STBL 01/2014

Studentbladet JANUARI 2014

Hon trotsar normen

Högskolefabriker s. 16

Jämställdheten vid ÅA s. 12

LEDARE

Skäms för att ni skär i vår utbildning!

I

detta nummer av Studentbladet kan du bland an­ nat läsa om yrkeshögskolornas inbesparnings­ krav och de resultatstyrda finansieringsmodeller som nyligen tillämpats på både yrkeshögskolor och universitet. Högskolorna ska bli effektivare och flexiblare för att bättre anpassa sig till nya ekonomis­ ka realiteter, sägs det.

”Statsunderstödet till yrkes­h ögskolor är redan mindre(!) än budgeten reserverad för försvarets materialinförskaffningar och ska

effektivisering, flexiblitet, konkurrenskraftighet har blivit så vardagliga att man knappt noterar längre då de används inom områden de inte hör hemma. Att jag motsätter mig denna argumentation betyder inte att jag vill ha ineffektiva och oflexibla hög­skolor, det vill ingen vettig människa ha. Vad jag motsätter mig är marknadslogiken som smyger sig in i utbildnings­ politiken och som öppnar för nya tolkningar av vad som är utbildningens uppgift. Som Novias rektor Örjan Andersson säger i artikeln på sidan 4, så ska ut­ bildning inte ses som en konsumtionsvara utan som en investering (för att använda marknadstermer). En självklarhet och rättighet skulle jag kalla det.

vi ser utbildnings­ väsendet förändras. Sverige håller på att genomfö­ ra en liknande universitetsreform som vi genomgick för några år sedan. Danmark och Norge har också sett samma skiftning mot autonomare styre, allt i flexi­ blitetens och effektivitetens namn.

det inte finns pengar - att nedskär­ ningar är ett måste - är inget annat än ett politiskt ställningstagande. I budgeten för 2014 får högskole­ undervisning och forskning inte ens 5 procent av den totala statsbudgeten. Statsunderstödet till yrkes­ högskolor är redan mindre (!) än budgeten reserve­ rad för försvarets materialinförskaffningar och ska skäras ner med ytterligare en femtedel. Puffror och smällare framom bildning alltså. Ändå täcks JYRKI KATAINEN och kompani påstå att utbildning är en pelare i varumärket Finland.

UTBILDNING SKA UTVÄRDERAS och

SLUTA SKÄRA I VÅR UTBILDNING,

skäras ner med ytterligare en femtedel.”

DET ÄR INTE BARA I FINLAND

utvecklas, defini­ tivt. Men då begrepp som vanligtvis berör aktörer på den privata marknaden dyker upp i krav på utbild­ ning så måste varningsklockor börja ringa. Ord som

ATT PÅSTÅ att

minister KRISTA KIURU, och kräv en större del av kakan i nästa års budgetförhandlingar! För vi vet att det som skärs bort kommer sällan tillbaka.

 J U L I U S VON W R IG H T CHEFREDAKTÖR

”Vad har du för kön på riktigt?”

VI ÄR OMRINGADE AV NORMER som

vi sällan ens tänker på. Kanske för att de inte berör just oss eller för att de kan vara svåra att märka – innan någon bryter mot dem.

Många normer i dagens samhäl­ le gäller kön. Till exempel visar jäm­ ställdhetsrapporten från Åbo akademi på sidan 12 att många studieinrikt­ ningar fortfarande är tydligt kvinnoeller mansdominerade.

Det är även en dyster tanke att jäm­ ställdhetsdebatten år 2014 innehål­ ler inslag av medelålders gubbar som tar fasta på allt vad heteronormativitet heter genom att påstå att sex betyder mer för kvinnor eftersom det är kvin­ norna som blir penetrerade.

Men normerna kring kön stannar inte där.

 EDIT LINDBLAD REDAKTIONSSEKRETERARE

NÄR NÅGON BRYTER MOT det binära könssystemet där alla personer kate­ goriseras som antingen kvinna eller

man väcker det lätt anstöt. Rädsla. Il­ ska. I det här numret av Studentbladet berättar Tuula-Marika om hur hon un­ der sin uppväxt inte kunde förstå var­ för hon inte fick använda pärlhalsband och klänningar. Hon fick inte använda dem eftersom omgivningen ansåg att hon är en pojke.

Men hon klädde sig i klänningar ändå. I smyg på sitt rum. Det var först som 17-åring som hon för första gång­ en fick ett ord på sig själv, hittade en kontext som inte tidigare existerat för henne. Transvestit. Hon beskriver lätt­ naden som ordet förde med sig. Om känslan att veta om att det finns andra som hon.

Det omringande samhällets strik­ ta könskategorisering som sträcker sig från attityder och allmänna toalet­ ter till att kryssa i könet på blanketter till Skatteverket är det som fick TuulaMarika att under flera år dölja sitt äkta jag för andra. Det förväntades något av

henne som hon inte är. Nuförtiden är Tuula-Marika öppen om sin könsiden­ titet, men det har varit en lång pro­ cess.

MED NORMER kommer även privilegier.

Det glöms lätt bort att personer som lever enligt normerna har vissa för­ måner. De får sällan konstiga blick­ ar då de köper kläder. De blir inte till­ frågade hur deras könsorgan ser ut av vilt främmande människor. De får inte jämt höra fel pronomen om sig själva.

Om vi inte tar tvåkönsnormativite­ ten i beaktande börjar vi lätt använ­ da förskolebarnens jargong ”flickor är flickor och pojkar är pojkar”som upp­ repades av både barn som vuxna i Obs debatt om jämställdhet i mitten av ja­ nuari. För det är inte förskolebarnen som tutar ut sanningar med sin jar­ gong om flickor och pojkar. De upp­ repar bara våra normer om sanningar.

innehåll 4–5 REMMEN SPÄNNS ÅT YRKESHÖGSKOLORNA 6–7 JA! TILL OBLIGATORISKT KÅRMEDLEMSKAP 7 SVENSKFINLAND BEHÖVER MEDIEDIVERSITET 8–9 VEM KASTADE FÖRST, HUS ELLER SÅNGARNA? 10–11 STIFTELSEREFORMEN I SVERIGE 12–13 JÄMSTÄLLDHETEN I OBALANS VID ÅA 14–15 DEN KNASTERTORRA FORSKAREN – MYT ELLER SANNING? 16–17 KRAV FÖR UNIVERSITETEN TILL FABRIKER 18 ”I SOTJI HAR VI INGA BÖGAR” 19 EU-VALSKANDIDATER OM ROMSKA TIGGARE 20–25 NÄR SLIPSEN SKAVER 26–27 TVÅSPRÅKIG STUNDENTEATER I VASA

DR E A M W E A R

26 POLITICUS ÅTERUPPSTÅR

20–25

28–31 VADÅ NUTIDSKONT? 32–33 VARDAGSKORRUPTIONEN I TURKIET 34 GLORIFIERAD GLAMOUR I FILMEN 35 PROSA SKRIVER SKRÄCK 36 LÅT DIG HÄPNAS AV DUV-TEATERN 37 ARBETSTAGAREN FLYR SITT ANSVAR 38–39 REDAKTIONENS PLOCK 39 ADRIANS ESKAPADER

S V E R IG E S S T I F T E L S E R E F OR M

10–11

28

”Många har en upp­fattning om att konst ska var till­gänglig direkt, att man inte ska behöva anstränga sig. Men människor måste också våga ta sig över tröskeln”

M E DA RB E TA RE

H I L DA F OR S S Hilda Forss är Studentbladets nya grafiker från och med det här numret. Hilda har precis flyttat tillbaka till Finland efter en längre period i Malmö.

Förutom STBL arbetar hon bland annat som grafiker för ett gäng tidskrifter, och försöker med varierande framgång uppehålla en blogg om naturkosmetik.

JOH A N N A B R U U N Johanna Bruun studerar konstvetenskap vid ÅA och skriver just nu på sin gradu om konstförfalskningar, plagiat och kopior. När hon inte gör det, skriver hon konstkritik i Åbo Underrättelser eller artiklar för olika tidningar och tidsskrifter. Eller så dricker hon kaffe med en vän, spelar gitarr, eller springer längs med någon nedfrusen åker utanför stadskärnan.

NIKLAS EVERS Niklas Evers har studerat journalistik vid Soc & Kom i tre långa år. Bor i Helsingfors där han fördriver dagarna med att bland annat drömma sig tillbaka till hemstaden Ekenäs gröna slätter.

Tycker om djur men hatar gul snö.

Yrkeshögskolorna pressas att bli effektivare Yrkeshögskolorna genomgår stora förändringar. Högskolornas finansiering ska bero allt mer på resultat samtidigt som den statliga finansieringen skärs ner med en femtedel. Trots några ljuspunkter i reformen, som obligatoriskt medlemskap i studerandekårer, ser framtiden oklar ut.

text

JULIUS VON WRIGHT

Självständighet. Flexibilitet. Kvalitet. Verknings­ full­ het. Effektivitet. Orden används av under­ visnings- och kulturministeriet för att beskriva vad den nya yrkeshögskolereformen ska tillföra yrkeshög­skolorna. Huvudmålet är att få en inter­ nationellt respekterad yrkeshögskola, skriver mi­ nisteriet på sin webbplats.

I praktiken betyder det en finansieringsmo­ dell som baserar sig på resultat. Den statliga och kommunala finansieringen ska i större grad beto­ na av­lagda studie­poäng och examina. Tidigare har yrkeshög­skolorna fått 70 procent av sin finansie­ ring enligt antalet studerande och 30 procent en­ ligt avlagda examina. Den nya modellen innebär att 46 procent av finansieringen grundar sig på antalet avlagda examen och 24 procent på antalet studerande som avlagt minst 55 studiepoäng. I Ar­ cadas och Novias budgeter utgör den kommunala och statliga finansieringen ungefär 85 procent. ÖRJAN ANDERSSON, rektor för Yrkeshögskolan Novia, säger att de ställer sig varken positiva eller negativa till den nya finansieringsmodellen.

– I det stora hela är det bra att finansierings­ modellen utvecklas, men detaljerna kan man dis­ kutera. Mest negativt ser vi på att andelen utex­ aminerade mäts kvantitativt och inte relativt till antalet studerande på linjen, säger Andersson och menar att siffran kan förbättras helt enkelt genom att ta in fler till linjen.

Hårda inbesparningskrav Vad som oroar Andersson mest är de inbespar­ ningar som de står inför under de komman­ de åren. Hela en femtedel av statens budget för

4

yrkeshögskolor ska bort fram tills 2017. Det är ut­ manande att prestera bättre med mindre resurser, konstaterar Andersson – Inbesparningarna är något vi starkt har pro­ testerat mot, vi ser dem som kortsiktiga. Utbild­ ning borde inte ses som en konsumtionsvara, utan som en investering i framtiden, säger Andersson.

Mindre pengar i potten och större krav på re­ sultat kan leda till att tävlingsinstinkten mel­ lan yrkeshögskolorna skärps. Den nya finan­ sieringsmodellen bygger på konkurrens, då yrkeshögskolornas resultat jämförs när potten de­ las. Men Andersson är försiktig med att förutspå fram­tiden.

- Konkurrensen får till stånd en effektivisering vilket i sig är positivt. Det kan däremot också leda till minskat samarbete, men hur mycket är svårt att säga.

Högskolan Arcadas rektor HENRIK WOLFF är inne på samma linje som Andersson. ­– Finansieringslagen är ett steg i rätt riktning.

Det att finansieringen blir prestationsbaserad innebär att det blir entydigare vad det innebär att högskolan gör ett gott resultat. För Arcada är finansierings­m odellens resultat på kort sikt neu­ tral, men vi utgår från att på längre sikt kunna dra nytta av den, säger Wolff.

Problematiskt med olika krav?

Studerandekåren Noviums styrelseordförande JOHN NORDQVIST säger att det är svårt att säga vad den nya situationen för med sig. Leder krav på snabbare studietakt till bättre helheter el­ ler sänks ribban för att bli utexaminerad?

ca

85 av Arcadas och Novias ekonomi utgörs av stats­ finansieringen

– Det finns möjligheter och risker med den nya modellen. Det som kan vara bra är att hög­ skolan ser över sina utbildningar och gör det lättare för studerande att bli färdiga. Sen kan situationen bli den att lärare tvingas sänka kva­ liteten för att hålla kraven, spekulerar Nord­ qvist.

Frågar man studerande så är det många som inte lagt märke till de nya kraven, säger Nord­ qvist. Men han ser problem i de olika studie­ poängs­kraven som ställs på studerande.

– Man måste studera 45 poäng för att få studie­ stöd, så hoppet är 10 poäng till statens krav på yr­ keshögskolorna. Det kan bli svårt för högskolan

att motivera studerande att nå de där 55 poäng­ en, trots att man från högskolans håll uttryckt in­ tresse för studerande att studera i takt. Det blir utmanande för högskolorna att göra det sexigt att studera snabbt, säger Nordqvist.

Klara fördelar i steg två I reformen finns även ljusglimtar. I steg två fö­ reslås medlemskap i studerandekårerna bli obli­ gatoriskt vilket öppnar för möjligheten till orga­ niserad hälsovård för yrkeshögskolestuderande.

Studerandekårerna i Finland har länge arbe­ tat för att få samma möjlighet att organisera sig som stundetkårerna och om förslaget går ige­ nom tar man ett stort steg i riktning mot att ge yrkes­högskolestuderande samma rättigheter som universtets­s tuderande.

Ministeriet föreslår också i steg två att förflyt­ ta finansieringsansvaret helt och hållet till sta­ ten. Det innebär att yrkeshögskolorna inte är lika beroende av den egna kommunens finanser, utan alla högskolor är beroende av samma finansiär – staten. Det sätter högskolorna på samma startlin­ je, som borde vara ett minimikrav ifall finansie­ ringen ska förbli resultatbetonad.

Från och med 1.1.2014 blir statsfinansieringen av yrkeshögskolor mer resultatbetonad. Faktorerna som tas i beaktande ökas från två till elva.

2

1

2

DÅ

3

4

1

5

NU 6

11 10 1. det kalkylerade antalet studerande (70 %) 2. antalet examina som avlagts vid yrkeshögskolan (30 %)

Yrkeshögskolereformen i korthet Reformen genomförs i två skeden. Steg ett har redan genomförts och ändrar yrkeshögskolorns finansieringskritierier. I steg två ska ansvaret för basfinaniseringen flyttas till staten, vilket gör högskolorna mindre beroende av kommunens ekonomi. Också obligatoriskt medlemskap i studerandekårerna föreslås för att göra det möjligt att organisera studerandehälsovård. Steg två har varit på remiss och responsen behandlas som bäst.

9

8

7

1. avlagda yrkeshögskoleexamina (46 %) 2. studeranderespons (3 %) 3. det totala antalet studiepoäng som under kalender­ året avlagts inom den öppna yrkeshögskole­ undervisningen eller i form av andra fristående studier samt inom den förberedande utbildningen för invandrare (4 %) 4. grundar sig på publikationer (2 %) 5. avlagda studiepoäng (55 sp) (24 %) 6. avlagda högre yrkeshögskoleexamina (4 %) 7. internationell rörlighet bland studerande (3 %) 8. avlagda yrkespedagogiska lärarutbildningsstudier (2%) 9. forsknings- och utvecklingsarbetets externa finansiering (8%) 10. antalet utexaminerade från yrkeshögskola som är syssel­satta (3 %) 11. personalens internationella rörlighet (1 %)

5

S T B L- PA N E L E N

Avveckla inte det obligatoriska kårmedlemskapet – utveckla det!

Helsingfors universitets före detta kansler Kari Raivio skrev i ett debatt­ inlägg i Helsingin Sanomat (12.1) att obligatoriskt medlemskap i student­ kårer kunde tänkas över. Samtidigt föreslår regeringen att medlemskap i yrkeshögskolornas studerandekårer ska bli obligatoriskt, för att ge kårerna möjlighet att organisera hälsovård.

Då Studentbladet frågar sin panel om kåremedlemskapet ska vara oblig­ atoriskt för högskole­studerande så svarar en stark majoritet ja. Både från universitetens och från yrkeshög­skolornas håll höjs röster om att utveckla det obligatoriska medlemskapet att även innefatta yrkeshögskolornas studerande. text

JULIUS VON WRIGHT

Borde kårmedlemskap i framtiden vara obligatoriskt för högskolestuderande?

FILIP BJÖRKLÖF vice ordförande för Svenska handelshög­skolans studentkårs styrelse

– Ja. Studentkårens intressebevakningsverksamhet och kårens legitimitet grundar sig på att alla stude­ rande vid Svenska handelshögskolan är medlem­ mar i SHS. Det är dock viktigt för kårerna att se till att medlemsavgifterna hålls på en rimlig nivå och att avgifterna används till sådant som gynnar gemene kårmedlem.

6

THOMAS WILHELMSSON

JANI RÄISÄNEN

kansler för Helsingfors universitet

styrelseordförande för Arcada studerandekår ASK

– Ja. Våra studentkårers arbete för studenternas so­ ciala, hälsomässiga och kulturella välbefinnan­ de utgör en nödvändig förutsättning för ett väl­ fungerande universitetsväsende. Ett avskaffande av kår­obligatoriet skulle på ett väsentligt sätt försämra studentkårernas möjligheter att stöda studenter­ na och driva deras intressen, med på sikt betydande negativ inverkan på universitetens kvalitet.

– Ja. Automationsmedlemskapet ger studerandekåren en stabil ekonomisk bas som även garanterar ett eko­ nomiskt oberoende från högskolan och därmed stärker studerandekårens roll inom högskolan, samtidigt be­ frias resurser till studerandekårens egentliga uppgifter.

Genom automationsmedlemskap ökar aktiviteten och intresset för studerandekårens verksamhet bland stu­ derande. Genom automationsmedlemskapet ställs alla studerande i samma position inom högskolan.

ANETTE KARLSSON orförande för Socialdemokratiska studerande SONK

– Ja. I jämlikhetens tecken borde obli­ gatoriskt medlemskap också innefatta yrkeshögskolornas studerandekårer.

KOLU M N

Har Svenskfinlands vakthund förlorat tänderna?

ELIN ANDERSSON

SIMON ELO ordförande för Sannfinländsk ungdom

– Nej. Varje medborgare borde ha rätt­ en att själv välja till vilken förening man vill höra.

ALEXANDER LÅNG styrelseordförande för Åbo Akademis Studentkår

– Ja. De flesta studentkårers finansie­ ring bygger på kårobligatoriet, och utan finansiering så skulle inte studentkå­ ren kunna trygga den enskilda studen­ tens intressen, varken inom högskolan, lokalt eller nationellt. Utöver intresse­ bevakningen så skulle också Student­ hälsans existens vara hotad.

MICKE LINDHOLM medlem i Helsingfors universitets studentkårs delegation

– Nej. Tvångsmedlemskapet ger student­kårerna vissa organisatoriska fördelar på grund av medlemsantalet, men det berättigar inte att kränka för­ eningsfriheten. Medlemskapet borde alltså bli frivlligt.

SÅ HÄR FUNGERAR STBL-PANELEN •

Stbl-panelen består av ungefär 100 personer som repre­ senterar allt från studerandekårer till utskott i riksdagen.

Finlandssvenska högskolor och studieorter finns jämnt representerade i panelen.

•

Deltagarna ombeds per e-post besvara vår fråga med ett ”ja” eller ”nej” och att kort motivera sitt svar.

•

Listan på deltagarna lever, beroende på fråga. Ifall du är intresserad att delta i panelen, kan du anmäla ditt intresse till redaktionen på adressen chefred@stbl.fi. Meddela vem du är och bifoga gärna en bild på dig som kan publiceras i tidningen om vi väljer att lyfta upp just ditt svar.

MINA FÖRÄLDRAR har sparat ett par HBL från det år jag föddes. Jag beslöt mig att ta en titt på dem, mest för att jag ville se vad som diskuterades i medierna just då. Dock var det något helt annat jag fastnade för. Språket, och de långa utförliga och noggrant skrivna artiklarna.

I HBL 11.1.2013 kunde man läsa om hur öppenheten hos medierna blir allt viktigare. Samtidigt diskuteras det att artiklarna inte får vara för ensidi­ ga, eftersom det lyser igenom om en nyhet behandlas bristfälligt. Något som inte var ett problem i HBL från 1989.

DOCK KÄNNS DET SOM OM kvaliteten hos dagens medier lider allt mer. Nu skall allt ut genast och helst gratis på nätet! I år sitter jag som ord­förande för SSI men förra året satt jag med i styrelsen för Studentkåren vid Hel­ singfors universitet. Kårens beslut om Gamla studenthuset har varit i fo­ kus i medierna hela året. Jag lämnade själv in avvikande åsikt i beslutet, men rapporteringen är ett bra exempel på de olika typer av taktik me­ dierna numera använder. HBL och Svenska Yle rapporterade först och snabbt, men artiklarna saknade mycket information och djup. Deras finska kolleger rapporterade om ärendet en aning senare men betydligt grundligare. ÄVEN OM JAG HADE min ståndpunkt i ärendet klar fick detta mig ändå att

fundera vartåt medierna i Svenskfinland är på väg? Samhällets vakthund är numera hårt ekonomiskt pressad och försöker på alla sätt nå ut till en krävande publik som genast vill veta vad som pågår. Eller vill vi det?

Efter att ha läst HBL från -89 inser jag att jag klart saknar den HBL som verkligen kunde kallas samhällets vakthund. Det känns som om hunden nu litet tappat tänderna.

DÄRFÖR VILL JAG UPPMANA studenterna att precis som högskolorna lär er, att alltid granska det ni läser kritiskt. Sök alltid information i flera medier. Således tror jag ännu på att Svenskfinland har ett behov av flera olika former av medier. De som ger oss de senaste nyheterna och de an­ dra som till exempel Studentbladet, Ny tid och varför inte Hankeiten som kan ge oss den där tilläggsinformation vi så många gånger vill ha.

SAMTIDIGT MÅSTE VI som läsare ge hunden de signaler den behöver. Om vi vill läsa allt snabbt på nätet bör vi säga det, men själv skulle jag önska att igen se fler artiklar där hunden grundligt spårat sig fram till sitt byte.

Elin Andersson är styrelseordförande för Svenska Studerandes Intresseförening r.f.

FOTO: JENNY BLOMQVIST

7

Ett studentikost pajkalas text

EDIT LINDBLAD

Diskussionerna mellan de akademiska sång­föreningarna och Studentkåren vid Helsingfors universitet har efter ett långt pajkastande fastnat i det kvarblivna kladdet.

B

åde sångföreningarna och student­ kåren beskyller varandra för att den andra parten vägrat att ordentligt del­ ta i diskussionerna och båda parterna hävdar att de kommit med ordentliga förslag som motparten totalignorerat. Diskussionerna har fru­ sit till is och ingen är beredd på att frivilligt lämna musiksalen i det gula nyrenässanshuset från 1870.

ALLT BÖRJADE I APRIL 2013 då

studentkårens före­ tag HYY Yhtymät bestämt sig för att hyra ut Gam­ la student­h uset till en utom­s tående aktör för att piffa upp sin ekonomi. Pro­blemet var att musik­ korporationerna sedan 1800-talets slut trä­ nat i lokalerna och i och med en utom­stående verksamhets­idkare inte längre skulle ha möjlig­ het att öva i sina lokaler lika ofta som tidigare.

– Det är tråkigt att studentkåren följer den allt vanligare tanken på att allt ska ha en prislapp och att kultur inte har ett egenvärde i sig, säger ordförande för Akademiska sångföreningen Rasmus Kurtén.

– Studentkåren har från första början vägrat ge ut information som skulle hjälpa oss att komma med en konkurrenskraftig kompromisslösning som skulle gagna alla. Vi har exempelvis erbjudit att tillsammans med de andra musikkorporatio­ nerna sammanlagt betala 40 000 euro för att få hyra vårt gamla hem. Vi vet helt enkelt inte vad som är tillräckligt för HUS. ORDFÖRANDEN RIEKKINEN anser

FÖR

STUDENTKÅREN

ANNA-MAIJA

inte att de hemlighållit något och påminner om att de värdesätter och gärna stöder musik­korporationerna men att de också har kring 250 andra föreningar som de stöder ekonomiskt. Ålderstigna byggnader så som Gamla studenthuset kräver dessutom ständiga renoveringar som måste finansieras.

– Det här handlar inte om att musik­­­ korpor­ a­ tionernas verksamhet på något sätt skulle för­ svinna. Musik­­föreningarna flyttas helt enkelt till andra lokaler som studentkåren äger. Men efter­ som de vägrat att självmant flytta ut den andra ja­ nuari har vi varit tvungna att lämna in en vräk­ ningsansökan till tingsrätten, säger Riekkinen.

8

TVISTEN HAR ÄVEN DISKUTERATS i

delegationen, som är det högsta beslutande organet inom Helsingfors universitets studentkår. Delegationsmedlemmen Viljami Kankaanpää har följt med tvisten och även ändrat sin åsiktpå vems sida han står.

– När beslutet om de nya verksamhets­planerna för Gamla studenthuset kom kände jag en sympati för korporationerna men som de nu betett sig så är jag mer negativt inställd till deras agerande.

Med det dåliga beteendet syftar Kankaanpää på att sångföreningarna inte velat förhandla med studentkåren. Alltså samma sak som sångfören­ ingarna beskyller studentkåren för.

”Nu har båda sidorna fastnat i ett ställnings­ krig där ingen frivilligt kommer att ge vika.”

VILJAMI KANKAANPÄÄ BETONAR ÄNDÅ att

felet lig­ ger hos båda parterna.

– I medierna har bilden blivit att HUS är nå­ gon slags erövrare medan musikföreningarna är martyrerna fast fel har gjorts på båda sidorna.

Student­kåren har inte heller jämt betett sig bra och nu har båda sidorna fastnat i ett ställnings­ krig där ingen frivilligt kommer att ge vika.

OM STUDENTKÅREN och musikkorporationerna inte själva klarar av att ta sig ur kladdet blir det tings­rätten som får avgöra om studentkåren ska ha rätt att vrä­ ka musikanterna från Gamla studenthuset eller inte.

Hur mycket ett sådant pajkalas skulle kosta är ännu inte klart.

9

Björklunds hjärtefråga:

AUTONOMA HÖGSKOLOR TEXT JULIUS VON WRIGHT

FOTO MAGNUS FRÖDERBERG/NORDEN.ORG REDIGERING JULIUS VON WRIGHT

10

Sverige går samma stig som Finland och föreslår att införa högskolestiftelser. Förespråkarna tror på ökad autonomi medan kritikerna är rädda för att hög­skolorna blir toppstyrda och att forskningen lider. Förslaget har dragits tillbaka efter en häftig kritikerstorm och ska omarbetas, men ministern Jan Björklund (Folkpartiet) är säker på att reformen blir av.

Svenska utbildningsdepartementet med u­ tb ­ild­ nings­­ministern Jan Björklund i spetsen presen­ terade sommaren 2013 ett förslag om att statliga universtitet och högskolor ska ha möjligheten att bli privata stiftelser. Motiveringen var ökad auto­ nomi. Hög­skolorna ska lättare ingå avtal, ta emot donationer och äga bolag. De ska bli snabbfotade, flexibla och handlingskraftiga i den allt hårdare konkurrensen, skrev regeringen i sitt pressmed­ delande.

Förslaget har fått både positiv och negativ kri­ tik. Kanske främst negativ, som är orsaken till att för­slaget nu har dragits tillbaka och ska revideras.

De som ställt sig positiva är bland andra rektorn för Karolinska insitutet, ANDERS HALMSTEN, som ser stiftelseformen som ett sätt att lättare delta i internationella forskningsprojekt och lättare ta emot donationer. Kungliga tekniska högskolan och Lunds universitet ställer sig på samma linje som Karolinska.

Men de kritiska rösterna är många, antagligen fler och definitivt högre. Fackförbunden är oro­ liga för att högskolorna blir för resultatinriktade och att forskningen blir lidande. Forskare är oroli­ ga för att donationer kommer att styra forskning­ en och att de områden som inte är direkt vinst­ drivande, som de humanistiska ämnena, förlorar mark. Stiftelse­reformen i Finland förde med sig att staten reserverade extra pengar för universi­ teten att behålla sig oberoende, men extra kapital syns inte till i det svenska förslaget.

Studentkårerna är oroliga för att deras repre­ sentation i ledningen försämras. De har inte kännt sig säkra med löften om att studentrepresentatio­ nen ”i stora drag” ska hållas oberörd. De är inte övertygade om att friheterna som regeringen pra­ tar om skulle nå dem, utan de är rädda för att det främst gäller universitetsledningen. De ser också kvalititen på undervisningen ligga i vågskålen ifall högskolestiftelserna blir av.

ETT STEG I EN STÖRRE REFORM

De svenska statliga högskolorna har redan tidigare skjutits mot mer autonomt styre. 2011 genomfördes autonomireformen som ändrade den inre styrningen av universiteten. Reformen gav högskolorna möjlig­ heten att fastställa sina egna anställnings­ordningar och en del behörighetskrav för sin personal, men också karriärsvägarna inom universiteten. Reformen har kritiserats för att ge lärare och lektorer mindre att säga till om och liknar mycket den kritik som riktats mot den finska universitetsreformen från 2010.

Terminsavgifter för utländska studerande som

inte kommer från EU/EES infördes hösttermi­ nen 2011 i Sverige. Regeringen sade att termins­ avgifterna leder till att de svenska universite­ ten konkurrerar internationellt med kvalitet, inte med avgiftsfri utbildning. Terminsavgifter runt 100 000 kronor per läsår infördes och antalet ut­ ländska sökande sjönk med 79 procent på ett år.

Det administrativa arbetet minskade, men inter­ nationella utbildningar fick skäras ner.

Diskussionen i Sverige kring reformen av hög­ skolorna är en ideologisk sådan som också är starkt influerad av internationella strömningar. Uttryck som frihet och autonomi har varierande betydel­ ser och innebörden ändras beroende på vems ar­ gument man lyssnar på. Den grundläggande frå­ gan är om universiteten ska få en privaträttslig

verksamhetsform, eller om de ska behålla förvalt­ ningsformen som dessutom innefattas av offent­ lig insyn. Det gäller inte bara det praktiska arbetet utan också själva idén om universitet som obero­ ende instanser. Kritikerna misstror de värderingar som ligger bakom förslaget och är rädda för att ut­ bildningen blir en handelsvara. Trots lovord från regeringen att man inte är ute efter att privatise­ ra universiteten enligt Oxfordstil så ser kritikerna det som ett steg i den riktningen.

I höstas drogs förslaget tillbaka redan innan re­ misstiden gått ut. Ett nytt förslag ska utarbetas under det kommande året, men Jan Björklund är fast besluten att fortsätta med den borgerliga re­ geringens hjärtefråga: autonomi åt de statliga uni­ versiteten.

En hälsning från Sverige Som högskolestuderande i Sverige befinner man sig i en märklig situation, en situation där grund­läggande värden för universitet och högskolor måste för­svaras.

De omvandlingar som utbildningsväsendet har gått igenom de senaste åren – ofta osynliga, av förespeglat teknisk-byråkratisk karaktär och utan att någon bredare offentlig diskussion ägt rum – är av en omfatt­ ning som är svåra att begripa, och vars följdverkningar är svåra, om inte omöjliga, att förutse. Men framförallt detta: grunden för det vi brukar se som en nordisk modell i för­valtningen av universitet och högskolor sviktar. Det handlar om sådant om kostnads­fri utbildning, fri forskning, kritiskt tänkande, generösa forskningsanslag till grundforskning, med mera.

För att parafrasera en metafor hos SLAVOJ ZIZEK: situationen påminner om den när figuren i tecknad film går ut över stupkanten, glatt omedveten om att den vandrar rakt ut i tomma intet. Fallet kommer först när blicken riktas neråt och avgrunden öppnar sig i med­ vetandet – men man har hunnit promenera för långt ut i luften för att ha någon chans att sträcka ut handen och gripa om ett räddande fäste. Skillnaden är den att den tecknade figuren sällan dör utan ofta överlever på det ena eller andra osannolika sättet. Universitetet har dock inte nio liv – värden kan gå förlorade som är svåra att återta. Vi har kanske inte hamnat mitt ute i luften ännu, men vi står helt klart vid stupets kant. Paniken sprider sig i kroppen vid åsynen av avgrunden, man griper efter en buske att hålla tag i.

Ett fäste att gripa efter är gemenskapen bland

studenter (och anställda: lektorer, professorer, doktorander, sekreterare m.fl.). Ett motstånd har börjat ta form, började ta form under hösten, mycket verk­ samhet har samlats under #ockuperauniversitetet.

Grupper bildades under hösten i (åtminstone) Uppsala, Lund, Örebro, Göteborg, Stockholm och vid min högskola Södertörns högskola i Huddinge utanför Stockholm. Vi har demonstrerat, vi har skrivit, vi diskuterar och debatterar och vi kommer göra mycket än: den så kallade stiftelse­reformen måste stoppas, så är det bara. Det handlar om att öppna ögonen för den situation vi riskerar att hamna i, med högskolor/ universitet som är tvungna att ta ut studieavgifter för att klara sin finansiering och som samtidigt blir mer och mer toppstyrda och företagsliknande, och som på grund av en alltmer ekonomiskt prekär situation blir mindre fria och självständiga än tidigare – trots att reformerna alltid motiveras med ord som frihet, självständighet, bättre villkor för forskning, bättre ekonomisk styrning osv.

Det handlar om att ställa sig den besynnerliga frågan (besynnerlig för den är så grundläggande): vad vill vi att universitetet skall vara för en plats? Vad är ett universitet eller en högskola? Och hur kan vi organisera oss för att förverkliga detta. Vår med­vetenhet ställer det kravet på oss – att handla. Att göra praktik av teori.

På återhörande!

VICTOR NYLUND Bekymrade studenter på Södertörn

11

Kvinnliga studerande mår sämre än manliga på ÅA text&bild

JOHANNA BRUUN

Män uppger främst förtroendeuppdrag som orsak till ut­dragen studietid. För kvinnor är det hälsoproblem. En rapport om jämställdhet bland studerande vid Åbo Akademi visar att upp­ fattningar om manliga och kvinnliga ämnen lever kvar och att hälsoskillnaderna mellan könen är stora.

Nationalekonomistuderande Petra Westerholm spenderade sommaren 2013 med att samla in och analysera mängder av data om jämställdhet mellan kvinnor och män vid Åbo Akademi. Arbetet blev klart i oktober.

Just nu håller jämställdhets­ kommittén vid ÅA på att arbeta fram en ny jämställdhets­plan för universitetet som offentliggörs i vår. Den senaste rapporten genomfördes år 2008 och sträckte sig till år 2012.

Westerholms rapport innefattar både data om personalen och studerande. Den del som gäller studerande (som är fokus för den här artikeln) baserar sig dels på uppgifter från STURE, databasen som registrerar alla stu­ derandes studieprestationer, dels på en studieklimats­ u ndersökning som genomför­ des våren 2013 av ÅA:s enhet för kvalitets­ hantering. I den fick studerande svara på frå­ gor om till exempel trivsel, studietakt och eventuell diskriminering på universitetet. I under­s ökningen deltog 25 procent av de när­ varoanmälda första, tredje och femte årets studerandena, det vill säga 425 personer.

Enligt Westerholm finns det flera aspekter som vittnar om att jämställdhetsarbetet mellan kvinnliga och manliga studerande vid ÅA ännu inte är i mål.

– Sen är det ju alltid svårt att veta i vilken mån resultatet beror på Åbo Akademi som universitet och på andra faktorer i samhället.

I frågan om studerande var den ojämna köns­ fördelningen inom fakulteten och studieäm­ nena ett av de tydligaste resultaten, säger Westerholm.

12

KVINNLIGA OCH MANLIGA YRKEN

Uppdelningen i kvinnliga eller manliga studie­ inriktningar verkar leva kvar, vilket i förläng­ ningen betyder att också könsskillnaderna på arbets­ marknaden fortlever. För de studeran­ de som skrivit in sig år 2012 är andelen kvinnor vid fakultets­ områden som humaniora, teologi och pedagogik omkring 80 procent. På ämnena

psykologi och logopedi är kvinnornas andel hela 90 procent. Även inom samhälls­vetenskaperna är de kvinnliga studerandenas andel hög, runt 70 procent.

Inom fakultetsområdena naturvetenskaper och teknik är könsfördelningen i genomsnitt relativt jämn, medan de olika ämnena fortfa­ rande är ur balans. Vid informationsteknologi är hela 80 procent män, medan 80 procent av biovetenskaps­studerandena är kvinnor. För att

Största enskilda orsak till att inte bli klar på utsatt tid

38 45

av kvinnor uppger hälsoproblem

av män uppger förtroendeuppdrag

en grupp ska anses jämställd har Westerholm an­ vänt en fördelning på 40/60, med stöd av lagen.

Monika Antikainen, som är socialpoli­ tisk expert vid Åbo Akademis studentkår och fungerar som sakkunnig i bland annat Studenthälsans hälso­ a rbetsgrupp och ÅA:s jämställdhetskommitté,säger att frågan om de könsdominerade ämnena är komplicerad.

– Om man jämför med Sverige har man lyckats sämre med utjämningen i Finland. I Sverige har man satsat på att marknadsföra utbildningar med tydlig mans- eller kvinno­ dominans till det under­representerade könet.

Sen handlar det ju om hur utbildningen ser ut före man når universitetet. Redan i grund­ skolan och gymnasiet borde man jobba på att luckra upp uppfattningar om typiska kvinnoeller mansämnen. Ett annat alternativ är ju förstås kvotering men det finns de som mot­ sätter sig den metoden, säger Antikainen.

HÄLSOSKILLNADER Ett av rapportens mest iögonfallande resultat kommer från studieklimatsundersökningen och gäller orsaker till att studerande inte blir klara inom utsatt tid. Den överlägset störs­ ta orsaken till att manliga studerande inte blir klara i tid är förtroendeuppdrag (45 pro­ cent jämfört med 26 procent bland kvinnor).

För kvinnornas del är den vanligaste orsaken problem med hälsan (36 procent jämfört med männens 16 procent).

I en jämförelse med Studenternas hälso­ vårdsstiftelses nationella undersökning av högskole­s tuderandenas mående från år 2012, verkar ÅA:s resultat följa den nationella tren­ den. Överlag har den psykiska ohälsan, det vill säga mängden diagnostiserade depres­ sioner eller ångestsymtom för­ d ubblats se­ dan år 2000. Var femte man lider av psykiska svårigheter jämfört med var tredje kvinna. I frågan om allmän hälsa har 26 procent av de manliga studerandena upplevt något sjuk­ domssymptom dagligen medan motsva­ rande siffror för kvinnliga studerande är 46 procent. Kvinnor lider överlag av fler stres­ symptom, känner sig i större grad nedstämda och överansträngda och visar fler symptom på ät­störningar.

Skillnaderna är inte direkt marginella och man kan fråga sig vad detta beror på. Är det den ”duktiga flickan” som spökar i statisti­ ken, eller något annat?

– Jag reagerade också på de stora skillna­ derna mellan manliga och kvinnliga stude­ rande i just den här frågan. I frågan om förtro­ endeuppdragen, vet jag inte riktigt hur man ska tolka siffran. Det kan hända att de manliga studerandena tolkat förtroende­ uppdrag som all form av engagemang vid sidan av studi­ erna, till exempel föreningsaktivitet. I frågan om kvinnliga studerandenas hälsa ser trenden ganska illa ut. Det kan visst ha att göra med att kvinnor tar större stress och har högre krav på sig än män, säger Antikainen.

Manliga och kvinnliga studerande avlägger också olika mängd studiepoäng under olika perioder av studietiden. År 2011–2012 avver­ kade kvinnliga studerande fler studiepoäng än de manliga under första och tredje stu­ dieåret, medan manliga studerande avverkar fler studiepoäng än kvinnliga under femte året, vilket var en helt ny upptäckt.

Enligt senaste Pisa-undersökning klara­ de sig pojkarna aningen sämre än flickorna.

Speciellt i frågan om läskunnighet var skill­ naderna bland de största i Europa. Kan det hända att universitetsstudierna helt enkelt är svårare för manliga än för kvinnliga studerande i början av studietiden?

– Vissa ämnen bygger i stor grad på självständiga studier, vilket gör stu­ diepoängen mer tillgängliga. Soci­ alpolitiska fakulteten som är tydligt kvinno­ dominerad är ett exem­ pel på detta. Samtidigt är beho­ vet av just närundervisning och möjligheten till diskussion något vi jobbar för på ÅA, så det är inte en endast positiv sak. Sen kan det nog hända att det tar längre tid för manliga studeranden att komma in i de akademiska studierna. Kvinnliga stude­ rande ställer kanske högre krav på sig från början, vilket också kan leda till att gradun blir en väldigt stor sak och för­ dröjer studierna på slutet, speku­ lerar Antikanen.

Hur ser då jämställdheten ut mellan studerande och persona­ len?

– Fast det är en relativt liten procent, tyck­ er jag ändå att det var ganska alarmerande att 4-5 procent av studerandena upplevde att de blivit diskriminerade eller kränkta. På frågan om man upplevt sig blivit jämställt behand­ lad av personalen svarade 15,9 procent nej, större andel kvinnor svarade nej än män, sä­ ger Westerlund.

– Eftersom studieklimats­ undersökningen är helt ny finns det inga uppgifter vi kan jäm­ föra de här svaren med, så vi vet inte om si­ tuationen blivit sämre eller bättre, men trots det är det här absolut något man bör ta tag i och upplysa personalen om, säger Antikai­ nen.

Frågor som utvidgar jämställdhets­ perspektivet, till exempel gällande sexuell läggning, nationalitet eller språk lämnades utanför Westerholms rapport.

– Det är betydligt svårare att undersöka as­ pekter som kopplingen mellan till exempel et­ nicitet eller sexuell läggning och antalet studie­ poäng, helt enkelt för att man inte får upprätta sådana register. I studieklimatsundersökningen bad man studerande specificera varför de upp­ lever sig diskriminerade. Det var endast en­ staka som svarade något annat än kön, vilket på ett sätt är bra, men inte tillräckligt bra om man efter­strävar nolltolerans, säger Westerholm.

Monika Antikainen är en av universitetets två trakasseriombudsmän som har tystnadsplikt. Det är till henne eller Matias Dahlbäck man ska vända sig om man upplevt någon form av diskriminering eller trakasserier vid Åbo Akademi. Åbo akademis nya jämställdhetsplan publiceras i vår och kommer då att finnas tillgänglig via universitetets webbplats.

Studieklimatsundersökning finns på ÅA:s webbplats.

13

Forskarna dammar bort fördomar Två forskare som fortfarande kommer ihåg hurdant det var att få student­rabatt på sina luncher diskuterar fördomar kring forskaryrket med var­andra. KATRI KAUPPI är biträdande professor i logistik på Aaltouniversitetes handelshögskola medan Aleksi Lehikoinen är docent i ekologi och evolutionsbiologi från Naturhistoriska central­ museet vid Helsingfors universitet. text&foto

EDIT LINDBLAD

FÖRDOM 1

”Forskare är dammiga varelser som lever ensamma i sina små rum på universitetet.”

ALEKSI Så var det kanske tidigare. Men för att klara sig som forskare i dagens sam­ hälle måste man nog ta sig ut ur de där rummen och träffa människor att samar­ beta med.

KATRI Ja precis, mycket av en forskares arbete går ut på att nätverka med andra och diskutera. Visst går det också tid till självständigt arbete, men det skulle inte bli till något om vi inte skulle ha kontakt med andra forskare och andra människor överlag.

ALEKSI Dessutom föreläser vi också en hel del...

KATRI … vilket kändes lite lustigt i början när jag plötsligt föreläste på samma ställe där jag själv suttit som studerande för ett år sedan. När jag började föreläsa var jag först jätterädd att någon skulle ställa en fråga som jag inte skulle kunna svara på

14

men nu när jag har vant mig vid det är det härligt när studerandena en­ gagerar sig och skapar en disku­ ssion. Man växer ju in i rollen som föreläsare.

ALEKSI Och vi hittar på nya me­ toder för att hålla våra studerande intresserade. Jag brukar till exem­ pel ha ett gravt fel på en av mina po­ werpoint-slides och har ett litet pris till den som lyckas upptäcka det, det brukar fungera ganska bra faktiskt. Studerande­ na håller sig vakna.

KATRI Och jag har börjat läsa in före­ läsings-poddar till mina studenter med sammanfattningen om innehållet på en föreläsing. Vissa lär ju sig bättre genom att lyssna och det är bra att beakta olik­ heterna i inlärningen.

”För att klara sig som forskare i dagens samhälle måste man nog ta sig ut ur de där rummen och träffa människor att samarbeta med.”

FÖRDOM 3

”Ingen börjar studera på ett universitet för att bli en forskare.”

KATRI Det stämmer ganska

Forskarna Katri Kauppi och Aleksi Lehikoinen tycker att unga forskare har bra möjligheter att klara sig i konkurrensen och bidra med nya föreläsningsmetoder.

FÖRDOM 2

”Gamla forskare är avundsjuka besser­ wissrar som gör allt för att bidragen inte ska gå till de unga.”

KATRI Bidragen brukar ju vara ganska specifika och man

söker dem ofta som en forskargrupp som består av både unga och äldre forskare. Så jag skulle inte säga att de äldre forskarna slänger käppar i hjulen på oss unga.

ALEKSI Det finns bara ett visst antal bidrag och då täv­ lar man givetvis med några för att få dem. Ibland kan det hända att jag och en kompis söker samma forskningsbi­ drag och då är det bara en av oss som kan få det. Det är alltså främst personer i samma ålder som söker liknande bidrag som får tävla en aning, de äldre söker ofta om an­ dra bidrag än vi.

KATRI Till forskarutbildningarna på Aalto tar vi endast in så många nya som vi kan garantera finansiering till.

ALEKSI Det är en bra grej, för det kan vara svårt om man ständigt lever med halvårsbidrag och konstant måste stressa över att söka ny finansiering och hoppas på att få den fortsatt. Det kan vara lite svårt i början, när man inte längre får reserabatter och billig lunch. Men när man väl kommer igång så börjar också ekonomin bli bättre.

långt för många, åtminstone på Aalto-­universitetets handels­ högskola. Det är väldigt få som börjar studera ekonomi för att bli forskare, jag tänkte till ex­ empel först bli en konslut.

ALEKSI Det beror också väldigt mycket på vad man studerar. På biovetenskapliga institutionen är forskaralternativet ett ganska vanligt alternativ om man inte vill bli lärare till exempel.

KATRI Jag tror att forskar­ alternativet blir mer tydligt när man väl börjat studera och kommer i kontakt med forsk­ ning exempelvis i graduarbetet.

Jag doktorerade som 26-åring och blev den yngsta kvinnan på Aaltouniversietet som dokto­ rerat. Så intresset för forskning kom ju ganska tidigt för mig.

ALEKSI Ja, det kan vara svårt att få en uppfattning om själva ar­ betet innan.

KATRI Om man upptäcker att man har ett intresse för forsk­ ning så lönar det sig att prata lite med sin fakultets professo­ rer, de kan ofta hjälpa en vidare.

Jag har också anställt en gradu­ skribent som hjälp i mina forsk­ ningsarbeten som senare kan bli ett större samarbete.

”Jag skulle inte säga att

de äldre forskarna slänger

käppar i hjulen på oss unga.”

”Om man

upptäcker att man har ett intresse för

forskning så lönar

det sig att prata lite med sin fakultets professorer.”

15

FORSKAREN

Kvantitet framom kvalitet! … eller?

Från och med 2013 har den statliga finansieringen av universiteten blivit mer resultat­ styrd. Större vikt sätts på antalet studiepoäng och publikationer som institutionerna spottar ur sig. Personalen är missnöjd och rädd för att kvaliteten sjunker, visar KirsiMari Kallios färska doktorsavhandling. text

EMMA EKSTRAND

Undervisnings- och kulturministeriets nya fin­ ansierings­modell för universiteten trädde i kraft 2013. Den nya modellen baserar sig på resultat­ styrning där 75 procent av det årliga statliga bi­ draget baseras på utbildning och forskning, varav ut­bildning står för 41 procent och forskning för 34 procent. Instrumenten som används för att mäta resultat vid universitet har fått kritik, och den un­ dervisande och forskande personalens åsikter om resultat­ mätningen finns samlade i KIRSI-MARI KALLIOS doktors­avhandling som hon disputerade med vid Handelshögskolan vid Åbo universitet i januari i år.

Enkäten Kallio skickade ut besvarades av 966 personer från den undervisande och forskan­ de personalen vid Åbo universitet, Jyväskylä uni­

”Det här har en negativ inverkan på motivationen och lockar inte in fler på en akademisk bana.” versitet och Uleåborgs universitet. Fyra fakulteter finns re­presenterade – humanistiska, pedagogiska och natur­vetenskapliga fakulteten samt handels­ högskolan.

– Den generella slutsatsen är att folk är missnöj­ da med mätinstrumenten. Personalen är osäker på vart resultaten kan leda när man ser på kvantite­ ten istället för kvaliteten gällande forskningspu­ blikationer, säger Kirsi-Mari Kallio.

MOTIVATIONEN UTEBLIR Kallio fick 180 olika förklaringar på varför man ansåg att kvantiteten har en negativ inverkan på arbete och forskning inom universiteten. Det kom fram att resultat­styrning inte fungerar i sin nuvarande form eftersom det är just mängden publikationer som betonas.

– Det här har en negativ inverkan på motiva­ tionen och lockar inte in fler på en akademisk bana. Det blir en osund konkurrens mellan per­ sonalen samt mer byråkrati och pappersarbete.

16

Hur mycket som publiceras beror också på vil­ ket vetenskapsområde man forskar inom. Forsk­ ning i medicin publiceras till exempel oftare än forskning i ekonomi.

– Inom vissa vetenskapsområden kan forsk­ ningen ta flera månader och publiceringsproces­ sen kan ta över ett år. Därför kan finansieringen bli orättvis då man ser på mängden publikationer per år.

I och med att man måste publicera fler artik­ lar i året för att få finansiering känner en stor del av de som svarat en större press. I ett svar Kallio fick stod det att det känns som att man inte räcker till. Personalen känner också en rädsla för att kva­ liteten inte spelar någon roll. En bra publikation i en erkänd veten­skaplig tidskrift är finansiellt sett inte värd lika mycket som tre sämre artiklar i tid­ skrifter av lägre kvalitet. Kallio säger att det inte finns något som visar på att kvaliteten på forsk­ ningen skulle ha blivit sämre, men det finns en rädsla för att mängden tar över.

FÖLJER MINISTERIETS MODELL Undervisnings- och kulturministeriet delar ut pengar även enligt andra kriterier. Forsknings­ publikationerna står för 13 procent av forsk­ ningskvoten medan 11 procent av utbildnings­ kvoten delas ut baserat på om en studerande fått ihop minst 55 studiepoäng under ett år. Eftersom en institution även får finansiering baserat på hur många studerande som når gränsen finns risken att man godkänner studerande lättare eller gör enklare kurser.

– Det kom antydningar om det här i ensta­ ka svar, att man var rädd för att det skulle gå så, men samtidigt har den undervisande personalen god moral och vill hålla upp en viss nivå i under­ visningen.

Universiteten kan själva bestämma om sin in­ terna finansieringsmodell, men det visar sig att de flesta universitet i stora drag kopierar ministeri­ ets modell. Det betyder att resultat­mätningen vid universiteten i dag liknar det sätt man inom staten mäter framgång. Det i sin tur betyder att staten

rätt långt styr vad universiteten ska göra och att tävlingen mellan universitet och fakulteter sinse­ mellan blivit hårdare. Resultatstyrning har blivit en trend i västvärlden, menar Kallio.

– I Australien har man dock tagit avstånd från publikationsfabriken. Där är man fortfarande re­ sultatinriktad, men man har slopat mätinstru­ ment som inte är ändamålsenliga.

Universiteten i Finland är inte i sin helhet på väg mot fel håll menar Kallio, men mätinstrumenten för finansieringen i dag är inte ändamålsenliga.

Kallio intervjuade även dekanus vid de olika fa­ kulteterna för att kartlägga vilka mätinstrument fakulteterna använder. Det kom fram att man för­ söker hålla en balans mellan kvalitet och kvanti­ tet, och att det egna vetenskapsområdets tradi­ tion till stor del påverkar hur forskningen görs.

En positiv sak som resultatstyrningen medfört är enligt Kallio att universiteten själva är mer pro­ aktiva i hur de ska styras. De har börjat utreda och utveckla nya styrningsmodeller och mer aktivt deltagit i diskussionerna med undervisnings- och kultur­ministeriet om utvecklandet av mätinstru­ menten.

Kirsi-Mari Kallio (2014), ”Ketä kiinnostaa tuottaa tutkintoja ja julkaisuja liukuhihnaperiaatteella...?”

– Suoritusmittauksen vaikutukset tulosohjattujen yliopistojen tutkimusja opetushenkilökunnan työhön (sv. ”Vem har intresse av att producera avhandlingar och publikationer på löpande band...?” Hur resultat­mätning inverkar på den forskande och undervisande personalens arbete vid resultatstyrda universitet). Doktors­ avhandling vid Handelshögskolan vid Åbo universitet.

Personalen vid universiteten är rädd för att kvaliteten inom forskningen sätts på andra plats då resultaten mäts kvantitativt, visar Kirsi-Mari Kallios avhandling. Foto: Tomi Nordlund.

Också bögarna är välkomna DEN SENASTE TIDEN har det skrivits en hel del osköna saker om vinter-OS i Sotji. I tidningsrubrikerna kla­ gas det på korruption, förtryckta sexuella minoriteter och överhängande terrorhot. Det sägs att det här blir de smutsigaste och dyraste spelen någonsin.

Surr, surr, surr.

Vår regerings kanske viktigaste minister(?), PAAVO ARHINMÄKI, har gått ut med att han bojkottar öpp­ ningsceremonin. Bland annat Tysklands “president” JOACHIM GAUCK är inne på samma linje. De talar om att stå upp mot det usla människorättsläget i Ryss­ land.

Blah, blah, blah.

Nåjo. Paavo har väl tröttnat på att bygga med lego på kulturministeriet. Ingen överraskning precis. Ef­ ter tre år i en pilttiburks-regering är han väl uttråkad och vill norpa åt sig några extra politiska poäng. Det är inte heller direkt överraskande att ett gäng cynis­ ka journalister vallfärdar till Sotji, bara för att skriva dystopiska reportage om underbetalda donare.

Det ingen tycks begripa är att president Vladimir Putin slitit som ett djur för att OS i år ska bli så kiva som möjligt. En riktigt mysig liten sammankomst vid Svarta Havets natursköna stränder. Men det är ingen lätt uppgift. Arenor ska byggas, terrorister jagas bort

18

och bögarna gömmas undan. Putin har dag och natt kämpat med konstverket som är vinter-OS 2014.

Pust, stånk, stön.

Men ändå fortsätter vi att klaga. Vi envisas med att inte se de olympiska spelen som den kultur­ söverspännande fredsfest de egentligen är. Istället gör vi, liksom Adolf Hitler och Svarta september före oss, politik av spelen. Rysslands president skulle förstås aldrig ens drömma om någonting sådant.

Putin har ju till och med gått ut i offentligheten och förklarat att OS absolut inte har någonting med politik att göra. Smaklöst! skriker han så att det ekar i Kremls korridorer. Men ingen lyssnar. Ingen vill förstå. Inte ens då presidenten försökte styra upp lite hederlig julstämning genom att frige ett gäng politis­ ka fångar var det någon som tackade honom.

Usch, usch, usch.

Men Putin har inte gett upp hoppet. Han vet att en publik som rest tusentals kilometer för att se rikti­ ga män åka skridskor inte står ut med att mötas av en Prideparad. Därför måste de homosexuella stu­ vas in i skåpet igen. Han vet att ingen skidskytt vill tävla på en lerig potisåker med risk för att miss­ tas för en tjetjensk terrorist. Därför behövs det rejä­ la arenor och säkerhetspådrag. Han har till och med

offrat biodiversiteten i så gott som hela Krasnodar-­ regionen, och dessutom en och annan miljöaktivist, bara för att vi bekvämt ska kunna åka bil och tåg då vi besöker Sotji. Ändå har vi mage att gnälla på den lite ”sköna” inställningen till mänskliga rättigheter som råder i Ryssland.

Vi EU-medborgare är trots allt inte så mycket bätt­ re själva. För att bevisa det här lämnade Ryssland i mitten av januari över en 153 sidor tjock rapport till EU. Och kan ni tänka er? Ur rapporten framgick det att inte ens den Europeiska unionen klarar av att skydda sina medborgare. Det visade sig att männis­ korna här är extremt dåligt skyddade mot homo­ sexuell propaganda. Usch!

Här har vi gått och anklagat Ryssland för att tum­ ma på mänskliga rättigheter, och då klarar vi inte ens själva av att skydda oss mot bögpropagandan.

Den enda utvägen verkar vara att fly från vår mora­ liskt nerdekade union. Varför inte till Ryssland? Pu­ tin har ju sagt att till och med bögarna är välkomna dit … så länge de lämnar barnen i fred.

Text NIKLAS EVERS Illustration ANDREAS BERNSTEIN

Ett ansvar som inte kan skyfflas undan

Latte macchiato romani

UNDER DE SENASTE ÅREN har tiggande romer från bland annat Rumänien och Bulgarien blivit ett vanligt inslag i stadsbilden i städer runtom i Europa. Europas mest diskriminerade minoritet har utnyttjat samma rätt till fri rörlighet som gör det möjligt för andra att fara på weekendsemestrar till Berlin eller interrailresa till Grekland, för att försöka tjäna pengar för att bygga upp en bättre vardag åt sig själva. De flesta livnär sig genom gatumusicerande, tiggeri och genom olika slags ströjobb. Enligt EU:s regler om fri rörlighet får man uppehålla sig i ett land tre månader, efter det måste man påvisa att man har tillräckligt med tillgångar och en sjukförsäkring. Behov av stöd av so­ ciala myndigheter utgör efter tre månader grund för utvis­ ning.

DEN FRIA RÖRLIGHETEN inom Europa har lett till att så gott som samtliga EU-län­

GENOM ATT UTNYTTJA den fria rörlighet som alla EU-med­

borgare är berättigade till för att tigga på centrala plat­ ser, tvingar romerna folk att se och reagera på den fattig­dom, den diskriminering och de klyftor som existerar såväl inom unionen som inom dess medlemsländer. Reaktionerna har dock på­visat hur obekvämt detta för många är.

Frankrike har utfört häftigt kritiserade mass­ utvisningar av tusentals romer. I Helsing­ fors vräkte staden romernas läger utan att erbjuda ersättande övernattning. De sociala myndigheterna försökte pressa romer att lämna Finland genom att erbjuda betalning och den föregående regeringen föreslog t.o.m. ändringar i ordningslagen, vars syfte var att krimi­ nalisera ”aggressivt” tiggeri samt att slå läger. För­ slaget kritiserades av såväl människorättsjurister som social- och hälsovårdsministeriets repre­ sentanter och lades slutligen på is i samband med riksdagsvalet 2011.

der idag gästas av romska tiggare. Då det är lätt att röra sig över gränserna, ökar det mobiliteten hos alla européer, även dem som har svårt att hitta jobb.

I FINLAND ÄR ANTALET romska tiggare förhållandevis litet, och de enda problem media återgett är att fisförnäma fotgängare anser det ofint att det sitter tigga­ re iförda trasor i vägen då de ska hämta sin latte macchiato på nyöppnade Star­ bucks. Lösningen, enligt självutsedda ex­ perter på socialpolitik, är att i lag förbjuda tiggeriet. Sopa problemet under mattan så vi inte behöver se på det, heter det. Denna tankegång är ungefär samma som OS-sta­ den Sotjis borgmästare har då han påstår att det inte finns homosexuella i staden, eller då Sann­finländarna av nostalgiskäl vill åter­ gå till en egen valuta. Blundar man för pro­ blemen, försvinner de av sig själva.

PRECIS SOM FINLAND inte ensamt kan lösa romernas problem, kan Finland heller inte blunda för verkligheten. Det är samtliga EU-länders gemensamma ansvar, och lig­ ger i deras gemensamma intresse, att lösa situationen med ett av Europas mest dis­ kriminerade folkgrupper så snabbt som möjligt. Det första steget i rätt riktning är de nationella strategierna för integreringen av romer som samtliga EU-länder gått inför på Kommissionens begäran. Den politiska viljan att förbättra situationen finns alltså.

ETT YTTERLIGARE STEG i rätt riktning har va­

rit att inkludera länder där de flesta romer idag vistas, som Bulgarien, Rumänien och rar romernas ställning genom att ge dem pengar nu Kroatien, i Europeiska Unionen. Genom Studentbladet bad två unga EUnär de tigger, och att man istället ska arbeta för att förbättra ro­ EU-ländernas gemensamma ansvar får ock­ valskandidater skriva var mernas ställning i deras egna hemland. Detta argument är inte så dessa länder ett incitament att följa de­ sin kolumn på temat romska tiggare. mokratiska principer, respektera interna­ förankrat i verkligheten. Info om romernas utsatta situation har illustration: Karin Eremia. tionella avtal om mänskliga rättigheter samt funnits tillgänglig i hur många år som helst, trots detta har få agera enligt gemensamma regler. Att dessa förbättringar skett. Finland bör naturligtvis arbeta för att EU ska länder får ta del av den europeiska gemen­ pressa alla sina medlemsländer till robusta åtgärder för att åt­ gärda människorättsproblem. Men det är ett lång­siktigt arbete, skapen, se hur demokrati fungerar och hur och man har trots det i alla länder fortfarande ett juridiskt och moraliskt ansvar mänskliga rättigheter följs, underlättar deras förståelse för vikten av att lösa si­ tuationen. Samma ansvar gäller såväl romerna som samernas situation i Finland att ta ställning till människors behov av hjälp här och nu. Myndigheternas in­ ställning till romerna i de övriga EU-länderna är tvärtom i allra högsta grad rele­ och de sexuella minoriteternas rättigheter i t.ex. Lettland. vant för hur effektiva kraven på förbättringar i Rumänien och Bulgarien är. Arbe­ tet lokalt stöder det man gör internationellt.

DE FISFÖRNÄMA MACCHIATODRICKARNAS åsikt kvarstår dock. Visst är det oprak­ tiskt och besvärligt att det finns folk med sociala problem och annorlunda kultur, ROMERNA KOMMER ÄVEN i fortsättningen att ha samma rätt till fri rörlighet som folk som inte är som vi. Det vore så mycket enklare om alla var likadana, hade alla andra. Istället för utvisningar och kriminalisering bör man även i Finland samma socioekonomiska förutsättningar och talade samma språk. Varför ska de koncentrera sig på att trygga romernas grundläggande behov. Det finns gott om dessutom komma hit och störa vårt liv? Kan de inte vara kvar i sitt eget land, så positiva exempel på samarbeten mellan myndigheterna, tredje sektorn och de att vi inte behöver bry oss? Det känns ju så pinsamt att behöva ignorera deras romska migranterna från olika håll i Europa. Staden bör bland annat ordna med problem då man ser dem så nära inpå. Som om det var vårt fel. lägerplatser med tillgång till vatten och el samt trygga allas tillgång till hälso­ vård. Vid behov bör myndigheterna stöda genom bland annat mat- och klädbi­ ROMER HAR LIKA MYCKET RÄTT att vara en del av denna värld som vi finländare drag. Viktigt är även att upphöra med ogrundade beskyllningar gällande organi­ har. Att man råkar vara född i Finland betyder inte att man är en bättre person än serad brottslighet och människo­handel, för att inte ytterligare förstärka negativa någon annan. Jag vet fall där det snarare är tvärtom, och oavsett gemensamma stereotypier. Samma resurser som för tillfället används för att utvisa romerna steg i rätt riktning, är det attityden hos sådana människor vi måste ändra på inn­ an vi kan hoppas på en bättre framtid för alla européer. kunde istället användas för att underlätta deras situation och deltagande i det Inklusive romerna. land de befinner sig i.

MÅNGA PÅSTÅR ÄVEN att man endast försäm­

LI ANDERSSON

Skribenten är ordförande för Vänsterunga och EU-valskandidat för Vänsterförbundet.

NIKLAS MANNFOLK

Skribenten är förbundsordförande för Svensk Ungdom och EU-valskandidat för Svenska folkpartiet.

19

Köns­ reflektioner text foto

EDIT LINDBLAD EMILIA NYBERG

– Vi ordnar teaterkvällar, åker på kryssningar, shoppar och går på caféer. Vi gör det som alla andra också gör. Vi är som alla andra, säger

Anukatariina

som är en av värdinnorna

på transvestitföreningen Dreamwear club.

E

n frän doft av nagellacksborttagnings­ medel svävar i rummet. På väggen häng­ er ett färggrannt fotografi på ett trettiotal väninnor i långklänningar som tittar ner på det vita bordet vars yta är täckt av kajalpen­ nor, läppstift och peruker i brunt och gyllenblont.

Tuula-­Marika, en av värdinnorna för dagens kaf­ feträff berättar att bilden är tagen på Dreamwear clubs senaste sommarträff på en herrgård i södra Finland och prisar i samma andetag de starka lam­ porna i taket som underlättar sminkandet.

– De är de starkaste lamporna vi kunde hitta, säger Tuula–Marika och fortsätter med att berät­ ta några utvalda detaljer om lampans belysnings­ egenskaper för att sedan utbrista i ett skratt, – Det här är väl min manliga sida.

Dreamwear club grundades år 1991 som en för­ ening för transvestiter och deras närstående och har sedan dess ordnat kaffekvällar, teaterbesök och diskussioner för sina medlemmar. Av de drygt 80 medlemmarna är de flesta medelålders eller äldre. Tuula–Marika sätter sig i soffan och häller upp kaffe i sin kopp, bjuder på kex och säger att hon gärna berättar om transvestism.

– Unga människor har inte mera samma be­ hov av sådan här gruppverksamhet. De hittar sina kretsar och sammanhang på ett annat sätt nuför­ tiden, många har kanske inte ens ett behov av att söka sig till sådana här grupperingar för att de re­ dan umgås i öppensinnade kretsar. Men för 30 år sedan såg samhället väldigt annorlunda ut, säger Tuula–Marika.

Egentligen identifierar sig inte Tuula–Marika som en transvestit utan som en androgyn kvin­ na. Men det fanns en period i hennes liv då or­ det transvestit hämtade med sig en otrolig känsla av lättnad. Det var i en tidning som hon för första gången stötte på ordet transvestit. Då var Tuula– Marika 17 år och kunde för första gången i sitt liv hitta ett sammanhang för den delen av hennes liv som inte haft ett namn.

– Jag hade sedan femåring tyckt att min systers kjolar och pärlhalsband var jättefina och förstod inte varför jag inte skulle kunna använda dem. Ju äldre jag blev började jag också gräva i min mam­ mas garderob för att hitta kläder som hon inte längre använde. Kläderna tog jag upp på mitt rum för att kunna klä mig i lugn och ro samtidigt som jag kände att jag gjorde något förbjudet. Det var en underbar känsla att få ett ord på mig själv, trans­ vestit. Att veta att det finns andra som jag, att det är okej. Normalt.

22

Efter att Tuula–Marika hittat begreppet kunde hon också börja söka mera information om trans­ vestism, samtidigt som det inte var lätt att hitta fakta om det när hon var ung. Tuula–Marika tar mitt anteckningblock och ritar in en tabell som hon själv hittat på. Genom att fylla i den kan personen få en funderare kring sin egen könsidentitet.

– Tabellen ska inte tas på allvar, det är något kul för att få någon att reflektera över sin egen köns­ tillhörighet och om den verkligen är så klar och tydlig som en tidigare föreställt sig. Jag är ju in­ genjör så jag tycker om att kategorisera!

Balansgång inom patriarkatet Under åren som gått har Tuula–Marika blivit allt säkrare på sin könsidentitet och har också bör­ jat fundera på möjliga korrigeringar i framtiden.

– Min fru tycker ju redan nu att jag är kvin­ na hela tiden. Jag jobbar som egenföretagare och kan till största delen vara kvinna på jobbet. Men med åldern börjar det också kännas att jag har ett visst behov av någon nivå av korrigeringar på min kropp, men kanske inte helt ännu.

Tuula–Marika har under hela sitt liv balanserat mellan mans– och kvinnorollen och upplever att hon är privilegierad i den positionen.

– Jag känner mig emellanåt som någon slags övermänniska! Nej, men jag ser ju de där glasta­ ken som kvinnorna upplever samtidigt som jag är den som upprätthåller de osynliga taken.

Tuula–Marika är väldigt öppen om sin köns­ identitet. Hennes familj, närmsta släkt och även grannarna vet.

– För en tid sedan gick jag faktiskt upp till grannarna i min mansroll och berättade för dem så att de inte behöver undra när en främman­ de kvinna så ofta besöker vårt hus. De tog det mycket bra och berättade i samma stund att de­ ras dotter är lesbisk. Vi har blivit bättre grannar sedan dess.

Den blonda Anukatariina kommer in i rum­ met och sätter sig bredvid Tuula–Marika, tittar på mig och ler.

– Du är den enda kvinnan i rummet med jeans och tygtossor. Det är så det brukar vara. De kvinnliga gästerna går alltid klädda i jeans.

Det är sant. Både Tuula–Marika och Anu­katariina är klädda i klänningar. Pärlhalsbandet Anukatariina bär är noga matchat med klänningens klara färger.

BEG REPP Kön

En persons kön består av flera delkategorier. Tra­ ditionellt delas kön upp i två kategorier, man och kvinna, men det finns fler sätt att definiera sin könstillhörighet.

Delkategorier – biologiskt kön: könskromosomer, inre och yttre könsorgan, könshormoner.

– könsidentitet: hur en själv definierar sitt kön.

– könsuttryck: hur en signalerar till andra vil­ ket kön en vill bli uppfattad som.

– socialt kön: vilket kön en blir sedd som av andra.

– juridiskt kön: det kön som står i ditt pass och personnummer.

Transperson

Ett samlingsbegrepp som avser individer vars köns­identitet och/eller könsuttryck tidvis eller all­ tid skiljer sig från normen för det kön som registre­ rades för dem vid födseln. I begreppet brukar bland andra transsexuella, transvestiter, transgenderper­ soner och intergenderpersoner ingå.

Cisperson

En person vars biologiska kön, juridiska kön och könsidentitet hänger ihop med den traditionella uppdelningen kvinna och man. Väldigt förenklat är en cisperson någon som inte är en transperson.

Transsexuell/transsexualism

En person som är transsexuell upplever sig vara av annat kön än sitt medfödda och efterfrågar ofta hormonterapi och/eller operationer för att ändra sitt kroppsliga kön. En del fortsätter att identifiera sig som transsexuella efter behandling medan an­ dra inte gör det.

Transvestit/transvestism

Anukatariina, Hanna-Maria och Tuula-Marika (övre bilden fr.v.) syns gärna i stadsbilden för att motverka bilden av transvestism som något skamligt.

En person som är transvestit vill tidvis, ofta eller alltid klä sig i eller använda attribut traditionellt tillhörande ett annat kön. För vissa har det en koppling till sexuell njutning, vilket brukar kallas fetischistisk transvestism, men detta gäller inte alla transvestiter.

Dragqueen

En person som klär sig som kvinna, ofta i syfte att underhålla och/eller leka med könsroller och/eller könsuttryck.

Dragking

En person som klär sig som man, ofta i syfte att underhålla och/eller leka med könsroller och/eller könsuttryck.

Intergender

En person som är intergender upplever att den befinner sig mellan eller bortom de traditionella könskategorierna.

Intersexuell

En intersexuell persons biologiska kön är svårt att kategorisera som antingen manligt eller kvinnligt.

Ett stort antal olika tillstånd och diagnoser samlas under detta begrepp.

Källa: RFSL Ungdom På Dreamwear clubs hemsida www.dreamwearclub.net finns mera information angående transvestism och föreningens evenemang.

23

– Min familj har inte egentligen några problem med min könsidentitet. Min dotter följer emellanåt med för att köpa smink tillsammmans med mig. Det är roligt, berättar Tuula-Marika.

”Det här med att vara kvinna, det handlar så lite om kläder eller smink. Det är sättet att vara, att umgås. Det är vad jag känner mig som, det är vad jag är.”

– Nu har du pratat med en av våra heltids­ transvestiter som är en kvinna oberoende av vad hon har på sig, säger Anukatariina. Det finns många transvestiter som trivs i sin manskropp och mansidentitet och är fullständigt nöjda med att vara män med ett behov att emellanåt ta fram sin inneboende kvinna.

För Anukatariina har kvinnoidentiteten för­ stärkts genom åren. Men det har också varit en process som tagit tid, att växa inom sitt egna jag.

– Det är ingenting som händer på en natt. Men när jag nu tittar på mig själv i spegeln ser jag en kvinna.

– Jag kommer ihåg att jag var 18 eller 19 år och hade lyckats samla ihop relativt mycket kläder och smink som jag hade på mitt rum. Jag kläd­ de upp mig, sminkade mig och tittade i spegeln.

Jag kände inte igen mig själv. Det var då jag såg kvinnan inuti mig för första gången, säger Tuula–­ Marika. Även om Dreamwear club startades som en grupp för transvestiter är det långt ifrån att alla medlemmar i dagsläge skulle definiera sig som transvestiter. Begrepp som tiitti, transvestit, kvinna, transperson, och transkvinna hörs under kvällens lopp som beskrivningar på könsidentite­ ten.

– Vi är faktiskt inte hemskt noga med begrepp så länge det gäller oss, säger Anukatariina. Vi är väldigt medvetna om att begrepp är viktiga och blir lätt kränkande om de används fel. Men det är okej att vi blandar ihop olika ord eftersom vi är bra vänner och vet att det känns bra för alla. Även om transrelaterade artiklar och nyhe­ ter börjat synas i allt högre grad inom medier­ na i Finland betyder det inte att fördomarna mot transpersoner skulle försvinna i samma takt. En sak som Dreamwear club jobbar med är att synas i

samhället, i stadsbilden. De vill motverka bilden om att transvestism är något skamligt som ingen ska få veta om.

– På Dreamwear club vill vi synas så mycket som möjligt, säger Anukatariina. Vi ordnar tea­ terkvällar, åker på kryssningar, går på caféer. Vi gör det som alla andra också gör, vi är som alla andra.

Trots att Dreamwears damer syns på kultur­ evenemang och caféer tvingas ändå många av dem dölja sitt jag på exempelvis arbetsplatser ef­ tersom miljön ofta kan vara väldigt konservativ och oförstående.

Både Anukatariina och Tuula–Marika har fru och barn. De säger båda att deras fruar stöttar dem och har inga stora problem med sina äkta makars könsuttryck. Trots att deras fruar är väl­ inställda har även de sina gränser.

– Min fru kan säga till om hon tycker att jag har kjol och läppstift på hela tiden. Å andra sidan har hon stickat en klänning till mig som jag kan an­ vända hemma, säger Anukatariina.

– Min familj har inte egentligen några pro­ blem med min könsidentitet. Min dotter följer emellan­å t med för att köpa smink tillsammmans med mig. Det är roligt, berättar Tuula–Marika.

Burleskartist på fritiden Jag sitter på ett café i centrala Helsingfors med Hanna–­Maria. Även hon är en av heltidstrans­ vestiterna, uttrycket som Anukatariina ibland an­ vänder om sina väninnor. Vi dricker öl och svagt te medan vi diskuterar om uppväxt och arbetsliv. Om att inte kunna vara sig själv i sitt yrke och inte kun­ na känna sig bekväm med sina kolleger eftersom en så väsentlig del av livet är dolt.

– Jag uppträder med burlesk på min fritid. En gång

när vi uppträdde satt min chef i publiken och jag re­ agerade först med någon slags rädsla för att bli igen­ känd. Men att bli igenkänd är inte så lätt. Mitt utse­ ende förändras så radikalt när jag sminkar mig, klär mig feminint och har min peruk att jag ser helt an­ norlunda ut än mitt jobbjag, säger Hanna–Maria.

Hanna–Maria har alltid känt sig bekväm som kvinna. Hennes uppväxt var en pojkes men hon vis­ ste hela tiden att det inte var det hon är.

– Det här med att vara kvinna, det handlar så lite om kläder eller smink. Det är sättet att vara, att um­ gås. Det är vad jag känner mig som, det är vad jag är. De flesta av mina vänner är kvinnor. Jag har väl­ digt svårt med att försöka uppsöka vänskap mellan mina manliga kolleger på jobbet som inte vet något om mitt kvinnojag. Jag trivs inte så bra i manligt säll­ skap, jag blir dessutom lätt irriterad över allt sådänt här machospel som jag ofta stöter på.

Vi lämnar det tysta cafét och går mot 7:ans spår­ vagn. På vägen stannar vi för en stund vid en smyckes­affär och tittar in. Silver. Kristaller som re­ flekterar i lysrörsljusen, små guldörhängen och arm­ band i trä. Vi promenerar vidare och pratar om hur Hanna–Maria blir bemött av butikspersonal.

– Oftast är personalen väldigt villig att hjälpa, det känns emellanåt att jag är dagens höjdpunkt. Och det här händer alltså då när jag är klädd i högklack­ at och klänning och har smink och peruk. Annars är de mer misstänksamma, att gå in på underklädesav­ delningen som en femtioplus man känns inte bra för mig heller.

I början av året åkte Dreamwear till Åbo stadstea­ ter för att titta på musikalen Rocky horror show, pjä­ sen som på 1970–talet väckte stor uppmärksamhet med sin glamorösa, fräcka och korsettklädda trans­ vestithuvudroll Frank n’ Furter som med stolthet sjunger Sweet transvestite.

– När skådespelarna på teatern fick höra att vi är på väg samlade de ihop en kollekt som de gav till oss för att kunna finansiera vår teaterresa. Det kändes bra, lite speciellt.

I spårvagnen pratar Hanna–Maria helst med lite lägre röst för att inte väcka uppmärksamhet i kollek­ tivtrafiken. Oftast är det ändå inga problem med re­ sandet.

– Fulla män är väl egentligen de enda som ställer till det emellanåt. Säger saker.

Vi stiger av spårvagnen som gnisslar djupare in i Helsingforskvällen. Inomhus ställer Anukatariina och Tuula–Marika redan fram koppar och kex. Kan­ ske tar de en blick i spegeln för att försäkra sig om att läppstiftet är som det ska. Idag ska det diskute­ ras Ryssland, inrikespolitik och en resa till Amster­ dam.

25

Politicus är tillbaka text

ROBERT EKLUND

Efter att ha legat närmare fyra år på is är Politicus r.f., föreningen för de svensk­ språkiga studerande på statsvetenskap­ liga fakulteten vid Helsingfors univer­ sitet, tillbaka.

Tvåspråkigt på Vasas studentscen

ALLT FÄRRE SVENSKSPRÅKIGA magisterstuderande vid den statsvetenskapliga fakulteten ledde till att den över 40-åriga föreningen Politicus r.f. för fyra år sedan var tvungen att sätta lapp på luckan. In­ tresset verkade vara i botten. Det var då.

I december 2013 valdes en ny styrelse för för­ eningen, som leds av den nya ordföranden Heidi Uuttana och nio styrelsemedlemmar. Gamla ak­ tiva har också visat välvilja och hjälpt till med tek­ nikaliteter.

I UNIVERSITETS KORRIDORER har

det talats om Poli­ ticus som en bit diffus folkloristik. De äldre års­ kurserna har fört den muntliga traditionen vidare också under de fyra tysta åren. I år får studeran­ dena veta vad myten bakom namnet åter går ut på.

Verksamheten kör i gång från noll. Många entu­ siastiska studerande i ledet bådar dock gott. Eve­ nemangsplanerandet är i full gång och enligt pro­ gramansvarige Gaby Langinauer är målet med Politicus att vara en inkluderande förening för samhällsvetare. Hon säger att allt intresse är väl­ kommet.

– Språket är svenska, men utöver det är det fritt fram för föreningsmedlemmarna att föreslå akti­ viteter. Vi är inte här för att konkurrera ut andra existerande svenska studentföreningar, snarare ta tillbaka den plats Politicus hade och lite mer.

Po­ liticus uppstod för Langinauer och andra ny­ utexaminerade politices kandidater.

Efter kandidat­pappren kommer den oundvikliga gamyl­ stämpeln och då är det dags att gå vidare. För stu­ derandena på den statsvetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet finns den allmänt in­ tressebevakande studentföreningen Kannstöparna och Politicus siktar på att skapa en bra relation till den.

– Absolut! Språket ska inte sätta hinder för um­ gänge mellan föreningar. Vi strävar också efter att bevaka de svenskspråkigas intressen samt bättre synliggöra vad studierna innebär för de som kom­ mer hit, säger Heidi Uuttana.

Enligt henne underlättas integrationen för en hel del studerande då studierna och studielivet på svenska löper parallellt.

– En studentförening står också för mycket av den informella informationen som universitetet inte kan ge, vilket i sig är väldigt värdefullt, säger Uuttana.

Studentteatern Rampen i Vasa satsar på egenskrivet material, en hög produktionstakt och en fungerande tvåspråkighet. Just nu domineras föreningen dock till stor del av finsktalande, men förhoppningen för år 2014 är att öka de svenskspråkigas andel.

– Målet är åtminstone en svensk föreställning per år, säger en av med­lemmarna, Herman Nyby.

DET VAR I VÅR SOM TANKEN OM EN NYSTART för

26

Vi träffar Rampens ordförande AINO HYYRYLÄINEN och två av föreningsmedlemmarna, HERMAN NYBY och KRISTA KALAMO, i Leipätehdas lokaler i centrum av Vasa. Vi sätter oss ner vid scenen i den dunkelt upplysta salen där ett femtiotal åskådare får rum. Om drygt en timme ska de börja repe­ tera årets första föreställning, Jumala on kala. En drama­pjäs skriven och regisserad av Aino Hyyry­ läinen.

– Det handlar om en grupp unga vuxna som försöker hitta en gemenskap i utanförskapet. De blir inblandade i en sektliknande verksamhet.

Det är ett spännande ämne med mycket religion och metaforer och sist och slutligen hittar de sig själva, säger Herman Nyby, som spelar en av hu­ vudkaraktärerna.

Pjäsen är den första av fyra som planerats för teateråret 2014. Föreningen, som består av ett fyrtiotal aktiva medlemmar, brukar sätta upp ett flertal pjäser enligt medlemmarnas intressen.

– Varje produktion har en egen regissör och en­ semble, säger Aino Hyyryläinen.

ENDA TVÅSPRÅKIGA STUDENTTEATERN Föreställningarna och repetitionerna, som kan vara allt från dansföreställningar, till drama och fysisk teater, går ibland lite in i varandra. Så det är sällan en lugn stund i replokalerna. Dessvärre går största delen av alla pjäser detta år på finska.

– Målet är åtminstone en svensk föreställning per år. Men vår verksamhet grundar sig på de aktiva medlemmarna och vi har ganska få på den svenska sidan. Det är synd, vi ska vara mer aggressiva i vår marknadsföring på hösten, säger Herman Nyby, som själv är tvåspråkig.

Rampen grundades 1991 och är den enda tvåspråkiga studentteaterföreningen i Finland. Men

Huvudstadsteatern efterlyser samarbete Studentteatern i Helsing­fors repar in en nyskriven pjäs medan styrelsen funderar på framtiden.

Noora Seppälä, Hanna Mellberg, Herman Nyby och Krista Kalamo försöker hitta en gemenskap i den nyskrivna pjäsen Jumala on kala. Foto: Aino Hyyryläinen

föreningen är inte reserverad bara för studerande.

På hemsidan skriver de att ”medlemmarna består av 17–70-åriga teaterentusiaster”.

– Vi har ingen övre åldersgräns, säger Herman Nyby, som själv inte studerar längre och gick med i föreningen förra året.

FINLANDSSVENSKA STUDENTTEATRARNA borde samarbeta mera. Det anser ordförande för Studentte­ atern i Helsingfors Mia Portin.

– Att över huvudtaget ha kontakt med varandra är ju ett steg mot rätt riktning, det finns mycket vi kan lära oss av varandra och jämföra verksamhe­ ten. Det är till exempel intressant med Rampen i Vasa som hinner med fyra pjäser under samma vår.

Styrelsen har även hunnit fundera på om Stu­ dentteatern kunde ha en ny och gammal grupp med olika produktioner. Den gamla gruppen kun­ de jobba fritt och med enbart lite handleding sköta regi själv.

PORTIN ÄR ORDFÖRANDE för Helsingfors student­ teater för andra året. Styrelsen har också varit nä­ rapå den samma vilket gjort arbetet smidigare.

– Det blir givetvis lättare att planera långsikti­ gare och ansökningarna om bidrag går att göra på rutin vilket har gett tid till annat. Vi har kunnat sätta oss in i frågor om exemplvis hur mycket Stu­ dentteatern ska synas och vara med i studentde­ batter. Vad funktionen för vår teater är helt en­ kelt.

För tillfället övar Studentteatern in en nyskriven pjäs av Hanna Åkerfelt.

(E.L.) DE

Klassiker på gång i Åbo

RUM FÖR NYTÄNK Både Herman Nyby och teaterkollegan Krista Kalamo är överens om att Rampen är en kreativ miljö för med­ lemmarna, som själva får forma verksamheten.

– Det är roligt för vi får själva välja vad vi ska göra, säger Krista Kalamo.

Mycket på grund av detta fyller Rampen en viktigt plats i teaterutbudet i Vasa, enligt ordförande Aino Hyyryläinen.

– Vi behöver inte tänka på pengar så mycket och har rum att pröva lite olika saker. Det har alltid varit så att alla får göra vad de vill. Vi har ingen konstnärlig ledare som bestämmer.

Förutom att sätta upp egna pjäser under läseåren, håller föreningen även i en sommarteater vid Tropic­ landia, samt deltar årligen i den nationella Studentte­ ater-festivalen. Festivalen byter plats från år till år och 2015 är det Vasas tur att stå värd.

– Då hoppas vi att vi har fler svenskspråkiga med, så att vi kan visa upp vår tvåspråkighet, säger Herman Nyby.

TEXT: HEIDI HENDERSSON

Åbo studentteater har ny styrelse och ska i mars ha premiär på en klassiker. ÄVEN I ÅBO VILL STUDENTTEATERN satsa

på samar­ bete. Ordförande Maria Söderlund berättar att de redan tidigare gjort samarbete på finskt håll och att samarbetet fungerade bra.

– Det blev ju en publiksuccé. Vi spelade August Strindbergs Fröken Julie tillsammans med Turun ylioppilasteatteri och det blev ett lyckat sam­a rbete.

ATT

DET

FINLANDSSVENSKA

FÄLTET skulle

STUDENTTEATER­

göra något ihop är enligt Söderlund något som Åbo studentteater gärna skulle vara med på.

– Absolut! Det skulle definitivt vara en möjlig­ het och eftersom samarbetet på finskt håll fung­ erade så bra tänker jag mig att ett svenskspråkigt samarbete skulle fungera åtminstone lika bra. haft styrelse­ möte och kommer i vår att sätta upp Rappaccinis dotter från 1844 av Nathaniel Hawthorne. Pjä­ sen regisseras av Carmela Johansson, och kom­ mer att spelas både i Åbo under våren och på Fin­ lands studentteaterförbunds festival i Jyväskylä den 25.-27.4.

(E.L.) ÅBO STUDENTTEATER HAR NYLIGEN

27

ARTISTEN

Vadå nutidskonst? text&bild

JULIUS VON WRIGHT

Många beskriver nutidskonsten som svårbegriplig, luddig och abstrakt. Visst kan nutidskonsten vara insider, men publiken måste också anstränga sig, det är konsten värd, säger kurator helena b jö rk då vi sätter oss ner för att bena ut begreppet nutidskonst.

ka man tro Iltalehtis webbfråga den 9 au­ gusti 2013 är finländare inte värst posi­ tivt inställda till nutidskonst. På frågan ”Uppskattar du nutidskonst?” sva­ rar hela 85 procent av 3043 nej. Avfall kan man se gratis på soptippen, kom­ menterar någon. Det är fel om skatte­ betalare ska betala för sådant, skriver en annan. Trots att Iltalehtis webbfrågor är något man inte ska dra slutsatser av, så speglar det kanske en ändå misstro till nu­ tidskonst som råder bland finländare.

Nutidskonsten i all dess bredd och form är svår att definiera, och ska kanske heller inte definieras. Men nutidskonsten ska i alla fall förhålla sig till sin samtid och teman i samhället, inte bara genom att beskriva utan också påverka, kritisera, uppmärksamma och ifrågasätta.

– BERTOLT BRECHT sade om teatern att den inte ska vara en spegel av samtiden, utan en hammare.

Jag vet inte om jag personligen vill ställa sådana krav på all konst, men jag hoppas att nutidskonsten sätter

igång olika tankar och påverkar människors hand­ ling, säger Helena Björk.

Björk studerar vid Aalto-universitetet i program­ met M A in Curating, Managing and Mediating Art, CuMMA, och arbetar som frilanskurator. Tillsam­ mans med KIMMO MODIG, ANNA-KAISA RASTENBERGER och JUHA-HEIKKI TIHINEN ska Björk sam­ manställa en utställning i Madrid i slutet av februari med fokus på ung finsk nutidskonst.

Obegriplig och estetiklös?

Obegripligheten är kanske den första punkten nu­ tidskonsten åtalas för då den står inför juryn. Kon­ sten anses ofta vara svårtillgänglig och många upp­ lever att man måste ha någon insiderinformation för att förstå den. Visst behandlar konsten ibland inside­ frågor, och det kan vara ett problem, men om en ut­ ställning berör ett visst tema så krävs det också något från publiken, säger Björk.

– Många har en uppfattning om att konst ska var tillgänglig direkt, att man inte ska behöva anstränga sig. Men människor måste också våga ta sig över

29

ARTISTEN

”Då det gäller nutidskonst blir det lätt till att man dissar all nutidskonst utifrån ett verk. Men inte avskriver vi ju all musik för att vi hör en dålig låt på radio.” tröskeln. Det finns många saker där det behövs kun­ skaper. Inte kan jag följa med en match i en sport utan att ha kunskap om reglerna. En liten ansträng­ ning för konstens skull är inte mycket begärt, säger Björk, och påpekar att informationen i allmänhet är lättillgänglig i till exempel väggtexter.

Uttryck som ”den postmoderna låtsaskonsten” som bland andra sannfinländarna inte vill stöda sä­ ger förstås något om synen på konsten. Björk, med en bakgrund i bland annat pedagogik, säger att ut­ maningen ligger i att skapa möten mellan verk och publik som ger något åt båda parterna, utan att kom­ promissa på konsten och utan att predika för publi­ ken.

Sannfinländarna vill stöda konst som går ihop med guldålderns, för på den tiden var det viktigt att be­ tona idén om Finland och nationalidentiten. Det be­ hövdes bilder för att illustrera Kalevala till exempel.

– Det som sannfinländarna inte ser är att det var något nytt då och det var strömningar som fanns i ti­ den som konsten svarade på. Idag är strömningarna och ämnena helt andra, som till exempel klimatför­ ändringen, säger Björk.

Men samtidigt håller Björk med om att nutidskon­ sten kan vara insider och jämför med forskning som ibland skrivs bara för andra forskare. Då kuratorer ti­ digare främst har arbetat som förvaltare av samling­ ar på museer så har de ofta haft en konstvetenskap­ lig bakgrund. Men nu finns en större mångfald bland frilanskuratorerna. De kan vara sociologer, konst­ närer, medievetare, vilket Björk tror kan öppna upp konstvärlden. Då behöver publiken inte den specifi­ ka konsthistoriska kunskapen utan konsten kan be­ dömas enligt hur mycket den berör.

Som en Iltalehtis läsare nämner så kan man se av­ fall gratis på soptippen. Nutidskonsten anklagas ofta för att inte inneha ett estetiskt värde.

– Estetiken kan hittas i det konceptuella, i konst­ närens idé. Yoko Ono till exempel arbetar och har arbetat mycket så ända sedan 1960-talet. Men sen finns det konstnärer som vill att konsten ska vara es­ tetiklös för de tycker att estetiken är något vi redan har. Vardagen är så full av estetik, som till exempel i inredning, att konsten gärna kan ägna sig åt något annat, säger Björk.

Det gör ingenting att man inte tycker om ett sär­ skilt konstverk, konstaterar Björk, men man ska undvika att dra slutsatser om all nutidskonst utifrån en upplevelse, säger Björk.

– Då det gäller nutidskonst blir det lätt till att man dissar all nutidskonst utifrån ett verk. Men inte av­ skriver vi ju all musik för att vi hör en dålig låt på ra­ dio.

30

Finsk nutidskonst

Den finska nutidskonsten mår förhållandevis bra tycker Björk. Finland är inte det rikaste landet, men kultur får relativt bra med stöd tills vidare. I mot­ sats till de ofta negativa attribut som ges finländare, så ser Björk något i den finska kulturen som uppma­ nar oss att vara excentriska och annorlunda och ha en personlig röst. I till exempel Norge där Björk ock­ så har arbetat som kurator ser hon inte samma varia­ tion, trots att deras förutsättningar rent ekonomiskt är bättre. Björk beskriver den norska nutidskonsten som elegant och sval. I Finland finner hon en större variation som kan rotas i kulturen.

Och rör vi oss mot de baltiska länderna händer det ännu mer. Den hårda marknadsinriktade andan som tagit över efter kommunismen har gjort att konsten inte får mycket pengar, men att den fria konsten fro­ das. Hon nämner som exempel Estonian Museum of Contemporary Art, EKKM. Namnet var ledigt, så Marco Laimre och Neeme Külm tog det och öpp­ nade ett museum i en hamnbyggnad.

Så hur uppfattas finsk nutidskonst utomlands?

Finland ses som originellt och intressant, säger Björk. Finland är inte östeuropeiskt, men inte heller skandinaviskt.

– Finland och Island är de två länder i Norden som sägs ha en ö-mentalitet. Island är en riktig ö, och Finland en kulturell ö. Till den här mentaliteten hör att man är lite weird och stolt över det. Detta avspeg­ las i konsten, säger Björk.

Konsten en del av att vara människa

Konst är kopplat till välmående och att skära ner i den sektorn är kortsiktigt. Konsten, i alla dess for­ mer, är en väsentlig del av vara människa. Men Björk varnar för ge konsten en direkt uppgift.

– Går man in på effekter av konst så blir den in­ strumentell och då kräver man att konsten ska främ­ ja något. Konst, och kultur i stort, vill jag att ska ha ett egenvärde. Bibliotek är viktiga, punkt. Det ska räcka. Inte att biblioteken främjar det och det.

Den 18 februari öppnar utställningen ¿FINLANDIA? i Madrid med verk av Sara Bjarland, Erika Erre, Jonna Kina, Bita Razavi och Jan Soppela. Kuratorer för utställningen är Helena Björk, Kimmo Modig, Anna-Kaisa Rastenberger och Juha-Heikki Tihinen. Utställningen pågår till 30.3.2014.

BITA RAZAVI: LIVING ROOM, ALPPILA (NOVEMBER 2010) AALTO VASE 120 MM. Ur fotoserien An Observation on Inhabitants of a Utopia.

Medan Bita Razavi arbetade som städare i Helsingfors märkte hon saker som återfanns i varje lägenhet hon städade – produkter från Iittala. Det påminde henne om framtidsutopier som George Orwells 1984 där det råder en enhetlig livsstil för alla. Bilderna sammanställde Razavi i fotoserien An Observation on Inhabitants of a Utopia.

Bita Razavi är en av konstnärerna som medverkar i utställningen ¿FINLANDIA? i Madrid 18.2–30.3.2014.

31

BREVET HEM

David mot Goliat eller kampen mot korruption

Korruptionen i Turkiet är ingen hemlighet. Olika taktiker används för att fördröja känsliga utredningar, skriver daniela åkers om recep tayyip erdoğans Turkiet där till synes orubbliga maktstrukturer håller liv i korruptionen.

ILLUSTRATION: TEEMU KIVINIEMI

32

Det blåser kring RECEP TAYYIP ERDOĞAN, Turkiets premiärminister och ord­ förande för AK-partiet (vilket står för partiet för rättvisa och utveckling; ett konservativt, moderat islamistiskt högerparti som också är det största parti­ et i Turkiet för tillfället). Efter att missnöjet mot Erdoğan och hans AK-parti ökade i somras efter demonstrationerna mot den planerade avverkningen av grönområdet Gezi i centrala Istanbul (dessa övergick under sommaren i all­ männa missnöjesdemonstrationer mot regeringen), fick förtroendet för pre­ miärministern och regeringspartiet en ytterligare hård törn i december, när medier rapporterade om en korruptionsskandal som involverade flera minist­ rar i regeringen.

Korruptionsutredningen mot de före detta ministrarna är redan inledd, även om regeringen med många medel försökte stoppa den. Man kunde tänka sig att när en officiell utredning är inledd är det inte så lätt att stoppa den. Men så är det inte alltid. Enligt min erfarenhet med att rapportera för en turkisk organi­ sation som jobbar för att förbättra de mänskliga rättigheternas ställning i Tur­ kiet, vet jag bättre än att blint tro på att rättvisan har sin gång. Många känsliga utredningar har en tendens att stanna av genom byten av undersökningsleda­ re eller plötsliga oplanerade ”semestrar” för nyckelpersoner i utredningarna.

Många exempel på taktiker för att avskaffa besvärliga utredningar demonstre­ rades i somras, när de personer som blivit misshandlade av polisen i samband med Gezi-protesterna krävde att utredningar skulle sättas i gång. Dessa takti­ ker utgör en viktig del av upprätthållandet av korruptionen i landet.

STUDERANDE , LÄS

Korruption som livsstil

För att utreda korruption måste man förstå korruptionens vardag. Som ex­ empel ska jag redogöra för min bekants erfarenheter. Min bekant är polis och tjänstgör sedan två år tillbaka i Istanbul. Av berättartekniska skäl kan vi kal�­ la henne EMINE, precis som premiärministerns fru. Emine har berättat en del om hur det är att vara turkisk polis. Det gäller att alltid ha uniformen eller åt­ minstone polisbrickan på sig när man vill ha något gjort, oavsett om det är att införskaffa möbler, gå på restaurang, nattklubb eller köpa lägenhet. Då får man nämligen de absolut bästa priserna och förmånerna. Människor vill inte gärna säga emot polisen.

Emine berättar om de förmåner hennes chefer har. De kan bo i vilka lägen­ heter de vill och på vilka hotell de vill. Närliggande hotell och restauranger skickar ständigt delikatesser till polisstationen hon jobbar på. Allt för att bli så förmånligt behandlade som möjligt av polisen. I och med polisyrkets många fördelar anser Emine att den relativt låga lönen nog betalar sig på många andra sätt. Fördelarna med polisyrket är ingen hemlighet i det turkiska samhället, tvärtom är de relativt kända bland allmänheten.

Maktstrukturer

När polisen tar sig an en korruptionsutredning, som den som inleddes i decem­ ber, väcks en del misstankar hos mig. Hur kan polisen, som själv är en så cen­ tral del av korruptionen, utreda korruptionens existens med sedvanliga utred­ ningsmetoder? Korruption är så tätt sammanflätad med makt, eller åtminstone med föreställningar om makt, att utredningen av korruption lätt framstår som en rättvisans ”David mot Goliat”-kamp, en strid som på förhand ter sig utfalla till den starka korruptionens fördel.

Problemet med korruption i sig är kanske också svårigheterna att utreda den. Likt en ond cirkel ökar korruptionen sina egna existentiella förutsätt­ ningar. Det handlar sällan om enskilda mutor och enskilda personer, utan det är ett systematiskt problem som blir svårare att upptäcka ju mera utbrett det blir. Och ju mera utbrett det blir, desto mera allmänt accepterat verkar det bli.

Det krävs stora och omfattande organisatoriska insatser för att utplåna kor­ ruption. De måste sträcka sig ända från rötterna till topparna av organisatio­ nen, och det krävs framför allt en tro på förändring.

Sammanhanget som redogörs för här är Turkiet. Korruption är dock inget som på något sätt begränsar sig till detta land, utan denna kontext anges ef­ tersom det är den jag är mest bekant med. Korruption förekommer i större el­ ler mindre utsträckning i alla länder, och för att bekämpa korruption är in­ syn i myndigheternas verksamhet och mediernas roll som uppmärksammare av problemen mycket viktiga. Att förebygga korruption handlar mycket om att bryta maktstrukturer och på förhand förhindra situationer där maktmiss­ bruk kan förekomma.

Man måste ändra allmänhetens föreställning om makt. I rättvisans kamp mot korruption krävs det en aktiv insats från såväl myndigheter, företag som civilsamhälle för att David ska ha en chans mot Goliat. Annars får man helt en­ kelt vänta på ett mirakel.

DANIELA ÅKERS

Välj mellan Hufvudstadsbladet, västra nyland, Borgåbladet och Östra Nyland.

För att få studierabatten ska du studera, bo i eget hushåll och vara högst 29 år gammal. Studierabatten begränsas till sex år.

Ange läroanstalt, numret på ditt studiekort samt födelseår när du tecknar din prenumeration.

NYHET! I prenumerationen ingår nu också tillgång till e-tidningen på dator, tidningsappar för pekplatta och smarttelefon, HBL+ för pekplatta samt KSF Medias elektroniska textarkiv.

Daniela Åkers är utexaminerad jurist från Helsingfors universitet. Hon är specialiserad på frågor om genus och mänskliga rättigheter och har arbetat på organisationen TOHAV (Foundation for Society and Legal Studies) i Istanbul, där hon ännu är bosatt.

33

Glorifierad girighet ”YOU’RE NOTHING TO ME until

you’re everything” sä­ ger AMY ADAMS karaktär SYDNEY PROSSER åt IRVING ROSENFELD (spelad av CHRISTIAN BALE) i DAVID O’RUSSELLs film American Hustle. Hon syftar på att hon inte vill vara hans älskarinna om han inte väl­ jer henne före sin fru. Det är en känslosam replik som ska få Irving att ångra sig, men samtidigt känns det som om hon talar till sig själv. American Hustle hand­ lar nämligen om hur Sydney och Irving lurar oskyl­ diga människor med olika bedrägerier för att komma sig upp i samhället. De lyckas bra i början men ju mer pengar de kommer över, desto mer vill de ha. Girig­ heten och jakten på den amerikanska drömmen för­ ändrar dem tills de blir indragna i ett bedrägeri långt farligare än de väntat sig.

BÖRSHAJEN JORDAN BELFORTS, spelad

av LEONARDO DICAPRIO, historia i MARTIN SCORSESES The Wolf of Wall Street följer en liknande väg. I början av filmen är Jordan naiv och utfattig men med en beundransvärd ambition. Som tittare hejar man på honom tills han faktiskt får sina miljoner – för då har han förändrats totalt. Pengarna (som även han tjänar på att lura an­ dra) gör honom till en arrogant douchebag som vält­ rar sig i droger, alkohol och prostituerade. Visserligen lyser små stunder av mänsklighet och desperation igenom då det börjar gå illa för honom, men i slutet då han får vad han förtjänar (eller egentligen betyd­ ligt mindre) kan man ändå inte helt sympatisera med honom.

VARFÖR? Jo,

både American Hustle och Wolf of Wall Street har ett stort problem: filmerna får allt ”äck­ ligt” överflöd att verka helt fantastiskt. När Irving och Sydney, och i synnerhet Jordan, får rikedomen och statusen de jagat så febrilt och kan unna sig de saker de alltid önskat sig blir man grön av avund. Det må så vara att de fått sina pengar på ohederliga sätt och att de väljer att spendera dem på dumma saker, men det verkar ju så roligt att vara lika rik som dem.

Visst är de ännu giriga, skamlösa och fullkomligt för­ därvade – men de är ändå betydligt lyckligare än de var i början av filmerna. Som Jordan säger: “Let me tell you something. There’s no nobility in poverty.

I’ve been a poor man, and I’ve been a rich man. And I choose rich every fucking time.” Och just här ligger problemet med de två annars lysande filmerna.

ATT FOLK SKULLE INSPIRERAS av dem är verkligen inte omöjligt. Jag kan lugnt erkänna att jag gick ut från Wolf of Wall Street sugen på att slå mig in på aktie­ marknaden (om det inte vore för min totala avsaknad av allt vad ekonomikunskap heter) och från American Hustle frestades jag att bli en konstsvindlare med falsk brittisk accent. Karaktärerna i filmerna får det att verka glamouröst och enkelt att lura lagen och bli rik snabbt, och att ingen av dem egentligen får hemskt tunga straff gör det ännu mer lockande.

MEN KANSKE DET ÄR BÄST att se filmerna för vad de egentligen är – eskapism. I dagens hårda ekonomis­ ka klimat kan det vara skönt att få drömma sig bort till de glamourösa 70- och 80-talen och uppleva den nyvunna rikedomen genom rollfigurernas ögon. Nju­ ta av det glittrande överflödet i några timmar – och sedan precis som karaktärerna återvända till verklig­ heten.

LINN HIELM

34

“Let me tell you some­ thing. There’s no nobility in poverty. I’ve been a poor man, and I’ve been a rich man. And I choose rich every fucking time.”

När vardagen krackelerar

S DET KRACKELERAR – EN MÖRKERANTOLOGI Ämnesföreningen Prosa vid ÅA r.f. (2013) SKRIBENTER: Alexander Öhman, Jennifer Lindroos,

Christa Nordlund-Hiltunen, Johan Anderssén, Malin Åberg, Satu Laukkunen, Ylva Vikström, Martin Backman, Hanna Ylöstalo, Adrian Grönqvist, Torbjörn Anderssén, Mats Nyman, Kristoffer Björkström, Christoffer Steffanson, Mattias Lindh och Robin Korsström.

ILLUSTRATIONER: Sara Pollesello.

kräcken tar sig olika skepnader be­ roende på vems sinne man rör sig i.

Vad som ofta är gemensamt för dessa skräcker är det okända, vilket är något som framkommer i mörkerantologin Det krackelerar, utgiven av ämnesföreningen Prosa vid Åbo Akademi. Bakom antologins sexton tex­ ter står en grupp unga skribenter med olika bak­ grunder. De studerar allt från religions­vetenskap till socialt arbete, en variation som också syns i texterna.

Skepnader i ögonvrån, slukande dockhus och flugor blandas med existentiella frågor, kärleks­ ångest och rädsla för ensamhet. Vi får följa med hemligheter som gömmer sig bakom obegripliga lås, jakt på evigt liv och nattmonster. Vi rör oss från brittiska aristokratins salar till stugor på öde­ givna öar.

Det blir tydligt att temat, skräcken, väcker olika känslor hos skribenterna. För någon kan skräck ligga i ensamheten eller i okontrollerade inre makter. För någon annan kan den vara monstret som kryper fram i mörkret. Oberoende av hur på­ tagliga skräckerna är finns det något obehagligt i dem båda.

Det krackelerar är som bäst då läsaren får an­ vända sin egen fantasi. Ju mindre läsaren får veta, ju mer tanken får skena fritt, desto större blir det okända och det obehagliga. För det är just i det okända som vår vardag krackelerar. Vi förlorar

“Mörkret faller. Jag tror jag redan hör de svaga ljuden av något som släpar” – ur Skrämmön av Malin Åberg

uppfattningen om vad som är (o)verkligt och spö­ ken tar över våra sinnen. Omotiverade handlingar får oss att ifrågesätta om vi faktiskt styr allt inom oss.

Texterna i Det krackelerar varierar till stilen.

En del av skribenterna vågar experimentera med språket och trots att läsaren inte alltid hänger med känns det uppfriskande att se sådan kreati­ vitet.

Det är viktigt att antologier som denna ges ut och att unga som skriver skönlitterärt får en kanal och arbetsyta (texterna i antologin har behandlats under en förberedande skrivarworkshop med MIA FRANCK).

JULIUS VON WRIGHT

35

RECENSION

Poesi på skoj och allvar Strax innan föreställningen börjar är stämningen riktigt festlig och förväntansfull. På Dianascenen i Helsing­fors får publiken ta plats inför kvällens soaré och bubbel hälls upp i glasen. Duv­teaterns nya produktion Den Brinnande Vargen utspelas på en krog som bär samma namn. Här kan vad som helst hända.

D

uvteatern är en fri teatergrupp som verkat sedan 1999, där personer med och utan funktionell nedsätt­ ning tillsammans skapar kreativ tea­ ter. Liksom i teaterns tidigare produktioner har man också i Den Brinnande Vargen samarbetat med utom­ stående personer och lyckats uppnå ett högklassigt resultat.

Den här gången har poesin fått stå i fokus under arbetsprocessen. Teaterteamet har både bekan­ tat sig med finlandssvensk lyrik tillsammans med Tua Forsström och Claes Andersson och skrivit egna alster. Dessutom har de två poeterna också fått var sin plats på scenen.

EN LIVLIG KROG Den Brinnande Vargen baserar sig alltså på dikter skrivna av skådespelarna. Det visar sig vara ett imponerande och välfungerande koncept där dik­ terna utgör pjäsens stomme. Utgående från dem tar handlingen fart.

På krogen i pjäsen härskar en mycket sträng och hårt arbetande ägarinna (Yvonne Heins), men här stöter man även på servitriser, postiljo­ ner och poeter. Här finner man också Elmer (Elias Simons) som brevväxlar med Edith (Karolina Karanen), som bor på annan ort. I den poetiska kontexten får man givetvis anta att deras namn anspelar på de finlandssvenska modernisterna Diktonius och Södergran.

I Mikaela Hasáns regi kommer många olika talanger till uttryck och Janne Siltavuoris sce­ nografi kombinerar den livliga krogmiljön med mer surrealistiska inslag, med växthus och dröm­ scener. Pjäsens ljus- och ljudvärld står för riktig proffsdesign. Dessutom blir det sång (med Martina Roos), klarinett­spel (med Alma Pöysti) och ett par ordentliga shownummer med hela ensem­ blen.

ORD MED PONDUS Det som verkligen tilltalar mig med Den Brinnande Vargen är utforskandet av språket, av or­ dens möjligheter och tyngd. Här motbevisas alla

36

HELHJÄRTAT. Marina Haglund, Claes Andersson, Martina Roos och Elias Simons höjer stämningen på scenen.

fördomar om att poesi skulle vara tråkigt. Istäl­ let blir det roligt och överraskande, med finurli­ ga och oväntade uttryck som används. Klart att man kan dikta med knäckebröd som metafor!

Samtidigt utforskas också mer allvarliga te­ man på scenen. Det blir kärlek och saknad, död och sorg med en symbolisk begravningsscen, men också vackra, skira och spirande drömmar, och ett par humoristiska samtal om poesi. Som åskådare lämnas man minsann inte oberörd.

Genom Duvteaterns på alla sätt välgjorda pro­ duktion påminns man om hur teater kan vara så väldigt mycket på en och samma gång. Så ge poesin en chans. Lyssna, häpna och slås av in­ sikt. Låt dig överraskas och överväldigas av en­ semblens skaparglädje. I Den Brinnande Vargen finns något för var och en.

ANNA VON BONSDORFF

DEN BRINNANDE VARGEN – EN SOARÉ MED DUVTEATERN MANUS Arbetsgruppen REGI Mikaela Hasán.

REGIASSISTENT Sanna Huldén. MUSIK­ PLANERING Martina Roos. MUSIK Martina Roos, Claes Andersson. SCENOGRAFI Janne Siltavuori.

KOSTYMPLANERING Paula Varis. LJUD Kristian Ekholm. LJUS Mari Agge. VIDEO Paula Lehtonen.

PRODUKTION Annina Blom. PÅ SCENEN Claes Andersson, Ragnar Bengtström, Tua Forsström, Marina Haglund, Yvonne Heins, Karolina Karanen, Irina von Martens, Tanya Palmgren, Alma Pöysti, Pia Renes, Martina Roos, Sara Sandén, Lotte Schauman, Elias Simons.

KOLUMN

Arbetsgivarens ansvar MATHIAS ROSENLUND NÄR JAG TAR EN TILLBAKABLICK på det senaste året i mitt arbetsliv finns

det mycket som gör mig upprörd. Och rentav arg.

JAG FRILANSAR MYCKET, och

snuttarbetar. Jag har aldrig haft fast anställ­ ning, något som längre knappt får någon att ens höja ögonbrynen. Det börjar bli standarderfarenheten av arbetslivet för dem som med mig är födda i början av 80-talet. Nu som då söker jag heltidsanställning där jag hittar det (dagis, ungdomsgårdar etc), för att få lite paus från stressen med att få ekonomin att gå ihop.

Mitt senaste heltidsjobb var kommunalt. Jag var anställd på den arbets­platsen ett drygt halvt år – givetvis med kontraktspaus under semester­månaden juli. På de sex månaderna hade jag tre olika arbets­ kontrakt, alla med olika längd och olika lönenivå. Ungefär en vecka inn­ an respektive anställning tog slut fick jag veta om jag fick förnyat kon­ trakt då det förra tog slut. Frustrerande. Och fruktansvärt otryggt. Men – åter igen – knappast ovanligt.

DET SOM DOCK FICK MIN BÄGARE ATT RINNA ÖVER just inför skrivandet av

den här kolumnen var att ett projektbaserat arbete som jag hade blivit erbjuden inte blev av. Beskedet om att arbetet skulle utebli fick jag först tre månader efter att jag hade blivit ”anlitad” (citationstecknen beror på det att jag aldrig fick något kontrakt utan bara muntligt löfte om ar­ bete). Nåväl, i just det här fallet var det inte arbetsgivaren som hade det största ansvaret för att min del i projektet inte blev av, utan en tredje part. Ändå: jag hade blivit vidtalad för ett arbete, och gick i tre månader i hopp om att det skulle bli av. Konsekvensen blev, tyvärr, att jag inte ak­ tivt sökte annat arbete under tiden, eftersom jag hela tiden trodde att jag snart, riktigt snart, får sätta igång med det arbete jag hade blivit lovad.

KORT FÖRE DEN HÄR INCIDENTEN hade jag muntligt blivit erbjuden en heltids­tjänst (OBS. inte en fast anställning) och inkallad på möte för att skriva kontrakt och komma överens om detaljerna. Nå, när jag sedan kom in på kontoret på arbetsplatsen fick jag höra att det jobb jag hade blivit erbjuden gavs till någon annan. Ingen förklaring gavs, inte heller någon ursäkt. ”Men du vill väl säkert jobba lite deltid?” fick jag höra.

Nej, det vill jag inte. Inte om det innebär att arbetsgivare får leka med oss arbetstagare på det här sättet. Inte om jag anländer till ett möte i tron om att jag får börja på det heltidsarbete jag blivit erbjuden.

Det finns ett ansvar här som i alla de här situationerna jag beskriver har gått förlorat.

ARBETSGIVARENS ANSVAR. Ett

ansvar som inte sträcker sig till enbart ut­ betalningen av lönen, utan som också gäller för hur arbetstagare be­ handlas och bemöts på arbetsmarknaden. Problemet är bara det att jag som arbetstagare har hunnit bli van vid att det är så här. Ändå gör jag ing­ et åt det, utan bara sväljer min frustration och ilska.

I fjol gav de svenska författarna Rebecka Bohlin och Sara Berg ut boken Bit inte ihop! Sätt gränser på jobbet, som handlar just om frustration på arbetsmarknaden. Den ska jag minsann läsa nu.

Mathias Rosenlund är författare och aktuell med boken Kopparbergsvägen 20.

Fotograf: Mary Saaritsa

Svenska studiefonden lediganslår

STIPENDIER Ansökningstid 1-28.2.2014 Svenska studiefonden beviljar stipendier för heltidsstudier vid högskolor och universitet.

Sökanden ska vara • finsk medborgare eller fast bosatt i Finland • heltidsstuderande vid högskola eller universitet med svenska som modersmål eller studiespråk Stipendier beviljas främst för • utbytesstudier och utlandspraktik som tillgodoräknas i slutexamen vid högskola eller universitet i Finland. Utlandsvistelsen ska vara minst två månader lång.

Stipendier kan också beviljas för • studierelaterade kostnader för heltidsstudier i Finland • heltidsstudier vid högskola eller universitet utomlands om motsvarande utbildning inte erbjuds på svenska i Finland Stipendier beviljas för andra, tredje och fjärde studieåret. Endast i särskilt motiverade fall kan stipendier beviljas för femte studieåret.

Närmare information finns på www.studiefonden.fi. Ansökan görs elektroniskt på Studiefondens webbplats.

Svenska studiefonden är ett samarbete mellan Svenska kulturfonden, Stiftelsen Brita Maria Renlunds minne, Föreningen Konstsamfundet och Lisi Wahls stiftelse för studieunderstöd.

Lisi Wahls stiftelse för studieunderstöd

HÅLLER DU INTE MED OSS? SÄG VAD DU TYCKER OM STBL. SKRIV TILL CHEFRED@STBL.FI

Du kan lyckas!

SFV:s studiestipendier för högskole- och universitetsstuderande ansöker du nuförtiden på www.studiefonden.fi.

Ansökningsperiod är hela februari 2014.

SFV har i 130 år jobbat opolitiskt för bildning på svenska i Finland. Kanske du kan uppnå dina mål med lite hjälp av Vännerna?

Du hittar SFV på www.sfv.fi, och på Facebook, Twitter och YouTube.

Bli medlem i SFV:s understödsförening, endast 10 euro/år. Du får vår kulturtidskrift, årsboken och en förmånsbok. Dessutom 30 % rabatt i Schildts & Söderströms butik i Helsingfors.

REDAKTIONENS PLOCK

1.2

3–7.2

EN FRAMTID UTAN KRIG – ÄR DET MÖJLIGT?

TIEDEKULMA FOKUSERAR PÅ SOTJI

En framtid utan krig diskuteras då magistersprogrammet Peace, Mediation and Conflict Research vid Åbo Akademi i Vasa ordnar seminariet The abolition of war – Is a future without war possible den 1 februari. Seminariet ordnas i samarbete med Kuntsi mu­ seum för modern konst vars utställning Fred pågår 1.2-20.4.2014.

Seminariet äger rum i stora auditoriet vid Åbo Akademi i Vasa.

Vid olympiska spelen i Sotji är det inte bara medaljerna som står på spel, utan också den ryska hedern. Alexandersinstitutet vid Helsingfors universitet ordnar diskussionskvällar med fyra teman kopplade till Sotji och Ryssland, bland annat pengar och mänskliga rättigheter. Diskussionerna ordnas 3–7.2 vid Tiedekulma, Universi­ tetsgatan 3, Helsingfors.

6.2

5.2 NOVIA ORDNAR KULTURKVÄLL I VASA Novia presenterar utbildningarna musik, formgivning och scenkonst under en kulturkväll vid Doo-bop i Vasa onsda­ gen den 5 februari kl 19. Adressen är Handels­esplanaden 12, Vasa.

FEMINISTFRUKOST @ CAFÉ KÖKET Tidskriften Astra fortsätter sina månatliga feministfrukostar 6.2 på Café Köket (Alexandersgatan 16) i Helsingfors. Fri feministisk diskussion för både pratare och lyssnare. Tanken är att frukostarna ska sprida sig till andra håll i Finland, så det är bara att hojta till!

14.2 - Karleby UF:s nyårsrevy 2014 regi Thomas Krantz musik Alf Mylläri

Gästspel i Helsingfors på Lilla Teatern Söndagen den 23.2 kl.14.00 & 18.00 Boka biljetter online: www.kuf.fi Biljetter i förköp: Luckan i huvudstadsregionen tel. 020 773 8400 / info@luckan.fi

ÅRSFEST I ÅBO Åbo akademis Studentkår fyller 95 år och firar sitt jubileum den 14 februari på Kåren.

14.2 TANGO PÅ ALLA HJÄRTANS DAG Då alla hjärtans dag infaller på en fredag är det självklart att det ordnas danser. Musik- och kulturföreningen Hippiknik ordnar dans på Brödfabriken i Vasa från kl 22. För dem som söker tangokänslan i huvudstaden så ordnar We love Helsinki motsvarande på Korjaamo från kl 20.

Och för de som inte uppskattar finsk iskelmä så spelar Swaying Wires, med Studentbladets före detta webbredaktör TINA KÄRKINEN i spetsen, på Klubi i Åbo, helt gratis! (Håll också ögonen öppna för deras debutskiva som släpps 17.3).

20–22.2

24.2

VIDGA DINA SINNEN MED EXPERIMENTELL MUSIK

”NÄR KUKEN STÅR SLUTAR HJÄRNAN FUNGERA.”

Experimentell musik kan vara bedrövlig, men kan också överraska och öppna dörrar till nya världar.

På festivalen Muissa Maailmoissa på Korjaamo i Helsingfors 20–22.2 spelas allt från elektroniskt till jazz och hiphop. Gemensamt för alla artister är att de utmanar den konventionella musikens form.

Både inhemska och utländska artister spelar, som tyska RASHAD BECKER och svenska THE THING.

Så vittnar en åtalad i en finländsk rättegång för brott kopplade till människohandel.

Offret var en utvecklingsstörd ung estnisk flicka. På Svenska teatern i Helsingfors har dokumentärpjäsen Kvinna till salu premiär 24.2. Pjäsen handlar om människohandel för sexuellt utnyttjande och baserar sig på autentiskt rättegångsmaterial och intervjuer. Föreställningen är skriven av JEANETTE BJÖRKQVIST och MARCUS GROTH. Under februari har många föreställningar premiär runtom Svenskfinland. På Wasa teater har humortrion KAJ:s föreställning Pjäs elo pjas – De e frågan premiär 7.2 och HENRIK IBSENs John Gabriel Borkman 19.2.

I Helsingfors har I sista minuten premiär 26.2 på Svenska teatern, Siriusteaterns Under pågår som bäst och sjuspråkiga pjäsen När vinterns stjärnor lyser här spelar på Korjaamo 7–8.2. Åbo svenska teater följer den finlandssvenska musikaltrenden och sätter upp Jesus christ supestar (13.2), men också cirkusföreställningen Den fantastiska leksaksaffären (24.1)

DEJTINGSAJT FÖR STUDERANDE Är du universitetsstuderande och längtar efter dejtande eller bara någon att dricka en öl med utöver alla tentböcker? Då ska du kolla in den ny­ lanserade sajten academicsingles.fi. Du behöver inte heller oroa dig för att dina medstuderande ser din profil om du inte vill. För att registrera dig behöver du din högskolemejladress och ett fotografi på dig själv.

FOKUS: Y-GENERATION Håll ögonen öppna för Yles nya och än så länge småskaliga webbsatsning Y, som gräver i faktorer som påverkar under 30-åringars liv. Först ut granskar de myter om pensionen, som att den inte räcker för vår generation. www.yle.fi/aihe/y

Nordens äldsta studenttidning

ÅRGÅNG 103 Studentbladet JANUARI 2014

Hon trotsar normen

Högskolefabriker

Jämställdheten vid ÅA

s. 16

s. 12

REDAKTIONEN Alkärrsgatan 9 B, 00100 Helsingfors CHEFREDAKTÖR Julius von Wright, 050 563 4790, chefred@stbl.fi REDAKTIONS­SEKRETERARE Edit Lindblad, 050 501 7331, red@stbl.fi GRAFISK FORMGIVARE Hilda Forss, grafiker@stbl.fi REDAKTIONSBILDER Jenny Blomqvist ANNONSFÖRSÄLJNING Mats Lindström, 040 529 7970, annons@stbl.fi ANNONSMATERIAL annons@stbl.fi Annonser bör lämnas in senast tio dagar före utgivnings­ datum.

KANSLI, ADRESSÄNDRINGAR, PRENUMERATIONER 045-8759759, kansli@stbl.fi UTGIVARE Svenska Studerandes, Intresse­ förening (SSI) rf. Alkärrsgatan 9 B, 00100 Helsing­fors

FÖLJ & GILLA STBL!

GENERALSEKRETERARE Jenny Skoglund 045 875 97 59, kansli@stbl.fi

facebook.com/studentbladet twitter: @studentbladet

ORDFÖRANDE Elin Andersson ordforande@stbl.fi ­STYRELSE Björn Bonsdorff, Mathias Dahlbäck, Johanna Hagström, Robin Hjerpe, Anna-Maria Malm, Rasmus Olander, Erik Stenberg, Marina

AD R I AN S E SKA PA D E R

av Johnny och Janne Ramstedt

Stenbäck, Oleg Stikhin, Rasmus Tunis. styrelsen@stbl.fi TRYCKERI KSF Medias tryckeri, Vanda UTGIVNING 2014 Studentbladet utkommer fem gånger under vår­teminen 2014 och fyra gånger under höst­terminen 2014. Tidningen sänds till medlemmarna i ÅAS, SHS, ASK och Novium samt de svenskspråkiga medlemmarna i HUS och AUS. En prenumeration kostar 30 euro för övriga studerande, 50 euro för icke-studer­ ande.

UPPLAGA 12 000 (2 st Abi-nummer á 14 000).

Redaktionen ansvarar inte för icke-beställt material.

Kom med i uttskottsverksamheten!

I utskotten kan alla HUS-medlemmar delta i studentkårens verksamhet och påverka i frågor som rör studenterna. Utskottsverksamhet kan handla om vad som helst, från att organisera kulturevenemang till att debattera utbildningspolitik. De flesta utskotten håller möten varannan vecka. Det går att komma med i verksamheten när som helst under året, mötena är öppna för alla HUS-medlemmar.

Alla konstituerande möten hålls i mötesrum Sparre på HUS centralkansli (Mannerheimvägen 5 A, 2 vån.).

ESN-utskottet

Konstituerande möte 5.2. kl. 19 ESN-utskottet hjälper utländska studerande att bekanta sig med studielivet i Finland. Utskottet är en del av det europeiska Erasmus Student Network.

Föreningsutskottet

Kulturutskottet

Konstituerande möte 12.2. kl. 18 Kulturutskottet kläcker idéer och organiserar olika evenemang och annan kultur som en del av HUS verksamhet. I utskottet får du vara med om att ordna mösspåläggningen på Havis Amanda och liknande spektakel. Här har du chansen att kläcka nya idéer, skapa en annorlunda studentkultur och utveckla studentkårens evenemang så att de blir ännu intressantare och verkligen utgår från studenternas behov. Om studentkultur är din grej så är kulturutskottet något för dig.

Konstituerande möte 10.2. kl. 17 Är du intresserad av HUS breda föreningsfält? Har du en idé för att göra det ännu bättre? Utskottet ordnar bland annat kurser, bedömer föreningstävlingar och delar ut turer till Alinasalen. I år koncentrerar sig utskottet speciellt på att utveckla HUS kurser för föreningarna. Förutom det konstituerande mötet har utskottet en utskottsstart torsdag 20.2 på kvällen.

Frändefolksutskottet

Tvåspråkighetsutskottet

Konstituerande möte 13.2. kl. 18 Hur ser levande tvåspråkighet ut i universitetssamfundet? Hur ska man uppnå den? I utskottet diskuterar vi tvåspråkighetens betydelse och lyfter fram problemområden, exempelvis i fråga om undervisningen på svenska.

Konstituerande möte 5.2. kl. 17 I tutorutskottet får du planera och genomföra HUS tutorkurser och också påverka tutorverksamheten i övrigt. Den stora frågan i HUS i år är vad man kunde göra för att ge de nya studenterna ett ännu bättre välkomnande. Kom med för att kläcka idéer och planera och förverkliga dem i ett tvärvetenskapligt sällskap!

Utvecklingssamarbetsutskottet

Utskottet för samhällspåverkan

Konstituerande möte 4.2. kl. 18 I utvecklingssamarbetsutskottet får du praktisk erfarenhet av utvecklingssamarbete! Utsam-utskottet administrerar HUS utvecklingssamarbetsprojekt och beslutar om användningen av HUS projektmedel. Dessutom ordnar utskottet exkursioner och på hösten blir det en temavecka om utvecklingssamarbete. I utskottet kan du också diskutera utvecklingssamarbete i allmänhet och sprida information om varför det är viktigt.

Utbildningspolitiska utskottet

Konstituerande möte 3.2. kl. 18 Kom och och diskutera utbildningspolitik och påverka i både små och stora frågor som rör studierna. Vi tar upp många olika teman, från studenternas vardag till det nationella högskolesystemet, från studiehandledning till reformen av studentantagningen.

Konstituerande möte 7.2. kl. 17 Frändefolksutskottet stöder de finskugriska folkens strävanden att bevara sina språk och kulturer. Utskottet ordnar olika evenemang och fördelar medel från frändefolksinsamlingen till olika projekt, som bok- och musikprojekt.

Tutorutskottet

Konstituerande möte 11.2. kl. 18 I utskottet för samhällspåverkan arbetar vi för att påverka stadsfrågor, boende, försörjning, hälsa och välmående samt likabehandling och jämlikhet. Våra påverkningsmetoder är allt från sitzar till gatuockupationer. Är något av våra teman viktigt för dig? Kom med för att visionera, debattera och agera!

Miljöutskottet

Konstituerande möte 6.2. kl. 18 Miljöutskottet samlar studerande vid Helsingfors universitet som är intresserade av miljöfrågor. Vi ordnar till exempel en miljömärkestävling och olika evenemang under sluta slösa-veckan, vi deltar i bilfria dagen och samarbetar med de miljöansvariga i föreningarna. Sätt dina goda idéer i omlopp, kom med och planera goda miljögärningar i miljöutskottet!

Under året grundas också olika kommittéer och arbetsgrupper, vi informerar om dem exempelvis i medlemsbrevet som skickas ut per e-post. Snart kommer vi att grunda åtminstone en kommitté för campusodlingar. Följ med informationen!

Nytt system för utskrifter vid Helsingfors universitet Helsingfors universitet lägger om sina utskriftstjänster och det medför förändringar också för studenterna. Det nya utskriftssystemet, som tas i bruk under vårterminen 2014, innebär att studenterna kan skriva ut sina arbeten ”i molnet” och därefter på papper på den skrivare de vill. Man hoppas att antalet onödiga utskrifter ska minska i och med att man själv får välja vilken skrivare som ska användas.

Hösten 2014 kommer utskriftskvoterna också att skäras ner. I fortsättningen får studenterna sannolikt skriva ut bara 200 sidor gratis under hela studietiden. För alla övriga utskrifter måste man betala. De gamla kopieringskorten kommer dock fort-

sättningsvis att fungera.

Den exakta tidtabellen för omläggningen är osäker och den nya utrustningens tekniska egenskaper klarnar först när man börjar ta den i bruk. HUS fortsätter sina diskussioner med universitetet och försöker bland annat få till stånd att studenterna ska kunna lämna in en så stor del som möjligt av sina studiearbeten i elektronisk form.

Mera information om utskriftsreformen och möjlighet att få svar på eventuella frågor finns på Unigrafias webbplats, tulostus.unigrafia.fi

15 myter om Gamla studenthuset och musikkorporationerna

Tvisten om Gamla studenthusets musiksal har väckt mycket intresse. Studentkårens synpunkter finns samlade här. hyy.helsinki.fi/sv/vanha

HUS föreningswiki – handbok för föreningsaktiva

Är du nyvald funktionär i din förening? Är du annars osäker på vad som hör till dina uppgifter? I HUS förnyade föreningswiki finns svar på många frågor som styrelsemedlemmar och andra föreningsfunktionärer kan ha. (på finska) hyy.helsinki.fi/wiki Till föreningswikin