STBL 1/2016 by Studentbladet

M Å S T E KO N S T E N VA R A N Y T T I G ?

H U R PÅV E R K A R R E G E R I N G S B E S L U T E N S T U D E R A N D E ?

1/2016

RETORIK & RASISM

B I L D N I N G S F Ö R A K T

•

STUDENTBLADET

NORDENS ÄLDSTA STUDENTTIDNING

ÅRGÅNG 105

REDAKTIONEN Alkärrsgatan 9 B, 00100 Helsingfors CHEFREDAKTÖR Fanny Malmberg, 050 563 4790, chefred@stbl.fi REDAKTIONSSEKRETERARE Emma Nippala, 050 501 7331, red@stbl.fi AD/GRAFISK FORMGIVARE Johanna Bruun, grafiker@stbl.fi PÄRM Johanna Bruun

är magister-

studerande i filosofi vid Åbo Akademi. Hon har också studerat genusvetenskap och journalistik och är intresserad av ekonomiska frågor och politik.

ANNONSMATERIAL annons@stbl.fi Annonser bör bokas senast tio dagar före utgivningsdatum. KANSLI, ADRESSÄNDRINGAR, PRENUMERATIONER 045-8759759, kansli@stbl.fi UTGIVARE Svenska Studerandes Intresseförening (SSI) r.f. Alkärrsgatan 9 B, 00100 Helsingfors GENERALSEKRETERARE Kasper Sundström, 045 875 97 59, kansli@stbl.fi ORDFÖRANDE Rasmus Tunis, ordforande@stbl.fi STYRELSE Rasmus Tunis (AUS/TF/VN), vice ordförande Jani Räisänen (ASK), Ellen Avellan (HUS), Benjamin Ellenberg (NN), Lauri Huitula (AUS), Mats Ittonen (HUS), Jimmy Nylund (TF), Pauliina Perkonoja (ÅN), Sara Sandström (ÖFN), Erik Stara (VN), Jonas Tallberg (Novium). styrelsen@stbl.fi

Hanna Nordenswan

är frilan-

sjournalist som mest jobbar med radio. Hon tycker om att resa för att uppleva vardag på olika platser på jorden och hon tycker om att skriva om det. Förutom journalistik jobbar Hanna också med teater och dokumentär.

TRYCKERI KSF Medias tryckeri, Vanda

STUDENTBLADET 1/2016

UTGIVNING Studentbladet utkommer fem gånger under vårteminen 2016. Tidningen sänds till medlemmarna i SHS, ASK och Novium samt de svenskspråkiga medlemmarna i HUS och AUS. En prenumeration kostar 20 euro för övriga studerande, 40 euro för icke-studerande. UPPLAGA 8 000 (Två Abi-nummer á 10 000). Redaktionen ansvarar inte för icke-beställt material. Studentbladet är redaktionellt obunden SSI och representerar inte nödvändigtvis dess medlemskorporationers officiella ståndpunkter.

Tove Huldén

kommer från Åbo,

men har flyttat till regnet i Bergen för att studera visuell kommunikation.

Medarbetare 1/2016

ANNONSFÖRSÄLJNING Mats Lindström, 040 529 7970, annons@stbl.fi

Emma Strömberg

STUDENTBLADET 1/2016

Då samhällets grundstenar krackelerar Vi är mitt inne i en djup kris. Det samhälle jag och du vuxit upp med är i förändring. En förändring där istället för att på klassiskt vis blicka mot en ljusare framtid, blir vi allt osäkrare över hur framtiden kommer att se ut. Det är frågan om en nedmontering av välfärdssamhället. Välfärdssamhället skapades i en annan tidsera, då det föddes många barn och ekonomin växte, men demografin, globaliseringen och teknologin har ändrat förutsättningarna. Det föds allt färre barn, Finlands befolkning föråldras samtidigt som vi lever allt längre och många arbetsplatser, till och med hela industrier, har flyttat till andra, billigare kontinenter. Vi tycker om att studera i Finland och har en tendens att hänga kvar på universiteten “onödigt” länge och kan sedan ha svårt att få jobb efter avslutade studier. Det finns också en tendens till överutbildning. Ser man ur ett ekonomiskt kausalitetsperspektiv är det klart att något måste göras. Enligt vissa borde arbetsmarknadspolitiken fungera friare, så att lönerna kunde bestämmas lokalt mellan arbetsgivare och arbetstagare och bli mer flexibla. Drömmen om nya innovationer som har en efterfrågan på den globala marknaden - ett nytt Nokia, som kunde väcka den sovande exporten. Då välfärdssamhället skapades var Finland ett betydligt fattigare land, men invånarna sågs som resurser, något man ville satsa på för att i det långa loppet ha ett bra socialskydd som tryggar alla. Det fanns en slags solidaritet, som tynar bort då man låter det kapitalistiska tänkandet styra. Det sägs att välfärdsstaten stryper ekonomisk vinst, eftersom den kräver så höga skatter då så många nu behöver det stödsystem som välfärden erbjuder. Samtidigt genomsyrar det marknadsekonomiska tänkandet allt, på ett påtvingat sätt. Det efterlyses resultatinriktning och kommersialisering av univeristeten. Studerande ses mer och mer som konsumenter av tjänster. Kritiska ämnen, till exempel humaniora, ses som olönsamma och det kritiska tänkandet ses som en käpp i hjulet. Det finns inte tid att reflektera då allt ska effektiveras. De som kritiserar välfärdsstaten har rätt med en sak: vi är ganska bekväma som det är. Vi är bekväma med lika möjligheter för alla och gratis utbildning. Vi är bekväma med en viss jämlikhet. Kritiken kommer från det marknadsekonomiska tänkandet som behöver friktion och samhällsklyftor, eftersom detta stimulerar ekonomin. Välfärdssamhället skyddar de svaga, alltså i stort sett åldringar, barnfamiljer och studerande. Den tryggar hälsovård, utkomst och utbildning. Och det finns en korrelation här: enligt UNESCO skapar utbildning i sin tur välfärd. Men om man kör ner välfärden, vad händer då med den svagare parten? När man kör ner universiteten, vad händer med bildningen? Vad händer med det moraliska medvetandet? Regeringen driver en politik som är fordrande, ensidig och kortsiktig. Retoriken har hårdnat, individualismen har ökat och nyttighetstänkandet genomsyrar precis allt. Det handlar om att leda utan moral. Är vi redo att ta konsekvenserna?

LEDAR

Fanny Malmberg, chefredaktör

LEDA

ÅL L

NEH

INNEH

5 6 8

Ledare Vi är nya STBL!

Journalistens jakt på

information

Kodning är kreativt!

Aktuellt Alf Rehn, hur känns det att vara en vit, mäktig man?

11 STBL sammanfattar nedskrä- 34 Recension: Tarantionklas ningarna

siker, på gott och ont

35 Seminarium: Måste 12 Att skära ner jämlikheten 16 Galleri: Nanó Wallenius 20 Farligt att odla bildnings- förakt

STUDENTBLADET 1/2016

26 Retorik & rasism

konsten vara nyttig?

36 Sista ordet 37 Kalender

Foto: Oskari Onninen

STUDENTBLADET 1/2016

Vi är nya STBL!

JAG ÄR:

Emma Nippala, redaktionssekreterare

Fanny Malmberg, chefredaktör

Johanna Bruun, AD & grafiker

Har studerat: journalistik sedan 2012 och socialt arbete sedan 2015.

Har studerat: filosofi och dokumentärfilm

Har studerat: Fil kand. i Konstvetenskap (ÅA), nu grafisk design vid designintitutet i Lahtis.

Hobby: är inte riktigt den som har “hobbyer”. Livsfilosofi: var nu bara snäll. Grubblar över: att jag grubblar över för mycket dumheter. Hatar: inflexibilitet och ovilja att ta en annan persons perspektiv ens för en stund. Älskar: mycket och många. Drömmer om: att riktigt snart igen kunna gå i jeansjacka

FAVORIT :

Färg: svart?

Hobby: just nu omöjligt att ha hobbisar, är sjuk helatiden. Gillar att sy kläder och leka med Photoshop, om jag hinner med sånt. Livsfilosofi: "Fake it til’ you make it." Grubblar över: det mesta, nutid och framtid är mina favoritteman, ibland också det förflutna. Oftast om pengar och tidsbrist.

Hobby: samma som Fanny (hinner inte), men försöker yoga och springa så mycket jag kan för att inte bli kutryggig innan trettio. Livsfilosofi: "Work hard, be nice" Grubblar över: konst, politik, feminism, kärlek, vad jag ska äta i dag, livet, döden

Hatar: hatare

Hatar: hat är destruktivt

Älskar: vissa (gwanska många) utvalda personer :)

Älskar: många och att göra bilder

Drömmer om: I’m done dreaming, det är bara att göra!

Drömmer om: mera tid för alla viktiga människor

FAVORIT:

Färg: komplementfärger

FAVORIT:

Årstid: höst

Färg: svart är ganska praktiskt när det kommer till kläder.

Djur: TVÄTTBJÖRN!!

Årstid: sommar

Djur: tax

Film: måste jag välja?

Djur: har en speciell liten hundkompis som heter Lucy, den är mitt favoritdjur

Film: Youtubevideon med roliga hundvalpar, Lars von Trier, Sofia Coppola och allt som Verner Herzhog rör.

Dryck: öl. Vad jag vill bli som stor: svårt att säga. Men som barn ville jag bli kassatant. Det vill jag inte längre.

Film: Terminator: Judgement day och Thelma and Louise, och typ allt av Tarantino, och dokumentären Grey Gardens! Dryck: Gin & tonic, caipirinja Vad jag vill bli som stor: skrivande dokumentärfilmare, alltså samma som nu! (Det kan hända att jag redan är stor…)

Årstid: vår

Dryck: KAFFE, rödvin, whiskey Vad jag vill bli som stor: Rik och berömd

L LT A K

VAD HÄNDER MED FILOSOFIN PÅ HU?

LT A K

Det råder en förvirrad stämning på humanistiska fakulteten vid Helsingfors universitet efter att dekanus Arto Mustajoki föreslagit att den svenskspråkiga filosofiundervisningen kunde flyttas till Åbo Akademi och därmed avslutas helt vid HU. I Hufvudstadsbladet (9.12.2015) kunde man läsa att dekanus Arto Mustajoki lett en arbetsgrupp som i november i 2015 kom med förslaget att filosofin vid Helsingfors universitet kunde flytta till Åbo Akademi. Argumentet var att det inte är ändamålsenligt att ha två små och likartade venheter på svenska. Arbetsgruppen var dock inte enig om beslutet och på filosofiska institutionen har man inte varit glad över att höra sådana propositioner. Thomas Wallgren, docent i filosofi vid HU tycker det är oklart vad Mustajoki riktigt menar. Han tycker det är dålig stil att peka ut filosofin skilt då hela universitetet måste skära ner. Enligt Wallgren är det ingen annan som vidkänt Mustajokis förslag som verkar vara hans personliga men dock offentliga ståndpunkt. Hur effektiv är en åsikt som inte får medhåll av någon annan? – Kollegerna menar att man kan glömma det här, säger Wallgren, men tillägger att det nog är skrämmande att en dekanus har sådana tankar. – Det pågår mycket korridorspolitik och irrationalitet just nu. Vi har den bästa institutionen både vetenskapligt sett och kultu-

STUDENTBLADET 1/2016

rellt sett, vi publicerar mycket. Det skulle inte vara särskilt rationellt att lägga ner ämnet. Professor Martin Gustafsson vid filosofin vid Åbo Akademi tycker allting är väldigt oklart. – Det går olika rykten. En dekan vill lägga ner, en annan vill inte. Jag tycker det bästa är om det finns två fi losofiutbildningar på svenska i Finland. Men detta är beslut som fattas på dekannivå. Thomas Wallgren ser utpekandet av filosofin som något som på sätt och vis hör till ämnets givna öde. – 15 år sedan var det Åbo Akademis filosofi som fick stryk och var nedläggningshotat, och 2400 år sedan gav man en dödsdom åt Sokrates. Vi hoppas att vi inte får en dödsdom nu. De aktuella nedskärningarna vid HU överlag kommenterar Wallgren som överdrivet pessimistiska. Han är rädd för att det hela bara är ett politiskt spel. –Kommunalvalet 2017 kan vara ett problem. SSS regeringen gör nu så mycket hemskt de bara kan för att sedan backa för att vinna popularitet. Unis nedskärningar tas säkert tillbaka i nästa års budget, menar Wallgren som hoppas att regeringen snart tar sitt förnuft till fånga. Text: Fanny Malmberg

INTERNATIONELL RÄTTEGÅNGSTÄVLING I HELSINGFORS Den 5-7 februari ordnas en av fyra delfinaler i den internationella rättegångstävlingen i EUrätt, European Law Moot Court i Helsingfors. I tävlingen deltar juris studerande med fiktiva case under temat mänskliga rättigheter. Det är den muntliga delen av tävlingen som nu ordnas i Helsingfors. Med i tävlingen finns studerande från bland annat USA, England, Frankrike, Holland och Slovenien. Sessionerna hålls på I Helsingfors universitets huvudbyggnad på fredagen och lördag förmiddag och finalen ordnas i Högsta Förvaltningsdomstolens utrymmen lördag eftermiddag. Det vinnande laget åker vidare till finalen som ordnas vid EU-domstolen i Luxemburg. Alla tillfällen är öppna för allmänheten.

UTBILDNINGSSTREJK ÅBO DONERADE TILL SOC & KOM Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet tvingas skära ner sin budget med 10 procent till följd av regeringens sparkrav. Enligt en artikel i Hufvudstadsbladet hade Soc&kom ännu inte fått några donationer till sin medelinsamling den 12.1.2016. Utbildningsstrejk Åbo reagerade på detta. Gruppen framhåller att det nu är viktigare än någonsin att utbildningens roll och förutsättningar diskuteras, inkluderat universitetens finansieringsmodell. Enligt Utbildningsstrejk Åbo utgör privata donationer en osäker finansieringsbas som inte kan garantera den stabilitet och kvalitet som behövs. Utbildningsstrejk Åbo stöder Soc&Kom, liksom de också stött Åbo Akademis respektive Åbo universitets medelinsamlingar, med 1 (en) euro, men framhåller att en hållbar utbildningssektor kan inte byggas utifrån privat finansiering.

STUDENTBLADET 1/2016

Text: Emma Nippala Foto: Benjamin Suomela

ALF REHN, HUR KÄNNS DET ATT VARA EN MÄKTIG,VIT MAN? Universiteten måste lära sig att uttrycka varför det de gör är viktigt och samtidigt borde akademiker som har viktiga saker att uttrycka få mer inflytande, tycker Alf Rehn, professor i företagsekonomi vid Åbo Akademi. “Professor” är inte det första många tänker på när Rehn syns i medier eller talar inför en publik. Han är en akademiker som talar folkets språk; han är en populär talare, har skrivit åtskilliga böcker och får ofta synlighet i medier. Det är kanske därför han i slutet av januari landade på Optios lista över de hundra mest inflytelserika personerna i Finland. Hur känns det att tillsammans med så många andra vita män utses till Finlands hundra mest inflytelserika personer? Ja det är ju lite lustigt. Listor är udda. De skapas av några journalister och långt på basen vad vem de minns vid ett visst tillfälle. Jag tar inte sådana här listor på något större allvar. Det är förstås en sorts spegling av samhällets maktstrukturer när jag och mest andra män landar på dem. Men det är inte nåt man kan säga nej till. Jag visste inte om att jag blivit plockad till listan före jag läste det i tidningen. Men så är inflytande väldigt relativt, jag är inte så inflytelserik att jag skulle få min dottern att bädda sin säng.

"DET ÄR INTE HELT NEGATIVT ATT AKADEMIA FÅR EN VÄCKARKLOCKA.

Vad ska du nu göra med allt det här inflytandet? Jag tror inte jag nu på grund av listan har mer inflytande än tidigare, men jag kommer att fortsätta försöka delta i konversationen i Finland och försöka föra fram annorlunda synpunkter. Jag tycker akademiker ska kunna delta i samtalet och sätta sig själv i spel mer och det är det jag försöker göra. Av födsel och ohejdad vana har jag aldrig klarat av att låta bli att lägga mig i. Vi tog idag med förskräckelse emot nyheterna om hur många som sparkas från Helsingfors universitet och vi undrar nu; vart är världen på väg?

STUDENTBLADET 1/2016

Jag vet inte vart världen är på väg, men vi ska inte misströsta, förändringar kommer hela tiden. Det är självklart. Vår diskussion har fokuserat mycket på hur eländigt det är att stora stygga nedskärningarna kommer, men det är inte helt negativt att akademia får en väckarklocka. Vi behöver också kunna argumentera för vår existens. Vi ska fundera på hur vi skapar mervärde och visa hur vi gör det. Jag tror absolut på ett starkt universitet, men professorerna får inte somna vid ratten. Vi är ofta väldigt dåliga att visa upp vad det är vi gör och det finns en anda av att det är självskrivet varför vi är duktiga och behövs så mycket. “Nåmen vetenskapen” är inte ett tillräckligt bra argument. Det finns många från sociologer till naturvetare som är duktiga på att argumentera för varför man är värdefull trots att man inte genast kan göra pengar på deras arbete. Det är oroande att professorer är så ovilliga att snacka om det här och delta i diskussionen.

VI BEHÖVER OCKSÅ KUNNA ARGUMENTERA FÖR VÅR EXISTENS."

STUDENTBLADET 1/2016

SANANEN VIELÄ – OPINNÄYTTEISTÄ Lapin ylioppilaslehdessä 4/2014 tuumailin, voisiko pro gradu -työ olla jotain muutakin kuin tavanomainen akateeminen tutkielma, jota kovin moni ei useinkaan edes lue. Eikö opinnäytteistä parempaan ole? Numerossa 1/2015 Lapin yliopiston kielikeskuksen akateemisten tekstitaitojen opettajat Katriina Uljas-Rautio, Hannu Paloniemi ja Ulla Varmola ottivat kantaa tuumailuuni. Kielikeskuksen opettajien mukaan visioimistani toisenlaisista graduista (esimerkiksi dokumentti, näytelmä tai muu populaaritieteellinen julkaisu) voisi jäädä uupumaan jotakin yliopistotekemiselle hyvin olennaista: nimittäin tutkimuksellisuus. Tutkimuksellisuuden vaatimus tarkoittaa tiivistetysti sitä, että opiskelijan tulisi tiedostaa, kuinka tieteellistä tietoa tuotetaan. Mitä tutkimuksellisuuteen tulee Uljas-Raution, Paloniemen ja Varmolan mukaan itse asiassa jo nykymuodossaan pro gradu on ongelmallinen, sillä suhteessa siihen, mitä graduprosessissa opitaan, on gradu turhan suuritöinen. Kirjoittajien mukaan tutkimusraportin konventionaalisuus voi peittää tieteellisyyden ja tutkimuksellisuuden puutteen. Artikkelinsa lopuksi kielikeskuksen opettajat ehdottavat ratkaisuksi, että pro gradu -työskentelyssä tunnistettaisiinkin kaksi erillistä prosessia: tutkimus- ja kirjoittamisprosessit, jotka vaativat myös erilaista asiantuntijaohjausta. Varmasti järkevä ehdotus. Uljas-Raution, Paloniemen ja Varmolan mukaan esitin jutussani pro gradun tekstilajien kirjon laajentamista heidän kuvaamaansa gradujen ohjausongelmaan. Niin en kuitenkaan tehnyt. He totesivat myös kirjoituksestani paistavan tietty tekstikeskeisyys. Viitatessani graduun prosessina, jonakin muuna kuin ainoastaan tekstinä tai nippuna papereita, kirjoitin kuitenkin jutussani tutkielman sijaan nimenomaan pro gradu -työstä. Olenkin kielikeskuksen opettajien kanssa samaa mieltä siitä, että pro gradu -tutkielma on vain tutkimuksen raportti. Minulle ideassa toisenlaisista pro graduista on kyse aktiivisesta osallistumisesta yhteiskunnalliseen keskusteluun ja pyrkimyksestä vaikuttaa yhteiskuntaan, mitä tietenkin voi tehdä myös tavanomaisesti raportoidun tutkimuksen keinoin. Uljas-Rautio, Paloniemi ja Varmola pelkäävät, että toisella lailla raportoitujen gradujen kohdalla laiminlyötäisiin tutkimusvalmiuksien oppiminen. Yliopistotutkintoon kuuluvana opinnäytteenä toisenlaiseltakin gradulta voitaisiin kuitenkin edellyttää asioihin perehtymistä ja asiantuntijuuden osoittamista sekä tutkimuksellista, tieteellistä otetta. Olennaista mielestäni on, ettei tutkimusraportti ole sama asia kuin itse tutkimus. Tutkimustyö tulisi kielikeskuksen kirjoittajien esittämällä tavalla jakaa tutkimus- ja kirjoittamisprosesseihin. Tutkimusraportti – esimerkiksi pro gradu -tutkielma – taas on lopulta vain tutkimusprosessin loppusilaus. Eikö tällöin ole niin, että tutkimuksellisesti olennaista tutkimuksessa on oppimisen kannalta tavalla tai toisella tutkittavaan asiaan perehtyminen ja jonkin yhteiskunnallisen ilmiön analysointi, ei suinkaan se, mikä on tutkimuksen raportointiformaatti? Kielikeskuksen kirjoittajien pelko ei silti ole tuulesta temmattu. Se, että gradujen toisenlaiset raportointitavat tai esitysmuodot väistämättä pyyhkisivät pois gradujen tutkimuksellisuuden, voi kuitenkin olla vain konventionaalista ajattelua, jonka mukaan niin sanotussa populaarissa tekstissä ei voitaisi käsitellä esimerkiksi tiedon tuotannon ehtoja. Ei ehkä samalla tavalla kuin akateemisessa tekstissä, mutta miksi ei ollenkaan? Ja mitä edes tarkoitamme populaarilla julkaisulla? Eikö populaarikin julkaisu ole tiedettä, jos se perustuu tieteelliseen työskentelyyn, mitä se sitten onkaan? Mielestäni tutkimuksen esittämisen tapa sekä – eri yleisöjä sen enempää keskenään arvottamatta – tutkimuksen kohdeyleisö voisivat olla tutkimusprosessiin kuuluvia valintoja, joita pro gradu -työn tekijä voisi halutessaan miettiä. Valinnoissa olisi osaltaan kyse siitä, mitä työllä tavoitellaan ja minkälaisen yhteiskunnallisen roolin tekijä tahtoo työssään ottaa. Tärkeää yliopistossa tehtävälle työlle olisi kai nostaa asioita pöydälle ja pyrkiä aktiivisesti vaikuttamaan yhteiskuntaan – enkä väitä, ettei niin jo tehtäisi. Toisenlaiset gradut olisivat opiskelijan näkökulmasta siihen kuitenkin yksi, toisenlainen vaihtoehto. Kuitenkaan esimerkiksi askel askeleelta eteenpäin vieviä ohjeita toisenlaisen gradun tekemiseen ei tavallisen pro gradun tavoin ole olemassa ja tuskin sellaisia voi edes tehdä; toisenlaisen gradun tekeminen tuskin onkaan aivan yksinkertaista.

Renne Vantola (Kolumnen har tidigare publicerats i LapinYlioppilaslehti 2/2015)

GÄSTK

Lopulta ajatukseni ovatkin pelkkiä ideoita. Se, kuinka toisenlaisen gradun tekeminen kulloinkin käytännössä onnistuu, selviää tekemällä. (Ja onhan niitä joitain jo tehtykin.)

MN U L

BISTÅNDSPENGAR FÖRESLÅS BLI STUDERANDESTIPENDIER Hur ska våra universitet locka till sig studerande som kommer från länder utanför EU- och EES-området då läsårsavgifterna införs? Det frågar sig säkert de flesta universitet just nu, och goda råd är dyra. Desperata tider kräver desperata handlingar. Rektor vid Uleåborgs universitet, Jouko Niinimäki, föreslår i tidningen Kaleva (10.1.2016) att universiteten kunde använda biståndspengar för att finansiera stipendier för utländska studerande som kommer från utanför EU- och EES-området då läsårsavgifter införs år 2017. Niina Mäki, utvecklingspolitisk expert på Servicecentralen för utvecklingssamarbete KEPA rf, berättar att det inom EU är flykting- och studerandeutgifter som är på tapeten vad kommer till biståndsnedskärningar. Att använda biståndspengar till stipendier åt studerande som kommer till Finland för att studera är ändå ett konstgjort bidrag, tycker Mäki. – Biståndsbudgeten kommer att halveras tills slutet av regeringsperioden. Om stipendiepengar tas från den nedskurna summan blir det svårare att genomföra det nuvarande biståndsarbetet. Om stipendiepengarna i stället tas från universitetens budget och räknas med i biståndsbudgeten, ger det inte mera pengar åt universiteten men statistiskt ser det ut som att Finland skulle ge mera bistånd. På Helsingfors universitets studentkår är Marketta Vuola, koordinator för utvecklingssamarbete, inne på samma linje som Mäki.

STUDENTBLADET 1/2016

– Enligt utrikesministeriet är målsättningen för utvecklingssamarbete att avskaffa fattigdom och ojämlikhet och de viktigaste målgrupperna är de som är mest sårbara (minoriteter, kvinnor, barn etc.). Niinimäkis tanke att stöda begåvade studeranden är riktigt trevlig, om man föreställer sig att alla barn i dessa länder har samma möjligheter till utbildning och till att uppvisa sin begåvning. Det är kanske mer realistiskt ändå att anta, att det är samhällets elit som söker sig till utbildning utanför det egna landets gränser. Är detta, att flytta medel från arbete med marginaliserade grupper till att samhällets rikaste ska få utbildning

utomlands, i samklang med biståndsarbetets målsättningar? Mäki tycker att rektor Jouko Niinimäkis förslag strider mot grundtanken om bistånd, nämligen det att biståndspengar ska användas för stöda länders utveckling då regeringens linje är att locka hit fler internationella studerande, och få dem att stanna. För att uppnå utveckling borde de utländska studerandena återvända till landet de bodde i tidigare för att stöda det landets kunnande och utveckling. Det kunnande som genereras i Finland kommer nödvändigtvis inte tillbaka till “hemlandet” och man kan dra slutsatsen att universiteten skulle, ifall stipendierna skulle bli verklighet, använda biståndspengar för att finansiera sig själva utan att uppnå någon som helst utvecklingsinverkan. Jouko Niinimäki medger att förslaget passar lite dåligt ihop med regeringens nedskärningar i biståndsbudgeten, men tycker att utbildning är det bästa sättet att bekämpa fattigdom. – Det bästa alternativet skulle vara att dessa länders invånare skulle utbildas i sina hemländer, men det är inte alltid möjligt. Är inte biståndspengar ämnade till att förbättra mottagarländernas infrastruktur? – Jo, men ett effektivt utnyttjande av infrastruktur förutsätter också kunnande och därmed utbildning. Det är såklart ett orosmoment hur utbildade och kunniga personer ska fås tillbaka till hemlandet och för detta behövs ett ramverk. Kunde man se det som att universiteten finansierar sig själv med biståndspengar? – Stipendier som finansieras med medel för utvecklingssamarbete har inte i praktiken någon betydelse för universitetens finansieringssituation. Summorna är så små att det inte överhuvudtaget skulle lappa universitetens budgetunderskott. säger Ninimäki.

Text: Fanny Malmberg

STUDENTBLADET 1/2016

STBL SAMMANFATTAR NEDSKÄRNINGARNA Samarbetsförhandlingarna både Helsingfors universitet och Aalto universitetet slutfördes under januari månad. Totalt 1300 tjänster kommer att försvinna, då man slår ihop båda universitetens resultat. Helsingfors universitet minskar sin personal med totalt 980 personer, alltså en åttondel av hela personalen, fram till år 2017 på grund av regeringens sparkrav. Sparkravet under åren 2019-2020 ligger på 106 miljoner euro, hälften av detta belopp ska sparas in under detta år, framgår det i ett pressmeddelande av rektor Jukka Kola. HU valde att dela upp samarbetsförhandlingarna i två delar. Tisdagen den 12.1.2016, meddelade universitetet om att hela förvaltningsorganisationen kommer att omstruktureras till en ny central serviceorganisation. Eftersom befattningarna inom förvaltningen revideras totalt bemannas de med intern rekrytering. Personalkostnaderna utgör upp till en tredjedel av universitetets utgifter, och det är här man nu valt att dra in rejält. Det är 570 anställningar som kommer att sägas upp, medan 410 anställningar upphör på annat vis, tex. genom pensionering eller utlöpande av tidsbundna kontrakt. Av dem som sägs upp hör 75 till den undervisande personalen. Uppsägningarna sker redan under våren 2016. Rasmus Olander, styrelsemedlem i Helsingfors universitets studentkår tycker att resultatet av samarbetsförhandlingarna är

väldigt beklagligt. Han är rädd för hur nedskärningarna kommer att påverka undervisningen och forskningen. – Förvaltningen gör ett väldigt viktigt arbete, och nu när den centraliseras faller mer uppgifter på undervisnings- och forskningspersonalen. Vad är den värsta farhågan bland studerande?

måste Aalto universitetet spara i utrymmeskostnader, anskaffningskostnader, samt använda avkastning från placeringsverksamhet och söka tilläggsfinansiering för att klara av sparkraven.

Styrelseordförande för Aalto-universitetets studentkår, Milja Asikainen, oroas av nedskärningarna.

– I det långa loppet, att det egna området läggs ner och att det inte finns någon framtid inom det. Det behövs professorer och handledare för fortlevnad, konstaterar Olander.

– Undervisnings- och forskningsverksamheten är grundpelarna i vår välfärdsstat, och när man skär ner i dem som påverkas hela Finlands framtid. Utan högklassig undervisning och forskning föds inte heller några nya innovationer som kan rädda ekonomin.

OCKSÅ AALTO SLUTFÖRDE SINA SAMARBETSFÖRHANDLINGAR

Vad är den värsta farhågan, bland studerande?

Den 18 januari kom resultatet av Aalto universitetets samarbetsförhandlingar: 190 uppsägningar och ytterligare en minskning av 130 tjänster genom pensioneringar eller utlöpande av arbetskontrakt, fram till utgången av 2018 var beskedet. Aaltos 500 professorer besparades från samarbetsförhandlingarna, det var ett sätt att skydda undervisningen och den akademiska verksamheten.

– Att de stödverksamheter som finns för studerande, tex. studiehandledning och karriärvägledning, motionstjänster, studieutrymmen och studiepsykologer, minskar radikalt, eller till och med läggs ned.

Genom nedskärningarna sparar Aalto in 17 miljoner euro per år, och totalt 66 miljoner euro fram till utgången av 2018. Minskningen i personalkostnaderna i och med uppsägningar täcker en fjärdedel av nedskärningen i den offentliga finansieringen. Förutom en minskning av personalstyrka

Hurdan är stämningen just nu? – Studerande ser allt mer utanför högskolevärlden och Finlands gränser, när de funderar över sin framtida karriär. På campusarna börjar det kännas av en förloraranda, och många söker mer säkra alternativ. Framförallt en forskarkarriär i Finland verkar extremt osäker, så många funderar på att söka sig någon annanstans. Text & foto: Fanny Malmberg

N A LY S A

A LY

S A

ATT SKÄRA NER JÄMLIKHETEN

STUDENTBLADET 1/2016

TEXT: Emma Nippala ILLUSTRATION: Tove Huldén

STUDENTBLADET 1/2016

FRÅN OCH MED I ÅR IMPLEMENTERAS REGERINGENS NEDSKÄRNINGSBESLUT. VILKA KONSEKVENSERNA BLIR ÅTERSTÅR ATT SE, MEN I SAMHÄLLSDEBATTEN HÖRS MÅNGA VARNANDE ORD: POLITIKEN ÄR KORTSYNT OCH KAN LEDA TILL ATT UTBILDNINGENS KVALITET SJUNKER OCH OJÄMLIKHETEN ÖKAR. HUR MÅR STUDENTERNA NÄR POLITIKEN HAR EN DIREKT INVERKAN PÅ VARDAGEN? “DET HAR GJORTS FÖR STORA nedskärningar i utbildningen under den här valperioden”, löd Centerns åsikt under vårvintern 2015 om den dåvarande regeringens utbildningspolitik. Kampanjen Utbildningslöftet inför riksdagsvalet förra våren skördade en uppsjö av löften om att det inte längre skulle skäras i utbildningen. Bara några månader senare resulterade regeringsförhandlingarna, ledda av samma parti, i nedskärningar av historiska mått. Heikki Koponen, ordförande för Finlands Studentkårers Förbund, FSF, berättar att besvikelse var den övergripande stämningen efter att regeringsförhandlingarnas resultat offentliggjorts sent i maj 2015. Nedskärningarnas storlek kom som en chock. Högskoleväsendet har varit under regeringens osthyvel redan länge, men få hade trott att utbildningen och forskningen kunde bli ett av huvudsparmålen. Universiteten förlorar 150 miljoner euro i statligt stöd medan 150 miljoner euro sparas från studiestödet. Från och med i år indexfryser regeringen också studiestödet. Det är tillsvidare oklart hur nedskärningarna i studiestödet kommer att förverkligas, men i slutet februari torde utbildningsministeriets utredning om saken vara klar. –Trots att det inte ännu beslutats om hur nedskärningarna verkställs, kan man dra slutsatser om konsekvenserna utgående från målsättningarna för nedskärningarna, säger Silja Silvasti, socialpolitisk sekreterare på FSF. –Nedskärningarna kommer oundvikligen att påverka både nivån på studiestödet och stödtiden, säger Silvasti. För att uppmuntra studerande att lyfta lån, istället för att arbeta vid sidan av studierna, har staten höjt gränserna för studielån, och kommer att höja dem ytterligare, samt tagit i bruk ett system som förbinder staten att betala en andel av studentens lån om hen lyckas utexamineras inom utsatt tid. När allt fler studerande lyfter allt större lån växer summan som staten måste stå för. Enligt Silvasti är det osannolikt att det efter nedskärningarna kommer att finnas finansiering

för att hålla kompensationsnivåerna på samma nivå som de är idag. Konsekvenserna av nedskärningarna i studiestödet för den enskilda studeranden kommer tiden att utvisa, men redan år 2014 upplevde ungefär hälften av studerande, att de har svårt att få pengarna att räcka till, enligt en rapport från utbildningsministeriet. Trots att utvecklingen gått mot större jämlikhet sedan 90-talet, ärver unga fortfarande ofta sina föräldrars utbildningsnivå. Regeringens målsättning är nu att studiestödet allt mer ska basera sig på lån. Unga som kommer från familjer i en svagare socioekonomisk ställning är mindre benägna att lyfta studielån än unga som kommer från familjer med tryggad ekonomi. Utöver nedskärningarna i studiestödet lyfter Koponen upp riksdagens beslut att införa terminsavgifter för studerande som kommer från länder utanför EU- och EES-området, samt nedskärningar i universitetens och högskolornas basfinansiering som de viktigaste besluten som fattades gällande högskolor och universitet under den gångna hösten. Det är svårt att förutspå i detalj på vilket sätt nedskärningspolitiken kommer att påverka studerandena och samhället i stort, men utbildningsminister Sanni Grahn-Laasonens resonemang om att högskoleväsendet nu bara ska effektiveras och “göra mer med mindre” köper Heikki Koponen inte. – Hur nedskärningarna påverkar studerandena beror på hur universiteten och högskolorna genomför nedskärningarna, men det verkar osannolikt att man skulle kunna genomföra nedskärningar av den här storleksklassen utan att det har en negativ inverkan på undervisningens och forskningens kvalitet. Koponen oroar sig också för vad som kommer att hända med olika stödfunktioner, till exempel tillgången till studiepsykologer när resurserna minskar. Efterfrågan på mottagningstider till studiepsykologer vid universitet landet runt har ökat under de senaste åren och under hösten 2015 blev många studiepsykologer tvugna att sluta ta emot nya bokningar för att göra kön

STUDENTBLADET 1/2016

hanterlig. Susanne Tiihonen är studiepsykolog vid Hanken och för de svenskspråkiga studerandena vid Helsingfors universitet. Tiihonen säger att det är omöjligt avgöra om den ökade efterfrågan på mottagningstider under den gångna hösten beror på det som pågår i samhället och i politiken. – Det som händer i politiken just nu kanske syns här hos oss först senare, om några år till exempel. Det finns inget särskilt tema som allt oftare kommit upp under träffarna med studenterna, men många som kommer till Tiihonens mottagning oroar sig för framtiden eller hur de ska lyckas byta bana om det visat sig att deras val av huvudämne varit fel. Studerandena är medvetna om vad som pågår i samhället, att arbetslivet är i ett sorts brytningsskede och att det är svårt att veta hur framtiden kommer att se ut. I sitt arbete har Tiihonen märkt att studerande känner att de, oberoende av hur de mår fysiskt och psykiskt, inte kan sakta ner takten och minska sin arbetsmängd, på grund av samhällets högre krav på unga. – Det finns en anda av att man nu oberoende av sin situation måste kämpa på. Tidigare kunde man ta lite paus om man mådde sämre utan att oroa sig för att studietiden är begränsad. Numera rekommenderar vi att studerande tar sjukledigt vid behov. Många kanske inte vet det, men man kan studera lite fast man är sjukledig, säger Tiihonen. Det är med andra ord inte omöjligt att i dagsläget heller ta paus från studierna om det behövs, men då måste man ta steget att söka sig till läkare.

Vad som händer med stödtjänsterna när högskoleväsendet sparar är oklart, men på till exempel Villmanstrands tekniska universitet blev studiepsykologtjänsten inbesparad i mitten av november ifjol. Det var inte många månader efter att Finlands psykologförbund tagit ställning för ökad tillgång till studiepsykologtjänster. De konstaterade att anställningen av studiepsykologer är lönsamt både ur ett ekonomiskt och socialt perspektiv. Studiepsykologer understöder studerandenas välmående, men de genererar också pengar åt högskolan eller universitetet eftersom de kan hjälpa studerande att utföra sin examen inom utsatt tid och förebygga avhopp. För varje inom tidsramen utexaminerad studerande rullar det in pengar i universitetets eller högskolans kassa. Lagstiftning som tryggar studerandenas tillgång till studiepsykologtjänster, kunde i den här situationen vara en bra påminnelse om hur långsiktiga lösningar ser ut, men på utbildningsministeriet finns inga planer på dylika reformer. –Vi följer med den här utvecklingen. Många studiepsykologtjänster har grundats ganska nyligen, så det är synd att de nu körs ner. Samtidigt ansvarar ju högskolorna själva för att studerandena utexamineras inom den utsatta tiden, säger överinspektör Johanna Moisio, vid undervisningsministeriet. De flesta kommer också efter att nedskärningarna implementeras att klara sig – få vardagen att gå ihop och må bra. Men samtidigt ackumuleras riskerna på dem som redan är i en sämre position, som studerande med ekonomiska svårigheter eller mentala problem. Samhället kan hamna i en situation där ojämlikheten ökar ytterligare. Också förändringarna i studiestödssystemet, som skymtar i horisonten, leder vidare på samma bana. Redan länge har det funnits en politisk vilja att förnya studiestödssystemet i sin helhet, och många arbetsgrupper har tillsatts. Arbetsgrupperna har ofta kommit till samma slutsats; man vill att studerande ska utnyttja studiestödet, studera på heltid och utexamineras inom utsatt tid. – I det här läget är det målsättningar som är väldigt svåra att nå utan att jämlikheten blir åsidosatt eller att kostnaderna för studiestödet blir ohanterliga i förhållande till nationalekonomin, säger Silvasti. När man under 1990-talet skar ner i olika välfärdstjänster skapades långsiktiga problem. Trots att statsbudgetens utgifter minskade, lade man grunden för ökade utgifter i framtiden. Samhället betalar fortfarande för nittiotalets recession eftersom de försvagade stödnätverken inte tog hand om alla som behövde det. Resultatet blev bland annat fler omhändertagna barn och fler som behöver mentalvård. Vet regeringen nu hur den ska göra för att inte göra om nittiotalets misstag eller får samhället igen betala dyrt om 10-20 år?

STUDENTBLADET 1/2016

"EFTER NEDSKÄRNINGARNA KOMMER DET KNAPPAST ATT FINNAS FINANSIERING FÖR ATT HÅLLA KOMPENSATIONSNIVÅERNA PÅ SAMMA NIVÅ SOM DE ÄR IDAG. "

GA RI

GALL

STUDENTBLADET 1/2016

S AM

HÄL L

AMHÄ

Farligt att odla

BILDNINGSFÖRAKT TEXT: Emma Strömberg ILLUSTRATION: Nora Horn

Lider Finlands regering av bildningsförakt? Akademiker ser med rädsla på hur en av demokratins grundpelare raseras. Idealet om oberoende vetenskap

STUDENTBLADET 1/2016

tonas ned, på bekostnad av industrins villkor.

”OM

MAN SKA FÖRSTÅ

NEDSÄTTANDE

U T T A L A N D E N A SÅ

ÄR

ATT TYCKER

DET

VÄL

REGERINGEN ATT

INTELLEKTUELLA ÄR FÖR LÅNGT FRÅN DEN K O N K R E T A V E R K L I G H E T E N OCH FÖR LÅNGSAMMA..”

STUDENTBLADET 1/2016

et nya regeringsprogrammet blev klart i slutet av maj förra året. Nedskärningarna i utbildningen på över 500 miljoner euro slog ner som en chock i universitetsvärlden. Och sedan dess har ministrarna slängt ur sig den ena nedsättande kommentaren om akademiker efter den andra; börjande med finansminister Alexander Stubb, som i samband med offentliggörandet av regeringsprogrammet uttalade sig om professorernas arbetsmoral: "Om det tidigare funnits tre skäl till att bli professor juni, juli och augusti – så kommer det inte längre att vara så", och syftade på regeringens planer på att införa ett tredje termin. Merete Mazzarella har varit universitetslektor sedan 70-talet och professor i nordisk litteratur vid Helsingfors Universitet åren 1998-2008. – Jag har aldrig tidigare upplevt en regering som, om inte föraktar, så i alla fall visat en sådan likgiltighet för bildning. Med bildning, eller intellektualism som Mazzarella hellre talar om, avser hon ett förhållningssätt som utgår från att idéer har ett värde i sig, att kunna arbeta med idéer utan att de omedelbart ska implementeras praktiskt. Att hela tiden kunna ställa frågan: kunde det vara på ett annat sätt? Och att syna retoriken: verkligen försöka se vad orden betyder och vad det är som verkligen sägs. Till exempel när det gäller regeringen. – Det är ett förhållningssätt. Jag brukade predika för mina studerande att våga förhålla sig intellektuellt. Mazzarella ser två aspekter av regeringens förakt mot intellektualism: – Dels har vi Sannfinnländarna, och det ligger väl i sakens natur att ett populistiskt parti inte har så stor respekt för intellektualism; och dels ett teknokratiskt* ekonomistiskt tänkande. Om man är teknokart eller ekonomist*, då tror jag att man är otålig med intellektuella, man tycker att de svävar i det blå. Om man ska förstå de nedsättande uttalandena så är det väl att regeringen tycker att intellektuella är för långt från den konkreta verkligheten och är för långsamma. Statsminister Juha Sipilä 2.12.2015: “Det finns alla världens docenter som berättar att det här och det här får man inte göra” (Yles A-studio, när han uttryckte sin frustration över att samhällsfördraget hade gått i stöpet).

– Den nuvarande regeringen är mycket mindre intresserad av att höra sakkunniga jämfört med tidigare. Det är också ett symptom på deras anti-intellektualism, säger Mazarella. BILDNINGEN HAR LÅNGA RÖTTER Hugo Strandberg är lärare och forskare i filosofi och Birgit Schaffar-Kronqvist är universitetslärare i pedagogik vid Åbo Akademi. Båda betonar att bildning handlar om att vara öppen för nya perspektiv och öppen för att själv utvecklas. – Det handlar om insikten att man inte är klar som människa, att det finns ytterligare perspektiv som kan öppna sig för en, säger Strandberg. Idéen om bildning går tillbaka till det tyska ordet Bildung som har sina tidiga rötter i medeltidens teologi enligt vilken människans uppgift är att bli Guds avbild. Under upplysningen på 1600-talet fick begreppet en mera världslig prägel och individen och samhället sattes i centrum; bildning började ses som ett medel för ens egen och samhällets utveckling. Människan borde sträva efter kunskap genom sitt eget kritiska tänkande för att frigöra sig från olika makthavares inflytande. Wilhelm von Humboldt utformade i början av 1800-talets Tyskland ideal som universiteten skulle sträva efter i sin verksamhet. Denna utformning av universitetets idé har stått som grund för universiteten i Europa. – Å ena sidan betonade Humboldt möjligheten att vara öppen för nya insikter och nya perspektiv. Samtidigt skulle inte forskning handla om vad som helst. Forskare och studerande som har tillgång till de bästa biblioteken och de bästa professorerna hade också ett moraliskt ansvar att göra något vettigt, som bidrar till samhällets och mänsklighetens framsteg, förklarar Schaffar-Kronqvist, och tillägger att den moraliska aspekten är något hon saknar i samhället idag när vi talar om kunskap och varför vi behöver kunskap. Vetenskaplig autonomi var också en central aspekt av universitetets idé. Upplysningens insikt var att inga yttre auktoriteter får diktera vad som är sant och vad man ska tro. För att nå mäniskans frihet får varken kyrkan eller adeln bestämma över enskilda människor eller över kunskapsutvecklingingen överlag.

”VI

HAR

INTE

KYRKOSTAT, VI HAR INTE EN DIKTATUR FRÅN POLITISKT HÅLL, MEN EN DIKTATUR FRÅN EKONOMISKT HÅLL. ”

STUDENTBLADET 1/2016

Juha Sipilä 1.9.2015: ”Finland behöver en innovationsbank [...] Målet med den skulle vara att innovationer och patent utnyttjas snabbare. Det är del av regeringens spetsprojekt, vars mål är att öka samarbetet mellan näringslivet och möjliggöra att innovationer kommersialiseras.” (tal vid öppningen av läsåret vid Aalto-universitetet.) FARLIGT NÄR UTBILDNING UNDERORDNAS EKONOMIN

DEMOKRATI ELLER AUKTORITÄR KAPITALISM?

STUDENTBLADET 1/2016

Det är värt att påpeka att Humboldts ideal alltid var fråga om just ideal, och inte något som universiteten någonsin helt och hållet levt upp till. Mazzarella påpeka att hon nog har stött på forskning som hon upplevt onödig under sin tid på universitetet. Det behöver inte i sig vara problematiskt att det utövas någon form av kontroll över universitetens verksamhet och universiteten bör stå i dialog med resten av samhället. Problemet i dagens situation är att den yttre styrningen kommit i kölvattnet av *new public management - en ideologi som inte har universitetets idé i fokus (alltså autonom vetenskaplig forskning där sanning och god vetenskap är målet), utan pressar in arbetssätt och vinstkrav från privata sektorn i universiteten. Den svenska filosofen Sharon Rider har skrivit artikeln ”The Future of the European University: Liberal Democracy or Authoritarian Capitalism?”, som berör den här frågan. En vanlig invändning, om man kritiserar kravet på att forskning inom universitet ska kunna omvandlas till vinstbringande innovationer, är att universitetens verksamhet finansieras med skattemedel och att det då är rimligt att så att säga kräva något tillbaka. Men Raider visar hur den nuvarande utvecklingen att se universitetens verksamhet som en produktionslinje bland andra, med målet att tjäna ekonomiska intressen, resulterar i att universiteten inte följer sitt uppdrag att tjäna hela samhället utan blir en förlängning av industrin och näringslivet. I det ökade kravet på att universiteten ska skapa innovationer och patent, som industrin snabbt ska kunna göra vinst på, faller andra forskningsämnen bort som berör samhälleliga problem, t.ex. fattigdomsforskning eller miljöforskning, som inte genast kan omvandlas till ekonomiska vinster. Rider vänder på steken och frågar: varför skulle skattebetalarna betala för universiteten om pengarna går till att finansiera särskilda intressen? Humboldts ideal behövs för att garantera att universiteten tjänar hela samhället, och inte vissa samhällsskikts intressen.

Schaffar-Kronqvist menar att regeringen, trots sitt innovationsivrande, visar ett förakt för kunskapsutveckling. – För att verkligen kunna tänka nytt – och innovativt – behövs det tid och lugn, vilket försvåras genom de konstanta reformer som universiteten utsätts för och resultatkraven som bara mäter kvantitet och inte kvalitet. Man presterar inte bra under stress, inte heller nya innovationer. Det har länge varit ett problem, men regeringen nu försöker därutöver spara sönder själva substansen i Finlands utbildning. Shcaffar-Kronqvist lyfter fram en oro över att maktbalansen i samhället är skev. Hon tar upp Dietrich Benner, som är professor emeritus i allmänn pedagogik vid Humboldt Universitetet i Berlin. Han har skrivit om att det finns olika sfärer i samhället som har mer eller mindre makt i förhållande till varandra, och de borde stå i balans med varandra. Benner för fram att samhället måste stå i balans på minst sex olika plan: det ekonomiska, det politiska, det juridiska, det pedagogiska, det religiösa och det konstnärliga. Det betyder att den ena sfären inte får härska över eller underordna sig den andra sfären för att undvika att vi får någon form av diktatur, kyrkostat eller fundamentalism. –Det innebär att om vi underkastar utbildning ekonomiska krav, definierar vi människan som t.ex. enbart arbetskraft och enbart som om människan har ett instrumentellt syfte för någon annans mål, att exempelvis skapa ekonomiskt mervärde – inte att människan själv är tillräkligt viktig för att försöka utvecklas till något bättre, säger Schaffar-Kronqvist och tillägger att det är problematiskt när vi nu underkastar universitetet en tydlig ekonomisk diktatur. –Det kommer inte bara från näringslivet, även politiker sjunger denna melodi väldigt starkt. Det i sin tur betyder att den politiska sfären underkastar sig den ekonomiska. Vi har inte en kyrkostat, vi har inte en diktatur från politiskt håll, men en diktatur från ekonomiskt håll, konstaterar Schaffar-Kronqvist.Det är väldigt problematiskt att det politiska skikt som sitter för tillfället, i Finland och i övriga Europa, är väldigt genomsyrade av ekonomiska intressen och ekonomiska nätverk. Det finns ingen karenstid mellan politiken och näringslivet och till exempel förra finansministern Jan Vapaavuori fick en chefsposition på Europeiska investeringsbanken direkt efter att han slutade i politiken. Det urholkar demokratin. – Att en finansminister rakt av ljuger för ett parlament är skrämmande. Att han inte får konsekvenser är ytterst skrämmande. Att vi har en utrikesminister som vägrar ge intervjuer till vissa medier, en försvarsminister som stöder gatupatruller, en utbildningsminister som skär i alla stadier av utbildning, allt det här undergräver demokratiska strukturer och våra förväntningar på politiker. Det gör att vi tänker att de ändå inte kan göra något. Det skapar känsla av maktlöshet som leder till radikalisering, som vi också ser nu. Rider redogör i sin artikel för hur universitetets roll som en autonom institution har varit central för uppbyggandet av en liberal demokrati, och när den vetenskapliga autonomin försvagas och istället börjar ses som industrins högra hand, är också demo-

kratin hotad. Hon påpekar att politisk styrning av vetenskapen för att uppnå vissa politiska och ekonomiska mål har provats i alla fall två gånger: i Nazityskland och i Sovjetunionen. Hon slår fast att det faktum att dagens forskningspolitik är kapitalistisk, istället för socialistisk, varken gör den mindre totalitär eller mera vetenskaplig. MERA CIVILKURAGE BEHÖVS Mazzarella förundrar sig över hur ledningen, i alla fall vid Helsingfors universitet, är så följsamma i förhållande till makten. – Vad jag förstått av dem som är kvar vid universitetet är att ledningen gör väldigt lite motstånd. Jag hörde om ett personalmöte på Uni där folk steg upp och sade att det var sagt att de skulle ha två år på sig att verkställa nedskärningarna och föreslog att nedskärningarna därför skulle göras stegvis. Men då var rektorns reaktion att nej, nej låt oss göra allt genast, nästan lite överivrigt och det tycker jag ändå är underligt, säger Mazzarella. Hon har funderat mycket på hur det kommer sig att de i ledande positioner inte protesterar. –Jag misstänker att många akademiker tycker att det är lite ”kiva” att också få leka direktör i näringslivet. Det är något förföriskt i det här med att vara chef på det sätt som man kan vara i den privata sektorn, istället för att traggla på som tjänsteman. Det är ganska oglamoröst att vara ordförande för t.ex. ett ämnesråd och det verkar finnas en dragningskraft i att kunna göra en sådan karriär i universitetsvärlden, där man plötsligt får tala näringslivets språk, konstaterar Mazzarella. Hon utlyser också mera civilkurage bland akademiker överlag, speciellt i frågan om att motstå marknadstänkande inom universitetet. – Jag minns år 2005 när hela det här new public managementköret började och akademiska lärare skulle börja poängsätta sig själva och hålla utvecklingssamtal och löneförhandla. Jag gjorde det aldrig, och ingenting hände. Då tänkte jag att varför vägrar ingen annan? Man tycker ändå att intellektuella skulle visa det intellektuella civilkuraget att vägra göra vissa saker.– Det hemska är ju att vi redan till en del har vant oss vid det här management-tänkandet och nu kommer det mer av det än vi redan har vant oss vid. Vi måste vakna upp och sluta vänja oss, för det är livsfarligt. Nu är vi ganska chockade, men risken finns att vi bara glider med och vänjer oss än en gång, varnar Mazzarella.

ORDLISTA: *Ekonomist: En som har uppfattningen att ekonomin (och inte politiska beslut) har det avgörande inflytandet på samhällsutvecklingen. *Teknokrat: En som ser politiska problem som rent tekniska problem och som därför förordnar tekniska lösningar på dessa. *New public management: En ideologi som växt fram sedan 1980-talet, enligt vilken begrepp och arbetssätt från den privata sektorn är att föredra också i den offentliga sektorn.

”– FÖR ATT VERKLIGEN KUNNA TÄNKA NYTT – OCH INNOVATIVT – BEHÖVS DET TID OCH LUGN, VILKET FÖRSVÅRAS GENOM DE

KONSTANTA

REFORMER

SOM UNIVERSITETEN UTSÄTTS FÖR OCH RESULTATKRAVEN SOM BARA MÄTER KVANTITET OCH

INTE

KVALITET.”

Strandberg påpekar att det inte alls är omöjligt att motivera god utbildning med ekonomiska argument, men anser som Mazzarella att det är viktigt att fortsätta tala ett annat språk än det dominerande ekonomistiska språket och hålla kvar vid att bildning och kunskapsutveckling har ett värde i sig själv, som det är viktigt att inte glömma bort i samhällsdebatten. Schaffar-Kronqvist påpekar också att Humboldt och hans samtida var måna om att studerande skulle hitta ett arbete och en plats i samhället. Studierna ska ha ett mål och vara nyttiga och det är bra att man kan göra praktik och att sikta in sig på ett yrkesområde. –Men det har blivit alltför snävt med helt strömlinjeformade utbildningar, och det går rakt emot bildningsidealet. En bildad människa är en som har bredd i sin kunskap och vad hen kan bidra med. Schaffar-Kronqvist berättar om en övning i pedagogik som hon brukar dra, vilken går ut på att studerandena ska fundera hur de skulle skriva läroplanen om de leder en diktatur eller en frihetsrörelse. – Alla kommer till samma slutsats: I diktaturen skulle man undvika alla språk, ha väldigt snäv historieläsning, ha klara och tydliga regler och inget ifrågasättande i fråga om ämne eller metod, bara frontalundervisning - inget som tyder på att man kan börja tänka själv. Frihetsrörelsen igen satsar väldigt mycket på språk, historia och samhällskunskap för de inser att man bör bygga samhället på moraliska krav och insikter om hur människor lever ihop. – Och om vi då tänker på dagens universitetsutbildning så är det just språk och breddkunskap utanför ens ämne som skärs bort. Också inom ämnena själv har man skurit bort alla kurser som har ansetts som onödiga, t.ex. medicinhistoria och kritisk psykologi: kurser som sätter skenbara neutrala faktakunskaper som respektive ämnen arbetar med i ett historiskt samhälleligt perspektiv. Dessa har systematiskt skurits bort de senaste 20-30 åren i hela Europa

STUDENTBLADET 1/2016

& RETORIK RASISM

Text: Hanna Nordenswan

STUDENTBLADET 1/2016

-VAR STÅR UNIVERSITETEN NÄR SAMHÄLLSDEBATTEN SPÅRAR UR?

STUDENTBLADET 1/2016

Bilder: The New York Public Librabry, Digital Collection.

inland har alltid varit ett land som människor från hela jorden kommer till för att studera. Det finska skolsystemet har ett gott rykte och har alltid lockat både utländska studenter och forskare. I och med flyktingdebatten har diskussioner om rasism flutit upp till ytan i helt nya proportioner och vi ställs inför frågan om vilka människor vi accepterar och vilka vi utesluter. Saba Holm, studerar sedan fem år tillbaka sociologi vid Åbo Akademi. Som rasifierad finländare har hon alltid fått frågan om var hon kommer ifrån (Borgå), men den frågan ställs allt oftare nu när våra flöden fylls av nyheter om flyktingar och diskriminering. - Människor vill gruppera en, och det känns lite som att jag inte tillhör någon grupp, utan svävar där emellan, säger hon. Trots att Holm aldrig tvingats fly för att komma till trygghet, kan hon ändå på något sätt identifiera sig med gruppen människor som nu beskrivs med den allmänna rubriken ”flyktingvåg”. - Det jag läser om i nyheterna och världen jag själv lever i – det känns som att jag är lite emellan de två världarna. När jag läser [om rasismen] får jag illa att vara. Samtidigt som det känns nära känns det jättelångt bort. När det kommer till flyktingar känns det inte som att jag kan identifiera mig med dem, men jag kan förstå dem på ett visst sätt, säger hon. Speciellt under det senaste året har Holm märkt att hon funderar mer på vad andra tänker om henne och hennes ursprung. Hon tycker att människor tittar på henne och verkar vilja ställa den där frågan som många rasifierade får höra så gott som varje dag: Varifrån kommer du? - Ibland känns det som att människor vill fråga, men jag blir frustrerad om folk frågar. Jag tar inte illa upp, men folk talar ganska ofta engelska till mig här på skolan. Holm placeras alltså i en grupp som hon inte tillhör, men ändå kan förstå. - Det blir jätteintressant när någon talar aggressivt om invandrare. Det känns som en personlig attack mot mig, men de förstår inte att det känns så nära för mig.

”UNIVERSITETENS ROLL ÄR ATT SKAPA KUNSKAP”

STUDENTBLADET 1/2016

Senast under det gångna året har finländare varit tvungna att ta ställning till diskriminering och rasism. Människorna som flyr och knackar på Europas dörrar har lett till en diskussion om vi och dem, och många har tagit en titt i spegeln och funderat över den egna attityden till människor från andra delar av världen. Enligt sociologen och forskaren Karin Creutz på Helsingfors universitet har debatten kring flyktingar och diskriminering spårat ur helt. Retoriken som nu förekommer liknar hon vid den som förekom före folkmordet i Rwanda och i forna Jugoslavien. Creutz efterlyser en kunskapsbaserad diskussion. - Före situationen kan hanteras borde den enligt mig definieras. Det finns flera röster som är ointresserade av dialog och detta måste inses. Sedan kan man börja bygga upp en dialog med de instanser som har ett genuint intresse för att komma vidare i dessa frågor. Det är viktigt att forskare och intellektuella kommunicerar med samhället, det finns många som vill förstå vad det är frågan om, säger Creutz. Att debatten om rasism blivit så polariserad är ändå en käpp i hjulet för en konstruktiv diskussion. - Frågan har diskuterats i årtionden utan samma polarisering som idag. Döds- och våldshoten mot antirasister är i sin

omfattning ett relativt nytt fenomen, tidigare var denna form av extrem intolerans mycket liten. Diskussionen borde föras med sakargument, men det skulle inte gagna de rasistiska rörelserna, vars position är beroende av en hätsk polarisering. Det finns en medvetenhet om detta, därför besvarar de aldrig forskares substanskommentarer utan fokuserar på personangrepp. Universiteten har enligt Creutz en viktig roll i debatten. - Universitetets roll är att skapa ny kunskap om frågorna, och aktivt delge denna i samhället. Jag anser också att ett universitet som följer den akademiska traditionens ideal ska kunna ta ställning och som institution påverka samhället, till exempel just gällande rasism. DEN AKADEMISKA BUBBLAN Enligt Saba Holm är universitetsvärlden en annan än den ute på gatan. I det akademiska har hon inte upplevt diskriminering i samma utsträckning som i vardagen. - Kanske människor i skolan förstår att det finns en gräns. Muhammad Suleman, internationell studerande från Pakistan, känner också att universitetsvärlden är en helt annan än den vi läser om i media. Suleman studerar bioteknik vid Helsingfors universitet sedan ett och ett halvt år och är aktiv i den internationella studentorganisationen AIESEC. - I universitetsomgivningen har jag inte känt av någon rasism alls. Suleman ser utbildning som nyckeln till mindre diskriminering. I hans hemland Pakistan förekommer enligt honom mycket diskriminering på basis av stamtillhörighet, vilket han kände av speciellt som barn. Efter att ha gått i skolan ett tag märkte han att diskrimineringen minskade – människors lika värde började respekteras. - Så fort vi blir utbildade spelar dessa saker inte längre någon roll, säger Suleman. Suleman har under sin tid i Finland märkt att rasismen eskalerat. Hans första år på HU var lugnt; han reste omkring i Finland och tyckte att människor behandlade honom väl. Men sedan högerextrema grupper börjat figurera allt mer i media har atmosfären blivit hårdare. - Fulla, medelålders människor på stan säger saker. Men de kan säga vad de vill så länge det inte blir fysiskt.

SAMHÄLLET KAN LÄRA SIG AV UNIVERSITETSVÄRLDEN Den akademiska världen är internationell, det är en förutsättning för att den ska fungera. Muhammad Suleman tycker att världen utanför universitetens väggar kunde lära sig av skolorna. - Det behövs mer för att utbilda människor. Universiteten kan leda människor, berätta att det här [rasism] är ett problem. Han tycker att den finländska regeringen borde ta hjälp av universiteten för att göra folk mer medvetna, eftersom den akademiska världen är så internationell. - Så fort du talar med andra människor förstår du att vi alla är lika. Man måste gå utanför bubblan – människor tenderar inte att stanna på en plats, det ligger i människans natur. Karin Creutz håller med om att det behövs växelverkan mellan universitet och samhälle. - Något har gått snett då politiker får hylla fascistiska och rasistiska ideal, EU-migranter sparkas och spottas på, muslimska kvinnor får sina huvuddukar avrivna i ett land med en så hög utbildningsnivå som Finland.

Bild: The British Library flikr

STUDENTBLADET 1/2016

Hon säger att dessa fenomen visar på att det behövs mer bildning och mer interaktion mellan universitet och samhälle. –Det nuvarande politiska klimatet gagnar tyvärr inte alls dessa alternativ, finländska universitet stryps ekonomiskt och utmålas i offentligheten som humbug. En annan fråga är sedan att universitetsvärlden inte är helt fri från rasism och fördomar. FINLANDS SKÖRA RYKTE På Saba Holms skola Åbo Akademi har man en jämlikhetsplan vars syfte är att motarbeta diskriminering. Jasmine Malla, ansvarig för internationella ärenden vid Åbo Akademis studentkår, säger att man på studentkåren inte fått kännedom om några fall av rasism eller diskriminering. – Vad som är viktigt att komma ihåg är att jämlikhetsplanen finns för att preventivt motarbeta olika typer av trakasserier och inte enbart just rasism. Hon tycker ändå att den ökande intoleransen i samhället märks, och därför är en jämlikhetsplan mycket viktig. - Det är klart att man märkt av ett annorlunda och striktare klimat i frågan. Inom studierna och på universitetet så har det inte varit någon skillnad, men just i det större sammanhanget, i samhället, kan man nog känna en förändring. Tills vidare går det inte att veta om flyktingdebatten förstört Finlands rykte utomlands. Finland är ett populärt studieland bland utländska studenter – enligt Helsingfors universitets webbplats söker närmare 2500 studenter till skolan varje år och ungefär 1200 antas. Universitetet skriver också att man siktar på att fördubbla antalet utländska studerande och avsevärt öka på antalet utländska professorer, lärare och forskare. Muhammad Suleman tror att den negativa bild som nu internationellt målas upp av Finland i och med behandlingen av flyktingar och högerextremismen kan påverka mängden utbytesstuderanden som söker sig hit. - Och nu vill de ju begränsa utländska studerande med avgifter också. Jag tror det skett en liten förändring – i mitt land till exempel blir utbildningssystemet bara bättre och bättre. Samtidigt stänger Europa sina dörrar. - När jag kom till Finland höll flyktingkrisen precis på att börja. Nu har människor börjat generalisera alla utlänningar

ORDLISTA Rasism: Åskådning som hävdar att olika människoraser har olika värde och bör ha olika ställning i samhället. Fysiska skillnader mellan grupper av människor är inte i sig någon orsak till rasism, men fungerar som markörer till vilka fördomar kan knytas. Uppfattningen att vissa folk är överlägsna andra till följd av en bestämd rastillhörighet är i huvudsak en västerländsk skapelse. Rasifierad: Person som, på grund av sitt utseende, blir tillskriven en viss rastillhörighet och egenskaper som förknippas med den. Ras: Grupp som representerar ärftlig särtyp inom en art. Inom arten Homo sapiens finns stora utseendemässiga skillnader, men eftersom skillnaderna varierar kontinuerligt och det inte finns några distinkta gränser är det varken möjligt eller meningsfullt att dela in människan i ett begränsat antal raser. Etnicitet: Identifikation med och känsla av tillhörighet till en etnisk grupp. Etnocentrism: benägenhet att bedöma främmande kultur efter sin egen. Nationalitet: tillhörighet till en nation eller stat, statstillhörighet; folk med gemensamt språk. Diskriminering: att utsätta viss grupp för orättvis behandling. Särbehandling av individer eller grupper. (Källor: SAOL, Språkrådet, Nationalencyklopedin)

STUDENTBLADET 1/2016

I det kvava rummet på Murdoch University bollar journalistikstuderande idéer för hårdkokta reportage. Ambitionsnivån är hög då orättvisor ska föras fram i ljuset. Två veckor senare är stämningen förändrad. Det visar sig vara svårare än väntat att få fram fakta från myndigheterna och många av arbetsgrupperna byter till mjukare ämnen. På andra sidan jorden är den finländska nyhetsredaktionen är nästan lika kvav som klassrummet i Australien. Det är sommar och men trots att det är nyhetstorka ringer journalisterna till någon statlig eller kommunal myndighet så gott som dagligen. Resultaten av samtalen i form av myndighetsrapporter och statistik samlas på hög i e-postens inkorg. Skillnaden mellan mina upplevelser på utbyte i Australien och på nyhetsredaktioner i Finland väckte mitt intresse för hur journalisters tillgång till myndighetshandlingar påverkar arbetsprocessen då de samlar information. I min avhandling granskas hur journalister i Finland och i delstaten Victoria i Australien förebygger och hanterar konflikter då de ansöker om offentliga handlingar från myndigheter. Grunden för journalisternas informationssamlande är rätten att ta del av offentliga handlingar. Den är en del av medborgarnas möjligheter att ha insyn i den folkvalda maktens beslut. Lagstiftningen som reglerar handlingsoffentligheten i Finland och i Victoria i Australien är i grunden utformat på ett liknande sätt. Den garanterar var och en rätt att korrigera information om sig själv i myndigheternas register och att ansöka om att få tillgång till offentliga handlingar.

flikter under ansökningsprocessen. Journalister bygger upp relationer med tjänstemän för att bättre kunna förhandla då det uppstår problem. Ett gott samarbete med en tjänsteman kan utgöra skillnaden mellan att göra en omfattande ansökan som drar ut på tiden eller en snäv ansökan som får ett snabbt ja eller nej. Även att skära ner ansökan till att endast omfatta de viktigaste delarna är en effektiv strategi. Om journalisten kan beskriva dokumenten exakt är det även svårare för tjänstemännen att hävda att det inte finns handlingar att tillgå om det ämne journalisten söker. Överlag är likheterna mellan strategierna i de båda länderna betydande. De australiska journalisterna identifierar kostnad som det största problemet och strävar därmed i huvudsak genom sina strategier efter att minska kostnaderna. De finländska journalisterna uppgav i sin tur att deras mål med strategierna är att begränsa längden på ansökningsprocessen.

I Finland är en ansökan så gott som kostnadsfri med undantag för kopieringskostnader. I Victoria är ansökan samt arbetstiden som tjänstemannen lägger på arbetet avgiftsbelagd vilket betyder att även en ansökan som inte leder till en nyhet kan bli dyr för redaktionen.

En av de finländska journalisterna beskriver dragkampen kring offentliggörandet av handlingar som en sätt att tillsammans med myndigheterna skapa gränsen för vad som är offentligt. Genom att först ansöka och sedan överklaga nekande beslut träder en gräns fram där lagstiftningen prövas fall för fall. Under samtalen med journalisterna reflekterade de kring sitt samhälleliga uppdrag men betoningen finns genomgående på strategier med målet att samla information för publicering. Oavsett om journalisterna upplever att samhällsuppdraget är viktigt är det informationssamlandet som har prioritet då det gäller att fatta ekonomiska beslut.

Mot denna bakgrund av olika arbetsvillkor är det överraskande att de intervjuade journalisterna i både Finland och Australien beskriver liknande strategier för att hantera kon-

För redaktionerna är överklagande trots allt ett ekonomiskt beslut och dagens nyhetsagenda är viktigare än att delta i att skapa gränser för offentligheten.

NI NG

ARBE

& FORS K

TEXT: Katarina Leuschel

Rapport från arbetslivet 1/2016 :

Venture capital

Att starta företag kan man göra som hobby då man själv jobbar med investering. I detta nummer av STBL berättar Riku Seppälä om sitt jobb på investeringsbolaget Open Ocean Capital där IT och busi ness möts.

Att koda är kreativt! Text & foto: Fanny Malmberg

Året var 2004 då Riku Seppälä började studera produktionsekonomi vid dåvarande Tekniska Högskolan, numera Aalto-universitetets tekniska högskola. Det var inte självklara ämnesval, men det som kändes viktigt och intressantast för över 10 år sedan har hållit ända till arbetslivet. – Mitt huvudämne var venturing på strategiavdelningen och mitt biämne blev IT och mjukvara. Då var ingen riktigt intresserad av IT och softa. Jag tror vi var ungefär 2 av 45 som valde IT-relaterat biämne. Det var ju inte så länge efter IT kraschen 2000. Jag tyckte bara själv att softa blir mer och mer viktigt i allting. Efter att Seppälä avslutat sina studier flyttade han till Kanada där han var företagare inom IT, på ett bolag som gjorde ett web-baserat verktyg för att enkelt bygga upp mobila websidor. Idag jobbar Seppälä på investeringsbolaget Open Ocean Capital som är ett venture bolag som investerar i IT företag på startup nivå. Open Ocean Capital är ett business to business investeringsbolag och kunderna är inte bekanta för vanliga konsumenter.

STUDENTBLADET 1/2016

Vad går ditt jobb ut på? – De viktigaste arbetsuppgifterna kan delas in i några kategorier: första skedet är "deal flow", alltså att att skapa kontakter till bolag, åka på konferenser, delta i evenemang, vara i kontakt med andra investerare och upprätthålla dialog med bolag. Det andra är analysen: att träffa bolag, reda ut varför bolaget är intressant och välja ut de bolag man vill investera i.

– Vi jobbar också med bolagen: vi har styrelseplatser, vi hjälper till med att identifiera var de behöver hjälp och hjälper till med rekryteringsprocesser eller bidrar med specifik kunskap. Riku berättar att arbetet också innebär en del marknadsföring och rapportering, och framförallt att läsa mail och följa med nyheter. Det är en viktig del i att upprätthålla kontakten till branschen.

Egen aktivitet är en fördel Då man studerar kan arbetslivet upplevas som rätt avlägset och det kan vara svårt att urskilja vilka arbetsmöjligheter som finns. Seppälä betonar hur viktigt det är att redan under studietiden skaffa sig kontakter till arbetslivet, och uppmuntrar till att ta eget initiativ och kontakta bolag som kunde intressera. – Det händer sällan att någon tar kontakt bara för att få reda på lite om bolaget, men det är ett jättebra sätt att bekanta sig med jobbet och vad det går ut på för att reda ut om det är något man själv vill göra, menar Riku, som själv fick nys om sitt jobb via djungeltrumman. Riku vet vad han talar om. Under studietiden var han aktiv inom studerandeorganisationen Prodeko och styrde Teknologföreningens bolag Tietopoli, som ordnar prepkurser. Så är han en av grundarna till Aaltoes, ur vilket startup evenemanget SLUSH fick sin början.

Riku Seppälä har kanske hittat sitt drömjobb som startup-investerare men tycker inte man någonsin blir färdig.

– De flesta ville bli konsulter, men vi ville hjälpa andra att grunda företag, kommenterar Riku initiativet att starta Aaltoes tillsammans med några studiekompisar. Takten har inte minskat sedan dess. Riku har tendens att grunda företag på fritiden men ser det nuförtiden som rolig hobby. Exempelvis har han varit med och startat en app och ett företag som säljer handskar. Det här ger en bra inblick i att vara på “andra sidan”, då man jobbar med investering.

Rikus tips åt studerande som funderar på vad de vill bli som stora: Gör inte samma som alla andra. Det är lätt att falla in i ett mönster under studietiden,

– Jag tycker det är roligt att göra kreativa saker på fritiden. Tänk nu, att få skapa en produkt som folk behöver! Att koda är superkreativt, utbrister Riku.

att bara festa och tenta. Många har divergerat

Vet vad du kan

under, då man hade mer tid. Det räcker inte

Det är hård konkurrens i branschen och man måste klara sig bra hela tiden om man vill överleva. Även de få bolag som finns i Finland konkurrerar med globala spelare. Men trots att konkurrensen är hård finns det en ständig efterfrågan av kunnande. Men man måste själv veta vad man kan och vad som behövs och kunna sälja det.

STUDENTBLADET 1/2016

efter studierna, när man borde ha gjort det

med att få fyra i alla tenter.

Du kan inte sitta på bibban om du vill

jobba på café. Eller du kan sitta på bibban ibland, men du måste också vara på caféer, få kontakt till den världen och lära dig hur man använder en espressomaskin. Ingen annan tar hand om det för dig.

R KU LT U R

TARANTINOKLASSIKER,

U LT U

PÅ GOTT OCH ONT Till den färggranna klubben som heter Tarantinofilmer ansluter sig nu regissörens andra västernfilm, The Hateful Eight. Efter tre år är Quentin Tarantino tillbaka, lyckligtvis återhämtad efter en manusläcka som hotade sänka filmprojektet. The Hateful Eight utspelar sig i USA där förbittrade och hämndlystna deltagare i det blodiga inbördeskriget fortfarande slickar sina sår. Prisjägaren John ”The Hangman” Ruth (Kurt Russell) transporterar fången Daisy Domergue (Jennifer Jason Leigh) till staden Red Rock för att avrättas när han korsar vägar med prisjägaren och krigsveteranen Marquis Warren (Samuel L. Jackson). Med en dödlig snöstorm tätt i hälarna tvingas de ta skydd i en stuga där skumma främlingar gömmer sig. Vad de morallösa karaktärerna är beredda att göra för att komma åt priset på den mordiska Daisys huvud är omöjligt att förutsäga. Inget är vackert och heligt bland dessa män. Den ena karaktären är mer avskyvärd än den andra. När maskerna faller av blir det blod, brutalitet och kacklande skratt för hela slanten. The Hateful Eight stjäl många prispokaler av tidigare Tarantinofilmer. Filmen är regissörens mest cinematiskt vackra film någonsin, komplett med häpnadsväckande bilder. Lite synd är det dock att bli tvungen att påpeka att största delen av filmen utspelar sig i en stuga efter Tarantinos uppvisning av otroliga landskapsvyer. Oavsett så är det här en film som är skräddarsydd för bioduken.

STUDENTBLADET 1/2016

Det här är också Tarantinos roligaste film, fylld med sadistiska skämt, fantastiskt absurda scener och hysteriskt roliga repliker som mästerligt levereras av Samuel L. Jackson, Tim Roth och Walton Goggins. Men den största stjärnan i filmen är utan tvekan Jennifer Jason Leigh som Daisy Domergue. Från sina första scener förefaller Daisy som om hon vore besatt med djävulen själv. Det enda som hindrar henne från att slakta alla i hennes väg är bojorna runt hennes handleder. En annan oväntad stjärna i filmen är Ennio

Morricone, som med sitt stämningsfyllda soundtrack dominerar och ger filmen dess överhängande känsla av fara. För skarpögda Tarantinofans finns det också flera referenser till hans tidigare filmer. Quentin Tarantino låter dock sina underliga nycker och finurliga detaljer löpa amok en aning för mycket på vissa ställen. Kombinerat med en seg inledning och långsam stegring mot klimaxen kommer denna film säkerligen att splittra åsikter hos fans och biobesökare. Det här är ingen actionfilm. Det här är en film som sakta men säkert byggs upp till jämrandet och ylandet av det skräckfilmsaktiga soundtracket och Tarantinos melodiska, välskrivna och vulgära dialog. När Tarantino slutligen drar tändlåset ur granaten brakar helvetet löst i ett makabert och briljant kaos där ingen går säker. The Hateful Eight är en vulgär och brutal svart västernkomedi med krypande, obehaglig atmosfär som får filmens tre timmar att rulla förbi fortare än väntat. Det är en film som kommer att få dig att tugga på dina naglar, skratta hjärtligt flera gånger och gapa i chock. Om det är någon film som perfekt fångar essensen vem Quentin Tarantino är, är det The Hateful Eight.

Text: Sebastian Granskog

INFO Regi: Quentin Tarantino Manus: Quentin Tarantino I rollerna: Samuel L. Jackson, Kurt Russell, Jennifer Jason Leigh, Walton Goggins, Bruce Dern, Tim Roth, Michael Madsen, Demián Bichir, Channing Tatum Speltid: 187 minuter Premiär: 13.1.2016.

STUDENTBLADET 1/2016

Seminarium:

Text: Fanny Malmberg

Den sista januari ordnade Folkets bildningsförbund och SFVbildning ett söndagsseminarium där frågan ifall konsten ska tjäna det goda dryftades. Den underliggande tanken rörde konstens och litteraturens relation till moral och politik. Talare var filosofen Hannes Nykänen, författaren och kritkern Ulrika Nielsen, samt kändisprofessorn och litteraturhistorikern Ebba Witt-Brattström, .

Nielsen upplever att det finns erfarenheter man avråder folk att tala om för att undvika att splittringen i samhället ökar. Också i konsten. Men konsten borde vara “det tredje”, ett utrymme där man kan ta tag i saker. Vi människor håller på att förlora intresset för varandra som människor, en zon skrumpnar ihop, är försvinnande. Litteraturens uppgift är att adressera denna ihopskrumpna zon och väcka liv i den.

Hannes Nykänen ville komma åt vad moral egentligen är, en av filosofins mest centrala frågor. Moralens problem, enligt Nykänen, är att samtidigt som vi försöker förstå den, vill vi förtränga den. Konsten använder sig av moraliska värderingar, som vi på grund av konstens förmåga att påverka, köper. Det visar på en farlig kollektivistisk tendens, ett grupptänk, som får oss att förtränga moralen.

Ebba Witt-Brattströms framförande var mer essäistiskt och behandlade ondska i litteraturen. Som litteraturhistoriker räknar hon upp olika epoker, och konstaterar att epoker ofta är kommentarer till epoker som varit innan. Exempelvis var 1970-talets litteratur en feministisk revolt, som gav gensvar åt arbetarrörelsens proletära litteratur, men idag upplever WittBrattström att det råder en allmän obildning - litteraturen har ingen roll i skolan, och samhällets ledare intresserar sig inte för litteratur.

Enligt Nykänen är moral inte en samling etiska regler, utan samvete, ett samvete som vi har svårt att leva med. Samvetssvårigheten handlar om hur mycket vi betyder för andra oberoende om vi vill det eller inte. Det handlar om ett engagemang vi inte kan bli av med, en slags icke-romantisk kärlek till andra som handlar om att acceptera det ofullständiga. Konstnärens förträngning av moralen tar sig uttryck i en “trendnissekonst", menar Nykänen och syftar på sådan konst som görs för ekonomisk vinning. En konst som säljer är en konst utan moral. Författaren Ulrika Nielsen ser konstens uppgift som ett slags motstånd, en motsträvighet, ett sätt att vara “lite bråkig”. Hon poängterar att “konst för konstens skull” är en modern idé. Idag präglas konsten även av ett marknadsekonomiskt tänkande, där konsten och litteraturen ska vara nyttig, kunna sälja; det som inte säljer är inte värt något. Denna tankegång kontrasteras med, vad Nielsen kallar, ett vänsterperspektiv där konsten ska ha ett på förhand givet syfte, där konsten ska vara god. Detta leder till ett krav på rättänkande, det leder till att vara politisk korrekt och plocka bort det som inte uppfyller kraven, till exempel ordet neger.

Litteraturen är en form som inte finns någon annanstans, inte i det officiella språket, inte i politiken. Bra litteratur har inte ett ärende. Witt-Brattström ser att ondskan nu trätt in i litteraturen och tagit formen av sexuell aggressivitet, och syftar på manliga författare som skildrar våld och sexuellt begär. WittBrattström vill inte vara moralist, men litteraturen måste artikulera att det finns tystade röster vi måste lyssna på. Ge ett kvinnoperspektiv. Hela poängen med konst är att vidga tankeförmågan.

Frågan om huruvida konsten bör tjäna det goda, handlar lika mycket om konst och moral som om samtiden. Konsten behövs, som något som når “utanför”, det tredje, som en samhällskritik, något som väcker tankar till liv. Det är ett problem att folk läser litteratur i allt mindre grad. Också undflyende, förträngande av moral, är ett samtidsproblem. Vi vill inte låta tanken retas. Vi tar allt väldigt ordagrant och inget får bli obekvämt.

SI S TA O

KRISEN ÄR ÖVER;

NU KAN LIVET FORTSÄTTA I det här numret av Studentbladet har vi försökt få rätsida på vad det riktigt är som pågår i dagens Finland. Vad sysslar politikerna med, hur talar vi om och hur behandlar vi varandra? Varför? Och vad innebär det hela? Avsikten har inte varit att måla upp en dystopisk bild av vårt samhälle, trots att slutresultatet eventuellt antyder det. Man kan med all rätt diskutera om vi med den här tidningen bidrar till att skapa och upprätthålla den pessimism som odlats i samhällsdebatten under de senaste åren. För några år sedan ville många beslutsfattare att finländarna skulle förhålla sig till det svåra ekonomiska läget med stort allvar. Vi skulle bli krismedvetna. Sagt och gjort. I mitten av december i fjol rapporterade medier att unga finländare i åldern 18-34 nu är så medvetna om den dåliga ekonomin och risken att bli arbetslös att experter oroar sig för kompetensflykt. Siffrorna talar sitt tydliga språk; arbetslösheten fortsätter att öka och någon ekonomisk tillväxt att tala om låter sig väntas på. Det är ingen frågan om saken; det är ett problem att många blivit sparkade från sina arbetsplatser och att många har svårt att få vardagen att gå ihop. Visst är de väldigt verkliga problem, men de är inte omöjliga att lösa. Allt snack om kriser har inte gjort att kriserna försvunnit eller ens förmildrats. Krismedvetenheten påverkar vårt kollektiva psyke, den allmänna opinionen och politiken. Krismedvetenheten och pessimismen som politikerna med sitt alternativlösa tjat om nedskärningar matar tjänar som en optimal grogrund för rasistiskt tänkande. Frustrerade och trängda människor vill ha någon att ställa till svars. Asylsökande är inte de som ska ställas till svars, utan det är politiker som genom sin retorik och sin politik skapar hopplöshet. Emma Nippala, redaktionssekreterare Den vanliga finländaren går fortfarande till jobbet eller till skolan, har mat på bordet och tak över huvudet, hjälper granngubben över gatan när han ser vilsen ut, och har nära och kära som bryr sig. Den överväldigande majoriteten av oss är människor som bryr sig om andra oberoende av härkomst och lever fina liv som vi känner att är värda att kämpa för, men i medierna snurrar diskussionen kring rasistiska gatupatruller och gubbar i kostym upprepar sitt mantra. Allt snack om kriser skapar en allmän opinion om att det inte finns några alternativ eller någon annan sanning; är det kris, så är det kris, och är det kris är det inget annat. Det har blivit en ond cirkel. Genom att slänga bensin på krismedvetenhetens lågor skapar kostymgubbarna uppfattningen om att de själva är mer relevanta än de faktiskt är och att den hårda nedskärningspolitiken är viktigare än någonsin. Attityden stryper debatten, trots att frisk debatt är just det som behövs. Det är nämligen inte så att det bland ekonomiexperter skulle råda konsensus om att man kan skära ner sig till en frisk och hållbar ekonomi.

STUDENTBLADET 1/2016

Det är dumt att intala människor att allt till slut kommer att bli en dans på rosor, a la American Dream, men vi behöver ledarskap som skapar framtidstro. För när allt kommer omkring är det inte regeringen och riksdagen som kommer att lagstifta Finland till ekonomisk tillväxt, utan det är folket med sitt arbete och sin innovationsförmåga. Politikens uppgift är att skapa förutsättningar för ekonomisk tillväxt och en förutsättning för tillväxt är framtidstro. Genom att snacka kris och göra livet surt för vanligt folk skapar regeringen mer pessimism och misslyckas kapitalt med sin uppgift.

STUDENTBLADET 1/2016

5-7.2

Internationell rättegångstävling på Uni.

9.2

Fastlagstisdag

13.02

Kl. 18:00 Valentinsitz, Teknologföreningen Otsvängen 22, 02150, Esbo

27.2

Östra Finlands Nations 92:a årsfest kl. 17.00 på Restaurang Pörssi. Mera information på hemsidan: ofn.fi

27.2

Alternativa årsfesten i Åbo

15.3

Trimningsdag - HUS önskar alla hobbyföreningar, nationer och ämnes- och fakultetsföreningar välkomna till en "Virity-

R KAL

späivä" (Trimningsdag)

DER

STUDERANDE, LÄS KVALITETSTIDNINGAR FÖRMÅNLIGT!

Svenska studiefonden utlyser

STIPENDIER Ansökningstid 1-29.2.2016 Svenska studiefonden beviljar stipendier för heltidsstudier vid högskolor och universitet. Sökanden ska vara • finsk medborgare eller fast bosatt i Finland • heltidsstuderande vid högskola eller universitet med svenska som modersmål eller studiespråk Stipendier beviljas främst för • utbytesstudier och utlandspraktik som tillgodoräknas i slutexamen vid högskola eller universitet i Finland. Utlandsvistelsen ska vara minst två månader lång. Stipendier kan också beviljas för • studierelaterade kostnader för heltidsstudier i Finland • heltidsstudier vid högskola eller universitet utomlands om motsvarande utbildning inte erbjuds på svenska i Finland Stipendier beviljas för andra, tredje och fjärde studieåret. Endast i särskilt motiverade fall kan stipendier beviljas för femte studieåret. Närmare information finns på www.studiefonden.fi. Ansökan görs elektroniskt på Studiefondens webbplats. Svenska studiefonden är ett samarbete mellan Föreningen Konstsamfundet, Lisi Wahls stiftelse för studieunderstöd, Svenska folkskolans vänner, Svenska kulturfonden och Stiftelsen Brita Maria Renlunds minne.

Lisi Wahls stiftelse för studieunderstöd

Du kan lyckas! *

* GÄLLER PRINTPRODUKTER

SFV:s studiestipendier för högskole- och universitetsstuderande söker du nuförtiden på www.studiefonden.fi Ansökningsperiod är hela februari 2016. SFV har i 130 år jobbat för bildning på svenska i Finland. Kanske du kan uppnå dina mål med lite hjälp av Vännerna? SFV finns på www.sfv.fi, på Facebook, Twitter och YouTube. Bli medlem i SFV:s understödsförening (end. 10 euro/år). Du får vår kulturtidskrift, årsboken och en förmånsbok. Dessutom 30 % rabatt i Schildts & Söderströms butik.

STUDENTBLADET 1/2016

Vill du skriva/ fotografera/ illustrera/för Studentbladet ? Eller har du idéer för artiklar? maila oss: red@stbl.fi

Östra Finlands Nation vid Helsingfors universitet meddelar:

Östra Finlands Nations

årsmöte äger rum torsdagen den 25 februari 2016 kl. 18.00 på Nypolen, Mannerheimvägen 5 A, 4:e våningen. På mötet behandlas stadgeenliga ärenden samt görs beslut om kallande av hedersledamot. Stipendierna lediganslås att sökas. Deadline 12.2.2016 kl. 18.00 Mera information på ofn.fi

stbl.fi

Studentbladet

@Studentbladet

studentbladet