I april tog Helsingfors stad i bruk ett nytt löneräkningsprogram. Det var startskottet till en sällan skådad fars för landets största ar betsgivare. Med leverantören Sarastias programvara har lönekaoset pågått i över ett halvt år. Löntagarna får felaktiga löner utbetalda eller i värsta fall ingen lön överhuvudtaget.
I augusti kokade det med fog över för löntagarorganisationerna och man arrangerade en gemensam demonstration för att visa sitt miss nöje. Då lovade borgmästare Juhana Vartiainen bot och bättring. Inom en till två månader kommer situationen att ha normaliserats, försäkra de Vartiainen.
Det visade sig vara tomma löften. Lönestrulet inte bara fortsätter i Helsingfors, det ser rent av ut att förvärras. De felaktiga löneutbetal ningarna ökade i slutet av oktober och i början av november. Den tredje november hade löneräkningens kundtjänst kontaktats 9469 gånger, en ligt Helsingin Sanomat.
Det är obegripligt att Helsingfors inte får bukt med problematiken. Om vi är ärliga är det inte direkt kärnfysik att betala ut korrekt lön på rätt dag. Det är oförlåtligt att problemet bara fortgår, vid det här laget borde man ha fått rätsida på strulet.
Från fackens sida har man nu tröttnat på Helsingfors oförmåga att
lösa problemet och vidtagit juridiska åtgärder. Fackförbundet JHL och Tehy har stämt Helsingfors stad för missarna i löneutbetalningarna. Nu hjälper inte förklaringar längre, säger JHL:s ordförande Päivi Niemi-La ine.
Också OAJ har skridit till åtgärder. Lärarfacket har bett justitieom budsmannaämbetet granska om Helsingfors stad har brutit mot la gen då man beslöt att ta i bruk Sarastias löneräkningsprogram. Det finns indikationer på att programvaran var bristfällig då den togs i bruk. Helsingfors har upprepade gånger brutit mot sina lagstadga de skyldigheter, motiverar OAJ:s ordförande Katarina Murto fackets JO-anmälan.
Anmärkningsvärt i sammanhanget är att Esbo tog i bruk Sarastias programvara ett år före Helsingfors gjorde det. Också i Esbo har man fortfarande strul med löneutbetalningarna. Rektorer i Esbo vittnar om att de långt fungerar som löneräknare på sina enheter. Esbos personal direktör Jutta Takala konstaterar i en intervju för MTV3 att tanken med det nya digitala verktyget var att behovet av arbetskraft skulle mins ka, men det gick precis tvärtom. Det hade varit klokt av Helsingfors att lyssna på sin granne i väst. Då hade man kanske inte behövt tampas med de problem man brottas med idag.
Det hade varit klokt av Helsingfors att lyssna på sin granne i väst. Då hade man kanske inte behövt tampas med de problem man brottas med idag.
ÅRGÅNG 46 (127). Äldsta föregångaren, Tidskrift för folkskolan och folkhögskolan, började utkomma 1894. Utgivare Finlands Svenska Lärarförbund, Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, tfn växel 020 749 54 60. Redaktion Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors.
CHEFREDAKTÖR Mattias Fagerholm, 040 844 2618 , e-post mattias.fagerholm[at]fsl.fi
REDAKTÖR Tom Ahlfors, tfn 040 503 65 28, e-post tom.ahlfors[at]fsl.fi. WEBBSIDA www.lararen.fi
PRENUMERATIONER/ADRESSÄNDRINGAR Anita Stark, tfn 020 749 54 64, e-post anita.stark[at]fsl.fi.
ANNONSCHEF Lisbeth Lönnqvist, tfn (09) 803 9553, e-post lisbeth.lonnqvist[at]kolumbus.fi (ej tjänsteannonser). Annonspriser 3,50 euro/spaltmm
PRENUMERATION 1/1 år 68 euro, 1/2 år 37 euro. LÄRAREN ansvarar ej för retur av icke-beställda manuskript. ISSN 0356-7842. Botnia Print, 2020.
FINLANDS SVENSKA LÄRARFÖRBUND FSL Förbundsordförande Inger Damlin, tfn 0400 897 300 Förbundssekreterare Pocke Wikström, tfn 020 749 54 67 Ombudsman Jens Mattfolk, tfn 020 749 54 70 Kommunikatör (vik.) Susanna Elenius, tfn 020 749 54 63 Ekonomisekreterare Lis-Britt Bergman, tfn 040 630 0224 Avdelningssekreterare Anita Stark, tfn 020 749 54 64
I över 100 år har FSL stått för trygghet och stabilitet i undervisningssektorn. Generation efter generation har vi trott på något bättre, haft mod att lyfta obekväma sanningar och tagit vårt ansvar för en utbildning i världsklass. Fackets relevans minskar inte heller framöver. Stolta men lyhörda tar vi oss gemensamt an framtidens utmaningar. För att kunna trygga varje elevs skolgång, och samtidigt säkra ett hållbart samhällsbygge genom en skola som håller hög kvalitet, måste lärarna ha realistiska arbetsvillkor och en lön som motsvarar deras kompetens, arbetsinsats och utbildning. Välmående lärare är en förutsättning för en trygg skola.
FSL:s nya slogan, Lärare tryggar framtiden, leder oss i vår verksamhet under de kommande fyra åren. Sloganen sätter tonen för vår nya strategi som lanseras officiellt vid årsskiftet. Håll utkik i våra kanaler! #LärareTryggarFramtiden
Maria Löfgren, verksamhets ledare för förhandlingsorga nisationen FOSU, har valts till ny ordförande för centralorganisationen Akava.
Löfgren slog motkandidaten Jari Jokinen, verksamhetsle dare för Teknikens akademi ker TEK, med siffrorna 514–383.
– Jag tar mig med stor entusiasm an uppdraget. Ordförandeska pet kräver förmåga till teamarbe te, den vägen når man resultat. Många önskar att förtroendet för arbetsmarknaden skall återställas och det ser jag som en viktig del av mitt nya uppdrag, säger Maria Löfgren.
Akava har sammanlagt över 600 000 medlemmar i 36 fackför bund. Lärarfacket OAJ är med sina cirka 118 000 medlemmar Akavas största medlemsorgani
sation. OAJ signalerade inför ord förandevalet att man stöder Löf gren.
– OAJ backade upp Maria Löf gren i valet eftersom vi anser att det är viktigt att ordföranden är väl insatt i arbetsmarknads- och arbetslivsfrågor, säger OAJ:s ord förande Katarina Murto.
Maria Löfgren efterträder Stu re Fjäder som lämnade sitt upp drag mitt i mandatperioden. Där för löper mandatperioden för den nya ordförande bara fram till maj 2024. Sture Fjäder kandiderar i vå rens riksdagsval.
Murto ny FOSU-ordförande
OAJ:s ordförande Katarina Murto har för sin del valts till ordföran de för Förhandlingsorganisatio nen för offentliga sektorns utbil dade FOSU.
Murto slog sin motkandidat Ville Viita, ordförande för Offi
cersförbundet, med rösterna 222–170.
– Nu är det dags att få hela FOSU att ta samma kurs. Det är nödvändigt att diskutera verk samheten och hur organisatio nen ska utvecklas. När arbets marknadssystemet är i ett bryt ningsskede medför det ytterligare nya utmaningar för intressebe vakningen. Min avsikt är att lot sa FOSU-verksamheten till att bli öppnare och att stärka samarbe tet och dialogen mellan sektorer na i FOSU-gemenskapen, säger Katarina Murto.
Murtos mandatperiod som FOSU-ordförande löper till slutet av år 2023. Hon efterträder OAJ:s tidigare ordförande Olli Luukkai nen på posten.
Jag tar mig med stor entusiasm an uppdraget. Ordförandeskapet kräver förmåga till teamarbete, den vägen når man resultat. Många önskar att förtroendet för arbetsmarknaden skall återställas och det ser jag som en viktig del av mitt nya uppdrag.
MARIA LÖFGREN Akavas ordförandeNu är det dags att få hela FOSU att ta samma kurs. Det är nödvändigt att diskutera verksamheten och hur organisationen ska utvecklas. När arbetsmarknadssystemet är i ett bryt ningsskede medför det ytterligare nya utmaningar för intressebevakningen.
KATARINA MURTOFOSU:s ordförande, OAJ:s ordförande,
Den årliga undersökningen rektorsbarometern, som ger in formation om hur våra rektorer mår, presenterades för två veckor sedan. Den nya barometern är ingen trevlig läsning.
När hela 26 procent av våra rektorer enligt årets rek torsbarometer lider av medelsvår eller svår arbetsutmatt ning är läget alarmerande. Jämförelsevis kan nämnas att siffran var 10 procent 2019.
Då skolsekreteraren sparats bort, då vaktmästarsyss lan “effektiverats” och löneräkningen digitaliserats så läck er systemet, och uppgifter som definitivt inte hör till rek torns kärnuppdrag landar överst på rektorsbordet. På sam ma bord landar också elevers mående, vikariearrangemang, renoveringsprojekt och kontakt till andra myndigheter. Samtidigt ska rektorn oberoende av skolans storlek funge ra som direkt förman för upp till 80 lärare och kunna spar ra och coacha sitt team.
Rektorn slår knut på sig själv i försöket att ta över de ar betsuppgifter som man ute i kommunerna i inbesparingsoch effektiviseringssyfte tagit bort. Allt för att konsekven serna av inbesparade tjänster ska bli minimala för verk samheten.
Rektorerna har en arbetsbild med höga förväntningar som är omöjlig att genomföra inom den arbetstid som finns inskriven i gällande avtal. Tiden för jobbet att utveckla sko lan och ha en möjlighet att vara steget före finns inte, vilket riskerar att leda till stagnation i verksamheten. Man tving as att göra som man alltid har gjort trots att omvärlden för ändras i en rasande fart. Det är inget annat än slöseri med kompetens när rektorer inte ges reella förutsättningar att leda, handleda och målmedvetet kvalitetsgranska skolans undervisnings- och fostransarbete.
Det är inget annat än slöseri med kompetens när rektorer inte ges reella förutsättningar att leda, handleda och målmedvetet kvalitetsgranska skolans under visnings- och fostransarbete.
Förra veckan höll våra delegater i OAJ:s fullmäktige tre inlägg tätt anknutna till rektorernas vardag. Den första handlade om oro kring bristen av psykisk vård som syns i skolvardagen, den andra blickade framåt och pratade om framtidens skola och den tredje var en kläm som berör de rektorernas arbetssituation. Klämmen handlade om att OAJ i de kommande avtalsförhandlingarna förnyar rekto rernas avtalsparagrafer så att de förbättrar rektorerna väl mående i arbetet.
Det finns mycket fint i att vara rektor. Genom att pla nera pedagogiskt och finnas till för dina lärare, studeran de och föräldrar så gör du skillnad för landets framtid. Men idag har vi få sökande till rektorstjänster, ibland till och med noll, trots det stora antal lärare vi har med rektorsbe hörighet på svenska i Finland. Grundförutsättningarna för rektorsuppdraget måste granskas. Inget annat räddar yr kets attraktionskraft och säkrar det goda i ledarskapet. För utsättningar för ett gott ledarskap är ett fundament för en välmående skola.
mattias fagerholmSom barn spionerade Eva Höglund på mystiska personer i Åbo tillsammans med sin bror. Därför är det inte så konstigt att hon nu skrivit två deckarböcker för barn och unga, och den tredje är på väg. I samband med ett författarbesök i Sunnanbergs skola i Pargas fick hon berätta litet om sitt författarskap för eleverna i åk 5–6, och de fick ställa frågor till henne.
Paketmysteriet och Den farli ga lasten, så heter de två böck erna om de fyra kompisdeckar na Andrea, Markus, Elise och Erik som Eva Höglund har skrivit. Den tredje boken är hon än så länge förtegen om, men den är på gång.
Som en del av projektet En för fattare till varje skola, som ad ministreras av Läscentrum och stöds av Konstsamfundet och Kulturfonden.
En författare till varje skola är ett projekt som erbjuder skolor runtom i Svenskfinland förmånli ga författarbesök. Barn- och ung domsförfattare turnerar veckovis
i olika regioner.
Projektet har som mål att tryg ga och stöda barns och ungdo mars läsintresse på ett jämlikt sätt. En författare till varje sko la utmanar kommunerna att del ta med en självriskdel på 1 euro/ elev till författarturnéer. Pro grammet består av barn- och ung domsförfattares skolbesök. För fattarna berättar om sina böcker, diskuterar med eleverna och talar om läsning i allmänhet och sina egna läs-och skrivupplevelser, till exempel om hur man bygger upp en berättelse. Skolorna som del tar förbinder sig att läsa in sig på
någon bok författaren skrivit före besöket. De ska också förbereda frågor och ge respons efteråt.
Så har eleverna i Sunnanbergs skola i Pargas gjort. De har börjat med Den farliga lasten och hög läst den i klassen. Dessutom har eleverna läst parvis och ibland självständigt. För att hinna läsa boken klart tills Evas besök har eleverna också läst ett kapitel var je dag i boken som läxa hemma.
De har också förberett frågor som de nu passar på att ställa för fattaren själv.
Några futtiga euro Hur länge tar det att skriva en bok, blir första frågan.
Det varierar mycket, blir sva ret.
När Eva började skriva sin för sta bok, Paketmysteriet, var hen nes egna barn i den ålder de här eleverna i Pargas nu är, 11–12 år.
– Det tog länge för den boken att bli en bok. Det arrangerades en barnbokstävling som jag del
tog i, efter att ha suttit en hel som mar och skrivit boken. Jag vann ju inte och fick inget pris.
Några månader senare öppna de Eva sin textfil på datorn och tyckte att hon inte kunde lämna de fyra kompisdeckarna i sticket, varpå hon skickade in sin text till några förlag och ett av dem nap pade, nämligen Scriptum.
– Efter det tog det nästan två år innan boken kom ut.
Sedan kliade i Evas fingrar för att få veta vad de fyra tar sig till härnäst och den andra boken var ett faktum.
Hur mycket får du betalt?
– Om en av mina böcker i bok handeln kostar 25 euro så får jag några futtiga euro, skrattar Eva.
– Men jag kan också få stipen dier som kompensation för den tid jag sätter ner på att skriva böckerna.
För varje bok som lånas på bib lioteket får också författaren en liten slant, berättar Eva.
Det framkommer också att Eva
själv varit på alla de platser hon berättar om i böckerna.
– Men om någon skurk jobbar i en affär, så vill jag inte skriva ut affärens riktiga namn, säger hon.
Så blir det Evas tur att stäl la frågor och hon börjar med att fråga om böckerna är tillräckligt spännande, eller kanske för spän nande. Det visar sig att de är på en lämplig nivå.
Eva hör sig också för om vilken sorts brott som eleverna i Sun nanbergs skola kunde tänka sig att läsa om.
– Ni får gärna skicka tips till mig.
Ett par tips får hon ändå på ort och ställe.
– Kanske om någon kaveri hade gjort ett brott...
Bra idé. Och sedan:
– Det är kanske litet mycket, men ett mord... text och foto: tom ahlfors
Eva Höglund har skrivit två ungdomsdeckare och den tredje är på gång. I det civila jobbar hon på Åbo Akademis bibliotek i Åbo.Under hösten och vårvintern har elever i årskurs nio och på andra stadiet möjlighet att ta del av en unik teaterpjäs. Pjäsen ”Glänta” förenar teater och pedagogik och blir ett ämnesöverskridande didaktiskt inslag i undervisningen som stöder elevernas läroprocess.
Det är trettio år i framtiden. Två karaktärer har drivits ut till en skogsglänta där de för en dialog. Det vi får veta är att jorden är för störd och att inget liv finns kvar. Jacob och Carla grälar om vad som egentligen har hänt, vilket väcker många tankar.
Det här är ungefär femton mi nuter in i teaterpjäsen ”Glänta”, som elever i årskurs 9 och på an dra stadiet kommer ha möjlighet att ta del av under hösten och vår vintern 2023. Pjäsen är en del av ett TIU-program (teater i under visningen) om ekologi, hållbarhet och framtid.
– En viktig del av föreställning en är de interaktiva delarna där eleverna genom dramapedagogis ka övningar får fundera på vilka tankar som väcks. Eleverna som ser pjäsen har alltså möjlighet att ställa frågor kring föreställningen och är således medaktörer, säger regissören Karin Berglund.
Pjäsen förenar därmed teater och pedagogik och blir ett ämnes överskridande didaktiskt inslag i undervisningen. Skolor som är in tresserade kan nu boka in före ställningen som erbjuds på plats.
– TIU-programmet består av tre delar som alla är beroende av varandra – ett förarbete, föreställ ningen samt ett efterarbete. Alla som bokar programmet får en kunskapsbok som består av lek tionsplaner till för- och efterarbe tet. Vi erbjuder också teaterpeda gogiska tjänster som stöd, säger Simon Ventus, försäljningschef vid Wasa Teater.
Flera aktörer samverkar Wasa Teater är huvudman för projektet, vars styrgrupp består av representanter från Åbo Aka demi, FSL, Konstuniversitetet, Åbo Akademi och Utbildningssty relsen för att nämna några. Det treåriga forsknings- och utveck lingsprogrammet avslutas med föreställningen.
– Pedagoger, elever, konstnärer, forskare. Det är många olika aktö rer som samverkar i det här uni ka projektet, säger Nina Dahl-Tall gren, projektledare för TIU-pro grammet.
Hon är också doktorand vid Åbo Akademis fakultet för peda gogik och välfärdsstudier och gör en doktorsavhandling inom ra
men för projektet med syfte att undersöka vad som uppstår i mö tet mellan teater och skola.
– TIU-programmet är i relation till läroplanen och lärandemå len och teatern är ett verktyg som stöder skolans lärmiljö. Det jag undersöker är vad som uppstår i det mötet och identifiera vad vi upptäcker, förklarar hon.
Enligt henne visar undersök ningar att många unga känner att de inte kan påverka och att ingen lyssnar. Det bidrar till att de inte känner sig som en del av gemen skapen. Det var utgångspunkten i projektet och valet av tema som är hållbar utveckling.
– Samtidigt har många pedago ger ett behov av kontinuerlig kun skap om hållbarhet och ny forsk ning. De känner att de behöver hjälp i fråga om klimat och håll barhet att kunna utstråla hopp för att komma bort från oro, då ligt samvete och klimatångest. Här kan konsten vara ett medel som kan bidra, menar Dahl-Tallgren.
Vill ingjuta hopp
Ett mål med efterarbetet, som allt så sker i klasserna efter föreställ ningen, är ingjuta hopp. Elever och lärare ska diskutera konkreta verktyg för hur vi som samhälle kan bygga ett hållbart samhälle.
– Många unga känner i dag frustration på grund av att ing et händer, utan det bara tjatas om hållbarhet. Inom ramen för vårt projekt vill vi ge konkreta förslag på hur de kan förändra sin vardag och närmiljö och ingjuta hopp, förklarar hon.
Teater i undervisningen är ett utmärkt sätt att inkludera alla och stärker dessutom fenomenba serat lärande samtidigt som en te matik undersöks tillsammans.
– Alla lär sig något och det är samtidigt ämnesövergripande och förenar till exempel moders mål, miljö och natur, historia, ma tematik, fysik och kemi, säger Dahl-Tallgren.
Aldrig har konsten behövts så mycket som nu Pamela Granskog, undervisnings råd i modersmål och litteratur på Utbildningsstyrelsen, tycker att projektet har träffat rätt. Enligt henne tar produktionen avstamp i skolornas verksamhet och utgår
från läroplanen och tar också fas ta på hållbarhet som i dag är en av vardagskompetenserna.
– Det är mycket viktigt att vi får in mer ämnesövergripande undervisning också i gymnasiet. Många upplever att gymnasieut bildningen är för fragmentariskt och unga behöver helheter för att greppa världen som är i ständig förändring.
– Genom att baka in teater i undervisningen ges nya möjlig heter för lärarna att bearbeta in formation. Jag tror faktiskt att vi aldrig behövt konsten i undervis ningen så mycket som vi gör nu och konceptet gör att vi kan lyss na till de unga, ge dem en chans att bli hörda och vara delaktiga, säger Granskog.
TIU är ett koncept som Chris Coo per, författaren till pjäsen, har jobbat länge med. Enligt honom handlar det om riktig inlärning som eleverna får ta del av.
– Teater i undervisningen är ett koncept som för mig handlar om att behandla komplexa frågor om vad det innebär att vara männ iska. Fokus är inte på att ge de rät ta svaren utan att ge ungdomarna verktyg att koppla världen till sig själva. Frågorna är universella och genom den här metoden kan unga få utrymme att förstå sig själva som dels politiska människor, sä ger Cooper.
Efterarbetet är utvecklat i nära samarbete med Wärtsilä Finland som delger teman kring förnybar energi och grön ekonomi med an Stormossen har ett tema kring
cirkulär ekonomi. Svenska han delshögskolans bidrag är ett tema kring omställningsteori med an Åbo Akademi har ett tema om inre hållbarhet.
Intresserade skolor kan boka in TIU-programmet, som erbjuds i
Den kvalitativa och jämlika skolan är a och o för svenskans framtid i Finland. Men hur vill vi att skolan skall se ut år 2040, frågade Anna Jung ner-Nordgren, som var moderator för Folktingets webbseminarium där olika framtidsvisioner presenterades och diskuterades. – Vilka radikala och mindre radikala förändringar bör göras?
Anna Vainio vid konsultbyrån för regionutveckling MDI som anli tats av innovationsfonden Sitra, en offentlig, statsfinansierad, men oberoende stiftelse talade om en demografisk fyrdubbel helix där strukturen är uppbyggd av fak torer som låg nativitet och en re jäl minskning av antalet barn, minskning av befolkning i arbets för ålder, stor ökning av äldre per soner, särskilt över 75-åringar och en ökad betydelse av flyttnings rörelsen och särskilt invandring en och personer med främman de språk i befolkningsdynamiken.
Helixen, den spiralformade struk turen som ”påverkar allt och över allt”, kan också inbegripa så kall lade svarta svanar, som Anna Vai nio sade, och syftade på exem pelvis pandemier och Rysslands attack mot Ukraina.
Vainio visade med all önskvärd tydlighet att den låga nativite ten åren 2015–2021 kommer att ge nomtränga utbildningsfältet på 2020- och 2030-talen.
Åren 2010–2014 föddes 59 160 barn per åldersklass i Finland. Elva år senare, under åren 2020–2021 föddes 48 023 barn, vilket är en minskning på över 11 000 barn per åldersklass! Och denna ut veckling kommer att fortsätta, en ligt Sitra; år 2035 räknar man med att det föds ungefär 34 000 barn i Finland.
Under åren 2010–2035 är den re aliserade och prognostiserade minskningen av barn i åldern 0–6 år 81 455 barn och barn i låg- och högstadieåldern 56 038 barn.
Procentuellt minskar antalet svenskspråkiga barn i åldern 0–14 år 23 procent (med över 11 000 barn) medan de finskspråkiga bar nens antal minskar med 24,8 pro cent (med nästan 200 000 barn). Förändringen tar inte hänsyn till barn som byter språk, exempelvis på grund av skolval.
Domedagsprofetian lindras av att Sitra räknar med en ökning av antalet barn med främmande språk; under åren 2010–2035 sker en ökning av denna grupp med ca 111 000 barn, det vill säga en ök ning med 272 procent.
– Nästan alla regioner i Finland får flyttningsvinst av invandrare, men då invandrarna flyttar vidare i landet är det bara huvudstadsre gionen och Åboregionen som får en bestående flyttningsvinst, sä ger Anna Vainio, och tillägger att personer med främmande språk har högre nativitet än personer med inhemska språk.
Hur som helst, totalt en re jäl minskning av antalet skol barn, vilket enligt Sitras progno ser innebär ca 2800 klasser min dre fram till år 2035.
Enligt Christina Gestrin som är chef för Folktingets kansli är en trend sedan mitten av 1980-ta let att föräldrar registrerar två
språkiga barn som svensksprå kiga.
– Idag är närmare tre fjärdede lar av familjer med svenskt inslag i huvudstadsregionen tvåspråki ga. Skillnaderna mellan olika regi oner är stora, säger Gestrin.
Två tredjedelar av barnen i två språkiga familjer blir registrerade som svenskspråkiga, trenden är uppåtgående. Främst är det mam mans modersmål som avgör re gistreringen och ju högre utbild ning föräldrarna har, desto hö gre är andelen svenskregistrerade barn i de tvåspråkiga familjerna.
I nuläget sker en överinskriv ning i de svenska skolorna på 10 procent jämfört med antalet svenskspråkiga barn, vilket bety der att också barn från tvåspråki ga familjer som är finskregistrera de går i svenska skola. I absoluta tal är inskrivningen störst i Vasa, Korsholm, Mariehamn, Helsing fors och Esbo.
– Det här känner många bild ningsdirektörer till. Prognoser na ljuger ofta och man räknar inte med att så många elever skall bör ja i den svenskspråkiga skolan, vilket kan ställa till problem då det gäller att planera behovet av skolor och daghem, säger Gestrin.
– Positivt är att det inte finns
några tecken på ett minskande intresse för den svenskspråkiga skolan bland de tvåspråkiga fa miljerna.
Hur invandringen påverkar den svenska skolan syns också i sta tistiken i vissa kommuner. I till exempel Korsnäs och Närpes var antalet elever trettio procent flera än de svenskregistrerade barnen. I de större städerna har den allra största delen av elever med annat modersmål än de inhemska valt den finskspråkiga skolan.
– Folktinget uppmuntrar myn digheter att erbjuda invandra re integrering också på svenska, framhåller Gestrin.
– Viktigt är att den svensksprå kiga skolan kan uppvisa minst lika god kvalitet som den finsk språkiga också i framtiden. Den svenska skolan borde också bli ett lockande alternativ för elev er med annat språk än finska el ler svenska.
En kollektiv framtid där mångfald syns Pia Mikander är universitetslek tor i historiens och samhällslä rans didaktik vid Helsingfors uni
Om antalet barn i låg- och högstadieåldern minskar enligt Sta tistikcentralens befolkningsprognos med ca 56 038 barn och ungdomar fram till år 2035, skulle det mekanistiskt sett betyda ca 2 800 klasser mindre fram till år 2035!
Källa: Statistikcentralen; befolkningsstruktur; regional befolknings prognos 2021-2040, läroanstalter
När elevantalet sjunker i våra skolor påverkas också lärarna. Det förutspås att antalet klas ser minskar och rimligtvis minskar då också antalet lärare som anställs. Vilken roll kommer lä rarfacket att ha om dessa fram tidsutsikter blir verklighet?
redan i småbarnspedagogiken.
Och visst finns det ju redan elever som börjar sin skolgång på svenska trots att deras absolut starkaste språk är finska.
det är utbildningen som nu är den stora utgiftsposten för kom munerna är det också där man drar in vid behov.
Framtidens skola är en skola som tar allas välmående i betraktande!
FRITJOF SAHLSTRÖMProfessor i pedagogik, Helsingfors universitet
versitet. Hon talade om att under visa om aktivt medborgarskap: demokrati, mångfald och en öp pen framtid.
– Vi kan ställa oss en fråga: hur kan vi få de unga att drömma om en bättre framtid då det gäller de mokrati och mångfald? Demokra tin är ett sätt att leva tillsammans, inte bara en process i samband med val och dylikt. Det handlar om att få fram alla röster, också nya röster.
Ofta landar vi idag i ganska in dividualistiska beskrivningar av framtiden, säger Mikander.
– Elever som pratar om framti den fastnar i sin egen framtid. Det vore bra att hjälpa eleverna att se framtiden också som en kollektiv framtid där exempelvis mångfald syns och spelar en roll.
Det finns forskare som menar att demokrati i skolundervisning en inte tar ställning till olika mi noriteters möjlighet att göra sina röster hörda.
– I diskussioner i klassen bör man också ta i betraktande vem som har lätt för att uttrycka sin röst och vem som lärt sig att an vända sin röst och lärt sig tala så att rösten blir hörd. Klassrummet kunde vara en arena för föränd ring, men är det sällan, säger Mi
kander.
Det är uppenbart att inget i framtiden kommer att vara som förr och det är vi som avgör hur vi vill ha det. Så säger professorn i pedagogik vid Helsingfors univer sitet Fritjof Sahlström.
– Alla visioner som bygger på att vi i stort sett skall sikta på att ha det som vi har det nu saknar nog empirisk grund och det är spännande att få vara med om att skapa nytt!
Hur skall då den finlands svenska skolan se ut år 2040?
– Det är en skola som är väldigt mycket bättre än dagens skola på sådant som välmående, det är en skola som tar allas välmående i betraktande. Många unga mår då ligt idag och det är som det bru kar; de fattiga, invandrarna och de som avviker från normen mår sämst.
– Skolan vi har idag är en vi sion från tidigt 1900-tal och den har byggt det nordiska välfärds samhället. Men den visionen bär inte framåt.
– Jag är ändå optimist! Vi kan ju inte göra massor av ungar till, men vi kan göra det riktigt bra för dem som finns, sade Sahlström.
Antalet invandrare ökar, men samtidigt är vi medvetna om att integrationen på svenska i vårt land sker dåligt. Det visade en rapport som FSL lät utföra för ungefär ett år sedan. Många in vandrare erbjuds inte ens möjlig heten att integrera sig på svens ka trots att intresset många gånger skulle finnas.
– Det går nog att ifrågasät ta om det kommer att komma en sådan våg av invandrare till den finlandssvenska skolan, om inte kommunerna styr dem till den svenska skolan, säger Jens Matt folk, ombudsman vid Finlands svenska lärarförbund.
Sitras siffror visar att ålder sklasserna också bland de fin landssvenska barnen minskar re jält fram till år 2035.
Visst kan ju invandrarfamil jer hitta den svenskspråkiga sko lan om de kommer till en svensk språkig ort och får kontakt med finlandssvenskar. I så fall vore det viktigt med en förberedande undervisning.
Fritjof Sahlström förde i sam band med Folktingets webbse minarium fram att den svens ka skolan också kunde attrahera finskspråkiga elever. I så fall, sä ger Mattfolk, bör det ske på lång sikt och inledas med språkbad
Om elevantalet minskar radikalt kan allt flera kommuner koncen trera sina skolor till skolcentrum och dra in sina mindre närskolor.
– Det blir ju prioritering ar som kommunerna gör, säger Jens.
– Frågan är också om vi om trettio år fortfarande tycker att det är bra med skolor med tret tio elever.
År 2035 förutspås antalet skol klasser vara nästan tretusen fär re än idag.
Hur ser du på den utveckling en med tanke på antalet lärare och följaktligen antalet medlem mar i FSL?
– Vi jobbar för att man skall se minskningen av antalet elev er som en möjlighet att öka anta let lärare i förhållande till antalet elever. Det betyder att också om antalet elever minskar bibehålls antalet lärartjänster.
Det har visat sig att Finland satsar litet pengar på utbild ningen i jämförelse med de övri ga nordiska länderna. Under de kommande åren skulle det fin nas en naturlig möjlighet för ut bildningsanordnarna att åtgär da detta.
De demografiska prognoserna kan vara både hot och möjlighet, säger Mattfolk. Redan nu finns det stora skillnader i kommuner nas timfördelning. Och eftersom
– Ponera att kommun A bibe håller sina lärartjänster medan kommun B drar in lärartjänster för att motsvara ett mindre an tal elever. Då är det lätt att före ställa sig att föräldrar hellre har sina barn i en skola där det finns två lärare per klass eller som har mindre undervisningsgrupper.
– Också synen på pedagogiken förändras och det blir allt vanli gare med två lärare i en klass.
Det går ändå inte att bestri da att om antalet elever faktiskt sjunker i enlighet med progno serna behövs det färre lärare i framtiden.
Men några åtgärder som följd av detta kan inte göras förrän ett lärarregister finns tillgängligt, sä ger Jens Mattfolk.
– Utan en tillräcklig mängd fakta kan man exempelvis inte skära ner antalet studieplatser inom lärarutbildningen.
Då antalet lärare sjunker är det ett hot mot den lärarfackliga organisationens ekonomi.
– Anslutningsgraden kan ju fortfarande vara hög, men om det finns tusen färre aktiva lä rare så motsvarar det nästan 25 procent av FSL:s medlemsintäk ter, vilket absolut påverkar för bundet. Då får förbundets beslu tande organ avgöra vad det bety der för verksamheten.
text och foto: tom ahlforsJan-Erik Till belönas för sin aktiva roll som pedagog. Han inspirerar studerandena och involverar dem i olika projekt. Men han säger också att en lärare måste sätta gränser i sitt arbete.
Dagens gymnasieelever är rätt duktiga på att röra sig i medievärlden. De kan vara nå got blåögda inför den ondska och de be drägligheter som lurar här och där, men i stort har de ett ganska bra grepp om den information som sköljer över oss.
Det här säger Jan-Erik Till, lektor i his toria och samhällslära i Karis-Billnäs gym nasium, då han får frågan om de unga har lättare eller svårare att förhålla sig kritiska till omvärlden i dag än tidigare.
– Inte har ungdomen i sig ändrat så mycket genom åren, säger Till som nu är inne på sitt 37:e år som lärare.
Jan-Erik Till har blivit känd som en peda gog som gärna engagerar studerandena på olika sätt, involverar dem i projekt och upp muntrar dem till kritiskt tänkande. Det var just de här faktorerna som Svenska kulturfonden lyfte fram i sina mo
tiveringar att ge Till Nylands svenska kul turfonds Svenska dagen-pris i år.
Jan-Erik Till säger att han haft det kri tiska tänkandet med i verktygsbacken ända sedan han år 1986 inledde sin lärar bana i svenska högstadiet och gymnasiet i Virkby.
– Historia, och också samhällslära, är yp perliga ämnen för att lära sig tänka kritiskt. Vem säger vad, och varför? Stämmer de här uppgifterna faktiskt?
Till har genom åren i sin undervisning hål lit i trådarna för flera lokalhistoriska pro jekt, som ofta nått över nyhetströskeln. Det i särklass största handlade om Karis un der andra världskriget och det utmynna de i fyra böcker under de sju år som projek tet pågick.
Jan-Erik Till nämner särskilt boken om Karis tidigare vänort Alingsås, närmare be stämt om de två orternas förhållande 1940–1948.
Under en veckas tid var sex studeran de tillsammans med lärarna Joakim Lager bohm och Till i Alingsås Sverige, där grup pen gick igenom gamla tidningar och andra primärkällor.
– Det handlade om riktigt seriös grund forskning. Sådant kan man också syssla med i gymnasiet, säger Till och berättar att det var Joakim Lagerbohm, gymnasiets ti
digare rektor, som introducerade projekt tänkandet i större skala i skolan.
Efter fyra år i Virkby började Till arbeta i högstadiet och gymnasiet i Karis. Det här är hans sista läsåret som lärare. I sommar går han i pension.
Till säger att han trivts bra, även om vis sa perioder känts jobbigare.
– För det allra, allra mesta har jag kom mit överens med ungdomarna, och det är en förutsättning för att man ska trivas.
– De senaste sju åtta åren har det varit utmanande att vara gymnasielärare. Läro planen har förnyats två gånger, studentex amen har ändrat och så har vi hela digitali seringsprocessen, säger Till och berättar att omställningen till nya undervisningsfor mer ofta varit förknippad med diffusa krav utifrån.
Har lärarrollen förändrats sedan du började?
– Samhället har förändrats, värdering arna har förändrats. Allt det här påverkar skolan. Lärarens roll har blivit mer kompli cerad.
Till jobbar numera endast i gymnasiet och konstaterar att det är inom den grundläg gande utbildningen som de verkligt stora utmaningarna finns.
Allmänt ser han klara tendenser att mer och mer styra lärarens jobb uppifrån, vilket
han inte applåderar.
– Man kan vara en bra lärare på väldigt olika sätt. Det är viktigt att läraren har en frihet att få sköta jobbet på sitt eget vis.
Hur orkar man hålla ångan uppe i årti onden?
– Lärararbetet är ett expertjobb. Arbetet tar aldrig slut, och som lärare måste du nog själv klara av att sätta gränser. Det finns ingen annan som gör det. Hur mycket det än talas om att arbeta tillsammans, i grupp, så står du i sista hand ensam där med dina arbetsuppgifter.
– Lärarjobbet har aldrig varit ett kall för mig. För mig har det i första hand alltid va rit ett arbete. Men det är klart att det blivit en del ideellt jobb gjort också, säger Till och berättar att det mångåriga världskrigspro jektet stundvis kändes övermäktigt.
Samtidigt har de olika projekten va rit viktiga för Till rent yrkesmässigt. Ett av hans råd för att hålla sig i form är just att föra in nya element i de dagliga rutinerna.
– Du kan inte sätta dig ner och vänta på pensionen. Hjulen ska nog snurra hela ti den, åtminstone lite.
Fackaktivisten i Till får sista ordet:
– Det är också bra att ha en kritisk in ställning till arbetsgivaren och våga ifråga sätta idéer och förslag, då det behövs.
Jan-Erik Till med böcker som utgivits inom ramen för hans undervisning i historia. Han belönades med pris för sin aktiva insats som lärare.Våren 2023 tas beslut om stu derandenas representation i OAJ:s beslutande organ. Det slogs fast vid höstfullmäktige för ett par veckor sedan.
Hösten 2021 röstade fullmäktige ner förslaget om rösträtt för stu deranderepresentanterna i OAJ:s fullmäktige och styrelse. Mer än 40 procent av fullmäktigeledamö terna röstade då emot förslaget som skulle ha behövt två tredje delars majoritet för att gå igenom.
Vid höstfullmäktige i novem ber beslutades att man röstar på nytt om saken vid vårens fullmäk tigemöte.
Hanna Rahkonen, ordföran de för Finlands Lärarstuderandes Förbund (SOOL) är glad.
– Det är definitivt både inspi rerande och motiverande. Det är fint att organisationen på rik tigt vill inkludera studerandena i verksamheten och att vår sakkun skap och kunnande erkänns, kom menterar Rahkonen.
– Nu känner jag mig ännu mera välkommen i facket. Och det
Markus Helin (t.v), Hanna Rahkonen och Petro Pitkänen från studeran deförbundet SOOL var hösten 2021 besvikna över att inte få en plats i OAJ:s högsta beslutande organ. Nu beslöts
tycker säkert många andra lärar studerande och unga lärare i lik het med mig.
I detta nu är lärarstuderande na främst åhörare i OAJ:s full mäktige. SOOL:s tre representan ter har endast närvaro- och ytt randerätt, men inte till exempel rösträtt.
Inom FSL har studerandeför eningen FSLF representation i fullmäktige på samma villkor som förbundets övriga föreningar.
Nationella centret för utbild ningsutvärdering (NCU) utvär derade niondeklassarnas kun skaper i engelska våren 2021. I resultaten som publicerats un der hösten uppnår eleverna en dast vitsordet 7 i engelska. Nu uppfattar Språklärarförbundet i Finland SUKOL att det finns pro blem i en dylik generalisering om elevers kunskaper på en natio nell nivå. Provet som NCU (KAR VI på finska) gjorde, hölls un der pandemitiden, vilket enligt SUKOL inverkar på resultatet.
En del av eleverna utförde pro vet hemma, vilket betyder att det fanns stora skillnader i både ap parater de använde och i förhål landena som de skrev provet i, no terar språklärarna i ett pressmed delande.
Förutsättningarna var inte hel ler de bästa för dem som utförde provet i skolan.
SUKOL:s styrelsemedlem mar har samlat information från sina egna skolor. De berättar att många elever inte hade vågat tala i kommunikationsuppgifterna ef tersom alla andra i klassen kun de höra. På grund av systembe lastningen fanns det störningar
i provuppgifterna. Dessutom re gistrerades inte alla elevers pre stationer då det också förekom tekniska problem. De här pro blemen sänkte provets medel tal. NCU:s provresultat motsva rar alltså inte elevernas verkliga kunnande, tycker Språklärarför bundet.
”En del av eleverna hann inte utföra provet på utsatt tid och andra hann inte kontrollera sina svar under den utsatta tiden. I provet togs det inte hänsyn till olika stödfunktioner – provet var det samma till elever med specialbehov som till elever som följer den allmänna undervis ningen. Man hade inte heller ta git elever som har ett annat mo dersmål än undervisningssprå ket i skolan i betraktande”, skri ver SUKOL.
I fortsättningen är det viktigt att försäkra sig om att den teknis ka biten fungerar då provet ut förs av många elever samtidigt. Att generalisera nivån av elevers kunskaper på basis av ett enda prov har sina risker. En språk lärare ser och känner sina elev er och bedömer deras kunskap på ett mångsidigt och professionellt sätt, tycker SUKOL.
Resultaten från årets Rektorsbarometer publicerades i förra veckan. Rapporten är sorglig läsning ur ett rektorsperspektiv.
Hela 26 procent av alla rektorer lider enligt undersökningen av medelsvår eller svår arbetsutmattning. I undersökningen som gjorts årligen sedan 2019 har andelen rekto rer som hör till denna kategori ökat för var je omgång. År 2019 var andelen 10 procent. Redan det en skrämmande siffra. I takt med att utmattningen ökat har också in tresset för rektorsjobb minskat.
Till rektorns arbete hör enligt en ofta använd defini tion att leda, handleda och övervaka skolans undervis nings- och fostringsarbete. Med tanke på detta kan re sultaten från Rektorsbaro metern få katastrofala följ der för hela skolsamfundet, inte minst påverkar de ga ranterat lärarnas välmående i arbetet.
cecentral med rektorn som verksamhetsle dare och allt-i-allo.
Allt detta syns även i rektorernas arbets tid. Enligt det gällande avtalet är rektorer nas arbetstid 36 timmar och 15 minuter per vecka. Likväl visar Rektorsbarometern att endast 17 procent av alla rektorer jobbar under 40 timmar per vecka. Ungefär hälf ten av alla rektorer jobbar 40–45 timmar per vecka, vilket motsvarar en extra arbets dag veckovis. Många jobbar betydligt mer än detta. Vad säger arbetarskyddet om det?
Skolan har mer och mer blivit en servicecentral med rektorn som verksamhetsledare och allt-i-allo.
Vad gör rektorn i skolan på dagarna? Av egen erfa renhet kan jag tyvärr berät ta att det inte alltid är de pe dagogiska frågorna som lig ger högst på listan över arbetsuppgifter som blivit gjorda. En mycket stor del av ar betstiden går åt till olika administrativa uppdrag.
Ofta är detta uppgifter som lika bra kun de skötas av den kanslipersonal som på vis sa håll sparats bort från skolorna.
Också en hel del av löneräknarnas ar bete har runnit ner till rektorerna, liksom även en del av bildningsdirektörernas syss lor. I takt med att elevernas välmående bli vit sämre och elevvårdspersonalens an svarsområden delegerats tillbaka till sko lorna i samband med regionreformen har rektorns bord också fyllts med en hel del nätverkande med olika myndigheter. Såväl barnskyddets som polisens telefonnummer återfinns på telefonens snabbvalsknap par hos ett förvånansvärt stort antal rekto rer. Kort sagt faller en stor del av det arbete som ingen annan i skolan gör på rektorer na. Skolan har mer och mer blivit en servi
I det gällande avtalet slås det fast att en rektor ska ha en arbetstidsplan och en ar betstidsuppföljning. Efter som det inte någonstans slås fast hur den inarbeta de arbetstiden ska användas känns det ibland menings löst att ens följa med hur mycket tid man lägger på sitt jobb. De flesta rektorer ska ta ut denna inarbetade tid som ledig tid. Då det kan handla om hundratals inar betade timmar i timbanken samtidigt som de oanvända semesterdagarna ökar i an tal för varje år, är det inte så lätt ta ut ledig tid ”när det passar”. Väldigt få rektorer har möjlighet att ta ut sina inarbetade övertim mar i form av lön.
Därför bör rektorernas arbetstidsbe stämmelser ses över. Vilken är då den rätta vägen att göra detta? Ska det finnas någon slags övre gräns för inarbetade timmar som slår fast att alla överskridande timmar ska betalas ut som extra lön? Eller borde rekto rernas veckoarbetstid höjas med exempel vis två timmar per vecka för att bättre mot svara den verkliga arbetstiden? Samtidigt skulle naturligtvis lönen höjas med sam ma mått. Jag vet inte vilken väg som är den rätta. Men jag vet att något behöver göras snabbt ifall vi även i framtiden vill ha rek torer. Och ifall vi vill ha välmående rektorer räcker det inte längre med små justeringar.
Fotnot: Texten är ett anförande vid OAJ:s full mäktigesammanträde i november.
att ärendet skall behandlas på nytt arkivfoto: mattias fagerholm martin ahlskog Rektor vid Sursik skola, Pedersöre Representant för FSL i OAJ:s fullmäktigeUnder en paneldebatt vid FSL:s fullmäktiges höstmöte dis kuterades ”framtidens skola”. Nu några veckor senare minns jag inte att ”framtidens lärare” skulle ha kommit upp under diskussionen. Hur kommer vårt jobb att se ut i framtiden? Vad är viktigt för framtidens lärare?
Lärare vill göra ett gott arbete. Vi sätter en stolthet i att bedriva så bra undervisning som möjligt och att ge våra elev er de kunskaper och färdigheter de behöver för att bli pro duktiva, ansvarsfulla och lyckliga samhällsmedborgare. Vi lärare, som alla människor, besitter en inneboende vilja att utveckla och förbättra. Vi gör det bästa vi kan tills vi vet bättre. Då gör vi bättre (Maya Angelou, amerikansk poet och lärare).
Skolan behöver följa med sin tid. Idag syns det genom att vi jobbar med aktuella ämnen som programmering, klimat förändring och att göra eleverna somesmarta. I framtiden är det andra ämnen som är aktuella och behöver tas upp i sko lan. Vilka det kommer att vara vet vi inte, bara att framti dens elever delvis kommer att behöva tillägna sig andra fär digheter än dagens elever.
Hur skall vi tänka när vi vill förbereda oss för framtidens skola, men inte vet vad eleverna kommer att behöva få lära sig? Hur skall vi göra när vi inte vet vilka tekniska hjälpme del det kommer att finnas och inte heller vilka värdering ar som kommer att råda i samhället? Tänk om vi förändrar fel grejer? Tänk om vi sabbar en hel generations utbildning? Tänk om vi missar ”the next big thing”?
Vi lärare behöver alltså stå med fötterna i den stabila jordmån som utgörs av läsning, skrivning och räkning och ha huvudet i molnet, där framtiden finns.
Eftersom vi inte kan förbereda oss för det okända får vi förbereda oss för det som är känt – att elever behöver kunna läsa, skriva och räkna också i framtiden. Det ger dem en sta bil grund att stå på och förutsättningar att ta sig an nya kun skaper och förändrade krav.
Vi lärare behöver alltså stå med fötterna i den stabila jordmån som utgörs av läsning, skrivning och räkning och ha huvudet i molnet, där framtiden finns. Vi behöver förli ta oss på traditionell undervisning och anamma nya meto der. Vi behöver liksom både bromsa och gasa samtidigt, på något sätt.
Det är ingen enkel uppgift och just därför behöver vi locka de mest lämpade att bli framtidens lärare. Vi måste se till att lärare får goda arbetsförhållanden med tillräckli ga resurser och arbetsro att utveckla och finslipa sin under visning. Vi behöver hålla kolla på arbetsbelastningen och inte slösa tid på oväsentligheter och yta, utan sätt all kraft på sånt som gagnar eleverna. Framtidens skola kommer, och den behöver de bästa lärare den kan få.
Finska Vetenskaps-Societeten grundades år 1838 och är landets äldsta vetenskapsakademi. VetenskapsSocieteten delar årligen ut tre lärarpris. Ett av prisen delas ut till en lärare i ett svenskspråkigt gymnasium och två till lärare i finskspråkiga gymnasier.
Prissumman är 5000 euro. Dessutom får den prisbelönta lärarens skola ett anslag på 2000 euro att användas för att utveckla undervisningen i lärarens ämne. År 2023 ges prisen till lärare i följande ämnen:
Svenskspråkiga gymnasier:
• matematik eller naturvetenskapliga ämnen
Finskspråkiga gymnasier
• matematik eller naturvetenskapliga ämnen
• modersmål, svenska eller främmande språk
Motiverade förslag på pristagare skickas till Vetenskaps-Societeten per e-post societas@scientiarum. fi senast 6.2.2023. Förslag kan lämnas av enskilda personer, skolor och andra organisationer. Speciellt gymnasieelever uppmuntras att lämna förslag. Stimulerande lärare som lyckats få många av sina elever att framgångsrikt fortsätta med universitetsstudier inom området är speciellt lämpliga pristagare.
Ytterligare upplysningar ger Vetenskaps-Societetens ständige sekreterare professor Mats Gyllenberg (tfn 050-4332920, e-post secretarius@scientiarum.fi).
• Nordplus Junior
• Nordplus Högre utbildning
• Nordplus Vuxen
• Nordplus Horisontal
•
en arena för inspiration 7 8 februari i Mariehamn
Välkommen på seminarium och mässa till Åland! Dialog 2023 hålls på Alandica kultur och kongress. Seminariet riktar sig till personal inom hela utbildningssektorn, tjänstemän och politiker
Vi erbjuder föreläsningar om bland annat:
• Medie och informationskunnighet
• Falska nyheter, desinformation och vetenskapligt förhållningssätt
• Motivation och engagemang
• Artificiell intelligens i skolan idag och i morgon
• Specialpedagogiska utmaningar
• Att skapa en meningsfull skola för alla
Ett axplock bland våra föreläsare:
Närpes-Kaskö lärarförening rf kallar sina medlemmar till stadgeenligt höstmöte onsdagen den 14 december 2022 kl. 15.30. Mötet hålls i Närpes högstadieskola, Skolgränden 9C 64230 Närpes st. Efter mötet julmys och rundvandring i skolan. Välkomna! Anmäl dig senast 10.12.2022 till Johanna Berlin, epost: johanna.berlin@narpes.fi
FSL:s nya styrelse sammankommer första gången 17–18.1.2023 i Helsingfors
Educamässan arrangeras i Mässcentrum i Helsingfors 27–28.1.2023 med en kvällsfest 27.1.
Föreningskurs i Tammerfors 8–9.2.2023
Förtroendemannakurs i Tammerfors 12–13.4.2023
Kortvariga mobilitetsprojekt erbjuder möjligheter för elev-, studerandeoch personalmobilitet. Ansökningstiden går ut i februari.
Ackreditering
Partnerskap erbjuder en möjlighet att testa och utveckla olika verksamhetssätt eller metoder och dela med sig av god praxis inom europeiskt samarbete. Ansökningstiden går ut i mars.
På vår webbplats hittar du närmare information om ansökningstider och tidpunkter för infotillfällen samt anvisningar för att ansöka: https://www.oph.fi/sv/projekt/vara-tjanster-internationaliseringinom-allmanbildande-utbildning-2022 Ta kontakt: erasmus.yleissivistava@oph.fi
Småskaliga partnerskap passar i synnerhet skolor som saknar tidigare erfarenhet av europeiskt samarbete. Ansökningstiderna går ut i mars och oktober.
1984 var året när lärarna senast tog till strejkvapnet. Våren 2022, efter en 38-årig va penvila, var det dags igen. Totalt omkring 22 000 lärare lade ner arbetet i 10 städer innan man i juni nådde en avtalslösning. Trots att läget minst sagt var exceptionellt hamnade kanske strejken lite i skymundan av vård facken Tehys och Supers rätt fräna retorik på arbetsmarknaden.
Fast det nu råder fred på arbetsmark naden betyder det inte att problemen är ur världen. Tvärtom kan det mycket väl hända att lärarstrejker är något vi kommer att få se mer av framöver. Det går knappast 38 år innan lärarkåren tar till stridsåtgärder igen.
Orsaken till det är att man i avtalet inte riktigt kom åt att korrigera de problem som bubblar under ytan. Kanske lyckades man för stunden lägga locket på, men det pyr fortfarande och det är bara en tidsfråga innan det kokar över igen.
Det som utlöste lärarstrejken handlar i huvudsak om två saker: lönen och arbets mängden. Låt oss börja med lönen. Den of fentliga sektorn har en längre tid halkat ef ter den privata sektorn och lönegapet har vuxit sig större och större. Det fanns ett uppdämt lönekrav inom lärarkåren. En starkt bidragande orsak till lönefrustratio nen var regeringen Sipiläs så kallade kon kurrenskraftsavtal som år 2016 innebar för längd arbetstid, beskuren semesterpeng och att löneförhöjningarna helt och hållet lades på is. Manövern retade upp arbetsta garna rejält och skapade en fan anamma mentalitet. Nu är det vår tur!
Det finns också många positiva element i det avtal som slöts. Lönerna stiger enligt den allmänna linjen och en avtalsklausul stipulerar att om exportindustrins löneför höjningar under de kommande åren skenar i väg så skall också kommunsektorn kunna rida på den vågen. Där finns också ett vik tigt signalvärde, lönegapet till den privata
sektorn skall inte växa sig större.
Ett annat framsteg var det löneutveck lingsprogram på fem år som man efter många om och men kunde enas kring. Kost nadseffekten ligger på ca 5 procent och tan ken är att korrigera lönegropar som finns i de kvinnodominerade branscherna. Man kan kanske tycka att procentsatsen är blyg sam, men det är en god början. Löneutveck lingsprogrammet är ett led i att göra något åt att den offentliga sektorn hela tiden tap par i löneutvecklingen. Utan en strejk hade ett löneutvecklingsprogram troligen aldrig sett dagens ljus.
Så på pappret ser avtalet de facto rätt bra ut. Men den verklighet vi lever i idag ser ganska dyster ut. Få hade väl kunnat ana att vi skulle ha ett brinnande krig i Europa som har fått världsekonomin att hosta be tänkligt. Med en skenande inflation och es kalerande energikostnader är det lätt att hålla sig för skratt. Det lönetillskott som man lyckades pressa fram väger lätt när bi len skall tankas och bostadslåneräntan skall betalas. Paradoxalt nog gav en hyfsad avtalslösning inte ökad köpkraft. Det är gi vet att temperaturen stiger i kitteln med nå gon grad till följd av det.
Lönen är kanske ändå inte den största orsaken till att lärarnas mått var rågat i vå ras. Den allt större arbetsbelastningen är för många lärare en viktigare fråga än lö nen. Det finns lärare som kan tänka sig en måttlig löneförhöjning bara arbetsmäng den hålls på en rimlig nivå. Arbetsbelast ningen har nämligen ökat markant de se naste åren, det visar bland annat den med lemsundersökning som Finlands svenska lärarförbund lät göra 2021. Omkring 1500 re spondenter vittnar om att arbetsmängden håller på att bli ohållbar. Som socker på bot ten har coronapandemin tvingat lärarkåren att tänja sig till bristningsgränsen.
I vilken utsträckning finns det element
i det nya kollektivavtalet som lindrar lärar nas arbetsbörda? Om sanningen ska fram, inte speciellt många. Och det är här vi har den tickade bomben. Om man inte får bukt på den problematiken kommer det snart att koka över igen.
Problemet bottnar i lärarnas lönesystem, som för en utomstående kan te sig snårigt. Något förenklat kan man säga att en lärare får lön utgående från hur mycket hen un dervisar, en så kallad undervisningsskyldig het. Men allt övrigt arbete vid sidan av själ va undervisningen som har tillkommit un der årens lopp syns inte i lönekuvertet och är dessutom svårt att reglera. Projekt av oli ka slag och ett utökat dokumentationskrav håller på att förvandla lärarna till ett slags skolbyråkrater. Det faller inte i god jord i lä rarrummen. Lärare är i regel lärare för att de vill undervisa.
Det har gjorts ansträngningar för att re formera lärarnas arbetstidssystem, bland annat försök med årsarbetstid där man har bakat in alla de övriga arbetsuppgifter som finns. Försöken har numera skrotats, var ken lärarna eller arbetsgivaren var nöjda. Lärarna knorrade över att arbetstimmar na sköt i höjden och arbetsgivaren muttra de att det blev för dyrt. Det finns såklart en prislapp för jobb som inte tidigare har er satts. Till syvende och sist handlar det om pengar.
Lärarkåren kan knappast beskyllas för att lättvindigt dra till strejkvapnet. Men om löneutvecklingen de facto innebär en för sämrad köpkraft och om det inte finns en ljusning när det kommer till arbetsbelast ningen finns det nog en uppenbar risk för en ny upprivande arbetskonflikt när det nuvarande avtalet löper ut 2025. Det luktar lärarstrejk på långa vägar.
Texten är en kolumn som tidigare publicerats i tidskriften Ny Tid.
Den allt större arbetsbelastningen är för många lärare en viktigare fråga än lönen. Det finns lärare som kan tänka sig en måttlig löneförhöjning bara arbetsmängden hålls på en rimlig nivå.
Soite och Eloisa är ofta ogenom skinliga för allmänheten.
I enlighet med rekommendatio nerna för ett gott myndighets språk ska i första hand de officiel la namnen på myndigheter an vändas i kommunikationen utåt. Men eftersom de nya välfärdsom rådena har långa namn som Öst ra Nylands välfärdsområde och Egentliga Finlands välfärdsområ de har ett behov av kortare namn former uppstått. De kortformer och binamn som används uppfyl ler dock inte kraven på ett sakligt, klart och begripligt myndighets språk. Binamn som till exempel
Det problematiska med bin amn som dessa är att de saknar koppling till de officiella namnen och därför är svåra att ta till sig, särskilt för personer som är be roende av lätt språk som ett stöd i vardagen men även för dem som inte har finska som sitt för sta språk. Binamnen riskerar ock så att förväxlas med kommersiel la namn.
Vissa tvåspråkiga välfärdsom råden har dessutom skapat bin amn bara utifrån det finska nam net, trots att språklagen kräver att tvåspråkiga myndigheter ska be handla språken likvärdigt. Ett ex empel på detta är Varha, det bin
amn som Egentliga Finlands väl färdsområde använder och som bara kan kopplas till det finska namnet Varsinais-Suomen hyvin vointialue.
Ytterligare ett problem som språknämnderna tar ställning till är benämningar som välfärdssta tion och central för hälsa och väl befinnande, som har börjat ersät ta de genomskinliga och tidiga re etablerade benämningarna häl socentral och hälsostation. Det är inte entydigt vilka tjänster till ex empel en välfärdsstation erbjud er. Språknämnderna uppmanar välfärdsområdena till att börja använda beskrivande benämning ar som hälsocentral, vårdcentral och hälsovårdscentral på svenska.
mattias fagerholm Tidningen Lärarens chefredaktör