge möjlighet till personer som är ekonomiskt utsatta att gratis ta del i kulturlivet på olika sätt. Pilotprojektet kommer att starta i Esbo men vi hoppas att kulturpasset kommer att utvecklas till att täcka hela landet, säger Paqvalén.

Litteratur är en annan sak där tillgängligheten är viktig. På finlandssvenskt håll är det LL-Center som

24

tillsammans med förlaget Lärum ger ut lättlästa böcker på svenska i Finland. I höst har den lättlästa litteraturen fått ett uppsving i och med lättlästa versioner av romaner skrivna av ROBERT ÅSBACKA, BIRGITTA BOUCHT och KJELL WESTÖ kommit ut.

– I Sverige finns hundratals lättlästa titlar, medan vi i Svenskfinland har väldigt få lättlästa böcker för vuxna. Och det är viktigt att ha möjligheten att läsa skönlitteratur som har en anknytning till den egna vardagen, säger SOLVEIG ARLE, redaktör på LL-Center.

Att det finns så få titlar inom den lättlästa litteraturen i Svenskfinland beror enligt Rita Paqvalén på brister i finansiering, men även mycket på attityder.

– Den lättlästa litteraturen saknar den status som skönlitteratur i allmänhet har och det litterära fältet har inte ännu tagit sig an den lättlästa litteraturen. All litteratur behöver finansiering, kritiska läsare och forskning för att utvecklas. De lättlästa böckerna förtjänar också att bli recenserade och kritiserade i media.

Solveig Arle är inne på samma linje: – Det känns ju lite tråkigt att exempelvis Hufvud­ stads­bladet inte har recenserat någon av de ny­ utkomna LL-böckerna.

Hur skriver en då lättläst? Solveig Arle tipsar Studentbladet om att en bra start för tidningar är att satsa på bra rubriker, ingresser, faktaruta och bildtexter.

– Då kan en person som har lässvårigheter få en bild av vad artikeln handlar om och om artikeln verkar tillräckligt intressant kanske hen även orkar läsa texten i sin helhet.

Teater utan ord

Tillgängligheten i teatervärlden håller även på att bli bättre. Konstnärskollektivet De Kristallklaras nya

tvärkonstnärliga projekt Society är en film, en konsert och en performans utan ord.

– Den är helt utan ord, tid och land. Tanken är att vem som helst, oberoende modersmål eller hemland, kan ta del av filmen. Den kunde lika väl utspela sig för femtio år sedan eller om femtio år, säger regiss­ ören HENRIK HESELIUS. I Society, som handlar om tre individer utan ledare och gränser efter en stor revolution och där människor försöker bygga någonting nytt, är det musiken som blir orden.

– Vi har nyskriven musik som spelas live i bio­ salongen, det är som en stumfilm förr i tiden med musik i bakgrunden.

Tillgängligheten inom konstvärlden, att allt fler kan ta del av konst, håller enligt Heselius på att förbättras.

– Till exempel det här med vilket språk man använder eller inte använder i en föreställning är värt att tänka på. Många har börjat med att göra konst mer tillgängligt och vi är på väg mot rätt riktning.

De kristallklaras Society är en film, en konsert och en performans utan ord, där musiken blir språket.

”Tanken är att vem som helst, oberoende modersmål eller hemland, kan ta del av filmen. Den kunde lika väl utspela sig för femtio år sedan eller om femtio år.”

25

K U LT U R Konstnärsliv i Berlin

Subkulturer och någon som aldrig kallade sig konstnär text

LINA BONDE

Innan jag flyttade till Berlin trodde jag att det var något av en myt att staden var full av konstnärer, grafiska designers och musiker. Så är inte fallet. Myten stämmer.

Kreativitet bor här. Ibland känns det som om merparten av alla jag träffar producerar musik, regisserar dokumentärer eller fotograferar. Folk försörjer sig på detta. En kan leva av konst i Berlin. Alla blir inte rika, men en kan leva av lite i denna stad.

På ett café i Kreuzberg, stadsdelen som drar till sig människor med ett hjärta för konst träffar jag Andreas, eller Andy MA, som han föredrar att kalla sig i offentliga sammanhang. Min avsikt är att tala om graffitimålande och tatueringar som konst, men det visar sig bli ett samtal om hur liv görs i Berlin. Om en pojke som nästan inte tog sig genom gymnasiet, gjorde slut med Sverige och numera producerar industriell techno, målar graffiti och tatuerar enligt veganska metoder i Berlin.

Andy tvekar inför frågan om hur länge han har bott i Berlin.

– Tiden här flyter ihop. Vi flyttar hit och sen flyttar vi aldrig härifrån. Det är en stad där tiden står stilla.

Det är en stad som inte bryr sig om tid.

Andy kommer ursprungligen från Norrköping, Sverige. Men det är inte en plats dit hans hjärta går längre. Det är en plats han vuxit upp på. Det är där han började med hardcore-punk som tonåring, någonting som följt med honom till Berlin där han fortfarande spelar i ett band. Han berättar att han alltid trivts i subkulturer.

– Jag har ingenting emot att saker och ting blir mainstream. Men det som för tillfället är mainstream är inte den typ av liv som jag understöder. Jag har alltid dragits till subkulturer, inte för att vara annorlunda. Mera för att vara mig själv.

Målande gemenskap

I något skede böt han dock ut hardcore-punken mot hiphop. Det började med en spelning av hiphop-kollektivet Wu-Tang clan. Andy sålde hardcore-vinylskivorna, någonting som han beskriver som ett av de större misstagen han gjort. Förändringen från hardcore-punk till hiphop är ändå orsaken till att Andy MA började måla graffiti. Han hade en tanke om att omfatta livsstilen till fullo.

– Jag målade en logo som jag hade stulit från ett hardcore-punkband, så helt borta var aldrig den delen av mig. Den första målningen var ful, men känslan var cool. Graffiti hör mycket ihop med att springa genom svenska sommarnätter med kompisar och planera livet. Graffiti är för mig tonårsminnen i väntan på framtiden.

Graffiti är också att göra någonting olagligt,

26

Andy MA tatuerar enligt veganska metoder, målar graffiti och producerar musik i Berlin. Foto: Lina Bonde

någonting som aldrig tilltalade Andy. Han trivdes inte med att springa undan vakter. Det är friheten i att måla som han njuter av.

Graffitin är för Andy att vara en del av en subkultur. Det är en stor skillnad mellan street art och graffiti, enligt honom.

– Street art är för mig någonting pretentiöst. Vita killar som väntar på att bli upptäckta och få ställa ut sina målningar i ett galleri. Det ska inte handla om att bli upptäckt. Graffitimålare kommer ofta från ganska trasiga förhållanden. Graffitimålandet borde vara en typ av gemenskap.

Han målar för tillfället logon SKER. Det har dock ingenting med det svenska ordet ”sker” att göra. Det är de bokstäver han tycker om att måla. Berlin är en stad av graffiti och Andy målar nuförtiden tillsammans med sin musikproducent. Han ger ut vinylskivor varje år under namnet Diagenetic Origin. Förhoppningsvis kommer han efter årsskiftet att syssla mera med musik. Det är ett projekt som inte tåls att tala om alltför mycket ännu. Men för första gången på länge har han en manager. Spelningar kommer att bokas in.

Andys berättelse är flera överlappande lager. Det är livet som händer. Han tatuerar, han målar och producerar musik. Han tatuerar i enlighet med sitt veganska levnadssätt. Han använder inga rakblad med gelé eller färger som innehåller animaliska produkter.

Liksom med allting annat är Andy anspråkslös med sitt tatueringssätt. Det är helt enkelt hans livsstil.

– Det veganska är ingenting jag marknadsför mig med. Det är som det är. Jag har ett gästtatueringsavtal med en vegansk tatueringsstudio i Berlin, Little Bird Tattoo, för januari 2015. Det har varit svårt att hitta

någon att samarbeta med, men i detta fall överensstämmer våra metoder med varandra.

Andy talar inte om tatuering som konst. Det är ett yrke liksom alla andra.

– Jag började för att mina vänner pushade mig. Jag hade testat tidigare med maskiner som min bror hade.

Karvat linjer på mitt eget lår. Det var inget för mig.

Men i något skede träffade jag en dansk tatuerare.

Hon lät mig öva på henne och utan henne skulle jag troligen aldrig ha blivit seriös med tatuerandet.

Psykedeliska motiv

Andy är som sagt tveksam till om tatuering är konst.

Han använder yrket billackerare som exempel. Det är någonting en bara gör. Men även om det inte är konst är det ju någonting. Men allt vad det är understöder inte Andy. Själv tatuerar hans mest djur och psykedeliska motiv. Dock har han svårt för det som är modernt idag, som trianglar och symboler. Han har en tanke om att det känns som om grafisk design flyttar in i tatueringsvärlden. Samtidigt poäng­ terar han att alla har sin egen stil, men de som tatuerar symboler med tanke på att det är någonting nytt kommer alla att ha samma symbol om ett par år. Originalet existerar inte.

– Jag har respekt för tatuerare som kör sin egen stil.

Som tatuerar traditionella, klara motiv. Själv har jag en förkärlek för psykedeliska motiv som smältande ansikten och djur. Dock får jag inte alltid tatuera detta, eftersom kunderna frågar efter andra saker.

Inspirationen till tatueringarna får han av psykedeliska upplevelser.

– Tänk er Amsterdam. Om en är konstnärligt lagd

kan det påverka en ganska starkt, förklarar han kort.

I övrigt anser han att konst ska uppstå naturligt.

En ska inte jaga inspiration. För Andy handlar det om att få ut någonting ur kroppen. Om en bara står still händer ingenting. Den som försöker eftersträva någonting unikt har fel inställning. Det är inte efter konst i sig en borde sträva. Konst uppstår av kreativi­ tet enligt Andy.

– Samtidigt slåss vi alla med våra egon som vill skapa något som folk tycker är fint. Det viktiga enligt mig är att skapa med en viss känsla. Även om min musik inte är den gladaste, inger den ett positivare intryck om jag gjort den medan jag varit på gott humör.

Andy trivs själv bäst i subkulturella sammanhang och gillar att tillhöra en grupp som förhåller sig kritiskt mot samhället.

– Jag har funderat mycket på detta med subkultur­ er och hur en påverkar vad som är mainstream. Går det ens att påverka? Jag har lekt med tanken om att bosätta mig i skogen, meditera i en grotta och inte påverka någon eller något. Men det fungerar väl inte heller i slutändan. Så jag försöker istället genom subkulturer hitta en balans för att kunna bo i detta samhälle. Alla gör väl sitt bästa helt enkelt. Jag vill inte vara annorlunda, men jag vill samtidigt vara mig själv.

Intervjun avslutas med ett råd angående livet.

– Kör ner dig i någonting. Det ger lite mening med liv­et. Måla graffiti. Alla borde testa en gång innan de dör.

Detta att försvinna in i något är graffiti och musik för Andy. Han kan inte relatera till folk som inte brinner för någonting. En måste göra någonting som är spännande för en själv.

27

K U LT U R Konst som gratis vara

Bland

champagne och brödsmulor

– en konstnärs livsberättelse text & foto

JENNIFER GRANQVIST

Konst- och kulturbranschens rykte målas ofta upp som en värld fylld av ståtliga ateljéer, slappa dagar och champagne som flödar. Verkligheten är ofta en helt annan. Studierna är långa och arbete kommer aldrig att dyka upp som ett brev på posten. Och trots att efterfrågan på kultur aldrig har varit större vill väldigt få betala för det.

I

skrivande stund är jag inne på mitt andra år som fotografistuderande. Med tidigare studier i foto­ konst och med en grundexamen i audiovisuell kommunikation har kulturfältet blivit mitt hem.

För ett år sedan befann jag mig i en diskussion med ett par andra i kulturbranschen. En person berättade att han aldrig streamar eller någonsin har laddat ner film och musik. Allting han lyssnar på, alla filmer han vill se, betalar han för. Han är den första personen jag hört talas om som aldrig laddat ner en enda låt. Orsaken var enkel. Han vill inte stjäla.

Vi är födda nyfikna, våra sinnen är till för att stimuleras och våra hjärnor till för att tänka. Redan som små föds vi in i en kultur som på något vis är med och formar vår identitet. Vår nyfikenhet får oss att älska, att resa och upptäcka nya saker och våra frågor får oss att söka efter svar. Det är det här konst handlar om. Ändå känns kulturbranschen som något främmande för många, trots att det egentligen är någonting vi lever i, vissa mer eller mindre, en stor del av våra liv.

Konst är så mycket mera än bara ett streck på ett papper. Vi ställer otroligt viktiga frågor – vi bara använder oss av olika verktyg för att hitta svaren. Jag har min kamera. Jag har mina ord. Jag har viljan. Det finns efterfrågan. Ändå får jag fortfarande pikar om när jag skall skaffa mig ett riktigt arbete, en annan utbildning. För människor vill gärna ha proffsiga bilder att pryda sina väggar, men man vill inte betala för bilden, bara ramen.

Idag skall man helst avsky sitt jobb. Helst skall det vara stressigt, plågsamt och vara en evig strävan efter nästa helg, för det visar att det inte är en hobby. Och ”att trycka på en knapp” på kameran kan ju inte vara så jobbigt. Konstnären MIA DAMBERG skrev en väldigt bra kolumn i ett av Vasabladets oktobernummer, där hon beskriver konstnärsmyten, att hon vill utöva sitt yrke hon är utbildad till utan att oroa sig över ekonomi och fundera över kulturpolitik.

Varför ska det vara så svårt att förstå att fotografer­ ing inte bara är att ”trycka på en knapp”, måleri inte bara ett streck på ett papper sålt för miljon­belopp,

28

performance inte ett sätt för att visa upp sin kropp och musik inte en sånglektion i duschen. Det är ett heltidsjobb som vilket arbete som helst, även om arbetssättet skiljer sig. Det är ett arbete med stort ansvar, någonting personer gärna vill ta del av, personer som inte alltid ser oss som likasinnade arbetande människor. Vi ska arbeta gratis, tillfredsställa människors behov och fortsätta ”flumma” utan mat på bordet.

En bekant till mig, som inte är i branschen, berättade åt mig att han tycker det är konstigt att gå på vernissage och dricka champagne när han vet att konstnärerna ofta tar det ur egen ficka och inträdet ofta är gratis. Någonting jag aldrig tänkt på.

Det finns lika mycket pengar som för ett år sedan, frågan är bara hur det fördelas. Vad som prioriteras. ”Vi betalar ju redan för det” sa en nära person till mig och syftade på skatteintäkterna. Jag fick inte fram ett ord.

Det kändes som ett slag.

För oavsett hur vi vänder och vrider på det har alla någon gång satt sin fot i kulturbranschen.

Jag tror stenhårt att ett rikt konst- och kulturfält är otroligt viktigt. Både för nöje och för att belysa viktiga problem som är svåra att prata om. När vi uttrycker oss genom att skapa börjar vi tänka och tala. Det är då saker kan förändras på riktigt.

J

ag valde min bransch efter både intresse och mina starkaste sidor. Och även om jag och många kultur­studerande är oroliga för framtiden vill jag verkligen tro att människors attityder kommer att

förändras. Jobb finns det ändå dåligt om, oavsett bransch.

Det är fördomar och oförståelse som gör mig besviken.

Att ett jobb som, i mitt fall, fotograf skulle vara mindre värt än någonting annat. För ”det där var väl ingenting, det kunde jag gjort bättre själv” hör man på de flesta gallerier. Och vissa lyckas, men de flesta kommer bara upprepa samma ord ännu flera gånger.

Kanske är det så att vi måste sprida information om hur det fungerar i verkliga livet. I dag skall man inte behöva vara rik för att ta del av konst eller utbilda sig inom sitt ämne. Det är attityderna – att vi tar för givet att mycket i detta fält ska vara gratis – det är fel på. Vi förminskar arbetet då vi bara ser slutresultat, ett litet stycke av en ofta lång process.

Jag skäms över att jag inte är beredd att betala för all musik jag lyssnar på och de filmer jag inte köpt, att personerna bakom ska arbeta gratis när vi bara får gotta oss i resultatet. Hur gärna jag velat gå på teater men min studerandeekonomi inte tillåtit mig. Men även hur otroligt mycket jag skulle missat om jag varit tvungen att betala.

Att vara konstnär handlar inte om att sitta i en vacker ateljé med champagne till frukost. Det är ett tufft jobb.

Det enda som är lyxigt för de flesta konstnärer är att få arbeta med någonting man brinner för, att ha kommit så långt att man kan försörja sig på sitt yrke. Om vi även i framtiden skall ha ett kvalitativt kultur- och konst­ utbud måste vi sluta ta saker för giv­et och ta konstnärsyrket på allvar. Gratis är gott men även det har sitt pris.

K O L U M N Schizofren kulturell tillhörighet

När vardagen krackelerar Länge leve webbkulturerna!

K

ulturer finns nästan överallt. Begreppet är så brett att man ofta låter flummig då man talar om det. Hur många kulturer kan en människa tillhöra? Antagligen hundratals, i alla fall då webbkulturer räknas med.

Uppkomsten av kultur i alla dess former är egentligen ett tecken på hurudan människan är. Varje enskild människa i en population: ett samhälle, en stad, en skola, en minoritet eller varför inte en grupp på sociala medier kan genom sitt beteende, sitt utseende, sina värderingar och sina yttranden bidra till att en ny kultur föds eller att en existerande kultur omformas och utvecklas.

N

ästan allt kan vara kultur om man granskar DET KRACKELERAR det från rätt synvinkel. Bredbandskopplingen – EN MÖRKERANTOLOGI har givit underlag åt världens största kultur, som i sig innehar oändligt många kulturer, subkultuÄmnesföreningen Prosa vidärÅA r.f. (2013) rer och subkulturers subkulturer.

Men webbkultur SKRIBENTER: Alexander Öhman, Jennifer Lindroos, ”riktig” kultur? Tillhör man en verklig gemenskap om Christa Nordlund-Hiltunen, Johan Anderssén, Malin man aktivt följer någon sida på webben? Åberg, Satu Laukkunen, Ylva Vikström,onlinespel, Martin Backman, Bloggar, sociala medietjänster, forum Hanna Ylöstalo, Grönqvist, Torbjörn Anderssén, och portaler påAdrian webben innefattar otaliga sammanMatsav Nyman, Kristoffer Christoffer sättningar människor.

De Björkström, skapar så kallade föreSteffanson, Mattias Lindh och Robin Korsström. ställda gemenskaper, sådana som bara definieras av medlemmarna självaILLUSTRATIONER: i sina huvuden.Sara AllaPollesello. kan ha en skiljd uppfattning av en gemenskap, och orsak att ta del av en viss internetkultur.

S

kräcken tar sig olika skepnader beroende på vems sinne man rör sig i.

Vad som ofta är gemensamt för dessa skräcker är det okända, vilket är något som framkommer i mörkerantologin Det krackelerar, utgiven av ämnesföreningen Prosa vid Åbo Akademi. Bakom antologins sexton texter står en grupp unga skribenter med olika bakgrunder. De studerar allt från religions vetenskap till socialt arbete, en variation som också syns i texterna.

Skepnader i ögonvrån, slukande dockhus och flugor blandas med existentiella frågor, kärleksångest och rädsla för ensamhet. Vi får följa med hemligheter som gömmer sig bakom obegripliga lås, jakt på evigt liv och nattmonster. Vi rör oss från brittiska aristokratins salar till stugor på ödegivna öar.

Det blir tydligt att temat, skräcken, väcker olika känslor hos skribenterna. För någon kan skräck det inte finns begränsningar på ligga iftersom ensamheten eller några i okontrollerade inre tidFör ellernågon rum, utöver ramar satts för de makter. annandekan densom vara monstret olika plattformarna, är Oberoende det väldigt fritt att ta som kryper fram i mörkret. av hur pådel av internetkulturer.

För attdet man ska känna till en i tagliga skräckerna är finns något obehagligt viss webbkultur behöver man inte vara en innehållsdem båda. skapare eller deltagare, det kan att manfår följer Det krackelerar är som bästräcka då läsaren anmed och på det sättet lär sig jargongen. vända sin egen fantasi. Ju mindre läsaren får veta, somfår begränsar en människa attblir delta ju Det merenda tanken skena fritt, desto större det

”Ålder, kön, natio­ nalitet, utseende, vissa värdering­ ar och religion kan vara helt irrelevanta då det handlar om en webbkultur.”

E

okända och det obehagliga. För det är just i det okända som vår vardag krackelerar. Vi förlorar

i en viss kultur på webben är tillgången till teknik och bredbandskoppling. Rättare sagt måste ens socioekonomiska ställning möjliggöra internet­ användning. Ungdomar och seniorer har inte nödvändigtvis tillräckliga kunskaper att orientera sig i cybervärlden. Generationen man tillhör dikterar också ganska långt hur man upplever internet. För en del kan det vara ett redskap för kommunikation och informationssökning och för andra rentav ett sätt att leva, uttrycka sig och få utlopp och stöd för sina tankar och funderingar.

– ur Skrämmön av Malin Åberg

“Mörkret faller. Jag tror jag redan hör de svaga ljuden av något som släpar”

D

et finns mycket att hämta från webb­ gemenskaperna. Ålder, kön, nationalitet, utseende, vissa värderingar och religion kan vara helt irrelevanta handlar om en webbuppfattningen om då vaddet som är (o)verkligt och spökultur.

Det väsentliga är att Omotiverade det inte är begränsat ken tar över våra sinnen. handlingar påfår samma sätt som andraom kulturer är bundna oss att ifrågesätta vi faktiskt styr till alltett inom visst område, eller till gemenskaper som samlas i oss. verkliga lokaler.

Texterna i Det krackelerar varierar till stilen.

Trots attav deskribenterna som tillhör en vågar webbkultur inte någon-med En del experimentera sinspråket skulle fåoch veta trots vilka de deltagarna är, kanhänger de attandra läsaren inte alltid få med själsligt mervärde från att tillhöra en kultur utan känns det uppfriskande att se sådan kreatibegränsningar.

Ibland kan det helt enkelt vara roligt vitet. att med av en meme förklara hur man känner Det hjälp är viktigt att antologier som denna ges ut sigoch för att någon som förstår sig på just den kulturen. unga som skriver skönlitterärt får en kanal LILIAN TIKKANEN och arbetsyta (texterna i antologin har behandlats studerar journalistik vid Soc&kom under en förberedande skrivarworkshop med MIA FRANCK).

JULIUS VON WRIGHT

35 29

K O N S U M T I O N S K U LT U R

Jag konsumerar, alltså är jag På 50-talet dikterade varumärken vår livsstil. Nu är varumärken byggstenar i vårt jag-projekt. Hannu Tikkanen tar oss igenom varumärkens tid och skriver om hur vi inte längre föds in i en kultur – vi konsumerar oss in i en. text

HANNU TIKKANEN

illustration

När jag var liten, älskade jag att titta på Knight Rider på tv. Ni minns säkert 80-talsserien, där Michael Knight (spelad av DAVID HASSELHOFF), iklädd svart skinnjacka, bekämpade brott tillsammans med sin talande bil, KITT. Just det, den verkliga stjärnan i serien var en bil, som var svart, snabb, och kunde dessutom tala. Åren gick, och när min 18-årsdag närmade sig, började jag drömsurfa på bilar. Människan konsumerar sällan rationellt, och speciellt när det kommer till bilar är vi ofta totalt irrationella – likaså även jag. Bilen jag hade satt mina ögon på var en Pontiac Firebird. Det var en bensinsörplande amerikanare från 80-talet, men framförallt var det samma bil som Michael Knight hade kört.

För inte så länge sedan upplivades dessa minnen, då jag såg en bilreklam på tv där David Hasselhoff iklädd svart läderrock kör – och talar med – en Nissan. I reklamen skymtar till och med en gammal Pontiac Firebird, som får stå kvar i garaget då vår hjälte kör iväg i sin nya Nissan.

Som exemplet ovan visar, är samspelet mellan varu­märken och populärkultur idag så utbrett att vi knappt tänker på det medvetet. Detta samspel fungerar i två riktningar; reklamer fylls med populär­kulturella referenser (som i Nissans tv-reklam), och populär­kulturen fylls med varumärkesreferenser (till exempel BRUCE SPRINGSTEENs klassiker Pink Cadillac eller 90-talshiten Barbie Girl av Aqua). Det är med andra ord uppenbart att vi inte kan tala om kultur utan att även tala om varumärken. Detta insåg bland annat ANDY WARHOL, en av de bäst kända popkonstnärerna, som gjorde konstverk av all­dagliga varor och varumärken. Även forskare har insett detta, och under de senaste decennierna har forskning kring det som kallas för konsumtionskulturer blivit en vedertagen gren inom marknadsföringen.

Ett av de grundläggande argumenten inom konsumtionskulturforskning är att vår kollektiva och individuella identitet inte längre baserar sig på till exempel social status, utan vi bygger upp dessa mera med hjälp av varumärken. För hundra år sen föddes du till en kultur, idag kan du konsumera dig in i en.

Varumärkens roll i kulturen har utvecklats genom årtiondena. Fram till början av 60-talet fungerade de mer som kulturella auktoriteter, som berättade för oss hurdant liv vi bör leva. För att fortsätta på det tidigare temat, kan vi se på detta fenomen genom gamla reklamer för bilar. I 50-talets USA var konformiteten stor. Mannen gick till jobbet i hatt och kostym, medan kvinnan stannade hemma och bakade. Mannens framgång mättes i krom och hästkrafter. Det var under denna tid som amerikanska bilar växte till monstruösa proportioner, samtidigt

30

SARA ÖSTMAN

som glammiga reklamer uppmanade oss till att köpa större, bättre och mer blänkande fordon.

Vid ingången till 60-talet började det dock bubbla under ytan. Man började revoltera mot normerna, lät håret växa långt och började använda blommiga kläder. Hippiekulturen var född. Ungefär samtidigt hade en tysk biltillverkare närmat sig den amerikanska marknaden på ett nytänkande sätt, med avskalade, enkla reklamer som bland annat uppmanade folk till att ”think small”. Volkswagen Bubblans varumärke reflekterade en hel generations tröttnad på de rådande samhällsidealen. Bubblan blev därmed en kulturell symbol, ett ställnings­ tagande, och framför allt hippiegenerationens officiella färdmedel.

Bubblan inledde en ny period inom samspelet mellan kultur och varumärken. I ett samhälle där vi ofta kan känna oss intryckta i normer, och där vi kanske längtar efter något onåbart ideal, fungerar varumärk­ en som byggstenar och signaler i vårt jag-projekt. Vårt yrke, vår utbildning, och vår socialklass definierar oss i allt mindre grad idag.

Ingen annanstans framgår varumärkenas betydelse så tydligt som när det gäller det du bär på dig. Kollar du tiden ur en Daniel Wellington, Casio, eller Omega Seamaster? Är din jacka en Barbour, Helly Hansen, Makia, eller kanske från UFF? Troligtvis säger dessa märken mer om dig, dina intressen och din bekantskapskrets, än till exempel ditt jobb. Om du skejtar, äger du kanske ett par chinos från Dickies. Är du en hängiven cyklist, bär du kanske dina saker i en Chrome­ryggsäck.

Varumärken kopplar oss samman med den omgivande kulturen, och de placerar oss in i en kontext.

Oavsett om jag skulle köpa en ny Nissan, eller en gammal Pontiac, skulle den koppla mig samman med Michael Knight, min barndomshjälte. Den skulle för en stund rycka mig loss från min verklighet där jag pendlar mellan hem och kontor, den skulle klä mig i en svart skinnjacka och föra mig till en värld fylld med snabba ryck och farliga situationer.

Fast inte på riktigt ändå.

Skribenten skriver sin magistersavhandling på Hanken om temat konsumtion av politik.

K U LT U R Bra litteratur?

Bra, dåligt och mittemellan text

EDIT LINDBLAD

illustration

MALIN LÅNGSJÖ

Gömmer du undan de känslodrypande Harlequin-böckerna då du får besök och ställer fram Shakespeares verk istället? Fint eller fult eller bra eller dåligt bokval, vi vände oss till Claus Elholm Andersen, universitetslektor i litteratur för att höra vad han tycker om indelningen av litteratur.

Eftersom den historiska indelningen i en outbildad arbetarklass och en högt utbildad överklass sett sin tid och utbildning i dagens Finland är någonting som alla tar del av hör även indelningen i fin- och ful­litteratur till historien, säger CLAUS ELHOLM ANDERSEN vid Helsingfors universitet.

– I dagens läge är termerna föråldrade och baserar sig på gamla värderingar. När begreppen hittades på av en utbildad överklass fanns det en sorts litteratur som lästes av arbetare som inte hade tillgång till utbildning och en annan som lästes av den högutbildade överklassen. Överklassen kunde sitta vid fotogenlampans sken och läsa exempelvis JAMES JOYCE. Enligt Elholm Andersen byggde även den gamla indelningen i fint och fult på unkna värderingar av dåtidens litteraturprofessorer som berättade om vad fin läsning är.

– Det var ju en uppdelning som gjordes av vita, hetero­sexuella män. Litteratur skriven av kvinnor eller olika minoriteter räknades inte med i deras värld av bra och fin litteratur.

Det finns de som säger att det istället för fin- och fullitteratur ska pratas om bra och dålig litteratur. Elholm Andersen, som även är lektor vid University of California i Los Angeles, använder gärna de engelska begreppen highbrow, middlebrow och lowbrow för att beskriva litteratur.

– Middlebrow är en mellankategori som började användas efter att allt fler hade möjlighet till utbildning och samtidigt möjlighet att börja läsa mera. Det är en slags kategori som innefattar litteratur som ofta säljer väldigt bra och är lättillgänglig men är välskriv­ en och ger något nytt och bjuder på motstånd. Till exempel UMBERTO ECO och kvalitetsdeckar­författare som HENNING MANKELL.

Nya ord på samma känslor

Vi lämnar indelningen i de engelska begreppen och fokuserar på vad Elholm Andersen tycker att är bra litteratur.

– Bra litteratur är något som ger nya ord och beskrivningar på känslor som vi alltid har känt. Välskrivet, nyanserat språk. Litteratur som reflekterar över världen och människor och ger utmaningar till läsaren. Och givetvis ska handlingen inte vara alltför förutsägbar.

En Harlequin-roman är väl då i princip det exakt motsatta?

– Ja, språket är enkelt och kommer inte med något nytt, handlingen och karaktärerna är förutsägbara och boken ger inget riktigt motstånd i läsupplevelsen.

Elholm Andersen säger även att det är självklart att han som lektor i litteratur och kritiker anser att någonting är bra och dåligt.

”Bra litteratur ger nya ord och beskrivningar på känslor som vi alltid har känt.”

– Det är ju trots allt mitt jobb.

Om någon skulle få för sig att påstå att WILLIAM SHAKE­ SPEARE var en dålig författare har Elholm Andersen direkt ett svar: – Det går liksom inte att påstå att Shakespeare skulle vara dålig. Hans texter har haft inflytande på så otroligt många författare efter honom och språket i verken har haft en enorm påverkan i engelskans utveckling. Vi borde kanske snarare prata om hur vissa böcker påverkar och influerar istället för vad som är fint och fult.

CLAUS ELHOLM ANDERSENS DEFINITIONER AV BEGREPPEN: Highbrow: Det elitistiska, intellektuella. Det är en term som används för att beskriva svårt tillgänglig konst och litteratur. Ett exempel på highbrow-litteratur kunde vara Odysseus av james joyce .

Lowbrow: Det populära, det triviala. Det är en term som används nedsättande om konst och litteratur som uppfattas som simpel eller lättillgänglig. Ett exempel är supermarket­ arnas Harlequin-romaner.

Middlebrow: Det är det som ligger mittemellan. Det är en term som används för att beskriva konst och litteratur som läses av en välutbildad medelklass men som inte ger samma motstånd som highbrow eller är lika trivial som lowbrow. Det är den typen av konst som de flesta av oss konsumerar, som till exempel romaner av haruki murakami eller tv-serier som Breaking Bad, The Wire med mera.

31

Potatopotato utforskar samhället text

KANELI JOHANSSON

bild

– Jag tyckte teater som konstform användes så jävligt tråkigt. Jag ville veta om vi kunde göra något mer av det. Om det kunde gå att utvidga begreppet, och dess plats i samhället. Så uttrycker sig FRIDA HALLBERG, teaterchef för scenkonstkollektivet Potatopotato.

Vi sitter i det nyöppnade teaterhuset på Rolfsgatan i Malmö och Hallberg berättar om hur det först kom sig att gruppen grundades. Det var augusti 2008 och Malmö kommun hade utlyst en förfrågan om en teater­ grupp som ville ta över en lokal som nyss blivit ledig.

Hallberg såg chansen.

– Jag hade länge haft en vision om en fri, samhällskommenterande teater, som kunde fungera som ett öppet hus där samtida frågor kunde diskuteras. Jag ville se om teater kunde vara något annat än en under­ hållningsorienterad institution som upprätthåller en föråldrad teatertradition.

Det var många som tänkte i liknande banor. Efter ett flertal givande möten fanns det en konkret plan både gällande tidtabeller, produktioner och sam­arbeten.

Att lokalen som kommunen utackorderat gick till en annan grupp spelade inte så stor roll. Potatopotato var redan i full gång.

Ett öppet teaterhus

Den 18 oktober sex år senare slogs dörrarna till den egna teaterlokalen upp. Tidigare har gruppen turnerat runtom i Sverige, men en egen lokal har alltid varit målet. I brist på utrymmen har produktionerna inte kunnat spelas upp i lika stor grad som de efterfrågats.

32

ALEXANDRA HALL

Den här hösten har därför gått åt till att visa gamla produktioner på nytt. ”Radikal vänskap” är en av dessa. Föreställning består av tre delar som riktar sig åt olika åldersgrupper, med det gemensamma temat femininitet.

– Vi ville utforska sådana egenskaper som tradition­ ellt förknippas med flickor och kvinnor, men som samhället inte uppmuntrar. Som att ta hand om varandra och visa ödmjukhet och medkänsla, istället för att ta plats och vara högljudda. Den föreställningen upplevdes som väldigt viktig och gav mycket respons från publikens sida, säger Hallberg.

De andra föreställningarna som nu visas uppkom i samband med en förnyad läroplan i Sverige. ”XOXY” och ”Sug F* slicka K**” behandlar de ändringar som gäller skolans sexualundervisning. Produktionerna vill ta avstånd från fokusen på relationell sexualitet och risker förknippade med sex, och istället utforska den enskilda sexuella varelsen och dess fantasier. ”Historia 1B” är en kvinnokavalkad som blev till efter en undersökning som konstaterade att kvinnor nästan helt förbises i historieböckerna. Den lyfter fram betydelsefulla kvinnor, men ifrågasätter också dagens historieskrivning och vad som för eftervärlden utpekas som viktigt.

Förutom teaterföreställningarna ordnar Potato­ potato också workshops, samtal, konstutställningar och konserter. Även om det främst är via scenkonst som gruppen vill kommunicera, fungerar lokalen också som ett litet mecka för kultur i allmänhet.

En samhällelig forskningsprocess

En röd tråd som är genomgående för Potatopotatos produktioner är deras strävan att ta upp aktuella ämnen. Att vara samhällskommenterande var ett av de uttalade målen då gruppen grundades. Det är inte

några konkreta åsikter eller ställningstaganden som förs fram, istället vill föreställningarna uppmuntra till en öppen diskussion.

– Det är som om en samhällelig forskningsprocess hela tiden pågår här. Vi utgår inte från en färdig tanke med en början och ett slut, utan experimenterar oss fram och ser vad resultatet blir, berättar Hallberg.

"Drömmen vore att all teater skulle se ut så här om 20 år.”

Ett annat uttalat mål är att nå ut till personer som vanligtvis inte går på teater; att integrera teatern i det lokala sammanhanget och människornas vardag.

Hallberg menar att teaterns möjlighet att beröra folk allt för ofta underskattas. Den konkreta närvaron av andra människor och alla de känslor som rör sig i rummet drabbar ofta folk i större grad än allmän­ heten inser. Den här kontakten vill Potatopotato använda sig av.

Hittills har konceptet i varje fall visat sig fungera.

Publiken har hittat till föreställningarna och responsen har varit god. Men hur ser framtiden ut?

– Drömmen vore ju att all teater skulle se ut så här om 20 år. Att teater vore en angelägenhet som flera ville gå på. Och att man via teatern kunde nå djupare förståelse och bredare perspektiv på samtidens tvistiga frågor.

Behovet och efterfrågan för den här typen av föreställningar tycks finnas. Under de fem veckor som huset nu stått öppet har 55 arrangemang tagit plats här.

Så det verkar ändå som om Potatopotato är på rätt väg.

Fem frågor till Emma Pemberton Den nyskrivna novellen på nästa sida är skriven av Emma Pemberton som debuterade med romanen Kom år 2012. Hon är 22 år, född och uppvuxen i Helsingfors men bor nuförtiden i Göteborg. För tillfället varvar hon mellan några större skrivprojekt och vid sidan av skrivandet jobbar hon som konstmodell och dagisvikarie. Studentbladet ställde några frågor om skrivandet till Emma. text illustrationer

EDIT LINDBLAD

LAURA KOLEHMAINEN

1.Vad betyder skrivandet för dig?

Till skillnad från andra konstformer som jag också tycker mycket om så finns skrivandet i mig per auto­ matik. Mitt mående går hand i hand med hur mina texter känns just då. Att uttrycka sig i text känns nästan aldrig svårt och mycket av min kommunikation med dem som står mig nära sker genom skrivandet.

2. Vad intresserar dig mest i skrivandet? Har du något ämne som du gärna tar upp?

Just nu är jag väldigt inne på kropp och sexualitet, och på att kombinera text med bild.

3. Hur började du skriva?

Jag skrev berättelser om en hästflicka när jag gick i lågstadiet. Det var då lusten att berätta längre samman­ hängande berättelser föddes.

4. Du var rätt så ung då din första roman Kom publicerades, hur har ditt författarskap ändrats sedan dess?

Jag har inte känt mig som en författare förutom i samband med att Kom publicerades och utforskar gärna vad skrivandet kan vara förutom det som syns för allmänheten. Själva skrivandet har utvecklats mycket sedan min debut. Jag har en bredare syn på hur en berättelse kan se ut samtidigt som det känns svårare att hitta fram till hur jag själv vill att just min berättelse ska se ut. Mina texter har också blivit mera uteslutande queera jämfört med tidigare.

5. Hurdana influenser får du av Göteborg?

Sammanhang med skrivande vänner ger mig möjlighet att prata om texter och skrivandet på ett mera allmänt plan vilket varit viktigt för mig. Här finns mycket roligt att göra förutom att skriva, men stad­ en har också väckt nya texter till liv.

N O V E L L Emma Pemberton

Saker som längtar efter att hända:

Nicki får en bild som föreställer Siv. Siv ser förväntansfull ut.

Nicki känner att Siv är ganska nära nu. Siv fnittrar.

Siv uppdaterar Inkorg Inkorg Inkorg. Nicki gör inte Siv särskilt mer nykter.

Nicki känner att Finland ofta är naket. Nicki känner att Finland fnittrar för lite. Nicki uppmuntrar Finland att fnittra mera. Nicki har fått Siv till hjälp.

Nicki får Siv till hjälp att göra Finland ännu mera naket. Nicki älskar med nakna ord.

Siv tänker på att Nicki har haft allt sitt sex i Finland. Eller var det så?

Nicki hämtar en banan. Nicki har haft enbart en bråkdel av sitt sex i Finland. Nicki tror bestämt att det är Sivs förtjänst.

Nicki har aldrig haft så mycket sex som någon annanstans än i Finland.

Nicki tror bestämt att Siv befinner sig någon annanstans just nu.

Siv är inte så förtjust i ”någon annanstans”.

Fans ”någon annanstans”.

Siv har sex över gränser.

Siv skickar en länk. Är det här på riktigt? sjunger de. Siv svarar ja på alla frågor.

Nicki tänker på Siv som sjunger. Nicki vill vara nära Siv. Nicki är nära Siv om hon lyssnar på samma musik som Siv.

Allting är på riktigt.

Nicki stänger ner Facebook, Facebook förtjänar inget veta. Siv förtjänar mycket veta. Siv ber Nicki berätta. Nicki svarar på alla frågor. Siv klickar Inkorg Inkorg Inkorg i takt med musiken och får resultat.

Nicki berättar att hon glömmer bort sin banan på grund av Siv. Nicki tänker att detta säger något om hennes känslor för Siv.

Nicki har aldrig tagit en porrig bild av sig själv och en banan. Nicki vet att Siv är värd den stora äran.

Nicki lyssnar inte på ord. Nicki skriver ord. Nicki läser ord. Nicki är ord.

Nicki uppfattar vissa ord, Nicki uppfattar Jag vill känna dig här nära mig.

Nicki vill känna Siv här nära sig.

Siv är nära Nicki.

Jag vill känna dig här nära mig.

Den sången har Siv sjungit många gånger.

Nicki tar sig in överallt. Nicki vill ta sig in överallt. Nicki äter långsamt sin banan.

Nicki vill ta sig in i Siv.

Sivs öl är slut. Siv kanske borde dricka vatten. Siv har inte tid att hämta vatten.

Nicki är välkommen inuti Siv.

34

Nicki vill att Siv dricker vatten. Nicki vill ha något vått inuti Siv.

Siv dricker vatten.

Nicki älskar att Siv inte är hetero. Nicki skulle inte finnas om Nicki var hetero.

Nicki älskar att finnas. Nicki älskar att Siv finns.

Siv förstår inte att allting är på riktigt just nu. Siv kommer att gå under av längtan innan den första september.

En annan fans månad.

Nicki har förändrats. Siv har förändrat Nicki.

Nicki har kissat i gräset. Nicki var rädd för mörkret. Nicki har aldrig kissat med Siv. Nicki har aldrig simmat med Siv. Nicki har aldrig träffat Siv förut.

Kan vi kissa. Kan vi simma. Kan vi kramas lite?

Nicki tycker om Sivs suddiga ord. Nicki är suddiga ord. Nicki är nära.

Jag vill känna mig här nära dig.

Siv är nära Nicki.

Vi kan kissa, vi kan simma, vi kan kramas, vi kramas nu.

Jag vill att du har ditt huvud på min axel, nu.

Siv försöker.

Nicki klickar Inkorg Inkorg Inkorg

Nicki är i Siv. Nicki glömmer mörker, Nicki glömmer noja, Nicki glömmer tid. Nicki glömmer aldrig Siv.

Allting är på riktigt.

Siv ber Nicki att aldrig gå ur. Nicki vill aldrig gå ur.

Nicki får en bild av Siv. Siv känns fokuserad på Nicki som är i Siv. Siv är bar hud i kvällen. Nicki är kvällen. Siv är solbrun hud. Nicki rör vid solbrun hud, rör skuggorna i kvällen.

Siv skriver vad helst som dyker upp. Siv är närvarande fast på ett annat sätt. Siv är fullständigt fokuserad. Siv är fullständigt ofokuserad.

Nicki och Siv överlever en fans månad. Nicki och Siv tar sig in överallt, i en fans månad.

Nicki går nästan under i Siv. Siv håller liv i Nicki.

Nicki längtar, i en fans månad.

Siv sjunger att allting är på riktigt. Siv är allting på riktigt, Nicki kommer på riktigt.

Nicki säger att allting är på riktigt.

Siv gråter.

35

S S I - KO LUM N E N Aktivera dig

Redan att bära en stol betyder mycket

STUDERANDE , LÄS

ELIN ANDERSSON

STUDENTERNA HAR genom tiderna fört samhället framåt och varit

med och verkat för samhällets bästa. Man har varit med när Finland blev självständigt och studenterna har demonstrerat mot Vietnamkriget. Men all denna aktivitet har vanligtvis börjat med att någon tagit sig tiden att bära en stol på en sits.

Som avgående ordförande för SSI och i slutet av mina studier har jag en möjlighet att se tillbaka på det jag gjort under mina studieår. Jag har själv mina rötter i StudentOrganisationen vid Soc&kom (StudOrg) och så har jag verkat vid Svenska Nationer och Ämnesföreningar och via det suttit i styrelsen för Studentkåren vid Helsingfors universitet. Där emellan har jag hunnit med lite annat smått och gott. Inför jultider och med ett nytt år på kommande skulle jag vilja lyfta upp aktiviteten inom studentorganisationerna.

MÅNGA SÄGER att aktiviteten inom studentorganisationerna un-

der senaste år har varit på nedgång. Man skyller på den begränsade studi­erätten och på att så många studerande måste arbeta bredvid studierna. Men samtidigt har även samhället individualiserats allt mer och man sätter istället mera tid på sig själv än på det gemensamma.

Aktivitet i en studentorganisation är inte för alla men för de som har funderat på saken har jag bara gott att säga. Förutom att jag träffat spännande människor jag annars aldrig skulle ha träffat, har jag även lärt mig en massa nyttigt som jag inte skulle ha kunna gjort om jag enbart studerat. Framför allt har jag lärt mig att organisera både min egen tid och andras. Dessutom har jag fått ett bättre självförtroende och vet vad det jag lärt mig är värt.

JAG HAR ÄVEN MÅNGA GÅNGER upplevt att jag har haft en väldigt stor

nytta på arbetsmarknaden av att ha varit aktiv i en studentorganisation. Jag kan arbeta med olika sorters människor och jag har lärt mig att ta motgångar samt att improvisera när det behövs. Studieaktivitet är även något många arbetsgivare uppskattar.

Men nu betyder inte aktivitet att man ska kunna fylla i ännu en punkt på CV:n, även om det är ett positivt plus i kanten. Aktivitet är till för att du ska få växa som person och få glädjas åt att göra något med andra.

Jag hoppas att många fler i år vill ta ett nyårslöfte om att hoppa in lite oftare och bära den där ena stolen på sitsen. Det kanske ändå är mycket roligare än det verkar. Man behöver inte börja med posten som ordförande utan just den där ena stolen betyder redan mycket.

TILLSAMMANS KAN VI göra studieåren så mycket rikare och genom

aktivitet föds även samhällelig aktivitet, så att Finland igen kan lotsas framåt av just studenterna. Ha en riktigt god jul och ett gott nytt år, och kom ihåg att din förening behöver dig.

Elin Andersson är styrelseordförande för Svenska Studerandes Intresseförening r.f.

FOTO: JENNY BLOMQVIST

36

Välj mellan Hufvudstadsbladet, västra nyland, Borgåbladet och Östra Nyland.

För att få studierabatten ska du studera, bo i eget hushåll och vara högst 29 år gammal. Studierabatten begränsas till sex år.

Ange läroanstalt, numret på ditt studiekort samt födelseår när du tecknar din prenumeration.

NYHET! I prenumerationen ingår nu också tillgång till e-tidningen på dator, tidningsappar för pekplatta och smarttelefon, HBL+ för pekplatta samt KSF Medias elektroniska textarkiv.

MILJÖMEDVETEN JUL

Ge miljön en julklapp i år text&foto

LINN WILHELMSSON

Artikeln publiceras i samarbete med Vaasan Ylioppilaslehti

Efter julhelgen kvarstår inte bara ledighet, familje­ middagar, matkoma och en annalkande kand­ stress. Vi sitter också ofta begravda till näsan i halv­ vissna jul­blommor, två tredjedelar av jul­skinkan och ett berg av jul­klapps­ papper.

Oavsett om du spenderar julen hemma med familjen, på jobbet, tillsammans med vänner eller partner, så brukar dagarna kring och efter jul karaktäriseras av överflöd. Det här brukar ofta synas vid studerandebyggnaders avfallspunkter, där bioavfallskärlet för en gångs skull fylls upp, och papperstunnan svämmar över redan på julaftonskvällen. Speciellt kring långhelger är avfallshantering kanske inte våra första prioriteringar, men det finns orsak att tänka efter en extra sekund då du står med den gamla bluerayspelaren i famnen och undrar ifall den månne kan räknas som brännbar eller inte.

”Utmärkt tid att börja sortera bioavfallet skilt”

På Stormossen, där man hanterar allt det avfall som vi i Vasaregionen slänger, har man undersökt avfallet kring jul, och konstaterat att mängden avfall inte ökar märkbart. Vid avfallshanteringsstationerna upplever man ändå att särskilt förpackningsavfall och elektronik kommer in i högre grad än annars, och att det är vanligt att särskilt små apparater hamnar i brännbart avfall.

– Det som är ett typiskt fel är nog att man får eller köper nya elektronikprylar till jul och slänger bort de gamla, säger NINA LINDMAN, informationschef på Stormossen.

All elektronik hör hemma på återvinningsstation­ en, och ifall det rör sig om små apparater har även affärerna skyldighet att ta emo och hantera dem som elektronikskrot.

Lindman berättar även att det slängs bort en hel del överbliven mat, och att det fortfarande är många som inte sorterar sitt bioavfall. Julen vore därför en ypperlig tidpunkt att förverkliga ett nytt nyårslöfte i förtid och börja slänga matrester i bioavfalls­kärl­ et. På Stormossen omvandlas bioavfall till biogas

i deras biogasanläggning, och gasen blir till el och värme.

Julklappstips å miljöns vägnar

Förutom att sortera korrekt finns det många små knep man kan ta till för att minska på avfallsberget och dessutom spara pengar. Tidningspapper som omslag tillsammans med ett vackert band är en perfekt kombo för en julklapp i retrostil, och det finns inga orsaker att slänga det vackra julklappspapper som bara blivit använt en gång – återanvänd! Av överbliven julskinka eller fisk gör du enkel och god restmat som paj eller pyttipanna, istället för att låta det hamna i skräpkorgen. Samla ihop ett kompisgäng och för gamla kläder, elektronik och presenter ni fick men inte tyckte om till loppis, eller följ med tiden och lägg upp dina ägodelar på facebookloppis. En bra stressminskare före jul är också att komma överens om att bara ge vänner och familj sådant man uttryckligen önskat sig.

ALLA HUSHÅLL SORTERAR BIOAVFALL, BRÄNNBART, PAPPER, GLAS OCH METALL. BIOAVFALL Matrester, stelnat skinkfett (INTE i avloppet), julblommor BRÄNNBART Stearin, julpynt, julklappspapper (INTE i pappersavfall), styrox, papplådor PAPPER Reklam, kataloger, omslagspapper från julblommor GLAS Sillburkar, glöggflaskor utan pant, sylt- och andra glasburkar utan lock METALL Metallhöljen från grav- och värmeljus, metalltuber, aluminiumformar BATTERIHOLKEN Alla små ackumulatorer och batterier, nyårstenn i plastpåse (INTE i metall) ELEKTRONIK (TILL ÅTERVINNINGSSTATIONEN) Ljusslingor och -stakar, julgransbelysning

37

F I L M K O L U M N Julspecial

Jul betyder Jack Sparrow efter middag hos mormor och morfar Jul är inte tiden då de stora filmerna släpps, men visst är det mysigt att gå på bio i julmörkret? Linn Hielm tar oss igenom julens utbud av filmer och ger sina egna tips på vilka filmer som kan ge det lilla extra – till exempel efter middag hos morföräldrarna.

Varje familj har sina egna jultraditioner. En av de underligaste i min familj är att vi varje år i väntan på jultomten ser på Pirates of the Caribbean: Dead Man’s Chest. Varför det har blivit så att det är just den erkänt mediokra uppfölj­aren vi ser på kommer jag inte ens ihåg, men att vi efter julmiddagen hos mormor och morfar skulle se på något annat kommer inte på fråga.

Naturligtvis finns det andra bättre filmer med hög julstämningsfaktor: mysiga Love, Actually, barnvänliga Home Alone, klassiska It’s a Wonderful Life och många andra – men hos oss är det Jack Sparrow som gäller.

”The Hobbit: The Battle of Five Armies är klart överlägsen de tidigare delarna i den barnsliga men underhållande Hobbittrilogin.”

Julfilmer behöver inte bara betyda traditionella klassiker hemma med familjen. Att gå på bio är bland det mysigaste man kan göra under jullovet och i år är utbudet både stort och varierat.

Trots att sommaren vanligen anses vara perioden då de flesta storfilmerna med massiva budgeter lanseras är en hel del filmer av den här sorten på kommande just nu. Den avslut­ ande delen i PETER JACKSONs Midgårdssaga; The Hobbit: The Battle of Five Armies hade premiär 10.12. Den är klart överlägsen de tidigare delarna i den barnsliga men underhållande Hobbittrilogin, och väcker dessutom en intensiv lust att maratonkolla på Sagan om Ringen-filmerna.

38

Andra äventyrsfilmer på kommande är Exodus: Gods and Kings med CHRISTIAN BALE som Moses (26.12), Taken 3 där LIAM NEESON gör vad Liam Neeson gör bäst (16.1) och MICHAEL MANNs Blackhat (23.1) där Thor spelar data­hacker.

En annan genre som är nästintill övermättad under julsäsongen är dramafilmer av den sort som cyn­ iskt brukar kallas “Award Baits”.

Med det menas prestigefilmer som studiorna hoppas vinna priser med på vinterns galaceremonier.

Bland de som har premiär inom kort hittas ANGELINA JOLIEs andra världskriget-­epos Unbroken (30.1), wrestlingdramat Foxcatcher som vann pris för bästa film i Cannes (9.1), den udda men underhållande Birdman (16.1) och CLINT EASTWOODs American Sniper (23.1) där BRADLEY COOPER porträtterar den träffsäkraste prickskytten någonsin. Om man är intress­ erad av Oscarsspekulation är de här alltså filmerna att kolla in före galan i februari (utöver de redan utkomna Boyhood, Inter­ stellar och Gone Girl.)

Vill man hellre se lättsammare komedier är urvalet mindre. Horrible Bosses 2 (30.12) är kanske något för fans av den första filmen, men utom castingen av den lysande CHRISTOPH WALTZ som en av cheferna är den inte precis nyskapande. JON FAVREAUS Chef (19.12) är inte heller värst spännande, men ändå mysig och passande för en så matfokuserad högtid som julen. Disneys animerade Big Hero 6 (23.1) är gullig och färggrann trots att den inte kan mäta sig med förra årets fenomen­ ala Frozen.

Men vare sig ni väljer att spendera det med Bilbo Baggins, blivande Oscarvinnare eller nostalgiska julfavoriter önskar jag er ett skönt lov, och att ni alla njuter lika mycket som den dansande Baby-Groot från årets kanske bästa film Guardians of the Galaxy. God Jul! LINN HIELM studerar journalistik vid Soc&kom

UR ARKIVET

Nordens äldsta studenttidning

ÅRGÅNG 103 Studentbladet JANUARI 2015

Lilla Berlin

Tema: Kultur

Smutsiga högskolepengar

s. 19

s. 12

REDAKTIONEN Alkärrsgatan 9 B, 00100 Helsingfors CHEFREDAKTÖR Julius von Wright, 050 563 4790, chefred@stbl.fi REDAKTIONS­SEKRETERARE Edit Lindblad, 050 501 7331, red@stbl.fi GRAFISK FORMGIVARE Hilda Forss, grafiker@stbl.fi Intresset för kårvalen dalar och har gjort det redan länge. HUS:s stora valdebatt 1981 blev inte särskilt stor, då fler satt i panelen än i publiken. Läs om årets kårval på sidan 8. Foto: Jan Lindroos

REDAKTIONSBILDER Jenny Blomqvist PÄRM Joakim Kocjancic ANNONSFÖRSÄLJNING Mats Lindström, 040 529 7970, annons@stbl.fi

REDAKTIONENS JULLOVSTIPS

ANNONSMATERIAL annons@stbl.fi Jenny Skoglund

norden.org

norden.org

Annonser bör lämnas in senast tio dagar före utgivningsdatum.

KANSLI, ADRESSÄNDRINGAR, PRENUMERATIONER 045-8759759, kansli@stbl.fi UTGIVARE Svenska Studerandes Intresseförening (SSI) rf.

Läs om en gammal favoritbok.

Vad var det nu igen som Elizabeth sade till Mr. Darcy på sidan 178 i Stolthet och fördom?

Glöm Candy crush, samla istället ihop ett gäng kompisar och spela brädspel eller pyssla tillsammans. Jullovet är tiden för verklig social interaktion!

Och om ingenting annat känns tillräckligt slött kan du alltid ligga i sängen, äta överblivna pepparkakor och titta på Youtube-katter som skäller som hundar.

Alkärrsgatan 9 B, 00100 Helsing­fors GENERALSEKRETERARE Kasper Sundström, 045 875 97 59, kansli@stbl.fi ORDFÖRANDE Elin Andersson, ordforande@stbl.fi ­STYRELSE Björn Bonsdorff, Johanna Hagström, Robin Hjerpe, Anna-Maria Malm, Rasmus Olander,

ADR IA N S ES K A PA DER av Johnny och Janne Ramstedt

Erik Stenberg, Oleg Stikhin, Rasmus Tunis. styrelsen@stbl.fi TRYCKERI KSF Medias tryckeri, Vanda UTGIVNING 2014 Studentbladet utkommer fem gånger under vår­teminen 2014 och fyra gånger under höst­terminen 2014. Tidningen sänds till medlemmarna i SHS, ASK och Novium samt de svenskspråkiga medlemmarna i HUS och AUS. En prenumeration kostar 20 euro för övriga studerande, 40 euro för icke-studerande.

UPPLAGA 7 000 (Två Abi-nummer á 9 000).

Redaktionen ansvarar inte för icke-beställt material.

Studentbladet är redaktionellt obunden SSI och representerar inte dess medlemskorporationers officiella ståndpunkter.

39

HUS-Sidan är StUdentkårenS informationSSida Som ingår i varje nUmmer av StUdentbladet. Sidan SammanStällS av HUS informatör. tiedottaja@hyy.fi

Helsingfors universitet 375 år Jubileumsåret inleds 21.1

nationernas storsitz på senatstorget 28.5

Jubileumsåret inleds i januari, då Kajsaniemi metrostation byter namn till Helsingfors universitet.

21.1 firar hela universitetssamfundet jubileumsårets inledning i Kajsahuset. Campusmötesplatser öppnas i A-huset i Vik, i Physicum i Gumtäkt och i Medicum i Mejlans.

tHinkfest, stadsfestival för tanke ocH vetenskap 31.8−5.9

årsfest > 26.3 universitetets 375-årsfest. > 26.3 öppnas utställningen Med tankens kraft – Helsingfors universitets historia. > April–maj: föreläsningar för allmänheten om universitetets roll i nationsbygget. > Rundvandringar för allmänheten på campusområdena och konsert med promotionsmusik i solennitetssalen.

Hus picknick på floradagen 13.5 alumnföreningens bal 23.5

www.Helsinki.fi/375

Gå i vetenskapsbastu, fråga forskare, lär dig nytt på Gör-det-självuniversitetet och snava över vetenskap på de mest oväntade platser.

Helsinki cHallenge

375-årsjubileets vetenskapsbaserade, internationella idétävling Helsinki Challenge vill lyfta fram nyskapande idéer och teamen bakom dem. Tävlingsteman är miljöförändring, hälsa och välmående, en ny världsbild, ett globalt Helsingfors och inlärningen i framtiden. Prissumman är 375 000 euro. Jubileumsåret kulminerar i Helsinki Challenges internationella vetenskapliga seminarium och prisgala 12−13.11.2015. I slutet av januari, 28−29.1, presenteras teamen som gått till final i Helsinki Challenge på en pitch night och på Alumndagen i solennitetssalen. challenge.helsinki.fi

HUS valde StyrelSe för 2015

På Sitt möte 1.12 valde HUS delegation studentkårens styrelse för 2015. Styrelsen består av Obunden vänster, De gröna vid HUS, ämnesföreningarnas delegationsgrupp HYAL och Osakuntalainen edustajistoryhmä (nationerna). Oppositionen består av HELP (odontologi-, veterinärmedicin-, medicin- och juridikstuderande), Edistykselliset, SNÄf (Svenska Nationer och Ämnesföreningar), Socialdemokratiska studerande och Tsemppi. Till styrelseordförande valdes historiestuderande Mari Kyllönen. Övriga styrelsemedlemmar är Alviina Alametsä (De gröna vid HUS) stud. forskning i världspolitik, Miran

Hamidulla (HYAL) stud. politisk historia, Otso Heiskanen (Osakuntalainen edustajistoryhmä) stud. latinska språket och romersk litteratur, Susanna Jokimies (HYAL) stud. pedagogisk psykologi, Ella Keski-Panula (Osakuntalainen edustajistoryhmä) stud. forskning i världspolitik, Minna Mäkitalo (HYAL) stud. teologi, Pilvi Nummelin (De gröna vid HUS) stud. sociologi, Mimmi Piikkilä (Obunden vänster) stud. kommunikationslära, Hanna Piitulainen (HYAL) stud. mikrobiologi, Pasi Pykälistö (Osakuntalainen edustajistoryhmä) stud. historia och Vihtori Suominen (Obunden vänster) stud. politisk historia.