Läraren nr 11 2013

1894–2013

120 årgången

Tom Ahlfors

2.5.2013 Nr 11 Hälsningar från skolans verklighet – Vill vi verkligen ha det så här, frågar specialläraren Mikko Pihlström i en debattartikel, där han synar trestegsstödet kritiskt.

Han skriver om möten efter möten, som fjärmar lärarna från undervisningen. Han skriver om svårbegriplig lagtext.

– Vi visste det från början och nu vet det även i praktiken, att trestegstödet medför en mängd extra och onödigt arbete för lärarna.

Denna ökade arbetsbörda är i slutändan bort från tid och energi vi borde ge våra elever, skriver Pihlström.

Läs Pihlströms artikel på sid. 4.

Stärk samarbetet med andra proffs Lärarutbildningen ger inte tillräckliga färdigheter för samarbete med andra proffs inom fostran och undervisningen, anser lärarstuderandenas riksorganisation SOOL. I ett uttalande från förbundsmötet sägs att lärare inte längre jobbar ensamma. I bästa fall handlar det om att jobba tillsammans och dela sakkunskap med andra. En verksamhetskultur, som bygger på att jobba tillsammans, bör inpräntas redan i samband med studierna.

Hur kan då detta ske? SOOL kräver att i lärarutbildningen inkluderas mera växelverkan med andra yrkesgrupper , som jobbar med undervisning och fostran. Genom projekt, kurser och praktik kan lärarstuderandena förkovra kunskaperna om olika sakkunnigas roll. I arbetslivet handlar det sedan om ett kontinuerligt samarbete, som bygger på att utnyttja olika kunskaper och färdigheter.

Educa ser framåt Hur ser Finland ut år 2030 och vilken är utbildningens roll? Utbildningsmässan Educa synar framtiden, bl.a. utgående från ett OAJ-projekt den 24–25 januari 2014.

Educa har vuxit stadigt under de senaste åren och det svenskskpråkiga programmet, som utformas av bl.a. FSL, är allt digrare. Educa är idag den största utbildningsmässan i Norden, som lockar lärare från hela landet.

I många kommuner godkänns Educa som fortbildning. Nästa läsår planeras redan nu och då är det värt att komma ihåg Educa.

Lehikoinen tar över som kanslichef

Styrelsens Inger Damlin menade på sitt papper att resurseringen och uppföljningen är rektors ansvar. Det handlade om det merarbete som trestegsstödet kan medföra.

Framtiden på agendan Uttalanden och en diger seminariedel präglade FSL:s fullmäktigemöte i Tavastehus förra veckan. Bland annat diskuterades merarbete på grund av trestegsstödet samt svensk- och finskspråkig skola under samma tak. Läs mera på mittuppslaget.

Statsrådet har utnämnt överdirektör, FM Anita Lehikoinen till kanslichef vid undervisningsoch kulturministeriet för en period på sju år.

Anita Lehikoinen har sedan 2012 lett högskole- och forskningspolitiska avdelningen vid undervisnings- och kulturministeriet. Under åren 2006–2012 var Lehikoinen chef för högskole- och forskningsenheten vid utbildnings- och forskningspolitiska avdelningen, och före det för forskningsenheten. Hon har lett reformen av högskoleväsendets styrning och struktur samt universitets- och yrkeshögskolereformen.

Kanslichefen har som uppgift att leda, utveckla och övervaka verksamheten vid ministeriet och dess förvaltningsområde.

2

2.5.2013

ledareN Chefredaktör Carl-Erik Rusk.

Arbetsgivarnas röst hörs mera än fackens I lördags kunde Helsingin sanomat berätta att politikerna i riksdagens utskott är väldigt lyhörda för budskap från arbetsgivarna. HS hade kartlagt vilka som har kommit till tals i riksdagen under perioden 1998-2013. Det kommer knappast som en överraskning att företrädare för Finlands näringsliv EK eller storföretag har varit guterade gäster i utskotten, där de har hörts som sakkunniga. Sammanlagt har näringslivets representanter hörts 6 230 gånger.

Kartläggningen speglar alla tänkbara intressegrupper, alltså också löntagarcentralerna och fackförbunden. Fackföreningsrörelsens inflytande är emellertid långt mera blygsamt än arbetsgivarnas.

Om man ser till de enskilda fackförbunden ligger lärarfacket OAJ rätt väl till, eftersom företrädare för OAJ har hörts sammanlagt 139 gånger. I huvudsak har det handlat om inbjudningar från riksdagens kulturutskott.

Kort och gott handlar det om lobbying, alltså att påverka lagstiftning och andra därtill anslutna ting. Ofta är det ett arbete i det tysta och för lärarfackens del, här handlar det om såväl OAJ som FSL, gäller det att informera politikerna om lärarnas och skolledarnas synpunkter. Alla gånger lyckas det inte, såsom i fråga om det omtalade trestegsstödet.

Likaså i lördags behandlade danska folketinget en regeringsproposition, som syftade till att få slut på arbetsgivarnas famösa lockout av lärarna. Propositionen framlades på torsdagen och den behandlades i brådskande ordning, eftersom avsikten var att få igång skolarbetet redan på måndagen.

Om politikerna i vårt land åtminstone försöker höra olika parter ser det annorlunda ut i Danmark. Regeringens ingrepp kan i själva verket förliknas vid ett övergrepp mot lärarna.

Lagen som gjorde slut på lockouten var som tagen direkt ur kommunarbetsgivarens fatabur.

Lagen innebär att kommunarbetsgivarna fick som de ville: lärarnas arbetstid är den samma som för andra kommunalt anställda. Veckoarbetstiden uppgår till 37 timmar i veckan och det är rektorerna som bestämmer hur arbetstiden används. Den nya arbetstiden träder i kraft hösten 2014.

Dock finns det kvar undantagsbestämmelser, som bekräftar att lärarnas arbete i huvudsak koncentreras till skolornas arbetsdagar. Därmed tryggas lärarnas sommarlov.

Danska lärarna förlorade det politiska spelet, som emellertid verkar ha följt ett färdigt manus. Redan i slutet av fjolåret skisserade nämligen företrädare för kommunarbetsgivarna och finansministeriet upp riktlinjer för hur man förnyar den danska folkeskolen. En ”normalisering” av lärarnas arbetstid nämndes redan då som ett centralt verktyg. Lärarnas representanter fick inte delta i diskussionerna om detta vådliga framtidsbygge, som nu alltså har fått fasta former.

Ett typiskt drag för fackförbund inom den offentliga sektorn är att de sysslar rätt mycket med opinionsbearbetning via olika kanaler. För i sista hand är det medborgarna, som står för lönerna via beskattningen. I Danmark svängde arbetsgivarna på steken. Kommunerna sparade grova pengar genom att inte betala ut lärarnas löner. Samtidigt valde kommunarbetsgivarna att satsa skattepengar på en dyr reklamkampanj, som gick ut på att ringakta lärarnas arbetsinsatser och svärta ner lärarkårens rykte.

Operationen lyckades till den grad att i slutskedet stödde allmänheten kommunarbetsgivarnas och regeringens angrepp mot lärarna.

Dokumentation lägger sten på lärarnas börda – Ytterligare en tung studie av lärares arbetssituation bekräftar vår bild: gränsen är nådd. Sveriges lärare tvingas vara mycket mer än bara lärare och det går ut över undervisningen och eleverna, säger Lärarförbundets ordförande EvaLis Sirén.

Många grundskollärare anger att dokumentation och administration tar för mycket tid. Dessutom har de för lite tid till planering och reflektion.

– Skolverkets tidsstudie innebär att ingen kan blunda för problemet längre. Nu är det hög tid att ta lärarnas situation på allvar. Lärare måste få tid att planera undervisningen - det är en framgångsfaktor, det ser vi på länder som lyckas. Vi har inte längre råd att förlora kvalitet i undervisningen därför att lärare är stressade och upptagna med annat, säger Eva-Lis Sirén.

Den genomsnittlige läraren arbetar 9 timmar och 40 min om dagen och dessutom visar rappor-

ten att en betydande del av arbetet sker hemma på kvällstid. 8 av 10 lärare jobbar även under helgen.

Skolverket har gjort den största undersökningen hittills av hur svenska grundskollärare använder sin arbetstid. Under vårterminen 2012 förde drygt 3 600 grundskollärare detaljerad dagbok över sin arbetstid under ett dygn. Det är alltså lärarnas egna uppgifter som ligger till grund för resultaten i rapporten.

I genomsnitt 34 procent av grundskollärarnas arbetstid används till undervisning. Omkring 10 procent används till att planera undervisningen och lika mycket till bedömning och dokumentation av elevers utveckling. Återkoppling av elevernas kunskapsutveckling till elever och föräldrar tar 3 procent av tiden.

– Undervisningen är lärarnas huvuduppgift. Men för att det verkligen ska bli kvalitet i undervisningen måste det finnas tid till

att både planera och följa upp undervisningen, säger Skolverkets generaldirektör Anna Ekström.

Undersökningen vis ar att grundskollärare arbetar ensamma med viktiga delar av lärararbetet.

Det mesta av tiden till planering och genomförande av undervisningen är ensamarbete. Men också arbetet med bedömning och dokumentation gör grundskollärare huvudsakligen ensamma.

– Det är bekymmersamt eftersom erfarenheter visar att det finns stora pedagogiska fördelar med att lärare arbetar tillsammans med att planera, analysera och utveckla undervisningen. Förutsättningarna för likvärdigheten i skolsystemet ökar också när lärare arbetar tillsammans med sina kollegor, säger Anders Fredriksson, projektledare på Skolverket.

C-E Rusk

Våldet är vardagligt Finlands specialpedagogiska förbund känner bestörtning med anledning av Helsingfors utbildningsverks beslut att avskeda speciallläraren, som tillrättavisade en elev i högstadiet i Alphyddan.

– Vi speciallärare förundrar sig över varför man på detta sätt vill åstadkomma en djup klyfta mellan arbetsgivaren och arbetstagare, säger förbundet i ett uttalande.

F S F påminner om att god undervisning bygger på samsyn.

Helsingfors agerande stöder inte denna verksamhetsmodell och förfarandet främjar på inget sätt skolfreden eller tryggheten i skolorna.

– Varje lärare bör kunna lita på sin förman och få stöd av denna i utmanande situationer. En speciallärare behöver ett gott spelöga, men det är rimligt att förvänta sig samma av förmannen, skriver FSF. Speciallärarna vet minsann att

våld är ett vardagligt fenomen i skolorna. Lärarnas medel är begränsade inför detta våld.

– Lagstiftningen ger möjligheter att använda maktmedel, men det står klart att lärarna i första hand försöker få situationen under kontroll med andra medel. Ett prejudikatfall av detta slag leder till att lärarnas intresse för att ingripa försvinner, antecknar speciallärarna.

C-E Rusk

Studerande vill inte vara fiender Dags att lugna ner diskussionen om arbetsron i skolorna, säger finska gymnasistförbundet SLL. Diskussionen har förvrängts till den grad att lärare och studerande sätts mot varandra.

– Motsättningarnas tid är ute.

Studerandena är inte skolvärldens fiender, säger Daniel Sazonov, ordförande för SLL. Han säger att diskussionerna alltför långt har kommit att handla om utökade maktmedel för lärar-

na, medan kärnan i problematiken finns på annat håll: frånvaron av tydliga spelregler, vilka alla i skolsamfundet har förbundit sig att följa.

– Utökade maktmedel är en ändlös väg att gå och de löser inte problem. Klart är att det behövs preciserade skrivningar om rättigheter och skyldigheter och speciellt i fråga om dessa i praktiken fullföljs. Preciseringar behöver emellertid inte automatiskt inne-

bära utökade maktmedel, säger Sazonov.

Han efterlyser framförallt ökade möjligheter för eleverna och studerandena att delta i uppbyggandet av skolsamfundet och beredningen av gemensamma frågor.

– Om man får delta i uppgörandet av spelreglerna främjar detta hur man efterföljer dem, säger Sazonov.

C-E Rusk

Skolan kan inte rätta sig efter alla krav – Det måste finnas gränser för enskilda föräldrars krav, säger Tuomo Tikkanen, ordförande för Psykologförbundet i Helsingin sanomat den 18 april.

Han intervjuas med anledning av en bitande och mångårig tvist mellan ett två familjer och en rektor i Kuopio. Familjerna har fabricerat klagomål till stadens utbildningsverk, polisen och Region-

förvaltningsverket. Myndigheterna har emellertid inte funnit någon orsak att klandra rektorn, som har riposterat genom att polisanmäla familjerna för ärekränkning.

– Människor har olika uppfattningar om fostran, men skolan kan inte rätta sig efter enskilda vårdnadshavares detaljerade krav.

En del principer gäller precis alla barn. Skolan bör ta sig an störning-

ar och problem, säger Tikkanen, som länge jobbade som ledande psykolog vid utbildningsverket i Helsingfors.

Han tar inte ställning till det som har hänt i Kuopio, men säger att utdragna tvister av detta slag är synnerligen påfrestande för alla parter: personalen, föräldrarna och barnen.

3

2.5.2013

OECD ger råd:

ORDförord

Vägen till framgång heter utvärdering

Farlig utveckling Förra veckan tog en av de största arbetsmarknadskonflikterna i Danmark slut. Regeringen ingrep i den redan fyra veckor långa lockouten mot de kommunalt anställda lärarna. Ingreppet betyder att Danmarks regering helt ensidigt och med ytterst kort varsel stiftar en ny lag som fastställer lärarnas arbetstid.

Till saken hör också att allt det som regeringen ensidigt beslutat och ämnar förverkliga helt går i linje med vad arbetsgivaren Kommunernes landsforening ville genomdriva från början. Det är inget att förundra sig över för lockouten kom till med regeringens goda minne.

Det danska gemytet började småningom ersättas av tilltagande ilska och missnöje riktat mot regeringen bland i synnerhet föräldrar till barn i folkeskolen. Ungefär 900 000 grundskolelever var portade från sina skolor i en månads tid och tiden för avgångsprov ryckte allt närmare.

Alltfler ansåg att regeringen var medskyldig till detta och det har nog bidragit till de snabba ryck som nu lett till att skolorna denna veckas måndag igen öppnade sina dörrar.

Till mina öron har det också kommit att man på nordisk parlamentarikernivå spritt felaktiga uppgifter om att de danska lärarna strejkat, inte att det handlat om en av det danska kommunförbundet med stöd av regeringen genomförd lockout, den största i Danmarks nutidshistoria.

Detta tyder på att man förskönat sin egen politiska andel i konflikten med lärarfacket, Danmarks lærerforening.

Vad kommer regeringens extraordinära åtgärder att innebära för lärarna i de kommunala skolorna? Alla lärare tvingas in i samma system som tillämpas på nästan alla andra offentligt anställda. Det betyder 37 timmar i veckan och ett nytt och stort inflytande för rektorerna, som är den grupp som kommer att besluta över lärarnas tidsanvändning inom de givna timmarna. Redan nu har det från rektorshåll talats om att musik och idrott ska minskas i

skolan. En annan förändring som kommer är indragning av rätten till nedsatt arbetstid för lärare som fyllt 60 år.

Lärarnas motargument har hela tiden varit att tiden för planering krymper bort och att undervisningen lider.

Ingenstans i Norden har man med sådan diktatpolitik gått in för att lagstadga om sådant som enligt vedertaget bruk och nordisk modell är en angelägenhet för arbetsmarknadsparterna. Tanken är skrämmande då vi vet att det i samtliga nordiska länder, naturligtvis även i Finland, finns de som kastar lystna och avundsjuka blickar på lärarnas arbetstidssystem. Man tror sig veta att lärarna blir för dyra och tänker inte alls på att detaljstyrd lärararbetstid helt oberoende av arbetstidssystem beskär den frihet som behövs i läraryrket. Läraryrket är inte vilket jobb som helst för lärare är såväl kultur- som tankearbetare vars tid inte exakt kan mätas i timmar och minuter.

Danmark har öppnat Pandoras ask. Som känt är det locket öppet då det väl öppnats. Det gäller att vara på sin vakt.

Dan Johansson är ordförande för FSL.

C-E Rusk

Fortbildningsdagar för lärare Det här känner du redan till - de kommunalt anställda lärarnas kollektivavtal UKTA ger dig tre avlönade fortbildningsdagar under varje läsår. Egentligen studie- och planeringsdagar enligt avtalet. Regeln gäller alla kommunalt anställda lärare i huvudsyssla inom den grundläggande utbildningen eller gymnasiet.

Samma för alla?

• Är du anställd endast för läsårets arbetstid?

Rätten till alla tre fortbildningsdagar gäller också dig som inte är anställd under sommarlovet.

• Är du deltidsanställd? I så fall deltar du i fortbildningsdagarna i proportion till hur mycket du jobbar.

• Är du anställd i huvudsyssla, men har färre undervisningstimmar än undervisningsskyldigheten anger? Då deltar du planering och fortbildning i proportion till ditt antal undervisningstimmar jämfört med undervisningsskyldigheten.

• Är du anställd i bisyssla? I så fall är du inte skyldig att delta i fortbildnings- och planeringsdagarna utan extra ersättning.

• Om du omfattas av fortbildningsdagarna har du inte rätt att avstå från dem. Dagarna ingår i din årliga arbetsskyldighet.

Tre -ING

De tre fortbildningsdagarna kan användas till planering av skolåret, utvärdering av skolans verksamhet eller lärarfortbildning. Viktigt är att det klart framgår ur skolans läsårsplan på vilket sätt och när fortbildningsdagarna används. Utgångspunkten är att arbetsgivaren har rätt att besluta hur de tre fortbildningsdagarna används.

OECD, alltså organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, gnor på och anser att utvärdering och bedömning ger bättre inlärningsresultat. OECD:s rapport Synergies for Better Learning: An International Perspective on Evaluation and Assessment rekommenderar ökad utvärdering och bedömning av såväl studerande som lärare som en väg till framgång.

Rapporten avslöjar framför allt stora skillnader mellan länderna rörande bl.a. testningen av elever. Rapporten förmedlas också goda råd om hur man utnyttjar utvärdering och återkoppling för att hjälpa lärare och studerande.

Om man ser till elevbedömning i form av betyg ges sådana inte i bl.a. Danmark, Island, Nya Zeeland, Norge och Sverige, medan bl.a. Ungern, Italien och Nederländerna satsar på betyg i numerisk form redan i lågstadiet. Finland ligger i mellanskiktet.

Lärarnas prestationer utvärderas formellt i bl.a. Australien, Storbritannien och Portugal, medan samtliga nordiska länder tror mera på informell återkoppling i skolorna.

Vad har då Andreas Schleicher, även benämnd PISAgeneral, att anföra? Han manar till ökad effektivitet.

– Skolorna förväntas ta ett större ansvar för sig själva och ta hand om en alltmer heterogen skara studerande. Då är det viktigt att bygga upp effektiva utvärderingssystem, som är nödvändiga för att nå bättre inlärningsresultat. Lärarna undervisar bättre och skolorna arbetar mera effektivt, sade Schleicher då rapporten offentliggjordes i Oslo.

Rapporten innehåller rekommendationer, som bl.a. ger råd om att ta ett helhetsgrepp om utvärderingens alla komponenter. Värderingen av elever, lärare, skolor, skolledare och utbildningssystemet bör helst utgöra en helhet. Vidare rekommenderas att utvärderingen och bedömningen knyts intimt ihop med målen för verksamheten.

Ibland på en lördag

Två fortbildningsdagar kan ordnas i direkt anslutning till läsårets arbetsdagar eller undantagsvis på en lördag under läsåret. Om en fortbildningsdag ordnas i början eller i slutet av sommarlovet, måste dagen hållas antingen dagen före eller dagen efter den första respektive sista skoldagen.

Att dela en av de tre fortbildningsdagarna fungerar också. Det här innebär att en fortbildningsdag kan hållas vid två olika tillfällen om 6 timmar sammanlagt. Om en fortbildningsdag delas på två tillfällen ska båda tillfällen ordnas efter att elevernas skoldag avslutats.

En fortbildningsdag omfattar alltid sex timmar. I sex timmar ingår inte tid för lunchpaus och resor. Lärarfackets rekommendation är dock att en fortbildningsdag, inklusive resor och lunch, inte borde bli oskäligt lång. Är du anställd på Åland eller inom den privata sektorn? Kontakta FSL:s ombudsmän så berättar vi vad som gäller för dig.

Vill du veta mera om hur dina fortbildningsdagar regleras? Eller har du en annan anställningsfråga? Gå till www.fsl.fi.

Finlands Svenska Lärarförbund FSL Järnvägsmannagatan 6 00520 HELSINGFORS www.fsl.fi tfn 020 749 54 60 E-post till anställda: fornamn.efternamn@fsl.fi Medlemmarna ombeds i första hand vända sig till den egna lokala förtroendemannen i frågor som rör bl.a. löne- och anställningsvillkor.

Förbundsordförande Dan Johansson, tfn 020 749 54 70 Förbundssekreterare Christer Holmlund, tfn 020 749 54 65 Ombudsman Jan-Mikael Wikström, tfn 020 749 54 67 Förbundsekonom Agneta Roine, tfn 020 749 54 66 Informatör Martina Landén-Westerholm, tfn 020 749 54 63 Avdelningssekreterare Anita Stark, tfn 020 749 54 64

Arbetslöshetsärenden och frågor rörande t.ex. alterneringsledighet sköts av Lärarnas arbetslöshetskassa, www.opetk.fi Tfn 09 2294 4100.

A-kassans telefontider: måndag till torsdag kl. 9–15.

Grundlig information om arbetslöshetsskydd, beräkningen av inkomstrelaterade dagpenningar m.m. på Arbetslöshetskassornas samorganisations hemsida www.tyj.fi Kontaktuppgifterna rörande tidningen Läraren finns på sista sidan.

Nästa nummer av Läraren utkommer den 16 maj.

4

2.5.2013

Tre steg i fel riktning:

Hur kunde det gå såhär?

Jag var skeptisk från början och det var många andra också. Mitt jobb som speciallärare har i alla fall blivit tyngre. För mig känns det motbjudande att arbeta på ett sätt som är så ineffektivt och oändamålsenligt.

Det skapar onödig stress och en känsla av osäkerhet. Jag pratar såklart om modellen för trestegstödet.

Katastrofen Kelpo brukar jag kalla den. Vad anser ni?

De flesta av oss inser att då antalet elever som årligen överförs till specialundervisningen bara ökar, når vi snart den gräns som kan anses vara ohållbar. Men det beror verkligen inte på att lärare inte skulle försöka stöda sina elever tillräckligt mycket! Samhället förändras och det är uppenbart att grundskolans läroplan inte hänger med i kapplöpningen med den tekniska utvecklingen.

En stor del av dagens barn och unga läser knappt några böcker under sin fritid längre, än mindre skriver de texter för hand. Det finns andra former av tidsfördriv som ersatt dem. För att nå upp till läroplanens krav till godkänt vitsord i varje ämne kräver vår skola fortfarande goda eller åtminstone nöjaktiga kunskaper i modersmålet.

Om skolan sedan är det enda stället där dessa färdigheter längre slipas och övas må det då vara så. Både det lästa och skrivna modersmålet behövs i dagens samhälle, även om globaliseringen hela tiden gör världen mindre.

Vart for tålamodet?

Men visst finns det en riktigt positiv aspekt. Jag är knappast den enda som märkt att elevernas kunskaper i engelska blivit starkare under de senaste åren. Speciellt bra tycks unga vara på att tala och förstå vardaglig engelska, men också ordförrådet och stavningen har blivit bättre.

Engelskan är IT-världens universalspråk och dess ställning kommer bara att stärkas. Att sedan elevernas tålamod i allmänhet och förmågan att planera i synnerhet så gott som försvunnit jämfört med den egna skoltiden är en annan naturlig följd av utvecklingen.

Idag går 12-åringar, och ibland till och med ännu yngre elever, med sina smarttelefoner med Internetanslutningen påkopplad dygnet runt. Vad man än skall ha eller se så går det att nå omedelbart varifrån som helst. Telefonen, tabletten eller datorn används till spel, chat, att lyssna på musik eller någon annan form av främst engelskspråkig underhållning. Eller finns det någon som tror att ungdomarna söker intressant och opartisk information till sitt ”hissaföredrag” på sin telefon under rasterna? Om batteriet till apparaten tar slut under skoldagen uppstår det nästan panik, för utan internet fungerar ingenting, det vet alla.

Men det är lagen, får jag höra när

jag kritiserar trestegsstödet. Jag vet att det är frågan om en lag och det är den lagen jag vill slopa. Jag har läst lagtexten, men måste erkänna att mina kunskaper i juridik inte sträcker sig så långt att jag skulle kunna avgöra om det är själva lagen eller tolkningen av lagen som är felaktig. Oberoende var felet är, befinner vi oss i en ohållbar situation.

Möten, möten, möten Jag kan inte överhuvudtaget begripa dem av oss lärare som med god min försöker ”anpassa sig” sig till nuläget och än mindre dem som försvarar det nya systemet. Som om det endast vore frågan om rätt attityd där allt är så bra, bara man lite justerar sitt sätt att tänka. Har dessa personer tänkt på vad ”Kelpo” betyder för eleverna? Inget beslut får eller kan fattas innan du som lärare kan bevisa att du faktiskt försökt med alla metoder. Det står där på datorn vad du skall göra. Se till att du inte missar någon åtgärd på en stödnivå innan du ger dig an den följande.

Möten måste du hålla och dokumentera dem noga. Berätta vad, när och hur du gjort hittills och sedan följer du upp och ser hur det gick.

Alla i teamet skall höras och skall säga sitt och bidra med sitt kunnande. Och om du inte lyckas få alla samlade till ett möte denna vecka, så provar du på nytt nästa vecka eller därpå följande vecka.

Sedan kan du kryssa i vem som har ansvar för vad och vilket datum du tänker sammankalla följande möte. Nu kan du småningom göra upp en plan som elevens utveckling sedan kommer att följa. För annars har du inte gjort ditt jobb ordentligt! Är vi lärare faktiskt så hjälplösa att vi tycker att det här är rätt väg att gå?

Lita på lärarna!

Det kan självklart hända att någon eller några av de åtgärder som trestegsstödet erbjuder är nyttiga för en elev i en bestämd situation.

Vi på skolan klarar alldeles utmärkt av att avgöra när och om så är fallet. Varför får jag inte i samråd med min rektor och med dem av mina kolleger som elevärendet berör bedöma vad som bör göras?

Vem är det som inte litar på att vi klarar av det? Det är ju vi som känner till situationen bäst! Visst händer det att man på en skola gör misstag och bedömer en situation helt fel, men det gäller ju för alla yrken och människor. Åt vem vi i egentligen skriver alla planerar vet jag inte.

Det kan i alla fall inte vara åt eleven eller föräldrarna för så pass obegripliga och svårtolkade blir blanketterna att se ut nu. Jag kan verkligen inte klandra någon som inte begriper vad dessa planer innefattar. Största delen av innehållet är så teoretiskt att ingen lekman

kan fatta det. Individuella planer för eleverna har skrivits tidigare och då strävade åtminstone jag efter att göra dem så begripliga som möjligt för den som läser dem. För det torde väl vara elevens förälder som planen intresserar mest. Under min yrkeskarriär har ännu inte en enda förälder bett mig vara noggrannare i beskrivningen om innehållet i eller metoderna kring hur jag tänker förverkliga min undervisning.

Min poäng är att det är få föräldrar som har en uppfattning om vad läroplanen kräver för varje vitsord.

Vet ens alla föräldrar om att vår undervisning i grunden styrs av en nationell läroplan? De föräldrar som jag mött under föräldrasamtalen har mest funderat kring mobbning, ett godkänt avgångsbetyg och möjligheterna för det egna barnet att få en studieplats efter högstadiet. Det är också de saker jag som lärare prioriterar högt. Skulle det inte ligga i allas intresse att istället inom lösa ramar skriva tydliga och korta textersom är lätta att förstå och minnas?

I fel riktning Det är ett problem att allt fler elever överförs till specialundervisningen och något måste göras. Denna reform som nu införts är fel lösning och går istället 180° i fel riktning.

För en elev som inte klarar av allmänundervisningen måste besluten ske snabbt om man verkligen vill det bästa för eleven. I vårt jobb finns det inte tid för att skriva ner någon plan på något som man ändå inte kan kontrollera.

När jag sitter på möten som för sakens skull måste hållas, eller fyller i blanketter vars innebörd jag inte riktigt begriper ens själv, är tiden och energin bort från mina elever.

Undervisningsgrupperna blir större i takt med att kommunerna blir fattigare och alla som någon gång undervisat i ett klassrum vet att det är praktiskt taget omöjligt att ge alla elever all den hjälp de skulle behöva. Man prioriterar enligt bästa förmåga och alla från undervisningssituationen utomstående, föräldrar som lagstiftare, måste bara lita på att läraren gör så gott han/ hon kan.

Trygghet för vem?

Att sätta mera tid på pappersarbete och byråkrati är det sista en lärare behöver. Reformen har motiverats med att vara mera rättvis och jämna ut olikheter i praxis mellan kommunerna. Ett annat argument är att trestegsstödet ger en juridisk trygghet för läraren. Det nya systemet lär vara tryggare för eleverna också. På vilket sätt det är så, samt vad som hotat eleverna hittills har förblivit oklart för mig. Det finns säkert olikheter i lärarnas och skolornas för att inte tala om kommunernas praxis i arrangerandet av specialundervis-

ning eller annat stöd för eleverna.

Borde det inte i ligga i kommunernas intresse att göra sin kommun så attraktiv för barnfamiljer som möjligt?

Behövs det faktiskt en lag om arrangerandet av specialundervisningen för att kommunerna skall sköta den grundläggande undervisningen på ett acceptabelt sätt? Reformen drabbar ju lärarna och tvingar oss att börja arbeta på ett arbetsdrygt och helt ologiskt sätt, som om vi inte jobbat rationellt hittills.

Enskilda lärare kan väl knappast påverka hur kommunen fördelar sina pengar? Om någon lärare för sin egen säkerhets skull upplever det nödvändigt att hålla möten eller dokumentera allt som tänkas kan är det väl fritt fram att göra det.

Inte har det väl varit förbjudet hittills heller?

Vi är inte maskiner Lärare liksom elever har bra och sämre dagar och det påverkar vårt beteende i klassrummen. När allt går bra i undervisningen märker man knappt att man hållit en lektion och förvånar sig över hur mycket klockan redan hunnit bli. Men när det går dåligt av vilken orsak det än må vara, ja då vet vi också hur det känns efteråt. Och dessutom, hur rättvis man än vill se sig själv, är det bara så att personkemierna till en viss grad styr oss alla att tycka bättre om vissa än om andra.

Personliga kriser kan uppstå i lärarens såväl som i elevens liv och de meddelar sällan på förhand när de tänker ske. Vi har alla mött bättre och sämre lärare både under vår skoltid såväl som under vår yrkeskarriär. Vi har säkert sett drag hos våra kolleger som vi bara kan avundas såväl som personlighetsdrag som vi inte kan tåla. Vi är inga maskiner som kan programmeras att följa ett schema för vår personliga utveckling som datorn har gett oss, lika lite som våra elever är det.

När man sedan ytterligare tillägger det faktum att det årligen faktiskt finns en mängd elever som av olika orsaker inte kan klara av allmänundervisningen inser man att antalet variabler i en interaktion mellan två eller flera människor är praktiskt taget oändligt. Det finns ingen färdig formel för hur man skall göra. Det är fullständigt omöjligt att skapa ett helt rättvist system där alla elever i alla skolor i alla kommuner behandlas lika. I verkligheten har ingen människa tid eller kapacitet att göra det arbetet.

Det går helt enkelt inte att skriva en vettig ”plan” för hur en ung människa kommer att utvecklas under de kommande månaderna eller året.

Till vilken nytta har jag alls utbildat mig till pedagog om jag nu plötsligt anses behöva ett dataprogram som berättar för mig hur jag sköta mitt jobb? Alla de ”stödåtgärder” som modellen för trestegsstödet erbju-

der är i mitt tycke självklara för en lärare med ens någon grad av yrkesetik och professionalism.

Finns ingen vinnare Vi lärare, eller åtminstone inte jag själv, behöver ingen färdig lista med rutor att sätta ett kryss i för att sköta vårt jobb. Varje elev är en unik individ och ingen undervisningssituation är helt lik en annan. Jag gör, och har alltid gjort, mitt jobb enligt mitt bästa omdöme och min bästa förmåga. Jag kan med gott samvete säga att jag fattar mina beslut om min undervisning, må de vara bra eller dåliga, utgående från vad jag upplever som det bästa för eleven just då. Vi visste det från början och nu vet det även i praktiken, att trestegstödet medför en mängd extra och onödigt arbete för lärarna. Denna ökade arbetsbörda är i slutändan bort från tid och energi vi borde ge våra elever. Reformen är dessutom oerhört dyr för kommunerna och långt ifrån kostnadsneutral som det först så fint hette. Så vem är det egentligen som över huvud taget tjänar på det här?

Hellre små grupper Om vi vill sätta stopp för den rådande utvecklingen, där allt fler elever inte klarar av läroplanens krav finns det rätt medicin för det också.

Ge lärarna undervisningsgrupper på maximalt 15 elever, så har läraren mera tid för alla! Ge skolorna kuratorer som finns på platsen och är tillgänglig alla dagar i veckan! Ge kommunerna tillräckligt med skolpsykologer så att en elev vid behov kommer till psykologen inom några dagar istället för inom några månader! Ge oss tillrättavisningsmetoder så att vi kan hålla den kontroll och disciplin som behövs i klassrummen! Dessa metoder skulle reda ut situationen men kommer knappast att bli verklighet. Snarare går utvecklingen tyvärr i fel riktning.

Men ändå finns det en fungerande lösning bara man är beredd att erkänna sanningen: Sänk kraven i läroplanen i läsämnena till en sådan nivå så att det inte längre finns för många elever som faller av kälken.

Det är knappast den populäraste lösningen och det skulle ha negativa konsekvenser långt in i framtiden men det skulle fungera. Att återgå till det tidigare systemet och slopa hela trestegstödet med alla dess påhittade och klumpiga termer och rentav idiotiska förutsättningar om att allt kan planeras och kontrolleras skulle i alla fall vara det första steget i rätt riktning.

Mikko Pihlström

speciallärare vid Ekenäs högstadieskola

5

2.5.2013

En öppen dörr mot Sveps Den här tiden på året kretsar många tankar kring dimission och skolavslutning och en öppen dörr mot sommaren.

Men är man ung och ser allt genom ett raster av svåra mindervärdeskänslor och mental ohälsa ter sig årstiden och skolgången snarare mörk och dyster än ljus och löftesrik.

De här personerna kan ha haft turen att bli sedda ändå.

Någon kan ha blivit sedd av Johanna Baarman som jobbar på Sveps inom det uppsökande ungdomsarbetet.

När man är sexton år och har t.ex. börjat sin yrkesutbildning på någon linje som inte helt överensstämmer med det man egentligen vill och om man dessutom upplever svårigheter med det sociala och det ekonomiska, är det lätt hänt att studierna börjar smaka trä och man väljer att inte delta så aktivt. Innan man vet ordet av har man fallit av och befinner sig i marginalen. Inget jobb finns att få, studierna misslyckades och pengarna tar slut.

Då kan hjälpen heta Sveps och finnas på Georgsgatan i det allra mest centrala Helsingfors.

Sveps är en ungdomsverkstad som upprätthålls av Helsingfors, Esbo, Vanda, Grankulla och Kyrkslätt, Svenska studiecentralen samt privata fonder.

På Sveps kan den unga (egentligen ända upp till 29 år gamla personer) få hjälp med att hantera sin vardag. Antingen så att den unga kommer till Sveps en dag och får hjälp med en cv för en jobbansökan, eller som deltagare i mera långvaria verksamhet, antingen NonStop som är en heldagsverksamhet eller startträningen där deltagarna träffas tre dagar i veckan.

Jana Kemeri och Tariku Ahlfors är de som ansvarar för startträningen och de kallar sig sociala tränare. De berättar att de unga som deltar i startträningen helt enkelt skall vänja sig vid sociala kontakter och lära sig fungera i samhället.

– Vi är en lågtröskelverksamhet och vår verksamhet är helt frivillig, säger de.

– Jag brukar säga till ungdomarna att det här inte är någon skola, säger Tariku, som tidigare var studiehandledare för åk 7–9 i Munksnäs.

Enligt ungdomslagen skall undervis-

ningsanordnare lämna ut uppgifter om en ung person som avbrutit sina studier, antingen inom grundskolan eller inom yrkesutbildning eller gymnasium, ifall den unga är under 25 år gammal. Detsamma gäller försvarsmakten och civiltjänstcentralen.

Johanna Baarman som alltså handhar denna uppsökande kontakt till de unga berättar att hon helt enkelt ringer upp och presenterar Sveps.

– Jag försöker locka dem hit, men de är ju inte tvungna att dyka upp här eller ens svara i telefon.

En hel del av de unga fastnar inte direkt för hennes erbjudande utan Johanna får försöka ringa upp på nytt senare.

Inom startträningen finns för tillfället 16 stycken unga i åldern 16-29 år varav alla inte klarar av att delta, utan träffar Jana och Tariku utanför gruppen. Endast nio stycken brukar delta regelbundet varje vecka, tre dagar i veckan, fyra timmar per gång.

Vari ligger utmaningen i att ha unga i så olika ålder?

– Tonåringarna är ännu fast i högstadiet, vilket är förståeligt. Men en del av de som är tjugo eller mera kan också vara fast i högstadievärlden. Man ska ha roligt och behöver inte ta så stort ansvar, säger Tariku, och tillägger att det ju också finna de som Sveps uppsökande verksamhet inte når. Ofta rör det sig om unga män som bor hemma och vars mödrar sköter om dem.

– Jag brukar säga att om en ung person inte har en arbetsplats, inte en praktikplats eller inte är i skolan så är det något som är fel. Antingen en livskris, någon diagnos, missbrukarproblem, ätstörningar, grava inlärningssvårigheter, mobbningsoffer, säger Jana Kemeri.

Jana Kemeri, Tariku Ahlfors och Johanna Baarman jobbar inom startträningen och det uppsökande ungdomsarbetet på Sveps.

Faktum är att det förekommer biverkningar av medicinering som kan vara ganska tunga. Men på Sveps råder nolltolerans för droger och alkohol.

Många av ungdomarna inom Sveps startträning har dåliga erfarenheter från grundskolan, säger både Jana och Tariku.

Målgruppen för dem är densamma, oberoende om den unga är 16 eller 25 år gammal. Någon form av mental ohälsa ligger allra oftast bakom.

– De äldre har kanske sett mera av livet, men de befinner sig ändå i samma livssituation som de sextonåriga i vår grupp, säger Tariku.

– Vi kan ha 25-åringar som har stora sociala svårigheter i gruppen och en 18-åring som är väldigt öppen och gärna diskuterar.

Och de här två kan ha en gemensam utmaning och skiljer sig inte så mycket från varandra.

Ett liv på internet är också något som har drabbat de unga som marginaliserats. Den här sociala träningen vara till stor hjälp för dessa ensamma, isolerade vargar. I dagens samhälle måste man orka med andra människor IRL (in real life) för att klarar sig.

De sociala tränarna på Sveps sticker inte heller under stol med att det ibland blir vården som får ta över deras ungdomar. Men också då fortsätter samarbetet eftersom de här två då också är med på ett hörn och följer upp situationen. Någon formell behörighet för vård har ingen i personalen, och faktum är att diskussionen har förts på Georgsgatan. Vad är man egentligen? Så länge arbetet löper och bär frukt torde dock ingen akut kräva ett svar på det spörsmålet.

– Åtminstone är vi ingen myndighet, utan de unga blir hänvisade hit av myndigheterna, säger Jana Kemeri.

Dagen efter intervjun kör veckans program igång. Då skall gruppen gå ut till affären och handla mat för att sedan tillsammans tillreda kyckling och nudlar. Det är ett ypperligt sätt att kombinera olika färdigheter. Praktisk matlagning, ekonomi, samarbete, fördelning av uppgifter. För att inte tala om att röra sig ute på gator och torg.

Det är nämligen ingen självklarhet för de unga som träffas här.

Text och foto: Tom Ahlfors

Vad är Sveps?

Ungdomsverkstaden Sveps riktar sig till 16–28-åringar som saknar studie- och arbetsplats. Sveps erbjuder olika tjänster som alla har som målsättning är att förbättra svensktalande ungas möjligheter till studier och arbete, att motarbeta skol- och studietrötthet samt att förbättra ungdomarnas välmående: Uppsökande ungdomsarbete, startträning, Nonstop som är en heldagsverksamhet som utgörs av arbetsträning, individuell handledning, studieplanering och arbetssökning. Jobbcoachen kartlägger arbets- och praktikplatser för deltagarna. Läs mera på www.sveps.fi.

6

2.5.2013

– Tiderna är osäkra, medger lärarstuderandena Mathilda Malmsten (t.v.) och Anna Nylund.

Svag ÅA-ekonomi ses inte än i studerandenas vardag Än har de dåliga ekonomiska tiderna inte setts i studerandevardagen vid Åbo Akademi.

– Men det blir knappare tider nästa läsår, förutspår Anna Nylund och Mathilda Malmsten.

De deltog som observatörer för Finlands svenska lärarstuderandes förening FSLF i FSL:s fullmäktiges vårmöte i Tavastehus. Anna Nylund från Esbo är inne på sitt andra år som klasslärarstuderande, men Mathilda Malmsten från Borgå läser till speciallärare. Hon

är inne på sitt tredje år.

Undervisningen har inte naggats i kanten, men de njugga ekonomiska tiderna har setts i form av smärre ingrepp, såsom t.ex. att studerandena nu själva betalar en del resor i samband med studiebesök.

– De som är insatta och följer med diskussionerna är mera oroade än andra, säger Anna Nylund.

Hon kan själv räknas in i kategorin insatta studerande, eftersom hon har säte i fakultetsrådet. Hon

kan självfallet inte uttala sig om detaljfrågor, som har diskuterats i fakultetsrådet, men däremot kan hon berätta om de farhågor som finns bland studerandena.

– Utbudet av biämnen blir smalare och en del av undervisningen flyttas från PF till Öppna universitetet, säger Nylund. Malmsten nickar och bekräftar att sådana spekulationer är i svang.

Styrelsen för ÅA torde besluta om nedskärningar i mitten av maj, så då torde finnas mera kött på be-

nen hur olika verksamheter påverkas nästa läsår.

Hela Finland är inne i en ekonomisk svacka. Det gör att många kommuner brottas med avsevärda ekonomiska problem och söker efter sparobjekt med ljus och lykta.

Också undervisningssektorn drabbas på olika sätt.

– Tiderna är onekligen osäkra, men de flesta studerandena satsar hårt på studierna. I bakhuvudet finns förstås den ekonomiska osäkerheten, men saker och ting hin-

ner ju faktiskt hända innan vi är klara med studierna, säger Anna Nylund.

– Fast det är ju rätt synd om de första åren i jobbet, som ju i allmänhet ses som de tyngsta under karriären, präglas av hårda nedskärningar, säger Mathilda Malmsten.

analysera svaren och ta ställning till de diskussioner som fördes under seminariet. Därefter fattas beslut om seminariet återkommer på höstens fullmäktigemöte. Med stor sannolikhet blir det så, säger FSL:s förbundssekreterare Christer Holmlund.

Fullmäktige tog ställning till och besvarade tre motioner. I en motion som inlämnats av fem lärare i fem olika lärarföreningar, ville man att FSL tecknar avtal med kommunerna om att lärare som deltar i förtroendeuppdrag inom FSL beviljas tjänstledighet med lön, varefter kommunen kan fakturera FSL i efterhand. Fullmäktige noterade i sitt svar att FSL inte kan ingå sådana avtal, men nog utarbeta skriftligt material för lokala förhandlingar om detta.

Ett yrkande i Kimitobygdens lärares motion om att FSL i egenskap

av delägare i Schildts&Söderströms må utöva påtryckning på förlaget för att de finlandssvenska lärarna skall få lika goda läromedel och lärarhandledningar som sina finska kolleger fick inte fullmäktiges understöd. FSL kan bara arbeta för upplysning, inte komma med önskemål eller påtryckningar. Det är utbildningsanordnarnas sak att beställa och betala läromedel. Åbo lärarförening ville i sin motion att FSL kraftigare lyfter fram fördelarna med språkbad med en kartläggning av det verkliga intresset av språkbad. FSL är emellertid inte rätt instans för en kartläggning av behovet av språkbad, menade fullmäktige. Däremot bevakar nog FSL språkbadslärarnas anställningsoch arbetsförhållanden, precis som de övriga lärarkategoriernas.

Text: C-E Rusk

Djuplodande seminariedel för fullmäktige Fullmäktigeledamöterna fick tänka framåt i högre utsträckning än vanligt då programmet för mötet denna vår också innehöll en diger seminariedel på förmiddagen den andra dagen. Gruppvis hade då ledamöterna att ta ställning till aktuella tematiska diskussionsområden som finsk- och svenskspråkig skola i samma hus, trestegsstödet och merarbete, arbetsro i skolan samt fackligt arbete på det lokala planet.

Vid presentationen var det styrelsemedlemmarna i varje seminariegrupp som tog till orda. Henry Gustafsson och Marina Räfsbäck redogjorde sålunda för samtalen i gruppen som diskuterade den tvåspråkiga skolans väsen. Man hade noterat att skolan antingen kan vara interagerande eller samverkande. I det första fallet rör det sig om en skola som fungerar på två

språk parallellt och där viss undervisning kan ges på två språk. Den andra möjligheten är att två skolor samverkar under samma tak, men är åtskilda.

Frågan om vem som behöver en tvåspråkig skola ställdes också inom gruppen. Det spontana första svaret var ett samfällt ”Ingen”, men efter en nyanserande diskussion framkom att samhället kunde behöva den och också elever, för att motverka fördomar.

Viktigt är att alla som finns i den tvåspråkiga skolan får använda sitt eget modersmål, en klar administration skall finnas och starkt ledarskap skall råda och lärarna skall vara välutbildade. Personalen skall överlag använda sitt eget modersmål, medan skyltningen skall vara tvåspråkig, ansåg fullmäktiges seminariegrupp, som också betonade att i en tvåspråkig skola skall dator-

programmen vara på engelska.

Gällande det fackliga arbetet på det lokala planet påtalades vikten av att unga lärare tas med i fackliga sammanhang och gruppen efterlyste, rentav beställde, en kurs enkom för föreningsordförande i FSL:s regi.

Arbetsron i skolan mår bra t.ex. av att fostrande samtal hålls i stället för kvarsittningar och att mobiltelefonerna insamlas innan lektionen börjar. Skolan behöver flera vuxna, menade gruppen.

Trestegsstödet medför merarbete på flera olika plan, bland annat nämndes dokumentationen och mötena i rapporteringen. Oklara strukturer överlag kan vara en tänkbar orsak till detta.

Ledamöternas omdömen om seminariedelen, som var en nyhet för fullmäktige, var överlag positiva. Styrelsen kommer nu att

Tom Ahlfors

7

2.5.2013

Tom Ahlfors

Framtiden engagerar Framtidsfrågor präglade FSLfullmäktiges vårmöte i Tavastehus den 25–26 april. Sinikka Vahalahti, vice ordförande i styrelsen, öppnade sammanträdet och såg också på dagens utmaningar.

– Tiderna är dåliga och skolan präglas av återkommande nedskärningar i resurserna, sade Vahalahti och nämnde att styrelsen dagen innan antog ett uttalande, där förbundets medlemmar uppmanas att hålla koll på nedskärningar och andra ingrepp.

Bokslutet och styrelsens verksamhetsberättelse för år 2012 omfattades utan nämnvärd diskussion.

Fullmäktige analyserade den pågående diskussionen om arbetsron i skolan, som har förts utgående från det beramade fallet i Helsingfors där en lärare

miste sitt jobb pga. av han tog till maktmedel för att avlägsna en elev från matsalen.

Utgående från diskussionerna beslöt fullmäktige att avge ett uttalande i ärendet. Uttalandet publiceras på annan plats i denna tidning.

Framtidsfrågor analyserades av fullmäktigeutskotten, som bl.a. diskuterade framtida utmaningar. Utskotten förde också en förberedande diskussion om förbundets värdegrund och vilka element som borde ingå i denna.

Fullmäktige sammankommer till ordinarie höstmöte onsdag–torsdag 13–14.11.2013 i Åbo.

C-E Rusk

Förbundssekreterare Christer Holmlund omgiven av förbundets starka kvinnor. T.v. viceordförande Sinikka Vahalahti och t.h. Kerstin Ollandt, fullmäktiges ordförande.

Delat ansvar för arbetsron Vi lärare vill bemöta och undervisa varje elev på bästa möjliga sätt. Tillsammans med eleverna vill vi skapa trygghet, arbetsro och arbetsglädje i skolan och i klassen.

Samtidigt vill vi – i nära samarbete med vårdnadshavarna – bära vårt ansvar för att fostra eleverna, säger FSL:s förbundsfullmäktige i ett uttalande från vårmötet den 25-26 april.

I en skola som präglas av trygghet, arbetsro och arbetsglädje finns det tid för dialog. Tid för dialog skapas då undervisningsgrupperna är tillräckligt små och lärarna är

tillräckligt många. I en liten undervisningsgrupp hinner läraren se och tillfredsställa varje elevs speciella behov.

Vi som är lärare är måna om att ha en god relation till varje elev och varje vårdnadshavare. Relationer som bygger på ömsesidig tillit och respekt. Vår relation till eleven ska alltid präglas av beröm och uppmuntran. Det är en grundsten i elevernas inlärning.

En del i lärarnas fostraruppdrag är att ställa krav och sätta gränser.

Gränserna bottnar alltid i den värdegrund och de normer som styr

skolarbetet. När alla – elever, vårdnadshavare och lärare – respekterar gränserna skapar de trygghet och arbetsro i skolan.

Lärarna i Finland är högt utbildade och mycket kvalitetsmedvetna. Lärarna vill ge varje elev den bästa möjliga undervisningen och den bästa möjliga skoldagen. Nu är det upp till staten och kommunerna att ge oss lärare möjlighet att utöva vårt yrke på bästa möjliga sätt. Ge skolorna tillräckligt mycket resurser, så kan vi ge varje elev den tryggaste och bästa skolan, anser FSL:s förbundsfullmäktige.

Dags rusta för kongressen Fullmäktige- och styrelseledamöterna Leif Holmberg, Lovisa, och Linda Molander-Finell, Pedersöre, lade upp strategierna inför framtidens skola.

Finlands Svenska Lärarförbunds elfte ordinarie förbundskongress samlas den 4–5 juni 2014. Förbundsfullmäktige uppmanar i ett uttalande alla medlemsföreningar att inleda förberedelserna inför kongressen.

Förbundsfullmäktige uppmuntrar medlemsföreningarna att lyfta fram frågor som kräver debatt bland lärarna i Svenskfinland. Till kongressen kan hänföras ärenden rörande alla FSL:s verksamhetsområden – utbildningspolitik, löner och kollektivavtal, organisationspolitik samt samhälleliga frågor. Också ärenden som kräver ändringar i FSL:s stadgar ska riktas

till kongressen.

Vid kongressen 2014 väljs ny förbundsordförande samt ledamöter till förbundsfullmäktige.

Förbundsfullmäktige hoppas att föreningarna i god tid före kongressen inleder rekognoseringar inför personvalen.

Alla medlemsföreningar har möjlighet att hänföra ett ärende i form av en motion till kongressbehandling. Också personmedlemmar kan via en medlemsförening rikta en motion till kongressen.

Förbundskongressen, som samlas vart fjärde år, är FSL:s högsta beslutande organ. Medlemsföreningarna representeras av ombud

vid förbundskongressen.

Varje förening kan sända ett ombud per varje påbörjat 50-tal medlemmar. Alla föreningar är alltså berättigade att sända minst ett ombud till förbundskongressen. De största föreningarna Helsingfors svenska lf och Ålands lf kan uppskattningsvis sända 9–10 ombud.

Antalet ombud fastställs enligt medlemsstatistiken vid årsskiftet 2013–14.

Det är styrelsen som bereder ärenden för kongressen. Förbundsfullmäktiges medlemmar inbjuds att delta i kongressen.

Håll koll på nedskärningar

De nyländska regionerna i väst och öst strålade samman när Jens Mattfolk från Raseborg mötte Sebastian Lindqvist från Borgå för en pratstund vid kandelabern.

Hur påverkar den strama kommunekonomin din undervisning?

Finlands Svenska Lärarförbunds styrelse uppmanar alla lärare och rektorer att vara uppmärksamma på olika former av nedskärningar i undervisningssektorn.

Skär din kommun i skolpengarna? På vilket sätt syns nedskärningarna i din skola och ditt klassrum? Vilka möjligheter har du att genomföra trestegsstödet med de resurser din skola har? Kontakta

alltid förtroendemannen eller FSL:s kansli då kapade resurser drabbar skolvardagen.

Många utbildningsanordnare har tilldelats statsunderstöd för att minska gruppstorlekarna under läsåret 2013–2014. Om din arbetsgivare har beviljats statsstöd, ska du vara särskilt uppmärksam på att gruppstorlekarna verkligen krymper. Kontakta alltid förtroendemannen om du upplever att din undervisningsgrupp är för stor,

anger styrelsen i ett uttalande från sammanträdet den 24 april.

Förbundsstyrelsen är orolig för de effekter som nedskärningar inom undervisningssektorn får på elevernas trygghet och inlärning samt lärarnas arbetshälsa.

Samtidigt uttrycker styrelsen sin tillfredsställelse över att ingen svensk- eller tvåspråkig kommun varslat om permitteringar under vårterminen.

8

2.5.2013

Respekt och dialog viktigare än maktmedel Mera individuell bedömning och utvärdering, modernare studentexamensprov. Det var några av frågorna som Finlands svenska skolungdomsförbund (FSS) diskuterade under elevriksdagen i Vasa i slutet av april.

Också arbetsron i skolorna diskuterades.

Traditionellt bedöms de finländska grundskoleeleverna och studerande på andra stadiet med vitsord. Vitsord som de blir tilldelade på basen av prestationerna på lektionerna, i förhör samt prov. Ett system som börjar bli föråldrat och borde reformeras.

Statisk bedömning Åtminstone enligt Finlands svenska skolungdomsförbund (FSS) som höll sitt årsmöte, även kallat Elevriksdagen (ERIK) i Vasa förra helgen.

– Vi är inte nöjda med hur eleverna bedöms och utvärderas. Som det är nu får man en siffra på betyget, men det säger inte allt.

Det som vi efterlyser är en bedömning som är mera individuell, säger Karolina Lång, 18, som valdes till ny förbundsordförande för FSS. Bredvid den färska ordföranden sitter hennes föregångare Anna Ingman, som inte ställde upp för återval. Båda två är av samma åsikt gällande behovet av en reform av bedömningen i skolan.

– Ett exempel på en mera individuell bedömning är att lärarna sätter sig ner och diskuterar med eleverna. Vad har gjorts bra eller dåligt? Den här typen av respons tror vi skulle motivera eleverna på ett helt annat sätt, säger Ingman.

De är medvetna att många lärare redan nu har en stor arbetsbörda. På frågan om tiden skulle räcka till för att diskutera bedömningen med eleverna svarar de så här: – Det beror långt på hur lärarna prioriterar, men en diskussion med eleverna skulle inte ta lång tid. Det kan göras på en rast eller efter skolan eller till exempel genom att skicka e-post. Vi är övertygade om att en diskussion om bedömningen på några minuter ska vara möjligt att genomföra i praktiken, säger de.

Utantillkunskap ERIK diskuterade också studentexamensprovet. I flera år har FSS ställt sig negativt till de nuvarande proven som är föråldrade, enligt förbundet.

– Studentexamen måste moderniseras så att eleverna inte enbart bedöms utifrån skriftliga prov. Vi anser att provet inte testar andra färdigheter som behövs i samhället i dag. Som det är nu handlar studentexamen för mycket om utantillkunskap och att så är

fallet är inte relevant numera.

– Utformningen av examenstillfället bör också moderniseras. Det är föråldrat att sitta sex timmar i en sal och skriva på ett papper, säger Ingman och Lång.

FSS ställer sig också kritiskt till att studentexamensnämnden har rättigheterna till de texter som de blivande studenterna skriver under studentexamen.

– Varför ska man som elev ge rättigheterna till texter som man själv har producerat till en myndighet, frågar de sig.

Kalla på polisen!

Under de senaste veckorna har arbetsmiljön i skolorna debatterats mycket – ett ämne som också behandlades i Vasa.

– För det första anser vi att alla i skolan måste ha respekt för varandra och att en dialog är viktig. Men om det ändå blir problem med arbetsron och det uppstår farliga situationer måste lärarna inkalla polis.

– Lärarna är inte utbildade poliser och det är inte meningen att de ska ta hand om situationer som inte hör till själva skolarbetet. Då måste andra myndigheter kallas in, menar Ingman och Lång.

FSS vill inte att ska lärarna ska få utökade befogenheter för att kroppsvisitera eller öppna elevers personliga förvaringsskåp.

Anna Ingman får en bonuskram. Hon avgick som ordförande för FSS. Karolina Lång från Helsingfors valdes till ny ordförande.

– Det strider mot elevernas rättskydd. I stället borde vi fokusera på de bakomliggande orsakerna till att en elev beter sig våldsamt. En lösning kunde vara att utöka besöken till kuratorerna så att man snabbt tar tag i problemen.

– För vi vill alla ha en skola där både elever och lärare känna sig trygga och där det finns tillit, säger de.

Förutom de här frågorna kommer FSS:s nya ordförande Karolina Lång, som är abiturient från Tölö Specialiseringsgymnasium i Helsingfors, att arbeta för att de finlandssvenska eleverna får sin röst hörd.

– Jag ska arbeta för att elevernas behov lyfts fram och att eleverna också är med och bestämmer i skolan. Eleverna glöms bort och jag tänker arbeta för att våra rättigheter bevakas, säger hon.

Anna Ingman, som planerar att börja studera i höst, ger följande råd till Lång: – FSS:s logo föreställer en båt som har vind i seglen. Som ordförande ska man vara en bra kapten på den båten, säger avgående ordförande och skrattar.

Text och foto: Christoffer Thomasfolk

9

2.5.2013

Lena Isaksson-Ahlskog (t.v.) och Maria Carlsson kommer in i skolvärlden med erfarenheter från andra jobb. Lena har varit journalist, Maria jurist.

Blev lärare mitt i livet En var jurist, den andra journalist.

Sen sadlade de om och studerade till lärare. Maria Carlsson avslutar snart sitt femte vikarieår bakom katedern, Lena Isaksson-Ahlskog ger sig ut på arbetsmarknaden i vår.

Just nu finns det fler sökande än lediga lärartjänster på Åland och en fråga tål att fundera på. Hur ser arbetsgivarna på nyutexaminerade 40-plussare?

– Vi ser många fördelar med att bli lärare senare i livet. Vi har värdefulla erfarenheter från tidigare studier och jobb som kan komma till nytta i skolarbetet. Vi kommer in i skollivet här och nu – vi jämför inte med hur det var förr – och vi är vana vid att umgås med barn i olika åldrar eftersom vi själva är föräldrar, säger Maria Carlsson, 49 år, och Lena Isaksson-Ahlskog, 46 år.

Maria Carlsson blev färdig klasslärare för årskurserna 1–6 våren 2008. Lena Isaksson-Ahlskog blir färdig i vår. Hon tog sig an en större utmaning och blir både klasslärare och högstadie- och gymnasielärare i engelska och svenska.

De båda har studerat till lärare vid Mittuniversitet i Härnösand.

Där erbjöds studier på distans – något som var en absolut förutsättning för dem för få det hela att fungera i praktiken. Maria började ett par år före Lena och uppmuntrade henne att välja just Härnösand trots att resan dit är lång från Åland – 11 timmar från dörr till dörr. För även om man studerar på distans måste man besöka studieorten regelbundet, i snitt blev det en vecka per månad under läsåret.

Varför byter man yrkesbana när

man passerat 40 och redan har en bra utbildning och bra jobb? Den frågan har Maria och Lena fått och svarat på många gånger och fler lär det bli.

Maria Carlsson var inställd på att bli lärare efter studenten. Men hon tog först några sabbatsår och reste runt världen med den internationella sånggruppen Up With People. Sedan valde hon att börja studera juridik i Sverige, kanske inspirerad av pappan som var jurist.

– Jag ångrar det absolut inte. Jag trivdes enormt bra med studierna och jobbade bland annat vid tingsrätten i Lund och Invandrarverkets asylbyrå i Flen och i Stockholm innan jag och min familj återvände till Åland, säger hon.

På Åland fick hon jobb vid Ålands miljöprövningsnämnd – en myndighet som bland annat granskade och gav tillstånd för aktiviteter och ingrepp i naturen som är reglerade enligt lag. Hon avancerade till enhetschef och jobbade totalt 14 år som jurist med undantag för de år hon var föräldraledig med sina tre barn.

Kände sig hemma När första barnet Ebba började skolan var Maria med under inskolningen och här upplevde hon sitt första allvarliga skov av ”lärarlängtan”.

– Jag kände så tydligt i skolan att här vill jag vara. Det här är jag!

Den känslan upplevde jag om igen två år senare när mitt andra barn Erik började i ettan.

Då hade Maria kommit så långt att hon vågade uttrycka sin vilja högt: Tänk om jag ska bli lärare? ”Går inte, tänk på dina barn,

tänk på din man, tänk på ert hus och tänk på det ena och på det andra”, sa en del i omgivningen men vändpunkten kom när Maria blev utbränd och absolut inte kunde tänka sig att gå tillbaka till sitt jobb.

Då började hon istället tänka på sig själv, hon tog på allvar tag i sina lärardrömmar, fick alterneringsledigt och sökte sig till Härnösand.

Under studieåren drygade hon ut studiestödet med vikariat på skolor och bibliotek och som badvakt i simhallen.

Yrke: reporter Lena Isaksson-Ahlskog visste som 6-åring att hon skulle bli journalist och det blev hon. Hon studerade vid journalisthögskolan i Göteborg och jobbade vid olika Yle-redaktioner i Helsingfors. Hon gjorde både radio- och teveprogram och stortrivdes. Hon reste runt om i världen, samlade material och gjorde nya program.

– Jag hade roligt och förtjänsten var god. Men i slutet av 1990-talet – då var jag fastanställd vid Ålands radio – förändrades läget. Allt stramades åt, man hamnade allt längre in i struten och satt till slut i en studio och telefonintervjuade samma människor. Det fanns inte längre tid och pengar till att åka ut på fältet och träffa folk. Kreativitet och kvalitet belönades inte längre och för mig blev det tråkigt, berättar Lena.

Hon fick sitt första barn och återvände inte till radion efter det.

Hon fick sitt andra barn och gick upp i mammalivet. När hon var redo för jobb igen blev hon projektledare för EU-projektet Skär-

gårdsleden och hon utbildade sig till guide. Efter några projektår tog hon sig an inläsningen av taltidningen för Ålands synskadade – fyra timmars läsning sex dagar i veckan med relativt flexibla arbetstider.

Något annat?

– Jag började fundera på att gå vidare och göra något annat. Tanken på att bli lärare blev allt mer seriös.

Hela min släkt är lärare och jag tycker om att lära folk saker och ting – något som man också gör som journalist och guide.

Det blev en resa på sex år som snart är över för Lenas del. En rolig men tidvis också tuff färd där hon jobbat vidare som taltidningsredaktör och avstått från i första hand sömn och i andra hand umgänge med vänner och bekanta för att hinna med.

– Man orkar när man vill och jag ville det här så gärna, säger hon.

Men visst krävs det en rejäl portion av både envishet och disciplin för att klara av att studera på egen hand och inte låta sig distraheras av massa andra sysslor som finns omkring en.

– Eftersom vi studerade mest hemma var vi hemma när våra barn kom från skolan. Det var en stor fördel, säger de båda.

Maria njöt mycket av veckorna i Härnösand när hon till 100 procent fick ägna sig åt studierna och umgänget med andra studerande.

– Jag är också otroligt tacksam över att leva i ett samhälle som bidragit till att jag kunnat utbilda mig två gånger om, säger hon.

För Marias del innebär jobbytet

en märkbar standardsänkning. Lönen som enhetschef var betydligt högre än lärarlönen och när hon och juristmaken gick skilda vägar var en sak klar – han fick behålla huset. Hon hade inte råd.

– Jag sörjer inte över att jag har mindre pengar att röra mig med.

Jag trivs så bra med lärarlivet och jag tror att jag även är en bättre mamma när jag mår bättre själv.

Men barnen kan förvisso klaga ibland över att vi inte har råd att resa lika ofta som tidigare, säger Maria Carlsson.

Svårt att få tjänst Nu återstår en viktig fråga. Hur går det på arbetsmarknaden? Maria Carlsson har hittills haft jobb varje år efter att hon blev klar men enbart vikariat. Det betyder att hon inte haft sommarlön och att hon levt i ovisshet och oro varje sommar. Men hittills har det löst sig och hon hoppas att det gör det även till hösten.

– Många lärare går i pension under de kommande åren men sedan är frågan – vill arbetsgivarna hellre anställa yngre eller kan de värdesätta den erfarenhet vi bidrar med, frågar sig de båda.

Lena Isaksson-Ahlskog är öppen för olika möjligheter.

– Jag tror knappast att jag får en fast lärartjänst till hösten men jag är redo att hoppa in som vikarie i olika skolor. Vi får se vad som händer. Jag har i alla fall skaffat mig mer kunskap och erfarenhet och haft enormt roligt under tiden.

Text och foto: Helena Forsgård

10

2.5.2013

KOLUMNEN

Vi är inga orakel Tom Wikman är lärarutbildare.

Släpp rektorerna fria ”Jag trodde jag skulle bli en pedagogisk ledare, men jag blev byråkrat.”

Kanske du också har träffat dem, rektorer och bildningsdirektörer som ondgör sig över alla blanketter som de måste fylla i. Blanketter som stör deras egentliga arbete, det pedagogiska ledarskapet.

Vad menas egentligen med pedagogiskt ledarskap? Vad är det som är just pedagogiskt i ledarskapet? För att leda en skola behövs säkert liknande förmågor som för att leda vilken annan institution som helst. Det är bra om rektorer är engagerade personer som förstår sig på att skapa ett gott arbetsklimat och som kan skapa strukturer som hjälper lärarna och den övriga personalen att utveckla sitt arbete. Det är givetvis också bra om rektorer har en kommunikativ förmåga och förstår att arbeta för skolans bästa.

Men räcker det?

Skolor finns till för att elever skall lära sig. Ledarskapet i skolan skall därför inriktas på att främja elevers lärande. En rektor skall alltså inte förskansa sig på sitt kontor med läsordnings- och blankettrutiner. Dessa kan delegeras. I kärnan för det pedagogiska ledarskapet bör vi sätta läroplanen, hur undervisningen utvecklas utgående från elevernas förutsättningar. Det är här som rektorns fulla entusiasm skall sättas in.

Eftersom skolan är en platt organisation kan det upplevas som pinsamt att delta i kollegers lektioner. Ändå borde rektorer åhöra lärarnas lektioner för att skapa en grund för diskussioner.

När rektorn är fullt medveten om vad som händer i klasserna kan lärarnas styrkor identifieras. Och då kan lärarna få hjälp att ytterligare utveckla sitt arbete. Rektorn kan knappast vara den bästa läraren i skolan, inte i alla ämnen. Men rektorn skall vara den mest intresserade och den som har en vision om hur betingelserna för elevernas lärande utvecklas.

För de konkreta diskussionerna föreslår Thomas R. Hoerr följande icke-ämnesspecifika frågor: Hur lyckades du under den här lektionen tillgodose behoven hos dina (tre) starkaste och (tre) svagaste elever?

Vad skulle du göra annorlunda nästa gång du undervisar det här temat?

Hur vet du vad dina elever kan?

I ett ömsesidigt informationsutbyte kan rektorn lära sig av lärarna och lärarna av rektorn.

Om vi sätter elevernas lärande i fokus blir en självklar slutsats att skolor och också hela skolväsendet bör ledas av lärare.

Rektors- och bildningschefsbefattningar bör följaktligen utgöra en karriärmöjlighet för lärare.

Till min förvåning har jag märkt att det finns lärargrupper som inte längre läser didaktik utan pedagogiskt ledarskap. Om vi med didaktik menar undervisningslära, dvs. läran om vad och hur vi skall undervisa är det väl något som alla som arbetar inom skolvärlden borde ha insikter i? Alla. Från skolköksan till bildningschefen. Hur kan ett ledarskap vara pedagogiskt utan didaktik?

Eftersom termen pedagogiskt ledarskap är bortflummad kunde en ny term utvecklas: ledarskap för lärande, undervisningsledande, lärande ledarskap...

Och, för att återgå till inledningen: Om rektorer faktiskt har för många blanketter att fylla i är det dags att fundera varifrån alla blanketter kommer. Borde inte digitaliseringen effektivera förvaltningen? Om Utbildningsstyrelsen ännu har en blankettavdelning, är det dags att lägga ner den avdelningen. Avbyråkratisera skolan! Släpp ut rektorerna i klasserna!

Den yrkesetiska portalen öppnas i höst. Målet uppställdes då F SL:s etikgrupp samlades för första gången. Det handlar om en helt ny verksamhet, som söker sina former.

Startskottet sköts i slutet av år 2011, då F SL:s fullmäktige beslöt att utreda möjligheterna att starta upp ett svenskspråkigt etikforum. Undervisningssektorn har sedan tidigare ett yrkesetiskt råd, som startades upp av lärarfacket OAJ redan i slutet av 1900-talet, så nu sökte man andra modeller för att föra yrkesetiska resonemang.

Nu börjar verksamheten få konkreta former, så att fem diskussionsledare, som har utsetts av styrelsen för FSL, samlades till möte i Helsingfors i mitten av april. En smärre arbetsgrupp jobbade tidigare med ramarna för verksamheten och landade i en slutsats om att det är värt att satsa på ett forum, som huvudsakligen verkar i nätet.

På plats var också FSL:s informatör Martina Landén-Westerholm, som bär ansvar för de tekniska frågorna, och styrelseledamoten Sune Alén, som var med att om formulera den motion som startade det hela.

Verksamheten startas upp och finansieras av FSL, men etikportalen för inte FSL:s officiella talan.

– Ni representerar er själva i diskussionerna. Ni förväntas inte vara orakel i etiska frågor, utan ni förväntas förmedla vanliga lärares tankar och resonemang, sade Martina Landén-

Westerholm.

Sune Alén höll med.

– Jag vet att det allmänt förs värdefulla diskussioner i olika lärarrum. Vi erbjuder nu ett forum för att föra ut dessa diskussioner, sade Alén.

Gruppen, som har valt att kalla sig diskussionsledare, består av Elisabet Söderström, Nykarleby, Inger Nabb, Vasa, Mikael Nylund, Åbo, Peter Larson, Helsingfors och Maria Carlsson, Åland.

Det handlar om en i positiv bemärkelse blandad församling, som representerar såväl grundskolan som gymnasiet. Ett par av diskussionsledarna har vid sidan av lärarutbildningen också studier inom teologi och juridik i bakgrunden, vilket ju kan visa sig vara rätt gångbart också i fråga om läraretiska spörsmål.

Målet är en levande portal, där diskussionen är viktigare än svaren, konkluderade diskussionsledarna, som inte kommer att agera uteslutande i nätet.

Tanken är att de också deltar i föreningarnas och förbundets verksamhet och berättar om aktuella etiska frågor.

Målet är att hålla diskussionerna på en vardaglig och inte alltför teoretisk nivå. På mötet enades man om att portalen ska vara öppen för alla, så att den inte kräver inloggning. Diskussionerna ska föras anonymt, eftersom det i många fall handlar om känsliga frågor.

FSL:s yrkesetiska verksamhet kommer alltså att äga rum på en vardaglig nivå, medan OAJ har

valt en annan väg. I bägge fallen är dock verksamheten frikopplad från huvudorganisationen.

– Vi är ett fristående råd, som uttryckligen inte har förankrat vår verksamhet och våra uttalanden i OAJ:s styrelse, sade Riitta Sarras, sakkunnig vid OAJ och sekreterare i Undervisningssektorns etiska råd.

Rådet är oavhängigt också så tillvida att i rådet sitter fem personer, av vilka endast en får vara yrkesaktiv lärare. Rådet leds av Hannele Niemi, professor i pedagogik, och i rådet medverkar bl.a. Mirjam Kalland, generalsekreterare för Mannerheims barnskyddsförbund.

Rådet möts 4–6 gånger per år.

Rådet ger uttalanden om aktuella etiska spörsmål och under årens lopp har rådet gett ut fyra böcker. Den senaste boken berörde sociala medier i skolvärlden.

Rådet medverkar också t.ex. i utbildningsmässan Educa och på gång är ett samarbete med Nordiska lärarorganisationers samråd NLS. Avsikten är att ordna ett nordiskt yrkesetiskt seminarium i Finland våren 2014.

Som bäst jobbar rådet bl.a. med att uppdatera ett tidigare ställningstagande rörande mobbning. Också elevbedömningen finns på rådets agenda.

Text: C-E Rusk Foto: Tom Ahlfors

FSL:s nya diskussionsledare för den yrkesetiska portalen är från vänster Maria Carlsson, Åland, Elisabet Söderström, Nykarleby, Inger Nabb, Vasa, Mikael Nylund, Åbo och sittande till höger Peter Larson, Helsingfors.

11

2.5.2013 Tom Ahlfors

Modern IKT-utrustning, men den används föga Eleverna använder IKT på fritiden oftare än i andra länder, även om användningen i skolan ligger på en blygsam nivå. Den datatekniska utrustningen i de finländska skolorna är på toppnivå, men informationsoch kommunikationsteknik (IKT) används inte i undervisningen och IKT-färdigheterna utvecklas inte lika aktivt som i andra länder.

EU-kommissionen har fått resultaten av den omfattande undersökning om användningen av IKT i de europeiska skolorna (Survey of Schools: ICT in Education) som genomfördes av universitet i Liege och nätverket European Schoolnet (EUN). I projektet undersöktes utrustningsnivån i skolorna, i vilket syfte och vilken grad informationsoch kommunikationsteknik används samt användarnas attityder

och färdigheter.

I Finland är utrustningen på hög nivå, men användningsgraden är låg. De finländska skolorna hörde i undersökningen till de bäst utrustade. Det beror på förhållandevis goda datakommunikationsförbindelser och att skolorna under senaste år skaffat interaktiva tavlor, lärplattformer och datakanoner.

De finländska skolorna hör ändå till de skolor där utrustningen används minst, om man frågar eleverna. När det gäller utrustning som mest påverkar elevernas arbetsmöjligheter, med andra ord antalet fasta arbetsstationer, bärbara datorer och pekplattor, uppnår Finland med nöd och näppe medelnivå och när det gäller användningen kommer vi på sista

plats.

Sämst är situationen i grundskolorna men även i gymnasierna placerar sig Finland i slutändan och i yrkesläroanstalterna under medelnivå. På europeisk nivå är också antalet elever som under det senaste året inte alls haft möjlighet att använda dator i skolan störst i de finländska grundskolorna (31 %) och tredje störst (34 %) i gymnasierna.

Undersökningen var riktad till rektorer, lärare och elever och omfattade alla skolstadier: årskurserna 4 och 8 i den grundläggande utbildningen samt gymnasiet och yrkesutbildningen. Sammanlagt deltog 190 000 personer i 31 länder i undersökningen.

C-E Rusk

ÅA tar sparbeslut i maj Åbo Akademi gjorde i fjol ett resultat på 1,1 miljon euro, visar bokslutet. Omsättningen var drygt 110 miljoner euro.

Men i år har ÅA budgeterat ett underskott på 4 miljoner euro.

– Budgeten håller, säger rektor Jorma Mattinen till FNB. Styrelsen beslutade också att verksamhetskapitalet, det vill säga det resultat institutionerna gjort, går tillbaka till institutionerna.

Men pengarna får inte användas till fastanställningar, och det är i

sista hand rektorn som beslutar om användningen. Totalt handlar det om cirka 10 miljoner euro.

På onsdagen hade styrelsen ett diskussionsmöte i Jakobstad där rapporterna från Åbo Akademis framtidsgrupper stod på agendan.

I fjol höstas tillsatte Mattinen tre framtidsarbetsgrupper. Utbildningsarbetsgruppen kom med en rad sparförslag, bland annat att flytta barnträdgårdslärarutbildningen från Jakobstad till Vasa och upphöra med barnträdgårdslärarut-

bildningen som ÅA driver tillsammans med Helsingfors universitet.

Enligt rapporten skulle ÅA spara 591 600 euro på detta sätt.

Diskuterade styrelsen vilka sparförslag ni ska arbeta vidare med?

– Vi hade en mycket bred och konstruktiv diskussion, men jag vill inte kommentera innehållet eftersom det är en process som är på gång, säger Mattinen.

Styrelsen beslutar om sparåtgärder på sitt möte den 14 maj.

(FNB)

Vasa universitet och Åbo Akademi i Vasa har under våren ansökt om pengar för vidareplanering av en gemensam utbildning av svenska språkbadslärare. Undervisningsoch kulturministeriet stöder planeringen ekonomiskt och enligt planerna kan utbildningen starta år 2014, säger undervisningsminister Jukka Gustafsson (SDP) – Efterfrågan på språkbadslärare ökar ständigt i kommunerna och ministeriet vill svara på den här efterfrågan, sade Gustafsson på Finlands svenska socialdemokraters fullmäktigemöte i Tammerfors i mitten av april.

Vasa universitet och ÅA ska ut-

bilda både barnträdgårds-, klassoch ämneslärare med språkbadsinriktning. I regeringens nya nationalspråksstrategi lyfts utbildningen av fler språkbadslärare fram som en viktig åtgärd för att bevara de två nationalspråken i framtiden.

– Kommunerna har haft svårt att rekrytera språkbadslärare som uppfyller de formella kraven. Allra störst är lärarbehovet i Helsingforsregionen, säger Gustafsson.

Vasa universitet har tidigare utbildat språkbadslärare i samarbete med Uleåborgs universitet, men på grund av ekonomin har inga nya studeranden antagits sedan år 2009. (FNB-SPT/ Heidi Hakala)

Prisregn över lärare Lektorn i musik Gunnar Döragrip har tilldelats Nylands svenska kulturfonds pris på 10 000 euro.

Gunnar Döragrip uppmärksammas för en livslång insats för den finlandssvenska körmusiken. Vid sidan av sitt högklassiga kör- och musikengagemang har Döragrip också aktivt intresserat sig för musikpedagogik och undervisat i ämnet vid Sibelius-Akademin .

Döragrip är grundande medlem av De Ungas Musikförbund (DUNK) och Grankulla Musikinstitut. Han har väsentligt bidragit till skolmusikens utveckling i Helsingfors, genom att starta musikklasserna vid Minervaskolan och som dirigent för Helsingfors gosskör. Idag är Döragrip även dirigent för Brages stråkorkester. Döragrip har under årtiondens lopp varit ett föredöme och en inspiratör inom det finlandssvenska musiklivet.

Lars Varstala, rektor för Petalax gymnasium, har för sin del tilldelats Svenska folkskolans vänner folkbildningsmedalj, som sekun-

deras av en prisssumma om 2 500 euro.

I motiveringarna anges att Lars Varstala har utfört en långvarig lärar- och rektorsgärning på olika håll i Svenskfinland. Hans pedagogiska insatser för små gymnasiers fortlevnad genom framsynta ITdistanskurser och regionala gymnasienätverk såsom Vi7 har uppskattats av många aktörer utöver den egna skolan.

Lokalpolitikern och tidigare rektorn Märta-Lisa Westman i Jakobstad har tilldelats SFV:s Hagfors-medalj jämte en prissumma om 2 500 euro.

Märta-Lisa Westman har som lärare, rektor, läroboksförfattare och samhällsengagerad politiker konsekvent arbetat för språklig rättvisa och förståelse mellan språkgrupperna både lokalt och regionalt samt på riksnivå, anges i motiveringarna.

C-E Rusk

Skolmusik sväller

infallet

Etik, pedagogik och journalistik För ungefär en vecka sedan sammanstrålade diskussionsledarna för FSL:s nya etiska forum för första gången. Nu återstår att se vilken genomslagskraft denna nya webbsatsning får bland medlemmarna. En av moderatorerna är Maria Carlsson från Åland, som intervjuas i denna tidning. Innan hon utbildade sig till lärare blev hon jurist och kan säkert på ett ingående sätt koppla samman etik med både pedagogik och juridik.

Den etiskt-pedagogiskt-juridiska aspekten är aktuell genom fallet i Alphyddan i Helsingfors, då en lärare miste sitt jobb efter att ha knuffat ut en elev ur skolans matsal.

Också inom journalistiken är etiken ständigt närvarande (och ibland dessvärre också frånvarande). Massmedierna

ÅA tar sig an språkbadslärare

har ett övervakande organ som heter Opinionsnämnden för massmedier och som granskar medierna ur etisk (dock inte juridisk) synvinkel, ofta som följd av en anmälan. Nyligen fick tidskriften Gloria en reprimand för textreklam i en skönhetsbilaga. Enligt opinionsnämnden behandlades ett företags olika skönhetsprodukter inte tillräckligt kritiskt, utan bereddes i stället rejält med spaltutrymme och kritiklösa omdömen. Till saken hör att företaget annonserade stort på annan plats i just den bilagan. Det står alltså ganska klart att företaget köpt annonsutrymme mot ett löfte om att deras produkter behandlas väl också på annat håll i tidningen.

I journalisternas kollektivavtal finns en text om att journalisten inte kan förutsättas att

göra textreklam eller agera mot god journalistisk sed. Nu vill arbetsgivarorganisationen Mediernas centralförbund slopa den skrivningen i avtalet. Uppenbarligen vill man i fortsättningen ta sig rätten att producera t.ex. textreklam i större utsträckning utan att besvärliga journalister skall kunna förhindra det. Journalistförbundet ställer sig förstås på bakhasorna.

Att sedan Mediernas centralförbund också vill förkorta semestern för journalister med en vecka per år är en annan sak, som dock med all önskvärd tydlighet visar på totalt hänsynslös brist på allmän moral och etik hos arbetsgivarförbundet.

Tom Ahlfors tom.ahlfors@fsl.fi

Festivalen Skolmusik som i år arrangeras i Esbo kommer att bli större än någonsin. Det säger projektchefen Jannike Sandström, som har deltagit i evenemanget i egenskap av musiklärare de två senaste gångerna. Enligt henne är årets triumfkort ändå repertoaren.

Skolmusik, som utgör en av de stora samlande finlandssvenska evenemangen, ordnas vart tredje år. Senast ordnades Skolmusik på Åland.

– I år har vi satsat på att den gemensamma repertoaren ska vara enkel med medryckande sånger och välkända schlagerdängor. Vi är riktigt stolta över arrangemanget, säger Sandström. Årets tema är schlager och eurovision, och med på repertoaren finns klassiska teman såsom Tusen och en natt men också nya låtar som komponerats av finlandssvenska låtskrivare.

Några musikinstitut, orkestrar och en gymnasiekör från Sverige kommer att delta men Skolmusik

riktar sig till alla skolbarn från åk 3 till gymnasieelever. Till Skolmusik 2013 är 128 grupper anmälda. I huvudsak handlar det om skolkörer och orkestrar.

– Vi kommer att vara så många att det inte spelar så stor roll om någon sjunger lite fel men visst gäller det att öva innan man kommer.

Sandström säger att för musiklärare är Skolmusik ett projekt som pågår hela året, eftersom planeringen och övningarna tar upp massvis med tid.

Förutom den gemensamma konserten arrangeras det bland annat workshops, mindre konserter och man kan också uppträda med helt eget program.

Galakonserterna ordnas i Barona-arenan och resten av programmet i olika skolor samt Esbo kulturcentrum i Hagalund.

Evenemanget arrangeras av DUNK - De Ungas Musikförbund i Svenskfinland. (FNB)

12

2.5.2013 Det finns i dag cirka femtio finlandssvenska elever med olika grad av hörselnedsättning. En stor del av dessa har fått stöd och hjälp av Eivor Larpes, som arbetar som hörselpedagog vid Speres.

Hörselnedsatta vill också vara med Det finns i dag cirka femtio finlandssvenska elever med olika grad av hörselnedsättning som får stöd och hjälp av Speres. Men resurscentrets hörselpedagog Eivor Larpes tror att det finns ett mörkertal.

– Min bedömning är att vi skulle anlitas oftare om tjänsterna vore avgiftsfria, säger hon.

Finns det i din skola en eller flera elever med nedsatt hörsel? Om så är fallet är sannolikheten stor för att någon behöver stödtjänster.

– Det finns barn och unga med nedsatt hörsel som skulle vara i behov av stöd, men lärare och föräldrar vet kanske inte vart de ska vända sig. Vi når tyvärr inte alla, säger Eivor Larpes, som arbetar som hörselpedagog vid Speres.

Speres – Finlandssvenskt specialpedagogiskt resurscentrum – är en organisation som planerar, tar initiativ till och organiserar stödtjänster för barn och unga i behov av stöd i Svenskfinland. Målgruppen är barn i förskoleåldern, elever i grundläggande utbildning och i andra stadiets utbildning.

– En särskild målgrupp är barn och unga med hörselnedsättning och dövhet, säger Eivor Larpes.

Hon koordinerar stödtjänsterna i Österbotten från Sideby i söder till Karleby i norr.

I Södra Finland, Åboland och Åland är det hörselpedagog Lena Nyström som handhar den uppgiften.

– Vi ger hörselpedagogiskt stöd i skolor som har elever med hörselnedsättning och döva elever. Målet är att skapa rätt förutsättningar för att eleverna med hörselnedsättning ska inkluderas i den allmänna undervisningen och vi hjälper så att det ska gå att genomföras i praktiken, berättar Larpes.

Ett barn som är i behov av stödtjänster konstateras oftast redan i förskolan och skolan i vilken barnet ska inleda skolgången tar kontakt med Speres hörselpedagoger. Tillsammans med föräldrarna och skolan ordnas

ett möte där behovet av stödtjänster utvärderas.

– Vi informerar skolan om vad personalen bör tänka på för att eleven ska kunna inkluderas i den allmänna undervisningen. Vi diskuterar gruppstorlekar, akustiken i klassrummet och informerar allmänt om vilka konsekvenser hörselnedsättningen har i praktiken.

Det finns många olika grader av hörselnedsättning. Att identifiera nedsättningen sker genom att utgå från hörselkurvan. Utgående från graden utvärderas vilken teknik som är mest ändamålsenlig.

– Tekniken är viktig för delaktighet i klassen. Det som finns i de flesta klassrum är ett FM-system. Det betyder att läraren pratar i en mikrofon,medan eleven via sin hörapparat med T-spole utan störande bakgrundsljud hör vad läraren säger.

Det finns ett brett utbud av olika tekniska lösningar för elever med nedsatt hörsel. För en oinvigd kan det verka som en djungel av lösningar och för att välja rätt teknik står Speres till tjänst.

– Det bästa systemet i dag är ett trådlöst flermikrofonsystem. Ett system där inte enbart läraren utan också eleverna i klassen använder individuella mikrofoner när de svarar på en fråga eller diskuterar. På det viset kan eleven med nedsatt hörsel uppfatta bättre och känna sig delaktig under lektionen.

Man kunde kanske tro att ett dylikt system bidrar till ökad oro i klassen när eleverna ska ge mikrofonen vidare till en annan. Men Larpes har en annan uppfattning.

– Systemet gör att koncentrationen ökar i hela klassen. Generellt bidrar ett flermikrofonsystem till ökad arbetsro, säger hon.

Det är inte bara eleverna som är i behov av stödtjänster. Lärarna är i en nyckelposition för att undervisningen ska fungera i praktiken.

– Lärarna är delaktiga direkt från början och vi satsar mycket på att också stöda dem.

Vi hjälper dem med hörselpedagogik, teknik

och akustik. Jag upplever att vi har ett mycket bra samarbete med lärarna som är hörselmedvetna och villiga att arbeta för att eleven med nedsatt hörsel ska inkludera i undervisningen på bästa sätt, säger hon.

I Speres palett över stödtjänster ingår också uppföljning. Hörselpedagogerna har reflekterande samtal med skola och föräldrar en eller flera gånger per termin beroende på behovet.

– Under samtalen går vi igenom vad som har fungerat och inte, vad som är bra eller vad som kan göras annorlunda, säger Larpes och tillägger att Speres också försöker ordna fortbildning kontinuerligt.

– Lärarna deltar flitigt i fortbildningen och det beror på att de vill bemöta eleverna på ett så bra sätt som möjligt, fortsätter hon.

I dagens läge erbjuder Speres sina tjänster åt totalt cirka femtio elever i Svenskfinland, varav 39 elever finns inom det österbottniska verksamhetsområdet. Larpes är övertygad om det finns ett mörkertal och det beror inte enbart på att det finns ett behov av information – utan om resurser.

Speres stödtjänster är avgiftsbelagda och subventioneras till femtio procent av staten.

Trots det finns det kommuner som drar sig för att anlita Speres på grund av att det innebär en kostnader.

– Vi erbjuder våra tjänster till kommunerna, men det är på kommunens ansvar att vi anlitas. Det är fråga om resurser och på grund av att tjänsterna är avgiftsbelagda finns det kommuner som inte anlitar oss i tillräckligt hög utsträckning.

Att beräkna exakt vad en elev med nedsatt hörsel kostar en kommun är svårt. Men för ett heldagsbesök fakturerar Speres 336 euro samt resekostnader och dagtraktamente. Ett halvdagsbesök till en skola kostar 173 euro.

– Jag har förståelse för att det blir en resursfråga men det i längden blir det betydligt dyrare för samhället om eleven inte i ett tidigt skede får ändamålsenligt stöd. Risken

finns att barnet upplever orkeslöshet och utanförskap.

Vad är lösningen? Enligt Larpes skulle problemet lösas om Speres tjänster vore avgiftsfria.

– Då skulle vi anlitas oftare och stödet till eleverna kunde ges kontinuerligt. Det är min önskan att våra handledningstjänster skulle bli avgiftsfria. För som det är nu upplever vi att vi anlitas mera sällan.

Larpes understryker att kommunerna strävar efter att tillgodose behovet av stöd om det finns i kommunen.

– I Österbotten har man varit tillmötesgående och i majoriteten av kommunerna har man utrustat skolorna med adekvat teknik och gjort sitt bästa. Men för andra kommuner är det bara så att ekonomin kommer emot.

Speres satsar också medvetet på att informera den politiska ledningen i kommunerna om vad en hörselskada kan innebära, vilka konsekvenser den kan ha för en elev.

– En person med hörselnedsättning kan aldrig vara helt säker på att den har uppfattat rätt, sällan vara fullt delaktig. Det syns inte heller utåt om man inte är öppen med sin hörselnedsättning, den är lätt att dölja.

Larpes är medveten om att systemet inte blir komplett så länge stödtjänsterna är avgiftsbelagda. Men hon anser ändå att situationen för elever med nedsatt hörsel är tillfredsställande i Svenskfinland. Hon trivs med sitt jobb och det bästa är att få följa med sina elever på resan genom skolgången och senare ut i arbetslivet.

– Det är helt fantastiskt att få följa med en elev från början till att de börjar testa sina vingar på egen hand. De allra flesta utvecklar ett gott självförtroende och en självkänsla som gör att det klarar eventuella hinder.

Text och foto: Christoffer Thomasfolk

ÅRGÅNG 39 (120). Äldsta föregångaren, Tidskrift för folkskolan, började utkomma 1894. Utgivare: Finlands Svenska Lärarförbund, Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, tfn växel 020 749 54 60, telefax (09) 142 748. Hemsida www.fsl.fi Redaktion: Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors. Chefredaktör Carl-Erik Rusk, tfn 020 749 54 68, mobil 050–5160675, e-post carl-erik.rusk@fsl.fi. Redaktör Tom Ahlfors, tfn 040–503 65 28, e-post tom.ahlfors@fsl.fi.

Prenumerationer/adressändringar Anita Stark, tfn 020 749 54 64, e-post anita.stark@fsl.fi.

Annonschef Lisbeth Lönnqvist, tfn (09) 803 9553, e-post lisbeth.lonnqvist@kolumbus.fi (ej tjänsteannonser). Annonspriser: 2,55 euro/spalt­mm, fyrfärg 3 euro/spaltmm, Prenumeration: 1/1 år 73 euro, 1/2 år 41 euro. LÄRAREN ansvarar ej för retur av icke-beställda manuskript. ISSN 0356-7842. KSF Media Ab, 2013.