Läs mer om Ellen Hall på rabensjogren.se
© Text: Ellen Hall 2024
© Bild: Sanna Borell 2024
Utgiven av Rabén & Sjögren, Stockholm 2024
Tryckt hos Livonia Print Ltd, Lettland 2024
ISBN 978-91-29-74666-2
Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
– Men skynda dig! Varför går du så långsamt? ropar Freja.
– Jag är trött i benen! klagar Max.
– Äh, det säger du bara, fortsätter Freja.
Kom nu, så vi inte kommer för sent till fotbollsträningen.
Max stannar upp.
– Va? Är klockan så mycket?
– Ja, det är den, svarar Freja. Kom nu!
Max skiner upp och springer ikapp sin storasyster.
Det är söndag förmiddag och idag ska Freja
och Max ta sig till träningen helt på egen hand, för både mamma och pappa är upptagna.
Det är inte så långt att gå. Staden de bor i är
nämligen inte särskilt stor. Det bor bara några
hundra personer där, men trots det finns ändå allt som man behöver: skola, mataffär, bibliotek, café och lekpark. Och så det gamla pappersbruket såklart. En del kallar det för ”stadens hjärta”.
Där har man gjort papper och kartong sedan 1892 och det har alltid varit stadens största arbetsplats. Men nuförtiden är det bara toalettpapper som tillverkas där.
Fast det bästa med staden är ändå den nya fina fotbollsplanen, det tycker i alla fall Max.
– Tror du att vi ska öva på straffar idag? frågar Freja när de passerar mataffären.
– Jag hoppas det, säger Max.
Det pirrar i hela kroppen när han tänker på
dribblingar och att göra mål. Fotboll är nog det
bästa som finns. En dag ska han bli proffs. Det har han redan bestämt.
– Åh nej, det börjar regna! säger Freja och torkar bort en regndroppe från kinden.
När Max tittar upp ser han att det är fullt av mörka moln på himlen.
Så kommer det en droppe till.
Och en till. Och en till.
– Kolla Freja, du är ju alldeles prickig! säger Max.
Regndropparna har gjort blöta avtryck på det gula tyget. När Max tittar på sig själv ser han att han också är prickig.
Dropparna blir snabbt fler och fler, och det dröjer inte länge förrän regnet vräker ner från himlen.
– Det här är som att stå i duschen, ropar Freja. Kläderna blir ju genomblöta!
Hon måste nästan skrika för att överrösta regnet som smattrar mot asfalten.
– Då är det väl bäst att vi tar lite schampo också, skojar Max och låtsas att han trycker ut en klick schampo ur en flaska.
Sedan smörjer han in hela kroppen. Först armarna, sedan benen och sist magen.
Freja skrattar så att hon nästan ramlar baklänges. Men så plötsligt hörs ett kraftigt muller.
– Vad var det? frågar Max oroligt.
– Det var åskan, säger Freja. Vi måste ta skydd! Och det fort!
Åskväder är verkligen ingenting att leka med, det vet Max. Men vart ska de ta vägen? Runt omkring dem springer folk kors och tvärs och in under tak.
– Jag vet, vi springer till farmor, ropar Freja.
Det är inte så långt.
Max nickar och huttrar till.
De springer så fort de bara kan. Men sikten är dålig och byxorna tunga av allt regnvatten. Max
måste koncentrera sig för att inte sätta fötterna i någon av vattenpölarna på trottoaren. Fast vad gör väl det egentligen? Skorna är ju ändå alldeles fulla med vatten.
– Jag orkar inte mer, säger han och känner att gråten är nära.
– Kom igen! hejar Freja på. Det är inte långt
kvar nu. Jag vet att du klarar det. Ta min hand så går det lättare!
Max ökar på stegen så att han får tag i Frejas utsträckta hand. Det går lite lättare att springa.
Och äntligen syns skylten till farmors ingenjörsfirma lite längre ner på gatan.
De är räddade.
För det mesta är allt lugnt i den lilla staden där Max och Freja bor. Men en dag blir det skyfall och snart forsar vattnet fram som en flod på gatorna.
Fotbollsträningen blir inställd, en katt fastnar i ett träd och bilarna kan inte komma fram på vägen.
Vilken tur att Max och Frejas farmor är ingenjör!
När det är något som inte fungerar i staden kan hon oftast lösa det. Speciellt om hon får hjälp av Max och Freja!
Farmors ingenjörsfirma är en spännande och faktaspäckad serie om olika problem som kan drabba en stad.