Västnyländsk årsbok 2018 – Del 1 av 2

VÄSTNYLÄNDSK ÅRSBOK 2018

Fyrtioförsta årgången

Årsboksredaktör

Sophie Kawecki

Denna årsbok har utgivits med bidrag av Bergsrådinnan Sophie von Julins stiftelse.

Västnyländska kultursamfundet r.f.

Layout och ombrytning, bildredaktör: Annette Ström

Omslagsbild: Mary Kuusito

Bilder bakpärmen: Kevin Stewart, Mona Salama, Niina Ala-Fossi & Eva-Lotta Rehnman

© Västnyländska kultursamfundet r.f.

Waasa Graphics Oy 2018

ISSN 0356-9063

Västnyländska kultursamfundet r.f.

www.vastnylandskakultursamfundet.

Innehåll

Förord .........................................................................................................5

Mossa, ogräs och vildörter på menyn: en påtvingad matkultur i Billnäs bruk kring självständighetstiden 1917–1918 av Matias Kaihovirta ...6

Vilda örter och växter – gratis, hälsosam mat av Tarja Kvarnström .............16

Kvarnarnas historia av Hans Brenner ..........................................................24

Potatis och nankingkrysantem av Mary Kuusisto ........................................44

FM i mathantverk lyfter fram det västnyländska matkunnandet av Mona Salama ........................................................................................52

Reko och Slow Food går hand i hand – närmat är nyckelordet av Bitte Westerlund .....................................................................................64

Västnyland år 2017 av Sophie Kawecki .......................................................76

Samhälle....................................................................................................77

Trender .......................................................................................................78

Traken .......................................................................................................81

Flyktingsituationen .....................................................................................84

Sjukvården och äldreomsorgen ....................................................................85

Militärt .......................................................................................................88

Utbildning ..................................................................................................89

Från kommunerna ....................................................................................93

Kommunalvalsåret 2017..............................................................................93

Livskraft och satsningar ...............................................................................95

Nya strategier och kommundirektörer .........................................................97

Uppåtgående ekonomi på era orter ...........................................................99

Kultur .....................................................................................................101

Finland 100 år ..........................................................................................101

Film och litteratur .....................................................................................104

Museer och utställningar, teater och musik ...............................................109

Matkultur .................................................................................................114

Näringslivet ............................................................................................116

Gasrören innebär ett lyft för hamnarna .....................................................119

Idrott ......................................................................................................121

Viktiga idrottsarenor ................................................................................125

Miljö, djur och natur ..............................................................................126

... och så till sist vädret ..............................................................................128

Västnyländsk årsbok postas hem till alla medlemmar i Västnyländska kultursamfundet. Årsboken och föreningens övriga böcker går att köpa i Luckan Raseborg, Karis eller i Luckans webbshop (https://holvi.com/shop/LuckanRaseborg). Äldre årgångar nns också till försäljning i Luckan, förutsatt att det nns kvar av dem i lager (se s. 132 för mer information).

Det går även att läsa äldre årsböcker elektroniskt på föreningens webbplats (www.vastnylandskakultursamfundet.). På webbsidan nns ett elektroniskt formulär för medlemsansökan. Föreningens medlemmar får också 20 % rabatt på föreningens böcker.

Årets tema för årsbokenär matkultur. Foto: Kevin Stewart

Förord

År 2017 har präglats av Finlands 100-årsjubileum, också i Västnyland. Firandet blev en naturlig del av många av årets evenemang, både nya och etablerade. I årskrönikan presenteras ett urval av dessa händelser, antingen under rubriken Finland 100 år, eller under andra temarubriker. Årskrönikan behandlar traditionsenligt såväl samhällsfenomen som näringsliv, kommunala företeelser, idrott och kultur.

Årskrönikan baserar sig på medierapportering och det oentliga samtalet. En intressant, högst personlig, iakttagelse är att jag upplevt året som gått som ”tystare” än året innan. Det här kan bero på att lokaltidningen Västra Nyland numera endast utkommer med två nummer i veckan. Dessa tidningsnummer fokuserar oftapå mindre dagsaktuella händelser i form av reportage över lokala företeelser, evenemang, platser eller människor. Flödet av mer dagsaktuella nyheter, analyser och insändare har minskat. Det oentliga samtalet har blivit lamare för oss svenskspråkiga västnylänningar och ser ut att hitta andra kanaler, så som sociala medier och Svenska Yles webbplats. Detta återspeglas onekligen också i känslan jag haft och urvalet jag gjort när jag skrivit årskrönikan.

Utöver årskrönikan över år 2017 innehåller årsboken sex stycken nyskrivna artiklar författade av skribenter med västnyländsk anknytning. Eftersom lokal matkultur varit på frammarsch under de senaste åren i hela Finland och inte minst i vår region, är årets tema för artiklarna matkultur. Två av artiklarna behandlar matkultur ur ett historiskt perspektiv. Idag är kvarnar knappast något vi tänker på som en naturlig del av kulturlandskapet, men annat var det förr då det fanns gott om kvarnar. Detta får vi läsa om i Hans Brenners artikel om kvarnarnas historia. Matias Kaihovirta ger i sin text en bild av hur livsmedelsläget såg ut för 100 år sedan – en betraktelse som kan fungera som en intressant jämförelse med dagens överöd. Mona Salama berättar om FM i mathantverk, där det handgjorda och småskaliga tas till heders. Tarja Kvarnström skriver om vilka vilda ”ogräs” som är fullt ätliga och som man kan ta tillvara och använda sig av, också fast det inte är nödtider. Här kan man dra en parallell till Matias Kaihovirtas artikel och det faktum att manför 100 år sedan var tvungen att äta ogräs, medan det i dag ses som en delikatess. Mary Kuusisto ger tips om vilka exotiska grönsaker vi kan odla på våra breddgrader medan Bitte Westerlund berättar om Slow Food-rörelsen och rekoringarna, närmatsfenomenen som vunnit terräng.

Ingå, 10 januari 2018

Sophie Kawecki

Mossa, ogräs och vildörter på menyn: en påtvingad matkultur i Billnäs bruk

kring självständighetstiden 1917–1918

TEMA

Text & bild: Matias Kaihovirta

Kan man äta mossa? Eller ogräs och vildörter? Insekter har ju blivit allt vanligare och i november 2017 lanserade ett välkänt nländskt bageri ett bröd tillverkat på gräshoppor. Men till exempel myror kunde man för en tid sedan avnjuta på en av Nordens bäst rankade restauranger, samtidigt som lav blev en spännande kulinarisk upplevelse på en av Stockholms lyxkrogar. Vildörter och ogräs som växer i trädgården har väl nästan alltid varit både en möjlighet och ett måste att använda i matlagningen. (Läs mera om modern användning av vildörter i artikeln på sidan 16.)

Kokböcker från förr brukar skvallra om en rätt så annorlunda och ibland för oss nästan exotisk matkultur i det förutna. Samtidigtär de esta nländare bekanta med uttrycket ”att blanda bark i brödet”, som påminner oss om den hungersnöd och livsmedelsbrist som drabbade en stor del av befolkningen i vårt lands historia. Då människor tidigare tackade för det dagliga brödet ansågs det vara en välsignelse att det åter kom en dag då man själv och ens närmaste ck äta sig mätta.

Den här essän lyfter med ett historiskt perspektiv fram frågor kring klass och matkultur genom att undersöka bruksarbetarna och vilken mat som åts i Billnäs för drygt 100 år sedan. De esta historiemedvetna personer torde känna till att Finland åren kring självständighetsförklaringen 1917–1918 drabbades av en svår livsmedelskris som ledde till hunger och svält, uppror och slutligen ett blodigt inbördeskrig. Trots att den här essän handlar om matens mikrohistoria, hurdana måltider bruksarbetarna i Billnäs tillredde för 100 år sedan då livsmedelsutbudet var begränsat, är frågor som har med matens innehåll, tillredning och konsumtionsmöjligheter aktuella idag då man diskuterar mat och

matkultur. För 100 år sedan var användningen av olika substitut i brist på andra råvaror och ingredienser inte en fråga om individuella val utan snarare utgick man från talesättet ”man tager vad man haver”.

Brukets dagliga bröd

Livsmedelsförsörjningen var en högt prioriterad fråga hos bruksägarna i Billnäs alltsedan bruket grundades år 1641 fram till 1900-talet. Det var naturligtvis en överlevnadsfråga – utan tillgång på spannmål och mjöl, kött, sk, potatisochrotfrukter,kundearbetarnaintearbeta på bruket.

”Jag är l.dr. i nordisk historia vid Åbo Akademi. Disputerade 2015 med en avhandling om bruksarbetarna i Billnäs och deras politiska agerande under åren 1900–1920. Skriver för närvarande en idéhistorisk biogra om den nlandssvenske socialisten Karl H. Wiik (1883–1946) och bedriverforskning om den nlandssvenska arbetarrörelsens historia. På fritiden intresserad av matlagning och att upptäcka Västnylands natur, miljö och historia.”

Då livsmedelsdistributionen och -handeln var begränsad strävade man från bruksägarnas sida efter att göra brukssamhällena självförsörjande. Bruken utvecklade med andra ord en egen livsmedelsförsörjning åt bruksarbetarna. På Billnäsbruk berättar spannmålsmagasinen vid bruksgatan, kvarnen vid forsen och jordbruksbyggnaderna om en omfattande livsmedelsproduktion som var typisk för många brukssamhällen i Finland och på annat håll i världen.Bruksägarnautveckladedessutomden interna livsmedelsdistributionen på bruken genom att grunda jordbruksavdelningar som gav spannmål som maldes till mjöl och bakades till bröd i brukets bageri, och genom att ha en stor boskapsstock som gjorde det möjligt att ha ett eget mejeri och mjölkaär åt de anställda på bruket. Lönen betalades i naturaförmåner, det vill säga livsmedel, samtidigt som bruket erbjöd sina anställda bostäder med egna trädgårdsland, potatistäppor och möjlighet att ha egenboskap, till exempel en ko, grisar, höns, får och getter.

Livsmedelsfrågan var också en ordningsfråga. Om maten tog slut riskerade brukenförlorasinarbetskraft.Under1600-och1700-talenvardetintealls ovanligt att bruksarbetarna under svåra nödår rymde från bruken eller att stöld-

Hurbrödköerna illustrerades i den socialistiska tidningspressen. Illustration i Tidningen Arbetet 29.9.1917.

ernaav järn ökade. Med stulet järn utövade bruksarbetarna olovlig byteshandel med traktens bönder. I utbyte ck bruksarbetarna livsmedel av bönderna.1

Hunger, nöd och svält kunde i värsta fall leda till upprorsungar. Ett inte alls ovanligt fenomen i Sverige och Finland fram till 1800-talet var livsmedelsupplopp. Orsaken kunde vara stigande spannmålpriser eller en upplevd orättvis livsmedelsfördelning. Torg och marknader kunde bli våldsamma skådeplatser där den upproriska massan tog över handeln och började fördela livsmedel åt sig själva. Städernas borgare, godsägarna på landsbygden och bruksägarna försäkrade sig mot upplopp och mot den upproriska massan genom att reglera spannmålshandeln och se till att särskilt under sämre skördeår garantera en fungerande livsmedelsförsörjning åt brukets arbetare och deras familjer. Det var inte alltid hungern som triggade livsmedelsuppror utan krav på moraliskt hållbara priser och en rättvis fördelning av livsmedel. Livsmedelsdistributionen skulle vara rättvis för att möta folkets krav på en fungerande livsmedelsförsörjning.2

Det var inte en helt obetydlig del av bruksägarnas och sedermera bruksbolagens utgifter som gick till att säkra en fungerande livsmedelsdistribution på bruket. Naturligtvis var det inte enbart fråga om ”goodwill” från bruksägarnas sida – i utbyte motolika sociala förmåner förväntade sig brukspatronen

1 Helmer Tegengren, Billnäs bruks historia. Minnesskrift på uppdrag av styrelsen för O. Y. Billnäs A. B. (Helsingfors 1949), s. 49, 55, 66, 168, 246–249; Matias Kaihovirta, Oroliga inför framtiden. En studie av folkligt politiskt agerande bland bruksarbetarna i Billnäs c:a 1900–1920 (Helsingfors 2015), s. 89–100, 139–141.

2 Rolf Karlbom, Hungerupplopp och strejker 1793–1867. En studie iden svenska arbetarrörelsens uppkomst (Lund 1967), s. 236–250.

Matias Kaihovirta

TEMA

att bruksarbetaren skötte sitt arbete klanderfritt, följe patronens order och uppträdde lojalt mot honom.3

I livsmedelskrisens tid

Den stora prövostenen för Billnäs bruks livsmedelsdistribution blev första världskriget (1914–1918). Finland drabbades indirekt av kriget. Några egentliga krigshandlingar ägde inte rum i Finland förrän under inbördeskriget 1918. Men krigets påfrestningar, särskilt på hemmafronten, drabbade även nländarna minst lika hårt som många av de övriga krigförande ländernas invånare. Ransonering av livsmedel och svarta börs-handel ledde till livsmedelsspekulation. Det påstods att jordbrukarna avsiktligt undanhöll livsmedel för att trissa upp priserna på marknaden. Ett annat rykte var att jordbrukarna avsiktligt förstördespannmålochmejeriprodukterförattavvärjaöverproduktionochpåså sätt hålla priserna uppe. Ryktena – till stor del falska men också till viss del sanna – verkade i upphetsande syfte och upprorsfaran växte all medan livsmedelshandeln blev begränsad.

Den fråga som var ständigt aktuell i Finland under hela 1917 var den knappa tillgången på livsmedel. Livsmedelsbristen som ledde till en mycket svår livsmedelskris i Finland 1917 berodde i viss del på att landet var beroende av spannmålsimporten från Ryssland. Under revolutionsåret avstannade importen på grund av revolutionen och av att stora delar av de spannmålsproducerande områdena i Ryssland var ockuperade av Tyskland. Livsmedelskrisen och krigspåfrestningarna ledde till februarirevolutionen i Ryssland och kejsarens abdikering.

Sommaren1917utbrötsvårakravallerochupploppbådeistädernaochpå landsbygden i Finland. Jordbruksarbetarnas strejk och krav på 8 timmars arbetsdag underlättade inte livsmedelsfrågan, men det gjorde inte de politiska beslutsfattarnas handlingsförlamning heller. Samtidigt ledde svarta börs-handeln till eskalerande livsmedelspriser. Transporten försvårades och oordningen orsakade plundringar och stölder av livsmedel. Eftersökningar av livsmedel på landsbygden och i städernas matbutiker, samtidigt som ordningsmakten i Finland hade havererat, ledde till att borgerligt sinnade personer bildade skyddskårer för att trygga sin egendom och personliga säkerhet. De politiskt och fackligt

organiserade arbetarna såg detta som en provokation och bildade egna väpnade ordningsgarden som snart kallades röda garden.4 På Billnäs bruk gick utvecklingen i samma riktning som på annat håll i Finland. Bruksarbetarna krävde större insyn i kommunens livsmedelsfördelning som den kommunala livsmedelsnämnden ansvarade för. I nämnden verkade i huvudsak jordbrukare och från arbetarhåll ryktades det om att nämnden tillät att ”jobbare”, det vill säga livsmedelsspekulanter, utövade svarta börs-handel som medvetet trissade upp livsmedelspriserna. Samtidigt påstod socialdemokraterna att den kommunala livsmedelsnämnden inte i tillräcklig utsträckning granskade huruvida traktens bönder undanhöll spannmål, smör och mjölk som enligt lag skulle överlåtas till kommunens livsmedelsförsörjning.5

Enligt minnesberättelser bland bruksarbetarna skulle sommaren och hösten 1917 varit så pass sval att till och med sken i sjöarna tog slut.6 Tidningen Vestra Nyland rapporterade om hur Marthaföreningen i Billnäs upplyste bruksbefolkningen om att de skulle förbereda sig inför vintern genom att ta tillvara bär, svamp och växtblad för att konservera och använda som livsmedel. Särskilt lav skulle tillvaratas inför vintern för att kunna bakas till bröd.7 Ödesdiger blev den frost som drabbade södra Finland och inte minst Västnyland 10.7.1917 och som på många håll förstörde spannmåls- och potatisskörden. Snart stod det klart att matsituationen i landskapet skulle bli mycket svår under inkommande vinter.8

I synnerhet smöret – eller bristen på smör – blev en politiskt laddad fråga på olika håll i Finland. Smöret som såldes var ofta av dålig kvalitet och kunde till och med innehålla stenar, eftersom producenten som en följd av det höga kilopriset på smör försökte göra en större vinst genom att öka tyngden på smördrittlarna. I Billnäs hade stenar i smördrittlarna som levererades till bruket blivit vardag sommaren 1917 men väckt allmänt missnöje hos arbetarbefolkningen kring den här typen av fusk i livsmedelsproduktionen.9 Smörbristen ledde till att det i Åbo utbröt så kallade smörkravaller i augusti då arbetarkvinnor plundrade Valios smörlager. Händelsen satte skräck i privathandlarna sam-

4 Se exempelvis Pertti Haapala, ”Vuoden 1917 kriisi”, Pertti Haapala & Tuomas Hoppu (red.), Sisällissodan pikkujättiläinen (Helsingfors 2009), s. 80–88.

5 ”Bygdebrev. Karis” 10.11.1917, Arbetet.

6 Oswald Forss memoarer i Pojo lokalhistoriska arkiv (Fiskars).

7 ”Martha-samkväm”, 6.11.1917, Vestra Nyland.

SeomdettaexempelvisChristerEricsson, ”Viäralladelaravsammafamilj”. Patron,maktenochfolketvidNybybruk1880–1940 (Stockholm1997),s.48–58.

8 Sture Lindholm, Röda moln över industribygd. Arbetarsocknen Pojo under inbördeskriget 1918 (Ekenäs 2007), s. 27.

9 ”Sten i smöret”, 26.7.1917, Vestra Nyland.

tidigt som den inspirerade arbetare att göra likadana plundringsräder på annat håll i landet.10

Livsmedelsstölder blev vanliga i Västnyland under sommaren och hösten 1917. I Pojo uppmanade livsmedelsnämnden de lokala producenterna att inte sälja havre, potatis, kålrötter, morötter, kött, äsk och ägg åt utsocknes uppköpare. Men ryktet spreds snabbt om att försäljning i alla fall förekom, trots förbudet. I den socialdemokratiska tidningspressen kunde man läsa en rapport från kaoset som drabbat livsmedelshandeln i Karis stationssamhälle:

Vad beträar ordningen på Karis livsmedelsnämnds butik, vore mycket att anmärka. Det är med få ord sagt: ingen ordning alls; man armbågar och knuar sig fram och svagare personer och barn måste ofta komma bort med oförrättat ärende. Särskilt beträande föreståndaren vill jag påpeka: favoritsystemet skinerar ganska fult igenom!11

Tidningen kunde vidare rapportera om att butiksföreståndaren släppt en ”bättre fru” förbi kön som bestod av arbetarhustrur. Rykten om ”favoritsystem” ledde till oroligheter utanför livsmedelsbutikerna i Karis och Billnäs.12

Då spannmålet tog slut blev till och med brukets bagare och mjölnare arbetslösa och även de satta i nödhjälpsarbete. Alkohol tycktes det däremot nnas ett stort utbud av och arbetarmännen, men också en del kvinnor, konsumerade spirituösa varor rätt så häftigt. Det ökade antalet fylleribrott, slagsmål och ”huliganliv” som ledde till allmän oordning i lokalsamhället.13 I vissa fall kunde supandet leda till familjetragedier, bland annat förekom det ett fall då familjefadern avlidit efter att ha överkonsumerat träsprit.14

För att få ordning på livsmedelsfrågan tog socialdemokraterna över makten i Pojo i slutet av januari 1918. Röda gardet grundades strax därpå och arbetarmän från bruken anslöt sig mot löftet om att få en bit mat åt sig själva och sina familjer av gardet. Andra gick med för att få vara med om att beslagta livsmedel från traktens jordbrukare i regi av den röda livsmedelsnämnden. Beslagtagningarna av livsmedel som de röda genomförde – inte sällan med hot om våld och till och med genom att använda sig av våldsmetoder – uppfattades av de vita som en av de allvarligaste kränkningarna som de röda hade gjort under den så kallade upprorstiden.15

10 Haapala, s. 75, 83–84.

11 ”Bygdebrev. Karis” 10.11.1917, Arbetet.

12 Id.

13 Kaihovirta, s. 261–263.

14 ”Oer för träsprit”, 19.7.1917, Vestra Nyland.

15 Kaihovirta, s. 267–268, 298.

”Mantagervadmanhaver”

MATKULTUR

TEMA

Men de rödas uppror förbättrade inte livsmedelssituationen som blev än svårare efter inbördeskriget. Dock tog sig bruksledningen i Billnäs an uppgiften att på olika sätt underlätta de utsatta arbetarfamiljernas situation, kanske i större utsträckning än under tidigare år. Viljan var kanske lite större men möjligheterna att agera inte alls bättre än tidigare. I och med att ett ertal av brukets arbetarmän satt inspärrade i fångläger och inväntade sin dom blev hustrurna till männen tvungna att i männens ställe arbeta på bruket. Därför inrättades ett barnhem på bruket. På barnhemmet serverades måltider för ”de röda” barnen. Enligt minnesberättelser var det fråga om nässelsoppa som smakade mycket illa. I fattigvårdsstyrelsens protokoll framgår det att mödrarna tagit hem sina barn från barnhemmet eftersom maten och behandlingen av barnen hade varit undermålig.16

Livsmedelssituationen var så pass svår att barnen till de röda arbetarfamiljerna gav sig ut på landsbygden för att tigga om mat hos jordbrukarna. En del pojkar ck anställning på gårdarna som drängar mot en bit mat. Andra ck gå tomhänta vidare till nästa gård i jakt på en brödbit. Arbetarhustrurna uppmanades att ta potatisskalen tillvara för dem kunde man rosta och sedan äta. Även mossa och lav ansågs duga som substitut att blanda i mjöl eller att koka soppa av.Men mossan gav svår magsmärta och brukets läkare uppmanade till sist bruksdisponenten att frambringa budskapet åt arbetarna att sluta äta mossa eftersom det inte var bra för matsmältningen och kunde leda till tillfällig arbetsoförmåga.17 Andra surrogat som användes var maskrosrötter som kunde rostas till ”eget inhemskt kae” och brukets folkskola såg till att eleverna kunde gräva upp maskrosrötter. Rötterna såldes även till caféerna i Helsingfors. 18 Folkskoleeleverna tipsades om hur man på olika sätt kunde laga mat av växter, rötter, bär och svamp. Efter inbördeskriget införde man i Billnäs svenskspråkiga folkskola daglig skollunch som bekostades av bruksbolaget. I en läkargranskning av folkskolebarnen år 1926 kunde brukets läkare konstatera att samtliga barn födda åren 1917–1918 hade drabbats av svår undernäring som direkt påverkade deras hälsotillstånd på olika sätt. Av de 155 folkskolelever som undersöktes 1926 led 67 av relativ eller absolut undervikt. Från skolhälsovårdens sida betonade man att barnen i brukets arbetarfamiljer sällan ck mjölk eller tillräckligt vitaminintag som bland annat ledde till rakitis, det vill säga hjul-

16 Alf-Erik Helsing, Berättelser från Billnäs (Billnäs 1986), s. 142; Kaihovirta, s. 326–332.

17 Dr. V. Grönholm Brev till disponent E.J. Collan 19.8.1918, Inkomna brev, Förvaltningen, Billnäs bruks arkiv, Fiskars AB,Näringslivets centralarkiv (S:t Michel).

benthet. Hälsosystern påpekade att det var barnens intag av kae istället för mjölk om morgnarna som var en av orsakerna till vitamin- och kalciumbristen.19

Sammanfattning

Medan läkaren på Billnäs bruk försökte hindra bruksarbetarna från att äta mossa och annat som inte ansågs lämpasig som livsmedel i en tid då mat var en bristvara, har mossa, lav och vildörter idag blivit kulinariska upplevelser som människor är villiga att betala för. Ja, allt kan man väl egentligen äta och utifrån ett längre historiskt perspektiv har våra matvanor och vår matkultur förändrats rätt så mycket. Sedan är det en annan sak vad som anses utgöra en lämplig kost och vad som anses hälsosamt att äta för att täcka ett dagligt näringsintag. Vi har blivit mera kräsna vad gäller mat och samtidigt är vi förtjusta i de nyaste trenderna inom matlagning och är redo att pröva de mest vågade maträtter med exotiska och ibland underliga påhittigheter som kan tänkas stimulera våra smaklökar.

I dagens samhälle betonar man att det är en fråga om upplysning och hur mycket tid man lägger ned på att laga en ”god” måltid. Inte sällan betonas det att man med små ekonomiska insatser kan tillreda en näringsrik och hälsosam måltid. Å andra sidan är råvaror som olika slags grönsaker dyrare än så kallad färdigmat ochmöjligheten att göra en god och näringsrik mat kräver både tid och motivation hos matlagaren.

Lådan och kärran har använts av en jordbrukare för att smuggla smör undan de röda från Skrittskog till Ekenäs under inbördeskriget 1918. Kärran nns i Pojo hembygdsförenings museum i Skarpkulla.

I och med första världskrigets slut underlättades livsmedelssituationen i Finland i slutet av 1918 men den förblev alltjämt svår ända in på 1920-talet. I Billnäs bruk återgick man småningom till de förhållanden som rått före inbördeskriget och första världskrigets utbrott. Med ett begränsat antal arbetare och deras familjer kunde bruket med egen livsmedelsproduktion försörja den egna befolkningen. Samtidigt förbättrades utbudet på livsmedelsprodukter då Karis stationssamhälle (senare köping) växte och ck nya livsmedelsåterförsäljare – både nya privata och kooperativa butiker öppnades under årtiondet som följde efter inbördeskriget. Fortsättningsvis hade bruksarbetarna möjlighet att med särskilda polletter inhandla mjölk från brukets mejeri. Bageriet med brödbutik återupptog verksamheten då det fanns spannmål i magasinen och det kom mjöl från kvarnen.

Livsmedelskrisen som drabbade Finland och stora delar av det övriga Europa under förstavärldskrigets slutskede ledde till upplopp och kravaller, till revolutioner, statskupper och inbördeskrig. Matfrågan var inte helt obetydlig, och är inte det idag heller. Idag då man rör sig i Billnäs och inte minst i Fiskars kan det verka helt otänkbart att invånarna på dessa platser för 100 år sedan drabbades av en svår livsmedelsbrist. Då man besöker matmarknaderna eller de pittoreska butikerna på bruken som säljer närproducerade livsmedel är det svårt att se framför sig de kvinnor som köade och ibland slogs eller de väpnade rödgardister som genomförde husrannsakningar för att få tag på en brödbit, lite potatis, rågmjöl eller smörklick hem till den hungrande familjen.

19 Läkarberättelsen 1926, Årsberättelse verksamhet 1924–1946, General Mannerheims barnskyddsförbunds Billnäs avdelning, Pojo lokalhistoriska arkiv (Fiskars); ”Elevbespisning”, 7.11.1918, Vestra Nyland.

Malmbacka i Snappertuna erbjuder dagens människor en inblick i hur det gick till i kolarskogen förr. Här utställningsbord från Slow Food-festivalen i Fiskars hösten 2017.

Foto: Kevin Stewart

Dukning enligt gammal stil på Slow Food-festivalen i Fiskars 2017. Foto: Kevin Stewart

TEMA MAT FRÅN NATUREN

Vilda örter och växter – gratis, hälsosam mat

Text & bild: Tarja Kvarnström

Känner du till nässelsoppa, nässelplättar och nässelsemlor? Då är du redan på god väg att bli en vän av gratis, god och ren mat. Jag är den sortens människa som hastigt blir ivrig, och när jag brinner för någonting så ger jag 120 %.

Således, när jag en gång ck upp ögonen för att plocka gratis, hälsosamma ingredienser till köket så har jag fortsatt av bara farten. Jag räknade en gång till att jag kunde plocka hela 8–10 olika vilda örter på min egen gård. Om du äger en trädgård så uppmanar jag dig att gå runt på tomten och titta på ogräset med andra ögon. Det är bara fantasin som sätter gränser för vad du kan tillreda av

Titta här: maskrosblad och -blommor, groblad, mjölkört, fetknopp, kirskål, rölleka... och på bilden fattas ännu nässlan.

de vilda örterna på bilden; soppor, pajer, plättar, pannkakor, maskrosvin, kapris av maskrosknoppar och fotbad av röllekans blommor är bara några exempel.

Nässlor, maskrosor och andra användbara ogräs

På våren, när snön smälter, går jag runt på tomten och spanar in pyttesmå spirande nässlor och kirskål. De är som bäst när de är runt 10 cm höga, och ännu iknopp. Jag brukar börja med nässelsoppa på våren. Den passar bra till förrätt när man bjuder på till exempelälgstek.Nässelsoppanärmycketuppskattad hos oss. Det var förresten det jag bjöd min man på när han kom på sitt första besök. Sådet som man brukar säga om vägen till mannens hjärta fungerar bevisligen!

Nässlor är mycket användbara till annat också; om du har mörkt hår kan du skölja håret med nässelvatten. Pröva inte på ljust hår – håret lär bli grönskiftande. Man kan också spreja sina grönsaker med nässelvatten för att få bort eventuell ohyra, samt vattna dem med nässelvatten för att ge dem extra näring. När man blötlägger nässlor ett par dagar får man ett koncentrat som ska spädas ut till önskad styrka innan man vattnar plantorna med det eller sprutar det i trädgården. Det luktar faktiskt inte så gott, men är desto mer hälsosamt. Sedan, när våren övergår i sommar, kan man ”odla” örterna genom att till exempel klippa ner nässlorna med jämna mellanrum för att få ny skörd sommaren igenom.

Maskrosornas blad har många olika smaknyanser; ju ikigare blad, desto beskare är de i

Tarja Kvarnström

”Jag är en ivrig amatörkock som älskar att experimentera i mitt kök i Villa Tarja. Allt som jag lagar ska vara enkelt, glutenfritt, laktosfritt, utan tillsatsämnen och så närproducerat som möjligt. Och gott ska det vara – vem har sagt att den så kallade dietmaten måste vara tråkig?

Jag har förmånen att bo i rena, havsnära Hangö, där det ännu

nns några producenter med direkthandel, men också butikerna i Hangö har tacknämligt tagit in dessa produkter i sitt sortiment. Dessutom plockar jag vilda örter

ända från vår till höst, och använder torkade under vintern. Däremellan njuter jag av livet som pensionär, guidar turister i Hangö och sköter om trädgården runt Villa Tarja.”

TEMA MAT FRÅN NATUREN

TEMA MAT FRÅN NATUREN

smaken. Vill du ha riktig mjälla, milda maskrosblad, till exempel till sallad, kan du lägga ett ämbar eller fat över maskrosorna så blir de ljusa och goda. Använd dem i sallader och pajer. Maskrosblommor ska plockas en solig dag, när de är riktigt öppna, men passa på – säsongen är kort, kanske ett par veckor. Plockar man endast det gula från blommorna kan man laga gott, honungsdoftande mjöd eller vin. Ganska arbetsdrygt, men det är mödan värt, för det är verkligen gott! Maskrosknoppar kan man lägga in i ättikslag, så får man goda, stora kapris till vinterns behov.

Groblad känner vi som hör till den äldre generationen väl till; mamma satte det på det skrapade knäet som man hade stött i sommarens lekar. Grobladet är med andra ord ett allemansplåster. Dessutom är små groblad goda i sallader och pajer.

Röllekans små blad kan användas i stuvningar, pajer och soppor i början av sommaren. De tillför maten en rätt så pepprig smak. Senare, när röllekan blommar med vita klasar, kan man plocka blommorna, torka dem och blanda med grovt salt. Vips så har du ett skönt, billigt och drygt fotsalt!

Kirskålen, då, det kanske mest hatade ogräset i alla trädgårdar – hur ska den användas? Jag läste någonstans att man i stället för att försöka utrota den (vilket är omöjligt!) ska försöka äta upp den. Det är nog lika omöjligt – tro mig, jag har försökt! Men god är den, det kan man inte förneka. Jag använder de första, minsta knopparna till sallader, men kirskål är också mycket god i pajer. Den paj som jag lagar era gånger varje vår innehåller både kirskål, basilika, skinka och getost. Receptet kommer här, var så god!

Mjölkörten ska plockas i era omgångar; först genast på våren, när den är under tio cm hög. Då kan du använda den som sparris; koka den i lättsaltat vatten och äta den med skirat smör. Senare, när den har vuxit till sig och blommar, kan du plocka blommorna och använda dem som dekoration i bakverk och sallader.Eller varför inte koka sirap på blommorna – gott som bara den!

Mjölkörtens blad kan torkas till te för vinterns behov.

Granskott nns det rikligt av på sensommaren. Om du hittar ett ställe där det växer många större granar kan du plocka utan att skada själva trädet. De små träden behöver sina skott för att växa och må bra. Godare sirap än den som lagas av granskott får man leta efter. Dessutom blir den vackert gyllenbrun och är naturens egen hostmedicin ifall det skulle behövas på vintern. Här gäller det att be om lov av markägaren, för allemansrätten gäller inte kvistar eller delar av träd och buskar.

Kirskålspaj med skinka och getost (glutenfri, laktosfri)

Botten:

2 dl havreingor (glutenfria)

1 dl grovt glutenfri mjölblandning (t.ex. Sempers).

Maizena eller potatismjöl går också bra

1 dl laktosfri röd mjölk

1 dl ytande Oivariini

1 tsk bakpulver

Fyllning:

2 dl nskuren kirskål

2 dl nskuren, färsk basilika

ca 100 g strimlad skinka

2 dl grädde

2 ägg, helst eko

2 dl riven ost

kuber av getost

½ tsk salt, helst rosa

himalayasalt

mald vitpeppar

Blanda ingredienserna till pajens botten och tryck ut degen i en smord, rund pajform.

Förgrädda i 170 C i ca 10 minuter så att bottnen får lite färg.

Blanda ingredienserna till fyllningen och häll den över den förgräddade bottnen. Toppa med ostkuber och riven ost.

TEMA MAT FRÅN

NATUREN

Årets nyhet i mitt kök blir örtsalt med citronverbena, som jag ska testa i skrätter.

TEMA MAT FRÅN NATUREN

Hurtatillvara örterna?

Oftast går det bra att torka örter, så som libbsticka, oregano, mynta, gräslök och basilika. Ett ganska enkelt sätt att ta tillvara sina örter är att tillverka sitt eget örtsalt. Det passar även den känsligaste mage, som kanske inte tål lök och andra irriterande ingredienser. Det är enkelt – du plockar färska örter enligt egen smak; jag brukar blanda libbsticka, oregano och gräslök (men också enbart libbsticka blir bra), repar dem så bara bladen är kvar, och kör tillsammans dem med ingsalt i en mixer eller matberedare. På det här sättet får du en grön, fuktig massa som du breder ut på bakplåtspapper och torkar i ugnen. Jag har varmluftsugn, så jag brukar ha den påslagen utan värme med bara cirkulationen på. Det tar ca ett dygn att torka massan, och när den är snustorr kör jag den i mixern till ett pulver av önskad grovlek. Detta örtsalt är mycket gott i såser, soppor och salladsdressing, också som sådant direkt på tomat eller gurka.

Vad annat bjuder hösten på?

I trädgården har jag äppelträd, bärbuskar och mångåriga örter som libbsticka, fransk dragon, oregano, mynta, citronmeliss, gräslök och jordärtskocka. I år sätter jag mitt hopp till den vitlöksdoftande ramslöken, som egentligen trivs bäst på Öland, och är fridlyst hos oss. Hangö har ju ett mikroklimat, vilket innebär att vi har lite varmare här än i zon 1. Det betyder att höstens värme dröjer sig kvar längre än norrut; redan i Karis är klimatet betydligt strängare. Mina plantor har jag beställt från Sverige.

TEMA MAT FRÅN NATUREN

TEMA

På hösten nns det också mycket gott och hälsosamt att plocka i skogen; svamp, blåbär och lingon. Om du inte själv kan, orkar eller vill gå ut i naturen och plocka, så nns det många villiga försäljare på torg och marknader. Dessutom mognar rönnbären sent. De är vackra och goda både för ögat och gommen. Rönnbärsgelé till älgsteken är ju väldigt enkel att göra. Allt som behövs är rensade rönnbär, vatten och syltsocker. Om du inte har en egen trädgård, så nns alla dessa härliga ogräs att plocka fritt i början av Bellevuestrandens promenadstråk. De nns säkert också på många andra ställen här i Hangö och på andra håll i Västnyland, men detta är mitt favoritställe.

Tänk på detta när du plockar vilda örter

I allmänhet gäller allemansrätten när du plockar vilda örter. Några regler är det ändå bra att komma ihåg, innan du beger dig ut föratt plocka:

– plocka endast sådana växter som du med säkerhet känner igen. Här gäller samma regel som med till exempel svampar: ta inte sådana som du är osäker på. Det nns över 200 giftiga sorter i Finland, så det gäller att vara på sin vakt.

– Plocka örterna vid torrt, lite blåsigt väder, då är de som bäst.

– När du har plockat örterna, använd eller förbered dem samma dag, örter är verkligen en färskvara!

– Använd gärna sax eller sekatör, plocka örterna i en papperskasse eller korg.

– Plocka inte vid livligt trakerade vägar.

– Njut av att gå i naturen! Lyssna på fåglarna och vinden, ta med dig matsäck och ha picknick ute i det fria med hela familjen. Ta det lugnt, med andra ord. Alla örter har ju också olika hälsobefrämjande egenskaper, som jag inte går närmare in på här. Det som jag själv har lagt märke till är att alla örter tyvärr inte passar alla magar. Jag, till exempel, kan inte längre äta maskrosblad eller jordärtskocka, hur goda de än är. När var och en bestämmer själv vad som är passande för smaklökarna och magen, så mår man också bäst. Kom ihåg att känna efter hur du mår och vad du har ätit!

I skrivande stund är det höst, och förutom det som trädgården ger har jag skördat i skog och mark. Jag har självfallet plockat svamp, blåbär och lingon, men även lagat rönnbärsgelé som blev riktigt god och fräsch.

Ännu återstår en aroniabuskes bär som ingen annan vill plocka. Senaste rönen säger ju att detta bär också har na egenskaper för hälsan, fastän det är ganska intetsägande i smaken. I år blir det att pia upp aroniasmaken med lite citronsaft. Sedan är det bara att vänta på höstens och vinterns kommande högtider, ochbjudapåalladessahärligheterpådittfestbord!

Tarja Kvarnström i sitt kök. Foto: Jannica Luoto

MammaTaimissnålsoppaavfärskagrönsaker, mittbästasommarminne!

Ca 5 dl vatten

10 färska ärtskidor

4–5 små, nya morötter ca 10 små nypotatis

10 färska gröna bönor

små buketter av späd blomkål

några nässelblad från små nässlor

1 pkt Koskenlaskija-ost ca 5 dl röd laktosfri mjölk Himalayasalt

5 kryddpepparkorn

1–2 lagerblad en liten knippe persilja, dill, libbsticka och gräslök, nhackade en klick smör, och en skvätta grädde

Ingredienserna inhandlas helst på torget eller direkt av producenten, och samma dag, om möjligt.

Rensa ärterna, borsta morötterna och potatisen, klyv dem i mindre bitar. Sätt rotsakerna och ärterna i kokande vatten med pepparkorn, lagerblad och salt.

Koka ca 10 minuter, tillsätt mjölken och osten i små bitar. Låt småputtra ca 10 minuter, eller tills grönsakerna är mjuka.

Till sist smakas soppan av med smör och grädde, samt de nhackade örterna. Avnjuts med rostat rågbröd och smakrik ost.

Kvarnarnas historia

Text & bild: Hans Brenner

Kvarnar har haft en stor betydelse för vår matkultur, eftersom de möjliggjort att människan kunnat mala sitt eget mjöl att baka bröd med.

Vi får lov att gå tillbaka till förhistorisk tid för att komma till en punkt då människan började använda något slags krossningsmetod för att nfördela ätbara korn till sin dagliga föda. Vi kan knappast kalla de två mortelliknande stenar som i forntiden använts för att mala för en kvarn, men de tjänade dock det

Mjölkvarnen var antagligen den första industrin i Fiskars. Så småningom etablerades annan industri inom metallbranschen. Foto: Erika Brenner

ovan nämnda ändamålet. Sådana stenpar har hittats i bronsåldersgravar också i våra nordiska länder.

Folk från Mellanöstern förde med sig konsten att utnyttja vatten för att driva kvarnar till Europa. Det var fråga om en primitiv kvarn som påminde mycket om senare tiders skvaltkvarn1 med ett horisontellt liggande vattenhjul.

Finlands första vattenkvarn byggdes i Lundo nära Åbo under 1400-talet. Våra arkivkällor talar också om att det under samma århundrade fanns en vattenkvarn i Ålkila i Ingå. Redan under 1500-talet kunde vattenkvarnarna i Finland räknas i hundratal. Rent allmänt är väderkvarnarna av yngre datum än vattenkvarnarna men de första väderkvarnarna byggdes i vårt land redan under 1500-talet.

Kung Gustav Vasa, som var känd för att vara en handlingens man, arbetade en hel del för att införa kvarnteknik i den östra rikshalvan. Där det inte fanns lämpliga vattendrag för en vattenkvarn skulle väderkvarnar byggas. Erfarna byggmästare sändes över från den västra rikshalvan.

Ordet ”kvarns” ursprung

Hans Brenner

”Jag är född 1936 i Ingå, Västankvarn. Student 1954, Karis-Billnäs samlyceum. Agronom 1960 Helsingfors Universitet. Föreståndare för Kyrkslätts lantbrukskurscentral Sjökulla gård 1962–1974. Lantbrukslärare i Tanzania 1974–1977. Överinspektör vid Jordbruksministeriets internationella enhet 1977–1999, uppgier inom jordbrukssamarbete med FAO och Ryssland. Eer det pensionär och har då skrivit era lokalhistoriska böcker över Kyrkslätt.”

Kvarn, och i norska, danska och isländska ”kvärn”, är ett gammalt germanskt ord. Själva stammen till ordet åternns i slaviska språk. Verbet ”kruschit” i ryskan betyder krossa och denna ordstam ingår ju också i kvärn, k och r ingår i båda orden. Kvarnen krossar ju säden. Ordet ”mölla” som används i Skåne och i danskan är inlånat från latinet. När romarna trängde fram till germanernas område lärde de ut konsten att bygga vattenkvarnar. Sådana fanns vid Mosel 300 år efter Kristus. De kallades moli-

1 En sorts vattenkvarn, även kallad skvalta.

TEMA KVARNARNAS HISTORIA

nae. Våra vanligaste byggnadsord på svenska som exempelvis tegel, fönster, mur och källare kommer också från latinet. Av det latinska ordet molinar utvecklades det forntyska ”möhle”, på engelska ”mill”, på danska ”mölle”, på sydsvenska ”mölla”, på nska ”mylly”. Det klassiska latinets molae är plural av mola som betyder kvarnsten. På holländska är kvarn ”molen”. Molnträsk i Kyrkslätt och Sibbo har därmed fått en felaktig nsk översättning, det vill säga Pilvijärvi. Jag tror att många svenskar i Kyrkslätt inte känner till varför sjön heter Molnträsk. Det är lite genant för namngivarna i Kyrkslätt och Sibbo att man inte utrett namnets ursprung, som möjligen kommer från latinet. Pilvijärvi är säkert av mycket sent ursprung, troligtvis från 1900-talet. På svenska borde sjön antagligen ha parallellnamnet Kvarnträsk för att namnets ursprung skulle bli klart. I Sverige kan vi se hur den nuvarande orten Mjölby under medeltiden har kallats Mölloby, Mölnoby och Mylloby.

Hur kvarnarna beskattades

Terminologin i samband med ersättningar för mäld2 och beskattning av kvarnägarens inkomst är något invecklad. Här görs ett försök att reda ut begreppen. Skattlagda kvarnar eller tullkvarnar var kvarnar vid vilka man betalade kvarntull till kronan. Tullen låg i allmänhet på 6% av den förmalda säden. Notera

Bilden föreställer de tre typerna av väderkvarnar som förekom i Finland. Från vänster stubbkvarn, sedan holkkvarn och sist holländare eller mamsellkvarn.

Källa: www.Sustainableheritage.eu/tuulimyllyt

2 Spannmål som ska malas.

begreppsskillnaden mellan tullkvarn, vars motsats är husbehovskvarn och kvarntull. En tullkvarn kunde vara en hjulkvarn som drevs med vatten i ett vattenfall eller så kunde det vara en väderkvarn. I allmänhet skattlades inte en liten skvaltkvarn som var en husbehovskvarn. Avgörande för skattläggningen var den inkomst som malandet inbringade. Det var inte tillåtet för en ägare av en husbehovskvarn, till exempel en skvaltkvarn eller en liten väderkvarn, att ta betalt av någon som kom och bad ägaren att mala säd åt honom. Om man tagit betalt för användandet av husbehovskvarnen kunde man bli ålagd bötesstra. Det fanns också ett motsats- och konkurrensförhållande mellan tullkvarnarna och husbehovskvarnarna. Innehavare av tullkvarnar var inte intresserade av att främja husbehovskvarnarna.

Brunnsparkens väderkvarn i Helsingfors år 1880. Mot slutet av 1800-talet förbjöds väderkvarnarna i Helsingfors. Det fanns tidigare ett rätt stort antal väderkvarnar både i Åbooch Helsingfors. Bild: Wikipedia

Mellan 1626 och 1635 måste alla betala skatt för att få använda kvarnarna. För handkvarn uppbars en grundavgift. Om vatten- eller väderkvarn användes uppbars en tilläggsskatt. Beskattningssystemet fungerade blott under ovannämnda korta tid och denna kvarntull sammanslogs i fortsättningen med mantalsskatten. Det är värt att notera att beskattningen vid den här tiden gällde användningen av kvarnen, inte kvarnen som sådan. Vi noterar att beskattaren, det vill säga kronan, var mycket intresserad av att få sin del av de penningströmmar som uppstod i samband med malning av säd. Spannmålen passerade kvarnen, som oftast var en väder- eller vattenkvarn, och därför var det för beskattaren praktiskt att komma åt penningströmmen just i samband med mälden. Vatten- eller väderkvarnar var ett så stort framsteg jämfört med handkvarnen att människor som hade behov av att få säden mald mycket gärna försökte ta i bruk denna icke slitsamma kraft när den stod till buds.

På 1700-talet fanns det en tendens bland makthavarna att genom lösa bestämmelser styra vilka som var berättigade till att nyttja de avgiftsbelagda tullkvarnarna. Jordägarna var i egenskap av medlemmar i ett kvarnlag ofta direkt berättigade till att använda sig av kvarnlagets kvarn som både kunde vara en husbehovskvarn och, kanske mera sällan, en tullkvarn. För detta behövde de inte betala någon skatt till kronan. För människor utan så kallat laga försvar

TEMA KVARNARNAS HISTORIA

som till exempel backstugusittare eller andra utan fast arbete eller jordinnehav gällde inte detta utan vidare. Husbehovskvarnen låg oftast på ett kortare avstånd från bondens åker. Detta gav kvarnen en fördel jämfört med den större men mera avlägset belägna tullkvarnen. Värdet på en fastighet steg om den låg nära en kvarn.

Vattenkvarnar eller skvaltkvarnar

Skvaltkvarn, som också kallades skvalta eller bäckkvarn, är den äldsta formen av vattenkvarnar. Den enkla skvaltkvarnens historia sträcker sig mycket långt tillbaka i tiden och har funnits i många länder.

Kvarnen bestod av en vertikal axel på vilken ett skovelhjul var anbragt underst. Den övre kvarnstenen kallades löpare och den roterade mot den nedre kvarnstenensomkalladesliggare.Sebildenpåsidan30.

Säden rann ner genom ögat mellan stenarna. Mjölets nkornighet kunde regleras genom att man reglerade avståndet mellan stenarna. Skvaltkvarnen kördes med endast ett stenpar åt gången. Stenarnas diameter kunde uppgå till högst en meter. Det förekom också att man använde mindre stenar som kunde isärtagas för handmalning. Man måste mala för hand när det rådde brist på vatten i samband med torka eller sträng köld.

I anslutning till kvarnen anlades ofta en damm för att säkerställa vattentillgången. Dammen var försedd med luckor varav den ena öppnades vid malandet och den andra när det rådde överskott på vatten. Man ville förstås undvika att vatten blev liggande på närbelägna åkrar och ängar. Från dammen leddes vattnet medelst en ränna till skovelhjulet. Kvarnen behövde ett fall om 1–1,5meter.Vattenmängdensombehövdesvarliten.Mansadeattmankunde driva en skvalta (skvaltkvarn) med så mycket vatten som kunde rinna genom ett stövelskaft. En man kunde mala en tunna på några timmar, men vid brist på vatten tog det upp till en hel dag. Skvaltans eektivitet var anspråkslös men den var ändå ett stort framsteg jämfört med handkvarnen.

Underlånga tider förekom skvaltkvarnen parallellt både med vattenkvarnen och väderkvarnen. Skvaltan hade en enkel konstruktion som inte ställde så stora krav på kunnande vid byggandet. Eftersom den hade en lodrät drivaxel blev konstruktionen enkel. Byggnadsdetaljerna utfördes i huvudsak i trä. Kvarnens livslängd var följaktligen kort och behovet av reparationer kunde vara stort.

Hjulkvarnar

Skvaltkvarnen hade en låg avverkningsförmåga och börjades så småningom ersättas av eektivare hjulkvarnar. Beroende på var vattenstrålen träade kvarnhjulet skilde man mellan överfalls-, underfalls- och bröstfallskvarnar.

Avverkningsförmågan var betydligt högre än hos skvaltkvarnen. Kraven på tekniskt kunnande hos byggaren var dock större och kvarnen krävde även mer vatten för sin drift. Däremot behövde hjulkvarnen inte ett så högt fall som skvaltan. Den togs också i bruk på områden med lugna vattendrag.

Det är förstås svårt, för att inte säga omöjligt, för en nutida läsare att föreställa sig hur det var att sköta en vattenkvarn. Det nns folklore med berättelser om tomtar, troll och näcken som rörde sig i närheten av kvarnen. Jag har läst berättelser om att det åtminstone tidvis förekom att kvarnarna av en del människor ute i byarna betraktades som ett syndens näste där kortpackar och annan liknande rekvisita som betraktades som syndig kunde vara i itigt bruk. Också annan ungdom än kvarnens skötare kunde samlas vid kvarnen om kvällarna för allehanda tidsfördriv.

Men man får anta att arbetet i allmänhet gick undan i lugn och ro under god ordning. Jag lånar något av innehållet i Vad jag hört och sett utgiven av Sjundeå Hembygdsförening, s. 34. Berättelsen är från början av 1900-talet, skriven av hembygdsentusiasten Henrik Lindeberg och handlar om en pärthyvel och en hjulvattenkvarn i Sjundeå, nära vägen till Störsvik och Pickala gård.

Allt inne i kvarnen var mörkt dystert och hemskt. Det stora hjulet gick mycket långsamt och under kvarnen skvalpade och skvalade vattnet som om där rörde sig stora mörka skar på bottnen. I kvarnens nedre våning är det alldeles mörkt men när ögonen vant sig ser man i det ljus dörröppningen släpper in ett stort helt och hållet av trä byggt kugghjul som knakande och rörde sig i takt med det stora vattenhjulet vars vattenfyllda skovlar skymtade genom väggens springor. Det griper in i en liten skramlande dräll som snurrar så snabbt att man ej kan se dess spolar. Drällen ligger högt under övre golvet och är direkt fästad på kvarnstenssnejsen.

Gamla Holmen är mjölnare. Han sitter i ljuset vid brodörren och gör pärtkorgar, fastän stenarna snurra snabbt rinner ej säckarna fort igenom. Holmen öppnar en dammande liten lucka på mjölkaret känner begrundande med tummen mot pekngret på mjölet, vrider obetydligt på den knarrande kvarnskruven och stöter försiktigt med stöveltån mot en kil som bär en genom golvet uppstigande på ett mystiskt sätt ständigt darrande kort stång Holmen sätter sig åter till sitt arbete med pärtkorgarna och låter öronen följa med kvarnens gång.

TEMA KVARNARNAS HISTORIA

Skisser av Tampaja tampkvarn i kvarnbäcken vid sjöns utöde vid gränsen mellan byarna Kylmälä och Lappböle i Kyrkslätt. Dessutom skiss av skvaltkvarnens konstruktion.

Jag tror att det inte äralltför många människor i dag som förstår ordet skvaltkvarn. Min granne Valter Åberg berättade att äldre människor använde begreppet ännu vid mitten av 1900-talet. Senareunder 1900-talet började man bygga ännu eektivare kvarnar med turbiner vid vilka vattendriften skedde via en turbinlåda. En sådan fanns i Kyrkslätt vid Överbykvarnen och också vid Kauhala kvarn och såg. I Kauhala-bäcken fanns också ett elektricitetsverk som var i bruk under 1920–1950-talen. Ett elverk fanns också i Bobäckbäcken.

Samverkan kring kvarnägande

Att ha tillgång till en fors i en å eller bäck var en ekonomisk resurs som ägarna gärna ville utnyttja. I gamla tider var laxsket det primära intresset när forsresursen skulle utnyttjas. Laxsket i Vanda å blev bekant ända borta i Estland och utnyttjades också ekonomiskt av esterna. Utnyttjandet av vattendrag för attdriva en mjölkvarn var under alla omständigheter ett stort projekt som en enskild bonde inte så lätt gav sig in på. Den naturliga lösningen när det gällde att få till stånd en kvarn var då att era grannar slog sig samman om kvarnbygget och bildade ett så kallat kvarnlag. Dammen vid kvarnen ökade över lag arbetsbehovet och kostnaderna och detta blev tack vare kvarnlaget lättare att komma till rätta med.

Den vanligaste och billigaste kvarntypen var skvaltan som ofta behövde en damm och dessutom en ränna av ansenlig längd. Vid rikligt vattenöde kunde det dock vara möjligt att placera kvarnen så att man kom till rätta utan damm. Alla gårdar var inte med i ett kvarnlag, utan en del gårdar byggde sin kvarn enskilt. Till exempel ägde 33 gårdar av totalt 137 i Tenala en enskild kvarn i början av 1600-talet. I Egentliga Finland var det ännu mycket vanligare att kvarnen ägdes enskilt. I Nyland och framför allt mera österut var det vanligt att kvarnlagen hade ett stort antal delägare, ibland era tiotal och enskildt ägande var följaktligen mera sällsynt.

Kvarnlottens storlek var ofta kopplad till gårdens del i byns övriga samfällda områden så som skog och ängar. Systemet administrerades av lantmäterimyndigheten och ägandet kunde även vara styrt genom den arbetsinsats som delägaren utfört vid byggandet. Lotten kunde anges som en fraktion av ett bråktal, till exempel 2/9 delar. Om det exempelvis behövdes nio man för att reparera kvarnen kunde då denna delägare sända två man till arbetet.

Vattenbrist var utan tvivel en omständighet som inverkade på delägarens möjlighet att använda sin kvarn. För att komma till rätta med detta problem på ett rättvist sätt indelades kvarndriften i dygn eller nätter som man kallade det. Man kunde till exempel säga att en delägare hade rätt att mala under en

TEMA KVARNARNAS HISTORIA

och en halv natt. Om kvarnen under höstregnen eller vårödet gick bara cirka två veckor hade en del lottägare kanske möjlighet att mala en enda tur. Kvarnen var vid behov igång också nattetid. Antalet stenpar i kvarnen inverkade förstås också på hur fort det gick undan med malandet. Tillgänglig vattenmängd inverkade å sin sida på hur många stenpar som samtidigt kunde vara i bruk. Ibland måste man i alla fall vänta på sin tur. Det heter: ”Sent till tjörka å tidit ti kvarn så kommer man fort himm”. En del kvarnar kunde inte mala mera än någon vecka vår och höst.

Vid rikligare tillgång på vatten var det i alla fallpå grund av isbildning vanligt att kvarnen stod från januari till mars. Likaså stod kvarnarna ofta under högsommaren. Detta inverkade gynnsamt på ängarna som vid denna årstid kunde torka upp då de inte blev översvämmade.

Mjölnaren kunde vara anställd av kvarnlaget eller så kunde han ha ett avtal med laget om någon form av delägarskap i kvarnen. Han var ansvarig för underhållet av kvarnen där vässandet av kvarstenarnas räor var ett viktigt arbete. Han skötte också om inkasserande av tull och tog hand om kvarnens ekonomi. Det var då viktigt att han var en hederlig person som inte föll för frestelsen att för egen del skatta tullkistan. För Kyrkslätts del har jag hittat anteckningar om mjölnaren i Bergstad, Överby, Wohls (släkten Ungern invandrade från Estland

Fiskars. Foto: Erika Brenner

och har numera avancerat till godsägare i Rantasalmi). För Pojo nns mjölnare antecknad under 1600-talet som delägare i Mats Perssons, Per Mattssons, Jacob Klinckbacks, Erik Skoengs och Gammelby Jacobs forskvarn samt Mats Fiskiars odalkvarn3. Mats släktnamn blev senare namn på hela bruket. Det verkar som om Pojo haft en välorganiserad kvarndrift vid denna tid. Här fanns det också gott om sjöar och andra vattendrag. Mats Fiskiars hade troligtvis kvarndrift på den plats där bruket något senare anlades.

Kvarnlag

Jag nämnde att det utöver detta myndighetskontrollerade fördelningssystem också fanns ett annat som grundade sig på att intresserade delägare frivilligt kunde ansluta sig till laget. Man kunde då få en del i detta så kallade fria kvarnlagbaseratpåtillexempelhurstorarbetsinsatsmangjortnärkvarnanläggningen byggdes. Att bygga den enkla skvaltkvarnen var tekniskt sett inte speciellt krävande och här behövdes inte någon större yrkesskicklighet. Materialet fanns i allmänhet på gården, det vara bara kvarnstenarna som måste skaas annanstans ifrån.

Kvarnverksamheten stod under myndigheternas uppsyn. Man ck inte bygga en kvarn var som helst. Det gällde att se till att man inte omöjliggjorde grannens användning av vattendraget för hans kvarn genom att man använde för mycket av de begränsade vattenresurserna. För kvarninkomsterna skulle betalas skatt, den så kallade kvarntullen. Skattskyldigheten bestämdes av myndigheterna och var beroende av storleken på inkomsten. Verksamheten kunde ibland ge delägarna betydande inkomster. Kvarnen kunde då klassiceras som tullkvarn. Ägaren till tullkvarnen kunde vara både en enskild person och ett kvarnlag. Konikter i samband med tullkvarnarnas verksamhet var inte alltför sällsynta. Myndigheterna strävade ibland efter attbegränsa de skattefria husbehovskvarnarnas verksamhet. Motsatsförhållandet mellan tullkvarnar och husbehovskvarnar var dock mera framträdande i Sverige där de på områden med stora odlingsslätter hade etablerats ett stort antal tullkvarnar. Kronans myndighet, kommersekollegiet, kunde också bevilja kvarnägare privilegium för en viss sorts verksamhet. Uppdämning för kvarnens behov kunde också orsaka känslosvall hos grannarna, eftersom uppdämningen kunde ha negativ inverkan på närbelägna odlingar. Myndigheterna och rättsväsendet kunde då bli inkopplade för att reda upp knutarna.

3 Större vattendriven kvarn där ägaren kunde uppbära tull för att han malde säd åt bönderna på ett särskilt område.

Vattenkvarnarnastillbakagång –nyatiderförjordbruket

Andra halvan av 1800-talet innebar stora förändringar för jordbruket i våra bygder. Man gick allmänt in för mjölkproduktion och odling av foderväxter. Lågt belägna marker torrlades och uppodlades. Detta medförde i sin tur stora svårigheter för kvarnarna som var beroende av en säker vattentillgång. I Ingå lades kvarnen i Västankvarn ned på 1860-talet när Näse- och Västersjön torrlades genom omfattande sprängningar som inleddes av Ernst Linder den yngre, som kan anses vara den stora gården Västankvarns skapare. Denna gård bestod sedermera av era gårdar i Gårdsböle och Nääs byar. Jag borde kanske i detta sammanhang nämna att gårdarna år 1875 köptes av Wilhelm och Lina Sandell från Horsbäck i Ekenäs. Deras storartadedonation till Nylands nation möjliggjorde upprättandet av de jordbruksskolor som verkat i Västankvarn under hela 1900-talet.

Dikning och uppodling av de forna sjöarna fortgick under en lång tid. Skyddskårsmannen och folkskolläraren vid byns folkskola A.K. Mårtenson sysslade på 1910-talet med andjakt vid de forna sjöarna. Först år 1936 var det stora uppodlingsprojektet till alla delar slutfört. Kvarnen hade vid den här tiden redan fallit i glömska så att ingen i min barndom på 1930- och 40-talen längre kände till den exakta platsen där den en gång stått.

På en karta av år 1845 nns hela två kvarnar inritade på gränsen mellan Västankvarn och Gårdsböle vid slutet av den sex meter höga bergströskeln. Den sista kartanteckningen om kvarnen som jagfunnit är på en militärkarta av år 1855.

Ett rikt avkastande jordbruk utvecklades på sjöarnas botten i Västankvarn, Gårdsböle och Nääs byar. I trakten fortlever ännu i dag en muntlig tradition om det jättestora uppodlingsföretaget enligt de uppgifter jag fått av förra husbonden på Kryckels i Nääs, Bengt Wester, som i sin tur fått dem av sin farfar. Farfadern ck på 1910-talet besöka Västankvarnförvaltarens kontor för att betala sin andel i dikningsföretaget.

Kvarnen hade dragit det kortare strået i utvecklingen av bygden. Rikliga skördar ck kompensera för förlusten av kvarnen. Byborna ck ge sig iväg på kvarnresa till Fagervik, vilket är dokumenterat i Västankvarns arkiv. Det nns en genväg till Fagervik från Västankvarn via Marsjön och Rejböle

TEMA KVARNARNAS HISTORIA

Jorbrukspraktikanten på Västankvarn Frans Svanbäck använde docken hel lördag för kvarnresan.

Väderkvarnen

Väderkvarnen, som är en yngre kvarntyp än vattenkvarnen, var en lite opålitligare kraftkälla. Det ideala var om vinden var måttlig, inte för hård men inte heller för svag. Vingytan kunde göras större om vinden var för svag. Det var förstås förargligt om vinden mojnade just som man hade satt igång med malandet. Alltför stark vind kunde å andra sidan åstadkomma skador på kvarnen vilket illustreras av följande korta berättelse från Åland, Jomala:

Min framlidne svärfar eller någon anställd på gården i Jomala på Åland satte i gång kvarnen en blåsig kväll någon gång på 1940-talet. Det var krigstid och det var förbjudet att mala på grund av det svåra livsmedelsläget orsakat av kriget. Folkförsörjningsmyndigheterna hade plomberat kvarnen så att man inte obemärkt skulle kunna få i gång den och mala utanför myndigheternas kontroll. I alla fall kördes kvarnen olovandes i gång och som nämnts blåste det hårt den sena kvällen då man skulle mala. Mörkret skulle bidra till att allt kunde ske obemärkt. Men så gick det inte. Det blåste så häftigt att en kvarnvinge slets loss från axeln och ög ut över gårdsbacken... Hur det gick sen och hur man skötte relationerna till myndigheterna förtäljer inte historien men slutresultatet var i alla fall att kvarnen inte längre reparerades och togs i bruk. Så slutade väderkvarnsepoken på den gården.

På hättekvarnarna4 kunde vingarnas position ändras bara genom att vrida toppen, hättan, på kvarnen. Kvarnen påmuseiområdet i Gesterby i Kyrkslätt är en mamsellkvarn, också kallad holländare, som representerar denna typ, så torde också vara fallet med kvarnen på museiområdet Gammelgården i Ingå, ursprungligen från Svartbäck rusthåll.

Kvarnarnas placering

Var fanns det väderkvarnar i Finland? Det är inte så lätt att ge ett utförligt svar på denna fråga. Genom studier av tidningspressen har jag fått uppfattningen att det totala antalet kvarnar på 1800-talet kunde ha rört sig om 10 000 stycken. Det nns forskare som uppskattat antalet till det dubbla.

Väderkvarn av mamselltyp på kvarnbacken i Ekenäs. Foto: Hans Brenner

4 Hättekvarnar har en vridbar toppkupol som kan vridas i olika riktningar för att utnyttja vinden på bästa sätt. Kvarntypen kallas också för holländare.

På Åland fanns det vid början av 1900-talet cirka 1000 kvarnar, men Åland var ett specialfall då det i regel fanns en kvarn på varje gård. Ännu i dag nns det kvar cirka 200 kvarnar i museibruk på Åland. Jag har hittat uppgifter om att det år 1809 i Finlands då största stad Åbo på kullarna i staden fanns 64 väderkvarnar (Åbo Underrättelser 1909). Vid Åbo brand år 1827 gick väl nästan alla upp i rök och byggdes knappast upp igen i samma utsträckning som före branden. I Helsingfors fanns det vid slutet av 1800-talet era väderkvarnar bland annat i Brunnsparken och nära Senatstorget i stadens absoluta centrum. Det kan synas lite överraskande att nna så många kvarnar i stadsmiljö, men egentligen är det inte så underligt. Där det nns människor behövs det mat och för att få basfödan bröd behövdes det kvarnar och vidare faciliteter för attförädla mjöl till bröd. Torkad säd var lättare att lagra än mjöl. Därför var det praktiskt att ha kvarnen nära. I Åboland fanns det enbart i Korpo socken 60 väderkvarnar på 1800-talet. I Nystadstrakten fanns det vid samma tid ett stort antal väderkvarnar liksom över huvud taget på jordbruksområdet nordväst om Åbo. I Töfsala och Vemo anger militärkartor en stor koncentration av väderkvarnar, också i Pargas var väderkvarnarna talrika vid denna tid.

De stora slätterna gynnade driften med väderkvarnar. Det förekom en omfattande spannmålsodling i rågens rike, eller Österbotten, så det gällde att uppföra kvarnar. Vidare omnämner källorna att trakten runt Ule älv och vidare södra Lappland skulle ha varit kvarntäta trakter. Vid sekelskiftet 1800–1900 redovisas i Museiverkets källor för en väderkvarn så långt norrut som i Enare socken.

I det vidsträckta Uleåborgs län fanns det dock inte väderkvarnar överallt. Vid den stora hungersnöden 1892 beslöt nödhjälpskommittén i huvudstaden att man skulle sända mjöl i stället för säd till vissa orter i Uleåborgs län, då mottagarna förutom handkvarnar endast hade skvaltkvarnar till sitt förfogande och dessa var i gång bara vår och höst (Nya Pressen 1892). Reservlager i så kallade lånemagasin fanns det knappt om i dessa trakter, eftersom dessa var koncentrerade till orter längre söderut. Exempelvis i Nylands län fanns år 1850 en ärdedel av den totala lagrade spannmålsmängden i lånemagasin (Morgonbladet 1850).

Jean Sibelius farfars kvarn på gården Sibbe i Lappträsk. Källa: Ellen Lindström, Lappträsk

Pyhäluoma kvarn. Foto: Risto Korhonen/Myllyliitto

För Nylands del, Esbo, Kyrkslätt, Sjundeå och Ingå är källorna rätt förtegna när det gäller förekomsten av väderkvarnar. För Kyrkslätts del har jagförutom den tidigare nämnda Ingvallsbykvarnen funnit bara en kvarn i Hila, en i Sarfvik en i Honskby, och en på Medvastö, en i vardera Böle (på Porkala udd), Kuritans och Estby, Bondarby och Järsö. Mamsellkvarnen vid Gesterby hembygdsmuseum är kvarnen som ursprungligen fanns på IngvallsbyÖstergård och som senare yttades till hembygdsmuseet i Masaby och därifrån vidare till Gesterby. För Esbo har jag hittat en enda väderkvarn i Kurtbytrakten och en annan i Frisans. Lokalhistoriska källor konstaterar lakoniskt att det i Esbo praktiskt taget inte fanns några väderkvarnar.

I den västligaste delen av Nyland, i Bromarv, framgår det av den lokala tidningspressen att det fanns ett stort antal väderkvarnar på 1800-talet. I Tenala fanns det någon enstaka liksom i Ekenäs, Sjundeå och Ingå. Den nuvarande väderkvarnen på museigården i Ingå härstammar från Svartbäck gård. Vid mitten av 1800-talet fanns det i Ingå en väderkvarn vid Innanbäck och en i Solberg.

I samband med granskningen av väderkvarnar i Finland under 1800-talet kan vi notera att man i tidningsannonserna från denna tid rätt ofta stöter på väderkvarnar som bjuds ut till salu tillsammans med annat lösöre från gårdarna, så som tröskverk, som började bli vanliga mot slutet av 1800-talet. Att väderkvarnarna hänfördes till gårdens lösöre gör det eventuellt svårare att få fram tillförlitliga uppgifter om deras antal vid olika tidpunkter. Vi kan vidare observera att kvarntullen i Finland avskaades av ständerna år 1882. Var detta ett tecken på att livsmedelsförsörjningen hade börjat halta i storfurstendömet?

Läget under 1900-talet

Vatten och vind för kvarndrift började så småningom höra till det förgångna. Petroleum och elektricitet började inta deras plats som energikällor. Någon enstaka väderkvarn kunde man se i drift i en avlägsen skärgårdsbyggd ännu under 1950-talet. Likaså kan man ännu i dag se en metallstjärna som utgörvingar till en vindmotor i toppen på ett högt metallstativ och som användes för vattenpumpning till ladugårdar på större gårdar. Det var fråga om en amerikansk uppnning som från och med början av 1900-talet började bli en vanlig syn åtminstone i kustbygderna i södra Finland. Totalt fanns det ett tusental sådana vindmotorer i bruk i vårt land när antalet var som störst.

TEMA KVARNARNAS HISTORIA

Sammanfattningochentillbakablick

Jag ska som avslutning med statistikens hjälp försökasammanfatta omfattningen av kvarndriften med vatten och vind som kraftkälla. Perspektivet blir främst västnyländskt.

Förekomst av vatten- och väderkvarnar, västra Nylands kustbygd

Kyrkslätt

Väderkvarnar

Böle vid Porkala udd

Medvastö

Sarfvik

Ingvallsby Östergård

Honskby

Hila

Kuritans

Estby

Kattholm

Många av dessa omnämns vid mitten av 1800-talet på Kalmbergs militärkarta.

Vattenkvarnar

Bobäck

Masaby

Hila

Ängvik

Knopps

Överby (odalkvarn)

Obbnäs

Grundträsk

Smedsby

Evitskog

Petäjärvi

Kyrkoherren

Kvarnby (odalkvarn)

skvaltor: Tolls, Bondarby, Stubbans, Wohls, 1700-tal: Biskopsböle, Porkala, Gumböle.

Sjundeå

Väderkvarn

Myrans

Vattenkvarnar

Koskis 2 st.

Sipilä

Gårdskulla, 2 st.

Käla

Karskog

Nummenkylä

Skräddarskog

Störsvik

Muncks (odal)

Sjundby (odal)

Palokoski (odal)

Svidja (odal)

Skvaltor: Bölebacka, Malm, Flyt, Pölans, Böle, Gammelby, 2 st.

Ingå med Degerby

Väderkvarnar 1600-tal:

Storbollstad (frälse)

Nybollstad (frälse)

Gåsans

Västersolberg

Vattenkvarnar

I skattelängd från 1600- talet:

Strand

Kocksby

Kämpbacka

Tvära

Knappsby

Domarbacka

Maggen

Haldis

Westersolberg

Ålkila (på militärkarta)

Ingarskila (på militärkarta)

Kvarnböle

Täkter

Rankila

Innanbäck (på militärkarta för år 1855)

Svartbäck

TEMA KVARNARNAS HISTORIA

Här nns också Karisby nämnd som vid tiden för de aktuella räkenskaperna hörde till Ingå länsmanssocken. Westerby och Backa hade varsin odalkvarn. Av de ovannämnda var de esta bäckkvarnar, några var skvaltor. Fagervik bruk fanns inte upptagen i skattelängden.

Karis med Snappertuna

Horsbäck (skvalta)

Björnböle (skvalta)

Svartbäck (skvalta)

Trongrund (skvalta)

Konungsböle (största kvarnen i Snappertuna)

Kudby

Grabbacka

Starckom

Sannäs

Knasaby

Österby

Hejmos by Brasby

Pesar by Mjölbolstad

Svartå bruk inte infört i beskattningslängden

Pojo med Ekenäs

I Pojo fanns rätt få lagägda kvarnar men däremot ett stort antal enskilt ägda. Tyvärr anges inte alltid by eller gård för dessa enskilda kvarnar utan skattefogden har bara antecknat ägarens namn. I Pojo var strömmar och forsar vanligare och kanske även starkare än i andra västnyländska kustsocknar.

Gråmarböle

Bjurs

Westankvarn (2 kvarnar på karta

från år 1845)

Gårdsböle

Finböle

Mora

Westerby (odal)

Linkulla (på militärkarta från år 1855)

Backa (odal)

Långvik

Grundsjö

Gestan

Svartbäck

Kvarnby (liten odalkvarn)

Persböle

Skarpkulla

Grabbskog

Ekerö

Solvik

Dragsvik

Bolstad

Björnbolstad

Forby

Skavestads forskvarn

Forsby

Gammelby Jacob

Klinckback Jacob

Skoeng Eriks kv

Gesterby (liten odalkvarn)

Antskog (odalkvarn)

Skuru (skvalt)

Bolstad (2 skvaltkvarnar)

Väderkvarn: Ekenäs

TenalaochBromarv

Öby (skvaltkvarn)

Tronsböle (bäckkvarn)

Harparskog (skvaltkvarn)

Skogby (skvaltkvarn)

Lappvik (skvaltkvarn)

Gretarby (skvaltkvarn)

Vättlax (skvaltkvarn)

Svidja (skvaltkvarn)

Väderkvarnar

Kegra (skvaltkvarn)

Kansjärv

Grönsund (skvaltkkvarn)

Gennarby (bäckkvarn)

Prästkulla (bäckkvarn)

Knobbkägra (skvaltkvarn)

Rekuby (skvaltkvarn)

Av de era tiotal som enligt tidningsuppgift fanns i Bromarv på 1800-talet har jag bara lyckats identiera två på Kägra gård. Om man vill lyfta fram de viktigaste vattenkvarnarna i Västnyland bör man från Raseborg nämna Svartå som verkar ännu i dag, samt Fiskars som mycket gammal, Sjundby där den sjudande forsen med kvarn gett namn åt hela socknen. Från Ingå måste man nämna Ingarskila kvarn. Från Kyrkslätt bör vi nämna Överby kvarn.

AvväderkvarnarbörvilyftaframdetstoraantaletstolpkvarnariBromarv samt era mamsellkvarnar frånslätterna i södra Kyrkslätt.

EXOTISKA VÄXTER

TEMA ODLA

Potatis och nankingkrysantem

Text & bild: Mary Kuusisto

En västnylänning måste någon gång få en portion potatisgröt med smöröga för att vara lycklig. Nästa dag vill vi kanske smaka på något nytt och spännande från det vietnamesiska köket, för vi är också nykna. Nu när vi har vant oss vid grönsaker och kryddor från världens alla hörn är det naturligt att vi också börjar odla växterna: närodlat från fjärran. Vi är vana vid tomat och gurka och tänker inte på att också de har kommit till oss från andra länder.. Det nns många grönsaker som är lättare att odla än våra traditionella.

Korpilahti hjulkvarn.

Trädgårdsportlak.

En del växter har också glömts bort och upplevs nu som nyheter. Ett exempel är trädgårdsportlak (Portulaca oleracea ssp. sativa) som var populär på 1800-talet. Den har saftiga, tjocka, friskt syrliga blad som innehåller omega-3-fettsyra. Det nns grön- och gulbladiga sorter, den gula har större blad. Trädgårdsportlak är lätt att så från frön och i vårt gynnsamma klimat dyker plantor ofta upp av sig själva nästa sommar. Man skördar toppskott och använder dem både som färska och tillagade.

Korila (Cyclanthera pedata) är en otroligt lättodlad och snabbväxande grönsak som har sitt kulturursprung i Sydamerika. Den är en klättrande gurkväxt som trivs i både skugga och sol. Det går att odla Korila i kruka, på friland eller på en komposthög. Ett par plantor i en ämbarstor kruka kan till exempel klättra upp i en tall eller kanske slingra sig upp i ett äppelträd. Man kan så fröna inomhus i april–maj och plantera ut de små plantorna när det blir varmt. Så fort växten kommit igång är den mycket tålig och inte alls känslig för svalt väder. Vattna inte så mycket i början.

Frukterna skördas medan de är små, ungefär 3–5 centimeter. De minsta är goda som färska i sallad. Större frukter kan fyllas och ugnsbakas. Man gröper ur fröna. Men ganska snabbt blir

Mary Kuusisto

född i Bromarv 1952, är författare och trädgårdsodlare med särskilt intresse för ovanliga ätbara växter.

Utgivning: I fönstret under ytan går man närmare elden, Söderströms 2008. Djungelgurka, isört, Söderströms 2010, Pihalla kasvaa pepino, Kirjapaja 2013, Lilla Vinterodlingsboken, Schildts & Söderströms 2015.

frukterna för stora och trådiga, så det gäller att använda dem i tid. Färgen på hela växten är limegrön, frukterna gömmer sig lätt under bladen.

Bittergurkan (Momordica charantia) hinner ge skörd under vår korta sommar, förutsatt att krukan ställs i skyddat läge, exempelvis vid en vägg. Så fröna inne i april–maj, men ytta ut plantorna först när nätterna är varma. Växten trivs också bra på soliga verandor och dylikt. Bittergurkan ser rolig ut, men i Asien är den framför allt en mycket viktig medicinal- och grönsaksväxt. Smaken är, som namnet antyder, bitter. Gurkan blir gul men används medan den är grön. Före användning ska fröna tas bort. Frukterna fylls och ugnsbakas, eller steks med andra grönsaker eller tillsammans med ägg. Smaken kan mildras genom att man lägger halverade frukter i hett vatten före tillredningen, eller saltar

och låter bitterheten svettas ur. Jag brukar också skiva och torka bittergurkan till te.

I Västnyland övervintrar också ovanligare växter. Kinesiska Nankingkrysantemen (Chrysanthemun nankingense) till exempel, den har klarat sig bra på sin skyddade plats intill husväggen. Den är en populär växt i Kina där den ofta planteras som häck i trädgården – en buskig planta med friska, kryddiga blad. De gula små blommorna kommer sent på hösten. Växten kan stå i halvskugga. I Kina

TEMA

används Nankingkrysantemen både som medicin och som mat. Den sägs vara bra för levern och ögonen.

Ostronört (Mertensia maritima) är en n prydnadsväxt men den är också efterfrågad av en del kockar, eftersom bladen smakar ostron och sk samt är stiliga att dekorera en sallad med. Ostronörten, som med all rätt också kallas för havets blåklocka, växer vild på stränder i nordvästra Europa, inorra Nordamerika och på Grönland. I Sverige är den sällsynt och fridlyst.

Jag har odlat ostronörten från frö och testat att plantera ut den på olika ställen, på kanten i blombänken, i ett grönsaksland med perenna växter och i keramikkrukor som jag stjälpt omkull till vintern. Den har klarat sig på alla platser. Jag har blandat lite grus i myllan. Ostronörten blommar redan från slutet av juni ända fram till augusti. Den skira blå färgen mot de silvriga bladen är fantastisk. Knopparna är rosaskiftande.

Rankspenat (Hablitzia taminoides) kunde gärna odlas mer i Västnyland. Växten kommer från Kaukasien, den ingår i familjen amarantväxter och är erårig. Den har odlats i Finland och i Sverige på 1800-talet. Rankspenaten ger riklig

skörd redan på våren och de näringsrika, hjärtformade bladen används som spenat. Växten blir tät, den kan klänga några meter och är därför också lämplig som skyddsvägg vid altaner. Blommorna är små och grönvita och bildar långa spiror. Rankspenaten trivs i god trädgårdsjord men stället får inte vara vått på vintern. Första året ska man inte vänta sig så stor skörd men när plantan väl etablerat sig blir den enorm. Då har man kanske hjärta att plocka några nyuppkomna skott på våren och använda dem som sparris.

Det kan vara knepigt att få fröna att gro, eftersom de bör kylbehandlas. Fast det gäller inte alltid, många gånger gror de direkt. Så fröna i krukor och plantera ut på den slutliga växtplatsen först när plantorna har tagit sig. På våren när skotten stiger upp ur jorden är de röda.

Ibland förväxlas rankspenat med malabarspenat (Basella alba). De har nog inte något annat gemensamt än att båda klänger och att bladen används som spenat. Malabarspenaten övervintrar inte ute, men den är erårig som krukväxt och tycker om värme. Den kan förstås också odlas ute på sommaren som ettårig. Den är mycket användbar och vitaminrik som lättkokt eller stekt. Bladen är tjocka och har en redande eekt. Malabarspenaten odlas i Japan och Kina. Detta är en lämplig växt för heta verandor och balkonger. Dessutom är den vacker med sina glansiga blad och rosa blomstjälkar. Det nns både röd och grön malabarspenat. Den gröna har större blad.

Bittergurka.

Ostronört. I förgrunden blommande rankspenat. Rankspenat.

Nankingkrysantem.

TEMA ODLA

Pajmedmalabarspenatochlök

100 g smör eller margarin

1½ dl havregryn

½ dl polenta

3 msk potatismjöl

4 lökar, i klyftor ca 20 blad malabarspenat, strimlade chili (vitlök)

1½ dl fetaost i tärningar

1½ dl syltlök

5 ägg

1½ tskgurkmeja svart- och vitpeppar

10 basilikablad, i bitar en nypa muskot örtsalt

2 msk olivolja (en skvätt grädde)

tomater

Stek löken i olja på rätt låg temperatur tills den blir genomskinlig och får lite färg. Tillsätt chili och malabarspenat. Vänd i pannan och stek en minut till. Låt svalna.

Smörj en ugnsform och strö med polenta.

Blanda havregryn och polenta i matfettet. Bred ut massan i formen (använd till exempel en sked som doppas i hett vatten emellan).

Fördela lökmassan i formen, strö fetaost och syltlök över.

Vispa lätt ihop ägg, kryddor och olja och häll i formen. Dekorera med tomater och bladgrönsaker som gärna först penslas med olja för att inte bli torra och färglösa.

Grädda i Ca 175 grader en dryg halvtimme.

FM i mathantverk lyfter fram det västnyländska matkunnandet

Text & bild: Mona Salama

Finländska mästerskapen (FM) inom mathantverk gick av stapeln i oktober på Yrkeshögskolan Novia i Ekenäs, Raseborg. Det här var andra gången tävlingen ordnades i Raseborg och en tredje tävling kommer att arrangeras på samma ställe i mars 2018. Målsättningen med tävlingen är att öka kunskapen och medvetenheten om nländskt mathantverk.

Mathantverk är ett relativt nytt begrepp, som introduceras som bäst i Finland. I de nordiska länderna är mathantverkare en växande yrkeskår. Mathantverk skapar unika högkvalitativa specialprodukter, som ofta återspeglar lokala mattra-

Malabarspenat.

TEMA

ditioner. Produkterna tillverkas i regel av lokala råvaror, som förädlas på den egna gården eller i det egna företaget. Metoderna är oftast gamla och välbeprövade, men produkterna utvecklas med nytt kunnande och ny teknologi. Kännetecknet för mathantverk är att människans hand och kunnande är med i hela produktionskedjan. Efterfrågan på hantverksmässigt tillverkade produkter ökar hela tiden. Allt er bryr sig om vad de äter och gruppen konsumenter, som av olika orsaker vill undvika tillsatsämnen i sin mat, blir större. Samtidigt håller distributionen av lokalt producerad mat på att förbättras i samband med att bland annat rekoringarna blir allt er till antal.

Hur blir man mathantverkare?

är en mångsysslare inom marknadsföring, kommunikation och projektstyrning. Hon har mångårig erfarenhet av ledarskap vid internationella organisationer inom företagsutbildning och har även jobbat med konsumentmarknadsföring och kundrelationer. Sedan 2012 jobbar hon som freelancer.

Mathantverkare är ingen skyddad titel och i princip kan vem som helst använda titeln. I Finland har vi ännu inte kommit så långt som till certierade mathantverksprodukter, men den modellen hittar vi bland annat i Sverige. I Östersund ligger Eldrimner, det nationella centret för mathantverk. Eldrimner har tillsammans medmathantverkareiSverigetagitframencertiering. I Sverigehar fokus, precis som i Finland, länge varit på billig mat och industriella produkter, där priset har varit viktigare än smaken och det unika. Inom mathantverket är målsättningen att skapa bra produkter där smak är en tydlig kvalitetsmätare. Med hjälp av en certiering vill Eldrimner lyfta fram och tydliggöra vilka produkter som är gjorda på ett hantverksmässigt sätt. För att utveckla och stärka hantverksmässig livsmedelsförädling arrangeras en utbildning i Finland, som riktar sig till alla som är intresserade av mathantverk och livsmedelsförädling. Inom projektet Kustens Mat vid Yrkeshögskolan Novia pågår för tillfället den andra utbildningen inom mathantverk. Kustens Mat är ett nlandssvenskt mathantverksprojekt numera i samarbete mellan regionerna Österbotten, Åland och Nyland och projektet pågår under en tvåårsperiod(1.1.2016–31.12.2018).TidigaredeltogocksåÅbolandiprojektet,men projekttiden är avslutad för regionens del.

Mathantverksutbildningen, som tar ca ett och ett halvt år och omfattar 30 studieveckor, strävar också till att stärka det personliga entreprenörskapet som bas för ett framgångsrikt företagande och skapa förutsättningar för ekonomisk tillväxt. Utbildningen inleds med att deltagarna får gå i smakskola för att få en inblick i hur smak och doft fungerar och hur man kan träna dessa sinnen, som är mathantverkarnas viktigaste redskap när man utvecklar sina mathantverksprodukter. Utbildningen är unik i Finland och tar delvis modell av Eldrimner i Sverige. Ansvarig för utbildningen är Yrkeshögskolan

Novia i Raseborg i samarbete med Företagshuset Dynamo i Österbotten, Ålands Landsbygdscentrum och Ålands Gymnasium.

Deltagarna kan specialisera sig inom sex olika områden: kött, sk, mjölk, spannmål och bageri, frukt och bär, grönsaker och svamp. Dessutom ingår allmänna studier i företagande, marknadsföring och livsmedelskunskap. I utbildningen deltar för tillfället 42 personer.

– I kursen som startade på hösten 2017 deltar i stort sett lika många deltagare som vid den första kursen, berättar projektledare Ann-Louise Erlund på Yrkeshögskolan Novia. Av dessa deltar 18 personer från Nyland. Närstudietillfällen ordnas på Yrkeshögskolan Novia i Ekenäs, och man har kontakt med de övriga regionerna via videokonferens. Det har varit intressant att följa med hur våra tidigare kursdeltagare har utvecklat sin verksamhet och sina produkter. Flera livsmedelslokaler har grundats och företagen har expanderat och fått luft under sina vingar.

Mona Salama

TEMA

Det är ju ett av målet med utbildningen, att kunna livnära sig på sitt arbete och utvecklas som entreprenör, säger Erlund.

Ska jag grunda ett eget företag?

Många mathantverkare börjar med småskalig produktion. Det handlar kanske om ett mindre antal burkar marmelad eller sylt som kokas hemma i det egna köket och säljs på säljs på torgen och lokala marknader. Efterhand ökar produktionen och man hittar förhoppningsvis sin egen nisch och efterfrågan ökar. Det kan också bli fråga om att utveckla sina processer och att överväga om man vill satsa på produktionen och starta sitt eget företag. I samband med detta blir det aktuellt med en egen livsmedelslokal eller att hyra in sig i en bentlig livsmedelslokal.

Detäringetkravattdesomdeltariutbildningenskadrivaellerstartaetteget företag, men om man verkligen vill satsa på branschen är det lättare att komma vidare om man har ett företag. Vill man fortsätta med småskalig produktion och sköta försäljningen via REKO-utdelningar och torg går det naturligtvis bra. – Men om man vill expandera, utvidga sina distributionskanaler eller samar-

De deltagande produkterna ck en kod och bedömdes anonymt.

Mejerikategorin innehöll bland annat era tävlingsklasser för ost.

TEMA

beta med andra aktörer, har man bättre förutsättningar om man är entreprenör, menar Ann-Louise.

I FM-tävlingens regler står det att produkten ska produceras i en anmäld livsmedelslokal.

– Med anmäld livsmedelslokal avses i lagen en plats som uppfyller hygienföreskrifterna och för vilken anmälan har gjorts till kommunens livsmedelsmyndighet, upplyser Ann-Louise Erlund. Var och en som använder lokalen gör sin egen registrering. Om man har frågor gällande livsmedelslokal, lönar det sig vara i kontakt med de lokala livsmedelsmyndigheterna. Sydspetsens Miljöhälsa uppmanar de intresserade att kontakta hälsoinspektören i god tid, helst redan under planeringsskedet. Sydspetsens Miljöhälsa står till tjänst med rådgivning till företagen.

En ny intresseorganisation, föreningen Mathantverk i Finland rf – Suomen Artesaaniruoka ry, grundades år 2017. Det nns idag en växande yrkeskår av mathantverkare som har en viktig kunskap om mathantverksmässig förädling. Mycket av den verksamhet som stöder mathantverkarna idagär projektbaserad och därför har man sett ett tydligt behov av att skapa ett stadigvarande forum för mathantverkare. Föreningen vill främja mathantverket genom att sprida information, delta i arrangemangen av utbildning, stöda nätverkandet bland mathantverkare och bidra till att synliggöra mathantverkarna och främja förutsättningarna för mathantverkare i Finland. Föreningen har också en viktig roll i arrangemangen av FM i mathantverk.

FM i Mathantverk

Finländska Mästerskapen i mathantverk arrangerades för andra gången 4–6 oktober år 2017 på Yrkeshögskolan Novia. Tävlingen arrangeras för att konsumenterna ska bli bekanta med mathantverket och för att snabba på branschens utveckling. Genom tävlingen vill man uppmuntra mathantverkarna i deras arbete och inspirera dem till att vidareutveckla sina företag och produkter.

– Tävlingen var i år öppen också för deltagare från de övriga nordiska länderna och från de baltiska länderna och vi hade ett antal deltagare från Sverige och Estland, berättar Ann-Louise Erlund. Sammanlagt deltog 50 företag med omkring 120 produkter, vilket var aningen färre än under det första året. Kvaliteten på produkterna var i det stora hela hög i tävlingen.

Vi är stolta över att Raseborg kan stå som värdkommun under åren 2016–2018, det vill säga så länge som projektet Kustens Mat pågår, säger Ann-Louise. Det ger oss möjlighet att föra fram det västnyländska matkunnandet. I år hade vi också möjlighet att samarbeta med Slowfood-festivalen i Fiskars Bruk, där

vi visade upp de vinnande produkterna och spred information om mathantverksbranschen.

Den här gången tävlade man i tio olika kategorier: mejeriprodukter, charkuteriprodukter, skprodukter, bageriprodukter, bär- och fruktprodukter, grönsaks- och svampprodukter, kalla krydd- och matsåser, snacks, nordiska drycker och innovativa mathantverksprodukter. De populäraste kategorierna i år var bageriprodukter, bär- och fruktprodukter samt nordiska drycker. Jurybedömningarna skedde inför öppen ridå i det före detta kosthållet Smakis vid Yrkeshögskolan Novia, där man hade möjlighet att titta in och följa med jurymedlemmarnas digra arbete. Jurygrupperna ägnade en hel dag åt att bedöma utseende, konsistens och inte minst smak och doft på de tävlande produkterna, till exempel ostar, marmelader, sylt, chutney, färskkorvar, skprodukter, surdegsbröd och drycker. Företagsrådgivare Jonas Harald från företagshuset Dynamo hade kontrollerat alla anmälningar till tävlingen och gjort klassfördelningen av produkterna.

– Vi har ganska långt följt Eldrimners klassindelningar men även gjort en del förändringar med tanke på nländska traditioner.

Jonas Harald har själv deltagit som jurymedlem i de svenska mästerskapstävlingarna i mathantverk och säger att juryarbetet är både krävande och intressant.

Bär och frukt var en av de populäraste tävlingskategorierna.

TEMA MATHANTVERK

vara jurymedlem är ett tut jobb och innebär ett stort ansvar. Det är många egenskaper som ska bedömas och vägas mot varandra, men i slutändan brukar det ändå utkristallisera sig en tydlig vinnare, berättar Jonas. Varje jurygrupp bestod av en branschkunnig juryordförande samt ytterligare minst tre medlemmar. I juryn ingick bland annat matskribenter, lärare, forskare och andra aktörer inom matbranschen. Som juryordförande verkade kända namn som bland andra bagarmästare Manfred Enokson, utbildad i Tyskland och verksam på Saltå Kvarn i Sverige och den tyskfödde köttmästaren Gero Geick, som är verksam både i Finland och Tyskland och känd bland annat för köttprodukterna som bär hans namn. Övriga juryordföranden, som kan nämnas, är somelier och krögare Carina Sontag från restaurangen Fem Knivar på Sommaröstrand.

Medaljer till Raseborg

Prisutdelningsceremonin för tävlingen hölls i Lokalen i Fiskars Bruk och efter det var det dags för en festmiddag i Svarta salen. Mathantverkare från Raseborg kammade i år (2017) hem fyra guldmedaljer och ett brons, vilket var en n prestation.

Vinnare i klassen rågsurdegsbröd blev Backers Baker med sitt ekologiska surbröd. Brödet kom till inför FMtävlingen då det fanns en klass för rågsurbröd med enbartsurdeg,detvillsägautan

jäst. Tidigare hade man bakat brödet med jäst, mest av gammal vana. Det gällde nu att pröva sig fram till ett nytt recept med en bra surdeg som huvudingrediens. Backers har även deltagit i de öppna Svenska Mästerskapen i mathantverk. Så stor skillnad mellan den svenska och den nska marknaden tycker inte verkställande direktör Diana Lindholm att det nns.

– Det är en myt att nländarna äter mörkt och surt bröd och svenskarna ljust och sött bröd, säger Diana. Det kan nnas skillnader i preferenserna mellan olika regioner i Finland och Sverige, men det går inte att generalisera. Backers skärgårdslimpa har till exempel god åtgång i Stockholm.

Det knappt ett år gamla företaget Kuura Cider från Fiskars tog hem guldet i klassen efterrätts- och delikatessviner med sin Ice Cider 2015. Produkten har

Diana Lindholm, Backers Baker.

TEMA

blivit ofantligt populär och var slutsåld i era månader under hösten. Iscidern tillverkas på äpplen från närliggande äppelgårdar och vann också en guldmedalj i klassen för bästa förpackning. Petri Halmetoja blev både glad och överraskad över priset och säger att det motiverar att utveckla nya och innovativa produkter. Kuura Cider har en egen liten aär i Fiskars, där man säljer både egna och andra mathantverkares produkter. Tills vidare kan man köpa dryckerna och ta med dem hem, men i framtiden kommer man kanske att ha möjlighet att avnjuta Kuura Cider på den lilla terrassen med utsikt mot ån.

Guldet för den bästa marmeladen gick till Sara Randström från Sara’s Kitchen Garden i Bromarv för frukostmarmeladen tillverkad på pumpa odlad i Bromarv. Sara deltog i tävlingen också i ol och hon säger att hon lärde sig mycket av tävlingen och responsen hon ck av domarna.

– Bedömningen är objektiv och uppbyggande och hjälper företagaren att utveckla sin produkt och komma vidare i sitt arbete, berättar Sara, som i år också tog hem en bronsmedalj i klassen kalla krydd- och matsåser. Supersåsen är en sweet chilisås som är tillverkad på bland annat lokalt odlade plommon. För Sara är det viktigt att man kan spåra råvarorna och gärna berätta om vem som odlar dem.

– Maten får ett ansikte, säger hon.

Sara hör till de mathantverkare som har deltagit i utbildningen vid Kustens Mat och hon är nöjd med kursen. Speciellt nyttiga tycker hon att de praktiska delarna av kursen var, då man hade möjlighet att träa personer med lång erfarenhet inom branschen.

– Alla små tips och information om den specika kemin bakom produkterna är guld värda, menar Sara.

Anna Holmberg från Ingvalsby Gård i Tenala deltog för fösta gången i FM-tävlingen och lyckades övertyga juryn i klassen chutney med en sötsur chili. Juryns utlåtande löd: ”En klassisk chilidip till vårrullar och kyckling. Produkten har en n balans mellan sötma och syra och god smak. Klar och vacker färg med krämig chutneykonsistens.”

Sara Randström, Sara’s Kitchen Garden.

Anna Holmberg, Ingvalsby Gård. Vinnarbordet.

TEMA

De vinnande produkterna hittar man på torg, rekoutdelningar, gårdsbodar och marknader runt om i Västnyland. Vinnarprodukterna känner man igen på sigillet, som de prisbelönta företagen har rätt att använda.

FM-tävlingen ordnas igen 21–23 mars 2018

Tidpunkten för den tredje och sista FM-tävlingen i mathantverk som ordnas inom projektet Kustens Mat i Raseborg är 21–23 mars 2018. Efter det kommer tävlingen att ordnas på olika orter i Finland och även Raseborg kan komma i fråga på nytt. FM-tävlingens program är öppet för alla matintresserade och bjuder på aktuella föreläsningar, interaktiva verkstäder och intressanta företagsbesök i regionen. Programmet hittar du på Kustens Mats sidor för FM i mathantverk, www.novia./mathantverkfm. Du kan stöda det lokala mathantverket och den småskaliga produktionen genom att köpa kvalitativa mathantverksprodukter, som är tillverkade av lokala råvaror och fria från tillsatsämnen.

Reko och Slow Food går hand i hand – närmat är nyckelordet

Text: Bitte Westerlund

Reko är en modell, en folkrörelse som startade i norra Österbotten vintern 2013. Initiativtagaren var ekobonden Tomas Snellman från Pedersöre. Han kom på att man kunde använda Facebook för ett konsumentdrivet försäljningssätt och som förmedlingsredskap utan omkostnader för producenterna. Snellmans tanke varatt rekosystemet skulle vara exibelt och kostnadseektivt. Att allt levereras under en halvtimmes tid, på samma parkeringsplats vid samma klockslag en given veckodag, har visat sig fungera.

Reko förenar producentoch konsument via Facebook. På FB-gruppsidan skriver producenterna varje vecka vad de har att bjuda på, och kunderna sätter in sina beställningar i kommentarsfälten. Bitte Westerlund köpte här sina förhandsbeställda ägg av Tarja Kvarnström, som representerar Sjöbergs i Täktom. Foto: Niina Ala-Fossi

Kategorin för Nordiska drycker innehöll tävlingsklasser för mat-, dessert- och delikatessvin, glögg och sa

Endast lokalproducerad mat och lantbruksprodukter tilläts från början, men på många håll låter man många blommor blomma och andra lokalt producerade produkter får med administratörernas goda minne och godkännande säljas. En grundregel är att man inte får sälja andras produkter utan bara egen produktion. Producenterna sätter ut sina produkter i egna inlägg på Facebooksidan, med tydliga listor, priser, kontaktuppgifter och gärna bilder. Kunderna beställer genom att kommentera med sort, mängd och eventuella frågor.

Bitte Westerlund

projektledare för Västnyländska matboken (2019), kommunikatör för Slow Food Västnyland, frivillig administratör för rekoringen i Ekenäs. Suppelant i Västnyländska kultursamfundets styrelse.

Foto: Kevin Stewart

Några österbottniska ringar startade i mars 2013. Ett år senare, vintern 2014, kom man igång i Västnyland med EKO-nu projektets Micaela Ström som administratör. Som utdelningsplatser valdes då Novias parkering i Ekenäs, Deli-tukkus parkering i Pojo och Västankvarn gård i Ingå. De två senare torkade snabbt in. REKO Ekenäs/Tammisaari har överlevt. Under sommarsäsongen kan det vara ett tjugotal leverantörer och hundratals kunder, inklusive många sommargäster, som träas den intensiva halvtimmen på den lummiga parkeringen invid Raseborgsvägen. En lång kö ringlar vid Mörby Gårds och Holmqvists grönsakers bilar. Sommartid är Tallbacka trädgård med sina tomater från Bromarv en populär producent. Familjen Karlsson-Silander har 32 olika sorters tomater i växthusen. När Hasselberg Fishermen har fått sk, och Piia Hasselberg har lagt ut sin annons på gruppens Facebooksida, så tar sken slut på ett par timmar. Det nymalda kaet kommer från Helsingfors minstakaerosteri Six Pot och de prisbelönta färska korvarna från Feri´s Sausages i Rödbergen. Utbudet klår många torg och sommartorg. Mitt i vintern är det endast en handfull producenter som levererar kött och sk, rotsaker och lök, bröd och mjöl, samt framför allt ägg, som är en ständig bästsäljare. Ibland testar gymnasieleverna sina uppstartföretag och säljer till exempel fröknäcke, godis eller hundmat gjord på mald sk. Ibland är det barn som övar sig i att göra aärer med mammas eller pappas hembakade bröd eller familjens fåtaliga hönors ägg. Ja, ankägg och vaktelägg har det också sålts ibland. Men då någon ville sälja levande kanarie-

fåglar satte administratörerna stopp. Däremot har de lärt sig att även ostämplat viltköttfår säljas via rekoringen.

I Karis drog Jelena Ahlblad på det lilla hembageriet Mosters Bröd och Kakor igång en rekoring i augusti 2016. Den samlas fredagar en timme efter Ekenäsutdelningen på Axxells parkering. Ett år senare, i augusti 2017, startade Lisbet Stenström och Sanna Hellman upp REKO-Ingå ”med kyrkoherdens välsignelse” som de sa, eftersom de ck lov av honom att använda Ingå kyrkas parkering. Fredagkvällar åker vissa producenter som i en procession först från Ekenäs till Karis och sedan vidare till Ingå. Under sommaren samlas rekoringen varje vecka, annars varannan fredag. I Lojo och Sjundeå träas matringarnas medlemmar torsdagar.

I Finland nns det år 2018 drygt 160 rekoringar med över 300 000 medlemmar. Alla är förstås inte aktiva kunder, men man kan också se Facebook-gruppen som en marknadsföringskanal. I Sverige fanns det redan i höstas (2017) 60 rekoringar och en explosiv ökning kan väntas där. Omsättningen på de varor som sålts via rekoringarna i Finland lär enligt grundaren omas Snellmans

Slow Food-festivalen iFiskars i oktober 2017 hade för första gången en inträdesavgi; en symbolisk euro som inträde. Volontärerna Susanna Widlund från Snappertuna och Päivikki Stewart från Ekenäs tog betalt. Foto: Kevin Stewart

Pop up Café Sidenvägen från Kyrkslätt deltog i Slow Food-festivalen. T.v. projektledare Mia Hansson. Tanken med kaféet är att de asylsökande ska ha något meningsfullt att göra och att de kommer ut och träar nländare och att nländarna får träa dem.

Foto: Kevin Stewart

utredningar röra sig kring 30 miljoner euro per år. Rekomodellen är denitivt en lyckad marknadskanal för lokalproducerad mat.

Slow Food

Slow Food är en internationell ideell organisation inriktad på god, lokal och rättvis mat. Organisationens verksamhet upprätthålls av dess medlemmar. Slow Food-organisationen grundades redan år 1986 i Italien som motvikt till snabbmaten och den snabba livsstilen, förlusten av lokala mattraditioner och människors minskade intresse för maten de äter, dess ursprung, och hur våra matval påverkar resten av världen.

Slow Food arbetar för att bevara den biologiska mångfalden i vår matförsörjning, sprida smakfostran och sammanföra producenter av högklassiga matvaror med medproducenter (konsumenter) genom att engagera sig i olika sorters matevenemang.

Slow Food är god, ren och rättvis mat. Det handlar alltså inte om mat som kokar länge eller långsamt.Maten ska smaka gott. Livsmedlen ska produceras så rent att miljön och djurens välbennande och vår egen hälsa beaktas i processen. Matproducenterna ska också få en rättvis ersättning för sitt arbete. Vi som avnjuter den här maten ser oss själva som medproducenter, inte konsumenter. Genom vår kunskap om hur maten vi äter producerats, och genom att aktivt understöda de som producerat maten, blir vi en del av och en partner i produktionsprocessen.

Slow Food Västnyland

I vår region nns föreningen Slow Food Västnyland som vill samla den lokala matkulturens aktörer, visionärer och resurser. Angående den oentliga måltiden vill föreningen omprioritera, och inte bortprioritera matoch kvalitet i kommunerna. Sedan år 2010 har Slow Food Västnyland rf. årligen arrangerat en närmatsmarknad i västra Nyland. Den första arrangerades på Mangs gård i Ingå. Därefter har festivalerna era gånger arrangerats i Fiskars. Intresset för närproducerad mat har vuxit under de senaste åren, vilket också kan noteras i de besökarantal som marknaderna har uppnått. Som mest har Slow Foodfestivalen i Fiskars haft 10 000 besökare.

Wisam Kadour kom som syrisk kvotykting till Ekenäs för några år sedan. Han har deltagit i era närmatsmarknader. Foto: Kevin Stewart

Slow Food-rörelsen arbetar både nationellt och internationellt för att bevara lokala och regionala matkulturer och utveckla småskalig matproduktion. Diana NybergLindholm är ordförande i den lokala föreningen.

Foto: Kevin Stewart

Pontus Berglund har fungerat som deltidsanställd verksamhetsledare.

Foto: Octavian Balea

I januari 2016 slöt Slow Food Västnyland ett nytt samarbetsavtal med Fiskars fastigheter om att Slow Food-festivalen, som är föreningens största satsning, ordnas i bruket också åren 2016–2018. Nästa festivaldatum är den 6 till 7 oktober 2018.

I ol samlades närmatsproducenter, restauranger och andra mataktörer från västra Nyland för första gången i Fiskars gamla Knivfabrik. Det är samma stora byggnad där den så populära Antikmarknaden med nästan 10 000 besökare

årligen arrangeras under fyra dagar i juli. I samma hus nns året om bryggeriet Fiskarsin Panimo och distilleriet Ägräs med baren Tap Room.

Festivalen yttade längre upp i bruket därför att Gamla Magasinets bro måste förnyas under hösten och vintern 2017–18. Utan Magasinet räcker inte utrymmena i Kopparsmedjan till för marknadens behov.

Vad blev bättre med den nya festivalplatsen? Producenterna och försäljarna var över lag nöjda, i synnerhet som det regnade ymnigt på söndagen. I fabriken var det smidigt för dem att lasta av och på. Utanför Knivfabriken fanns det gott om plats för försäljningstält. Kalvarna och hönorna var populära bland barnfamiljer. Industrimiljön tilltalade kanske inte alla, men det hjälpte att anlita pros för matmarknadens visuella planering.

Festivalens program hölls i den mysiga puben Tap Room som hör till det nya destilleriet Ägräs. Bland andra kocken Micke Björklund uppträdde. För den populära kursen i fermentering hyrde föreningen Våghuset och ett tjugotal deltagare gjorde surkål. Dagarna före festivalen arrangerades FM i mathantverk vid Novia i Ekenäs. Prisen delades ut i Fiskars på fredag 6 oktober. På kvällens galamiddag tilldelades Slow Food Västnyland årets matkulturpris av Finlands svenska Marthaförbund. Läs mera om FM i mathantverk på sidorna 52–63 i denna bok.

Pumpor såldes utomhus. Foto: Kevin Stewart

Närmatsguidenförnyas

Slow Food Västnyland vill regelbundet samla den lokala matkulturens aktörer, visionärer och resurser kring ett och samma bord och inom samma pärmar. En ny närmatsguide är under arbete. Den ska utkomma i maj i form av en tryckt katalog. Nu planeras också en app. Appen ska underlätta för konsumenter att hitta producenter, matställen med närmatsprol och mathantverksföretag från Esbo till Hangö. Totalt nns det redan över 150 sådana företag i en databas, som ska utökas med information om varje företag och med en gps-position så man lätt hittar dit. Varje företag presenteras med företagsinformation, vad de producerar, hur man når dem, deras hemsida, med mera. Appen ska nnas för nedladdning på App store och Google Play.

Den tryckta guiden är mycket omtyckt. Den har bland annat delats ut i alla regionens bibliotek, på turistbyråerna och på marknader och torg. En mer systematisk och eektiv distribution har efterfrågats.

Också ett bokprojekt, Västnyländska matboken, planeras. Det ska bli en matkulturell hembygdsbok som beskriver Västnylands rika matkultur och matproduktion på gårdar och handelsträdgårdar, restauranger och gårdsbutiker samt torg och matmarknader. Fiskerinäringen ska också presenteras i ord och bild. Till exempel mejerierna i Tenala förr och nu är ett givet tema.

Lokala eldsjälar behövs

Som deltidsanställd verksamhetsledare för Slow Food Västnyland fungerar Pontus Berglund. Verksamhetsledarens uppgift är bland annat att koordinera matmarknaderna, hålla kontakt med producenter, svara för matmarknadernas genomförande, utveckla samarbetet med Fiskars bruk och Raseborgs stad, samt övriga kommuner i Västnyland. Verksamhetsledaren ska också arrangera och delta i övriga evenemang och träar för att ge ökad synlighet för regionens närmat.

En kommunikatör/informatör, undertecknad, anlitas på deltid. Kommunikatörens uppgift är att sköta informationsgången till press och medier, uppdatera information på hemsida och sociala medier, planera och genomföra marknadsföringen av de evenemang som föreningen ordnar samt delta i planerandet och genomförandet av programmet i anknytning till matmarknaderna. Kommunikatören ansvarar också för föreningens månadsträar och håller kontakten till Slow Food International och andra föreningar i Finland och Norden. Kommunikatören ansvarar tillsammans med styrelsen för sammanställandet av en gedigen bok om matproduktionen i Västnyland genom tiderna.

Bl.a. kocken Micke Björklund deltog i Slow Food-festivalen, både som kokboksförfattare och som medarbetare vid Axxells kocklinje. För den populära kursen i fermentering hyrde föreningen Våghuset och etttjugotal deltagare tillverkade surkål.

Foto: Kevin Stewart (ovan) och Eva-Lotta Rehnman (nedan)

Matkulturpris

Slow Food Västnyland rf mottog Marthaförbundets matkulturpris den 6 oktober 2017 på Finland 100-evenemanget Dine Together Fiskars. Stipendiaten erhöll en summa om 1 000 euro. Priset ska användas för en resa till Slow Food evenemanget Terra Madre Nordic i Köpenhamn 26 till 28 april. Motiveringen lyder: “Föreningen Slow Food Västnyland arrangerar i år för åttonde gången närmatsmarknaden Slow Food Festival. Festivalen har under åren lockat tusen och åter tusen besökare till att uppleva närmat. Föreningen har genom festivalen, och genom att oförtrutet prata för ren, rättvis och lokalt producerad mat, sammanfört närmatsproducenter och -förädlare i regionen med konsumenter. Slow Food Västnyland, med många eldsjälar och projekt parallellt och i samarbete med dem, har berett väg och jobbat engagerat för att skapa den matregion att räkna med som Västnyland är i dag. Slow Food Västnyland är en sann förebild för arbetet med att främja rena råvaror, närproducerad mat och det lokala företagandet samt den nlandssvenska matkulturen.“

Framtidsplaner

De kommande åren vill föreningen målmedvetet utveckla alla aktiviteter till miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbara evenemang. En viktig fråga för Slow Food Västnyland är den oentliga måltiden; hurudan mat ska det serveras i daghem, skolor och äldreboenden? Föreningen vill påverka samhällsdiskussionen och konkret verka för att de oentliga måltiderna omformas i rätt riktning. Man vill också uppmuntra till att grunda kostteam i kommunerna med målet att omprioritera

Den25–28 april 2018 åker en delegation medlemmar och producenter från Västnyland till festivalen Terra Madre Nordic i Kødbyen i centrum av Köpenhamn. I september deltar vi i den internationella Terra Madre-konferensen och Salone del Gustomässan i Turin, Italien.

Man strävar efter att integrera nyinyttade. Samarbete inleds bland annat med Yrkeshögskolan Novia, Axxell, de nya föreningarna Mathantverk i Finland och Köksmästarna i Raseborg, Marthaförbundet, Raseborgs stad samt med MTK och Rosk’n Roll.

Barnen är framtiden och satsas på inom Slow Food. Tema år 2018 är de oentliga måltiderna så som skolmaten. Lantbruksmuseet i Finbygränd var med på festivalen med gamla föremål. Foto: Kevin Stewart

Slow Food-festivalen 2017 ordnades i och runt den gamla fabrikslokalen med lokala producenter både utomhus som inomhus. Foto: Kevin Stewart

En viktig målsättning för föreningen är att tillsammans med Fiskars bruk och andra aktörer skapa ett nländskt matcenter i Fiskars och att det ska attrahera så kallade ”slow turister” från hela världen. Slow Food Västnyland ser stora möjligheter till en ökad matturism i vår region, med Fiskars bruk som centralort.

Västnyland år 2017

Text: Sophie Kawecki

Årskrönikan presenterar ett urval av händelser, trender och fenomen från Västnyland år 2017. Krönikan inleds med en sammanfattning av några samhällsföreteelser och fortsätter med en kommunal genomgång. Därefter följer kultur, näringsliv och idrott. Miljö, djur och natur samt en väderöversikt avslutar årskrönikan. Meningen är att ge läsaren en inblick i de händelser som präglat regionen under Finlands jubileumsår 2017.

I och runt idrottshallen i Karis ordnades Raseborg Expo för tredje gångenmed temat ”Bo och må bra”. Foto: Johan Ljungqvist/Multifoto

Foto: Kevin Stewart