STBL 04/2013

Studentbladet Nr 4/2013 Sedan 1911

Innehåll

Ledare Skyffelteknik

D

et finns en teknik med hjälp av vilken världen kan bli en bättre plats.

Tekniken i sig är ganska enkel, och den kan användas i vilka diskussioner som helst. Det viktiga är att man låter sträng men samtidigt lite uppgiven över andra människors dumhet. Man gör ändå klokt i att ha noggrann koll på röstvolymen: gälla och skrikiga läten, i stil med något en exotisk regnskogsfågel i färd med att leta efter en partner kunde framkalla, vinner noll förtroende. Vill man kan man himla lite utstuderat försiktigt med ögonen, men det här får absolut inte gå till överdrifter. Då framstår man som en vandrande sommarteater. Det här gäller också högljudda suckar.

Tekniken används kanske främst av vissa politiker och äldre farbröder som vet hur saker och ting borde åtgärdas, men låt det inte vara ett hinder.

Nyckelord för tekniken är individ och ansvar.

Dem bör man upprepa tillräckligt ofta i varierande ordning. På ytan kan de framstå som lite futtiga, men det är inte den kraft som innebor dem. Nu behövs bara ett problem att lösa eller en diskussion att vinna. Och lämpligt nog går allt fler högutbildade finländare arbetslösa. Hur borde man tackla den problematiken?

Paavo Arhinmäki

Först kan man säga några väl valda ord om den utbredda lättjan i dagens samhälle, om hur åkrarna förr i tiden plöjdes för hand, om hur man blandade bark i brödet och allt det där andra om att man måste ha råg i ryggen, vara seg som en tall och ta sitt ansvar. Sedan kan man säga att arbetslösa individer borde tänja på sina krav, elda upp sina examensintyg och börja köra taxi, för det finns nog jobb bara man inte är så förbannat kinkig. Och på tal om kinkighet bör man påpeka att jobben kanske inte finns där man själv finns, men då kan man ju alltid flytta.

Det löser ganska många problem. Om det här inte biter, kan man påpeka att den arbetslösa faktiskt kan bli entreprenör – då är man trendig och självgående på en och samma gång. Eller varför inte frilansare? Det är också trendigt och på köpet får man fritid.

Lösningarna är kortsiktiga och överskuggar det egentliga problemet med att studera i fem år för att sedan plocka jordgubbar, men sådana är nu enkla lösningar.

Låter det här för komplicerat, kan man börja med att fokusera på en snöskyffel och ett eländigt snölass, ett ansvar som ska skyfflas över till den man tänker sig att ansvaret hör.

Var studielånsdiskussionen bara en bluff?

Studier ger kunskap och insikter. Men inte jobb.

sid 5-8

sid 10-13

 CELIA HILLO R E DA K T ION S S E K R E T E R A R E

Bob Malmström

Missa inte

Vi träffar ett band mer finlands­ svenskt än Kulturfonden.

4 Vad hände med studiestödet?

14­16 Lärareliten networkar 20­21 Lemonaden flödar på Unicafe 24 Ding, Dong, the Witch is Dead!

26 Sagan om 700 000 euro 34­35 Otrendigt just nu 36­37 Benjamin Knopmans comeback 39 Händelsekalendern

sid 28-31

Genomtänkarna Ingenting är så tråkigt som en välgenomtänkt åsikt. En genomtänkt åsikt har aldrig sålt en enda kvällstidning eller blivit avbruten av en hetsig programvärd i A-talk.

Den blir inte uthängd i Seiska efter en våt kväll på motorcykelklubben.

Den upprör inte, går inte att göra sig lustig över eller ifrågasätta med en oneliner med allitteration.

Genomtänkarna är en missförstådd minoritet som sällan noteras i medierna. De håller sig borta från insändarsidorna och för sina långrandiga och nyanserade diskussioner på helt andra ställen än gallupen med spalter för ja och nej. Genomtänkarna är flummiga och ointressanta.

Efter åratal av fullständig likgiltighet från samhället nådde ett glädjebudskap genomtänkarna. Det enda sättet att bli hörd var inte längre att ha en så efterbliven åsikt som möjligt eller att göra någonting oförskämt i offentligheten – det räckte om man 2 • studentbladet

samlade ihop 50 000 genomtänkare med samma argument. Riksdagen lovade sedan ta förslaget i beaktande och kanske stifta en lag om det. Rättvisan hade äntligen nått genomtänkarnas gråa värld.

Och genomtänkarna gjorde det de kan bäst, argumenterade utan att dra förhastade slutsatser, ändrade sina åsikter och lät inte sina egna värderingar förhindra diskussionen alltför mycket. Till slut nådde de en rimlig slutsats.

Som tack meddelade riksdagen att de aldrig hört något lika idiotiskt och att de över sina döda kroppar skriver under något förslag som en enda levande röstberättigad pälsklädd pensionär aldrig skulle hålla med om, men att genomtänkarnas budskap noteras och tas på allvar.

Om genomtänkarna hade varit vem som helst annan hade de blivit rabiata och spytt galla på alla trovärdiga diskussionsforum och HBL:s

kommentarfält, men det gjorde de inte. I stället förstod de att riksdagen med den här befolkningsstrukturen aldrig kommer att våga bråka med de stora årskullarna och att de nu krävda förändringarna antagligen kommer att ske inom de närmaste 20 åren, så egentligen var det inte så farligt.

Men lite lurade kände de nog sig ändå.

 TEEMU KIVINIEMI C H E F R E DA K TÖR

NORDENS ÄLDSTA STUDENTTIDNING • ÅRGÅNG 102

REDAKTIONEN Alkärrsgatan 9 B, 00100 Helsingfors • CHEFREDAKTÖR Teemu Kiviniemi, 050 563 4790, chefred@stbl.fi • REDAKTIONSSEKRETERARE Celia Hillo, 050 501 7331, red@stbl.fi • GRAFISK FORMGIVARE Mathias Heinänen, grafiker@stbl.fi • REDAKTÖR I ÅBO Emma Ekstrand, emma.ekstrand@ abo.fi • REDAKTÖR I VASA Heidi Hendersson, heidi.hendersson@gmail.com • WEBBREDAKTÖR Tina Kärkinen, webb@stbl.fi • ANNONSFÖRSÄLJNING Mats Lindström, 040 529 7970, annons@stbl.fi• ANNONSMATERIAL annons@stbl.fi. Annonser bör lämnas in senast tio dagar före utgivningsdatum. • KANSLI, ADRESSÄNDRINGAR, PRENUMERATIONER 045-8759759, kansli@stbl.fi • UTGIVARE Svenska Studerandes Intresseförening (SSI) rf. Alkärrsgatan 9 B, 00100 Helsingfors • GENERALSEKRETERARE Jenny Skoglund, 045 875 9759, kansli@stbl.fi • ORDFÖRANDE Nanna Sandqvist, ordforande@stbl.fi • STYRELSE Elin Andersson, Mathias Dahlbäck, Johanna Hagström, Robin Hjerpe, Valter Huldén, Anna-Maria Malm, Rasmus Olander, Oleg Stikhin, Elias Vartio, Jonas Öhman, styrelsen@stbl.fi • TRYCKERI KSF Medias tryckeri, Vanda • UTGIVNING 2013 Studentbladet utkommer fem gånger under vårteminen 2013 och fyra gånger under höstterminen 2013. Tidningen sänds till medlemmarna i ÅAS, SHS, ASK och Novium samt de svenskspråkiga medlemmarna i HUS och AUS. En prenumeration kostar 20 euro för övriga studerande, 40 euro för icke-studerande, 45 euro inom Norden och 55 euro utanför Norden. Upplaga: 12 000 (2 st Abi-nummer á 14 000). Redaktionen ansvarar inte för icke-beställt material.

studentbladet

•

3

Här är

PAAVO

Snabb handbok till studiestödet 2014 Som vi så ståtligt meddelade i vårt förra nummer, överlevde studiestödet vintern med äran i behåll. Desto mer vet knappt någon, därför är en liten redogörelse på sin plats. text

Motivet för att förnya studiestödet var välbekant: studerande ska så snabbt ut ur studielivet som möjligt. Pratet om obligatoriska studielån och andra hemskheter förblev endast prat, men några små justeringar gjordes för att göra snabba studier mer attraktiva.

teemu kiviniemi

+

Studiestödet binds vid index.

Poänggräns för studiestödet.

Indexbindningen, som man en gång redan lovat, blir verklighet från och med augusti 2014. I praktiken handlar det om några futtiga euro till för enskilda studerande, men i långa loppet kommer bindningen att innebära att studiestödet följer den riktiga världens prisutveckling.

Det räcker inte längre med att prestera fem studiepoäng per månad. Efter årsskiftet får studerande inget studiestöd om de inte presterar över 20 studiepoäng per år.

Studielånsavdragen ersätts med studielånskompensationer.

Färre stödmånader.

Idag kan studerande dra av en del av studielånet från beskattningen. Från och med nästa år betalar staten andelen direkt om studeranden blivit utexaminerad inom sex år.

Staten betalar 40 procent av de lån som överstiger 2 500 euro.

Hittills har studerande varit berättigade till 55 stödmånader för en högskoleutbildning och högst 70 stödmånader för flera utbildningar.

Från och med nästa år får studerande med dubbla studier nöja sig med 64 stödmånader.

Andra stadiets studerande får mer pengar.

I framtiden spelar föräldrarnas inkomster inte lika stor roll i stöden som betalas till yrkesskole- och gymnasieelever. För tillfället får andra stadiets studerande som ännu inte fyllt 20 år mindre stöd om föräldrarnas årsinkomster är över 40 800 euro . Efter förändringen blir gränsen 53 000 euro.

Välfärden

Räddaren, säger en studentpolitiker som jag bett beskriva Paavo med ett ord. En annan säger att studerandena haft en oerhörd tur att Paavo blev den minister som ansvarar för studiestödsärenden. När Paavo steg ut ur Ständerhuset efter att ha meddelat att ingen kommer att tvingas ta studielån, hurrade studerandena som samlats utanför.

Vi tyckte att persondyrkan tagit lite väl stora mått och bjöd in oss till Paavos arbetsrum, där det hänger ett par jättestora glasögon på väggen, för att ta ner honom på marken igen. text teemu kiviniemi bild emilia nyberg

4 • studentbladet

studentbladet

•

5

Paavo Arhinmäki måste vara den enda ministern genom tiderna som haft ett eget foosballbord på kultur- och undervisningsministeriet. Medan han knäpper på sin smarttelefon föreställer jag mig hur han och undervisningsminister Jukka Gustafsson alldeles säkert någon gång stått böjda över det lilla bordet röda i ansiktet av testosteron och socialism.

Paavo Arhinmäki fortsätter knäppa på telefonen och säger att intervjun kan börja.

April har varit fartfylld för Paavo Arhin-

– Studerande som examineras senare på grund av att de jobbar vid sidan om studierna är inte egentligen alls ett stort problem om man ser på helheten. Jag håller med om att studierna kunde effektiveras och därför har vi nu tagit de här åtgärderna som ska motivera till att bli snabbare klar. Det jag inte håller med om är att Finland ska ha ett socialt stöd som grundar sig på att folk tvingas ta lån.

Man skulle tro att de flesta beslutsfattarna är ungefär på samma linje, men ändå har studiestödet tagits upp i alla budgetför-

” Det är lättare för politiker att spara i sådant som inte ännu har trätt i kraft än att ta från någonting som redan finns.” mäki, nästan som tagen ur en Bond-film.

Först räddade han studiestödet i budgetförhandlingarna, sedan fixade han dividendbeskattningen med Juha Sipiläs hjälp och till sist kom den årliga diskussionen om ojämna stöd till politiska ungdomsföreningar.

Okej den sista kampen var kanske inte en klockren seger, men det spelar ingen roll, nu håller vi oss till studiestödet.

Så gott som hela 2000-talet har det talats om att karriärerna måste förlängas, men är långsamma studerande som arbetar vid sidan om studierna verkligen det största hotet för den finska välfärden?

6 • studentbladet

” Studerande som examineras senare på grund av att de jobbar vid sidan om studierna är inte egentligen alls ett stort problem om man ser på helheten.”

handlingar under de senaste åren. Paavo Arhinmäki berättar att det handlar om politikernas vilja att få någonting konkret gjort.

I ett klimat fullt av abstrakta och svårrodda projekt så som social- och hälsovårdsreformen vill de flesta partierna få igenom helt konkreta åtgärder så att det ser ut som att man fått ens någonting gjort. Han menar att det inte är med de stora och ganska abstrakta strukturreformerna man får väljarna på sin sida.

>> studentbladet

•

7

En elak tanke. Jag frågar Paavo Arhinmäki, som slutat knäppa på telefonen, om han tänkt på att studiestödet bara var ett sätt att binda vänsterns händer i regeringen.

En nyckelfråga som gör att man är tvungen att gå med på vad som helst annat för dess skull. Så där som traditionella äktenskap för Kristdemokraterna och skolsvenskan för Svenska folkpartiet.

– Det här handlade inte om en bluff. Inför

– Det är lättare för politiker att spara i sådant som inte ännu har trätt i kraft än att ta från någonting som redan finns. Som tur blev slutresultatet ändå det här, nu kommer ju studiestödet att träda i kraft redan i augusti 2014, en månad tidigare än planerat. Det var en helt praktisk lösning, på det här sättet berör indexbindningen alla nya studerande.

Allt är ganska bra nu, men hur länge vågar en studerande pusta ut innan väderkvarns-

” När de här utredningarna diskuterades sade jag genast att jag som ansvarig minister inte kommer att presentera förslag där studielån blir obligatoriska.” förhandlingarna gjordes ganska omfattande utredningar om olika stödmodeller där studerande mer eller mindre hade varit tvungna att ta lån i något skede av sina studier. Sådana utredningar gör man inte för att bluffa.

När de här utredningarna diskuterades sade jag genast att jag som ansvarig minister inte kommer att presentera förslag där studielån blir obligatoriska.

Så var det det här med indexbindningen.

Den sittande regeringen lovade redan en gång att indexbinda studiestödet. Innan beslutet hann träda i kraft försökte man slingra sig ur det som redan en gång lovats.

8 • studentbladet

politiken igen kommer på att det nuvarande stödsystemet inte är tillräckligt effektivt?

– Den här regeringen kommer nog inte att fila på studiestödet mera, säger Paavo Arhinmäki, börjar knäppa på smarttelefonen och påpekar att vår tid är slut. Sedan skrattar han till och berättar att ministerkollegan ville niinistö fått böter för fortköring.

Vilken klåpare.

Ständigt tillgänglig Heidi Hendersson Lokalredaktör i Vasa

J

ag har just blivit med smartphone.

Inom en armlängds avstånd har jag nu konstant och obegränsad tillgång till Facebook, Twitter, mail, Google, nyheter, Youtube och roliga bilder av katter.

Om jag varit okoncentrerad tidigare är det inget mot vad jag är nu. Telefonen piper för allting.

Nån gillade ditt inlägg på facebook. Nån har skickat ett mail åt dig. Nån skickade just en rolig bild av sin katt till dig, vill du dela den med dina vänner? Nån utmanade dig på ett fwullständigt intelligensbefriat, men åh så beroendeframkallande spel, kom och kör dragrace med din virtuella mullvad.

Jag rycker till som en nervskadad hamster varje gång den tjuter. Pip, pip. Den vibrerar på soffkudden och kräver min uppmärksamhet. Och det ger jag den gladeligen. Öser kärlek över den och strålar som en sol när den lyder mina befallningar. Jag kom på mig själv med att första kvällen sitta ömt och paja på den efter att jag ställt in mitt otroliga high-tech alarm inför morgondagen. Den är ju så glänsande och fin och med dess hjälp har jag hela världen i min hand. Nu förstår jag ­Gollum.

Men hur nyttigt kan det vara att ständigt vara uppkopplad? Ständigt vara anträffbar? Att gång på gång bli avbruten av en uppmärksamhetskrävande blank kompis och leva i värld där multitasking är en dygd och saknad av teknik en styggelse? Studier visar att unga människor som intensivt använder mobiler och datorer löper större risk att drabbas av sömnproblem, stress och psykisk ohälsa.

Maggie Jackson, som skrivit Distracted: the erosion of attention hävdar att det ständiga

informationsflödet håller på att rasera uppmärksamhetens tre pelare: fokus, omdöme och medvetenhet. Multitasking urholkar tydligen vår intelligens och uppmärksamhet.

Så nu är man inte bara en teknik-beroende hobbit utan även en dum sådan, trots att man ständigt bombarderas med info, fakta och nyheter.

Ibland (allt efter att jag laddade ner MSN för första gången vid den aktningsvärda åldern av 14 och ett halvt) oroas jag över mitt teknik- och informationsflödesberoende.

Det verkar bara bli värre ju äldre man blir och desto mer teknik som infinner sig i ens liv. De senaste veckorna har jag verkligen på allvar tänkt på att införa en ”teknik-fri” dag. En dag för Heidi att bara vara Heidi. Inte bloggaren Heidi, inte facebookaren Heidi, inte twittraren Heidi och inte den dragracande mullvaden Heidi.

Men det är lättare sagt än gjort. Varför ska frestelsen komma i ett sånt underbart och lättillgängligt format? Kanske man kan hyra någon som konfiskerar ens teknik en dag i veckan? Kedjar fast en vid soffan, medan man hjälplöst skrikande och snyftande ser på när hela ens liv kånkas ut genom dörren.

Sen har man den där dagen. En dag fri från dator, smartphone och appar. Någon som har numret till en såndär utkånkare?

studentbladet

•

9

Skaffa dig en bra utbildning så får du arbete, lyder ett klassiskt råd.

Samhällsvetarna Lasse Laitinen, Michaël Vanamo och Janina Mackiewicz som varit arbetslösa i månader, bevisar det motsatta. Och de är inte de enda, i landet där allt fler högutbildade går arbetslösa. text bild

10 • studentbladet

celia hillo astrid lindroos

studentbladet

•

11

är en grov uppskattning av antalet ansökningar Laitinen, Vanamo och Mackiewicz sammantaget skickat iväg till olika arbetsgivare. Men trots ansträngningarna saknar de fortfarande arbete. Mackiewicz sedan i fjol somras, Laitinen och Vanamo ungefär sedan årsskiftet. Att söka jobb och ständigt få ett nekande svar, om ens ett svar överhuvudtaget, tär på sinnesstämningen. Speciellt då alla tre har en hög utbildning, breda språkkunskaper och arbetsmeriter att pryda CV:et med.

– I början var det ganska okej med att ha fritid, tid att läsa och träna. Men efter fyra månader börjar man bli ganska frustrerad på att skicka ansökningar utan att få intervjuer eller svar, säger Vanamo, som vid sidan av en magisterexamen har en tradenomexamen.

Mackiewicz beskriver sin tid som arbetslös som en mental berg- och dalbana, och berättar vidare hur omgivningen uppmanar henne att ta ut det bästa ur arbetslösheten, att njuta av ledigheten och göra sådant hon gillar, utan att förstå att hon varken har tid eller råd med det.

– Man måste hela tiden vara aktiv med att söka jobb, på sin vakt, förklarar hon.

För de tre vännerna är det inte endast traditionella sätt som gäller. Det är jobbsökarbloggen de tillsammans satt upp ett praktexempel på. Där synliggör de sin situation, och betonar rättframt sina styrkor och erfarenheter, i hopp om att arbetsgivare ska nappa på en lite annorlunda ansökan. är siffran som talar om hur många högutbildade finländare som gick utan arbete i slutet av februari. Och det är ingen liten siffra, kan heikki taulu, ekonom vid Akava, centralorganisationen för högutbildade i Finland, intyga. Under ett halvt år har antalet stigit med närmare sjutusen personer, och enligt Taulu har mängden högutbildade arbetslösa aldrig tidigare varit så här stor vid samma tidpunkt på året.

Av de nyutexaminerade var 3 600 personer arbetslösa i slutet av februari, vilket är närmare tusen fler än i fjol. Nyutexaminerad är man i statistiken om det gått högst ett år sedan man tagit examen.

Det dystra läget kommer ändå inte som någon överraskning, menar Taulu.

– Man har nog kunnat se det här komma i och med den nya recessionen. Antalet högutbildade arbetslösa har varit på uppgång de senste tio åren, i synnerhet nu under det senaste året.

Sedan hösten har arbetslösheten ökat snabbast bland dem som har en högre högskoleexamen, och här är det diplomingenjörer, filosofie magistrar och ekonomer som toppar listan över de värst drabbade.

– Sedan finns det såklart sådana branscher där situationen ser väldigt bra ut, säger Taulu och räknar upp läkare, tandläkare, farmaceuter och barnträdgårdslärare.

I dag är frågor kring arbetslöshet något Laitinen, Vanamo och Mackiewicz oundvikligen får gå omkring

12 • studentbladet

och fundera på. Men under studietiden kändes tanken på att en gång gå arbetslös rätt avlägsen. Framtiden skulle fixa sig.

– Jag valde sociologin för att ämnet är så brett, det finns många olika yrken man kan få med en sådan bakgrund. Jag tänkte att det är mina senare val som bestämmer hurdant mitt arbetsliv kommer att vara, säger Laitinen.

Enligt Mackiewicz talades det under studietiden mycket om hur många jobb det skulle öppna sig då de stora årskullarna gick i pension, vilket invaggade en i trygghet.

– Nu när någon går i pension drar man i stället in tjänsten än tillsätter den, säger hon.

Att återvända till föreläsningssalarna för att hitta en ny rikning är ändå inget trion ser som ett alternativ just nu. För det första är det svårt att veta vad man borde studera för att höja sina chanser på arbetsmarknaden, för det andra garanterar ytterligare en examen inte jobb, menar de.

– Visst vill jag studera mera, men då gärna i samband med arbetslivet, säger Laitinen, och får medhåll av de andra, som också skulle vilja bygga på den kunskap de redan har. Eller så kunde det vara nyttigt att hämta in sådana färdigheter man inte alls får i högskolorna, till exempel teambuilding eller ledarskap, menar de.

Men först skulle det gälla att få det där jobbet, inte bara tack vi återkommer, förklaringar om svåra ekonomiska tider, eller försäkringar om att man verkar vara en bra typ. Och att ha turen på sin sida för att verkligen lyckas med det här. För när platserna är få och alla sökande är högutbildade, duktiga och drivna, i stort sett på samma linje, spelar turen alltid en viss roll, tror trion.

Mackiewicz säger att det inom den offentliga sektorn ibland kan vara en ren formalitet att kalla folk till intervju, trots att man redan valt vem som kommer att få jobbet. Med valet kan det också finnas en baktanke att skapa balans mellan olika partier, eller så kan det vara chefens eget parti som spelar in.

Laitinen, Vanamo och Mackiewicz säger sig ändå ha förståelse för arbetsgivarna, då rekryteringsprocessen inte alla gånger är lätt för dem heller.

– Det är så stor konkurrens om en plats. Hur ska man veta vem som är lämpligast för firman? frågar sig Mackiewicz.

Enligt trion är det av stor betydelse att ha ett jobb i det finländska samhället och det är utifrån jobbet man ofta också definieras. Alltså sätter det här sina spår i samspelet med andra människor.

– Man kunde jämföra arbetslösheten med att sakna en nationalitet. Att svara att man är arbetslös när någon frågar vad man jobbar med är som att svara att man saknar pass när någon frågar var man kommer ifrån, säger Laitinen.

Mackiewicz förklarar hur diskussionen ibland slutar vid den punkt då man berättat att man söker jobb. Alternativt får man dra hela historien om hurdana slags jobb man söker, jobb som ofta kan vara mångfacetterade och inte alla gånger lätta att komprimera till en simpel form.

– Det är lättare att berätta om det du jobbar med, än det du inte jobbar med, säger Laitinen.

Att påstå att arbetslöshet skulle vara ett tabu i dagens samhälle är ändå felaktigt, menar trion. Det finns många vänner och bekanta i samma båt: arbetslösa, berörda av samarbetsförhandlingar, eller så vilar framtiden på ännu ett visstidskontrakt, så särdeles iögonfallande är den egna situtationen inte i dessa tider av osäkerhet.

– Bland vänner talar vi ganska mycket om de här sakerna, mer än tidigare generationer, säger Vanamo.

Enligt Mackiewicz behöver man, i den egna generationen, inte skämmas om man saknar jobb. Men för äldre personer kan det vara känsligare.

– Till en början ville inte mamma tala med bekanta om vår blogg, men nu har hon börjat tycka att den är en fin sak.

Arbetets stora betydelse för finländarna bekräftas också av matilda wrede-jäntti, lektor i socialt arbete vid Helsingfors universitet. Hon beskriver Finland som ett land där den protestantiska arbetsetiken sedan länge varit gällande, där det hör till att man ska jobba och reda sig själv, inte vara en börda för samhället. Det här syns till exempel i diskussionen om hemmammor, som av vissa kan uppfattas som skolkare, menar hon.

Varför unga i dag kan ha ett mer problemfritt förhållningssätt till arbetslöshet än äldre generationer ser hon flera orsaker till. Dels har man vuxit upp med massarbetslöshet, haft familj, vänner och bekanta som berörts och på så sätt fått förståelse för fenomenet.

Dels är samhällsansvaret, som växer med exempelvis barn och bostadslån, ännu inte så stort.

– Bland äldre personer med större samhällsansvar kan

större skuld och skam kopplas till arbetslöshet.

– Är man tjugofem kanske man tänker att man kommer att vara arbetslös i ett halvår, men är man femtiotre frågar man sig om man någonsin får ett nytt jobb. För unga bygger identiteten inte lika mycket på arbetet. Man håller ännu på att uvecklas och kan ännu kan bli något, säger hon. kilometer är en grov beräkning av avståndet mellan Helsingfors och Vasa, vilket skulle vara totalt irrelevant i det här sammanhanget om inte Mackiewicz dagen innan fått svara på om hon kunde tänka sig att flytta till Vasa om där fanns ett lämpligt jobb.

Svaret har varit nej och det håller hon fast vid. Mackiewicz förklarar att hon vuxit upp i en liten stad, och upplevt tillräckligt av småstadslivet. Därför söker hon jobb i Helsingfors och andra storstäder utomlands. För Laitinen är det just nu också Helsingforsregionen som gäller, för Vanamo hela landet och utomlands.

– Det känns fel att måsta förklara varför man utesluter att söka jobb någon annanstans, eller i vissa andra branscher. Hela livet handlar inte om att jobba, och man måste tycka om livet som helhet. Jag är inte lycklig i Korsnäs om jag inte känner mig hemma där, säger Mackiewicz.

Laitinen menar att man måste anpassa sin flexibilitet till situationens krav.

– Jag vill och ska inte vara arbetslös hela livet. Min flexibilitet känner inga gränser ju längre tiden går.

Särdeles mycket ljusare ser situationen på arbetsmarknaden inte ut att bli, åtminstone inom den närmaste framtiden. I juni och juli brukar antalet högutbildade arbetslösa skjuta i höjden, på grund av mängden färdigblivna som då tar sig ut på arbetsmarknaden, förklarar Heikki Taulu. Med undantag för ett par år sedan, har nya arbetslöshetsrekord slagits fyra år i rad.

Trots något dystra utsikter, framhåller Taulu att risken för arbetslöshet ändå är mindre bland dem som har en högskoleutbildning, än bland dem vars utbildningsnivå är lägre.

– Det lönar sig att ha en högskoleutbildning, men den relativa fördelen har blivit mindre.

Enligt Matilda Wrede-Jäntti står det klart att utbildning inte garanterar arbete i dagens läge, snarare är det en förutsättning för möjligheten att få jobb. Utbildningen tjänar visserligen många funktioner och kan ge upphov till företagsamhet och innovationer som på sikt kan ge arbete. Men utbildningens värde övervärderas, med tanke på att det inte finns tillräckligt med arbetsplatser i landet, menar hon.

– Det är inte schysst att säga till unga att nyckeln till ens placering på arbetsmarknaden bara handlar om utbildning. Det är klart att utbildning är viktigt, och hänger ihop med vad man kan. Men det är inte den enda faktorn, kontakter, kapacitet och flexibilitet är minst lika viktiga.

studentbladet

•

13

Som högskolelärare i Finland lönar det sig inte att satsa på undervisningen. Medan duktiga forskare belönas med hattar, stipendier och professurer, får en bra pedagog nöja sig med någon enskild flaska rödvin som pris av en halvt engagerad studentkår som röstat fram årets bästa lärare.

Vid årsskiftet tog Helsingfors universitet itu med problemet genom att grunda ett nätverk, Lärarnas akademi, för högskolans bästa lärare. Akademin ska både motivera till bättre undervisning och utveckla lärometoderna på universitetet text&illustrationer

teemu kiviniemi

Året är 2011, rektor ­thomas wilhelmsson besöker fakulteterna i Mejlans. Besöket är inte särskilt speciellt, men en liten händelse är värd att nämna. Mitt under besöket tipsar den lokala personalen rektor Wilhelmsson om ett fjärran universitet, Lunds tekniska högskola, där lärare belönas för att undervisa väl. Och så har idén fötts. Idén som uppenbarar sig som en avlång tetrisbit i nödens stund.

För det är nöd. Universitets chanser att komma på topplistorna över världens bästa universitet blir bara mindre och både lärare och studerande är missnöjda med nivån på

undervisningen. Plötsligt finns det en lösning på allt.

Två år av förberedelser och planering senare är det klart, systemet som ska utveckla undervisningen – Lärarnas akademi.

Akademin går på att man med jämna mellanrum samlar universitetets lärargrädda och belönar den. Grundantalet medlemmar i akademin kommer att ligga kring 70 personer. De första medlemmarna som valdes efter årsskiftet är 30 stycken. Planerna är att värva 20 lärare de kommande två åren, och längre än så är det ännu lite oklart.

Lärarna som blir invalda i akademin belönas med ett stöd på 10 000 euro per år, som utdelas under två års tid. Dessutom får lärarens institution en summa på 15 000 euro per år för samma tidsperiod. På det här sättet försöker man också locka fakulteten att uppmuntra till bättre undervisning.

Sammanlagt betalar Helsingfors universitet alltså 50 000 euro för varje medlem i akademin.

studentbladet

•

15

MINNA FRIMODIG är sakkunnig i utbildningsärenden vid Helsingfors universitet och har hållit i trådarna för Lärarakademin sedan idén föddes. Hon berättar att också lärarna delar studerandenas frustration kring obalansen mellan forskning och undervisning vid högskolan.

– Akademin föddes faktiskt helt på lärarnas initiativ. Deras budskap var enkelt, undervisningen är inte på samma nivå som forskningen. Problemet handlar ändå inte om att vi inte skulle ha bra lärare, utan att de inte får tillräckligt stor erkännande för sitt arbete. I forskningen finns det etapper där du kan uppnå något med att forska bra, men i undervisningen finns inget. Vårt mål är att skapa åtminston en sådan etapp.

Medlemskapet i Lärarakademin är ständigt, trots att man efter de två första åren inte får betalt för det. Vissa lärare har lite bekymrat frågat Minna Frimodig om ett medlemskap i akademin innebär en massa arbetsuppgifter vid sidan om det vanliga jobbet.

– Det förväntas nog att man också arbetar med att utveckla hela universitets undervisning. Summan som betalas till medlemmarna finns inte bara för att motivera, utan den finns också för att möjliggöra att en lärare till exempel tar paus från sitt vanliga arbete för att arbeta med pedagogiken.

Johan bÄrlund, professor i Nordisk rätt, är tills vidare akademins enda svenskspråkiga medlem. Viljan att utveckla undervisningen vägde starkt när han valde att söka till akademin.

– De flesta lärarna tycker inte det är något fel på undervisningen vid högskolorna. De tycker att modellen med massföreläsningar och boktenter är det mest effektiva sättet.

Jag håller inte med.

Johan Bärlund säger att han blivit frälst av något som kallas PBL. Det blir tyst för några sekunder. Situationen normaliseras ändå snabbt eftersom PBL varken visar sig vara en designdrog eller en väckelserörelse. Det är en förkortning av orden Problem Based Learning, problembaserad inlärning.

– PBL går ut på att elever sätter sig ner och diskuterar vad det är som hindrar dem från att lösa en uppgift. Sedan hittar de tillsammans sina brister och får själva ta reda på kunskapen som behövs för att lösa problemet.

Lärarens roll blir mer av än handledare än en informationskälla.

Minna Frimodig berättar att den nyvalda akademins arbete ännu inte har kommit igång ordentligt, men att teman som undervisning i smågrupper, studiehandledning och lärofilosofi antagligen kommer att få stort fokus i gruppen. Under sina fyra första månader har akademin inte hunnit mötas mer än en gång, men Johan Bärlund säger att arbetet nog snart drar igång. Akademimedlemmarna kommer att delas in i arbetsgrupper som koncentrerar sig på olika delområden.

Sammanlagt var det 132 lärare som skickade in en ansökan till akademin. Endast tre av dem var skrivna på svenska, en av dem var Johan Bärlunds. Vad beror det på, kan de svenskspråkiga inte lära?

– Jag har faktiskt ingen aning om varför intresset för akademin varit så litet bland svenskspråkiga lärare. Jag har många kollegor som skulle passa in och jag kommer alldeles säkert att marknadsföra akademin flitigt under de kommande två åren.

Stbl-panelen

Förkrossande kritik mot högskoleundervisningen

Mikkel Näkkäläjärvi ordförande för Vaasan ammattikorkeakoulun opiskelijakunta Jag är säker på att varje studerande kan nämna en lärare som inte kan undervisa.

Det är en alarmerande signal. Som jag förstått det är våra lärares sakkunskap på hög nivå, men den pedagogiska förmågan är bristfällig. Det måste satsas till exempel genom att utveckla lärarnas kunskaper i att använda modern teknisk utrustning.

text teemu kiviniemi

Sällan har STBL-panelen varit lika ense i en fråga som nu.

Inspirerade av den nystartade Lärarakademin, ville vi veta om nivån på högskoleundervisningen i Finland är tillräcklig.

Även om det förekom små skillnader i svaren, var grundbudskapet det samma: det finns för många föreläsare som inte kan undervisa. Studerandena efterlyser en jämnare nivå på undervisningen och ökat fokus på lärande i stället för forskning.

Matleena Kosonen medlem i delegationen för Studentkåren vid Helsingfors universitet I Helsingfors är lärarnas kompetens väldigt varierande. I många fall prioriterar personalen forskningsarbete framför undervisningens kvalitet. Pedagogisk förmåga borde beaktas starkare när personal anställs. Det borde också ordnas mer systematisk utbildning för undervisning på högskolenivå.

Håller personalen vid högskolorna måttet när det kommer till pedagogiska färdigheter?

Veikko Eranti Obunden vänster i Studentkåren vid Helsingfors universitet. (Inte grön som vi av misstag påstod i förra numret).

Anette Karlsson ordförande för Socialdemokratiska Studerande SONK rf

Personalens pegagogiska förmågor är väldigt ojämna. I de skolor där man satsat på det pedagogiska är undervisningen högklassig. Den andra ytterligheten är de mumifierade spöken som fastnat i högskolor för tiotals år, de finns i så gott som alla skolor. I det stora hela är nivån inte dålig.

Anna Perälä fullmäktigeledamot i Åbo Akademis studentkår, Gröna listan Ja och nej, eftersom bara en liten del har genomgått en lärarutbildning, kan de pedagogiska färdigheterna vara mycket varierande. Därför lönar det sig för studerande att använda alla kanaler för att kommentera och påverka undervisningen. Universiteten ska också bära sitt ansvar och genast kontakta de lärare som studerande upplever att vansköter sitt jobb. Universitetslärarna är specialister inom sitt område, men även de kan utveckla sig.

?: 2

Så här fungerar STBL-panelen Urvalet i det här numret består av drygt 100 personer som representerar allt från studerandekårer till utskott i riksdagen. De finlandssvenska högskolorna och studieorterna finns jämnt representerade i panelen.

Deltagarna ombeds per e-post besvara vår fråga med ett ”ja”, ”nej”, eller ”vet inte”. De har också möjligheten att motivera sitt svar kort.

De som inte besvarar frågorna tas inte i beaktande i statistiken.

Högskolornas personals pedagogiska färdigheter är på många ställen inte tillräckliga. Detta har varit ett problem i vårt högskolesystem en lång tid. Detta betyder inte att det inte skulle finnas en enda lektor med tillräckliga pedagogiska färdigheter.

Det finns stora skillnader beroende på lektorer och utbildningsområden. En del av lektorerna utvecklar sig själva och sina kompetenser medan andra inte gör det.

Ett problem t.ex. på universitetssidan är att forskarna tvingas att lära studeranden fast forskarens intresse är fullständigt och endast i forskandet. Tillägg i lönen för pedagogiska kompetenser har bättrat situationen i några universitet. På yrkeshögskolesidan är det svårt att hitta utbildade lektorer till vissa utbildningsområden.

Ett annat problem på yrkeshögskolesidan är att största delen av lektorerna är utbildade i universitet och inte i högre yrkeshögskoleexamen, detta hämtar problem som t.ex. att lektorn inte är bekant med lärningssättet i yrkeshögskolan.

NEJ :

7

JA: 1

Listan på deltagarna lever, beroende på fråga. Ifall du är intresserad att delta i panelen, kan du anmäla ditt intresse till redaktionen på adressen chefred@stbl.fi. Meddela vem du är och bifoga gärna en bild på dig som kan publiceras i tidningen om vi väljer att lyfta upp just ditt svar.

16 • studentbladet

studentbladet

•

17

Framtidsgrupper lade fram tankar om ÅA Framtidsgrupperna vid Åbo Akademi har kommit ut med sina rapporter om hur akademin kunde förändras. Resultaten presenterades för studerande och personal vid akademin i mitten av april. text

emma ekstrand

Vision

Utbildning

Gruppordförande bengt kristensson uggla vill se akademin som ett gränsöverskridande bildningsuniversitet, mellan akademi och samhälle, mellan discipliner inom universitetet och mellan olika länder. Eftersom Åbo Akademi är Finlands svenskspråkiga universitet har akademin en unik position i Finland och i Norden.

Akademin skiljer sig även på så sätt att den inte har samma stöd som andra universitet i Europa eftersom städerna Åbo och Vasa inte omfamnar akademin lika mycket. Enligt Kristensson-Uggla bör man även hitta en tydligare nordisk profil då det gäller forskning.

Universitetets tre uppdrag är utbildning, forskning och samverkan.

– Åbo Akademi är och ska vara litet men vi ska inte bli slutna i litenheten, säger han.

Samhället växer fram från globaliseringen, och därför ska universitetet ha ett starkare partnerskap med omgivningen. För att utvidga universitetet ska partnerskap också byggas ut med emeriti, olika samhällsaktörer och alumner. Att bygga ett kampuscenter vid Biskopsgatan i Åbo är också ett av förslagen från gruppen.

En gemensam utbildningsstruktur och en bredare kandidatexamen är något gruppens ordförande christina nygren-landgärds lyfter fram. Bland annat ska utbildningsutbudet och lärarresurserna dimensioneras.

Gruppen har utgått ifrån tankeställningarna have to do, need to do och nice to do. Det som måste följas är hur en universitetsexamen ska se ut.

Enligt Nygren-Landgärds har Åbo Akademi ett finlandssvenskt ansvar och gruppen har funderat på hur ett brett utbildningsutbud kan hållas kvar med tanke på ekonomin.

Man måste minska på utgifterna och öka på inkomsterna. Genomströmningsflödet måste också öka, och akademin ska ha tydliga strukturer och vara genomskinligt, förklarar hon.

Ett nytt antagningssystem träder i kraft 2014 och i samband med det blir det större helheter vid akademin. Samtidigt måste man finna olika lösningar för olika ämnen

18 • studentbladet

Struktur då de är olika till sin natur, menar NygrenLandgärds. Man måste också se över bland annat MinPlan, studiegemenskapen, arbetslivsrelevansen, undervisningen samt samarbetet inom och mellan enheterna.

– Vi ska ha ett gemensamt perspektiv och hantera oss som ett universitet. Studerande borde också inse att man kan studera vid andra fakultetsområden än sitt eget, säger Nygren-Landgärds.

"Åbo Akademi är och ska vara litet men vi ska inte bli slutna i litenheten."

Gruppordförande göran djupsund förklarar att gruppen hela tiden haft det ekonomiska i tankarna: akademin ska fungera bra men billigt och därför måste en budgetdisciplin fås till stånd vid Åbo Akademi. Strukturgruppen har tänkt på det kortsiktigt nödvändiga men det fungerar ihop med visionsgruppens mer långsiktiga tänkande, menar han.

Enligt gruppen borde Åbo Akademi vara en platt organisation. Rektoratet borde förstärkas och bestå av en rektor samt två vicerektorer.

Rektoratet skulle leda de akademiska grundenheterna med tanke på personalfrågor som anställning. Det två vicerektorerna skulle leda varsitt nytt organ – utbildningsnämnden och forskningsnämnden.

Om stödfunktionerna centraliserades kunde man göra en märkbar inbesparning, menar Djupsund. Då skulle kompetensen höjas, men produktiviteten kanske sjunka eftersom det till exempel kunde ta längre tid att få post.

En stor fråga är hur många enheter som ska finnas vid akademin. De enheter som finns nu varierar kraftigt till sin karaktär då det finns både stora och små. Variation i strukturen ska ändå få finnas. Nu har man diskuterat en

enhetsmodell på tio och tre. Föreslaget är tio institutioner vilket betyder en minskning på två.

Vem som ska ansvara för vad är något gruppen också funderat på, berättar Djupsund. Förslaget är att enheterna kunde få ett större ansvar, bland annat genom att sköta antagningen och lönerna.

Samtidigt ska det finnas gemensamma utbildningsstrukturer och tvärvetenskap.

– Vi måste ta ansvar för våra studerandes utbildningskvalitet och få dem utexaminerade. Efter Bolognaåret då många utexaminerades blev magistersexamineringen sämre än före Bologna, säger Djupsund.

Rektor jorma mattinen har tagit del av rapporterna och under april och maj träffar han alla institutioner för att höra deras förslag. Många föreningar har även skickat in förslag till rektorn. Den 14 maj fattar styrelsen beslut om åtgärderna vid Åbo Akademi.

Rapporterna finns tillgängliga på www.abo.fi/personal/framtid_2013

studentbladet

•

19

FPA sväljer inte sockret Vid Studentplatsens UniCafe kan studerande välja läsk istället för mjölk till lunchen och betala samma summa. För Folkpen­ sionsanstalten, som finansiellt stöder Unicafes verksamhet, kommer det här som en otrevlig överraskning. text edit lindblad illustration mathias heinÄnen

– Att studerande kan välja läsk istället för mjölk och få det till samma pris är definitivt ingenting FPA tänker stöda, säger paula hakala, docent vid Folkpensionsanstaltens forskningsavdelning.

Det är måltidsstödet från FPA som håller prisnivån på luncherna nere.

Om de inte stödde lunchverksamheten skulle en studentmåltid på Unicafe kosta 4,42 euro, betydligt mer än det nuvarande priset, 2,50 euro.

Läskautomaterna vid Studentplatsen kom i all tystnad i mitten av mars och överraskade FPA. – Vi har inte fått höra något om det här, säger Hakala.

FPA har strikta regler för vad studentlunchen får innehålla, allt från mängden salt till mängden fett. 100 gram risotto får exempelvis innehålla fem gram fett och 0,5 gram salt, något som gör att maten kan smaka lite platt för somliga.

Läskautomaterna på Studentplatsens UniCafe kommer också som en överraskning för raija kara på Statens näringsdelegation, som varit med om att göra reglerna för näringsinnehållet på studentluncherna.

– Det låter helt som om sockerdrickor skulle höra till FPA:s näringsrekommendationer, vilket definitivt inte stämmer, säger Kara.

20 • studentbladet

– Jag anser inte att läsken kan vara berättigad till stödet.

Då man går in i Studentplatsens restaurang möts man genast av en mjölkautomat och direkt bredvid står en läskautomat som vid Sverigebåtarnas buffétbord, vilket kan ge intrycket av att FPA gärna bjuder på lite extra socker till lunchen.

– Det är just det vi vill undvika. Läskengör näringsinnehållet på måltiden sämre genom att bland annat innehålla mycket socker och onödiga kalorier som vi alla vet, säger säger Paula Hakala.

Ett glas av läsk innehåller i genomsnitt 27 gram socker, 0,1 gram järn och 0 gram vitaminer.

Trots kritiken anser tiina kähkönen, chef för UniCafes restaurangverksamhet, inte att läskautomaterna står i konflikt med näringsrekommendationerna från FPA och Statens näringsdelegation.

– Det är varje människas eget val om de tar mjölk eller läsk till lunchen. Vi rekommenderar gärna mjölk, men det finns ingen som kommer och häller mjölken i ditt glas, det måste du göra själv.

Studeranden poppis nikkola som sitter och äter grönsaksgratäng, har valt att inte dricka läsk med sin lunch trots att det varit lätt.

– Det verkar helt idiotiskt att kunna ta en sockerfylla med maten som annars är hälsosam. Man vänjer sig lätt och snart dricker man läsk varje dag. Och eftersom FPA stöder måltiden ska också innehållet vara hälsosamt. Jag tycker inte att det är så hemskt klokt att studerande dricker läsk som finansieras med skattepengar.

kunder. Det här är en öppen restaurang dit vem som helst kan komma och äta sin lunch, och det är väldigt vanligt att matrestauranger har olika dryckesval, säger Tiina Kähkönen.

Utöver kundbetjäning handlar det också om pengar.

– Literpriset på läsk är mycket billigare än literpriset på mjölk, säger Kähkönen.

En dålig orsak, anser studerande Nikkola.

– UniCafes poäng ska inte vara att gå på vinst. Och om de vill komma billigt undan, skulle det kanske vara bäst att bara bjuda på vatten.

FPA kan inte förbjuda läskautomaterna, men menar att läsken i så fall ska kosta extra och inte ingå i måltidspriset som den gör nu.

– Först då blir det ett eget val om man vill ha läsk eller inte. Vi kommer tydligt att framföra till Unicafe att läsken inte ska ingå i lunchpriset, säger Hakala.

Men varför vill UniCafe då använda limonadautomaterna som inte tycks charma FPA? – Vi ville ha ett nytt alternativ för våra

studentbladet

•

21

Forskaren

Miljövänligt bränsle i tanken I framtiden kunde fiskebåtar använda fiskrens som bränsle.

Sanna-Sofia Skog har forskat kring det miljövänliga konceptet som ser ut att fungera. Men helt problemfritt är det ändå inte i vårt kalla klimat. text&bild heidi hendersson

För snart två år sedan inledde sanna-sofia skog, som då studerade miljöteknik vid Novia i Vasa, projektet Biobränslen för fiskenäringen. Initiativet togs i samarbete med Österbottens fiskeförbund och projektet gick ut på att man under en sommar skulle låta ett antal fiskare köra med biodiesel i tanken.

– De ville prova på ett miljövänligare alternativ och lyfta fram det inhemska fisket.

Med miljövänligt bränsle i tanken hoppas förbundet kunna lyfta det inhemska fiskets status som blivit naggad i kanten av rödlistningar och oro över miljögifter.

Skogs uppgift var att undersöka hur bra biobränslet fungerade, jämföra det med andra bränslen och slutligen sammanställa en manual för fiskarna i hur det nya bränslet ska användas. Provperioden på tio veckor gav goda resultat.

Biobränslet är billigt och det fungerade lika bra som den råoljebaserade diesel fiskarna tidigare kört med. Förbrukningen medförde även mindre avgasutsläpp.

– Bränslet säljs femton cent billigare.

Men sedan går det lite mer av den, så i slutändan är det i princip samma grad av förbrukning, säger Skog.

De enda nackdelarna med bränslet är dess känslighet för kyla och det faktum att man måste byta bränslefilter ofta.

Det senare problemet är lätt åtgärdat och fiskarna uppmanas ha med ett extra filter i båten. Men känsligheten för kyla är

tillverkas av Feora, som gör diesel av avfallsresterna från mink-och rävfarmar.

I bränslet ingick även fiskrens. Det finns i princip inga gränser för vad man kan tillverka biobränsle av, bara det innehåller olja och fett.

– På vissa ställen använder de friteringsolja från storkök och lagar diesel.

Diesel av avfallsprodukter används flitigt på flera håll, till exempel på Åland, där stadsbussen helt och hållet drivs med fiskrens.

Men för att biodiesel ska vara hållbart ska det vara gjort av just rester och avfall, säger Skog.

– Egentligen är biodiesel inget bra alternativ, men så länge det görs av restavfall är det okej. Men att börja odla mat och hugga ner regnskog för att laga bränsle är inte hållbart. För till exempel fiskebåtar funkar det bra. Det blir en sluten kedja: den rens som fiskaren producerar används till bränsle. Det är en fin tanke, säger hon.

Sanna-Sofia Skog. dessvärre inget man kan påverka och därför kan man inte köra med biodiesel vintertid.

– Gränsen går vid ungefär fem grader och då måste man byta till vanlig diesel.

Att byta bränsle är ändå ingen svår konst och inga extra åtgärder behöver vidtas än att man fyller på med nytt bränsle.

Biobränslet som användes i projektet

Fakta om biodiesel Biodiesel är inget nytt påfund, utan är ett bränsle med över hundra år på nacken. Framställnings­ processen för det miljövänliga bränslet upptäcktes redan under 1850-talet, och Rudolf Diesel körde sin prototyp för dieselmotorn på jordnötsolja redan 1893. Den förädlade form av vegetabilisk olja som vi i dag känner som biodiesel patenterades 1937, och 1977 patenterades tillverkningsprocessen av bränslet i industriell skala.

22 • studentbladet

studentbladet

•

23

Brevet hem

Margaret Thatcher och jag text alina

böling

Ding, dong, the witch is dead! Plötsligt gick den gamla sången från Trollkarlen från Oz upp på BBC's lista över de mest spelade låtarna.

Inte på grund av den gamla filmklassikerns popularitet, utan för att Margaret Thatcher, en av Storbritanniens mest kontroversiella och inflytelserika premiärministrar genom tiderna avlidit till följ av en stroke (inte en strike som den freudianska felskrivningen på en brittisk nyhetssida meddelade).

Redan ett par timmar efter att nyheten om Thatchers död spridit sig, rasar Twitterdiskussioner om att en statlig begravning för Thatcher inte går för sig. I Brixton och på flera andra platser ordnas fester och tydligen hinner flertalet personer också ladda ner ovan nämnda låt. Samtidigt hyllas Thatcher på tidningssidor, av politiker och också av helt vanliga britter som anser henne som en av de mest framstående ledarna landet haft.

Margaret Thatchers död avbryter också de brittiska parlamentsledamöternas påsk­ ledighet: de kallas tillbaka till Westminster för att under en hel eftermiddag i plenum debattera just Margaret Thatcher. Jag går för att lyssna. Premiärminister David Cameron, vicepremiärminister Nick Clegg och oppositionsledaren Ed Miliband talar alla och jag inser medan jag lyssnar, att Thatcher skapat den spelplan de idag spelar på.

Jag fascineras på många plan av Margaret Thatcher.

Vad är det som gör en människa så övertygad om sin ståndpunkt att hon aldrig backar, trots protester och hat, till och med då någon svälter sig till döds? (Tio republikanska fångar på Nordirland svalt 1981 ihjäl till följd av en hungerstrejk de startat för att Thatcher och den brittiska regeringen skulle förklara dem politiska fångar). Vad är det som möjliggör att en politiker kan bli en sådan symbol för sin tid?

Själv föddes jag samma år Thatcher tvingades avgå, mest till följd av missnöje i de egna konservativa partileden. Jag har inga minnen eller egna erfarenheter

24 • studentbladet

av Margaret Thatchers politik då det verkligen begav sig. Det tror jag inte heller de flesta av människorna som ordnade de kontroversiella festerna för att "fira" hennes död har. Ändå orienterar vi alla oss i den värld Margaret Thatcher formade.

Den metropol jag dagligen rör mig i är hem till ett av världens mest framgångsrika finansiella centrum, det var Thatchers avregleringar som gjorde City of Londons framgång möjlig säger många.

Flera gånger påpekas det i pressen hur hon genom att omvandla kommunala hyresbostäder möjliggjorde att många britter kunde köpa en egen bostad. För att inte tala om vilket symbolvärde Thatcher i sig själv hade: "järnladyn" som gick rakt igenom glastaket till att bli ledare över den "fria världen". Samtidigt rör jag mig idag i ett samhälle där jag varje vecka träffar människor med universitetsexamen som arbetar på någon snabbmatsrestaurang varje veckoslut för att ha råd med sin obetalda praktikplats som förhoppningsvis ska ge dem ett jobb, ett samhälle där många kvinnor avstår från att arbeta eftersom de inte har råd med dagvård för sina barn och ett samhälle där det fortfarande är de vita, medelålders männen som dominerar den politiska eliten.

Säga vad man vill om Thatcher, men utan tvekan skapade hon ett paradigm som format såväl det brittiska samhället som resten av världen, även om hon själv inte ens trodde på samhället: "there is no such thing as society. There are individual men and women, and there are families." I detta fall går min och Margarets åsikt isär.

Skribenten studerar vid juridiska fakul­ teten vid Helsingfors universitet. För till­ fället gör hon sin praktik i den brittiska politikens epicentrum, Westminster i London

Bli studentrepresentant i styrelsen för Helsingfors universitet!

Helsingfors universitetets styrelse är universitetets högsta beslutande organ. Det har till uppgift att besluta om universitetets strategi, verksamhets- och ekonomiplaner, budget, instruktioner, universitetets verksamhetsstruktur och antalet studerande som antas till universitetet samt att ansvara för förvaltningen och användningen av universitetets förmögenhet, ordna tillsynen över bokföringen och medelsförvaltningen, godkänna universitetets målavtal med undervisnings- och kulturministeriet samt ingå andra avtal som är principiellt viktiga för universitetet och ge utlåtanden i principiellt viktiga frågor som gäller universitetet.

Enligt universitetslagen ska universitetets styrelse omsorgsfullt främja universitetets intressen.

Studentkåren vid Helsingfors universitet söker nu två studentrepresentanter till styrelsen för Helsingfors universitet. Styrelsemedlemmarnas mandatperiod är två år, 1.1.2014–31.12.2015. Valbara är personer som har rätt att avlägga lägre eller högre högskoleexamen, licentiat- eller doktorsexamen, specialläkar-, specialtandläkar- eller specialveterinärexamen eller bedriva speciallärar- eller specialbarnträdgårdslärarstudier vid Helsingfors universitet och som har närvaroanmält sig vid universitetet före 15.9.2013. Enligt universitets valinstruktion kan personer som hör till personalen inte kandidera för studentrepresentantplatser i styrelsen. Om valbarheten bestäms närmare

STUDERANDE , LÄS

i universitetets valinstruktion 9 § och i studentkårens reglemente om val av studentrepresentanter i universitetets förvaltning 4 §.

Vid valet värdesätter vi en bred syn på universitetets utveckling och högskolepolitiken samt kunskaper om universitetets förvaltning och ekonomi. Erfarenhet av universitetsförvaltningen räknas som merit.

Förmåga att växelverka med andra, argumentationsförmåga och förmåga att uppfatta stora helheter räknas även som meriter.

Av studentrepresentanterna krävs motivation och engagemang för styrelsearbetet.

Motiverade ansökningar med meritförteckning riktas till studentkårens delegation och de bör vara studentkårens centralkansli tillhanda före 17.5.2013 kl. 12.00 (Mannerheimvägen 5 A, 2 vån, 00100 HELSINGFORS). Ansökan kan också skickas in per e-post till adressen kirjaamo@hyy. fi. Kommittén för val av studentrepresentanter intervjuar en del av de sökande veckorna 23–24. Studentkårens delegation väljer två studentrepresentanter på sitt möte 28.8.2013. Mera information om uppdraget och urvalsprocessen ger sakkunnig för akademiska ärenden Janne Lardot, tfn 050-543 8460, janne.lardot(at)hyy.fi.

STUDENTKÅREN VID HELSINGFORS UNIVERSITET Kommittén för val av studentrepresentanter till universitetets styrelse

SSI:s Wapperi Vad? Tävling Var? Kajsaniemiparken När? 1.5 kl 11.00 Vem? Alla tävlingssugna studerande

Välj mellan Hufvudstadsbladet, västra nyland, Borgåbladet och Östra Nyland.

För att få studierabatten ska du studera, bo i eget hushåll och vara högst 29 år gammal. Studierabatten begränsas till sex år.

Ange läroanstalt, numret på ditt studiekort samt födelseår när du tecknar din prenumeration.

NYHET! I prenumerationen ingår nu också tillgång till e-tidningen på dator, tidningsappar för pekplatta och smarttelefon, HBL+ för pekplatta samt KSF Medias elektroniska textarkiv.

Anmälningen sker på plats, leta efter SSI:s skylt.

På spel är förutom äran finfina priser.

studentbladet

•

25

Sagan om 700 000 euro MARTIN MÄÄTTÄNEN

Erövraren I samma stund som den här tidningen landar på din dörrmatta kan det hända att Elin Blomqvist blir styrelsemedlem i paraplyorganisationen för högskolestuderande i Europa, European Students’ Union. Det är till och med ganska sannolikt, de sju styrelseplatserna söks av bara nio kandidater. text bild

Det var en gång en liten hobbit.

Han bodde tillsammans med de andra hobbitarna på ett ställe som kallades ”Helsingfors universitet”. Där hade han ett eget litet hem, ett hål som varken var särskilt stort eller så värst lyxigt, men som han älskade innerligt. Det var hans hem.

Det saknade fönster, liksom alla hobbithål, men det störde honom inte nämnvärt. Hobbitarna var föga intresserade av vad som hände utanför deras område. Men en dörr fanns i alla fall. Det var en rund, bastant dörr på vilken han omsorgsfullt hade stavat sitt namn: Pekka Himanen, fil.dr.

Hobbitarna var ett gemytligt och enkelt släkte. På dagarna drack Pekka latte och läste böcker. Han älskade att läsa.

På kvällarna träffade han sina vänner för att äta kampaviineri och diskutera Bertrand Russels religionskritik. Solen gick upp, solen gick ner. Årstiderna roterade i tidens kullager. Någon gång kunde man höra rykten om oroligheter ute i människornas värld, men hobbitarna var trygga i sin lilla by. Tills en dag, då allting förändrades.

Det var en helt vanlig dag, likadan som alla andra ödesdigra dagar. Pekka hade just sorterat sina halsdukar. Han hade två halsdukar. En vit och en svart.

-Jag tror jag tar den vita i dag, sade Pekka efter att ha begrundat saken.

26 • studentbladet

Just då knackade någon på dörren. Trä mot trä, tre gånger knack. Han öppnade dörren och utanför stod trollkarlen. Det var Jyrki Katainen, ärketrollkarlen från den mytomspunna Arkadiabacken, där älvorna samlas till storting. Han hade färdats långt och sökte efter en lämplig person att skicka ut på äventyr.

börjat tala om Wittgensteins logiska positivism då Jyrki avbröt honom och började berätta om det Stora Uppdraget.

– Riket hotas av mörkrets krafter, förklarade Jyrkiboy Babyface. Den ohållbara utvecklingen måste stoppas till varje pris och det finns bara en räddning: den legendariska Blå Boken. En bok som inte

”Du måste skynda dig! varnade Jyrki. Mörkrets makter söker redan efter oss ... de som kallas Nazguler.

Svarta ryttare. Akta dig speciellt för deras ledare. Den som av dvärgarna kallas Arto Nyberg.”

– God morgon, sade Pekka, och han menade det. Solen sken och gräset var mycket grönt.

Katainen tittade på honom genom sina fyrkantiga businessglasögon.

– Vad menar du? Undrade politikertrollkarlen Jyrki. Önskar du mig en god morgon, eller menar du att det är en god morgon vare sig jag vill det eller inte, eller vill du säga att du känner dig god denna morgon, eller att det är en sådan morgon då man bör vara god?

– Intressant fråga, sade Pekka Himanen, fil.dr. Han hade redan

ännu har skrivits, men som ändå finns till. Ett mysterium av högsta rang. Det här är din uppgift, Pekka. Tillsammans med sex andra ska du bilda ett brödraskap: Den Hållbara Utvecklingens Brödraskap. För att finna boken måste ni färdas till ett avlägset land i väster, över det stora havet, till Solens land. Kalifornien. Den hållbara utvecklingens land. Hybridbilarnas och frihetens land. Där finns en plats som kallas Berkeley, de visas hemvist. Och där skall ni finna den Blå Boken, som visar vägen till framtiden.

Pekka begrundade nu allt vad trollkarlen hade sagt. Vilket äventyr! Pekka hade alltid velat besöka länderna i väster, markerna bortom solnedgången.

Han beslöt sig för att genast börja packa.

– Du måste skynda dig! varnade Jyrki. Mörkrets makter söker redan efter oss ... de som kallas Nazguler. Svarta ryttare. Akta dig speciellt för deras ledare.

Den som av dvärgarna kallas Arto Nyberg. Han kommer att söka efter dig, locka dig med falska löften. Lyssna inte! Lova mig det! Och gå nu, snabbt, innan det är för sent!

– Jag ska följa ditt råd, sade Pekka. Farväl!

– Farväl, och lycka till.

Trollkarlen vände sig om för att gå, men stannade upp och tog fram en börs ur sin kappa.

Den innehöll 700 000 euro.

Tillräckligt för proviant och andra utgifter under den långa färden. För att vara på säkra sidan krossade Pekka även sin spargris, som innehöll 100 000 euro. Sedan svepte han sin halsduk kring halsen, andades in den fuktiga morgonluften och tog det första av många steg på sitt stora äventyr.

teemu kiviniemi stbl-arkiv

Vi börjar med grunderna, eftersom European Students’ Union (ESU) kanske inte är riktigt så känd för studerande som den borde vara. ESU är lite som studentpolitikens EU. Organisationen finns för att representera studerande i hela Europa och för att se till att studerande tas i beaktande i alla EU-beslut som berör dem. Till skillnad från EU finns det inga kvoter för hur många medlemmar varje land har i ESU:s styrelse. Det är inte sagt att Finland, eller ens Norden alltid har en egen representant i organisationen där större länder lätt dominerar. Men om Elin Blomqvist får som hon vill, kommer Finland att ha en representant under följande ettåriga mandatperiod som börjar i juli.

Elin Blomqvist studerar företagsekonomi vid ­Arcada, eller gör det så gott hon hinner vid sidan om studentpolitiken. Hon har tidigare varit ordförande för Arcada studerandekår – ASK, liksom för yrkesh ö g s ko l e s t u d e r a n d e s intressebevakningsorganisation SAMOK. Finlands egna organisationer är den bästa kanalen att påverka studentpolitiken till vardags, men viljan att påverka de större riktlinjerna och ett stort intresse av allt internationellt drev ändå Elin Blomqvist till att söka platsen i ESU.

– Visst kan man tänka att jag helt konkret kunde påverka Finlands studentpolitik i till exempel SAMOK, men jag har alltid varit intresserad av internationell verksamhet.

Blir jag vald till ESU:s styrelse är det inte mitt arbete att representera endast Finlands studerande, utan alla 11 miljoner studerande.

Ett av ESU:s viktigaste uppdrag är att hålla kontakt med EU-kommissionen och Europaparlamentet och se till att studerande hörs i alla beslut som berör dem. Som SAMOK:s ordförande med ansvar för internationella ärenden har Elin Blomqvist arbetat för ESU under det gångna året och har en hel del erfarenheter av att lobba.

– Studerande i Finland har det ganska bra ställt. De finländska parlamentariker jag har träffat är på studerandenas sida, finländska studerande får nog sin åsikt hörd också ute i Europa.

Chanserna att bli invald till en styrelse på sju personer känns ganska höga när man endast har åtta medtävlare, Elin Blomqvist men Elin Blomqvist vill inte spekulera kring utfallet.

– Det är inte sagt att jag blir - Studerar företagsekonomi vid Arcada. invald. Om jag inte blir - Ålder: 25 år. det så är det nog bara att - Tidigare ordförande för ASK och återvända till studierna, SAMOK. men Arcadas studerande­ kår ska jag nog lämna i - European Students’ Union arbetar fred. Det finns inget värre för att främja studerandenas utbildän studentpolitiker som ningsmässiga, kulturella och finansiella inte vet när det är dags intressen. att överlåta ansvaret åt fräscha krafter.

- Styrelsemedlemmarna arbetar på heltid i sina hemland, men reser en hel del runt omkring i Europa. Största delen av möten sköts ändå via Skype.

- Styrelsens ordförande och två vice ordförande arbetar däremot på heltid i Bryssel.

studentbladet

•

27

Artisten

En inoljad gris Bob Malmström är bandet som inte drar sig för att trampa folk på tårna. Ändå uteblir hatbreven. Men det kanske den nya skivan Punkens framtid ger en ändring på. text bild

celia hillo astrid lindroos

Wilhelm Wahlroos Olof Palmén Carolus Aminoff

28 • studentbladet

Carl Johan Langenskiöld

studentbladet

•

29

A

tt besöka Bob Malmströms replokal är nästan som att medverka i en skräckfilm.

Tänk underjordiska gångar, blinkande lysrör och tunga, låsta dörrar man kan se sig själv desperat banka på medan en vanskapt mördare ivrigt hugger av ens huvud med en yxa. Lägg till sångarens vrål, som ungefär låter som något en operationspatient utan bedövning kunde framkalla, och skräckfilmspaketet är komplett.

Om man nu bortser från instrumenten, tomflaskorna, kläderna som hänger på tork, den beige mommosoffan och det faktum att vi befinner oss på fridfulla Skatudden bland välstånd och jugendhus. En väldigt lämplig stadsdel, med tanke på Bob Malmströms image.

Dryga tre år har gått sedan de gamla vännerna kjell simosas, alias carolus aminoff, matias löfman, alias carl johan langenskiöld, wille lönnström, alias wilhelm wahlroos och otto kaalikoski, alias olof palmén (”som fick vara med på grund av sin adliga finlandssvenska flickvän”) slog sina musikaliska talanger ihop och bildade Bob Malmström.

Tanken var att göra bra punk och hardcore, utan den sedvanliga samhällskritiken, som för bandets medlemmar kändes tröttsam.

Så i stället vände man om budskapet och skapade borgarcore, borgerlig hardcore.

Lyriken är alltså högervriden, inte sällan 30 • studentbladet

provokativ (smaka på låtnamnen Fattigdom är sjukdom, Eliten samt I lag med Wahlroos) och stilen hämtad ur en seglande adelsmans garderob, med sedlar, cigarrer och Dom Pérignon som accessoarer.

Konceptet är med andra ord ganska udda, men desto mer framgångsrikt. Som bäst är bandet i färd med att ge ut sin andra skiva, och spelkalendern rymmer uppträdanden både i hemlandet och på andra sidan jorden.

”Idag har punken inget av råheten och styrkan som en gång funnits. Men vi hämtar råheten pånytt.”

N

är vi träffas är det knappa två veckor kvar tills den nya skivan kommer ut, och ett plötsligt snöoväder håller på att mosa de sista förhoppningarna

om vår.

Men innan vi ordentligt kan komma igång med intervjun ska en del udda prylar kånkas in i träningslokalen, bland annat Bob Malmströms skepparöl och en låda fylld med nyprintade ”500-eurossedlar”, som ska signeras och delas ut i samband med nätköp av Punkens framtid, en skiva värd att vänta på,

om man ska tro bandmedlemmarna.

– Skivan är det bästa som kommer ut i år i metalgenren i Finland, förklarar basisten Carl Johan Langenskiöld oblygt, då alla slutligen samlats i lokalen och en och annan ölfaska korkats upp.

Han får medhåll av Carolus Aminoff, sångare och frontfigur, som menar att skivan är den enda i sitt slag, att man inte kan jämföra den med något annat som tidigare givits ut.

I förhållande till debutplattan, Tala svenska eller dö, som utkom år 2011, kan den nya titeln kanske låta aningen tam, som en välgjord dokumentärserie på en public service-kanal.

Men så har det inte heller varit det lättaste att försöka överträffa den förra, förklarar Aminoff.

– Vi funderade om vi någonsin kan klå det namnet, så vi fick välja något annat nästan lika bra.

Namnet är ändå inte helt taget ur luftet, utan förmedlar Bob Malmströms syn på punkgenrens tillstånd idag, ett tillstånd präglat av konformitet och mossighet.

– Jag påstår på många sätt att vi är punkens framtid, då punken idag lägger mer regler än någonsin, vilket ju faktiskt inte är så punk.

Vi gör i stället vad vi tycker, utan att tänka på andras åsikter, säger Aminoff.

Langenskiöld stämmer in: – På sjuttiotalet kom punken och dess motstånd mot institutioner, och nu har man i snart fyrtio år sagt samma sak. Idag har punken inget av råheten och styrkan som en gång funnits. Men vi hämtar råheten

pånytt.

Enligt Aminoff jävlades man förr också fräckare med varandra. Men då första skivan släpptes, fanns förståelsen för fräckhet inte där, utan man förfasades över hur man kan säga sådana saker som bandet.

– Människor vet inte riktigt hur de ska ta oss.

Vi är som en inoljad gris man försöker få tag i, och när man fått det, rymmer vi ur händerna på en, sammanfattar Langenskiöld.

Att grisen, eller bandet, rymmer en ur händerna är kanske inte heller så konstigt, med tanke på dess speciella drag och milt sagt politiska inkorrekta framtoning. Men om det hela känns lite väl mycket att greppa, finns det då en risk att man helt och hållet avfärdar Bob Malmström som ett skämt?

Svaret, det nästan unisona ja:et, kommer snabbare än lysröret i taket hinner blinka till.

– Vissa tar oss som ett hundraprocentigt sketchband, säger trummisen Wilhelm Wahlroos.

Enligt Aminoff finns det å ena sidan de som efter att ha sett bandet live, tar det ännu mer som ett skämt, men å andra sidan de, som reviderar sin uppfattning och i stället börjar ta bandet mer seriöst. Men man får ta Bob Malmström hur man vill, menar han.

– Vissa som inte gillar vår musik kommer på våra keikkor bara för att se vår show, andra uppskattar musiken men tycker vi kunde göra oss av med allt annat extra, och så finns det såklart de som gillar båda delarna.

Aminoff intygar att det är på allvar låtarna görs, utan skojeri, men att man såklart ibland

skjuter lite i överkant när det kommer till lyriken.

– Men så gör man väl i all konst och kultur.

Nu sjunger ju heavyband också om att alla ska dö utan att de påriktigt menar det.

– Vi vill få människor att tänka själva, och om det sker via provokation, så bra, säger Langenskiöld.

”I Jeppis blir de nog inte så hemskt glada över att vi kallar dem för incestpedofiler.”

T

ills vidare har Bob Malmström fått provocera rätt så fritt, utan att postlådan svämmat över av hatbrev – vilket till och med är lite synd, menar Langenskiöld, och påpekar att det skulle få komma in fler sådana. Men det kan det bli en ändring på när skivan, vars innehåll ”vissa kan bli hemskt ledsna över”, kommer ut.

– I Jeppis blir de nog inte så hemskt glada över att vi kallar dem för incestpedofiler, säger han med hänvisning till låten Vad händer i Bosund, stannar i Bosund.

– Om allt går bra är vi inte välkomna dit mer, och inte heller till Ylivieska.

– Fast vad skulle man nu göra där? Frågar sig Wahlroos.

Också Aminoff intygar att bandet fått väldigt lite negativ respons, förutom då någon gång i Kouvola då enstaka vitun hurrit-rop hördes i publiken, och på sajten Punk in Finland där man inte direkt brukar lovprisa bandet.

– Det jag lite harmas på är att någon där beskrev oss som irriterande och inte alls roliga, och det stämmer ju inte, vi är jätteroliga!

– Men punkare är nu sådana där löjliga, sura och tråkiga Jehovas vittnen-fundamentalisttroende, slår Langenskiöld fast.

Under våren står återbesök i Kouvola, liksom i flera andra finländska städer på schemat. Och när Finland fått sin dos av Bob Malmström, åker bandet till Kina för att där turnera i närmare en månads tid – en turné svår att förvänta sig något av ännu i det här skedet, menar bandmedlemmarna. Men eftersom västerländsk musik, framför allt tung sådan, ännu är ett obekant fenomen för väldigt många i landet lär turnén bli en ordentlig cirkus.

– Vi hoppas på att komma hem på egna ben, konstaterar Langenskiöld.

studentbladet

•

31

Just nu är det tatuerarnas högsäsong då folk vill ha tatueringar till sommaren. Köerna är långa och priserna höga. För att undvika besvikelser och fula slutresultat ger vi dig en guide för hur du ska hitta rätt i tatueringsdjungeln. text&bild

fanny malmberg

På Tavastgatan i Åbo finns en liten tatueringsaffär, Kintaro Tattoo, där man specialiserat sig på japanska tatueringar och Old school(50-tals) stil. Tatueraren harri nieminen berättar att det som just nu går hem bland kunderna är sjömanstatueringar, ankare och sparvar.

Tatueringarna ritas efter kundernas idéer.

Nieminen säger att man som tatuerare föredrar custom made arbeten, alltså att rita upp en helt unik bild. Vill man ha en text i skrivstil, görs också fonten för hand, just för att göra det så unikt som möjligt.

– Det är ju inte så trevligt med en font som printats ut från datorn, kommenterar Nieminen.

Tatueringar prissätts efter svårighetgrad och tiden det tar att göra dem. Startpriset rör sig mellan 50 och 80 euro oberoende hur litet motivet är, vanligen kostar det ytterligare 100 euro i timmen för större arbeten. Söker man efter billigaste alternativet är det lätt hänt att resultatet inte är det bästa.

För Nieminen är huvudsaken att kunden är nöjd. Men allt går inte igenom. Berusade personer tatueras inte - blodcirkulationen är snabbare och man blöder mera, dessutom är risken för ånger större.

Det blir lätt att ångra något som inte har en personlig betydelse.

– Är man en människa som lätt ångrar sig ska man inte ta en tatuering. Den första brukar vara den man funderar mest över, men när man har ett tiotal tatueringar så är det inte lika märkvärdigt att ta en till, konstaterar han.

Det är oundvikligt att ens smak ändras med åren. Sjöroos jämför tatueringar med en dagbok. Allt har haft en betydelse i något skede och den stunden man tagit tatueringen blir ett minne. Han berättar att borttagning med laser är en extremt dyr och lång process, men tipsar att ett färre antal laserbehandlingar kan bleka en gammal tatuering vilket gör det lättare att täcka över med en ny.

Harri Nieminen berättar tatueringshistorier.

Gallup Har du någonsin avrått någon från att ta en tatuering?

– Jo det händer. Till exempel var det en gång en man som ville ha orden ”ladies man” tatuerat på halsen. Det ger ju motsatt effekt, speciellt på ett så synligt ställe.

Vad ska man göra om man inte är nöjd eller inte längre tycker om en tatuering?

Hur bra går det att få bort en tatuering med laser?

– Oftast är det svårt att få bort en tatuering helt, något märke blir nog alltid kvar. Jag strävar efter att göra så bra tatueringar att de inte går att få bort ens med laser, skämtar Nieminen.

Alternativet är att tatuera över med en ny bild, vilket är rätt vanligt.

32 • studentbladet

Individual ink finns på en innergård vid Mariegatans och Köpmansgatans hörn i Åbo. Där tatuerar man alla stilar, och de enskilda artisterna har också sin egen stil – något värt att uppmärksamma då man anlitar artist.

För tillfället är blommor och vinrankor populära bland kunderna, berättar tatueringsartisten lasse sjöroos. Också porträttbilder och texter, tillsammans med Old school toppar listan på de vanligaste tatueringarna.

Finns det något som är helt ute, t.ex. tribaler?

– Nog gör vi tribaler också, men inte i samma mån som tidigare. Nu har det blivit vanligare med mer traditionella tribaler i polynesisk eller maorisk stil.

Så kallade meningslösa tribaler tas inte riktigt mera, berättar Sjöroos.

Grundläggande, enligt Sjöroos, är att man absolut inte ska kopiera andra bara för att de råkar ha snygga tatueringar.

1. Hurdan tatuering skulle du vilja ha?

2. Finns det något du aldrig i livet skulle tatuera?

Ida Boucht 1. Jag har planerat några stycken.

Bland annat en segelbåt till minne av vår segelbåt jag växte upp i. Just nu vill jag mest ha ett hjärta med min tvillingsysters namn, för hon är mig så kär.

2. Jag skulle aldrig ta en tribal eller ett kinatecken, tycker de är asfula, eller någon tatuering utan mening.

Laura Savolainen 1. Ett hjärta på fingret. Den tar jag säkert nångång.

2. Hakkors, Finlands flagga, nationalistiska symboler som till exempel Finlands lejon, eller texter på latin. Allt annat kan jag tänka mig.

Eeli Leinonen 1. Ett kärleksrymdskepp.

2. En penis.

studentbladet

•

33

Trend

Djävulen, Johan och annat förlegat Kanske du varit med om det vi alla fruktar: att haka på en trend som redan gått i ide. För att undgå att tappa ansiktet, talar vi snällt om för dig vad du just nu ska undvika. text celia hillo illustrationer mathias heinÄnen

Bemödande aktivism Att ge djuren, minoriteterna, de sjuka och de fattiga sitt stöd är fortfarande jätteviktigt, bara man får göra det på ett bekvämt sätt: genom att klicka sig attending till demonstrationer, dela artiklar om det oroliga läget i Västafrika och skriva under medborgarinitiativ på nätet, ofta följt av en lagom dos skryt.

Men att stå utomhus i regnet med en hög flyers, är det inte lite att ta i?

Klimatförändringen Först var det forskarna som tog upp klimatförändringen. Sedan de som verkligen brydde sig om jorden. Sedan medierna och allmänheten, som blev orolig, läste på, diskuterade, bannlyste flygresor och tog cykeln framför bilen. Men så började det kännas tröttsamt att aldrig få unna sig en resa till Bali.

Klädjättar

Materiella gåvor

Vanliga namn

Att gå in i närmaste svenska klädimperium och köpa ohållbara femeurospartytoppar kan inte klassas som något annat än en smutsig aktivitet, i dessa tider av ekologisk närproduktion. Det visar också att man inte överhuvudtaget har koll på sin garderob, som ska innehålla basplagg i silke, ylle och linne.

Människan behövde många år för att lära sig, många misstag, många salta tårar. Många spikmattor, elektriska filtar, 3D-fotoramar, lattevispar och iphonehandskar, tills hon insåg att ingen present är bättre än en dålig present. Man kan ju önska lycka, framgång och ett långt och friskt liv i stället. Det är också billigare.

Vårt spädbarn liknar kanske en gammal gubbe, men han eller hon ska i alla fall inte mobbas för sitt namn, har många föräldrar genom tiderna resonerat i enlighet med vanlighetsnormen.

Och så har barnen fått heta Anna, Sara, Oskar och Johan, namn som är lätta att uttala, som inte väcker några oanständiga associationer, som bärs av ungefär en miljard andra.

Loppmarknader

Satanism

Det fanns en tid då loppmarknader kändes som himmelriket på jorden. Man köpte några nummer för stora akryltröjor med fula djurmotiv, hamstrade plastiga tantväskor med tantlukt och trängde in fötterna i nå- g o n s söndergångna vinterboots.

Det faktum att man i Finland en gång fällde gravstenar som dominobrickor och rentav mördade i djävulens namn ledde till mardrömmar bland många finländska barn, vars föräldrar varit oansvariga nog att låta dem läsa kvällstidningar. Inte en dag passerade utan att Lucifer lurkade bakom knuten.

Med hjärtat bankande av loppisiver slängde man glatt omkring sig sina pengar och blundade för den bittra sanningen, den med fläckar (nej men är du blind eller, det är jaffa inte kiss för fan) och sönderskrynklade snornäsdukar i fickan på den nya snygga jackan.

Men idag, då människans strävan efter originalitet nått sällan skådade proportioner, framstår vanlighetsnormen ungefär lika fräsch som en maginfluensa. Idag gör man klokt i att ge barnet ett namn som helst innehåller bokstaven z, x, eller q. Tänk till exempel Xena, Quentin eller Zanzibar. Att namnet anspelar på en figur från populärkulturen, en kändis eller varför inte ett exotiskt resmål är bara ett plus.

Alternativt slår man två flugor i en smäll, och döper barnet efter någon arg gammal släkting.

Det här har man i och för sig också gjort tidigare, ofta som följd av massiva påtryckningar och hot om arvlöshet, men då har släktingnamnet på sin höjd fått vara tredje eller fjärde namn på grund av vanlighetsnormen. Tänk Egon, Holger, Märta-Stina eller Ester.

Idag ser man på lumpen, nopporna och de urtvättade kalsongerna med lite mer klarsynta ögon. Om inte plaggen hänger i någon välsorterad second hand-affär och kostar därefter. Då känns de där kalsongerna plötsligt ganska attraktiva.

34 • studentbladet

studentbladet

•

35

Spel

Rosaskimrande nostalgi

sin mormors hus och knackade dörr för att sälja påskkycklingskylskåpsmagneter (fråga inte) för att finansiera sin första spelkonsol.

Solen glimmade i de naiva bruna ögonen. Hjärtat bultade som bara hjärtat kunde bulta då. Tjugo mark styck. Snälla?

Människan minne är selektivt.

Det är en defensmekanism. Vi förtränger dåliga saker och förskönar bra saker. På bara några år kan den där katastrofala Rom-resan när ni

text benjaminn knopman illustration annika huurrekorpi

Nostalgi är ett mäktigt vapen.

En doft från förr kan få de mest testosteronstinna karlakarlarnas ögon att fuktas. En glömd låt kan skära som en kniv i hjärtat. Och – varje gång jag greppar handkontrollen och sätter mig framför ett pixligt retrospel klyvs mitt ansikte i ett barnsligt, oförfalskat leende.

Som spelare är vi speciellt känsliga för minnenas magi. Kanske handlar det om att spelbranschen är extremt framåtsträvande. Grafiken rusar iväg med raketfart och på några månader förvandlas högteknologiska mirakel till gammal skåpmat. Vi skyndar efter för allt vad tygen håller – men samtidigt klamrar vi oss desperat fast vid det förgångna. Rädda för var vi ska hamna om vi släpper taget.

Jag är inget undantag.

Varje gång jag känner mig vilsen, varje gång jag har tröttnat på dagens explosiva storbudgetspel fulla av inoljade alfahannar och granatregn, varje gång verklighetens

vedermödor med hundhår och stress och bolagsstämmor blir för mycket, då gräver jag fram min dammiga SNES. Super Nintendo Entertainment System. Mina destillerade pojkdrömmar i en fyrkantig låda av plast. Medan handen stryker över det gulnade höljet minns jag hur en 7-årig parvel med rosiga kinder och knubbiga ben traskade runt i kvarteret kring

”Det finns ingen annan kulturform där "retro" är ett lika sönderslitet ord som inom spelmediet. ”

" Jag minns bara vilken fantastisk frihet som genomsyrade de första, trevande stegen genom 16-bitsdjungeln Jungle Hijinx i mitt första spel - Dnkey Kong Country."

grälade konstant förvandlas till en drömsemester med idel leenden.

Därför minns jag bara hur epokgörande min säljrunda kändes.

Jag minns bara vilken fantastisk frihet som genomsyrade de första, trevande stegen genom 16-bitsdjungeln Jungle Hijinx i mitt första spel – Donkey Kong Country. Jag minns mina brännande tårar när

blomflickan Aeris Gainsborough spetsades på den bildsköne skurken Sepiroths katanasvärd i Final Fantasy VII. Jag minns mina högoktaniga grabbkvällar med gokartkalaset Crash Team Racing.

Jag minns dem som fantastiska.

Som något som aldrig kan överträffas.

Det finns ingen annan kulturform där "retro" är ett lika sönderslitet ord som inom spelmediet. För varje ny titel som släpps dyker hundra klassiska spel upp på nedladdningstjänster som Virtual Console och Good Old Games. Dagligen finansierar givmilda gamers osäkra projekt på nättjänsten Kickstarter, där spelskapare från förr lovar att återuppväcka sina gamla spelserier för några ynka hundra tusenlappar. Vi köper samma spel om och om igen. Vi fyller mp3-spelaren med blipp-bloppig chipmusik. Vi tatuerar pixelgubbar på armarna.

Allt för att jaga känslan. Allt för att det ska bli som då.

Problemet? Det blir aldrig som då. Men en dag kommer nu att bli då. Lev nu.

Bok och Film

Nyckfulla ungdomar linn hielm

I text

nom de senaste åren har film- och bokgenren ”Young Adult” fullkomligt exploderat. Böckerna som riktar sig till tonåringar och unga vuxna har sålt som smör och nya filmatiseringar av dem offentliggörs nästan varje dag. Men trots att de numera avslutade serierna Harry Potter och Twilight samt förra årets The Hunger Games var kassasuccéer utan like misslyckas många filmatiseringar.

Bara under 2013 har två väntade succéer baserade på framgångsrika böcker (Beautiful

36 • studentbladet

Creatures och The Host) floppat totalt, och nu börjar filmstudiorna oroa sig över flera andra filmatiseringar som ska komma ut under året. För bevisligen räcker det inte med att en bok är populär, marknadsföringen och själva filmen måste också väcka intresse.

Det är möjligt att det ibland bara handlar om otur eller dålig PR. Beautiful Creatures hade till exempel en låg marknadsföringsbudget, vilket ledde till ett uruselt öppningsveckoslut. Eller så kanske dagens ungdomar är

kräsna och attraheras mer av kvalitetsfilmer än man trott. Men om jag gissade den allra främsta orsaken till att fler och fler filmer riktade till en specifik grupp bokfans misslyckas, skulle det vara att marknaden för dem helt enkelt håller på att bli övermättad.

Jag påstår inte att man borde sluta med filmatiseringar av populära böcker, men det kan löna sig för studiorna att nästa gång fundera lite över bokens handling innan de ger grönt ljus åt den. Är den

inte tillräckligt originell, är det nämligen nästan garanterat att recensionerna hävdar att den är en kopia av Twilight (om den innehåller romans, vampyrer eller triangeldrama), The Hunger Games (dystopi, våld, stark flickhuvudroll) eller Harry Potter (magi, en ”utvald” hjälte, barnvänlig).

Zombiekomedin Warm Bodies är ett bra exempel på en färsk filmatisering av en ungdomsbok som undkom dessa jämförelser eftersom den kändes såpass annorlunda.

Hur som helst kan ingen längre

ta för givet att Ender’s Game, Percy Jackson: Sea of Monsters, The Mortal Instruments: City of Bones och andra ungdomsboksfilmatiseringar blir framgångsrika (undantaget är såklart The Hunger Games: Catching Fire som tack vare sin inbyggda fanbase från den första filmen knappast floppar). Vare sig de blir succéer eller inte kommer ändå 2013 att vara ett år då ungdomsfilmens lönsamhet verkligen prövas i och med att det kommer ut fler filmer i genren än någonsin tidigare. Men likt ungdomarna

själva lär det antagligen visa sig att genren är alltför nyckfull för att kunna förutspås. Sökandet efter nästa Twilight kommer att fortsätta - även om det kostar studiorna några missar.

studentbladet

•

37

Händelsekalender

Mat

Dryghet

Ingen av de resterande dödssynderna passar in på de här tofupinnarna, så vi har hittat på en egen. Pinnarna representerar en väldigt speciell sorts dryghet, den dolda överlägsenheten hos människor som väljer att leva ett mer dygdigt liv än andra, men inte vill understryka det. Pinnarna kunde till det yttre förväxlas med missbildade fiskpinnar, men de får en att känna sig som en bättre människa.

MAJ 2013 30.4

text teemu kiviniemi bild emilia nyberg

VAPPEN Tusen olika ställen att skåla med skumvin och Havis Amanda kl. 18.

Tofupinnar Ingredienser:

Hård tofu, 500 gram Citronpeppar Grönsaksbuljongtärning Torkat dill Skorpmjöl Matlagninsgrädde

FÖRSTA MAJ Annars samma, men ingen Havis Amanda.

4.5

Blanda ihop skorpmjöl, dill och citronpeppar, spelar inte så stor roll med proportionerna, men lägg nu mest skorpmjöl och krydda enligt egen smak.

Sista chansen att se Guldrushen.

Medicinarklubben Thorax spelar årets spex Guldrushen för fjärde och sista gången på Helsingin Suomalainen Yhteiskoulu, Stormyrvägen 8, Helsingfors kl. 17. Biljetterna kostar 15 euro, 8 euro för studerande.

Ta tofubitarna ur vattnet och rulla dem först i grädden och sedan i mjölblandningen. Rada dem på en plåt och lägg dem i ugnen på 200 grader tills de får en bra färg. Pinnarna går också att steka på panna.

Dippsås Ingredienser:

1.5

Skär tofun i ungefär lika stora bitar som fiskpinnar. Koka upp en kastrull vatten och krydda det med citronpeppar, buljongtärningen och dill. Lägg tofubitarna i vattnet, det räcker om det är hett, behöver inte koka längre. Låt bitarna kryddas i vattnet i 10-15minuter.

En burk gräddfil En bit gurka Vitlök Lite vitpeppar Lite salt Sjukt lite socker

Riv gurkbiten och blanda den och kryddorna i gräddfilen. Dippa tofupinnarna eller servera med citron och mos.

8.5

Abisits på Nylands Nation Nylands abiturienter samlas på Nationen för att lära känna sitskultur, högskolestuderande och andra abiturienter. Kl. 18.00 på Kaserngatan 40, Helsingfors. Pris: 10 euro.

8.5

Valtsikan kymppi Helsingfors finskspråkiga statsvetare ordnar gratis joggingevenemang för studerande. Rutten är ännu oklar, men den är 10km lång och startar vid föreningsutrymmet Kuppala på Yrjö-Koskinens gata i Helsingfors.

10.5

Bob Malmström & Genitaalinärpes El Gringo, Hovrättsesplanaden 15, Vasa.

18.5

Restaurangdagen

24-25.5

Humorlandskampen Med André Wickström, Anders Helenius, Martin Lagos och Thomas Järvheden. Svenska Teatern, Helsingfors. Kl. 19 (fre), 16 och 20 (lö).

Bubbe

av erik lindroos

38 • studentbladet

studentbladet

•

39

Den traditionella Floradagen ska förnyas! Det kommer att ordnas fest på Brunnsplatsen!

Festen börjar klockan 16.30 med traditionella program och fortsätter med musik och andra aktiviteter till klockan 20. HUS öppnar sina dörrar för medlemmarna och ordnar guidade turer.

Cafe Vanha och Unicafe medverkar också

Helsinki Think Company - företagarlokalen öppnades på Berggatan!

Helsinki think Company har öppet vardagar kl. 10-18- på adressen Berggatan 5. Helsinki Think Company är en social arbetslokal där studerande, forskare och personer som är intresserade av företagsamhet kan mötas och bilda nätverk.

Mer information: www.helsinkithinkcompany.com

Barnparkeringen har flyttat till Brobergsterrassen 3 C HUS barnparkering öppnades igen måndagen 8.4.2013 i nya fina utrymmen på Brobergsterrassen 3 C. Mera information om barnparkering på HUS websida.

Stipendium för forskning som rör studentkåren

Studerandenas valborgsfirande SHS sätter studentmössan på Havis Amanda kl. 18 på valborgsmässoafton och de svenskspråkiga studenterna samlas för sillfrukost i Kajsaniemiparken kl. 9 på Första maj. I år är det Sibelius-Akademis studentkår som sätter studentmössan på Havis Amanda på valborgsmässoafton, 30.4 kl. 18. Den första maj hålls studenternas traditionella fest i Ulrikasborgsbacken med början kl. 9. På programmet står i vanlig ordning tal av studentkårernas representanter, sång med Ylioppilaskunnan Laulajat (YL), sol och picknick-mat. De svenskspråkiga studenterna brukar samlas till första maj-picknick i Kajsaniemiparken kl. 9. HUS och YL hyllar traditionsenligt Republikens president Sauli Niinistö med rosor och sång på Presidentslottets gård kl. 11. Förutom det officiella programmet ordnar också många av föreningarna inom HUS egna fester och annat program kring Valborg och första maj. Kolla andra evenemang för studenter på:

hyy.helsinki.fi/sv/vappu!

40 • studentbladet

Gamla studenthusets stödstiftelse (VYTS) lediganslår ett stipendium för forskning som rör Studentkåren vid Helsingfors universitet, dess verksamhet eller de fastigheter som ägs av studentkåren. Ansökningarna bör vara stiftelsens ombudsman på HUS centralkansli (adress Mannerheimvägen 5 A, 2 vån, 00100 Helsingfors) eller kirjaamo@hyy.fi senast 15.5.2013. Mera information ger VYTS ombudsman Jere Tupala, tfn 044 344 6223, jere.tupala@helsinki.fi. Mera information: www.hyy.helsinki.fi Aktuellt

HUS söker studentrepresentant till studiestödsnämnden Studentrepresentant till studiestödsnämnden sökes Styrelsen för studentkåren vid Helsingfors universitet söker en studentrepresentant till studiestödsnämnden för återstoden av pågående period fram till 30.4.2014. Fritt formulerade, undertecknade och till studentkårens styrelse riktade ansökningar bör vara HUS centralkansli tillhanda (Mannerheimvägen 5 A, 2 vån, 00100 Helsingfors) senast 13.5 kl. 13.

Mera information om studiestödsnämndens uppgifter: www.hyy.helsinki.fi Aktuellt

Studenterna hittar inte sta- ger att de i sitt arbete möter studerande dens sociala service då de vars sjukvård enligt personalen försvåras behöver den eller fördröjs på grund av ekonomiska Studerande som behöver socialservice har svårt att hitta de tjänster som staden erbjuder, framgår det av en enkät som gjorts av Studentkåren vid Helsingfors universitet (HUS). Mer än 80 procent av vårdpersonalen vid Studenternas hälsovårdsstiftelse (SHVS) i Helsingfors och Esbo upp-

problem. I en enkät som genomfördes vårvintern 2013 undersökte HUS hur samarbetet mellan SHVS och Helsingfors stads social- och hälsovårdsverk fungerar. Enkäten visar att det finns tydliga brister i hur studenterna hänvisas till social- och hälsovårdsverkets tjänster.

Mer information: www.hyy.helsinki.fi