KustNytt 8/2016 by Kustmedia

6 430030 490108

8/2016

PRIS 5,50 € INKL. MOMS

TRETTIONDE ÅRGÅNGEN

MALAX KORSNÄS MÅNADSTIDNING

Reser i arbetet och på fritiden

Min kristna tro är mitt språk

ISSN 0784-283X

Byggde hus med sina kompisar

WWW.KUSTMEDIA.FI

Sture vakar över byns intressen

TEMA RESOR OCH FRITID

Södra Finland tur retur – på lunch…

Möt Sven-Olof Hydén med över fyrtio säsonger på två hjul

KÖP 2, BETALA FÖR1 Malax, Magasinvägen 2B

Juridiska tjänster på närmaste kontor! Andelsbanken

LÄS ÄVEN OM Biodling

Interrail, bekvämlighet av Johanna Granlund

Modern språkstudio

Tidsresa

Kolumner av Carita Nyström och Lucas Snellman

En dag på museet

Serietecknaren Charles Söderman

Fiskets Dag vid Kvarkens Båtmuseum

Fin donation – hjärtstartare

_ _

2 UTGIVARE Kustmedia Ab Oy, Marknadsvägen 3, 65610 KORSHOLM Tfn (06) 344 1800 Fax (06) 344 1820 E-post: redaktionen@byanytt.fi

En ny bukett av artiklar

VD Tomas Bäck, tfn 344 1814 CHEFREDAKTÖR / ANSVARIG UTGIVARE Lisbeth Bäck, tfn 0500 267 119

lisbeth@kustmedia.fi www.kustmedia.fi

Jag håller med om allt det där och kan nästan föredra tåg idag de gånger jag färdas, åtminstone inom landet. Men klart att flyg är världens bästa när man reser längre bort hemifrån! Jag är tacksam för den gåva till sömn jag fått och jag brukar i regel sova mig genom flygresor. För snart två år sedan flög jag tio timmar från Helsingfors till Miami i USA. Ungefär sju av timmarna sov jag gott och jag var så glad över den Vasakvinna som satt intill mig som försiktigt väckte mig inför varje servering av kaffe eller mat.

OHANNA GRANLUND BIDRAR med resekolumn på sidan sju och skriver att hon egentligen aldrig tyckt om att flyga. Hon är inte flygrädd så det beror inte på det utan på att vänta. Vänta på boarding och vänta i flyget och vänta vid byten. Plus att man sitter trångt och har få möjligheter att röra sig.

I DAG ÄR det torsdag. I morgon är det fredag och då ska jag för första gången sitta i ett litet, litet flygplan och flyga över Kvarken. Det har jag aldrig gjort tidigare och jag hoppas på klar sikt så att jag får se höstliga Österbotten från luften. Om en vecka flyger jag till Stockholm och i januari flyger jag till Afrika. Vilken härlig resevinter jag har framför mig. När det blir vår

LISBETH BÄCK

vill jag också flyga till Skottland, dit Julia flyttade tidigare i höst för arkitektstudier i Dundee, alldeles vid kusten. Bilderna därifrån ser fina ut och där vill jag både möta våren och där vill jag möta henne. Jag underskattar inte alls heller de korta resorna – upplevelser i närheten av hemma. Eller själva livsresan jag får vara med om. En av rubrikerna i tidningen lyder: ”Varje dag har ett eget värde”. Det är fint sagt tycker jag. ANDRA SÄTT ÄN att flyga är att resa med husbil, som Veikko Enberg gör, eller resa med motorcykel, som Sven-Olof Hydén gör. Om dem båda skriver vi i den här KustNytt. Att få ta del av Hydéns liv på två hjul var en maffig historia att knyta ihop. Vi pratar ändå om uppemot miljonen kilometer, över fyrtio säsonger och många, många resmål och länder. Vi skriver också om en annan sorts resa – en tidsresa tillbaka till början av 1900-talet, som an-

ordnades för högstadiets åttondeklassister vid Arstu. Där fick eleverna tillsammans med ett tjugotal funktionärer pröva på sysslor på en bondgård från förr i världen. DET HÄNDER MYCKET på höstarna och egentligen vill KustNytt bevaka mer än vad både utrymme och resurser medger. Välkommen till den här gångens bukett av artiklar. Och tipsa gärna om vem och vad du vill läsa om i kommande nummer.

ANNONSFÖRSÄLJNING Emilia Häggman, tfn 344 1816 emilia@kustmedia.fi

TILLS NÄSTA TIDNING reser vi vidare – var och en på vårt sätt. Sköt om Er!

PRENUMERATIONER / ADRESSÄNDRINGAR www.byanytt.fi Emilia Häggman, tfn 344 1816 prenumeration@byanytt.fi

Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj genomförs under oktober varje år. Årligen insjuknar fler än 5000 kvinnor i bröstcancer, vilket gör bröstcancer till den allmännaste cancern i Finland. Rosa bandet-insamlingen har som mål att främja bröstcancerforskningen och bidra till att allt fler cancerfall kan förebyggas eller botas. År 2016 är Rosa Bandet utsmyckat med likadana stjärnor och hjärtan som Michael Monroe, formgivare av årets Rosa Band, brukar rita i sin egen signatur. De är symboler för en positiv livsinställning. Temat för Rosa Bandet-kampanjen år 2016 är Positivitet är styrka.

Smedsby den 6 oktober 2016

SIDOMBRYTNING Heidi Hjerpe, tfn 344 1815 heidi@kustmedia.fi

UPPLAGA 3000 exemplar, 10 nr/år PRENUMERATIONSPRISER Finland 51 €, EU 57 € Övriga världen 59 €

”Do kan ta pojkin ur byin, men it byin ur pojkin” Humorgruppen KAJ levererar. Den är ute nu - nya singeln och titelspåret på deras kommande album Kom ti byin! Låten är en berättelse om deras hembyar i Vörå men samtidigt en låt om alla små samhällen. Bilden har jag lånat från deras sida på facebook och på Youtube har ”Kom ti byin” nästan 100 000 visningar på fem dagar. Men – så är det också en låt man kan lyssna på om och om igen!

ANNONSPRISER 2016 ByaNytt: 1,49 € per sp.mm. KustNytt: 1,49 € per sp.mm. ”Kombiannons” (samma annons i KustNytt o. ByaNytt): 20 % rabatt Blickhörnan (50x50 mm): 125 € Faktureringstillägg: 3,5 € Moms 24 % tillkommer på samtliga priser. Upprepningsrabatt enligt överenskommelse. TIDNINGENS FORMAT Tryckyta: sidans bredd 254 mm, sidans höjd 374 mm, spaltantal 5. SPALTBREDD 1 sp. = 47 mm, 2 sp. = 99 mm 3 sp. = 150 mm, 4 sp. = 202 mm 5 sp. = 254 mm ANNONSMATERIAL PDF-, eller TIFF-format i 300 dpi. Program: FreeHand, InDesign och PhotoShop. Bifogade bilder och logon i CMYK-färger i JPG- eller TIFF-format (300 dpi-upplösning). Fonter bifogas eller omvandlas till vektor-grafik (kurvor). För insänt ej beställt material ansvaras ej. För felaktighet i annons uppgår tidningens ansvar högst till annonsens pris. Vid eventuell beskattning av tävlingsvinster står vinnaren själv för denna kostnad. Medlem i Tidskrifternas förbund

Malax skärgård lördagen den 1 oktober 2016.

Biofilmen Bridget Jones´s baby var rolig och oförarglig. Den kan man också riktigt bra se på stadens stora biograf.

ANNONSOMBRYTNING Maria Lillås, tfn 344 1830 maria@kustmedia.fi

TRYCKERI Iprint, Seinäjoki 2016

Renoveringen av Åminne Folkpark fortlöper enligt planerna. Tillsvidare gäller ”dans under bar himmel” men till sommaren tas paviljongen i bruk igen.

Jag var i Kittelfjäll, Sverige, för några veckor sedan. Plockade kantareller och njöt av friskluften. En av dagarna körde vi längre fram längs vägen – och kom till norska gränsen. Vi vände tillbaka – för i Norge finns väl ingen allemansrätt och det passade inte oss i vår svampjakt.

REDAKTIONELLA MEDARBETARE Johanna Granlund, Carina Nordman-Byskata, Carita Nyström, Anna Sand, Iris Sjöberg, Lucas Snellman, Joakim Snickars

Mor Kurage på Wasa Teater är det bästa jag sett på en teaterscen på länge. Mor Ylva Ekblad och de andra aktörerna gör det så bra. Scenbilden är förunderligt vacker, mitt i det gråa kriget, och musiken förtjänar en extra eloge. Jag håller med tidningen SydÖsterbotten: ”Visuellt vackert om stark kvinna mitt i kriget”. Mor Kurage framförs till slutet av oktober. Se den! Foto: Wasa Teater/Frank A. Unger

Nästa nummer av KustNytt utkommer den 9 november 2016. TEMA: Närpesbilaga

Molpe skola ETTORNA I MOLPE skola är i år åtta stycken. De har redan hunnit med mycket sedan läsåret började – bland annat flera utflykter. – Förra veckan cyklade vi ut till skogen och plockade lingon och grillade korv. Vi har också varit på besök till Vasa Stadsbibliotek, berättar de. En friidrottsdag i Korsnäs har de även hunnit delta i, och vi sidan av allt extra roligt har de hunnit lära sig många bokstäver.

Överst från vänster bredvid klasslärare Annika Jansson sitter Celine Ramstedt, Nathalie Ingves, Hurricane Say samt assistent Camilla Östring. Nedanför sitter från vänster Mariana Maij, Livia Sebbas, Hannes Söderman samt Katya-Linn Rosbäck. text och foto: Anna Sand

de rätta tävlingssvaren fanns på sidorna:

FRÅGA 1:

I DEN HÄR TÄVLINGEN KAN ALLA DELTA! Svaren finns nämligen i detta nummer av KustNytt.

KONTORSFÖRVARING

FRÅGA 2: 8, 9, 10 OCH 14 FRÅGA 3: 4, 7, 13 OCH 15

Åke Dunder i Pörtom.

FYRKLÖVERNVINNARE

FRÅGA 4: 7, 8, 11 OCH 16 sammanställning av tävlingssvaren:

Lisbeth Bäck

Grattis Åke Dunder! Åke Dunder i Pörtom vann huvudvinsten i Fyrklövern, omgång 286. Tröstpriser fick Tobias Salonsaari i Petalax, Kristina Ågren-Danielsson i Åsele, Sverige, Solveig Nordström i Petalax och Johan Vide i Pörtom. Vi gratulerar alla vinnare! Åke Dunder tackar så mycket för vinsten i Fyrklövern – en hårtrimmer. Och så skrattar han gott åt att han nog blir helt utan hår om han blir en flitig brukare av den. Åke bor med fru Märta i centrum av Pörtom. Han är dagledig sedan många år tillbaka och arbetade på SOK i Pörtom före pensioneringen. Till familjen hör två barn: Christina och Maria samt tre barnbarn. Åke har varit aktiv inom frivilligverksamhet, till exempel brandkårsverksamhet. Han är själv krigsänkebarn och har varit aktiv i föreningen Svenskfinlands Krigsänkebarn, ända sedan grundandet 2005. – Senast ordnade vi sommarsamling vid Tropiclandia och till nästa år planerar vi en resa till Svenska Teatern och deras föreställning Okänd soldat. KustNytt tillönskar en trevlig fortsättning på hösten! text och foto: Lisbeth Bäck

BASTUSET

Få ordning på ditt skrivbord med detta praktiska set. Brevkorg, pennkopp, gemkopp och brevställ av stål gör kontorsarbetet till en fröjd.

Bastuset med hink och skopa i rostfritt stål. Huvudstöd i trä med bastudyna i linne ökar njutningen i bastun. Placera dynan som stöd under huvudet, nacken eller ryggen och slappna av i bastuns värme.

AL CONSULTING

De här fyra detaljbilderna har vi plockat ur olika annonser i tidningen. Kan du Bokföring lista ut på vilka sidor de finns?

Löneräkning Fakturering

KÖP ERA JULKLAPP

Olika julkassar medfasta delikin Allt inom Kopieringstjänst Mera info på www.kottd (t.ex vägavgifter)

Vi nns i Andelsbankens hus i Molpe

Öppet Må-To kl. 9-15

Sydmedi erbjuder mångsidiga hälsovårdstjä I den här bilden finns det fyra fel. Jämför med originalbilden som du hittar inne i tidningen och ringa in de fyra felen!

På vilka sidor kan man läsa följande fyra uttalanden: – I hela landskapet...

– Mitt arbetsfält...

– Själva funktionen...

– Under 2014...

GAR

Linda Backgren-Holm 050-5575178 privatpersoner, företag organisationer. Mo Må-To 9-17, Froch 9-18, Lö 9-13 • Köpingsvä Annette Östman 050-5997878 i Närpes och Kristinestad. I detta nummer har vi gömt fyra alconsultingmolpe@gmail.com

miniatyrbilder (samma storlek som den Vasavägen 865, 64220 Yttermark, T nedan) av Kustmedias logo. På vilka sidor finns de? (Räkna ej med denna.)

TIDSBOKNING MÅNDAG–TORSD KL. 8–16, FREDAG KL. 8–15 PÅ TEL. 06 781 2080

Lokal omsorg | Sydmedi | www.sydmedi.fi Namn............................................................Tel................................................. Adress................................................................................................................

Om jag vinner vill jag ha: Kontorsförvaring Bastuset Omgång 287, K816

Svaren vill vi ha på redaktionen senast den 26 oktober 2016. Adressen är KustNytt, Marknadsvägen 3, 65610 KORSHOLM Märk kuvertet "Fyrklövern". Du kan sända in alla bidrag till tidningen i samma kuvert. Om du inte vill klippa i tidningen går det bra att kopiera kupongen.

Biodling är en vetenskap Övermalaxbon Göran Granholm tog första steget med en bikupa vid sommarstället i Långskär för snart 40 år sedan.

IODLING ÄR LIKSOM andra landsbygdsgrenar, en mycket väderkänslig verksamhet. De stora nederbördsmängderna i somras medförde att årets honungsskörd blev mindre än fjolårets, säger den rutinerade biodlaren Göran Granholm i Övermalax.

Lite kvar att slunga Högsäsongen för honungsproducenterna börjar vara förbi när jag åker ut och intervjuar Göran Granholm i Övermalax den första september. – Jag har kvar lite honung att slunga. För närvarande är det utfodring eller så kallad invintring av bina som gäller. Det går ut på att man sätter sockerlösning i kuporna. Jag använder upp till 20 kilo socker per kupa, berättar Göran. I olika hörn av sin hemgård i Vias har Göran sju bikupor utplacerade. Totalt har han ett 30-tal bisamhällen i sin produktion. De är utspridda till orter som Rimal, Sundom, Petalax och Vörå. – Det blir definitivt en hel del landsvägskörning under säsongen som pågår från maj till september. Vädret inverkar som sagt mycket på honungsskörden. I år såg det till att börja med lovande ut för producenterna. Men så blev augusti en mycket regnig och ostadig månad. Över 300 millimeter regn föll ner över det österbottniska landskapet. – Årets resultat är cirka 40 kilo honung per samhälle. Den skördade mängden brukar variera från

I samband med det så kallade invintringsskedet häller Göran sockerlösning i bikuporna. Cirka 20 kilo socker per kupa används.

år till år. Men den genomsnittliga produktionen ligger runt 60 kilo per samhälle, säger Göran.

Blir aldrig fullärd Göran Granholm framhåller att det inte går att bli fullärd som biodlare. Den som funderar på att starta honungsproduktion har mycket att ta till sig och förkovra sig i, säger han. Bikuporna är flyttbara enheter som helst bör vara stationerade nära rypsfält eller andra till exempel bär- och fruktodlingar. Då uppstår det en idealisk pollinerande effekt som gagnar produktionen. – Bi kan som längst flyga iväg två, tre kilometer från stationerna, säger Göran. Parandet av bidrottningar är ett nyckelmoment för att säkra återväxten i bisamhällena. Drottningarna kan flyga sträckor på upp till tio kilometer och processen kan samtidigt resultera i aggressiva bin. En yttre förutsättning är att utomhustemperaturen har stigit till minst 20 grader.

Törn var min läromästare Själv har Göran Granholm hållit på med biodling i närmare 40 år. – Det första bisamhället skaffade jag medan jag bodde i Vasa. Jag hade ett stort intresse för biavel. Jag placerade den första kupan ute i terrängen vid min sommarstuga på Långskär. Det blev en riklig blåbärsskörd och dessutom stora bär det året, vilket var ett klart plus i sammanhanget. Efter hand utökade Göran sin biodling successivt i Hemstrand och andra delar av Vasa. I ett skede hyrde han för ändamålet lägenhetsytor av Finlayson i Brändö. Fanns det någon inspirerade dig att börja med biodling? – Den numera avlidne Malaxbon Vilhelm Törn hade en omfattande honungsproduktion i hemkommunen i tiderna. Han var en viktig läromästare och mentor för mig i början, säger Göran. Göran Granholm är född i Övermalax. Som 17-åring lämnade han hemkommunen och jobbade först ett tag i Västerås och Stockholm. Sedan sökte han sig till tekniska läroverket i Vasa. Sitt yrkesmässiga livsverk har Göran gjort som tekniker på ABB i Vasa. Den karriären varade i cirka 40 år. Han berättar att han i ti-

En enskild bikupa kan ha sommartid ha cirka 60-70 000 invånare, vintertid är antalet cirka 20-30 000 invånare, säger biodlaren Göran Granholm från Övermalax.

derna gjorde många arbetsresor till det forna Jugoslavien-området.

Framställer biprodukter För 20 år sedan flyttade Göran tillbaka till de gamla hemknutarna i Vias och Övermalax. Biodlingen har förblivit en viktig hobbyverksamhet för honom genom åren. – Nu planerar jag att trappa ner med odlingsverksamheten framöver. Jag skulle helt enkelt vilja hinna med någonting annat om somrarna. Men att lägga av helt

och hållet är inte så enkelt när man hållit på länge. Göran säljer sin honung framför allt till en del lokala butiker såsom S-Market i Malax och några K-butiker i Vasatrakten. – Jag har också brukat leverera honung i lösvikt till den stora uppköparen Mesimestari från Tammerfors. Så blev fallet dock inte i år, säger han. Hur är det med de aktuella producentpriserna? – Priset stiger förmodligen på grund av den mycket dåliga nationella skörden. Å andra sidan finns det ju mindre honung att sälja i år.

Det så kallade varroakvalstret har varit ett gissel för många biodlare. Har du haft några sådana problem? – Jag har kvalstret men bekämpar det effektivt med bland annat oxalsyra. Jag har också satsat på resistansavel, eller bin som bekämpar kvalstret, och det ser lovande ut. Återväxten är inte speciellt god inom den svenskösterbottniska bioodlingen. I Malaxområdet finns det fyra verksamma producenter för närvarande. – I hela landskapet finns ett 40tal biodlare. Medelåldern i kåren

Från vänster Lucas Mylläri, Filip Bäckström, Rickard Åberg och Matias Söderman. – Det finns regler i huset och de är till för att följas. Fast i dag gör vi ett undantag med att ha skorna på. Den här bikupestationen i Helsingby attackerades plötsligt av en björn för några år sedan. Numera är den skyddad av ett elektriskt stängsel med en styrka på 6000 volt, säger Göran Granholm.

Bi kan som längst flyga iväg två, tre kilometer från stationerna. Runt biodlingen flyger andra bitska insekter omkring i luften. Göran Granholm visar upp sin ”getingfälla”. är hög. Rekryteringen av yngre förmågor är alltför svag. – För det mesta handlar det om småskaliga odlingar på hobbyplanet. Man har biodlingen som bisyssla. Eller som jag brukar säga: man framställer biprodukter, skojar Göran. – Yrkesbiodlare och riktigt stora produktionsanläggningar är sällsynta i Finland. I Jyväskylä finns det dock en producent som förfogar över 1400 samhällen. Mesimestari har i sin tur ett tusental egna kupor, tillägger Göran. En något sliten fråga ännu: blir man ofta stucken och får lida pin i värvet som biodlare? – Jag är själv immun och brukar inte använda någon skyddsutrustning i arbetet. Men visst blir det en del stick ibland. Det känns ungefär som när man vidrör brännässlor, säger Göran Granholm.

Besök av björnen Innan KustNytt-intervjun avrundas väntar en kuriositet. Vi åker ut en sväng till Helsingby där Göran har en av sina bikupestationer. I ett skogsbryn nära en åkerkant är fyra bikupor omgärdade av ett elektriskt stängsel som drivs en solcellspanel. – För några år sedan attackerades den här stationen av en björn som välte kuporna och kom åt honungen. Också mina kupor i Rimal och Långåminne har haft påhälsning av björnen under andra år. Därefter gick jag in för att skydda den här anläggningen, berättar Göran.

text och foto: Joakim Snickars

”Klubbhuse” i Pörtom Fyra ungdomar i Pörtom byggde eget klubbhus på hjul. Lucas Mylläri, Filip Bäckström, Rickard Åberg och Matias Söderman berättar.

ELA PROJEKTET BÖRJADE mest som ett skämt i skolbussen i fjol, börjar Lucas Mylläri. – Vi hade fått höra om att det gamla huset intill UF–lokalen, där ungdomarna fick hänga, skulle rivas. Då beslöt vi att bygga ett eget litet hus på hjul för oss att vara i.

– Vi är nöjda. Det blev som vi tänkte oss, säger byggarna.

Vi lärde oss mycket Lucas studerar nu första året på byggnadslinjen vid YA i Vasa och de tre andra på metall-linjen vid YA i Närpes. – Vi började planera huset i fjol, sökte information om hur man gör bland annat på internet. Och så frågade vi papporna. Vi lärde oss mycket om hur man bygger, säger de. – Ungefär två och en halv månad tog bygget och vi har betalat allt själva. Till midsommaren i år var det klart, säger Matias. – Vi har lov av markägaren att vara här och det är bara vi

fyra som har nyckel till huset. Vi har en whats app – grupp med kompisar där meddelar vi när någon av oss far hit, säger Lucas. – Sjutiden mest varje kväll är det, säger Filip. – Vi brukar vara runt tio stycken, säger Rickard.

Sitter och pratar ”Klubbhuse” mäter ungefär fem gånger två och en halv meter. Vid sidan har de också byggt terrass. Det är isolerat med bergull och växthusplats och nästa steg blir att fixa värmesystem. Inredningen be-

står mest av sittplatser på båda sidorna och en gång i mitten. De är nöjda med möblerna och funderar nu också på mera belysning. Lister saknas och nästa sommar kanske de fixar färg på spånskivorna. Vad gör ni när ni är här? – Sitter och pratar. Tar ett varv runt byn med mopederna och sitter en stund igen.

text och foto:

Lisbeth Bäck

6 Molpe massage & träningsrådgivning Thomas Ramstedt Tel: 050-328 2819

HELA TAKET PÅ EN GÅNG

Beställ hela takpaket och regnvattensystem av oss! tfn. 020 7691 207 • Malax

Sture gillar också sjöliv. Utsikten från deras sommarviste är väldigt vacker.

Sture vakar över byns intressen

Ny besiktningsstation öppnad i Övermark i anslutning till Röös Verkstad Kb Vi besiktar alla fordon under 3500 kg

Pris från 45 € Boka tid via nätet, ring eller skicka e-post www.cpt.fi • info@cpt.fi 050-307 8098

Ab CPT Besiktning-Katsastus Oy Källmossvägen 109, Övermark

Ta reda på dina obalanser!  Bioresonans  Massage

Rosenserien Fitline - Upplev resultat 

Välkommen.

Susanne Söderback utbildad massör

050-585 1107

AL CONSULTING Bokföring Löneräkning Fakturering

Kompromisser behövs för resultat Möt Sture Skinnar. Han är kommunalpolitiker, pappa, tullöverinspektör, musiker, jägare och Bergöbo. Han gillar också sjöliv och utsikten från deras sommarviste är väldigt vacker.

TURE SKINNAR ÄR en av Bergös två ledamöter i fullmäktige för Malax kommun och där är han också dess viceordförande. För tillfället är han dessutom den ende SFP–ledamoten från Bergö. I våras valdes han till ordförande i Svenska Folkpartiets avdelning på Bergö. – Jag ställer väl nog upp i nästa val, säger Sture Skinnar. Men

jag ser gärna att vi blir fler kandidater, helst två eller tre personer till, så att vi får bredare förankring. Alla kan ju inte gilla mig, säger den nyvalda ordföranden och ler brett. Det måste finnas valmöjligheter för alla som vill påverka. I en liten by måste man själv bevaka sina egna intressen. För ingen annan gör det om man inte själv aktiverar sig. Men man måste söka stöd, vara allierade, i viktiga frågor för att nå resultat. Då man representerar en liten del av kommunen måste man kompromissa och välja de frågor som är viktiga för byns invånare. Ibland måste man också fatta svåra beslut för den egna bydelen. Och det är ju inte roligt. Man måste välja sina strider.

Omständigheter klaffade Han är mycket nöjd över Bergös nya skola och att byggandet av äldreboendet liksom halkade med av bara farten.

(t.ex vägavgifter)

Kopieringstjänst Vi nns i Andelsbankens hus i Molpe

Öppet Må-To kl. 9-15 Linda Backgren-Holm 050-5575178 Annette Östman 050-5997878 alconsultingmolpe@gmail.com

Man måste söka stöd, vara allierade, i viktiga frågor för att nå resultat. Man måste välja sina strider.

Sture är som de flesta bergöbor: han har åtminstone två båtar, men motorbåten finns ännu inte vid den egna hamnen. – Det var många omständigheter som klaffade, inte minst att båda projekten kunde få statliga medel som delfinansiering. Samtidigt kan man konstatera att projekten krävt mycket arbete och engagemang och det hade inte lyckats utan gott samarbete med olika parter, också över partigränserna, poängterar Sture och tillägger: Fast i år har vår familj ingen elev i vår nya skola. Emil går i gymnasiet och flickorna i högstadiet. Nästa år börjar vår yngsta på första klassen, så då får vi ta del av vår fina skola på riktigt. Sture är också medlem i byggnadsnämnden och likaså i vård– och omsorgsnämnden. Så vem är denne man som vakar över Bergös intressen i den kommunala verkligheten?

Jakt- och fiskeintresserad stadsbo Han är inte ursprungligen Bergöbo för han är uppvuxen i Västervik i Vasa. Redan under ungdomstiden fiskade han utanför Västervik både i öppet vatten och under isen. Jakt och skytte hör också till hans intressen. – Jag jagar allt, berättar han. Småvilt, sjöfågel och jag är också med i älgjaktlaget. Och så har jag tävlat i skytte. Jag var flera gånger med i Nordiska mästerskapen och som lagledare för det finska laget. Lagledare var jag kanske främst för att jag är svenskspråkig. Men jag har faktiskt skjutit ovanligt litet de senare åren. Förr kunde man också lättare upprätthålla skjutskickligheten och andra färdighe-

7 ter med att delta i olika jaktstigar. Det verkar dock tyvärr som om jaktstigsarrangemangen har gått i graven. Det ordnades inte en enda stig i år, och i fjol endast en inom Kustösterbottens distrikt. Jaktstigarna har genom åren varit en ypperlig skytteform där nya jägare har kunnat träna sina praktiska färdigheter och lära sig mycket nytt.

Utmärkt boningsort När Sture gifte sig 1996 med Lotta ville båda två helst flytta ut på landet. Bergö passar utmärkt förstås som boningsort om man är intresserad av både jakt och fiske. Men det var inte enbart av den orsaken de flyttade hit år 1997. Det är här de har en del av sina rötter. Stures mamma är från Malax och Lottas pappa är Bergöbo. På Bergö utökades familjen med en son, Emil, och tre döttrar: Olivia, Lydia och Nea. Men hundarna som flyttade med från Vasa finns inte längre. Och att skaffa ny jakthund är inte aktuellt just nu. Tiden räcker inte till allt, fast intresset finns, säger Sture. – Jag hinner inte varken fiska eller jaga heller så mycket nuförtiden, suckar han. Jag reser mycket i mitt jobb och politiken tar också en stor del av min tid.

spelat i band sedan högstadiet. Under studietiden spelade han med i gruppen Radio One som spelade uteslutande på studentfester och vid dylika tillfällen. Partybandet Tree of Four, som han nu spelar med i, bildades i november 2011 och övar i sångaren Mats Bergviks garage i Malax. – Vi träffas för att spela ihop. Vi har en väldigt bred repertoar. Allt från Vikingarna till Metallica. Ibland spelar vi på bröllop, ibland på pubkvällar. Det händer att jag spelar akustisk gitarr och trubadur har jag varit någon enstaka gång. Elgitarren är min grej men jag kan spela keyboard till husbehov. Jag har faktiskt funderat på att ta pianolektioner, mest för att lära mig noter bättre... Man märker att spelandet är viktigt för honom. Instrumentträningen utövar han mest hemmavid, kanske inte varje dag, men åtminstone fyra, fem gånger i veckan. – Det varierar, förstås. Det beror på tiden och på humöret. Det sägs att man borde spela femton minuter varje dag för att hålla upp kompetensen, förklarar han.

Hobbybandet Tree of Four Musik är också ett av hans intressen. Han spelar elgitarr och har

Om interrail, bekvämlighet och att inte flyga

ET ÄR TIDIGT tjugohundratal och studentskrivningarna är avklarade. Jag och en vän packar varsin rinka och blir skjutsade till järnvägsstationen i Bennäs. Där börjar vår månadslånga resa. Det är på många sätt en riktigt klassisk interrail med bland annat en övernattning på en bänk i en ankomsthall då vi kommer fram för sent för att hitta något annat boende. Vi håller hårt i den knappt tilltagna resebudgeten och då vi riktigt lyxar till det unnar vi oss en måltid på McDonald’s. Ska vi till ett ställe som ligger på gångavstånd, ja då går vi.

Studier och jobb i Vasa I Vasa studerade Sture statskunskap och nationalekonomi. I sin avhandling koncentrerade han sig på EU-frågor och strukturerna i den globala världsekonomin. – Jag sökte jobb året innan jag blev klar med studierna. Det kändes bättre att inleda meritlistan med jobbkompetenser än att enbart vara arbetssökande när det var dags att ge sig ut i arbetslivet. Och jag hade tur. Jag fick jobb på Tullen i Vasa och där är jag fortfarande. Jag har regelbundet fått möjlighet till fortbildning och nya uppgifter och utmaningar. I dag är Sture tullöverinspektör. Han är chef för tullens tillståndscentral, som startade som ett pilotprojekt 2010 och idag omfattar hela landet. Han basar över tjugo personer som finns på fem orter: Vasa, Åbo, Villmanstrand, Helsingfors och Uleåborg. Det blir således åtskilliga resor under året, för alla kontakter och möten kan inte skötas per telefon eller via dator. – Under 2014 och 2015 blev det en hel del resor till Bryssel i samband med att EU:s tullagstiftning totalreviderades, berättar han vidare. Där gällde det också att välja sina strider. Finland är ju ett litet land, som inte har lika kraftiga muskler som de större länderna, så det gällde för oss att hitta allierade i kniviga och svåra frågor, som var viktiga för vårt land. Med tjugoåtta medlemsländer som ska säga sitt, då måste man kompromissa i många fall.

johanna granlund

Sture Skinnar framför ”husets hjärta” som ska producera värmen i huset.

En blivande sommarstuga Nyss hemkommen från en jaktresa, han hör också till tullens älgjaktlag, som har tillbringat en helg i Lappland på statens område i Perä-posio, träffades vi vid familjens blivande sommarstuga på Långön på Bergölandet. Det är ett rätt stort bygge, nästan som ett egnahemshus. Och med solpaneler, golvvärme, en hänförande utsikt över havet och med jaktvänlig skog runtomkring måste man väl bara trivas, fast det är långt till byns centrum. Det här är ett långtidsprojekt där han försöker göra det mesta själv. Han är en aktiv man, Sture Skinnar, med många olika strängar på sin lyra, och han är också bra på att uttrycka sig välformulerat.

text och foto:

Iris Sjöberg

DET HÄR ÄR före smarttelefonernas tid och vi får fråga oss fram. Det tar inte många dagar innan vi vant stannar främlingar på gatan varje gång vi tvekar om vägen eller behöver hitta någonstans att handla mat. Då vi är på väg genom Tyskland lämnar jag ett meddelande på en telefonsvarare på knagglande tyska. I EFTERHAND TÄNKER jag att en längre resa på egen hand egentligen borde höra till för alla i sena tonåren. Lite så där som överklassens Grand Tour förr i världen. Det är nyttigt och synnerligen lärorikt att klara sig utanför en vardag präglad av mammas mat och skolbussarnas inkörda rutter. EN ANNAN RESA, lite mer än tio år senare. Vi har hamnat i rummet bredvid den allmänna toaletten, det är livlig lördagsnatt i centrala London och jag ligger vaken timme efter timme eftersom toalettdörren knarrar alldeles förskräckligt varje gång någon går in. Nästa dag är jag alldeles utslagen och ryser vid blotta tanken på strapatser som att sova

i ankomsthallar. Det händer uppenbarligen något med ens krav på resekomfort där i åren mellan tjugo och trettio. Får jag inte hyrbil, regelbundna måltider och ett ljudisolerat hotellrum med en lagom mjuk och lagom tjock kudde kan det lika gärna få vara, tänker jag. Nästan i alla fall. TILLBAKA TILL INTERRAILEN. Vårt mål var England, men istället för att flyga gjorde vi en grej av att resa dit med tåg. Jag har egentligen aldrig tyckt om att flyga. Jag är inte flygrädd utan tycker om spänningen då planet accelererar och lyfter och jag tycker om att titta ut över ett allt mindre landskap. Däremot suckar jag över allt väntande innan boardingen, under byten och efter själva flygandet. Och det finns väl inga andra färdmedel där man sitter så trångt och har så få möjligheter att röra på sig som i flygplan? Och flygplatsernas taxfree-priser! Man kunde ju tro att taxfree betyder billigare, men så tar de tre euro för en halvliters vattenflaska. Det är lika upprörande varenda gång... EN ANNAN GÅNG då jag valde att ta tåget istället för flyget gick resan till Bergen i Norge. Tågsträckan mellan Oslo och Bergen, tvärs över Hardangervidda med bergstoppar och branta bråddjup alldeles bredvid rälsen, kvalar garanterat in bland världens vackraste. Sånt ser man inget av ovanför molnen. EN AVSLUTANDE UPPMANING till alla resenärer: Gör, om det bara är möjligt, själva resan till något mer än en transportsträcka. Vem vet vilka upptäckter som väntar längs vägen? Och en uppmaning till mig själv: Akta dig för att bli så bekväm att du stannar hemma!

Här prövar en grupp elever på repslagning.

Det hände sig 1903 att en agent från en resebyrå, med egen förtjänst som syfte, triggade invånarna att fylla i papper och beställa biljett till Amerika.

När man reste till Amerika förr i tiden sydde man in dollarsedlar i klädesplaggen och det får eleverna träna på här.

Tidsresa tillbaka till 1903 Att komma till Arstuback i Nyby när det är tidsresa för högstadiets åttondeklassister är en härlig syn. Funktionärerna liksom eleverna är tidsenligt klädda, har för dagen gammaldags namn och vid olika stationer får de göra saker och vara med om situationer – som det var i början av 1900-talet.

ET ÄR BÖRJAN av september, höstterminen för skolelever har just inletts och för femte året i följd ges åttondeklassisterna i högstadiet i Petalax möjlighet att göra en tidsresa – tillbaka till början av 1900-talet och inblick i livet på en bondgård. Margareta Björkholm, aktiv inom Petalax Hembygdsförening, berättar: – Vi inbjuder alla åttor till tidsresa varje höst. Under en dag får de lära sig mera om dåtiden och bekanta sig med sysslor på en bondgård förr. Åttorna delas in i två grupper, en grupp per dag med mellan 35 och 45 elever, och vid Arstu har vi sju olika ”stationer” som de går igenom under dagen, säger hon och fortsätter. – Vi kokar köttsoppa, kärnar smör, sågar med bågsåg, repslår, hoppar rep, väger med ”bessmane”, hanterar ull, spinner, stoppar strumpor, byker tvätt, barkar, gör räfstinnar, skjuter gummislunga och kastar boll. Och ungdomarna tycker om det! – Tema är emigration 1903 så vi har också stationer där de syr in

Här byks det både i gryta och tvättas med hjälp av tvättbräde.

dollarsedlar i kläder, syr knappar eller packar amerikatrunk. Inne i stugan försöker lärarinnan övertala dem att stanna i hemlandet i ena rummet och i andra rummet triggar en resebyrå eleverna att boka resa till Amerika.

Fin respons från eleverna Arrangörer för tidsresorna är hembygds/museiföreningarna i Bergö, Korsnäs, Malax och Petalax, BARK

och högstadiet. Väldigt positivt är att projektet genomförs utan att belasta föreningarnas ekonomi. Svenska kulturfonden, Malax och Korsnäs kommuner samt Sparbanksstiftelserna stöder projektet. – Hittills har vi varit här vid Arstu men planer finns på att börja alternera mellan föreningarna, säger Margareta. Nästa år är det också tänkt att programmet ska beröra Finland 1917. – Förberedelserna är omfattande. Vi är ett tjugotal funktionärer

på plats och därtill kommer föroch efterarbetet. – Men det är fina dagar och responsen från eleverna är vår lön för mödan. Det är roligt att se hur de uppskattar den annorlunda skoldagen. När klockan slår två plingar vi i klockan och kommer tillbaka till nutid.

Ja, vad ska man fylla Amerikatrunken med för slags förnödenheter anno 1903?

text och foto:

Lisbeth Bäck

Modern språkstudio motiverar

Abiturienterna Miia Seppi, Sandra Sebbas och Alex Piispanen uppskattar de flexibla möjligheterna som den moderna lärmiljön erbjuder. Bakom dem står Margareta Bast-Gullberg, Benny Revahl och Eva Kammonen, som alla är glada över att kunna använda nya, pedagogiska verktyg.

Den 19 september i år skrevs ett stycke utbildningshistoria i Malax och Korsnäs. Då skrevs det första elektroniska studentexamensprovet i gymnasiet. Den toppmoderna språkstudio, som medborgarinstitutet och Gymnasiet i Petalax förfogar över, kunde då tas i användning.

EDBORGARINSTITUTETS REKTOR E VA Kammonen konstaterar att den gamla språkstudion från år 1985 var hopplöst föråldrad. Efter drygt trettio år har den gjort sitt och förtjänar att efterföljas av en miljö som fyller dagens krav på mångsidig och stimulerande lärmiljö med höga krav på teknik och infrastruktur.

Gemensam lärmiljö – När det här huset byggdes gjordes separata ansökningar om anskaffningsmedel, vilket i praktiken resulterade i att språkstudion, auditoriet och kansliutrymmet är medborgarinstitutets, medan gymnasiet äger övriga utrymmen, förklarar Eva. Men vi har ett fungerande samarbete sinsemellan och alla utrymmen används givetvis på bästa sätt av båda parterna.

Gymnasiets rektor Margareta Bast-Gullberg berättar att lärarna redan år 2013 började förbereda sig för de förnyade studentskrivningarna, som alltså inleddes nu i höst. – Nu står vi inför en stegvis övergång till helt digitala studentskrivningar. De studerande som går första året i gymnasiet i år kommer att skriva samtliga ämnen digitalt i studentskrivningarna år 2018-2019. Det här är helt klart den största förändring som hänt i gymnasiet någonsin! Medborgarinstitutets deltagare, liksom elever från högstadiet, har också tillgång till den mångsidiga lärmiljön. Man har medvetet skapat ett utrymme som flexibelt kan ändras enligt deltagarnas behov. De båda rektorerna konstaterar att de inte hade kunnat skapa denna förnyelse utan varandra. Samarbetet gjorde det hela ekonomiskt

möjligt och innebär att lärmiljön får en mångsidig användning för kommuninvånarna.

Teknik och funktion Benny Revahl har planerat uppbyggnad och testning av de tekniska lösningarna, som dels ska fylla de direktiv som Studentexamensnämnden stipulerar för gymnasiets behov och dels möta medborgarinstitutets önskemål för bland annat datakurser och språkstudier. – Det har gått bra. Det konkreta arbetet påbörjades i maj och vi hann ju få allt färdigt i tid, ler Benny. Förutom att det nu finns tekniska lösningar som gör det möjligt att stöda lärandet gjordes en ytrenovering av själva rummet. Den multimodala lärmiljön betyder att det nu finns möjlighet att använda såväl ljud som bild för att stimulera till mångsidiga möjligheter att flexibelt anpassa undervisningen till individuella behov. – Vår nya lärmiljö fyller kraven på datasäkerhet. Vi vet att digitala skrivningar fungerar rent tekniskt, men kan också garantera att fusk inte är möjligt, framhåller Margareta. Vi stänger av kontakten till Internet, så att studerande enbart har tillgång till Studentexamensnämndens interna operativa nät.

Muntlig kommunikation Lärmiljön är avsedd att underlätta muntlig träning av språk. Gymnasiet i Petalax är en IKT-skola, vilket innebär att det finns interaktiva tavlor i alla klassrum och varje studerande har tillgång till en egen dator. Material samlas och skapas ofta på den virtuella lärplattformen Fronter. – Vi framhåller idag att det är viktigt att kunna prata, att träna på att kommunicera muntligt, säger Margareta. Därför har vi sedan många år olika projekt, såsom ett utbyte med en gymnasieskola i Leppävirta. Våra studerande har ett arbetspar i den skolan, som man återkommande pratar med turvist på svenska och finska via hörlurar med mikrofon, som är kopplade till en datorskärm. Eva håller med om att nya pedagogiska verktyg är det som håller undervisningen levande och gör deltagaren mer motiverad. – För oss inom fria bildningen blir det viktigt att under kurser och föreläsningar ha tillgång till ett öppet nätverk, exempelvis i samband med datakurser. Därför är vi glada att kunna anpassa språkstudion enligt våra olika behov. Det går utmärkt att exempelvis banda sitt eget uttal på ett språk, för att sedan lyssna till sig själv.

Margareta beskriver att dagens studentskrivningsprov innehåller ett rikt utbud av motiverande källmaterial. Såväl ljud- som bildfiler utgör stoffet för frågorna som ska besvaras. – Litteracitet - förmågan att kunna skapa olika texter, men även förstå och tolka dem – är nyckelbegreppet i vår läroplan.

Studera aktivt Numera förutsätts studenterna klara av att skapa material, såsom att ta med bilder och diagram i sina lösningar. Det räcker inte att enbart skriva sitt svar. Eva är också glad över att medborgarinstitutets kursdeltagare inte behöver ta med egen utrustning till datakurser. – Kanske vill man gå en kurs först, innan man bestämmer sig för vilken teknik man vill skaffa? Båda rektorerna är tacksamma över att lokalpolitikerna i Malax och Korsnäs har insett hur viktigt det är att sätta resurser på moderna lärmiljöer. De hälsar alla kommuninvånare och lokalpolitiker välkomna på studiebesök!

text och foto: Carina NordmanByskata

10 TEMA RESOR OCH FRITID

Varje dag har ett eget värde J

AG HAR ALLTID tyckt om att träffa människor och trivs med att resa till mina kunder runtom i Finland, berättar Veikko Enberg. Och att vara företagare passar mig perfekt! Han har avverkat mer än 2½ miljoner kilometer längs finländska vägar i ur och skur. Fortfarande lockar arbetet som kringresande försäljare, fastän han passerat 70 år. Veikko föddes som tredje barnet i en syskonskara på sex i Siikainen, som ligger i Satakunta, strax norr om Björneborg. När han var fem år skulle han hälsa på sin mormor i Merikarvia i två veckor. – Så blev jag kvar där hos mormor i fem år, var hemma och hälsade på i familjen en gång varje sommar.

Uppvuxen bland kvinnor Veikkos mormor kunde varken läsa eller skriva, så skolgången fick han klara på egen hand. – Jag hade en bra lärarinna, Aini, i skolan i Lankoski. Hon berättade för mig när jag var vuxen

att hon mindes mig som en riktig modell-elev. Jag trivdes i skolan och klarade mig riktigt bra. Veikkos pappa var handelsman, en riktig businessman med bland annat slakteri och tegelbruk. – Han drabbades av flera ekonomiska motgångar och gick slutligen i konkurs när jag var nio år. Familjen miste allt vi ägde, till och med mattorna på golvet försvann. Vi fick lämna med en kutryggig, mager ko. Efter konkursen flyttade familjen till Dagsmark. Veikko flyttade från mormor tillbaka till sin familj då han var tio år. Fadern tog Veikkos storabröder, bara 13 och 17 år gamla, med sig till arbete i Sverige.

Känner sig finlandssvensk – Jag kunde bara tala finska då jag kom till Dagsmark. Barnen förstod sig inte på mig och jag kallades ”finnin”. Så det blev viktigt att lära sig svenska för att trivas i den nya hembyn och få kamrater. Även om Veikkos familj var finskspråkiga och han växte upp i en finskspråkig miljö kände han

En maskin för att skära till handskar ur ett stycke läder finns hemma på gården, men Veikko köper färdigsydda handskar från hantverkare i norra Österbotten. Ett utdöende hantverk, säger han. Utöver honom själv känner han inte till någon annan försäljare idag, som skulle rikta sig en kundgrupp som han gör: knackar på dörren till en arbetsplats med 99 procent kvinnor och säljer handskar direkt i hand.

redan som ung att han hade en stark finlandssvensk identitet. – Mormor hade ju hunnit vänja sig vid att jag bodde med henne, så hon kom ofta och hälsade på oss i Dagsmark. Hon lärde mig att vara stolt över mitt ursprung, att inte glömma varifrån jag kommer. Efter åtta år i grundskolan började Veikko arbeta som busspojke då han var 15 år fram tills han for i armén. Linjerna gick mellan Lappfjärd och Vasa samt Åbo och Vasa.

Trivdes inte som farmare Redan i januari 1964 träffade han Petalaxflickan Birgitta, som då börjat i skola i Kristinestad. De började sällskapa och efter fullgjord militärtjänstgöring flyttade Veikko till hennes hemby, hösten 1966. – Vi flyttade in på vinden i svärfar Arvids hus på Norrvägen. Där bodde vi kvar i sju år, tills vi byggde eget hus på andra sidan vägen. Veikko arbetade först fem år som anställd vid en pälsfarm, samtidigt började han bygga upp en egen farm i bolag med en an-

nan farmare i byn. Arbetet som företagare inom pälsdjursfarmning med flera anställda skulle fortsätta i totalt 24 år, tills den ekonomiska krisen i branschen satte stopp. – Men jag började faktiskt aldrig riktigt trivas som farmare, det var inte ett arbete som passade för mig! Jag visste att jag i alla fall vill arbeta som företagare. Jag skulle aldrig klara att bli anställd och lyda någon förmans order eller anvisningar.

Kringresande försäljare När Veikko lade ner sin pälsfarm var priset på skinnen så pass lågt att han beslöt frysa in de sista, istället för att sälja dem till alltför lågt pris. Småningom kom tanken att han skulle kunna tillverka små accessoarer, som pannband och öronlappar av päls. Dessa sålde han under åtta år, så långt det sista skinnlagret räckte. – Jag funderade nog mycket på vad som skulle bli bäst att börja arbeta med. Så började läsa annonser där man sökte representanter

Trots att Veikko blev finsk mästare tre år i rad på att sälja uppslagsböcker trivs han ännu mer med att saluföra läderhandskar av hög kvalitet. Hans tid som försäljare inleddes dock med att han sålde små accessoarer av skinn från den egna farmen, såsom det som ligger på bänken.

eller försäljare. Först började jag resa runt i landet och sälja uppslagsböcker genom att knacka dörr hemma hos folk. Efter en tid kom han i kontakt med en körsnär i Jakobstad, som sydde läderhandskar. Veikko tog med 30-40 par till ett kafferum vid en bank i Helsingfors. På stående fot sålde han halva lagret och fick ringa tillverkaren och be om ytterligare 50 par handskar.

Säljer vid arbetsplatser – Äkta skinnhandskar av bra kvalitet har blivit mitt kännetecken. Kunderna känner mig väl nu, efter många år som försäljare av handskar. De vet att jag alltid har fasta priser, att jag ersätter eventuella brister med ett nytt par handskar hem i postlådan och att man får kvalitet för sina pengar. Veikko visste tidigt att han inte ville sälja billiga produkter vid marknader. Han är god vän med många marknadsförsäljare och tycker att de kompletterar varandra, eftersom kunder har olika behov. – Jag ville satsa på direktförsäljning vid arbetsplatser med många kvinnor. Jag förstod att det är den mest utmanande marknaden att få igång – men pålitlig då jag väl arbetat upp min kundkrets! Idag packar jag bilen här hemma, far ut till sjukhus, hälsovårdscentraler, stadshus och skolor, där jag säljer handskarna.

Veikko Enberg har under sina 44 år som kringresande försäljare hunnit avverka tre husvagnar och tre husbilar. Han trivs med att köra, leva och laga mat i sin husbil. Ett rejält förråd varor att sälja finns hela tiden i det välsorterade lastutrymmet.

Hans försäljningssäsong börjar 1:e augusti och så håller han på så länge lagret av handskar finns kvar. Den tionde december avslutar han dock rundturerna i landet. Kunderna är idag välbekanta, återkommande år efter år.

Trygghet och säkerhet Veikko har aldrig råkat ut för någon olycka, trots att han avverkar tusentals kilometer dagligen under sin arbetssäsong i olika väder. Det har dock varit nära ögat ett par gånger. – Jag är noga med att alltid hålla ett tillräckligt avstånd till bilen framför mig. Den principen gör att jag kan köra jämn hastighet och har bra koll på vad som händer framför mig på vägen. Han känner sig trygg när han övernattar i sin husbil och väljer alltid en parkering som är välbevakad och har bra belysning. – Jag planerar mina rutter så att jag inte behöver stressa under körningen. Ofta far jag vidare från orten på eftermiddagen, kokar mat i husbilen och somnar vid 22-tiden på kvällen efter några sidors läsning i en kvällstidning. Jag vaknar av mig själv strax efter 05 på morgonen och börjar planera dagens försäljning.

Trivs, men kostar också – Jag trivs med att vara ”edustaja”, alltså att visa upp och sälja den produkt som jag är stolt över. Det

är nog svårt att lära sig det här jobbet, det ska nog finnas inom en. Och så ska man ha en trygg familj hemma som bas för allt flängande medan man är borta. Veikko konstaterar att han ekonomiskt klarar sig som kringresande försäljare, men det har även krävt ett pris. – Jag har ju långa tider varit bort hemifrån. Min familj har fått vänja sig vid att maken och pappan är ute med sin husbil en eller två veckor åt gången. Det har varit mitt pris, att jag inte kunnat vara en del av familjens vardag under dessa år. Om jag räknar ihop alla dagar jag varit hemifrån blir det totalt 13 år! Han trivs dock att arbeta, resa och bo i sin husbil för sig själv. Efter att han i våras fyllde 70 har han slagit av på takten, men känner att han skulle vilja fortsätta som försäljare ännu någon tid.

Glimten i ögat Veikko talar snabbt, skrattar och har alltid humorn nära till hands. Den positiva livssynen har han ärvt av sin mamma. Nästan alltid har han glimten i ögat, vilket ofta hjälpt honom i arbetet som försäljare. – Men jag har även lätt till tårarna och det finns även en allvarlig sida inom mig. Jag har aldrig varit någon hårdbarkad typ. En av de största sorgerna i livet var att se förste sonen Stefan fö-

das med ryggmärgsbråck. Den lilla pojken vårdades vid sjukhus, eftersom bråcket orsakade vattenskalle trots att man snabbt opererade in en shunt, som skulle reglera vätsketrycket i babyns huvud. – Stefan dog när han var ett halvår. Veikkos blick vandrar ut över den skymmande fjärden i Molpe, där han och frun Birgitta nu bor permanent sedan 17 år tillbaka. Så ler han vemodigt och konstaterar att det är viktigt att låta sig själv sörja. Endast om man har låtit sig själv känna sorgen får man kraften att orka vidare i livet.

Familjen är viktig Veikko försöker idag ta igen förlorad tid med sin familj. Sonen Kjell och dottern Anna-Lena har skänkt honom fem barnbarn, som idag är i åldrarna mellan fem och nio år. De bor nära, så det är lätt att umgås då han är hemma. – För mig har det också varit viktigt att min fru litat på mig under åren då jag rest omkring. Jag är så trött efter intensiva dagar, så ett korsförhör är det sista jag behöver vid hemkomsten. Birgitta har orkat vara glad både då jag far hemifrån och då jag kommer hem igen. Veikko menar att om tilliten inte finns skulle man inte klara att hålla ihop som par, med ett yrke som kräver att ena eller båda parterna återkommande reser bort från familjen.

Han har också återkommande kontakt med sina syskon. Veikkos yngste bror omkom i en olycka som femåring, så idag har han två äldre och två yngre syskon.

Tre månader i Florida – Nej, jag skulle verkligen inte komma på idén att ta husbilen för att campa med frun då jag är ledig, skrattar Veikko. Men Birgitta har nog följt med mig då och då. Och min kompis Felix brukade komma med och pigga upp mig om jag haft en tuff dag med affärerna. Honom saknar jag idag, han dog nyligen. För nionde året i rad far paret snart till östkusten i Florida, USA. Hans bror äger en lägenhet där, medan Veikko och Birgitta hyr en lägenhet alldeles intill. Där lever de ett högst vanligt vardagsliv i behaglig, fuktig värme under tolv veckor. – Någon dag passar vi på att åka på utfärd med bil eller ta en båtkryssning. Mest tar vi dagen som den kommer och pratar med landsmän som också trivs i det behagliga klimatet. Namnet vet man sällan på varandra, men man blir bekanta efter flera år på samma ort. Lite renoverande av brorsans lägenheter hinner Veikko med, mest för att ha lite program för dagen. Däremellan njuter han gärna av en svalkande öl, som är hans favoritdryck.

Petalax är fortfarande hemma Efter otaliga år i de flesta orter i Finland slår Veikko fast att Molpe är den vackraste platsen i Finland. Han och Birgitta har inte ångrat att de sålde sitt hus åt hennes brors familj och stadigvarande flyttade till det som tidigare var villa i Molpe. – Däremot kommer jag alltid ”hem” varje gång jag kommer till Petalax. Det händer att jag under en dag gör mig tre olika ärenden, bara för att få fara till Petalax en sväng till! Kanske sitta en stund vid runda bordet i Petalaxbaren. Veikko skrattar gott och säger att frun ibland kan bli lite irriterad över hans rastlöshet. Han har svårt för att sitta still en längre tid, det ska helst hända något smått hela tiden. – Jag har haft ett rikt liv, avslutar Veikko vår pratstund. Jag är nöjd och vill gärna kunna fortsätta med alla de här sakerna som gör att jag trivs och mår bra. Veikko har som motto att leva varje dag i nuet, inte älta det som har varit och inte bara planera för framtiden. Varje dag har ett eget värde.

text och foto: Carina NordmanByskata

12 TEMA RESOR OCH FRITID – Gotland är förresten 176 kilometer långt, läser han i sin resedagbok. Jag brukar köra, ”smyga” fram i maklig takt och stanna till när andan faller på. Jag brukar också besöka Fårö och hälsa på Ingmar Bergman, ler han. – Det finns så många fina ställen i Europa. Jag tycker om att köra längs kusten i olika länder och rutterna varierar beroende på om jag vill ja morgon- eller kvällssol, vinden i ryggen eller lite frisk motvind.

En sommar utan mc

Efter sex Kawasaki köpte Sven-Olof Hydén i Övermalax en Honda. Och efter tio säsonger med den visar mätaren 296 000 kilometer. Helt häftigt!

Över fyrtio säsonger på två hjul Sven-Olof Hydén i Övermalax har 43 säsonger på motorcykel bakom sig – sju olika motorcyklar, 840 000 kilometer och otaliga resor i Finland, övriga Norden och i Europa. Han kör flera gånger i veckan och ibland varje dag under sommarhalvåret. Och han får inte nog!

UR DRÖMMEN OM en motorcykel föddes minns han inte riktigt, men berättar att hans släkting i Karperö, Christian Sandman, hade lånat en motorcykel av en kamrat som bodde i Sverige och kom körandes till Malax med den. Sven-Olof var i tonåren och han bestämde sig för att en dag köpa en sådan. Det gjorde han också och den första Kawasakin blev hans år 1974. Nu är han inne på sin sjunde,

och efter sex Kawasaki köpte han en Honda, en Honda Pan European 1300. – Den var ny när jag köpte den och nu är det 296 000 på mätarställningen. Så långt har jag inte kört med någon av de jag haft tidigare. Han servar och putsar och sköter sin motorcykel. Och skruvar ibland. Vill ha sina fordon i skick. – Jag är inne på min tionde säsong med Hondan. Och nu är jag på väg att ta reda på hur länge den håller för att köpa ny känns kostsamt.

Så många fina minnen! Vi träffas hemma i Havras, där han bor i föräldrahemmet. På väggarna hänger reseminnen och fotoförstoringar från Europa. I ett skåp finns tusentals foton samlade från olika resor och i ett rutigt häfte finns resor antecknade från 2004. Häftet fungerar som stöd för minnet under vårt samtal. – Det blev så här med mig. Ända sedan jag började krypa har jag varit på väg någonstans, skrattar han. Motorcykeln är numera försäkrad året om och så fort det blir barmark startas den upp.

En resedagbok i form av ett rutigt häfte fungerar som stöd för minnet. Det har blivit otaliga resor genom åren. – Det har blivit tidigare och tidigare de senaste åren då vi haft så snöfattiga vintrar, konstaterar han. Förr i tiden var det ofta premiärtur på 1 maj men nu har det hänt sig att det varit redan i slutet av mars. Fram tills nu kör han, ungefär i oktober avslutar han säsongen. Och börjar vänta på nästa.

Varje år till Norge och Gotland I slutet av 1970-talet började resorna utomlands. Över till Sverige,

till Norge och ett femtontal resor ner till Europa: till den Franska rivieran, tillbaks genom ett tiotal länder och med mätarställningen på 7000 kilometer vid hemkomsten. – Det var tider det! Det var tiden när jag dyrkade solen och arbetade extra mycket vintertid för att få extra veckor sommarledighet. Jag kunde vara ett par veckor i Sydeuropa och då tar det en vecka i anspråk att köra ner och tillbaka upp till Finland igen. Norge blev tidigt favoritmål. – Västlandet som det kallas. Rakt från Oslo och upp mot Trondheim. Fin natur och fina vyer, intygar han. Inom Norden reser han fortfarande årligen. Gotland hör till sommarprogrammet, liksom Norge och Sverige. Och i Finland förstås. – Gotland blir jag aldrig trött på. Dit har jag varit många, många gånger och varje gång jag åker därifrån ser jag något jag missat. – Jag är ingen kyrkobesökare här hemma men på Gotland har jag besökt de allra flesta av de knappt hundra medeltida kyrkorna.

En sommar, av alla sedan 1974, var han utan motorcykel. Han var med om en olycka i Sverige i mitten av 1990-talet då han körde upp från Anders Eriksson i Göteborg. Det blev sjukhusvistelse både i Sverige och i Finland med lång rehabiliteringstid. – Det gick relativt bra i alla fall. Det kunde ha slutat värre. När jag var på fötter igen lånade jag Micke Weckströms motorcykel och körde några hundra kilometer. Tänkte att jag måste ta mig ut på vägarna igen. Det gick bra och då köpte jag ny motorcykel. Han gillar fart men kör rätt lagligt. – Jag har fått böter för fortkörning endast en gång under alla dessa år, berättar han. Det var i slutet av 1970-talet när jag och Tage Väglund körde tillsammans. Vi blev stannade av polisen utanför Björneborg och jag fick femtio mark i böter. Vad Tage, som var studerande, fick minns jag inte. – Nej, nu för tiden är det för dyrt att komma fast för fortkörning och jag vill ha körkortet i behåll.

Alltid tält, alltid egen mat En speciell sak när det gäller Sven-Olofs resor är att han alltid campar, tältar och kokar sin egen mat resorna. Förr reste han ofta i sällskap, med Mimmi Skur och Jan Sandholm till exempel, men sedan ett antal år tillbaka reser han på egen hand. – Det är inte många nätter jag sovit inomhus och inte många kaffekoppar jag köpt. – Jag tältar oftast på campingplatser men det händer också att jag stannar till ”var som helst”. Spänner upp tältet, blåser luft i luftmadrassen och sover gott. På morgonen packar jag ihop och kör vidare. Jag kan besöka samma plats flera gånger under en resa men jag övernattar sällan två nätter i följd på samma ställe. – Jo, jo medger han. Det känns att jag är äldre än förr. Att det tar mera emot nu att köra väldigt långa sträckor, att köra när det regnar, att blåsa upp madrassen. Men det är inget som hindrat mig att fortsätta än så länge. Om jag har hälsa reser jag utomlands i vår igen. Förr planerade han mycket, hela vintrarna för att använda hans egna ord. I dag tittar han lite på

13 Nordmans kök

Allt inom fasta inredningar i hemmet

Nu är det förmånligt

KÖK BADRUM GARDEROBER

att byta dörrar i gamla köksskåp

att lägga in nya bänkskivor och nya lådor

Också nya kök förmånligt Kontakta Bengt Tel. 0400-561 476

Vasavägen 865, 64220 Yttermark, Tel. 06 2256 620, www.reno.fi

KÖP ERA JULKLAPPAR FRÅN OSS! Olika julkassar med delikatesser från 19,90€ Mera info på www.kottdisken/julen-2016/

Hösten med OT-resor En dag i St. Petersburg Återupptäck det levande konstverket St. Petersburg på en visumfri kryssning med en dag i land och två nätter ombord på St. Peter Lines fartyg. Guidad stadsrundtur och egen buss med. Resa 4-6.11.

Må-To 9-17, Fr 9-18, Lö 9-13 • Köpingsvägen 11, Malax. Tel. 050 308 4983 Bergstoppar på gränsen mellan Italien och Schweiz, en vanlig syn när Sven-Olof campar (här i Tyskland) även om tältet är av modernare sort numera, en solnedgång i St Tropez, ett stopp i Monte Carlo, en slingrig väg i Geiranger. Dessa foton får utgöra glimtar från hans fotoarkiv med tusentals bilder.

Hotellresor till Tallinn

Jan-Erik Fogde

Bekväma restider, shoppingtur i Tallinn. Välj mellan tre centrumhotell. Resor: 21-23.10, 3-5.12, 4-6.12.

• Slambrunnstömning • Matjord och fyllnadsjord

Sparesor till Pärnu Resor (8 dgr): 22-29.10, 12-19.11, 3-10.12. Kortresa: 19-23.10. Långresa: 19-29.10. Nyårsresa: 26.12.2016-2.1.2017

Malax med omnejd

050-557 1952

Höstresa till Riga Bekväma restider, två nätter på Radisson Blu Latvija i Riga. Resa 19-23.10.

GÖR ALLTID ADRESSÄNDRING VID FLYTT!

Loppis i Luleå Sveriges största fyndmarknad i Arcushallen. Resa 28-29.10.

Julmarknadsresa

Bästa prenumerant.

Julmarknaderna i Hannover, Hamburg och Bremen. Bekvämt med flyg till Hamburg, hem med OT-bussen och Finnlines. Resa 22-27.11.

Tack om du meddelar oss ifall du byter adress då vi inte nås av uppgifter från ordinär flyttanmälan.

Danskryssning Viking Grace

Adressändringar kan göras på hemsidan: www.kustnytt.fi, via e-post: prenumeration@kustnytt.fi eller per telefon till Emilia Häggman, telefon: 344 1816.

kartan, packar ner tält och tandborste och ger sig i väg. - Det är mindre invecklat nu. Tänk bara på valutorna. När man skulle ner till Europa förr gällde det att ha koll på att ha många olika valutor i plånboken.

Pensionär på heltid Sven-Olof är född, uppvuxen och bosatt i Övermalax. Han har fyra syskon: Margaretha, Vilhelm, Britt-Inger och Barbro. Pappa hette Selim och dog 1998. Mamma Jenny bor på Evahemmet och fyller 97 i februari. Han gick två år i barnskola vid ”Däliback”, folkskola i Havras skola och medborgarskola i Köpings. Skogsarbete blev hans levebröd till en början. Så blev det några vändor till Sverige och arbete där tills han anställdes vid Jarla Plast

år 1979. Drygt tio år efter det följdes ”lama”, permitteringar och tillfälliga arbeten. I dag är han pensionär på heltid och 67 år. Nu är det oktober och SvenOlof brukar köra månaden ut ifall väglaget tillåter. Men du – när du tar en tur här i närheten, vart far du då – till Närpes? Vasa? – Nä, jag värmer inte upp motorn för det. Jag kan…åka ner till Karis och äta lunch och köra upp igen. Va? – Ja, folk säger att jag är tokig. Jag är väl det, skrattar han.

text och foto:

Lisbeth Bäck

KKV 3603/00/MjMv, SMAL 21495

Redaktionen för KustNytt

Fernandoz och Högtryck 16-17.11. Pris från 55 €/pers i tvåbädds Inside4. Buss både längs riksåttan och Strandvägen!

Många fler resor på vår hemsida:

www.ot-resor.fi Tel. 06- 318 4000

Hur ser din hemsida ut? Såhär? Hem

Om oss

Kontakt

SENAST UPPDATERAD 23.9.2010 UNDER ARBETE!

Anlita oss för:

Tilltalande texter, vackra bilder och korrekta översättningar.

Webbyrå med kontor i Korsholms centrum 050 382 2299 • info@eniti.fi • www.eniti.fi

• Vatten- och avloppsanslutningar gar • Sprängningsarbeten • Dumpertransporter • Täckdikning

JORDBYGGNADSARBETEN JORDBYGGNADSARBETEN NA

Jens Bjurbäck, Taklax

050-5984 795

carita nyström

jens.bjurback@netikka.fi

TRAFIKANT KENNETH SKINNARS Försäljning och transport av: bergskross, täckdikningsgrus, jord, dekorationsstenar m.m.

Växter och historia Grävmaskinsarbeten • Husgrunder från början till slut • Säljer och installerar avloppsreningsverk • Avvägningar med laser

Kranarbeten Lavettransporter Specialtransporter Förbils- och trafikdirigerartjänster Även dumpertjänster

Ta kontakt! tel. 0500-264425 / 06-3470490 email: kenneth.skinnars@netikka.fi

BYGGENTREPRENADER • PLANERING • ÖVERVAKNING

• Bygglovsplanering • Konstruktionsplanering • Konsultuppdrag • Övervakning av projekt • Nybyggnationer • Renoveringar

MBS • Industrivägen 4, 66100 Malax • Tel. 045-1660083

AG FICK FÖR någon vecka sedan en annorlunda trädgårdsbok i min hand och den gav mig nya spännande synvinklar på några växters historia, ”Femtio växter som ändrat historiens gång” är skriven av Bill Laws och har i höst kommit ut på svenska. Boken ger mig nya perspektiv på odlandet, för samtidigt som jag fortfarande är förhindrad att konkret ta hand om min egen trädgård, gör boken det möjligt för mig att se på mitt odlande ur ett historiskt distansperspektiv. Det får mig att ha mera överseende med min egen oförmåga därvidlag.

dignitet, utan han ägnar sig mer åt människornas förehavanden med grödorna.

BILL LAWS ÄR en brittisk författare bosatt i södra England, Herefordshire. Han har skrivit flera böcker om trädgård ur lite udda perspektiv, bland annat en om trädgårdsredskap och deras historia. Ingen konsumentupplysning alltså. Men den bok jag nu berättar om är den enda, som tillsvidare översatts till svenska - vackert så.

EN ALLDAGLIG GRÖDA som potatisen har ett rentav rafflande ursprung och påverkade på avgörande sätt både Irlands och Amerikas historia. Ursprungligen kommer potatisen från Sydamerika, och i Peru hade befolkningen levt på potatis i tusentals år. En engelsk trädgårdsskribent säger om potatisen: ”Ingen vill betrakta potatisen som bara en grönsak, utan snarare som ett ödets verktyg.” Till Europa kom den relativt sent, som en av de skatter som spanjorerna rövade med sig till Europa. Här fick den till att börja med inget gott mottagande. Man visste helt enkelt inte hur den skulle användas. Man åt de gröna giftiga frukter som potatisen får efter blomningen - med förödande effekt, vilket naturligtvis förstärkte misstron mot detta näringsmedel. Men småningom klarnade det, hur den skulle odlas och tillredas. Och potatisen blev etablerad som en lättodlad gröda. På Irland blev den en central näringskälla, men en skördekatastrof ledde till, att landet drabbades av utbredd hungersnöd med omfattande utvandring till Amerika som följd. Och ”the rest is history” som man säger.

LAWS SLÅR I sin inledning fast följande: ”I verkligheten har växterna spelat en stor och skiftande roll i skapandet av vår historia. Livet på jorden är möjligt tack vare växternas fotosyntes, då de tar upp koldioxid och andas ut syre. Växterna har banat väg för oss genom att utveckla fotosyntesprocessen som svar på någon förhistorisk katastrof och öppnat en evolutionsväg för marklevande varelser som vi själva.” De historiska förlopp han i denna bok beskriver äger ändå inte samma livsavgörande

Service och reparationer av bilar, traktorer och övriga fordon Rökgasmätning för dieselbilar Vinterdäck OBD-test, övrig besiktningsservice till förmånliga Brännoljeförmedling priser Däck- och fälgförsäljning

Pörtom Bil & Traktor Öb Velkmossv. 4

☎ Rune: 0500-560974 Tony: 040-5646334

I verkligheten har växterna spelat en stor och skiftande roll i skapandet av vår historia

MÅNGA VÄXTER SOM Laws skildrar ligger helt klart utanför min egen trädgårdspraxis, växter som ananas, kokospalm, gummiträd och liknande. Visst hittar jag i boken också växter som jag själv, liksom mången med mig, odlar i liten skala: matnyttiga som lök, kål och potatis samt prydnadsväxter som stenros och tulpan, till och med opiumvallmo. Med Laws hjälp lär vi oss mer om, hur också dessa ändrat historiens gång.

MINA POTATISAR ÄR uppgrävda och jag är nöjd med resultatet. Bra smakar de och det är väl det viktigaste. Någon större annan skörd fick jag ej i år, men ett par vintersquash och en riktigt stor zucchini är inte fy skam heller. Äppelträden har gett frukt i mängd och blir småningom både bakverk och mos! Mitt trädgårdsmotto tycks än en gång bli: nästa år då minsann...!

HÖR

Min tro är mitt språk – när egna ord inte räcker till Sofia Backsten, 26 år, är präst. Hon prästvigdes i somras av biskop Eva Brunne i Storkyrkan i Stockholm. – En högtidlig och fin stund, säger hon. Rötterna har hon i Paxal, Övermalax, och hit kommer hon gärna.

dera. Frågor kring livet tar inte slut trots att man är troende. – Ibland funderar jag mycket på vad som sagts i olika situationer, hur man hanterar möten med människor och på predikoinnehållet. Hon upplever att högmässor är mera avslappnade i Sverige än i Finland. – Det känns så i alla fall. Och vi pratar mera om upprättelse och vad det kan betyda framom synd. Kvinnoprästmotstånd finns, men mindre än i Finland, upplever hon. – I Sverige får man inte bli präst ifall man inte kan tänka sig att arbeta med kvinnliga präster.

OFIA BACKSTEN SITTER vid köksbordet i sina morföräldrars stuga i Paxal, Övermalax. Inga och Einar Backsten är bortgångna men Sofias mamma Katarina håller huset i skick och väggklockan slår varje halvtimme precis som den ska. Vi dricker kaffe ur Ingas koppar och någonstans känns det lite som att hon själv är där. Det är här Sofia tillbringade alla skollov när hon var barn och det är hit hon återvänder flera gånger per år, numera med sin man Joni. – Jag var ett sånt där barn som hade bricka runt halsen och höll en flygvärdinna i handen när jag flögs över, säger hon och skrattar. Här gick jag i simskola och fick kompisar jag håller kontakt med ännu. Och släktingarna förstås. – Nu vet vi förresten att det var Regina Holmqvist som tipsade KustNytt, skrattar Sofia.

Prästyrket inte givet Hon är född i Stockholm, dit Katarina flyttade i slutet av 1970–talet. Sofia har studerat i Uppsala men nu bor de i närheten av varandra igen i Sundbyberg. Sofia pratar Malaxdialekt och säger att flygplatsen i Vasa fungerar som en slags magisk gräns för språken. Det var inte givet att hon skulle bli präst, även om mormor Inga lade grunden när hon och Sofia läste Gud som haver eller när hon önskade att Sofia skulle konfirmeras eller när hon tog med henne som barn till kören i Sundbyberg. – Mommo var väl ingen aktiv kyrkobesökare så, undrar Sofia och vänder sig mot Katarina. Men hennes tro, den var självklar och en naturlig del av livet. Så kom också min tro att bli.

Viktiga saker i livet

– Att vara präst betyder att jag får dela viktiga saker i livet med andra. Ett värdefullt förtroende, säger Sofia Backsten.

utbildningen. Hon fungerade som hjälpledare i skriftskolan och prästen berättade om församlingens utbyte med församlingar i andra länder. – Jag ansökte om utbyte i Filippinerna och tillbringade tre månader där, berättar hon. Jag lärde känna deras församling, bodde i värdfamilj, hjälpte prästen, städade kyrkan och gjorde hembesök. Ungefär som det är här. Till uppdraget hörde också att, efter hemkomsten, åka runt i församlingar i Stockholm och berätta om sin resa. – Vid den här tidpunkten hade jag påbörjat universitetsstudier inom nationalekonomi och statis-

tik. Snart märkte jag att det inte alls var min grej och funderade redan då på prästyrket. Samtidigt vågade jag inte riktigt. Hon fortsätter. – När jag besökte församlingen i Sundbyberg och berättade om min utlandsvistelse pratade jag med församlingspedagogen där och hon frågade vad jag gjorde. Jag studerar på universitet, sa jag och hon svarade ja men visst, det kommer att bli så bra. Du läser teologi. – Nej, svarade jag. Statistik. – Var det månne det här samtalet som gjorde att jag ringde Uppsala universitet och frågade om teologistudier, funderar hon. Det året var det för sent att bli antagen

Gillar barn och unga Nu följer hennes adjunktsår som anställd av Stockholms stift i Sofia kyrka. Det är biskopen som bestämmer var man tjänstgör det första året och då har man också handledare. Efter det är Sofia fri att söka tjänst var hon vill. – I Stockholm kan jag leva rätt anonymt vid sidan av jobbet. I en liten församling vet jag att det inte är så. Båda har sina för- och nackdelar. Tiden får utvisa hur det blir. Jag vill gärna arbeta med barn och ungdomar.

Har du tvivlat?

Utbyte i Filippinerna Efter grundskolan fortsatte Sofia i gymnasiet med inriktningen sport och ekonomi och efter studenten var tid att fundera på nästa steg i

men jag fick plats på en bibellinje i en folkhögskola ett halvår innan jag började på universitetet. I Uppsala blev det några års teologistudier med kandidatexamen och därtill ett år med mera praktiskt inriktad undervisning inom Svenska Kyrkan. – Jag blev färdig i juni i år och prästvigdes i Storkyrkan i Stockholm av Eva Brunne. Vi var sex präster och sex diakoner. – Flera Malaxvänner var också där, säger hon.

Sofia är gift med Joni, också han med rötter i Finland och numera med Backsten i efternamn. Han har också studerat teologi men arbetar som konsult inom databranschen.

Har du tvivlat på din resa till där du står idag? Är det svårt att vara präst? – Vad ska jag säga. Hela tiden funderar jag på livet. Men jag har kommit fram till att jag har mitt språk i min tro, som kan förklara där mina egna ord inte räcker till. I församlingen hjälps vi åt att fun-

I Sofia kyrka, med 22 000 medlemmar, gläds hon över att få dela viktiga saker i livet med församlingsmedlemmarna: förrättningar som dop, bröllop, begravningar eller barn- och ungdomsarbete, högmässor, syföreningsmöten, andakter vid äldreboenden och hembesök. – I dag har mamma och jag varit i Vasa och köpt korstygnstavlor åt mig till syföreningsmöten i höst. Få se hur det går, skrattar hon. – Och Sofia kyrka är den kyrka mitt på Söder, ”konen” som syns när kameran sveper över Stockholm i Allsång på Skansen, säger hon.

Människor som förlorat barn Vi dricker mera kaffe och pratar en stund till – om prästkläder, hennes planer på att förkovra sig mera i teologi och bibelforskning, om deras månader långa bröllopsresa, om att de ska besöka Rom på sin nästa bröllopsdag, om att hennes första vigselförrättning var när Susanne (f Holmqvist) och Micke Holm gifte sig i somras och om att Joni så gärna vill bo på landet. Efter Malaxvistelsen för den här gången kallar vardagen. – I vår ska jag vara en del av en grupp inom församlingen där vi ska möta människor som förlorat barn. Vi vill visa på att det är viktigt att våga prata om jobbiga saker. – Jag säger inte att jag har ett viktigare arbete än andra. Men att få vara präst känns mycket viktigt för mig, avslutar hon.

text och foto:

Lisbeth Bäck

lucas snellman

PLUS TERVEYS OY TANDLÄKARNA

JAANA SIPPUS ★ EIJA RAASSINA MINNA KOSKINEN

AAA-Tandläkarna

Hovrättsesplanaden 20 B 65100 VASA Tel. 06-312 0300

Försäljning av fyrhjulingar, crossar & mopeder SERVICE OCH REPARATIONER • Traktorer • Båtmotorer • Fyrhjulingar

• Lantbruksmaskiner • Snöskotrar • Mopeder

NY SERVICEPUNKT

Ken-Trak Service har öppnat

I VIKBY

Kenneth: 050-554 7907 Christer: 0500-265 318

www.traktorservice.fi Eklunds Traktorservice, Djupsund 263, Maxmo Ken-Trak Service, Järvvägen 10, Vikby ARBETSKLÄDER FRÅN

I LAGER! OVERALLER

Fås med eller utan tryck. Begär offert! VARSEL COLLEGEJACKA

SOMMARJACKA

Mjölnaregatan 10, Vasa • Tel. 312 2899 E-post: tero.oling@ronn-backholm.fi

Högklassiga

RADHUSBOSTÄDER i centrum av Malax

IRIS I , Malmgränd 2 2st 3R + K + b 75 m2 i parhus inkl biltaksplats 177.000 € 2st 2R + K + b 47,5 m2 i radhus inkl biltaksplats 114.000 €

Inflyttningsklara från dec. 2016

All service på gångavstånd • Hög standard • Möjligt att påverka ytmaterialen

Ring för närmare information: 0500-263 007

STIG DAMSTÉN

byggkonsult kb rak.konsultti ky

stig.damsten@netikka.fi

Sydmedi erbjuder mångsidiga hälsovårdstjänster för privatpersoner, företag och organisationer. Mottagning i Närpes och Kristinestad.

TIDSBOKNING MÅNDAG–TORSDAG KL. 8–16, FREDAG KL. 8–15 PÅ TEL. 06 781 2080 Lokal omsorg | Sydmedi | www.sydmedi.fi

Helgmålsringning

ET ÄR LÖRDAG kväll. På avstånd hör jag kyrkklockorna ringa. Klockan är sex och helgen ringer in. Jag lyssnar på klangen. Efter många år i församlingen har jag lärt mig höra skillnaderna i melodin. När klockorna kallar till gudstjänst, när det är själaringning och när det som nu handlar om helgmålsringning. SEDEN ATT RINGA i kyrkklockorna på lördag kväll är gammal. Den bibliska bakgrunden hittar vi i skapelseberättelsen ”Och det vart afton och det vart morgon den första dagen”. Orden lade grunden till det bibliska dygnet och uppfattningen att helgen inleds på lördag kl. 18 och avslutas på söndag kl. 18. Budordet ”Tänk på vilodagen så att du helgar den” inskärpte betydelsen av helg och söndagen som vilodag. I dagens 24/7 samhälle där allting ska vara tillgängligt när som helst kan det här låta gammalt och förlegat. FRÅN TIDEN DÅ jag bodde i Malax prästgård minns jag helgmålsringningen mycket väl. Då klockan närmade sig sex gällde det att kolla att tvätten inte hängde på byksträcket, att det såg prydligt ut på gården och efter klockringningen var det inte lämpligt att klippa gräset eller tvätta bilen. Efter kl. 18 var det helg. IDAG ÄR JAG inte lika strikt. Kanske beror det på att tiderna förändrats, att jag flyttat till en annan ort och att jag idag överlag upplever det svårt att dra skarpa gränser mellan arbete och fritid, mellan vardag och helg. TROTS ATT TRADITIONEN kring helgmålsringningen lever kvar i landets kyrkor har den försvunnit i radion. Från att ha sänts varje lördag sedan krigstiden beslöt Yle Vega alldeles nyligen att slopa kyrkklockorna på lördag kväll. De ansågs vara

Från tiden då jag bodde i Malax prästgård minns jag helgmålsringningen mycket väl en kvarleva från en svunnen tid. Ett samhälls- och kulturinslag som inte sitter i en modern radiokanal. Detta i motsats till Sverige där helgmålsringningen sänds i både radio och tv. PERSONLIGEN UPPSK AT TAR JAG att höra klockans klang på lördag kväll. För mig står de för något evigt och tidlöst i en snabb och föränderlig värld. Klockorna påminner mig om att söndagen är Guds och min vilodag och att jag uppmanas att ta vara på den. De får mig att tänka på det som sker i kyrkan, både av glädje och sorg. Om ett evigt budskap och viktiga traditioner som funnits före mig och kommer att fortsätta leva långt efter mig. Ännu kan jag höra klockorna klämta där några kilometer bort. Så har de ljudit i flera hundra år. Påmint bygden och dess folk om Kristus och kallelsen till Guds rike. Ringt ut en ton från himlen. En ton för mig. En ton för dig.

17 Minnesveckan firades med

En dag på museet Den årligen återkommande Minnesveckan inföll under vecka 38 i september. Den uppmärksammades på olika sätt i regionen – bland annat med ”En dag på museet” i Korsnäs. Deltagarna fick besöka både Prästgårdsmuseet och Hembygdsmuseet och därefter avnjuta lunch på församlingshemmet.

E LTA G A R E F I C K TRÄFFAS vid Prästgårdsmuseét i Korsnäs under Minnesveckan för en gemensam stund och samtidigt höra om och minnas svunna tider. Som organisatör för dagen fungerade Johanna Juthborg, minnesskötare och koordinator för Österbottens Minneslots.

Stöd och rekreation Minneslotsarna är landskapsvisa expert- och stödcentraler som upprätthålls av Alzheimer Centralförbundets medlemsföreningar. Centralerna erbjuder hjälp och stöd för minnessjuka och deras närstående, ordnar föreläsningar och evenemang, rekreationsmöjligheter samt står till tjänst med stödgrupper och frivilligarbetare. – Mitt arbetsfält sträcker sig från Kristinestad i söder till Kronoby i norr, och vårt kontor finns i Vasa, med fyra anställda, tillägger Johanna, som är hemma från Harrström.

Historia kryddat med lunch Johanna är också medlem i Demensföreningen Trivas, som grundades 2002 och som riktar sig till minnessjuka och deras anhöriga i Närpes med omnejd. Föreningen syfte är att verka som kontaktorgan för dessa personer, erbjuda stöd och rådgivning samt öka kunskapen om minnessjukdomar genom informationsverksamhet. – Trivas bjuder på lunchen idag, som serveras i församlingshemmet, berättar Johanna. Vi har delat upp deltagarna i mindre grupper som i tur och ordning besöker Prästgårdsmuseet och hembygdsmuséet. Där får de höra mer om husens historia och om gamla tider i Korsnäs.

– ”En dag på museet” ordnas för att väcka gamla minnen och locka fram intressanta diskussioner, berättar Johanna Juthborg, minnesskötare och koordinator på Österbottens Minneslots.

I Prästgårdsmuseet berättade Verna Lenlund bland annat om vad som skett i prästgården förr i tiden. De som lyssnar heter Berit Vestberg, Marlene Nordin, Maj-Lis Hannus och Ethel Hannus.

Väcker minnen Totalt deltog cirka 30 personer i evenemanget, som ursprungligen var Kerstins Sjöstrands idé. Kerstin fungerar som ordförande för Korsnäs Hembygdsförening och fanns liksom ordförande för Föreningen Prästgårdsmuseet i Korsnäs, Anita Ismark, på plats under dagen. Förutom de båda museiföreningarna, Trivas och Österbottens Minneslots, var även Korsnäs kommun och Korsnäs församling medarrangörer. – Hela Minnesveckan går ut på att uppmärksamma personer med minnessjukdomar och deras anhöriga. Kopplingen till äldre tider här på muséet kan vara speciellt intressant för dem. Även om de har en minnessjukdom kan de komma ihåg saker från förr i tiden och berätta intressanta historier från då, konstaterar Johanna. Det var första gången man ordnade ett evenemang under Minnesveckan på platsen, men det får gärna bli en återkommande tradition. text och foto:

Anna Sand

Inga-Britt Mannfolk berättade om bland annat de olika Korsnäströjorna i Hembygdsmuseet. Lyssnar sittande gör Saga Granqvist.

Maj-Lis Hannus och Ethel Fant tycker det är bra att det ordnas program av olika slag för dem.

Minnesveckan ordnas varje år i september, och den internationella Alzheimerdagen infaller årligen den 21 september.

Anita Ismark, ordförande för Föreningen Prästgårdsmuseet i Korsnäs, samt Kerstin Sjöstrand, ordförande för Korsnäs Hembygdsförening, fanns på plats för att guida deltagarna.

Serietecknare och författare Efter en lång paus med hobbyn återupptog han den för några år sedan, och på kort tid har det hunnit hända en hel del. Charles Söderman har gett ut tre egna böcker och tilldelades i höst Korsnäs kommuns pris Årets Kulturbärare.

ERIER I OLIKA former har följt Charles Söderman genom hela livet, och redan i ung ålder tecknade han även själv. Tecknandet – och med det även ett visst författande – fungerar som motvikt till hans arbete som yrkeslärare inom ytbehandling. Charles är utbildad målare och pedagogie magister, och har dessutom studerat dekorationsmålning, bildkonst och layout. – Jag har alltid velat använda händerna, och efter en tio års paus med tecknandet ville jag hitta tillbaka till en hobby som jag njuter av – inte bara något jag utövar för motions skull, ler han.

Finlandssvensk politisk satir Seriefiguren ”Farbrorn” föddes 2012 och har i första hand kunnat ses i tidningen ÖP. Ifjol gavs den första boken om Farbrorn ut – en samling av de bästa serierna från 2012–2015 under namnet ”En resa i Farbrorns händelsekalender”.

Charles Söderman började tidigt teckna egna serier och har nu gett ut två egna samlingsböcker om seriefiguren Farbrorn. Här i hans rithörna sätts idéerna till pappers och bearbetas sedan vidare i datorn. – Jag fick stipendium från Svenska Folkskolans Vänner för utgivningen. När jag sökte nya stipendier från Svenska Kulturfonden och Siri & Olof Granholms Stiftelse, kunde jag ge ut en andra bok om Farbrorn samt min första barnbok, som båda blev tryckta nu i september, berättar Charles. Serierna som Charles tecknar kan beskrivas som en form av finlandssvensk politisk satir – en kategori som ”nästan inte finns”. De egna favorittidningarna Ut i vår hage, 91:an samt även Folkets Dagblad utgör några av förebilderna, och inspiration och idéer får Charles oftast från diskussionerna kring kaffebordet på jobbet eller i bilen då han lyssnar på radio.

Egen barndom och barnen inspirerar

Andra boken om Farbrorn samt den första barnboken om pojken Adrian kom ut i september och finns att köpas på flertalet platser i trakten. Ett julklappstips med lokal anknytning!

– Jag skriver ner idén på papper då jag kommer hem. När jag sedan tecknar har jag en massa idélappar att välja ifrån, berättar han.

Den andra boken om Fabrorn, ”Invid vägen som plogbilen glömde”, är helt i färg och reflekterar liksom den förra boken över den samhälleliga utvecklingen, vardagssituationer och världshändelser med den 87–åriga Farbrorn och hans familj i huvudrollerna. Idén till en barnbok kom naturligt tack vare de egna barnen, Hannes, sju år och Eddie, drygt ett år. Den första barnboken – ”Adrian och kojan vid kullen” handlar om sjuårige Adrian som älskar att leka i skogen. – Inspirationen kom från en pulkbacke där jag själv lekte som liten, berättar Charles. Boken innehåller även berättelsen ”Adrian och draken”, som Charles äldsta son skapade. Frun Johanna fungerar som textbearbetare och bollplank.

Idéerna till serierna, som kan kategoriseras som finlandssvensk politisk satir, får Charles ofta i samband med kaffepauserna på jobbet eller i bilen hem via radion.

Tecknar för hand Charles föredrar att teckna för hand. Efter att ha skissat och tuschat på papper, scannar han in teckningarna för att bearbeta dem i Photoshop. Texten skrivs sedan in med hjälp av programmet Illustrator. Ombrytningen av böckerna har gjorts hos Peppy Design och de är utgivna med eget förlag. Även försäljningen sköter Charles själv.

– Böckerna finns till salu på Molpeboden, Malax Blomstercenter samt Korsnäs Blomster, Trendshopen, Närbok, Töjby Sparbank, Harrström Andelsbank samt hos Gros Bokhandel och på webben via polkuped.fi. Som finlandssvensk, manlig barnboksförfattare är Charles unik och fler manus finns redan

färdigt skrivna. Uppföljare på Adrians äventyr utlovas alltså och den första boken utgör en utmärkt julklapp – precis som boken om Farbrorn.

text och foto:

Anna Sand

Fiskets Dag F

ISKET DAG - en dag för barn och ungdomar – och för alla andra vänner av fiske, frisk luft, Åminne och Kvarkens Båtmuseum. Malax Fiskargille rf anordnade också i år Fiskets Dag, den 2 oktober vid Kvarkens Båtmuseum. Det är dagen när området fylls av aktiviteter, många medverkade föreningar/företag och besökare. I år var det mete för barnen, kaninhoppning, frågesport, aktivitetsbana, guidning i båtmuséet, försäljning av fisk och andra fiskrelaterade produkter, servering och inte minst programpunkten ”vett och etikett till sjöss”. Fiskets Dag kan ordnas med hjälp av bidrag från NTM-centralen i Egentliga Finland (fiskevårdsavgifter), Aktia bank, Aktiastiftelsen i Malax och Malax Fiskargille. Det var en vackersvädersdag och både besökare och arrangörer trivdes!

text och foto: Lisbeth Bäck

Valter och Cecilia Sunabacka deltog i frågesporten och står här intill en av frågorna.

Molpe Sjöräddare deltog vid Fiskets Dag.

Mathias Högbacka, till höger, från Malax Fiskargille i sällskap av Jennifer Dahlgren och Isac Hemming från Yttermalax Jaktförening, en av dagens samarbetspartners.

Dörrarna stod öppna till Kvarkens Båtmuseum, där bland annat försäljning ägde rum för dagen. Mia Gullans från 4H förevisade kaninhoppning.

Välkommen att skicka in bidrag till ”Läsarnas sida”! Fotografier, texter och varför inte teckningar. Bilder av barn, djur och vuxna människor. Gratulationer, hälsningar, konstigt växta grönsaker, naturbilder, generationsfotografier och så vidare. Roliga foton och allvarliga foton. Bland alla insända bidrag lottar vi ut en överraskning. Uppge därför namn och adress. Adressen till redaktionen är: KustNytt, Marknadsvägen 3, 65610 KORSHOLM. E-post: lasarbidrag@kustnytt.fi

Har ni fått barn? Vill ni vara med på bild i ByaNytt (och/eller KustNytt)? Kontakta mig så kommer vi överens om fotografering. Mina kontaktuppgifter är: lisbeth@ kustmedia.fi eller 0500 267 119. Det går också bra att ta eget foto och skicka in, men det är viktigt att ni kontaktar mig först så jag får uppgifter och kan skicka fotorekommendationer. Alla som sänder in eget foto belönas med en gåva från oss. Gratulerar till babyn! Lisbeth Bäck

GRATTIS Skicka in gratulationer, gärna med foto, till KustNytt, Marknadsvägen 3, 65610 KORSHOLM. Märk kuvertet ”Klang & Jubel”. Sänd med ett frankerat kuvert om Du vill ha fotot i retur. Du kan också skicka in hälsningen per e-post till adressen grattis@kustnytt.fi. Bidrag till nästa nummer av KustNytt bör vara på redaktionen senast den 26 oktober 2016.

Bjarne Thors och Arne Huhtaoja från Malax– Korsnäs Hjärtförening överräcker två hjärtstartare till Lorenz Uthardt och Lars Lundegård samt Tommi Uotinen från Malax kommun respektive räddningstjänsten.

En hjärtesak Malax-Korsnäs Hjärtförening rf har nyligen donerat två hjärtstartare till Malax kommun. Avsikten är att de i huvudsak ska vara placerade vid Pixne idrottsområde och i brandkårens räddningsbil i Petalax.

N H JÄ R T S TAR TAR E ÄR en apparat som används för att ge elstötar, för att få hjärtat att åter slå på en person som drabbats av

hjärtstillestånd. Man talar också om defibrillator och benämningen kommer från de-fibrillate som betyder ”av-flimra”. Vid en lyckad defibrillering hävs ”kaoset i hjärtat” och det kan återgå till sin normala rytm. Den moderna typen av hjärtstartare har länge använts inom sjukvården och numera kan vem som helst använda en hjärtstartare utan någon som helst sjukvårdsutbildning.

Förening med viktig uppgift Malax-Korsnäs Hjärtförening rf har angelägna uppgifter: bland annat att ordna hjärtgymnastik, hålla hjärtkurser i samarbete med Kust-Österbottens Hjärtdisktrikt,

ordna föreläsningar och aktiviteter för medlemmarna. De har tidigare donerat flera blodtrycksmätare till hälsovårdscentralen och nu har de med

Dagens hjärtstartare är mycket enkla att använda och kan användas av alla. De ger talade instruktioner till användaren hur man ska göra och man kan inte avge en stöt om det inte är nödvändigt.

hjälp av egna medel, bidrag från Lionsklubbarna i Malax och Petalax samt bidrag från Sparbanksstiftelserna i Malax och Petalax införskaffat två hjärtstartare till. De överräcktes nyligen till Malax kommun.

Trygghet och säkerhet Ändamålet är gott och kommunfullmäktigeordförande Lorenz Uthardt uttrycker kommunens stora tack för den fina donationen. – Det här utgör säkerhet för våra invånare och besökare vid allmänna platser. Ju mindre den används desto bättre, men vi vet att det vid händelse av hjärtinfarkt handlar om minuter och sekunder. Att det finns en hjärtstartare på allmänna platser är en trygghet. Från föreningens håll uppger de att skolning i hur hjärtstartaren fungerar ingår och att de också hoppas att den informationen ska kunna nå ut till allmänheten, till exempel via lokal-TV.

Tommi Uotinen berättar att en hjärtstartare inte är svår att använda. – Själva funktionen är enkel. Det viktigaste är att våga ta ner den från väggen, säger han och fortsätter. – Ifall hjärtat inte har något fel gör apparaten inget alls. Och om hjärtat felar berättar apparaten vad du ska göra via sin inbyggda röst. Vid tillfället bjöd kommunen på kaffe och kring bordet fördes diskussion om säkerhet och trygghet överlag, om möjligheterna att få ut mera information om var hjärtstartare finns och hur de används. Hjärtstartare är bärbara och kan därför med fördel flyttas om det ordnas större evenemang, som mässor eller dylikt.

text och foto:

Lisbeth Bäck

Prenumerera på KustNytt!

Tipsa oss om vad Du vill läsa!

Fyll i kupongen och skicka in! Du kan också ringa Emilia 344 1816 eller gå in på vår hemsida www.kustnytt.fi

Fyll i och skicka in kupongen invid eller sänd ett e-mail på adress: tipsa@ kustnytt.fi. Du kan också tipsa via vår hemsida www.kustnytt.fi