ByaNytt 9/2023 Vöråtema by Kustmedia

BYA NR 9/OKTOBER 2023

KORSHOLMS MÅNADSTIDNING

VÖRÅ

6 430030 490207

PRIS 5,99 € INKL. MOMS

ISSN 0780-4555

WWW.LOKALNYTT.FI

BILAGA

GUN SVENLIN:

HÅLL IGÅNG OCH HÅLL DIG UNG

ESA VAR MED I VERKLIGHETENS "LAPUA 1976"

Eva drar utedagis

Volvosamlaren Marcus

EVALD VILL BLI HOCKEYPROFFS

Boktips! PRIS TILL KOSKÖ NY KOLUMNIST!

FÖLJ OSS PÅ SOCIALA MEDIER!

TRÄPELLETS HEMTRANSPORT MED KRAN

Solfvägen 218, Solf 06-344 0515, 044-9829 081 Öppet måndag-fredag 8-17

byanyttkustnytt ByaNytt & KustNytt

TILLSAMMANS ODLAR VI DIN EKONOMISKA VÄLFÄRD! Välkommen för att diskutera.

Behöver du hjälp

NUNNAUUNI SPISDAGAR 26-27.10 KL 9-18

• Målning inne och ute

även fönster, dörrar & möbler

• Tapetsering • Golvläggning • Nybyggen och renoveringar

Ta kontakt EMELIE SANDELIN esmalerimaalaamo @gmail.com

045 1112135

Vard. 9–17 0500-797606 spishuset.fi

takkahuone.com

BYA

TIDNINGEN BYANYTT GES UT AV: Kustmedia Ab Oy Kungsgårdsvägen 37 A 65380 Vasa Tfn (06) 344 1800 info@kustmedia.fi www.kustmedia.fi

Att nynna är att småsjunga

LISBETH BÄCK lisbeth@kustmedia.fi www.kustmedia.fi Tfn 0500 267 119

”DU ÄR JU också en nynnare”, sa Jennifer på kontoret. Nynna är att småsjunga för sig själv, en melodi utan text. Sant. Jag är en nynnare och frågar ni mina barn har de hört mig nynna massor i deras liv. Fler än en gång har de härmat mig som nynnare. Låtar sätter sig på min näthinna och jag sjunger högt i bilen och hemma. Däremellan nynnar jag. Som barn sjöng jag i tid och otid också utanför hemmet. Jag hör ju till den lilla skara som inte hade något emot solosången på sångtimmarna i skolan. Jag sjöng av hjärtans lust – för att jag hade gehör och tyckte om att både uppträda och sjunga. Långt ifrån alla tyckte om solosången. Hur många är det inte som bär på det som sitt värsta skolminne. Sången inför klassen där man stod och stödde sig med ena handen ovanpå orgeln och läraren/ lärarinnan, som ackompanjerade, i ögonvrån. ÖVER TILL NÅGOT helt annat. Esa Konsteri från Petsmo var med i verklighetens Lappo 1976. Vid

CHEFREDAKTÖR / ANSVARIG UTGIVARE

olyckan, som är en av de värsta olyckorna i Finland under fredstid – explosionen vid patronfabriken i Lappo. Han var beväring i Kauhava och kom genom sin beredskap i alarmgruppen den dagen att få larm och åkte olycksplatsen där han, tillsammans med andra beväringar, bistod brandmännen hjälp. Det dröjde tio år innan han alls pratade om det han varit med om. Tack Esa för att du är med i ByaNytt. Filmen LAPUA 1976 är bioaktuell. Jag har inte sett den – än.

trevligt. Pausserveringen är av bästa sort med både grillkorv, hembakat och så är det passligt folk på läktaren. Heja Hoppet!

BYANYTT HAR NU kommit till den tiden på året då det är Vöråtema. I Vörå kommuns egen annons på sidan tretton står det Vörå – alltid värt ett besök. Läs om varför på www.vistivora.fi. Tack till alla medverkande från Vöråhållet. Och alla andra medverkande.

Torsdagen den 19 oktober 2023

JAG ÖNSKAR GOD FORTSÄTTNING på hösten och trevlig lässtund i vårt sällskap. Förresten – bli en nynnare du också – det är något vilsamt över det

☺

VI SKRIVER OCKSÅ om IF Hoppet och deras lyckade fotbollssäsong. Ibland åker jag till Gryton i Helsingby och ser matcher. Det hör sommaren till och det är riktigt

Lisbeth Bäck, tfn 0500 267 119 lisbeth@kustmedia.fi REDAKTÖR / PROJEKTANSVARIG Jennifer Hägen, tfn 06 344 1815 jennifer@kustmedia.fi SIDOMBRYTNING / ANNONSOMBRYTNING Maria Lillås, tfn 06 344 1830 maria@kustmedia.fi VD PRENUMERATIONER / ADRESSÄNDRINGAR www.lokalnytt.fi Tomas Bäck, tfn 06 344 1814 prenumerationer@byanytt.fi ANNONSFÖRSÄLJNING Tina Westergård, tfn 044 49 38 712 tina@kustmedia.fi REDAKTIONELLA MEDARBETARE I BYANYTT 9/2023: Anna Sand, Linnéa Strömfors, Joakim Snickars, Charlotta Frantz, Henry Byskata, Jennifer Hägen

Lokaltidningarna ByaNytt och KustNytt har i över 40 år dokumenterat lokalsamhället och människorna som bor och verkar i bygden, alltid ur ett mänskligt och äkta perspektiv. Enligt oss har alla en historia värd att berättas och inget är för stort eller för smått för våra tidningar.

Koskö-historik utsedd till Årets hembygdsbok

Den över 600 sidor tjocka hembygdsboken ”Koskö – vår stenrika by” har av Finlands hembygdsförbund förärats utmärkelsen Årets hembygdsbok i slutet av september 2023.

ALF BURMAN, HELENA BACK OCH LISEN JÅFS fanns på plats som representanter för Koskö hembygdsförening när utmärkelsen Årets hembygdsbok tillkännagavs på Åbo bokmässa den 30 september. Inför bokmässan var ”Koskö – vår stenrika by” ett av tre nationella hembygdsverk som hade kvalificerats till finalen i tävlingen Årets hembygdsbok. Ursprungligen fanns det 35 alternativ att välja mellan. – En bra berättelse behandlar stora frågor genom små, och ser de stora linjerna i små saker, konstaterade chefredaktör Matti Kalliokoski i en kommentar om den vinnande utgåvan. För övrigt är det första gången någonsin som en helt svenskspråkig hembygdsbok har tilldelats den här utmärkelsen. ”Koskö – vår stenrika by” utgavs i juni 2022 och i samma veva ordnades det en stor bokutgivningsfest i Koskö samlingshus med cirka 130 deltagare. – Hittills har cirka 500 exemplar av hembygdsboken gått åt, säger Alf Burman som tillägger att den nuvarande upplagan inte är slutsåld. Text och Foto: Joakim Snickars

ByaNytt är lokaltidningen för Korsholm med omnejd och KustNytt för Malax-Korsnäs. Håll historierna om landsbygden levande genom att prenumerera eller köpa lösnummer på ByaNytt och/eller KustNytt. TRYCKERI Botnia Print, 2023 UPPLAGA 2800 exemplar, 10 nr/år PRENUMERATIONSPRISER Finland 60 €, EU 65 € Övriga världen 67 € Digital prenumeration 49 € Kombi BN+KN Finland 112 €, EU 122 € Övriga världen 126 € ANNONSPRISER 2023 ByaNytt: 1,67 € per sp.mm. KustNytt: 1,67 € per sp.mm. Blickhörnan (50x50 mm): 140 € Faktureringstillägg: 3,75 € Moms 24 % tillkommer på samtliga priser. Upprepningsrabatt enligt överenskommelse. SPALTBREDD 1 sp. = 47 mm 2 sp. = 99 mm 3 sp. = 150 mm 4 sp. = 202 mm 5 sp. = 254 mm ANNONSMATERIAL Färdiga annonser i PDF-format, upplösning 200 dpi För insänt ej beställt material ansvaras ej. För felaktighet i annons uppgår tidningens ansvar högst till annonsens pris. Vid eventuell beskattning av tävlingsvinster står vinnaren själv för denna kostnad. Medlem i Tidskrifternas förbund.

BYA

FYRKLÖVERNVINNARE

BYGGLOV I KORSHOLM

Emma Sandelin i Vasa vinner huvudvinsten i Fyrklövern, omgång 356. Tröstpriser får Nils Åkerman i Singsby och Gunilla Holms i Övermalax. Gratulerar till alla vinnare!

Byggnadsnämnden har 11.10.2023 godkänt följande ansökningar om bygglov och undantagslov.

Emma Sandelin är hemma från Veikars men numera bosatt i Brändö. Till yrket är hon lärare och vanligtvis stationerad på Korsholms högstadium. – Men nu är jag föräldraledig med sonen som snart blir nio månader, berättar Emma. Vi simmar, promenerar och umgås med bekanta. ByaNytt läser hon hos mommo och moffa i Veikars och det var också där hon fyllde i tävlingen. Vinsten är ett presentkort till Wasa Teater. – Oj så roligt, då får jag en orsak att gå ut. Hoppas de visar någon lättsam, mer humoristisk pjäs, jag tycker det är så mycket oro i samhället just nu så lite skratt är vad jag behöver. Vi säger grattis åt Emma och önskar god fortsättning på hösten!

BYGGLOV Bergfors Jan Erik Sandås 8:2 Västerhankmo Bastu Godkändes Ek Anders och Sandra Mörk 5:75 Koskö Egnahemshus, garage samt bergvärme Godkändes Halmesmäki Hannu Norrmalm 4:203 Iskmo Tillbygg nad av fritidshus, gäststuga flyttas och ändring till bastu, rivning av bastu och biltak Godkändes Högström Anton Gåsbo 2:227 Iskmo Rivning av bastu, nybyggnad av bastu Godkändes Karp Folke Österman 1:106 Södra Jungsund Maskintak Godkändes Snygg Kjell-Ove och Ahlskog Birgitta Myrgrund 11:23 Södra Helsingby Befintlig bastu. Förråd rivs Godkändes Udd Göran, Kerstin, Christina, Karl-Gustav Vassudden 4:268 Iskmo Förråd 2 st Godkändes Lahtinen Jukka och Hanka Laura Nyhaga 5:54 Södra Helsingby Ändring bygglov 23-265 Godkändes Uutela Jarmo Björkbacka I 3:325 Iskmo Ändring bygglov 20-185 och 20-186 Godkändes

Text: Jennifer Hägen Foto: Privat

Tävla och vinn PRESENTKORT 1

PRESENTKORT 2

Presentkort till Clas Ohlson, värde 40€.

Presentkort till Bacchus – Svenska Klubben, värde 40€.

Presentkor t värde 40 €

ÅTGÄRDSTILLSTÅND Kakkuri Johanna Ahlmark 4:251 Iskmo Förnyande av avloppssystem Godkändes Vaasan Sähköverkko Oy Korvvik 2:22 Bergby Transformator Godkändes Wassor ungdomsförening rf Östen 10:8 Vassor Borrhål för bergvärme Godkändes

TÄVLINGSSVAR B823: FRÅGA 1:

Presentkort värde 40 €

FRÅGA 2: 6,1,5,13 FRÅGA 3: 14,20,9,6 FRÅGA 4: 7,10,17,18

REFLEXOLOGI

Svaren vill vi ha på redaktionen senast den 15 november 2023. Adressen är ByaNytt, Kungsgårdsvägen 37A, 65380 VASA. Det går också bra att kopiera kupongen eller fota och skicka till tavling@kustmedia.fi eller på whatsapp nummer 050-3277920.

Madelene Syring Ta kontakt på tel. 050 3305 626 Marknadsvägen 1 • Smedsby

De här fyra detaljbilderna har vi plockat ur olika annonser i tidningen. Kan du lista ut på vilka sidor de finns?

Behöver du hjälp JAG TAR HAND OM DINA FÖTTER • Målning inne och ute • Medicinsk fotvård VÄLKOMMEN IN! | Lördag •18.11 kl. 10–15 • Även hembesök • Tapetsering Golvläggning även fönster, dörrar & möbler

Prenumerera BYA Har ni VINTERDÄCKEN i skick?och vinn! MÄSSA

I den här bilden finns det fyra fel. Jämför med originalbilden som du hittar inne i tidningen och ringa in de fyra felen!

På vilka sidor kan man läsa följande fyra: – Vi går alltid.. – Det är fantastiskt...

– Det är skönt..

PROGRAM FÖR ALLA ÅLDRAR

Vard 6-21, Lö 8-21, Sö 9-21• Presentkort • NybyggenBotniahallen och renoveringar BUU-

KLUBBEN Ta kontakt Ann-Katrine 050-5946391 HOPSIS

Mer info på korsholm.fi

EMELIE SANDELIN mm. Marknadsvägen Gratis inträde! 1 bst. 2 b, 65610 KORSHOLM esmalerimaalaamo @gmail.com

Nya däck till bra pris från oss. 045 1112135 MATTORG

I detta nummer har vi gömt fyra miniatyrbilder (samma storlek som den nedan) av Kustmedias logo. På vilka sidor finns de? (Räkna ej med denna.)

– Jag har totalt..

Betala din prenumeration under tiden 1.1- 30.11.2023 och du kan vinna en Samsung QLED smart tv till ett värde av 600 €. Du som redan är prenumerant deltar automatiskt.

• Café • Service PRENUMERERA: • Biltvätt på hemsidan www.lokalnytt.fi prenumeration@byanytt.fi • Hyresvagnar Om jag vinner vill jag ha: per telefon 06 344 1814 • •

Namn.............................................Tel......................................... Adress.........................................................................................

•

Presentkort 1 Clas Ohlson Presentkort 2 Bacchus Omgång 357 B923

Årsprenumeration 10 nummer pris: Inom Finland: 60 € Inom Europa: 65 € Utanför EU: 67 €

Kvevlax Service Karlebyv. 1134, 66530 Kvevlax Tel. 06-346 0151

KÖP EN PRENUMERATION OCH DELTA I UTLOTTNINGEN AV EN:

SMART TV

VÄRDE 600 €

BYA

4 FARSDAGSLUNCH 12.11 kl 12 & 14.30 JULBRUNCH 9.12 kl 11-12.30 & 13.00-14.30 Du kommer väl ihåg vår söndagslunch kl 12-15

Boka bord! www.vallonia.fi |Tel. +358 6 3288200

Erfaren sotare Timo Leppänen 040 0560253 KorsholmVasa-Vörå

Välkommen och testa våra populära Smashburgers ÖPPET Må-Fre 10-21 Lö-Sö 12-21 Agnesvägen 4, Korsholm Tel. 044-2445322

Nejdens bästa grillmat !

MISSADE DU NÅGOT NUMMER? Visste du att vi har ett digitalt arkiv på plattformen issuu.com där du hittar alla nummer av ByaNytt och KustNytt från 2019 och framåt. Digitala lösnummer kostar 4,90 styck och kan läsas i mobilen, på läsplattan eller datorn. Gå in på issuu.com och sök på ByaNytt för att hitta vårt arkiv!

Esa deltog i röjningsarbetet

i verklighetens ”Lapua 1976” Tisdag den 13 april 1976. Esa Konsteri, hemma från Toby men sedan länge bosatt i Petsmo, hade avverkat tre månader av sin värnplikt på flygflottiljen i Kauhava. Den här morgonen hade han för första gången beredskap och ingick i alarmgruppen – ett öde som inom loppet av en timme skulle föra honom till den krigszon som fram tills den morgonen varit Lappo patronfabrik.

AD SOM VÄNTADE Esa Konsteri och de 29 andra beväringarna från Kauhava när de hämtades med buss för att delta i röjningsarbetet på platsen, kunde de inte föreställa sig. I olyckan, som är en av de värsta olyckorna i Finland under fredstid, omkom 40 personer och 60 skadades allvarligt. 64 barn miste en, eller båda, föräldrarna i explosionen. Men vi tar det från början. Esa, som hade siktet inställt på att avtjäna värnplikten på den dåvarande garnisonen i Vasa, fick efter uppbådet i Vasa 1975 tänka om. – De tre herrarna som satt bakom skrivbordet studerade mig en stund och konstaterade sedan, utan diskussion, att jag skulle till Kauhava. Vad de baserade beslutet på fick jag aldrig veta, konstaterar Esa. Flygfält var däremot ingen obekant plats för honom – tvärtom. – Som Tobybo vistades vi ofta på flygfältet i Vasa och tittade på när de som hade egna plan flög. Ibland blev också medbjudna som passagerare i planen. Många minns väl Wikman och hans flyg, fortsätter Esa.

I beredskap Den 10 januari 1976 var det dags att inställa sig på förläggningen i Kauhava, som ligger just vid flygfältet. – Till skillnad från andra garnisoner är det inte ett inhägnat område. Det går till och med en allmän väg rakt igenom förläggningen. Vi kunde röra oss fritt med egen bil inom området, berättar Esa. Ett dejoursystem där alla turas

om att vara i beredskap ledde till att Esa ingick i alarmgruppen den ödesdigra morgonen, den 13 april. – Vi fick höra att en olycka hänt och en buss kom och hämtade oss för att köra oss till Lappo. Sammanlagt var vi 30 beväringar och två stammisar i bussen. Vi anlände till olycksplatsen bara en timme efter att explosionen ägt rum, och hade aldrig kunnat föreställa oss vilken ödeläggelse vi skulle möta. Esa fortsätter: – Det första vi såg var ett grönt tvåvåningshus mittemot porten till fabriksområdet. Husets väggar buktade inåt och glasrutorna var krossade. Just de enorma mängderna glassplitter är något som han minns tydligt. – Av fabriken fanns inget kvar. Väggarna låg utsprängda åt varsin sida och enorma betongblock från den tre våningar höga huskonstruktionen låg utspridda över området. Taket och takkonstruktionen låg på ett fält 300 meter bort på andra sidan ån, minns Esa. Beväringarnas uppgift blev att bistå och hjälpa brandmännen i deras arbete samt att delta i arbetet med att röja bråte, något som även hjullastare och grävmaskiner snabbt kallats in för. – Vi delades in i grupper om sex personer, och av någon anledning

Esa Konsteri från Petsmo utförde värnplikten vid Kauhava flygflottilj och ingick i alarmgruppen den dagen patronfabriken i Lappo exploderade. Han var en av de 30 beväringar som kördes till platsen för delta i röjnings- och räddningsarbetet. fick jag ansvaret över den ena gruppen.

Skarpladdad nattvakt

Manfall

De arbetande beväringarna övernattade i fabrikens matsal, som låg en bit bort och var intakt. Man turades även om att hålla vakt – dygnet runt. – Till en början visste ju ingen vad olyckan berodde på, och man misstänkte först både sabotage och tekniskt fel. Vi skulle hålla vakt två och två med skarpladdade stormgevär, men på grund av det stora manfallet fick man göra det ensam, berättar Esa. Under en av sina vaktturer en natt kom några skumma typer smygande och försökte klättra över staketet till området för att plocka patroner. – De brydde sig inte i mig och utgick från att jag stod med tomt gevär. Först när de hörde klicket gjorde de reträtt. Kort därpå kom kapten cyklande runt hörnet och jag var fortfarande på helspänn – vilket han märkte. ”Rauha, rauha”, sade han och därefter fick jag avlägga rapport vid högvakten, som kontaktade polisen. Följande morgon kom de förbi med inkräktarna i bilen och bad mig identifiera dem, minns Esa.

Gruppindelningen höll sig inte intakt någon lång stund. – De tre första svimmade när vi klev ur bussen och det var bara att bära in dem igen. – Det är klart att man hann se en hel del, men det är inget man kan skriva om i en tidning. Det dröjde tio år innan jag alls började prata om det jag varit med om, tillägger Esa. En händelse han minns väl är när man sent under den första dagen avlägsnat betongblock från den del av fabriksgolvet där en källarlucka låg dold under bråtet. – Luckan öppnades underifrån av en man som varit instängd hela dagen i det som visade sig vara rökrummet. Han hade ingen som helst aning om vad som hänt, men konstaterade när han vant sig vid ljuset och sett förödelsen att rökningen räddat livet på honom. Han, liksom andra ögonvittnen, berättade att det aldrig hördes någon smäll eller explosion. – Det var mer som ljudet av en tändsticka då den tänds, förklarar Esa.

BYA

Lördag 18.11 | kl. 10–15 Botniahallen

MÄSSA PROGRAM FÖR ALLA ÅLDRAR

Mer info på korsholm.fi MATTORG

BUUKLUBBEN HOPSIS

Gratis inträde!

mm.

I olyckan är en av de värsta olyckorna i Finland under fredstid. 40 personer omkom och 60 skadades allvarligt. 64 barn miste minst en förälder i explosionen. Arkiv- och pressbild. jobbade då de återstående månaderna i flygledartornet. – Det var skiftesarbete men ett bra sådant. Vi hade både kök och sängar och körde med egen bil mellan arbetsplatsen och förläggningen, minns han.

Minne i kristall

En märkligt sammanträffande skedde på Juthbackamarknaden då Esa fick syn på en söndrig vas. Det visade sig att vasen härstammade från huset mittemot fabriken och olycksplatsen.

Filmen "Lapua 1976" går på bio som bäst. Foto: Pressbild

Dåtidens krishantering När fredagen kom och deras arbetsvecka var slut återstod fyra av de 30 beväringarna, varav Esa var en. Resten hade man tvingats skicka hem vartefter. På förläggningen välkomnades gruppen tillbaka med griskotletter och potatismos samt en varm bastu.

Från och med den dagen förändrades det mesta i det militära livet för deras del. – Efter att vi ätit och bastat kallades vi in till kompaniets fältväbel. Vi hade ingen aning om varför, men fick där order om att ”åka hem en vecka och supa”. Det var helt enkelt den tidens krishantering, ler Esa. Väl tillbaka efter en veckas permission var deras insats inte glömd. – Den hade stor inverkan på resten av tiden i Kauhava. Vi blev lite av en grupp för sig som nästan hade fria händer. Att hälsa på befälen var det aldrig mer tal om – vi var mer likvärdiga, minns Esa. En månad senare valdes han ut som en av dem som skulle vidareutbildas för att bli gruppchef – något han vägrade samtidigt som han lade fram ett motförslag. – Jag ville åka till Jyväskylä för att studera meterologi istället, och det fick jag. Det innebar samma tjänstgöringstid, men istället för att bli sergeant blev jag en elva månaders flygsoldat, skrattar han. Efter tre månader i Jyväskylä återvände han till Kauhava och

Idag är Esa pensionär och erfarenheterna från olyckan ligger 47 år tillbaka i tiden. Genom den nu aktuella filmen "Lapua 1976" har minnena dock kommit upp till ytan igen. – Det är ganska få som vet om att jag var där och egentligen har jag aldrig pratat med någon om det. Från försvarets sida har jag heller aldrig hört något om saken efteråt. På ett märkligt sätt gjorde sig händelsen ändå påmind då han besökte Juthbackamarknaden för fem, sex år sedan. – Vi gick förbi ett stånd där bland annat en trasig kristallvas stod. Jag förstår inte varför, men av någon anledning reflekterade jag över den där vasen och gick tillbaka. Prislappen var 50 euro, och mannen som sålde den förklarade varför: Vasen hade – med undantag av skadan – överlevt Lappo-olyckan. – Den hade stått i det gröna huset med inbuktande väggar och krossade fönster, som var det första vi såg när vi kom till platsen. Jag berättade min historia åt säljaren och det slutade med att jag fick vasen för fem euro. Filmen då, har han sett den? – Jag var tveksam, men jo, jag har sett den – och det var nog väldigt långt ifrån verkligheten. Även om erfarenheterna i Lappo snart ligger 50 år tillbaka i tiden, har de påverkat livet i stort. – Jag har svårt att bli berörd av något efter det. Oberoende av vad som händer fungerar hjärnan – på gott och ont, avslutar Esa.

Text och foto: Anna Sand

NYTT KÖK ALLT SOM BEHÖVS FRÅN ETT STÄLLE • Snickerier • Maskiner • Tillbehör • Montering • VVS och EL • Projektledning www.puustelli.fi

PUUSTELLI VASA: Storalånggatan 37, tel. 010 277 7340

S K Ä R G Å R DE N S V VS TJ Ä N S T S A A R I S T O N LV I PA LV E L U CHRISTIAN HÖCKERT • 040 1683 153

Köpes antikviteter i hela svenska Österbotten -

antika skåp och andra antika möbler glas och porsliner gamla vapen, krigsmedaljer kontant betalning, vi talar svenska

Kontakta Ab Gamlakarleby Auktionskammare Folkskolegatan 1 Karleby/Raul Pohjonen 044 913 8284

REFLEXOLOGI Madelene Syring Ta kontakt på tel. 050 3305 626 Marknadsvägen 1 • Smedsby JAG TAR HAND OM DINA FÖTTER

• Medicinsk fotvård • Även hembesök • Presentkort Ann-Katrine 050-5946391 Marknadsvägen 1 bst. 2 b, 65610 KORSHOLM

BYA

6 B

O KTIPS

Ute går naturen i vinterdvala och vi människor saktar – förhoppningsvis – också i lite. Jag njuter åtminstone lite extra mycket av tidiga kvällar, ljusmys och ett mustigt rödvin till helgmiddagen. Hösten är böckernas tid och här kommer tips på några godbitar som jag avverkat på sistone.

HERRENS ÅR 1401, DICK HARRISON Kände historikern Dick Harrison skriver även deckare som utspelar sig i historisk miljö, det här är hans senaste bok. Ett våldsamt brott sker på Gotland år 1401 och huvudpersonen Thierry av Liège får i uppdrag av fogden att utreda brottet. Förutom att det är en spännande historia så tycker jag att det är intressant att få med sig kunskap om hur man levde förr och hur landsgränser och politik fungerade på den tiden. Visste du till exempel att man inte pratade svenska på Gotland för 700 år sedan? SKOGEN DÄR STJÄRNORNA SLOCKNAR, KRISTIN HARMEL En gripande och grym historia som har förankringar i verkligheten. Yona växer upp djupt inne i östra Europas skogar och lär sig allt om hur man överlever de hårda vintrarna, bygger skydd som står emot vädrets makter och hur man hittar föda. Kunskap som visar sig bli livsviktig under andra världskriget när tusentals judar flyr undan nazisterna och tar skydd i skogarna.

FÄDERNAS MISSGÄRNINGAR, ÅSA LARSSON Jag tycker om Åsa Larssons berättarstil samt att historierna utspelar sig på landsbygden i norra Sverige, man känner igen sig i hur det är att bo utanför storstäderna och hur saker fungerar på landet. Historien är mångbottnad och spännande men som vanligt har Larssons böcker ett vemod i sig som känns äkta och man drabbas av miljöerna och karaktärerna. Boken blev vald till Årets Bästa Svenska Deckare 2021. Text och foto: Jennifer Hägen

ALLA BILAR HAR EN EGEN HISTORIA Att samla på gamla bilar, ja det är något som Marcus Heinonen gör. Just nu har han totalt 25 bilar på gården.

ÄR JAG KÖR in på gården vid Marcus Heinonen, 29 år, i Solf möts jag av ett tiotal gamla Volvobilar. Bilarna är i alla möjliga färger; gula, röda, vita, grå... De skiner i solen och går man nära dem är det lätt att spegla sig i lacken. På gården hittar jag Marcus bland bilarna. – Jag har totalt 25 bilar varav en är en Saab och resten Volvo. Det bara råkade sig att Volvobilarna har dykt upp, berättar Marcus. Marcus bor i sitt barndomshem i Solf. Han jobbar heltid som jordbrukare och tog över jordbruket efter sin far 2019. – Nu har vi tröskat och sprutat klart för den här hösten. Det enda som står kvar på listan är plogandet. Det har länge varit en självklarhet för Marcus att ta över jordbruket och med pappa Sune Heinonens hjälp hinner de bra med jordbruket. Ett stort fritidsintresse som Marcus har är skruvandet och fixandet med gamla Volvobilar. – Det har lugnat i sig lite med skruvandet för tillfället. Alltid i jordbrukstider är det svårt att

hinna med. Så mitt intresse går i perioder.

Självlärd skruvare Marcus fick sin första ”lindobil” när han var 14 år gammal. Det var en grå Volvo 240 diesel från 1988. Det var meningen att han skulle köra och lära sig med den på åkrarna runt huset. En kort tid efter att han fick bilen bestämde han sig för att fixa upp den till sin 18-års dag. Det blev med andra ord inte alls någon ”lindobil”. – Sen avtog intresset lite men återkom igen. Efter militärtjänstgöringen började jag leta efter gamla bilar. Sedan dess har jag köpt flera bilar om året. Den första bilen jag hade körde jag nog cirka 100 000 kilometer med på bara några år. Idag är den bilen inte i något bra skick men jag har den ändå sparad, den har ett visst sentimentalt värde. De flesta bilarna har Marcus sett stående på någons gård och tagit kontakt. Vissa bilar är också köpta av bekanta. – Grannen hade en gammal Volvo som han körde med i älgjakten. Den var ganska bucklad och sliten. Den fick jag ta över för att fixa upp.

Det är viktigt att de bättre bilarna förvaras under tak året runt.

Grannens Volvo har funnits i Solf sedan den var nyköpt och nu har bilen fått ett nytt liv tack vare Marcus. – De här bilarna är sådana som småpojkar gärna köper som första bil. Det är synd att de blir sönderkörda så jag försöker att köpa dem innan någon ung kille har kört med dem. Hur mycket tid som Marcus har lagt ner på sina 25 bilar är omöjligt att säga. – Det går så himla mycket i perioder. Vissa gånger gör jag inte så mycket annat än att skruva och fixa, andra gånger går det flera månader utan att jag går ut till garaget för att mecka med någon bil. Jag orkar inte längre vara ute varje kväll till tolv om nätterna, det är ohållbart. Trots det stora intresset för att mecka med bilar har Marcus aldrig gått någon utbildning i ämnet. – Jag är självlärd och har haft ett stort intresse för att ta reda på. Volvobilarna är ganska simpla bilar att skruva med. Det är bara att riva sönder, alltid får man ihop det tillbaka på något vis. Varför det just har blivit Volvobilar är ändå en slump. – Många i min närhet under

BYA

TIPS TILL DIG SOM VILL KÖPA EN GAMMAL BIL:

TIP S

• Marcus bästa tips är att köpa en bil som är så rostfri som möjligt. De mesta andra problem brukar inte vara så svåra att åtgärda men om de är rostiga blir det snabbt jobbigt. • Det är bra att höra med släktingar och vänner om de vet om någon gammal bil som står över. Många säljer eller ger gärna bilen till en bekant i stället för att köra den till skroten.

MER ÄN EN BOKFÖRINGSBYRÅ Convido erbjuder full service för företag Convido är en lokal bokföringsbyrå med lokala ägare i Korsholm, Vasa och Malax. Vi har en bred kompetens och lång erfarenhet. Kontakta oss, så stöder vi ditt företag på sin tillväxtresa.

God, personlig service är en hjärtesak för oss!

• Bilar som har körts av chaufförer som just tagit körkortet brukar inte vara något bra köp. Många unga vill vara tuffa volvo raggare och kör sönder bilarna.

Malax • 050 413 3259 • Mikael Finnäs Vasa • 050 565 1950 • Kjell Ahläng Korsholm • 050 542 1866 • Joel Granholm www.convido.fi • convido@convido.fi

• Det är alltid svårt att hitta finare model ler som är i bra skick, hittar man en sådan bil är det bara att satsa. Tfn +3586 3451 270 info@kvarkensvvs.fi www.kvarkensvvs.fi

Marcus Heinonen är fäst vid sina bilar. – Alla har en egen historia. uppväxten körde med Volvo, bland annat pappa Sune hade tre Volvobilar under min uppväxt. De har alltid funnits runt omkring mig och därav kommer också intresset. Det jag tycker extra mycket om är att alla bilar har sin egen berättelse. Även om jag har bytt mycket i vissa bilar så visar de ändå en historia.

Värderar bilarna högt De flesta bilarna på Marcus gård är från 1980-talet. Det var de

modellerna som han växte upp med så de står honom närmast om hjärtat. Dessutom har det varit lättast att hitta just de bilarna. – Det är svårt att hitta bilar från 1950- och 1960-talet som är i gott skick. Skulle man hitta någon så har de stått utomhus i 40 år och går oftast inte att rädda. Den äldsta bilen som Marcus har är en gul Volvo 145 från 1971. Den mest unika bilen på gården är en silver Volvo 780 Bertone turbo diesel från 1990. – Jag har ingen plan på att sälja bilarna för tillfället. Varje

år brukar jag sälja bort någon och köpa en ny i stället men de med sentimentalt värde får nog lämna. Om jag säljer bort någon av dom bättre bilarna vill jag att de går till en bra ägare som värderar dem. Efter många timmar av funderande, skruvande och putsande behöver bilen bli behandlad väl. – Jag har satt ner väldigt mycket tid på många av de här bilarna. Det är alltid något på gång och jag försöker alltid att hålla upp ögonen för nya bilar. På gården har Marcus totalt fyra bilar som är museibilar. En museibil får man köra med trettio dagar om året och de är väldigt billiga att äga. – Målet är att få flera av bilarna museiregistrerade men kraven är höga och det tar mycket tid. Utöver museibilarna och de bilar som Marcus har fixat har han också en hel del reservdelsbilar. De används flitigt när han köper nya bilar och behöver extra delar. Text och foto: Linnéa Strömfors

Bergvärmeinstallation er @kvarkensvvs

Byggnadsarbeten Timmermän, målare, murare, kakel- och mattläggare

Elarbeten

Nyinstallationer, renoveringar, försäljning av elmaterial

Markarbeten

Grävmaskiner, teleskoplastare, traktorer, lavett och lastbil

Kontakta Jan Engman • 040 066 0549 • jan.engman@engmanservices.fi

Bokföringstjänster

Administrativa tjänster för små och medelstora företag

Kontakta Ella Engman • 050 353 1770 • ella.engman@engmanservices.fi www.engmanservices.fi

engmanservices

Ab Engman Services Oy

KVALITET • SÄKERHET • MILJÖ

DAGS FÖR NYA VINTERDÄCK? Vi erbjuder ett brett sortiment av däck och fälgar från branschens största tillverkare. Även däckbyten, däckreparationer och däckhotell!

LÄTT OCH FLEXIBELT

BYA

VÄLKOMMEN IN! Vard 6-21, Lö 8-21, Sö 9-21

Har ni VINTERDÄCKEN i skick? Nya däck till bra pris från oss.

I allmänt hyfsat septemberväder och med god uppslutning arrangerade Korsholms cancerklubb årets Rosa bandet-vandring i Björkö den 21 september. Evenemanget var det tredje i föreningens regi hittills.

• Café • Service • Biltvätt • Hyresvagnar

Kvevlax Service Karlebyv. 1134, 66530 Kvevlax Tel. 06-346 0151

ÖPPET: vard. 9-18

Rosa bandet – vandring Björköby

Bilreparationer - alla märken Bosch testutrustning J-E Backull, Lotlaxv. 398, 66600 Vörå

Markku Suoranta från Österbottens cancerförening och Pernilla Vikström, ordförande för Korsholms cancerklubb, informerade under kvällen.

✆ 050-554 9171

BMT ENTREPRENAD

utför sprängning och transport i Österbotten

Tom 0400-345 529 Britta Maria 050-595 0039 Krooksbacksvägen 12, Vörå KOM IHÅG FAR DEN 12.11 En tidningsprenumeration är en gåva som gläder hela året! Du får en rolig överraskning rakt i din postlåda och riskerar inte att missa något nummer. Ring: 06 344 1814 Mejla: prenumeration@kustmedia.fi

ByaNytt 10 nr

60€

Årsprenumeration

Kuriren 17 nr

89€

Årsprenumeration

MED GEMYTLIG INRAMNING av korvgrillning, kaffebjudning och spelmansmusik i båthusmiljö i Svedjehamn arrangerade Korsholms cancerklubb årets Rosa bandet-vandring i fager skärgårdsmiljö. – Det är tredje gången som vi ordnar den här vandringen. I år är evenemanget speciellt och intressant inte minst på grund av arrangemanget sker i samarbete med Björkö byaråd, sade Pernilla Vikström, ordförande för Korsholms cancerklubb. Vandrare i olika åldrar strömmade till i jämn takt i början av tillställningen som inleddes i milt men smågrått höstväder vid 18-tiden och pågick till kvällsmörkrets inbrott. Deltagarna hade möjlighet att sträcka på benen och andas frisk havsluft i avsnittet mellan Svedjehamn och Saltkaret. Längs promenadrutten fanns det skyltar med matnyttig information relaterad till exempel till bröstcancer och andra cancersjukdomar samt även värdföreningens olika verksamheter. I år hörde en tipsrunda till vandringsprogrammet. Genom att besvara olika frågor kunde man delta i en utlottning av priser. – Rosa bandet-promenaderna brukar vara ett par kilometer långa. Första gången inleddes vandringen i Smedsby centrum och ifjol utgjorde Karperö skola startpunkten, säger Pernilla. – Första gången slöt cirka 60 personer upp. Ifjol var antalet cirka hundra. Den här gången siktar vi på att över-

träffa fjolårsresultatet, tillägger hon. För den musikaliska inslaget i septemberkvällen stod Björköbon Viktoria Sten och några medlemmar från Korsholmsgillet. Samtidigt var det premiär för årets Rosa band-försäljning. Intäkterna är ämnade som Anders Björkman och Eva Ahlskogforskningsmedel Björkman från Björkö och Marie Koch för bröstcancer från Köpenhamn deltog i Rosa bandetoch andra canvandringen i Björkö. cersjukdomar. Årets rosa band har designats av det inhemska holmskalaset i Botniahallen. rockbandet Apulanta och årets På plats i Björkö fanns även tema är barncancer. Markku Suoranta, verksamKorsholms cancerklubb har hetsledare för Österbottens ända sedan den egentliga starcancerförening. – Den verkliga styrkan i vår ten 2021 varit en växande förverksamhet finns i de aktiva ening. För närvarande utgörs föreningarna. Det finns 28 underlaget av mera än 300 cancerklubbar för närvarande. medlemmar. Det är positivt att Korsholm – Vi har därtill en aktiv sty– som är den största tvåsprårelse som består av tio personer. Än så länge kan verksamkiga kommunen i distriktet – äntligen har fått en egen canheten sägas vara i barnskorna. Bland annat håller vi på att cerförening, kommenterade utveckla en hemsida för förMarkku. – Det händer ibland att caneningen, säger Pernilla. – Cancerklubben riktar sig cerföreningar läggs ner och till personer som drabbats av att nya bildas. Varje kommun cancersjukdomar samt anhöi distriktet har tillgång till en förening. Ibland sträcker sig riga till dessa. Samtidigt är de verksamheter över kommunföreläsningar och evenemang som vi ordnar tillgängliga för gränser, tillägger Markku. alla, framhåller Pernilla. I november kommer KorsText och Foto: holms cancerklubb bland anJoakim Snickars nat att vara synlig på Kors-

BYA

Scandic Trans expanderar

Scandic Trans nya terminalbygge på Fågelberget kommer att avancera i rask takt under höstveckorna. Nybygget är samtidigt anpassat till upp till 35 meter långa HTC-fordon, framhåller vd Mikael Löfqvist.

Korsholmsföretaget Scandic Trans är profilerat som en viktig arbetsgivare i den nationella transportvärlden. Den första december 2023 är det tänkt att den nya terminalen vid Scandic Trans-fastigheten på Fågelberget ska stå klar.

Ä R O M R Å D E T STRAX INTILL Scandic Trans-fastigheten på Lagervägen 14 på Fågelberget är ordentligt uppgrävt och inledande arbeten pågår när ByaNytt gör ett besök en fredagseftermiddag i mitten av oktober. Transportbolagets nya terminalbygge kommer att ta form i rask takt under de kommande höstveckorna. – Arbetena påbörjades i månadsskiftet september-oktober och enligt planerna ska den nya terminalen stå klar till den första december. Här ska lastkaj och lastport och byggnader för transport- och lagerverksamhet anläggas. Parkeringsplatser kommer också att finnas tillgängliga i anslutning till terminalen, säger Mikael Löfqvist, vd på Scandic Trans. – Tidigare har Scandic Transfastigheten inte varit idealisk för lagersverksamhet utan den har främst varit använd för tvätthallsoch verkstadsfunktioner. Behovet av förbättrade lastnings- och mellanlagringsytor är stort hos Scandic Trans, bland an-

nat på grund av att företaget nyligen har fått en ny kund i Hartwall. – Nybygget kommer dessutom att vara anpassat för större långtradarekipage, så kallade HTCfordon, som kan vara upp till 35 meter långa, framhåller Mikael. Den nya terminalen blir samtidigt ett komplement till de större godsterminaler som Scandic Trans sedan tidigare förfogar över i Åbo och Vanda. Förutom det inledande terminalbygget kommer Scandic Trans även att bygga ut och i praktiken fördubbla sin kontorsavdelning i en andra fas. Det handlar om en förstoring på 450 kvadratmeter. – Kostnaderna för enbart terminalbygget och det utvidgade kontoret uppgår till cirka en miljon euro. – En ytterligare planerad utbyggnad går ut på att uppföra lagerytor på den södra sidan av fastigheten i enlighet med våra kunders behov. Vi kommer att föra förhandlingar med kunder, tillägger Mikael i samma veva.

Regional aktör Scandic Trans grundades 1991

– Vi går in för att erbjuda våra kunder smidiga helhetslösningar inom mellanlagring och distribution, säger bolagets vd Mikael Löfqvist.

och har ända sedan starten varit stationerat på Fågelberget. Transportbolaget har för närvarande 31 egna anställda. Verksamheten berör också cirka 250 personer i olika åkerier som är anslutna till bolaget. På sistone har den totala omsättningen uppgått till cirka 45 miljoner euro. – Vi vill vara profilerade som en regional aktör på det lokala planet. Transporttrafiken är samtidigt internationell. Utanför hemlandet ombesörjer vi transporter till Sverige, Norge och Danmark. – Vi vill erbjuda våra kunder smidiga helhetslösningar i fråga om mellanlagring och distribution. På en och samma dag ska det gå att lasta av vid terminalen på Fågelberget för transport till södra Finland och vidare ut i världen. Scandic Trans är expert på transporter av frysta och kylda livsmedel, framhåller Mikael. Mikael säger att Scandic Trans pågående expansion väntas skapa nya arbetstillfällen både inom det egna företaget och inom tillhörande åkerier. – Det finns dock en del utmaningar att tampas med i ett läge

som präglas av hårdnade konkurrens inom transportbranschen. Genom att utvidga vill vi hitta flera ekonomiska stödben att stå på, betonar han. Miljö- och klimatrelaterade aspekter läggs ju fram i tid och otid i dessa dagar. Hur beaktar och hanterar Scandic Trans dessa globala frågor? – Vi har hållbarhetsfrågor i tankarna hela tiden. Vi kommer exempelvis att installera bergvärme i bolagets fastighet och vi har också funderat på solpaneler som ett annat tidsenligt alternativ. – På transportsidan är vår främsta miljövänliga gärning att tanka recirkulärt HVO-diesel i fordon. Detta bidrar till att mins-

ka utsläppen av avgaser. På längre sikt kommer det säkert också att bli aktuellt att beakta olika el-, gas- och även vätgasrelaterade lösningar, säger Mikael. Vasabördige Mikael Löfqvist har varit verkställande direktör för Scandic Trans sedan 2012. Innan dess ledde han Williamsson Transport i tre år. – Totalt har jag arbetat cirka 20 år inom Scandic Trans. Tidigare var jag inriktad på marknadsföring och försäljning samt trafikledning i viss mån, säger Mikael.

Text och foto: Joakim Snickars

BYA

VÖRÅ

BILAGA

Håll i gång och håll dig ung Ett personligt intresse för fysisk aktivitet, rörelse och gymnastik kombinerat med en naturlig förmåga och vilja att umgås med äldre har varit det som styrt Gun Svenlins yrkesliv och fritidssysselsättning. Gun är fullt sysselsatt med att hålla de österbottniska seniorerna i rörelse.

ÖRÅBON GUN SVENLIN började hålla olika gympakurser för Medborgarinstitutet redan för 30 år sedan och gör det fortfarande – såväl i hemkommunen Vörå som för Vuxeninstitutet i Korsholm. – Jag har kurser från måndag till torsdag och försöker vara ledig fredagar. Det är dock sällan det lyckas, ler Gun, som hela livet själv också varit i rörelse i någon form. I hennes repertoar ingår allt från sittgympa till styrketräning i form av cirkelträning – en kurs där hennes äldsta deltagare är över 90 år. – Det är fantastiskt att se att även i den åldern kan man bibehålla och till och med förbättra sin styrka genom regelbunden träning, konstaterar hon. Fokus ligger på just olika kurser för seniorer och sedan 1990 även seniordans, en helt egen motionsform där både balans, kondition och stabilitet tränas. Seniordansen omfattar alla typer av rytmer och musik, här blandas allt och alla låtar har en egen koreografi. – I våras deltog jag i en resa till Frankrike där seniordansledare från 17 olika länder samlades för att utbyta koreografier, alla länder bidrog med två låtar var, och sammanlagt hade vi sedan 27 nya koreografier att lära ut, berättar Gun.

– Egentligen är namnet ”Seniordans” lite tokigt, eftersom vem som helst kan delta. Det ger mig som ledare en stor tillfredsställelse att se hur mycket dansen ger deltagarna, tillägger hon. Gun har alltid trivts med äldre och gillat att både umgås och jobba med dem. För att förbättra möjligheterna till rörelse och träning även hemmavid, var hon därför med och startade upp projektet ”Jump ilag fast tär heim”, som producerades som ett samarbete mellan Vörå kommun och Folkhälsan med Sus Productions som producent. Det första programmet hade just spelats in när pandemin slog till och alla gruppträningar ställdes in. – Pandemin ledde till att fler än väntat tog till sig våra program och det hela blev betydligt större än vad vi hade kunnat ana vi nådde ut till 20 000 hushåll och har även tittare i många andra länder. I somras spelade vi in det sjunde programmet och precis som de tidigare är även det på Vörå-dialekt, berättar Gun. Träningsprogrammen visas med tre olika svårighetsgrader och finns tillgängliga både via kabel-tv och på YouTube. Det handlar om enkla rörelser i kombination med musik. Programmen rullar fortfarande varje måndag, onsdag och fredag i rutan, trots att pandemin är över.

”Jump ilag fast tär heim”

Rörelse föder rörelse

Som deltagare i seniordans behöver man däremot inte komma ihåg all koreografi, det är lärarens uppgift att leda och lära ut.

Att pandemin fick konsekvenser på vår, och kanske specifikt på seniorernas fysiska välbefinnande, har Gun ändå kunnat konstatera.

GUNS BÄSTA TIPS Gun Svenlin från Vörå har hållit kurser inom gymnastik och dans i tiotals år, främst med fokus på seniorer. För fyra år sedan pensionerades hon från sitt jobb som konditionsskötare men intresset för rörelse och idrott samt för att umgås och jobba med äldre kvarstår.

TIPS

• Hitta en motionsform du tycker om • Tänk långsiktigt – sträva efter en livsstil som på sikt ger dig en sund och stark kropp. • Ta mikropauser från arbetet vid da torn. Massor av inspiration till paus gympa finns på samma skärm som du tillbringar dagen framför. • Se till att du har en bra ergonomi och sittställning i ditt arbete

– Isoleringen gjorde enorm skada – både fysiskt och psykiskt. Många förlorade ett viktigt, socialt sammanhang och nätverk när deras träningsgrupper inhiberades och dessutom kom den fysiska aktiviteten helt att hänga på den enskilde individen. Många fick både sämre kondition, styrka och balans under pandemin, och efteråt har det varit svårt för många att komma igång igen. Det är nämligen så att blir man att sitta, då sitter man där medan rörelse i sin tur föder mer rörelse, tillägger hon. Den sociala biten är också mycket viktig.

• Leta inte ursäkter. Du hittar all infor mation på nätet. Även ett tränings program som passar dig. • För träningsdagbok – det sporrar och uppmuntrar!

– Den kan säkert utgöra halva orsaken till att deltagarna fortsätter att dyka upp på mina kurser och grupper, tror hon. Många bor ensamma och veckans träning kanske är det enda tillfället då man får umgås och prata med andra.

Dagens pensionärer är ungdomliga En positiv trend är ändå att dagens seniorer och pensionärer är förhållandevis unga rent fysiskt i jämförelse med 30-40 år sedan.

BYA

Den internationella seniordansen är en motionsform till omväxlande, medryckande och stimulerande musik och aktiverar både fysiskt och psykiskt. Trots namnet passar seniordansen alla åldrar. Du är välkommen ensam, man eller kvinna, ung eller gammal. Foton: Privata

CHARLOTTA FRANTZ JAG FICK FÖRFRÅGAN om att skriva en kolumn, ”kanske något om skrivande och författarskap, eller om hösten”. Jag älskar att skriva och jag älskar hösten, så vad passar då bättre än att kombinera två av de saker jag tycker om allra mest?

HÖSTPEPP!

BÄSTA MEDICINEN MOT ÅLDRANDE • Åldersrelaterad förlust av muskel massa börjar redan i 30-årsåldern om man lever ett stillasittande liv. • Efter 40 års ålder förlorar man 10-15 % av sin muskelmassa per årtionde om man inte tränar. • Efter 60-årsåldern accelererar för lusten och varje år försvinner 1- 1,4 % av muskelmassan. • Dålig muskelstyrka är en markör för åldersrelaterad funktionsned sättning, sämre livskvalitet och större risk att dö i förtid. • Lindrigare rörelseformer som stavgång och promenader inte är tillräckligt för att bibehålla muskel massan, även om de har en positiv effekt på kroppen. • Styrketräning är viktigt för att be hålla muskemassan och det stärker även det mentala måendet. Källor: styrkelabbet.se, pulsochtraning.se

– Då var man ofta gammal och utarbetad vid 65. Idag jobbar vi inte lika tungt och vet vikten av att hålla igång på fritiden. Dessutom är utbudet av olika aktiviteter ett helt annat idag än då, fortsätter Gun. Samtidigt blir det också allt viktigare att kunna klara sig själv hemma så länge som möjligt.

En överväldigande mängd forskning visar att styrketräning är det mest kraftfulla vapnet att bekämpa tidens tand med. Styrketräning: - motverkar benskörhet - förhindrar i den intramuskulära fettinlagringen - förbättrar den fysiska prestations förmågan, det vill säga möjligheten att fungera i vardagslivet och kunna ta hand om sig själv - ökar muskelmassan och styrkan oavsett ålder - är ett av de bästa sätten att förbättra/bibehålla bentätheten - förbättrar den metabola hälsan och insulinkänsligheten - ger större psykologiskt välbefinnande - minskar fallrisken - ger en fungerande kropp, och en fungerande kropp ger bättre livskvalitet.

– Då är det ett måste att hålla sig i skick, poängterar hon. Själv får Gun sin beskärda del av motion och träning genom sina uppdrag, och kan ägna kvällarna åt annat. – Jag syr gärna, läser mycket, ett korsord är aldrig fel och vi är ofta ute med vår husbuss. Det är semester för mig. Men som

ordförande för Finlands Seniordansförbund finns det alltid jobb att göra även på min lediga tid, konstaterar hon.

Text och foto: Anna Sand

När sommaren är slut och det stora mörkret tar vid för en nästan oöverskådlig tid kan det kännas tungt, jobbigt och tröstlöst. Det är mörkt när man åker och mörkt när man kommer hem, det blir bara kallare och elräkningarna bara dyrare. Men, hösten ger också välkommen tid för vila, eftertanke och reflektion, det är en tid med färre måsten. Även om sommaren är skön så är den faktiskt också ganska krävande, men hösten, då kan man andas ut. Gräset har slutat växa, stranden pockar inte längre på uppmärksamhet, ”skärin” med dess underhållsbehov kan man för tillfället glömma och grillkvällarna är ett minne blott. Smutsen på fönstret som skriker mot en i sommarens obarmhärtiga ljus blir med ens osynlig i höstens mörker, magen man tvingats dra in i sommarens badkläder kan släppas fri och man måste inte gå ut ”för att det är en fin kväll”, det är til�låtet att sätta sig i soffhörnet och bli kvar. Ja, ni fattar. Hösten är emellertid på många sätt också en tid för nystart. Det är dags att ta tag i träningen igen efter en kanske något lat semester, det är tid för nya projekt. Och det är en tid för skrivande. Höstnaturen lockar mig ut och ger mig nya idéer, uppslag för kommande projekt. Om man bortser från älgflugorna som de första frostnätterna förhoppningsvis får bukt med inom kort, så finns det ingen bättre tid att röra sig utomhus och i skogen än hösten. Luften är syremättad och frisk, färgerna slående och man slipper som sagt många av de otäcka krypen och svetten i ögonen. Sedan lockar kvällens mörker mig in igen och jag kryper ihop på en mysig plats i sällskap med datorn och en historia som växer fram. Det här med att skriva är intressant, att ha drivet (eller kallet eller tvånget) att hitta på, att skapa en historia som bara jag vet hur den ska sluta, om ens det. Ibland vet jag det inte förrän jag kommer dit. Att få ge mig i väg på en resa i den värld som bara finns i mitt huvud, och som kanske men inte nödvändigtvis en dag får nå en läsares ögon. Det är egentligen den resan som är mödan värd. Faktiskt så utspelar sig en del av mina historier på hösten, när jag tänker efter. Det är en kvinna som ser höstlöv singla ner över en gravsten medan hon tänker svåra tankar, eller en gift man som smyger i väg från en förbjuden träff över ett torg med höstlöven dansande kring fötterna. Hösten inspirerar. I stället för att se hösten som en tid då mörkret börjar och livet nästan tar slut, åtminstone fram till följande vår, se den i stället som en tid av möjligheter. En tid att göra vad du vill, oavsett om det är att vandra i ruskan, titta på filmer och äta choklad eller ta och skriva den där boken du alltid har tänkt.

BYA

VÖRÅ

BILAGA

Gårdssmak öppnar

Foto: Kenneth Jansson

sin första butik Vöråfotografen Kenneth Jansson gillar abstrakta motiv KENNETH JANSSON GICK en kurs i fotografering på Medborgarinstitutet i Vörå 2015 och fastnade direkt. Sedan dess har han också gått kurser i naturfotografering, något som senare visat sig vara hans stora begåvning. – Det är sällan människor fastnar på bild när jag fotar, erkänner Kenneth. Nu är Kenneth aktuell med sin första egna fotoutställning på Vörå bibliotek. Kenneth berättar att han ville bygga utställningen kring ett tema för att kunna begränsa sig, men temat behövde ändå vara ganska brett så han inte skulle bli tvungen att välja bort favoritbilder. – Jag har valt att bygga utställningen utifrån ett färgtema. Det börjar med mörka, nästan svarta färger, för att gradvis gå mot ljusare nyanser. I övergången från en bild till en annan har jag försökt ta fram färger som hittas i båda fotografierna. – Jag gillar abstrakt fotografering och jobbar mycket med färger, inställningar och förvrängningar. En teknik som jag använder mig ofta av är IMC (Intentional Camera Movement) då använder man sig av lång slutartid och får ”utdragna” foton. Jag fotar med digital systemkamera och behandlar de ”råa” bilderna efteråt. Motiven hittar Kenneth oftast i Österbotten där han gärna rör sig runt med andra fotograferande kompisar Kenneth Jansson. men även på utFoto: Bo-Ingmar Karlsson landsresor med frun åker kameran fram. Kenneth Janssons fotoutställning pågår på Vörå bibliotek fram till 8.12.2023 Text: Jennifer Hägen

Det har gått ett halvår sedan man på Gårds-Smaks Facebook-sida kunde läsa följande inlägg: ”Gårdsbutik 2.0 - är det möjligt? En dygnet runt öppen närbutik med de bästa råvarorna från våra lokala producenter. En gammaldags "äkta" butik men i modern tappning.

ESPONSEN PÅ INITIATIVET att öppna en gårdsbutik var odelat positiv och nu förverkligas planerna. Gårds-Smaks första fysiska butik öppnar i Kaitsor i november. – Planer på en butik, eller egentligen ett nätverk av flera butiker runt om i Österbotten, har funnits en längre tid, inleder Niklas Östman, som tillsammans med sin bror Jonas driver företaget som redan i flera år levererat lokalproducerad mat direkt hem till de österbottniska hushållen. Deras webbshop kompletteras nu av en första, fysisk självbetjäningsbutik, där man har möjlighet att handla 24/7, det vill säga dygnet runt, sju dagar i veckan. Butiken ligger ett stenkast från riksväg 8 i Kaitsor och målsättningen är att den inte enbart ska betjäna kunderna utan även stöda webbshopens lagerhållning och leveranssystem. – Idag kör vi väldigt långa sträckor med våra bilar, och tanken är att vartefter vi bygger upp fler butiker med egna lager, ska sträckorna kunna förkortas. Detta i sin tur skapar möjligheter för tätare leveransintervall – att vi kan köra ut oftare på samma sträcka och ort, förklarar Niklas vidare.

Massfinansieringskampanj Stödmöjligheterna för ett dylikt projekt är begränsade och GårdsSmak beslöt sig därför att starta en massfinansieringskampanj för att kunna förverkliga projektet.

I Gårds-Smaks webbshop säljs produkter ett trettiotal lantbruk och producenter i Österbotten. Företaget levererar produkterna till dörren mellan Yttermark i söder och Kronoby i norr. Foto: Privata

– Vi gick ut med nyheten på Facebook i april och satte då 200 000 euro som insamlingsmål. Det är vad som behövs för att genomföra renoveringen i den före detta butikslokalen som vi hyr, kameraövervakningsteknik, kassasystem och hyllor samt utökning av lager och produktutbud – den post som slukar största delen. Utöver kampanjmedel kommer vi förstås också att använda egna medel och även några större investerare deltar i projektet, tillägger Niklas. Kampanjen avslutas den 15 oktober och man siktar på att öppna Kaitsor-butiken i november. Just nu pågår renoverings- och installationsarbeten i lokalen, något som görs i samarbete med fastighetens ägare, Heikius Hus.

– Med vår byabutik kommer vi att erbjuda äkta lantbruksprodukter från lokala bönder och på så sätt främja hållbarhet och stödja landsbygdsutvecklingen. Personal kommer att finnas på plats dagtid under packningstiden, men butiken kommer endast att fungera med självbetjäningskassor. I butiken kommer alla produkter som finns i webbshopen att finnas, men även nya, närproducerade produkter. Som det är nu räcker vårt eget kött nätt och jämnt till, berättar Niklas vidare.

Spårbarhet viktigt Det ska bli en funktionell byabutik där man även kan köpa de vanligast hushålls- och toalettartiklarna, såsom papper – dock inte tio olika

BYA

Södra Vallgrund • Tel. 06-3527 830

HANTVERK & HEMBAKT, CAFÉ & INVA-WC

JULÖPPNING 18.11 kl.10 Lotteri & Glögg!

Julcafé i UFH-lokalen 18.11 kl. 11-14 Julgröt, kaffe & jultårta!

Julöppet 18.11-17.12 • 6.12 11-18 To-Fre 14-18 • lö-sö 11-18

Vörå Blomstertjänst Blommor till vardag och fest, glädje och sorg! Tel. 044-2436302

Behöver du få hjälp med att åtgärda obalanser i din kropp?

Naturvårdsklinik HeidiG erbjuder:

Mera info: heidig.fi Mottagning: Larvvägen 712, Vörå Tfn: 044 5440477

Klassisk homeopati Taktil stimulering Olika energibehandlingar Reikikurser Kådsalva Presentkort

Fira jul i Holmsgården! 25.11 Lillajulsmiddag kl. 19-23 2.12 Julmiddag kl. 19-23 3.12 Jullunch kl. 12-16 9.12 Julmiddag kl. 19-23 10.12 Jullunch kl. 12-16 Pris: 49 euro / person) Boka bord 06 383 1012 norrvalla@folkhalsan.fi

Följ BYANYTT på sociala medier! Niklas Östman vid den nyrenoverade butiksfastigheten invid riksväg 8 i Kaitsor. Här öppnas i november Gårds-Smaks första byabutik, en självbetjäningsaffär där du kan köpa rena matvaror av bästa kvalitet, dygnet runt alla dagar i veckan.

sorter av en och samma produkt. Eventuellt kommer grönsaksutbudet att utökas också med frukt. – Då handlar det om spårningsbar sådan. För oss är just spårbarhet, genomskinlighet och öppenhet viktigt och vi jobbar som bäst också med att förbättra den biten i webbshopen. Målet är att man snart ska kunna se exakt hur stor andel av en varas pris som går till producenten, till eventuella mellanhänder och industri och hur stor vår andel är. Fler och fler produkter ska prismärkas på det här viset vartefter. – Det har varit vår vision länge redan, tillägger Niklas.

Fortsättning följer Butiksdörrarna öppnas elektro-

niskt, beroende på om man valt att bli stamkund och lösa ut en elektronisk nyckel, eller med de egna bankkoderna. – Dörr- och kameraövervakningssystemet samt även kylsystemen installeras i samarbete med ett svenskt företag som utvecklat ett motsvarande koncept, berättar Niklas. I fastigheten har man under hösten lagt nytt golv, målat alla ytor, förnyat innertaket samt trappan och gjort gårdsarbeten. Under oktober ska hyllsystemen och kylrummen installeras. – Vi hoppas att butiken ska ha en positiv effekt även på webbshopen. Ett besök här kan förhoppningsvis bli en ögonöppnare för de som inte tidigare handlat av oss, och en möjlighet att koppla vår webbshop till en fast och fysisk punkt, hoppas Niklas. De tre följande butikerna som finns i planerna finns redan geografiskt placerade i tankarna, och vi får säkerligen orsak att återkomma till dem. Text och foto: Anna Sand

@byanyttkustnytt

VÖRÅ - alltid värt ett besök www.visitvora.fi

BYA

VÖRÅ

BILAGA

Vöråbo bakom Vasa brand? För över 170 år sedan, den tredje augusti 1852, förstördes Vasa i en stor brand. Branden sägs ha fått sin början, då en slarvig marknadsman hade somnat i köpman Auréns skjul och tappat sin pipa i sänghalmen. Brun�narna var tomma och stadsborna var ute på höbärgning. Mot kvällen fanns endast rykande ruiner kvar. I gamla Wasa besparades endast Wasastjerna-huset och Gustav III:s hovrätt, idag Korsholms kyrka, samt några träbyggnader, där de ryska vakterna höll till.

ROFESSOR ANN-MARI HÄGGMAN, tidigare chef för Finlands svenska folkmusikinstitut, har i en undersökning med titeln "Vasa stads brand 1852 – Vad visan, anekdoterna och reportagen berättar" presenterat småskollärarinnan Maria Johansdotter Bergs, alias PaliMaja, kort efter branden skrivna folkliga visa på 14 strofer "Wasa stads brand". Visan skulle sjungas till samma melodi som psalmen Min själ, mitt sinne, låt Gud råda (Psb 363). Visan kom ut i tryck först 30 år efter branden, år 1882. Tionde strofen i sången lyder: ”Du Wasa stad, du landets krona, som nyss i herrlig prydnad stod! Månn´ du på Gud förlorat trona och lefwat uti öfwermod, när Gud, som sådant icke tål, lät dig få dricka wredens skål?” Ann-Mari Häggman skriver om visförfattarinnan Pali-Maja, att hon hade hört talas om hur världsligt Vasas borgerskap levde. ”Nöjeslivet i staden blomstrade. Det fanns flera krogar, den ena balen avlöste den andra – visserligen samlade

Henrik Byskata. Foto: Privat

Ruinerna av Sankta Maria kyrka i Gamla Vasa. Foto: Linnéa Strömfors.

man i samband med dem ofta in pengar för välgörande ändamål – och kringresande teatersällskap och cirkusartister roade stadsborna. Om man i staden hade fört ett rättfärdigare liv, kanske man då kunnat rädda staden funderar Maria”. Men mycket tyder på, säger Häggman, att ”det var just hjälpverksamheten (efter branden), som fick Maria att gripa till pennan.”

Spekulationer Redan efter Vasa stads brand 3 augusti 1852 framförde man många brandorsaker, förklaringar till varför det gick som det gick. I Helsingfors Tidningar framförde Zacharias Topelius tre dagar senare som orsak till branden, att en piga ”med avsikt att röka ut flugor i ladugården satt glödande heta tegelstenar i en tom tjärtunna, som sedan började brinna, varefter pigan skrämd hörts bära ut den brinnande tunnan till en plats, där strö och halm utgjorde lättantändligt bränsle för lågorna”. Andra igen påstod, att en arbetare, under matpausen lagt sig att vila raklång i mossan och föranlett branden med sitt piprökande. Det dröjde många år, innan man kunde komma fram med en godtagbar förklaring. Häggman lägger i ovannämnda bok fram olika teorier om brandorsaken. Hon berättar om den allmänt godkända förklaringen, omkring vilken man ändå fram till nutid har fört diskussioner i dagstidningarna, bland andra i

Pohjalainen (Ilkka-Pohjalainen numera): ett år efter branden hade en bonde från Vörå tagits in på Vasa sjukhus och han hade erkänt, att det var han som var orsak till branden. Han hade den aktuella morgonen trött och berusad kört in på Auréns gårdsplan och somnat i uthuset i fråga. Efter att han vaknat, hade han tänt sin pipa, tappat den så att mossan antändes. Han hade blivit så förskräckt av den myckna röken, att han ridande gett sig i väg ur staden. Några timmar efter sin bekännelse hade mannen avlidit. Läkaren var bunden av sin tystnadsplikt. Därför blev saken känd först långt senare. Berättelsen förtäljer, att denne man var hemma från byn Rejpelt. För att teorikomplexet skall vara fullständigt, ber jag att få framföra ännu en version till hur branden uppkom. Det är en teori, som inte desto mera har utretts eller försökt bevisas. Den som berättat den för mig, är min morbror Valdemar Nygård (1925–2017), som föddes i Vörå och emigrerade till Sverige på 1950-talet. Enligt min morbror köpte hans far Matts Nygård, min morfar, år 1908 ett hemman med namnet Toss i Karvsor, Vörå av den bonde (eller egentligen av dennes änka), som i tio års ålder var med när Vasa brann. Han hade nämligen fått göra en stadsresa med gårdens dräng, som var hemma från Bertby. Eftersom gården hade rätt till brännvinsbränning, hade dessa två med sig en brännvinslast att säljas till handlanden Aurén. Tioåringen hade fått tag på tändstickor och försökte använda dem till att röka i smyg med känt resultat. Efteråt när de kommit hem, kröp sanningen fram. Man beslöt, att lägga all skuld på drängen. Bondens namn, alltså samtidigt namnet på den som

Korsholms kyrka. Foto: Privat förorsakade branden, var Mickel Eriksson Antus (år 1856 tog man namnet Bobacka). Enligt kyrkböckerna var han född 4.2.1842 och dog 5.8.1906. Han ingick ett andra äktenskap 31.3.1890 med Maria Matsdotter Toppar, som var född 17.12.1849 i Bertby, hon dog 1.5.1920. Denne Mickels farbror hade på sin dödsbädd år 1856 berättat om hur branden uppkom. Hans dotter ingick senare äktenskap med Erik Lillbacka, sonen i granngården. Han påstås ha kommenterat branden med orden: ”en barnunge lekte med tändstickor”. Han hade berättat om händelsen för lärare Johannes Karlsson, som återgivit detta i Kovik folkskola där min morbror gick på 1930-talet. Toss hemman delades år 1856 i tre delar: Toss 1 (senare Bobacka), Antus (som hade rätten att bränna brännvin) och Toss 2 (senare Lillbacka). I samlingsverket Den österbottniska byn, som utkom under fortsättningskriget på 1940-talet, finns på sida 279 ett ståtligt fotografi av Mickel Bobacka och hans hustru Maria, ”husbondfolk på Tossus i slutet av 1800-talet”.

Den mänskliga faktorn Efterforskningar i patientförteckningen på Vasa sjukhus 1856 och kyrkböckerna i Vörå kunde kanske ge klarhet kring vem denna nämnda bonde från Vörå var och har denna dräng från Bertby verkligen existerat. I varje fall kanske det går att påstå, att denna slutsatskedja har större tillförlitlighet än fallet är med bonden från Rejpelt. Hur som helst: bakom Vasa brand återfinns den mänskliga faktorn. När jag skriver detta vid års-

skiftet 2022–2023, har Rysslands anfallskrig i Ukraina redan pågått i tio månader. Redan två dagar efter krigsutbrottet 24 februari inledde tre kvinnor, Katarina Heikius, Benita Öling och Olena Galchenko aktiviteter för att åstadkomma hjälpsändningar till Ukraina. Uppslutningen kring insamlingar och övriga aktiviteter, vänskapscafé i Vörå centrum, bussar, paketbilar och livsmedelsförsändelser, varma kläder, generatorer med mera till Ukraina, har varit enorm. Föreningen Kalyna – Finland Ukraina Ostrobothnia rf har bildats och antalet sponsorer och samarbetspartners räknas i hundratal. Vad det ytterst handlar om, säger Olena Galchenko: ”De kan ta våra territorier, men de kan inte ta vår själ”. I Vasa har redan i tiotalet år verkat föreningen Mathjälp Vasa, där frivilliga från butiker och restauranger samlar in överblivna oanvända livsmedel, omförpackar dem och kör ut till några utdelningsställen, där man vissa dagar och tider i veckan delar ut detta till behövande. Församlingarna i Vasa inledde redan år 1997 i recessionens efterdyningar Matbanken, som fungerar enligt liknande principer. Denna hjälp behövs i dag kanske ännu mera än tidigare. Kanske vi vågar påstå, att det finns ingenting ont, som inte har någonting gott med sig. Profeten Jeremia (6:16) visade ju redan på sin tid den väg det gäller att slå in på: Slå in på vägarna från fordom, fråga efter de gamla stigarna, efter den rätta vägen. Ta den vägen, och ni skall finna vila. Text: Henry Byskata

BYA

15 Hoppets Pontus Bergström stoppas med ojusta medel i en match mot Kungliga Wasa. Matchen slutade 1-1. Foto: IF Hoppet

Hoppet-spelaren Rasmus Svahn i full fart under hemmamatch mot Virkiä på Gryton i Helsingby. Hoppet vann med siffrorna 4-1. Foto: IF Hoppet

REJÄLT UPPSVING IF Hoppets herrlag i fotboll blev tvåa i sin division 4-zon i år. Under fina sommarkvällar är det trevligt att spela på sportplanen i Helsingby. Vi kan ibland ha över hundra åskådare, säger spelande lagledaren Simon Grannas.

FÖR IF HOPPET IF Hoppets herrlag i fotboll kan glädjas över sin bästa prestation hittills sedan omstarten 2016. Det fina saldot efter säsongen 2023 är en andra plats i västra C1-zonen i division 4.

NDER DE SENASTE säsongerna har IF Hoppets herrlag hållit till i mittenskiktet eller nedre tabellhalvan i sin divison 4-zon. I år blev det ett klart uppsving. Helsingbyföreningen kunde till slut kamma hem en andra plats efter Seinäjokilaget SJK-j som därmed klättrar till division 3. – Allt föll på sin plats i år. Egentligen är placeringen inte någon större överraskning för oss. Vi har vetat att vi har ett bra lag med kapacitet, kommenterar spelande lagledaren Simon Grannas då ByaNytt stämmer träff på fotbollsarenan i Helsingby en eftermiddag i början av oktober.

Fin start – Vi fick överlag en fin start och vann de första matcherna i våras. Sedan har flytet hållit i sig och lagets sammanhållning har varit god. Inte heller har vi råkat ut för skador i någon större utsträckning. – Vi har till exempel varit bättre på att behålla ettmålsledningar ända till slutsignalen. Försvaret har varit utmärkt. IF Hoppet har noterats för minst antal insläppta mål i årets serie, fortsätter Simon. I och med årets topplacering i fyran innehar IF Hoppet positionen som det främsta herrfotbollslaget från Korsholm för närvarande. Bakom sig i årets serietabell har

de både FC Korsholm och IskmoJungsund Bollklubb. Geografiskt har division 4-området sträckt sig från Kaskö och Kristinestad i söder till Lappo, Seinäjoki och Ilmola i söder och Vörå i norr. – I år har vi brukat åka bil till bortamatcherna. Det har handlat om samåkande med start från servicestationen i Fladan. Tidigare har vi gjort bussresor, säger Simon. Medelåldern i IF Hoppets herrlag är cirka 27-28 år och laget är i princip helt finlandssvenskt. – Två spelare är bördiga från Helsingby. Ungefär hälften av truppen är bördig från Korsholm och resten från Vasa. Vi har också en spelare från Malax, berättar Simon.

Inga spelaravhopp hittills Efter den avslutande seriematchen i slutet av september firade

IF Hoppet årets framgång med en bastukväll. – Därefter har vi ett avbrott fram till början av december. Då inleder vi vintertränandet i Botniahallen. Några vintermatcher brukar vi inte spela. I mars eller april brukar vi flytta ut till konstgräsplanen vid Botniahallen, säger Simon. Hur är det med lagbygget och vilka målsättningar har ni inför 2024? – Åtminstone har det inte meddelats om några spelaravhopp tillsvidare. Vi går in för att vinna varje match, säger Simon kort och gott. Skulle IF Hoppet ha ekonomisk kapacitet att spela på division 3-nivå? – Egentligen inte. I så fall blir det fråga om olika slags kostnadsökningar, bland annat för matchresor, domaravgifter och så vidare. Men om ett sportsligt avancemang skulle bli aktuellt bör vi ändå sätta oss ner och fundera.

Avancemang till division fyra Simon, själv uppvuxen i Helsingby, har spelat fotboll i så gott som hela sitt liv. 2016 var han en pådrivande kraft då IF Hoppets herrfotbollsverksamhet återupplivades efter att ha legat nere i cirka 15 år. – Under det första året i division 6 gick det inte som på räls. Men efter den andra säsongen avancerade vi till femman. Hösten 2019 steg vi så till fyran. Fotbollsarenan i Helsingby, i folkmun kallad Gryton, är Simon tillfreds med på det stora hela. – Korsholms kommun har byggt och ansvarar för ett yttre staket och några avbytarbänkar. Själva gräsplanen är lite ojämn men ändå funktionell. Det finns plats för ett hundratal åskådare på träläktaren. – Något inträde till våra hemmamatcher tar vi inte. Under matcherna driver vi en kiosk där vi säljer kaffe, bulla, korv och kanske hamburgare någon gång, säger Simon. För närvarande saknar IF Hoppet juniorlag i fotboll. Ännu i början av 2000-talet fanns juniorverksamhet på föreningens agenda. Ifjol kunde IF Hoppet fira 75-årsjubileum. På programmet fanns en allaktivitetsdag på sportplanen i Helsingby i mitten av juni.

Text och foto: Joakim Snickars IF Hoppets startelva inför en bortamatch mot FC Korsholm. IF Hoppet segrade med 2-1. Foto: IF Hoppet

BYA

MIEKKA

SMÅ BYAR I KORSHOLM

"Någon slags översvämning sker varje år" Med cirka 40 invånare är Miekka den östligaste älvbyn och en utpost mot Lillkyro och det finskspråkiga Finland. Kyro älv har alltid satt sin prägel på den lilla byn. Inte minst på grund av vårliga översvämningar som ibland har kunnat vara mycket besvärliga.

Å E N A VÄG G E N i Marthagården i Miekka hänger några inramade tidningsurklipp som ett minne från vintern 2007. – Ganska sällan har det skrivits om Miekka i tidningarna. På hösten 2006 asfalterades och grundförbättrades landsvägsavsnittet här i byn. Det var ett stort lokalt framsteg, säger Miekkabon Christoffer Ingo. – Sedan dess har det endast gjorts några lappningsarbeten längs vägen, säger Christoffers farbror Hans Ingo som själv har flyttat tillbaka till hembyn i mars 2023 efter 37 års frånvaro. – Jag har bott i Smedsby. Jag brukade besöka Miekka en gång i veckan, främst för att hälsa på släkten eller ägna mig åt skogsarbete. När mitt hus blev tillgängligt beslöt jag återvända, fortsätter Hans som bland annat har arbetat inom jordbruksvärlden och postbranschen.

Christoffer Ingo (till vänster) är stadigt rotad i hembyn Miekka. Hans farbror Hans Ingo har tidigare i år återvänt till byn efter 37 år i Smedsby. Jan-Erik och Anne Bäck slog sig ner i Jan-Eriks hemby för cirka 40 år sedan.

munfullmäktiges ordförande i Korsholm. – Jag har i princip bott hela mitt liv i Miekka. Endast två år har jag varit skriven i Toby, säger Christoffer. En annan infödd Miekkabo som slagit ner sina pålar djupt i hemtrakten är Jan-Erik Bäck som tillsammans med hustrun Anne Bäck byggde hus i byn för 40 år sedan. – Det blev några år i Vasa innan jag flyttade tillbaka, säger Jan-Erik som gjort sitt yrkesmässiga värv på Vasa Elnät och Vasa Elektriska. – Jag är ursprungligen från Korsnäståget-Gamla Vasa. Att komma hit var egentligen inte någon väldigt stor förändring för mig. Gamla Vasa-området var klart mera lantligt när jag växte upp. Eftersom min svärmor inte kunde finska har jag haft ett utmärkt tillfälle att förbättra mina kunskaper i svenska, berättar Anne som till professionen

är sjukskötare inom dagkirurgin på Vasa centralsjukhus.

Kontakter över språkgränsen Miekka ligger inklämt på gränsen mellan Korsholm och Vasa, mellan Staversby och finskspråkiga Golkas som är ett område i byn Merikart. När man åker mot byn längs Staversbyvägen är det öppna vyer som gäller. Man har både Kyro älv och vindkraftverken i Torkkola i synfältet. – Det finns mycket vindkraft i det här området. Inte att förglömma ligger en stor del av Märkenkall vindkraftpark på Miekka-sidan. Det är fråga om det näststörsta investeringsprojektet i Korsholm någonsin. Endast West Energysatsningen är större, påpekar Christoffer. – Några deltidsjordbrukare är

aktiva här i byn. Heltidsjordbrukare saknas dock numera. Däremot finns det bland annat ett företag som är inriktat på specialtransporter, säger Jan-Erik. Närheten till Lillkyro och finska Österbotten har gjort att Miekkaborna alltid har korsat språkgränsen i olika sammanhang. Åtminstone i viss mån, preciserar den intervjuade kvartetten. Tidigare var bybutiken i Merikart ett vardagligt dragplåster och i tiderna har Miekkaborna också brukat anlita olika företagare på den finska sidan. En smed, en kvarnägare och en skomakare nämns i samma veva. – Ett annat populärt utflyktsmål var före detta Haanpääs billigbod i Merikart, säger Anne. – Förr var bybornas kontakter till Lillkyro av ett mera naturligt slag. En del barn från Miekka gick i den svenska skolan i Merikart som

fanns fram till 1966. Största delen av eleverna sökte sig dock till Voitby eftersom byn hörde till Voitby skoldistrikt, säger Hans. – När jag växte upp upplevde min inflyttade mor att det fanns ett slags osynlig Berlinmur mellan Miekka och Golkas. Först efter att vi började ha fler betande får på åkrarna längs vägen och efter att vägen blev asfalterad började Golkasborna göra kvällspromenader till Miekka-sidan, säger Christoffer.

Översvämningar vanliga Det känsliga läget intill Kyro älv har medfört att Miekka har varit en av de byar som ibland drabbats av svåra översvämningar strax efter att vintern gett vika. – Beroende på isproppar nära Skatila-bron kan läget bli besvärligt. Någon slags översvämning

Nybyggen sällsynta Under intervjun framhålls det att nybyggen har varit sällsynta i gränsbyn Miekka under lång tid, men att en del inflyttning utifrån ändå har förekommit under de senaste åren. Christoffer Ingo har för sin del valt att rota sig i hembyn. Han har nyligen gift sig, byggt hus och är också profilerad som deltidsjordbrukare och fårfarmare på hemmaplan. Han är verksam som lantbrukspolitisk sakkunnig på Svenska Lantbruksproducenternas Centralförbund och kom-

Marthagården i Miekka är byggd i början av 1950-talet. Huset hyrs numera ut till privata tillställningar, främst under sommarmånaderna.

Miekka by i översvämningstider: Foto: Magnus Ingo

BYA

inträffar här varje år. Det senaste mera problematiska vårflödet inträffade 2018, säger Christoffer. – Källarbacken var en lite högre belägen plats här i byn. Tidigare brukade byborna ha sina potatiskällare där, på ett mera betryggande avstånd från älven, säger Jan-Erik. – Våren 1984 var trakten så pass översvämmad att det inte längre gick att färdas längs landsvägen. För att kunna ta mig till jobbet var jag tvungen att åka via en skogsväg till Kuni. Det var verkligen omständligt, minns Hans. – Innan asfalteringen var landsvägen genom Miekka lägre och detta var till klar nackdel i samband med översvämningsperioder, tillägger Hans.

Marthagården en lokal samlingsplats Miekka har varit befolkat åtminstone sedan 1400- och 1500-talen. Området har karaktäriserats av små åkerplättar i geografisk mening. – Varifrån ortsnamnet Miekka härstammar vet ingen. I folkmun heter det Miekk. På Golkas-sidan i Kyro älv finns en holme vid namn Miekkajansaari, säger Hans. I västra Miekka invid gränsen till Staversby återfinns den gulmålade marthagården från början av 1950-talet, delvis under ledning av husbyggaren Richard Svevar från Veikars. Till största delen är byggnaden uppförd med frivilliga arbetsinsatser. – Före marthagården fanns här ett äldre hus som revs bort. I huset var Miekka-Staversby barnskola inrättad i början av 1900-talet. När den allmänna läroplikten infördes i Finland 1921 koncentrerades den lokala barnskol- och folkskolverksamheten till Voitby, säger Hans. – I det äldre huset var även den karelska familjen Suutari inkvarterade efter vapentillståndet i september 1944 fram till våren 1946, tillägger Hans. Martharörelsen fick tidigt fotfäste i Miekka. Ännu under 1960- och 70-talen hade föreningen i Miekka gott om aktiviteter på programmet. Det rörde sig om allt från auktioner till olika typer av handarbetsprojekt. Till slut blev föreningsmedlemmarnas medelålder allt högre. För cirka 15 år sedan lades föreningen ner på grund av bristande medlemsunderlag. – Idag hyrs gården ibland ut till olika privata tillställningar. Till exempel student- eller konfirmationsfester. Vanligtvis handlar det om sammankomster som äger rum under sommarmånaderna. Huset saknar vatten och måste värmas upp vintertid. – Dessutom har en rad LANparty-evenemang ordnats i gården under 2000-talet. Det var under den tid som sådana tillställningar kunde arrangeras utan tillgång till internet, tillägger Christoffer.

Text och Foto: Joakim Snickars

Evald Skarper har vunnit pris för att ha varit en bra spelare och förebild både på och utanför rinken.

Evald siktar mot NHL Evald Skarper från Vassor har spelat ishockey i Vasa Sport i två år. Han satsar på en karriär inom ishockeyn.

USIK SPEL AS I bakgrunden när vi träffar Evald Skarper, 14 år, i Vasa Elektriska Arena. Arenan förbereds inför kvällens ligamatch som Evald ska titta på. Det efter att han själv har hunnit träna några timmar här. Evald går på årskurs åtta i Korsholms högstadium och har sedan två år tillbaka spelat i Vasa Sports U15-lag. Hockeyn är en stor del av hans liv och för honom är det viktigt att prioritera träningen. – I högstadiet går jag på en idrottsklass där vi har morgonträning en gång i veckan. Hockeyn tränar jag sex dagar i veckan, eller ja, lördagar och söndagar har vi match. När han deltar på morgonträningarna har han också kvällsträningar med hockeyn. – Jag tycker att det är jätteroligt. Förstås är det alltid extra roligt och speciellt vid matcherna men träningarna är också bra. Det bästa med träningarna är att vi tränar på det vi är dåliga på. Just nu tränar vi mest på uppspelet från försvarszonen. Evald började spela ishockey redan när han var sju år. Då började han spela i Malax IF och fortsatte där fram tills bytet till Sport för två år sedan. – Jag spelar på en högre nivå nu och har utvecklats massor se-

dan jag började i Sport. Men jag hade en bra start i Malax. Det är viktigt att hockeyn är rolig och det måste vara en kul grej. Intresset växte verkligen under åren i Malax. Utöver själva spelande har Evald också utvecklats på andra plan. – Min finska har också blivit mycket bättre sedan jag började spela i Sport. Tidigare kunde jag inte någon finska alls och nu kan jag prata hur bra som helst. – När det kommer till hockeyn har jag utvecklats inom allt. Något som jag har blivit mycket bättre på de senaste två åren är själva skrinnandet. Jag har blivit mycket snabbare. Just nu tränar Evald två gånger i veckan tillsammans med spelare som är ett år äldre än honom. – Jag utvecklas mycket när jag tränar tillsammans med äldre spelare. När jag tränar med de i egen ålder klarar jag mig bra

och det blir en större utmaning med de äldre.

Vägen mot NHL Hockeyn är verkligen en storsatsning i Evalds liv. Med hockey sex dagar i veckan finns det minimal tid för återhämtning. För Evald känns det ändå inte allt för påfrestande. – Det är inte jobbigt utan bara roligt. Jag får göra det jag tycker om och mår bra av. Skolan gör jag när jag kommer hem och de dagarna jag har morgonträning har jag mycket lättare att koncentrera mig i skolan. Målet med hockeyn är för Evald att få spela i NHL. – Fortsätter det att gå så här bra siktar jag på en plats i NHL när jag är i 20-års åldern. Evald har redan vunnit flera pris för sina prestationer inom hockeyn. Två år i rad har han vunnit ”Sasha-Barkov”-priset på ett hockeyläger som ordnas varje sommar i Piispala. – På träningslägret ordnades en cup där alla blev slumpmässigt indelade i olika lag. När cupen är klar delas ett pris ut till den spelare som har varit en bra spelare både på och utanför planen.

Jag får göra det jag tycker om och mår bra av.

Den som vinner priset ska också vara en förebild för andra spelare och ta en ledande roll i laget. Evald uppfyllde alla dessa kriterier och har vunnit priset två år i rad. – Det är förstås roligt att få pris och höra att man är en bra spelare. Det är så viktigt att hockeyn är roligt för alla som spelar. Under sommaren är det vanligtvis paus från hockeytränin garna. Men så är inte fallet för Evald. – I sommar hade jag och tre andra hockeyspelare en egen tränare. Han heter Tore Stråka och har tränat många unga spelare tidigare. Hos Stråka övade Evald speciellt mycket på att bli starkare och förbättra explosiviteten när han spelar. – För mig har det nog varit en speciellt bra träning. Han har tittat på mina matcher och utgående från mina svagheter har vi tränat tillsammans. Att utveckling är ett centralt begrepp i Evalds liv är ingen underdrift. Han tar varje tillfälle att utvecklas och hör mer än gärna konstruktiv kritik. Något han själv tycker att gör honom till en bättre spelare. – Efter högstadiet har jag som plan att gå på hockeygymnasium. Det finns både i Tammerfors och Sverige så vi får se var jag börjar. Där kommer jag kunna utvecklas ännu mer. Text och foto: Linnéa Strömfors

BYA

SKOGEN – barnens guld

Att få leka i skogen är inte alla barn förunnat. Barnen i Vallgrunds daghem får gå till skogs minst en gång i veckan. Barnen får röra på sig, vara ute i den friska luften och dessutom utforska närmiljön.

OLEN SKINER OCH luften är krispig när vi möter fem glada förskolebarn på gården vid Vallgrunds daghem. De riktigt studsar fram på gården och väntar exalterat på läraren Eva Ehn. Det är nämligen dags för månadens promenad till ”Skolskogen”. – Vi går till Skolskogen minst en gång i månaden. Där har vi en laavu, eldstad, utedass och många kojor, säger Eva Ehn, lärare på förskolan vid Vallgrunds daghem. Skolskogen är något riktigt speciellt för barnen. Det är en plats för både skolbarn och daghemsbarn. Skolbarnen har byggt kojor och daghemsbarnen får gärna leka där. Daghemmet i Vallgrund är uppdelat i två grupper, rävarna som går i förskolan och ekorrarna där barnen är tre till fem år gamla. Först på tur till Skolskogen är rävarna. Vi påbörjar promenaden mot den roliga samlingsplatsen. Barnen är ivriga och glada. – Rutiner är alltid viktiga. En gång i veckan går vi till Mulleskogen och minst en gång i månaden går vi till Skolskogen. De ligger bara en bit från varandra så barnen är vana vid rutten. När barnen kommer fram till Skolskogen kan de fortsätta på samma lek som de lekte för en månad sedan, säger Eva. Det är inte enbart Skolskogen som är rolig, barnen uppskattar också promenaden dit. Förskolebarnen har som uppgift att lämna rörelsekort till de yngre barnen längs vägen. Då får de yngre barnen leta efter korten och sedan utföra rörelsen, på så sätt blir promenaden mer händelserik för båda grupperna. Utöver rörelsekorten håller både barnen och Eva upp ögonen ifall att de ska hitta något nytt i närmiljön. – Vi ser alla årstider på nära håll. Barnen blir uppmärksamma över sin omvärld och nyfikna på miljön i närområdet. Vi går exempelvis alltid förbi en lönn på vägen till och från skogen. Då ser vi om löven har ändrats och fundera på varför det händer. Just nu väntar

barnen tålmodigt på att löven ska bli gula. När vi är halvvägs till Skolskogen stannar Eva och barnen. De har fått i uppgift att lämna en leksakshackspett, med ljud, i ett träd intill vägen. – Nu ska vi lämna hit Hackes kompis så att ekorrarna, tre- till femåringarna, får lyssna på den. De yngre barnen kanske inte vet hur en hackspett låter, säger Eva till barnen. När Eva sätter hackspetten i granen vill ett av barnen berätta om sin egen hackspett. – Hemma vid mitt hus i Norra Vallgrund brukar en hackspett bo på taket. Han hackar mycket, säger Matheo Snickars, sex år.

Barnen utvecklas i skogen 2018 skulle daghemmet satsa mera på ett område och valde då utomhuspedagogiken. I dagsläget har daghemmet mycket av verksamheten utomhus trots att det inte är ett regelrätt "utedagis". – Vi går alltid ut oberoende av väder, vi anpassar bara våra kläder. Allt handlar om inställning, är vi vuxna positiva och glada så blir också barnen det. Om ett barn frågar ”Måste jag gå?” då brukar jag svara ”Du får gå!”, säger Eva. Oftast blir barnen ändå bara glada när de får gå på promenad till skogen. Där får de leka, gå på upptäcktsfärd och äta. De vuxna trivs lika mycket som barnen i skogen. Klockan 8:30 går de till skogs och klockan 12:15 går de till daghemsgården igen. Hela förskoledagen är de med andra ord i skogen. – När vi kommer till skogen brukar vi börja med att äta mellanmål, sen är barnen redo för lek. Klockan elva kommer vår kollega Susanne med lunchen från daghemmet. Då äter båda grupperna tillsammans i skogen. Barnen utvecklas en hel del när de får röra sig fritt i skogen. Det

Matheo Snickars, Maja Höckert, Nea Ståhl, Saga Björkman och Penny Snygg. I bakgrunden läraren Eva Ehn.

grund Hem&skola/dagis understöder som gör att verksamheten är möjlig. Hem&skola/dagis har sponsorerat bänkar, bord, eldstad, utedass och allt annat som behövs. – Det är ett bevis på att föräldrarna uppskattar vår verksamhet. Föräldrarna vill själva också vara delaktiga och stödja Skolskogen. Elis Friberg, fem år, har varit delaktig i byggandet av både utedass och bänkar. – Jag har byggt bänkarna och utedasset med pappa, säger Elis. Bredvid utedasset finns två träd. Milja Snygg, fem år, berättar att det är Älvprinsessans port. – Här är Älvprinsessans port. Hon brukar ge oss uppgifter och saker. Jag har fått ett halsband med en liten kula på, säger Milja.

Vad tycker barnen om Skolskogen?

Milja Snygg och Elis Friberg berättar att de tycker om att leka i skogen, bygga kojor, leka tafatt och kurragömma.

gör gott för den motoriska utvecklingen. – Det finns alltid saker att göra i skogen och om någon mot förmodan blir utan att göra har vi med luppar att undersöka naturen med och olika uppgiftskort. Hängmat-

torna är också flitigt i användning. Vi kan nog bara konstatera att det i princip aldrig finns någon som gnäller. Det är tack vare att markägaren låter daghemmet och skolan hålla till i hans skog och att Vall-

Maja Höckert, sex år: – Jag tycker om att bygga kojor och leka tafatt och det jag tycker mest om är att gå till en stor sten och leka kurragömma. Matheo Snickars, sex år: – Jag hittade ett litet ställe där jag kan bygga mig en koja och det är roligt. Penny Snygg, fem år: – Jag fyller sex år femte december. Jag tycker det är roligast att bygg en koja, leka tafatt, klättra i träd, leka och äta. Jag tycker om att äta knackkorv i skogen. Neah Ståhl, sex år: – Det är roligast att klättra på stenar och vara i hängmattan.

Text och foto: Linnéa Strömfors

BYA

Kvevlaxbon Lenita Gullberg

aktuell med ny bok – DET GICK förvånansvärt lätt att få ihop den andra boken. Den här gången hade jag en tydlig idé i mitt huvud. Det hade varit mycket tal om Aurora Botnia i medierna så jag tänkte att vad händer om man placerar en död kropp ombord på passagerarfärjan. I boken har jag dock inte nämnt färjans riktiga namn, tänkte först göra det, men insåg att det kunde vara dålig publicitet för rederiet. När jag väl hade mordplatsen i åtanke så var det bara att börja bygga själva historien. Hitta misstänkta och så vidare. Det var riktigt roligt att skriva den andra delen och denna gång står jag som ensam författare, berättar Lenita.

”Jag vet vad du har gjort” är uppföljaren till ”Nu har jag dig!” och handlar om kriminalkommissarie Emilia Lövdahl vid polisinrättningen i Österbotten. En död man hittas ombord passagerarfartyget som trafikerar mellan Vasa och Umeå. Emilia och kollegan Dennis Ståhl börjar utreda fallet. Såklart visar det sig vara mer invecklat än man kunde tro från början och utredningen tar en oväntad tvist. Samtidigt kämpar Emilia med sina inre demoner. Ska hon våga lita på andra igen? Text: Jennifer Hägen Foto: Privat

Väggalmanacka för gott ändamål KORSHOLMS CANCERKLUBB HAR i samarbete med Korsholms pensionärsförening gjort en väggalmanacka för 2024. Almanackan kommer att delas ut till alla medlemmar i berörda föreningar samt finnas till salu på utvalda ställen runt om i kommunen. Föreningarna kommer även att delta i Korsholmskalaset vid Botniahallen 18.11. Priset på almanackan är åtta euro och vinsten går till Korsholms cancerklubbs verksamhet. Korsholms cancerklubb och Korsholms pensionärsförening tackar alla sponsorer. Text och foto: Jennifer Hägen

Fredrik och Irene (f. Lindvall) Larsson i Kvevlax fick 20.5.2023 en flicka på 3170 g och 51 cm lång. Storebror Lucas är stolt över sin lillasyster Lisa.

VILL DU GRATULERA? Utmärkelser, vinster, jubilarer, nyfödda eller födelsedagsbarn. Alla ryms med! Mejla material + adress till jennifer@kustmedia.fi

VAD VILL DU LÄSA OM I TIDNINGEN? TIPSA OSS! Lisbeth Bäck på Kustmedia tar emot ett exemplar av almanackan som tack för sponsoreringen. Per-Ole Berg och Lars Back överräckte den nytryckta produkten.

GISSA

VEM

Här ser du en pixlad bild på en känd svensk person.

Vem är personen på bilden? Skicka in din bästa gissning, bland alla rätta svar drar vi en vinnare som får två casinolotter på posten. Vi gratulerar B823 vinnare Bernt Rönnlund i Maxmo som vann utlottningen bland de som gissat rätt i förra tävlingen. Personen på bilden var Benjamin Ingrosso.

Ring Jennifer 06 344 1815 eller på mejl jennifer@kustmedia.fi

Skicka in kupongen senast 15 november 2023 till ByaNytt, Kungsgårdsvägen 37 A, 65380 Vasa eller mejla in svaren till tavling@kustmedia.fi. Det går bra att kopiera kupongen om du inte vill klippa i tidningen.

Personen på bilden är: ____________________________________ Namn:_________________________________ Adress:________________________________ Telefon:________________________________ E-mejl:_________________________________

BYA

Rosita Björk med Lykke och Clara Westerholm med tvillingsönerna Henning och Björn.

På träffarna råder avslappnad stämning och det är skönt att dela erfarenheter med andra småbarnsföräldrar intygar deltagarna.

Ny föräldra-barngrupp i Iskmo-Jungsund Gemenskap, skratt och barn, det är en bra beskrivning på den nya föräldrabarngruppen i Iskmo-Jungsund. Det är föräldrarna själva som har startat gruppen.

I MÖTS AV en härlig stämning när vi stiger in vid Tilda Lithén och dottern Selma i Iskmo. Det strömmar in mammor och barn från flera olika håll och alla skrattar och hälsar. Det är Lithéns tur att bjuda in föräldra-barngruppen till sitt hem. Hon och dottern Selma har ännu inte hunnit träffa alla föräldrar och barn som är med i gruppen. Det här är den fjärde träffen för gruppen. De träffas i regel varannan vecka och de som har passligt dyker upp. Vart efter att det kommer in fler mammor och barn i det nybyggda huset görs nya bekantskaper. Det är flera i gruppen som tidigare inte har träffats. – Jag började fundera på varför det inte fanns någon föräldrabarngrupp här i Iskmo-Jungsund och Clara Westerholm hade tänkt samma sak. Vi bestämde oss för att bilda en grupp, säger Rosita Björk, mamma till Lykke, 8 månader. Rosita Björk och Clara Westerholm känner varandra sedan tidigare. De hade tidigare funderat på en föräldra-barngrupp, men på varsitt håll. – Där vi bor har jag märkt att det är många med barnvagnar som är ute och går. Paula Jansson och

hennes son Albin, som också är med i gruppen, körde vi förbi med bil när de var på promenad. Då stannade jag bilen, klev ur, presenterade mig och frågade om hon skulle vara intresserad av en föräldra-barngrupp. Det var hon och vi bytte kontaktuppgifter, säger Westerholm, som har tvillingarna Henning och Björn, elva månader. I mitten av augusti bestämde sig Björk och Westerholm för att skicka ut en länk till en gruppchatt på Facebook. Redan första kvällen hade de 14 medlemmar. Någon av gruppmedlemmarna kände någon annan som delade gruppen vidare. Idag är de hela 16 medlemmar.

Avslappnad stämning På träffarna är tanken att det ska vara låg tröskel att delta. – Det ska vara avslappnat att komma och gå. Vissa gånger sover något barn och andra gånger kanske vi går ut på promenad, säger Björk. I dagsläget tilldelas förstagångsföräldrar en föräldra-barngrupp av rådgivningen. Men föräldrar som redan har barn sedan tidigare kan bli bortglömda. – För att ta sig till andra grupper runtom i kommunen så behöver vi alltid ta bilen, nu har de flesta

Ida Nordbäck med sonen Knut och Tilda Lithén med lilla Selma.

gångavstånd vilket är lyxigt, säger Björk. På träffarna är miljön väldigt avslappnad, så länge inga barn blir missnöjda förstås. Som tur är har alla lika mycket förståelse för om något barn blir ledset eller trött. – Det är skönt att bolla tankar med andra som är i samma situation. Alla barn är så olika att ens vänner med småbarn kanske inte alls kan relatera till ens egna bekymmer eller tankar. Då kan det vara skönt att dela sina tankar med helt utomstående personer som delar erfarenheter, säger Ida Nordbäck, mamma till Knut, 11 månader. – Jag håller med. Jag har vänner som idag har stora barn och kanske inte minns hur det var när barnen var så här små. Själv har jag också äldre barn och man

glömmer så snabbt bort hur småbarnsåren var. Då är det skönt att prata med någon annan förälder som är mitt i det, säger Sandra Strand, mamma till Vilmer, 9,5 månader. – Det är också bra att få diskutera problem eller bekymmer med någon som verkligen vill höra det. Ibland kan det kännas tjatigt att ännu en gång berätta om sömnlösheten till sina vänner, säger Björk.

Roligt att dela tankar Enligt gruppdeltagarna har de märkt att det just nu finns väldigt många småbarn i Korsholm, speciellt runt Iskmo-Jungsund. – Vi är några som är oroliga över daghemsplatser för barnen eftersom det finns föräldrar i byn som inte fått plats vid närmaste daghem. Ifall man har fler barn

i dagvård önskar man ju förstås att de får vara på samma plats. Dels för att syskonen ska få vara på samma ställe och dels för att man inte ska vara tvungen att föra till och hämta från flera platser, säger Westerholm. I gruppen finns också flera ”nyinflyttade” som gärna lär känna fler föräldrar i området. En av de som just flyttat till Iskmo är Malin Pada och dottern Alva, 11 månader. – Jag känner inte så många andra än släkten här ännu så det är roligt att få dela sina tankar med nya människor, säger Pada. Paula Jansson flyttade också till Iskmo för två år sedan tillsammans med sin sambo och sonen Albin sju månader. Paula är uppvuxen i Åbo men det var en självklarhet för familjen att flytta nära Vasa. – Till en början hade jag svårt att lära känna nya människor. Nu har jag ändå nya vänner och den här gruppen gör att man träffar ytterligare nya bekantskaper. Alla föräldrar som är med i gruppen är väldigt nöjda över upplägget. – Det är roligt att lära känna nya människor och speciellt föräldrar som man sedan kommer stöta på vid dagis eller på skolan. Då känner man ändå till barnens kompisars föräldrar sedan tidigare, säger Björk.

Text och foto: Linnéa Strömfors