SPÖKLJUS OCH ZOMBIEHUNDAR
anna hansson GUSTAF LORD
Spökljus och zombiehundar
Läs mer om Anna Hansson på rabensjogren.se
© Text: Anna Hansson 2024
© Bild: Gustaf Lord 2024
Utgiven av Rabén & Sjögren, Stockholm 2024
Form omslag: Jonas Lindén
Tryckt hos Livonia Print Ltd, Lettland 2024
ISBN 978-91-29-74484-2
Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
KAPITEL 1
– Enögt monster på sex bokstäver, sa Måna högt för sig själv och rynkade pannan.
Regnet smattrade mot rutan och på köksbordet stod ett tänt stearinljus. Måna satt lutad över det senaste numret av Monsterkryss.
– Nu vet jag! sa hon och började skriva. C …
Y … K … L … O … P.
Hon log och letade efter nästa ord att klura ut. Måna älskade korsord och klurigheter, och hon var också en riktig hejare på att lösa mysterier.
För inte så länge sedan hade hon börjat jobba som detektiv, och på gräsmattan satt nu en stor skylt med texten: Måna Gast, privatdetektiv. Löser alla typer av brott och mysterier.
3
Måna hoppades att de som behövde hjälp skulle kontakta henne istället för Ugglan. Han hade jobbat som detektiv i Monsterstaden i evigheter, men börjat slarva så mycket att det verkligen var dags för någon ny att ta över. Någon som Måna Gast, ett litet spöke med ett stort intresse för att lösa brott och mysterier.
– Odöpt gengångare, sex bokstäver, mumlade Måna. Lätt som en plätt. M … Y … L … I …
Det bankade hårt på dörren. Måna suckade och la ner pennan. Tur att hon inte hade hunnit gå och lägga sig än. Förmodligen var det hennes faster som hade glömt nyckeln när hon gick till sin pojkvän Ra.
4
Måna gick fram till nyckelskåpet och tog ut den stora, rostiga nyckeln. Hon höll demonstrativt upp den när hon öppnade dörren.
– Glömde du den här? frågade hon.
Men till hennes förvåning var det Varg som stod där, med fuktig päls och slokande öron. Han såg ovanligt snäll ut för att vara en varulv, och det var därför han hade fått namnet Varg. Han inte bara såg ovanligt snäll ut, han var det också. Hans äldre bröder hade fått namn som var mer typiska för varulvar – Slaktarn, Stryparn och Sprättarn. De var inte lika snälla.
– Varg? sa Måna förvånat. Vad gör du här?
Lukten av blöt varulvspäls stack i näsan.
– Är det så man hälsar på sin bästa kompis?
fnös Varg. Är du inte glad att se mig?
– Jo, visserligen. Men det är ju bara en kvart sedan du gick härifrån.
Varg öppnade munnen och visade sina vassa
5
huggtänder. Måna tyckte alltid att det såg ut som att Varg ville äta upp henne när han log. Men det ville han förstås inte. För det första äter man inte sina vänner, och för det andra föredrog han grönsaker.
Varg klev in i hallen. Måna gick tillbaka till köket, satte sig vid bordet och såg längtansfullt på korsordet.
– Är du inte nyfiken på varför jag kom tillbaka? frågade Varg och satte sig mittemot.
Det knakade lite i den gamla trästolen.
– Visst, berätta, sa Måna och försökte se intresserad ut.
Hon tog pennan och fyllde i de sista bokstäverna i ordet. N och G. MYLING. Måna rös av bara tanken på de sorgsna mylingarna som flög runt och skrek och grät om nätterna.
– Jag har ett jobb till dig, sa Varg.
Han drog fram en klofil ur den lurviga pälsen.
7
– Det är något mystiskt som pågår i Monsterstaden, fortsatte han och började fila. Jag träffade det där supergamla trollet på vägen hem, han som har en mammutbete som käpp. Han berättade i alla fall att ett mystiskt ljus synts till i parken om kvällarna. Något slags … spökljus.
Två läskiga zombiehundar och ett spöklikt ljus har dykt upp i Monsterstaden. De syns i parken varje kväll och invånarna är oroliga. Varför är hundarna här? Kan de vara farliga? Måna Gast bestämmer sig för att försöka lösa fallet och förhoppningsvis bli stadens bästa detektiv på kuppen.
Det här är andra fristående boken i serien
Mysterier i Monsterstaden – en mysdeckare full av monsterhumor.
LÄS BÖCKERNA
VILKEN ORDNING DU VILL.
I
ETT NYTT MYSTERIUM I Monsterstaden!