Läraren 14 2021

ledaren Frågan är inte om vi har råd att satsa på utbildning, utan om vi verkligen har råd att låta bli. Ю r sidan 2

23.9.2021 • Nr 14• Årgång 47 (128) • Organ för Finlands svenska lärarförbund FSL

Pedagoger i politiken Lärarpartiet lyckades väl i sommaren kommunalval. Möt Josephine Frimodig i Kyrkslätt och Frans Villanen i Vasa, som bägge tog sig in i fullmäktige. Ю r läs mera på sidorna 8-9

Klasslärare Josephine Frimodig blev med bred marginal invald i kommunfullmäktige i Kyrkslätt. foto: mattias fagerholm

Olika typer av lärare

Fyra olika typer av lärare agerar på olika sätt då det gäller pedagogisk utveckling, konstaterar ped.dr Carina Kiukas i sin avhandling.

Dessa lärare relaterar också på olika sätt till den egna undervisningen, det kollegiala samarbetet och den stora helheten i vilken skolan verkar.

Kanske går det att känna igen sig själv och kollegerna? Ю r mittuppslaget

Resurser för att öka elevernas välbefinnande Jag har hört otaliga lärare berätta om hur de skulle önska att det fanns mer tid och resurser att arbeta med att stärka välbefinnande hos elever. ÅSE FAGERLUND Kolumnen

Ю r sidan 10

Hög incidens i Larsmo Kombinationen hög coronaincidens och låg vaccinationstäckning råder just nu i Larsmo. Forskare förespråkar samtal med vaccintveksamma, medan bildningschefen i Larsmo anser att lärare inte spontant skall föra vaccinationer på tal i skolan.

Ю r sidan 4

2

23.9.2021 • Nr 14

Ledaren mattias fagerholm Chefredaktör

Finland sämst i klassen i Norden

I åratal har vi vant oss vid att internationella delegationer står på kö utanför Undervisnings- och kulturministeriet för att få höra mera om det finländska utbildningssystemet och våra Pisa-framgångar. Inte minst de övriga nordiska länderna sneglar ofta österut och ser Finland som ett föregångsland.

Nu är det måhända snart slut sneglat. Finland hamnar i en nordisk jämförelse rejält på efterkälken, vi är de facto sämst i klassen i Norden när det kommer till utbildningssatsningar. I till exempel Danmark fattade man nyligen beslut om en årlig tilläggssatsning på 2,5 miljarder danska kronor.

Också i en internationell jämförelse är Finland något av en medelmåtta. Det framgår av OECD:s färska indikatorpublikation Education at a Glance, som jämför olika utbildningssystem. Under tidsperioden 2012–2018 hör Finland till den lilla, och föga smickrande, skaran länder som har skurit ner i utbildningsanslagen. Här sitter vi i samma båt som exempelvis Grekland.

Finland ligger visserligen över OECD-genomsnittet när det kommer till utbildningssatsningar, men trenden är oroväckande. I Finland har utbildningskostnaderna per elev minskat under jämförelseperioden med-

an de har ökat i de flesta andra länder. Den årliga minskningen har varit en procent medan ökningen i OECD-länderna i snitt varit 1,6 procent per år. För ett land som Finland där en välutbildad arbetskraft är vårt främsta internationella trumfkort är utvecklingen minst sagt bakvänd.

Våra tidigare regeringar har med hård hand gått åt utbildningen. Det rör sig om nedskärningar på omkring 2 miljarder euro. Den nuvarande regeringen har försökt göra en kursändring, och det har också gjorts utbildningssatsningar. Men när kommunerna årligen arrangerar utbildning för 13,5 miljarder euro, säger det sig själv att det behövs mer än en utvecklingsmiljon här och en där för att vända på trenden. Det krävs mer än punktinsatser.

I detta sammanhang kunde man sätta sitt hopp till den utbildningspolitiska redogörelsen som skall staka ut Finlands utbildningspolitiska väg på lite längre sikt. Men tyvärr verkar inte redogörelsen ge utvecklingen rätt styrfart. Visserligen har man identifierat att Finland halkar efter i ett nordiskt perspektiv, men riksdagen duckar för att förbinda sig vid konkreta åtgärder för att korrigera kursen.

Det är både beklämmande och svårt att förstå. Frågan är inte om vi har råd att satsa på utbildning, utan om vi verkligen har råd att låta bli.

Finland hamnar i en nordisk jämförelse rejält på efterkälken, vi är de facto sämst i klassen i Norden när det kommer till utbildningssatsningar.

FSL inFormerar

ÅRGÅNG 46 (127). Äldsta föregångaren, Tidskrift för folkskolan och folkhögskolan, började utkomma 1894. Utgivare Finlands Svenska Lärarförbund, Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, tfn växel 020 749 54 60. Redaktion Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors.

CHEFREDAKTÖR Mattias Fagerholm, 040 844 2618 , e-post mattias.fagerholm[at]fsl.fi REDAKTÖR Tom Ahlfors, tfn 040 503 65 28, e-post tom.ahlfors[at]fsl.fi.

WEBBSIDA www.lararen.fi PRENUMERATIONER/ADRESSÄNDRINGAR Anita Stark, tfn 020 749 54 64, e-post anita.stark[at]fsl.fi.

ANNONSCHEF Lisbeth Lönnqvist, tfn (09) 803 9553, e-post lisbeth.lonnqvist[at]kolumbus.fi (ej tjänsteannonser).

Annonspriser 3,50 euro/spalt­mm PRENUMERATION 1/1 år 68 euro, 1/2 år 37 euro. LÄRAREN ansvarar ej för retur av icke-beställda manuskript. ISSN 0356-7842. Botnia Print, 2020.

Bli en påverkare, gå med i FSL-akademin I oktober startar vår uppskattade FSL-akademi upp igen. Nu söker vi dig som motiveras av att jobba för andra och för läraryrkets bästa - dig som vill göra en skillnad.

FSL-akademin är en kurshelhet som består av tre moduler. Kursen fördelas över tre terminer och tre olika orter. Varje del består av två kursdagar, fredag och lördag. Kursen ger deltagaren verktyg och kunskap för att bli en riktig FSL-påverkare.

Modulerna fokuserar på olika teman för att ge en gedigen facklig grund att stå på och en förmåga att påverka. Vi bjuder in olika intressanta gäster; till exempel politiker, kommunikationsexperter, jurister och givetvis FSL:s personal och beslutsfattare.

Kursen är gratis och betalas i sin helhet av FSL. Vi ersätter dina resor och ditt lönebortfall samt står för mat och logi.

Första modulen är i Tammerfors, 29-30.10 och ordnas som en närvarokurs.

FINLANDS SVENSKA LÄRARFÖRBUND FSL Förbundsordförande Inger Damlin, tfn 0400 897 300 Förbundssekreterare Jan-Mikael Wikström, tfn 020 749 54 67 Ombudsman Jens Mattfolk, tfn 020 749 54 70 Kommunikatör Mirjam Heir-Lindström, tfn 020 749 54 63 Ekonomisekreterare Lis-Britt Bergman, tfn 040 630 0224 Avdelningssekreterare Anita Stark, tfn 020 749 54 64

Många platser till akademin är redan bokade men du hinner ännu anmäla dig, ta chansen och kom med i detta gäng! Anmälan gör du via medlemsintran: www.fsl.fi/medlemsintra.

Vi informerar kontinuerligt via www.fsl.fi, sociala medier och vårt nyhetsbrev.

Du är alltid välkommen att kontakta oss - vi finns till för dig!

3

23.9.2021 • Nr 14

Distansundervisning för säkerhets skull är inte okej Vasa stads beslut i december 2020 att gå över till distansundervisning fattades på felaktiga grunder. Det slår Regionförvaltningsverket (RFV) fast i sitt utlåtande och ger staden en anmärkning. Man kan inte gå över till distansundervisning för säkerhets skull, säger Pia Pada, jurist vid RFV. Den 14 december 2020 beslöt social- och hälsovårdsnämnden i Vasa att eleverna i åk 7–9 i Vasa stads skolor samt eleverna vid Vamias Sampo-campus övergår till distansundervisning terminen till slut.

Bernt Klockars reagerade på nämndens beslut och han riktade en begäran till Regionförvaltningsverket att granska det.

Klockars är till vardags ledande rektor vid Vasa övningsskola, men agerade i det här fallet som privatperson och vårdnadshavare.

Klockars konstaterar i sin klagan bland annat att endast ett coronafall uppdagats i en enda skola och han tyckte därför att det var oskäligt att alla stadens elever i åk 7-9 förpassades på distans.

– Vasa gick emot alla riktlinjer.

Man får inte för säkerhets skull lägga skolor på distans, sade Bernt Klockar i en intervju för tidningen Läraren (nr 12, 2021).

I sitt utlåtande är Regionförvaltningsverket på samma linje som Klockars. RFV anser att Vasa inte har fattat sitt beslut på ett korrekt sätt.

Distans den sista åtgärden Social- och hälsovårdsnämnden kan visserligen med stöd av paragraf 58 i lagen om smittsamma sjukdomar fatta beslut om att stänga skolor, men man har inte befogenheter att fatta beslut om distansundervisning.

– Smittskyddslagen förutsätter att det är ”nödvändigt” att man stänger en skola. I beslutet har man inte utvärderat eller motiverat nödvändigheten. Man har inte ens konstaterat att det är nödvändigt, frågan har helt och hållet förbisetts, säger Pia Pada, jurist vid RFV. – Motiveringarna är synnerligen viktiga i en fråga som gäller barns rättigheter, och vilka följderna blir.

Om social- och hälsovårdsnämnden hade agerat korrekt hade man alltså fattat beslut om att stänga skolor, inte att övergå till distansundervisning. Och beslutet borde i så fall ha motiverats, man borde ha kunnat påvisa att det var nödvändigt. Nämden borde också ha motiverat varför man bara stänger vissa läroanstal-

ordförord inger damlin Förbundsordförande

Det är vår tur nu

 Bernt Klockars. arkivfoto: johan hagström

ter. Till exempel privata aktörer, så som Vasa övningsskola, lämnades utanför beslutet, vilket man borde ha motiverat. Nämnden har nämligen rätt att stänga även privata läroinrättningar på sitt verksamhetsområde.

– Både i fråga om att stänga en skola, och att övergå till distansundervisning måste man kunna påvisa att åtgärden är nödvändig, påminner Pia Pada.

När man talar om ”nödvändigt” skall det enligt Pada i detta sammanhang definieras som det sista alternativet. Man måste gå igenom varför övriga lindrigare åtgärder så som säkerhetsavstånd och att hålla grupper åtskilda inte längre räcker till. Social- och hälsovårdsnämnden har inte motiverat varför åtgärden var nödvändig.

Anmärkning RFV:s kraftigaste åtgärd Vasa tilldelades en varning av Regionförvaltningsverket. På RFV:s skala är det den allvarligaste reprimanden.

– Vi hoppas att man tar det på allvar, går igenom vad som har gått fel och att man i framtiden fäster större uppmärksamhet vid det.

Skall man alltså tolka ert utlåtande så att man inte kan övergå till distansundervisning för säkerhets skull?

- Nej, det kan man inte, säger Pia Pada.

Klockars: För låg tröskel för distans – Övergången till exceptionella undervisningsarrangemang – och distansundervisning skall alltså räknas som ett exceptionellt undervisningsarrangemang – skall aldrig göras för säkerhets skull och inte med för låg tröskel. Det skall vara den sista utvägen för att skydda i en epidemisituation.

Skall man gå in för sådana arrangemang bör de vara synnerligen välgrundade och då det handlar om barns rättigheter skall man öppet redovisa för grunderna i förvaltningsbesluten. Det skall aldrig finnas automatik i utbildningsanordnarnas beslut om att gå in för exceptionella undervisningsarrangemang, utan varje beslutsfattare bör göra sin egen värdering av situationen i sina egna skolenheter, kommenterar Bernt Klockars RFV:s utlåtande. mattias fagerholm

Min första avtalsrunda som ordförande för FSL ligger framför mig och jag ser fram emot att få ta tag i den. Under de senaste läsåren har många talat om skolan som ett fundament för våra barns och ungdomars utveckling och garant för såväl kunnande som välmående. Föräldrar har under pandemin konkret sett vad skola år 2020 är, lärarnas och rektorernas arbetsinsatser har lyfts fram och applåderats. Det här är ett bra utgångsläge inför nästa vår då nya avtal för vår bransch ska förhandlas fram.

Om vi granskar avtal och löneutveckling efter de senaste förhandlingarna står varken lärarna eller rektorerna på prispallen direkt. År 2021 lever vi fortfarande i en vardag där den offentliga sektorns högt utbildade kvinnodominerade yrkesgrupper i avtalsrörelse efter avtalsrörelse blir omkörda. En trend som är välkänd och som vi ofta hör att “inte är bra”, men där ingen förändring syns till.

Jag och säkert många andra ställer frågan: Hur är det möjligt? Frågan bemöts ofta med ursäkter om långa ledigheter eller att vi företräder en bransch som bara kostar, inte konkret producerar produkter eller där vinst kan mätas eller tas ut.

Lösningen på hur vi ska kunna lyfta upp våra medlemmar ur en lönegrop är komplex men jag är fullkomligt övertygad om att vi behöver ett löneprogram för de offentliga anställda och högt utbildade kvinnodominerade yrkesgrupperna. Ett program som sträcker sig över en lång tidsperiod och som kan kompensera den faktiska eftersläpningen i löneutvecklingen. Det här kräver mer tid än en avtalsperiod, problemet är så stort att det är orealistiskt att åtgärda på två eller tre år. Det här kräver också att medlemmarna verkligen vill ta tjuren vid hornen.

Nu gäller det för oss alla att markera att det är vår tur.

Visa att allt vår yrkeskår gör och betyder för samhället inte bara ska uppmärksammas med en klapp på axeln, utan även ska synas i lönepåsen och i ökat välmående på arbetsplatsen.

Det gamla mantrat om att det går så dåligt för kommunerna håller inte längre. Det är en sanning med modifikation. Någonting brister i vårt samhälle om den privata sektorn har råd med löneförhöjningar utöver det avtalade, men inte den offentliga sektorn. För att bibehålla läraryrkets attraktionskraft och därmed garantera kvalitativ och jämlik utbildning måste någonting göras.

Nu gäller det för oss alla att markera att det är vår tur.

Visa att allt vår yrkeskår gör och betyder för samhället inte bara ska uppmärksammas med en klapp på axeln, utan även ska synas i lönepåsen och i ökat välmående på arbetsplatsen.

Undervisningssektorns röster kommer garanterat att höras. Vår solidaritet, den starka sammanhållningen som finns bland oss lärare och rektorer – det är vår styrka. En styrka som vi nu måste vara beredda att använda oss av.

4

23.9.2021 • Nr 14

Larsmo uppvisar hög incidens och låg vaccinationstäckning

Stark oro leder till vaccintveksamhet Larsmo kommun uppvisar låg vaccinationstäckning, den saken är klar. Men att det skulle bero på att andelen laestadianer är hög i kommunen stämmer inte, enligt Carolin Ahlvik-Harju, forskare vid Åbo Akademi och engagerad i det treåriga forskningsprojektet VaccAtt som är på slutrakan.

V

accAtt undersöker hur människor förhåller sig till vacciner och vaccinpraxis samt utreder sambanden mellan olika attityder, övertygelser och motiv.

Då projektet höll på att komma i gång råkade det sig så att ett ovaccinerat barn insjuknade i mässling i Larsmo år 2018.

Och nu är Larsmo igen på tapeten, som en kommun med låg vaccinationstäckning vad gäller coronavaccin, ett faktum som gäller flera kommuner i Jakobstadsregionen.

Vad beror vaccinmotståndet i regionen på?

– Det egentliga vaccinmotståndet finns hos en mycket liten grupp, 1–2 procent av invånarna, både i den här regionen och i det övriga Finland, säger Ahlvik-Harju.

– Den stora gruppen är de vaccintveksamma, 20 procent har någon gång varit tveksamma till något vaccin, alltså inte alla vacciner nödvändigtvis. Influensavaccin har den sämsta täckningen i hela landet och är låg också i den här regionen. HPV-vaccinet har också mycket lägre täckning i just Larsmo än i övriga Finland.

När det gäller barnvacciner, till exempel MPR-gruppen (mässling, röda hund och påssjuka) uppvisar

Larsmo den sämsta täckningen i den här regionen, bland de sämsta i hela Finland.

Vad beror det här på?

– Vi har försökt reda ut det med enkätstudier och djupintervjuer i fem kommuner; Larsmo, Jakobstad, Kronoby, Pedersöre och Nykarleby. De huvudsakliga orsakerna är: misstro mot hälsovården och myndigheter, att man är mer rädd för biverkningar än för själva sjukdomen – I den här regionen finns också en stark tradition av alternativa vårdmetoder.

Vaccintveksamhet hör inte till laestadianers trosföreställning Många tror att detta är vanligt bland laestadianer, eftersom det bor så många laestadianer inom denna region.

– Vår forskning kan emellertid visa att det inte hänger ihop med laestadianismens som tro. Vaccintveksamheten är rätt utbredd bland laestadianer, men det har inte med deras trosföreställningar att göra. säger Carolin Ahlvik-Harju.

Du är själv teolog. Finns det någonting inom laestadianismen som förklarar en vaccintveksamhet?

– Det gör det nog inte. Laestadianernas Fridsföreningars Förbund i den här regionen har betonat att

man skall göra så som myndigheterna rekommenderar.

– Men Larsmo är en liten kommun med stora familjer. Man lever nära varandra och mammorna är hemma länge med barnen.

Man ventilerar orosmomenten med likasinnade. Är man tveksam till vacciner diskuterar man hellre med likasinnade än med dem som förespråkar vacciner.

Det finns en risk att diskussionen blir hätsk annars.

– Det har rapporterats om kriser i familjer där man tänker olika, också i den här regionen och också innan coronan var aktuell.

Internationell antivaccinrörelse Internationellt sett kan man säga att det finns en antivaccinrörelse som sprider uppfattningar om vacciners effektivitet och nödvändighet, detta är de verkliga vaccinmotståndarna.

– Rörelsens arbete är väldigt medvetet och riktar framför allt in sig på småbarnsfamiljer. Också under coronatiden har vi i Finland sett hur vissa personer riktar sig direkt till barn.

– Men i vårt material från Jakobstadsregionen har vi inte hittat de allra radikalaste åsikterna.

Hur kan man påverka de vaccintveksamma?

 – Jag har märkt att de som är oroliga för vaccinet känner att hälsovårdspersonalen inte lyssnar till dem, säger vaccinationsforskare Carolin Ahlvik-Harju vid Åbo Akademi. foto: kavilo photography

– Vi försöker förstå hur människor tänker. Jag tror på det goda samtalets kraft, säger Carolin Ahlvik-Harju.

– Man kan inte gå in för att ändra någons åsikt, men i ett samtal där det finns ömsesidig respekt kan nya tankar födas tror jag.

– Småbarnsföräldrar står idag inför många val som upplevs som moraliskt laddade. Väljer man ”fel” så tror man att man är en dålig förälder.

– Jag har märkt att de som är oroliga för vaccinet känner att hälsovårdspersonalen inte lyssnar till dem.

Genom att lyhört lyssna till den oro som människor upplever och kommunicerar kan man förändra attityderna till vaccinationer.

– Det här gäller inom hälsovården, men varför inte också inom skolväsendet, säger hon. tom ahlfors

Inga vaccinationskampanjer i skolorna i Larsmo Larsmo har seglat upp som en kommun med synnerligen låg vaccinationstäckning. Incidensen i Larsmo, alltså antalet smittfall per 100 000 invånare de senaste 14 dagarna, är för tillfället över 1200 jämfört med 122 för hela landet. Men skolorna skall inte spontant driva en kampanj för vaccinationer, säger bildningschefen i Larsmo, Gunilla Holm-Palonen.

Hur ser coronasituationen ut i skolorna i Larsmo?

– I Larsmo har samma familj ofta barn både i en lågstadieskola och i högstadieskolan Cronhjelmskolan, berättar bildningschef Carola Holm-Palonen.

Cronhjelmskolan har haft ca 60 elever och några vuxna i karantän den senaste tiden.

– I Näs skola och Holm skola har hela årskurs 2 varit i karantän och i går meddelade rektorn för Näs skola att det nu är årskurs 3 som försätts i karantän liksom några i personalen, berättade Carola Holm-Palonen i fredags.

I några av skolorna är lärarna rätt unga, varför de inte nödvändigtvis hunnit få sin andra vaccination och därigenom försätts i karantän, helt enligt myndigheternas anvisningar.

– I Larsmo följer vi THL:s nationella rekommendationer, vi har inga egna påhitt. Är du orolig för att smittläget i Larsmo inte än nått sin topp?

– Inom kort skall årskurs 6 börja få sina vaccinationer. Det är skolhälsovården som sköter vaccinationerna. Det är de som kan uppmana eleverna att ta vaccin. Det är

känsliga saker som har med integriteten att göra. Vi kan ju inte i skolorna ha en kampanj för vaccinationer och säga att nu skall ni gå och vaccinera er. Då reagerar nog föräldrarna snabbt.

Carola Holm-Palonen har informerat kommunens rektorer om att de inte får uppmana eleverna att vaccinera sig.

– Om eleverna frågar kan en lärare säga att hon eller han tycker att det är bra att vaccinera sig och på så sätt sprida en positiv attityd till vaccinet. Men vi skall inte uppmana eleverna att gå och låta vaccinera sig.

Skolpersonalen skall hålla låg profil.

Det har förekommit att föräldrar hört av sig och varit upprörda över att det förs vaccinationskampanjer i Cronhjelmskolan. Det visade sig emellertid att det då rörde sig om att skolhälsovårdaren gått runt i klasserna

och meddelat att det fortfarande finns en möjlighet att få ett vaccin för dem som inte än har vaccinerats.

WHO tog år 2019 med vaccintveksamhet på listan över de tio största hoten mot global hälsa. Har inte skolan en skyldighet att påtala att det hör till att vaccinera sig?

– Det tycker jag inte. Vi skall inte blanda oss i hälso- och sjukvård. Det är känsliga saker, säger Carola Holm-Palonen.

– Det finns alltid klickar som ifrågasätter olika saker. Det var uppenbarligen samma klick som motsätter sig vacciner som också motsatte sig att vi skulle bära munskydd i skolan. tom ahlfors

5

23.9.2021 • Nr 14

HU:s speciallärarinitiativ välkomnas på fältet Helsingfors universitets planer på en svenskspråkig behörighetsgivande speciallärarutbildning applåderas i Svenskfinland.

Utredaren:”Det är helt uppenbart att det behövs en utbildning”

 Rikard Lindström, utbildningsdirektör i Borgå. arkivfoto: mattias fagerholm

– Behovet av speciallärare kom upp i olika sammanhang i min utredning, det syntes bland annat i den webbenkät som vi gjorde. Det här är ett problemområde, säger Gun Oker-Blom som står bakom rapporten om det finlandssvenska utbildningsfältets särart och utmaningar. Rapporten kom att bli avgörande för att HU skulle ta tag i speciallärarproblematiken.

– Vi har dessutom ett läge då coronan har försämrat barn och ungas välmående och då är det jätteviktigt att vi har kompetent personal som förstår sig på barnen och deras problem.

– Behovet i huvudstadsregionen har funnits länge. Det är viktigt att se realiteten, vi behöver den här utbildningen. Precis som vi behöver klasslärarutbildning på två ställen behövs också speciallärarutbildning i Helsingfors. Det är helt uppenbart, säger Gun OkerBlom.

– Det är synd att det tog så lång tid att få en utbildning. Problematiken hann växa, den svåra situationen hann förvärras ytterligare.

Fonden:”Situationen har inte förändrats till det bättre”

 Gun Oker-Blom, utbildningsutredare. arkivfoto: david jakob

 Fritjof Sahlström, dekanus vid FPV vid Åbo Akademi. arkivfoto: mattias fagerholm

Också Berndt-Johan Lindström, utbildningsombudsman vid Svenska kulturfonden, välkomnar HU:s spelöppning.

– Jag tycker att man har sett det stora behovet av specialundervisning och speciallärare ganska länge redan i Nyland och i huvudstadsregionen. Bristen är nog så stor att det skulle behövas en speciallärarutbildning också vid HU, säger Lindström.

Erika Löfström vid HU säger till Läraren att man närmat sig de finlandssvenska fonderna och att de förhåller sig positivt till planerna. Men något beslut att stöda utbildningen finansiellt finns åtminstone inte ännu.

– Kulturfonden brukar ibland stöda universiteten och lärarutbildningarna då de har ansökt om finansiering för olika forsknings- eller utvecklingsprojekt Om det blir en speciallärarutbildning så är det säkert möjligt att ansöka om bidrag för olika projekt inom den också i fortsättningen, säger Lindström.

– Alla universitet som bedriver

svenskspråkig utbildning har vänt sig till Kulturfonden när det gäller statens medelinsamlingskampanj för universiteten. Inga beslut om bidrag till de olika universiteten genom medelinsamlingskampanjen har dock ännu fattats.

Nylänningen:”Speciallärare är guld” Huvudstadsregionen, men också till exempel östra Nyland har utpekats som problemområden. När utbildningsdirektör Rikard Lindström i Borgå i en intervju för Läraren år 2019 fick frågan vad som står på hans önskelista när det kommer till rekrytering löd svaret: ”Specialklasslärare är väldigt efterfrågade. De har en specialkunskap som vi värderar högt.”

Idag kan man konstatera att hans önskan åtminstone till en del har hörsammats.

– Även om läget är bättre än tidigare så finns det ett behov av speciallärare till olika tjänster.

Dessutom ser jag att den kunskap speciallärare har, är guld värd i alla kollegium och behovet kommer inte att minska, tvärtom, säger Rikard Lindström.

Konkurrenten:”Positivt med mera pedagogik på svenska i Finland” Fritjof Sahlström, dekanus vid fakulteteten för pedagogik och välfärdsstudier vid Åbo Akademi ser inga problem i att också Helsingfors universitet vill utbilda speciallärare.

– Det är inte min uppgift att hitta problem, och också om det var det så skulle de vara svåra att hitta, säger Sahlström.

Han konstaterar att behovet finns, ÅA gör vad man kan för att tillgodose det och på ett allmänt plan är det positivt med mera pedagogik på svenska i Finland.

– Generellt gynnas forskning och utbildning av mångfald och sund konkurrens. Jag välkomnar alternativ, det är bra för alla, säger Sahlström. Åbo Akademi har en längre tid haft 20 studieplatser inom specialpedagogiken men man har ansökt om en högre kvot och 2022 kommer sannolikt drygt 30 studerande att antas. mattias fagerholm

6

23.9.2021 • Nr 14

För att boosta pedagogisk utv måste man prata om pedagog Handlar lärarmötena för mycket om praktiska ting och administration? Om tidtabeller, arbetsfördelning, schemaläggning och enskilda elevers utmaningar?

För att en pedagogisk utveckling ska ske borde diskussionerna på mötena handla om pedagogik, säger Carina Kiukas, doktor i pedagogik.

L

ärarna ses som de mest centrala aktörerna i det pedagogiska utvecklingsarbetet i en färsk doktorsavhandling. Forskaren Carina Kiukas presenterar en modell med tre praktiker och fyra lärartyper som placerar sig på olika sätt i relation till dessa och som bidrar till den pedagogiska utvecklingen på olika sätt. Carina Kiukas arbetar som prefekt vid yrkeshögskolan Arcada i Helsingfors och disputerade i våras vid Åbo Akademi. Avhandlingen ”Lärare som aktörer i praktiker för pedagogiskt utvecklingsarbete”. bygger på ett erfaren-

hetsbaserat antagande om att det existerar outnyttjade potentialer för pedagogiskt utvecklingsarbete inom högre utbildning.

Kiukas presenterar tre parktiker. I den individuella praktiken är läraren den centrala aktören i det pedagogiska utvecklingsarbetet. Fokus ligger på lärande för aktörens individuella professionella utveckling, Den kollegiala praktiken är ett stöd för den individuella lärprocessen och utvecklingen.

På den nivån sker ett strukturerat kollegialt samarbete för att möta nya arbetsuppgifter som kräver samverkan och samsyn. Fungerar exempelvis inom team eller bland

lärare för liknande ämnen i grundskolan. Den tredje praktiken är högskolan som praktik som med gränsöverskridande utvecklingsprocesser för kvalitetssäkring avspeglar den ekologi som högskolan är en del av.

Modellen kan överföras till vilken pedagogisk miljö som helst, säger Carina.

– Lärare kan tänkas resonera på samma sätt på olika utbildningsnivåer.

Vad skulle praktiken som du kallar ”Högskolan som praktik” innebära inom till exempel grundskolan?

– I min forskning avser jag allt

som är utanför det kollegiala. Det är det pedagogiska utvecklingsarbetet som sker generellt, mitt fall med yrkeshögskola innebär det till exempel de påbud som ministeriet ger, EU-kopplingar och så vidare.

För grundskolans del kan detta handla om läroplaner, exempelvis.

– En läroplan är ju nationell, men i en global värld följer vi självfallet med vår omvärld och fungerar utgående från den. PISAundersökningar påverkar vårt sätt att se vartåt vi ska gå och hur vi ska agera på det nationella planet för att vara i framkanten internationellt, som vi ju önskar vara.

I Carina Kiukas modell med de tre praktikerna som beskrivs ovan, placeras också fyra olika typer av lärare in, beroende på hur de verkar inom och med de tre praktikerna. Detta åskådliggörs i bilden här på uppslaget.

Lärare A relaterar enbart till den egna undervisningen och arbetet med eleverna och studeran-

dena. Det finns lite eller inte alls möjlighet till kollegialt samarbete. Den enskilda läraren kan själv uttrycka att hon eller han helst arbetar självständigt. Diskussioner på högskolenivå förefaller inte vara något som hon eller han ser sig vara en del av eller är intresserad av.

Lärare B relaterar i första hand till den egna undervisningen och arbetet med eleverna och studerandena. Det finns lite eller inte alls möjlighet till kollegialt samarbete. Den enskilda läraren kan själv uttrycka att hon eller han helst arbetar självständigt. Läraren är medveten om de förväntningar som finns på högskolenivå.

Läraren kan ha en känsla av otillräcklighet eller alienation.

Lärare C relaterar till den egna undervisningen och arbetet med eleverna och studerandena. Samtidigt poängteras betydelsen av den dialog och samarbete som finns eller behov av dylikt kollegialt samarbete uttrycks. Medvetenheten

7

23.9.2021 • Nr 14

Fyra typer av aktörer B. Den autonoma läraren med känsla av otillräcklighet eller alienation

A. Den autonoma isolerade läraren

Högskolan som praktik Den kollegiala praktiken Den individuella praktiken

C. Läraren med kollegial tillhörighet

D. Läraren med kollegial tillhörighet och utvidgat aktörskap

Ingen lärare får stänga in sig i sitt klassrum och vara helt isolerad från sitt kollegium.

Gör man det ändå är det inte politiskt korrekt.

 Carina Kiukas har skapat en modell för de olika nivåerna, eller praktikerna, där de fyra olika typerna av lärare är aktörer. Trianglarna den mittersta delen av cirkeln, den kollegiala praktiken, representerar olika så kallade arenor för kollegialt samarbete. I denna modell torde det gå att som lärare hitta både sig själv och sina kolleger.

Idag handlar pedagogiskt utvecklingsarbete om mer än den konkreta didaktiken.

CARINA KIUKAS Författare till doktorsavhandlingen ”Lärare som aktörer i praktiker för pedagogiskt utvecklingsarbete”.

 Lärarna är de mest centrala aktörerna i den pedagogiska utvecklingen i en skola, säger Carina Kiulkasi sin doktorsavhandling. Men det kräver att ledningen skapar arenor där det kollegiala samarbetet kan ske och där lärarnas lärande äger rum.

veckling gik på lärarmötena om de förväntningar som finns på högskolenivå ger riktning till det arbete läraren gör.

Lärare D relaterar till den egna undervisningen och arbetet med eleverna och studerandena. Samtidigt poängteras betydelsen av den dialog och det samarbete som finns eller behov av dylikt kollegialt samarbete uttrycks.

Medvetenheten om de förväntningar som finns på högskolenivå ger riktning till det arbete läraren gör. Man tar som kollegium ställning till och förhandlar kring de arrangemang som finns och initiativ som görs på högskolenivå.

Tidigare sågs pedagogik som den konkreta didaktiken Lärare av typen A är ganska sällsynt i dag.

– Ingen lärare får stänga in sig i sitt klassrum och vara helt isolerad från sitt kollegium. Gör man det ändå är det inte politiskt korrekt.

Om pedagogiken ses som didaktik, det som sker i klassrummet, kan den här typens lärare förmodligen vara vanligare.

– Men idag handlar pedagogiskt utvecklingsarbete om mer än den konkreta didaktiken.

Lärare av typen B befanns vara vanligare, åtminstone i Carina Kiukas material. Läraren agerar som förut i sitt klassrum, men är nog medveten om kraven och förväntningarna.

– Lärare C får stöd i sitt kollegium, vilket ju är bra och gynnar den pedagogiska utvecklingen i lärarens undervisning, i skolan eller i gruppen.

– Men känslan av att vara aktör och känna att man kan bidra fullt ut vacklar hos den här typen av lärare.

Läraren kan tycka att det som de ”stora cheferna” bestämmer inte har något att göra med den egna skolan och undervisningen.

– Jag hävdar att det stärker en känsla av ”vi” och ”de”. ”Vi är bättre

än grannskolan”.

Lärare D:s aktörskap är utvidgat.

– Denna typ av lärare har lättare att agera då hon eller han förstår den stora bilden. Genom att vara aktiv i sitt kollegium är det möjligt att ta till sig vad den stora helheten på riktigt betyder för oss i skolan och i slutändan för mig som lärare.

Kan man dra paralleller till lärare i grundskola och gymnasium?

– Det tycker jag nog.

– Jag har deltagit i ett skrivprojekt under sommaren för Studentlitteratur som handlare om pedagogiskt ledarskap på alla nivåer av utbildning.

– Mitt och min handledare Petri Salos kapitel handlar om hur det går att forska om alla nivåer på samma sätt som jag gjort och hur fenomenen då det gäller att utveckla den pedagogiska verksamheten förefaller vara likartade på alla utbildningsnivåer.

Skolans ledning bör skapa arenor för kollegialt samarbete Carina Kiukas hävdar också att det är skolledningens uppgift att bygga arenor och plattformar för kollegialt samarbete, såsom till exempel pedagogiska caféer.

– Det går att skapa en struktur för lärarna att bli mera aktiva i den kollegiala praktiken.

Vad innebär det här?

– Det har visat sig att mycket av det som avhandlas på möten för lärarlag eller team handlar om administrativa och praktiska frågor; tidtabeller, schemaläggning, arbetsfördelning, enskilda studerandes utmaningar och dylikt.

– Skall vi boosta det pedagogiska utvecklingsarbetet måste vi prata om pedagogik!

– I ett pedagogiskt café berättar ingen om hur det är och bör vara, utan man för en diskussion på en jämbördig nivå om vad olika saker betyder.

En möjlig uppdelning är att

vartannat möte är administrativt och vartannat pedagogiskt.

Carina har själv varit med och utvecklat pedagogiska caféer på sin arbetsplats och en av grundidéerna har varit att det är ett jämbördigt forum för dialog, inte ett ställe där ledare ger riktlinjer. Mötena har därför inletts med korta inspirerande inlägg av kollegor och inte med t.ex. riktlinjetal av ledare.

Största delen av tiden under mötena bör gå åt till pedagogisk diskussion.

– Det här är lärarnas lärande! Vi skall inte sätta lärarna på kurs och föreläsa för dem. Lärande i arbete fungerar inte så att man lär sig något och sedan gör det, utan lärandet handlar om att lära medan man gör, säger Carina Kiukas. text och foto: tom ahlfors

8

23.9.2021 • Nr 14

Klasslärare Josephine Frimodig blev i somras invald i Kyrsklätts fullmäktige. Hon vill jobba för att gruppstorlekarna i skolan inte blir för stora.

Eleverna väckte den politiska gnistan Varför har du inte ställt upp i något val? Elevernas fråga sådde ett frö hos läraren i samhällslära. Och i sommarens kommunalval ställde Josephine Frimodig (SFP) upp och blev med bred marginal invald i kommunfullmäktige i Kyrkslätt.

K

ommunalvalet är det viktigare valet, det är närmast er.

Det upprepade Josephine Frimodig för sina elever som inte alltid var så intresserade av samhällsfrågor och politik. Och nu kan man säga att hon lever som hon lär.

Då jobbade hon som lärare i historia och samhällslära vid Storängens skola i Esbo, men detta läsår har hon tagit sig an en fyra vid Winellska skolan i hemkommunen Kyrkslätt.

– Redan som ung ville jag bli klasslärare, men hindret var att

utbildningen var i Vasa. Det kändes avlägset som 19-årig, säger Josephine.

Lösningen på dilemmat blev Helsingfors universitets klasslärarutbildning och där skaffade sig nu 37-åriga Frimodig klasslärarbehörighet.

Nej till stora undervisningsgrupper Också om samhällsläran har krupit ner även i de lägre klasserna är det mindre av den varan på jobbet som klasslärare. Men desto mera praktisk samhällskunskap blir det på fritiden som ny i kommunalpolitiken.

– Det har varit intressant, man ser på kommunen med nya ögon.

– Viktigt för mig är att man inte skär i skolornas resurser. I och med Sote-reformen kommer det att bli ekonomiska utmaningar, det talas om att vi måste strama in och spara. Men det går inte att ta mera från skolan. I och med coronan är det barnen som har fått lida och skolorna borde få mera resurser, inte mindre. Jag är beredd att offra sådan service som är bekväm för mig för barnens skull.

Finns det en risk för att man naggar utbildningsresurserna i kanten i Kyrkslätt?

– Alla är rädda för att det naggas överallt. Det kommer att bli en tuff höst. Vi kommer inte att kunna sprida ut euror till höger och vänster. Är det någon speciell utbildningsfråga som ligger nära ditt hjärta?

– Att gruppstorlekarna inte blir för stora. Jag har själv haft elevgrupper på 28 elever och det var nog en pärs. Och nu är den största gruppen i Winellska 27 elever. I alla klasser finns det elever som behöver mera stöd och det är svårt att räcka till om du har 28 små händer i luften som ber om hjälp.

Stora utbildningsinvesteringar på agendan Hur social- och hälsovårdsreformen sist och slutligen påverkar den kommunala ekonomin då kostnaderna för social- och hälsovården flyttas över till de nya välfärdsområdena är ännu höljt i dunkel. För Kyrkslätts del står det ändå klart att många stora investeringar finns på ”to do-listan”. Det nya välfärdscentret byggs som

bäst, och sett till utbildningssektorn finns planer på ett tvåspråkigt gymnasiecampus.

Efter många om och men står det klart att det så kallade GWP-projektet skall sparkas i gång. Det är fråga om ett gemensamt skolcampus för Gesterbyn koulu, Winellska skolan och Papinmäen koulu. Prislappen går på över 40 miljoner euro.

– Vi är på bättre sidan nu, men det har varit rena rama karusellen. Det har varit en allt för utdragen process, säger Josephine.

re, där får man höra både det ena och det andra.

Rycker man dig ofta i ärmen i lärarrummet och vill prata politik?

– Inte ännu. Men det får man gärna göra.

En orsak till att det inte blir så mycket politiksnack på rasterna för Josephine hänger ihop med problemen med inomhusluften i Winellska skolan. Hon och hennes klass är inhyst i baracker en god bit från lärarrummet och därmed ser hon inte sina kolleger så ofta.

Politikens baksida – debattklimatet

Lystring forna elever

På grund av stora problem med inomhusluften står nu Winellska skolan i beråd att rivas för att ge plats för GWP-projektet. I många år har mögelproblemen varit på agendan och i kommunen har debatten tidvis varit hetsig både bland personal, föräldrar och mellan språkgrupperna. Josephine är medveten om att tonläget i politiken kan bli skarpt.

– Man måste ha skinn på näsan och kunna sålla bort. Men det har man i och för sig lärt sig som lära-

Om du nu skulle träffa dina elever i Storängen som inte var så intresserade av politik. Vad skulle du hälsa dem?

– Jag hade rätt! Man kan påverka och få någonting gjort.

– Jag är stolt över att jag har forna elever som har klarat sig bra i valet. Det gjorde mig glad. En elev skrev till mig och sade att jag hade väckt intresset för politik.

Det är den bästa feedbacken man kan få, säger Josephine Frimodig. text och foto: mattias fagerholm

9

23.9.2021 • Nr 14

Fart och fläkt på sociala medier förde Frans till fullmäktige i Vasa En storsatsning på sociala medier och många års engagemang i studentpolitiken. Där är två bakgrundsfaktorer som gjorde att Frans Villanen med besked tog en plats i stadsfullmäktige i Vasa i vårens kommunalval.

294 röster och fjärde mest röster på SFP:s lista är inte illa för en 25-årig förstagångskandidat som dessutom inte är från trakten utan är hemma från Sibbo. Men Frans Villanens satsning på sociala medier bar frukt.

– Det var fullt ut en some-kampanj. Vi lyckade få de unga att tycka att jag är en bra typ och värd att rösta på, säger Frans.

En av de första åtgärderna efter att han beslutat sig för att kandidera var att samla en handfull abiturienter och med deras hjälp fundera hur man gör för att engagera den unga målgruppen.

Svaret löd i korthet: Tiktok och resultatet blev välgjorda videon på Tiktok och Instagram.

Förklara för farbror Mattias hur man marknadsför sig för unga på sociala medier.

– Du vill veta mina valhemligheter? På Tiktok ska det hända saker snabbt, annars skrollar man vidare. Nyckeln är att ha ditt budskap i ett bra paket.

Utbildad speciallärare I Vasas studentkretsar är Frans Villanen ett bekant ansikte. De senaste sex åren har han studerat vid Åbo Akademi och i våras blev han klar med sina speciallärarstudier. Som så många andra lärarbarn skulle han egentligen inte bli lärare, men efter att ha jobbat en vår vid Svenska skolan för synskadade, numera Valteri Skilla, blev det studier i specialpedagogik.

Hur har du trivts med studierna?

– Varierande, vissa grejer är mer intressanta än andra. I ett skede under andra studieåret fick jag en dipp och tänkte att jag inte för något i världen skall bli lärare. Jag läste lite media mellan varven, först som kort biämne och sedan som långt biämne. Jag skippade lärarstudierna för ett år, men så kom coronan och då tog jag tag i dem igen.

– Då märkte jag att det är riktigt

roligt. Nu förhåller jag mig försiktigt positiv till yrket. Inte är det någon omöjlighet att jag jobbar med det någon gång i framtiden.

Så blir du lärare?

– Jo, i något skede, men knappast direkt. Jag vill nog prova på något annat först.

Härnäst är det fortsatta studier som gäller, närmare bestämt statskunskap med media och kommunikation. Journalistik är med andra ord en möjlig framtidsbransch, och Frans har också jobbat på både HBL och Svenska Yle.

Studentpolitiken var en språngbräda Det är inte långsökt att tro att Frans Villanen samlade en hel del röster bland de studerande. Han har nämligen varit aktiv i studentpolitiken på många plan, bland annat som fullmäktigeordförande för Åbo Akademis studentkår och ordförande för Pampasmaffian.

Till exempel renoveringen av kårhuset Havtornen är en fråga som han varit engagerad i.

– Vasa har potential att vara Finlands bästa studiestad. Redan nu är det en toppstad att studera i. Sammanhållningen mellan högskolorna är bra och man lockar unga från hela landet.

Från kårfullmäktige till kommunfullmäktige Nu växlar Frans Villanen upp, studentpolitiken byts mot kommunalpolitik. Den politiska hösten har kommit i gång och bland annat har förtroendeposterna fördelats. För Villanens del blir det en ordinarie plats i kultur och idrottsnämnden. Det gläder han sig åt, då ”en aktiv vardag” var en av hans sloganer under valkampanjen.

Frans är också ersättare i stadsstyrelsen. En roll som kan komma att bli framträdande. Han hoppar nämligen in i stället för Martin Norrgård, också känd som vallare för det svenska längdskidningslandslaget och därmed ofta på re-

 För att en kandidat skall lyckas med sitt valarbete på sociala medier bör budskapet vara snyggt förpackat, säger Frans Villanen som i somras kom in i Vasa fullmäktige. foto: johan hagström

sande fot. Norrgård valdes dessutom nyligen till stadsdirektör i Nykarleby, så hans fokus flyttar från Vasa till Nykarleby efter avslutad skidsäsong.

Hur känns det?

– Bra, det är spännande med nya utmaningar.

Klappar hjärtat för utbildningsfrågor?

– Nog skulle det vara konstigt om det inte klappade. Att min kampanj inte byggdes upp kring utbildningsfrågor, betyder inte att det inte skulle klappa.

– Jag har en stark känsla för att elever skall få det som de har rätt till. Jag skulle nog ha svårt att neka skolorna mera resurser om de verkligen behöver det.

Vad gör du om tio år?

– Jag tror att jag är i Vasa, åtminstone här i regionen. Kanske jag då börjar fundera på om jag skall bli lärare småningom. mattias fagerholm

Lärarpartiet stort på kommunfältet Över 600 lärare har tagit plats i landets fullmäktigeförsamlingar. Siffran är något lägre jämfört med kommunalvalet 2017. Centern framstår som det största lärarpartiet. Också i de tvåspråkiga kommunerna finns många bekanta finlandssvenska lärarprofiler.

I Vanda har exempelvis vicerektor Patrik Karlsson suttit i fullmäktige redan i 16 år, och han fick även förnyat förtroende i sommarens val. I Grankulla tog sig klassläraren och förstagångskandidaten Lotta Vaenerberg in på SFP:s topp tre-lista. I Kyrkslätt fick Josephine Frimodig sällskap i

fullmäktige av Tony Björk, rektor i Esbo. Björk har nu tagit plats i kommunstyrelsen i Kyrkslätt.

I Kristinestad gick nykomlingen Thomas Söderlund in som tvåa på SFP-listan. Söderlund är till vardags slöjdlärare.

Läraren och sysselsättningskoordinatorn Anders Fors samlade fjärde mest röster i Nykarleby, och i grannkommunen Pedersöre plockade klassläraren och rektorn Christian Backlund ett av KD-mandaten.

I Raseborg fick FSL:s tidigare ordförande Dan Johansson förnyat förtroende.

10

23.9.2021 • Nr 14

kolumnen åse fagerlund Forskare och psykoterapeut

Varför har vi inte timresurs för välbefinnande i skolan?

På en utbildning för lärare i grundskolan jag avslutade förra veckan utbrast en lärare: ”Om jag kunde skulle jag skippa hela läroplanen och jobba bara med det här!” Utbildningen handlade om att öka välbefinnande hos elever och skolpersonal med hjälp av evidensbaserade metoder inom positiv psykologi kryddat med kognitiv beteendeterapi och neurovetenskap.

Det var inte första gången en sådan kommentar dök upp.

Jag har hört otaliga lärare berätta om hur de skulle önska att det fanns mer tid och resurser att arbeta med att stärka välbefinnande hos elever.

Samtidigt kan det här arbetet vara viktigt också för lärarens eget välbefinnande.

På en annan utbildning för 108 lärare från fyra olika orter i Svenskfinland mätte vi deltagarnas välbefinnande före och efter utbildningen.

Resultaten visade att lärarnas positiva sinnesstämning hade stärkts, de upplevde starkare och bättre nära relationer. Känslan av engagemang på jobbet hade ökat tillsammans med en starkare känsla av att uppnå mål i sitt arbete och åstadkomma viktiga saker.

Välbefinnande, att se till elevers styrkor och stärka deras självkänsla finns redan i läroplanen med många fina formuleringar.

Det som nu behövs är att ge lärarna tid, utrymme och verktyg att genomföra detta viktiga arbete systematiskt i praktiken.

Läs: timresurs.

Hos elever i grundskolan som deltagit i ett läsårslångt program för stärkt välbefinnande såg vi på motsvarande sätt stärkt välbefinnande, en stärkt positiv sinnesstämning, minskade symptom på depression och hälsosammare nivåer av stresshormonet kortisol under skoldagen jämfört med elever i klasser som gått sitt läsår som vanligt.

Varför ingår då inte positiv psykologi i lärarutbildningen?

Varför har vi inte timresurs för att fokusera på stärkt välbefinnande hos eleverna i våra skolor?

Finland har framstående skolor och kompetensen inom pedagogik är stark. Allt det kan vi.

Skulle det inte då kunna vara dags att föra in fler evidensbaserade verktyg kring att stärka välbefinnande som ett viktigt steg vidare på vår fina skolväg?

Välbefinnande, att se till elevers styrkor och stärka deras självkänsla finns redan i läroplanen med många fina formuleringar. Det som nu behövs är att ge lärarna tid, utrymme och verktyg att genomföra detta viktiga arbete systematiskt i praktiken. Läs: timresurs.

Jag tycker också det skulle vara viktigt att inleda detta arbete i god tid. Läs: ge utrymme för positiv psykologi och metoder i välbefinnande i lärarutbildningen.

Jag är gärna med och funderar vidare på den saken.

 Många faktorer kan göra lärarjobbet ohemult tungt, säger OAJ:s ordförande Olli Luukkainen. arkivfoto: mattias fagerholm

OAJ:s Luukkainen är bekymrad över lärarnas ork OAJ:s ordförande Olli Luukkainen är bekymrad över lärarnas och chefernas ork i arbetet i skolor, daghem och läroanstalter.

Ordförande Olli Luukkainen menar att utbildningen fortfarande ger goda resultat, men att utvecklingen går åt fel håll vad gäller lärresultat och att resultaten också sker på bekostnad av lärarnas och chefernas ork.

– Lärarnas och chefernas trötthet och frustration är obestridlig på alla utbildningsnivåer. Eleverna och studerandena har behov av större individuell hjälp, men det är svårt för lärarna att ge den om undervisningsgrupperna är stora.

Arbetet inom utbildning och fostran blir ohemult tungt om till exempel stödet för lärandet är otillräckligt, inte fungerar eller om grupperna är för stora inom den grundläggande utbildningen, småbarnspedagogiken och yrkesutbildningen, påpekar Olli Luukkainen.

– Dessutom har arbetsbelastningen utanför lektionerna ökat från år till år. När man därtill lägger den tunga extra bördan som corona och undantagsförhållandena har inneburit för lärarna och ledarna, är det inte konstigt att många lärare börjar tänka på att till och med byta bana, säger han.

Enligt Luukkainen är jämlikhet i utbildningen och högklassig undervisning och småbarnspedagogik styrkan i den finländska utbildningen. Föräldrarna kan runtom i landet tryggt och enkelt välja den närmaste skolan för barnen utan att skilt behöva leta efter en ”lämplig skola”.

– Utbildningssystemet fungerar och är i grunden bra, även om finansieringen och resurserna inte är i skick. Läranderesultaten är bra också i internationell jäm-

förelse. Det finns dock utrymme för förbättringar på alla utbildningsnivåer och en del framsteg har g jorts.

– Nu uppfattas hela studiestigen mera som en sammanhäng-

ande helhet. Ett bevis på det här är att lärarna inom småbarnspedagogiken äntligen omfattas av samma kommunala avtal som andra lärare, säger Luukkainen.

I maj gick Kulturfondens stora pris till alla lärare i Svenskfinland. På lärardagen den 5 oktober kl.

15.00–16.30 firar vi med ett webbkalas för hjärta och hjärna. Välkommen med på “Kära lärare!”.

För programmet står undervisningsminister Li Andersson, läkaren, psykiatern och författaren Anders Hansen, filmregissören Klaus Härö och komikern, läraren och dramapedagogen Malin Appeltofft. Webbkalaset leds av Ted & Kaj som bjuder på sketcher och mellansnack.

Webbkalaset är skräddarsytt för dig som jobbar med skola och utbildning. Det är gratis att delta och du behöver inte anmäla dig på förhand. Av upphovsrättsliga skäl visar vi programmet endast live – du kan tyvärr inte se det i efterhand.

Följ Kära lärare! på https://larare.kulturfonden.fi.

11

23.9.2021 • Nr 14

SFV:s innovationstävling går in i accelerationsfasen – på engelska I Svenska folkskolans vänners regi pågår en tävling (SFV Start!) för innovationer för en jämlik utbildning och framtid i vårt land.

Finland är känt för sin strävan efter jämlikhet inom utbildning och det ekonomiska, sociala och mentala välstånd som utbildning ger såväl individer som samhället i stort. Forskning visar dock att utbildning går i arv – precis som längd och vikt: 4 procent av de unga som tar en universitetsexamen i Finland har föräldrar med enbart grundskoleutbildning, medan 45 procent går i sina föräldrars fotspår och blir en nästa generation med universitetsexamen.

Vid lanseringen av tävlingen efterlyste SFV Start! sociala innovationer och mångsidiga lösningar för att hjälpa barn och unga att utvecklas och nå sin fulla potential – oavsett bakgrund.

Tolv lag har gått vidare

Innovation på engelska Inför detta arrangerades förra veckan ett innovationsläger (begreppet ”bootcamp” används av arrangörerna) med korta inledningar av personer som kan tänkas fungera som inspiratörer. Bland annat deltog ordföranden för Finlands svenska lärarförbund Inger Damlin.

 Niklas Wahlström. foto: sfv:s webbplats

Denna tillställning arrangerades av en utomstående tankesmedja som bestämt att tillställningen är engelskspråkig, trots att tävlingen gäller den finländska skolan och att den absoluta merparten av bidragen är svenskspråkiga.

Vilka är orsakerna till att tillställningen var engelsk och inte exempelvis tolkades till engelska och finska? De allra flesta bidragen var ju svenskspråkiga.

– Personalen på tankesmedjan vi använder talar finska och engelska, men inte svenska så vi har inte kunnat arbeta med dem på svenska. Därför inleddes arbetet på engelska, säger Niklas Wahl-

Polisstyrelsens insamlingstillstånd: RA/2020/1407/9.11.2020

Nu har tolv förslag, eller lag, avancerat och gått in i accelerationsfasen som utmynnar i en semifinal och en final där en vinnare tas

fram.

Totalt skickades 32 bidrag in till tävlingen: 27 svenskspråkiga, 2 finskspråkiga och 3 engelskspråkiga.

– Jag räknade ut att det var 142 personer som ingick i dessa team.

En del jobbar inom skola, andra inom företag och organisationer och en del inom högskolorna. Det var 63 olika kommuner, företag, organisationer och skolor som via sina representanter deltog i utmaningen, berättar Niklas Wahlström, som är sektorsansvarig för utbildning vid Svenska folkskolans vänner.

Varje lag får nu i accelerationsfasen 1 000 euro som startkapital för att utveckla sin lösning.

ström.

– Vi hade också problem med att nå ut till den finskspråkiga och den internationella marknaden. De allra flesta bidragen var svenskspråkiga, men vi valde ändå att inte byta språkpreferenserna i mitten av tävlingen eftersom vi i början varit tydliga med att engelska är arbetsspråket och på grund av att det hade komplicerat arbetet med tankesmedjan. En del av jurymedlemmarna är inte heller starka på svenska och som mentorer på bootcampen fanns också personer som verkar utanför Finlands gränser och inte behärskar finska eller svenska. Så det föll sig ganska naturligt att inte gå över till att ha svenska som huvudspråk.

– Lagen väljer själva vilket språk de jobbar på. Det finns team i vilka ingår olika språkgrupper.

Vinnaren utses i februari Accelerationsfasen pågår till den 13 oktober. Totalt sex lag går vidare från accelerationsfasen till finalen. Vinnaren utses av en jury där bland andra Liliane Kjellman, di-

rektör för svenskspråkig fostran och undervisning i Åbo, Alexandra Wegelius, ordförande för Finlands svenska skolungdomsförbund FSS och Venla Bernelius, docent vid Helsingfors universitet, har säte.

Semifinalen är den 2 december och finalen äger rum i slutet av januari, då tävlingslagen presenterar sina slutgiltiga lösningar inför juryn. Därefter drar sig juryn tillbaka för överläggning och offentliggör vinnaren den 17 februari i samband med en avslutningsceremoni.

Vinnarlaget får 100 000 euro för att vidareutveckla och genomföra sin idé.

Idéerna som de tolv lagen lanserat handlar om till exempel didaktiska verktyg för distansundervisning, delaktighetspedagogik, ett coachande förhållningssätt i skolvärlden, utomhuspedagogik, personlig och nätbaserad läxhjälp, ett mentorprogram för barn som riskerar ensamhet samt handledning för körledare i skolan. tom ahlfors

möten och kurser ○ 29–30.9 Förtroendemannakurs, digital. ○ Lovisanejdens lärarförening rf håller stadgeenligt höstmöte med skumvinstasting fredag 8.10 kl. 18 i Lovisa gymnasium. Under kvällen berättar Inger Damlin om fackliga aktualiteter och middag serveras till subventionerat pris. Anmäl dig till nina.hilden-silvennoinen@edu.loviisa.fi senast 4.10. Välkommen! ○ FSL:s styrelsemöte 11.10, digitalt. ○ 29–30.10 FSL-akademin, del 1, Tammerfors. ○ FSL:s styrelsemöte 9.11 i Tammerfors.

Att läsa utvidgar barnens förståelse för världen och stöder utveckling av empati.

○ FSL:s fullmäktige sammanträder 10–11.11 i Tammerfors.

Under Bokmånaden, som är riktad till lågstadieelever, njuter man av berättelser och samlar in medel till katastroffonden. Elevernas lässtunder skrivs in i Bokmånads läspass och sedan förändras de till bidrag av läsfaddrarna.

○ 19–20.11 Tredje klass, Tammerfors. ○ 24.11 Webbseminarium för förtroendemän, digitalt. ○ FSL:s styrelsemöte 10.12 i Helsingfors.

Insamlingsmaterialen och lektionsuppgifterna har illustrerats med muminfigurerna.

Läs mer: sproppimateriaalit.fi ©Moomin Characters™

12

23.9.2021 • Nr 14

Isländsk mytologi för nordiska moddalärare Det var en kulturresa med både språkbad och bad i varma källor då de nordiska modersmålslärarna och lärarna i svenska begav sig ut på kursresa till Island Det var en verklig kulturresa både i isländsk historia och litteratur som deltagarna från de nordiska länderna fick vara med om på Nordspråks sommarkurs för modersmåls-/svensklärare 26–29.7.2021.

Språkbad blev det också, skandinaviska var det officiella kursspråket, men då majoriteten av deltagarna kom från Danmark, var det danskan som mest hördes – även på föreläsningarna. Här kan kanske nämnas att danska läses i Island som första främmande språk.

Kursdeltagarna var närmare trettio.

Coronavaccinationerna har nog inverkat på deltagandet då Island krävde två vaccinationer eller test plus karantän i samband med inresan. Annullerade och ändrade flygtider vållade också problem – åtminstone för oss finländare.

Eddan för barn Kursdeltagarna träffades på Nordens hus i Reykjavik från 1968, ritat av Alvar Aalto. Tyvärr är byggnaden litet skamfilad och rappningen utomhus flagar, då den också har varit i universitetets bruk för studerande.

Vi bekantade oss med den nordiska mytologin. Eddan, som kommit till redan före 1200-talet, förde gudarnas berättelser och jordens skapelse vidare ända tills katolicismen steg i land på Island. Vi fick se de första tryckta exemplaren av Eddan på Reykjavik universitet, och författaren Snorri Sturluson (1179–1241) blev mer bekant på Snorrastofa i Reykholt, byn som numera fungerar som ett kulturcenter och forskningsanstalt. Vi fick höra mer om Snorri av danske Rolf Stavnem, som också gick ige-

nom de mytologiska gudarna och deras roller och leverne. Inte direkt några barnsagor, men numera har de putsats upp i snyggare format. Det fick vi höra av Ingunn Ásdísardóttir och Kristín Helga Gunnarsdóttir som tillsammans skrivit och illustrerat barnens Edda.

Historikern Bergsveinn Birgisson berättade om vikingahövdingen Geirmund Heljarskinn, “den svarte vikingen”. Han berättade också om sin forskning och författarskapet: boken “Den svarte vikingen” finns att få även på svenska. Irland, Norge och Västsibirien har varit utflyktsmål för vikingarna och de resorna kunde räcka i flera år. När resenärerna sedan kom till Island, gällde det att få så mycket land som möjligt att härska över – på medeltiden var det sex större släkter som delade på marken. De samlades på Þingvellir, eller Tingvalla, årligen – platsen där kontinenterna möts – för det stora alltinget. Den bildade och erfarne Snorri Sturluson var en tudelad personlighet trots sina författaregenskaper var han också mycket maktlysten och fick släkterna att slåss inbördes. Detta drog Norges kung Håkon nytta av och tog styret i landet 1262, efter att redan 1241 beordrat sina män att döda Sturulson.

Kvinnans roll i mytologin Ett författarbesök av Gerður Kristný var intressant! Hon har med sina dikter vunnit isländska litteraturpris och var med “Blodhov” (”Blóðhófnir,”) även nominerad till det Nordiska rådets litteraturpris. Hon känner starkt för kvinnans roll i mytologin, och tog upp denna aspekt också i sitt föredrag. Hon

 Artikelförfattarinnan lögar sig i en varm källa under Nordspråk-kursen i Island.

har skrivit också barnlitteratur, men poesin om två knarkare och deras värld (Drápa) berättar bäst om hennes sätt att skriva, mycket rakt, kortfattat och utan strul.

Varma källor och hoppande laxar Efter alla föredrag njöt deltagarna av olika utflykter. De mest märkliga vattenfall, heta källor, månlandskap, slocknade vulkaner, en nästan evig dimma och dis eller lågt svepande moln – nästan overkligt. Och sedan plötsligt, stora gröna vidder med betande lamm eller hästar, bondgårdar med höarbete på gång, allt detta är Island! Vi testade att bada i källvarmt vatten på “Krauma-spa” och visiten till Glanna-vattenfallet var promenaden värd – vi fick se hoppande laxar!

Källan Paradísarlaut gjorde våra värdinnor alldeles poetiska och dikter lästes högt. Mer

pragmatiskt var besöket till Stedja-bryggeriet och en ullgarnsaffär! En vandring upp på den slocknade vulkanen Grábrók resulterade i hiskeliga vyer, och “nordiskt hygge” efter middagen gav nya bekantskaper och trevlig samvaro lärare emellan. Det visade sig att samma problem med distansundervisning och Covid-19 finns överallt, men också förtröstan på att få problemen lösta och hitta nya sätt i undervisningen. Nästa år ordnas Nordspråk på Färöarna 19–23.7. ira aaltonen Fotnot: Nordspråk är ett nätverk för nordiska lärare som undervisar i nordiska språk som modersmål, som främmande språk eller som det andra inhemska språket.

Hela skolsamfundet får gå på webbkalas Som en fortsättning på Kulturfondens stora pris till lärarna i våras arrangerar Kulturfonden ett webbkalas för att hylla och tacka hela skolfolket på internationella lärardagen 5.10 kl. 15-16.30.

Det digitala evenemanget ”Kära lärare!” är öppet för alla, gratis, kräver ingen förhandsanmälning och bjuder på omfattande program.

Hela programmet är skräddarsytt för lärare och rektorer och målet är att evenemanget ska innehålla något för var och en.

I maj gick Svenska kulturfondens stora pris till alla lärare i Svenskfinland. På internationella lärardagen firas lärarna igen med ett webbkalas ”för hjärta och hjärna”. Evenemanget “Kära lärare!” sänds tisdagen den 5 oktober kl.

15.00–16.30.

Lärarna har uppvisat en exceptionell anpassningsförmåga och ett outtröttligt engagemang för att upprätthålla en högklassig under-

visning under coronapandemin, noterar Kulturfonden i sin information om evenemanget. ”Nu ordnar vi webbkalaset Kära lärare! för att fira och tacka alla i skolsamfundet som tillsammans har hållit den livsviktiga verksamheten flytande.”, säger man.

fonden.fi.

Programmet börjar tisdagen den 5 oktober kl. 15, men det går att klicka sig in redan tidigare.

Evenemanget är gratis, öppet för alla och ingen förhandsanmälan behövs.

Minister, regissör och komiker

Kolla om din lärarförening eller skola kanske ordnar en gemensam visning av webbkalaset!

Kulturfonden fördelade i våras prispengarna på 30 000 euro till alla pristagare via svenskspråkiga lärarföreningar, den svenskspråkiga yrkesutbildningens enheter och skolor på mindre språköar. Kanske din förening eller skola nu bjuder på något speciellt under lärardagen och evenemanget?

Av upphovsrättsliga skäl visas programmet bara live – det går tyvärr inte att se det i efterhand.

Evenemanget bjuder på föreläsningar och underhållning och är skräddarsytt för den som jobbar för och med skola och utbildning på svenska i Finland.

Undervisningsminister Li Andersson framför regeringens hälsning och tack till alla lärare.

Anders Hansen, läkare, psykiater och författare, pratar om att bli hjärnstark och hur motion kan göra under för den mentala kapaciteten hos både barn och vuxna.

Hur lockar man fram det bästa hos alla och jobbar mot gemensamma mål? Filmregissören Klaus Härö berättar om regissörens roll i

Med kolleger, med vänner eller hemma

 Läraren och dramapedagogen Malin Appeltofft bidrar med ståupp-komik. foto: jeanette andersson

en filmproduktion, en roll som på många sätt påminner om lärarens i klassrummet.

Det jobbiga coronaåret ur ett lärarperspektiv är temat för komikern, läraren och dramapedagogen Malin Appeltoffts ståupp-nummer. Malin pratar om hur det är att vara lärare 2021 – om

barn, ungdomar och föräldrar idag och om hopp och glädje mitt i allt det absurda och jobbiga.

Webbkalaset leds av Ted Forsström och Kaj Korkea-aho som tillsammans bjuder på sketcher och mellansnack.

Evenemanget Kära lärare! nås via länken https://larare.kultur-

tom ahlfors