Läraren 4 2015

Årgång 41 (122) Organ för Finlands Svenska Lärarförbund

Helena Forsgård

12.2.2015 Nr 4

Digitalisering. Nu.

– Sätt igång ett nationellt program för digitaliseringen av den grundläggande utbildningen, kräver Finlands näringsliv EK, Teknologindustrin och lärarfacket OAJ i ett gemensamt ställningstagande.

Trion gör gemensam sak och vill att digitaliseringen av grundskolan ges en rejält skjuts framåt under nästa regeringsperiod.

Målet är att utveckla nya inlärningslösningar och – miljöer och att förnya skolornas verksamhetskultur.

– En förändring på riksnivå kan nås endast genom att man på alla nivåer förbinder sig till gemensamma mål och åtgärder, sägs i ställningstagandet. Regeringen måste iklä sig ansvaret för att sätta igång med förnyelsearbetet.

Organisationerna påminner om att IKT-färdigheternas betydelse betonas i den nya läroplanerna för grundskolan som tas i bruk 2016.

Toppstudenter vill bli lärare Många som söker sig till lärarutbildningarna i Sverige har synnerligen goda betyg.

I det avseendet klår lärarutbildningen t.ex. läkarutbildningen. Den bilden har inte tidigare varit känd.

Lärarnas Riksförbund presenterar en undersökning som analyserar vilka som valt lärarutbildningen. Den visar att det finns ett stort antal lärarstudenter med höga meritvärden. Fler än 500 antagna studenter (hösten 2014) har ett meritvärde på 20 eller mer – alltså höga betyg i samtliga ämnen.

– Den här bilden har inte tidigare varit känd. Istället har det skrivits mycket om hur låga meritvärden studenterna på lärarutbildningen har. Denna undersökning nyanserar den bilden, säger Bo Jansson, ordförande i Lärarnas Riksförbund.

Högtalare och brandvarnare i alla skolor

Sofie Boman, Fanny Sonntag och Annika Karlsson personifierar statistiken över den åländska lärarkåren. Två av dem är utbildade i Sverige, en i Finland.

Made in Sweden

För första gången är en majoritet av lärarna och assistenterna som arbetar i grundskolan på Åland utbildad i Sverige.

– Jag hade aldrig en tanke på att studera i Finland, säger Sofie Boman, som är från Åland, men utbildad i Sverige.

Läs mera på sidan sju.

Alla skolor borde ha heltäckande högtalaroch brandvarningssystem. Det anser en arbetsgrupp som funderat över säkerheten i skolbyggnaderna.

I dagsläget behöver det inte ens finnas brandvarnare i skolorna.

– Brandvarnare krävs bara om någon bor i skolbyggnaden, säger arbetsgruppens ordförande, byggnadsrådet Ritva Kivi. Överinspektör Pekka Rajajärvi på Inrikesministeriet säger att man på räddningsverken inte sett skolorna som speciellt riskabla platser eftersom de i bruk endast dagtid. Skolbranden i Kouvola för ett år sedan visar ändå att vad som helst kan hända.

Arbetsgruppen rekommenderar brandvarningssystem i små skolor med färre än hundra elever. De större skolorna anser man borde ha automatiska brandsläckningssystem.

I praktiken finns systemen redan i nybyggda och nyrenoverade skolor. I de äldre byggnaderna är läget sämre. (FNB)

2

12.2.2015

ledareN Chefredaktör Carl-Erik Rusk.

Attack mot arbetstiderna – Förläng arbetstiderna för de offentligt anställda.

Arbetstiden är nyckeln till bättre produktivitet och arbetshälsa.

Så resonerar de offentliga arbetsgivarna Kommunarbetsgivarna KT, Statens arbetsmarknadsverk och Kyrkans arbetsmarknadsverk i ett gemensamt utspel.

Utspelet verkar välregisserat, eftersom förhandlingarna om det eventuella tredje året i den gällande helhetsuppgörelsen kommer i gång så småningom. Vi talar alltså om en uppgörelse, som är synnerligen måttfull och som nåddes efter stora ansträngningar.

Det säger sig självt att förhandlingarna om en eventuell förlängning inte heller blir odramatiska. De offentliga arbetsgivarnas offensiva utspel bidrar på inget sätt till att reducera dramatiken, för nu handlar det om ett förslag om direkta lönesänkningar för de offentligt anställda.

Det handlar på inget sätt om en försumbar grupp.

I själva verket sysselsätter den offentliga sektorn omkring 534 000 personer, vilket motsvarar cirka en fjärdedel av löntagarna. Vi talar om bl.a. sjukvårdare, lärare, statliga tjänstemän, präster och kyrkvaktmästare.

Den offentliga sektorn har satts under lupp i vårt land i takt med att perioden av svag samhällsekonomi ständigt blir längre. Några sötebrödsdagar för vare sig nationen eller den offentliga sektorn är knappast nära förestående, utan politikerna verkar rätt ense om att nedskärningar i de offentliga utgifterna blir aktuella också efter vårens riksdagsval. Skattehöjningarnas tid är förbi.

De offentliga arbetsgivarna är därmed i ett trängt länge. Vad göra när pengarna tryter och från politiskt håll framförs ytterligare krav om nedskärningar? Offentliga sektorn står ju för lejonparten av den grundläggande servicen för medborgarna. Det är faktiskt den offentliga sektorn, som har hand om dagvården, skolan, utbildning på olika nivåer och social- och hälsovården. För att inte nämna många andra centrala samhälleliga funktioner.

Tjänsteproduktion är personalintensiv. Det är ju faktiskt inte byråkratin och strukturerna som slukar pengarna, utan det krävs anställt folk som sköter om att servicen fungerar.

Alltså kläcker arbetsgivarna snilleblixten att folk egentligen borde arbeta mera i syfte att öka produktiviteten. Det handlar om ett taskspelartrick, som bygger på ett föråldrat och mekaniskt sätt att se på arbete.

I dagens värld är klocktimmar under inga omständigheter lika med effektivitet och produktivitet, utan det avgörande är hur arbetet utförs.

Lärarna må här tjäna som ett exempel på resonemanget. Olika undersökningar visar att undervisningstimmarna hos oss är rätt få i en internationell jämförelse. Samtidigt visar undersökningarna att resultaten trots detta är skäligen goda, vilket vittnar om hög effektivitet. Överlag har den offentliga sektorn i vårt land klarat sig väl i internationella utvärderingar av konkurrenskraften, vilket också noteras i arbetsgivarnas utspel.

Arbetsgivarna och arbetstagarna inom den offentliga sektorn är i samma båt. Kanske det vore dags att ro åt samma håll och satsa på gott ledarskap och upprätthållandet av välmågan och trivsel i arbetet i stället för enögda krav om fler arbetstimmar, alltså direkta lönesänkningar.

– Vi är glada och lättade, säger Marina Räfsbäck, Maria Järf och Erika Hellman om Närpes stads beslut att inte permitterar personalen i år.

Stor lättnad i Närpes Fjolåret var bättre än befarat i ekonomiskt hänseende, visar preliminära bokslutsuppgifter i Närpes. Det betyder att staden med stor sannolikhet inte permitterar personalen i år.

Beskedet tas emot med lättnad av lokala FSL-aktivister.

– Vi är glada och lättade, säger Maria Järf, Erika Hellman och Marina Räfsbäck med en mun.

Jag träffar trion på FSL:s funktionärskurs i Tammerfors i början av februari. Beskedet om att fullmäktige i Närpes avstår från förslaget om sparavtal med och permitteringar av personalen kom kvällen innan.

– Nu kan vi pusta ut, säger Erika Hellman, sekreterare i Närpes-Kaskö lärarförening.

Situationen i Närpes är aningen speciell. Staden hade budgeterat för år 2015 i tron att statsrådet utbetalar en miljondusör, när Närpes på frivillig väg väljer att bli en tvåspråkig kommun.

Men besvär satte käppar i hjulet och plötsligt visade det sig att de extra statspengarna om 2,1 miljoner euro uteblev. I budgeten för år 2015 fanns plötsligt ett gapande hål.

Alltså sattes samarbetsförhandlingar med personalen igång. I sedvanlig stil visade det sig att en del fackförbund var villiga att byta semesterpenningen

mot ledig tid, medan andra fackförbund inte var intresserade av en sådan lösning.

I slutändan visade det sig att hälsofacken Tehy och SuPer jämte Förhandlingsorganisationen för offentliga sektorns utbildade Fosu sade nej till ett lokalt sparavtal.

Fosu representerar bl.a. lärarna.

Arbetsgivarens bud i Närpes var att 20 procent av semesterpenningen byts mot två lediga dagar.

– På vår lott i lärarföreningen blev bl.a. att berätta för medlemmarna om skillnaden mellan ett lokalt sparavtal och arbetsgivarens ensidiga beslut om permittering. Vi ordnade möten av olika slag och glädjande nog var uppslutningen stor. Vi utlyste t.ex. ett möte för skolombuden, där alla deltog, berättar Maria Järf, ordförande i lärarföreningen.

Situationen var ny för såväl arbetsgivaren som fackorganisationerna i Närpes.

Staden har en rätt god ekonomi och permitteringar har alltså inte förekommit på ett par decennier.

Maria Järf talar om en balanserad linjedragning av politikerna i Närpes.

– Jag kan lugnt påstå att Närpes är en skolvänlig kommun. Nu blev detta bekräftat. Prioriteringarna är de rätta, då man inser att skolan och utbildningen måste få jobba vidare också under sämre tider, säger Järf.

Vilka utmaningar stod då de lokala lärarföreningen inför? En utmaning utgör självfallet just stabiliteten i Närpes, som är av annan kaliber än t.ex. i grannkommunen Kristinestad, som har gjort sig känd som en notorisk kriskommun.

Beskedet om samarbetsförhandlingar kom alltså mer eller mindre som en blixt från himlen i Närpes.

– Den fackliga medvetenheten utgör förstås en utmaning. Vi måste alltså inom föreningen fundera hur vi skulle nå ut med vårt budskap. Vi kom snabbt till att kommunikationen måste ske via många kanaler. Alltså via möten, personliga diskussioner, flyers och medierna, säger Marina Räfsbäck, ledamot i FSL:s förbundsstyrelse och medlem i Närpes-Kaskö lf.

Till god hjälp var också det inkallade stödet från centralt håll. Förbundsordförande Christer Holmlund och ombudsman Jens Mattfolk besökte Närpes och berättade på ett stormöte för lärarna om bl.a. varför Fosu konsekvent säger nej till lokala sparavtal.

Fullmäktige beslöt, med stöd av preliminära uppgifter för år 2014, att inte verkställa sparåtgärder rörande personalen. Det slutliga beslutet tas när bokslutet för fjolåret fastställs.

Text och foto: C-E Rusk

”

Prioriteringarna är de rätta, då man inser att skolan och utbildningen måste få jobba vidare också under sämre tider.

3

12.2.2015

ORDförord

Vi måste fråga varför Förra veckan fick jag ta del av Helleke Heikkinens föreläsning. En föreläsning där hon med stor iver och entusiasm beskrev det projekt hon varit aktiv inom. Hennes budskap fick mig att reflektera över många saker med tanke på vårt förbund. Hur kan vi ta vara på och förädla saker som andra lyckats med?

Varför vi gör saker borde genomsyra all vår verksamhet. I en fungerande organisation, där många saker gjorts rätt under många år, blir verksamheten lätt en självklarhet. Frågeordet som styr det som görs lyder: vad. Få frågar varför?

Under föreningskursen som vi höll i Tammerfors förra veckan fick jag en aha-upplevelse då FSL:s organisationsmodell diskuterades. På en bild som presenterades deltagarna fanns kongressen, fullmäktige, styrelsen, förbundskansliet, tidningen Läraren och utskott med. Men något saknades– föreningarna! Varför saknas de i bilden? Jag är glad för att frågan ställdes. Frågan i sig är enkel, men jag hoppas att det är flera som börjar fundera över den. Jag kan och vill inte lämna den.

Frågan får mig att tänka på vår organisation. Vad består FSL av? Vårt förbund består av personmedlemmar, vilka är anslutna till våra lokala föreningar. De 31 lokalföreningarna bildar vårt förbund. Detta får mina tankar tillbaka till bilden. Bilden beskriver rätt bra vår nuvarande organisation och beslutsgången inom den. Varför finns föreningarna inte med?

Vilken uppgift har våra föreningar? Frågar vi våra föreningar får vi säkert olika svar, eftersom föreningarnas verksamhet bygger på tradition och på de aktiva inom den. Någon klar uppgiftbeskrivning ska vi inte heller eftersträva, men det finns säkert orsak att tänka till kring detta. Det som däremot är helt klart är att det görs en hel del kvalitativt gott arbete i föreningarna.

Men samhället har ändrats mycket sedan förbundet grundades i sin nuvarande form. Under detta årtusende har formen av informationsspridning ändrats radikalt. Att skriva brev och skicka ut information till föreningarna per

post hör en förgången tid till. Nuförtiden är informationen tillgänglig för alla i realtid.

Borde vi satsa mer på växelverkan på alla nivåer inom förbundet? Sänka tröskeln för att aktualisera ärenden? Är tiden förbi då vi kan vänta på stadgeenliga möten för att kunna bedriva intressebevakning och föra frågor vidare?

Jag tänker också på hur förhandlingsverksamheten förändrats förändras under de senaste dryga tio åren. Lokala justeringspotter har införts, vilket gjort det allt viktigare att våra förtroendemän har en förening att diskutera med då det gäller att fundera på förhandlingsmål och -strategier. Har vi diskuterat detta tillräckligt?

Kommer osökt också att tänka på sparkraven i Närpes nyligen. Där fördes en diskussion om att lärarna frivilligt skulle ge bort en del av semesterpenningen. Att föra ut budskapet om varför det inte är möjligt för en enskild medlem att ingå avtal om detta krävde hårt och målmedvetet arbete. Det räckte inte med ett stormöte – det behövdes en förening som i samarbete med förtroendemännen förankrade tankar i vardagen. Var denna typ av intressebevakning på agendan i slutet av 1980-talet?

Då vi ställer oss frågan varför vi gör saker och får som svar – ”så har vi alltid gjort” – finns det orsak för oss att se över vår verksamhet. Enligt mig kan vi inte ens nöja oss med frasen ”det är bra som det är”. Vi ska våga behålla allt det som är bra, men vi ska eftersträva att bli ännu bättre.

det kanske inte ta emot en del av de extra pengar Undervisnings- och kulturministeriet beviljade staden strax före jul, omtalar svenska.yle.fi den 20 januari.

Summan på 221 000 euro ska användas för att minska undervisningsgrupperna. Samtidigt har Lojo i sin budget gått in för minskade timresurser och större klasser. Hur den här motstridigheten ska lösas vet inte bildningsdirektören Katri Kalske.

– Det här är en aning komplicerat. Kriterierna är litet svåra. Först hade pengarna beviljats enligt direktiv som fungerar för Lojos del. Då vi fick beslutet visade det sig emellertid att vi inte får minska resurserna i undervisningen i höst, säger Katri Kalske.

I Helsingfors kan eleverna vid högstadiet och gymnasiet Svenska Normallyceum i Helsingfors återvända till skolan på Unionsgatan först i januari 2017 och inte i augusti 2016, vil-

ket tidigare varit tanken, omtalar svenska.yle.fi den 22 januari. Orsaken är att renoveringen blir dyrare än beräknat och skjuts upp.

Svenska Normallyceum har sedan augusti i fjol varit inhyst i en fastighet i Haga i väntan på att renoveringen av skolbyggnaden på Unionsgatan är färdig.

Men renoveringsarbetet har fortfarande inte inletts.

Orsaken är att det verkar vara omöjligt att renovera skolan för 12 miljoner euro i enlighet med budgeten.

Dock finns nu planer på att höja anslaget för renoveringen.

I Lovisa verkar ångest vara ett problem som gäller främst flickor. Nu behövs mer personal och pengar till förebyggande arbete, omtalar Östnyland den 31 januari.

– Det verkar som om något är på gång med flickor.

Flickorna som vi träffar är deprimerade, känner ångest, får panikkänslor och drabbas av ätstörningar, säger skolkuratorn Nina Böhls.

Förtroendemannakurs on–to 4–5.3.2015 Tammerfors.

Lovisanejdens lärarförening r.f. kallar sina medlemmar till stadgeenligt vårmöte den 20 mars kl. 18.00 på restaurant Degerby gille. Från 18.30 firar vi föreningens 40 år med bl.a middag (20 euro) och uppträdande av trubadur Antti Vilama.

Föreningens tidigare ordförande medverkar. Anmälan om deltagande till skolombuden senast den 6 mars.

FSL-styrelsemöte on 25.3.2015 Helsingfors.

FSL-Akademi Kurs III del 1 fr–lö 27–28.3.2015 Tammerfors.

FSL-styrelsemöte ti 21.4.2015 Tammerfors.

Fullmäktigemöte/seminarium on–fre 22–24.4.2015 Tammerfors.

FSL-styrelsemöte må 25.5.2015 kl. 10.30 Sokos Hotel Pasila, Helsingfors.

Kurs för förtroendemän I mars ordnar FSL förtroendemannakurs. Kursen är onsdag-torsdag 4-5.3.2015 på Scandic Station i Tammerfors.

Under kursen behandlar vi årets förtrendemannaval, andra stadiets strukturreform, hanteringen av våldssituationer och nedskärningar. Vi jobbar också med praktiska uppgifter; kom ihåg avtalsböcker, dator eller läsplatta.

Har den lokala lärarföreningen haft något för sig?

Eller har det hänt något annat, som är värt att noteras under Lokaltrubriken? Notismaterial kan sändas till C-E Rusk (carl-erik.rusk[at]fsl. fi) och Tom Ahlfors (tom.ahlfors[at]fsl.fi).

I Lojo kan bildningsväsen-

Vasa svenska lärarförening r.f. håller vårmöte på Academill 3.3.2015 kl. 16.00. På mötet behandlas ärenden enligt § 13 i föreningens stadgar. Efter vårmötet hålls bokrelease av tidsdokumentet ”DÅTID, NUTID, FRAMTID Lärarskap, skola och utbildning i Vasa under 40 år ”. Anmäl dig till skolombudet senast 19.2.2015.

Över 20 procent av flickorna i årskurserna 8 och 9 och på årskurserna 1 och 2 på andra stadiet i Lovisa svarade att de lider av måttlig eller svår ångest.

Rikssnittet låg på 15–19 procent. Enkäten Hälsa i skolan genomfördes 2013 och 200 000 unga deltog.

I Esbo kämpar elever för att Sökövikens skola återfår sin rektor, omtalar Hufvudstadsbladet den 4 februari.

Så gör eleverna bl.a. med hjälp av en film.

Filmen ska visas, då nämnden Svenska rum tar ställning till huruvida de två svenskspråkiga skolorna i Esboviken ska slås samman eller fortsätta som skilda skolor.

Ett av de tre förslagen som tjänstemännen vid Svenska bildningstjänster kommer att föreslå är att Mårtensbro skola (årskurs 1–6) och Sökövikens skola (årskurs 7–9) slås ihop till en sammanhållen grundskola med gemensam rektor och administration.

Det här har man redan prövat på sedan skolstarten

i höstas.

Närpes planerar att dra in

skolornas direktioner, omtalar Syd-Österbotten den 29 januari. Alla sektorer bidrar till spartalkot, när man försöker åtgärda ett underskott i årets budget.

Inom utbildningssektorn vill man, vid sidan av de indragna direktionerna, slopa frivilliga åk 10 jämte resursklassen i högstadiet.

Också stödundervisningen minskas.

I Ingå och Raseborg har specialklassläraren Marina Björklöf och klassläraren Heidi Grönroos samlat in kulspetspennor och fotbollar inför en förestående resa till Tanzania i mitten av februari, omtalar Västnyland den 5 februari.

En grupp på tio personer i föreningen Schoolkids Light besöker bl.a. en skola för synskadade i Irente och en internatskola i Longido.

Med sig har de bl.a. fotbollar, pennor och hopprep.

Föreningen har tidigare försett skolorna med solpaneler, pennor, böcker och hjälpmedel för synskadade.

Kursen börjar onsdag kl. 10.15 och avslutas torsdag kl. 14.30. Anmäl dig senast onsdagen den 18 februari via https://www.koodata.net/fsl/ eller till anita.stark@fsl.fi.

Vi e-postar ett ramprogram före kursen.

Finlands Svenska Lärarförbund FSL Järnvägsmannagatan 6 00520 HELSINGFORS (Besöksadress: Magistratsporten 2, 00240 Helsingfors) www.fsl.fi tfn 020 749 54 60 E-post till anställda: fornamn.efternamn@fsl.fi

Medlemmarna ombeds i första hand vända sig till den egna lokala förtroendemannen i frågor som rör bl.a. löne- och anställningsvillkor.

Förbundsordförande Christer Holmlund, tfn 020 749 54 70 Ombudsman Jan-Mikael Wikström, tfn 020 749 54 67 Ombudsman Jens Mattfolk, tfn 040 551 00 23 Förbundsekonom Agneta Roine, tfn 020 749 54 66 Informatör Martina Landén-Westerholm, tfn 020 749 54 63 Avdelningssekreterare Anita Stark, tfn 020 749 54 64 Arbetslöshetsärenden och frågor rörande t.ex. alterneringsledighet sköts av Lärarnas arbetslöshetskassa, www.opetk.fi Tfn 09 2294 4100.

A-kassans telefontider: måndag till torsdag kl. 9–15.

Grundlig information om arbetslöshetsskydd, beräkningen av inkomstrelaterade dagpenningar m.m. på Arbetslöshetskassornas samorganisations hemsida www.tyj.fi Kontaktuppgifterna rörande tidningen Läraren finns på sista sidan.

Nästa nummer av Läraren utkommer den 26 februari.

4

12.2.2015

Lärarna i geografi respektive historia, Sonja Balthasar och Roland Karlsson, undervisar sin sammanslagna sjua samtidigt i ett ämnesövergripande lärområde. På bilden till vänster sitter Robin Karlsson och Julia Lindström under en pågående lektion i Sarlinska skolan i Pargas.

Två om samma lektion Jag kommer till Sarlinska skolan i Pargas precis då en frågesport pågår. Eleverna har indelat sig i lag som i förväg svarat på en mängd olika frågor som tangerar det nu aktuella temat, nämligen Nordamerika.

Nu kämpar lagen om poängen som historieläraren Roland Karlsson och läraren i geografi Sonja Balthasar delar ut som enväldig jury. Varje svar poängsätts och poängen motiveras av den lärare som inte gett fulla poäng. Frågor och svar binder samman fakta från bägge ämnena, geografi och historia.

Och det funkar. Eleverna jublar återhållsamt då de får poäng och försöker taktisera då det gäller att tilldela följande lag en fråga. Lönar det sig att ge den en svår flerpoängsfråga eller en lättare fråga som kan ge högst en poäng?

Olyckligtvis är lektionen över innan frågesporten avgörs, så läsarna får sväva i ovisshet om slutresultatet.

För två grupper i åk 7 i Sarlinska skolan i Pargas har undervisningen i geografi och historia detta läsår sett litet annorlunda ut än förut.

Roland och Sonja har nämligen sammanfört sin undervisning och delar nu på ett ämnesövergripande och helhetsskapande lärområde inom sina ämnen, i enlighet med vad som står skrivet i den kommande läroplanen för grundskolan.

Bland annat har eleverna fors-

kat om t.ex. den europeiska kolonisationen av Nordamerika. Då har de deltagit i hemmagrupper och expertgrupper. Hemmagrupperna hade ett geografiskt begränsat tema på sitt bord och deltagarna i den har tagit del av arbetet i någon expertgrupp för att skaffa sig kunskap om andra teman inom området.

Som exempel: en hemmagrupp följde England som kolonisatör och i en expertgrupp fokuserade man på att beskriva hur kolonisationen påverkade ursprungsbefolkningen. Efter sina besök i olika expertgrupper återvände eleverna till sin respektive hemgrupp och gjorde sin presentation av temat.

– Tanken är att eleverna går till expertgruppen för att skaffa sig den information de behöver, och allas kunskap behövs i hemgruppen för att dess uppgift skall kunna lösas.

Då den här sortens tvärgruppspedagogik används kan det vara till fördel att gruppen är sammansatt av flera klasser.

– En stor grupp ger möjligheter att göra det här. En liten grupp skulle inte tillåta så många olika elevkonstellationer, säger Roland Karlsson.

Vattentäta fack Sonja Baltahasar har blivit lärare efter en annan karriär som forskare inom cellbiologi.

– Min hjärna hade placerat all

information efter grundskolan i vattentäta fack. Det här är inte fruktbart och kreativt. Jag vill att mina elever skall se att det i den riktiga världen inte finns ”matematik som är såhär” och ”geografi som är såhär” utan alla ämnen går in i varandra.

– Visst kan man jobba såhär under hela skoltiden, men i åk 7–9 kan eleverna också göra de här kopplingarna självständigt.

Man borde nog...

Roland Karlsson har innan han blev lärare i historia jobbat som elevhandledare och iakttog då skolan litet från sidan. Som lärare började han fundera vilka kopplingar det kan finnas mellan ämnena.

Diskussioner i kafferummet var på ”man borde nog”-nivå.

Roland har deltagit i läroplansmodulerna på regional nivå och noterat de kommande ämnesöverskridande lärområdena.

– Det talas vitt och brett om ämnesövergripande undervisning.

Men hur skall jag göra i praktiken för att integrera olika ämnen i min undervisning?

– Jag och Sonja kom först till att Nordamerika blir ett bra tema för åk 7. Därefter behövde vi rektorns hjälp för att de fysiska möjligheterna skull ordnas.

Rektorn heter Christa Andersson och tillträdde i höstas. För henne var det fråga om att genast inför läsårets start låsa schemat

för kurs tre och fyra så att den ena gruppen skulle ha geografi då den andra har historia och vice versa.

– Det blir säkert aktuellt att fortsätta mera utvidgat nästa läsår.

Då skall schemat läggas på motsvarande sätt för alla sjuor.

I elevernas läsordningar syns inte den ämnesöverskridande pedagogiken. Där står geografi och historia som skilda ämnen. Enligt timfördelningen har eleverna geografi tre timmar i veckan under period två och historia hela året två timmar i veckan.

– Det fungerar alltså inte att ha bägge ämnena samtidigt i läsordningarna. Så eleverna har en lektion under perioden som är enbart geografi, berättar Christa Andersson.

Det kunde för eleverna ha haft ett tilläggsvärde att ämnena hade varit sammanförda på läsordningen helt och hållet, tror hon.

När Sonja Balthasar och Roland Karlsson slagit fast Nordamerika som tema och schemat var spikat för de sjuor som skulle delta började planeringen.

Frågorna som lyste klarast var Vad? och Hur? – Då slog det oss vilket enormt arbete det här var, berättar Roland.

Det blev ett helt nytt sätt att undervisa eftersom både Roland och Sonja undervisar gruppen samtidigt.

– Det har skett ganska naturligt.

Vi har planerat metod och innehåll och att vi båda undervisar är

ju en del av metoden, säger de.

– Och vi har lärt oss väldigt mycket av varandra.

Om planeringen utgått från hur det blev i verkligheten hade det runnit ut i sanden, tror Roland.

– Vi har haft en sagolik tur med många saker som helt enkelt fallit på plats.

– Vi hade färre barnsjukdomar än vi hade räknat med, inflikar Sonja.

Planeringen har ju tagit sin beskärda del och visst har ju arbetsbördan ökat för de två lärarna.

Kursens ämne indelades i tre delar och i delarna har integrerats också material från åk 8.

– Vi har integrerat ämne, årskurs och klasser. Det har integrerats en himla massa till höger och vänster, skrattar Roland.

– Och vi vill gärna integrera också t.ex. engelskalärare några timmar och lärare i bildkonst och musik, och varför inte huslig ekonomi, med tanke på Nordamerika av idag och influenserna på maten i vårt land, säger Sonja.

Arbetet går vidare, gränser för ämnen överskrids och när den nya läroplanen för åk 7 tas i bruk i augusti 2017 är man i Sarlinska skolan i Pargas väl rustad.

Text och foto: Tom Ahlfors

5

12.2.2015

Läxor har ett brett stöd. Det intygar Kerstin Sandén (till vänster), klasslärare i Vasa Övningsskola, lärarstuderande Fanny Sundman och klasslärare Annika Långgård. De tycker att systemet med läxor är att föredra.

Ingen ifrågasätter läxor I Sverige pågår en ständig debatt om läxor. Men i Finland är det tyst. Läxor har en given roll i den finländska skolan och så får det gärna förbli, anser lärare i Vasa Övningsskola. De ser läxor som en självklar del av elevernas lärande.

Debatten om läxor, deras roll i skolan och eventuella slopande har gått het i Sverige i flera år. Men i Finland är situationen en helt annan. Här verkar det inte finnas någon opinion mot läxor.

– Jag är för läxor. Vi har så korta skoldagar i Finland att läxor behövs för att befästa det vi lär oss i skolan, säger Kerstin Sandén, klasslärare vid Vasa Övningsskola (VÖS).

Hon får medhåll av kollegan Annika Långgård, klasslärare i årskurs 2.

– För mig är det naturligt med läxor och jag tycker de är viktiga av flera olika anledningar. Förutom att eleverna repeterar det som de har lärt sig i skolan lär de sig att planera och ta ansvar, säger hon.

Bredvid dem sitter Fanny Sundman som studerar fjärde året till speciallärare vid Pedagogiska fakulteten vid Åbo Akademi i Vasa.

Hon tar också ställning för

”

Jag tror att läxorna behövs i dagens hektiska samhälle.

en skola som har läxor som en naturlig del.

– Läxor behövs, helt klart! Jag har inte hört någon studiekompis som har en annan åsikt i den frågan och skulle vilja slopa dem.

Jag kan inte minnas att vi ens skulle ha diskuterat frågan på det viset, säger Sundman.

Systemet med läxor är förankrat vid VÖS och så är troligen också fallet i övriga skolor i Finland. Avsaknaden av en liknande debatt som i Sverige tyder på det och Sandén tror inte att Finland tar modell av

grannlandet i väster.

– Om det blir debatt här i Finland får vi delta i debatten. Vi ger inte läxor för läxornas skull utan för att barnen sk a repetera det vi behandlat under skoldagen. Under mina år som lärare har få föräldrar klagat över att barnen har för mycket läxor. Däremot har några föräldrar efterlyst mera läxor, säger hon.

Den troligen främsta orsaken till att det inte pågår en debatt i Finland är att läxor har ett brett stöd av hemmen. Systemet med läxor utgör även en natur-

lig kontakt mellan skolan och hemmen.

– Genom läxorna kan föräldrarna ocks å följa med vad barnen gör i skolan och på vilken nivå de befinner sig och hur de utvecklas. Läxan är något återkommande som ökar kopplingen mellan skola och hem, säger Långgård.

Det är oklart om föräldrarnas krav och inställning till skolan förändras i takt med samhällsutvecklingen.

Och om läxor i framtiden kan bli något som föräldrarna börjar ifrågasätta.

– Jag tror att läxorna behövs i dagens hektiska samhälle. Föräldrarna och eleverna har ofta långa dagar och förväntas delta i olika aktiviteter och intressen. Den stund som föräldrarna sätter sig ner med barnen då de gör läxorna är ett tillfälle att umgås och diskutera samtidigt som föräldrarna får ta del av vad eleverna gör i skolan, säger Sundman.

Enligt henne behandlas läxor sporadiskt i lärarutbildningen. Det finns ingen särskild kurs gällande läxor utan de är med som en naturlig del av utbildningen. Det som däremot har lyfts fram och diskuterats mera under de senaste åren är differentiering av läxor.

– I utbildningen fästs uppmärksamhet vid differentiering, det vill säga att läxorna ska vara individuella och utgå från elevens egen nivå, berättar Sundman Enligt Sandén har differentieringen ökat under de senaste decennierna. I dag ges läxor ofta individuellt och utgår från den enskilda elevens nivå.

– Många gånger är läxan att läsa något man skrivit själv för någon i hemmet och därmed handlar det om att presentera egna arbeten, så att hemmen får ta del av barnens arbete och samtidigt får en bättre insyn i skolvardagen, säger hon.

Att direkt från skolstarten lära sig att ta ansvar för läxor är något som är av stor vikt för den fortsatta utbildningen när barnen blir äldre.

– Förmågan att befästa och repetera behövs genom hela livet. Systemet lär barnen ett mönster för inlärning och det är viktigt för den fortsatta skolgången. I synnerhet i de äldre åldersklasserna och senare när de börjar studera, säger Långgård.

Läxor är också ett red-

skap för uppföljning för läraren.

– Det är viktigt att läraren följer upp läxorna och att barnen får respons på sitt hemarbete. De flesta barn sköter sina läxor omsorgsfullt och kan glömma läxan någon enstaka gång.

Om en elev inte klarar läxorna utan mycket hjälp kan det tyda på att eleven behöver extra stöd, säger Sandén.

– Vid VÖS erbjuds också läxhjälp för alla elever i årskurs 7–9. Då kan alla som vill ha och behöver hjälp med läxorna få det i skolan, tillägger Sundman.

Enligt lärarna vid VÖS skulle det vara svårare att fullfölja läroplanen om systemet inte skulle tillåta läxor.

– Under min praktik här märkte jag att det finns mycket stoff som vi ska hinna med under en kort tid. Läroplanen föreskriver vad eleverna ska lära sig i varje ämne och lektionerna är endast 45 minuter långa så läxor behövs, säger Sundman.

Va d ä r e n l ä m p l i g mängd läxor? Långgård berättar att hon ger ungefär en läxa per dag till eleverna på åk 2.

– I de yngre årskurserna räcker det enligt mig med en läxa för att de ska lära sig rutinerna. Läxorna ska inte ta för lång tid utan de ska motiveras att lära sig

systemet.

Sandén ger i sin tur i medeltal två läxor per dag till sina tredje- och fjärdeklassare.

– Me n d e t k a n v a r a missvisande att tala om läxor i antal. När jag planerar brukar jag utgå från att läxorna ska ta ungefär trettio minuter att göra.

Barnen ska inte använda oproportionerligt mycket tid på läxor utan det handlar alltså om att befästa det som vi har gått igenom i skolan. Helgerna är om möjligt alltid läxfria.

Sandén och Långgård berättar att diskussionen kring läxor kollegor emellan främst handlar om läxornas innehåll och omfattning – inte om att läxorna ska slopas.

Läxor är en självklarhet i dagens skola. Barnen är inskolade i att ta ansvar och fördjupa sina kunskaper också på fritiden då de gör läxor. Alla tre tror att eleverna skulle bli förundrade om läxorna skulle slopas.

– Det är inte ovanligt att förstaklassisterna redan under sin första skoldag önskar få med en läxa hem, vilket säger en hel del, säger Långgård.

Text och foto: Christoffer Thomasfolk

Litet läxor

Finländska tonåringar har internationellt sett endast få hemläxor. Det visar Pisa-undersökningens fortsättningsanalys, som offentliggjordes i slutet av fjolåret.

Av undersökningen som gjorts år 2012 framgår att 15-åriga finländska ungdomar uppskattar att de använder mindre än tre timmar i veckan till att göra läxor. Förutom i Finland använder man mindre än fyra timmar i veckan till att göra läxor i Sydkorea, Tjeckien, Slovakien och Sverige.

De flitigaste läxläsarna enligt undersökningen är italienska ungdomar som använder mer än åtta timmar i veckan på läxor. Också i Irland och Polen gör man läxor i mer än sex timmar i veckan.

I genomsnitt gör ungdomarna i OECD-länderna läxor i fem timmar varje vecka. Tiden har minskat med ungefär en timme sedan år 2003.

Undersökningen tyder också på att elever från mera välbärgade familjer sätter mera tid på läxor än de elever som har en mera anspråkslös bakgrund.

(FNB)

”

Finländska ungdomar uppskattar att de använder mindre än tre timmar i veckan till att göra läxor.

6

12.2.2015

Danska lärare hungrar efter klara ramar för arbetstiden

KOLUMNEN Tom Ahlfors är redaktör på tidningen Läraren.

Paller och jål Det har gjorts tevehistoria tutade tidningsrubrikerna ut för en tid sedan. Det första avsnittet av en ny serie som heter Svarta änkor slog alla tiders tittarsiffror. Televisionshistoria!

Ja, alltså för dramaserier.

Ja, alltså för inhemska dramaserier.

Ja, alltså för inhemska dramaserier på kanal Nelonen.

Den tid vi lever i nu är rubriksättarnas era. Och min professionella lojalitet är inte större än att jag kan medge att jag stundom skäms för att vara journalist. Den banalitet med vilken dagens skärmjournalistik tillverkas är enorm. Vi läser citat i rubriken som saknar all täckning i den huvudsakliga artikeln. Så har det länge varit, men nu skall citaten dessutom alltid handla om sex och sånt.

Eller skandaler. Ett alternativ är att införa totalt nonsens i rubriken för att få läsarna, tittarna att fortsätta sitt hysteriska klickande. De svenska skärmjournalisterna på Aftonbladet och Expressen sportar med att använda citat av kändisar som beskriver händelsen man vill berätta om som ”det sjukaste jag varit med om” eller ”jag höll på att spy” eller ”jag blir aldrig mig själv efter detta”. Då kan själva artikeln handla om en fotbollsmålvakt som råkar sparka in bollen i det mål hen själv skall bevaka i en betydelselös match i någon lägre division på den indiska landsbygden. Då går det till så att Aftonbladets skärmredaktörer samlar några kändisar (t.ex. Jonas Gardell brukar förekomma i de här sammanhangen) och så tittar man tillsammans på några filmklipp som finns på Youtube, varefter man nogsamt antecknar det kändisarna säger då de ser klippet.

Ta då denna stackars fotbollsmålvakt. Jonas Gardell ser hens misslyckande och utbrister ”Åh fy fan, jag blir aldrig mig själv efter att ha sett detta!” Detta säger han förstås medvetet överdrivet; sådär som man säger saker i all hast. Men där har vi en färdig rubrik! ”JONAS GARDELL: JAG BLIR ALDRIG MIG SJÄLV EFTER DETTA!” Vanligt i vårt hemland är också rubriker som ifrågasätter läsarens kompetens på olika områden. Har du alltid skalat apelsinerna fel?

Gör du också detta vanliga misstag på wc? Eller så utlovas rörande beteende hos hundar eller babyer i rubriken, när filmsnutten handlar om en unge som skrattar eller en hund som ger tass.

Svårare än så är inte rubriksättningen i dagens skärmjournalistik.

Vi på tidningen Läraren lever i en litet mera konservativ och traditionell anda. Min kollega och jag är bägge utbildade på Svenska social- och kommunalhögskolan i Helsingfors för 20-30 år sedan.

Men det kan vara bra att vara litet halv konservativ då de allra nyaste vindarna blåser. Det kan bli ganska kallt. Och lärare är också konservativa, det är ju ingen hemlighet. Så ert motstånd mot att använda smartboard eller pekdator i alla lägen eller ha en rektor för åtta skolor kanske kan jämföras litet med min ovilja mot den nya tidens journalistik eller det kritiklösa applåderandet av allt vad elektroniska medier heter.

Jag har jobbat snart femton år på den här tidningen. Före det var jag lärare i fyra år och före det anställd inom projektet Tidningen i skolan. Jag har ingen utbildning inom pedagogik, så det var mycket arbetsamt att vara lärare. Mitt första år satt jag nästan varje arbetsdag uppe till sent på natten och förberedde lektioner. I och med det digra arbetet sjönk min arbetstimlön för varje minut jag måste förbereda mig hemma för att kunna ge min undervisning särdrag.

Vilka är då tidningen Lärarens särdrag?

Förstås läsarkretsen. Den är både specifik och unik. Ingen annan tidning eller tidskrift i Finland har er som huvudsakliga läsare! Det ställer ju krav också på oss journalister.

För journalister är en konflikt en bra sak. I skolor uppstår det konflikter av många olika slag. Mellan lärare och elever, mellan lärare och föräldrar, mellan lärare och skoldirektörer. Allt detta är gott och väl. Men ibland uppstår det kollisioner också mellan lärare och kolleger eller rektorer. Då får vi på tidningen fundera litet extra på rapporteringen, eftersom både den berörda läraren och rektorn är medlemmar i FSL.

Danmarks lärare behöver tydliga ramar för arbetstiden. Det tryggar kvaliteten i undervisningen. Så resonerar Lærernes Centralorganisation, som i slutet av fjolåret överlämnade sina avtalskrav till kommunernas centralorganisation KL. Idag saknar lärarna ramar för arbetstiden. I själva verket finns det inte ens ett avtal rörande arbetstiden, utan enligt gällande lagstiftning är det skolledarna som bestämmer hur lärarna arbetar. Det finns alltså inga bestämmelser om hur mycket tid som avsätts till förberedelser och annat lärararbete.

– Det är helt avgörande att vi kan skapa ramar för arbetet i skolan. Sjukfrånvaron bland lärarna

stiger. Många lärare lämnar den kommunala folkeskolen, eftersom de resonerar att de inte ges möjligheter att erbjuda ordentlig undervisning, säger Anders Bondo Christensen, ordförande för Danmarks laererforening.

Anders Bondo kräver att KL denna gång verkligen deltar i förhandlingar, som kan leda till goda arbetsbetingelser i skolorna.

I senaste omgången ville KL inte förhandla uppenbarligen i vetskap om att politikerna var beredda att med hjälp av lagstiftning tvinga lärarna att undervisa mera. Över 60 000 danska lärare utsattes för en brutal lockout, som pågick i fyra veckor.

Det blev inget nytt avtal om lä-

rarnas arbetstid, utan danska riksdagen Folketinget ingrep genom en ny lag om lärarnas arbetstid.

Men kommunernas huvudförhandlare Michael Ziegler, som våren 2013 ledde attacken mot lärarnas arbetstider, verkar inte intresserad av förhandlingar om arbetstiderna.

– Vi har inget extra i vår påse till lärarna, som innebär en återgång till good old days. Vi ämnar hålla fast vid skolledarnas rätt att bestämma om lärarnas arbete, säger Michael Ziegler.

Förhandlingarna, om de nu kommer igång på allvar, ska vara slutförda i slutet av februari.

C-E Rusk

OAJ godtar inte förslag till lag om småbarnsfostran – Alla barn måste ha rätt att delta i den småbarnsfostran som daghemmen erbjuder. Familjerna bestämmer hur och i vilken omfattning rätten används, säger OAJ:s sakkunniga Ritva Semi.

Regeringen fällde i början av februari det familjepolitiska paketet, det vill säga reformen som bland annat skulle ha inneburit en inskränkning i den subjektiva rätten till dagvård för att skapa tillgång till fler dagvårdsplatser.

Familjepaketet omfattade också att föräldrarna skulle dela på föräldraledigheten.

Men även om den subjektiva rätten till dagvård bibehålls, tampas man ännu med stora problem beträffande den nya lagen om småbarnspedagogik. Det lagförslag som minister Krista Kiuru har gett duger inte åt OAJ eftersom lagen i praktiken inte skulle förändra något överhuvudtaget. Lagpropositionen har mött bister kritik på politiskt håll.

– Det är helt oacceptabelt att man i Finland inte följer europeiska linjedragningar. I OECD-länderna räknas familjedagvård inte som småbarnsfostran och dess-

utom rekommenderar OECD att hälften av personalen inom småbarnsfostran ska vara lärare, konstaterar Semi.

Enligt det lagförslag som minister Kiuru har gett, skulle bara ca en tredjedel av daghemspersonalen ha lärarutbildning. I utkastet har man uppställt pedagogiska mål utan att tänka på hurdan personal som behövs för att målen ska förvekligas.

C-E Rusk

Få ångrar yrkesvalet Lågstadielärarna och lärarna i gymnasier och yrkesläroanstalter upplever att deras arbete uppskattas i samhället, visar OECD:s undersökning 2013. En nationell rapport överlämnades till undervisnings- och kommunikationsminister Krista Kiuru i början av februari.

I Finland deltog 193 lågstadier och nästan 3 000 lärare jämte ca 2 400 lärare i 146 gymnasier och yrkesläroanstalter. Undersökningen

TALIS 2013 fokuserar på rektorers och lärares upplevelser av sitt arbete.

Av lågstadielärarna upplever 57 procent och av lärarna på andra stadiet upp till 69 procent att deras arbete och yrke uppskattas i samhället. I de övriga nordiska länderna är resultatet sämre. Finländska lärare litar på sin yrkeskunskap och på sin förmåga att kommunicera med eleverna. Lärarna upplever att de i hög grad kan påverka elever-

nas attityd till inlärning.

Av de finländska lärarna på andra stadiet är det bara två procent som har ångrat sitt yrkesval. I Singapore, som blev känt för sina goda resultat i PISA-undersökningen, funderade nästan hälften av lärarna på om det hade varit bättre att välja ett annat yrke.

C-E Rusk

Köpkraften minskade i fjol En hållbar ökning av köpkraften förutsätter att den finländska ekonomins konkurrenskraft förbättras, konstateras i en rapport som Utredningskommissionen för inkomst- och kostnadsutveckling gav ut den 13 januari 2015.

Finansministeriets ekonomiska avdelning prognostiserar att inkomsterna ökar med 1,2 procent och konsumentpriserna med 0,8 procent år 2015. Löntagarnas sammanlagda disponibla reella inkomster, dvs. köpkraften, bedöms ha

krympt med 0,6 procent år 2014, för andra året i rad. I samhällsdiskussionerna har förts fram att offentliga sektorns löner har stigit för snabbt och det har t.o.m. påståtts att offentliga sektorns anställda är löneledare. Utredningskommissionen, som består bl.a. av företrädare för arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, kullkastar emellertid detta påstående. Rapporten visar att lönerna inom privata sektorn steg med 1,6 procent i fjol. Inom industrin steg lönerna

Tidigare T:forslärare, se hit!

Har du jobbat i Tammerfors? Vill du fira den svenska lärarföreningens 40-åriga verksamhet?

Tammerfors svenska lärarförening fyller 40 år och firar med god mat och dryck lördagen den 28

mars 2015 kl. 18 i Pyynikin Panimo. Föreningen hälsar nuvarande och före detta medlemmar hjärtligt välkomna att delta i festligheterna! Supékort á 30 euro inkluderar trerättersmiddag, dryck, sång och

med 1,4 procent, medan de statligt anställdas löner steg i snitt med 1,2 procent.

Sämsta inkomstutvecklingen noterades för de kommunalt anställda, vilkas löner steg i snitt med 0,9 procent. Skillnaderna förklaras till stor del av löneglidningar, alltså icke-avtalsenliga löneförhöjningar.

C-E Rusk

dans. Förbundsordförande Christer Holmlund hedrar oss med sin närvaro. Svara genast eller senast den 10 mars till karin.hollsten@ samskolan.fi. Mörk kostym. Väl mött!

7

12.2.2015

Annika Karlsson, Fanny Sonntag och Sofie Boman längst till höger personifierar statistiken över den åländska lärarkåren. Två av dem är utbildade i Sverige, en i Finland.

De jobbar i grundskolan som har den lägsta medelåldern och de har få manliga kolleger.

Hellre Sverige än Vasa Ca 430 lärare och assistenter arbetar i grundskolan på Åland. För första gången är en majoritet av dessa utbildad i Sverige. Grundskolan har också de yngsta lärarna – medelåldern är knappt 45 år – och en stor majoritet, över 76 procent, är kvinnor.

Det visar en rapport om lärarläget på Åland 2014 som ÅSUB, Ålands statistik- och utredningsbyrå, sammanställt.

I rapporten har man inte räknat med årsverken utan antalet enskilda anställda och uppgifterna samlades in i mars 2014. Antalet har ökat stadigt under det senaste decenniet, från 379 år 2005. Det är främst de heltidsanställda timlärarna och assistenterna som blivit flera.

De tre största grupperna är klasslärare (117), lektorer (83) och elevassistenter (93).

Pedagogik i kärnan Trion Annika Karlsson, 38 år, Fanny Sonntag, 27, och Sofie Boman, 31, som arbetar vid Källbo skola i Finström med årskurserna 1–6, bekräftar statistiken. Fanny är utbildad i Finland, Annika och Sofie i Sverige. De hör till de yngre i skolan och har få manliga kolleger.

Enligt rapporten om lärarläget är drygt hälften eller 54 procent av de behöriga grundskollärarna utbildade i Sverige. För första gången utgör de en majoritet – 2011 var andelen Sverigeutbildade 46 procent.

– Vi vet i stort sett var våra kolleger är utbildade, men det är ingenting som vi diskuterar i lärarrummet. Pedagogik är ändå pedagogik, så inte kan det bli så stora skillnader, och oftast är det ens egen personlighet som avgör hurdan lärare man är, säger Annika

Karlsson.

Annika är klasslärare i årskurs 2, Fanny i årskurs 5 och Sofie är vikarierande klasslärare i årskurs 6.

Alla tre är från Åland.

– Jag visste att jag ville bli lärare, eller kanske rättare sagt: Jag kom inte på något annat som jag ville bli, säger Fanny Sonntag.

– Jag hade hört mycket gott om utbildningen i Vasa och min mamma är från Helsingfors – det kan ha bidragit till att jag ville studera i Finland.

Från Umeå till PF Hon kom dock inte in på första försöket utan började vid lärarprogrammet i Umeå.

– Men jag gillade inte upplägget där. Det första året, basåret, var mer styrt men sedan blev det mycket friare och upp till en själv att välja kurser. Det kändes osäkert. Hur kunde jag vara säker på att jag valde rätt och inte missade något som jag behöver i jobbet? Så jag sökte till Vasa på nytt och kom in, säger Fanny Sonntag.

Annika Karlsson ville bli lärare och ville studera nära Åland eftersom hon ville komma hem under veckosluten för att kunna fortsätta sjunga med sitt band. Därför sökte hon till Uppsala.

– Utbildningen där var mer styrd än den som Fanny upplevde i Umeå. Men det fanns också valmöjligheter. Jag valde att läsa mer matematik och naturorienterade ämnen, säger Annika.

På distans Sofie Boman valde att studera på distans vid Mittuniversitet i Härnösand. Det innebar att hon var i Härnösand 5–6 veckor per termin, i övrigt var hon hemma på

Åland. Ett par andra ålänningar gjorde samma sak och de kunde slå följe under resorna till och från Härösand – 11 timmar från dörr till dörr – och det blev tid för givande pedagogiska samtal.

De kunde även ha gemensamma grupparbeten på hemmaplan.

– Jag hade aldrig en tanke på att studera i Finland. För mig passade det här upplägget perfekt, säger hon. ÅSUB-rapporten visar också att grundskolan har den yngsta lärarkåren, bara en dryg tredjedel är över 50 år och nästan lika många är under 40. Detta kan jämföras med läget på högskolenivå där var fjärde fyllt 60 år och majoriteten är över 50.

Åldersblandat Fanny Sonntag är yngst i kollegiet vid Källbo skola, två i skolans lärarkår på 17–18 personer har fyllt 60.

– Det är bra med olika åldrar i kollegiet – det blir en bra blandning av dels nya tankar och idéer, dels rutin och erfarenhet, säger de tre.

– Mina första år som lärare var tuffa. Jag kände mig tidvis otillräcklig och tvivlade på att jag gjorde rätt, säger Fanny. Under de åren var även läraren, som hade parallellklassen i samma årskurs, relativt nyutbildad. I år är läraren, som har den andra femman, äldre och erfaren och skillnaden är märkbar. Jag får ett helt annat stöd och det blir en annan diskussion och samverkan. Det borde alltid vara så – om det är möjligt – att nyutexaminerade får jobba parallellt med äldre lärare. Det vore också bra att ha en mentor i skolan. Som ny och ung har man höga ambitioner och vill så mycket. Nu känns det som

att jag landat mer i verkligheten, säger Fanny.

– Jag trivdes bra i skolan som elev och vill försöka göra skoltiden till något positivt för dagens elever.

Man blir säkrare med åren och om man gör det man kan måste man tro att det blir bra, säger Sofie.

Annika Karlsson säger att jobbet har förändrats mycket på 15 år.

– I dag går en stor del av arbetstiden åt till annat än ren undervisning och den fostrande biten är tung. Ibland tvivlar jag på att jag valt rätt bana men om jag blir kvar i skolvärlden vill jag jobba på den här nivån, säger hon.

Sofie Boman säger att hon saknar utbildning inom specialpedagogik.

– Det borde ingå i högre grad i utbildningen även för alla som blir vanliga klasslärare, säger hon.

För få män Könsfördelningen vid Källbo skola stämmer överens med statistiken för grundskolan – tre i lärarkåren är män, resten kvinnor. På andra stadiet, eller gymnasialstadiet som det heter på Åland, är fördelningen betydligt jämnare, nästan fiftyfifty men med en knapp övervikt för kvinnorna. Vid Högskolan på Åland är männen i majoritet med 64 procent.

– Vad kan man säga om det?

Men visst vore det bra med en jämnare fördelning även i låg- och mellanstadiet, konstaterar trion vid Källbo skola.

Flera ämnen i grundskolan undervisas mest av kvinnor som svenska och litteratur, engelska, och finska. Vissa ämnen eller ämnesområden har inte en enda manlig lärare som tyska, franska, studiehandledning och specialundervisning.

Av rektorerna inom grundskolan är fyra män och tre kvinnor. Av föreståndarna är tio kvinnor och sex män.

Allt fler behöriga Andelen behöriga lärare har ökat betydligt jämfört med 2005, 93 procent i dag mot 77 procent då.

Alla rektorer, föreståndare, speciallärare och elevhandledare är behöriga. Det samma gäller för 95 procent av klasslärarna, specialklasslärarna och lektorerna. Andelen behöriga är lägst bland de deltidsanställda timlärarna.

Med tanke på framtiden – när det gäller att trygga återväxten med behöriga lärare på alla poster– vill lärarna vid Källbo skola uppmana dagens ungdomar att söka sig till skolvärlden?

– Det finns många positiva sidor med jobbet, men man ska vara medveten om att det i dag handlar om mycket annan än undervisning, säger Annika Karlsson.

– Det är bra om man kan komma in som vikarie först för att få känna på skolvardagen, säger Fanny Sonntag.

Text och foto: Helena Forsgård

Fotnot: Enligt åländsk lagstiftning är den som har en i Danmark, Island, Norge eller Sverige på ett minst treårigt utbildningsprogram baserad lärarutbildning med inriktning mot undervisning i årskurserna 1–7 är automatiskt behörig för tjänst som klasslärare i grundskolan även på Åland (åk 1–6). Landskapsregeringen behöver alltså inte bekräfta dylik behörighet. Finländsk lagstiftning innehåller liknande stadganden.

8

12.2.2015

Nu är det nära Hösten 2016 skriver abiturienterna studentproven i tyska, geografi och filosofi som elektroniska prov. Då är den dator de använder kopplad till ett internt operativsystem som utvecklats av studentexamensnämnden.

Eleverna kan ha med sig sina egna datorer eller använda skolans datorer, man klarar sig utmärkt med en högst vanlig dator av laptop-modell. Studentexamensnämndens operativsystem innehåller alla de program som abiturienten behöver. Operativsystemet startas från ett usb-minne och minnet innehåller provfrågor och abiturientens sparade svar.

Provet utförs i en webbläsare och skribenten har också tillgång till bl.a. ordbehandlingsprogram.

Värt att notera är att ingen internetuppkoppling används, utan abiturienterna använder källmaterial och bakgrundsmaterial som finns på servern i provlokalen.

Det är redan nu fullt möjligt för skolorna att prova kursprovsystemet som går under namnet Abitti. Med hjälp av detta system kan lärarna och eleverna förbereda sig för den elektroniska studentexamen. Abitti innehåller en miljö för att skapa provfrågor och bedöma svaren på nätet. Programmet AbittiUSB används för att skapa Usb-minnen som varje elev star-

tar upp sin dator med. Ett lokalt nät i provutrymmet kopplar sedan samman servern och studenternas datorer.

När SEN vid en presskonferens publicerade Abitti i praktiken, förekom typiskt nog diverse små tekniska bekymmer, men då försöken med prov kom igång fungerade tekniken.

Matti Lattu som är projektchef för Abitti påpekar att vissa förberedelser kan behövas.

– På många håll krävs förändrade elektriska arrangemang, säger han.

Abitti är ett säkert system – Det viktigaste är att inte abiturienternas svar raderas om datorerna slocknar av någon anledning.

Abitti är ett enkelt system som krävt ett digert bakgrundsarbete med avseende på säkerheten.

På datorn förekommer inga plötsligt uppkommande fönster med krav på åtgärder av något slag, försäkrar Lattu.

För tillfället ges svaren som text som inte på något sätt kan delas, förutom på Usb-minnet. Servern i klassrummet innehåller alltså program som kan behövas, inga andra program kan användas.

– Abitti är ett säkert, slutet provnätverk, säger Matti Lattu.

Charlotte Wegge testar ett elektroniskt prov inom studentexamensnämndens provsystem Abitti.

Lattu rekommenderar alla som intresserar sig för detta att själva uppsöka Abitti och börja använda det i praktiken. Vem som helst kan nu registrera sig på Abitti, både elever och lärare. Kursprovsystemet finns på adressen www.abitti. fi. Tyvärr fungerar inte samtliga informationslänkar än på svenska, men nog tillräckligt mycket för att komma i gång.

Så här framskrider de elektroniska studentskrivningarna Hösten 2016 skrivs alltså ämnena tyska, geografi och filosofi som elektroniska prov.

Våren 2017 är det dags för också franska, samhällslära och psykologi.

Hösten 2017: Finska, svenska, livsåskådning, hälsokunskap,religion (ev. luth. och ortod.) och historia.

Våren 2018: Engelska, spanska, portugisiska, italienska, latin och biologi.

Hösten 2018: Modersmål, svenska och finska som andra språk, samiska, ryska, fysik och kemi.

Våren 2019: Matematik.

Text och foto: Tom Ahlfors

Nattligt infall blev Skola 4.0 – Jag vaknade mitt i natten och plötsligt fick jag en idé, som senare blev Skola 4.0, Minttu Myllynen, som är initiativtagare till Skola 4.0, en Facebook-sida för utbildningsrelaterade uppdateringar. I dag gillar över 400 personer sidan, som är stadd i ständig tillväxt.

Det var faktiskt på själva nyårsnatten, som Myllynen fick sin idé. Hon medger att hon har ett brinnande intresse för skolutveckling och intresset har götts under hennes vårdledighet. Ledigheten avslutas i höst, då hon återgår till sitt klasslärarjobb i Winellska skolan i Kyrkslätt.

Men också under vårdledigheten har skolfrågor sysselsatt henne.

När jag träffar henne är hon på väg till G18, där hon sysselsätter sig med utbildningsledarskap. Utbildningen, som sker i CLL:s regi, får ett gott betyg.

Just de rätta frågorna lyfts fram, om man ska tro Minttu Myllynen.

Och just de rätta frågorna och perspektiven försöker hon och de övriga administratörerna för Skola

Minttu Myllynen vill gärna dela goda utbildningstips via Facebook. Kolla in www.facebook.com/skola40.

4.0 lyfta fram i denna nätgemenskap. Som administratörer fungerar också Joakim Granqvist, Katja Långvik-Bucher, Jenni Vainio och Anu Ojaranta. Uppdateringarna sker på tre språk. Svenska, finska och engelska.

– Det är ju viktigt för oss fin-

landssvenskar att hålla upp fönstren åt alla håll. Jag är personligen tvåspråkig, så för mig faller det sig naturligt att hålla koll på vad som händer på finskt håll. Och Jenni Vainio är ursprungligen ålänning och har fått sin utbildning i Sverige, så den rikssvenska debatten

och utvecklingen är bekant för henne. Alla fem har sina specialområden, säger Minttu Myllynen.

Intresset för utbildningsfrågor och -utveckling är ingen ny sak för Minttu Myllynen, som är en varm vän av sociala medier. Då talar vi bl.a. om Facebook och Twitter.

– Jag hade ju länge uppdaterat min Facebooksida med inlägg om skolutveckling, men jag hade börjat inse att mina vänner kanske hade blivit trötta på de ofta återkommande inläggen. Och sedan är det förstås så att alla mina Facebookvänner faktiskt inte är lärare, säger Myllynen.

Dags för produktutveckling, alltså. Myllynen övervägde att freda sin Facebooksida för uppdateringar av privat natur, medan hon i fortsättningen skulle kanalisera de skolrelaterade uppdateringarna till Twitter.

– Men jag blev upplyst av ett par kollegor om att de inte har tid eller intresse att sätta sig in i hur Twitter fungerar. Allt detta snurrade på i mitt huvud, då jag på ny-

årsnatten fick idén om Skola 4.0. Är namnet inspirerat av actionfilmen Die Hard 4.0? Är du i likhet med John McClane (alltså Bruce Willis) en verklig hårding?

– Nej, skrattar Myllynen.

– Namnet är ett sätt att fånga in att vi tar sikte på framtiden.

Du pratar om Twitter. Är Twitter verkligen ett dugligt verktyg för att föra ut idéer om skolutveckling?

– Visst! Jag har kommit i kontakt med många skolmänniskor t.ex. i USA, England, Nya Zeeland, Australien, Kanada, Sverige och förstås här hemma. Jag tar fått mängder av intressanta länkar och tips, som jag har delat vidare.

Men Twitter har ju förstås vissa begränsningar, bl.a. så att kommentarerna är begränsade till högst 140 tecken.

– Facebook är bekant för de flesta lärarna, så nu vi satsar på Skola 4.0, säger Myllynen.

Text och foto: C-E Rusk

ÅRGÅNG 41 (122). Äldsta föregångaren, Tidskrift för folkskolan, började utkomma 1894. UTGIVARE Finlands Svenska Lärarförbund, Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, tfn växel 020 749 54 60. REDAKTION Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, besöksadress Magistratsporten 2, 00240 Helsingfors.

CHEFREDAKTÖR Carl-Erik Rusk, tfn 020 749 54 68, 050 516 06 75, e-post carl-erik.rusk[at]fsl.fi.

REDAKTÖR Tom Ahlfors, tfn 040 503 65 28, e-post tom.ahlfors[at]fsl.fi.

Hemsida www.fsl.fi/lararen Nättidning issuu.com/lararen PRENUMERATIONER/ADRESSÄNDRINGAR Anita Stark, tfn 020 749 54 64, e-post anita.stark[at]fsl.fi.

ANNONSCHEF Lisbeth Lönnqvist, tfn (09) 803 9553, e-post lisbeth.lonnqvist[at]kolumbus.fi (ej tjänsteannonser). ANNONSPRISER 3,10 euro/spalt­mm PRENUMERATION 1/1 år 73 euro, 1/2 år 41 euro. LÄRAREN ansvarar ej för retur av icke-beställda manuskript. ISSN 0356-7842. KSF Media Ab, 2015.