Västnyländsk årsbok 2017 – Del 1 av 2

VÄSTNYLÄNDSK ÅRSBOK 2017

Fyrtionde årgången

Västnyländska kultursamfundet r.f.

Årsboksredaktör

Sophie Kawecki

Denna årsbok har utgivits med bidrag av Bergsrådinnan Sophie von Julins stiftelse och Sparbankstiftelsen i Ingå.

Layout och ombrytning, bildredaktör: Annette Ström

Omslagsbild: Tony Axberg

Bilder bakpärmen: se inne i boken.

© Västnyländska kultursamfundet r.f. Waasa Graphics Oy 2017

ISSN 0356-9063

Västnyländska kultursamfundet r.f.

www.vastnylandskakultursamfundet.

Innehåll

Förord ...........................................................................................................5

Sensation! Den ryska kejsarjakten Standart på grund i Rilax-ärden 1907 av Johanna Wassholm......................................................................................6

G.J. Ramstedt – nationsbyggaren med rötter i Västnyland av Viveca F. Ramstedt ...................................................................................18

Ett sekel av kreativitet, gemenskap och västnyländska kulturgärningar –

Västnyländska ungdomsringen 100 år 1917–2017 av Christoer Holm ......30

Så vilja vi sjunga med blommande lind av Bo Wessman ...............................42

En dagbok från 1918 av Sigbritt Backman...................................................51

Mannerheim och Västnyland av Henrik Ekberg ...........................................69

Västnyland år 2016 .....................................................................................78

Samhälle ....................................................................................................78

Trender .......................................................................................................78

VR och (den uteblivna) tågtraken..............................................................80

Flyktingsituationen i regionen .....................................................................82

Sjukvården ..................................................................................................85

Vård- och landskapsreformen ......................................................................87

Massmedierna och postutdelningen .............................................................88

Utbildning – utveckling eller avveckling?.....................................................90

Från kommunerna ......................................................................................95

Förändringar att vänta .................................................................................95

Synlighet och charmoensiver .....................................................................96

Raseborgs stadshus – att vara eller icke vara, och var ska det vara?................98

Ekonomin – bra och mindre bra på olika håll i regionen .............................98

Kultur .......................................................................................................100

Film,litteratur och festivaler ......................................................................101

Museer och utställningar, teater och musik ...............................................104

Kulturella ambitioner ................................................................................110

Matkultur – lokal mat och dryck på frammarsch .......................................111

Näringslivet – tillväxt och tillförsikt ........................................................115

Aktiva hamnar och expanderande företag ..................................................115

Idrott ........................................................................................................118

Djur och natur, väder och vind .................................................................121

...och till sist vädret ...................................................................................122

Förord

Du håller i din hand den fyrtionde årgången av Västnyländsk årsbok, som i år har Finlands jubileumsår som tema. Vi har tagit fasta på detta i artiklarna, i lite vidare bemärkelse än exakt de senaste 100 åren. Johanna Wassholm berättar i sin artikel om händelsen när den ryska kejsarjakten Standart gick på grund i Rilaxärden år 1907. Viveca Ramstedt presenterar nationsbyggaren G.J. Ramstedt, med rötterna i Västnyland. Två av artiklarna kompletterar varandra: Christoer Holm skriver om Västnyländska ungdomsringen och Bo Wessman om Västra Nylands sång- och musikförbund, vilka till en början var en och samma förening. Båda föreningarna fyller således 100 år och har varit och är fortfarande betydelsefulla för kulturlivet i Västnyland. Sigbritt Backman tecknar med hjälp av losoe doktor Henrik Hildéns dagbok upp en bild av hur livet såg ut under det händelserika året 1918. Henrik Ekbergs artikel lyfter fram C.G.E. Mannerheim i en västnyländsk kontext.

är losoe magister i nordisk historia från Åbo Akademi och också auktoriserad translator. Hon har varit artikelredaktör i Västnyländsk

årsbok sedan år 2013 och är egenföretagare inom språk och kultur i företaget Idelhöjd. Född, uppvuxen och bosatt i Ingå.

Under de senaste fyra åren har Tove Virta skrivit årskrönikan, men i år är det min tur. Krönikorna har ändrat utseende och omfattning under åren som gått. Från att ha varit relativt kortfattade översikter över det gångna året, ibland också med uppräkningar över evenemang eller idrottsprestationer, har årskrönikorna under de senaste åren också berört olika samhällstrender och gett en överblick av regionens näringsliv. I likhet med krönikorna från de allra senaste åren kommer också krönikan för år 2016 att behandla olika ämnesområden: samhälle, kultur, näringsliv, idrott samt väder och vind. Jag har valt att dela upp samhällsfenomenen så att sådant som påverkar regionen i stort lyfts fram i kapitlet som handlar om samhälle, medan mer lokala händelser och beslut behandlas under rubriken ”Från kommunerna”. I kapitlet om idrott

Sophie Kawecki

kommer jag att lyfta fram några västnyländska prestationer från året som gått, vissa av dem i grenar som kanske inte är så välkända i vida kretsar. Min målsättning är att teckna en bild av det Västnyland jag levt i under år 2016 samt försöka förmedla de stämningar och samtalsämnen jag snappat upp ur mitt perspektiv som Ingåbo och som lokalmedierna förmedlat vidare till oss västnylänningar. Det innebär att ett urval av årets händelser presenteras och att vissa frågor får mer utrymme och diskuteras mer än andra.

Ingå 2.1.2017 Sophie Kawecki

Västnyländsk årsbok postas hem till alla medlemmar i Västnyländska kultursamfundet. Årsboken och föreningens övriga böcker går att köpa i Luckan Raseborg, Karis eller i Luckans webshop (https://holvi.com/shop/LuckanRaseborg). Äldre årgångar nns också till försäljning i Luckan, förutsatt att det nns kvar av dem i lager (se s. 127 för mer information). Det går även att läsa äldre årsböcker elektroniskt på Västnyländska kultursamfundets webbplats (www.vastnylandskakultursamfundet. ). På webbsidan nns ett elektroniskt formulär för medlemsansökan. Medlemmar i föreningen får också 20 % rabatt på föreningens böcker.

Johanna Wassholm

Sensation!

Den ryska kejsarjakten Standart på grund i Rilax-ärden 1907

Standart går på grund

Onsdagen den 11 september 1907 inträade en händelse som för några dagar placerade västra Nyland i världens blickfång. Denna morgon strax efter kl. 8 passerade den ryska kejserliga lustjakten Standart Tullsundet i Hangö, konvojerad av sju torpedbåtar.1 Att den kejserliga bredvimpeln var hissad var ett tecken på att kejsaren Nikolaj II själv var ombord, och med honom hela den kejserliga familjen som bestod av kejsarinnan Alexandra och fem barn – den nyligen tre år fyllda storfursten Aleksej och storfurstinnorna Olga, Tatjana, Maria och Anastasia. Eskadern fortsatte färden till Högsåra, där den svängde tillbaka för att fyratiden på eftermiddagen åter uppenbara sig på Hangö ärd och styra kursen mot Bromarf. Kejsaren planerade att besöka det monument som år 1870 hade rests på Rilax gårds ägor till minne av det svensk-ryska sjöslag som utkämpats under stora nordiska kriget 1714. Ungefär en halv timme senare rapporterade ögonvittnen som vistats längs stränderna och ombord på ångaren Framnäs –som kort innan passerat Standart – att de hört rasslet av ankarkättingar när man försökt få jakten att stanna och därefter två kraftiga smällar. Standart hade fortsatt rakt framåt när de övriga fartygen i konvojen svängt, och långsamt setts kränga över åt styrbord och bli liggande med 20 graders slagsida.2 Här – på ett grund mellan Horsön och Granskär3 – skulle jakten bli liggande i åtta dagar in-

1. Hufvudstadsbladet 12.9.1907. Den kejserliga familjen hade inför färden vistats i Vederlax, varifrån Standart på tisdag kväll hade avgått mot Högsåra. Helsingfors hade passerats under natten, långt ute på Finska viken.

2. Se t.ex. Hangö 12.9.1907; Hufvudstadsbladet 12.9.1907; Nya Pressen 12.9.1907.

3.Standart hade kört norr om den nordremmare som låg vid Granskär mitt i farleden. Hufvudstadsbladet 12.9.1907. För skäret används i pressen omväxlande benämningarna Granskär respektive Krianskär. Enligt artikeln ”I Kejsarfartygens farvatten” (Veckans krönika 1907:31, s. 517) använde allmogen benämningen Krianskär, medan Granskär var det namn som stod på sjökorten.

nan den kunde lösgöras. Det skulle dröja ytterligare åtta dagar innan Standart hade tätats och kunde avgå till Kronstadt för reparation.4

Nyheten om att Standart – tidens största och ståtligaste lustjakt5 – hade gått på grund med den ryska kejserliga familjen ombord var en nyhet av världsrang och kablades med hjälp av telefon och telegraf snabbt ut i såväl lokal, nationell som internationell press. Dagen efter grundstötningen rapporterade de esta nländska tidningar om händelsen6, och under de veckor som följde bevakade pressen minutiöst hur räddningsarbetet framskred.7

Standart-olyckan är känd och omnämns i en del historiska verk, men den har inte rönt särskilt stort intresse bland historiker. Jorma och Päivi Tuomi-Nikula har berört olyckan i sitt populärhistoriska verk om de ryska kejserliga familjernas vistelser i Finland, men de har inte i första hand intresserat sig för det lokala perspektivet.8 I den här artikeln behandlar jag hur den nländska pressen rapporterade om Standart-olyckan, bärgninsarbetet och den ryska kejserliga familjens vistelse i Hangötrakten. Därtill behandlar jag kort den olycksutredning som följde och hur händelsen kom att utnyttjas somett slagträ i den politiska konikt som präglade de rysk-nska relationerna i början av 1900-talet.

Olycksplatsen i blickfånget

Efter grundstötningen härskade kring Standart en förvirrad uppståndelse som Vestra Nyland beskriver enligt följande: ”Amiraler och lakejer, generaler, soldater och matroser trängas om hvarandra. Endast en liten kattunge, tydligen tillhörande de kejserliga barnen, syntes icke ha någon aning om situationens allvar och betydelse”.9 Under det följande dygnet anlände en mängd fartyg till platsen, utöver de torpedbåtar, underhållsfartyg och nska lotsfartyg som ingått i eskadern.Först på plats för att delta i räddningsarbetet var Freja, som kom från Hangö och som kl. 18.30 ankrade i eskaderns närhet med en lokal lots ombord. Freja tillhörde det revalska bärgningsbolagets lokala agent Karl Boström, vars

4. Vestra Nyland 24.9.1907; 27.9.1907.

5. Om Standart se Jorma & Päivi Tuomi-Nikula, Kejsaren i skärgården. Den ryska tsarfamiljens sommarvistelser i Finland (Esbo 2002), s. 177.

6. Se t.ex. följande tidningar från 12.9.1907: Hangö; Nya Pressen; Åbo Underrättelser; Helsingin Sanomat; Vasabladet. Enligt Hufvudstadsbladet 12.9.1907 hade tidningen hunnit rapportera om olyckan i en extra bilaga redan föregående kväll.

7. Flera tidningar sände korrespondenter till Hangö för att bevaka händelserna på plats. Jorma & Päivi Tuomi-Nikula, Kejsaren i skärgården. Den ryska tsarfamiljens sommarvistelser i Finland (Esbo 2002), s. 174. De nyheter som publicerades var i alla tidningar i stort sett lika.

8. Tuomi-Nikula 2002, s. 171–175.

9. Vestra Nyland 17.9.1907.

vd G. eslöf likaså befann sig ombord. Bärgningsbolaget hade alarmerats till platsen av S.L. Friis, vd för aktiebolaget Hansa, som sett grundstötningen från en villa i närheten och genast insett situationens allvar. Att obehöriga inte ägde tillträde till olycksplatsen blev genast klart; Freja hälsades med två lösa skott från en vakthavande torpedbåt. Först efter att den kejserliga sviten lämnat Standart tilläts hon påbörja en länsning som pågick helanatten.10

Efter kl. 19 anlände även lotsångaren Mareograf och kryssaren Azia, som hade följt med eskadern, men på morgonen när den passerade Hangö avvikit mot Rilax – sannolikt för att rekognosera inför kejsarfamiljens planerade besök till monumentet senare på dagen. En torpedbåt från eskadern avgick strax efter olyckan till Reval för att tidigt följande morgon återvända åtföljd av fartygen Meteor och Mogustshyj som skulle utföra bärgningsarbetet. När därtill pansarfartygen Slava, Alexander II och Cesarevitj, kryssaren Bogatyr och ett ertal minikryssare under torsdagen anlände till platsen kunde pressen rapportera att ”hela Östersjöottannu ligger samlad i trakten av Hangö”. Som mest kretsade ett trettiotal fartyg kring Standart, av vilka 18 uppgavs vara minkryssare och tor-

10. Nya Pressen 12.9.1907. Nya Pressen (13.9.1907) rapporterar även att dyrbara inventarier evakuerades från Standart; dels till ett tält som rests på Granskär, dels till Azia och möjligtvis även till andra fartyg.

Målning av Poljarnaja Zvesda (sv. Polstjärnan) som anlände till Hangö och som den kejserliga familjen avreste med till S:t Petersburg den 28 september. Bild: Wikipedia

pedbåtar med uppdrag att garantera säkerheten och hålla obehöriga på avstånd. Hela inloppet till Rilaxärden och den inre farleden blockerades av pansarfartyg och fyra torpedbåtar som placerades i linjeformation ute i havsbandet. 11

Grundstötningen gjorde sig påmind även på landbacken, när folk från de fartyg som omgav Standart tidvis steg i land från mindre ångslupar. För lokalbefolkningen och nykna utomstående som lockats till trakten förblev det dock för de mesta oklart vilka dessa personer var, eftersom ”bevakningsmanskapet noga aktgifver på att inga obehöriga få nalkas”. Det ryktades även om att rysktalande personer – som man antog vara gendarmer som utredde olyckan och letade efter ledtrådar –rörde sig på Hangö udd. Den främsta möjligheten att komma i kontakt med folk från eskadern hade lokalbefolkningen när underhållsmanskap provianterade för det kejserliga köket eller för de övriga hundratals personerna ombord på de olika fartygen. Rilax gård och dess torp, liksom andra gårdar i trakten, ck dagligen besök av manskap som ville köpa mjölk, smör och andra matvaror – ”vad som bara fanns till salu”.12 Proviant för eskaderns behov transporterades också till Hangö från S:t Petersburg.13

Den

kejserliga familjen i trakten

När grundstötningen skedde intog den kejserliga familjen te på Standarts däck. Vattnet var fullkomligt lugnt och den orkester som befann sig ombord spelade – när plötsligt en häftig smäll ck teservisen att falla och krossas med ett brak. Med en gång fylldes däcket av manskap som tog order av fartygets kapten och som hjälpte sviten att se till att kejsarfamiljens medlemmar var i säkerhet. Torpedbåtar kom fram till Standart, och barnen med deras omhändertagare evakuerades inom några minuter. Kejsarinnan och hennes hovdam Anna Vyrubova – som inte kände till skadornas omfattning – skyndade sig ner till hytterna för att försöka rädda alla värdefulla föremål de kunde hitta.14 Tidningarna visste rapportera att regentparet i den dramatiska situationen hade bibehållit ett ”fullkomligt lugn”, men att barnen däremot hade blivit ”häftigt uppskrämda”.15

11. Nya Pressen 12.9.1907; 13.9.1907; 14.9.1907; Wiborgs Nyheter 12.9.1907; Östra Finland

12.9.1907.

12. Nya Pressen 13.9.1907; 15.9.1907.

13. Hangö 17.9.1907.

14. Beskrivningen bygger på de memoarer av kejsarinnan Alexandras hovdam Anna Vurybova som publicerades efter ryska revolutionen. Anna Vurybova, Memories of the Russian Court (London 1923), s. 33–34. Enligt tidningsrapporterna var grundstötningen så häftig att även matroserna föll omkull på däck. Se t.ex. Vestra Nyland 17.9.1907.

15. Nya Pressen 12.9.1907; Vestra Nyland 17.9.1907.

Runtom i det ryska riket uppmärksammades med tacksägelsegudstjänster att den kejserliga familjen hade räddats. Ryska ortodoxa kyrkans högsta organ, Heliga synoden, rade gudstjänst i Isakskatedralen i S:t Petersburg, och motsvarande gudstjänster hölls t.ex. i Uspenskij-katedralen i Helsingfors.16

Kejsaren uppgavs strax efter grundstötningen ha varit ovillig att lämna Standart – ett slutgiltigt beslut att hela sviten skulle evakueras hade han tagit först efter att jakten började ta in vatten i aktern. Den första natten tillbringade sviten ombord på underhållsfartyget Azia, där de högagästerna ck tränga ihop sig på ett betydligt mindre och primitivare utrymme än de var vana vid. Morgonen efter olyckan låg Azia ankrad vid Möön, omringad av tre torpedbåtar, krigsfartyg och lotsfartyget Eläköön. Ett annat kejserligt fartyg, den tremastade hjulångaren Alexandria, hade genast efter olyckan kallats till Hangö från S:t Petersburg för att komma sviten till undsättning. När hon på förmiddagen dagen efter olyckan lade till i Hangö för att hämta kol, utgick man i trakten från att hon hade anlänt för att ”afhämta Deras Majestäter” och transportera dem bort från olycksplatsen. Familjen gick samma eftermiddag alldeles riktigt om-

Standart hade en längd på över 120 meter och var byggd på Burmeister & Wains varv i Köpenhamn 1893–1896. Foto: Wikipedia

16. Nya Pressen 15.9.1907; Hangö 21.9.1907.

bord på Alexandria, som dock inte avlägsnade sig utan kastade ankar på en skyddad plats mellan Rilaxlandet, Svedjeholmen och Storön. Dagen efter Alexandrias ankomst visste tidningarna berätta att familjen sannolikt skulle stanna i trakten ännu ett par dagar. Ingen verkar ha förutsett att sviten skulle avresa först den 27 september – samtidigt med Standart. Den 18 september ankrade på Hangö redd ett större kejserligt fartyg, Poljarnaja Svezda (sv. Polstjärnan), som kallats till platsen från Köpenhamn. Fartyget gick inte in i Rilaxärden, utan stannade i Hangö i väntan på att transportera sviten till S:t Petersburg.17 Medan bärgningsarbetet pågick följde den kejserliga familjen – och särskilt kejsaren personligen – noggrant med hur arbetet framskred. Familjen gick även minst två gånger ombord på Standart för att hålla gudstjänst. Den första gudstjänsten hölls på kvällen den 14 september, sannolikt efter att skadorna hade undersökts och Standarts läge var klargjort, den andra strax efter att fartyget hade lösgjorts från grundet den 19 september. Därtill gjorde familjen utykter i näromgivningen och landsteg på olika holmar. På förmiddagen fredagen den 13 september styrde Alexandria med kejsarens bredvimpel hissad mot Rilax, eskorterad av ett tiotal krigsfartyg och några nländska lotsångare. Hela familjen landsteg vid det monument som 1870 hade rests på Rilax gårds ägor för att uppmärksamma den ryska segern över den svenska ottan under stora nordiska kriget år 1714. Monumentet som restes under Alexander III:s regering hade varit ett populärt besöksmål mellan åren 1884 och 1894 när den ryska kejserliga familjen nästan årligen gjorde långa sommarseglatser i Finlands skärgård. Minnet av Alexander III:s besök i Rilax levde uppenbart kvar i trakten år 1907 – man nämnde att den plats där Standart nu stött på grund var densamma där ”de kejserliga” förut haft för vana att landstiga för att njuta av den ”natursköna viken med dess härliga omgifvningar”. Nikolaj II hade som tronföljare och son till Alexander III följt med på några av familjens sommarseglatser, och uppgavs under vistelsen ha sagt sig komma ihåg att han 24 år tidigare besökt trakten och då ”äfven varit i Rilax vackra park”. Att han nu valde att stanna kvar i trakten trots olyckan trodde man allmänt att förklarades av att familjen ”funnit sig mycket tilltalade af luften och de vackra omgifvningarna”.18

17. Nya Pressen 13.9.1907; Hangö 17.9.1907; 14.9.1907; Vestra Nyland 17.9.1907; ”I Kejsarfartygens farvatten”, Veckans krönika 1907:31, s. 517; Vurybova 1923, s. 33. Eskaderns avfärd från Hangö nns detaljerat beskriven i Hangö 28.9.1907.

18. Nya Pressen 13.9.1907; 14.9.1907; 15.9:1907; 16.9.1907; Hangö 14.9.1907; 21.9.1907; VestraNyland 24.9.1907.Omdetryskamonumentetochdessbetydelse,se:Johanna

Wassholm, ”Storslagen seger eller ärofullt nederlag? Slaget vid Rilax 1714 i svensk, rysk och nsk historiekultur”, Nils Erik Villstrand & Kasper Westerlund (red.), Stor seger – litet nederlag? Perspektiv på sjöslaget vid Rilax 1714 (Åbo 2015), s. 141–144.

Hela familjen ombord på Standart 1906.

Aleksej med sin ”djadja” Derevenko (som väl också var med 1907) som ansvarade för hans säkerhet ombord år 1908. (nedan).

Foton: Wikipedia

Också en annan utykt som familjen gjorde till Rilax rapporteras i pressen. Den 24 september anlände sviten med en ångare till Djurgårdsärden vid Bromarf kyrka, och rodde i mindre båtar i land till en brygga vid Grönstrands torp på Rilax gårds ägor. Härifrån promenerade kejsaren och kejsarinnan – åtföljda av tre barn, hovdamer och ocerare – den tre kilometer långa sträckan längs en skogsväg till själva gården. Där besiktigade följet ladugården, och fortsatte sedan till den s.k. Södra strömmen som skiljer Storön från fastlandet. Här slog sig följet ner i en backsluttning för att beundra den vackra utsikten innan en ångslup anlände för att transportera dem tillbaka till eskadern.19

Kejsaren tog under vistelsen också tillfället i akt att ägna sig åt jakt som var en av hans favoritsysselsättningar. Baron Osten-Sacken som ingick i sviten sändes i sällskap av några nländska lotsocerare till Rilax gård för att anhålla om tillstånd att lördagen den 14 september ordna jakt på Storön, som låg på gårdens marker. Samtidigt bad man om att en av gårdens skogvaktare skulle ställas till jaktsällskapets förfogande. På Rilax – som vid den här tiden ägdes av J.F. Amino – biföll man “beredvilligt” anhållan, men på grund av dåligt väder kunde jakten förverkligas först på söndagen. Det kejserliga sällskapet jagade från tidig morgon till eftermiddagen; först på Storön och sedan på fastlandet. Enligt tidningsrapporter ordnades jakt era gånger också under resten av vistelsen. 20 Så mycket mer än detta avslöjar tidningarna inte om den kejserliga familjens förehavanden under de dagar de befann sig i trakten. Sannolikt lockade nyheten om att de stannat kvar på olycksplatsen nykna till platsen, men för utomstående var det omöjligt att komma i närheten av familjen. De rigida säkerhetsåtgärder som omgav sviten signalerade enligt Nya Pressen klart och tydligt att ”Deras Majestäter önskade vara ostörda” och ”icke vilja blifva besvärade af åskådare”. Redan samma kväll som olyckan ägt rum hade era segelbåtar försökt närma sig eskadern, men blivit bryskt tillbakavisade av bevakningsfartyg såg till att obehöriga höll sig på tiotals meters avstånd. Även de kringliggande holmarna var bevakade och det var strängt förbjudet att stiga iland på dem. I några fall där lokal befolkning ändå lyckats ta sig till stränder eller holmar – i hopp om att få en skymt av den kejserliga glansen – rapporterades att befälet på bevakningsbåtarna beordrade dem att omedelbart avlägsna sig. Att inget lämnades åt slumpen ck en man och kvinna från Rilax som en kväll var på väg hem till Rilax från den lantbruksutställning som pågick i Ekenäs när

19. Vestra Nyland 27.9.1907.

20. Nya Pressen 14.9.1907; 15.9.1907; 16.9.1907. Jakt ordnades enligt pressen även måndagen 16.9 då bytet blev fyra harar, fyra tjädrar, en orre och en hjärpe (Hangö 17.9.1907).

Därtill rapporteras att jakt ägt rum onsdagen 18.9 (Kotka Nyheter 21.9.1907), samt lördagen

21.9 och söndagen den 22.9 då skottlossning hördes på Harön (Vestra Nyland 24.9.1907).

olyckan skedde erfara. De kom för nära eskadern och hamnade i strålkastarljuset av en bevakningsbåt som befallde dem att stanna. Då paret inte kunde redogöra för sina avsikter för den rysktalande besättningen blev de förda till närmaste strand, där särskilt kvinnans paraply ”underkastades noggrann besiktning såväl utan som innan”. Enligt tidningsrapporten misstänktes paraplyet sannolikt för att vara ett vapen. När inget oegentligt uppdagades tilläts paret fortsätta färden, dock i strålkastarljus och eskorterade ända hem av ett bevakningsfartyg med ett tjugotal soldater ombord.21

Ansvarsfrågan och politiskt efterspel

Standarts grundstötning inträade i en högst känslig politisk situation. Vårvintern 1907 hade en revolutionär organisation som hade som mål att mörda Nikolaj IIavslöjats i marinbasen i Kronstadt. I S:t Petersburg hade man funnit ett antal revolutionära agitatoriska brev skrivna på den kejserliga lustjaktens ociella papper, vilket gav anledning att misstänka att det fanns förrädare ombord på Standart. Detta var särskilt beklämmande med tanke på att de kejserliga jakterna hörde till de få platser där Nikolaj II kände att han och familjen var i säkerhet. Som en följd av avslöjandet hade jakterna Standart, Poljarnaja Zvezda och Tsarevna efter islossningen sänts till Kotka – bort från det revolutionära Kronstadt – och en del av besättningen hade bytts ut. I juli avslöjades ytterligare en sammansvärjning; det uppdagades att anarkister hade tillverkat bomber i Kuokkala (ry. Repino) på Karelska näset, vilket ck den nlandsentliga tidningen Rossija att peka ut Finland som ett näste för planering av terrordåd.22

21. Nya Pressen 13.9.1907; 14.9.1907; 15.9.1907. Om lantbruksutställningen i Ekenäs, se Vestra Nyland 13.9.1907.

22. Tuomi-Nikula 2002, s. 171; Jorma & Päivi Tuomi-Nikula, Nikolai II. Suomen suuriruhtinanas (Jyväskylä 2010), s. 157–158.

Tidningsurklipp ur Hangö 12.9.1907.

Mot bakgrund av det allmänna säkerhetsläget är det föga överraskande att Standarts grundstötning satte rykten i rörelse. Bland societeten i S:t Petersburg cirkulerade rykten om att olyckan hade orsakats av ett terrordåd; enligt ett av dessa hade revolutionära lyckats detonera en bomb i Standarts för, enligt ett annat hade fartyget kört på en mina.23 Oavsett vad som låg bakom olyckan var det ur kejsarens synvinkel av största vikt att någon skulle ställas till svars. I oentligheten var den stora frågan huruvida skulden skulle läggas på fartygets befäl eller på lotsen, den 70-åriga lotsuppsyningsmannen Johan B. Blomqvist som stått på kommandobryggan när olyckan skedde och sades ha fällt ”tårar av grämelse” när grundstötningen var ett faktum.24 Den ryska tidningen Birshevaja Vedomosti citerade några dagar efter grundstötningen en rysk amiral som menade att lotsen var den huvudskyldiga, dock endast om man kunde leda i bevis att han lotsat fartyget utan att känna till farvattnen. Om det däremot visade sig att Standarts kommendör inte följt lotsens anvisningar, var skulden befälets. På ett principiellt plan lade amiralen dock den största skuldbördan på det ryska marinministeriet, som på de nästan hundra år Finland varit en del av Ryssland inte lyckats få till stånd tillförlitliga sjökort – med följden att Standarts ”öde nu anförtros åt en nsk kustbo”.25 Den nländska pressen lade skulden på det ryska befälet som man påstod hade tagit beslutet att styra in det alltför djupgående fartyget i den ”ytterst farliga” farleden, medan den försvarade Blomqvist som beskrevs som en erfaren och skicklig lots som var väl bekant med farvattnen kring Hangö.26 Att Nikolaj inte anklagade Blomqvist för olyckan blev snart

uppenbart; han ck fortsatt förtroende och fungerade som lots också ombord på Alexandria dit den kejserliga sviten yttade.27

I den rättegång som inleddes i S:t Petersburg i slutet av november stod nska lotsverkets chef, lotsdirektör Nikolaj Sjöman, som anklagad i egenskap av representant för nska lotsväsendet. Blomqvist var inkallad som vittne.28 I domen som gavs i början av december befriades dock nska lotsväsendet, medan fartygets befäl dömdes. Standarts kapten, I.I. Tjagin avskedades och konteramiral K.D. Nilov ck en reprimand. Efter ett ingripande av Nikolaj II upphävdes dock domarna – kejsarens goda vän Tjagin var efter en tid tillbaka som kapten för Standart, medan Nilov ck en befordran. En okänd löjtnant vid namn Saltenov ck i stället för sina förmän sitta sju dagar i arrest. Det hårdaste straet ck slutligen konteramiral E.N. Stsenovits, som på tjänstens vägar fungerat som åklagare i fallet och avskedades.29

I Finland var man från början medveten om att den rysknationella opinionen sannolikt skulle utnyttja olyckan för att driva en fråga som sedan årtionden tillbaka hade ansträngt de nsk-ryska relationerna.30 Nya Pressen rapporterade redan några dagar efter grundstötningen att den nlandsentliga tidningen Novoje Vremja i händelsen hade hittat en ”för bladet kärkommen anledning, att angripa nska lotsverket”. Rysknationella kretsar hade sedan 1870-talet uppfattat det faktum att det nska lotsverket var helt oavhängigt av Rysslands marinministerium som ett allvarligt missförhållande i ljuset av de ”separatistiska” tendenser som man anklagade nländarna för. Att ryska krigsfartyg i den militärstrategiskt viktiga men svårnavigerbara nländska skärgården var helt beroende av det nska lotsverket hade lett till att det ställts krav på att Ryssland måste göra sig till den nländska skärgårdens ”verkliga husbonde och icke stå i fullständigt hjälplöst beroende af de nska lotsarna”. Där tidigare försök att knyta det nska lotsväsendet till det ryska marinministeriet hade misslyckats, erbjöd nu Standarts grundstötning – ”som hotat med de allra sorgligaste följder” – en ny möjlighet att uppnå målet.31

27. Nya Pressen 13.9.1907.

23. Tuomi-Nikula 2002, s. 174.

24. Nya Pressen 13.9.1907. Det ryktades även om att Blomqvist själv sagt att han alltid framfört reservationer när fartyg ville gå in i den krokiga och svårnavigerbara farleden till Bromarf.

25. Referat av Birshevaja Vedomostis artikel i Nya Pressen 14.9.1907.

26. Som bevis anförde man bland annat att Finska ångfartygsaktiebolaget inte tillät sina större på utlandet gående ångare att trakera farleden, trots att dessa var hälften mindre än Standart. Nya Pressen 12.9.1907. Alexander IIIhade färdats i farleden med jakten Tsarevna, som var betydligt mindre än Standart. Hufvudstadsbladet 12.9.1907.

28. Se t.ex. Nya Pressen 27.11.1907. När olyckan skedde befann sig Sjöman i egenskap av lotsdirektör ombord på lotsångaren Eläköön. Hufvudstadsbladet 12.9.1907.

29. Att rättegången var avslutad rapporteras t.ex. i Hangö 3.12.1907. Om följderna, se Tuomi-Nikula 2002, s. 172, 175.

30. Om den rysk-nska koniktens bakgrund, se t.ex. Juhani Mylly, Kansallinenprojekti. Historiankirjoitus ja politiikka autonomisessa Suomessa (Åbo 2002), s. 200–206. De ryska reaktionerna på olyckan och den ryska pressens rapportering refereras i de nländska tidningarna. Se t.ex. Hufvudstadsbladet 15.9.1907.

31. Nya Pressen 16.9.1907.

Försärkings Tidskrift 1907 (11–12), s. 144.

Även om Standart-olyckan inte direkt ledde till att det nska lotsverket blev underställt det ryska marinministeriet, levde minnet av incidenten kvar i såväl nsknationella som rysknationella kretsar. När man år 1909 uppmärksammade hundraårsminnet av Finlands inkorporering i det ryska riket, förklarade en skribent i Hufvudstadsbladet att nländarna kände sig föga motiverade att delta i randet jämsides med ryska nationalister som inte ens hade dragit sig för att ”göra vårt folk misstänkt för försök till kejsarmord”.32 När det nska lotsverket sedan år 1912 slutligen underställdes det ryska marinministeriet, ansågs Standart-skandalen de facto ha varit en bidragande orsak till att så skedde.33 Standarts grundstötning kan således betraktas som en i mängden av mindre och större incidenter som under det nska storfurstendömets två sista årtionden bidrog till att stärka konikten mellan nsk- och rysknationella intressen inom imperiet.

forskare och timlärare vid Åbo Akademi. I sin forskning har hon intresserat sig för språklig och nationell identikation och för etniska minoriteter under det nska storfurstendömets tid 1809–1917, samt för hur historia skapats och brukats i relationerna mellan Finland och Ryssland.

32. Hufvudstadsbladet 18.9.1909, s. 6. T.ex. den nlandsentliga tidningen Russkoje Znamja menade att nländarna hade låtit bli att märka ut grundet på sjökartan med syfte att få ryska krigsfartyg att gå på grund, vilket skulle kunna starta ett krig som gav nländarna en chans att ”höja upprorets fana”. Referat i Nya Pressen 20.9.1907.

33. Iisakki Laati, Lots- och fyrväsendets i Finland historia 1808–1946 (Helsingfors 1949), s. 193.

Viveca F. Ramstedt

G.J. Ramstedt – nationsbyggaren med rötter i Västnyland

Den 25 maj 2015 avtäcktes i Ekenäs ett minnesmärke över Gustaf John Ramstedt vid Norra Strandgatan1. Vid avtäckningsceremonin sparade Japans och Sydkoreas ambassadörer inte på berömmet när det beskrev Ramstedts betydelse i deras hemländer. Jag tar mig friheten att citera den svenska texten på minnesmärket:

Gustaf John Ramstedt är en av den nländska vetenskapens mest lysande stjärnor. Från fattiga förhållanden steg han till den vetenskapliga forskningens höjder. Internationellt sett hör han till de mest berömda i den nländska vetenskapens historia. Efter studier i klassiska, orientaliska och nsk-ugriska språk vid Helsingfors universitet genomförde han ett ertal expeditioner (1898–1912) till Mongoliet, Östra Turkstan, Södra Ryssland, Kaukasien och gränsen till Afghanistan. År 1917 utnämndes han till e.o. professor vid Helsingfors universitet, en tjänst som han innehade till 1941. Bland hans verk kan nämnas en grammatik över det koreanska språket och en ordbok över det kalmuckiska språket. Ramstedt anses vara grundaren av den moderna vetenskapliga altaistiken, ett forskningsområde som koncenterar sig på de centralasiatiska folken, språken och kulturerna. Språkligt omfattar altaistiken framför allt de turkiska och mongoliska grupperna samt mandschuriskan, koreanskan och japanskan. Åren 1919–1929 var han det självständiga Finlands första chargé d’aaires i Fjärran Östern med Tokyo som stationeringsort.

Perspektivet jag här valt är att inte presentera G.J. Ramstedt som vetenskapsman, upptäcktsresande eller diplomat utan att försöka teckna ett personporträtt med avstamp i hans barndomslandskap och i honom som folkbildare, nationsbyggare och levnadskonstnär. Det är få som känner till att G.J. Ramstedt hade en förankring i Västnyland, i dagens Raseborg. Han föddes i Ekenäs, tillbringade en stor del av sin ungdoms- och studietid i Ekenäs skärgård och sina sista levnadsår på Kila gård i Öby.

1. Texten är en något omarbetad version av mitt föredrag, G.J. Ramstedt – ett personporträtt tecknat i tid och rum, framfört vid seminariet den 22.5.2015 i Ekenäs med anledning av att minnesmärket avtäcktes.

Jag har varsamt grävt igenom släktens arkiv, dagböcker, brev, fotoalbum men också biograer, historiker och artiklar. Mycket har försvunnit i okända landskap men jag har hittat en hel del och mera kan ännu grävas fram för att sammanfogas till en berättelse som utspelades för över 100 år sedan i min farbrors och fars dysfunktionella familj. Jag börjar min berättelse med Västnyland som kulturell förankringsplats där släkten funnits och fortfarande nns och dit många återvänt.

Gustaf Adolf hade mist sin far, klensmeden Adolf Ramstedt, i tyfus när han var 15 år gammal men hans mor, Johns farmor, bonddottern Gustava Maria Selenius, med rötter i Djeknekulla och kyrkbacka hemman i Pojo, levde på kyrkbacken i Pojo ända till 1888 och dog 83 år gammal. Hon lär ska ha haft ett stort inytande över sina barn och även barnbarnet John.

Ramstedtarna hade varit n- eller klensmeder i rakt nedstigande led i över 200 år med djupa rötter i den västmanländska bruksmiljön. Det var Johns farfars far, klensmeden Anders Andersson Ramstedt, som efter lilla ofreden på 1740-talet slog sig ner i Fagervik. Han dog där i en ålder av 80 år. Före det hann han skaa sig 16 barn med två fruar. Den första frun var Elisabeth Walentin, dotter till mästersmeden i Ramnäs bruk i Fellingsbo i Sverige. Hans andra hustru var Sara Hasselgren från Pojo.Från denna barnrika familj spred sig ramstedtar över bruken i hela Nyland. Johns far, Gustaf Adolf, var första generationen som inte förde klensmedsyrket vidare. Men även han hade gått i smedslära vid Fiskars bruk.

Rötterna

Då Gustaf John föddes den 22 oktober 1873 var föräldrarna Gustaf Adolf Ramstedt (f. 1846 i Pojo) och Edla Matilda Holmberg (f. 1850 i Pojo) samt deras tvååriga dotter Augusta (f. 1871) inhysta hos skomakare Gustaf Adolf Holmberg vid Slottsberget i Ekenäs. Skomakaren Holmberg var kusin till Edla Matilda. I Pojo församlings dopbok för år 1873 står han och hustrun Gustava Ulrika

Fagerström upptagna som Johns faddrar. Dopet förrättades av kapellan Odert

Reuter, en person som några årtionden senare skulle korsa Johns väg. Året 1873 arbetade Johns far, Gustaf Adolf, med att konstruera järnvägsbron över Pojoviken. När arbetet med Hangöbanan tog slut ck han jobb vid järnvägsverkstaden i Hangö och familjen yttade med honom från Ekenäs till Hangö. Sedan blev det Dalsbruk och Nådendal och till sist bosatte sig familjen i Raunistula utanför Åbo då det var dags för John att börja i Lancasterskolan. Familjen var emellertid skriven i Pojo församling ända till 1881 innan de som Raunistulabor fördes över till S:ta Maria församling.

Vid sekelskiftet då de traditionella hantverksyrkena förändrades drabbades även nsmidet. Att sköta ångmaskiner blev ett nytt yrke i de mekaniska verkstäderna i det autonoma storfurstendömet. Gustaf Adolf prövade på många yrken: torpare, sjöman, symaskinsförsäljare, frikyrklig predikant och aärsman innan han började med ångmaskiner och blev maskinist på fartyg med destination Amerika. Och på den vägen blev han. Det han hade glömt var att meddela familjen att han för att nansiera resan hade intecknat hemmet på Konsavägen 10 i Raunistula. Det betydde stora ekonomiska problem för Edla Matilda. Tillsammans med andra blev hon hyresgäst i sitt eget hem och för resten av livet i stort sett beroende av Johns och de övriga barnens hjälp och stöd.

Edla Matildas far var landbonden Reinhold Holmberg (f. 1818) från Starrböle i Pojo. I Pojo sockens historia del III omnämns Reinhold Holmberg som den som 1865 dräpte åtta vargungar. Där nns även en anteckning om sonen, skolmästaren Anders Johan Holmberg (f. 1860) som organisatör av läsförhör och övervakare av sedligt liv. Reinhold och Josena Wilhelmina Dönsberg (f. 1821 i Pojo) hade era barn som bodde i Ekenäs skärgård. Här kan förutom Anders Johan dottern Gustava Lovisa (f. 1855) nämnas. Hon hade gift sig med August Emil Sifverberg (f. 1857) från Furuholmen på Kopparö. Vid 1870-talets slut hade Silfverberg blivit hemmansägare av Kopparö gård, en gård med anor från tidigt 1700-tal.

I biograer och hågkomster har författarna i förbigående tecknat Edla Matilda som klarsynt, viljestark och klok. Hennes ambition att ensam utan ekonomiska möjligheter uppfostra och skola barnen är beundransvärd. Fyra av sönerna började som frielever i herrskapsskolan Åbo klassiska lyceum, den gamla katedral-

G.J. Ramstedt. Foto: Privat samling

skolan. Av dem ck John som var äldsta sonen och min far Armas Zacheus (f. 1894) som var yngsta, avgångsbetyg från sista klassen och skrev in sig som studerande vid Kejserliga Alexanders Universitet i Helsingfors. Min farmors dröm var att pojkarna skulle bli präster. Den uppfylldes inte. John var visst den enda som på allvar övervägde detta. Av de få brev jag funnit som berör syskonrelationerna och förhållandet till modern kan man utläsa att John var den centrala gestalten.

Barndomen som en ”ond skepnad”

I sina tidiga minnesanteckningar reekterar John över vilken inverkan inte barabarndomsmiljön utan framför allt föräldrarna haft för hans personliga utveckling. I ett utkast till en eventuell påbörjad biogra har han formulerat sin klasstillhörighet och torftiga barndom som en ond skepnad som följde honom genom hela livet. ”Jonkinlaisena pahana hahmona se on seurannut minua läpi koko elämäni, sillä jo varhain huomasin, että muilla oli tavallisesti parempi koti ja sydämellisemmät välit vanhempien kesken ja vanhempien suhteen.”* De val han gjorde senare i livet blir mera begripliga mot denna bakgrund. Gustaf Adolfs tillkortakommande när det gällde att försörja sin stora familj kan förklaras med den ekonomiska nedgången och den politiska oron i landet. Men bara delvis. Han harbeskrivits som praktiskt lagd, kreativ men i hans personlighet fanns drag som nyckfullhet och hållningslöshet blandat med häftigt temperament och alkoholproblem. Han återvände 1922 till sina hemtrakter sjuk och fattig efter 20 år i Amerika och dog fyra år senare på kyrkbacken i Pojo. Min farfar och farmor försonades aldrig. Hon dog 1929 och ligger begravd i Åbo, han på kyrkogården i Pojo.

Den andliga stimulans och uppmuntran som föräldrarna inte kunde ge John kompenserades främst av hans mors släktingar, silverbergarna och holmbergarna på Kopparö och Skåldö. Åren mellan studenten 1892 och losoe kandidatexamen 1895 blev viktiga för John som tillbringade långa tider på Kopparö gård. ”Morbror” August Emil Silfverberg var engagerad i skolfrågor och tillsammans med bl.a. Odert Reuter, E.A. Biström och Vidar Lindqvist arbetade de målmedvetet för att den första folkskolan i Ekenäs landskommun skulle placeras på Skåldö. Skolan kunde öppnas den 1 september 1884inhyrd i Skåldö Vestergård. Invigningstalet hölls av Odert Reuter, samma pastor som döpt John elva år tidigare. A.E. Silfverberg var även grundande medlem av Ekenäs skärgårds ungdomsförening och medlem av föreningens första styrelse. Det är här bland lärare och folkbildare John nner en fristad där han kan tänka, läsa och skriva ifred för stojiga småsyskon och kanske framför allt för fa-

dern. Här får han det stöd och den uppmuntran han behöver för att orka med de krävande studiernaunder sin tid vid universitetet. Han skriver i sin dagbok hur han hjälper sonen i huset, Anton Silfverberg, med läxläsning men också hur han simmar i Sandviken och skriver dikter på Kvarnberget på Kopparö. Här ett citat ur hans notationsbok från 1894:

Hade den 29 december ankommit i sällskap med V(?). Holmberg till Kopparö. Kl. 4 föredrag på Skåldö med 200 åhörare. Återfärd från Kopparö till Fiskars med morbror Anders som skjutsare.

3.1 från Fiskars till Gammelby. Läste psykologi: Ajatus, ymmärrys ja järki.

4.1 Morbror Anders från Kopparö för mig till Karis med kappsäcken. Ett brev hem. Ankommer om aftonen till Kopparö. Läste med Anton Silfverberg.Läser sanskrit.

7.1 Till Ekenäs från Kopparö, kyrkofärd.

9.1 Reste på aftonen med skridskor till Ekenäs från Kopparö.

13.1 hade roligt på Kopparö till kvart i 11.

14.1 Avfärd från Kopparö till Finnby. Föredrag och middag hos kapten Forsström.

De föredrag han håller handlar om nykterhet och ur Johns anteckningar framgår att åhörarna varierar från ett hundratal till ett tiotal. Redan på femte klassen i lyceet anslöt han sig till den svenska nykterhetsföreningen Hoppet, men på grund av meningsskiljaktigheter gick han över till den nskspråkiga lokalföreningen Toivo II. Han skriver ett fyrtiotal gripande dikter om nykterhet och gör

Där Kopparö gård en gång låg nns numera ett campingområde. På bilden den gamla gården, varav så gott som ingenting är bevarat i dagens läge. Foto: Privat

sig redan då känd som en god talare och produktiv lyriker. Innehållet är rakt på sak och det är ingen tvekan om att han haft sin far som förebild.

Hans engagemang i nykterhetsrörelsen som började under skol- och studietiden i Ekenäs skärgård följer honom livet ut. Det blir även en viktig inkomstkälla senare i livet. Under tre år var han agitator, kolportör och sekreterare för Raittiuden Ystävät. Då var han redan docent vid universitet och lärare vid Lahden Yhteiskoulu. Som kuriosa kan nämnas att i en encyklopedi omnykterhet och alkoholfrågor från år 1971 är G.J. Ramstedt ett sökord.

De värderingar han ck av holmbergarna och silfverbergarna och andra skärgårdsbor följde honom genom livet. De var förebilder för John och han övervägde allvarligt att bli lärare. Under hela studietiden gav han privatlektioner åt barn i Helsingfors- och Åbofamiljer. Under åren 1895–97 verkade han som lektor i svenska och engelska i Turun suomalainen lyseo. När John ck ett lärarjobb vid Lahden Yhteiskoulu i språk ochgeogra yttade familjen till Lahtis. Han hade gift sig 1897 med Ida Josefsson (f. 1876 i Nagu) fosterdotter till hovrättsasessor August Rosendahl i Åbo. Deras första barn Sedkil Aliisa föddes samma år. John var ordinarie lärare mellan åren 1905–1917 vid ovannämnda skola men tjänstledigheterna var många och långa på grund av alla forskningsresor och vetenskapliga uppdrag. Hans forskarbana avbröts med andra ord era gånger av lärar- och upplysningsarbete och kantades av ständiga problem med att få ekonomin att gå ihop för den växande familjen.

Folkbildarenoch nationsbyggaren

Uttrycket ” äidinkieli voittaa isänmaan” har myntats av professor Päivi Setälä. Men i Johns fall kan man säga ”isänmaa voittaa äidinkielen”**. Han insåg rätt tidigt vilka legitimitetsproblem som skulle uppstå ifall ett självständigt Finland styrdes enbart av en liten svenskspråkig elit. I topeliansk anda ville han bygga nationen underifrån genom att upplysa och bilda folket i syfte att skapa en nation och nationell samhörighet. För John var motivet fosterländskhet, patriotism och man kan se vissa nationalromantiska drag hos honom som att skriva förordet till den japanska översättningen av Kalevala. Men bakom hans engagemang för det nska språket fanns personliga upplevelser fråntiden i Åbo. Jag plockar ett citat ur Harry Haléns omfattande biogra Biliktu Bakshi, den kunniga läraren: ”Jag kände solidaritet med de nskspråkiga eftersom de var lika föraktade och fattiga som jag själv”. Texten är skriven år 1916 på fornturkiska. Bristen på gemenskap och samhörighet med de svenska borgarna i Åbo gjorde att John tog avstånd från den svenska nationella rörelsen som ledde till att Svenska folkpartiet grundades. Han sökte sig till nskspråkiga intellektuella och

under hans framgångsrika universitetskarriär kan han närmast betecknas som förkämpe inte bara för nskt nationellt uppvaknade utan även mer generellt för minoriteters rätt till språk och självstyre.

John hade redan under tiden som lärare i Lahtis tagit del av kommunalpolitiken och åren 1912–14 satt han i stadens fullmäktige. Han stödde det ungnska partiet och medverkade till att nya lokalavdelningar grundades i Lahtistrakten. Staden anlitade honom itigt som sakkunnig i bildnings- och skolärenden. Som förtroendevald i stadsfullmäktige ägnade han sig även här åt nykterhets- och utskänkningsfrågor. En politik som inte till alla delar tillfredsställde handelsmännen och aärsidkarna i staden.

Johns engagemang för nsk-ugriska språk, vid sidan om de altaiska, och hans medlemskap i det Finsk-ugriska sällskapet (SUS) skulle jag beteckna som pragmatiskt. Medverkan i sällskapet styrdes främst av en strävan att få resurser för att fortsätta med forskningsverksamheten samt av relationen till hans mentor, professor Otto Donner, sällskapets grundare. Som någon ivrig förespråkare av den fennomanska ideologin, som företräddes av era i sällskapet, kan jag inte se honom. Han representerade dem som motsatte sig att sällskapet skulle ha en bredare samhällspolitisk agenda än den rent språkvetenskapliga. Paradoxalt nog kom den japanska delegationen att påverka lösningen av Ålandsfrågan till Finlands fördel när generalförsamlingen i Nationernas förbund (NF) behandlade ärendet den 24 juni 1921. Enligt Johns berättelse hjälpte han japanerna genom att i all hast sammanställa en promemoria som kopierades och delades ut till alla i delegationen. I den motiverade han varför Åland geopolitiskt var en naturlig del av Finland och inte av Sverige. Den japanska delegationen var m.a.o. till allmän förvåning väl förberedd när frågan kom upp till behandling i generalförsamlingen. Hade Åland tillfallit Sverige är det sannolikt att utgången av språkfrågan i vårt land hade varit en annan. Var Johns motiv för lobbandet i Ålandsfrågan att sålunda försäkra sig om att svenskan fortsättningsvis skulle vara ett av Finlands två ociella språk? Det kan vi inte veta, men hans brinnande intresse och återkommande engagemang för minoritetsspråk och -kulturer går inte att ta miste på.

Johns sociala kompetens gjorde honom till en skarpsynt iakttagare men det politiska spelet behärskade han inte och det uppdrag som Utrikesministeriet ville att han skulle utföra som militärstrategisk rapportör i Japan kände han inte för. Han förblev en humanist i själ och hjärta. Men som renässanspolitikern och -författaren Machiavelli fyndigt formulerat kan deti politiska sammanhang gälla att ”Det bästa är det godas ende”.

Att så är fallet kommer tydligt fram i Finsk-ugriska sällskapets, Prometheusklubbens och i Finland-Sovjetunionensamfundets verksamhet där John var aktiv

medlem. Man ville så gärna stöda de förtryckta folken som tillhörde de etniska och språkliga minoriteterna i Sovjetunionen och jobba för deras rätt till självbestämmande. Men föreningarnas engagemang för utsatta broderfolk var inte alltidså väl genomtänkt. Föredrag på Prometheus-klubben om kalmuckernas ärorika historia eller skildringar om terror och svält i Ingermanland och Östkarelen gick inte riktigt ihop med strävan att skapa kontakter och planera samarbete med forskare från Sovjetunionen.

I Finsk-ugriska sällskapet och Prometheus-klubbenfanns det de som hade politiska kopplingar till Akateeminen Karjala-Seura (AKS) och tankar om ett Stor-Finland. Men Johns motiv att delta i verksamheten föreföll inte vara maktpolitiska utan motivet var att forskarna skulle kunna fortsätta den akademiska forskningen i Sovjet. Då han på Finsk-ugriska sällskapets årskongress 1935 valdes till första viceordförande betonade han att sällskapets verksamhet inte behöver omfatta annat än forskning i nsk-ugriska och altaiska språk och kulturer. Men man kan nog se en viss politisk naivitet hos språkforskarna i sällskapet när det gäller att bjuda in kolleger som representerade minoritetsfolk i Stalins Sovjetunion. Dessa kunde råka illa ut, om inte i 1930-talets eller i det efterkrigstida Finland, så när de återvände hem.

Levnadskonstnären

I förordet till den svenska utgåvan av Sju resor till Östern skriver språkforskaren, professor Björn Colliander att Gustaf John Ramstedt var mer än en vetenskapsman: ”[...] han var en levnadskonstnär, stilkonstnär, poet och diplomat. Hos Ramstedt förenades en hög intelligens förunderligt väl med en naiv tilltro till människonaturens inneboende godhet. Den tilltron tycks aldrig ha blivit sviken.”

Naiv tilltro till människonaturens inneboende godhet, konstnärlig, med sinne för detaljer och teatrala scenerier. Ja, hos John förenas många intressanta egenskaper. Osökt går mina tankar om levnadskonstnär till farfar Gustaf Adolf och den bild jag fått av honom.

John byter skepnad efter plats och människor han möter, ibland tvingad av omständigheterna. Men han ger också läsaren bilden av att han gillar att klä ut sig, att spela olika roller. Under sina långa resor österut är han ibland järnvägstjänsteman, ibland läkare, rysk bonde eller mongol, för att inte nämna diplomat eller professor allt efter vad situationen kräver. Han beskriver öppenhjärtigt hur tseremisser, kirgiser och mongoler förhåller sig vördnadsfullt till honom. Livfullt återger han en episod i Urumtsij då en eskort med 200 tungt beväpnade kalmucker på kommando kastar sig raklånga ned från hästryggen och

slår pannorna mot marken för att tillbe Biliktu Bakshi, den kunnige läraren.

Det här är fattiglappen från Raunistula i Åbo som inte vågade berätta för herrskapspojkarna i Åbo klassiska lyceum var han bodde. ”Om jag också skulle ha berättat så skulle ändå ingen av dem vågat besöka Raunistula”. Han som uppfattade sig osäker och utanför i de nlandssvenska borgarkretsarna tar revansch, i Mongoliet, i Ryssland och i det kejserliga Japan.

Han beskriver absurda situationer som drabbar honom i det ryska jätteimperiet. Han berättar om en ogenomtränglig hierarki och en maktapparat som många tar sig igenom med hjälp av mutor och skurkmetoder. Intelligent men slugt klarade han många svåra och farliga situationer under sina resor genom Ryssland. I dagens universitetskretsar skulle man säkert uppskatta hans förmåga att nätverka och hans sociala kompetens. Aulis J. Joki beskriver i förordet till Lähettiläänä Nipponissa honom som: ”[...] en sympatisk, hjärtlig, anspråkslös, humoristisk och sällskaplig person”.

På det individuella planet var han tjänstvillig och hjälpsam gentemot farmor, familjen, vänner och kolleger. Han skötte deras ärenden på olika sätt och framför allt översatte han oentliga handlingar av varierande slag, privata intyg och brev till alla världens språk allt efter behov. Nämnas kan att C.G. Mannerheim ck goda råd och rekommendationer av John inför sin expedition till Mellersta Asien. Men vill man hitta någon negativ egenskap hos Johnså kan man subjektivt beskriva honom som opraktisk, något egocentrisk, och som de esta framgångsrika akademiker och inspirerande föreläsare var han narcissis-

Från minnesutställningen i Ekta år 2015. Foto: V.F. Ramstedt.

Ett minnesmärke över G.J. Ramstedt avtäcktes vid Norra Strandgatan i Ekenäs den 22 maj 2015 i närvaro av de koreanska och japanska ambassadörerna. Foto: V.F. Ramstedt

tiskt lagd. I breven till hustrun missar han inte att redogöra för alla krämpor och sjukdomar som drabbar honom. Påsken 1903 beklagar han sig i ett brev till Ida: ”Bor bland smutsiga kalmucker. De är lata och vårdslösa. Det är svårt att hushålla när man inte är van. Om du ändå skulle ha kommit med”. Påpekas kan att Ida vid den tidpunkten torde ha väntat deras ärde barn. Hennes uppdrag, vid sidan om barnomsorg, är att sköta hans affärer och utföra olika, ibland privata uppdrag och tjänster som hänför sig till hans arbete som internationell forskare och handledare för studerande. Dessa uppdrag är många. Sjukdomar och dödsfall drabbade barnen i familjen. De hade fått namn efter städer i Asien som deras far besökt. Inget av barnen gick i hans fotspår på den vetenskapliga banan men två av dem, nämligen dottern Elma Tsetsek (f. 1902) som följt honom på resan till Japan och sonen Erdem Olavi (f. 1904), valde den diplomatiska banan och kom att jobba på nländska beskickningar utomlands.

Ekonomin blev bättre under de sista årtiondena. Familjen vistades långa tider på Kila gård i Öby, ett betydligt anspråkslösare ställe än dagens blomstrande lantgård. Kila blev en tillyktsort och fast punkt. Här är John hobbyodlare, experimenterar och introducerar med bättre och sämre framgång nya växter från Asien. Han planterar körsbärsträd och sänder oljerika sojabönor till Valio för att väcka intresset för försöksodling. På Kila jobbar även tre jakuter som ytt från fångläger i Sibirien. I slutet av 1940-talet bor paret året om på gården vilket tär på Johns och Idas krafter. Här styr Ida med fast hand barn, barnbarn och

Viveca F. Ramstedt: (f.1947)ärpol.lic.och

pensionerad lektor i statskunskap vid Helsingfors Universitet. Jag är född och bosatt i Helsingfors men numera också fritidsboende i Ekenäs och på Skåldö. Är för närvarande fullt sysselsatt med att reda upp min fars efterlämnade arkiv och med ett bokprojekt som bygger på händelser i mina farföräldrars och farbröders liv från slutet av 1800-talet fram till åren efter kriget.

under kriget även inhysta brorsbarn medan John fördjupar sig i koreansk grammatik och etymologi.

I G.J. Ramstedts skepnad har vetenskapsmannen ett bredare uppdrag och ansvar än enbart att söka kunskap för kunskapens skull. Han har ett socialt och i viss utsträckning ett samhällspolitiskt ansvar. Han var en skicklig berättare, poet, kåsör, en stilmänniska, folkfostrare och folkbildare. Någon politiker i egentlig mening var han inte. Han var en verklig humanist som förenade traditionen Vita Contemplativa med Vita Activa, ett liv i tanke och begrundan med ett liv i utåtriktad handling och ansvarstagande.

Han slutade sitt framgångsrika liv i samma trakt där han föddes och tillbringade sina tidiga, men avgörande ungdomsår; i dagens Raseborg. Han kände solidaritet med sin bakgrund, den miljö han kom ifrån. Kanske hans starka behov att legitimera sig och sin forskning inte bara för nansiärer och kolleger utan för hela folket ska ses mot denna bakgrund. Han ville leva med och bland människor och ville alla människor väl. Han levde av minnet från sinaresor och de människor han mött. G.J. Ramstedt efterlämnade både historia och historier.Han är värd att minnas och förtjänt av ett minnesmärke i Ekenäs.

* Som något slags ond skepnad har den [barndomen] följt mig genom hela livet, för redan tidigt märkte jag att andra för det mesta hade ett bättre hem och att förhållandet mellan föräldrarna och till dessa var mer hjärtligt. (red. övers.)

** Modersmålet övervinner fosterlandet” respektive ”fosterlandet övervinner modersmålet. (red. övers.)

Källor:

Borg, Fjalar: Ekenäs landskommun 1865–1976, Ekenäs tryckeri 1977.

Halén, Harry: Biliktu Bakshi. e Knowledgeable Teacher. G.J. Ramstedt´s Career as a Scholar. FUS. Helsinki 1998.

Pojo sockens historia, del III. (red. Werner E.och Gunvor Nordström). Pojo kommun. Pojo 1966. ss. 277–283.

Ramstedt, G.J.: Sju resor till Östern 1898–1912. Söderströms/Natur & Kultur (era utg.)

Ramstedt, G.J.: Lähettiläänä Nipponissa. Muistelmia vuosilta 1919–1929. WSOY (era utg.).

Ramstedt, Viveca: Språkforskaren och diplomaten G.J. Ramstedts väg från Ekenäs till Tokyo. SSKH informerar. Helsingfors universitets tryckeri. Dec. 1998.

Salminen, Timo: Aatteen tiede. Suomalais-Ugrilainen Seura 1883–2008. SKS. Porvoo 2008

Biström, Bruno Alfreds skriverier. Opubl. promemoria Brev, anteckningar, m.m. (osorterad samling) Armas Z. Ramstedts arvingar Nationalbibiliotekets handskriftssamling. Coll. 175. G.J. Ramstedt (brev, dagböcker, Annotations-Almanack 1894, m.m.)

Nationalarkivet. G.J. Ramstedtin kokoelma 602:172

Christofer Holm

Västnyländska ungdomsringen 100 år 1917–2017

Att vara årsbarn med republiken Finland och fylla 100 år 2017

är ganska få förunnat. Under ett sekel hinner era generationer vara med om att bygga upp ett samhälle och en kultur. Under ett sekel hinner ideal omvandlas och intressen förändras. Under en sådan period har Västnyländska ungdomsringen verkat som takorganisation för den nlandssvenska ungdomsföreningsrörelsen i västra Nyland. I 100 år har Västnyländska ungdomsringen, förkortat VNUR eller bara Ringen i dagligt tal, fungerat som en innovatör för både smått och stort i västnyländskt kulturliv. Stegen, händelserna och utvecklingen på vägen har varit både häpnadsväckande och banbrytande. Ringen har varit initiativtagare till otaliga evenemang, kurser, tävlingar, festivaler och bildningsprojekt. En del satsningar har blivit askon, andra stora succéer. I dag är Ringen främst känd för den årliga sommarteatern vid Raseborgs slottsruin samt kulturhuset Tryckeriteatern i Karis, men mycket annat har skett under Ringens 100 levnadsår. Allt började under det turbulenta 1910-talet i ett land på väg mot självständighet och en region på väg mot nya satsningar på kultur och sammanhållning.

Vid Ringens grundande 1917 hade det redan gått trettio år sedan den första nlandssvenska ungdomsföreningen inlett sin verksamhet i Österbotten. Det sena 1800-talet var en tid då oräkneliga ideella strävanden resulterade i olika föreningar runtom i landet. Ivern spred sig snabbt. I Västnyland grundades Snappertuna ungdomsförening (dagens Hembygdens vänner i Snappertuna) år 1892 och blev regionens första ungdomsförening. Kort därefter uppkom föreningar i Pojo och Bromarv (1896) och i Karis (1899). Målsättningen för de nystartade föreningarna var att arbeta för folkbildning och bygga upp ungdomens fritidsvanor. Hembygd, fosterland, gemenskap och modersmål var viktiga komponenter. Då allt er ungdomsföreningar uppkommit började tanken om samarbete snabbt väckas. Snart grundades era lokalförbund, så kallade ringar. Även i Västnyland gjordes de första försöken i början av 1900-talet, och för musikens och sångens del så tidigt som före sekelskiftet. Här ville man dess-

Ett sekel av kreativitet, gemenskap och

västnyländska kulturgärningar

utom bygga vidare på en mångårig tradition av folk- och sångfester i trakten, bland annat och kanske främst den stora nlandssvenska sångoch musikfesten i Ekenäs 1891. Under 1910-talet gjordes seriösa försök att skapa en takorganisation för västnyländska ungdoms- och hembygdsföreningar, men utan resultat. Tack vare nya krafter togs idén på nytt upp år 1916. Med Ossian Granit, föreståndare för Västra Nylands folkhögskola, som förgrundsgur började konkreta riktlinjer målas upp. Hösten 1916 beslöt 15 regionala ungdomsföreningar grunda en egen västnyländsk ”ring”, och i mars 1917 kunde man konstituera sig.

År 1917 blev Ossian Granit Ringens första ordförande och grundare.

Foto: VNUR:s fotoarkiv

Västnyländska ungdomsringen inledde sin verksamhet med de bekanta strävandena för ungas bildning. Man ville starta studiecirklar och instruktörsverksamhet för olika aktiviteter, men de största resultaten i den unga Ringen gjorde man för biblioteksverksamheten i trakten. Ringens instruktör spelade en stor roll i uppstarten av era bibliotek. En mera synlig roll ck ändå sången, och den nygrundade Ringen ordnade sin första sångfest redan sommaren 1917 på Ramsholmen i Ekenäs. Den tre dagar långa festen blev en framgång och jämfördes med den stora sångarsamlingen 1891. Hundratals sångare ställde upp och publiken var ”mångtusenhövdad”, som tidningen Vestra Nyland skrev i sitt referat från midsommardagens festkonsert.

Även om Ringens första levnadsår påverkades av den politiska oron i landet fortsatte sångfesterna, och skulle bli en tradition genom hela 1920- och -30-talen ända fram till krigsutbrottet 1939. Redan 1922 kunde Ringen anställa en sånginstruktör. Den mest kända instruktören blev Sigurd Snåre, och tack vare honom levde både körer och spelmannaskaror upp hos Ringens medlemsföreningar ute i bygderna. Eftersom Ringen ändå inte skulle bli enbart ett sång- och musikförbund behövdes även andra sorters verksamhet. Teater föreslogs redan på 1920-talet, men först på 30-talet gick planerna vidare. Då planerades en folkopera som tyvärr föll på det praktiska utförandet. I stället började man planera mindre pjäser som kunde turnera i regionen. År 1935 blev både Hälsingar och Inspektorn på Siltala framgångar, och kunde ”befordra Ringens syften” som man uttryckte det. Under den här tiden leddes Ringen av rektor John Gardberg från Karis.

Sången och musiken fortsatte ändå vara den huvudsakliga verksamheten. Körerna fortsatte växa och 1933 hörde Ringens totala sångarskara tillenav de tre största i Svensknland och kunde mycket möjligt till och med titulera sig Svensknlands största. De 16 körerna inom Ringen räknade nämligen sammanlagt 620 sångare. Trots framgångarna började samhällets förändring snart påverka Ringen. Allter specialorganisationer och -föreningar hade nämligen börjat grundas och medlemmar som tidigare hört till Ringens medlemsföreningar hittade tillnya föreningar. Martharörelsen var ett exempel, och utvecklingen skulle fortsätta ännu efter krigen. Trots många utmaningar och svängar hade verksamheten ändå rullat på utan avbrott sedan Ringens grundande 1917. I slutet av 30-talet ändrade allt. I november 1939 ammade vinterkriget upp. Krigsutbrottet innebar att ungdomen endera åkte till stridsfronten eller måste hjälpa till med bestyren vid hemmafronten. Största delen av föreningsverksamheten stannade av och sångfesten 1939 blev den sista i en oavbruten följd sedan början av 1920-talet.

Efter krigsslutet i mars 1940 försökte man ändå snabbt återgå till vardagen, och därmed även föreningslivet. Till sommaren 1941 hade man planerat en stor samlingsfest i Ekenäs föratt jubilera den första sång- och musikfesten i staden för 50 år sedan, men den blev inte av på grund av det pågående världskriget. Ringen satsade i stället på att återuppta den regionala sångfesten. Festen ordnades i Pojo i mitten av juni, två veckor före Finland igen skulle benna sig i krig med Sovjetunionen. Det kommande kriget gav sig till känna redan på festen. Från Hangöfronten hördes kanonmuller och även på själva festplatsen mottog sångare och åhörare sina inkallelseorder till armén. Festen blev hela den nlandssvenska ungdomsföreningsrörelsens sista evenemang innan kriget återvände.

Efter kriget 1945 ck hela ungdomsföreningsrörelsen en viktig roll i samhällets och speciellt ungdomens återhämtning från kriget. Ivern var dessutom stor. För Ringen fortsatte sångfesterna, och jubileumssångfes-

Sångfesten 1917 hade varit efterfrågad redan innan Ringens grundande. Nu satsade man stort och snart skulle sångfesterna bli tradition. Här annons i Vestra Nyland inför festen.

tensom planerats till 1941 kunde äntligen bli av 1946. Festen ordnades precis som 1891 i Ekenäs och lockade nästan 5 000 sångare och spelmän. En enorm estrad byggdes, hela staden utsmyckades och mat och logi ordnades för tusentals personer. Totalt 40 000 smörgåsar och 8 000 kilogram potatis behövdes för festligheterna. Hela staden levde upp i tre dagar och huvudprogrammet, själva sångfesten, besöktes av åtminstone 5 000 åhörare. Ringen kunde ställa upp den största skaran sångare och spelmän, hela 651 stycken.

Förutom under jubileumsfesten syntes den efterkrigstida livsglädjen även i nya evenemang såsom de västnyländska ungdomsdagarna. De blev viktiga

även för Ringens medlemmar även om de ordnades på privat initiativ utanför Ringen.Hela rörelsen verkar ha börjat ett nytt liv, men snart skulle betydande omställningar inträa. År 1948 blev en omorganisering av Ringens verksamhet aktuell. Efter försök till olika kompromisser hade förslaget då utvecklats till vad som i praktiken skulle bli en splittring. Ringen kvarstod som lokalförbund men delades upp i moderförbund och tre sektioner. Sången och musiken ck en egen sektion i Västra Nylands sång- och musikförbund, teatern i Västnyländska teaterkretsen ochfolkdansen iVästra Nylands folkdansdistrikt. På pappret var sektionerna medlemmar i Ringen och skulle förbli det ännu en tid, men i praktiken hade Ringen splittrats. Sångfesterna togs över av sång- och musikförbundet som lever kvar ännu idag, nu som ett eget förbund och kan precis som Ringen ra 100 år 2017 (se separat artikel, s. 42).

Flera förändringar var ändå på väg. Snart övergick den efterkrigstida ivern i ett ointresse för ungdomsföreningarna och andra aktiviteter började konkurrera alltmera om medlemmarnas tid. Ringen försökte svara med nya verksamhetsformer. Exempelvis ett nytt intresse kring hembygden började spira och gav nu Ringen en ny inriktning. Ett nytt fenomen uppenbarade sig också i de så kallade välläsningstävlingarna, och på 1960-talet fortsatte intresset för tävlingar att blomstra. Välläsningstävlingarna ck redan i slutet av 50-talet sällskap av frågesport och under 60-talet började man tävla även i ett ertal idrottsgrenar. Dessutom slog den nya ungdomskulturen igenom på allvar, även i bygderna. Popmusik började höras ute i medlemsföreningarna och nya aktiviteter som luftgevärsskytte, rally, bordtennis och talangjakter blev populära. Sent 50-tal hade ändå fört med sig ett ännu intressantare fenomen. År 1959 föreslog Ringens ordförande Bjarne Lönegren att Ringen skulle börja ordna så kallade teatertåg till Svenska teatern i Helsingfors. Ringen skulle helt enkelt hyra hela tågvagnar och boka platser på teatern till populära pjäser. Teatertågen blev en succé. Redan under 1960 åkte 2 800 västnylänningarpå teater med dessa tåg. Ringen ck vinsterpå hundratusentals mark och tågen fortsatte så gott som hela 60-talet. Snart började man även satsa på teaterresor för skolbarn. I Helsingfors

uppstod trakproblem då 900 barn och vuxna marscherade till teatern för att se pjäsen Fågel Blå.

Även om teatertågen ck kritik för sin kommersiella framtoning i den ideella Ringen, blev de viktiga för Ringens följande stora satsning. År 1966 skulle Ringen starta den i dag så välkända sommarteatern vid Raseborg. De främsta krafterna bakom satsningen var ordförande Nils Malmberg samt de tidigare ordförandena Bjarne Lönegren och Henrik Cederlöf. Liksom sången i Ringens begynnelse skulle även teatern bygga på gamla traditioner av folkfester kring spelplatsen, Raseborgs slottsruin. Ruinen och sommarteatern, som först kallades ruinspel men senare ck namnet festspel, skulle gynna varandra och tillsammans göra en insatsbåde för kultur och turism i regionen. De ekonomiska riskerna inför den första pjäsen, Kungen och Kristina, var stora, men samtliga medlemsföreningar gick ivrigt in i projekte. Succén blev enorm. Efter 11 föreställningar hade man överträat publikförväntningarna trefalt. Hela 15 000 personer hade sett pjäsen och Ringens sommarteater hade blivit ett av Svensknlands största sommarevenemang.

Jubileumssångfesten 1946 i Ekenäs var en stor succé och en fest för hela staden i dagarna tre. Tidningen Västra Nyland fyllde hela tidningar med rapporter från festligheterna.

Efter en repris av Kungen och Kristina 1967 tog sommarteatern en paus, men skulle återkomma 1971 och blev då en årlig tradition. Trots pausen skulle Ringen inte vara overksam i slutet av 60-talet. Som med så mycket annat ck man inspiration från det ivriga ungdomsföreningsarbetet i Österbotten och 1968 föreslogs Ringen inrätta ett så kallat fritidscentrum i Västnyland. De österbottniska danspaviljongerna stod som modell. Planerna var långt komna, men föll till slut på risken i att bygga en så stor byggnad. Tillbaka i festspelen 1971 ledde Ringens plötsliga framgång, och troligtvis en viss stöddighet, till en konikt med den övriga nlandssvenska ungdomsföreningsrörelsen. Efter en viss kris kunde man ändå fortsätta framåt. Amatörteatern levde upp och Ringen växte till sig. Behoven av en större organisation ledde i mitten av 1970-talet till ett första eget kansli och en egen verksamhetsledare.

Tyvärr skulle ekonomin snart sätta käppar i hjulen, men Ringen vägrade bromsa utvecklingen. Under det sena 70-talet uppkom nya verksamheter som sommarfester och bruksdagen i Svartå. Bruksdagen var en kavalkad av teater och musik kring det historiska Svartå och ordnades för första gången 1976, och lockade då hela 3 500 personer. Ekonomin och sommarteaterns krävande organisation började ändå bli bekymmersam och i slutet av 70-talet var både

Ringen och sommarteaterns framtid i gungning. Efter mycket diskussion kunde festspelen ändå fortsätta in på 80-talet, och det nya decenniet skulle föra med sig mycket gott. Nya krafter styrde Ringen och en mycket kreativ period inleddes. Orsakerna var många. Dels hade den statliga förlustgarantin Ringen börjat få 1972 hotats av att festspelen var för begränsade. Verksamheten måste breddas för att trygga stöden. Dels fanns det många nya idéer inom Ringen. Man tog nu över kaféet Slottsknektens stuga vid Raseborgsslott och började skissa på nya evenemang, både vid slottet och i trakten. Planerna tog ännu mera fart 1984 då Holger Wickström blev ordförande i ringen. Det kreativa uppsvinget förde med sig planer på ett ertal konserter, den så kallade Renässansmusiken vid Raseborg, popkonserter på olika håll i trakten och ett samarbete kring de så kallade gitarrfestivalerna vid Raseborg. De förde med sig stora stjärnor som Jose Feliciano och Paco de Lucia till Västnyland. Dessutom yttade Ringen till ett nytt kansli i Ekenäs. År 1984 hyrde man den gamla badinrättningen, Gamla Bastun, vid Stallörsparken med målet att inrätta ett aktivitets- och kulturcentrum i den. Bruksdagen återvände också, och i mitten av 1980-talet var ekonomin igen i skick. Trots det var verksamheten nu mycket ansträngd och era motgångar väntade. Mot slutet av 80-talet råkade Ringen ut för era oväntade utgifter. Man åkte på en skattesmäll och

Västnyländska barn åker med teatertåget till Helsingfors år 1960. Foto: Bror Brandt

måste betala tillbaka en stor del av förlustgarantin. Flera evenemang slog därtill fel. Krisen var tillbaka.

Ringen svarade igen med att fortsätta framåt. Vid Raseborg kunde man se fram emot en ny spelplats och scen bekostad av områdets förvaltare Museiverket, men tyvärr skulle Ringen också tvingas investera i den. Inte heller det skulle ändå stoppa Ringen och 1989 kastade man sig något huvudstupa in i ett nytt projekt, riddarspelen. En engelsk torneringsgrupp hade visat intresse för att gästa Raseborg och Ringen såg en

gyllene chans. Hela 4 000 besökare hittade till riddarspelen och Ringen ville ordna dem igen 1990, trots att 1989 fört med sig både stora risker och en djup konikt med Museiverket. Reprisen var ett stort misstag. Arrangören blev delvis lurad av den engelska riddargruppen och ck stå för orimligt stora kostnader men ck enbart små inkomster. Ringens ekonomi kördes i sank. Inom Ringen kunde man nu konstatera att man ”kämpade för sin existens”. Otaliga lån och skulder var obetalda och pengarna slut. Elverket hotade stänga av strömmen och telefonbolaget att koppla bort telefonerna. Styrelsen stod inför två alternativ, att ta ett nytt lån på 100 000 mark eller ”gå i likviditetskonkurs, stänga rman och sälja inventarierna” som man uttryckte det. Styrelsen valde det förstnämnda. Krisen fortsatte, men med lån och upporingar av styrelsen hölls man ytande. År efter år kämpade man för överlevnad men 1993 vände äntligen allt. Räddningen blev e Sound of Music. Pjäsen sattes upp på sommarteatern och blev en strålande succé med 20 000 besökare. Framgången var extra betydelsefull med tanke på den dramatik som föregått pjäsen bara två dagar innan premiären. På morgonnatten den 21 juni hade en brand av okänd orsak brutit ut vid scenen, och på några minuter hade en stor del av dekoren och alla musikinstrument förstörts. På morgonen var en chockad styrelse redo att skjuta upp premiären, men regissören Sven Sid motsatte sig detta. Efter en otrolig insats av frivilliga byggdes dekoren upp och premiären hölls som planerat.

Holger Wickström tog över ordförandeklubban i Ringen 1984. Det inledde en både kreativ och turbulent period i Ringens historia. Foto:

VNUR:s fotoarkiv

År 1993 följdes upp av era goda år och Ringen kunde äntligen börja betala tillbaka sina lån, som då uppgått till en halv miljon mark. De goda åren gav igen möjlighet till nya idéer och snart var Ringen inne i en ny kreativ period. Den inleddes 1995 då Ringen genom ett samarbete med Västra Nylands folkhögskola plötsligt kastats in i ett nytt projekt. På våren hade folkhögskolan beslutat starta en teaterutbildning men saknade ändamålsenliga utrymmen. På enbart månader startade Ringen och folkhögskolan den så kalllade Tryckeriteatern (se artikel i Västnyländsk årsbok 2016) i det gamla tryckeriet i Karis. Ombyggnaden och starten blev arbetsam men snart hade Västnyland en ny teater- och kulturscen. År 1997 blev Ringen dessutom grundare av tre nya föreningar. Via stöd från EU:s program för landsbygdsutveckling kunde Ringen igen visa

Kungen och Kristina blev en stor succé och förde in Ringen, Raseborgs slottsruin och amatörteatern i Västnyland i en ny era. Foton: VNUR:s fotoarkiv

Folk och rövare i Kamomilla stad 1982 innebar en ny riktning i pjäsvalen på sommarteatern. Efter de historiskt och lokalt förankrade pjäserna började Ringen nu satsa på kända skådespel, musikaler och familjepjäser. Foto: VNUR:s fotoarkiv

upp sin funktion som en inkubator för kulturföreningar i trakten. De tre föreningarna förde alla med sig nya verksamheter. Föreningen Rams (Raseborgs Medeltida Sällskap) började ordna medeltidsveckoslut vid Raseborg, föreningen Etnokultur startade festivalen Faces och Västnyländska festivalföreningen tog över och breddade Ringens produktion av och assistans vid olika evenemang. Att starta upp allt detta och arrangemangen kring fortsatta konsertaftnar och den årliga sommarteatern var betungande. Efter en liten ekonomisk svacka på sent 1990-tal fortsatte Ringen ändå starkt in i 2000-talet. Efter framgångsrika pjäser som Grease, My Fair Lady och Bröderna Lejonhjärta började lånen som ännu hängde kvar från 80-talet vara bortbetalda. Dan Idman blev ny ordförande 2003 och Ringen startade programkvällarna Västnyländsk afton och satsade på att medlemsföreningarna skulle få tillgång till internet, e-post och hemsidor via projektet raseborg.org.

Efter det har Ringens verksamhet rullat på. År 2009 rades en milstolpe vid sommarteatern dåman kunde räkna in sin halvmiljonte besökare. Samtidigt delade man ut förtjänsttecken till dem som varit med på teatern ända sedan start, på, bredvid eller bakom scenen. Sommarteatern, som redan då gett plats åt och

skolat tusentals amatörskådespelare genom åren, visade upp sin storhet. Glädjen 2009 grusades dock något av en katastrof som till en början verkade vara av nästan samma mått som branden vid sommarteatern 1993. En tidig morgon i april ck Ringen veta att en brand totalförstört Gamla bastuns tredje våning, där Ringen hade sin ovärderliga samling teaterkläder och -rekvisita. Snart visade det sig att de 3 000 klädesplaggen överlevt men att skadorna på huset var stora. Renoveringen kunde bekostas med försäkringspengar men ledde också till att teatergarderoben yttade till Tryckeriteatern. På samma gång triggade branden därmed en utveckling som 2012 ledde till att hela kansliet yttade till Karis, ett beslut som krävde mycket debatt och födde interna konikter.

De senaste åren har Ringen jobbat vidare och haft förmånen att ra era jubileer. Jubileerna inleddes 2015 då Tryckeriteatern jubilerade och kunde ra över 1 000 publiktillställningar under sina 20 första år. År 2016 rade sommarteatern sedan 50 år med ett återuppförande av e Sound of Music. Symboliskt nog lockade pjäsen ny rekordpublik, 20 300 personer, och Ringen kunde med glädje se framemot sitt 100-årsjubileum 2017.

I dag är sommarteatern fortsättningsvis Ringens aggskepp och stöttepelare. Både ekonomin och verksamheten är stabil även om man inte har någon fast

Tornerspelen som inleddes 1989 och 1990 av Ringen har i dag fått en fortsättning i föreningen Rams medeltidsevenemang vid Raseborgs slott. Foto: VNUR:s fotoarkiv

År 2016 rade sommarteatern 50 år. Under den tiden har många både framgångsrika och intressanta pjäser satts upp på scenen vid Raseborg och lockat över en halv miljon besökare. Här Robin Hood från 2010. Foto: VNUR:s fotoarkiv

personal. Majoriteten av verksamheten sköts frivilligt och på talko, av en tyvärr allt mindre skara aktiva medlemmar i Ringens 39 medlemsföreningar. I framtiden måste många utmaningar säkerligen överbyggas, men det har Ringen lyckats med många gånger tidigare. Under sina 100 levnadsår har Ringen prövat sig framåt, vågat, riskerat och både vunnit och förlorat. Idealism och kreativitet har varit ledord. Med tanke på Västnyländska ungdomsringens turbulenta och mångfacetterade historia blir det intressant att se vilka kulturgärningar som väntar i framtiden.

Christofer Holm: Historiker, frilansjournalist och skribent av Västnyländska ungdomsringens 100-årshistorik som utkommer i bokform till lokalförbundets 100-årsjubileum i mars 2017.

Bo Wessman

Så vilja vi sjunga med blommande lind

Med rubrikens arbetsnamn är en historik om hundra år av västnyländsk sång och musik under arbete. Rubriken är en gammalpoetisk versrad lånad ur en dikt av Ekenässkalden Jonathan Reuter, som han skrev till en sångfest i början av 1900-talet. Reuter var skalden par excellence i Nyland vid den tiden. Alla känner till hans sång ”Morgonen ljusnar...” och världsrykte nådde han med sången ”Till havs...”, då den i Jussi Björlings tolkning fördes ut till en publik över de nländska och nordiska gränserna. Hit har inte andra nländska poeter nått, varken omhuldade modernister eller lungsjuka kvinnliga poetissor. Historiken, som behandlar Västra Nylands sång- och musikförbunds hundraåriga verksamhet från år 1917 till år 2017, ska utkomma till hösten sistnämnda år. Sång- och musikförbundet var från början fram till år 1948 samma som

Sångfesten i Karis år 1921 gav Västnyländska ungdomsringen ett viktigt startkapital. Någon egen förbundsdirigent hade man dock inte råd med så körerna leddes av Valter Nyström från Helsingfors och John Granlund från Hangö på sångfesten i Karis. Foto: Västnyländska Ungdomsringens fotoarkiv (VNUR)

Västnyländska ungdomsringen (se artikel på s. 74 i denna bok), så förbundets historia och ringens är ända fram till skilsmässan år 1948 gemensam. Nämnas bör att de första fyra decennierna var det musiken och då enkannerligen körsången, som var i högsätet i ringens verksamhet. Senare har ringen på gott och ont helt fokuserat på teaterverksamheten.

För att förstå uppkomsten av Västnyländska ungdomsringen och andra liknande föreningar, får man lov att gå tillbaka i historien till 1800-talsnationalismen i Finland. Det har då att göra med språk och nationalitetsmotsättningar. En del av de bildade klasserna i landet, som i stort var svenskspråkiga, vurmade för nskan, vilket ledde till att en svensktalande allmoge nedsjönk till en vanlottad befolkningsgrupp, som var helt oromantiski en Kalevala-svärmande överklass ögon. Detta i sin tur ledde till en motreaktion och en grupp kring Axel Olof Freudentahl vid Helsingfors universitet startade ett arbete för att väcka den nlandssvenska nationella känslan. Efter storstrejken år 1905 då den nländska ståndslantdagen ersattes med allmän rösträtt och vår nuvarande riksdagsform, blev den svenskspråkiga representationen blott en åttondedel av hela riksdagen. De svenska tongivande herrarna måste nu söka sig till den svenska massan och sjönk sålunda in i det svenska småfolkets famn.Det var nu som kretsarna av unga studenter kring Freudentahl på allvar började vurma för och insamla svenskspråkig folkvisa och folklore1. Östsvenskheten vaknade, liksom den s.k. bondesvenskheten, en motsats till den mera förnade kultursvenskheten. Även tsardömets förryskningssträvanden där motståndet i huvudsak leddes av nlandssvenskar hade verkan såtillvida att man redan i slutet av 1800-talet började slå vakt om den egna identiteten. I Finland fanns två heligförklarade nationalspråk, svenska och nska, som hatade varandra och ett tredje mäktigare ryskt, som låg på lur och ville fånga in dem båda. Otto Andersson, den nlandssvenska sångens Nestor, har i något sammanhang sagt att förryskningstidernas ”ofärdsår gav sången en ökad uppgift... Den blev ett kampmedel.” Parallellen till Estland och landets frigörelse från Sovjetunionen är lätt att dra. Det var i dylika stämningar och känslor som tankar om en konsolidering av det nlandssvenska började gro. Ungdomsföreningar bildades redan år 1892 i

1. Till dessa insamlare hörde artikelförfattarens farfar, som vid sidan av sinlärargärning vid bl.a. Ekenäs seminarium, med penna och vaxdukshäfte varje sommar åkte omkring i svenskbygderna i Finland och i Estland på velociped. Han samlade in 350 sagor, 3079 sägner, 1458 gåtor, 7322 ordstäv, 628 visor, 1042 sånglekar, 95 dansmelodier, 1986 nummer folktro, 774 bomärkenoch16856ortnamn.DärtillgavhanutböckeriSLSverk Finlandssvenskfolkdiktning. Som kuriosum kan nämnas att då Ungdomsringens registreringsanmälan lämnades in till generalsguvernörsämbetet år 1917 var protokollet bevittnat av V.E.V. Wessman

Västnyländska ungdomsringens första sångarmärke från 1930.

Källa: VNUR:s arkiv

Snappertuna och en stor folkfest försiggick vid Raseborgs slottsruiner år 1884, där bl.a. ovannämnda Reuter aktivt deltog i arrangemangen. I hela Svensknland grundades efter frihetskriget och självständighetsförklaringen år 1917 föreningar. Under förryskningstiden var detta belagt med många svårigheter.

Västnyländska ungdomsringen blir till Med anledning av att ringen fyllde femtio år 1957 gavs en av Henrik Cederlöf skriven historik över dess verksamhet ut år 1968. Den beskriver rätt ingående skeendena då föreningen grundades år 1917. Cederlöf verkade under några år i början av 1950-talet som ringens ordförande.

Huvudvikten i Cederlöfs skildring har lagts vid orterna Ekenäs och Karis. Visserligen var dessa orter av avgörande betydelse när föreningen kom till, inte minst tack vare de båda läroinrättningarna Ekenäs seminarium och den i Pojo belägna Folkhögskolan. Det var framför allt lärarna vid dessa skolor som var aktiva. Namn som Ossian Granit, Alfons Takolander, Oskar Forsström och många andra skymtar förbi. Starkt engagerade var också sånglärare och körledare som t.ex. John Nordström och kantorn P.A. Fredriksson från Ekenäs och körledaren Albert Bussman från Snappertuna.

Om än Cederlöf koncentrerade sig av naturliga skäl på huvudorterna fanns det sånglig och musikalisk verksamhet i snart sagt varje socken, allt från Hangö och Bromarf i väster till Ingå i öster. Strävan är därför, vad det gäller den äldre delen av den kommande historiken, att få fram ett och annat om mindre körer och orkestrar utanför de två dåtida västnyländska huvudorterna. Då man gått igenom de gamla protokollen märker man också att personer engagerade i ringens verksamhet är personer som kommit emot då man forskat i andra kulturella strävanden i de västnyländska bygderna. Detta ter sig helt naturligt. De kulturellt intresserade personernasom därtill hade administrativ förmåga var inte så många i de västnyländska bygderna på den tiden.

Här nedan följer några korta schematiska glimtar om tillblivelsen och om viktigare skeenden i Ringens historia fram till år 1948. I den kommande historiken skildras händelserna mera detaljrikt.

De allra första protollen från år 1917 nns inte mera, men lyckligtvis har tidningen Västra Nyland på ett mycket utförligt sätt skildrat hur det gått till på det

konstituerande mötet. I ringens första gamla protokollbok för tiden 1917–32 nns tidningens tre spalter långa artikel från mötet som hölls i samskolan i Ekenäs prydligt inklistrat. På detta möte deltog tjugo föreningar. Det kan här kanske vara av intresse att lista dessa första entusiaster. Numera nns inte många av dem kvar eller så arbetar de under annat namn. De var: ”Framåt” i Hangö, Täktom ungdomsförening, Hembygdens väl samt Arbetets och sångens vänner i Bromarf, Tenala ungdomsförening samt Mellersta Tenala ungdomsförening, De ungas förbund i Lappvik, Tvärminne hembygds- och ungdomsförening, Ekenäs skärgårds ungdomsförening, Hembygdens vänner samt Degerö vänner, Skärgårdens vänner samt föreningen ”Allvar och gamman” alla från Snappertuna, Lojo södra ungdomsförening samt Svenska föreningen i norra Lojo. Senare år tillkom era föreningar.

Detta möte leddes av folkhögskolläraren Ossian Granit vars släkt härstammade från Korpo. Ossian var släkt med den nländska nobelpristagaren i medicin, Ragnar Granit. Den första styrelsen må också nämnas. Den bestod av Ossian Granit ordf., viceordförande rektor Oscar Forsström, ekonom och sekreterare magister Arvid Nummelin, ledamöter trädgårdsmästare Oscar Fagerström, magister T. Oljemark och fröknarna Hjördis Sandell och Ester Bussman. Revisorer blev magister V.E.V. Wessman och redaktör Oscar Wikholm.

Här bör också sägas att man redan år 1908 hade tagit initiativ till att grunda ett gemensamt västnyländskt centralförbund och tanken förverkligades år 1911. År 1914 ville man åter aktivera embryot till centralförening, som hittills fört en ganska tynande tillvaro. Samma år, dvs. 1914, med utbrott av världs-

Sånghäfte från den ortonde sångfesten som ordnades år 1933 i Hangö. Foto: VNUR:s arkiv

krig och därpå följande frihetskrig i Finland lade dock sordin på dessa tankar. Först år 1917 då Finland blev fritt från Ryssland och då det röda upproret kuvats och den stora mängd ryska soldater som mer eller mindre halvhjärtat stött upprorsmakarna körts ur landet, aktualiserades tankarna åter.Fred med Sovjetryssland slöts först år 1920 i det som kallats ”Freden i Dorpat”, där ryssarna också bekräftade Finlands självständighet. Parentesvis kan nämnas att de ryska soldaterna rätt enkelt kördes ur landet. Soldaterna ville hem och så hade de i revolutionsyra tagit livet av en stor del av sina dugliga ocerare, och på många bestialiska vis decimerat ocerskåren. Så det fanns ingen som ledde soldatesken. Förutom sången och musiken skulle ungdomsringen syssla med biblioteksverksamhet, trädgårdsverksamhet och hembygdskunskap. Man tänkte sig bl.a. anställa konsulterande s.k. vandrings- eller reselärare både för musiken och biblioteksverksamheten. Huvudintresset låg i alla fall inom musiken. Redan efter det första konstituerande mötet tänkte man sig ordna en gemensam sång- och musikfest.

Under era decennier var Ingå sångförening den största kören inom Västnyländska ungdomsringen/ Västra Nylands sång- och musikförbund. Här tågar kören nerför Kungsgatan i Ekenäs under sångfesten 1953. Foto: VNUR:s fotoarkiv

Sång- och musikfesterna blev sedan legio i ringens verksamhet. Nästan årligen ordnades en lokal gemensam sångfest i någon av föreningens kommuner. Undantag var åren under våra senaste krig, fastän man då ordnade åtminstone en fest i Karis. Den första riksomfattande nlandssvenska sångfesten ordnades i Svenska folkskolans vänners regi år 1891 i Ekenäs. Därpå ordnades med jämna mellanrum dylika fester på nlandssvenska orter förutom under krigsåren. Att i en kortare artikel redogöra för dem alla låter sig inte göras. En sångfest bör dock poängteras. Det år sångfesten 1946 som försiggick i Ekenäs. Det var året efter krigsslutet och uppslutningen efter de tunga krigsåren var rekordartad. En tidning skriver: ”Publiktillströmningen enorm – 15000 övervarade huvudfesten”. Då bör man minnas att Ekenäs stad hade ca 4 000 invånare vid denna tid.Folk kom från alla håll. En man kom cyklande hela vägen från Pyttis i folkdräkt och hög hatt. Alla hotell var överfulla och även alla privathem. En stor del av sångarna bodde itvå tältläger ordnade av garnisonen i Dragsvik. Det ena var kvinnligt och det andra manligt. Lägren hette Adam och Eva. Det lär ha varit livlig trak mellan dem på nätterna. Men det var väl som Paul Jansson, åboländsk lärare och körledare skrev: ”Efter ändlösa år av köld och död ute vid frontlinjerna ck de förra krigarna i smittande feststämning återuppliva den civila friheten i hembygdens sommarland. Undra på att sångarskarorna tätnade.” Hälsningstelegram till festen kom av både Mannerheim och Paasikivi. Tal hölls av friherre Ernst von Born och Hjalmar Krokfors skrev festdikten som innehöll bl.a. följande strof: Vi fångat ett bevingat ord som for kring strand och byar med sus och bris och fågelljud ur vårens sunnanskyar.

Kom med, det sjöng, kom med, kom med. Jag är den vind, som blåser fred. Förvandlar och förnyar.

Visst låter det högstämt. Men tiden efter kriget var en annan än nu. Man kan kanske säga att de nlandssvenska sång- och musikfesterna, både de riksomfattande och de lokala, haft karaktären av nlandssvenska högtider. Där har man lärt känna folk från andra bygder. Lärt känna representanter för högre kulturliv medan författare och skalder har kommit i beröring med den vanliga nlandssvensken.

Inte sedan jubileumssångfesten som hölls år 1991, återigen i Ekenäs och nu till minnet av den första år 1891, har en nlandssvensk sångfest nått samma dignitet som den år 1946. Vid sångfesten år 1991 närvarade president Mauno Koivisto.

År 1948 skildes Västnyländska ungdomsringens och Västra Nylands sång- och musikförbunds vägar.

Några år i förtid hade man inom ringen arbetat med att förnya organisationen. Ett visst missnöje hade länge grott över att vissa verksamheter (läs sången och musiken) favoriserades på de andras bekostnad. Man hade därför tillsatt en kommitté som utredde förslag till organisationsförändringar. Kommitténs förslag ledde till att tre självständiga sektioner bildades, nämligen Västra Nylands sång- och musikförbund, Västnyländska teaterkretsen och Västra Nylands folkdansdistrikt.

Den genomgripande nyorganisationen ledde till att sång- och musikförbundet ck egna stadgar och efter en övergångsperiod även skild ekonomi. De första tiderna blev något osäkra med byten på styrelseposterna och en viss osäkerhet i verksamheten. I början kvarstod de gamla medlemmarna i ringens musiknämnd, Sigurd Snåre och Johannes Cederlöf i styrelsen men ville med ålderns rätt efter några år avgå. Till ny ordförande valdes år 1953 magister P.E. Lundberg och till sekreterare pastor Fjalar Borg. År 1965 skedde ett visst generationsskift i styrelsen. Nils Malmberg från Pojo blev ordförande och Göran Westerlund från Virkby sekreterare. Nyinvald blev också lärarinnan Gunilla Josefsson som kom att göra ett långvarigt arbete i sång- och musikförbundet.

Bo Wessman: Pol.mag. i politisk historia, kommunalt anställd, tidigare bankdirektör, jobbat i Danmark som verksamhetsledare för en allnordisk kultur- och vuxenutbildningsorganisation. Även skriftställare. Har gett ut sammanlagt 15 historiker och böcker under de sista 16åren. Körsångare sedan 1972.

Sång- och musikfesterna fortsatte under hela tiden. Som Henrik Cederlöf säger i sin 50-årshistorik ”kan den långa raden av sångfester måhända verka enahanda”, men även här gäller det som ovan konstaterades att sångfesterna hade och än idag har karaktären av nlandssvenska högtider! Vid varje sångfest klingar modersmålet ännu härligt i Hagfors sång och ännu slumrar tonerna skönt i Alexander Slottes kända österbottniska folkmelodi. Den senast valda styrelsen för förbundet har följande sammansättning: nyvald ordförande Börje Broberg Tenala, viceordförande Dick Nyman Lappvik, sekreterare Ulla Holmström Degerby, ekonom Max Lönngren Ekenäs, arkivarie

Marianne Forsman Degerby, medlemmar Patrik Grönholm Ekenäs, Nils Lindroos Ekenäs, Per Sarén Hangö, Laila Tuominen Hangö, Ann-Mari Wikström Karis. Suppleanter Nina Eklund Ekenäs, Johanna Idman Dragsvik och Carola Lindholm Ekenäs.

Inför framtiden säger den nyvalda ordföranden Börje Broberg så här:

”Västra Nylands sång- och musikförbunds hundraårsjubileum är på sätt och vis en manifestation av körsången i Västnyland, där vi sångare från alla körer tillsammans sjunger en hel konsert, eller där våra körer sjunger varsin avdelning av en konsert. Det kan i bästa fall betyda övertvåhundra sångare `ìn action`. Sången slutar inte när konserten är slut, den fortsätter lika mäktig på samlingarna efter konserten. Och iförlängningenpåövningarochkonserterunderkommandetider.

Åtta vuxenkörer med drygt tvåhundra sångare runtom i Västnyland känns betryggande, och skolkören Sångsnäckan tryggar åtminstone en del av återväxten på sitt område i regionen. Men visst nns det plats för er sångare i körerna. Vi välkomnar unga sångare till alla körer och vi välkomnar nya idéer hos körerna att locka de unga sångarna.

Min fasta tro är att körsången har sina trogna utövare också i framtiden. Ialla sammanhang nns det toppar och dalar i intresset, körsångens nästa topp kan komma närsomhelst och då ska vi vara beredda. Då kommer också vårt förbund att stöda sina körer.”

Västra Nylands sång-och musikförbunds100-årsjubileum ras med en jubileumskonsert den 25 mars 2017 i Ekenäs kyrka och med en konsert och avslutande fest den 21.10.2017. För det senare tillfället är platsen ännu inte fastslagen, men vid detta tillfälle ges också förbundets historik ut.

Sigbritt Backman

En dagbok från 1918

Under kriget 1918, februari–april, skriver författaren och losoe doktorn Henrik Hildén(1884–1932)1 dagboksanteckningar2. Med undantag av några korta promenader vistas han så gott som hela tiden i sitt hem, Vintergården i Kyrkslätt, där han bodde tillsammans med sin hustru Kate f. Wol (1880–1975) och deras son Marcus. Hildén antecknar vad han ser och hör och berättar vad han får veta genom brev av släktingar och bekanta på andra orter. Han läser de röda tidningarna Arbetet, Tiedonantaja samt Työmies3 och får en hel del information via telefonen. Vänner och bekanta ringer och berättar nyheter och undrar om ett rykte de hört är sant. Av dagboken framgår också att det gick bra att avlyssna andras samtal.

För att placera in dagboken i sitt geograska och tidsmässiga sammanhang beskrivs här först i korthet Vintergården och Hildéns näromgivning samt krigshändelserna i Finland och Kyrkslätt fram till april 1918. Det huvudsakliga innehållet i Hildéns dagbok återges därefter som referat. Direkta citat av avsnitt och enskilda ord, typiska för Hildén, har kursiverats.

I dagboken nämns ett stort antal personer, somliga endast med släktnamn. Då det har varit möjligt har skribenten

Kyrkslätts station var en viktig knutpunkt. Postkort från början av 1900-talet. Foto: Jari Forsblom

1. Henrik Hildén publicerade litteraturhistoriska arbeten, bl.a. Studier av naturen i Linnéseklets svenska diktning (1925). Som skönlitterär författare debuterade han 1910 med novellsamlingen Indiansommar och utgav vidare bl.a. noveller, romaner och skådespel. Han skrev även böcker om vandringar i Helsingfors med omgivningar och i Västnyland, Strövtåg i Helsingforstrakten (1927) och Västvart med morgontåget (1930).

2. Hilden, H.: Utdrag ur dagbok förd å Villa Vintergården invid Kyrkslätt station; Vapaussodan arkisto, Riksarkivet.

3. De borgerliga tidningarna förbjöds av den röda regeringen.

med hjälp av lokalhistorisk och genealogisk litteratur i fotnoter gett kompletterande upplysningar.

Vintergården

Vintergården ligger i Jolkby strax öster om Kyrkslätts kyrkby. Villan benner sig på ett berg högt ovanför kyrkbyn. För att komma till Vintergården måste man ta sig upp för Jolkbybacken och vid Jolkby gård ta av mot Hindersby. I dag skymmer ett tätt trädbestånd utsikten västerut från villan, men för snart hundra år sedan kunde Hildén från Vintergården iaktta och höra tågen som passerade

I mitten av kartan syns Kyrkslätts kyrkby med kyrkan och järnvägsstationen. Från kyrkbyn leder stora landsvägen österut förbi Villa Bronäs, där apoteket fanns 1918, och Villa Falkenberg, Jolkby gård och vidare förbi Gunnar Bengtströms smedja och bönehus. Om man följer vägen mot Hindersby från vägskälet vid Jolkby gård passerar man Vintergården, Kyrkslätts sjukhus och Ljungheda ungdomsföreningslokal varifrån vägen fortsätter till Tolls och därifrån vidare mot Porkala. Strax söder om järnvägen invid stationen nns Munkkulla där den röda staben logerade. Väster om kyrkbyn ligger Ragvalds (Ravalls) vid stora landsvägen där de röda ställde upp en kanon. Kartan

är tryckt 1932. Bild: Arkivalia, lokalarkivet i Kyrkslätt

Kyrkslätts station, stannade eller avgick västvart eller östvart, som han ofta uttryckte sig.

Henrik och Kate Hilden hade köpt Vintergården 1916 av K.J. Röman, ägare till Jolkby gård. Den 14 juli 1918 sålde de villan till Kyrkslätts kommun som behövde en bostad i närheten av sjukhuset åt sin nya kommunalläkare Teddy Biaudet. Villan fungerade som läkarbostad fram till evakueringen av Porkalaområdet 1944. Efter 1956 har det i Vintergården funnits kommunala tjänstebostäder och kanslier. Numera verkar Kyrkslätts konstskola i villan.

Krigshändelser under tiden januari–april 1918

Den 26 januari 1918 beslöt det socialdemokratiska partietoch röda gardets stab göra revolution. Samtidigt som revolutionen bröt ut i Helsingfors började Mannerheim med hjälp av skyddskårerna i Österbotten avväpna de ryska soldaterna i regionen. Inom några dagar behärskade de röda södra Finland med landets största städer medan de vita behärskade mellersta och norra Finland. I den del av landet som kontrollerades av de röda fanns s.k. frikårer som kämpade mot de röda. Dessa var Skärgårdens frikår i Åboland, Pellingekåren i östra Nyland samt Sigurdskåren och Svidjakåren som opererade i Kyrkslätt och Sjundeå. Sigurdskåren som kämpade mot en övermäktig ende omringades på Sigurds i Kyrkslätt. Kåren lyckades i skydd av nattens mörker ta sig söderut över Humaljärvis isar, genom Smedsby och Ingvaldsby vidare till Honskby och Friggesby. Därifrån fortsatte kåren till Obbnäs där den kapitulerade.

Från mitten av mars ryckte de vita trupperna söderut och erövrade den 6 april Tammerfors, som varit de rödas viktigaste fäste. En division tyska soldater på 9 500 man landsteg i Hangö den 3 april. De tyska trupperna som marscherade mot Helsingfors passerade Kyrkslätt den 9 april och intog Helsingfors den 13 april då de röda kapitulerade.

Sigurdskåren

Sigurdskåren bildades den sista januari 1918. Inom några dagar anslöt sig era hundra man till kåren som samlades på Sigurds, i Kvarnby och i Ingels. Den 14 februari uppgick Sigurdskårens styrka till omkring 500 man. Den 15 februari anslöt sig Svidjakåren från Sjundeå med ca 200 man till kåren på Sigurds. Läget ute i bygden var spänt. Beväpnade rödgardister rörde sig i trakten, konskerade egendom och gjorde sig skyldiga till våldshandlingar. Från alla håll närmade sig röda trupper så att kåren på Sigurds småningom var helt inringad.

På morgonen den 22 februari anlände en röd trupp med tåg till Kyrkslätt. Tåget stannade väster om Kyrkslätts station och man lastade av en kanon, hästar och ca 150 till 200 man. Kanonen drogs upp till stora landsvägen och ställdes upp på Ragvaldsbacken. Omkring klockan ett på dagen började man beskjuta Sigurds med artillerield. Sigurdskåren blev hårt trängd av de rödas angrepp och måste retirera från Ingels och Kvarnby till Sigurds.

Natten mot den 26 februari lyckades kåren på Sigurds, ca 600 man, ta sig genom bevakningskedjan, över isarna på Humaljärvi och via Smedsby till Ingvaldsby. Färden fortsatte över järnvägen i Ingvaldsby mot Honskby och Friggesby till stenbrottet nära Obbnäs. Kåren gjorde på morgonnatten ett misslyckat försök att erövra Makilo som behärskades av ryska soldater. Situationen för kåren blev allt mera desperat. I denna situation anlände den svenska attachén Folke Malmar med ett förslag till kapitulationsavtal. Svenska legationen i Helsingfors hade förhandlat med de röda om ett kapitulationsavtal för Sigurdskåren och åtog sig att övervaka behandlingen av fångarna.

Kåren som nu bestod av 467 man beslöt anta kapitulationsavtalet. Fångarna fördes till Svenska Reallyceum vid Elisabetsgatan i Helsingfors där de ck stanna till den 13 april.

Dagbok från Vintergården

Henrik Hildén inleder sina dagboksanteckningar den 9 februari 1918. Han skriver att de hade fått den första känningen av revolutionen den 27 januari. Ingenjör Gunnar L. Stenbäck4 med fru och barn var då på besök. Gästerna hade anlänt samma dags morgon och då de skulle åka till Helsingfors var tågtraken stoppad. Familjen stannade hos Hildéns till den 6 februari.

Måndagen den 28 januari inlöpte, enligt Hildén, diverse alarmerande rykten. Man ck veta att senaten var avsatt och att de röda hade regeringen och landet i sitt välde. Snart spred sig rykten om kontrarevolution. Senaten hade lyckats y och Mannerheim tågade söderut med österbottniska bönder.

Hildén skriver att spänningen var ohygglig, man hörde rykten om gräsligheter. I Kyrkslätt var det lugnt.Man hörde om en skyddskår som bildats och man ck också veta att Köklax i Esbo var besatt av de röda.

Den 8 februari anländer John Palmén med fru och son5 till Kyrkslätt. De har varit så gott som fångna hos Hammaréns i Lojo men hade nu fått resa till

4. Diplomingenjör Gunnar L. Stenbäck (1880–1947) var båtkonstruktör och seglare och konstruerade era segelbåtar av vilka den år 1930 konstruerade hajbåten är den mest kända.

5. Johan Oscar Palmén (1884–1952) professor i organisk kemi vid Tekniska högskolan i Helsingfors, hans hustru Anna Margaretha f. Amino (1890–1982) och deras son Carl Adolf

Helsingfors. De bodde nu i Kyrkslätt hos apotekare Schauman, friherrinnans morbror.6 Palméns berättade att Ilmari Stenbäck7 i Ingerois blivit mördad, vilket berörde Hildéns mycket illa. Henrik Hildéns bror Uno bodde nämligen i Ingerois. Man hade fått ett kort av honom så man visste att han levde den 6 februari. Den 10 februari skriver brodern att det är lugnt i Ingerois. Den 15 februari får Hildén ett brev av sin svägerska Else som berättar att Uno höll på att bli arkebuserad. Han stod redan framför en arkebuseringspatrull då Else rusade ut och ställde sig framför honom.

Den 8 februari funderar Hildén på att anmäla sig till skyddskåren, han anser att det är hans plikt, men han kan under inga omständigheter lämna hustrun och sonen ensamma i villan.

Den 9 februari besöker Palmén Vintergården och berättar om de rödas rörelser i Sjundeå och Ingå. Man fruktar att de röda ska försöka en omslutning av skyddskåren uppe på Sigurds.

Det är vackert väder. Det har ca två veckor varit plus minus noll grader. Hildén arbetar på de sista scenerna av sitt skådespel Barnet. Det är ju löjligt, men en förströelse, skriver han. Hans hustru Kate syr skyddskårsskjortor. Den 10 februari packar Hildén ner familjens dyrbarare silver och gräver ner det i en stor snödriva vid trappan.

Telefontrak

Den 9 februari ringer Stenbäck från Helsingfors och säger att där är rätt lugnt, men enerverande trist. Den 10 februari går det inte att komma i telefonförbindelse med staden. Hildén antar att det beror på ledningsfel eller snöstorm. Telefonlinjen till Helsingfors är avbruten åtminstone till den 15 februari, vilket Hildén nu antar vara de rödas fel.

Telefonförbindelsen inom Kyrkslätt fungerar däremot. På kvällen den 9 februari ringer Ramsay8 på Biskopsböle. Han tycktes vänta sig något extra oroligtunder natten. Klockan 10 på kvällen anländer ett extra tåg med sex á sju vagnar. Järnvägen är i de rödas händer. Följande dag ringer Palmén och berättar att han hört rykten om att de röda i Sjundeå ska angripa Svidja.

Den 13 februari berättar Ramsay i telefon att han hört att röda gardet tagit Kyrkslätts station. Måtte det bara icke varsla något ondt. Ty rykten bruka ofta besannas efteråt, skriver Hildén.

En källa till oro

Den 11 februari skriver Hildén att de röda trupperna som nns i omgivningen, i Köklax å ena sidan och förmodligen Sjundeå å andra sidan, är en ständig källa till oro. Trakten är iögonfallande tom. S.g.s. allt manfolk är borta, dels vid skyddskåren (största delen), dels försvunnit för röda åsikters skull. Vid promenad i dag sågo vi knappt en käft.

Palmén (1913–1954).

6. Apotekare Fritjof Konstantin Schaumans apotek fanns i Villa Bronäs vid storalandsvägen,

Jolkbybacken.

7. Ingenjör Ilmari Stenbäck (1884–1918), teknisk direktör på Ingerois träsliperi, mördad 1918.

Då Henrik och Kate Hildén den 12 februari är ute på promenad träar de Röman9. Han berättar, att kyrkoherdskan Åberg fortfarande hålles häktad som ett slags gisslan i Köklax. Hon var på väg till sin döende man i Nummela. Den 18 februari berättas att kyrkoherde Åberg10 avlidit medan hans hustru fortfa-

8. Vid denna tid ägdes Biskopsböle i Kyrkslätt av Arthur Ramsay.

9. K.J. Röman, granne och ägare till Jolkby gård.

10. Karl August Åberg var kyrkoherde i Kyrkslätt 1914–1918.

nedanför

Vintergården där Henrik Hildén skrev dagbok under tiden februari–april 1918. Foto: Sigbritt Backman

rande sitter fängslad i Köklax. De röda kräver frigivning av två namngivna röda på Sigurds som utväxling. På kvällen den 12 februari alarmrykte av Palmén om att man redan nästa vecka kan emotse en expedition av de röda. Ryktet härstammar från Kilo.

Den 12 februari omtalade postiljon Rosenvall11 att allt är lugnt i Porkala. Vore våren en smula längre framskriden, skulle vi redan nu ytta dit ned, skriver Hildén.12 Följande dag sysselsätter hansig med att packa ihop saker, ifall det skulle bli en hastig avresa.

Den 14 februari skriver Hildén att röda gardet har gjort en expedition till Masaby med vapenletningar hos bl.a. f.d. kronolänsman Palmgren13 och veterinär Åström.14 Dock relativt hyggligt uppträdande, ett mord. Fångförarens son hittades mördad på isen.15 För att driva bort röda gardet utgick ett kommando från Sigurds. Det kom till skottväxling. Men sedermera retirerade vardera parten.

Stationsinspektorn enerverande pessimistisk

Stationsinspektor von Bonsdor besöker Vintergården den 14 februari.16 Han är enerverande pessimistisk. Kate Hildén går på syförening och får höra massor af revolutionsskvaller.

Den 18 februari får Hildén höra om plundringar i Sjundeå och att skyddskåren på Svidja förenat sig med den på Sigurds. Den 19 februari säger sig stationsinspektorn vara säker på att röda gardet sysselsätter sig med vidlyftiga truppföryttningar. Rykten om en aktion mot Sigurds är i omlopp. Ett fruktat anfall mot Sigurds antas komma inom fem dagar, alltså senast 23 eller 24 februari, tror Hildén.

Den 20 februari skriver Hildén om en av sina grannar, smeden och predikanten Gunnar Bengtström. Bengtström har besökt Sjundeå för att hålla ett trosmöte. Han hindrades först av röda gardet men åhördes senare av detta. Diskuterade dagens frågor med dem varvid de framhöll borgarnas skamlöshet. De hindrade inte honom att komma tillbaka till Kyrkslätt. Hildén skriver samma

11. Karl August Rosvall

12. Henrik Hildén ägde sedan1912 Kyrkgårdsön, söder om Tullsundet i Porkala.

13. Gösta Palmgren, länsman i Kyrkslätt 1902–1917, bosatt i Masaby.

14. Veterinär Bernhard Åström (1884–1959), veterinär i Kyrkslätt 1907–1937, bosatt i Masaby.

15. Fångförare Gustaf Backmans son Albert Sigfrid Backman (1897–1918) mördades den 13 februari, två dagar innan han skulle ha fyllt 21 år.

16. Klas Eliel von Bonsdor, stationsinspektor i Kyrkslätt från invigningen av kustbanan 1903 till 1927.

dag att han av Palmén hört att två spanare från Sigurds blivit skjutna i Sjundeå. Den ena var en Hernberg.17 De röda tycks ha satt sig fast på Sjundby och Käla, alltså rätt nära.

Röda gardet närmar sig

Den 21 februari skriver Hildén att situationen håller på att bli obehagligt spännande. Röda gardet närmar sig också från norr och sägs redan vara i Lappböle. Morgontåget från Helsingfors uteblev. Det betyder väl att man kan vänta trupper från det hållet. Med de röda som sedan ett par dagar står i Käla och Sjundby blir det en hel ring runt Sigurds, det vill säga en belägring. Denna kan gestalta sig obehaglig nog

Halv tolv på dagen meddelas att tågtrak blivit stoppad. Extratågmot Köklax och Sjundeå ankommer från Helsingfors. Ett anfall mot Sigurds väntas. Man tar nästan hellre ett rött herravälde än denna ovisshet, skriver

Hildén.

17. Henrik Korkman från Lill-Nägels och Erik Hernberg från Smedsby tillfångatogs på ett spaningsuppdrag och dödades av de röda vid Sjundby.

På Jolkby gård, vid stora landsvägen, genomförde de röda en husundersökning. Foto: Arkivalia, lokalarkivet i Kyrkslätt

Då Kate Hildén på eftermiddagen den 21 februari kommer hem från ett symöte hos Römans berättar hon att de röda har besatt stationen. Omkring klockan fem är uppgiften bekräftad och den röda aggan är hissad. På stationen nns mycket folk. Det känns nästan som en lättnad, de senaste dagarna har varit odrägliga, skriver Hildén.

Senare på dagen meddelar Palmén att röda gardet dragit österut. Meningen var att de röda från Sjundeå och Köklax skulle sammanstråla här. Men skyddskåren hade brutit upp banan vid Getberg, varför de röda från Sjundeå inte kunde komma. Då riskerade röda gardet från Köklax inte att stanna här. Palmén varnar Hildéns för att röra sig utomhus.

Kanoner på prästgårdsbacken och Ragvaldsvägen

Den 22 februari är det 20 grader kallt. Familjen Hildéns köksa, som på förmiddagen varit till butiken, berättar att de röda släpar kanoner på prästgårdsbacken. Likaså på Ragvaldsvägen. Det artar sig till belägring.

Klockan 11anländer ett långt tåg från Helsingfors med passagerarvagnar och lådliknande pjäser av vilka era är pansarbeklädda medröda aggor på taket. Flera kanonskott hörs. Tidigt på eftermiddagen har redan 1 000 man anlänt. De röda släpar upp en kanon för Jolkbybacken. Vakt blir utställd vid Römans källare. Man hör flera skott regelbundet under tre timmar. Hildén frågar sig vad som pågår på slätterna vid Sigurds. Stormas lägret?

Halv nio på kvällen är det absolut tyst. Röda gardet har dragit till sig förstärkningar och ska gå fram i morgon bitti, och då har vi väl att vänta avgörandet. Anm. Denna liksom samtliga uppgifter i det följande härstammar från telefon, där vi genom en gynnsam kontakt kunde höra allt hvad den röda staben talade, skriver Hildén.

Den 23 februari går era tåg i båda riktningarna, annars är det lugnt. Stora massor av röda är koncentrerade till centrum av Kyrkslätt. På Jolkby har de röda konskerat två säckar potatis och allt äsk. Vakter nns utställda på vägarna. Lokaltågstraken är behjälpligt i gång. Köksans syster kommer från Helsingfors och för med sig den kolossala nyheten att tyskarna landstigit i Hangö. Men man vågar inte tro det. Det passar dock ovanligt bra med tystnaden här. Såvitt man förstår utvecklar röda gardet inte sitt angrepp. Eller kanske man inte ser och hör något här i vår undangömda skogsbacke. Klockan elva roar sig en rysk soldat med skidåkning nedanför vår villa, skriver Hildén.

Klockan12 lok från Helsingfors. Kate var nere på apoteket för att om möjligt ska nyheter. Men där visste de – märkligt nog – ingenting. Annat än hvad de hört att tyskarna f.n. är sysselsatta med Reval. De röda sysselsatta med lossning av

ammunition på stationen. I väntsalen nns en kulspruta. Palmén har sett hur det med deras befäl uppstått gräl som bl.a. lett till örlar. En kula har gått in i stationsinspektorns sängkammare.

Köksans syster som skulle söka sig hem till Ingels blev på halva vägen hejdad vid de rödas bakre linjer. Vi hörde skottväxling. I telefonsäges striderna vara i full gång. Meningen var att börja redan klockan 10, men på grund av meningsskiljaktigheter uppsköts striden. De rödas situation säker, de vitas svår, skriver Hildén.

Den 24 februari skriver Hildén att slaget pågår mycket häftigt. Röda gardet närmar sig från alla håll. Stark skottväxling hörs hela dagen. Utsikterna för skyddskåren är inte lysande om den inte får undsättning, och varifrån skulle den komma? Ryktet om tyskarna i Hangö är påtagligen osant.18

Under natten mot den 25 februari hörs kanondunder. Tydligen stora skott från östra sidan.

Klockan 11häftig kanonad, dagen hotar att bli ännu mer spännande än gårdagen. Klockan 11.45 upphör bombardemanget och vidtar igen 12.50. Tydligen Ragvald, där Ragvalds museiområde nns idag. Foto: Annette Ström

har en stormning gått av stapeln men misslyckats. Röda gardet uppges inte våga sända sina sårade till sjukstugan här19. Röda gardet tar kvarter på ungdomsföreningslokalen Ljungheda i Hindersby.

Halv fem på eftermiddagen skriver Hildén att man åter hör kanondunder efter att man de senaste timmarna endast hört gevärs- och kulspruteeld. Annars hör man ingenting om stridernas gång. Antagligen har Sigurds inte fallit.

Eller hur nu allt detta kan hänga ihop

Samma dag, den 25 februari, hör Hildén rykten om att fredsunderhandlingar inletts på Munkkulla.

På kvällen visar det sig att svenska regeringen intervenerat. För Kyrkslättskårens del har saken tagit en oväntad oblodig vändning, skriver Hildén. En svensk konsul har faktiskt ankommit hit och bor på Munkkulla.20 En gång således åter någonting angenämt.

Men nästa dag, den 26 februari, skriver Hildén att dagen börjar med häftig kanoneld. Alltså ha – trots allt – inga underhandlingar öppnats. Stämningen blir åter tyngre. Underhandlingarna påstås börja klockan ett, men Sigurds ställning blir sämre hela tiden. Möjligt är att besättningen på Sigurds inte har en aning om svenskarnas ingripande. Kanondunder klockan 10.30 tyder på att Sigurd inte ännu fallit. För nuvarande omöjligt att göra sig en bild av situationen, skriver Hildén.

Halv ett framgår det av ett telefonsamtal att en del av manskapet på Sigurds under natten lyckats y till Porkala. En halv timme senare får Hildén veta att hela skyddskåren lyckats y söderut över Masaby. Röda gardet fortsätter beskjutningen av Sigurds. Hildén skriver tio över fem på eftermiddagen att Sigurds är erövrat och funnet tomt. Vad ska nu följa? En klappjakt genom skärgården? Därmed har röda gardet rensat hela norra Kyrkslätt från skyddskårister. Konstigt är att man ingenting hör om den svenska konsuln. Faktum är att han var här i går med Wiik21, det hörde jag med egna öron i telefonen, skriver Hildén.

Klockan 6 på kvällen har Hildéns köksa besökt sitt hem i Ingels. Skräckbilder. Man förstår icke huru man skall kunna komma öfver allt detta – om man ock lekamligen undkommer. Detta skall hänga som en skugga öfver enslif i alla framtid, skriver Hildén.

19. Kyrkslätts sjukhus eller sjukstuga låg i närheten av Vintergården. 20.DetsvenskasändebudetFolkeMalmaranländeden25februaritillKyrkslättochförhandlade med frontstaben på Munkkulla strax söder om järnvägsstationen.

21. K.H. Wiik (1883–1946), tjänsteman vid folkkommissariatets avdelning för utrikesärenden, följde med konsuln som tolk. Wiik var under era perioder riksdagsledamot.

Den 27 februari hörs överraskande kanondunder från söder. Antagligen har röda gardet satt efter skyddskåren med artilleri. Klockan 12 skriver Hildén att det förefaller som om skyddskåren är omringad i stenbrottet mellan Obbnäs och Hila. Skyddskåren uppnådde stenbrottet i går morse. Men kåren i sin helhet är väl i det närmaste slut. Om icke – detvågar man icke tro – skyddskåren har fått något slags utländsk hjälp från Porkala-trakten. Framtiden ter sig dystrare än någonsin. Lite senare får Hildén höra en nyhet som inger lite hopp. Något slag av underhandlingar tycks pågå under den svenska konsulns ledning. Klockan två meddelas att skyddskåren gett sig och kommer upp till stationen i grupper om 25 man. Faktum är att röda gardets aktion på själva krigsstråten är avslutad i Kyrkslätt. Nu får man njuta af dess fredligt ordnade administration. Faktum är att skyddskårens korta saga är ändad.Man har således inga förhoppningar att hålla sig till. Nu gäller det bara att vänta, att vänta.

De röda söker husrum

Kvällen den 26 februari får Hildéns ett, antagligen odramatiskt, besök av en rödgardist som söker Ljungheda. Följande dag, den 27 februari, börjar med besök av två rödgardister som begär kae. De erbjuder betalning och frågar köksan om hon är rädd. Samma dag blir det avbrott i Hildéns skrivarbete när 70 rödgardister tågar in i villan och söker husrum. Det hela avlöper lyckligt. Anförarna t.o.m. älskvärda, lofvade se till att intet skulle förstöras. Efter en stund avlägsnade sig truppen varvid Hildén ombeds konstatera att ingenting försvunnit. Den 28 februari skriver Hildén att stämningen är dystrare än någonsin. I det längsta har han försökt arbeta, men nu går det inte alls. Han väntar bara på vad som ska hända nu efter röda gardets seger. Kl. 11 pansartåg till staden, många vagnar. Med fångar. Det hela är inte bara sorgligt, det är förnedrande. --- Min tro är att Finlands svenskar efter allt detta icke mera skola förmå resa sig. När den här kampen är slut, börjar det stilla aftynandet. Efter hundra år skall här knappast nnas en enda svensk, skriver Hildén.

Bara man kommer över den här tiden

Klockan halv fem på eftermiddagen den 28 februari avgår ett långt tåg med enormt mycket människor till staden. Senare återvänder ett tomt tåg. Tydligen hemförlovar röda gardet sina trupper. Man vet inte vad som följer. Stämningen är olidlig. Kate och jag har beslutat ytta bort bara man kommer öfver den här tiden, skriver Hildén. Flera tåg på kvällen, antagligen trupper som yttas bort.

Sårade vita ha yttats till sjukstugan. Man säger att 400 röda ska stanna kvar för att behärska bygden. Treigt! Man kan vänta sig hvad som helst, skriver Hildén. Tågtraken är i det närmaste återställd. Posttåget från Åbo klockan 8 passerar i normal tid. Som en förklaring till skyddskårens reträtt nämns att avsikten var att nå McElliot. Besättningen där är ukrainsk och förmodades ta emot de vita, emellertid blev förhandlarna häktade. Skyddskåren möttes av skott. Antagligen hade skyddskåren reda på Revals fall och tänkte på något sätt ta sig dit. Faktiskt är det nu, sedan man vet Reval vara tyskt och vitt, liksom lite ljusare.22

Den 2 mars går tågen som vanligt. Hildéns får brev från Karin Stenbäck. Det innehöll en del rykten vilka redan visat sig falska. Vädret är härligt. Työmies skriver att Valkjärvi är vitt. Dr Biaudet besöker Vintergården och berättar en del detaljer från Sigurds. I synnerhet reträtten öfver Humaljärvi någonting af det mest storslaget gripande man kan tänka sig. Månsken, vita kåpor och tystnad. Endast skidornas och slädmedarnas stilla knarrande, spänningen på Wohls och morgonens bombardemang som visade att reträtten skett obemärkt. Röda korset bemöttes korrekt av de röda, berättar Biaudet.23

Den 3 mars hörs gevärsskott från Sigurdstrakten. Man säger att de härleder sig från röda som jagar skyddskårister i skogen, mest i södra delen av socknen. Fångarna ur Sigurdskåren har blivit väl behandlade. Förtjänsten är den svenska konsulns.

Hildén skriver den 4 mars att han besökt apoteket, och att ett rykte om Viborgs fall håller i sig.24 Palmén besöker Vintergården och vet berätta att röda gardet så gott som lämnar Helsingfors för fronterna. Det ser således ut som om den stora oensiven börjat. Työmies har inte ett ord om Viborg.

Betecknande för läget är oron som gör sig gällande

Den 9 mars skriver Hildén att Björneborg, enligt meddelande av Stenbäck, torde ha fallit.25 Tyskarna besätter Åland.26 Enligt uppgift av en röd på Kyrkslätts station ligger tyskarna utanför den nyländska kusten. Vidare: att järnvägstraken på kustbanan när som helst kan stanna, att Hfors när som helst kan blifva bom-

22. Estland ockuperades den 25 februari av tyska trupper.

23. I boken Ett liv i läggspel beskriver Teddy Biaudet krigssjukhusets verksamhet på Wohls och transporten av de sårade från Wohls till sjukhuset i Jolkby.

24. Viborg intogs av de vita den 28 april.

25. Hildén nämner era gånger rykten som hävdar att Björneborg fallit. Staden intogs av de vita den 13 april.

26. Tyskarna landsteg på Åland den 5 mars.

baderat. Hvad som är sannt vet man själallet icke. Betecknande för läget är oron som gör sig gällande.

Den 11 mars är tidningarna ointressanta. Det är klart att de vita tycks rycka fram i trakten av Björneborg och Viborg. Fullt sanna tycks ryktena om tyska ygare vara. Fröken Sandroos på apoteket har sett en i Helsingfors. Den 13 mars skriver Hildén att man på sina brödkort får fodermjöl som är avsett för kreatur. Oro bland arbetarbefolkningen då röda gardet stoppar alla allmänna arbeten för att tvinga alla arbetare in i gardet.

På morgonen den 14 mars väntar Hildén på livsmedelsnämndens inventeringsmän, och noterar efter besöket att inventeringen mot all förmodan var liberal. Samma dag skriver han att han undrar vad som ska hända efter den 17 mars, dagen då ryssarna har lovat vara ute ur landet.

Den 18 mars noterar Hildén att den röda pressen erkänner motgångar i kriget. Av allt att döma är en röd katastrof förestående. Den 22 mars fortfar inringningen av Tammerfors. Om man förstår tidningarna rätt är de rödas situation prekär. De vita är i rörelse mot Lahtis och Tavastehus. Typiskt är att en rödgardist i går sagt till vår köksa att nu är de vita slagna, ty de äro instängda i ett hörn. Stackars man han vet inte vem som sitter instängd i ett hörn. Livsmedelssvårigheterna tilltar, skriver Hildén.

I tidningarna ingår den 23 mars artiklar som ifrågasätter röda gardets framgångar. Tidningarna kungör att Tammerfors försätts i krigstillstånd och alla fabriker stängs. Flyktingar anländer till Helsingfors. Detta berättar stationsinspektor Bonsdor som hört det av konduktörer. Således osäkert, reekterar Hildén. Ca 40 000 röda sitter instängda i Tammerfors.

Då Röman besöker Vintergården på kvällen berättar han att de röda under Sigurdsdagarna trängde in hos honom. Tre nnar riktade vapnen mot honom medan en ryss genomförde husundersökningen.

Den 25 mars införs förbud för civilaatt åka tåg. De röda fruktar deserteringar. Den 28 mars presenteras Tammerforskatastrofen av Kullervo Manner.27 Följande dag, den 29 mars, har Tiedonantaja inte ett enda ord från fronten. Työmies erkänner ett nederlag vid Korvenkylä. Måhända har Tammerfors fallit. De vitas läge synes vara gott. Dessutom bör man välräkna med en stor desorganisation inom röda gardet.

Den 30 mars talas det om fall av desertering från Sigurds. Det börjar väl osa brändt, antar Hildén. Telefonen är bruten och all privattrak är förbjuden. En smula mera mat, gott hopp om framgång. Men jag tycker man känner sig ängslig

27. Kullervo Manner var regeringschef för den röda regeringen. Tammerfors intogs av de vita den 6 april 1918.

för vad som sen ska följa. Ty fruktansvärda komma förhållandena att blifva med den med våld kvästa pöbeln, skriver Hildén.

Den sista mars skriver Hildén att man ingenting hör, att man inte fått några tidningar. Den 1 april nämner Työmies ingenting om Tammerfors. Det tyder på att staden fallit.

I Lördags var det uppståndelse på Sigurds, något slags myteri. Man säger, anfall av yg. Besättningen har krympt till ett minimum.

Den 3 april innehåller tidningarna ingenting nytt. Flera extratåg under natten. Rykten att tyskarna landstigit klockan sex i Hangö. Klockan två åker ett tomt tåg mot väster. Månne för att avhämta yktingar. Ett aeroplan yger västerut klockan två, återvände klockan 4.40 och försvinner mycket högt med kurs på Reval. Omöjligt att avgöra dess nationalitet. Palmu på Sigurds ringer staben i Helsingfors och meddelar om aeroplanet. Han får besked att planet tillhörde de röda. På apoteket har man emellertid kunnat se dess tyska kors.

Kungörelse i Arbetet den 2 april 1918 om att arbetarorganisationerna i Kyrkslätt utsett tjänstemän. Oskari Airisto, som Hildén berättar om i sin dagbok, utsågs till ordningens övervakare och allmän åklagare.

Den 4 april avlyssnar Hildén den allmänna åklagaren och ordningens väktare Airistos28 telefonsamtal. Airisto får order att förstöra alla sina papper och vara beredd att avresa. Han får senare nya order att inte förstöra sina papper, men att vara beredd att ge sig i väg. Av samtalet framgår att fem slaktare följande dag ska dömas. Domarentalar med allmänna åklagaren i telefon. Han är särskilt förtjust över att häradshövding Palmgren benner sig bland de åtalade, det kommer att bli ”lysti päivä”. Airisto uppmanar domaren att låta undersökningen gå snabbt, att inte förhöra och utforska vidlyftigt.

28. Oskari Airisto, i tidningen Arbetet ingår den 2 april 1918 en kungörelse i vilken meddelas att Oskari Airisto utsetts till ordningens väktare och allmän åklagare i Kyrkslätt. Hans namn nns också på en förteckning, undertecknad den 15 oktober 1918, över speciellt farliga upproriska som fortfarande är å fri fot. Airisto uppges ha försnillat 3000 mark av statens medel. Valtiorikosasiain tiedusteluosaston luettelo C.

Följande dag, den 5 april, görs vidlyftiga förberedelser, per telefon för mottagandet av fångarna från Helsingfors. Bland fångarna nns också doktor Åström. De anländer klockan 9, konvojen tar sig upp till Ljungheda där domstolen fungerar. Klockan 3.30 förs Åström och Palmgren fångna till stationen. Om icke orätt uppfattat tel.-samtal, skriver Hildén, kunde Åström och Palmgren inte dömas då de i egenskap av krigsfångar vägrade svara.

Klockan 4.40 pansartåg västvart, fyra vagnar, alltså åtta med de förra, med ca 600 man. Det artar sig tilldrabbning, antagligen i Karis. Tidningarna bringar den märkliga nyheten att regeringen yttat till Viborg. Samtidigt bekännes inte Tammerfors helt, men man får den uppfattningen att staden fallit.

Intressant är händelsernas utveckling nu ty den är ofantligt snabb. Utom att huvudstaden viker nns knappast en ort eller stad där röda gardet kan känna sig helt tryggt. Här för nuvarande lugnt. Order om att banan ska vaktas speciellt noga, alla som närmar sig järnvägen skjuts.

Den 6 april skriver Hildén om livliga strider i Ingå, pansartåg och militärtåg ostvart. De röda yr från Solberg. Staben yttar till Kyrkslätt. Stationsvakten

Tyska trupper på stora landsvägen i Masaby. Foto: Arkivalia, lokalarkivet i Kyrkslätt

i Kyrkslätt är mycket nervös, vill helst smita. På Sigurds nns 32 man som får order att vaka hela natten.

Klockan 11 på kvällen myteri på stationen i Kyrkslätt. 500 man sänds västerut med tåg för att mota de vita, men de drabbas i Ingå av panik och vänder tillbaka. De åker ända till Masaby där de stoppas. Cirka 200 förmås återvända till Kyrkslätts station. Resten gömmer sig i skogarna i Masaby. Det kommer order om att de 200 ska sändas till Solberg, men de vägrar och hotar att fara till Helsingfors. De ordinarie trupperna på Sigurds och i Masaby är mycket skrämda. De fruktade ett övermäktigt entligt anfall, men man tycker att en och annan behöll sitt lugn, visade mod och lydnad.

Oro inom röda gardet

Den 7 april avgår, enligt telefonuppgifter, pansartåget klockan 11 västerut. Den 8 april skriver Hildén klockan 11 om ett slag i Sjundeå och om oro inom röda gardet i Kyrkslätt. På stationen nns 137 man utan mat och ammunition. Telefonen till Sjundeå är avbruten.

Inga patroner på Sigurds, ständig bön om era från Helsingfors. Klockan 10 på kvällen är situationen svår att förstå, skriver Hildén, upprepade bestämda böner om hjälp. Befälet ser mörkt på läget.

Den svenska konsuln rider den 9 april längs banan västerut. Har han möjligen överfört de vitas kapitulationsförslag till Helsingfors och för nu de rödas svar.

I går kväll kastade 30 röda sina gevär på stationsperrongen. Klockan 11 panik, trupperna hotar lämna Kyrkslätt. Klockan 12 slutligen hjälp från Helsingfors. Röd truppkedja utanför oss, skriver Hildén.

Klockan 3.45 nödrop till Nummela från Sigurds. ”Viimeiset hetket” Ketonen: Nyt on pakko lähteä. Sigurds bränns 3.50. Palmu yr. 5.30. Tyskt samtal, omöjligt att uppfatta. Tåg och pansartåg ostvart från stationen. Tyska telefonsamtal. Masaby klart till ykt.

Klockan 6.30 är stationen i Kyrkslätt besatt av de vita. De är vita och tyskar som tagit stationen. Glädjen förringas av att trupperna inte är vita, men samtidigt måste man medge att tyskar under alla omständigheter är att föredra framom de röda, skriver Hildén.

Den 13 april skriver Hildén att rykten om kringströvande röda som plundrar och bränner bl.a. i Sjundeå tydligen är mycket överdrivna. Vädret är underbart, sommarvarmt.

Sigbritt Backman:

Jag är Kyrkslättsbo sedan 30 år, men jag växte upp på landet i Helsingfors. Vi hade både häst och tröskverk. Mitt intresse för historia vaknade när jag var liten och min mamma berättade om Gustav Vasas äventyr i Dalarna. Jag är intresserad av historia på lokal nivå och hur avgörande historiska

skeenden återspeglar sig i enskilda personers liv.

Farväl till Vintergården

Den sista dagboksanteckningen gör Hildén den 19 april. Då skriver han att det samma dag har grundats en skyddskår och att han valts till chef. Det var säkert fråga om ett tillfälligt eller mycket kortvarigt engagemang som inte noteras i verket Skyddskårister och lottor i svenska Nyland (1944).

Den tid Hildén skildrar i sin dagbok var mycket svår och medförde en oerhörd spänning och psykisk press. Den 28 februari skrev han att han och hans hustru Kate hade bestämt att de yttar bort bara man kommer öfver den här tiden. Redan i juli 1918 sålde Hildéns Vintergården till Kyrkslätts kommun och yttade bort.

Henrik Hildéns sympatier nns med stor tydlighet på den vita sidan, men han visar en viss förståelse och medkänsla för de röda när det börjar luta mot ett nederlag för dem.

Henrik Ekberg

Mannerheim och Västnyland

Fiskars och Sällvik

Den 4 juni 1867 föddes i familjen Mannerheim på Villnäs slott ett gossebarn som i dopet gavs förnamnen Carl Gustaf Emil och som halvtannat århundrade senare i en omröstning bland allmänheten utsågs till ”Den störste nländaren” genom tiderna. Hans storhet hade dock observerats långt tidigare.

Gustaf Mannerheim växte upp på barockslottet tre mil nordväst om Åbo men tillbringade en del av sin barndom hos släktingar i Västnyland. Modern Hélène var dotter till bergsrådet John von Julin, en av de mest bemärkta industrimännen i 1800-talets Finland och den som fram till sin död 1853 arbetade upp Fiskars till en av landets mest betydande industrier. Mannerheim kom därför att som barn vistas mycket på Sällvik hos Louise von Julin, Hélènes moster och styvmor. Han och hans jämnåriga kamrater ägnade sig bland annat åt simsporten och simmade långa sträckor, någon gång t.o.m. över Pojoviken. När han var sjutton simmade han den 2,8 km långa sträckan från Alsviken vid Fiskars till Gennäs, utan följebåt.

En annan fast punkt i den unge Mannerheims tillvaro var just morbrödernas

Fiskars, där Albert von Julin hade tagit över 1875. Denne morbroder var den som axlade ansvaret för den tämligen bångstyrige systersonens fortsatta uppfostran sedan fadern 1880 avvikit till Paris med ett annat fruntimmer och lämnat familjen vind för våg, vilket blev Hélenes död: hon avled följande år och de sju barnen blev moderlösa. Då Gustaf hade ferier från sin skolgång i Helsingfors kom han att vistas på Fiskars hos sin morbror Emil, som bodde i Stenhuset fram till 1886. I ungdomsåren tillryggalade Gustaf vägen mellan Fiskars och Sällvik till fots – ofta springande – hellre än att anlita skjuts med häst och kärra. Han begav sig även ut på ridturer, i sällskap med bland annat ungdomsförälskelsen

Constance Hisinger på Brödtorp. Tillsammans med kusinen Lindsay red han 1884 från Sällvik till Brödtorp för att hälsa på ickorna Hisinger.

När Mannerheim i tjugoårsåldern med släktingarnas bistånd hade kommit in vid Nikolajevska kavalleriskolan i S:t Petersburg tillbringade han åren 1886–1888 era permissioner och konvalescenser på Fiskars. Under en treveckors vistelse i hemlandet i slutet av 1890 besökte han både Villnäs och Fiskars.

Förmodligen sista gången han uppehöll sig i trakten var ett halvt sekel senare, hösten 1950, några månader före sin död, då han gästade Bombi gård.

Svartå

Gustaf Mannerheim tillbringade trettio år i rysk militärtjänst, avancerade till generallöjtnant och dekorerades med Georgskorset, den mest ansedda militära utmärkelsen i Ryssland. Efter ryska revolutionens utbrott hösten 1917 blev vidare tjänstgöring dock omöjlig, och Mannerheim återvände till hemlandet. Han var då nästan okänd i Finland, men ett år senare var förhållandet ett annat: hans namn var på allas läppar, antingen lovprisat eller motsatsen.

Den första veckan 1918 var Mannerheim över en dag på besök hos sin ungdomsvän och f.d. svåger Hjalmar Linder på Svartå. De enda gästerna vid middagen på Svartå var Mannerheim och aärsmannen och författaren Victor Hoving, som har skildrat tillställningen i en av sina böcker. Hoving skriver att han trodde att Mannerheims förhållande till Linder hade varit rätt kyligt efter Svartåmagnatens skilsmässa från Sophie Mannerheim.Detta bidrog kanske till att Linder nu äskade alldeles speciellt för Mannerheim och försökte vara honom till lags på alla sätt.

Efter middagen berättade Mannerheim om sin resa föregående höst från ett Ryssland i sönderfall och underströk att han var absolut fri från sin ed som rysk ocer, eftersom han av interimsregeringen hade avskedats från sin militärtjänst och pensionerats. Som divisionsgeneral skulle han få lyfta sju rubel i månaden, medan ”vanliga” generaler ck bara fem rubel. Mannerheim talade också om att hela hans förmögenhet bestod av några aktier i Nokia Ab och att han därför måste börja se sig om efter arbete och inkomster.

Hoving sa då märkligt nog att Mannerheims framtid var given, Finlandskulle väl förr eller senare ställa upp en egen armé, och generalen var självskriven som befälhavare för den. Detta sades innan någon hade talat med Mannerheim om dessa saker, och Hovings yttrande gjorde honom förundrad.

I september 1918, när så mycket hade hänt, företog Mannerheim och Linder en jaktresa till Norge, där generalen förälskade sig i den senares halvsyster Kitty Linder, men ck uppenbarligen korgen för att han var för gammal för henne, tjugo år äldre. Kitty Linders porträtt hänger på Svartå slott och guiden berättar utförligt och vältaligt om Mannerheims olyckliga förälskelse.

Besöket i januari 1918 var inte den första, men kanske sista gången Mannerheim vistades på Svartå, eftersom Linder ju tvingades i ett slags landsykt sedan han i en insändare i Hufvudstadsbladet (Nog med blodbad) i maj opponerat sig mot behandlingen avde röda och därefter aldrig återkom till hemlandet.

I Stenhuset på Fiskars, uppfört 1816–1822 enligt ritningar av Pehr Granstedt och C.H. Bassi, tillbringade Gustaf Mannerheim en hel del tid under ungdomsåren. Det berättas att han som sjuttonåring klättrade upp utanpå byggnaden till skaeriet i andra våningen för att knycka sylt, en begärlig läckerhet på den tiden. Foto: Annette Ström

Virkby

I september 1919, då Mannerheim nyss hade trätt tillbaka som riksföreståndare och förlorat presidentvalet till Ståhlberg, kom han på besök till Virkby för att jaga tillsammans med general Harald Åkerman, som var släkt med Margit Forsström, maka till Lojo Kalks chef och skapare ”Kalk-Petter” Forsström. Mannerheim och Åkerman var gäster hos Margit och Petter.

Petter och Mannerheim hade träats första gången ett drygt år tidigare, vårvintern 1918, när Mannerheim var på inspektionsresa vid karelska fronten, men den gången uppstod inte någon närmare bekantskap.

Gästerna kom med tåg till Sjundeå station, där de togs emot av den lokala skyddskåren och Björneborgarnas marsch. De åkte sedan i bil till Virkby.

Det celebra besöket skildras av Margit Forsström i hennes lilla bok Minnesbilder från 1962. Mannerheim hyllades av en stor människomassa på gästgivarbacken ett par hundra meter från det Forsströmska hemmet och hälsades välkommen av Petter i egenskap av rayonchef för Sydlojo skyddskår. ”Manner-

heim var under dinén och hela aftonen särdeles underhållande och intressant”, berättar Margit.

Tidigt följande morgon, innan jakten började, uppvaktade Virkby folkskolas elever den vite generalen med sångoch blommor. På förmiddagen jagade man hare och på eftermiddagen rapphöns, av vilka Mannerheim nedlade sex stycken. Han var synbart nöjd med besöket och hedrades vid avfärden med bil till Sjundeå station på nytt av en talrik skara som samlats vid gästgiveriet. ”Åter jubel, ovationer, musik. Blommor i mängd överräcktes, och tal hölls på svenska och nska.”

Petter hade år 1915 grundat Virkby jaktvårdsförening, som småningom ck sju medlemmar, bland dem Mannerheim, som kom med som hedersmedlem vid besöket 1919. Han var senare i många år en regelbunden gäst i det Forsströmska residenset. Där åt man till vardags mest enkel husmanskost, men då Mannerheim kom omvandladesmenyn i lyxigare riktning, man var medveten om världsmannens högt ställda krav även på gastronomins område.

Hangö

Pingsten 1919, medan Mannerheim fortfarande var riksföreståndare, kom han på ett privat besök till Hangö. Han reste från Helsingfors med den nybyggda ångaren ”Ariadne” och hade en svit som bestod bl.a. av statsministern (Kaarlo Castrén), utrikesministern (Leo Ehrnrooth) och krigsministern (Rudolf Walden). Han utnämndes under denna vistelse till hederschef för första kompaniet av första bataljonen av I skyddskårsbrigaden, en avdelning som bestod av Hangö skyddskår.

Vid det laget var han ociellt Hangöbo, han hade den 15 februari samma år skrivits in i Hangö församling som inyttad från svenska församlingen i S:t Petersburg. Den 7 februari hade Mannerheim i Hangö rådstuvurätt fått ut sin skilsmässa från Anastasia Arapova som han hade varit gift med alltsedan 1892. Under sin ryska tid hade Mannerheim era gånger besökt släktingar i Hangö, bl.a. morbrodern Albert von Julin, som bodde i strandvillan Villa Familiaris.

I juli 1920 ck Detektiva centralpolisen besked om att ett attentat mot Mannerheim planerades då ”Ariadne” på väg från Stockholm skulle lägga till i Hangö med generalen ombord, men ingenting kunde observeras när ögonblicket var inne, och denne kunde ostörd fortsätta sin resa till Helsingfors.

Somrarna 1920–1923 hyrde Mannerheim den ståtliga villan alatta i Badhusparken, som ägdes av losofen Rolf Lagerborg. År 1920 blev Mannerheim arrendator även på Stora Tallholmen, som han sedan köpte för ett mycket lågt pris 1926, staden var av naturliga skäl angelägen om att vara honom till lags.

På Stora Tallholmen, som ligger nära fastlandet och sedan Mannerheims tid förbinds med detta genom en vägbank, lät han 1921 uppföra en villa som han kallade Stormhälla. Han var mycket intresserad av trädgårdsodling och förskönade det kala skäret på olika sätt, med planteringar och dammar m.m.

På den närbelägna Lilla Tallholmen fanns ett kafé, men livet där under förbudstiden störde Mannerheim, som 1927 helt enkelt köpte arrenderätten till stället – staden var ägare – och övertog driften av kaféet, som han döpte om till De fyra vindarnas hus.

Mannerheim gick på största allvar in för kaféägarskapet, han hade ju stora kulinariska insikter och allmänt god smak. På morgnarna åt generalen frukost i kaféet prick nio vid samma hörnbord, och han beställde alltid samma kaefrukost med smörgås och ägg som var kokta exakt 4,5 minuter. Först då han var färdig med sin frukost öppnades stället för allmänheten. Om kvällarna kunde man se honom räkna kassan.

Under sin tid i Hangö ck Mannerheim besök av en massa dignitärer och nt folk, bland andra prins Hendrik av Holland, drottning Wilhelminas gemål, som dök upp 1929. Mannerheim gav både förnäma representationsmiddagar och små intima bjudningar, han tyckte om att se vänner omkring sig, men ibland blev det betungande med alla som ville söka upp honom. Stig Jägerskiöld skriver i sin monumentala biogra över den berömde släktingen: ”Fri från sociala förpliktelser kände han sig inte heller i Hangö. Han fyllde rollen som patronus för den gamla badorten och presiderade vid den traditionella baderskornas fest. Vid mera oentliga societetsevenemang syntes han ofta.”

Detta minnesmärke, ”Mannerheims sten”, avtäcktes på marskalkens 75-årsdag den 4 juni 1942 i Harparskog på den plats där han den 15 december 1941 hade tagit emot deladen av de trupper som deltagit i striderna på

Hangöfronten. Foto: Henrik Ekberg

De fyra vindarnas hus på Lilla Tallholmen är idag sommarrestaurang och serverar bland annat två av Mannerheims favoriträtter, soljanka och vorschmack. Foto: Henrik Ekberg

Stormhälla var Mannerheims andra hem som användes främst sommartid, hemmet nummer ett fanns i Brunnsparken i Helsingfors, det som efter hans död blev museum. Mannerheim drog upp sina bopålar i Hangö 1931, då han sålde Stormhälla till en av sina grannar i Helsingfors. Som orsak till yttningen angav han själv de ekonomiskt osäkra tiderna, och förmodligen spelade dessutom det faktum in att han hade blivit ordförande i försvarsrådet och således på nytt trätt i statens tjänst. Två år senare, 1933, såldes också arrenderätten till Lilla Tallholmen. Den första mars 1935 skrevs Mannerheim in i Helsingfors södra församling.

Mannerheim kom naturligtvis också senare på besök till Hangö. Ett inföll den 15 december 1941, då han i Harparskog avtackade trupperna som hade belägrat den sovjetiska Hangöbasen och som knappt två veckor tidigare hade tågat in i den illa förstörda staden. Det nns en lmsnutt från detta ögonblick när han i rykande snöyra saluterar gråa led som paraderar förbi. När Mannerheim kom märkte han att trupperna hade fått stå länge och vänta i det kalla snövädret, och

det tyckte han inte om, utan gav befälhavaren en reprimand. På platsen restes senare en minnessten.

Marskalken skriver så här i sina memoarer: ”Det gjorde mig ont, i min egenskap av mångårig sommargäst i den idylliska staden, att se den förvandling den genomgått under en kort tid av främlingsvälde och krig, även om husen stod kvar för att mottaga sina förra ägare.”

Förmodligen sista gången marskalken besökte Hangö var i augusti 1947, då han efter en rundtur åt lunch på HSF. Han kunde konstatera att Villa Stormhälla som så många andra byggnader i staden hade fått skador av en bomb. Den revs senare och virket fraktades bort, och idag nns bara stenfoten kvar.

Gerknäs

På sin 75-årsdag den 4 juni 1942 blev Mannerheim föremål för uppvaktningar av mångahanda slag. Riksdagens gåva till honom var det bostadshus i Brunnsparken i Helsingfors som han hade bott i på hyra sedan 1920-talet. Men det fanns ett men: riksdagen var inte ägare till huset, och skänkte alltså bort någon annans egendom. Den riktiga ägaren var inte med på noterna, och riksdagen blev följaktligen tvungen att kompensera Mannerheim med en penningsumma på 12 miljoner mark (omkring 2 miljoner € i dagens mynt). Mannerheim ville använda pengarna till att skaa fast egendom, vilket var nog så förnuftigt med tanke på den galopperande inationen vid denna tidpunkt. Han beslöt sig alltså för att köpa en gård, och den han slutligen stannade för var Gerknäs i Sydlojo. Jörn Donner skriver i sin bok Anteckningar om Mannerheim (2011): ”Det är rätt egendomligt att Mannerheim vid relativt hög ålder (1945) hade fått för sig att han under en del av året skulle leva som en äldre gentleman på landet efter inköpet av Gerknäs gård [...]. Mannerheims planer för iståndsättande av gården var ambitiösa och inkluderade förhandlingar om inköp av en gengasdriven Volvo lastbil.”

Den som spelade en avgörande roll när Mannerheim s.a.s. blev västnylänning på nytt var chefen för Lojo Kalk, Petter Forsström. Marskalken bodde under sina sista år mest utomlands, men när han var i hemlandet vistades han från och med 1946 gärna på Gerknäs. Sommaren 1945 färdades Mannerheim och ”KalkPetter” omkring för att titta på gårdar. Köpet av Gerknäs gjordes upp i augusti, och Petter ck ta hand om ledningen av de reparations- och ombyggnadsarbeten som behövde göras på stället. Den vid denna tid stiftade jordanskaningslagen drabbade storgodsen hårt, och marskalken, som vid denna tidpunkt var republikens president, försökte genom statsminister Paasikivi utverka specialbehandling för Gerknäs, men dessa planer förhindrades av kommunisterna. Godset förlo-

rade drygt hälften av sin totalareal på 2 100 ha till kolonisationsändamål, vilket gick marskalken hårt till sinnes.

En höstdag 1946 kom det nt främmande till Gripans i Ingå. Mannerheim hade på förhand meddelat att han ville komma på studiebesök för att bekanta sig med odlingarna. Han hade nämligen planer på att börja odla liljekonvaljer och blomsterlök på Gerknäs och hade fått veta att man lyckats väl med båda på Gripans. Den skriftliga källa som beskriver besöket säger att Mannerheim anlände med en terrängbil som han hade fått i gåva av Hitler.

På Gripans blev marskalken bjuden på lunch, och också här hade man ansträngt sig för att kunna bjuda på särskilt smakliga anrättningar. Han tittade på odlingarna och skrev sitt namn i gästboken innan det var dags för hemfärd. Mannnerheim och Kalk-Petter kom slutligen ihop sig om ett jordområde i Jönsböle som hörde till Gerknäs. Petter hade velat köpa området för att där grunda en yrkesskola, men Mannerheim lät genom sin advokat meddela att han inte accepterade villkoren för köpet. Meningen var att det till största delen skulle ske på fem års avbetalning, och detta ville marskalken på advokatens inrådan inte godkänna. Petter förklarade att den stiftelse som han och makan Margit hade grundat gott och väl kunde ta lån och köpa området kontant. Historien slutade med att Mannerheims stiftelse 1950 donerade det till Petters stiftelse, men då hade tiden redan sprungit förbi hela företaget.

Att Mannerheim på detta sätt satte käppar i hjulet för ett av Petters älsklingsprojekt innebar en svår besvikelse för den sistnämnde, och relationerna mellan de båda herrarna blev därefter aldrig vad de hade varit.

Mannerheim hade era anställda på Gerknäs, bland dem agronom Bo Knape, som senare yttade till sin hustrus gård Brödtorp i Pojo. Sonen i huset, Brödtorps nuvarande husbonde, hade under Gerknästiden äran att få bli marskalkens gudson.

Det berättas en anekdot om att Knape en gång bad marskalken om tillstånd att få skjuta änder, kanske för att dryga ut kosten, förmodligen vid Lillsjön som hörde till gården. Mannerheim tyckte inte om idén utan svarade: ”Vet agronomen, det har skjutits så mycket för min skull att jag nu tycker att det räcker till”. Mannerheim var på sin ålders höst otvivelaktigt ärad och älskad av största delen av sitt folk. Det berättas att småbrukaränkan Jenny Stenlund i Ingå, populärt kallad Hägna-mor, brast i gråt när hon i radion hörde att marskalken hade avlidit i Schweiz. Hägna-mor var inte den som lipade för ingenting, men när fosterlandets fadersgestalt gick bort tog hon – och många andra med henne – till tårarna.

Källor

Fiskars hembygdsförening 62, Hafb. Temautställningar o Mannerheim 1992, Pojo lokalhistoriska arkiv

Meddelanden av Bengt Gripenberg, Bo Knape, Margareta Stigell och Magnus Sundell

Jörn Donner: Anteckningar om Mannerheim, Helsingfors 2011

Henrik Ekberg: Petter Forsström i med- och motgång, Helsingfors 2010

Birgitta Ekström Söderlund: I Hangö som på utländsk botten, Hangö 2003

Margit Forsström: Minnesbilder, Virkby 1962

Victor Hoving: Vänner och böcker, Helsingfors 1953

Stig Jägerskiöld: Den unge Mannerheim, Helsingfors 1964

Stig Jägerskiöld: Mannerheim mellan världskrigen, Helsingfors 1972

Esa Koskinen: Kalkille rakennettu elämä, Lohja 2009

Erik Kruskopf: Anteckningar om Ole och Harriet Gripenberg, Ekenäs 2008

Henrik Ekberg: (f. 1944Ingå) har arbetat med boken nästan hela sitt yrkesverksamma liv. Han var huvudredaktör för de båda upplagorna av Uppslagsverket Finland och för fem upplagor av Vem och Vad, anställd vid Föreningen nlandssvenska uppslagsverk 1969–1985 och vid Schildts förlag 1973–2009. Ekberg disputerade för politices doktorsgraden 1991 på en avhandling om den nländska nazismen och har därtill gett ut bl.a. historiker med anknytning till sin västnyländska hembygd, samt Schildts förlags 100-årshistorik, Frisinne och kvalitet (2013).

Samhälle

Sophie Kawecki

Västnyland år 2016

I Västnyländsk årsbok 2016 konstaterade krönikör Tove Virta att man allt mer kan se hur nationella fenomen påverkar Västnyland och återspeglas i vad som händer i vår region. I detta kapitel lyfts några sådana fenomen och händelser fram. Det handlar främst om trender, utvecklingar och avvecklingar som påverkar er än en västnyländsk kommun. Tågtraken, yktingsituationen, vården, massmedierna och utbildningen har fått egna underkapitel.

I januari förde Raseborgs stadsdirektör Tom Simola fram synpunkten att Västnyland behöver ett spetsprojekt. Västnyland har mycket att erbjuda, men frågan är hur man skulle kunna nå ut till den breda massan och kunna samarbeta över kommungränserna. Enligt Simola är det axeln Hangö–Raseborg–Ingå som kunde dra störst nytta av ett samarbete.

Det nns mycket att ta fasta på. Hangö ck under året internationell synlighet tack vare Kanadas största nyhetssajt Toronto Star, som i ett resereportage kallade staden för ”Finlands riviera”. Likaså ck Fiskars i början av året ta emot utmärkelsen ”bästa inhemska resmål” med hänvisning till år 2015. Kunde Västnyland utnyttja sådan internationell och nationell synlighet för att locka både turister och företag till regionen?

År 2016 hade det gått 60 år sedan den så kallade Porkalaparentesens område återlämnades till Finland av dåvarande Sovjetunionen. Detta har uppmärksammats under året och man kunde spekulera i hur samhället i vår landsända skulle ha sett ut om Finland hade fått tillbaka Porkalaområdet först år 1994.

Trender

Brödköer är ett samhällsfenomen som inte endast förekommer i storstäderna, utan också i Västnyland. I Karis delar Mathjälpen varje måndag ut livsmedel till ungefär 100 personer. Matbanken i Ekenäs tog gärna emot frukt och bär under sensommaren-hösten för vidareförmedling till behövande. Sociala medier har också använts för att förmedla olika slag av nödhjälp på de västnyländska orterna.