Västnyländsk årsbok 2016 – Del 1 av 2

Tema:Kultur

2016

VÄSTNYLÄNDSK ÅRSBOK 2016

Trettionionde årgången

Västnyländska kultursamfundet r.f.

Årsboksredaktörer

Sophie Kawecki och Tove Virta

Denna årsbok har utgivits med bidrag av Konstsamfundet, Svenska kulturfonden, Svenska Litteratursällskapet och Bergsrådinnan Sophie von Julins stiftelse.

Layout och ombrytning:

Annette Ström

Omslagsbild: Salla Keskinen (Fiskars bruk, Onoma s. 72)

© Västnyländska kultursamfundet r.f.

Waasa Graphics Oy 2016

ISSN 0356-9063

Västnyländska kultursamfundet r.f. www.vastnylandskakultursamfundet.

Nylands brigads framtid är ständigt i vågskålen ...........................................49

Årets framtidsvisioner................................................................................51

Många investeringar på gång trots tua tider ...............................................51

Ekenäs sjukhus blev Raseborgs sjukhus ........................................................54

Datakabel och solkraft till Hangö ................................................................56

Årets kreativa idé .......................................................................................58

Porkala stad .................................................................................................58

Pur galenskap eller galen skaparlust? av Ilse Klockars ................................60

Pro Artibus – hur det blev som det blev av Peter Heinström ......................68

Undret och fenomenet Onoma av Anna Paljakka ......................................74

Galleri Karaija av Maarit Lassila ................................................................78

Lux Musicae– en rik kulturoas av Arja Alho .............................................82

Med avstamp i bygden för dess andliga odling – Västnyländska kultursamfundets roll och betydelse 1974–2015 av Fredrik Åberg.............................86

Tryckeriteatern – från dröm till verklighet – En betraktelse över skeden under 20 år av teaterns existen av Holger Wickström ..................................90

Villa Schildt –Christine och Göran Schildts stiftelse av Magnus Lindberg .....................................................................................98

Förord

Vid val av tema för Västnyländsk årsbok 2016 gick vi tillbaka till Västnyländska kultursamfundets basverksamhet ”lokal konst och kultur”. Vi har ett rikt kulturliv i vår region och vi tar ofta för givet att det är så, kanske utan att reektera över hur mycket arbete arrangemangen kräver. Bakom de esta evenemang står en stor skara entusiaster, föreningar, sammanslutningar och andra frivilliga som – oftast utan ersättning – ställer upp och möjliggör verksamheten.

Det är naturligtvis omöjligt att inom ramen för Västnyländsk årsbok lyfta fram alla aktörer som bidrar till regionens kulturliv. I år bemödade vi oss om att årsboksartiklarna skulle representera olika kultur- eller konstgenrer och ha en bred regional spridning. Urvalet av artikelämnen ska alltså ses med de ögonen. I årskrönikan för år 2015, författad av Tove Virta, lyfts ytterligare kulturaktörer fram.

Årets artiklar har en regional räckvidd från Hangö i väster till Sjundeå i öster och behandlar era olika kulturella aspekter. Skribenterna har fått fria händer att lyfta fram vad de själva tycker är intressant inom sitt område. Således funderar Ilse Klockars kring utmaningarna vid etableringen av evenemanget Hangö fotofestival, Maarit Lassila slår ett slag för inhemskt konsthantverk och Magnus Lindberg berättar om Göran Schildt-regattan – ett kulturutbyte mellan Västnyland och ön Leros i Grekland. Fiskars unika konstnärsandelslag OnOma beskrivs av Anna Paljakka, Holger Wickström ger en inblick i Tryckeriteaterns första skeden och Arja Alho berättar om Sjundeås högklassiga musikfestival Lux Musicae. Vi får också läsa Peter Heinströms tankar kring Pro Artibus etablering i Ekenäs och Fredrik Åberg introducerar Västnyländska kultursamfundet. Årsboken inleds med krönikan över det gångna året.

Sophie Kawecki

årsboksredaktör

Västnyland 2015

Årskrönikan har fått ett nytt uttryck. Som krönikör har jag enväldigt utsett “årets ...”. Omfattningen av ämnesområden är lika stor som tidigare. Under 2015 verkar det som om mer av det som hänt i regionen påverkades av det allmänna läget i landet än under tidigare år. Eller så är händelserna tydligare kopplade med varandra. Flera händelser har därför satts i perspektiv till det nländska samhället, eller till Svensknland.

Många har upplevt att det är dystra tider för Finland. Men jag vill påstå att det inte är riktigt så dåligt i alla fall. Det går naturligtvis inte att bortse från exempelvis en hög arbetslöshet eller den skrala kommunala eller statilga ekonomin. Men samtidigt så känns vår region just nu också full av framtidstro och hopp. Den starka känslan får jag efter att ha läst, begrundat och samlat alla årets största nyheter i en årskrönika. Läs, så förstår du vad jag menar. Heja Västnyland!

Årets trender

Många nya kreativa knutpunkter

Det verkar nnas en god grogrund och bra förutsättningar för kreativt samarbete i regionen eftersom många sådana kom till under just 2015. Endast i Ekenäs föddes era former av skapande samarbete under året. Spinneriet är ett nytt kreativt kollektiv i centrala Ekenäs. Det fungerar som ett arbetsrum för människor som verkar inom den kreativa branschen. I studion i Formis-huset sysslar det tiotal konstnärssjälar som verkar där med allt från konstmåleri och regi till författande. Samarbetet inleddes i mars.

Några månader efter Spinneriet uppstod ett idélabb i Ekenäs. Det kallas Burken och är ett slags öppet vardagsrum med kulturella förtecken att mötas i och ett arbetsrum för projekt som kräver mer utrymme. Tanken är att främja nyskapande samarbetsprojekt och stöda kreativa initiativ med ett lekfullt men ändå seriöst grepp. Burken samarbetar med Pro Artibus och nns i ett av husen nedanför Yrkeshögskolan Novia.

En annan konstnärlig knutpunkt uppstod också i Hemholmens gamla bageri i närheten av stationen. Huset har länge fört en slumrande tillvaro men levde under året upp på nytt. Videokonstnären Petra Lindholm huserar där i samma

ateljé som fotografen Eva Tordera. I byggnaden nns också möbelkonservatorn Annika Bertlin och dekorationsmålaren Maria Meller som dels gått över till att arbeta med bildkonst. Här ser samarbetet lite annorlunda ut eftersom man regelbundet träas, men verkar självständigt i egna arbetslokaler.

Hangö ck ett kreativt kollektiv redan 2014 men först från och med februari 2015 tog verksamheten fart. Creative Hanko Collective vill hjälpa skapande människor, lokaler och alster att mötas på det praktiska och kreativa planet. Kollektivet försöker hjälpa konstnärer som vill bo i Hangö att hitta lämpliga verksamhetslokaler och nansiering. Hit önskas inte bara de typiska branscherna, utan såväl kodare som båtbyggare eller folk som jobbar med förnybar energi välkomnas. Ett konkret projekt som gruppen påbörjade ligger i den med EUmedel byggda men outnyttjade skehamnen i Hangöby. Kollektivet vill göra det till ett internationellt konstnärsresidens med containrar som byggklossar. De transporterade därför mer eller mindre i smyg en container till platsen för att presentera sin idé. Hangöby hamn får enligt EU-bidragets villkor inte användas till annat än yrkesske under de fem följande åren, men det bekymrade inte medlemmarna.

– Ibland behövs det litet positiv anarki också. Vi talar ändå inte om en fast konstruktion.(...) Jag tror inte EU skulle ha så mycket emot det, sade en av bakgrundkrafterna till Hangökollektivet, Anna Piiroinen, då idén lanserades. Ett annat sorts kreativt samarbete uppstod mellan Ekenäsföretagen Sb-Hem, MR Media, Multifoto och Fotofabriken. Det inleddes i juni och hjärtat i samarbetet är bostadsförmedlingen Sb-Hem som med de andra företagens hjälp

Spinneriet fungerar som ett kreativt arbetsrum. På bilden Julia Ingo, Torsten Colérus och Emilia Nyberg. Foto: Karin Lindroos

Ett av idélabbet Burkens projekt under sommaren var bland annat att måla en matta på marken i centrum av Ekenäs. Foto: Tove Virta

marknadsför bostadsobjekten på ett nytt sätt. Fotofabriken fotograferar interiörer, Mulitofoto lmar och fotograferar ygbilder med en multikopter och MR Media står för visuell marknadsföring. Det nya konceptet uppmärksammades speciellt bland fastighetsförmedlare runt om i landet.

Ökat fokus på närmat

Närmatstrenden höll i sig och stärktes ytterligare i Västnyland. Den bidrog till att ovanligt många lokala kvalitetsprodukter såg dagens ljus under året. Det nns nu några så kallade mikrobryggerier i Västnyland. Det är igen möjligt för sådana att verka till skillnad från om man blickar bakåt i historien. Ännu i början av 1900-talet fanns hundratals stora och små bryggerier i Finland. Men förbudslagen år 1919 förändrade allt och också efter förbudstiden blev alkoholförsäljningen hårt kontrollerad av staten. Det innebar att endast större bryggerier kunde verka och de köpte upp de mindre bryggerierna tills det knappt fanns några små bryggerier kvar. EU-medlemskapet vände sedan trenden. År 1995 ck små bryggerier verksamhetstillstånd och nu dyker de upp som svampar ur jorden. Allt er vill ha ett mer smakrikt öl än vad de stora bryggerierna kan erbjuda.

För ett par år sedan kläckte Daniel Kawecki, Anders Bäckman och Cecil Lindholm idén om ett eget bryggeri. Under sommaren tappades det första ölet från kranarna i Svartå Bryggeri som blev Finlands 51:a mikrobryggeri. Ölet bryggs

i det gamla lokstalleti Svartå bruk och säljs i lokala restauranger och butiker. Under det första halvåret bryggdes cirka 6 000 liter, men Svartå Bryggeri räknar med en produktion på cirka 20 000 liter under år 2016.

Top Fuel Beer i Lojo är också ett nytt mikrobryggeri som ck en ygande start. Olavi Porkka som säger sig tillverka öl med rockig smak buteljerade redan under sommaren drygt 500 liter Hoplite Pale Ale i veckan. Bryggeriets första sats var klar i februari.

Rekolan Panimo startade sin ölproduktion år 2012 och redan ett år efter kom väggarna emot i Mäntsälä. Då yttade bryggeriet in i den gamla knivfabriken i Fiskars där det år 2014 bryggde hela 80 000 literöl. Nu vill Rekolan Panimo ta steget vidare och satsa på starkare produkter. Deras destilleri Ägräs Distillery använder närplockade örter som gråbo, ljung och rölleka som ska smaksätta akvavit, gin och whisky. Gruppen ska utnyttja lokala hantverkare för att formge askor och bygga möbler till det planerade provsmakningsrummet e Tap Room. Destilleriet planerar inleda sin verksamhet under år 2016 och runt år 2020 torde den första whiskyn vara färdiglagrad i Fiskars.

– De små bryggerierna gynnar varandra, enligt Jari Leinonen vid Rekolan Panimo i tidningen Västra Nyland som under året ökade personalstyrkan från två till fyra.

Från dryck till mat där det också nns goda exempel på den ihållande närmatstrenden. Det lilla artesanysteriet Fiskarsin Juustolas första ostar nådde butiksdiskarna i höstas. Till en början tillverkade ysteriet i Fiskars två sorts bondostar un-

Svartå Bryggeri förevisade sitt öl på Slow Food-festivalen i Fiskars. Foto: Sophie Kawecki

der ledning av ysteriets franska ostmästare ierry Jung. Visionen är att tillverka 20 000 kilo ost om året i Fiskars. Bakom Fiskarsin Juustola står bland annat ovan nämnda Jari Leinonen från Rekolan Panimo och Jan Westman som är känd från charkuteriet West Chark och närmatsaären Deli Tukku i Pojo.

Hur stort närmatsintresset är syns tydligt under de stora matmarknaderna i Fiskars och Solberg i Ingå som år efter år lockar tusentals besökare. Nu har också de så kallade Reko-ringarna (ordet Reko kommer från rejäl konsumtion) fått många användare i Västnyland. En växande skara konsumenter vill köpa sin mat direkt av producenterna med så få mellanhänder som möjligt, helst inga alls. Producenter och konsumenter har därför mötts i Reko-ringar som växer kraftigt och nns på närmare 100 orter i Finland idag.

I Västnyland startade två ringar för ett par år sedan. Den i Ekenäs ck ett rejält uppsving under sommaren. En Reko-ring fungerar så att konsumenten ansluter sig till den närmaste Reko-gruppen på Facebook där man ser vilka produkter som nns till salu och visar intresse för de varor man vill ha. De förhandsbeställda varorna delas sedan ut av de olika producenterna på ett torg eller en parkeringsplats en viss dag och tid. På det sättet får konsumenterna garanterat färsk mat med ett tydligt ursprung. För skaren eller odlaren uppstår inget spill då de i förväg vet hur mycket som går åt. Antalet konsumenter och producenter i ringarna rör sig kring 100 000 stycken i Finland.

Invånarna, det vill säga konsumenterna, visar alltså allt tydligare att de månar om matens kvalitet och att den är närproducerad, men det samma gjorde också statsmakten under året. I regeringsprogrammet nns inskrivet en satsning på närproducerad och

Reko-utdelningen i Ekenäs är populär. Pargas gårds eko grillkorv förevisas här av Edwin Weckström. Foto: Bitte Westerlund

mycket också om att det börjat väcka intresse hos unga, sade Kaihovirta då han presenterade sin avhandling för den lokala pressen och påpekade att kriget till och med väckt intresse utomlands.

Historikern Sture Lindholm gav också ut en bok om inbördeskrigets tid åren 1917 och 1918. Dramatik i småstad gavs under hösten ut på Lindholms eget förlag Proclio. Det blev hans ärde verk om kriget. Dramatik i småstad berättar om en thrillerliknande tid i Ekenäs, januari 1917 till juni 1918, då tusentals ryska soldater vistades i Dragsvik. Det ryska kejsardömet föll i början av 1917 och efter arbetarrörelsens maktövertag följde ett dramatiskt händelseförlopp. Staden var i de rödas grepp under åtta veckor och borgmästaren Harry Winqvist mördades. För de vita blev sedan maktskiftet i inbördeskriget något att ra och Ekenäsborna tog emot tyskarna med stora ovationer år 1918. De röda togs till fånga, avrättades efter spontana rättegångar eller fördes till fånglägret i Dragsvik. Flera böcker som publicerades under året kompletterar de krigshistoriska verk som tidigare kommit ut. Forskaren och historikern Pekka Silvast gav redan år 1985 ut en bok om Hangö udd under krigsåren 1940–1941 och 1991 kom en publikation om Porkala som marinbas åren 1944–1956. I slutet av år 2015 publicerade han sedan boken Hanko ja Porkkala. Neuvostoliiton meritukikohdat där historien om de båda militärbaserna nns i samma bok. Boken har en militär karaktär och går in på vilka uppgifter baserna hade. Den största skillnaden mellan Porkala och Hangö var att det fördes ett blodigt krig på Hangö udd, medan Porkalaparentesen förlöpte under mer fredliga former även om basen var sluten för nländarna. Områdenas historia liknar så till vida varandra att både Hangö udd och Porkalaområdet måste evakueras på kort varsel 1940 respektive 1944 och återlämnades till Finland i dåligt skick. Förläggare för Hanko ja Porkala är Risto Pekkanen på Atlas. Det heter att om vi glömmer vår historia är vi dömdaatt upprepa den. Med det talesättet i tankarna är både boken Främlingar i eget land och pjäsen Gränsjägarens brud relevanta för den pågående invandringsdiskussionen i samhället. Författarparet Lena Selén och Berndt Gottberg skrev föreningen Porkala Parentesens bok Främlingar i eget land som gavs ut den 8 juli. Den handlar om karelarna i de nlandssvenska bygderna under 1940-talet. Nästan en halv miljon karelare måste söka sig ett nytt hem på kort tid då ryssarna tog över Karelen och karelarna integrerades i Finland. På de nlandssvenska orterna bemöttes karelarna med såväl vänlighet som entlighet. Boken återger berättelser från hela sydkusten och tecknar en bild av den förlust landet gjorde då Karelen avträddes. Boken slår också hål på myten att Svensknland inte tog emot karelare.

Selén och Gottberg stod också som manusförfattare till pjäsen Gränsjägarens brud som baserades på boken. Den spelades på utomhusscenen invid badhotel-

let Rantasipi i Sjundeå vilket innebar en autentisk miljö för handlingen. Det var den tredje sommarteaterpjäsen som föreningen Porkala Parentesen satt upp, en lyckad satsning som ledde till en extra föreställning tack vare det stora intresset. Regissör var Sven Sid.

Ett västnyländskt team jobbar också med att sätta upp den nländska krigsklassikern Okänd soldat i autentisk krigsmiljö på Hangö udd sommaren 2017. Det är en mycket stor satsning som utgör en del av Finlands ociella hundraårsjubileum. En ny förening grundades för pjäsen och budgeten går på 600 000 euro. Det ska byggas en ny friluftsteater med en läktare för 800 personer invid Harparskogslinjen där Finland 1940–1941 hade en försvarslinje mot den sovjetiska krigsmakten på Hangö udd. Kvar i terrängen nns idag bland annat 40 krigstida bunkrar samt stora stenblock som i tiderna placerades ut som pansarvagnshinder. Regissör för Okänd soldat är Erik Pöysti och 15 föreställningar ska spelas på svenska och 10 på nska. Antologin Stor seger – litet nederlag? kom till efter att sjöhistoriska institutionen vid Åbo Akademi höll ett seminarium som behandlade slaget vid Rilax år 2014. De främsta experterna från Finland, Sverige, Ryssland och Tyskland sammanfattade efter tillfället sin syn på saken i den nya boken som historikern Henrik Ekberg recenserade (Västra Nyland). Ekberg antog i samband med re-

Scen ur sommarteatern Gränsjägarens brud som spelades i Sjundeå. Foto: Krister Welander

spelas år 2017.

Foto: Kerstin Karlberg

censionen att de här blir de sista skrivna orden om Rilaxslaget så länge inga nya arkeologiska fynd dyker upp.

Turismen utvecklas genom lyxbyggen

Regionens turism utvecklas nu tydligt med fokus på personer som kunde bli nya invånare eller ha sitt andra hem eller en sommarlägenhet här. Många bostäder i kategorin lyxigt och aktivt fritidsboende står nämligen snart färdiga. Det handlar om tre projekt: Regatta Resorts i Hangö, Raasepori Resort vid Kvarnträsket i Finby i Karis och Sunpark som inreds i det tidigare kommunhuset i Pojo. Dessutom kan man i sammanhanget nämna de preliminära planerna på en seniorby i Bollstad i Sjundeå. De tre påbörjade projekten ger sammanlagt 230 bostäder som kombineras med olika aktiviteter, främst golf då det gäller Pojo. Många anser att det är just servicesektorn i Västnyland som måste växa för att det ska skapas ny tillväxt i regionen då omstruktureringen från industrin är ett faktum. En ökad turism får stöd också från annat håll, Sipiläregeringen

anser att den är en av de branscher där det ska skapas nya arbetsplatser i Finland. I dag jobbar cirka 140 000 människor inom turismen och ett realistiskt mål är att ytterligare 40 000 borde få sin sysselsättning därifrån inom tio år. Så vad är då bättre än företag som vågar försöka? Fram tills nu har det varit rätt klent med konkreta, stora projekt i Västnyland. Det största enskilda turismprojektet i regionen har de senaste åren varit affärsmannen Olli Muurainens storslagna planer i Billnäs bruk som han önskar omvandla till ett konferenscenter.

Muurainen meddelade redan iol att han lägger lapp på luckan i bruket fram tills dess att alla byråkratiska processer är klara och han kan börja bygga om bruket som han önskar. Själv yttade han under året till Singapore för att göra nya aärer. Efter alla år av byråkrati nåddes han i alla fall av ett positivt besked under hösten. Äntligen löste sig nämligen tvisten om den invidliggande tomt som Fiskarsbolagen ägde men inte ville sälja, Muurainen ck nu köpa den plats han anser vara nödvändig för sitt center. Men ännu är allt inte klart och era år av processer kan återstå då domstolen ska behandla besvären mot den nyligen godkända nya detaljplanen för Billnäs bruk. Tyvärr har åter en gång den kommunala planeringen med tillhörande besvärsprocesser satt käppar i hjulen i Billnäs, precis som det gått för ett av de tre lyxbostadsprojekten. I Pojo kommunhus kom arbetena i gång under hösten. Så skulle ske också i Hangö och i oktober räknade Regatta Resorts, efter ett års fördröjning, med byggstart under 2015. Men besvär gjorde att byggstarten igen sköts framåt. Regatta Resorts är det femte företaget som velat bygga på Fabriksudden. Flera politiker såg den här gången ändå inte med blida ögon på

Olli Muurainen har lagt upp en klocka som räknar hur många dagar, timmar och minuter det går innan all byråkrati är klar. Klockan började räkna från och med att han stängde bruket. Foto: Tove Virta

Regissör Erik Pöysti bekantar sig med miljön i Harparskog där Okänd soldat ska

beslutsprocessen, utan kritiserade den ociellt. De ansåg att projektet kunde ha skötts smidigare.

Raasepori Resort, projektet vid Kvarnträsket i Finby i Karis, ck en möjligtvis behövlig paus i renoveringsarbetet. Företaget omvandlar som bäst det gamla KTV-institutet till lyxboende och de stora ombyggnadsarbetena var på hälft då företaget istället beslöt sig för att använda lokalerna som yktingförläggning. Den öppnade i september, mer på sidan 33.

Den typens lyxboendeprojekt som nu är på gång i Västnyland utnyttjar på ett bra sätt regionens starka sidor, och de kunde naturligtvis utnyttjas ännu mer. För det ska någon våga satsa ekonomiskt. John Erik Jansén vill ändå höja ett varningens nger i Västra Nylands ledare den 26 juni där han omnämner de tre projekten:

– Regionens ekonomiska dynamik kan inte enbart bygga på fritid och service, det behövs också starka industrier och andra företag och institutioner som håller sysselsättningen uppe och skapar en marknad för underleverantörer.

Det gäller alltså att tänka längre än lyxboenden. Kunde regionens nya bilindustri ha potential i Västnyland? Också den är mer placerad i lyxsegmentet

Renoveringsarbetena i Raasepori Resort avbröts då semesteranläggningen istället blev yktingförläggning. Foto: Tove Virta

såsom också de olika nya lyxiga boendeformerna. Lyx innebär i och för sig också krävande kunder med höga krav på servicen i omgivningen, men kanske just det här kunde lämpa sig för vår vackra region? Mer om bilindustrin på sidan 27. Potential för en välbärgad kundgrupp verkar det också nnas inom båtbranschen i Västnyland. Det råder nämligen en markant boom för båtlivet. Under året restes era båthallar främst i Hangö och Ekenäs. Den största av dem alla, och dessutom hela landets största varma hall, nns i Hangö och blev klar under hösten. Det nya Tvärminne Marine Center öppnade också nyss en hall och planer på er nns. Tanken är att hallarna ska locka båtägare att ytta sina ofta stora båtar bland annat från huvudstadsregionen till Västnyland. Det verkar fungera och har också en sysselsättande eekt.

Också småbåtshamnarna blir större och er. Tvärminne Marine Center ska utvidga hamnen från de 32 platser som företaget ck färdiga under år 2015 till 160 inom tre år. Ingå småbåtshamn ska också utvidga, men där går planeringen trögt med tanke på att den inleddes redan år 2011.

Båtarna blir allt större och behöver mer service och större vinterförvaringshallar. Det har företag i Västnyland dragit nytta av. Foto: Tove Virta

Årets konstpärlor

En kommun, ett galleri och elementet vatten

Ett av de mest aktiva och intressanta gallerierna under 2015 var galleri Zebra i Karis. Under året kunde besökarna iaktta en kraftig förnyelse. Utställningslokalerna förnyades och blev större, samtidigt som mörkrummet som används vid framkallning renoverades och togsi bruk. Utställningsverksamheten har idag fått sällskap av en ny sorts interaktion med besökarna och programmet har breddats till att gälla verkstäder som anknyter till ämnet fotografering. Ett exempel på nytänkande är den utställning som i början av januari syntes inte enbart i Fokus-husets källare där galleriet är beläget, utan också på utsidan av fastigheten där konstfotograf Renja Leinos bilder projicerades. Året fortsatte med nya utställningar alla månader. Galleriet har verkat i 22 år och under den tiden haft 400 utställningar.

En västnyländsk kommun får ett specialomnämnande som konstpärla. Redan länge har en omfattande och högkvalitativ galleriverksamhet funnits i lilla Ingå men konstnärerna och galleristerna lyfte verksamheten till nya höjder under 2015. Tvärkonstnärliga Galleri Karaija är vida berömt som en plats där konst och kultur möts (mer om det på sidan 78). I Köpcentret Strand i Ingå nns nu också det relativt nyöppnade Galleria Uusitalo, som tidigare verkade på annan ort i era decennier. Exempelvis till sommarutställningen samlade galleristen Marjukka Uusitalo en skara på tolv bildkonstnärer i olika åldrar som tillsammans visade upp över trettio verk. Det var en blandning av fotograer och skulpturer samt abstrakt och föreställande konst, vissa med överraskande symbolik. I slutet av året visades sedan två stora helheter upp i Galleri Karaija och Galleria Uusitalo, sammanlagt deltog hela sjuttio verk av fyrtio konstnärer. Något som inte bara kunde ses som en intressant utställning utan likväl som ett socialt experiment stod Pro Artibus och galleri Elverket bakom. Genom utställningen Vi har samlat provade man på vad som händer då det privata och det oentliga byter plats, då privatsamlingens guldkorn hamnar i ett galleri öppet för allmänheten eller då verk ur en oentlig samling kommer på besök till det privata hemmet. Vi har samlat yttade Ekenäsbornas konst in i galleri Elverket under fem veckor i april och maj och Pro Artibus konst yttade in i Ekenäshem som också öppnades upp för publiken vid två tillfällen. Den privata Ekenäskonsten från 30 hem hittades genom dörrknackning och upprop via medierna. Mer om Pro Artibus verksamhet på sidan 68.

En som öppnade sitt privata hem var Maj-Len Söderlund. Och allt kan hända då det oentliga och privata byter plats, andra gången hon tog emot konst an-

lände verken samtidigt som en oväntad rörreparation. Kreativt kaos, kallade Söderlund situationen. Gången innan

ck hon fotograer av Gun Holmström upphängda i sin radhuslägenhet invid sina egna konstverk.

– Jag tyckte inte först om konstverken jag ck ta emot, men redan efter en dag kände jag att de gärna skulle ha fått bli kvarhär, sade Söderlund till Västra Nyland och konsta-

Seppo Pailos har intresserat sig för speglingar i olika ytor. Hans verk ställdes ut på galleri Zebra i oktober. Foton:Tove Virta

terade att det nogär en högre tröskel för allmänheten att besöka ett privat hem än en utställningslokal.

Då utställningar inte benner sig i de traditionella gallerierna krävs det kanske mer för att få konsten att fungera men det kan istället ge en bra inramning för verken och nå nya grupper av människor. Det är glädjande att märka hur väl mottaget konstverket Uno Crassus mitt i centrala Karis blev av mannen på gatan. Sällan har också en skulpturfått vänta så länge på att få en plats som fontänen Uno Crassus. Redan för 18 år sedan då gågatan byggdes reserverades plats för den, men först på Raseborgsdagen i maj 2015 invigdes konstverket. Konstnär Petra Lindholm planerade verket som skapades i samarbete med Timo Räisänen och Gabriel Nagy. Uno Crassus symboliserar Svartåns utrotningshotade tjockskaliga målarmussla.

Som en parentes kan nämnas att framtiden ser betydligt ljusare ut för Karisfontänens symbol målarmusslan. EU beviljade i slutet av december hela 1,3 miljoner euro (60 procent av budgeten) för restaureringen av Svartån så att målarmusslan igen ska kunna föröka sig. Projektet med att bygga skvägar har startat efter 30 års planering.

Vattenelementet har inspirerat också Kyrkslättskonstnären Kristiina “Tikke”

Tuura, som också fascineras av skräp. Tuura skapade näckrosblad som var tillverkade av plastskräp till statyn Havis Amandas bassäng i centrala Helsingfors. Hennes strävan med allt hon skapar är att uppmärksamma folk på världshavens

framtid och hon jobbar därför främst med plastskräp. Förutom installationen vid Havis Amanda skapade hon också installationen Roinalautta (ungefär skräpotten), som cirkulerade längs Helsingfors stränder i två veckor. Den tillverkades av skräp som dykare hittat längs Kajsaniemistranden. Flotten ingick i designfestivalen Helsinki Design Week.

Pjäsen som stack ut

Årets kanske mest annorlunda västnyländska pjäs hade urpremiär på Kulturhuset Karelia i februari efter tre år av förberedelser. Lost Primadonnas är skriven av Monika Fagerholm och kretsar kring Karin Qvist (spelades av Fagerholm själv) som leder societetslivet i småstaden Lindnäs. Den är egentligen metateater då den handlar om en amatörteater och ett revysällskap.

Pjäsen liknar ingenting man sett tidigare, skrev recensenten Camilla Lindberg (Västra Nyland, 28.2). Hon konstaterade att föreställningen var nästan omöjlig att genrebestämma. Det fanns inslag av den typiska ”fagerholmska” lmsceniska

Under sommaren är musslans lock borta medan den till vintern får skalet på. Naturligtvis har musslan också en pärla gömd. Foto: Kerstin Romberg

Lost Primadonnas i simhallen. Från vänster: Rose-Marie Malm, Monika Fagerholm och Annika Kurtén. Foto: Chris Senn

thrillerstämningen, revykänsla, dramatik, satir och inte minst show med sång och dans.

I övrig syntes era riktiga klassiker på scenerna. På Raseborgs sommarteater spelades Emil i Lönneberga. Västra Nylands folkhögskola, som för övrigt rade 110 år, lade upp pjäsen Peer Gynt på Tryckeriteatern i Karis. Henrik Ibsens krävande verk klassas som ett av den norska litteraturens huvudverk. Den är egentligen ett versdrama i fem akter men i VNF:s version var den nedbantad till två. Premiären hölls i mars. En av Lojo teaters populäraste pjäser i år var Alexandre Dumas De tre musketörerna tillsammans med Den lilla sjöjungfrun av H.C. Andersen. Sammanlagt lockade Lojo teater, som också rade sitt 110-årsjubileum, över 8 000 besökare under år 2015.

Årets överraskningar

Monopolförlaget förlorade sin ställning

Den nlandssvenska förlagsbranschen präglades sedan början av oktober av en stor förändring och överraskning. Svensknland ck då åter två konkurrerande bokförlag istället för ett stort då det nya Förlaget grundades med hjälp av nansiering från Moomin Characters. Flera tunga författarnamn yttade över från Schildts & Söderströms (S&S), bland dem era västnylänningar; Monica Fagerholm, Jörn Donner, Tua Forsström, Märta Tikkanen och Maria Turtschanino har alla anknytningar till regionen. Också Tove Janssons böcker kommer att ges ut på det nya förlaget.

S&S verkställande direktör Mari Koli kände till författarnas frustration och att de hela tiden hade förhållit sig kritiskt till förlagsfusionen mellan Schildts Förlags Ab och Söderström & Co år 2012. S&S gjorde år 2014 en förlust på 3,3 miljoner euro och många tror att framtiden nu kan bli tu för förlaget.

– Äntligen, tyckte Ekenäsförfattaren Monika Fagerholm i en intervju för Svenska Yle då fusionen blev oentlig. Hon ansåg att monopolet och alternativlösheten hade varit olycklig hos S&S.

Det är produktiva västnyländska författare som verkat på S&S. Monica Fagerholms bok Lola uppochner lmatiserades under året i Västnyland. Hennes ktiva stad Flatnäs ck gestaltas av Raseborg och mycket av inspelningarna pågick under året i Ekenäs. Lola uppochner produceras av Långlm Productions och regisseras av Ulrika Bengts. Den blir en sexdelad tv-serie som börjar sändas i december 2016.

Karisbon Maria Turtschanino, som också byter förlag, står inför ett internationellt genombrott. Hennes senaste roman Maresi har sålts till 13 länder. Andra böcker utgivna av västnyländska författare på S&S under år 2015 är Solkattens år av Ekenäsbon Merete Mazzarella och Lilla vinterodlingsboken av Mary Kuusisto.

Ekenäsbördiga Mikaela Sonck hör till dem som redan inför det här året valde ett annat förlagsalternativ. Hon gav år 2011 ut antologin Utan och 2013 antologin Naken på Schildts & Söderströms. Boken Besatt som gavs ut 2015 är också en antologi men den Så här presenterar sig det nya Förlaget på sin webbplats.

Raseborgs sommarteater visade Emil i Lönneberga senast för 20 år sedan. Syskonparet Emil (Albin Hampf) och Ida (Ellen Haakana) ck allas hjärta att smälta. Foto: Annette Ström

gav hon ut på eget förlag. Det är en bok om att vara passionerad, men också om passion som gått över styr. Sammanlagt 12 personer har gett sin syn och sina egna erfarenheter på besatthet, bland dem västnylänningarna omas Lundin och Jonas Sundström.

Förlagsbytaren Jörn Donners bok Mammuten, som kom ut år 2013, har karakteriserats som ett slags bokslut över ett långt liv. Den ck under år 2015 en fortsättning i boken Lilla mammuten. Den sträcker sig från 17 juli 2013 till 17 februari 2015 och kan klassas som en halvautentisk dagbok. Halvautentisk eftersom privatlivet är utelämnat. Memoarboken påminner en hel del om en samling twitternoteringar, exempelvis politiska gliringar om med- och motståndare i riksdagen, i bastun eller i SFP:s grupprum. Anteckningarna handlar om både stort och smått, allt från matinköp till läkarbesök och synen på livet. Jörn Donner (född 1933) funderar till exempel på varaktighet:

”Tillvaron är ju inte varaktig, om man inte tror på ett evigt liv. Man börtro på det liv som är. Annars tror man inte alls. Jag tror inte.”

Raseborgaren Jörn Donners regiarbete uppmärksammades för övrigt också under året då lmen Armi elää! hade premiär. Den handlar om Marimekkos grundare Armi Ratia (1912–1979).

Jörn Donner med Minna Haapkylä, som spelar Armi i lmen Armi elää. Foto: Octavian Balea

var inhyst sades glida ner i hamnbassängen. År 1995 öppnades Forststyrelsens naturum där.

Det är positivt att den lokala litteraturen säljer trots näthandelns hårda konkurrens. Årets julhandel blev en glad överraskning för Kungsbokhandeln i Ekenäs ochen framgång för lokalhistorien. Både i bokhandeln i Ekenäs och i Karis blevSture Lindholms Dramatik i småstad en bästsäljare. Tidigare under året sålde också Kjell Ekholms bok om Gnägget och Sven Stenlunds Jussaröbok bra.

Bilindustri i Västnyland

Den mest överraskande nyheten inom näringslivet i regionen, för att inte tala om hela Finland och till och med världen, stod bilindustrin för. Endast de inblandade har haft kännedom om hur stor och intressant den industri, som i åratal har gömts in i mer eller mindre sjabbiga gamla fabrikshallar i Pojo, egentligen är.

Under ett stort medieuppbåd lanserades först superelbilen Toroidion på en av världens främsta bilmässor i april, Top Marques i Monaco. Den är utvecklad och byggd i Pojo och har en helt ny sorts elteknik som är patenterad och hemlig. Uppnningen är inbyggd i en specialdesignad sportbil men kan utnyttjas i alla sorts motorer. Några månader senare visade det sig att också en superpansarbil

som kallas Misu är utvecklad endast ett stenkast från Toroidion. Också den är speciell i ett världsperspektiv och har era patent. Företaget Protolab hoppas kunna exportera den och sälja den som ersättning för de Pasibilar som nu är i bruk för att transportera manskap.

Invid Protolab nns ännu ett företag som sitter på intressanta patent. Företaget Exote levererar nämligen material till pansarbilen Misu. Materialet exote sägs vara ett av världens starkaste och kan också få en mycket större användning än det har idag. Alla de här tre företagen samarbetar och utbyter personal, kunskap och verktyg. De har grundat ett kompetenscentrum tillsammans med den anrika bilfabriken Sisu Auto i Karis.

Av det här kan utvecklas vad som helst bara de spelar sina kort rätt. Både Protolab och Toroidion har tillsvidare byggt endast prototyper av sina fordon men planerar produktion inom ett till två år och verkar kunna tänka sig att stanna kvar i Raseborg. Kanske framtiden för Västnyland ligger i bilindustrin?

Tre nya kommundirektörer på två månader

Aldrig förr har det avgått och valts så många nya stadsdirektörer i Västnyland som under 2015. Raseborg ck en ny stadsdirektör, Tom Simola. Han efterträdde Mårten Johansson som gick i pension i början av september. I Hangö pensionerade sig Jouko Mäkinen och efter honom kom Denis Strandell som inledde sitt jobb i mitten av september. Strandell sökte också tjänsten som stadsdirektör i Raseborg och kom med bland de tre främsta men valdes inte. Också Lojos Simo Juva gick i pension och efterträddes av den 37-åriga Mika Sivula som började jobba i augusti. Sivula hade därförinnan varit kommundirektör i Pielavesi. Det uppstod en historisk situation på årets sista fullmäktigemöte i Kyrkslätt som ett resultat av de många stadsdirektörsbytena i regionen. Två nyvalda stadsdirektörer tackade för sig på samma möte. Denis Strandell avslutade sin politiska karriär i Kyrkslätt (SFP) och förvaltningsdirektör Christoer Masar fortsatte till Grankulla där han blivit vald till stadsdirektör.

Superelbilen Torioidion ck sina första beställningar. Foto: Toroidion

Årets största nyhet

Kommunikationerna försämras markant

Man kan tyvärr säga att VR står för den största nyheten i Västnyland under 2015. Besluten är fattade – Y-tåget till Karis dras in. Många andra tågturer försvinner eller har försvunnit. Dessutom läggs tågstationen i Bobäck ner i mars 2016 och det samma gäller biljettförsäljningen i järnvägsknutpunkten Karis där den sista biljetten såldes den 8 januari 2016. Många människors vardag påverkas och det nns risk för en större isolering av Västnyland än tidigare. Speciellt i Sjundeå har Y-tåget varit en livsnerv i kommunen.

I april valdes ny riksdag där Västnyland representeras av Karisbon Maarit Feldt-Ranta och Lojobon Joona Räsänen från SDP samt omas Blomqvist från Ekenäs och Anders Adlercreutz från Kyrkslätt, båda från SFP. Ingetdera av dessa partier nns med i statsminister Juha Sipiläs (C) regering. Den nya regeringen satte sedan snabbt hela landet på sparkur. Sparkraven inom arbetslivet ledde i mitten av september bland annat till en facklig stordemonstration i Helsingfors som samlade 30 000 personer. Den blev omtalad

också utomlands, exempelvis Financial Times sammanfattade det hela genom att säga att strejken är den största i Finland på tiotals år, en protest mot regeringens hårda reformer.

Hårda besked nådde västnylänningarna i slutet av september. Kommunikationsministeriet och VR informerade då om att Y-tåget på kustbanan dras in i slutet av mars 2016 och många andra tågturer till Västnyland försvinner också samtidigt. På Hangöbanan dras fyra tågturer i veckan in och era dagliga Intercity-turer mellan Helsingfors och Åbo försvann redan i oktober.

Allt sades bero på regeringens sparkrav. Några veckor tidigare hade VR meddelat om samarbetsförhandlingar och att en miljon euro kunde sparas genom den indragna Y-tågstraken. Banavsnittet har tidigare subventionerats av staten.

Endast en vecka efter beskedet om att Y-tåget dras in hade 11 300 namn samlats in för att stöda Y-tåget. SFP:s partiordförande Carl Haglund kritiserade hårt den nya kommunikationsministern Anne Berner som fattat beslutet. Han ansåg att Berner gjorde ett misstag då hon sade att tågen dras in på grund av ekonomiska och marknadsmässiga orsaker.

– Staten har monopol på järnvägen så det handlar inte om marknadsmässiga orsaker, kommenterade Haglund till Yle Västnyland. Det visade sig senare att Haglund sannolikt hade rätt. Senare kom era indicier som tyder på att Y-tågsnedläggningen inte handlade direkt om att spara. Orsaken är mer sannolikt att all trak på kustbanan ändras. En som jobbade hårt för Y-tåget var Sjundeås kommundirektör Juha-Pekka Isotupa. Han ck stor insyn i vad som pågick och hans slutsats var följande:

– Det är tyvärr så att denfaktiska orsaken till att Y-tåget dras in inte handlar om pengar utan om att Y-tåget måste sluta för att man ska kunna sätta in snabbtågmellan Åbo och Helsingfors. Det tycker jag är en lite konstig sak. Man borde kunna förbättra järnvägen så den räcker till både snabbtåg och tillräckligt med lokaltåg, sade han till Västra Nyland.

Hela snabbtågspusslet kommer att påverka traken på kustbanan och det var orsaken till att Bobäck och också Mankby hållplats i Esbodras in.

Y-tåget har trakerat rutten Karis–Helsingfors och stannar i Böle, Alberga, Kyrkslätt, Sjundeå, Ingå och Karis. Nedläggningen betyder nu att både Sjundeå och Ingå blir utan tågförbindelse. Sjundeås läge är prekärt trots avståndet på endast 50 kilometer till huvudstaden. Centrum är uppbyggt runt stationen och om tågtraken upphör dras mattan bort under fötterna på hela kommunplaneringen. Över 3 000 kommuninvånare har byggt upp sina liv kring tågtraken. Invid stationen har Sjundeå kommun planerat ytterligare småhus, radhuslängor och ervåningshus för omkring 800 personer. Planerna för området, som kalllas Sjundeås hjärta, har utgått från att det är möjligt att tågpendla till huvud-

stadsregionen. Av de drygt 6 000 kommuninvånarna pendlar mellan 70 och 80procentav dem som arbetar och många har yttat till kommunen tack vare tågförbindelsen till huvudstadsregionen. Det går ett fåtal bussar från Sjundeå men de kör oftast långa omvägar.

Inte heller bussarna ser någon marknad i att köra motsvarande turer som dras in. Det sade i alla fall bussbolagen Pohjolan Liikenne och Amper till tidningen Västra Nyland (16.9). Många bussbolag meddelade längs hösten om ytterligare turer som de drar in för att spara så överlag blir bussturerna till Västnyland färre. Vissa kompromisser kom till senare under hösten och de viktigaste turerna, främst skolresor, har ordnats.

I oktober kom ett nytt besked från minister Anne Berner. Kommunikationsministeriet öppnar all persontrak på järnvägarna för fri konkurrens. Redan våren 2016 ska det nnas villkor för hur tågtraken öppnas. Det skulle dock inte hjälpa Sjundeå eftersom fri trak kunde starta tidigast om ett par år.

Tjänstemän och politiker i Sjundeå jobbade hela hösten energiskt för en alternativ lösning. I mitten av november visade det sig att kommunens och regionens ansträngningar för att få bibehålla någon form av kommunikation till huvudstaden delvis gav resultat. Helsingforsregionens trak (HRT) godkände ett föravtal med Sjundeå på försök. Det innebär att HRT ersätter de indragna Y-tågen mellan Helsingfors och Kyrkslätt och sedan låter en del turer fortsätta till Sjundeå. Ett minimiutbud på fyra turer ska erbjudas under rusningstid. Om det fungerar kan Sjundeå knytas till HRT. Sjundeå ska dock betala mellan 200 000 och 300 000 euro för detta men hoppas på statligt stöd. Frågan är bara hur mycket färre tågturer kommer att påverka passagerarmängden.

Både Karis och Ingå blir utan Y-tåg. Karis drabbas hårdare, från Ingå pendlar ett fåtal personer med Y-tåget. Ledarskribenten John-Erik Jansen (Västra Nyland 29.10) tror ändå att de här kommunerna inte är intresserade av Sjundeås modell.

– Ingå vill samarbeta med HRT om ökad busstrak och Raseborg vill förhandla på bredare bas, skrev han och påminde om att ärrtågtraken som Raseborg är mer intresserad av också kostar passagerarna mer.

För att inte Karis ska drabbas ännu hårdare av nedskärningar i tågtraken borde också Raseborg jobba för ersättande trak ända till Karis.

Asylsökande och yktingförläggningar

Årets största debatt i Västnyland ser man ännu inte något slut på, tvärtom verkar läget bli skarpare hela tiden. Hela Europa diskuterar hurudan politik man ska föra kring yktingar och asylsökande.

Ännu i mars var det tyst och stillsamt i huvudbyggnaden på Mjölbolsta och ägaren Folkhälsan ville gärna sälja. Den informationen ck tidningen Västra Nylands läsare i början av mars. Vem kunde då ha anat att byggnaden endast några månader senare skulle vara till bristningsgränsen fylld med liv då yktingkrisen i Europa var ett faktum?

Andra halvan av 2015 präglades mycket av yktingströmmen främst från Irak, men också från Somalia, Afghanistan och Syrien. Över 30 000 personer sökte asyl i Finland under 2015, ett antal som mångdubblats jämfört med tidigare år. Kulmen nåddes i slutet av september och början av oktober då över 3 000 asylsökande per vecka kom till landet. Finland har dock mottagit endast ett litet antal asylsökande med tanke på att sammanlagt kring en miljon yktingar anlände till EU under året.

Många medborgare har förtjänstfullt engagerat sig i hjälparbetet, men lika många negativa och till och med hatiska åsikter har fått utlopp. Det nska samhället har tudelats av yktingströmmen som i det här skedet inte ser ut att ha något slut.

Mjölbolsta inhyste under 2015 inte bara ett par av Raseborgs vårdavdelningar utan fylldes också av 300 asylsökande. Vårdavdelningarna ska ytta ut våren 2016. Foto: Tove Virta

På grund av krisen grundades yktingförläggningari Västnyland. Först ut var Evitskog i Kyrkslätt där rekreationscentret Aktiivikeskus inhyste 250 asylsökande från och med mitten av augusti. Förläggningen stötte på starkt motstånd och Röda korset som upprätthåller förläggningarna hade tillsammans med myndigheterna fullt upp med att lugna ner situationen.

– Det verkar tyvärr råda en lynchstämning i byn, sade en granne till förläggningen i Evitskog strax efter att den öppnade till Svenska Yle.

Det för detta tuberkulossjukhuset Mjölbolsta i Raseborg tog emot 300 yktingar i september och strax därefter blev också semestercentret Raasepori Resort (tidigare KTV) i Antby i Karis yktingförläggning. Raasepori Resort var mitt uppe i en större renovering till lyxboende.

Det är inte första gången yktingar tas emot på Mjölbolsta. Också i samband med kriserna i Kosovo och Irak under 1990-talet bodde yktingar på Mjölbolstaområdet.

Harjulinna i Sjundeå blev yktingförläggning efter en paus på sex år. Där nns plats för 40 ungdomar och förläggningen slog upp dörrarna i oktober. Samma månad räknade man med att det fanns 1100 asylsökande i Västnyland. Också Hangö tar emot yktingar. De ska inhysas i olika fastigheter i staden, exempelvis i stadens hyreshus, Evangeliska folkhögskolans lokaler och i Sjömansro i Lappvik från och med början av år 2016.

På grund av det kaotiska läget då så många yktingar kom till landet på en gång tvistades det om var eller ens om er förläggningar skulle grundas. Röda Korset meddelande i september att det inte skulle komma era anstalter till Västnyland, men mot slutet av året öppnades trots allt en för 100 ungdomar i Ingå. Ingåförläggningen är uppdelad i två byggnader, i det gamla Ingahemmet och i Heimgård som tidigare har varit ett boende för personer med funktionsnedsättning. Det är några år sedan båda boendena stängde.

Däremot är nu myndigheterna allt mer förtegna om var de öppnar nya yktingförläggningar eftersom hoten mot asylsökande har blivit allvarligare. På era håll i landet har bland annat de planerade förläggningarna utsatts för bränder. Hela Europa diskuterar både gränskontroller och att stänga gränser. Finland skärpte reglerna för vem som beviljas asyl, läget är tillspetsat.

Regnbågar och aggor

En annan av årets hetaste debatter startade i Ekenäs högstadium. Den tog fart då Yle Västnyland rapporterade om att Ekenäs högstadieskola förbjudit skolans elever att använda regnbågsaggan under Stafettkarnevalen vilket upprörde många. Inte bara elever utan mer eller mindre hela Svensknland hade en åsikt i

frågan om skolan gjorde rätt eller fel. Nyheten spreds också till svenska medier. Senare backade skolans lärarkår i sitt beslut och skolans hejarklack kom till Stafettkarnevalen med regnbågens färger i bagaget. Det ledde också till ett exceptionellt stort antal regnbågsaggor som vajade överallt på läktarna underårets Stafettkarneval. Finlands Svenska Skolungdomsförbund FSS tog också ställning i frågan och uppmanade karnevaldeltagarna att ta med sig regnbågsaggor. Regnbågar i Västnyland ck stor publicitet redan innan detta, också på nskt håll, i kvällstidningarna. I slutet av januari beslöt sig fotbollsföreningen Ekenäs Sport Club (ESC) för att delta i samhällsdebatten. Det färska division 2-laget gick som första förening i Finland in för att använda regnbågssymbolen för tolerans på sina matchskjortor. ESC är en liten fotbollsklubb och en regnbåge på matchtröjan kan te sig som en obetydlig gest. Symboliken, speciellt då det handlar om fotboll, var ändå stor och det verkade fungera som ett inlägg i debatten om jämställdhet, jämlikhet och tolerans. Ekenäs Sport Clubs första säsong i fotbollens division 2 slutade i en ärde plats.

Stora postproblem i Västnyland

Något som också påverkat och förargat Västnyland oproportionerligt mycket är olika sorters problem som posten brottats med, börjande från namnet. Från årsskiftet 2014–2015 då namnet Posti togs i bruk efter Itella nns inget svenskt namn vilket ck både invånare ochsvenska språknämnden att ryta till, utan resultat.

I Västnyland nns nu endast ett postkontor kvar, i Kyrkslätt, som också det inom kort ska ytta in i Citymarket. Alla andra kontor avslutades under hösten och ersattes av exempelvis R-kiosker i samband med att posten stängde 77 postkontor runt om i landet och sade upp över 300 anställda. I Ekenäs hördes efter förändringen många missnöjda kunder som ansåg att betjäningen haltade den första tiden.

Förutom nskt namn och nedlagda postkontor så fungerade inte heller postutdelningen som den borde. Kunderna har på olika håll upplevt stora problem med den normala utdelningen, bland annat i Ingå och Karis, och igen fylldes insändarspalterna med ordet “posten”. Dessutom stängde postsorteringen i Sjundeå under våren och också postterminalen i Karis var hotad men den nns tillsvidare kvar.

Det var bara början. Något som upptog est spaltmillimeter är det mycket uppmärksammade “postlådekriget” i Hangö som inleddes under våren. De stridande parterna var posten, invånarna och staden. Posti hade bestämt att postlådorna på alla småhusområden i staden måste placeras i grupper. Förändringen

gällde också morgonutdelningen av tidningar. På andra orter där man genomfört grupperingar har morgontidningarna inte påverkats och invånarna ilsknade till ordentligt. “Flytta postlådan inom kort eller betala så får du fortfarande posten till dörren” var Postis budskap.

– Dagsposten skulle jag gärna hämta på andra sidan gatan, men morgontidningen vill jag nog ha in genom dörren så att man inte behöver springa halvnaken ut och hämta sin tidning som man vill läsa vid frukostbordet, sade Hangöbon Agneta Spets till Yle Västnyland. Hangö stad behandlade ärendet i era instanser och redde ut om postlagen, som ger posten rätt att gruppera lådorna, går före markanvändnings- och bygglagen som säger att staden får bestämma om konstruktioner som till exempel påverkar plogning.

Men posten stod fast vid sin gruppering och de som vägrade ytta sin postlåda i en grupp gick i höstas till R-kiosken för att avhämta sina försändelser och sin morgontidning.

Det rabalder som uppstod kring postlådornas placering visar hur känsligt det är då något stör morgonrutinerna. Ingen annanstans har det varit så många arga invånare som i Hangö då postlådorna yttades men ingen annanstans inom en stad har posten heller krävt att morgontidningen föryttas till en postlådegrupp.

– Posten förbättrar lönsamheten genom att försämra servicen, trots att det skadar företagets kärnverksamhet. (...) Den sänkta servicenivån slår hårt mot dem som inte har något alternativ till att köpa postens utdelningstjänster, skrev

John-Erik Jansén i Västra Nylands ledare (3.7.2015).

Kundernas förtroende ökade inte heller av den utdragna poststrejken som inleddes i mitten av november och pågick några veckor. För många prenumeranter blev den istället en inkörsport för en ökad användning av digitalt material såsom e-tidningar och exempelvis KSF Media räknade med att ungefär dubbelt så många läste tidningen digitalt under strejken jämfört med under vanliga dagar. Hangös postlådekrig var säkert delvis symboliskt för irritationen kring Postis verksamhet som helhet. Posten har internt mycket att fundera på kring allt från lönsamhet till personalpolitik. Stämningen på Posti är dålig och anställda som jobbat fyrtio år på företaget säger sig aldrig tidigare ha upplevt så dålig personalpolitik.

– Konikten kommer attlämna djupa spår och postanställda säger att man aldrig kommer förlåta den nuvarande ledningen, sade Heidi Nieminen som är ordförande på fackföreningen PAU i samband med poststrejken till Svenska Yle. Vad gäller lönsamhet så rimmar alla nedskärningar illa med en del av resultatet som allmänheten fått ta del av. Posti nådde rekordnivå för julhandeln då mängden paket ökade med 10 procent jämfört med iol. Volymen på 33 miljo-

ner paket under hela 2015 betydde också som helhet en ökning på 2,5 procent jämfört med året innan. Som helhet minskade ändå postens omsättning iol och distributionsvolymerna var på samma nivå som under 1960-talet.

Ingåbor vill inte ha jättestenbrott

En het debatt pågick i Ingå. Företaget Rudus har planer på ett jättestenbrott i Joddböle. Rudus vill på ett nästan 400 hektar stort område krossa berg samt krossa och återvinna betong och gammal asfalt, som senare kan användas som byggnadsmaterial för vägar. Det betyder att det skulle bli Nordens största stenbrott. På samma område har Avenas stora exportterminal för spannmål öppnat. Däremot har planerna för LNG-terminalen gått i stöpet och Gasum säger att de för tillfället inte har några planer på att bygga en terminal i Ingå.

Under året hölls några mer eller mindre stormiga möten om stenbrottet. Men Rudus påstod att de endast använder mindre områden åt gången under femtio år. De som starkast motsatt sig stenbrottsplanerna har organiserat sig i en förening, Pro Ingå, var uppgift är att påverka planerna. Den gick hårt åt Rudus och samlade bland annat in namn mot projektet.

Bergbrytningen i Joddböle är dock inget nytt. Verksamheten inleddes redan år 1986 och för tillfället krossar och säljer Rudus sten på ett 20 hektar stort område. Rudus väntar ännu på ett besked om hur det blir med stenbrottet.

Porkala nationalpark

Det såg ljust ut med projektet att grunda en nationalpark i Kyrkslätt, Ingå och Sjundeå, det vill säga Porkala nationalpark. Frågan skapade också debatt. I vårens nya regeringsprogram slogs fast att Finland ska få en ny nationalpark till landets 100-årsjubileum år 2017. Porkala låg bra till men det gjorde också den andra kandidaten, Hossa i norra Finland.

Diskussionen om Porkala nationalpark har pågått länge. Första gången grundades en nationalpark i Porkala år 1938. Den avskaades 1957 då Finland ck tillbaka Porkalaområdet efter evakueringen och naturen visade sig vara förstörd. År 1976 togs frågan om en nationalpark upp igen och sedan har ärendet valsat på i många omgångar. I början av år 2015 hände sedan allt rätt plötsligt. Dåvarande miljöminister Sanni Grahn-Laasonen (Saml) ck uppögonen för Porkala nationalpark eftersom hon vill se den som en del av randet av Finland 100 år 2017. Hon såg till att ärendet bereddes i snabb takt innan riksdagsvalet, något som inte sågs med blida ögon, särskilt inte av kolleger i riksdagshuset.

Kyrkslätt och Sjundeå kommun understödde parken men Ingå sade nej. I Kyrkslätt var åsikterna mycket delade och namnlistor samlades in både för och emot projektet. Forststyrelsen driver nationalparkerna. Dess generaldirektörEsa

Härmälä ansåg att en nationalpark i Porkala inte är realistisk just nu. Han sade att det inte nns pengar att ens upprätthålla det nuvarande nätet av nationalparker eftersom regeringen Katainen beslöt att dra ner anslagen för parkerna och att det är dyrare att grunda en park i Porkala än i Hossa. Kanske de här tankarna sedan låg som grund för beslutet som kom i början av januari 2016 att Porkala inte skulle bli nationalpark utan Hossa blev det istället.

Däremot beviljades Porkalaområdet skärgårdsstatus från och med 2016 och ck en halv miljon av de 3 miljoner euro som nu ska användas för ny nationalpark. Gustaf Åberg, SFP:s kommunorganisations ordförande i Kyrkslätt, bor i Porkala och välkomnade skärgårdsstatusen med öppna armar men var däremot negativt inställd till en nationalpark.

– Nationalparken hindrar invånarna att verka och livnära sig på sin mark medan skärgårdsstatusen möjliggör sådant, den är en helt annan sak, sade Åberg till Västra Nyland.

Fördelarna är att det går att utnyttja EU-stöd och nationella bidrag samt att kommunen kan dra nytta av beteckningen i sin marknadsföring. Däremot har de som aktivt drivit projektet med Porkala nationalpark inte gett upp, i och med skärgårdsstatusen uppstår ännu bättre möjligheter att om några år ha en

Sjörök utanför Porkala udd. Foto: Katriina Könönen, Finlands naturskyddsförbund, Nylands distrikt

nationalpark i Porkala. På den skärgårdslika delen av Porkala udd nns idag ungefär 750 fast bosatta invånare och ute på Porkalas öar ungefär tio stadigvarande invånare.

Vad händer med utbildningen i Västnyland?

En annan fråga som hade många svängar handlar om regionens stora skolor. Tidigare fanns konsensus bland beslutsfattare och tjänstemän om att skona utbildningen trots svåra tider. Nu råder andra tongångar. Regeringen vill motsägelsefullt att bildningssektorn skärs ner med 600 miljoner euro i regeringsprogrammet samtidigt som Finland ska bli ett ledande land inom utbildning, kompetens och modernt lärande.

Det här får naturligt nog konsekvenser speciellt för de stora svenska skolorna i Västnyland. Fyra utbildningslinjer vid Novia i Ekenäs dras in.

– För Novias Campus Raseborg betyder nedskärningen att enhetens roll i det nlandssvenska yrkeshögskolenätverket försvagas, sade ledarskribenten JohnErik Jansén i Västra Nyland (11.6). Han ansåg att försvagningen av Novia på det lokala planet är en åderlåtning av en av regionens viktiga resurser. Västny-

Både Novia och Axxell kämpar för sin existens i Västnyland. På bilden Axxells enhet i Karis.

Foto: Tove Virta

land har haft tre starka institutioner inom den oentliga sektorn: sjukvården, utbildningen och det nlandssvenska truppförbandet. – I dag är ingen av dem trygg längre, sade han. Redan tidigare var den ekonomiska situationen svår och år 2013 försökte man föra fusionsdiskussioner med Svensknlands andra yrkeshögskola, Arcada, men den gången strandade planerna. Nu återupptogs de men inte heller den här gången lyckades man komma någon vart. Diskussionerna präglades istället, såsom tidigare, av makt och ägande. De handlade bland annat om varifrån skolan ska styras och hur stora ägarandelarna bör vara i proportion till regionerna. Då möjligheterna att fusionera Arcada och Novia verkade vara uttömda sökte Novia istället en nya samarbetspartner i Åbo Akademi. Tänkbara samarbetsformer ser nu ut att nnas inom forskning, utbildning, fastigheter och ekonomi. Det gemensamma är att ÅA och Novia verkar på samma orter, det vill säga i Jakobstad, Vasa, Åbo och Raseborg. Åbo Akademi är också Novias majoritetsägare. Arcada å sin sida sade sig nu förhandla vidare med högskolor och universitet i huvudstadsregionen, främst med Helsingfors universitet, Svenska social- och kommunalhögskolan och Hanken.

På Tvärminne zoologiska station forskar man främst kring havsekosystem och de ekologiska förändringar som beror på människan. Foton: Emelie Nordström

Regionens andra stora svenskspråkiga skola, Axxell, är lika mycket i blåsväder. Statsandelarna för Axxell, som bland annat sköter yrkesutbildningen, minskar med 1,4 miljoner år 2016 och lika mycket följande år. Det nns också mindre pengar för ungdomsutbildningarna och nansieringen av arbetskraftsutbildningarna minskar. Med alla indragna pengaöden räknade Axxell med att omsättningen sjunker från 33 till 26 miljoner euro år 2016. Minskade statsandelar gör det aktuellt för kommunerna att se över också gymnasierna. De svenska gymnasierna har utretts men än har inga förändringar i regionen gjorts. Här knackar säkert en större reform på dörren inom kort.

Tvärminne zoologiska station hör till bio- och miljövetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet. Foto: Emelie Nordström

Tvärminne zoologiska station som hör till Helsingfors universitet borde precis som all annan utbildning vara i en svår sits. Men där tryter inte visionerna. Strävan är tvärtom att göra stationen till ett ledande kompetenscenter inom

Östersjöforskning. I Tvärminne har man också tänkt tvärtom då det gäller den svenska utbildningen som ofta kommit i kläm och där har istället den svenskspråkiga prolen bidragit till ett intensivt samarbete. Under 2015 inledde forskningsstationen ett strategiskt samarbete med Östersjöcentret vid Stockholms universitet. Konkret betyder samarbetet att de två enheterna kombinerar den vetenskapliga expertisen, gör doktorandutbyte och jämförande forskning.

– Forskningen i dag är så specialiserad att delarna måste läggas ihop till helhetsbilder, sade Östersjöcentrets föreståndare Tina Elfwing till Västra Nyland då samarbetet presenterades.

Samarbetet får till skillnad från annan utbildning också mer resurser i alla fall under de kommande tre åren.

– Forskarsamfundet ser det alltid som bra att få samarbeta med en annan institution, sade forskningsinstitutet Aronias föreståndare Wilhelm Fortelius vid samma tillfälle.

Också på Aronia gladdes man nämligen åt forskningsstationens nya svenska samarbete trots att Aronia, som hör till Novia och Åbo Akademi, på ett visst plan tävlar om både nansiering, forskare och studerande. Men då parterna informerade om samarbetet verkade vardagen präglas av helt andra premisser och ord som synergi, gemensam grund och ömsesidig nytta dominerade förklaringarna.

– Det är dyrt att upprätthålla en forskningsstation, så det är justså här det ska fungera – goda enheter som stöder varandra, sade Tvärminnedirektören Marko Reinikainen.

Ett sådant här samarbete får stilpoäng. Kanske det nns några bitar här som andra enheter kunde ta efter? Kunde kanske de som under året förhandlade om den nlandssvenska lärarutbildningen ha något att hämta? Hösten 2016 ska det nämligen nnas inte mindre än tre lärarutbildningar istället för en. Inte för att behovet är så stort utan för att Helsingfors universitet och Åbo Akademi inte kunde enas om kriterierna för en gemensam lärarutbildning i Helsingfors. Resursslöseri, tyckte undervisningsministeriet. Undertecknad håller med, speciellt med tanke på de otroligt tua ekonomiska tiderna som Åbo Akademi, Helsingfors universitet och alla andra utbildningsinstanser står inför.

Årets minnesvärda personligheter

Jean Sibelius, Finlands främsta klassiska kompositör

Finlandiahymnen och Valse tristeljöd på orkesterpodium runt om i Västnyland då regionen såväl som resten av Finland rade att det gått 150 år sedan Finlands genom tiderna största klassiska tonsättare Jean Sibelius föddes. Sibelius bodde en tid i Tvärminne i Hangö och därför beslöt sig Tvärminne hembygdsförening för att ordna en stor Sibeliuskonsert under sommaren. Konserten ck namnet En saga i Tvärminne och bestod av tonsättarens verk med anknytning till orten. De uppträdande var en kammarmusikensemblé från Lahtis symfoniorkester. Jean Sibelius var en uppskattad personlighet bland sina konstnärsvänner i byn, Juhani Aho och Venny Soldan. Han var också omtyckt bland byborna som han brukade uppträda för. De skaade i sin tur ett piano till byn åt Sibelius. De årliga sommarkonserterna i Ekenäs tillägnades också jubilaren Sibelius. Lördagens (1.8) konsert var genomgående till Sibelius ära. MusikprofessorernaTapani Länsiö och Panu Pulma förde under konserten en diskussion under rubriken Sibelius – barn av sin tid, med avbrott för Finländska kammarorkestern som spelade verk av kompositören. Recensenten Monica Henriksson berömde den med orden “en storslagen konsert”. Också Ingås evenemang Musik vid havet 12–14 juni lyfte upp Sibelius genom att ha det europeiska konstnärslivet under hans tid som tema och Kyrkslätts musikinstitut höll under året en Sibelius-konsertserie.

Förutom vid sommarvillan i Tvärminne i Hangö så vistades Sibelius också i Martin Wegeliuksen villa Vikan i Pojo. Bild ur Museiverkets samlingar

Henrik-Otto Donner, kompositör och musiker inom modern musikoch jazz

Västnyland mindes också Ekenäsbon Henrik-Otto Donner som gick bort 2013. Donner var en av Europas ledande kompositörer och musiker inom modern musik. Han skapade både jazz, avantgarde, körsång och schlager. Flera riksorganisationer inom musiklivet i Finland och engagerade privatpersoner startade en insamling till förmån för ett minnesmärke som invigdes i Skepparträdgården i Ekenäs den 23 september. Verket heter Blues Jazz Glyph och är gjort i stål av skulptören Howard Smith. Donner uppmärksammades också genom att en skiva av hans musik gavs ut. Den beskrevs som något så ovanligt som nlandssvensk lied, en sångcykel i 18 delar där alla sånger hänger ihop. Den heter Tyst musik och gavs ut på det skivbolag Donner använde, TUM Records.

Då det gäller just jazz, som var Henrik-Otto Donners specialområde, så är det en genre som inte får så mycket plats i det nländska musikutbudet som den borde. En som röt till om det under året var bland annat Claes Andersson som är bland annat jazzmusiker, författare och tidigare överläkare vid Ekåsens psykiatriska sjukhus.

– Staten borde skämmas. Det har aldrig funnits så duktiga jazzmusiker i Finland som i dag, men det satsas inte på jazz över huvud taget och därför har

jazzmusiker ingen möjlighet att livnära sig som jazzmusiker, sade Andersson till Hufvudstadsbladet.

Också i Västnyland nns professionella jazzmusiker som önskar livnära sig på sin musik, bland annat Birger’s Ragtime Band där klarinettisten och Ekenäsbon Birger Lindström håller i trådarna och Charlotta Kerbs är solist. De spelar gammal jazz och gav bland annat i början av året ut skivan Blue Tones.

Två okända västnyländska konstnärer

I Västnyland uppmärksammades två mer eller mindreokända konstnärer som är värda en presentation. Fritiof Weckström rades eftersom han skulle ha fyllt 100 år. Sommarens utställning med hans verk på Pargas gård i Ekenäs var en utställning i autentisk miljö. År 1915 föddes den blivande konstnären men Weckströms liv blev brokigt. Efter tiden på gården utbildade han sig på 1930-talet i Ateneum och deltog också i de båda krigen. Senare gifte sig Fritjof Weckström med en litauisk ykting men de valde att ytta till Frankrike efter kriget och sedan vidare till Kalifornienpå grund av den politiska situationen. I USA bodde han tills han dog.

Bröderna Peter och Stefan Winquist som höll i trådarna för utställningen med morbroderns konst konstaterade att det inte kunde ha varit lätt att välja konstnärsyrket i en miljö där det var viktigt att man var så praktiskt nyttig som möjligt. På utställningen visades hans målningar, skisser och teckningar samt videopresentationer av verk från konstnä-

Väggmålningen från 1930-talet är målad av Fritjof Weckström. Foto: Pargas gård

Blues Jazz Glyph till minne av Henrik-Otto Donner är beläget i Stallörsparken i Ekenäs. Foto: Tove Virta

rens USA-tid. Weckströms konst har varit okänd i såväl nländska som i lokala konstkretsar.

Mirjam Stäuber (1912–1969) levde under samma tidsperiod som Fritjof Weckström och i samma västnyländska bygder. Hon gjorde högkvalitativ keramik men har, precis som Fritjof Weckström, inte haft en framskjuten plats inom konstlivet. Det kan i båda fallen hänga ihop med att de båda levde vissa tider av sitt liv utomlands och då inte värnadeom nätverken i hemlandet. Stäuber bodde bland annat sju år i Trinidad med sin man Jarl Wessman som var sjökapten och levde sina sista år hos sin syster i Schweitz.

En stor del av livet levde och verkade ändå Mirjam Stäuber i Tenala. Hon var dotter till Ernst Stäuber som ägde Tenala mejeri. Stäuber studerade till keramiker men hon var även en skicklig målare och konstnär. Hon nådde internationellt erkännande som keramiker och konstnär speciellt på en mässa i Bryssel 1935. Som medlem av Tenala Marthaförening jobbade Mirjam Stäuber aktivt för tillkomsten av Tenala Hembygdsmuseum. Därför valde just Tenala Marthaförening att ordna en Stäuber-utställning där. Som inledande vernissage rades sångens och ostens dag som samlade över 200 besökare.

Det kan också nämnas att en annan keramiker som levde vid samma tider också uppmärksammades i Västnyland. Kyllikki Salmenhaara, som bidrog till att göra den nländska konstindustrin världsberömd på 1950-talets internationella utställningar, skulle också ha fyllt 100 år 2015. I Fiskars Bruk rades detta i slutet av året med en utställning i Kopparsmedjan.

Årets kämpe

Tidningen Västra Nyland igen bästa lokaltidning

Mediebranschen har präglats av uppsägningar, samarbetsförhandlingar och förändringar men trots det har pris fortsatt regna över tidningen Västra Nyland. Hundratals jobb inom mediebranschen har försvunnit den senaste tiden. För koncernen KSF Media, dit de västnyländska tidningarna Västra Nyland och Hangötidningen hör, betydde året stora förändringar. I slutet av år 2014 blev det klart att 48 anställda skulle bort, många av dem från produktionen. Det ledde till en förnyelse både av tidningen och av arbetsstrukturer. I mitten av januari ck prenumeranterna för första gången en tjockare tidning. Förutom lokalt material innehöll den också riks-, utrikes- och sportmaterial, som gemensamt ingick i KSF Medias tidningar Hufvudstadsbladet och Östnyland. Det nya upplägget betydde ett betydligt tätare samarbete mellan redaktionernai Ekenäs, Borgå och Helsingfors och mer planering än tidigare. Västra Nylands samarbete med Hangötidningen blev också tätare.

En tredjedel av Västra Nylands prenumeranter gick efter förändringen över till att beställa den så kallade 5+2-möjligheten,det vill säga fem dagar Västra Nyland och två dagar Hufvudstadsbladet. En del av dessa prenumeranter torde höra till den grupp som tidigare beställt båda tidningarna men ansett att de är så pass lika att de inte vill beställa båda.

Men all heder åt Västra Nyland; trots tua tider och stora förändringar så utsågs den igen till bästa lokaltidning, för tredje året i rad. Västra Nyland deltog i tävlingsklassen för erdagarstidningar med personal på minst tio personer. Juryn som utsåg vinnarna i Tidningarnas Förbunds tävling förlokaltidningar berömde Västra Nyland för tydligheten och för att strävan att förklara invecklade ämnen också syntes i tidningens balanserade layout och starka grak. Västra Nyland segrade också åren 2014 och 2013. Itävlingen deltog 76 tidningar och 35 webbtjänster.

EIF kvar i division ett

En riktig kämpe är också Ekenäs IF:s fotbollsherrar och derashistoriska framfart i division 1. Senast EIF spelade i första division var för över 60 år sedan ochinget annat västnyländskt lag har heller på 15 år spelat i landets näst högsta division (Hangö IK senast för cirka 15 år sedan). Det var tuare än väntat och början gick knaggligt. Men ju längre säsongen led desto bättre blev spelet och

Keramik av Mirjam Stäuber på utställningen som hölls i Tenala. Foto: Gun Lundsten

höstsäsongen gick rätt bra. Lagets mål för den första säsongen var att hållas kvar i division 1 vilket lyckades, EIF slutade på en åttonde plats.

Att ha ett lag i division 1 har betytt mycket för staden Raseborg och Ekenäs. Publikuppslutningen var stor, i medeltal kring 800 personer per match. Det gav ett positivt uppsving för sporten överlag också om det innebar stora ekonomiska utmaningar för föreningen. Men det ledde också till att exempelvis området runt centrumplanen i Ekenäs byggdes om och planen ck ny läktare. Inom kort ska planen också förses med konstgräs.

Fotbollen ser ut att få en bra fortsättning i regionen, kanske med ett utökat samarbete? Antalet fotbollsspelare fortsätter nämligen att växa. Spelarlicenserna har ökat sakta men de två senaste åren har den uppåtgående kurvan varit brantare. Ökningen av antalet spelarlicenser i Västnyland var större än ökningen i Nyland överlag, 6,7 procent jämfört med ett årtidigare. Störst var ökningen i Ingå (72 nya licenser under olåret) följt av Ekenäs (36 nya) men antalet ökade i alla kommuner utom i Sjundeå. Handbollskommunen Sjundeå var regionens svarta får inom fotboll – där nns inte en enda fotbollsspelare med licens, enligt Bollförbundet. I Västnyland var Lohjan Pallo störst med 380 spelarlicenser, före EIF och BK-46 med 373 respektive 302 stycken.

Ökningen sammanföll inte med förändringar i kommunernas folkmängd. Enligt förbundet kan den däremot bero dels på att fotbollsföreningarna har utvecklats mycket de senaste åren, inte bara på planen utan också organisatoriskt. Dels har kommunerna dragit sitt strå till stacken genom bättre omständigheter och träningsmöjligheter; hallar och utomhusplaner ger en god grogrund för er spelare. Ett sådant stort projekt i Västnyland har under år 2015 varit den nya allaktivitetshallen i Sjundeå som hade taklagsöl under hösten. Den ska invigas i början av 2016. Också Ingå hallförening bygger som bäst en konstgräsplan vid Aktia arena.

Den här regionen präglades också av andra kämpar än dem inom fotbollen. Idrotter som handboll, friidrott, skidning, orientering, innebandyoch skytte hör till de mest populära eller framgångsrika. Dessa sporter hämtade under året tiotals FM-medaljer till regionen. Rätt få lyckades nå medaljplats på europeisk nivå (juniorer undantagna). Men några EM-medaljer kom i taekwondo. I de europeiska mästerskapen som hölls i Italien hade det nländska landslaget ett stort västnyländskt inslag. Kyrkslättsbon Tanja Lujanen tog guld i både mönster- och

Den här matchen den 19 september vanns av EIF som fortsätter i division 1. Foto: Patric Westerlund

Verkliga kämpar är också gänget som sköter om Påminne slalombacke. Bakom sig hade de två dåliga vintrar och under 2015 syntes så gott som ingen snö till alls. Foto: Tove Virta

matchserien i klassen för 40–50-åringar. Lojobon Päivi Mäkinen vann ett silver i mönsterklassen för veteraner. Landslagstränaren och Ekenäsbon Rafael Kesti ck pris eftersom Finland plockade hem est medaljer under mästerskapen.

Trots att det inte blev medalj för Oliver Helander nns det fog att i det här sammanhanget nämna det västnyländska handbolls- och spjutstjärnskottet. Han tog hem en sjunde plats i EM, en åttonde plats i världsstatistiken H19 och en första plats i landsstatistiken H19 och H22 i spjut.

Västnyland har också fått en världsmästare: Karri Westerlund vann VM-guld i kulstötning i klassen herrar 55 i augusti. Veteranfriidrotts-VM hölls i Lyon i Frankrike.

Vissa andra sporter gick också mycket framåt i regionen. Ice Team Raseborg, vars hemmahall är ishallen i Karis, skrev historia i oktober. Då spelade laget sin första riktiga hemmamatch inför ett hundratal åskådare i herrarnas division 4. Det är decennier sedan det senast spelades tävlingshockey i västligaste Västnyland. Golf fortsätter att öka och frisbeegolf vinner terräng. För tio år sedan kom den första frisbeegolfbanan till Västnyland och bygget sporrade till att bygga er. Nu nns 17 banor runt om i regionen varav den nyaste som bäst byggs i Lojo. I både Karis och Fiskars öppnade nya skejtparker som fått gott betyg av användarna, något som kan sporra till att nya förmågor växer fram.

Nylands brigads framtid är ständigt ivågskålen

En instans som sannerligen fått kämpa för sin existens är Nylands brigad i Dragsvik. Just som brigaden kände ett visst lugn inför framtiden så kom nya besked. Finland ck i samband med riksdagsvalet en ny försvarsminister i Jussi Niinistö (Sannf) som omgående satte Nylands brigads framtid i gungning. Han vill se över de förändringar som gjorts i garnisonsnätverket och nyligen slutfördes, under den förra regeringen. Då var Nylands brigads framtid mycket oklar men det hela löste sig till det bästa och framtiden kändes tryggad. Jussi Niinistö påtalade att språkpolitik den här gången inte ska påverka var det svenska truppförbandet ska nnas utan man ska hålla försvarets bästa för ögonen. Den svenska utbildningen behöver inte nödvändigtvis nnas i ett enspråkigt förband, vilket betydde att han inte gav några garantier alls för att Dragsvik skulle få fortsätta. Det innebär att osäkerheten och diskussionen kring Nylands brigads vara eller icke vara fortsätter såsom den gjort i tiotals år.

Försvarsministerns uttalande väckte ändå ingen oro vare sig hos brigaden, staden Raseborg eller den färska Folktingsordföranden omas Blomqvist (SFP). De var eniga om att det inte är språket som är brigadens livlina utan andra faktorer. Försvarsmakten har under de senaste åren satsat på byggnaderna i Drags-

vik då två stora kaserner renoverats. Nylands brigad har också en viktig roll i det nordiska och internationella försvarssamarbetet. Man tog under året också ett steg vidare då det gäller samarbete med Sverige och inledde utbildarutbyte med det svenska Ambieregementet. Dessutom ck marinen under försommaren ta emot nya toppmoderna landstigningsbåtar, Jehu, som är viktiga för kustförsvaret. Garnisonens varumärke är också en bred utbildning och de speciella förhållanden som skärgården ställer, ansåg Marina Holmberg på ledarplats i Västra Nyland (3.6).

Brigaden lyckades på ett par år minska andelen beväringar som avbryter tjänstgöringen från 16 till 7,5 procent. Det torde bland annat hänga ihop med satsningar på en humanare ledarstil. Andelen nskspråkiga beväringar i Dragsvik är också rätt stor, kring 15 procent. Det är då inte enbart språket utan också utbildningen och särskilt kustjägarutbildningen som lockar.

Ett bakslag kom dock strax innan jul. En beväring från huvudstadsregionen dog den 16 december under Sjökrigsskolans skjutövning i Syndalen i Hangö. Beväringen var ocerselev. Han deltog tillsammans med åtta andra ocerselever i en skjutövning som utfördes i mörker.

Språkpolitik ska inte få påverka var det svenska truppförbandet nns, sade Finlands färska försvarsminister Jussi Niinstö (Sannf). Foto: Tove Virta

Årets framtidsvisioner

Många investeringar på gång trots tua tider

Finland hade ett ekonomiskt svårt år, en del kallade det nattsvart. Den nländska ekonomin utvecklades sämst i hela EU. Även utsikterna för 2016 är bleka. Till och med i det krisdrabbade Grekland räknade man med en bättre ekonomisk tillväxt än i Finland.

Det här präglade naturligt nog också Västnyland. Några större företag avslutade eller avslutar sin verksamhet. Specialpappersfabriken Mondi stängde sin fabrik som sysselsatte 150 personer i Lojo. Fabriken grundades av brukspatronen i Svartå i början av 1900-talet. Också företaget Constructor Finland lade ner sin produktion i Lojo och cirka 70 personer blev utan jobb. Constructor tillverkar bland annat stålhyllor främst för nländska exportföretag och logistikcentraler. Ett fyrtiotal personer blev kvar inom försäljningen. Stålföretaget Intersteel som i tiderna sysselsatte så många som 200 personer gick i konkurs. Innan konkursen arbetade dock endast 12 personer på Ekenäsföretaget. Också medaljtillverkaren Sporrong i Ekenäs försvann i stort sett från Västnyland den sista januari då fabriken yttade till Estland. Några få personer jobbar tills vidare kvar men ett slutligt stängningsbeslut väntas under våren. Kommunikationsbolaget Ericsson i Finland sade upp 55 anställda och hårdast drabbades enheten för forskning och produktutveckling i Jorvas i Kyrkslätt.

Trots negativa tongångar kom ovanligt många goda bud och större investeringsbeslut. Mest handlade investeringarna om nya produktionslinjer och fabriksbyggnader. På köpet kommer några tiotal jobb.

Spannmålshandlaren Avena Nordic Grain investerade 1,8 miljoner euro i spannmålsmottagning, lager och exportverksamhet i hamnen i Ingå. Genom investeringen blir det enklare att exportera spannmål från södra Finland eftersom jordbrukarna kan leverera produkter direkt till hamnen och behovet av mellanlagring minskar. Verksamheten inleddes under hösten. Företaget verkar också i Kantvik i Kyrkslätt. Där investeras 1,3 miljoner igen för att utvidga oljepresseriet.

I Karis meddelade slipproduktstillverkaren KWH Mirka om att företaget ska investera sju miljoner euro i en ny hall och produktionslinje. Den ska tas i bruk hösten och vintern 2016 och ger åtminstone 15 jobb.

Många investeringar görs i industristaden Hangö. Sprängämnestillverkaren Forcit gjorde trots ett krävande år ett positivt resultat för 2015. De investerade i en ny produktionshall. I januari inleddes också arbetena med en ombyggnad av kabeltillverkaren Prysmians fabrik i Kyrkslätt, en investering värd 40 miljo-

ner euro i Pickala-fabriken. Ombyggnaden ska stå färdig under första delen av år 2016.

Den 11 september rades en milstolpe i Helkamas Velox-cykelfabrik. Då tillverkades en guldfärgad Jopo-cykel i Hangö, nummer 400 000. Den lyxades till med ett lager bladguld och stannade på fabriken. Cykeltillverkaren lyckades också kamma hem en miljonaär då den tillsammans med två andra företag avtalade om att de ska leverera och underhålla citycyklar åt Helsingfors stad för ett sammanlagt värde av 13 miljoner under tio års tid. Helkama sköter om underhållet av cyklarna.

Vid sidan av de stora industriernas investeringar lyste vissa småföretag starkt. I Hangö hade exempelvis luftlterföretaget Filterpak ett rekordår och företaget anställde några personer till. Det harnu en personalstyrka på 14 personer. Filterpak investerade i en produktionslinje och en till är att vänta våren 2016.

Det svenskägda SSAB i Lappvik, tidigare Rautaruukki, är ett annat företag som går bra (till skillnad från SSAB:s andra fabriker i Finland) och ett tjugotal har anställts under de senaste två åren.

Tack vare SSAB kom det er jobb till Hangö hamn från och med årsskiftet 2015–2016. Då exporteras en stor del stålprodukter från SSAB:s Tavastehusfabrik via Hangö hamn. Den nya exporten går till Sverige. Bolaget Hangö hamn

Industrierna Genencor och Fermion verkar bredvid varandra i Hangö. Foto: Tove Virta

gjorde överlag på många sätt ett rekordår. För första gången i hamnens 140-åriga historia var varutransporten över fyra miljoner ton. Enligt vd Anders Ahlvik berodde det bland annat på att traken till Tyskland och Estland ökade. För första gången på länge ökade också bilimporten. Flera nya bilmärken, som tidigare fraktats till Åbo, hittade till Hangö som nu är den näst största roro-hamnen i Finland.

Även fartygsanlöpen ökade under året och blev runt 1 700 stycken jämfört med drygt 1400 året innan. Antalet trailers och långtradare som rullade genom hamnen ökade också. Hamnen har alltså mer än väl repat sig efter den ekonomiska recessionen som slog till 2008–2009 då hälften av varu- och fartygstraken försvann och bilimporten sjönk tillen ärdedel. För Hangö stad är intäkterna från hamnen betydande och viktiga trots att hamnen bolagiserades och år 2016 ser ut att bjuda på ännu bättre siror.

– Hangö har vunnit på de korta sjösträckorna till kontinenten och svaveldirektiven, sade vd Anders Ahlvik till Västra Nyland då året närmade sig sitt slut. Hangö hamn står inför stora investeringar under 2016. Den länge planerade muddringen och förbättringen av Yttre hamnen på Tulludden inleds och då väntar investeringar på närmare sex miljoner euro.

Hamnbolaget väntar också på att verksamheten i Koverhar ska komma igång. Hangö hamn arrenderar 60 hektar i Koverhar av Hangö stad och räknar med investeringar där som på lång sikt kan uppgå till 10 miljoner euro. Allt har ändå inte gått helt enligt planerna, hamnbolagets styrelseordförande Stig Sundberg sade under hösten att marknadsläget till en del stannat upp utvecklingen av Koverharområdet. Då det gäller att komma till skott och göra upp avtal stampade utvecklingen på stället. Han trodde ändå att det nns realistiska chanser att få igång verksamheten i området.

FN-Steels konkurs i Koverhar fortsatte påverka hela regionen på olika sätt. Den är något som kommer att sitta kvar länge i västnylänningarnas minne och det produceras också som bäst i alla fall två tv-dokumentärer om Koverhar. En görs av Ralf Flemmich och Leif Stenwall genom Ekenäs TV och en av Yle. Just nu håller det som funnits på Koverhar-området på att avvecklas. Söndagen den 29 november gick mycket av det tidigare stålföretaget FN-Steels lösöre under auktionsklubban. Det största köpet gjordes då Jari Häkkinen från Lojo ropade in företagets gamla lok. 1 500 människor deltog i auktionen. Arrangör var rivningsföretaget Deletesom för tillfället jobbar med att riva hela det gamla stålverket. Rivningen inleddes i slutet av april.

I Hangö berättade den kemiska industrin om nya satsningar. Bland annat läkemedelstillverkaren Fermion beviljades bygglov för att riva de äldsta delarna

och de ersätts med en stor toppmodern fabrikslokal i fem våningar. Även grannen, enzymtillverkaren Genencor, ska bygga till totalt 1 300 kvadratmeter. Trots na investeringsplaner missade Västnyland ett par bra chanser att få er arbetsplatser till regionen. Dagligvarukedjan Lidl ville ha en stor logistikcentral i södra Finland men valde Järvenpää. Företaget Hetzner valde Tusby för sin 200 miljoners investering i en datacentral. Forskningsbolaget Oxford Research bedömer att utländska investeringar i datacentraler i Finland kan skapa uppemot 50 000 årsverken i Finland på 10 år, så datacentraler kunde vara en framtida möjlighet speciellt för Västnyland där markhyran är billig och mycket mark är obebyggd. Hur lobbades det från västnyländskt håll för de två projekt som regionen missade? Kanske Västnyland kunde ha lagt in en extra växel för att få hit de här arbetsplatserna? Liknande projekt går framöver också lätt näsan förbi. Men hur och vem ska ansvara för att lobbningen fungerar? Just nu nns ingen klar instans eller person.

Ekenäs sjukhus blev Raseborgs sjukhus

Äntligen sker en omstrukturering på Ekenäs sjukhus. Länge har vården väntat på den statliga reform som ska förändra hela social- och hälsovården. Många stora beslut har blivit ogjorda då ingen vetat hur vården ska se ut i framtiden. Efter en längre tids vakuum utmynnade de utdragna planerna på riksnivå i november i en regeringskris då Centern och Samlingspartiet hade olika syn på antalet vårdområden. Centern ville ha 18 självstyrande områden medan Samlingspartiet ville ha 5, eller allra högst 12. Efter hårda och långa förhandlingar fattades äntligen beslut: kompromissen betydde 18 självstyrelseområden och 15 social- och hälsovårdsregioner. Hur det hela ska se ut är oklart men det kommer att påverka vården i Västnyland. Tanken är att reformen ska träda i kraft i början av 2019. Det är den största reform som har genomförts inom den kommunala förvaltningen i Finland på 150 år.

Trots att framtiden har varit oviss så beslöt sjukvårdsområdet och Raseborgs stad att våga satsa. Kanske just för att allt var osäkert och man ville stärka det regionala sjukhuset, som har Lojo som närmaste konkurrent. Mycket förändras, däribland namnet. Västra Nylands sjukhus heter från och med det nya året 2016 Raseborgs sjukhus. Vården omstruktureras och en del byggs om kring Raseborgs sjukhus. Tanken är att minska klyftan mellan sjukvårdsdistriktets specialsjukvård och kommunernas primärvård.

Vårdkedjan ska alltså bli smidigare för patienten men som bäst pågår också en yttrumba utan motstycke i den västnyländska vårdhistorien. Bland annat togs en en ny samjour i bruk vid sjukhuset i början av november. I mitten av

december yttade sedanEkenäs hälsostation till sjukhusets tidigare barnavdelning. Dessutom har också andra avdelningar renoverats och yttats om. Gabriela Erroll, tf direktör för Västra Nylands sjukhus, gissade redan i januari att tidtabellerna inte håller.

Erroll ck rätt. På platsen där den tidigare hvc-byggnaden fanns byggs inom kort en ny psykiatrisk enhet. Det så kallade Psyke-husets tidtabell sköts framåt då det inte kom in ett enda anbud för sjumiljonersprojektet. Ingen entreprenör ville bygga huset inom ramen för den tidtabell som parterna Raseborgs stad och Västra Nylands sjukvårdsområde önskade. Kriterierna ändrades och huset ska stå inyttningsklart ett halvt år senare än planerat, det vill säga till hösten 2017. Senast då ytten till Psyke sker, om inte förr, betyder det också att psykiatrin slutligen yttar bort från Ekåsens område efter närmare 100 år.

Raseborgs sjukhus går allt mer mot att vara ett dagsjukhus med polikliniker och där mindre operationer nog utförs men där patienterna åker hem samma dag. Korta vårdtider är dagens melodi. Samtidigt sammanför man nu på ett modernt sätt special- och primärsjukvård. Västnyland kunde bli en modell för andra.

– I den kommande vårdreformen ska social- och hälsovårdstjänsterna på alla nivåer föras samman.(...) Här kan Västnyland, om man kommer i gång bra, fungera som ett exempel på hur vården kan skötas i de nya sjukvårdsområdena, som blir betydligt större, säger ledarskribenten Marina Holmberg i Västra Nyland (2.10).

Datakabel och solkraft till Hangö

Ett mycket intressant kommande projekt i Hangö är ett solkraftverk som ck grönt ljus av stadsstyrelsen under hösten. Elbolaget Helen (tidigare Helsingfors Energi) bygger nämligen ett av landets största solkraftverk i Hangö.

Det nya solenergiverket ska byggas på Hangö stads mark vid Östra industriområdet. Området är 8 000 kvadratmeter stort. Enzymtillverkaren Genencor är granne med energiverket och också det företag som köper solenergin som produceras.

Det verkligt stora som kan påverka hela regionen om allt går väl är en datakabel. Tyskland och Finland får en mycket snabb dataförbindelse som binder samman Finland med Europa. Arbetena med att lägga ner kabeln på havsbotten inleddes i oktober. Hangö ck sedan en egen förgrening av kabeln som kan byggas ut då pengar nns. Företaget Datahub Finland meddelade att man vill bygga

Västra Nylands sjukhus bytte namn till Raseborgs sjukhus och ck bland annat en samjour där specialsjukvården och hälsovården har en gemensam jourmottagning som fungerar dygnet runt.

Foto: Tove Virta

På det här området i Hangö ska ett solkraftverk byggas. Foto: Tove Virta

en datacentral för 40 miljoner euro någonstans i Hangö. Den antas skapa minst 100 nya jobb. Datacentralen planerades inledningsvis i Koverhar, men Östra industriområdet kan vara ett bättre alternativ. Men här har uppstått nansiella problem på vägen. Cinia Group som lägger ned kabeln är redo att stå för fem av de åtta miljoner euro somHangökabeln kostar och tre miljoner borde intressenter i regionen ställa upp med. Men den regionala biten har inte löst sig.

– Det är nog litet oroväckande att man inte har kommit till skott under de månader som har gått sedan kabelprojektet dök upp i oentligheten i mitten av februari, skriver John-Erik Jansén i Västra Nylands ledare (30.10).

Han ser att en IT-investering av den här storleksklassen borde vara en lottovinst för den här regionen som drabbats hårt av den industriella strukturomvandlingen; den beräknas ge minst fem procents avkastning. Trots det vågar man inte satsa. Flera parter måste dra sitt strå till stacken för att lyckas nansiera kabeln. Men vem håller i att det blir gjort, vems är ansvaret?

Årets kreativa idé

Porkala stad

Tre rika aärsmän vill grunda en helt ny sorts stad i västra Nyland, Porkala stad. Kone-koncernens styrelseordförande Antti Herlin, styrelseproset och Konstsamfundets vd Kaj-Gustaf Bergh och Heikki A. Reenpää, före detta vd för förlaget Otava, står bakom idén. Efter att den nya regeringen tillträdde hoppades de att tiden nu är mogen för en ny stad. Planerna på staden hade förberetts i all tysthet redan en tid men de presenterades i slutet av maj. Staden skulle bestå av Kyrkslätt, Ingå och Sjundeå och den kunde styras av ett vanligt stadsfullmäktige samt byfullmäktigen.

De som aktivt driver projektet framåt just nu är ovanligt nog konsultbyrån MDI och kommunikationsbyrån Kreab. I oentligheten är också SFP-politikern Anders Adlercreutz från Kyrkslätt den som talat sig mest varm för Porkala stad. En stiftelse ska också grundas för att stöda Porkala stad ekonomiskt. Tongångarna kring kommunfusioner har varit ovanligt negativa i de här tre kommunerna och speciellt i Sjundeå har det tidvis gått hett till. Kyrkslätt igen har hårt motarbetat en fusion västerut. Då politikerna under sommaren samlades till en trä om Porkala stad lät det mycket positivt. Vad har hänt?

– Mycket har nyligen förändrats i samhället, det främsta är kommunernas och statens ekonomier och så har det tillträtt en ny regering. Dessutom tror ingen mer på metropolområdet. Det är rätt tajming nu, en mycket gynnsam tid för diskussioner, sade Ingåpolitikern Marko Rautakoura (Saml) i samband med mötet.

Det kan också handla om att det statliga fusionstvånget nu saknas. Det påverkar positivt att kommunerna nu får utarbeta en egen förvaltningsmodell utan att någon berättar hur den måste se ut. Exakt vad begreppet “en ny stad” betyder verkar ändå vara höljt i dunkel.

Strax innan budet om att de tre männen vill grunda Porkala stad kom informationen att en av dem, Antti Herlin, köpt det mäktiga Svidja Slott i Sjundeå. Han sade sig vilja öppna det för turister. Månne de här olika frågorna hänger ihop på något sätt?

Årskrönikan baserar sig på mediernas rapportering under året. Västra Nyland, Hufvudstadsbladet, Hangötidningen, Svenska Yle och Länsi-Uusimaa har använts som källor.