Läraren 4 2014

1894–2014

120

år

Carl-Erik Rusk

PF vid ÅA 40 år

Mer än poeter och potäter

13.2.2014 Nr 4 Kom ihåg valet Fullmäktigevalet inom OAJ har kommit igång. Den elektroniska förhandsröstningen äger rum den 12– 23 februari, medan de egentliga valdagarna infaller den 24–25 mars.

Inom FSL:s valkrets har nominerats 12 kandidater, som konkurrerar om sju platser i fullmäktige. Kandidaterna presenterades i Läraren nr 3/2015.

Läraren kan läsas som e-tidning på adressen www.fsl.fi

BTLF-bas fick två utmanare Anne Liimola, ordförande för OAJ-anslutna Barnträdgårdslärarförbundet BTLF, får två utmanare inför BTLF:s ordförandeval den 9 maj.

Liimola, som även är tredje vice ordförande i lärarfacket OAJ, utmanas av Anitta Pakanen från Uleåborg och Merja Winter från Helsingfors. Ordförandekandidaterna hade ombetts ge sig till känna senast 31.1.

Liimola har fungerat som ordförande i snart fyra år. Det är BTLF:s fullmäktige som väljer ordförande. Fullmäktige väljs i sin tur genom medlemsval, som förrättas samtidigt som OAJ:s fullmäktigeval.

Ännu fler karriärlärare Sverige får ytterligare 12 000 karriärtjänster, alltså förestelärarare och lektorer. Tjänsterna inrättas i höst.

Tillsammans med de satsningarna på förstelärare och lektorer som gjordes under läsåret 2013/2014 kommer det att finnas ca 15 000 karriärtjänster från hösten 2014. Hösten 2016 kommer satsningen utökas ytterligare så att det totalt blir ca 17 000 tjänster.

För anställningen finns öronmärkta statliga pengar. Yrkesskickliga lärare ska kunna bli förstelärare samtidigt som man fortsätter att undervisa. Men också arbeta med att förbättra undervisningen, vara huvudlärare i ett ämne eller ansvara för lärarstuderande.

Löneökningen för lärare med karriärtjänster ska bli i genomsnitt 5000 kronor mer i månaden för en förstelärare och i genomsnitt 10 000 kronor mer i månaden för en lektor.

Av förstelärare krävs inga tilläggsstudier eller examina utöver lärarbehörighet.

Av lektorer krävs minst licentiatexamen i ämnesdidaktik, ett undervisningsämne eller specialpedagogik samt lärarbehörighet och minst fyra års lärarerfarenhet från skola/ högskola.

Stor arbetsbörda men också glädje Liliane Kjellman, Niclas Grönholm och Gustav Björkstrand satt i panelen.

Österbotten producerar inte längre endast poeter och potäter, för att citera framlidne professorn Harald Teir. Österbotten producerar sedan 40 år också svenskspråkiga lärare.

Pedagogiska fakulteten vid ÅA firar 40-årsjubileum i år. I början av februari ordnades ett 40-årsseminarium, där bl.a. Benita Kavander medverkade. Hon var med då Vasa övningsskola slog upp sina dörrar år 1974. Mera på mittuppslaget.

Arbetsbördan är stor, men det finns också många glädjeämnen i lärarnas och skolledarnas arbete. Det här framgår ur en färsk arbetslivsbarometer, som har sammanställts av OAJ. Resultaten kommenteras på ledarplats.

Läs mera om glädjeämnen och problem i jobbet inne i tidningen.

2

13.2.2014

Enkät ger besked:

ledareN

Påfrestande men också givande jobb Chefredaktör Carl-Erik Rusk.

Arbetstid som guldkant Hur mår lärarna och skolledarna? Tja, jobbet är engagerande, men arbetsbördan håller på att växa sig för stor.

Detta kan utläsas ur lärarfacket OAJ:s färska arbetslivsbarometer.

Uppgifterna om att arbetsbördan upplevs som för stor kommer inte som en överraskning. Andra förfrågningar har gett liknande svar. Allra mest plågas lärarna och skolledarna av olika dokumentationsuppgifter, som emanerar från bl.a. introduktionen av det s.k. trestegsstödet.

Här finns en intressant koppling till ministeriets likaså färska utredning, vars budskap är likartat. Lärarna ifrågasätter inte reformen, som tvärtom upplevs välkommen, men redan i samband med att reformen sjösattes pekade lärarfacken OAJ och FSL på att den ovillkorligen bör sekunderas av extra resurser. Ministeriets utredning lyfter fram stora skillnader mellan kommunerna i detta avseende.

I sista hand är det lärarna och skolledarna som känner av detta i sitt skinn. Ministeriet lovar att utreda saken ytterligare och lärarna kommer för sin del att erbjudas mera fortbildning. Ett steg i rätt riktning, men någon drastisk minskning av arbetsbördan är inte i sikte.

Arbetsbördan håller på att stiga fram som ett stort problem inte endast i vårt land, utan också våra nordiska grannar. T.ex. i Sverige handlar det om att lärarfacken kräver resoluta åtgärder för att få bukt med byråkratiseringen av lärarna. Signalen är entydig: lärarna vill undervisa, inte fylla sin arbetstid med diverse blanketter och dokument.

Med tanke på skolkrisen i Sverige verkar det på politiskt håll finnas en förståelse för budskapet, speciellt eftersom läraryrkets attraktionskraft har sviktat betänkligt.

OAJ:s arbetslivsbarometer berättar också en hel del om skolledarnas situation. Ledarna är mera stressade än lärarna och brådskan följer dem ständigt i spåren. Känslan av stress åtföljs rimligen av den frustration, som skolledarna upplever till följd av känslan av att det inte finns tillräckligt med tid för kärnuppgiften: det pedagogiska ledarskapet.

Kan då lärar- och skolledarjobbet förliknas vid en jämmerdal, alltså en tröstlös vandring i mörker? Hur kommer det sig i så fall att antalet sökande till speciellt klasslärarutbildningen fortsätter att vara på en hög nivå?

Ur OAJ-barometern kan utläsas ett par svar på frågorna. Javisst, arbetsbördan och tidsbristen utgör för all del plågoris, men det oaktat upplevs arbetet som såväl engagerande som motiverande. På plussidan finns ofta också en kollegialitet, som minsann inte är självklar inom många andra branscher. Lärare ställer upp för och får stöd av varandra. Lärare upplever att det jobbar tillsammans mot gemensamma mål.

En möjlig förklaring till läraryrkets popularitet nämns emellertid inte i barometern. Då handlar det om arbetstidssystemet, som i de flesta fallen baserar sig på en undervisningsskyldighet per vecka. Sommaruppehållet är inte heller ointressant i sammanhanget.

Arbetslivsbarometern ger klara besked om att vare sig lärare eller skolledarna jobbar mindre än andra yrkeskategorier. Men lärarnas arbetstid har ett annat upplägg och det upplevs sannolikt som en guldkant av många.

Den synpunkten kan inte förbises, då man dryftar alternativa arbetstidsmodeller.

Helt ok och givande jobb, men arbetsbördan har blivit för stor.

Så kan man sammanfatta resultaten från lärarfacket OAJ:s färska arbetsbarometer, som speglar lärares och skolledares syn på det egna arbetet. Enkäten, som offentliggjordes i slutet av januari, genomfördes i oktober-november 2013.

Om man börjar med det goda kan man ur enkäten läsa att den stora majoriteten, eller 78 procent, uppger att de upplever ett engagemang i arbetet antingen ofta eller rätt ofta. 75 procent uppger att det är givande att fördjupa sig i jobbet.

Hela 83 procent anger att de ofta eller rätt ofta känner tillfredsställelse i jobbet.

Jämfört med andra branscher ligger lärarna väl till i en jämförelse.

Det samma gäller uppfattningarna om att utvecklas i och påverka arbetet. Två tredjedelar upplever nämligen att arbetet erbjuder goda eller rätt goda möjligheter till personlig utveckling. Här klår lärarna andra branscher.

Det finns alltså många goda si-

dor, säger lärarna och skolledarna.

Men sedan finns det också ett stort minuskonto, som krasst anger att arbetsbördan har vuxit sig alltför stor. Över hälften av de tillfrågade upplever nämligen att arbetsmängden är för stor ofta eller rätt ofta.

Här ligger lärarna risigt till i en jämförelse med andra branscher.

Arbetet präglas av motstridiga förväntningar i stor eller rätt stor mån anger 39 procent. Andelen är större än inom andra branscher.

Mindre än hälften upplever att arbetstiden räcker till. Allra risigast till ligger ledningspersonalen, eftersom endast en fjärdedel anger att arbetstiden förslår.

Och vad leder detta till? Situationen leder till brådska, som påtalas av hela 72 procent av de tillfrågade. Också här ligger skolledarna illa till, eftersom 84 procent anger att de upplever brådska.

Trötthet är ett vanligt fenomen.

36 procent av de tillfrågade anger att de är ofta eller rätt ofta exceptionellt trötta. Här ligger lärarna över genomsnittet bland andra

branscher.

En ljusglimt, som antagligen också avspeglas i trivseln, är det kollegiala samarbetet på arbetsplatserna. 74 procent uppger nämligen att samarbetet fungerar utomordentligt eller skäligen väl. Majoriteten upplever att kollegerna ger sitt stöd fullt ut eller tillräckligt väl på arbetsplatsen.

Lärarna är kanske stressade, men två av tre lärare upplever att atmosfären på arbetsplatsen är sporrande och uppmuntrande.

Enkäten speglar åsikterna hos 1 347 slumpmässigt utvalda lärare och skolledare allt från daghemmen upp till universiteten.

Också FSL:s medlemmar deltog i enkäten. Förbundssekreterare Christer Holmlund säger att FSL kommer att fördjupa sig i svaren, så att man bl.a. jämför huruvida FSL-anslutna medlemmars åsikter skiljer sig från mängden. Analysen torde stå färdig i vår.

C-E Rusk

Timfördelningen stöps om Reformen av gymnasiets timfördelning har stött på patrull. Avsikten var att genomdriva en ny timfördelning snabbt via statsrådets förordning, men kraven om att öppna gymnasielagen växer sig allt starkare. Det betyder bl.a. att processen drar ut på tiden.

Undervisningsminister Krista Kiuru (SDP) sällade sig den 4 februari till kritikerna av de framförda förslagen. Hon medverkade i ett seminarium i riksdagen, där hon ifrågasatte en alltför långt driven valfrihet i gymnasiet. Ett par dagar tidigare hade kulturminister Paavo Arhinmäki (VF) uttryckt liknande åsikter.

Kiuru krävde att alla läroämnen ska behandlas likvärdigt. I linje med detta ska religionens och hälsokunskapens särställning demonteras, krävde Kiuru.

Slopa särställning!

– Det här betyder inte att undervisningen i dessa två ämnen ska slopas eller ens minskas. Men en situation, där dessa två ämnen försätts i en starkare position än andra, är inte motiverad, sade Kiuru.

De två ämnena har getts en särställning i de förslag, som har framlagts av en arbetsgrupp som har utrett den nya timfördelningen. Det har att göra med att just dessa två ämnen nämns i själva gymnasielagen, som arbetsgruppen alltså inte ville öppna.

Vad har då Kiuru att säga om valfrihet och allmänbildning?

Hon efterlyser tillräckligt djupa och mångsidiga allmänbildande

kunskaper. Och det innebär i sin tur att hon underkänner förslag, där den ökade valfriheten dominerar på bekostnad av gemensamma ämnen och tillräckliga studier i realämnen.

– En alltför långt driven valfrihet leder till ett situation, där unga leda in i en bana för tidigt samtidigt som kunskapsbasen blir smal, sade Kiuru.

Specialundervisning också Lärarfacket OAJ vill också öppna gymnasielagen, bl.a. för att inkludera formuleringar om rätten till specialundervisning och personlig handledning i gymnasielagen. OAJ vill också behandla realämnena likvärdigt.

Ordförande Olli Luukkainen förundrar sig över att specialundervisning inte ryms med i förslagen. Han pekar på att många stora kommuner ordnar test, som speglar eventuella läs- och skrivsvårighet. Med stöd av resultaten erbjuds specialundervisning. Speciallärare kan ge utlåtanden rörande liknande svårigheter i anslutning till avläggandet av studentexamen.

– Situationen är minst sagt konstig, eftersom lagstiftningen inte känner till speciallärare i gymnasiet, säger Luukkainen.

OAJ uttrycker i sitt utlåtande till förslagen till timfördelningen en oro för de små gymnasierna.

– Reformen får inte äventyra rekryteringen av behöriga lärare till små gymnasier utanför tätorterna.

Reformen får inte leda till att områdets enda gymnasium tynar bort,

säger Luukkainen.

Oro för jobben OAJ förespråkar ökad valfrihet, men varnar samtidigt för att allt för stor valfrihet äventyrar den breda allmänbildningen.

FSL är känner också oro för allmänbildningen. FSL uttrycker också sin oro för många gymnasiers verksamhetsförutsättningar och lärarnas arbetssituation i sitt utlåtande rörande förslagen till ny timfördelning.

C-E Rusk Läs lärarfackens yttranden på www.oaj. fi och www.fsl.fi.

Arkivfoto/Tom Ahlfors

Undervisningsminister Krista Kiuru.

3

13.2.2014

ORDförord

Sådan skola, sådant samhälle Sådan herre, sådan hund. Detta uttryck kan användas i såväl positiv som negativ bemärkelse. Man kan travestera litet och föra över detta på skolan och säga sådant samhälle sådan skola. I själva verket är det just så vi ofta gör.

Många saker, ofta problematiska, förklaras med faktorer som finns utanför skolan, alltså ute i samhället.

Vad är då detta mystiska och halvmytiska samhälle? Är det byn där skolan finns, är det föräldrarna till skolbarnen eller är det kanhända nutidsfenomen som bara väller in och som ingen egentligen kan greppa? Eller är det alla kringfunktioner och regelverk?

Ska skolan följa med strömmen och på vilket tåg ska den i så fall hoppa? Vi lever i en så komplex och snabb omgivning att det inte är lätt att veta vad som blir bestående och hur lång tid som avses med ordet bestående.

Tio, trettio eller femtio år? Följer skolan alla trender tappar vi fort bort oss. Barnens undervisning blir ett mischmasch av olika idéer och riktningar som byts i snabb takt.

Att med full kraft stiga på bromsen går inte heller.

Våra myndigheter verkar yrvakna inför allt det nya. Just nu pågår arbetet med grundskolans nya läroplan och texten ser ut att bli lång som fattigåren. Allt ska klämmas in och vad som verkligen är relevant eller vad som kommer att bli styrande och kanske minska skolans handlingsutrymme är oklart.

Samtidigt har de påstått dåliga Pisaresultaten fått vår minister att fundera på en omfattande ”renovering” av vår grundskola som i hennes ögon uppenbarligen inte håller måttet.

Läroplikten förlängs ville vissa, medan andra inte ville ändra den. Regeringen har olika syn på vilka förlängningen ska gälla.

Gymnasiets timplan är hett stoff och i sin stora vishet

har Undervisningsministeriets arbetsgrupp kommit på att allmänbildningen stärks och samhörigheten befästs om valfriheten drivs in absurdum. Här är det nog fråga om förändring för dess egen skull. Studentexamen reformeras, men inte kopplat till timfördelningen.

Dansen tråds och skolan uppmanas dansa med i snabbt tempo runt myndigheternas nyfunna guldkalv, dvs. målet att Finland är kunnigast i världen år 2020. Lärarna hinner inte med i den ökande takten och de stackars eleverna blir bara yrare.

Tursamt nog har vi tack vare en hittills rätt fast struktur i skolan och en stabil lärarutbildning klarat oss hyfsat. Vi har kunnat gasa och bromsa i lämpliga doser.

Alldeles för få funderar på motsatsen, dvs. att låta skolan genom sitt kunnande och genom forskning och grundlig satsning forma samhället och inte tvärtom. Det är ju allt lärandes grundläggande uppgift alltsedan hedenhös.

Sådan skola, sådant samhälle borde vara allas vår paroll

som de behöver. Det betyder att Vasa i slutändan kan bli tvungen att betala dyrt för permitteringarna, sade Holmlund.

I Åbo kan den nya svenska kombiskolan bli färdig snabbare än planerat, omtalar Åbo Underrättelser den 18 januari. Skolan kan eventuellt tas i bruk redan vid årsskiftet, vilket är åtta månader tidigare än planerat.

Svenska bildningsdirektören Liliane Kjellman är nöjd, men räknar samtidigt med att svenska skolsektorn nu måste se till att det finns pengar för möbler och inventarier tidigare än beräknat. 155 får plats i Braheskolan, som erbjuder dagvård, förskola och undervisning i åk 1–2.

I Helsingfors kan skolmannen Gösta Cavonius, som också var en varm förespråkare av lärarnas fackliga rättigheter, få en skola uppkallad efter sig, omtalar Hufvudstadsbladet den 6 februari. De gamla skolnamnen försvinner, då fem svenska grundskolor bildar en ny enhet i höst. Det är utbildningsnämnden som beslutar om det nya namnet

Förtroendemannakurs on–to 5–6.3 hotell Scandic Rosendahl, Tammerfors.

FSL:s styrelse to–fr 27–28.3 FSL:s kansli, Helsingfors (kongress- och fullmäktigeärenden).

FSL:s styrelse on 23.4. kl. 12 hotell Tropiclandia, Vasa.

Förbundsfullmäktige to–fr 24–25.4 Tropiclandia, Vasa.

Förberedande kurser för kongressombud ordnas i regionerna i maj.

FSL:s styrelse ti 3.6. Hotell Fiskartorpet, Helsingfors.

Förbundskongress on–to 4–5.6. Fiskartorpet, Helsingfors.

Öronmärkta pengar gav mindre grupper Dan Johansson är ordförande för FSL.

Har den lokala lärarföreningen haft något för sig?

Eller har det hänt något annat, som är värt att noteras under Lokaltrubriken? Notismaterial kan sändas till C-E Rusk (carl-erik.rusk@fsl.fi) och Tom Ahlfors (tom.ahlfors@fsl.fi).

Vasa tänker fel om permittering, anser Finlands svenska lärarförbund. Att välja permitteringar framom en högre skattesats är inte hållbart. Lärarpermitteringar betyder alltid att stadens ekonomi drabbar barnen och ungdomarna.

Permitteringsplanerna i Vasa upprör FSL. Staden planerar permittera undervisningspersonalen under 14 dagar. Christer Holmlund, förbundssekreterare på FSL, varnade för följderna vid ett pressinfo i Vasa den 6 februari 2014.

– Förstår beslutsfattarna att man säljer elevernas trygghet och inlärning på ett bräde?

Eftersom skolarbetet måste löpa hela terminen, sköter de lärare som är i tjänst flera klasser samtidigt. I praktiken betyder det att alla elever drabbas under minst en månad. Undervisningen lider förstås, men värre är att oro och illamående får fotfäste bland eleverna, sade Christer Holmlund.

– Idag kräver skollagstiftningen att elever som har specialbehov eller tillfälligt halkar efter i skolarbetet genast måste få allt stöd

FSL:s styrelse må 10.2 förbundskansliet, Helsingfors.

för enheten, men elever, föräldrar och personal ges möjligheter att yttra sig i frågan.

Bland namnförslagen finns bl.a. Cavoniusskolan, Tove Jansson-skolan, Westöskolan och Hoplaxnejdens skola.

I Vasa är Siv Björklund, professor vid Vasa universitet VU, synnerligen nöjd med anledning av magisterprogrammet för lärare i språkbad har fått klartecken.

Det handlar om ett samarbete mellan VU och Åbo Akademi.

– Intresset för språkbad är stort. Om det ska kunna växa behövs det fler lärare, säger Siv Björklund.

Den första kullen språkbadslärare inleder sina studier i höst. Tanken är att man i framtiden också ska utbilda barnträdgårds- och ämneslärare med språkbadsinriktning.

I Finström har Källbo skola fått handräckning av Microsofts huvudkontor, omtalar Nya Åland den 4 februari.

Niclas Hage, som är ikt-ansvarig i skolan, tröttnade på Microsofts Finlandskontor hantering av licensfrågor.

Microsoft lanserade i slutet

av fjolåret ett program, Student Advantage Programme, som ger studerande och elever avgiftsfri tillgång till Office-paketet. Finlandskontoret kunde inte hjälpa Hage.

Hage skrev alltså e-post till Steve Ballmer, högsta chefen på Microsoft, och bad om hjälp. Följande dag fick Hage svar av en medarbetare till Ballmer, som lovade fixa saken. En vecka senare fick Hage veta att Microsoft fixar en speciallösning för åländska förhållanden. Nu fungerar det hela i Källbo skola.

Kimitobygdens lärare har fått ny styrelse. Ordförande är Gabriella Byman, viceordförande Marianne Thomander och sekreterare Yvonne Lönnström. Som kassör fungerar Carla Wollsten och Nina Sjögren är program- och infoansvarig.

Pressombud med ansvar för klippbok och hemsida är Carita Lagerspetz, medan Anna-Lena Hollsten är pensionärsmedlem och Anette Nordell vanlig medlem i styrelsen.

Undervisningsgrupperna har blivit mindre, speciellt de stora grupperna. Det framgår ur undervisnings- och kulturministeriets sammanställning över undervisningsgrupperna i grundskolorna. Ministeriet har under har under 2009–2013 riktat finansiering, s.k. Pop-pengar, till att minska undervisningsgrupperna inom förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen.

Syftet har varit att främja undervisningens kvalitet och inlärningsresultat genom att garantera tillräckligt små undervisningsgrupper. Riksdagen förutsatte i sitt utlåtande 2010 att ministeriet bereder en utredning om de åtgärder som vidtagits för att minska undervisningsgrupperna samt hur åtgärderna inverkat på inlärningen.

Utredningen, som framlades i början av februari, visar att åtgärderna har bidragit till att minska den genomsnittliga storleken på grupperna. De riktigt stora gruppernas andel har halverats sedan år 2008.

Våren 2013 var undervisningsgrupperna i åk 1–6 i genomsnitt 19,66 elever och i åk 7–9 var det genomsnittliga elevantalet 16,46 per undervisningsgrupp.

Ministeriet vill gärna fortsätta satsningen. Målet är dessutom att förnya kommunernas statsandelssystem före utgången av 2015 så att finansieringen i fortsättningen baserar sig mer än nu på indikatorer, som t.ex. andelen invandrare av befolkningen, den vuxna befolkningens utbildningsnivå samt arbetslöshetsgraden. Statistik om undervisningsgrupper tas in som en del av den grundstatistik som berör undervisning och utbildning. Därutöver efterlyser ministeriet forskning i hur undervisningsgruppernas storlek inverkar på inlärningen och skolframgången.

C-E Rusk

Finlands Svenska Lärarförbund FSL Järnvägsmannagatan 6 00520 HELSINGFORS www.fsl.fi tfn 020 749 54 60 E-post till anställda: fornamn.efternamn@fsl.fi

Förbundsordförande Dan Johansson, tfn 020 749 54 70 Förbundssekreterare Christer Holmlund, tfn 020 749 54 65 Ombudsman Jan-Mikael Wikström, tfn 020 749 54 67 Förbundsekonom Agneta Roine, tfn 020 749 54 66 Informatör Martina Landén-Westerholm, tfn 020 749 54 63 Avdelningssekreterare Anita Stark, tfn 020 749 54 64

Nästa nummer av Läraren utkommer den 27 februari.

4

13.2.2014

Pionjäranda bar långt ”Nybyggaranda” nämner Benita Kavander flera gånger och andan dyker också upp i rubriken till en artikel om den nya lärarutbildningen i Vasa i Skolnytt nr 17/1974.

– Vi visste ju att vi var pionjärer. Det var spännande, men krävande tider, säger Benita Kavander.

Hon inledde alltså sin tjänstgöring vid nygrundade Vasa övningsskola, som var kopplad till Pedagogiska fakulteten vid ÅA, redan år 1974. Hon gick i pension år 2012 och nu är hon sysselsatt med att sammanställa Vasa svenska lärarförening 40-årshistorik. Hon fördjupar sig i en mängd olika källor, bl.a. gamla årgångar av finlandssvenska lärartidningar. År 1974 hette tidningen Skolnytt och den gavs ut av Svenska lärarförbundet i Finland SLF. Det var alltså år 1974 som lärarutbildningen fördes över till universiteten, alltså Åbo Akademi och på finskt håll Helsingfors, Tammerfors och Uleåborgs universitet.

Övis var mammut På svenskt håll fördes stundom väldigt livliga diskussioner om var utbildningen skulle placeras. Österbotten var förfördelat i fråga om studieplatser på högre nivå och politikerna kunde slutligen enas om att utbildningen av svenskspråkiga lärare skulle förläggas till Vasa. Detta i linje med den finlandssvenska trepunktsmodellen.

– Jag förvånas av uppfattningar om att beslutet skulle ha varit av temporär natur.

Så var det inte; det handlade inte om ett försök, utan om att förlägga utbildningen bestående till Vasa, säger Benita Kavander, som under arbetet med 40-årshistoriken har hunnit plöja genom hundratals artiklar och texter om utbildningen i Vasa. Övningsskolan blev för finlandssvenska förhållanden en mammut med omkring tusen elever.

– Men vi fanns ju inte i samma hus och ens i samma områden. Verksamheten skedde i flera byggnader. Också lågstadiets verksamhet ägde rum i flera hus, säger Benita Kavander.

Det är många läsare av Läraren som nickar igenkännande, när de ser bilden av Benita i tidningen. Hon blev en välkänd, och även uppskattad, handledare på övningsskolan, men hon medger att det kändes pirrigt i början. Men så var hon ju endast 26 år, när hon inledde sin bana vid Övis.

– Thor Österholm, som sedan blev huvudrektor för Vasa övningsskola, var skoldirektör, då han ringde upp mig och frågade huruvida jag skulle vara intresserad av ett vikariat, som innebar handledning och undervisning på Övis.

Många var oerfarna Benita Kavander var inte den enda nya och oerfarna i sammanhanget.

– De flesta var nya, men det fanns också rutinerade lärare, såsom Jalle Streng, som tidigare hade haft hand om auskultanter.

Streng och några andra kunde för oss oer-

farna berätta om grunddragen i arbetet med att observera och iaktta studerande.

Saker och ting blev inte lättare av att det inte fanns något färdigt koncept för utbildningen och handledningen. Reformen av lärarutbildningen förverkligades etappvis, så att man började med de obligatoriska delarna, alltså introduktionen av lärarutbildningen i universiteten. Arbetet med den nya läroplanen för lärarutbildningen var år 1974 på hälft.

Handledningen var redan från början viktig. Redan under första terminen deltog studerandena i gruppauskultering, så att de gruppvis följde med undervisningen och lärde sig att göra observationer och iaktta uppläggningen av en lektion.

Kritiska och frispråkiga Och hur tedde sig lärarstuderandena på 1970-talet, som på många sätt var ett årtionde som präglades av ungdomarnas emancipation?

– Studerandena var frispråkiga och kritiska. De ställde stora krav på oss lärare. Vi förväntades analysera och motivera det vi gjorde.

Lärarutbildarna ställdes alltså inför stora krav, men de ställde också krav på sig själva.

– Vi fortbildade oss ständigt. Arbetet följde oss också på fritiden. Vi på Övis följde noga med det som hände speciellt i Norge, eftersom Norge låg i framkant när det gällde handledning av lärarstuderande. Studiebesök bl.a. i Tromsö var vanliga.

Och vad fick ni lära er?

– Vi fick veta att handledning ska bygga på en grund av tillit.

Studerandenas tillit till handledning, men också handledarnas självtillit.

– Tilliten stärktes av vår samhörighet. Vi gjorde ju något tillsammans.

Det var sedan i slutet av 1970-talet som Benita Kavander fick en stor aha-upplevelse.

– I Norge lades kursen om, så att handledning kom att fokusera på studerandenas erfarenheter och upplevelser. Tidigare trodde man på allmänna recept och råd för handledningen. Det här kom att bli helt avgörande för min egen syn på handledningen, säger Benita Kavander.

Det fanns en koppling mellan PF:s utbildning och handledningen vid Övis från början, men kopplingen var svag.

– Det var egentligen först på 1990-talet, som kopplingen mellan teori och praktik fick mera emfas. Då blommade kopplingen ut till fullo.

Lokala schismer Lärarna i såväl statliga övningsskolan och de kommunala skolorna var medlemmar i

– Det var nervöst i början. Jag var ju nästan lika ung som studerandena, säger Benita Kavander, känd profil vid Vasa övningsskolan. Hon handledde lärarstuderande i 37 års tid.

samma lärarförening, Vasa svenska lärarförening. Kavander säger att det fanns problem i relationerna. Det har att göra med att Vasa stad hade förbundit sig att övningsskolan hade tillräckligt med elever. När sedan elevunderlaget fluktuerade förekom schismer om olika skolors upptagningsområde. I sista hand handlade det om lärarjobb.

– Det kändes jobbigt! Det kändes stundom knepigt att säga: Ja, jag jobbar på Övis.

Och det var förstås helt oskäligt, eftersom vi var kolleger i samma stad. Men vi talar om gångna tider. Schismerna finns inte längre, säger Benita Kavander.

Ett annat hot som präglade Vasa övningsskola var hotet om att kommunalisera övningsskolorna i vårt land. Undervisningsminister Riitta Uosukainen förfäktade en sådan modell i början av 1990-talet.

– Vi motsatte oss detta, eftersom vi ansåg att den direkta kopplingen till Åbo Akademi gav stadga och trygghet, säger Kavander.

FSL:s resonemang var likartad. En överföring till tvåspråkiga Vasa sågs som ett potentiellt hot mot Övis verksamhetsförutsättningar.

– Statsrådets beslut från år 1993 skingrade oron. Då fastslogs att övningsskolorna hör samman med universiteten, säger Kavander.

Lärarutbildningen har varit omstridd från början. Benita Kavander säger att lärarutbildarna har känt av detta i sitt skinn.

– Jag ser det som självskrivet att beslutsfattarna på PF och i ÅA lyhört följer med och lyssnar till olika budskap om bl.a. lärarbrist i olika delar av Svenskfinland. Men jag ser det också som absurt att tänka sig att dela upp den svenska lärarutbildningen på två orter. Resurserna förslår inte för två likvärdiga utbildningar. Men kritiken från Nyland bör tas på allvar, så att ÅA ser tillsammans med Helsingfors universitet på olika möjligheter att avhjälpa situationen, säger Benita Kavander.

Hon har många strängar på sin lyra och en sträng, en rätt betydande sådan, har en facklig klang. Men så var hon också fackligt engagerad, såväl lokalt som centralt, i många år. Hon har bl.a. varit vice ordförande i FSL-styrelsen.

– Det är dyrt att leva och bo i huvudstadsområdet. Just detta är en kraftigt bidragande orsak till bristen på lärare och vikarier i regionen. Man kan inte utbilda bort lärarbristen i vissa områden, men man kan locka lärare med goda löne- och andra förmåner, säger Benita Kavander.

Text och foto: C-E Rusk

Lyssna på Nyland!

Placeringen av lärarutbildningen i Vasa kom att bli ett slags boägg för utvecklingen av Vasa som studiestad. Såväl på finskt som svenskt håll har utvecklingen varit snabb, så att staden nu kan erbjuda en stor mängd olika utbildningar på högskolenivå.

Fotnot: Pedagogiska fakulteten firar 40-årsjubileum i år. Läraren publicerar under våren en serie artiklar, som speglar lärarutbildningen i Vasa.

5

13.2.2014

Peffan firade i Kvarnen. Håkan Andersson gläds över den akademiska landhöjningen i Vasa. Den fick en ordentlig skjuts, då PF etablerades år 1974. Till vänster syns Liliane Kjellman.

Akademisk landhöjning sköt fart för 40 år sedan Pedagogiska fakulteten inledde sin verksamhet för 40 år sedan.

Då sköts startskottet för en väldig utveckling, som idag innebär att Vasa är en betydande studiestad som erbjuder mångsidiga möjligheter.

– Akademisk landhöjning, benämnde Håkan Andersson, professor em. och PF:s allra första dekanus, utvecklingen, då han ledde en paneldebatt vid PF:s 40-årsseminarium i högkvarteret Kvarnen i början av februari. Idag står PF för ca en fjärdedel av verksamheten i Åbo Akademi.

Andersson kunde förmedla ögonblicksbilder från september 1974, då PF slog upp sina dörrar.

Han kunde också förmedla historiska bilder om hur det egentligen kom sig att den svenska lärarutbildningen på akademisk nivå kunde placeras just i Vasa.

ÅA ute i god tid Han berättade om decentraliseringen av universitets- och högskoleutbildningen i vårt land, som inleddes år 1958 i Uleåborg. Snart nog följde Tammerfors, Jyväskylä och Joensuu, medan Vasa fick en finsk handelshögskola år 1968. Åbo Akademi följde med utvecklingen på svenskt håll t.ex. så att ÅA inrättade en professur i pedagogik år 1965. En intensiv regional lobbning om den svenska lärarutbildningen pågick sedan i flera års tid.

Ett smakprov: Harald Teir, stridbar debattör och medicine professor, deltog aktiv i debatten, där han hävdade att Svenskfinland envist fortsatte sin kolonialpolitik mot det svenska Österbotten enligt känt mönster: låg utbildning, obetydliga ekonomiska och kulturella investeringar. Österbotten må fortsätta att producera poeter och potäter.

Teir krävde en ändring, så att han bl.a. föreslog att en del ÅAfakulteter skulle flyttas från Åbo till Vasa.

Men det föll inte FD Henrik Cederlöf från Ekenäs i smaken.

Han konstaterade att ”vasabornas lokalpatriotism är häpnadsväckande i sin majestätiska ansvarslöshet”.

– I statsbudgeten för år 1970 ingick sedan den avgörande formuleringen om att den svenska lärarutbildningen skulle placeras i Vasa som en del av ÅAS sedan grundskolreformen genomförts i Vasanejden, sade Håkan Andersson.

Han sade det inte rent ut, men hans budskap stod det oaktat klart: Vi måste lära av historien!

Under PF:s 40-åriga historia har diskussionen om den svenska lärarutbildningen pågått mer eller mindre kontinuerligt. Situationen är den samma idag. Södra Finland hungrar efter lärare och lärarvikarier, medan kommunerna i Österbotten har det väl förspänt i fråga om lärarrekryteringen.

Nu kom debatten på seminariet inte att handla om detta, även om Niclas Grönholm, linjedirektör vid Helsingfors utbildningsverk, gjorde ett tappert försök att aktualisera problematiken. Han konstaterade att utbildningen i Svenskfinland inte är jämlik i dag, eftersom det finns en påtaglig brist på behöriga lärare i södra Finland.

– Jag är allvarligt oroad för lärartillgången i södra Finland, noterade Grönholm. Han efterlyste konkreta åtgärder.

Han fick flankstöd av Liliane Kjellman, svensk servicedirektör i Åbo. Inom skolsektorn råder ingen direkt brist på behöriga lärare i Åbo. ÅA-miljön bidrar till att säkerställa tillgången på lärare.

– Men också i skolan känner vi av bristen på behöriga barnträdgårdslärare. Alla barn har rätt till en god utbildning och behöriga lärare. Vi måste bli bättre på att samarbeta kring dessa frågor i Svenskfinland, sade Kjellman.

Men maningarna föll på hälleberget. Gustav Björkstrand, professor em. och även tidigare kultur- och vetenskapsminister år 1983–73, inskärpte att den svenska lärarutbildningen i Vasa inte får röras. Han gav inte mycket för spekulationerna om att dubblera klasslärarutbildningen, så att den skulle förmedlas såväl i Vasa som Helsingfors.

– Det är knappast realistiskt med tanke med resurserna. Om den pedagogiska utbildningen

i Vasa flyttar söderut måste Österbotten kompenseras t.ex. så att Vasa får en annan akademisk utbildning. Eller så accepterar vi att Österbotten placeras i en sämre position än övriga Svenskfinland.

Jag efterlyser tolerans och ansvarstagande i hela Svenskfinland, sade Björkstrand.

Österbotten favoriserades Björkstrand stod sedan för en tillbakablick över åren som minister med ansvar för bl.a. högskolefrågor. Han pekade på att diskussionen på 1980-talet var synnerligen eldfängd. Då diskuterades utbyggnaden av den högre utbildningen i Svenskfinland.

– Men hur bygga ut på svenskt håll när det mesta redan var byggt färdigt i södra Finland? Det är svårt att flytta på akademiska utbildningar, sade Björkstrand.

På 1980-talet nämndes i diskussionerna bl.a. möjligheten att flytta Svenska social- och kommunalhögskola till Vasa i syfte att nå en ökad regional jämlikhet. Så skedde inte utan den fristående högskolan blev senare en del av Helsingfors universitet.

Slutsatsen blev emellertid att fortsätta bygget av en universitetsmiljö i Vasa. Då talade man om Österbottens högskola.

– När P F placerades i Vasa fanns det en risk för att fakulteten skulle bli utan nära kontakt till den akademiska världen. Men vi hade

ju inte heller råd med att fortsätta att utarma Österbotten på akademisk utbildning, sade Björkstrand.

Praktisk förankring Benita Kavander hann jobba 37 år som lärare och handledare vid Vasa övningsskola. Hon valde att inte blicka bakåt, utan hon såg framåt. Hon pekade på att de lärare som idag utbildas kommer att jobba ännu på 2050-talet.

Hon manade till sans, då man tar fasta på det akademiska perspektivet i lärarrollen. För henne är lärarskapet lika viktigt.

– Våra lärare bör ha vetskap om vilken verklighet som väntar dem i skolorna, sade Kavander.

Kavander ifrågasatte inte avhandlingen pro gradu som en del av lärarexamen. Men hon förundrade sig över vad dessa avhandlingar egentligen tillför. Hon ser dessa som alltför teoretiska.

– Inom många utbildningar finns en koppling mellan avhandlingen och yrkeslivet. Om avhandlingarna vore mera skolnära skulle studerandena få in en fot i arbetslivet. Avhandlingarna kunde bidra till diskussionen om dagens skola, manade Kavander, som belönades med en rungande applåd.

I övrigt satt publiken, som bestod av 250 deltagare, mest tyst.

Text och foto: C-E Rusk

6

13.2.2014

KOLUMNEN Annika Luther är lektor i biologi, geografi och humanekologi vid Tölö gymnasium.

Ur havsmaskarnas liv Djupt under gungande gröna vågor ligger landet Muisanmyg, befolkat av strävsamma havsborstmaskar. I maskarnas rike trillar maten från havshimlen. Tångruskor, döda sjögurkor och skadade småfiskar som flytt ur hemska marulkskäftar – alla dalar de i ett sakta regn och lägger sig tillrätta på den mjuka dyiga bottnen. Förr eller senare blir de borstmaskmat. När en stor död val singlar ner sjunker den djupt i dyn och förvandlas med maskfolkets benägna hjälp till en katedral av renätna barder och revben. Efter valens ankomst har alla maskar tillräckligt att äta och maskskolorna investerar i moderna tandvässningsverktyg åt alla små larver, oberoende av föräldrarnas längd, midjemått och antennfärg.

- Viktigt, förstår ni, predikar masklektorerna i sina gyttjesalar. Viktigt att alla små larver får en gedigen allmänbildning. Tänk om vi bara åt valens saftiga kött eller smaskiga fenor! Om vi inte ens visste hur man tar sig an tarmar, lever och njurar, - Mmm! mumsar maskbarnen och tar i lite extra för att lära sig finesserna i benknoteputsning. Tungt är det, och många gånger måste de slipa sina små gaddar, men förr eller senare får de den vita bakterieutväxt på huvudet som visar att de är fullärda medlemmar av ätten Nereis-Hediste och med stolthet kan möta den Stora Dyns utmaningar.

Tiden går och valen blir allt mindre. Maskpatriarkernas antenner vaggar i oro för kommande generationer. Där tuggar de unga i sig alla möjliga bitar, kravlar hit och dit som maskar gjort sedan Bottnens begynnelse, men hur går det när Stora Köttberget tryter? Småmaskarna måste förberedas på ett tuffare morgonmörker. Om vi ska hålla avstånd till plattmaskarna måste vi specialisera oss!

– Specialisera oss! ekar småmaskarna. Vi vill specialisera oss på det mjukaste och möraste köttet! Plattmaskarna kan ta brosk och ben. Det passar för dem, dessa slembyttor!

– Just så, just så barn, myser patriarkerna. Alla kan inte få allt här i världen. En del har nu bara vassare tänder. Vi måste specialisera oss på det vi kan bäst och lämna resten.

Hur ska vi uttrycka saken stiligt? Ska vi kalla det valfrihet?

– Valfrihet! Det passar för oss! jublar småmaskarna och slingrar sig bort från valens intressanta men ack så onyttiga skrymslen för att ta itu med de lättuggade delarna.

– Valfrihet! Varför hittade vi inte på det genast?

– Jasså valfrihet? Är det så de vill ha det? Verkligen! mumlar den gamla trötta kaskeloten i mörkret ovanför dem. Dess stora nos värker av ålder och utmattning. Den hade tänkt låta sig sjunka ned här i den mjuka dyn där valarna i alla tider låtit sig begravas, men blir så irriterad att den med några sista slag med stjärtfenan tar sig över oceanryggen och sjunker på andra sidan, till glädje för alldeles andra maskar.

– Valfrihet? Minsann... Vi valar prackar oss inte på någon. Kaskeloten låter vattnet strömma in i andningshålet, lägger sig till ro och havsborstmaskarnas populationstäthet förskjuts till ett nytt område.

Frustrerat fantiserande av en lärare som förbereder en lektion om djurrikets systematik samtidigt som radion redogör för förslagen till ny läroplan för gymnasiet. Men lärare behöver man inte lyssna på, de försvarar ju bara sina timmar.

På ovetenskaplig grund I Läraren nr 3/2014 finns en artikel om strålningsfaror och IKT. Det är bra att ämnet uppmärksammas, men olyckligt då artikeln kan ge läsaren en felaktig bild av forskningsläget. Det första problemet med artikeln är att man okritiskt hänvisar till ”Strålskyddsstiftelsen” i Sverige, som trots det officiellt klingande namnet inte har någon officiell ställning, utan är en privat lobbyorganisation som sprider pseudovetenskaplig propaganda.

Föreningen utsågs till ”Årets Förvillare 2013” av föreningen för Vetenskap och folkbildning på grund av sina ovederhäftiga och vinklade kampanjer. I Sverige har vidare SSI, Strålsäkerhetsmyndigheten varit tvungna att sända ut ett brev i oktober 2013, till samtliga skolor i Sverige och påpeka att Strålskydds-

stiftelsens påståenden inte vilar på vetenskaplig grund Det är klart att elektromagnetiska fält har en påverkan på den levande organismen, men den påverkan är helt beroende av fältets styrka. Det är stor skillnad mellan en mobiltelefon som hålls nära örat och en dator. Än större skillnad om man ser på strålningen från en trådlös mus, vars uteffekt är en tusendel av telefonens.

Hur var det då med Rainers stickningar i handen? Jo dessa är ett klassiskt symptom på ”musarm”. Dessa beror således sannolikt inte på någon strålning, utan är helt enkelt en belastningsskada, sannolikt för att Rainer har arbetat länge med datorer.

Vidare är det helt klart att vår

uppkopplade värld leder till problem, men inte på grund av strålning, utan helt enkelt på att barn och ungdomar distraheras, deras nattsömn störs etc. Symptom som huvudvärk, koncentrationssvårigheter etc. beror helt enkel på att ”kidsen” suttit och chattat inpå småtimmarna, inte på någon magisk strålning.

Det är mycket viktigt att de som upplever olika typer av problem får vård och ett adekvat bemötande, speciellt i vården, men aktörer som Strålskyddsstiftelsen som uppfinner olika sjukdomar och gärna olika esoteriska ”bot” för dessa, stjälper tyvärr mera än de hjälper.

Anders Gustafsson

Mariehamn

Fortbildning stagar upp haltande trestegsstöd Specialundervisning erbjuds inte jämlikt på olika håll i landet eller åt olika åldersgrupper. Också det stöd som eleven fick vid samma inlärningssvårigheter varierar från en kommun till en annan. I en del fall var skillnaderna förhållandevis stora, fastslog Statens revisionsverk i en revisionsberättelse i fjol.

Berättelsen utmynnar i ett resonemang om att skillnaderna mellan kommunerna borde undersökas och stödsystemet vidareutvecklas så, att elevens rätt att få stöd förverkligas jämlikt i hela landet.

Undervisnings- och kulturministeriet är inne på samma linje i sin färska utredning om hur det s.k. trestegsstödet har verkställts i kommunerna. Konklusionen blir att reformen av elevernas rätt till stöd var nödvändig, men verkställandet haltar. Det finns betydande skillnader mellan kommunerna när det gäller verkställandet av stödet i tre steg.

Ministeriet identifierar i utredningen en trend, som visar att antalet elever som får särskilt stöd har börjat sjunka då andelen elever som får intensifierat stöd ökat.

Rektorernas åsikter är huvudsakligen positiva. Läroplanerna har uppdaterats så att de motsvarar lagen och stödarrangemangen har ändrats i rätt riktning. Det har ordnats fortbildning om ändringarna av lagen om grundläggande utbildning och läroplanerna.

Såväl OAJ som FSL kritiserade genomförandet av reformen med hänvisning till att det inte har anslagits tillräckligt med resurser för att genomdriva den.

Ministeriets utredning visar att lärarnas kritik var relevant. För litet tid har reserverats för planeringen av stödet i skolan.

Resurseringen för stödundervisningen anses tillräcklig, men beho-

vet av och resurserna för specialundervisning på deltid motsvarar inte varandra.

När det gäller krävande särskilt stöd förefaller det som om ändringarna i lagen om grundläggande utbildning inte lett till ändringar i pedagogisk praxis, andelen ickebehöriga lärare är stor och lärarna byts ofta ut. Eleverna får för litet studiehandledning.

Stödet i tre steg tas upp inom lärarutbildningen och inställningen är positiv. Beroende på övningsskolan har de blivande lärarna dock varierande erfarenheter av tillämpningen av stöd i tre steg.

Undervisnings- och kulturministeriet föreslår att uppföljningen och utvärderingen av verkställandet av stöd i tre steg fortsätts genom en riksomfattande utvärdering som inleds 2014 på initiativ av Nationella centret för utbildningsutvärdering. Kommunernas statsandelssystem revideras vid

ingången av 2015 så att skolornas verksamhetsmiljö beaktas.

Den nuvarande statistikföringen och informationsinsamlingen utvecklas. Innehållet i den grundläggande lärarutbildningen förnyas så att den kompetens som behövs för genomförande av stöd i tre steg stärks både när det gäller pedagogik och kännedom om normerna.

I utredningen anges också att ämneslärarnas kompetens och färdigheter utvecklas för att stödja genomförande av stöd i tre steg i högstadiet. Lärarnas pedagogiska kompetens för att ge krävande särskilt stöd utvecklas och man försäkrar sig om att det finns tillräckligt många behöriga lärare.

Anslag för fortbildning riktas till verkställandet av stöd i tre steg åren 2014–2016.

C-E Rusk

VÄRLDSBÄST 2020?

FINLANDSSVENSK GRUNDSKOLEKONFERENS 3–4 april 2014, Helsinki Congress Paasitorni Målgrupp: Rektorer, lärare, utbildningsanordnare, universitetslärare, lärarutbildare, tjänstemän och beslutsfattare inom utbildningssektorn Innehåll: Vart är den finländska grundskolan på väg?

Vad och hur borde vi lära oss i skolan?

Pedagogiska miljöer för framtidens lärande.

Deltagaravgift är 345 euro, anmälan senast 6.3.2014 Mer information: www.oph.fi/ubs_kurser Välkommen!

UTBILDNINGSSTYRELSEN

7

13.2.2014

rättelse Helst trådtelefoner Ett fel hade insmugit sig i Läraren nr 3/2014. I en ruta, som förmedlade goda råd rörande användningen av telefon angavs felaktigt att man ska föredra trådlösa telefoner vid långa samtal. I själva verket lyder rekommendationen att man ska föredra trådtelefoner vid långa samtal.

Rutan var införd i anslutning till en artikel om den trådlösa teknikens faror.

Naturskola skaffade elbil Det är åländska vindar som från och med den 7 februari för ut Ålands naturskola till eleverna.

Genom att köra elbil vill Natur och Miljös naturskola inspirera andra till att ta steget mot grönare färder. Ålands naturskola har investerat i en begagnad, men moderniserad eldriven skåpbil.

– Köp inte alltid nytt. Följ vårt exempel. Till och med vanliga bensindrivna bilar kan byggas om, säger naturskollärare Linda Valve.

Elbilen är en finsktillverkad skåpbil av märket Elcat Cityvan 202, årsmodell 2008. AkkuJukka, alias Jukka Järvinen, har bytt ut de gamla blybatterierna mot moderna litiumbatterier med ny laddningsteknik och anpassat inredningen efter naturskolans behov.

Bilen laddas med miljömärkt el – huvudsakligen åländsk vindkraft.

– Tack vare bidrag av Ålandsbanken kan vi nu ta oss till skolornas närmiljöer på ett miljövänligt sätt, berättar Linda Valve.

AkkuJukka har lång och mångsidig erfarenhet av litiumbatteritekniken som har banat väg för elbilarnas frammarsch under de senaste åren. Han är inte knuten till någon särskild biltillverkare, utan konverterar konventionella bilar med bränslemotor till elbilar och skräddarsyr dem enligt kundernas behov.

Gott betyg Finns det tillräckligt med personal? Det är en fråga som oroar föräldrar som har barn på dagis. Det visar en webbenkät som drygt 11 000 föräldrar har svarat på.

De finländska föräldrarna är i huvudsak med mycket nöjda med verksamheten, men efterlyser mera information om barnets dag och mera samarbete med personalen.

– Det är fint att så många föräldrar och vårdnadshavare till barn i småbarnsåldern svarade på enkäten. Vi har fått värdefull information om hur den finländska småbarnspedagogiken borde utvecklas, sade undervisningsminister Krista Kiuru (SDP) då hon presenterade resultaten. (FNB)

NLS sommarkurs Intresserad av nordiskt lärarsamarbete? Nordiska Lärarorganisationers Samråd NLS ordnar vartannat år en sommarkurs för medlemmar i de nordiska lärarorganisationerna. Sommarkursen 2014 ordnas 1-5 juli I Bålsta, Sverige.

Kursens tema är Framtiden i professionella lärares händer. Fokus är på morgondagens utmaningar för lärare. Ett av kursmålen är att ge deltagarna verktyg för egen professionell utveckling. Kursen bygger på dialoger och erfarenhetsutbyten som kompletteras av föreläsningar.

Finlands Svenska Lärarförbund FSL lediganslår fyra kursstipendier att sökas av medlemmar. Stipendierna täcker kursavgiften som omfattar bland annat inkvartering, mat och utflykter. Stipendiaterna står själva för resekostnaderna till och från Bålsta.

Rikta din fritt formulerade ansökning till styrelsen för FSL, Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors. Ansökningarna ska vara på FSL:s kansli senast fredagen den 21 mars 2014.

Läs mera på www.nls.info/ sommarkurs.htm

Borgå har allt, förutom dig.

Just nu söker vi BARNTRÄDGÅRDSLÄRARE, LEKTORER och LÄRARE MED SPECIALLÄRARBEHÖRIGHET. Om du är entusiastisk och har samarbetsidéer, kom till Borgå. Du får en arbetsplats med fin samhörighet i en stad som satsar på välmående och regelbunden skolning.

Bekanta dig med lediga arbetsplatser och skicka din ansökan senast 25.2: borga.fi/rekry

Kurs för förtroendemän I mars ordnar vi förtroendemannakurs. Kursen pågår onsdag-torsdag 5-6.3.2014 på Scandic Rosendahl i Tammerfors.

Människorna gör staden

Under FM-kursen behandlar vi främst det kommande förtroendemannavalet, avtal för förtroendemän och andra aktuella frågor. Vi jobbar också med praktiska uppgifter, så kom ihåg avtalsböcker, dator eller läsplatta.

Vi börjar kursen onsdag kl. 10.30. Morgonkaffe serveras från och med kl. 9.30. Kursen avslutas på torsdag kl. 14.30. Anmäl dig senast onsdagen den 19 februari till anita. stark@fsl.fi, tfn 020 749 54 64. Kallelse och ramprogram e-postas före kursen till alla förtroendemän.

Välkommen!

Färgtest

8

13.2.2014

Jens Mattfolk, Raseborg.

Camilla Lönngren, Vörå.

Petra Örn, Åbo.

Facket är vi, allihop!

FSL:s medlemsföreningar indelades enligt storlek på kursen som tog fasta på hur det är att leda en förening. Funktionärerna som deltog var inte som förr endast ordförande eller sekreterare, utan den här gången fanns också övriga med.

Tre ordförande hade emellertid engagerats för varsin syn på ledarskapet och vilka glädjeämnen och bekymmer som kan vara kopplade till det. I viss utsträckning var det samma fenomen som återkom, såväl i Åbo, Raseborg som i Vörå.

De hade alla fått i uppdrag att förbereda sig utgående från frågeställningar som berörde bland annat ordförandearbetet i praktiken, rekrytering av styrelsemedlemmar, samarbete mellan föreningen och förbundskansliet samt i någon mån vad föreningen är bra respektive dålig på.

– Det är ni inom lärarföreningarna som sitter inne med lokalkunskapen, sade FSL:s ordförande Dan Johansson, som deltog i sin sista föreningskurs eftersom han avgår i samband med kongressen i sommar.

Föreningen i Vörå heter strikt taget fortfarande Vörå- OravaisMaxmo lärarförening, men sedan kommunsammanslagningen ligger en anhållan om namnförändring hos föreningsmyndigheterna och väntar. Men ordförande Camilla Lönngren talade om Vörå lärarför-

ening, som med sina 127 medlemmar representerade den mellanstora gruppen. Camilla uppfattade skolombuden som den viktigaste länken mellan föreningens styrelse och medlemmarna. Det är de som tar emot de olika utskicken som kommer och hänger sedan upp dessa på en anslagstavla i sina respektive skolor.

– Jag gör också en skolombudsversion av styrelsemötena som skolombuden kan delge sina kollegier och förse dem med information om föreningen.

Föreningen ordnar också en skolombudsträff.

För Camilla Lönngren har ordförandeskapet breddat hennes vyer gällande verksamheten inom kommunen och hon sade sig tro att föreningen kan påverka samhället i och med att den är belägen i en så liten kommun som Vörå.

– Kommunen hör oss nog, sade hon och nämnde exempel som skolindragningar och arbetsplatsmobbning.

En ny utmaning för henne och föreningen blir frågan om kommunal skolpsykolog. För tillfället jobbar en psykolog till 25 procent inom skolan. Då kan man inte säga att kommunen har en skolpsykolog, menade Camilla Lönngren.

Att engagera medlemmarna i föreningslivet är liksom för de flesta andra lärarföreningar en

svårighet också för Vörå.

– Folk pratar nog i lärarrummen om att vi borde göra det ena eller det andra, men inga skriftliga förslag inkommer. Så det gäller att vara lyhörd, sade Lönngren, som berättade att ungefär en fjärdedel av medlemmar deltar i föreningens möten.

Petra Örn som är ordförande för Åbo lärarförening vittnade om samma sak. Att engagera medlemmarna är viktigt.

– Det är ju inte styrelsen som är facket, utan medlemmarna, sade hon.

– Folk har blivit passivare. Festerna lockar, men inte det fackliga arbetet.

Inte heller i den stora lärarföreningen i Raseborg står det mycket bättre till kunde ordförande Jens Mattfolk berätta.

– Vi borde få mera folk på våra sammankomster, men det finns många som bara vill vara lärare och som accepterar sin lön och sina arbetsförhållanden, sade Jens.

Under en påföljande gruppdiskussion, där föreningarna indelades enligt storlek, ställde ordföranden för FSL:s fullmäktige Kerstin Ollandt frågan om vad som är väsentligt för att locka medlemmarna, fester eller det fackliga.

– Ofta är det ju så att det är lärarföreningen som ordnar fester och förtroendemännen som sköter det fackliga, sade Ollandt och

berättade att hennes förening i Nykarleby brukar uppmärksamma lärarrummen med något gott till kaffet på den internationella lärardagen i oktober.

Ordföranden för föreningen i Väståboland, Pernilla Granlund, menade att föreningens verksamhet måste handla om något som berör den vanliga vardagen för lärarna.

– Det som verkar intressant nu är den nya lagen om lärarnas rättigheter, sade hennes styrelsekollega Annika Norrgård, som också är kommunens huvudförtroendeman.

Väståboland är en kommun där

medlemmarna är utspridda inom ett stort område, som också inbegriper skärgård med förbindelser per båt. Detta innebär att det är svårt för föreningen att ordna något spontant program.

– Det blir för mycket att komma den långa vägen bara för ett möte som räcker en timme. Det måste vara något annat som lockar.

Någon patentlösning på vad detta kunde eller borde vara visade sig under föreningskursen inte vara lätt att finna.

Text och foto: Tom Ahlfors

Per Wiander från Vanda och Alexander Smeds från Lovisa deltog i föreningskursen i egenskap av ordförande för sina lokalföreningar.

ÅRGÅNG 40 (121). Äldsta föregångaren, Tidskrift för folkskolan, började utkomma 1894. UTGIVARE: Finlands Svenska Lärarförbund, Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, tfn växel 020 749 54 60, telefax (09) 142 748. Hemsida www.fsl.fi REDAKTION: Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors. CHEFREDAKTÖR Carl-Erik Rusk, tfn 020 749 54 68, 050–5160675, e-post carl-erik.rusk@fsl.fi. REDAKTÖR Tom Ahlfors, tfn 040–503 65 28, e-post tom.ahlfors@fsl.fi.

PRENUMERATIONER/ADRESSÄNDRINGAR Anita Stark, tfn 020 749 54 64, e-post anita.stark@fsl.fi.

ANNONSCHEF Lisbeth Lönnqvist, tfn (09) 803 9553, e-post lisbeth.lonnqvist@kolumbus.fi (ej tjänsteannonser). ANNONSPRISER: 2,60 euro/spalt­mm, fyrfärg 3,05 euro/spaltmm, PRENUMERATION: 1/1 år 73 euro, 1/2 år 41 euro. LÄRAREN ansvarar ej för retur av icke-beställda manuskript. ISSN 0356-7842. KSF Media Ab, 2014.