Läraren 2 2015

Årgång 41 (122) Organ för Finlands Svenska Lärarförbund

Tom Ahlfors

22.1.2015 Nr 2 Joakim Häggström vice ordförande Joakim Häggström från Helsingfors är ny vice ordförande i FSL-styrelsen. Häggström valdes vid förbundsstyrelsens möte den 15 januari 2015 i Helsingfors.

Joakim Häggström är lektor i matematik och biträdande rektor vid Gymnasiet svenska normallyceum i Helsingfors. Han har sedan år 2009 varit ledamot i FSL-styrelsen. Han har också säte i lärarfacket OAJ:s fullmäktige.

FSL-styrelsen år 2015-16 presenteras på sista sidan.

Pulkkinen utreder flexibel skoldag Professor em. Lea Pulkkinen kommer att på begäran av undervisnings- och kulturministeriet att utreda möjligheter att skapa en flexibel skoldag i grundskolan. Pulkkinen utreder fungerande praxis och undersöka utvecklingsförslag i syfte att skapa en bestående modell. Ministeriet har för avsikt att utnyttja utredningsarbetet för att utveckla den grundläggande undervisningen och verkställandet av läroplansreformen.

Ministeriet anför att modellen med flexibel skoldag har främjats genom att utveckla klubbverksamheten. Genom försök vill man nu söka nya verksamhetsmodeller för att inlemma klubbverksamhet i skoldagen. I skolorna har man fått positiva erfarenheter bl.a. genom att inplacera klubbtimmar mellan lektionerna.

Deadline för Pulkkinens arbete är satt till 13.3.2015.

Lea Pulkkinen har vid sidan av sin vetenskapliga gärning vid Jyväskylä universitet även profilerat sig i den samhälleliga debatten i samband med introduktionen av lagstiftningen rörande morgon- och eftermiddagsverksamhet.

Salo näpstes

Skolarbetet stördes kraftigt, då Salo permitterade sina lärare år 2012. Speciellt i konstoch färdighetsämnena kunde undervisningen inte skötas i enlighet med läroplanen, konstaterar regionförvaltningsverket i sydvästra Finland. Den lokala OAJ-föreningen i Salo hade vänt sig till regionförvaltningsverket i ärendet.

Regionförvaltningsverket uppmanar Salo att åtgärda de uppkomna bristerna i undervisningen genom att betona sådana läroämnen och områden, där undervisningen inte sköttes lagenligt. Salo bör också se till att eventuella brister i stödundervisningen kompenseras genom särskilda satsningar i efterskott.

Akava förblir självständigt

Läsförståelse kräver läsvana Nästan all inlärning i vår skola bygger på läsning, säger den finlandssvenska läsambassadören Katarin von Numers-Ekman, själv också modersmålslärare och författare.

Läs mera om hennes tankar om läsning på sidan fem.

Akademikercentralen Akava, som har lärarfacket OAJ som sin största medlemsorganisation, är inte intresserad av att delta i den samgångsprocess som har inletts av fackförbund inom FFC och STTK. Akava-basen Sture Fjäder försäkrade den 15 januari att Akava håller fast vid sin strategi, som innebär att man stärker intressebevakningen och förnyar verksamheten.

– Detta förutsätter att vi förblir en självständig och obunden centralorganisation, säger Sture Fjäder.

2

22.1.2015

OK med olika lön för samma arbetsuppgifter i gymnasiet

ledareN Chefredaktör Carl-Erik Rusk.

Akava håller fast vid sin linje Akademikercentralen Akava följer med intresse processen, som väntas leda till att fackcentralen FFC och tjänstemannacentralen STTK försvinner och ersätts av en ny facklig centralorganisation. Akava, som idag är den andra i ordningen bland de fackliga centralorganisationerna, ser emellertid ingen orsak till att frångå sin självständighet.

I själva verket är det endast ett av sammanlagt 35 Akava-förbund som har beslutat delta i arbetet med att bygga upp en ny centralorganisation. Då handlar det om Ingenjörsförbundet, vars medlemmar huvudsakligen är sysselsatta inom industrin. Det eventuella nya centralförbundet vill uttryckligen bli en kraftfaktor inom industrin.

Sture Fjäder, ordförande för Akava, kunde i mitten av januari upprepa sitt budskap om att Akava oförtrutet fortsätter arbetet med att driva de långtidsutbildade löntagarnas intressen som en självständig och obunden organisation.

Akava har som enda fackliga centralorganisation vuxit stadigt under de senaste decennierna. Medlemsförbunden har idag ca 600 000 medlemmar och största delen jobbar som sakkunniga och chefer i uppgifter som kräver specialkompetens. Arbetsuppgifterna kräver i regel utbildning på högskolenivå.

Akavas frammarsch förklaras förstås till stor del av att kravnivån i arbetslivet stiger i takt med att befolkningens genomsnittliga utbildningsnivå stiger. Eller sagt på annat sätt: antalet löntagare med högre utbildning är större än någonsin tidigare.

Lockropen från FFC- och STTK-håll gör gällande att motsättningarnas tid är förbi. Alla löntagare sitter i samma båt och därför gäller det att enas i en facklig front.

Det handlar självfallet om kvalificerat struntprat.

Påståendet om behovet av en enad facklig front tål inte en närmare analys. Så pass olika är målsättningarna, men också utgångspunkterna. För löntagarnas intressebevakning kan under inga omständigheter reduceras till en organisatorisk fråga Ett gott exempel på intressemotsättningarna utgör pensionsförhandlingarna, som slutfördes i fjol. Akava deltog i arbetet med att sy ihop ett nytt system för arbetspensionerna, men i slutskedet av förhandlingarna stod det klart att reformen slog hårdast mot de utbildade grupperna. Läkare, lärare, arkitekter m.fl. grupper, som har lång studietid och som därigenom kommer sent ut i arbetslivet, förlorar mest på reformen och alltså kunde Akava inte signera uppgörelsen.

Avsikten med pensionsreformen syftade ju under inga omständigheter till att fungera som ett verktyg för utjämningen av inkomstskillnader i samhället.

Men utfallet blev just detta, rapporterar även Näringslivets forskningsinstitut Etla.

Ett annat exempel på motsatta intressen utgör de beryktade sparavtalen i kommunerna. En del fackförbund är beredda att acceptera nära nog vilka anbud som helst för att rädda kommunala arbetsplatser inom sina sektorer, medan de utbildade grupperna tackar nej med hänvisning till de allvarliga störningar i arbetet som sparavtalen för med sig. Resonemangen är helt enkelt olika.

Lärarnas undervisningsskyldighet (usk) påverkar ersättningen för tilläggsuppgifter i kommunala undervisningssektorns avtal UKTA. Eftersom usken varierar kan också ersättningen för samma arbetsuppgifter vara olika.

Så resonerar biträdande justitiekanslern med anledning av en klagan, som hade inlämnats av en gymnasielärare rörande diskriminerade lönegrunder vid ersättning för grupphandledning i gymnasiet.

Det är tidskriften Kuntatyönantaja som i nummer 6/2014 uppmärksammar ärendet. Gymnasieläraren anförde i sitt klagomål till J K att ersättningen för uppgifter som ersätts som gymnasieresurstimmar baserar sig på lärarens undervisningsskyldighet.

I stadens utredning om klagomålet konstateras att ämnesvis a variationer i undervisningsskyldigheten beror uttryckligen på att arbetsmängden i olika läro-

ämnen uppskattas olika som helhet.

I stadens utredning konstateras vidare att grupphandledarens uppgifter i gymnasiet i princip också kunde höra till de tjänsteuppgifter som läraren utför för ordinarie lön, om uppgifterna inte anges som en separat arbetsvärderingsfaktor i kommunens lönesystem. Ersättningen i fråga tas emellertid inte upp som en särskild avtalsbestämmelse i UKTA. I Ko m m u n a r b e t a r n a KT:s utredning konstateras att bestämmelserna om arbetstid och löner inte kan skiljas åt så att lönebestämmelserna alltid anger eurobelopp. Ersättningsgrunden påverkas också av undervisningsskyldigheten om uppgiften kan räknas till undervisningsskyldigheten.

I biträdande justitiekanslers bedömning konstateras att till justitiekanslers befogenheter inte hör att ingripa i tolkningen av ett tjänste-

och arbetskollektivavtal som ingåtts av förhandlings- och avtalsparter som avses i 3 § i lagen om kommunala tjänstekollektivavtal och på det sätt som avses i lagen.

För att olika lön ska vara godtagbart, ska det finnas en saklig grund enligt 12 § 3 mom. i lagen om kommunala tjänsteinnehavare.

Iakttagande av arbets- eller tjänstekollektivavtalet är i sig inte ett godtagbart skäl.

Biträdande justitiekansler ansåg i sitt avgörande att det i de fall som avsågs i klagomålet fanns godtagbara skäl för olika lön till lärarna, skäl som anknyter till arten och utförandet av lärarnas uppgifter, och därför var det inte fråga om brott mot den lagstadgade skyldigheten att vara opartisk.

Teija Mets äranta, ledande arbetsmarknadsjurist vid Kommunarbetsgivarna KT, är tillfreds med JK:s beslut. Metsäranta antecknar att KT redan länge har haft som mål att få till stånd en

helhetsarbetstid (alltså en årsarbetstid. red:s anm) för lärarna så att man på detta sätt kan slippa den nuvarande oflexibla arbetstidsmodellen, som baserar sig på undervisningsskyldigheter. KT resonerar att denna modell lämpar sig illa för dagens utvecklingsbehov. Så länge KT tvingas leva med dagens modell är det viktigt att lärarnas arbetstids- och lönebestämmelser värderas som ett helhetssystem och inte via enskilda bestämmelser.

Metsäranta finner det positivt att biträdande justitiekanslers avgörande gav erkänsla åt systemet med tjänste- och arbetskollektivavtal som ett eget normavtal som ska bedömas i första hand utifrån den egna referensramen, inte på ett snävt sätt som till exempel endast utifrån lagen om likabehandling.

C-E Rusk

Styrelsen synar yrkesetiken Yrkesetiken har en viktig roll i FSL:s arbete, men under vilka former bör de yrkesetiska diskussionerna föras?

Styrelsen för FSL dryftade på sammanträdet den 15–16 januari ingående det yrkesetiska arbetet, utgående från en diskussion som fördes i samband med FSL-fullmäktiges höstmöte i fjol. FSL upprätthåller en yrkesetisk portal på förbundets hemsida, men diskussionerna är lama.

Styrelsen återkommer till frågan i februari och torde då framlägga ett förslag, som torde framläggas förbundsfullmäktige.

Tidningen Läraren ägnades också en djuplodande diskussion. Förbundsfullmäktige gav vägkost på höstmötet och styrelsen diskuterade bl.a. introduktionen av en separat nättidning vid sidan av papperstidningen.

En kostsam satsning på en nättidning är emellertid inte aktuell inom den närmaste tiden, konstaterades i styrelsens diskussioner. Tidningens nätversion skall emellertid ses över.

En översyn av förbundets kommunikationsstrategi nämndes också i diskussionerna.

Många lokala lärarföreningar står i beråd att fira 40-årsjubileum. Korsholms lf planerar en stor fest i april

och hade ansökt om bidrag för detta ändamål. Styrelsen diskuterade ärendet ingående och stannade för att förbundet stöder festen med en summa, som motsvarar 20 euro per deltagande medlem.

I diskussionerna fördes fram betydelsen av en jämlik behandling av föreningarna i denna fråga. I klartext innebär detta att också andra föreningar kan räkna med stöd för liknande 40-årsjippon.

Joakim Häggström ny vice ordförande Joakim Häggström från Helsingfors fungerar som vice ordförande i styrelsen för FSL under år 2015. Häggström valdes vid förbundsstyrelsens möte den 15 januari 2015 i Helsingfors. I den förrättade omröstningen fick Häggström fem röster, Marina Räfsbäck från Närpes tre röster och Sune Alén från Mariehamn en röst.

Häggström efterträder Sinikka Vahalahti från Åbo, som inte längre har säte i FSL-styrelsen.

Joakim Häggström är lektor i matematik och biträdande rektor vid Gymnasiet svenska normallyceum i Helsingfors. Häggström har sedan år 2009 varit ledamot i FSL-styrelsen.

– Jag är mycket orolig för kommunernas dåliga ekonomi, säger Joakim Häggström.

– Idag ser vi permitteringshot, vikariestopp och sparledigheter i skolorna i många kommuner i Svenskfinland. Samtidigt planerar man i huvudstadsregionen att skära i de nyanställda lärarnas löner. Det här är mycket illa – särskilt för eleverna men också för lärarnas ork i arbetet, varnar Häggström.

Christer Holmlund är ordförande för styrelsen.

Holmlunds mandatperiod är 2014–2018.

I styrelsens ekonomiutskott, som bl.a. bereder ekominska ärenden, sitter Holmlund, Häggström, Räfsbäck och Leif Holmberg.

Holmlund representerar FSL i styrelsen för Nordiska lärarorganisationers samråd NLS, medan Sabina Lindholm medverkar i NLS-samarbetet inom gymnasiesektorn. Linda Molander-Finell fortsätter representera FSL i N LS-samarbetet inom grundskolsektorn. I Ledarforum, som utgör ett NLSsamarbete för skolledare, representeras FSL av Inger Damlin.

C-E Rusk

”

Idag ser vi permitteringshot, vikariestopp och sparledigheter i skolorna i många kommuner i Svenskfinland.

Samtidigt planerar man i huvudstadsregionen att skära i de nyanställda lärarnas löner. Det här är mycket illa!

3

22.1.2015

ORDförord

Solidaritet

Efter en intensiv arbetsvecka med många värdefulla möten är huvudet fullt av tankar och reflektioner. Tänkte på fredag kväll kolla Facebook för att se vad som hänt där under de senaste dagarna. Bland allt som skrivits och länkats fastnade min blick på en delad länk från Tradenomförbundets sidor. Länken ledde till förbundets engelskspråkiga film som handlade om semesterpenning – en film som väl passade in i veckan som gått.

Filmens budskap är förstås att locka medlemmar till förbundet och som tema för filmen har semesterpenningen valts. Ur filmen framkommer det att semesterpenningen är en avtalsenlig del av lönen och att medlemmarna inte frivilligt ska ge bort den – eller delar av den.

Filmen får mig att tänka på de gångna åren då olika sparavtal presenterats för lärare och övriga kommunalt anställda, där målet är att sänka årslönen på ett eller annat sätt. Erbjudandena brukar innehålla någon form av kompensation i ledig tid. Ledig tid under skoldagar – utan att vikarier anställs – är inget som fungerar i skolan utan att elever eller studerande blir lidande.

Arbetsgivarna vill självklart också ge en god bild av sig själv utåt. Detta innebär att de så gott som alltid går ut med att de inte vill permittera. Det erbjuds alternativ som vanligtvis och hittills har varit att ta ut sparledighet (tjänsteledighet utan lön – utan vikarie – kollegerna sköter utan ersättning) men även nyligen i form av att ge bort delar av semesterpenningen. Tonen ändrar ändå genast då arbetsgivaren inte lyckas driva genom sina tankar.

Arbetsgivarna erbjuder arbetstagarna sparalternativ och låter dem förstå att kollektiva sparbeslut gjorda tillsammans är solidaritet. Förslagen och åsikterna känns helt främmande för mig och är den typ av solidaritet vi inte ska eftersträva.

Ett beslut som försämrar lärarnas arbetsvillkor kan vi inte gå med på. Klart är också att ingen lärare väljer permittering – permittering är arbetsgivarens ensidiga beslut.

Varför ska lärarna betala dubbelt då det går dåligt för

kommunen. I spartider skärs från alla skolans budgetmoment, vilket också leder till att kommunens servicenivå sjunker. Borde inte alla som bor i kommunen delta i sparandet genom att t.ex. betala höjda skatter?

Kommer att tänka på filmen igen och frågar mig vad facket gjort och vill göra för sina medlemmar. Grunden i arbetet är att alla ska ha så goda arbetsvillkor som möjligt.

Medlemmarna bör kunna lita på att det finns någon som bevakar deras intressen på arbetsmarknaden.

Med tanke på permitteringar kunde det se mycket värre ut. Utan facklig strid skulle det ha blivit fritt fram att permittera lärare under sommaruppehållet, utan strid kunde lärare permitteras i större grad under undervisningsfri tid t.ex. påskhelgen och utan idogt fackligt arbete mot permittering skulle mångfalt flera kommuner permittera lärare.

I det fackliga arbetet kan vi inte alltid vara ”de goda” som går med på allt – vi måste våga stå på oss, värdera vårt yrke och det arbete vi gör. Tyvärr innebär det ibland att vi måste ta till lösningar som inte alla i vår omgivning uppfattar som rätta beslut.

Facklig solidaritet bygger på att kunna se bort från sitt eget bästa. Det bygger på att kunna och våga se förbi sin egen vinning – att kunna se framåt – och göra val som är till nytta för lärare på lång sikt i alla delar av vårt land.

– Först då utredaren kommer med sin utredning är det dags för oss att reagera.

Det är bra om vi kan få våra brister utpekade, säger han.

Bildningschefen vill ändå understryka att det inte kan påvisas att ett större gymnasium skulle vara bättre än ett litet.

I den regionala utredningen av gymnasienätverket deltar Hangö, Lojo och Raseborg.

I utredningen ska inverkningarna på gymnasieutbildningen och gymnasienätet utredas till följd av den nya struktur- och finansieringslagstiftningen.

Närpes har inlett samarbetsförhandlingar och lärarna är bekymrade för att kvaliteten i undervisningen blir lidande, omtalar SydÖsterbotten den 13 januari.

Christer Holmlund, ordförande för Finlands svenska lärarförbund (FSL), och Jens Mattfolk, ombudsman för förbundet, besökte Närpes för att diskutera Närpes stads pågående samarbetsförhandlingar med lärarna.

– Det här är ju nytt för När-

Har du drabbats av vikariestopp, permitteringshot eller erbjudande om sparledighet? Nu kan du chatta med Christer Holmlund om nedskärningar.

Tisdagen den 10 februari kl. 14.30-16.00 chattar FSL:s ordförande Christer Holmlund på www.fsl.fi. Besök vår webbplats och fråga eller berätta om nedskärningar i din skola eller kommun. Du behöver inte logga in och kan chatta anonymt.

www.fsl.fi

Använder du din

Lärarkalender?

Eller tycker du att Lärarkalendern är onödig? Nu kan du avboka din kalender via www.fsl.fi.

FSL postar varje vår Lärarkalendern till alla studerande och tjänstgörande medlemmar. Lärarkalendern är fortfarande din medlemsförmån, men nu ger vi dig möjlighet att tacka nej till den.

Du avbokar din kalender genom att logga in i FSL:s medlemsregister på https://www.koodata.net/fsl/.

Använd slutdelen i din personbeteckning och medlemsnumret på ditt FSL-medlemskort.

Har den lokala lärarföreningen haft något för sig?

Eller har det hänt något annat, som är värt att noteras under Lokaltrubriken? Notismaterial kan sändas till C-E Rusk (carl-erik.rusk[at]fsl. fi) och Tom Ahlfors (tom.ahlfors[at]fsl.fi).

Sibbo kan bli den tredje kommunen i Nyland som satsar på att tidigarelägga undervisningen i svenska och finska, omtalar Östnyland den 13 januari. Christel Liljeström (SFP), fullmäktigeordförande i Sibbo, har inlämnat en motion, där hon talar för att undervisningen i svenska och finska skulle inledas redan i åk 1.

Motionen har undertecknats av 33 ledamöter från alla partier, förutom Sannfinländarna.

Tidigare har Raseborg och Ingå beslutat om att tidigarelägga undervisningen i svenska och finska.

Bildningsnämnden i Hangö ställer sig positiv till den regionala gymnasieutredningen, omtalar svenska. yle.fi den 17 december. Bildningschefer i Västnyland har överenskommit om den gemensamma utredningen.

Karl-Erik Gustafsson är bildningschef i Hangö och han säger att nämnden tycker det är bra att lyfta upp alla pusselbitar och granska dem objektivt.

Chatta med Christer

peslärarna. Det har inte varit aktuellt här på en lång tid så det finns säkert massor med frågor kring vad det här kommer att innebära, säger Marina Räfsbäck, styrelsemedlem i FSL och lärare i Närpes.

I Åbo står den hett efterlängtade Braheskolan klar, omtalar Åbo Underrättelser den 20 december. De första dagisbarnen flyttar in efter sportlovet.

– Vi är mycket nöjda med lokalerna och byggnadens arkitektur, säger Liliane Kjellman, servicedirektör för den svenska undervisningssektorn.

Braheskolan kommer att inrymma daghem, förskola och åk 1–2. De första nybörjarna inleder sin skolgång i Braheskolan i höst.

I Österbotten får utredaren Ole Norrbacks förslag om att endast två huvudmän får ansvaret för den svenskspråkiga yrkesutbildningen ett kyligt mottagande, omtalar Österbottens tidning den 10 januari. Men Alice Lillas, styrelseordförande

för Svenska Österbottens förbund för utbildning och kultur Söfuk, medger att det krävs mera samarbete i framtiden.

Kenneth Holmgård, styrelseordförande i samkommunen Optima, ser inga fördelar med att slå samman organisationer som redan är tillräckligt stora.

Också i Östnyland får Norrbacks förslag föga förståelse, omtalar Borgåbladet den 10 januari. Rektor Sari Gustafsson vid Point College, som förmedlar yrkesundervisning på såväl finska som svenska, är förargad över att skolan har inte hörts.

– Det här strider mot andan i förvaltningslagen och mot god forskningsetik. Det här känns inte bra, säger Gustafsson.

Rektor Solveig Mickels vid Inveon kallar Norrbacks rapport inåtvänd.

Den första svagheten är att rapporten struntar i arbetslivet, säger Mickels.

Avboka din kalender för 2015-2016 senast den 20 mars 2015.

Om du inte har avbokat kalendern får du den per post omkring midsommar.

Finlands Svenska Lärarförbund FSL Järnvägsmannagatan 6 00520 HELSINGFORS (Besöksadress: Magistratsporten 2, 00240 Helsingfors) www.fsl.fi tfn 020 749 54 60 E-post till anställda: fornamn.efternamn@fsl.fi

Medlemmarna ombeds i första hand vända sig till den egna lokala förtroendemannen i frågor som rör bl.a. löne- och anställningsvillkor.

Förbundsordförande Christer Holmlund, tfn 020 749 54 70 Ombudsman Jan-Mikael Wikström, tfn 020 749 54 67 Ombudsman Jens Mattfolk, tfn Förbundsekonom Agneta Roine, tfn 020 749 54 66 Informatör Martina Landén-Westerholm, tfn 020 749 54 63 Avdelningssekreterare Anita Stark, tfn 020 749 54 64 Arbetslöshetsärenden och frågor rörande t.ex. alterneringsledighet sköts av Lärarnas arbetslöshetskassa, www.opetk.fi Tfn 09 2294 4100.

A-kassans telefontider: måndag till torsdag kl. 9–15.

Grundlig information om arbetslöshetsskydd, beräkningen av inkomstrelaterade dagpenningar m.m. på Arbetslöshetskassornas samorganisations hemsida www.tyj.fi Kontaktuppgifterna rörande tidningen Läraren finns på sista sidan.

Nästa nummer av Läraren utkommer den 5 februari.

4

22.1.2015

Fria bildningen söker ny riktning Som bäst pågår en revidering av andra stadiets utbildning och det fria bildningsarbetets strukturer. Regeringen vill ha livskraftiga nätverk där verksamheten sköts av färre utbildningsanordnare. Men vad betyder den pågående reformen i praktiken för den fria bildningen?

– Vi har i flera år vetat att det kommer att ske förändringar inom den fria bildningen. I början var det mycket som var diffust, men som det ser ut i dag kommer strukturerna inte att förändras så mycket i år. Men orosmolnen är fortfarande många om man ser till hela fältet, säger Bildningsalliansens styrelseordförande Ann-Maj Björkell-Holm, tillika rektor för Vasa arbetarinstitut.

Från regeringshåll vill man att det fria bildningsarbetet ska skapa livskraftiga nätverk där verksamheten sköts av färre utbildningsanordnare. Den största bakomliggande orsaken till att antalet utbildningsanordnare ska reduceras i framtiden är att de statliga pengarna minskar.

– Staten sparar och andelarna till hela den fria bildningen kommer att minska med totalt 18 miljoner euro under de kommande tre åren. Det betyder ett bortfall på cirka fem procent för ett enskilt institut, berättar Björkell-Holm.

Trots att det som helhet är fråga om stora summor står och faller inget enskilt institut på om statsandelarna minsk ar med fem procent. Den stora förändringen enligt henne är hur staten kommer att tilldela andelarna och hur de beräknas.

– Det nya systemet gör den ekonomiska planeringen mera förutsägbar för utbildningsanordnarna. Tidigare har andelarna baserats delvis på föregående års prestationer och det systemet har varit speciellt besvärligt för folkhögskolorna.

– Dessa har inte vetat exakt hur mycket medel de får och det nya systemet blir stabilare för alla. Det blir mindre pengar, men förutsägbarheten ökar, förklarar Björkell-Holm Det är faktiskt inte den nationella utan den kommunala ekonomin som kommer att påverka strukturerna av upprätthållandet inom den fria bildningen mest. Det beror på att det i många fall är kommuner eller samkommuner som

upprätthåller instituten och läroanstalterna.

– Hur resonerar man inom det kommunala eller i stiftelser när det blir kärvt?

Hur påverkar statens fördelning av resurser deras förutsättningar som upprätthållare när medlen minskar. Vi har inte sett konsekvenserna av det ännu, säger Ulrica Taylor, verksamhetsledare för Bildningsalliansen.

Just den frågan har man inom ramen för Bildningsalliansen – som är samarbetsorganisationen för fri bildning i Svenskfinland – diskuterat mycket på sistone.

I januari när den nya lagen förväntas träda i kraft ska alla aktörer inom området göra en utredning angående ekonomin och påvisa att upprätthållaren har resurser att ordna utbildning i framtiden.

Björkell-Holm frågar sig hur man ska kunna rapportera om den kommunala ekonomin.

– Det finns många oklarheter för kommunernas framtida ekonomi och hur ska vi då kunna bevisa att upprätthållaren står på en stabil ekonomisk grund.

Men när kriterierna blir offentliga vet vi mera om hur mycket ministeriet kommer att styra i slutändan och om det uppstår en eventuell sammanslagningsvåg, säger hon.

Det är troligtvis inte instituten som står inför de största förändringarna. Läget är betydligt oklarare för de folkhögskolor som anordnar yrkesutbildning. Det beror på att yrkesutbildningen måste söka om tillstånd nästa år och därigenom gäller det kravet också de folkhögskolor som erbjuder den typen av utbildning.

Några exempel på folkhögskolor som har yrkesutbildning är Nykarleby, Kronoby samt Folkhälsan Utbildning.

– Det är oroliga tider för många folkhögskolor som inte vet vad som kommer att hända. Folkhögskolorna står tveklöst inför stora utmaningar vad gäller rapporten om den ekonomiska stabiliteten samt om de överhuvudtaget får fortsatt tillstånd för att också ha yrkesutbildning, säger Taylor.

– Då elevunderlaget fortsätter minska och ekonomin fortsätter försämras ser jag en risk för att man från statsmaktens sida skär ner på antalet utbildningsanordnare som får tillstånd för att bedriva yrkesutbildning. Då är de små folkhögskolelin-

jerna i farozonen, fortsätter Björkell-Holm.

Hon fortsätter: – Men det som står klart är att alla former av utbildningsanordnare på andra stadiet, den fria bildningen och vuxenutbildningen måste öka samarbetet. Det är ett måste för att det i framtiden ska finnas ett jämlikt utbud i hela Svenskfinland.

Björkell-Holm och Taylor poängterar att bollen ligger hos utbildningsanordnarna.

Det hänger i långt på dem själva hur strukturerna ska se ut på sikt.

– Vi t i t t a r a k t i v t p å modeller för till exempel regionala lärocenter som kan erbjuda flera olika utbildningsverksamheter. Det finns orter där man sammanslagit folkhögskola och medborgarinstitut och ett lyckat exempel på det är Närpes. I Kronoby samarbetar gymnasiet och folkhögskolan, säger Taylor.

Hon vill se ett ökat samarbete mellan den fria bildningen och gymnasierna i Svenskfinland. Enligt henne stöder utbildningarna varandra och de som får ta del av den.

– I till exempel Vasa har arbetarinstitutet erbjudit kurser i sällsynta språk som studerande i gymnasierna har kunnat välja. Gymnasierna skulle också kunna erbjuda kurser för vuxna så det finns goda möjligheter för ett samarbete, menar hon.

Bildningsalliansen bevakar den fria bildningens intressen och Björkell-Holm och Taylor betonar vikten av den formen av utbildning finns. Enligt de båda är behovet mycket stort bland unga och den fria bildningen kunde ha en viktig roll för ungdomsgarantin.

– För ungdomsgarantin är folkhögskolorna en mycket stor resurs. Det finns i dag många marginaliserade ungdomar som inte mår bra och folkhögskolorna är ett bra alternativ för dem. Miljön är också bra för att integrera invandrare, säger Taylor.

– Många utbildningsanordnare inom den fria bildningen är livskraftiga och elevtillströmningen har varit god under senare år.

Därför är det mycket viktigt att det här alternativet finns kvar och är starkt och mångsidigt i framtiden, fortsätter Björkell-Holm.

Text och foto: Christoffer Thomasfolk

Vad kommer revideringen av strukturerna av den fria bildningen att föra med sig? Enligt Bildningsalliansens styrelseordförande Ann-Maj Björkell-Holm, tillika rektor för Vasa arbetarinstitut, finns det i dag fler frågor än svar.

Målet är tydligare finansiering Det fria bildningsarbetets struktur- och finansieringsreform avläts till riksdagen i mitten av december. Reformen innebär att grunderna för fastställande av finansiering förtydligas och uppdateras.

Meningen med finansieringsreformen är att göra finansieringen mera förutsägbar och att lösa problemen med det nuvarande finansieringssystemet. Samtidigt gör man finansieringen mera modern och tydlig.

Enligt förslaget är det ohöjda priset per enhet för en folkhögskola priset

per enhet för en studerandevecka för en studerande som bor utanför läroanstalten. Utbildning av internatform är fortfarande ett särdrag inom folkhögskoleuppgiften och beaktas genom att priset per enhet för studerande som bor på läroanstalten höjs.

I fråga om medborgarinstituten slopas höjningen av priset per enhet med 15 procent för institut som ligger i kommuner vars befolkningstäthet är över 100. Genom att övergå till ett enda pris per enhet stödjer man regional jämlikhet, finansieringens

förutsägbarhet och möjligheterna att upprätthålla och utveckla serviceutbudet även på annat håll än i storstäder. Enligt förslaget avstår man från den separata statsandelen som beviljas studiecentralernas studiecirklar.

Det föreslås att i lagen tas in bestämmelser om utbildning som folkhögskolor och riksomfattande idrottsutbildningscenter ordnar i praktiska arbetsuppgifter vid en arbetsplats, dvs. om inlärning i arbetet.

5

22.1.2015

Katarina von Numers-Ekman har varit läsambassadör sedan augusti i fjol. Hon är modersmålslärare och författare och fungerar för tillfället också som kolumnist i detta blad.

Katarina von Numers-Ekman är Svenskfinlands första läsambassadör.

Ett läsande liv En del av Katarina von Numers-Ekmans första termin som finlandssvensk läsambassadör har kretsat kring att skapa en webbsida (www.lasambassadoren.fi) med varierande material om läsning, till exempel forskning och boktips. Den riktar sig främst till vuxna som har med barns läsning att göra, såsom föräldrar, lärare och bibliotekarier. Katarina är modersmålslärare och författare. Hon har skrivit bl.a. delar av hörspelskomedin O-hyra samt böckerna Konrad och Kornelia och Singer.

Hon fungerar för tillfället också som kolumnist i tidningen Läraren.

Katarina von NumersEkman har under hösten blivit inbjuden till flera skolor i Svenskfinland. Då träffar hon lågstadielärare och samtalar kring läsning med lärarna. De tips hon får försöker hon vidarebefordra till övriga skolor. Katarina föreläser också vid olika fortbildningar för lärarna och på föräldramöten.

I klassrummen är hon ganska litet.

– Det är svårt att motivera en elevgrupp genom att bara stiga in i klassrummet och säga att det är roligt och bra att läsa. Om jag träffar en elevgrupp brukar jag tala om mina egna böcker och

om hur de har kommit till.

Varför är läsningen en skolfråga?

– Därför att nästan all inlärning i vår skola bygger på läsning.

– Läsningen byggs dock tidigt upp hemma. Forskarna talar om ”litterär amning”, vilket innebär att det är viktigt att syssla med högläsning och ramsor och rim med små barn. De första åren kan vara otroligt viktiga exempelvis för barnets framtida ordförråd, säger Katarina.

Skolan skall lära barnen läsa och ge dem ett flyt i läsandet och jobba med läsförståelsen, säger Katarina.

Att läsa flytande innebär nämligen inte automatiskt att man förstår det man läser.

Barn behöver djupläsning Läs andet nuförtiden är mycket komplicerat. Det kommer nya texter och textgenrer hela tiden och man måste lära sig läsa på många olika sätt. Hjärnforskare har påvisat att hjärnan fungerar olika beroende på om man läser en lång text som kräver tålamod, koncentration och god läsförståelse eller snuttläser texter då man surfar eller spelar.

– Vi behöver kunna läsa

på bägge sätten, men det som forskarna oroar sig för är att förmågan att läsa koncentrerat och på djupet försvagas.

Man borde redan som barn öva sig på djupläsning eftersom vissa nervkopplingar då uppstår i hjärnan som gör att man som vuxen klarar av den sortens läsning.

Tränaren motiverar Många säger att det är svårt att motivera pojkar att läsa.

Den förre läsambassadören i Sverige Johan Unenge har sagt att den som kan få pojkarna att läsa är fotbollstränaren. Det är han som har den största auktoriteten och som får barnen att springa utomhus i regn och rusk. I Sverige kopplar man ihop idrott och läsning och Unenge jobbar för tillfället som läscoach inom myndigheten Kulturrådet som skall locka idrottande barn att läsa.

Johan Unenge menar också att då man läser texter på sin skärm finns en stor risk att läsandet avbryts av att det plingar till i e-postlådan eller i någon chattkanal.

Läser man en bok är man mera fokuserad.

Låter det här inte litet gammalmodigt?

– Nja, båda sätten att läsa

behövs väl. Läsförståelsen kan vara bättre då du läser en fysisk bok eftersom du vet var i boken du befinner dig och känner t.ex. bokens tyngd. Visst visar också elektroniska böcker hur långt du kommit, men det är inte lika tydligt.

Gäller detta kantänka oss litet äldre som är vana vid fysiska böcker?

– Forskaren Anne Mangen undersökte detta uttryckligen bland ungdomar i Stavanger i Norge.

– Och för en svag läsare som har dålig läsvana kan ju en illa planerad webbsida vara mycket svår att läsa och gestalta. Man klickar sig vidare och det plingar här och lyser där och efter en tid har man ingen aning om var man befinner sig. Det här gäller ju i och för sig också erfarna läsare.

– Jag tror inte att barn bara för att de växer upp idag automatiskt blir experter på dylika webbsidor.

Pekdatorer kan också vara besvärliga för de mindre eftersom små barn gärna följer texten de läser med fingret, vilket får en känslig pekskärm att reagera, och så försvinner texten.

Vad säger du om relationen mellan traditionella läromedel och de elektroniska?

– Vi har haft rätt få elektroniska läromedel i Svenskfinland tills vidare. Elektroniska läromedel kan se så väldigt olika ut. Den lätta vägen att skapa ett elektroniskt läromedel är att använda flervalsfrågor.

– Mina egna barn har goda erfarenheter av att träna glosor på engelska i ett läromedel på internet. Interaktiva läromedel i vilka man kan skriva och dela med sig ger ett mervärde.

– Jag hoppas dock att de framtida elektroniska läromedlen bättre utnyttjar de möjligheter till interaktivitet som internet kan erbjuda.

Anteckna och ringa in Gällande de traditionella läroböckerna får ju eleverna dem ofta till låns vilket betyder att de inte får strecka under och skriva i dem.

– Det är litet synd, det kan vara viktigt för studietekniken och läsförståelsen att få ringa in och anteckna i marginalen.

– Har man en elektronisk bok så kan man ju göra det, om de tekniska förutsättningarna finns. Är det en skillnad mellan en elektronisk anteckning och en som görs med penna i en pappersbok?

– Det finns de som säger

att man bättre kommer ihåg det man skrivit för hand, med penna.

Katarina tror dock detta är individuellt. En erbarmlig handstil som t.o.m. är svårtydd för skribenten själv i efterhand, kan vara en avgörande faktor för att välja att anteckna elektroniskt.

Hemmet och skolan står i fokus då det gäller barnens läsning. Föräldramöten är ett sätt för Katarina att nå föräldrarna, men att nå dem som inte kommer på dessa möten är svårt.

– Det är nog en tiotusenkronorsfråga, säger Katarina.

Hennes budskap till alla föräldrar blir: – Se den gemensamma högläsningsstunden med barnen som en belöning till er själva och en källa till välbefinnande. Se den inte som ett stressmoment.

Text och foto: Tom Ahlfors Initiativet att tillsätta en finlandssvensk läsambassadör togs av Svenska modersmålslärarföreningen i Finland och organisationen Tidningen i skolan och projektet finansieras av Svenska kulturfonden. Som arbetsgivare fungerar Sydkustens landskapsförbund. Huvudmålgruppen är lågstadieskolor i hela Svenskfinland.

6

22.1.2015

KOLUMNEN Camilla Lindberg är kulturredaktör på Västra Nyland och klasslärare till utbildningen.

Våga ge lite till Det här hände någon gång under förra århundradet. Vi var på semester i den grekiska övärlden och lämnade hotellet på morgonen för att åka till stranden. Kvar på hotellet blev den älskade och ytterst subbiga och ibland ytterst irriterande Jennica-dockan, tillhörande vår dotter.

Påstående att det där bara var en docka stämmer inte. Hon var på alla sätt högst levande i vår gemenskap. Den här dagen lämnad åt sitt öde på hotellet för att ge oss andra lite andrum från hennes otaliga upptåg och stundom lite uppkäftiga framtoning.

När vi återvände fram på eftermiddagen till det högst ordinära medelklasshotellet där en och annan kackerlacka till och med förärat oss med sin närvaro, fann vi dockan Jennica i sprudlande skick. Hennes smutsiga uppsyn var borta och hon bar en tvättad, väldoftande och nystruken dräkt.

Där satt hon, skönt tillbakalutad mot en lika ren och fin kudde och plirade mot oss med sina avklippta ögonfransar. Åhå. Dotterns glädje visste inga gränser.

Det visade sig att en ytterst vänlig städerska förbarmat sig över lortgrisen och gått ett steg längre än vad hennes arbetsbild hade krävt. Vi kommer alltid att minnas henne och den resan med ett särskilt skimmer. Inte visste vi då, att vi senare i livet genom olika kulturprojekt skulle komma att bli många greker till glädje, och vice versa.

Den här händelsen dyker upp när jag läser en kolumn av författaren Tomas Sjödin i Göteborgs-Posten. Han delar där en upplevelse om hur stämningen i hans hem kom att påverkas under en lång tid efter att han fått förmånen att tala med en extra hjälpsam och vänlig kvinna på Skatteverket.

Sjödin hänvisar till läkaren och författaren Stefan Einhorn som talat utifrån begreppet overdelivery. Kort och gott betyder lånordet att man gör det man skall, men lägger till ytterligare några procent. Han hänvisar till människor som gör det där lilla extra på sin arbetsplats, och som en följd av det också blir framgångsrika.

Det här tänkesättet är inte främmande för duktiga affärsmän. Själv minns jag killen i kiosken i barndomsstaden Hangö som alltid lade till några extra små karameller i påsen med ”tiopenniskarkkin”. Till den kiosken cyklade vi, även om vägen var betydligt längre än till den som fanns i hemkvarteret. Dessutom var han rejält mycket sötare än den sura underdelivery-tanten med papiljotter som stod i den andra kiosken Det är inte svårt att i olika yrken hitta handlingar som kan definieras utifrån begreppet. Också läraryrket erbjuder möjligheter, och där har man precis som i mitt nuvarande yrke, dagliga chanser att ”overdelivera”, och som en följd därav också bränna ut sig.

I tider av nedskärningar då ännu fler uppgifter lassas på den redan tunga kärran, är det inte lika lätt att ge det där lilla extra. När man har en känsla av att leendet kanske ändå fastnar i något tilltäppt utvecklingsrör.

Kanske är det fåfängt att tro, att vårt universum innehåller en kosmisk lagbundenhet som på något sätt stöder tanken. Ändå vill jag tro att här finns en universell kraft i begreppet, som gör att när det sker utifrån ett villigt hjärta så betalas det tillbaka på något sätt. Vad summan blir i slutändan när alla ägg i korgen är räknade kan vi inte veta. Det handlar om tillförsikt.

I alla avseenden handlar det inte om att köra över sig själv, jobba mera och bli utnyttjad. Men kanske handlar det om att i en situation där man ”måste” göra olika grejer, ändå fundera om man kan lägga på ett litet leende, ett vänligt ord eller gå ett extra steg utan att någon begär det.

Det kostar så lite, det genererar så mycket, skriver Sjödin.

Jag tror inte han har fel.

Dimridåer om lärarbehov Behovet av svenskspråkiga lärare i Helsingfors-regionen är åter på tapeten. Ett stort antal stjänster är lediga att sökas och svenska yles webbsida hävdade på basis av uppgifterna i lördagens Hufvudstadsbladet (17.1) att det handlar om 85 nya lärartjänster. Må det? Är det faktiskt så att alla de jobb som HBL redovisar är nya jobb, alltså nya tjänster som skapats inför hösten 2015? I regel brukar ordinarie tjänster föregås av andra typer av anställningsvillkor, som timläraranställningar och dylika. Jobben innehas av antingen behöriga eller obehöriga. Att huvudstadsregionen nu i dessa tider skulle grunda så här många helt nya tjänster vore uppseendeväckande. Hur det riktigt förhåller sig är viktigt för den breda allmänhetens förståelse, inte minst vore en uppföljande artikel intressant att få ta del av, när sökprocessen väl är över.

Det var intressant att ta del av den helsidesannons som i söndags publicerades, åtminstone i VBL och HBL. Med tanke på att många förknippar lärarbristen med just bristen på klasslärare gav annonsen en hel del att reflektera över.

Annonsen visar att det behövs 24

klasslärare i Hfrs, 3 i Grankulla, 11 i Kyrkslätt, 10 i Esbo och 3 i Vanda.

Om det är, som det brukar vara i dylika fall, finns det lärare som redan sitter på de flesta av jobben och som antagligen kommer att söka dem nu.

Det finns därför anledning att fråga sig om det, utifrån detta faktiska läge och ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, finns anledning att starta en ny permanent klasslärarutbildning , den som Helsingfors universitet tycks ha långt hunna planer på. Vi vet att Åbo Akademi i nuläget har på gång en behörighetsgivande klasslärarutbildning i Helsingfors och att ytterligare en ska inledas hösten 2015. Addera därtill de drygt 900 studerande som för närvarande finns inskrivna vid Fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier i Vasa, av vilka flertalet är just studerande till klasslärare.

Till detta tillkommer 200 blivande barnträdgårdslärare i Jakobstad och Helsingfors. Hur stort är utbildningsbehovet de facto kan man fråga sig.

Alla barn har rätt till behöriga, duktiga och kompetenta lärare.

Det har varit utgångsläget för den finlandssvenska lärarutbildningen i

Vasa – även om motivet ifrågasatts – allt sedan starten 1974. ÅA/PF har haft ett stort antal extraordinära lärarutbildningar i södra Finland under årens lopp. Antagningskvoten har varierat för att på bästa sätt fylla lärarbehovet. Utredningar har gjorts och åtgärder har vidtagits.

Orsakerna till varför de nyutbildade inte i tillräcklig utsträckning säker sig söderöver handlar enligt min uppfattning i främsta hand om ekonomiska realiteter. På 1970-talet fanns ett betydande Hfors-tillägg på lärarlönerna, om jag inte missminner mig i storleksklassen 25 procent. Det skulle nog också behövas idag.

Ingångslönen för klasslärare på ca 2600–2700 euro efter fem–sex års studier är inte stor. Hoppfullt var i alla fall att läsa uttalandena av blivande klasslärare i måndagens HBL. De kunde intyga att de visst är på väg söderut efter avslutande studier i Vasa och också i övrigt resonerade de synnerligen klokt och insiktsfullt.

Benita Kavander

Lektor emerita, Vasa

Pensionsuppgörelse möter kritik Den nya arbetslivspensionen som ingår i pensionsreformen är problematisk, bedömer Näringslivets forskningsinstitut Etla i en färsk rapport. Etla kritiserar introduktionen av en arbetslivspension, som ska ge personer som gjort en lång karriär i ett tungt jobb möjligheten att gå i pension tidigare.

Om kraven för att bevilja pensionen är stränga kommer det att orsaka missnöje då ett stort antal ansökningar inte godkänns.

De segslitna pensionsförhandlingarna i fjol resulterade bl.a. i den nya arbetspensionen. Fackcentralen FFC talade då kraftfullt för en möjlighet för folk med tunga jobb att gå i pension innan de fyllt 65. Denna modell blev en del av uppgörelsen.

Arbetslivspensionen kan sökas efter 38 år i arbetslivet. Pensionsuppgörelsen innebär att den lägsta pensionsåldern höjs från 63 till 65 år.

För lösa krav skulle i sin tur äventyra reformens centrala mål om längre arbetskarriärer och en hållbarare offentlig ekonomi. Etla-forskaren Tarmo Valkonen anser att arbetsmarknadsparterna helt borde slopa överenskommelsen om arbetslivspensionen.

– Det skulle faktiskt vara klokt, för den kommer bara att väcka ont blod. Den kan inte leda till annat än problem, säger Valkonen i en kommentar till Finska notisbyrån FNB. Hans forskarkollega Niku Määttänen säger att pensionsbolagen fruktar att de kommer att överhopas av klagomål från personer som fått avslag på sin ansökan. Han sä-

Chefsekonomist Eugen Koev vid Akava tycker att pensionsuppgörelsen är orättvis mot de långtidsutbildade.

ger att det är omöjligt att i lagen avgränsa kriterierna för pensionen med tillräcklig precision.

Han säger att det också kommer att uppstå problem av att pensionsutlåtandet kommer att ges av företagshälsovården.

– Vi har tusentals enheter inom företagshälsovården. Hur kan vi koordinera dem så att linjen är den samma hos alla?

Etla gör en intressant iakttagelse i sin rapport. Etla bedömer nämligen att pensionsreformen utjämnar inkomstfördelningen. Niku Määttänen säger att uppgörelsen försämrar de högutbildades och höginkomsttagares förmåner jämfört med dagens pensionssystem.

Pensionsuppgörelsen innebär att i framtiden uppgår pensionsinförtjäningen till 1,5 procent för varje arbetsår. I dagens system ackumuleras pensionen mera i slutet av arbetskarriären. Etla konstaterar för all del att det är motiverat att slopa denna förhöjda pensionskoefficient.

Akademikercentralen Akava valde att inte godkänna pensionsöverenskommelsen, eftersom man bl.a. ansåg att uppgörelsen missgynnade utbildade grupper. Akava ansåg att den nya arbetslivspensionen inte duger som substitut för att kompensera de stora förluster, som åsamkas speciellt utbildade lönetagargrupper.

– Etlas utredning visar att Akava hade goda motiv att inte acceptera pensionsöverenskommelsen.

Nedskärningarna av förmånerna drabbar ingalunda olika löntagargrupper likvärdigt. De långtidsutbildade tar de största smällarna, säger Eugen Koev, chefekonomist vid Akava. Han citeras av Uutispalvelu UP. Akava anser att utjämningen av inkomstskillnader inte utgjorde ett centralt mål för pensionsuppgörelsen. Liknande mål kan inte anses höra samman med pensionssystem.

C-E Rusk

7

22.1.2015

Larm i Sverige:

Fysik och tyska utplånas av lärarbrist?

Jens Mattfolk vid sitt skrivbord på FSL:s kansli i Böle i Helsingfors.

Hobbyn blev arbete På sätt och vis är Jens Mattfolk predestinerad att syssla med lärarfackliga frågor. Sålunda är det inget märkligt med att han i början av detta år tillträdde som FSL:s nya ombudsman.

Han är född och uppvuxen i Närpes med två fackligt mycket aktiva föräldrar, hans mor är Pia Berg och hans far Jan-Erik Mattfolk. Pias karriär inom FSL kan knappast ha gått någon förbi. Hon har bland annat varit styrelseledamot och suttit i OAJ:s fullmäktige.

Bägge har varit aktiva också på lokalnivå.

Nu är Jens Ekenäsbo och pendlar till jobbet i Helsingfors.

Hur upplevde du din skoltid med föräldrar som var lärare?

– Frågan kan besvaras på olika sätt. Inte var jag en bättre elev än någon annan och nog kunde jag ställa till förtret för mina lärare i högstadiet. Tonåring var jag ju också, säger Jens.

– Men något tilltalande i att vara lärare måste ju ha kommit hemifrån eftersom det stod klart för mig i gymnasiet att det var lärare jag ville bli, fortsätter han.

Under gymnasietiden och senare under studierna var FSL och lärarnas arbetsvillkor ett vanligt samtalsämne vid middagsbordet hemma.

– Min syster är journalist, så hon deltog också gärna i diskussionerna.

Jens sökte in till PF i Vasa före han ryckte in i armén. Han blev antagen och beslöt sig för att börja studera i Vasa. Vid den tidpunkten spelade han fotboll i Närpes Kraft som då spelade i division ett.

Hobbyn tog mycket av Jens tid. Så Jens var på fotbollsträning då hans studiekamrater satt på sitsar.

Under studietiden hade han inget samröre med FSLF, Finlands svenska lärarstuderandes förening.

– Men jag visste att jag skulle

engagera mig fackligt då jag började jobba.

Jobba började han redan 2007 i Karis. Då hade han varit på fältpraktik i Österby vilket ledde till en flytt till västra Nyland. Hans sambo var västnylänning och hade också jobb i Österby.

– Jag upplevde att jag behövde en paus i studierna och nappade på ett vikariat i Karis. Efter vikariatet fortsatte jag jobba där och studierna blev lagda på hyllan.

Något år senare beslöt sig Jens för att bli färdig ped.mag. och klasslärare.

– Då hade jag insett att lönen som obehörig lärare är sämre än som behörig.

(Faktum är att löneskillnaden idag är så hög som nästan 850 euro i månaden. För den som jobbar i 40 år blir skillnaden hela 400 000 euro.)

Jens gjorde sig färdig medan han fortsatte jobba i Karis, undantaget någon vecka som tjänstledig bl.a. för att göra sin praktik på Övningsskolan i Vasa.

Sedermera ställde han sig till förfogande för styrelsen för Raseborgs lärarförening, för vilken han blev ordförande 2012. Han är de facto fortfarande ordförande för föreningen trots att han nu är anställd av förbundet som ombudsman.

– Alla är medvetna om att min roll som föreningsordförande nu inte är så framträdande. Men vi jobbar ju alla för lärarnas bästa ändå, säger Jens.

Fotbollsintresset som började i Närpes fick sin fortsättning i Ekenäs, enkannerligen Ekenäs IF. I något skede av säsongen 2012 satt Jens emellertid mycket på avbytarbänken och fick inse att det gäller att sadla om eller byta klubb.

– Då var jag 31 år och saknade motivation att lägga om träningen för min egen del. Så jag blev trä-

”

Vi jobbar ju alla för lärarnas bästa.

nare för EIF. ”På ett bananskal” halkade Jens in som förste tränare, en post han innehar också idag då laget nu har stigit till division ett. Fotbollen tar alltså fortsättningsvis mycket av Jens fritid.

– Det handlar om att organisera sitt liv. För mig blir ju tiden hemma med barnen mindre. Min sambo ställer upp mycket, säger Jens.

Det fackliga arbetet fortsatte han också med och att söka ombudsmannajobbet på FSL var en process som ledde till att hobbyn blev jobb. Bland den yviga floran av fackliga frågor brinner Jens för att folk skall få bättre lön. Dessutom ser han hur mycket övrigt arbete som kommer in i lärarnas arbetstid.

– Så nog finns det problem och utmaningar att jobba med, säger han.

Extremt få lärarstuderande väljer att satsa på bl.a. fysik eller kemi i Sverige. Under tiden växer elevkullarna, samtidigt som många lärare nalkas pensionsåldern.

– Det här är en ekvation som inte går ihop. De utbildade lärarna kommer bara räcka till vissa elever, skriver Bo Jansson, Lärarnas Riksförbund, i en debattartikel i Göteborgs-Posten den 12 januari.

Jansson antecknar att den som uppsöker vård förväntar sig att möta utbildad vårdpersonal och den som anlitar en advokat tar för givet att vederbörande har en juridisk examen. Men när det kommer till skolan, vår gemensamma plattform för all samhällsutveckling, råder annat ljud i skällan.

Elever i både grund- och gymnasieskolan får i dag räkna med att cirka hälften av deras lärare saknar behörighet.

Det råder inte bara brist på lärare i naturvetenskapliga ämnen utan även i till exempel moderna språk såsom tyska, franska och spanska.

Statistik från Statistiska centralbyrån SCB visar att det blivit allt

svårare att rekrytera lärare vilket speglar det låga antalet sökande till lärarutbildningar i vissa ämnen.

Några plock: Hösten 2014 antogs tio gånger så många studenter i historia som i fysik och trettio gånger så många studenter i engelska som i franska. 28 antagna studenter i tyska kommer inte att kunna täcka framtidens behov.

– Samtidigt vet vi att många hoppar av under studiernas gång.

Lärarnas Riksförbund befarar att ämnen som kemi, fysik och moderna språk på sikt kommer försvinna från skolan om inte krafttag tas nu, säger Jansson.

Framför allt ser det mörkt ut för högstadiet, visar en analys från Universitetskanslersämbetet. Intresset är så lågt att flera högskolor pausar ämneslärarutbildningar.

– För att locka fler studenter att bli lärare måste yrkets attraktion höjas. Lärarnas grundläggande villkor måste bli bättre, kräver Bo Jansson.

C-E Rusk

Skolungdomar satsar på politik Finlands Svenska Skolungdomsförbund satsar på politik. FSS står den 6–8 februari värd för evenemanget Ett smakprov på politik.

– Vi bjuder på vilda debatter, pepparkaksbakning och mysig FSSstämning, och inga förhandskunskaper krävs. Vi har bjudit in alla partier och kommer att få besök av åtminstone Ida Schauman (SDP), Maarit Feldt-Ranta (SDP) och Kimmo Sasi (Saml). Deltagarna får också träffa tidigare EU-parlamentarikern Astrid Thors (SFP) som kommer att berätta om hur det är att jobba inom EU, berättar generalsekreterare Matilda von Essen vid FSS. Evenemanget riktar sig till studerande i högstadier, gymnasier och yrkesskolor.

Inom FSS hoppas man att lärare uppmuntrar elever och studerande att fördjupa sig i politikens organismer. Mera på www.skolungdom.fi.

PERSONLIGA STIPENDIER Pro Juventute Nostra är en stiftelse för den svenska skolan.

Stiftelsen lediganslår stipendier att sökas av följande personer i Nyland: – lärare och lärargrupper, för deltagande i kompetenshöjande kurser eller seminarier, för anskaffning av litteratur (bidrag ges inte årligen till samma person) – lärarauskultanter och -studerande – personer som arbetar med barn i daghem och ungdom i grundskolor och gymnasier.

Ansökan kan göras elektroniskt via vår hemsida www.projuventute. com mellan den 1 och 28 februari.

Den som vill göra sin ansökan skriftligt kan rekvirera en ansökningsblankett från stiftelsens kansli, adress Fabriksgatan 40 B 20, 00150 Helsingfors, tfn 09 621 40 81, helena.hjelt@projuventute. com De ansökningar som skickas in per post bör vara poststämplade senast den 28.2.2015.

Ansökningar som gäller projekt i skolor och daghem görs i september.

Text och foto: Tom Ahlfors

8

22.1.2015

Tom Ahlfors

De styr och ställer i FSL

FSL:s styrelsen består åren 2015–2016 av (fr.v.) Annika Norrgård, Leif Holmberg, Sune Alén, Marina Räfsbäck, Linda Molander-Finell, Linda Felixson, styrelseordförande Christer Holmlund, Sabina Lindholm och Joakim Häggström. Den nya styrelsen valdes på fullmäktiges höstmöte i fjol.

Joakim Häggström, 42, är styrelsens vice ordförande och jobbar som lektor i matematik och biträdande rektor i Gymnasiet svenska normallyceum i Helsingfors.

Viktiga fackliga frågor för honom är andra stadiets utmaningar, nedskärningar och permitteringar inom kommunerna och han vill öka den fackliga medvetenheten hos FSL:s medlemmar. Matlagning är hans fritidsintresse.

Annika Norrgård, 39, är ny i styrelsen.

Hon jobbar i Malms skola i Pargas som klasslärare. Hon är FOSU:s huvudförtroendeman. Hennes fackliga intressen är att försöka höja lärarstatusen i landet och att få lärarlönen mera konkurrenskraftig. Hon vill arbeta för svenskspråkig utbildning oberoende av region och stadium. På sin fritid tycker Annika om att simma, vandra i naturen, läsa och resa.

Sune Alén kallar sig en ung 59-åring.

Han jobbar som religionslärare i Övernäs skola i Mariehamn. Lärarens yrkesroll och ett starkt, kompetent och handlingskraftigt finlandssvenskt lärarförbund är viktiga för honom. På sin fritid utövar han och lyssnar till musik, läser, ser på film och utövar politiskt samhällsarbete.

Marina Räfsbäck, 46, är timlärare med klassansvar och t.f. biträdande rektor i västra Närpes skola. På hennes agenda står den fackliga medvetenheten och hur man skall göra informationen enklare för medlemmarna. Hon värnar om lärarnas rättigheter och skyldigheter. Motion och resor står henne nära på fritiden, liksom familjelivet och att umgås med vännerna.

Leif Holmberg, 57, är lektor i historia och samhällslära och vicerektor i Lovisanejdens högstadium. Hans fackliga käpphäst är ”lika lön för lika arbete”. På sin fritid är han föreningsaktiv, bland annat som ordförande för idrottsföreningen Lovisa Tor. Han ägnar sig gärna också åt motion och resor.

Sabina Lindholm, 39, är ny i styrelsen.

Hon jobbar i svenska samskolan i Tammerfors (åk 5–9 och I–III i gymnasiet) som lärare i religion, psykologi, filosofi och livsåskådning. Inom det fackliga engageras hon av löneskillnader och vill minska klyftan mellan lönerna. Hon för också fram ersättningar för merarbete och vad som skall ske inom det andra stadiets utbildning. Hennes fritidsintressen är inredning och bakning.

Linda Molander-Finell, 38, är klasslärare i Ytteresse skola i Pedersöre. Hon tycker att alla lärare skall ha en god arbetsmiljö sam ersättning och/eller tid för det merarbete som hela tiden tillkommer. På sin fritid vill hon resa, motionera och inta god mat.

Linda Felixson, 34, är ny i styrelsen. Hon är klasslärare i Smedsby-Böle skola i Korsholm och förtroendeman. Hon vill aktivera medlemmarna och jobba för lärarnas rättigheter och goda strukturer där facket kan sprida information och vara nära medlemmarna. Hon vill också ha en bra kursverksamhet inom FSL och bibehålla den höga anslutningsgraden. På sin fritid träffar hon sina vänner och sysslar med motion och musik.

ÅRGÅNG 41 (122). Äldsta föregångaren, Tidskrift för folkskolan, började utkomma 1894. UTGIVARE Finlands Svenska Lärarförbund, Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, tfn växel 020 749 54 60. REDAKTION Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, besöksadress Magistratsporten 2, 00240 Helsingfors.

CHEFREDAKTÖR Carl-Erik Rusk, tfn 020 749 54 68, 050 516 06 75, e-post carl-erik.rusk[at]fsl.fi.

REDAKTÖR Tom Ahlfors, tfn 040 503 65 28, e-post tom.ahlfors[at]fsl.fi.

Hemsida www.fsl.fi/lararen Nättidning issuu.com/lararen PRENUMERATIONER/ADRESSÄNDRINGAR Anita Stark, tfn 020 749 54 64, e-post anita.stark[at]fsl.fi.

ANNONSCHEF Lisbeth Lönnqvist, tfn (09) 803 9553, e-post lisbeth.lonnqvist[at]kolumbus.fi (ej tjänsteannonser). ANNONSPRISER 3,10 euro/spalt­mm PRENUMERATION 1/1 år 73 euro, 1/2 år 41 euro. LÄRAREN ansvarar ej för retur av icke-beställda manuskript. ISSN 0356-7842. KSF Media Ab, 2015.