Läraren 9 2014

1894–2014

120

år

Christoffer Thomasfolk

10.4.2014 Nr 9

Nina och Christer på mittuppslaget Hur ser Nina Eriksson-Holmström och Christer Holmlund, kandidater i FSL-ordförandevalet, på årsarbetstid? Varför blev de lärare? Vill de förändra förbundet? I vilken riktning i så fall?

Svaren finns inne i tidningen. Nina och Christer ges möjligheter att ge sin syn på centrala frågor. Inne i tidningen finns också kandidatduons svar på Torolf Fröjdös förundran över deras linjedragningar rörande ordnandet av svensk lärarutbildning i Helsingfors.

Ordförandevalet förrättas av 117 kongressombud på förbundskongressen i början av juni.

Trio nomineras för styrelseplats Inger Damlin, Vörå, Joakim Häggström, Helsingfors, och Ulf-Johan Sunabacka, Grankulla, förs fram som FSL:s kandidater till en styrelsepost i lärarfacket OAJ. Styrelsen för FSL diskuterade nomineringen av kandidater till OAJ:s styrelseval den 28 mars.

Styrelseplatsen, som är vikt för FSL, har i närmare sex års tid bestridits av Nina Eriksson-Holmström från Helsingfors. Hon har meddelat att hon önskar träda tillbaka.

Vid sidan av styrelseplatsen innehar FSL även en suppleantplats i styrelsen.

Det är OAJ:s fullmäktige som väljer styrelse på sammanträdet i Helsingfors den 14–16 maj. I den kommitté som förbereder styrelsevalet företräds FSL av Christer Jakobsson.

Damlin och Häggström har säte i FSL:s styrelse, medan Sunabacka är vice ordförande i förbundsfullmäktige i FSL.

Långa avstånd till andra stadiet

Bytte snuttjobb mot klädbutik På bilden ovan står Hanna Åminne och sorterar klädesplagg. Hon är till sin utbildning klasslärare och barnträdgårdslärare, men har inte lyckats hitta en fast tjänst. Läs om hur Hanna fick nog och öppnade klädbutik i stället på sista sidan.

Tillgängligheten till utbildning på andra stadiet är sämre för de svenskspråkiga 16-åringarna än för landets 16-åringar överlag, visar färska uppgifter som har sammanställts av regionförvaltningsverket i västra och inre Finland.

Av de svenskspråkiga 16-åringarna hade 73,9 procent under 10 km till närmaste gymnasium. Då det gäller grundläggande yrkesutbildning hade 56 procent av de svenskspråkiga 16-åringarna mindre än 10 km till närmaste utbildningsenhet. 43 procent av dessa ungdomar hade tillgång till minst tre utbildningsalternativ inom en radie på 10 km från sitt hem. Gymnasieutbildning är avståndsmässigt mer tillgänglig för de svenskspråkiga 16-åringarna än grundläggande yrkesutbildning.

Utvärderingen visar att utbildningens tillgänglighet inverkar på val av studieinriktning bland de unga. Gymnasiet är fortsättningsvis det mest populära valet efter den grundläggande utbildningen. 60 procent av de svenskspråkiga 16-åringarna hade gymnasiet som första val i den gemensamma ansökan. Flickor söker sig i större utsträckning till gymnasiet medan den grundläggande yrkesutbildningen lockar fler pojkar.

2

10.4.2014

Damlin röstmagnet i OAJ-valet

ledareN Chefredaktör Carl-Erik Rusk.

Problemlösning Åbo underrättelsers fadderklass 8 b i S:t Olofsskolan har besökt Björneborg och då närmare Björneborgs svenska samskola.

– Största utmaningen är undervisningen i svenska språket, säger rektorn i Björneborg Ulrika Hollsten i en artikel i ÅU. Hollsten är inte den enda rektorn, eller för all del läraren, som anser så. Svenskan är i gungning i vårt land och våra svenska skolor brottas konsekvent med språkliga utmaningar. Utmaningen är alltså inte typisk för starkt finskdominerade Björneborg.

Det är mot denna bakgrund, som man måste ställa sig frågande till Helsingfors universitets färska planer om en svenskspråkig klasslärarutbildning med finska inslag.

Också tidigare har forskare vid HU bollat med liknande planer om en tvåspråkig lärarutbildning, som har uppgetts motsvara de krav som ställs på lärare i speciellt huvudstadsregionen.

Fast då talar vi ju faktiskt inte om en tvåspråkig omgivning, utan en starkt finskdominerad omgivning. Men för all del: skolverkligheten är starkt tvåspråkig.

Men det förblir en gåta hur en tvåspråkig lärarutbildning kan tänkas utgöra ett svar på den utmaningar som lärare ställs inför i den tvåspråkiga skolverkligheten. Är det inte snarare så att lärarutbildningen måste stå på en synnerligen stark svenskspråkig grund, eftersom den centrala utmaningen ligger i att förstärka skolspråket, alltså svenskan? Mot den bakgrunden är det naturligt att FSL håller fast vid att landets enda svenskspråkiga universitet Åbo Akademi alltjämt ska ha huvudansvaret för lärarutbildningen.

Diskussionen om den svenskspråkiga lärarutbildningen är synnerligen mångfacetterad och stundtals också infekterad. Det finns många bud när det gäller upplägget och även placeringen av utbildningen. Läraren kunde i nr 8/14 berätta om Helsingfors universitets planer på ett samarbete med Stockholms universitet kring en svensk klasslärarutbildning i Helsingfors. Ett par dagar senare nappade andra medier på kroken, så att samarbetsplanerna blev en riksnyhet.

Det är inte värt att skjuta ner HU:s initiativ och intresseyttringar. Tvärtom är det lovvärt att olika lösningar lyfts fram och underställs en kritisk granskning.

Det gäller t.ex. just det påtänkta samarbetet med Stockholms universitet. Här kan man göra det lätt för sig och direkt punktera planerna med hänvisning till de onekligen rätt svaga PISA-resultaten som 15-åringarna i Sverige har presterat. Men då förbiser man den språkliga aspekten.

Svenskan i Finland mår inte bra och en språklig vitamininjektion à la Stockholm kunde göra gott.

Undersökningar har visat att det är speciellt läsningen och läsfärdigheten som utgör en akilleshäl för vår finlandssvenska undervisning och utbildningen. I den senaste PISA-undersökningen låg de finlandssvenska 15-åringarnas resultat på de finska kamraternas nivå i fråga om matematik. I den allra färskaste rapporten, som gäller problemlösning, redovisas liknande resultat.

De 15-åriga skoleleverna i Finland reder sig alltså väl i problemlösning. Är det lika väl ställt, då ÅA och HU tar sig an den kvistiga uppgiften att nå hållbar lösning rörande den svenska lärarutbildningen, som inte äventyrar kvaliteten och det starka svenska fundamentet i utbildningen?

Förmår man snickra ihop en lösning, som tillfredsställer ministeriet, politikerna och skolfolket i hela Svenskfinland?

Inger Damlin från Vörå var röstmagnet i FSL i valet av fullmäktige för lärarfacket OAJ. I valet fick endast en finskspråkig lärare, Heli Haaro som kandiderade i de finska allmänbildande lärarnas distrikt i huvudstadsregionen, fler röster än Damlin.

Haaro fick 557 röster, medan Damlin fick 533 röster. Haaro och Damlin var ensamma om att få fler än 500 röster.

Inger Damlin jobbar som biträdande rektor vid Borgaregatans skola i Vasa. Damlin är till utbildningen klasslärare och speciallärare. I FSL och i Vasa svenska lärarförening är Inger aktiv i flera olika organ; bland annat i FSL:s förbundsstyrelse. Det här blir Ingers andra period i OAJ-fullmäktige.

Inger Damlin var alltså etta i FSL:s valkrets. Två var Martin Ahlskog, Pedersöre, med 386 röster, medan Madeleine Karlsson, Kimitoön, var trea med 332 röster.

Också Joakim Häggström, Helsingfors, nådde över gränsen om 300 röster. Han fick 306 röster.

Invalda blev också Kimmo Matsson, Mariehamn, 232 röster, Ulf-Johan Sunabacka, Grankulla, 220 röster och Sebastian Lindqvist, Borgå, 198 röster, Suppleantplats nåddes av Monica Eriksson, Raseborg, 171 röster, Gun Väkeväinen, Korsholm, 131 röster, Alexander Smeds, Lovisa, 74 röster och Åsa Karlsson, Kimitoön, 23 röster.

Uppgifterna baserar sig på de preliminära resultaten från valet.

Röstetalen kan ändras en smula i kontrollräkningen.

Inger Damlin är den enda av de invalda som hade säte i förra fullmäktigeförsamlingen. Sunabacka gör comeback efter fyra år som suppleant.

Kimmo Mattsson, som representerar Ålands gymnasielärare, stod för en åländsk inbrytning

Det preliminära valresultatet har just offentliggjorts. Ulf-Johan Sunabacka, Inger Damlin och Joakim Häggström är nöjda. De har invalts i OAJ-fullmäktige.

efter en paus på över 20 år. Han är samtidigt den första yrkesläraren som representerar FSL i OAJfullmäktige.

I fullmäktige sitter sammanlagt 150 ledamöter, som representerar lärare från hela landet. Fullmäktige är OAJ:s högsta beslutande organ.

Det är alltså fullmäktige, som bl.a. väljer förbundsordförande och styrelsen. Fullmäktige fastslår årligen förbundets budget.

Om man ser till valresultatet i hela landet utgör nykomlingarna drygt hälften av de invalda. 76 av sammanlagt 150 ledamöter är nya.

89 ledamöter är av kvinnligt kön, medan männen är 61 till antalet.

Medelåldern är 49 år.

Valdeltagandet i F SL:s valkrets steg kraftigt med över fem

procentenheter till 62,9 procent.

Högre valdeltagande noterades endast i de allmänbildande lärarnas valkrets i Kajanaland och huvudstadsregionen. I Kajanaland nåddes ett valdeltagande om hela 65,1 procent.

Om man ser till hela OAJ uppgick valdeltagandet till 45,4 procent.

Som en kuriositet kan noteras av männen gick kraftigt framåt i FSL:s valkrets. I tidigare fullmäktige representerades FSL av sju kvinnor, medan valet denna gång resulterade i en representation bestående av fem män och två kvinnor.

Text och foto: C-E Rusk

Förslag om småbarnsfostran når inte fram Lärarfacket OAJ och medlemsorganisationen Barnträdgårdslärarförbund är besvikna på förslaget till ny lagstiftning för småbarnsfostran. De kräver att lagstiftningen borde förnyas genomgående. De förslag till reformer, som överräcktes till undervisningsminister Krista Kiuru (SDP), av en synnerligen oenig arbetsgrupp är inte nog.

På fackligt håll upplevs förslagen som ologiska och de innehåller inte sådana reformer, som tryggar alla barns rätt till högklassig småbarnsfostran och mångsidig verksamhet.

– Föräldrarna vill ha stöd för barnens inlärning och tillväxt, vilket borde avspeglas i lagen. Rätta tiden att förnya småbarnsfostran är just nu, när dagvården inte längre sorterar under socialväsendet utan under utbildnings- och undervisningsväsendet. Arbetsgruppen vågar inte blicka mot framtiden, lyder OAJ-basen Olli Luukkainens och BTLF-ordföranden Anne Lii-

molas gemensamma omdöme.

Speciellt besvikna är de på att arbetsgruppen föreslår att den nuvarande personalstrukturen bibehålls. Fokus har satts på gruppstorlekarna, så att man har glömt vilka som ansvarar för gruppens verksamhet. OAJ och BTLF anser att det i varje grupp för finnas en lärare, som ansvarar för den pedagogiska verksamheten.

Den nuvarande personalens struktur, dvs. antalet barnträdgårdslärare, socionomer och barnskötare skall enligt förslaget nämligen inte ändras.

Arbetsgruppen föreslår att yrkesbeteckningarna för personalen inom barnpedagogiken görs klarare. Enligt förslaget skall yrkesbeteckningarna framöver vara bl.a. lärare inom barnpedagogik, socionom inom barnpedagogik, barnskötare inom barnpedagogik och ledande uppgifter inom barnpedagogik.

Arbetsgruppens medlemmar

har fogat flera avvikande åsikter till arbetsgruppens förslag, som nu sänds på remiss till berörda insatser. Kommunförbundet konstaterar att rapporten innehåller flera nya uppgifter och förpliktelser jämfört med den gällande lagstiftningen. På grund av olika uppfattningar inom arbetsgruppen har man inte kunnat beräkna de totala kostnadseffekterna av lagen. Kommunförbundet godkänner inte att tillhandahållandet av servicen försvåras genom att det fastställs striktare serviceprinciper än för närvarande.

Den nuvarande dagvårdslagen och -förordningen härstammar från 1973. Arbetsgruppens arbete har i hög grad påverkats av regeringens strukturpolitiska program samt åtgärdsförslagen som offentliggjordes 29.11.2013 i anslutning till programmet.

C-E Rusk

3

10.4.2014

ORDförord

LP 2016 I Finland har vi en tradition att förnya läroplanerna ungefär vart tionde år. Just nu lever vi igen i en period av läroplansarbete. För gymnasiets del ska arbetet inledas och olyckligt nog kommer det att sammanfalla med det stålbad som regeringen beslutat om.

Då det gäller grundskolan börjar läroplanen snart vara klar, men rodd i hamn är den först då skolorna fullt ut använder den. Arbetet med LP 2016 har inte varit någon lätt process och fortsättningsvis är grunden, timfördelningen, inte helt klar beträffande delar av språkundervisningen.

Världen förändras i snabb takt och det är alldeles klart att skolan och utbildningen bör hänga med. Vi är inte särskilt duktiga på att tillämpa pedagogiska lösningar anpassade till ny teknik. För mig är det nästan ofattbart att skolor kan totalförbjuda smarttelefoner i stället för att dra nytta av dem. När omgivningen förändras bör vi göra saker på nya sätt.

Mycket i läroplanen är således nytt och där talas om en ny verksamhetskultur och nya lärmiljöer. Jag vet att man försökt höra många men ändå uppfattar jag de här begreppen som i huvudsak riktade uppifrån och nedåt. Det finns flera tiotusentals grundskollärare i landet och nu ska de ta till sig nya lärmiljöer och en ny verksamhetskultur säger man på Utbildningsstyrelsen. Hur ska det gå till och vilka är förutsättningarna för att det ska lyckas?

En grund för detta är att huvudmännen, våra kommuner, klarar att ge reella förutsättningar i form av gruppstorlekar, utrustning, fastigheter och möjlighet till verksamhet utanför skolan. Detta förutsätter nämligen den kommande läroplanen. I dagens läge finns det nästan inga pengar och de kommande åren sätter nya nedskärningar käppar i den kommunala ekonomins hjul.

Skolan är ett stort skepp och sådana svänger långsamt.

Ledarskapet ställs det stora krav på och skolan ska vara en öppen och tillåtande miljö för dem som ska dra lasset, nämligen lärarna. Dem talas det inte så mycket om, utan

eleverna står i centrum och så ska det förstås vara, men utan lärarna klarar sig inte eleverna. Det måste man alltid minnas.

Om man inte i framtiden klarar av att ge lärarna uppskattning och möjligheter att klara skivan får vi inte engagerade lärare. Om engagemanget inte finns sker ingen utveckling.

Utbildningsstyrelsen måste tillsammans med dem som förvaltar skolan ge lärarna verktyg att förändra utbildningen i takt med tidens krav. Det föreliggande utkastet till ny läroplan är inget verktyg. Det är ett över 400 sidor digert dokument delvis fyllt med självklarheter, åtminstone för lärarna. Mångt och mycket av det som beskrivs existerar redan ute i våra skolor. Detta visar att lärarnas inflytande i tillblivelsen inte hörsammats i tillräcklig grad.

Mycket få lärare kommer att finna inspiration i sitt jobb genom den nya läroplanen om man inte kan krympa ner den så att väsentligheterna lyfts fram. Engagemang och inspiration har väl varit avsikten med alltihop?

Dan Johansson är ordförande för FSL.

tas i bruk efter en grundlig renovering år 2016, omtalar Åbo underrättelser den 19 mars. Hyran plus övriga fastighetskostnader kommer sannolikt att uppgå till ca 600 000 euro.

Men skolan kommer det oaktat inte att ha den högsta hyran, utan S:t Olofsskolan och Cygnaeus skola betalar mera. ÅU har talat med berörda rektorer, som är kritiska mot stadens hyrespolitik.

– Det är bara en sorts kosmetika, interna pengar som rullar hit och dit för att förbrylla folk, säger Elise Kurtén, rektor för Sirkkala skola.

I Kyrkslätt håller kommunstyrelsen fast vid sina permitteringsplaner rörande lärare, barnträdgårdslärare och skolgångsbiträden, omtalar Västra Nyland den 19 mars. Styrelsen tog ställning till rättelseyrkanden bl.a. från lärarfacket OAJ:s lokalavdelning. OAJ hävdar att beslutet inte har tillkom-

FSL:s styrelse on 23.4, Hotell Tropiclandia, Vasa.

Förbundsfullmäktige to–fr 24–25.4, Hotell Tropiclandia, Vasa.

FSL:s styrelse ti 3.6. Hotell Fiskartorpet, Helsingfors.

Förbundskongressen on–to 4–5.6. Fiskartorpet, Helsingfors.

FSL-fullmäktige FSL-fullmäktige kallas till ordinarie vårmöte torsdag och fredag 24-25 april 2014 på Spahotell Rantasipi Tropiclandia i Vasa.

Fullmäktige behandlar ärenden enligt förbundets stadgar. Frågor och ärenden som kräver beredning ska vara på FSL-kansliet senast 17.4.

Mötet börjar kl. 11 på torsdagen.

Möteshandlingarna postas vecka 15.

Har den lokala lärarföreningen haft något för sig?

Eller har det hänt något annat, som är värt att noteras under Lokaltrubriken? Notismaterial kan sändas till C-E Rusk (carl-erik.rusk[at]fsl. fi) och Tom Ahlfors (tom.ahlfors[at]fsl.fi).

Vasa permitterar inte sin personal, men det krävs ännu åtgärder för att minska på kostnaderna 2014. Det totala sparmålet är 6 miljoner euro för i år, omtalar svenska.yle.fi. den 24 mars.

Stadsstyrelsen har godkänt ett nytt förfarande när det gäller anställningar som ska leda till att Vasa stad kan minska sin personal med 100 årsverken fram till 2016.

Dessutom sätts behovet av vikarier under lupp. Vikarier anställas endast när lagen så kräver. En strävan är också att minska på de anställdas övertidstimmar. Övertid bör godkännas på förhand av förmannen.

Orsaken till att man inte behövde ta till permitteringar i Vasa är att resultatet för år 2013 var bättre än prognostiserat. Bland annat verkar inkomsterna överskrida budgeten med fem procent.

I Åbo får gymnasiet Katedralskolan förbereda sig på en chockhöjning av hyran, när gymnasiefastigheten

Kimitobygdens lärare r.f. håller vårmöte onsdagen 23.4. kl.18.00 på Bjärkas gård i Västanfjärd. Vi firar ”Bokens och rosens dag” med Carita Forsman-Rudels som talar om sin bok. Stadgeenliga ärenden. Val av kongressombud. Anmälan till Nina Sjögren nina.sjögren@kimitoon.fi senast 17.4.

mit i laglig ordning, att det strider mot lagen och att det inte är ändamålsenligt.

Föräldraförening ar har också krävt att beslutet hävs med hänvisning till bl.a. elevernas rätt till läroplansenlig undervisning.

I Lovisa stängs Sensomotoriska centret från årsskiftet, omtalar Östra Nyland den 22 mars. Kliniken i Generalshagens skola lär vara den enda av sitt slag. Centret fokuserar på utredning och terapi av motoriska problem och besvär med reflexer, balanssinne, syn och hörsel hos skolelever.

Bildningsnämndens plötsliga beslut att stänga centret möter kritik från föräldrahåll. Gisela Forsström och Paula Vidlund, som jobbar på centret, ifrågasätter rationaliteten i beslutet. Duon pekar på att förebyggande åtgärder blir i längden billigare för samhället än åtgärder, som sätts in för att hjälpa marginaliserade unga. Ålands gymnasium söker

förvaltningschef och 13 personer har sökt jobbet, omtalar Nya Åland den 3 mars.

Nuvarande tjänsteinnehavaren Gyrid Högman går i pension och nu söks alltså en efterträdare, som torde inleda tjänstgöringen i höst.

Jobbet har lockat många erfarna förvaltningsmänniskor såväl på Åland som i riket.

Lappträsk stänger hela det finska skolcentret, som innefattar en grundskola (åk 7–9) och ett gymnasium, omtalar Östra Nyland den 1 mars. Fastigheten är svårt fukt- och mögelskadad och kommunen har inte råd att uppföra en ny skolfastighet.

Fullmäktiges beslut innebär att ca 20 lärare blir utan jobb, medan drygt hundra elever och studerande får söka sig till grannkommunen för skolgång.

– Lärarna har sovit dåligt i flera månader, säger FOSU:s och lärarnas huvudförtroendeman Kirsi Nurkkala.

Finlands Svenska Lärarförbund FSL Järnvägsmannagatan 6 00520 HELSINGFORS www.fsl.fi tfn 020 749 54 60 E-post till anställda: fornamn.efternamn@fsl.fi Medlemmarna ombeds i första hand vända sig till den egna lokala förtroendemannen i frågor som rör bl.a. löne- och anställningsvillkor.

Förbundsordförande Dan Johansson, tfn 020 749 54 70 Förbundssekreterare Christer Holmlund, tfn 020 749 54 65 Ombudsman Jan-Mikael Wikström, tfn 020 749 54 67 Förbundsekonom Agneta Roine, tfn 020 749 54 66 Informatör Martina Landén-Westerholm, tfn 020 749 54 63 Avdelningssekreterare Anita Stark, tfn 020 749 54 64 Arbetslöshetsärenden och frågor rörande t.ex. alterneringsledighet sköts av Lärarnas arbetslöshetskassa, www.opetk.fi Tfn 09 2294 4100.

A-kassans telefontider: måndag till torsdag kl. 9–15.

Grundlig information om arbetslöshetsskydd, beräkningen av inkomstrelaterade dagpenningar m.m. på Arbetslöshetskassornas samorganisations hemsida www.tyj.fi Kontaktuppgifterna rörande tidningen Läraren finns på sista sidan.

Nästa nummer av Läraren utkommer den 17 april.

4

10.4.2014 Carl-Erik Rusk

Nina Eriksson-Holmström, 55, är en lärare som har en lång karriär bakom sig. Hon är född, uppvuxen och gick från skolbänk till skolbänk i Hangö.

Nu är hon speciallärare i Helsingfors, men kallar sig småstadsmänniska.

Nina är gift och mor till tre vuxna barn. Hon är en ivrig pedagog och en ”ganska vanlig människa” som tycker om att läsa. Hon har varit förtroendeman, ledamot av och ordförande för FSL:s fullmäktige och suttit i OAJ:s fullmäktige. Nu har hon säte i OAJ:s styrelse som FSL:s representant.

Härnäst vill Nina bli FSL:s ordförande och är uppställd i ordförandevalet som förrättas på FSL:s kongress i juni.

Varför blev du lärare?

– Det var en slump. Under mitt sista år i gymnasiet dök en tanke på att bli lärare upp.

Jag fick antagligen i det skedet en klarare bild av vem jag var. Via scoutingen hade jag varit ledare för barn- och ungdomsgrupper.

Jag fick på basis av mitt avgångsbetyg en studieplats vid matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid Åbo akademi, men jag sökte också till PF i Vasa och att bli antagen till klasslärarutbildningen värderade jag så högt att jag började studera där.

Vilken blir din första åtgärd som FSL-bas?

– Att verkställa den fyraårsplan för förbundets verksamhet som kongressen har godkänt. Helt konkret tänker jag mig att först diskutera med personalen på kansliet, de är mina närmaste medarbetare och jag tror att de har en god bild av läget. Förbundet har också flera grupper som sammankommer regelbundet, såsom fullmäktige, förtroendemännen, olika kurser och FSLakademin. På dem skall jag lyssna för att få veta vad medlemmarna vill ha.

En del svenska lärare är anslutna till OAJ. Borde FSL organisera alla svenska lärare?

– Jag tycker inte att vi skall syssla med värvning och försöka locka över svenskspråkiga lärare från förbund som fungerar mest på finska. Behovet skall växa inifrån. På Åland bekymrade man sig för att de yrkeslärare som var anslutna till OAJ fick bristfällig service på svenska och att det i värsta fall kunde leda till att lärare inte ville organisera sig inom lärarfacket. Vi skall vara öppna för samarbete, men det gäller att komma överens om villkoren.

Hur uppfattar du FSL:s roll som samhällelig aktör i Svenskfinland?

– I den minoritet vi utgör är ju skolan central. Det är skolan som för kulturen

vidare, utan de svenska lärarna skulle den finlandssvenska kulturen inte klara sig utan gå under. FSL:s roll är central i det finlandssvenska etablissemanget. Vi måste själva vara aktiva och finnas med och delta i debatten med de tankar som finns i våra led.

FSL:s ordförande har många roller. Vad prioriterar du i ditt ledarskap?

– Att ha ett livskraftigt lärarförbund på svenska. Det gäller att ta tillvara den kraft som finns bland våra medlemmar. De enskilda lärarna skall kunna känna igen sig i den verksamhet förbundet driver. Jag vill inte heller förringa rollen av att vara den som för budskapet vidare, utåt. Jag har ju som ordförande arbetstid som är vikt för det.

Hur vill du bevara FSL:s attraktionskraft?

– Viktiga vägar att fånga upp medlemmar är via studerandeföreningen FSLF och ha en aktiv kontakt med den. Då blir det fortsättningsvis en naturlig del av lärarprofessionen att tillhöra ett fackförbund. Vi har en bra kanal också via FSL-akademin att fånga upp aktiva medlemmar, också om man nog skall kunna vara passiv medlem.

Hur vill du locka nya krafter med i det fackliga arbetet?

– Det finns människor som har åsikter och gärna arbetar för en specifik sak. Skulle de ha möjlighet att föra fram sin sak skulle det kanske locka dem att se det fackliga arbetet på bredare front. I föreningarna skall man fokusera på nya medlemmar och skolombuden är facket på arbetsplatsen. FSLakademin är också central.

Ser du ett behov av att förnya förbundet?

På vilket sätt?

– Vi har en struktur man kan bygga på.

Fullmäktige bör vara mer än sista leden av beslutsfattandet. Fullmäktige skall också de-

Favoritämne när du gick i skolan?

Matematik.

Bästa tv-serien?

Twin Peaks.

Fisk eller kött?

Kött.

Ett centralt karaktärsdrag?

Envishet.

Fritidsintressen?

Att resa och att umgås med vänner.

battera och diskutera aktuella frågor. Vi är inne på en god väg när vi har en seminariedel om olika frågor i samband med fullmäktigemötena. Den delen kunde växa, så att mindre tid skulle gå åt till de formella besluten. Fullmäktigeledamöterna bör också vara aktiva på det lokala planet mellan mötena.

Behöver Helsingfors en svensk klasslärarutbildning?

– Åtminstone tillfälligt och med betoning på ”svensk”. Den finlandssvenska skolan skall ha finlandssvenska lärare. Jag är överraskad över att Helsingfors universitet söker samarbetspartner i ett land där undervisningen just nu inte är världsberömd för sin kvalitet. Det är förvånande att ÅA och HU inte kan finna varandra i den här frågan. En eventuell ny lärarutbildning i HU:s regi skulle starta som svenskspråkig till 70 procent, sägs det. Kan vi också om tio år konstatera att det är en svensk utbildning? Ett samarbete med Stockholm kan ha mycket att ge, men jag är inte redo att sälja den finlandssvenska lärarutbildningen på det altaret.

Varför är lärarutbildningen så attraktiv i Finland?

– Jag tror att utbildningen uppskattas också av andra arbetsgivare än de inom utbildningssektorn. Det som får folk att söka in är att vi har en välfungerande skola och ett samhälle som värderar utbildning högt och ser den som en möjlighet till ett gott liv. Detta har återspeglat sig i att man vill jobba inom utbildningen. Läraryrket har en frihet att disponera arbetstid och välja metoder. Gällande detta ser jag nu skrämmande tecken, då statsmakten vill styra till exempel läromedelsinköpen. För att bibehålla attraktionskraften i lärarutbildningen skall friheten i yrkesutövningen bibehållas. Vi skall ha

en målstyrning och inte en metodstyrning.

Lista för- och nackdelar med årsarbetstid!

– Den största fördelen är att allt arbete är grund för lönesättningen. Lärarens arbete är idag så mycket mera än undervisning, och så länge lönegrunden beaktar endast undervisningen har vi ett system där de som arbetar minst med övrigt för sin skola är de som gynnas mest, vilket inte är ett ideal. En årsarbetstid skulle också underlätta samplaneringen. Farorna är att friheten naggas i kanterna. Friheten att välja när och var man gör det arbetet som inte är med eleverna kan bidra till att orken i arbetet bibehålls. Jag tror inte på en modell där lärarna ska finnas på en viss plats vid en viss tidpunkt. Viktigt är också att det övriga arbetet inte blir osynligt. Ett tak för undervisningen måste finnas i ett avtal om årsarbetstid. Är svenska skolor sämre än de finska?

– Nej, men en aning annorlunda. Det man mäter i PISA är en sak, men vi har till exempel inte inom den finlandssvenska skolan upplevt ett lika starkt behov av de disciplinära åtgärderna som diskuterats mycket den senaste tiden i de finska skolorna. Jag tror att våra elever är duktigare på språk. Lever man i en miljö där andra språk än skolsvenskan används – det må sedan vara dialekt eller finska – finns mottagligheten och medvetenheten om att världen fungerar på olika språk och det är viktigt att behärska språk. Våra elever tenderar klara sig bra i samhället. En annan sak som jag tror att påverkar vår finlandssvenska skola är inkluderingen av elever med särskilda behov. Vi lever i en finlandssvensk glesbygd och har inte haft möjlighet att utnyttja särlösningar. Inkluderingen är positiv, men också resurskrävande.

Tom Ahlfors

5

10.4.2014

Tom Ahlfors

Christer Holmlund anställdes för sex år sedan som ombudsman vid FSL-kansliet och för ett par år sedan fick han titeln förbundssekreterare. Han är ersättare för förbundsordförande på förbundskansliet och han fungerar bl.a. som sekreterare i FSL-styrelsen. I första hand kan han ses som en ”troubleshooter”. Han hjälper medlemmarna i kvistiga frågor och han besöker de lokala lärarföreningarna frekvent. Också när det tyvärr krisar till sig, bl.a. i form av permitteringar. Han har varit fackligt aktiv under hela yrkeskarriären. Han är till utbildningen ped.mag. Han har jobbat som klasslärare och rektor i huvudsak i Grankulla. Christer är född och uppvuxen i Hangö, men bor sedan ca 20 år tillbaka i Esbo. 45-årige Christer är gift och far till två tonåringar.

Varför blev du lärare?

– Redan i åk 9 tilltalades jag av lärarbanan. Antingen lärare i historia och samhällskunskap eller klasslärare. Valet blev klasslärare. Jag tycker om att jobba med barn och unga. Jag avskräcktes inte att av att åka upp till Vasa. Jag trivdes bra med studierna i Vasa.

Vilken blir din första åtgärd som FSL-bas?

– Redan i augusti vill jag att styrelsen, styrelsesuppleanter och personalen möts för att följa upp, analysera och prioritera förbundskongressens beslut. Jag tror på delaktighet och dialog, där vi tillsammans för förbundet vidare.

En del svenska lärare är anslutna till OAJ. Borde FSL organisera alla svenska lärare?

– Det här är en organisationspolitisk fråga, som vi måste diskutera med lärarfacket OAJ, som har en del svenska lärargrupper som är organiserade andra vägar än via FSL. Arbetet är redan i gång på Åland, där yrkeslärargrupper har visat ett intresse för en anslutning till FSL. Fördelen är ju självklar: service på modersmålet.

Ser du ett behov av att förnya förbundet?

På vilket sätt?

– Det finns behov av att se över och förnya verksamheten. Om jag nämner ett exempel så blir det förbundets organisation, som skapades för 40 år sedan. Mycket har hänt sedan dess, men förbundets organisation och stadgar ser i stora drag ut precis som för 40 år sedan. En bärande fråga lyder: Är organisationen tidsenlig? Jag har inga färdiga modeller, men åtminstone vet jag att det finns ett behov av att stärka föreningarnas roll och tyngd. Föreningarna borde får mera att säga till om, vilket bör ovillkorligen beaktas i förnyelsearbetet. Vi måste granska utvecklingsbehoven fördomsfritt och förut-

sättningslöst.

Hur uppfattar du FSL:s roll som samhällelig aktör i Svenskfinland?

– Vi måste fortsätta att vara aktiva speciellt inom utbildningspolitiken. Men vi får inte vara alltför snävsynta och fokusera endast på Svenskfinland, utan också synas och höras när det gäller de nationella utbildningspolitiska besluten. I första hand sker detta i samråd med OAJ. FSL:s ordförande har många roller. Vad prioriterar du i ditt ledarskap?

– Jag prioriterar delaktighet, tydlighet och genomskinlighet. Om jag väljs till ordförande blir jag en tillgänglig ordförande. Ordförandeskapet är för mig inte ett jobb, utan ett uppdrag, som innebär att jag är ständigt tillgänglig. Jag stänger inte av telefonen klockan 16. Jag kommer också att jobba för ökad dokumentation av förbundets linje.

När jag yttrar mig som ordförande så ska detta bygga med diskussioner och konklusioner, som har tagits fram på olika nivåer i förbundet. Dokumentation skapar förankring och stadga.

Hur vill du locka nya krafter med i det fackliga arbetet?

– Här kommer delaktigheten åter med i bilden. De som aktiverar sig måste känna att deras insatser behövs och att de får sin stämma hörd. När jag fick ansvar för förbundets kursverksamhet försökte jag se på upplägget med nya ögon. Efter grundliga diskussioner sjösattes FSL-akademin, som fått positiv feedback. Det uttryckliga syftet var att locka nya, inte nödvändigtvis unga, personer med i vår verksamhet. Gruppen samlades flera gånger och programmet var inte spikat, utan deltagarna påverkade innehållet. Två grupper har hittills utbildats och jag tror på en fortsättning.

Favoritämne när du gick i skolan?

Gymnastik, men också matematik.

Bästa tv-serie?

Finns ingen. Ser sporadiskt på tv.

Fisk eller kött?

Kött.

Ett centralt karaktärsdrag?

Målmedvetenhet.

Fritidsintressen?

Motionsidrott, följer med och stöder barnens idrottsaktiviteter och tycker om att röra sig till sjöss.

Hur vill du bevara FSL:s attraktionskraft?

– Vi ska marknadsföra oss som ett förbund, som lyssnar på medlemmarnas åsikter. Vi ska vara ett förbund, som vågar stå upp och ta strid för lärarnas och rektorernas intressen. Vi ska lyfta fram vikten av att vara fackligt ansluten. Våra medlemmar ska känna stolthet över att vara anslutna till FSL. Varför är lärarutbildning så attraktiv i Finland?

– Jämfört med de flesta andra länder har läraryrket en hög status i vårt land. Finland satsade långt före andra länder på en högre högskolexamen för lärarna, vilket har säkerställt en hög kvalitet i utbildningen. I själva verket är lärarutbildningen idag så pass attraktiv att man också inom andra branscher gärna rekryterar lärare. Lärarna åtnjuter dessutom en rätt stark professionell autonomi.

Arbetstidsarrangemangen påverkar kanske delvis attraktionskraften, men de är inte av avgörande betydelse. Vi har ett system som i huvudsak bygger på undervisningsskyldighet per vecka, medan övriga Norden har system som bygger på årsarbetstid. Systemen är olika, men i bägge fallen kompenseras den hårda arbetsbelastningen under läsåret av ett rejält sommaruppehåll.

Behöver Helsingfors en svensk klasslärarutbildning?

– Speciellt i huvudstadsregionen finns en lärarbrist på svenskt håll, så jag kan tänka mig att finns ett behov av lärarutbildning också i Helsingfors. Min syn är att Åbo Akademi alltjämt ska ha huvudansvaret för den svenska lärarutbildningen. ÅA och Helsingfors universitet måste tillsammans finna sätt att samarbeta kring en tillfällig svensk lärarutbildning i Helsingfors. Antingen en komplett utbildning, eller en kompletterande utbildning för personer som har aka-

demiska studier i bagaget. ÅA måste för sin del noggrant utreda möjligheterna till mera flexibla utbildningsarrangemang, speciellt när det gäller kompletterande utbildningar.

Kvaliteten och kravnivån får inte sänkas, men här finns säkert utrymme för flexibla lösningar med hjälp av modern teknik. Närvaro i föreläsningssalar i Vasa är inte automatiskt det samma som kvalitet. Här krävs flexibla upplägg.

Lista för- och nackdelar med årsarbetstid!

– På plussidan finns att årsarbetstid sätter gränser för arbetstiden och att alla arbetsuppgifter blir synliga. I bästa fall kan årsarbetstid jämna ut orättvisorna i undervisningsskyldigheterna. På minussidan finns att det knappast är värt att satsa på årsarbetstid när Finland är inne i en ekonomisk kris. En övergång till årsarbetstid måste ovillkorligen sekunderas av fräscha pengar på förhandlingsborden. På minussidan finns också att arbetstiden sannolikt blir mera bunden och att kvoten för lärarnas förtroendetid, alltså den tid som arbetsgivaren inte styr över, fylls till brädden. Så har det ju gått med samplaneringen, som idag förväntas omfatta allt för många uppgifter.

Vårt usk-system har av tidigare förhandlingsdirektören vid OAJ Juha Jäske förliknats vid en kronjuvel. Och kronjuveler är självfallet inte till salu för en billig penning. Erfarenheterna i Sverige avskräcker. Är svenska skolor sämre än finska?

– Nej, inte sämre men nog annorlunda!

Vi ska inte stirra oss blinda på PISA-utvärderingarna, som för all del visar att i de flesta fall ligger inlärningsresultaten i svenska skolor i linje med de finska skolorna. Svenska skolor har ju sedan mera ambitiösa språkprogram, men det mäts ju inte i PISA. C-E Rusk

6

10.4.2014

KOLUMNEN Tom Wikman är lärarutbildare.

Nya Testamentet som vägkarta till nytt språk På Emmaus i Dübendorf gör jag ett fynd: Ds Neue Testamänt auf Berndütsch. Damen i kassan verkar inte lika övertygad över fyndet som jag. Men hon har knappast läst von Wrights Mitt liv som jag minns det. Han menar att det bästa sättet att snabbt lära sig ett främmande språk är att läsa Nya Testamentet på språket. Metoden kan enligt von Wright anbefallas.

Eftersom en bildad människa känner texten på sitt eget språk, förstår hon eller han också vad de främmande orden betyder. Min ambition är till synes anspråkslös, att lära mig att förstå den variant av det tyska språket som talas i Schweiz.

För en som kan tyska borde det inte vara en oöverkomlig uppgift. Bristen på skriftliga källor har dock försvårat min strävan.

Kampen med språket har gett mig anledning att fundera över hur man lär sig språk och hur hjälpmedlen kunde se ut. Hur lär man sig barnbarnens språk?

Det finns förvisso ett antal läroböcker utgivna för schwiizerdütsch, men de har samma brister som de flesta läroböcker i språk som jag undersökt. Eftersom texterna inte finns översatta, tappar man ganska snabbt bort sig i texterna, vilket påverkar motivationen. Också om det finns ljudinspelningar till böckerna lär man sig knappast något om man inte får språket kopplat till begrepp på modersmålet. Tanken tycks vara att språkundervisning i huvudsak handlar om problemlösning, att man lär sig språk genom att knäcka ett antal grammatikaliska koder och genom att bläddra i ordlistor.

Den parallella bibelläsning som metodiskt rekommenderats av von Wright omfattar en viktig funktion, nämligen upprepningen. Upprepningen ingår ju också i naturlig språkinlärning.

Variationen mellan språken ger intressanta lingvistiska insikter. Åtminstone Bernvarianten av den schweiziska tyskan verkar ha en likadan genitivstruktur som vissa dialekter i Norge. Dubbelläsningen ger också intressanta hermeneutiska insikter som hjälper en vid tolkningen. Man förstår helt enkelt vissa ställen bättre om man läser på två språk.

Eftersom jag inte har den bibliska bildning som von Wright utgick ifrån, blir själva den fysiska läsningen något utmanande.

Det gäller att ha två böcker öppna samtidigt. Det skulle hjälpa om båda språkvarianterna skulle vara publicerade i samma bok, eller som en app med möjligheter att lyssna på texterna. Det här kunde gärna gälla också läroböcker i språk. Med program som Readspeaker kan man idag få texter upplästa. På en mängd språk, men inte på mitt aktuella målspråk.

Långt inne i Markusevangeliet börjar jag tvivla. Räcker det med att förstå texterna på målspråket? Eller behövs det ändå kanske regelrätt memorering? Kanske jag borde samla viktiga ord i ett litet häfte? För att plugga dem på djupet och hålla läxförhör?

Det ordförråd jag hittills har automatiserat är inte till stor hjälp. Det är förvisso trevligt att veta att onda andar betyder böse Geischter, men just det här begreppet är kanske inte det mest användbara i kommunikationen med barnbarnen.

Nästa försök kunde bli att lära sig valda delar riktigt ordentligt. Till exempel följande centrala budskap finns det skäl att hålla i minnet både i världspolitiken och i diskussionerna om den svenskspråkiga lärarutbildningen i Finland: Löt nech mit em Gägner nid uf ne prozäss y! Im Gägeteil: We dir öpper e Chlapf udi rächt Backe git, so häb ihm o di anderi häre. (Mat. 5:39, om att vända andra kinden till.)

Drum tüet de Mönsche alls das, wo dihr weit, dass si öich tüe. (Matt. 7:12, gyllene regeln.)

Rätt spår, Fröjdö!

Torolf Fröjdö (tidigare förbundsordförande) lyfter fram en inställning som delvis motsvarar min i sin debattartikel i Läraren (27.3).

Vi har en brist på behöriga klasslärare i södra Finland, vilket vi självfallet inte kan acceptera som fackförbund. Jag håller helt med Fröjdö om att ett lönetillägg i form av t.ex. ett rekryteringstillägg skulle underlätta situationen i huvudstadsregionen där lärarbristen

är som störst.

Jag tror inte att vi enbart med att höja lönenivån kan fylla behovet av lärare. Vi måste tänka bredare än så. En tillfällig utlokaliserad utbildning ledd av Åbo Akademi, gärna i samarbete med Helsingfors universitet, är ett sätt att råda bot på bristen av främst klasslärare.

Jag ser dessutom personalpolitiken som en viktig spelbricka som kan utnyttjas för att höja kom-

munernas attraktionskraft då det gäller att rekrytera nya lärare, men också med tanke på att behålla de som redan jobbar inom kommunen.

Att råda bot på lärarbristen är mera än en fråga om lärarutbildning.

Christer Holmlund ordförandekandidat

Helst både och I Läraren nr 8 säger Torolf Fröjdö att det är lätt att åtgärda lärarbristen i huvudstadsregionen med en höjd lönenivå. Jag tror också att detta skulle underlätta situationen, men det har visat sig att det inte låter sig göras så lätt som Fröjdö verkar tro.

Som tidigare ordförande för FSL vet Torolf Fröjdö nog att FSL gett förhandlingsrätten till OAJ och att det som gör situationen knepig är att underskottet av klasslärare inte syns på samma sätt i de finska skolorna och att de olika

språkgrupperna knappast kan ha olika lön.

Det ligger inte i fackets intresse att utbilda lärare till arbetslöshet i Österbotten, medan bristen på formellt behöriga klasslärare och speciallärare ännu kan skönjas i södra Finland. För att fylla den luckan behöver vi utlokaliserad utbildning i Helsingfors arrangerad av ÅA, gärna i samarbete med HU om intresse finns. Satsningar på påbyggnadsutbildning för sådana som redan arbetar i regionen har visat sig bäst då det gäller benägen-

heten att stanna kvar både i yrket och i regionen.

Detta utesluter inte att det också bör ligga i kommunernas intresse att göra sig attraktivare för nya lärare. Här gäller det också att våga tänka i nya banor. En del av vikariaten kunde t.ex. skötas av en vikariepool med fast anställda behöriga lärare.

Nina Eriksson-Holmström FSL:s representant i OAJ:s styrelse och lönepolitiska kommitté ordförandekandidat

Bästa skolköket finns i Sibbo

Skolköket i Söderkulla skola utbringar en skål för sin goda mat! Från vänster Dennis Sjöholm, Christina Lönnholm och Dennis Lindholm.

Av fem skolkökslag som tävlade om vilken skola som serverar den bästa skolmaten var det Söderkulla skola i Sibbo som drog det längsta strået i finalen som avgjordes på Gastromässan i Helsingfors i slutet av mars. Det gällde för lagen att för en jury laga matportioner där råvarornas pris inte fick överstiga

en euro per portion.

Det segrande laget från Söderkulla skola bestod av Christina Lönnholm, Dennis Sjöholm och Dennis Lindholm. De serverade en meny bestående av morotssoppa, grönsaksrisotto, kycklingklubbor och rågsemlor med havre.

Som tillbehör serverades klyftpota-

tis, sallad och sylt på svarta vinbär.

Mums!

Första priset i tävlingen är en resa för laget till Bryssel.

I finalen deltog fem lag, från Korsholm, Björneborg, Kotka, Sibbo och Åbo. Tävlingen ordnades för andra gången.

7

10.4.2014

Två fel i studentprov i samhällslära Ålands lyceum har protesterat mot två uppenbara fel i studentprovet i samhällslära. Nya Åland berättar den 21 mars om de två felen och den protest som har inlämnats till studentexamensnämnden.

Från gymnasiets sida har man också varit i kontakt med landskapsregeringen i hopp om att denna ska sända in en officiell protest.

I fråga nr 5 talas om rättskapacitet, trots att termen rättsförmåga genomgående används i kurslitteraturen ”Lagkunskap för gymnasiet”. I princip är emellertid orden synonyma.

Det andra felet är sedan mera allvarligt. Marcus Koskinen-Hagman, rektor för Ålands lyceum, reder ut begreppen i Nya Åland.

– I den svenska översättningen finns formuleringen ”avsluta ett arbetsavtal”, i den finska versio-

nen står det ”purkaa” som betyder ”häva”, säger Koskinen-Hagman.

Frågan gäller 17-åriga Emma som jobbar på en hamburgerbar.

Föräldrarna irriteras av att jobbet stör hennes gymnasiestudier. ”På vilka grunder kan en arbetstagare och en arbetsgivare avsluta ett arbetsavtal?”, frågas i provet.

Jan- Mikael Wikström, ombudsman på FSL och sakkunnig i liknande frågor, bekräftar att det handlar om en felaktig översättning. Han ställer sig frågande till användningen av ”avsluta ett arbetsavtal” i sammanhanget. ”Purkaa” bör uttryckligen översättas till ”häva” i detta sammanhang. Hävning av ett arbetsavtal kräver synnerligen vägande skäl.

Hävningen innebär att arbetsskyldigheten avbryts omedelbart, liksom även löneutbetalningen.

Den minnesgode kommer ihåg

läraren i högstadiet Alppilan yläaste i Helsingfors, vars arbetsavtal hävdes pga. det påstådda övergreppet mot en trilskande elev. Lärarfacket OAJ kritiserade förfarandet bl.a. just med hänsyn till att arbetsgivaren valde att häva arbetsavtal, vilket är en nog så tung åtgärd.

– Uppsägning är en helt annan process, som bl.a. innebär til�lämpningen av uppsägningstid.

Då gäller helt andra stadganden än i fråga om hävning av ett arbetsavtal, säger Wikström.

Koskinen-Hagman säger att ”avsluta ett arbetsavtal” kan tolkas som såväl uppsägning som hävning. I praktiken betyder detta att svenskspråkiga abiturienter har tvingats skriva betydligt längre svar än de finska kamraterna.

C-E Rusk

Finländska 15-åringar fixar det mesta Finländska 15-åringar reder sig åter väl i en internationell undersökning. Också denna gång gäller det en PISA-undersökning, som genomförs av OECD. Det gäller problemlösning, som nu lyfts fram som ett särskilt innehållsområde i PISA 2012, vars centrala resultat offentliggjordes i december.

De finländska 15-åringarnas genomsnittliga resultat om 523 poäng ligger långt över OECD-genomsnittet om jämnt 500 poäng.

Finland ligger på en delad fjärde plats i OECD-ligan tillsammans med Australien. Ligan toppas av Korea (561 poäng), Japan (552) och Kanada (526).

Skillnaden mellan svensk- och finskspråkiga elever i vårt land är försumbar. Däremot släpar invandrarelevernas resultat kraftigt efter i vårt land.

Om man räknar in även områden och regioner, som inte är medlemmar i OECD, ligger Singapore i topp med 562 poäng. I denna jämförelse ligger Finland på en nionde plats.

Totalt deltog 44 länder, varav 28 OECD-länder, i provet. Provuppgifterna utgick från vardagsnära problem, som inte har direkt koppling till skolans ämnen.

I PISA-provet som testar problemlösningsförmåga skiljer man på statiska och interaktiva uppgifter. I de statiska uppgifterna får eleven all information som behövs för att lösa problemet från början.

I de interaktiva uppgifterna krävs att eleven bearbetar informationen för att kunna gå vidare och lösa problemet.

Sverige redovisar igen dåliga resultat. De rikssvenska 15-åringarna nådde 497 poäng, vilket alltså ligger under OECD-snittet. I Norge nåddes 503 poäng, medan de danska 15-åringarna redovisar ett

Utbildade löntagare tar största smällarna Regeringens beslut om budgetramarna för de nästa åren slår hårt mot de utbildade löntagarna, resonerar akademikercentralen Akava.

Inkomstskatten skärps, den s.k. solidaritetsskatten utökas, de högsta arbetslöshetsersättningarna krymps, avdragsrätten för arbetsresor och räntor för bostadslån skärps och barnbidragen beskärs.

Alla dessa beslut påverkar de utbildade löntagarnas ekonomi.

– Beskattningen är redan nu för påfrestande för utbildade löntagarna. De nya nedskärningarna slår allra hårdaste med mot professionella yrkesutövare, som är i nyckelställning när det gäller att skapa nya arbetsplatser. Det ligger inte i vare sig samhällsekonomins eller låginkomsttagarnas intresse att ytterligare klämma åt dessa grupper, säger Akavas ordförande

Sture Fjäder.

Lärarfacket OAJ intar också en kritisk hållning och anser att forskningen, utbildningen och undervisningen har fått utstå väl många smällar under de senaste åren.

Det senaste rambeslutet innehåller bl.a. ett beslut om att skolgångsbiträdena ska räknas in i den matematiska relationen lärarenelev.

– I praktiken ger beslutet möjligheter att förstora undervisningsgrupperna i fråga om elever i behov av särskilt stöd med förlängd läroplikt och gravt handikappade elever. Alltså de enda undervisningsgrupperna vilkas takstorlek definieras i lagstiftningen, säger Nina Lahtinen, utvecklingschef vid OAJ. C-E Rusk

SOMMARLÄGER för dig som har en synnedsättning och som går i åk 1-6!

NÄR: VAR: PROGRAM:

9 – 12 juni 2014 Svenska skolan för synskadade/Elevhemmet Parisgränden 2 A, Helsingfors Vi utforskar vad sommar i Helsingfors har att erbjuda.

Vi kommer att upptäcka Borgbacken, pröva på sommarrecept, skapa en lägerberättelse med iPad och mycket mera.

Lägret, maten och resorna är avgiftsfria för deltagarna.

Blev du lite nyfiken?

Kontakta: Johanna Hirvi tfn 0408091752 E-post johanna.hirvi@blindskolan.fi Din anmälan behöver vi före fredagen den 17 april.

(Max 8 deltagare).

Tack för stödet!

Undervisningsminister Krista Kiuru vill värna om jämlikheten och likvärdigheten i grundskolan.

snitt om 497 poäng.

Eleverna delades, på basis av sina poäng, i sju nivåer. Fyra procent av de finländska eleverna nådde den högsta nivån, medan OECD-snittet ligger på tre procent. 14 procent av de finländska eleverna redovisade resultat, som ligger under nivå 2, som kan anses som en miniminivå för ett fullvärdigt medborgerligt deltagande i samhället. OECD-genomsnittet ligger betydligt högre. Andelen svaga elever uppgår till 21 procent.

– Vi måste värna om jämlikheten och likvärdigheten i grundskolan. Undervisningen visar att nästan var sjunde ung person når inte upp till sådana kunskaper och färdigheter som krävs i ett samhälle, som blir allt mera mångfacetterat och som förändras kontinuerligt.

Arbetet med att utveckla grundskolan, som har satts i gång, är viktigt och aktuellt, säger undervisningsminister Krista Kiuru.

Pojkarna släpar efter i vårt land.

I motsats till de flesta andra undersökningsländerna nådde flickorna i Finland i snitt bättre (526 poäng)

än pojkarna (520 poäng). Aningen överraskande noteras samma fenomen i Norge och Danmark, medan rikssvenska pojkar når hela 16 poäng mera än flickorna i snitt.

Skillnaderna mellan resultaten i problemlösning mellan ursprungsbefolkningen och elever med invandrarbakgrund var stora i alla deltagande länder. I Finland nådde elever, som representerar urbefolkningen, ett snitt om 526 poäng, medan andra generationens invandrarelever nådde 461 poäng.

Första generationens invandrarelever nådde 426 poäng.

Skillnaderna mellan elevgrupperna var större i Finland än i de flesta andra länderna.

Uppgifterna representerade olika situationer i vardagen. De hänförde sig inte direkt till något skolämne. I Finland var 311 skolor och totalt 3 685 elever med i utvärderingen av problemlösningskompetens. Av dessa hade 469 invandrarbakgrund.

C-E Rusk

Ett varmt tack för förtroendet jag fick i OAJ-valet!

Jag skall göra mitt bästa.

Hör gärna av er om ni vill vara med och försöka påverka.

Madde

Lärarnas Arbetslöshetskassas

ORDINARIE MÖTE hålles 5.5.2014 kl. 16.30 i Helsingfors, på arbetslöshetskassans byrå, adress Bölegatan 4 B, 5 vån.

På mötet behandlas de ärenden som i enlighet med kassans stadgar (10 §) bör behandlas vid kassans ordinarie möte. På mötet behandlas också ändringar i kassans stadgar.

Styrelsen föreslår att arbetslöshetskassans stadgar ändras så att man i stadgarna tillägger förordningarna angående styrelsens arbetsutskott, förordningarna angående vissa personalärenden samt att man dessutom i stadgarna gör främst strukturella ändringar för att förbättra läsbarheten.

Verksamhetsberättelsen och bokslutet för år 2013 samt revisionsberättelsen jämte utlåtanden finns till påseende för kassans medlemmar på kassans byrå under perioden 22.4– 5.5.2014 kl. 9.00–15.00.

LÄRARNAS ARBETSLÖSHETSKASSA Styrelsen

8

10.4.2014

Hanna Åminne är utbildad klasslärare men har aldrig haft en fast tjänst.

Hanna från Vasa fick lejdon Att hamna i en ond cirkel med snuttjobb och vikariat är inte roligt. Det vet Hanna Åminne som i flera år befann sig i en sådan situation. Till slut fick hon nog och valde i stället att bli företagare och öppnade nyligen en klädbutik i Vasa.

– Det handlar inte bara om att ha en regelbunden inkomst utan även en känsla att inte riktigt räcka till, säger Hanna Åminne, 37.

Hanna Åminne blickar tillbaka på sin karriär som lärare. En karriär som inte riktigt blev som hon hade tänkt sig efter att hon utexaminerats som klasslärare från Åbo Akademi 2005.

I likhet med många andra behöriga klasslärare i Österbotten lyckades hon inte få en fast tjänst och hamnade in i en ond spiral präglad av snuttjobb och vikariat.

– Det är lite tråkigt att hamna i den situationen för livet präglas hela tiden av ovisshet. Vad händer om några månader, har jag jobb, hur kommer det att gå ekonomiskt, måste jag ta ett sommarjobb för att klara mig? Det är frågor som ständigt finns i huvudet på en vikarie. Även om jag inte är den som oroar mig i onödan kommer verkligheten ifatt till slut, säger Hanna.

Vi går tillbaka till 1999 när hon utexaminerades som barnträdgårdslärare. Efter det flyttade Hanna till Helsingfors där hon arbetade ett år på ett daghem. Därefter valde hon att sätta sig på skolbänken igen och utbildade sig till klasslärare i Vasa.

Flytt till Vanda På grund av att det inte fanns arbete i Österbotten gjorde hon som många andra österbottniska klasslärare och beslöt sig för att flytta till södra Finland när hon fick ett jobberbjudande i Vanda.

– Jag blev erbjuden ett tvåårigt vikariat som skolföreståndare i Kyrkoby skola och stack dit direkt från skolbänken. Det var ett ganska stort steg, men jag är impulsiv och

tycker om att anta nya utmaningar. Jag trivdes mycket bra i den skolan och skulle ha fått tjänst om jag hade stannat kvar.

Orsaken till att hon arbetade bara ett år i Vanda är att hon blev gravid och födde sonen Alex år 2005.

– Trots att jag blev erbjuden att fortsätta valde jag att flytta hem eftersom jag ville bo närmare min familj i Oravais och mina vänner.

Hanna stannade hemma med sonen i ett år och flytten tillbaka innebar att rumban med vikariat och snuttjobb påbörjades. Efter vårdledigheten fick hon ett vikariat på Vasa övningsskola, där hon arbetade som klasslärare i nästan tre år.

– Problemet var att jag fick sådana vikariat som inte gav sommarlön, så jag var utan lön varje sommar. Men jag valde att stanna för jag trivdes otroligt bra i skolan där jag förutom att undervisa även fick handleda lärarstuderande.

– Jag kunde ha arbetat hela mitt liv med det. Så mycket tyckte jag om det, säger hon.

Enligt Hanna hade det krävts ytterligare studier för att bli behörig vid övningsskolan.

– Men i det skedet var det inte möjligt att börja studera igen och resan gick vidare till en annan skola i Vasa där jag jobbade i två och ett halvt år och slutade 2010. I det skedet var jag trött på att bara ha vikariat samt att vara utan sommarlön.

– Den enda gången jag haft lön på sommaren var faktiskt i Vanda där de ville ha mig kvar, säger hon.

Ut och in På den andra skolan blev hon också av med sitt vikariat för en månad mitt i terminen när läraren som hade tjänsten valde att avbryta sin moderskapsledighet.

– De rutiner jag hade byggt upp med min klass raserades och det kändes inte rätt mot mig eller eleverna.

Vikariatet tog slut och Hanna fick nys om ett jobb för klasslärare på Folkhälsan. Hon visste att det innebar en risk att sluta vid skolan eftersom nya vikarier skulle komma

efter henne, men hon valde att få mer erfarenheter i ryggsäcken.

Hon blev således projektledare för ett projekt i Folkhälsans regi där hon arbetade med att få barn att äta mera sallad och frukt.

– Folkhälsan ville ha en klasslärare och i tre år arbetade jag i cirka 30-40 klasser i Österbotten. Utgångspunkten var att genom lek via sinnen få barnen att äta mer frukt och grönsaker och det här jobbet var mycket intressant och lärorikt. Jag trivdes otroligt bra, säger hon.

Projektet avslutades förra året och därefter fick hon dotter Selma som snart fyller ett år.

– Jag är fortfarande vårdledig, men har erbjudit mig att vikariera i några skolor. Rektorerna skulle gärna ge vikariat men de får inte anställa vikarier för lärare. Jag har fått frågan om jag i stället kunde tänka mig att vikariera assistenter.

– Jag tycker det är synd att man sparar in på lärarvikarier eftersom det är barnen som lider av det i slutändan, förklarar hon.

Kläder är kul!

Hanna valde slutligen något helt annat än skolsektorn. På bara några dagar beslöt sig Hanna att bli företagare och öppna en egen klädbutik – ”Dress like Marie”. För några veckor sedan öppnade hon butiken i centrum av Vasa.

– Jag arbetar som fristående återförsäljare för Marie Backman-Thors, som sedan några år tillbaka öppnade en gårdsbutik i Oravais.

Jag har hjälpt henne med den butiken och för en tid sedan föreslog hon att jag skulle ta chansen och öppna en egen butik.

Klädbutiken finns i en lokal tillsammans med flera andra företagare.

– Alla företag har gemensam kassa så jag behöver inte vara på plats hela tiden. Det gjorde det möjligt att börja verksamheten trots att jag fortfarande är hemma med min dotter.

Var det ett stort beslut att fatta?

– Jo, det var det, trots att jag gärna kastar mig in i nya situationer. Men jag tror på

konceptet som har blivit en succé i Österbotten och jag har alltid drömt om att öppna en egen klädbutik. Våra kläder finns ingen annanstans och konceptet handlar om att hitta en passande stil för våra kunder, att styla dem från topp till tå – inte att bara sälja en tröja eller en kjol.

Om allt går väl blir det en helhjärtad satsning på klädbranschen. Men Hanna har inte definitivt sagt adjö till skolvärlden.

– Jag älskar skolvärlden och kan mycket väl tänka mig att arbeta som lärare i framtiden. Det bästa med yrket är att man får arbeta med barn och vara med om att skapa en god grund för dem. Min son går nu i årskurs två och jag vet hur viktigt arbete klasslärarna har eftersom man vill bidra till att barnen får en bra start i livet.

– Att få arbeta i en sådan miljö är mycket givande, säger hon.

85 sökande Men konkurrensen om klasslärartjänsterna är mycket tuff. När hon sökte en tjänst efter projektet tävlade hon mot 85 andra sökande och kallades inte ens till intervju.

– Till en tjänst jag sökte kallades endast de lärare som hade arbetat fem år i rad till intervju. Och det har de flesta vikarier inte gjort och många faller på den biten och det känns orättvist.

– Trots att man inte har arbetat fem år i sträck har man mycket att ge och att man arbetat med till exempel skolprojekt borde också räknas som en viktig kompetens, menar hon.

Hanna poängterar att hon inte är bitter och vill inte kritisera någon.

– Jag har en kompis som fick jobb som klasslärare direkt. Det gäller att vara på rätt plats på rätt tid och den förmånen har inte jag haft. Däremot har ju jag provat på mycket annat roligt. Det utbildas kanske för många klasslärare i Österbotten och då blir det ett överutbud, vilket försvårar situationen för många, säger hon.

Text och foto: Christoffer Thomasfolk

ÅRGÅNG 40 (121). Äldsta föregångaren, Tidskrift för folkskolan, började utkomma 1894. UTGIVARE: Finlands Svenska Lärarförbund, Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, tfn växel 020 749 54 60, telefax (09) 142 748. Hemsida www.fsl.fi REDAKTION: Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors. CHEFREDAKTÖR Carl-Erik Rusk, tfn 020 749 54 68, 050–5160675, e-post carl-erik.rusk[at]fsl.fi. REDAKTÖR Tom Ahlfors, tfn 040–503 65 28, e-post tom.ahlfors[at]fsl.fi.

PRENUMERATIONER/ADRESSÄNDRINGAR Anita Stark, tfn 020 749 54 64, e-post anita.stark[at]fsl.fi.

ANNONSCHEF Lisbeth Lönnqvist, tfn (09) 803 9553, e-post lisbeth.lonnqvist[at]kolumbus.fi (ej tjänsteannonser). ANNONSPRISER: 2,60 euro/spalt­mm, fyrfärg 3,05 euro/spaltmm, PRENUMERATION: 1/1 år 73 euro, 1/2 år 41 euro. LÄRAREN ansvarar ej för retur av icke-beställda manuskript. ISSN 0356-7842. KSF Media Ab, 2014.