Lararen 13 2013

Page 1

1894–2013

120 årgången

Carl-Erik Rusk

23.5.2013 Nr 13 Petri Lindroos byter organisation mot förhandlingar

PeM Petri Lindroos har av styrelsen för lärarfacket OAJ valts till förhandlingsdirektör Juha Jäskes efterträdare. Jäske lämnar uppgiften våren 2014 för att gå i pension. Lindroos är dag organisationsdirektör vid OAJ. Han anställdes vid OAJ-kansliet år 2004. Tidigare handhade han många fackliga uppdrag på lokal och central nivå.

Liisa Suopanki fick utbildningspris Kulturfondens utbildningspris om 10 000 euro gick i år till språkbadsläraren Liisa Suopanki vid Luostarivuoren koulu i Åbo. I motiveringarna sägs att Suopanki har fört en lång och framgångsrik kamp för språkbadet genom att målmedvetet påverka lärare, administratörer, föräldrar och beslutsfattare. Språkbad på svenska är populärt i Åbo och köerna är långa.

Maria Komsi fick vetenskapspris Maria Komsi, lektor i finska vid Närpes gymnasium, har tilldelats Finska vetenskaps-societetens lärarpris för undervisning i humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen. Priset uppgår till 5 000 euro. Lärarpriset för undervisning i naturvetenskapliga ämnen tillföll Risto Paso, lektor i fysik vid Oulun lyseo. Lärarprisen syftar till att belöna lärare, vilka genom sina insatser har sporrat studerande till högre akademiska studier inom undervisningsämnet.

Jansson tog över som bas för LR Bo Jansson har tillträtt som ordförande i Lärarnas Riksförbund LR i Sverige. Metta Fjelkner, som under sina 13 år som ordförande har gjort sig känd som en stridbar debattör, har gått i pension. Det betyder att Jansson i sin egenskap av vice ordförande tar över ordförandeskapet fram till kongressen år 2016. Bo Jansson har suttit i LR:s förbundsstyrelse sedan år 2000. – Lärarnas Riksförbund påverkar politiken i rätt riktning och mycket har hänt bara de senaste två åren. Så sent som 2010 var vi nästan ensamma om att prata om kommunaliseringens konsekvenser. Men idag är det en stor fråga, säger Bo Jansson.

Cirkeln är sluten – ”Hör till”-uppgifterna är på tok för många, säger Pia Berg, som i mitten av maj deltog i sitt allra sista fackliga möte på central nivå. Hon har varit fackligt aktiv under fem decennier. Mera om Pias tankar och hennes oro för lärarnas ökade arbetsbörda på mittuppslaget.

Sänkta trösklar för invandrare Invandrares förutsättningar för gymnasiestudier förbättras genom man i gymnasielagen planerar införa bestämmelser om förberedande gymnasieutbildning för invandrare och personer med annat modersmål än finska eller svenska. Utbildningen ska framförallt koncentrera sig på studier i finska eller svenska och vid behov på studier i andra språk, främjandet av sådana studiekompetenser som krävs i gymnasieutbildningen samt kulturkännedom och studiehandledning.


2

23.5.2013

ledareN Chefredaktör Carl-Erik Rusk.

Tuff avtalshöst Avtalsfrågor var inte synligt framme i diskussionerna, då lärarfacket OAJ:s fullmäktige sammanträdde i mitten av maj. Ordförande Olli Luukkainen, som också leder förhandlingsorganisationen FOSU, manade till lugn och pekade på att OAJ inte är först ut, då det gäller att förhandla fram nya avtal. Kommunala sektorns avtal, vilka är de största, utlöper först i början av nästa år. Han försäkrade att OAJ noggrant följer med det som händer på annat håll, bl.a. inom teknologibranschen, som är den första tunga branschen vars avtal löper ut under hösten. – En central uppgörelse är en möjlighet, men för oss lämpar sig också avtal på branschnivå. OAJ är öppet för alla alternativ och förbereder sig för olika scenarier, sade Olli Luukkainen. Hösten kan bli nog så dramatisk. Finlands näringsliv EK har skärpt sin hållning, vilket man visade tydligt tidigare i år, då förhandlingarna om en stabiliserade central uppgörelse strandade. EK talade då om behovet av en nolluppgörelse. Budskapet sekunderades av en hållning, som innebär att de allmänna förhöjningarnas tid är ute. Om det finns lönepengar i potten, så ska de fördelas på företagsnivå. Budskapet lär nog inte ha ändrats sedan dess. Nyligen upplevde vi ett konkret strejkhot, då Journalistförbundet varslade om att 2 300 tidningsjournalister skulle lägga ner arbetet. Motparten Mediernas centralförbund hotade för sin del med lockout av de journalister, som inte skulle tas ut i strejk. Det behövdes ett ingripande av riksförlikningsman Esa Lonka för att bilägga tvisten. Hans medlingsbud, som sedermera godkändes av bägge parterna, omfattade ett 17 månader långt avtal, som bl.a. innebär en allmän förhöjning om 0,7 procent av lönerna i juni. Nästa års förhöjningar är öppna. En liten grupp som journalisterna kan inte definiera den allmänna linjen i avtalsrörelsen. Men man kan gott räkna med att EK noga hållit koll på vad som sker också i denna lilla bransch. Om man ser till pengar blev utfallet för journalisterna magert. Intressant är att notera att branschen fick allmänna förhöjningar. Detta som motvikt till arbetsgivarnas krav om att förhöjningarna tvärtom skulle fördelas på arbetsplatserna. Här finns också en koppling till EK:s budskap. EK har konsekvent pläderat för en linje, som innebär ett farväl till allmänna förhöjningar, vilka alltså kommer alla till del. I stället skulle lönepengar fördelas lokalt, så att det inte längre skulle finnas någon individgaranti. Det är en linjedragning, som inte faller arbetstagarna i smaken. En annan kontroversiell detalj gäller lönebildningen. EK driver en linje, som innebär att den konkurrensutsatta exportindustrin skulle definiera lönelinjen för alla andra branscher. Här sneglar man t.ex. på Sverige, där industrin s.k. märke inte får överskridas. Inom en del fackförbund, speciellt inom just exportindustrin, intar man en positiv hållning till EK:s tankar, medan andra förbund, vilka företrädesvis representerar offentligt anställda, uttalar ett tydligt nej. Introduktionen av ett liknande märke skulle i praktiken innebära att de offentligt anställdas löner skulle hamna på efterkälken. Löneglidningar, vilket innebär att lönerna de facto överskrider den överenskomna nivån, är nämligen långt mera allmänna inom den privata än inom den offentliga sektorn.

Allt fler hotfulla situationer – Vådliga siffror, säger Olli Luukkainen, ordförande för lärarfacket OAJ, om den färska statistiken om antalet hot- och våldssituationer som har riktats mot undervisningspersonalen under de senaste åren. OAJ har utrett situationen i 18 tätorter. Inom undervisningsväsendet registrerades mer än 5 300 hotsituationer år 2012. Året innan var antalet 4 600 och året där innan knappt 2 800. – Antagligen är det här bara isbergets topp eftersom det inte har funnits något gemensamt förfarande beträffande registreringen, säger Olli Luukkainen. Statistiken är vådlig, men samtidigt väldigt förbryllande. I Esbo har t.ex. 3 169 hotfulla situationer dokumenterats år 2012, medan Helsingfors har dokumenterat 455 situationer. I Tammerfors handlar det om 53 hotfulla situationer. – Det verkar uppenbart att kommunerna hanterar denna fråga på ett väldigt varierande sätt. Esbo går i bräschen och har satt in resurser för att dokumentera läget, så att man sedan kan ta itu med problemen, säger Olli Luukkainen. Fallet Antti Korhonen, som har valsat runt i medierna under den senaste tiden, har lyft frågan om arbetsron i skolan till en stor samhällelig angelägenhet. Luukkainen

ville på en presskonferens den 14 maj inte ytterligare kommentera fallet. OAJ har från första början stött Korhonen, vars arbetsavtal hävdes med omedelbar verkan. Senare återtog utbildningsnämnden detta beslut och tilldelade honom en varning. – För vår del är fallet slutbehandlat. Vi hoppas att Helsingfors rakryggat bär sitt arbetsgivaransvar och återanställer honom, säger Olli Luukkainen. Korhonen-fallet är såtillvida intressant att utbildningsverket har hävdat att incidenten i matsalen, då en elev vägrade avlägsna sig trots flera uppmaningar därom, är en raritet. Den statistik som OAJ nu redovisar talar ett helt annat språk. Om man ser till alla 18 tätorter, som finns med i undersökningen, handlade det år 2012 om 5 302 fall. – Allt fler lärare vittnar om att de har blivit utsatta för våld. Även lärarna har rätt till arbetarskydd och skäliga arbetsförhållanden. Lärarna måste också kunna ingripa i konflikter utan rädsla. Man måste kunna förutsätta att varken lärare eller fostrare behöver höra förolämpningar och glåpord i sitt arbete, säger Luukkainen. Oroligheter och problem med arbetsfreden stör i allra högst grad skolarbetet för majoriteten som

vill studera. Därför är det på sin plats att riksdagen preciserar skollagstiftningen så att arbetsfreden och tryggheten förbättras. Regeringens förslag till en lagändring beträffande arbetsfreden väntas till riksdagsbehandling ännu i vår. OAJ har föreslagit preciseringar gällande rektors och lärares rättigheter, samarbetet mellan hemmen och skolorna samt elevens skyldigheter. Luukkainen betonar att lärarna behöver ett klart anvisat stöd och uppskattning för sitt arbete såväl av beslutsfattarna som av föräldrarna. – Men det står väl klart för envar att lagstiftning ingalunda löser alla problem. Fostran bör i större grad bli en gemensam angelägenhet för skolan och hemmen. Heljä Misukka, direktör för utbildningsärenden vid OAJ, riktar kritik mot vissa föräldrars uppfattningar om skolan. – Man kan skönja ett mönster av osunt kundtänkande. Föräldrarna upplever att de betalar skatt, så att skolan ska betjäna just deras barn. De missar helt skolans sociala funktion. Förväntningarna och uppfattningarna är skeva, säger Heljä Misukka. C-E Rusk

Kiuru kom, Gustafsson fick gå Socialdemokraterna genomför en ministerrotation, som innebär att Krista Kiuru, 39, tar över posten som undervisningsminister. Det betyder att nuvarande ministern Jukka Gustafsson, 66, får silkessnöret. Han tillträdde i juni 2011. Krista Kiuru, som är hemmahörande i Björneborg, är till utbildningen pol.mag. och studiehandledare. Hon har även fungerat som lärare i religion, filosofi och drama vid Ulvilan lukio i Ulvsby. Kiuru har suttit i riksdagen sedan år 2007. Kiuru är idag bostads- och kommunikationsminister. Denna post ärvs av partikamraten, riksdagsledamot Pia Viitanen. Omsorgsminister Maria Guzenina-Richardson får också gå. Hon efterträds av riksdagsledamoten Susanna Huovinen, också

SDP. Ministerrotationen kom inte som någon överraskning. Redan i samband med att regeringen utnämndes för två år sedan förekom spekulationer om att SDP byter ministrar i mitten av regeringsperioden. Utnämningen av Gustafsson till undervisningsminister sågs allmänt som en belöning till en socialdemokratisk trotjänare, som har suttit i riksdagen sedan år 1987. Socialdemokratiska partiordföranden Jutta Urpilainen, som även fungerar som finansminister, har betonat att rotationen inte på något sätt kan och bör tolkas som ett misstroendevotum för de två avpolletterade ministrarna. Hon har lovordat Gustafsson för hans idoga insatser, när det har gällt att betona betydelsen av jämlikhet i

utbildningen. Och Jukka Gustafsson själv? Ja, han är inte glad. I motsvarande situationer brukar avpolletterade politiker visa god min, men Gustafsson har medgett att han är stött. Han säger att han har trivts med uppgiften. – Jag är i viss mån stött. Men jag är inte bitter. Jag förnekar inte att jag har en känsla av att jag hade förtjänat att försätta som minister, säger Gustafsson till Aamulehti den 17 maj. Han återgår till att fungera som riksdagsledamot. Allra mest harmas Gustafsson över att han nu går miste om uppgiften att framlägga lagpropositionen, som bl.a. berör arbetsron i skolorna, till riksdagen inom kort. C-E Rusk Pentti Hokkanen

Krista Kiuru byter ministerium och tar nu över utbildnings- och undervisningsfrågor i regeringen.


3

23.5.2013

Fria skolvalet ökar skillnaderna

ORDförord

Varthän med ny minister? På fredag denna vecka får vi en ny undervisningsminister. Hon heter Krista Kiuru och hon har fått uppdraget som en följd av socialdemokraternas ministerrockad som SDP:s ordförande Jutta Urpilainen presenterade förra veckan. Jukka Gustafsson blev av sitt parti tvungen att överlåta ministerportföljen som han haft i två år. Att vara undervisningsminister i Finland är inte den ministerpost som är mest i hetluften. Det beror på att undervisningen och skolorna visserligen är viktiga, men att kring dem inte har blåst stormvindar eftersom folk i allmänhet hyser stort förtroende för skolan och Pisaundersökningarna har stärkt skolan som brand. Vi har av hävd en stabil utbildningspolitik utan tvära kast. I stället har ändringar gjorts i samband med nya timfördelningar och läroplaner ca en gång vart tionde år. Ändå har vi haft ministrar som velat sätta sitt bomärke i annalerna. Vi kan börja med att dra oss Riitta Uosukainen (Saml) till minnes. Hon ville slopa den obligatoriska svenskundervisningen redan för tjugo år sedan. Hennes efterträdare Maija Rask (SDP) kämpade hårt och fick sitt ämne, hälsokunskapen, genomtrumfad. Efter Rask kom Tuula Haatainen från samma parti och hon var den minister som slopade det absoluta obligatoriet att skriva svenska, egentligen det andra inhemska språket, i studentexamen. I förra regeringen profilerade sig Henna Virkkunen (Saml) bl.a. genom att vilja införa drama som ett nytt fristående undervisningsämne. Nu befinner vi oss alltså igen i ett skede då en ny och ”oskriven” utbildningspolitiker tar vid. Kommer Krista

Kiuru att som sina företrädare ha någon käpphäst som hon med alla medel vill trumfa igenom? Kommer hon t.ex. att verka för att regeringsprogrammets skrivning om resultatbaserad finansiering av gymnasierna ska verkställas trots att statens ekonomiska forskningscentral VATT sagt att det vore rena dumheten? Frågorna är många och utmaningarna likaså. Regeringen vill ”effektivera” den offentliga sektorn. På vissa håll minskar elevantalet kraftigt, åtminstone temporärt. Den likvärdiga utbildningen måste vi med alla medel slå vakt om som adelsmärke för vår finländska skola. Eleverna blir alltmer språkligt, etniskt och socialt blandade. Kommunerna sparar och slaktar där de kan och skolindragningar och permitteringar hotar bakom hörnet. Universiteten är i gungning och allt fler unga råkar i utanförskap. Allt detta och mycket till måste tacklas och vi behöver en minister med både kunskap och insikt i skolvärlden. Får vi en sådan nu? Om två år avgår vår regering. Då kan vi bedöma minister Kiurus insats. Dan Johansson är ordförande för FSL.

Har den lokala lärarföreningen haft höstmöte och valt styrelse? Eller har det hänt något annat, som är värt att noteras under Lokaltrubriken? Notismaterial kan sändas till C-E Rusk (carl-erik.rusk@fsl.fi) och Tom Ahlfors (tom.ahlfors@fsl.fi) I Helsingfors har utbildningsnämnden klandrat Rauno Jarnila, som leder stadens utbildningsverk, för hanterandet av incidenten i högstadiet i Alphyddan, omtalar Yle den 14 maj. Jarnila har bl.a. kritiserat läraren Antti Korhonen, som fick en varning för överdrivet bruk av maktmedel, och sagt att Korhonen knappast kan fortsätta jobba som lärare. Outi Alanko-Kahiluoto ( De gröna) anser att arbetsgivaren under inga omständigheter bör fälla liknande kommentarer rörande en anställd. Alanko-Kahiluoto anser också att Jarnilas uttalanden tär på Helsingfors renommé som arbetsgivare. Ålands gymnasium minskar studieplatserna för att få ner underskottet i verksamheten, rapporterar Nya Åland den 10 maj. Yrkesstarten, som är en ettårig förberedande utbildning för yrkesinriktade studier, blir inte av i höst och anta-

let studieplatser vid hotelloch restaurangutbildningen minskas med 18. Ålands lyceum fortsätter att vara en attraktiv utbildning och hela 192 studerande hade gymnasiet som första alternativ. Nybörjarplatserna vid ÅL blir 160 i höst. I Pedersöre läggs skolan i Lappfors ner i höst, omtalar Österbottens tidning den 13 maj. Fullmäktige beslutade att det i fortsättningen kommer att finnas pengar i budgeten för att ordna med skolskjutsar för Lappforseleverna till deras nya närskola i Överesse. Det slutliga beslutet påskyndades av sviktande elevstatistik och den mögel- och fuktskadade skolbyggnadens dåliga skick. I huvudstadsregionen förhåller sig många finskspråkiga utbildningspolitiker positivt till Svenska folkpartiets förslag om att etablera en nordisk språkskola, omtalar svenska.yle.

fi den 10 maj. – Idén är beaktansvärd och vi bör undersöka hur man kan förverkliga förslaget, säger ordförande för undervisningsnämnden i Vanda, Paula Lehmuskallio (Samlingspartiet). Även ordföranden för utbildningsnämnden i Helsingfors, De Grönas Outi Alanko-Kahiluoto, förhåller sig positivt till förslaget. – Det finns redan en tyska, fransk och engelsk skola, så varför inte en nordisk? Från en pedagogisk synvinkel är det här en god idé, säger Alanko-Kahiluoto vars dotter själv går i skola på engelska. I Borgå pekar elevprognoserna neråt, omtalar Borgåbladet den 14 maj. Prognoserna talar om en total nedgång med 210 elever fram till 2019. Det ser verkligt dystert ut för Kvarnbackens skola och frågan är om huset i framtiden måste utnyttjas på annat sätt. Kvarnbackens skola är nyli-

gen sanerad, men elevprognoserna talar ett väldigt dystert språk. Skolan har i dag 360 elever men det uppskattade minuset fram till 2019 är långt. Går det så att skolan 2019–2020 har bara 226 elever är den sannolikt för dyr att upprätthålla. Kostnaderna per elev är för stora. I Åbo har beslutet om vart gymnasiet Katedralskolan ska verka, då skolan renoveras grundligt, framflyttats, omtalar Åbo Underrättelser den 16 maj. Det finns två alternativ. Undervisningsnämndens svenska sektion, som också hart hört gymnasierektorn Bertel Wahlström, talar för det gamla navigationsinstitutet, som ägs av Stiftelsen för Åbo Akademi. Undervisningsdirektör Timo Jalonen talar för ett flytt till Juhana Herttuan lukion. Detta alternativ är billigare, eftersom fastigheten ägs av Åbo stad.

Skillnaderna mellan skolor med bra och dåliga resultat har ökat dramatiskt i Sverige och sannolikt har det fria skolvalet bidragit till utvecklingen. Att förbättra likvärdigheten, stärka läraryrket och ha en långsiktig skolpolitik är de tre viktigaste områdena för att höja resultaten och kvaliteten i den svenska skolan, fastslår Skolverket fast i en ny rapport. – Ska vi lyckas vända den negativa trenden så måste vi fokusera på de här tre områdena, säger Skolverkets generaldirektör Anna Ekström. Skillnaderna mellan elevers skolresultat har ökat och det finns ett starkt samband mellan social bakgrund och hur elever lyckas i skolan. Skillnaderna mellan skolors genomsnittliga resultat har fördubblats de senaste 20 åren. Sverige utmärker sig i internationella jämförelser som ett land där både kunskapsresultat och likvärdighet har försämrats under 2000-talet. Skolvalet är ett genuint dilemma. Att kunna välja skola kan vara positivt för den enskilde eleven men skolvalet riskerar att missgynna elever vars föräldrar inte gör ett aktivt val. Konkurrensen mellan skolor kan i bästa fall stimulera till ökad kvalitet, men samtidigt bidrar sannolikt det fria skolvalet till ökade skillnader mellan skolor och därmed till minskad likvärdighet, anger skolverket.

Borgå fick ja och Thailand nej Där som Sverige brottas med problem, när det gäller det fria skolvalet, håller regeringen hos oss fast vid sin restriktiva hållning till privatskolor. Statsrådet behandlade i mitten av maj tillstånden för registrerade sammanslutningar eller stiftelser att ordna sådan utbildning som avses i lagen om grundläggande utbildning. Steinerskolan i Borgå fick sitt tidsbundna tillstånd omvandlat till ett permanent tillstånd av statsrådet. Övriga ansökningar avslogs. Det blev alltså ett nej för Reggio Emilia kannatusyhdistys ry i Uleåborg, Kristillisen koulun kannatusyhdistys ry i Rovaniemi och Suomalainen koulu Thaimaassa tukiyhdistys ry i Thailand. I en internationell jämförelse finns det påfallande få privata skolor i vårt land. Ca 2,6 procent av eleverna inom den grundläggande utbildningen får undervisning i en privat grundskola. För närvarande har totalt 69 privat anordnare av grundläggande utbildning tillstånd av statsrådet, varav 17 är skolor som ingått avtal med kommunen, en skola som undervisar enligt Freinet-pedagogiken, 22 steinerskolor, 12 kristna skolor, fyra skolor på andra språk än svenska eller finska, 8 skolor i utlandet, två skolhemsskolor, Anna Tapion koulu, Helsingin Juutalainen koulu och Rinnekodin koulu. C-E Rusk

Finlands Svenska Lärarförbund FSL

Järnvägsmannagatan 6 00520 HELSINGFORS www.fsl.fi tfn 020 749 54 60 E-post till anställda: fornamn.efternamn@fsl.fi Förbundsordförande Dan Johansson, tfn 020 749 54 70 Förbundssekreterare Christer Holmlund, tfn 020 749 54 65 Ombudsman Jan-Mikael Wikström, tfn 020 749 54 67 Förbundsekonom Agneta Roine, tfn 020 749 54 66 Informatör Martina Landén-Westerholm, tfn 020 749 54 63 Avdelningssekreterare Anita Stark, tfn 020 749 54 64

Nästa nummer av Läraren, som är läsårets sista, utkommer den 6 juni.


4

23.5.2013

Johnny Eklöw och Kimmo Mattsson (till höger) basar för varsin lärarförening på Åland. De säger att en stor majoritet av medlemmarna vill en en fortsättning på försöket med årsarbetstid.

Efter försöket med årsarbetstid på Åland:

Lärarna vill nu ha flera provår För två år sedan fick gymnasielärarna på Åland ett avtal som baserade sig på ett helt nytt system – en årsarbetstid på 1600 timmar. Avtalet skulle gälla på försök i två år och går ut sista juli. Förhandlingarna om ett nytt avtal är inne på slutrakan, målet är att det ska vara undertecknat i början av juni, och från lärarhåll är man överens om huvudlinjen – man vill ha två nya provår med årsarbetstid. Johnny Eklöw är ordförande för Ålands lärarförening som har cirka 450 medlemmar. Omkring 50 av dem arbetar på gymnasialstadiet, som andra stadiet kallas på Åland, och berörs av avtalet. Kimmo Mattsson är ordförande för Ålands gymnasielärare med ett 20-tal medlemmar. Han sitter dessutom i Akava Ålands styrelse och deltar i de pågående avtalsförhandlingarna som en av Akavas representanter.

Flera stora förändringar Johnny Eklöw säger att många stora förändringar infördes för två år sedan. Ålands gymnasium bildades som en myndighet med två enheter – Ålands lyceum och Ålands yrkesgymnasium som i sin tur består av fem skolor som tidigare var självständiga. Nya rektorer tillsattes både för lyceet och yrkesgymnasiet – den sistnämnda i absolut sista minuten före skolstarten. Dessutom infördes det nya löneavtalet. Avtalet innebar inte bara att man införde årsarbetstid och därmed slopade systemet med undervisningsskyldighet, usk, utan även att alla lärare på gymnasienivå fick samma avtal. Tidigare fanns det skillnader i avtalen för de olika skolorna. – Det blev med andra ord väldigt mycket nytt på en gång med allt vad det innebär av osäkerhet och allmän rörighet. Man kan inte påstå att vi haft två fulla provår med löneavtalet. Allt kunde inte genomföras

fullt ut som det stod i avtalet. Till exempel skulle varje lärare ha en färdigt uppgjord arbetsplan i god tid före läsårets början vilket långt ifrån alla hade det första året. Det är en orsak till att vi vill ha fler provår, säger Eklöw.

Har synliggjorts I den personliga arbetsplanen anges hur varje lärare ska disponera sina 1600 timmar. Varje kurs ger ett visst antal timmar, exempelvis ger en kurs i ett teoretiskt ämne på lyceet 63 timmar. Dessutom kan man få mellan 1 och 15 timmar extra för en kurs om särskilda skäl finns, till exempel om gruppen är ovanligt stor eller att läromedlen är bristfälliga. En lärare som har ett stort antal kurser per läsår har i gengäld färre timmar för andra uppdrag och vice versa. Av årsarbetstiden har 400 timmar vikts för förtroendetid eller egen tid och 200 timmar för kollegial tid – till exempel tid för att svara på e-post och diskutera med kolleger. – Löneavtalet i sig förändrade inte vårt jobb, vi har jobbat på som tidigare. Vi i lyceet har inte heller behövt jobba i flera skolbyggnader som en del lärare vid Ålands yrkesgymnasium gjort, säger Johnny Eklöw och fortsätter: – En fördel med avtalet är att övrigt lärararbete förutom lektioner och förberedelser blivit mer synliggjort. Förr kunde exempelvis uppdraget som grupphandledare ingå i usken, nu måste det finnas med i arbetsplanen med angiven timåtgång.

Fanns skillnader Förr kunde också den extra ersättning, som man fick för olika uppdrag, variera och vara beroende av skolledarens inställning. En ”välvillig” rektor kunde vara mer frikostig med extra timmar medan en som tolkade avtalen mer nitiskt kunde ge färre timmar el-

ler hävda att vissa uppdrag ingick i usken. – Med det gamla avtalet kunde lönen också variera från år till år beroende på hur mycket extra uppdrag man hade och hur de värderades. Nu utgår man från att alla jobbar sina 1600 timmar om man har en heltidstjänst. Det har blivit mer rättvist, säger Eklöw. Visst har det också hänt med det nya avtalet att en del lärare har fått fler än 1600 timmar när man summerat alla hans eller hennes timmar i arbetsplanen. I sådana fall kan läraren få extra lön eller så kan överskottet överföras till nästa läsår. Under de två provåren har ingen krävt att lärarna ska redovisa hur de använt exempelvis sina timmar för förtroendetid eller för kollegial tid. – Det hade blivit för omständligt och inte fungerat i praktiken, säger Johnny Eklöw.

Jobbade mer? En grundtanke med det nya avtalet var att ingen skulle få sämre lön. – Det finns dock en del som upplever att de fått sänkt lön. Hit hör de som tog på sig många extra studieveckor i det gamla systemet och som därmed kom upp i en högre lön. Det innebar i och för sig också att de förmodligen arbetade mer än de gör i dag, säger Kimmo Mattsson. Systemet med årsarbetstid begränsar antalet kurser som en enskild lärare kan ha. Mattsson påminner också om att arbetsgivaren genom åren använt timantalet för lärarledd undervisning som ett sparinstrument. 1995 räknades 38 lärartimmar per studievecka. Antalet har successivt sjunkit och sänktes senast, 1 augusti 2011, till 30 timmar. För eleverna gäller fortfarande samma antal, 40 timmar per studievecka, men andelen eget arbete har ökat i motsvarande grad som andelen lärarledd undervisning sjunkit.

– När vi ännu hade usken fick arbetsgivaren på det här sättet in fler studieveckor per lärare. Med årsarbetstiden får vi alltid ett fast antal timmar per kurs och det är en trygghet för oss, säger Mattsson. Ingångslönen för nya lärare höjdes rejält och det var nödvändigt för att locka studerande att välja lärarbanan och för att få erfaret branschfolk att sadla om och bli yrkeslärare, anser både Eklöw och Mattsson. – Det är dock för tidigt att säga om det haft någon effekt i praktiken, säger de.

Stram budget I de åländska lokaltidningarna har en fråga dominerat när det skrivits om Ålands gymnasium, nämligen budgeten. Den har överskridits och som en sparåtgärd föreslås nu att antalet studieplatser på hotell- och restaurangprofilen minskas. Hur påverkar det ekonomiska läget avtalsförhandlingarna? – När det gäller lönekostnaderna hade man fel underlag i den första budget som gjordes upp, därför blev utfallet skevt. Visst är arbetsgivarna hårdare i dåliga tider men vi från vår sida anser inte att man kan förhandla in dåliga tider i ett avtal. Om tiderna blir bättre blir inte arbetsgivarna så frikostiga att det skulle uppvägas, säger Kimmo Mattsson. Han tror att tidtabellen håller och att det nya avtalet är klart i början av juni. – Nu är det mest detaljer vi förhandlar om, säger Kimmo Mattsson. En sådan detaljfråga är till exempel beräkningen av arbetstiden för speciallärarna som inte har samma kursansvar som övriga lärare. En annan fråga är beräkningen av årsledighetsdagar som bör preciseras närmare i avtalstexten. Text och foto: Helena Forsgård


5

23.5.2013

Sista mötet för Pia Berg Cirkeln håller på att slutas för Pia Berg. Hon deltog i mitten av maj i sitt allra sista fullmäktigemöte i lärarfacket OAJ. – Jag kommer verkligen inte ihåg i hur många fullmäktigemöten i FSL och OAJ jag har deltagit i, säger Pia Berg. Nu handlar det inte om att hon beskriver sin oförmåga till matematiskt tänkande. Mötena är faktiskt så många att det blir svårt att hålla koll på dem. Pia Berg, speciallärare och huvudförtroendeman för FOSU i Närpes, står i beråd att gå i pension. Därmed sätter hon också punkt för det fackliga engagemanget, som inleddes redan år 1975. – Då deltog jag i OAJ:s kongress som ledamot för FSL. Jag hade just fyllt 24 år, berättar Pia Berg. Och sedan har det rullat på. Engagemanget på lokal nivå förbyttes snart i uppdrag på central nivå. Hon har suttit i FSL:s styrelse och förbundsfullmäktige i många år. Hon har också fungerat som FSL:s representant i OAJ:s fullmäktige och styrelsen. Hon har suttit i många kommittér och utskott. Hon har varit ordförande för Finlands specialpedagogiska förbund. Pia Berg har också nämnts i spekulationerna inför ordförandevalen i FSL såväl 1986 och 1998, men hon valde att inte kandidera. Hon tillhör den lilla skaran av fackaktiva, som har fått FSL:s förtjänsttecken i guld. – Jag har inte ångrat mig. Jag har via det fackliga engagemanget fått djupa kunskaper och också ett stort kontaktnät, säger Pia Berg och tillägger att det i regel har varit roligt. Nu ska vi inte gräva i det där som inte har varit roligt. Men sannolikt tänker hon på alla de tidiga morgnar hon har stigit upp för att åka på möte. Oftast i Helsingfors, men stundom även på annan ort. – Nej, jag har verkligen inte blivit rik på kuppen, skrattar hon.

Kostnaderna ersätts förstås, men de fackliga arvodena är inte särskilt stora. Arbetshäst? Pia Berg smakar på ordet och kommer fram till att ordet passar henne bättre än stridsyxa. Hon jobbar heller med dialog än med konfrontation. – Sannolikt bottnar mitt engagemang i min känsla för rättvisa. Jag vill dessutom gärna hjälpa andra, säger hon. Besvikelser? Jo, det finns många. På 1980-talet präglades FSL av en vilja att få till stånd en grundlig arbetstids- och lönereform. Pia Berg var en av dem, som kraftfullt jobbade för en reform. – Systemen är idag i grunden de samma som på 1980-talet. Här har alltså inte mycket hänt. Men idag vet jag ju att årsarbetstid ingalunda löser alla problem. Erfarenheterna från övriga Norden är inte uppmuntrande, säger Berg. Hon är alltså inte nöjd med dagens situation. – Jag var kanske blåögd och idealistisk på 1980-talet i min tro på en stor reform. Problemen har idag ju eskalerat. Då tänker jag på de allt ökande arbetsuppgifterna, som ska skötas av lärarna vid sidan av undervisningen. Någonting måste göras, så att arbetsbördan inte knäcker lärarna. Här ser hon en uppgift för arbetarskyddet. – Ett fungerande arbetarskydd är inte endast kontroll av maskinerna i slöjdsalen. Arbetarskyddet måste ges en starkare roll när det gäller värnandet av lärarnas fysiska och psykiska arbetsmiljö. ”Hör till”- uppgifterna är idag för många, säger Pia Berg. Rekommenderar du fackligt engagemang? – Absolut! Visst tar det fackliga arbetet mycket, men det ger också mycket, säger Pia Berg.

Någonting måste göras, så att arbetsbördan inte knäcker lärarna.

C-E Rusk – Fackligt arbete tar, men ger också mycket, försäkrar FSL-veteranen Pia Berg.

Många magra år Olli Luukkainens budskap var tydligt, då han i sin egenskap av förbundsordförande öppnade OAJ:s vårfullmäktigemöte i Helsingfors den 15 maj. – Kommunerna går på knä i ekonomiskt hänseende och någon snabb förbättring är inte i sikte. Optimistiska bedömare säger att samhällsekonomin börjar repa sig år 2015. Men det dröjer ett par innan kommunernas ekonomi mår bättre, så fram till år 2017 stundar svåra tider för utbildningen och undervisningen, sade Olli Luukkainen. Socialdemokratiske partiledaren och finansministern Jutta Urpilainens budskap var likartat, då hon talade inför fullmäktige. Återhämtningen kommer igång långsamt. Kina, Indien och Brasi-

lien ingår i den första gruppen länder, där ekonomin återhämtar sig, medan Förenta staterna kommer efter i den andra gruppen. Europa och därmed också Finland räknas enligt henne till den tredje gruppen. – Vi dras med flera problem: konjunkturerna är svaga, det finns brister i näringsstrukturen och ett markant hållbarhetsunderskott. Det betyder att alla förvaltningssektorer måste spara, sade Urpilainen, som alltså inte utlovade sötebrödsdagar för lärarna.

Spanar mot framtiden Fullmäktige jobbade intensivt i framtidsverkstäder, där man pejlade in möjliga scenarier och deras inverkan på utbildningen och un-

dervisningen. Siktet är ställt på en djuplodande och analytisk, men dock inte dystopisk skrift, som tar fasta på de utmaningar som hägrar år 2030. Arbetet fortsätter i höst och framtidsprofetian blir en grundbult i OAJ:s verksamhet, så att den bl.a. ägnas ymnigt med utrymme och uppmärksamhet vid utbildningsmässan Educa 2014. OAJ:s organisation kan förliknas vid ett lapptäcke. OAJ var fram till slutet av 1980-talet ett fackförbund för lärare inom den allmänbildande undervisningen. Så småningom sökte sig olika lärargrupper till OAJ, som idag organiserar alla lärarkategorier. Inom OAJ finns sedan olika underorganisationer, som med stöd av avtal av olika slag bedriver egen verksamhet. Finansieringen

sköts likaså via varierande arrangemang. Fullmäktige fick ta del av en utredning om dessa rikstäckande organisationer och därtill hörande finansieringsarrangemang. Det handlar bl.a. om yrkeslärare, barnträdgårdslärare och handelslärare. Fullmäktige gav grönt ljus till att sätta i gång ett arbete med att samordna samarbets- och arbetsfördelningsavtalen med dessa underorganisationer. I arbetet beaktas förändringarna i verksamhetsomgivningen.

Mögel och fukt oroar Mögel- och fuktproblemen speciellt i daghems- och skolbyggnader inger oro till den grad att fullmäktige beslöt ge ett uttalande, där

man efterlyser resoluta åtgärder för att få bukt med problemen. – För saneringen krävs ett flerårigt stimulanspaket, som innebär satsningar om minst 100 miljoner per år, anges i uttalandet. Fullmäktige hänvisar till riksdagens revisionsutskott, som nyligen krävde snabba åtgärder för att åtgärda inneluftproblemen. – Barn och unga har rätt till en trygg och hälsosam studiemiljö, fastslår OAJ:s fullmäktige, som kräver alltså kräver snabba och resoluta tag från såväl statens som kommunernas sida. C-E Rusk


6

23.5.2013

KOLUMNEN Thomas Rosenberg är sociolog och skriftställare.

Knuffa inte eller så läggs du ut på nätet Fallet med den avskedade – och igen återanställda – läraren har av förståeliga skäl upprört sinnena, både för och emot. Bland skolfolk har den vanligaste reaktionen förmodligen varit en känsla av lättnad, dels över att man fått en välkommen signal om att ett visst mått av tvång ibland är nödvändigt, och därmed acceptabelt, dels över att arbetsgivaren inte kan säga upp lärare hur lättvindigt och snabbt som helst. I det aktuella fallet föreföll det ju uppenbart att de åtgärder man vidtog (omedelbart avsked) inte stod i någon som helst proportion till försyndelsen (att handgripligt knuffa en trilskande elev – inte slag eller örfilar, alltså, eller annat uppenbart övervåld). Ifråga om synen på vilka maktmedel en lärare får tillgripa har utgången alltså varit en lättnad. Och helt i linje med de signaler som också i övrigt på sistone kommit från myndighetshåll. Lärarkåren har ju under en lång tid successivt fråntagits de flesta av sina maktmedel, och därigenom också småningom avklätts det mesta av sin auktoritet. För hur våldsfria och icke-auktoritära metoder vi än av princip eftersträvar, och bör eftersträva, kvarstår oundvikligen att vuxenauktoriteten alltid i viss mån, och i sista hand, är förbunden med ett visst mått av fysisk makt, och monopol ifråga om dess användning. Det är självfallet alltid att kapitulera att se sig tvungen att ta till hårdhandskarna, även om det handlar bara om knuffar. Men det är också naivt att tro att vi kan klara oss dem förutan. Incidenten i Alphyddan aktualiserar emellertid också ett annat, och på sikt antagligen betydligt svårare problem. Jag tänker på den betydelse de nya och snabba bildmedierna fått i spridningen av det som sker i skolvärlden, i realtid. ”Bevismaterialet” i det nu aktuella fallet bestod ju i en filmsnutt som någon av de närvarande eleverna omedelbart lade ut på nätet. Och så fort sådant sker är diskussionen igång, på ett sätt som samtliga berörda parter, och fr.a. den utpekade läraren, inte har några som helst möjligheter att påverka, än mindre stoppa. Och den förändringen är stor, för det innebär att inte bara lärarna utan samtliga parter i skolan, och skolan som kollektiv, plötsligt fått in en nyfiken yttervärld i sina klassrum och korridorer, i realtid och utan att man begärt det. Och den världen vill tyvärr sällan skolan väl. Hur man skall hantera denna nya form av övervakning, och dess konsekvenser, har jag ingen aning om – och knappast så många andra heller. För inte så länge sedan ansågs det ännu helt OK, och rentav önskvärt, att begränsa elevernas mobilanvändning. Ja, man rentav förbjöd mobilerna, speciellt i de lägre klasserna, och samlade in dem under skoltid. Idag är tonen helt en annan, och eleverna snarare uppmuntras att ha telefonerna inte bara med på lektionerna utan också påkopplade, eftersom man idag använder dem som både uppslagsverk, dagstidning och räkneapparat. Att i den situationen ens försöka begränsa eller styra användningen av smarttelefoner, paddor och andra läsplattor med avancerade kamerafunktioner är självfallet fruktlöst. Jag har själv i dessa dagar, i egenskap av föreläsare på folkhögskolnivå, upplevt hur snabbt världen och attityderna har förändrats. Om man som jag föredrar en svart (eller numera oftast vit) tavla betraktas man med misstro, hur underbyggda och strukturerade föreläsningarna än må vara. Nej, minst power point skall det vara, men helst dator med direktuppkoppling, för allt från seriösa faktasökningar till rena struntet på Youtube. Det spelar liksom ingen roll hur lösryckta och ibland direkt huvudlösa klippen och snuttarna är, bara man får känslan av att vara on line. Men då har vi redan strängt taget kommit rätt långt från det jag började med. Eller kanske inte?

Lönesänkningar löser inte kommunernas problem Lönesänkningar löser inte problemen med kommunernas ekonomi, säger Förhandlingsorganisationen för offentliga sektorns utbildade FOSU jämte andra huvudavtalsorganisationer inom den kommunala sektorn. I ett gemensamt uttalande påminner organisationerna om att kommunerna är ålagda att sköta medborgarnas basservice och personalen behövs för att producera tjänster av god kvalitet. Åldringar måste få vård och barn måste få undervisning. – Den kommunala ekonomin har obestridligen försämrats, vilket oroar också de anställda. Situatio-

nen beror till stor del på statens åtgärder. Regeringen har minskat statsandelarna till kommunerna med 6,6 miljarder euro. Samtidigt har kommunerna fått nya åligganden och uppgifter, säger de kommunala huvudavtalsorganisationerna. Uttalandet sekunderar Kommunarbetsgivarnas (KT) utredning över inbesparingar i personalutgifterna. KT:s utredning visar att personalutgifterna minskas i snitt med 2,9 procent i år, vilket motsvarar ca 600 miljoner euro. – Nedskärningarna kan inte verkställas endast på bekostnad av personalutgifterna, utan alla kom-

muninvånare bär ett gemensamt ansvar för ekonomin. Lönenedskärningar leder inte heller till bestående inbesparingar, påminns i uttalandet. Dock väntas ett tjugotal kommuner permittera personalen i år. – Nyttan är liten för kommunen, medan skadorna är stora för invånarna och servicen, säger huvudavtalsorganisationerna och påminner om att kommunernas rykte som arbetsgivare får sig en rejäl törn när personalen permitteras. C-E Rusk

Motivation och hög arbetsmoral förde 35 studiehandledare i mål Pedagogiska fakulteten dimitterade 35 studiehandledare i mitten av maj. Utbildningen inleddes 9.11.2011 och pågick alltså till i vår. Studievägledarna är behöriga för uppgifterna i grundläggande utbildning, gymnasieutbildning eller yrkesläroanstalt, beroende på vilken examen som finns i grunden. – De utexaminerade studiehandledarna är efterlängtade på fältet. Utbildningen har varit en framgång gällande genomströmning och effektivitet, säger profes-

sor Michael Uljens, examinator för studiehandledarutbildningen vid Pedagogiska fakulteten. – Precis alla, eller 35 av 35 har kommit i mål! Det berättar mycket om deltagarnas motivation och insats. Att som vuxenstuderande hitta fram till en arbetsmodell vid sidan om alla andra vardagens bekymmer och arbete som fungerar är krävande. Här har deltagarna lyckats över förväntan, kommenterar Uljens nöjt. Han säger att de ansvariga lärarnas och koordinatorernas roll har

varit avgörande. Anita Andsten har planerat och koordinerat utbildningen med stort stöd av Anne Ahlbom, studievägledare vid Vasa Övningsskola. Studievägledarutbildningen har finansierats med ett öronmärkt anslag från undervisnings- och kulturministeriet. Följande antagning till studiehandledarutbildning vid PF är inte fastslagen, och är beroende av särskilt anvisade resurser eftersom utbildningen inte anordnas regelbundet.

Professor manar till eftertanke:

Var försiktig med särskilda behov – Specialklasser och små undervisningsgrupper utgör inte en lösning på problemen. Att stämpla en elev genom att ange att hen har särskilda behov är skadligt. Ofta handlar det om en självuppfyllande profetia, dundrar Timo Saloviita, professor i pedagogik i sin färska bok” Luokka haltuun! Parhaat keinot toimivaan opetukseen”(ung. Koll på klassen! De bästa metoderna för en fungerande undervisning.) Saloviita drar framförallt en

lans för lärarrollen. – Behovet av stöd beror på många faktorer, vilka ansluter sig till den konkreta klassituationen. Storleken på undervisningsgruppen har inte en direkt inverkan på inlärningen, utan inlärningen förmedlas via lärarnas personliga egenskaper. Förekomsten av störande beteende är också direkt anknuten till lärarens förmåga att leda klassen, säger Saloviita. Han uppmanar till en synnerligen försiktig användning av termer

såsom ”särskilda behov”. De särskilda behoven kan, enligt honom inte identifieras endast genom studier av individen, utan det handlar om alltid om växelverkan mellan människans och omgivningen. Han exemplifierar: en vegetarian har särskilda behov då hen träder i restaurangen, men de försvinner om det finns vegetarisk kost på menyn. C-E Rusk

Hem och skola in i dagis Förbundet Hem och skola satsar på föräldraföreningsverksamhet vid svenskspråkiga daghem. PeM Heidi Lithén har anställts som projektledare för att utveckla verksamheten. Förbundet Hem och Skola har idag material och föreläsare för föräldrakvällar i skolor. – Verksamheten som riktar sig till skolbarns föräldrar ger synergi-

effekter då det gäller att i framtiden erbjuda stöd för föräldraföreningar vid dagis, säger verksamhetsledare Micaela Romantschuk. Heidi Lithén, 36, är utbildad klasslärare och har senast jobbat vid Staffansby lågstadieskola i Helsingfors. Hon har själv tre barn och har varit aktiv som styrelsemedlem i daghemmet Piltens föräldraförening på Degerö i Helsingfors.

– I daghemmen fungerar ofta kontakten bra mellan föräldrar och dagispersonalen då man så ofta möts i vardagen. Frågan är hur en föräldraförening på ett bra sätt kan stöda och samarbeta med dagispersonalen som vårdar barnen under de viktiga småbarnsåren, säger Heidi Lithén.


7

23.5.2013

Efterlängtad fortbildning i musikdidaktik När det blev klart att lektor Marina Lindholm vid Sibeliusakademin på hösten har bara en ämneslärarstuderande i sin svenska gruppundervisning i ämnesdidaktik inom musikpedagogiken väcktes tanken på att få in övrigt folk och erbjuda den svenska ämnesdidaktiken också som fortbildning för lärare i huvudstadsregionen. Sagt och gjort, man anhöll om och fick bidrag från Svenska folkskolans vänner att ordna en fortbildning värd 5 sp inom öppna högskolan. I höst kan alltså intresserade klasslärare få en kurs i musikens ämnesdidaktik för åk 1–6 på Sibeliusakademin för 50 euro. Kursen går på onsdagar 11.9–12.12 kl. 16–18 (13 gånger). – Nu ska vi försöka nå rektorerna för att få ut budskapet. Dessutom är det skäl för skolan att göra en planering som tillåter ett deltagande i fortbildningen. Det blir ju litet bråttom om man slutar sin undervisning klockan 15 i Kyrkslätt och skall hinna hit till klockan 16, säger Marina Lindholm. – Det blir intressant att se om det här erbjudandet lockar folk. I kursen ingår en fördjupning av musikdidaktiken och handlar om hur man sjunger och spelar med barn och att kunna lägga upp sin

undervisning som ämneslärarna gör och inte bara gå in i klassen och sjunga rakt upp och ner, som Marina uttrycker det. – Bedömning som sådan ingår inte i kursen, men innehållet kan skräddarsys beroende på vem det är som går kursen. Preliminära anmälningar önskar Marina få inom maj månad. Dessa riktas till Jonna Aakkula på jonna. aakkula@siba.fi. Marina ger mera information om kursen och nås på e-postadressen marina.lindholm@siba.fi. Fortbildning inom musiken har efterlysts länge på fältet, berättar Marina. En undantagsutbildning för två år sedan gav 8 svenskspråkiga klasslärare och ämneslärare musiklärarbehörighet upp till åk 9. Det var första gången på tjugo år. En annan stor satsning som på Sibeliusakademin är aktuell på svenska och som fått ekonomiskt understöd av kulturfonden är framförandet av Peter och vargen, en saga och ett orkestralt verk från 1930-talet av den ryska kompositören Sergej Prokofjev. (Sagan skall inte sammanblandas med Aisopos fabel om pojken och vargen.) I verket presenterar en berättare symfoniorkesterns olika instrument. Varje roll i berättelsen har sitt eget

Musikhuset i Helsingfors, där Sibeliusakademin är inhyst, är ett populärt objekt för fotografering. Marina Lindholm som jobbar i huset tycker att miljön är funktionell.

instrument och ett ledmotiv. Konserten väckte ett enormt intresse bland de svenska lågstadierna i Helsingfors med omnejd då ett brev med inbjudan skickades ut. – Vår stora sal rymmer 1700 personer och det var 3128 elever som ville komma, berättar Marina. Nu blir det sålunda två konserter torsdagen den 12 september, klockan 10 och 12. Dessutom ordnas en konsert för allmänheten

följande lördag. Kulturfonden har också efterlyst en turné i det övriga Svenskfinland, vilket också skall ske, med en litet mindre orkester. Orkestern består av studerande och som berättare har skådespelaren Nicke Lignell engagerats. Den här populariteten visar att man i skolorna är svältfödd på motsvarande upplevelser. – Det visar också att det inte alls bara är pop och rock och schlager som intresserar lågstadierna, säger

Marina. Hon har visserligen ett lektorat på Sibeliusakademin, men mest jobbar hon ändå som musiklärare i Grankulla, både i grundskolan och i gymnasiet. Hon har också gett ut läromedel, bokserien Da capo är hennes och musiklärare Johan Sundqvists gemensamma verk. Text och foto: Tom Ahlfors

Bra pedagogik kan återanvändas Det fanns i tiden en privat skola i Helsingfors där man sysslade med alternativ pedagogik långt innan termen kom på modet (på 1980-talet). Skolan hette Tölö svenska samskola och inledde sin verksamhet år 1928. Skolans grundare och första rektor var ingenjör Laurin Zilliacus (1895–1959). Han föddes i Japan och var son till den politiske aktivisten och författaren Konni Zilliacus och hans tyskamerikansk bördiga hustru Lilian Graef. Hans bror Konni Zilliacus jr blev sedermera en framstående Labour-politiker i Storbritannien. Laurin Zilliacus utbildade sig till ingenjör i USA och arbetade därefter som läroverkslärare i Storbritannien och Finland. Efter sin grundare började Tölö svenska samskola kallas den Zilliacuska skolan eller Zillen.

minns som en kunnig, sympatisk och karismatisk naturväktare i radion. Elevmaterialet i Zillen påverkades visserligen av att terminsavgifterna var höga, men skolan var inte en utpräglad elitskola med goddagspiltar av det slag som vi exempelvis kan möta på Stjärnsberg i Jan Guillous roman Ondskan. Zillen var en enhetsskola där eleverna gick i 12 års tid. Eleverna skapade själva en stor del av sina läromedel. Lärarna handledde eleverna i deras arbete och brann för sitt kall. Lärarna måste vara engagerade, presentera målsättningen för eleverna och få dem motiverade. I Zillen fick eleverna en hel del ansvar, vilket också medförde att de lärde sig ta ansvar. Den speciella pedagogiken tilldelade också lärarna ett stort ansvar.

ZILLIACUS VAR PÅ SIN TID en

JAG HAR NYLIGEN VID TVÅ till-

reformator inom Finlands skolväsende. Efter andra världskriget tjänstgjorde han också för Förenta Nationerna som skolplanerare. Han hämtade sina idéer från Storbritannien och det mest centrala i hans och hela Zillens pedagogik var elevens självständiga arbete – någonting som idag skulle kallas elevcentrerad-, elevaktiverande- eller elevengagerande pedagogik. En i rader av rektorer för Zillen var Harry Krogerus (1917–1999), en framstående och aktiv pedagog som yngre lärare antagligen bäst

fällen besökt Åbo Akademi för att delta i fortbildning för ämneslärare – såväl i Vasa som i Åbo. Vid dessa tillfällen har vi ämneslärare fått en inblick i användandet av läsplattor, iPad och andra interaktiva resurser i undervisningen. Vi har också fått bekanta oss med hur elever kan använda och själva skapa digitaliserade läromedel. Vi har dessutom fått en rapport från Studentexamensnämnden av dess medlem, akademilektor Tom Gullberg. I framtiden kommer studentexamen att skrivas på tangent. Det

är inte klart hur proven kommer att se ut och vara uppbyggda på nästa årtionde, men det är helt klart att vi står inför en rad pedagogiska utmaningar, speciellt på gymnasienivå. Ifall vår studentexamen i framtiden utvecklas i samma riktning som Studenter-eksamen i Danmark har gjort, kommer proven inte enbart att mäta abiturienternas kunskaper och förmåga att tillämpa kunskap i ett visst ämne utan i allt högre grad att testa hur väl de kan SÖKA kunskap och SOVRA I ETT STORT UTBUD AV KUNSKAP. Detta gäller i all synnerhet om eleverna i framtiden kommer att ha tillgång till Internet under studentproven. Lärarens roll i den finländska skolan har genomgått en metamorfos alltsedan folkskolreformen på 1800-talet. Från att ha varit en övervakande, föreläsande utdelare av kunskap blev läraren alltmer en förmedlare av kunskap. Jag vågar påstå att framtidens lärare i allt högre grad bör verka som lotsar som handleder (förhoppningsvis aktiva) elever i att söka, finna, bedöma och tillämpa kunskap. Personligen ser jag i allt detta en fantastisk möjlighet och utmaning – inte minst för eleverna. Jag ser också en modern tillämpning av Zillenpedagogiken. Införande av denna typ av elevaktiverande och – engagerande pedagogik ställer en mängd krav på skolmiljön

Berndt Schauman är filosofie magister och musikkandidat. Han är ämneslärare i Björneborgs svenska samskola.

och eleverna själva. DET ÄR VIKTIGT ATT ELEVERNA

från tidig ålder lär sig vad ansvar innebär och i detta fall främst ansvar för den egna inlärningen. För det andra krävs det att skolmiljöerna är lugna och att samhället går in för att garantera varje elev en lugn, trygg, positiv och engagerande skolatmosfär där det råder ordning och reda i alla avseenden. Skolorna får inte heller vara alltför stora. Det är viktigt att lagstiftarna och utbildningsmyndigheterna på alla tänkbara sätt stöder skapandet och upprätthållandet av en dylik skolatmosfär. Det är inget fel på att gynna ett system med privata

skolor som ett komplement till det nuvarande utbudet av skolor. Det är däremot fel mot de flitiga, engagerade och hövliga eleverna om de måste utstå en orolig och otrygg skolatmosfär där det råder oordning beträffande elevernas beteende mot varandra och mot personalen. Reglerna måste vara tydliga, de skall tillämpas och göras allmänt kända. Man bör också se det som en möjlighet för eleverna att lära sig vad ansvar för det egna beteendet innebär då brott mot den allmänna skolordningen för deras del har påföljder. Standarden för den allmänna ordningen i skolan bör ställas tillräckligt högt. Det är också viktigt att föräldrarna tar sitt fostringsansvar på allvar! Den nya tekniken kommer sannolikt att bli ett stort stöd i det dagliga skolarbetet. Nu är det viktigt att vi följer med teknikens utveckling, lär oss använda nya tekniska resurser och funderar hur vi kan engagera våra elever. Samtidigt måste vi idogt arbeta för att skapa bästa möjliga inlärningsklimat i varje skola. Vi är tacksamma för allt stöd vi får inte bara från hemmen utan från hela samhället. Det lönar sig att bekanta sig med äldre fungerande pedagogik, t.ex. den som tillämpades i Zillen. Den kan nämligen återanvändas i en ny, omarbetad, version i vår tid.


8

23.5.2013

PF håller positionerna:

Oron ökar bland personalen Förra veckan beslöt Åbo Akademis styrelse att pedagogiska fakulteten blir kvar i Vasa. Beslutet välkomnas av personalen vid fakulteten i Vasa – men ovissheten bland de anställda är fortfarande stor. Det ska sparas och hur stora effekterna blir är oklart i dagsläget. De tolv institutionerna vid Åbo Akademi ska slopas. Det beslöt akademins styrelse på sitt möte förra veckan. I stället bygger den nya förvaltningsmodellen på fyra fakulteter, varav endast den pedagogiska fakulteten blir kvar i Vasa medan de resterande administreras från Åbo. Beslutet väckte stor uppmärksamhet och kritiken har varit hård från i synnerhet den samhällsvetenskapliga institutionen i Vasa. Men på den pedagogiska fakulteten välkomnas den nya modellen. – För de anställda på pedagogiska fakulteten var beslutet det bästa tänkbara. Vi är glada över beslutet, säger Ann-Sofi Loo, ordförande för Vasa svenska lärarförening samt förtroendeman för FOSU:s medlemmar vid Åbo Akademi. Orsaken till att beslutet tas emot med öppna armar är att verksamheten i Vasa är tryggad. Det fanns farhågor inför mötet att det skulle gå betydligt sämre. – Det fanns en rädsla för att fakulteten i Vasa blir en del av en fakultet i Åbo och att det inte skulle finnas någon fakultet kvar i Vasa. Men nu undveks detta och nu ser det ut som att lärarutbildningen i Vasa är tryggad, säger Loo. Den nya modellen som presenterades tryggar fortsatt verksamhet i Vasa. Men något större lugn har inte spridit sig bland de anställda vid fakulteten ifråga. Det ska fortfarande sparas och några besked om var det ska skäras gav styrelsen inte efter mötet. – Vi är mycket besvikna för vi hade väntat oss att styrelsen skulle ha svar på hur mycket vi ska spara och var. Men som det ser ut nu presenterar rektor Jorma Mattinen detaljerna först i höst, säger hon. Och fortsätter: – Att vi inte vet någonting nu gör situationen inför hösten akut och läget är frustrerat. Vi är inte klokare i dag än vi var i går. De anställda vid Åbo Akademi har levt

Ann-Sofi Loo, ordförande för Vasa svenska lärarförening samt förtroendeman för FOSU:s medlemmar vid Åbo Akademi, välkomnar beslutet att pedagogiska fakulteten blir kvar i Vasa. Däremot är oron stor vad kommande sparplaner medför i praktiken. – Vi vet ingenting i dagsläget och det är frustrerande, säger hon.

under sparhot i flera månader. I år är underskottet cirka 4 miljoner euro av den totala omsättningen på 110 miljoner euro. – Vi började inse att den ekonomiska situationen är svår kring jul och sedan dess har läget varit ovisst. Den största smällen kommer troligen nästa år, men redan från hösten måste vi börja spara. Därför skulle det ha varit viktigt att få besked nu så att vi kan börja planera inför hösten, säger Loo. Planeringen inför kommande läsår är A och O för verksamheten. Vanligen ska planeringen göras i april varefter ledningen ger sitt godkännande före sommaren. Nu är den sista dagen för inlämnandet den sista maj. – Det innebär att inga arbetsplaner är godkända och ingen vet exakt hur verksamheten ser ut i höst. Vanligen brukar vi kunna pusta ut och ta semester när planerna godkänns i juni, men nu vet vi – varken lärare eller studerande – ingenting om hösten. – Därför är oron utbredd på fakulteten och det märks tydligt, säger hon. Oron är störst bland de drygt femton anställda vars tidsbundna arbetsavtal utgår den sista juli i år. Oron är befogad eftersom Åbo Akademi har infört anställningsstopp. Först gällde stoppet till den sista juni men därefter förlängde rektor Jorma Mattinen det till den sista december i år. – Vad händer med dem? Jag har inget svar på den frågan och allt hänger i luften. Vissa av dem har jobbat över tio år medan andra bara ett år men nu vet ingen vad som händer med dem. De lever med en stor osäkerhet och deras situation är värst, menar Loo. Situationen är också mycket osäker för de visstidsanställda universitetslärare som har magisterexamen. De är inte längre behöriga eftersom systemet ändrades för en tid sedan till att universitetslärare måste ha doktorsexamen. – En del av de tillsvidareanställda saknade behörighet efter att behörighetskraven ändrades, men situationen redde upp sig för några på grund av att de har arbetat en lång tid här så de kunde ändå anställas tillsvidare. Hon understryker att en arbetsgivare inte utan orsak kan säga upp anställda trots att

• • •

Åbo Akademis styrelse beslöt på mötet den 14 maj om en ny modell för Åbo Akademi. Den bygger på fyra fakulteter: filosofiska, pedagogiska, ekonomisk-samhällsvetenskapliga och teknisk-naturvetenskapliga fakulteten. De tolv institutionerna slopas och endast pedagogiska fakulteten blir kvar i Vasa, medan resten administreras från Åbo. Fakulteterna leds av dekanus och fakultetsråd. Rektor är ansvarig för akademins ledarskap medan två vicerektorer fungerar som ställföreträdare. Sparbehovet är fyra miljoner euro och några detaljer kring hur det ska genomföras meddelade styrelsen inte efter sitt möte.

de har tidsbundna avtal. – Trots att avtalen löper ut måste det finnas en vettig orsak att säga upp personen ifråga. Men jag vet inte hur det blir i det här fallet. Tror du det blir fråga om samarbetsförhandlingar vid pedagogiska fakulteten? – Jag har hört mig för – men fick inget svar. Jag kan inte säga någonting om det i det här skedet, säger Loo, som tillägger att pedagogiska fakulteten har cirka sjuttio anställda lärare. För att säkerställa att det finns arbete för de visstidsanställda, vars avtal löper ut den sista juli, borde planeringen inför kommande läsår godkännas så fort som möjligt. – I arbetsplanerna ingår hur undervisningen ser ut för de tillsvidareanställda och de som är anställda på viss tid. Men eftersom arbetsplanerna inte är godkända är situationen för den senare gruppen mycket otrygg. – Vi vet inte vilka effekter sparåtgärderna kommer att ha och vi vet inte ens hur mycket pedagogiska fakulteten måste spara. Vi har hört olika bud, men ingen vet någon exakt summa, säger hon. Till en början var det meningen att enbart strukturerna vid Åbo Akademi skulle ses över och att sparåtgärderna inte i första hand skulle drabba undervisningen och kursutbudet. Men nu ser det onekligen ut som att det blir fråga om åtgärder som på-

verkar undervisningen. – Sparåtgärderna kan få konsekvenser på gruppstorlekarna så att antalet grupper blir färre, men större. Det kan också hända att vi blir tvungna att ta bort en del av den ledda undervisningen, säger Loo. Hon fortsätter: – Då kan det bli fråga om att öka litteraturkurserna, men det finns inga böcker som ersätter ledd undervisning, som är mycket viktigt i processen att utbilda lärare. Teorier finns det massor av, men det är genom att diskutera tillsammans som de omsätts i verkligheten. Om det blir fråga om att minska grupperna påverkar det också personalstyrkan. – Om verksamheten bantas minskas behovet av personalen. Men om personalstyrkan minskar kommer undervisningen att lida. Våra studerande får då en klart sämre undervisning, menar hon. Ovissheten är med andra ord stor bland de anställda vid Åbo Akademis pedagogiska fakultet. Loo beskriver året som det värsta hittills under hennes karriär. – Vi har haft många kriser genom åren, men det här är den värsta hittills. Orsaken är att så många berörs och vi vet ingenting om hur det blir i höst. Ovissheten är det värsta av allt. Text och foto: Christoffer Thomasfolk

ÅRGÅNG 39 (120). Äldsta föregångaren, Tidskrift för folkskolan, började utkomma 1894. Utgivare: Finlands Svenska Lärarförbund, Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, tfn växel 020 749 54 60, telefax (09) 142 748. Hemsida www.fsl.fi Redaktion: Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors. Chefredaktör Carl-Erik Rusk, tfn 020 749 54 68, mobil 050–5160675, e-post carl-erik.rusk@fsl.fi. Redaktör Tom Ahlfors, tfn 040–503 65 28, e-post tom.ahlfors@fsl.fi. Prenumerationer/adressändringar Anita Stark, tfn 020 749 54 64, e-post anita.stark@fsl.fi. Annonschef Lisbeth Lönnqvist, tfn (09) 803 9553, e-post lisbeth.lonnqvist@kolumbus.fi (ej tjänsteannonser). Annonspriser: 2,55 euro/spalt­mm, fyrfärg 3 euro/spaltmm, Prenumeration: 1/1 år 73 euro, 1/2 år 41 euro. LÄRAREN ansvarar ej för retur av icke-beställda manuskript. ISSN 0356-7842. KSF Media Ab, 2013.


Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.