I ett stort hus i stadens utkant bodde Emma. Här levde hon tillsammans med ett gäng mammor, låssmeder, trumpetister, pappor, fiskfilétörer, svagströmsingenjörer och ungar, i en enda röra.
Ingen hörde ringklockan i det här bullriga huset. Därför var hon var tvungen att vänta – ibland en halv evighet – tills någon annan kom hem och låste upp, för Emma hade inte fått någon nyckel.
Och när hon så änt-li-gen kom in, fanns det ingen ledig krok till hennes jacka, och ingen plats till hennes skor. Överallt var det fullt med ytterkläder och stövlar huller om buller.
När Emma behövde gå på toaletten var det som vanligt fullt av småbarn som skulle bada och borsta tänder.
Och när hon ville ta lite soppa, ja då var grytan tom.
I huset där Emma bor är det massor av folk och man får aldrig vara i fred. När hon ska på toa är det alltid någon som ska borsta tänderna, och när hon ska ta mat är soppan slut. Emma längtar efter lugn och ro. En plats som bara är hennes. Men allt förändras när hon en dag träffar en ål som ger henne en nyckel, en magisk nyckel ...