Läraren 2 2014

1894–2014

120

år

Tom Ahlfors

23.1.2014 Nr 2

H:fors äger

Helsingfors svenska lärarförening HSL har återtagit topplatsen i FSL:s medlemsstatistik.

HSL och Ålands lärarförening brukar tävla om tätplatsen. Ännu i fjol låg Åland i topp, men nu toppas statistiken av HSL som vid årsskiftet hade 462 medlemmar. Ålands lf var tvåa med 457 medlemmar, medan Vasa svenska lf var trea med 385 medlemmar.

Minst av de 31 lokala lärarföreningar var vid årsskiftet Ålands gymnasielärare med 19 medlemmar. Svenska lärarföreningen i Uleåborg hade 23 medlemmar.

117 ombud

Medlemsantalet ligger som grund för fördelningen av antal ombud vid förbundskongressen i juni 2014. Varje påbörjat 50-tal medlemmar ger rätt att sända ett ombud.

Det betyder att fem föreningar kan sända endast ett ombud, medan HSL och Ålands lf kan sända hela 10 ombud.

Studerandeföreningen FSLF är en fullvärdig medlemsförening i sammanhanget. FSLF har rätt att sända sex ombud.

Sammanlagt kan medlemsföreningarna sända 117 ombud. Beslutsmakten vid kongressen, som bl.a. väljer ordförande för FSL, innehas av kongressombuden. Styrelsen bereder kongressärendena.

Utvärderingen koncentreras Rådet för utvärdering av högskolorna, Rådet för utbildningsutvärdering samt Utbildningsstyrelsens evalueringsverksamhet koncentreras till Centret för utbildningsevaluering.

Centret inleder sin verksamhet 1.5.2014. Nationella centret för utbildningsutvärdering är ett ämbetsverk för extern utvärdering av utbildning som ska producera information för det utbildningspolitiska beslutsfattandet och utvecklingen av utbildningsväsendet.

Evalueringscentret fungerar i Helsingfors, men en del av verksamheten kommer att finnas i Jyväskylä.

Kyrkan vill inte flytta helgdagar

Christel von Frenckell-Ramberg, viceordförande i Sfp:s utbildningspolitiska utskott, och Agneta Eriksson, direktör för Sydkustens landskapsförbund, deltog i seminariet Lärarutbildningen i fokus.

Ord står mot ord

Argumenten var kanske inte fräna, men nog vässade då framtiden för den svenska lärarutbildningen i vårt land än en gång diskuterades på ett seminarium ordnat av Svenska folkpartiet. Läs rapporten på sidan två.

Arbetsgruppen som utreder för- och nackdelar med att flytta helgdagar har svårt att nå enighet. Arbetsmarknadsorganisationerna och Kyrkostyrelsen undersöker om trettondagen och Kristi himmelsfärdsdag permanent kan flyttas till lördagar.

Det var uttryckligen Finlands näringsliv EK som ville få in en passus om utredningen i samband med den centrala uppgörelse, som nåddes i fjol på arbetsmarknaden. Facken delar inte EK:s syn om att arbetsdagarna bör bli fler, genom att förpassa söckenhelgerna till veckosluten.

Den evangelisk lutherska kyrkan vill ha kvar söckenhelgerna på vardagar, eftersom de bland annat ger ett avbrott i vardagen och hjälper människor att orka.

Utredningen ska vara klar till Kristi himmelsfärdsdag, som i år infaller den torsdagen den 29 maj.

2

16.1.2014

Verbala pajer om lärarutbildningen

ledareN Chefredaktör Carl-Erik Rusk.

Vildvuxen valfrihet hot mot gymnasienätet Säg allmänbildning och var och en av oss har en varierande uppfattning om vad som avses. Allmänbildningen kan t.ex. betecknas som en mer djupgående och strukturerad symbios mellan kunskaper och färdigheter, och i framväxten av den ska den studerandes iver att lära sig ha en större roll än hittills.

Så karaktäriseras allmänbildning aningen pompöst av arbetsgruppen, som har berett förslag till ny timfördelning för gymnasiet. Det finns andra uppfattningar och i lärar- och för all del många andra kretsar förfasar man sig över förslagen om att de facto tunna ut allmänbildningen, så att valfriheten i gymnasiet föreslås ökas kraftigt. Den sekunderas av en specialisering redan i samband med att gymnasiestudierna inleds, vilket också har fått mothugg.

Arbetsgruppen levererade tre olika förslag, vilket är uppseendeväckande. I allmänhet brukar arbetsgrupper av detta slag leverera ett förslag, som för all del rätt ofta sekunderas av diverse yttranden och avvikande åsikter. Men nu gruppen alltså stannat för tre förslag. Dokumentet sekunderas dock av två yttranden, där lärarfacket OAJ:s representant Olli Arra jämte professorn i specialpedagogik Jarkko Hautamäki meddelar att de inte till alla delar är nöjda med arbetsgruppens slutsatser.

Arra, som intervjuas inne i tidningen, varnar bl.a. för att en alltför långt driven valfrihet äventyrar kvaliteten i undervisningen, medan Hautamäki talar om att två realämnen, religion och hälsolära, har försetts med skyddsmärkning på ohållbara grunder.

Ministeriet vill driva på gymnasiereformen i en skyndsam ordning och det betyder att arbetsgruppen har valt att skydda religion och hälsolära, eftersom dessa två ämnen i motsats till övriga realämnen, nämns i gymnasielagen. Det betyder i sin tur att lagen inte behöver ändras, så att den nya timfördelningen genomförs via en förordning. Förordningar behandlas inte i riksdagen, vilket innebär bl.a. behandlingen kräver avsevärt mindre tid.

Lanseringen av förslagen till timfördelningen skedde strax före julen, vilket innebar att frågan inte fick den uppmärksamhet den är värd. För nu handlar det faktiskt om att utstaka framtiden för gymnasieutbildningen, som utgör en grundbult för det nationella utbildningssystemet.

Det handlar uttryckligen inte om en teoretisk fingerövning, utan om avgöranden som präglar den vidare utbildningen och i stor grad även gymnasienätet.

Inom yrkesutbildningen har utvecklingen gått mot stora enheter, medan gymnasienätet hittills har varit mer eller mindre intakt. Såväl på finskt som svenskt håll finns många små gymnasier, som i en del fall rentav har mindre än 100 studerande. Gymnasieutbildningen kan idag ses som en närservice, så att skolresorna är överkomliga. Det betyder att kommunerna har varit måna om sina gymnasier.

Men hur ser det ut i framtiden? Tecknen är illavarslande.

Gymnasieutbildningen står inför kraftiga nedskärningar, aviseras i regerings strukturpaket som sjösattes i slutet av fjolåret.

Och nu talas om en kraftigt utökad valfrihet, som i praktiken skulle vara synnerligen svår att genomföra i små gymnasier.

Men så behöver det inte gå. Ledande politiker såsom utrikesminister Erkki Tuomioja (SDP) har vaknat och reaktionerna lär bli fler under de närmaste månaderna.

Den pedagogiska uppdateringen av gymnasieutbildningen är nödvändig. Därom råder enighet i lärarkretsar. Men lika stor enighet råder om att gymnasiets allmänbildande grund inte får raseras.

På det seminarium om framtiden för landets svenska lärarutbildning som ordnades av sfp:s utbildningspolitiska utskott var deltagarna eniga om att en pajkastning mellan olika regioner och utbildningsanordnare inte är konstruktiv för någon. Ändå slängdes nog en och annan tartelett omkring då den aktuella frågan om huruvida en klasslärarutbildning skall finnas i södra Finland eller inte togs upp.

Frågan blossade upp då Hbl för några veckor sedan i en artikel omnämnde att några forskare vid pedagogiska fakulteten vid Helsingfors universitet skissat upp riktlinjer för en klasslärarutbildning i Helsingfors.

Riksdagsledamot Mikaela Nylander som inbjudit till seminariet betonade att det inte i dagsläget är fastslaget hur mycket extra anslag staten tillskjuter för flera studieplatser inom lärarutbildningen på svenska och uppmanade deltagarna att inte se i backspegeln utan blicka framåt.

Undervisningsråd Armi Mikkola från undervisnings- och kulturministeriet diskuterade de nationella behoven av lärare och berättade hur en prognostisering sker.

– Snart har vi färsk information om lärarläget. Statistikcentralen har samlat in fakta i fjol och svarsprocenten på enkäten var hela 90 procent.

Resultaten publiceras i rapporten ”Lärarna i Finland 2013” om ett par månader.

Läget gällande lärarbehörigheten i Finland är i princip gott, kunde Mikkola avslöja. Av dem som är anställda i huvudsyssla inom grundskolan är 90 procent behöriga. De finlandssvenska lärarna är i genomsnitt yngre, men andelen behöriga är mindre.

En av de negativa trenderna i vårt land inom utbildningsfältet är att andelen behöriga klasslärare minskar, sade Mikkola. Bland ämneslärare är det överlag inte lika alarmerande och läget är rentav gott inom gymnasiet. De obehöriga är koncentrerade till Nyland, sade Mikkola och efterlyste en diskussion om den finlandssvenska lärarutbildningen och ville i den infoga också fortbildningen som en viktig faktor.

– Är de kurser som nu erbjuds de finlandssvenska lärarna sådan fortbildning som verkligen behövs, undrade Armi Mikkola.

Hänvisande till detta förde hon fram att verkar som om de som fått en finlandssvenska lärarutbildning är mera benägna att söka sig bort från läraryrket.

– Då utbildas ju folk för jobb på annat håll, sade hon och undrade om antagningen till alla delar är adekvat.

– Beaktas den sökandes intresse och motivation för just undervisning?

Bestående problem Från Sydkustens landskapsförbund

kom direktör Agneta Eriksson för att ge den regionen syn på lärarutbildningen i Svenskfinland. Hon är utbildad historiker och det föll sig naturligt att göra en exposé över svunnen tid.

Hon berättade om hur en oror spred sig i Helsingforsregionen då PF drivit lärarutbildningen några år. Oron gällde det faktum att så få nylänningar hittat utbildningen i Vasa, under de första verksamhetsåren endast 8 studerande per år. En informationskampanj om utbildningen utfördes och läget blev bättre. Redan år 1980 tilltog oron emellertid igen över att tillgången på behöriga lärare var ett problem. Då vände sig det som då hette Nylands svenska landskapsförbund till undervisningsminister Pär Stenbäck med en skrivelse som tog upp den bekymmersamma situationen bland klasslärarna.

– Texten är 34 år gammal, men den låter påfallande aktuell, noterade Agneta Eriksson.

1990 var det igen dags att märka att det var svårt att locka nyländska studerande till PF. – De nyländska kommunerna upplevde lärarbrist, medan PF ansåg sig utbilda tillräckligt många.

Man vände sig då till både undervisningsministern, miljöministern och till och med försvarsministern, dock utan resultat.

De utlokaliserade utbildningarna kom under 2000-talet, och den sista ordnades 2009.

– Efter det förelåg inget behov, ansågs det.

– Men vi har fortfarande ett bestående problem, utbrast Agneta Eriksson och hänvisade till det faktum att Esbo stad våren 2013 ledigförklarade 28 klasslärartjänster. Dessa söktes av sammanlagt 20 behöriga klasslärare, varav 8 redan var anställda som lärare i Esbo.

Det är omöjligt för arbetsgivare i Nyland att välja bland de behöriga sökandena eftersom de är så få.

– I Österbotten har man provlektioner för att välja ut den bästa.

Det är inte rättvist!

Agneta Eriksson förde fram att Helsingfors universitets och professor Gunilla Holms tankar om en lärarutbildning vid HU inom några år inte får sopas under mattan.

Det enda överhängande får inte vara risken att splittra lärarutbildningen, utan vi behöver komplement till PF, sade Eriksson och slog fast att det behövs en permanent lärarutbildning på svenska i södra Finland.

– Vi ska våga ta steget vidare och sluta kasta paj!

Vasa är inte långt borta!

Rektorn för ÅA i Vasa, och prorektor för ÅA, Christina NygrenLandgärds gjorde också för sin del en liten tillbakablick och berättade om hur Åbo Underrättelser redan år 1870 hade diskuterat placeringen av lärarutbildningen i Svenskfinland. Skribenten, som alltså var verksam i Åboland, noterade för sin del att Nådendal nog vore det

bästa alternativet.

Nygren-Landgärds poängterade att Svenskfinland klarar sig utmärkt i PISA jämfört med övriga minoriteter i andra länder.

De finlandssvenska eleverna trivs ganska bra i skolan, menade hon och framförde också de goda gymnasieresultaten i Svenskfinland.

– Men Svenskfinland är geografiskt svårt om all lärarutbildning skall finnas nära alla studerande, sade hon och framhöll också att lärarutbildningar, också i samarbete med ÅA, finns på flera andra orter än Vasa, bland annat Åbo och Jyväskylä.

Behörighetssituationen kan enligt Nygren-Landgärds förbättras på olika sätt.

– Vi måste samarbeta och bygga upp, Vasa är inte långt borta!

Vi ska marknadsföra lärarutbildningen effektivare och erbjuda ämneslärarna klasslärarstudier som biämne. Vi kan också bedriva uppsökande verksamhet för att erbjuda kompletterande utbildning för obehöriga.

Också flera praktikperioder kunde vara en framkomlig väg för att förbättra situationen.

– Men ÅA klarar inte ekonomiskt flera praktikperioder på grund av de höga handledararvodena. Kunde kommunerna komma emot och stå för handledararvodena, undrade Nygren-Landgärds och noterade i samma andetag att det ju inte är de enskilda arvodena som är höga, utan att de tillsammans blir en stor summa.

– Det är viktigt för Svenskfinland att vi inte splittrar lärarutbildningen. Jag vill få ett slut på den 150 år långa diskussionen.

Christina Nygren-Landgärds tog också upp den nyligen framförda planen på en tvåspråkig lärarutbildning vid Helsingfors universitet.

– Vad är det nya med den? Vi vet hur en tvåspråkig utbildning brukar se ut. Det enda är svensk antagning, rätten att tala och skriva tenter på svenska och någon enstaka bok. Det finns ju redan på HU. Eller är målet att inte längre ha ett svenskt och ett finskt utbildningssystem i vårt land? Det är i så fall en otroligt farlig väg att gå.

FSL:s ordförande Dan Johansson sade i sin kommentar att Svenskfinland har duktiga lärare.

– Och de kommer – vare sig vi vill det eller inte – från utbildningen i Vasa, där staben är bra och kan sin sak.

Forskarna vid HU har gjort det de skall göra, sade Johansson men framhöll också att de språkliga förhållandena är i Helsingfors lika som i Karleby, med både svenskt och mycket finskt.

– Verkligheten för de nyutexaminerade är dock en annan. Det är en allmän trend att lärarna lämnar skolan. Samhället blir allt oroligare och folk orkar inte längre. Det här kanske är ett problem för främst metropolen.

Tom Ahlfors

3

16.1.2014

Tolv kämpar om sju OAJ-platser

ORDförord

Förakta inte bildning!

Jag var ett ovanligt frågvist barn och jag hade förmånen att omges av människor som svarade och berättade. Jag sög i mig och frågade ännu mera. Jag ville t.ex. veta hur det hade varit när mina mor- och farföräldrar var unga på 1890-talet, hur det var under krigsåren och mycket annat.

I skolan väntade jag som på solens uppgång att historia skulle finnas på schemat. Först i andra klass i läroverket kom jag så långt. Under mina senare skolår hade vi en enastående bra historielärare, Lars Back. Han var tålmodig, hade en underfundig torr humor och tog med milt överseende del av våra juvenila åsikter om världen då på sjuttiotalet. ”Backen” finns inte längre bland oss men jag är honom och alla mina andra sagesmän evigt tacksam. De har otvetydigt format delar av mitt sätt att se på världen. Historia är så oändligt mycket mera än att veta att slaget vid Hastings inträffade år 1066.

Nu har en arbetsgrupp tillsatt av Undervisnings- och kulturministeriet kommit med minst sagt omtvistade förslag till ny timplan för gymnasiet. Valfriheten föreslås utökas och man hävdar att allmänbildningen därmed stärks.

Det har väckt uppseende att de flesta ämnena blir valfria, alltså samtidigt möjliga att välja bort. I ett av de tre förslagen förblir visserligen de obligatoriska ämnena desamma men med bara en obligatorisk kurs.

Vart tar allmänbildningen vägen i ett gymnasium där du kan välja bort historia och samhällskunskap, biologi och geografi eller fysik och kemi? För mig verkar det som om arbetsgruppen känt sig tvungen att förändra för förändringens skull.

Gymnasiets uppdrag blir suddigt. 16-åringar tvingas

träffa avgörande val i ett alltför tidigt skede och spretigheten med ökade individuella val motverkar strävan att göra studentexamen till ett antagningsprov för universitetsstudier. Ämnen som filosofi och psykologi kommer att få svårt att hävda sig och detta gäller även de s.k. mindre språken.

Lärartimmar ryker all världens väg och små gymnasier står inför allt större utmaningar.

Jag oroar mig för vägkosten som ges gymnasieeleverna i framtiden. Vi lever i ständiga omvälvningar och en rätt samstämmig expertsyn är att människor med stadigt fäste klarar förändringar bättre. Det finns en klar samhällelig beställning på bredd och bas, men utan breda grundkunskaper och därmed följande insikter är basen inte stadig.

Vi ska aldrig underskatta kunskap och allmänbildning.

Bredd i undervisningen leder till bildning.

Skolans allra viktigaste uppgift är att lära demokrati.

Demokrati finns inte på skolschemat, men i ett demokratiskt samhälle är det skolans sak att bygga grunden. Om vår viktigaste rätt blir att välja bort eroderar demokratin.

Dan Johansson är ordförande för FSL.

visning vi ska få utan i stället bara blir övervakade, säger Angelica Sjögård.

Borgå folkakademi planerar att återinföra undervisning i åk 10 i höst, omtalar Östra Nyland den 14 januari. Folkakademins rektor Henrika Nordin talar om att såväl Borgå stad som olika skolor i regionen har signalerat om ett behov av en påbyggnadsutbildning efter slutförd grundskola.

Rektor Joan Hafrén vid Lovisanejdens högstadium bekräftar att det finns ett behov. Hon talar om elever i åk 9, som av olika anledningar inte vet vad de vill göra i framtiden.

Kyrkslätt permitterar personalen i sju till fjorton dagar, omtalar Västra Nyland den 15 januari. Permitteringen av lärarna omfattar sju dagar. Visstidsanställda och specialklasslärare permitteras inte.

Kyrkslätt har tilldelats öronmärkta statspengar, s.k. Pop-pengar, för att minska på undervisningsgruppernas storlek. I fjol

C-E Rusk

Spec-nytt försvann

Har den lokala lärarföreningen haft något för sig?

Eller har det hänt något annat, som är värt att noteras under Lokaltrubriken? Notismaterial kan sändas till C-E Rusk (carl-erik.rusk@fsl.fi) och Tom Ahlfors (tom.ahlfors@fsl.fi). Åland har fått ett företag, som sysslar med läxhjälp, omtalar Nya Åland den 10 januari. Två sjökaptener, Karl Leman och Arash Ghasemi, har startat upp företaget Study Fuel, som förmedlar studiehjälp för elever på grundskole- och gymnasienivå. Avsikten är att bygga upp ett nätverk av läxhjälpare i ämnen som undervisas i grundskolan och gymnasiet.

På Åland berättigar kostnader för läxhjälp till skatteavdrag. Läxhjälp räknas som hushållsavdrag, där maxgränsen är 2 400 euro per år, omtalar Nya Åland.

I Kristinestad reagerar elever på uppgifterna om eventuella lärarpermitteringar, omtalar Syd-Österbotten den 11 januari.

Elevkåren i Kristinestads högstadieskola har tillställt svenska utbildningsnämnden ett brev, där eleverna uttrycker sin oro för att de missar mycket undervisning om lärarna permitteras.

– Vår framtid sätts på spel när vi inte får den under-

Kandidatnomineringen är slutförd och tolv FSL-anslutna kandidater kämpar om sju platser i lärarfacket OAJ:s fullmäktige.

FSL utgör ett valdistrikt i det förestående fullmäktigevalet i OAJ. Med stöd av sitt medlemsantal förfogar FSL över sju platser i fullmäktige. Sammanlagt väljs 150 ledamöter till fullmäktige för perioden 2014–18.

Den elektroniska röstningen sker 12–25.3.2014, medan de egentliga valdagarna infaller 24–25.3.2014.

Fullmäktige samlas för första gången i maj och på dagordningen står då bl.a. val av ordförande för OAJ under perioden 2014–18. Olli Luukkainen har fungerat som ordförande sedan år 2010 och han väntas bli omvald.

Oavsett valutgången blir det en stor omställning bland FSL:s representanter i OAJ-fullmäktige. Inger Damlin är nämligen den enda som ställer upp för omval, när man ser till FSL:s representation i fullmäktige under åren 2010–14.

Läraren presenterar kandidaterna i nr 6/2014, som utkommer den 6 mars.

Dessa ställer upp i valet: Martin Ahlskog, Pedersöre, Inger Damlin, Vörå, Monika Eriksson, Raseborg, Joakim Häggström, Helsingfors, Madeleine Karlsson, Kimitoön, Åsa Karlsson, Kimitoön, Tina Lindkvist, Kronoby, Sebastian Lindqvist, Borgå, Kimmo Mattsson, Mariehamn, Alexander Smeds, Lovisa, Ulf-Johan Sunabacka, Esbo och Gun Väkeväinen, Korsholm.

Högstadielärarna är väl företrädda bland kandidaterna.

Sunabacka och Väkeväinen jobbar i lågstadiet, medan Häggström är gymnasielärare. Kimmo Mattson jobbar som specialyrkeslärare. Resten arbetar i åk 7–9.

handlade det om ca 800 000 euro. I allmänhet har dessa pengar återkrävts av permitteringskommuner.

– Vi tar nog en risk här, medger Raija Vahasalo, riksdagsledamot för Samlingspartiet och kommunstyrelsens ordförande.

Kronoby gymnasiums rektor Erland Slotte befarar att förslagen om ökad valfrihet i gymnasiet kan leda till att små gymnasier blir mera sårbara, omtalar Österbottens tidning den 11 januari. ÖT har pejlat in reaktionern i gymnasiekretsar i norra svenska Österbotten. Överlag är gymnasierektorerna, men också studerandena, skeptiska till förslagen om ökad valfrihet och tidig specialisering.

– Om den obligatoriska delen blir minimal kan den ändras mycket från år till år, vilket betyder att lärarsituationen blir osäker, säger Erland Slotte.

I Helsingfors diskuteras s.k. papperslösa barns rätt till grundutbildning, omtalar Hufvudstadsbladet den 16 januari. Det finns fall

där barn nekats en plats i skolan för att de officiellt inte bor i kommunen.

– Barn har rätt att gå i skola oberoende av deras föräldrars ställning i samhället, men enligt ett utlånade som biträdande justitieombudsmannen gav i december uppfylls det här inte i Finland, säger Emma Kari, gruppordförande för De gröna i Helsingfors fullmäktige.

Det handlar alltså om så kallade papperslösa barn som inte fått delta i den grundläggande utbildningen för att de saknar en hemkommun i Finland. Enligt biträdande justitieombudsman Maija Sakslin strider förfarandet både mot grundlagen och mot FN:s konvention om barnets rättigheter. Alla barn ska ha rätt till gratis grundläggande utbildning, trots att barnet inte har en hemkommun eller för tillfället inte är bosatt i sin hemkommun.

Svenskfinlands specialpedagogiska förening lägger ner sin medlemstidning Spec-nytt. I det allra sista numret, nr 2/2013, anger ordföranden Katja Helenelund att tidskriften läggs ner åtminstone tillsvidare.

Diskussioner om tidskriftens vara eller icke vara lär ha förts under en längre tid, men föreningens årsmöte, som ordnades i Åbo i september, beslöt att lägga ner den. Styrelsen föreslog att tidskriften läggs ner med hänvisning till att det har varit svårt att locka skribenter och få fram tillräckligt med stoff. Det har också varit klent med intresset för att redigera tidskriften.

Föreningens information söker sig nu andra kanaler.

Föreningen ger ut elektroniska infoblad och informerar även via Facebook.

Föreningen kommer också att medverka med svenskspråkiga artiklar i finska tidskriften Erityiskasvatus, som ges ut av Finlands specialpedagogiska förbund.

Finlands Svenska Lärarförbund FSL Järnvägsmannagatan 6 00520 HELSINGFORS www.fsl.fi tfn 020 749 54 60 E-post till anställda: fornamn.efternamn@fsl.fi Förbundsordförande Dan Johansson, tfn 020 749 54 70 Förbundssekreterare Christer Holmlund, tfn 020 749 54 65 Ombudsman Jan-Mikael Wikström, tfn 020 749 54 67 Förbundsekonom Agneta Roine, tfn 020 749 54 66 Informatör Martina Landén-Westerholm, tfn 020 749 54 63 Avdelningssekreterare Anita Stark, tfn 020 749 54 64

Nästa nummer av Läraren utkommer den 6 februari.

4

16.1.2014

Valfrihet leder fel Gymnasiets roll som allmänbildande skola kan inte förbises. Så resonerar lärarfacket OAJ och så resonerar Olavi Arra, sakkunnig vid OAJ och medlem i den arbetsgrupp, som har lagt fram förslag till ny timfördelning för gymnasiet.

Arbetsgruppen hade svårt att finna en gemensam linje och sålunda gick undervisningsminister Krista Kiuru (SDP) i mitten av januari motta ett dokument, där arbetsgruppen lyfter fram tre olika alternativ rörande timfördelningen. Ett gemensamt drag är temastudier, där olika ämnen integreras. Andelen valfria studier ökas och i två av alternativen utökas valfriheten till den grad att det vore möjligt att hela slopa för allmänbildningen centrala ämnen, såsom biologi, historia och samhällskunskap.

OAJ står på bromsen och anser en alltför långt driven valfrihet äventyrar studerandenas gemensamma allmänbildande grund, oavsett deras framtida studieplaner. Från studerandehåll har hörts spydiska kommentarer om att lärarna är för konservativa.

– Det stämmer inte! Tvärtom drev OAJ på att en reform av gymnasiet skulle inskrivas i regeringsprogrammet. Det är helt nödvändigt med en utveckling av

gymnasiets pedagogik. Vi anser också att lärarsamarbete över ämnesgränserna är en utmärkt väg att gå. Men vi håller fast vid att alla studerande behöver en allmänbildande grund. Valfriheten får inte gå för långt, säger Olavi Arra, som själv är gymnasielärare i grunden.

Arra har alltså haft säte i arbetsgruppen, men det betyder ingalunda att han har en egen agenda som han driver.

– Mina ställningstaganden är självfallet förankrade hos lärarkåren. Jag upplever att lärarna, oavsett ämne, är eniga om gymnasiets allmänbildande roll nu och i framtiden, säger Arra.

Varför står allmänbildningen så pass högt i kurs i lärarkretsar?

– Det finns många orsaker. En orsak är att få studerande sist och slutligen inte är medvetna om sina framtida studie- och yrkesplaner, när de inleder sina gymnasiestudier. En alltför tidig specialisering kan alltså leda fel och stänga dörrar. En annan orsak är att oavsett studerandenas fortsatta planer är det viktigt med en allmänbildande grund.

Och sedan har vi förstås den ovissa framtiden.

– Samhället och arbetsmarknaden utvecklas snabbt. Ingen kan med säkerhet veta hur arbetsmarknaden ser ut om några årtionden.

En del yrken växer fram, medan andra förtvinar. Då är allmänbildningen viktig, eftersom denna underlättar ett branschbyte.

En alltför långt driven valfrihet kan också utgöra ett hot mot många gymnasier, befarar Olavi Arra.

– Valfriheten kan få vådliga konsekvenser för en del gymnasier. Rektorerna kommer att stora svårigheter att få ihop ett förnuftigt kursutbud, ifall andelen obligatoriska kurser minskar. Vi vet ju att regeringen förväntar sig att spara stora summor inom gymnasieutbildningen i år och än mera i framtiden. Det betyder i praktiken att gymnasiernas resurser minskar.

Vad innebär en kraftigt ökad valfrihet i praktiken?

– I små gymnasier har man inte möjligheter att erbjuda kurser inom alla ämnen varje år, eftersom antalet studerande är litet. Och när det sedan är dags att ordna kurser, så går det kanske inte att uppbringa en behörig lärare. Efterfrågan på olika kurser inom olika ämnen är ju ingalunda konstant, utan efterfrågan dikteras bl.a. av trender och den aktuella studerandekullens intressen. En alltför långt driven valfrihet kan i värsta fall innebära att undervisningen i vissa ämnen försvinner i en del gymnasier.

Vari ligger problemet?

– Samtidigt ökar trycket mot att studentbetyget i högre grad skall fungera som ett instrument för inträde till högre studier. Om en studerande inte haft möjlighet att läsa ett givet ämne i gymnasiet kan hen förstås inte heller dokumentera sina kunskaper i examen. Det strider mot likvärdigheten, säger Olavi Arra.

Regeringen vill genomdriva timfördelningen via en förordning,

Hälsolära viktigare än historia?

– Snudd på skandal! Ska Finlands konkurrenskraft räddas genom att gå in för historielöshet och ignorans? Situationen är absurd!

Jonas Forsman, lärare i historia och samhällslära i Brändö gymnasium i Helsingfors, är inte nådig i sina kommentarer, då han rannsakar förslagen till ny timfördelning i gymnasiet.

Det handlar om tre alternativa förslag, som ligger som grund för ministeriets vidare beredning av timfördelningen. Två av alternativen bygger på en omfattande valfrihet, vilket bl.a. innebär att samtliga realämnen, utom religion och hälsolära, kan väljas bort.

Forsman har svårt att omfatta att två av ämnena ges en särställning av lagtekniska skäl och han har också svårt att förstå strävandena att reducera gymnasiets allmänbildande ställning.

– Det är rent ut sagt obegripligt!

Det finns för all del många olika uppfattningar om vad som avses med allmänbildning, men jag

kan rakt inte se något förnuft i att lyfta ut t.ex. samhällslära och historia som ett obligatoriskt ämne.

Finns det verkligen politiker som på fullt allvar anser att det inte är viktigt för tonåringar att fördjupa sig i hur samhället fungerar, frågar Forsman.

Han pekar på att de finländska ungdomarnas allmänbildning tvärtom har varit en orsak till stolthet i internationella sammanhang. Kunskaper om samhället är för honom en självklarhet för alla medborgare.

– Det är ju klart att en studerande inte hinner lära sig särskilt mycket under en kurs eller två i t.ex. biologi eller samhällslära, men åtminstone är det bättre än ingenting.

I förslagen finns också ett nytänkande i fråga om ämnesövergripande undervisning och blocktänkande.

– Det kan knappast ses som en nyhet. Många gymnasier jobbar så redan nu. I själva verket tycker jag att den nuvarande timfördelningen och den nuvarande andelen av valfria kurser fungerar rätt väl. Jag ser inget omedelbart behov av en

Olavi Arra varnar för konsekvenserna av en alltför långt driven valfrihet.

som inte behandlas av riksdagen.

Om en lagändring genomförs krävs tidskrävande behandlingar i riksdagen.

– Ministeriet vill genomdriva detta snabbt, så att förnyandet av gymnasiet ligger tidsmässigt i linje med förnyandet av den grundläggande utbildningen, säger Arra.

Regeringen räknar med att slutföra behandlingen av gymnasiets

Text och foto: C-E Rusk

Arkivfoto/Tom Ahlfors

Jonas Forsman vill inte utöka valfriheten i gymnasiet.

stor reform och speciellt inte en reform, som raserar allmänbildningen, säger Forsman. Är du konservativ?

– Nej, jag uppfattar mig verkligen inte som konservativ. Men alla reformer är inte av godo. Jag tänker t.ex. på ämnesrealen, som jag inte är särskilt förtjust i. Jag anser att det gamla realprovet, som gav abiturienterna möjligheter att välja

timfördelning denna vår. Arbetsgruppens förslag har sänts på remiss, så att yttranden begärs av alla centrala referensgrupper bl.a. lärarfacken OAJ och FSL.

frågor om olika ämnen, var bättre än dagens system, säger Forsman.

Redan en snabb blick på studerandenas val berättar att det onekligen har gått snett. Studerandenas val präglas i många fall av en förenklad syn. Att inhämta stoffet, som ligger som grund för provet i hälsokunskap, upplevs som bra mycket lättare än att inhämta det långt mera digra stoffet i filosofi.

Studentexamensnämndens statistik rörande examen våren 2013 berättar alltså att hälsokunskap ligger i topp i realämnena. Hela 6 815 examinander valde att dokumentera sina insikter i hälsokunskap, medan långt färre, eller 674 examinander hade valt provet i filosofi. Ämnen såsom geografi (2 419 examinander) och historia (3 986) låg i lä för hälsokunskapen, som alltså har blivit en grundbult för allmänbildningen i gymnasiet.

Hur gör du om valfriheten verkligen maximeras, så att historia och samhällslära blir valbara ämnen?

– Frågan gör mig stum. Jag kan bara inte föreställa mig att man genomför en så idiotisk reform.

Men något måste du väl göra i så fall?

– Antagligen skulle jag väl gå in för att förklara varför ämnena är så viktiga. Jag tror att de allra flesta studerandena trots allt skulle inse varför det är så.

C-E Rusk

5

16.1.2014

Färsk forskning visar:

Extremt spelvåld avtrubbar unga hjärnor Så är vardagen åter här. Många barn och unga har fått ett nytt spel i julklapp. Många barn och unga har också köpt spel för julklappspengarna. Av de tio mest sålda datorspelen i Finland vis årsskiftet toppar fyra spel som är förbjudna under 18 år. De här spelen är våldsamma. På riktigt. Ändå händer det att barn via tjat och gnat lyckas övertala sina föräldrar att köpa något av dessa tydligen åtråvärda spel.

Men det som många inte känner till är vad som händer i hjärnan när unga spelar våldsamma datorspel. De brutala spelen har nämligen inflytande på barnens hjärnutveckling. Särskilt barn som ofta spelar dessa spel riskerar att få en försämrad impulskontroll.

Frågan är högaktuell, eftersom vissa spel blir allt mer våldsamma.

Nya Grand Theft Auto GTA V är exempel på ett spel som ligger inom topp-3 på den finländska försäljningslistan. Spelet är extremt våldsamt och innehåller också inslag av tortyr. GTA V har den bindande PEGI-åldersmärkningen 18 år. Därmed är det förbjudet att överlåta spelet till personer under 18 år.

Brutala spel belönar våldsamt beteende. Så förstärks insikten om att konflikter bäst kan lösas med våld. Ny hjärnforskning visar att hjärnan är fullt utvecklad först vid cirka 25 års ålder. Så vad händer då i den växande hjärnan när barn spelar våldsamma datorspel?

Några forskare i Sverige framlägger nya fakta som har väckt en viss uppmärksamhet.

Impulser för aggression och våld kommer från det limbiska systemet i hjärnan. Under barn- och ungdomsåren utvecklar pannloberna kontroll över de här impulserna. Om barnet spelar våldsamma spel ofta och länge, finns en stor risk att de här kontrollsystemen inte utvecklas fullt ut, samtidigt som automatiska, aggressiva reak-

tioner förstärks. Tillvänjning och avtrubbning av individens impulskontroll leder till ökad risk för aggressiva beteenden vid konflikter.

Avtrubbningen stärks då spelaren belönas just för det som betraktas som förbjudet beteende i det vanliga livet.

Empati motverkar våld Empati-centret i hjärnbarken kan normalt hindra oss från att göra andra illa, då hjärnan ger en föreställning om den smärta som vår handling kommer att orsaka andra. Empati motverkar våld. Men om unga ofta spelar brutala spel, kan det motverka utvecklingen av empatin och förstärka de mekanismer som hämmar empatiprocesser i hjärnan. Beteendestudier har också visat att graden av empatisk förmåga faktiskt minskar om barnet ofta spelar våldsamma dataspel.

Moralen i barnstadium Vår förmåga att resonera i moraliska termer utvecklas under barn och ungdomsåren. Det här sker via familj, samhälle och kultur, i takt med att pannloberna utvecklas.

Det som vi upplever via hjärnan formar vår moralutveckling. Risken är därför störst för påverkan av våldsamma dataspel hos barn som spelar mycket, har begränsat socialt nätverk och ”frånvarande” föräldrar. Spelet får det starkaste inflytandet i den unga personens liv.

Risken att påverkas av spel beror på speltiden och mängden våldsinnehåll. Det är därför djupt oroande att en del ungdomar spelar extremt våldsamma dataspel flera timmar per dag.

Forskarna är mest bekymrade för barn och ungdomar som redan brottas med en psykiatrisk problematik, till exempel ADHD, borderline eller antisociala symptom.

Dessa barn släpar efter i mognaden

av pannlobens kontrollfunktion och har ofta en bristande impulskontroll.

Något förenklar kan man säga att hjärnan delvis anpassar sig enligt den stimulans den får under de formativa åren.

Avtrubbning Kan våldsamma datorspel göra oss mer aggressiva, minska förmågan till empati och göra oss mer avtrubbade? Forskningen är enig om att vi påverkas av våldsamt innehåll. Avtrubbning är en sådan effekt. Men hur vi väljer att agera i praktiken bestäms av flera olika faktorer.

Vad som händer i hjärnan när man utsätts för våldsamma datorspel är en viktig folkhälsofråga.

Enligt Predrag Petrovic, hjärnforskare och läkare inom psykiatrin vid Institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska institutet i Stockholm, har frågan hög samhällsrelevans.

Forskargruppen studerar vad som egentligen händer med empatin, aggressionen och den emotionella regleringen. Resultaten från forskningen är centrala, eftersom de kan få följder för hur vi väljer att se på spelen, då de kan påverka många barn och ungdomar.

Bidrar datorspel till våld?

Frågan delar forskarna i två läger.

Vissa anser att det finns ett samband, alltså att spelaren blir våldsam. Andra forskare menar att en sådan koppling saknas.

En som har undersökt frågan närmare är Malena Ivarsson vid Psykologiska institutionen och Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet. Hon har doktorerat på tonårspojkar och fysiologisk stress vid spel av våldsamma datorspel.

I den första studien deltog ett 20-tal pojkar i åldern 12–15 år. De

”Vattendop” kallas denna tortyrmetod, där skurkarna i GTA V häller antändlig vätska över sitt offer. Bildkälla: Youtube

fick hem två typer av spel. Ett som gick ut på att döda människor och ett annat spel utan våld. Under två timmars spel bar pojkarna en mätare som visade puls och variationer i hjärtrytmen. Mätaren satt på under hela dagen och över natten.

Fynden visar att pojkarna blev påverkade kroppsligen av de våldsamma spelen. Hjärtats aktivitet ökade under spelet, men särskilt tydligt var det under nästa natt.

Det här visar att det autonoma systemet reagerade på stimulansen från spelen.

I en annan studie ville hon se om det fanns skillnader mellan pojkar i 12–15 årsåldern, som spelade våldsamma spel mer är tre timmar per dag, jämfört med pojkar som spelade högst en timme per dag.

För gruppen som spelade våldsspel mer än tre timmar per dag märktes ingen skillnad i effekt mellan de båda spelen (ett våldsamt och ett utan våld). Men hos de pojkar som brukade spela mindre är en timme, reagerade hjärtat starkare på det våldsamma spelet.

Också under natten var hjärtat mera aktivt än vanligt och pojkarna hade vissa sömnproblem. De rapporterade också om negativa känslor under själva spelandet.

Här kan man alltså sluta sig till att gruppen som brukar spela våldsspel längre än tre timmar visar tecken på vana eller avtrubbning.

Forskarkåren är alltså rätt enig om att våldsamma datorspel påverkar spelaren. Men om spelandet leder till ett våldsamt beteende är däremot svårare att säga. Unga som sätter mycket tid på ”skjutarspel” blir automatiskt inte aggressiva på allmänna platser.

Katharsis-effekt?

Vissa menar att spelaren behöver få leva ut handlingar som är strikt förbjudna i samhället och att ett

våldsamt datorspel därför är berättigat som en sorts säker kanal för dessa impulser. Man agerar kriminellt, men på låtsas. Spelen får en allt mer realistisk form med högklassig grafik. Miljöerna och personerna i spelet ser verkliga ut.

Det är som om barnet deltog i en film där han eller hon själv kan påverka handlingen.

Men steget mellan handlingar i spelet och agerande i verkligheten behöver inte alltid vara så stort.

Kan vissa av gruppvåldtäkterna i olika länder delvis förklaras av en subkultur, format av det japanska datorspelet RapeLay? Spelet går ut på, just det, gruppvåldtäkt.

Då spelaren avtrubbas och stimulansen, läs våldet, måste bli öka i varje ny upplaga av spelen kan vi undra var vi landar om något år. GTA 5 som utkom i september 2013 innehåller extremt våld och tortyr. Hur kommer våldet att se ut om något år i den följande versionen av Grand Theft Auto-spelet?

Nivån måste alltid höjas för att den avtrubbade spelen ska få en starkare kick.

Alla som kommer i kontakt med barn och unga bör vara medvetna om spelens innehåll och deras effekter. Främst föräldrarna, men också lärare berörs, liksom kuratorer, barn- och ungdomsledare och liknande grupper.

Sonja Rosbäck

Journalist och föreläsare

De mest sålda datorspelen i Finland: www.figma.fi Sök åldersgränser för datorspel: http://www.pegi. info/sv/index/id/589

I spelet GTA V utsätts en person för olika tortyrmetoder. Här får han smärtsamma elchocker. Bildkälla: Youtube.

6

16.1.2014

Högre löner motverkar lärarbrist

KOLUMNEN Carl-Erik Rusk är tidningen Lärarens chefredaktör och spelar stundom Nintendos äventyrsspel.

Mörker och ljus i stora spelvärlden Spelbranschen omsätter stora summor. I själva verket har spelindustrin sålt mera än musikbranschen redan i flera års tid.

Och det märks ju också i vårt land, där Rovios produktfamilj om Angry Birds har blivit ett internationellt begrepp. Och i fjol såldes 51 procent, alltså aktiemajoriteten, av finska företaget Supercell till japanska bolag för hela 1,1 miljarder euro.

Spelindustrin är i likhet med underhållningsindustrin väldigt diversifierad. Det finns otaliga stora och små genrer och otaliga produkter i marginalen. Plus förstås megasäljare.

Sonja Rosbäck skriver inne i tidningen om storsäljaren Grand Theft Auto 5. Jag har hört om spelet, men aldrig bekantat mig med innehållet. I själva verket har jag levt i tron att det handlar om ett racingspel, där det handlar om att stjäla bilar.

Men så är det inte, vilket Rosbäck belyser i sin artikel. Tvärtom verkar spelet präglas av extremt våld, som uppenbarligen har förpackats på ett tilltalande sätt. För spelet är en storsäljare internationellt och ställvis var köerna långa, när det var dags att släppa spelet.

Spelet är våldsamt och problemet ligger här. Spelet är följaktligen försett med åldersgränsen 18 år. Jag har alltså hört om spelet och jag har också hört om föräldrar, eller andra vuxna, som har gett spelet till småbarn. Här handlar det om barn i lågstadieåldern och t.o.m. ännu yngre barn.

Och det är ju rent ut sagt förskräckligt. Uppenbarligen har det handlat om okunskap. För jag vill inte tro att någon vuxen medvetet ger ett spel med extremt våldsamt innehåll till en sjuåring. Det vore ju som att förse ett litet barn med filmer med titlar som Deutsche Analsex eller The Torture Never Stops.

Här finns kruxet. Alla är någotsånär insatta i filmens värld.

Alla vet att det finns filmer av olika slag. Det finns kul filmer om Emil i Lönneberga, skogstrollet Totoro och träsktrollet Shrek och det finns också extrema marginalfilmer (se ovan, fast titlarna är fiktiva), som under inga omständigheter lämpar sig för barn, speciellt inte småbarn.

Spelen har fått ett grepp om våra barn och ungdomar och personligen tror jag att läsningens tillbakagång delvis förklaras av just spelindustrins framgångar.

Generationsklyftan är hisnande stor i fråga om spelen.

Många vuxna ställer sig främmande till spelen, som dessutom har utvecklats i en rasande takt. Okunskap leder till bristande respekt för de åldersgränser och – rekommendationer som finns.

Alla spel är inte förskräckliga. Många spel är de facto rätt pedagogiska, eftersom spelaren i äventyrsspel i regel motiveras att förkovra sina kunskaper i engelska för att överhuvudtaget komma genom spelet. Det finns också många spel, som förkovrar det logiska och matematiska kunnandet ”på köpet”. Inte så att det handlar om pedagogiska spel, utan äventyrsspel som tar fasta på logik och matematik.

Ska vi då förfasa oss över det extrema våldet som finns i GTA 5, som för all del har sällskap av många andra spel? Ja och nej. Visst ska vi förfasa oss över att extremt våld blir underhållning, men samtidigt ska vi vuxna bekanta oss med de spel som barnen spelar. En del blir kanske mörkrädda, en del bli kanske positivt överraskade.

De gigantiska summor som figurerar i spelsammanhang syns nämligen också i spelen. I en del fall förenas en enastående grafik och musik med ett strålande manus och sympatiska huvudfigurer till bländande upplevelser, som får spelarna i sitt grepp.

Förbanna alltså inte mörkret, utan tänd ett ljus! Spelen är här och de lär inte försvinna i rödaste rappet. Om ditt barn spelar, så ska du absolut pejla in vilka spel det handlar om.

Splittra inte lärarutbildningen i Svenskfinland. Samarbeta däremot gärna, Åbo Akademi och Helsingfors Universitet. Att skapa en separat tvåspråkig lärarutbildning i Helsingfors är idag inte realistiskt, resonerar styrelsen för FSL i ett uttalande.

Styrelsen välkomnar debatten om lärartillgången i Svenskfinland.

Idag utbildas i Svenskfinland tillräckligt många klasslärare. Ändå är bristen på klasslärare i huvudstadsregionen – där levnadskostnaderna är de högsta i landet – il-

lavarslande. FSL befarar dessutom att allt fler lärare, särskilt i Helsingforstrakten, i framtiden lämnar läraryrket för andra jobb. Det här betyder att det är svårt att avgöra hur många lärare som faktiskt ska utbildas.

FSL påminner om att lärarutbildning inte är enda alternativet för att råda bot på huvudstadsregionens klasslärarbrist. Arbetsgivarnas möjligheter att locka behöriga lärare med hjälp av bland annat lönetillägg får inte glömmas bort. Det här är en möjlighet som

Litteratur ger livskunskap Modersmålslärare är polypradigmatiska och multipolära, vilket innebär att de kombinerar strategier och bevekelsegrunder ur olika paradigm och innehållsliga poler. Lärarna utnyttjar de beslutsutrymmen läroplanen ger dem och kopplar litteraturen till olika kunskapsområden. Livskunskap kopplar de till olika delområden inom modersmålsundervisningen. Lärares ibland problematiska uppfattningar om läroplanen kan hänföras till det faktum att läroplanen är krävande och i sig bär motsägelser.

Detta framkommer i FM Katarina Rejmans doktorsavhandling i pedagogik, som framlades till offentlig granskning den 10 januari 2014 vid pedagogiska fakulteten vid Åbo Akademi.

Avhandlingen heter ”Litteratur och livskunskap – modersmålslärarens berättelse om undervisningen i årskurs 7–9” Syftet med avhandlingen är att bidra till kunskapsutvecklingen om hur modersmålslärare tänker om litteraturens potential i elevens livskunskapsutveckling.

Forskningsfrågorna ringar in tre områden: litteratur, livskunskap och läroplan: 1. Hur upplever modersmålsläraren arbetet med litteratur i undervisningen?

2. Vad innebär livskunskap för läraren?

3. Vilket förhållande har modersmålsläraren till läroplanen?

De tre områdena behandlas i teoridelen, för att återkomma som huvudteman i resultatredovisningen. I teoridelen analyseras läroplanen såväl som helhet och med fokus på modersmålsämnet.

Läroplanen använder begreppet livskunskapsämne om modersmålsämnet. Begreppet livskunskap diskuteras i förhållande till begreppet bildning, bildung. Begreppet bildning granskas via tre spår: bildning för individuell frihet, bildning för identitetsutveckling och bildning för demokrati. Det tredje området är litteraturen i skolan.

I avhandlingen presenteras en litteraturdidaktisk trappa som kan fungera som ett verktyg i litteraturundervisningen.

alldeles för få kommuner idag använder.

Varje elev har rätt att ha utbildade, behöriga lärare. Nästan lika viktigt är det för vårdnadshavare och för lärare och rektorer att det finns tillräckligt stor behörig personal i varje skola. Bara då kan vi garantera att alla elever får en likvärdig undervisning i alla skolor i Svenskfinland. En rättighet som lagen ger alla elever.

FSL uppmanar arbetsgivarna att trygga elevernas rätt till behöriga, utbildade lärare i hela Svenskfin-

Arkivfoto/Tom Ahlfors

Katarina Rejman.

Slöjdens dimensioner utmanar klasslärarna Klasslärarna kan ha hand om undervisningen i samtliga läroämnen, också slöjd, i grundskolans lägre årskurser. Det här är utmanade för såväl läraren själv som lärarutbildningen. Den studerande förväntas under en kortfattad behörighetsgivande studiehelhet utveckla beredskap inom både slöjdens tekniker, material, arbetssätt och slöjdens pedagogiska upplägg från planlagd till genomförd och värderad undervisning.

Så antecknar PeM Juha Hartvik i sin doktorsavhandling i slöjdpedagogik, som framlades till offentlig granskning i mitten av januari vid pedagogiska fakulteten vid Åbo Akademi.

Avhandlingen heter Det planlagda och det som visar sig. Klasslärarstuderandes syn på undervisning i teknisk slöjd.

Att slöjda innebär att människan med tankarnas och kroppens

hjälp förädlar material till produkter, antecknar Hartvik. Produkten kan ha olika betydelser och funktioner. Slöjdämnet i den allmänbildande skolan har elevens mångsidiga lärande i fokus. Eleverna har rätt till undervisning i såväl teknisk slöjd som textilslöjd. Vanligen undervisas de olika slöjdarterna av olika lärare.

Hartvik riktar i sin forskning riktas intresset på klasslärarstuderande som väljer teknisk slöjd som sitt framtida undervisningsämne.

Lärarutbildningen har som mål att hos lärarstuderande skapa beredskap till att använda den frihet som läraren i den finländska skolan har. I den empiriska delen av avhandlingen intervjuades en grupp om femton första årets klasslärarstuderande som valt teknisk slöjd som inriktning i studierna. Intervjuerna genomfördes i början av studierna och i slutet av

det första studieåret.

Resultaten visar att klasslärarstuderande har en mångsidig, men inte alltid tydligt uttalad, bild av slöjdämnets existensvillkor, ambitioner, innehåll och upplägg.

Juha Hartvik.

7

16.1.2014

Staten tar fastare grepp om utbildningspolitiken Genom styrning av utbildningen påverkas undervisningens innehåll, de sätt på vilka undervisningen och utbildningen ordnas och utbildningens resultat. I en färsk publikation av Utbildningsstyrelsen granskas utbildningsstyrningens natur, nuläge och effekter.

Rapporten, som är skriven av undervisningsrådet Kari Nyyssölä, granskar olika former av norm-, resurs- och informationsstyrning.

Perspektiv öppnas även på andra dimensioner av styrning, som anknyter till nätverk, mediernas roll, val och övernationell styrning.

Av olika styrinstrument behandlas den grundläggande utbildningens läroplansgrunder och finansieringssystem, utvärdering,

projektverksamhet som syftar till att utveckla utbildningen samt internationella jämförelseindikatorer.

Statsmakten ansvarar för den nationella utbildningsstyrningen, och den genomförs både genom statliga åtgärder och genom åtgärder på lokal nivå. I Finland har kommunerna och de lokala aktörerna från början av 1990-talet getts alltmer beslutanderätt vid genomförandet av offentliga tjänster. Normstyrningen har minskat och informationsstyrningen har förstärkts. Tvingande normer och författningar ersätts nu av anvisningar, rekommendationer, utvärderingar och indikatorer.

Samtidigt sker det en korrige-

Drabbning om skolmaten

Skolköken i Korsholms högstadium och Söderkulla skola i Sibbo skall representera de finlandssvenska smakerna i finalen i tävlingen om det bästa skolköket.

Tillsammans med tre andra skolor skall dessa med sina tremannalag tampas om vilket köksgäng som levererar de bästa nya recepten, som senare skall spridas i skolköken i hela landet. En jury bestående av eleverna i klass 4 C vid lågstadieskolan Tapanilan alaaste i Helsingfors har provsmakat och bedömt alla måltidshelheter som hade anmälts till tävlingen och valt ut finalisterna.

En av de viktigaste målsättningarna för tävlingen är att hitta nya recept och tillföra glädje i planeringen av skolans matsedel, berättar man från arrangörshåll. Enligt tävlingsarrangören har målet redan

nåtts och det med råge. När recepten senare ges ut till landets alla skolkök kommer Finlands samtliga skolelever att få tillfälle att bedöma finalisternas recept.

– Tävlingen ligger nu på en mycket högre nivå än för två år sedan. Recepten var genomtänkta och omsorgsfullt planerade. Olika smaker har kombinerats på mer nyskapande sätt. Etniska rätter började också göra sig påminda, analyserar köksmästare Mia Kettunen som representerar arrangörerna.

Juryn som består av skolelever är omutlig men många berömmande ord hördes redan vid den första avsmakningen.

– Särskilt fiskfärserna blev populära, flera sådana hade anmälts till tävlingen. Också många soppor och hembakade bröd fick beröm.

Intresserad av skärgårdsliv? ringsrörelse tillbaka mot normstyrning. I bakgrunden finns centralförvaltningens tilltagande behov att öka produktiviteten och effektiviteten i välfärdstjänsterna. Staten har tagit en allt starkare roll som styrare av samhällspolitiken.

Vid informationsstyrning är det viktigt att styra genom kunskap.

Kunskapsbasering, det som på engelska kallas evidence based thinking, har förstärkts inom styrningen, även om kunskap inte ännu utnyttjas i tillräcklig grad. Orsaken till den förstärkta kunskapsbaseringen är de alltmer komplexa samhälleliga systemen, som har gjort det svårare att planera och prognostisera. Även utbildningens problemfält är mer komplext

Bland rätterna fanns även ett antal nyheter som aldrig tidigare förekommit i skolmatssammanhang.

Mest skiljde sig åsikterna åt i fråga om de vegetariska rätterna, säger Kettunen.

– Vi planerade våra recept och funderade i förhand. Sedan testade vi dem i praktiken och lagade mat åt våra elever. Av dem fick vi sedan värdefull respons, berättar Mikael Vuorinen, som ingår i laget från Korsholm.

På Korsholmarnas tävlingsmeny står en currykryddad fisksoppa, en färggrann grönsaksgryta och en eldig pasta med bacon.

Finalen äger rum fredagen den 21 mars i Helsingfors i samband med Gastromässan. Det vinnande laget belönas med en studieresa tll Bryssel.

än tidigare: olika befolkningsgrupper har olika behov. För att kunna möta framtidens utmaningar genom informationsstyrning är det viktigt att utveckla indikatorsystemen, förstärka interaktionen och ägna uppmärksamhet åt hur utvecklingsprojekt fungerar. Även medierna deltar i allt högre grad i den inofficiella samhällsstyrningen genom att producera information om samhälleliga tjänster. I praktiken visar sig detta till exempel i form av olika listor som rangordnar tjänsteproducenter. Ett typiskt exempel på detta är rankinglistorna över gymnasier.

Hur skulle det smaka med litet skärgårdsliv i sommar?

Svenska folkskolans vänner SFV lediganslår varje år sitt Beijarholsmstipendium, som kan sökas av lärare och barnträdgårdslärare.

Beijarholmen är fyra hektar och belägen i Barösunds yttre skärgård i Ingå. På holmen finns ett hus med tre rum och kök. En båt ställs till förfogande för nödvändiga transporter och för nöjesresor. Av dem som väljs förutsätts därför vissa praktiska färdigheter i båthantering och navigation. För dem som är intresserade av skärgårdsliv är holmen ett paradis.

Vistelsen är hyresfri, men stipendiaterna svarar själva för konsumtionskostnaderna.

Kolla in www.sfv.fi/ansokan/

Åbo, Finlands äldsta stad. den europeiska kulturstaden sysselsätter nästan 12 000 personer - kanske du ska snart bli en aV oss?

Åbo är med sitt havsnära läge en mötesplats för historiska händelser och dagens samhälle. Åbo är en attraktiv universitetsstad och ett kompetenscentrum med mångsidig näringsstruktur och hög livskvalitet. Åbokoncernen är den största arbetsgivaren i regionen med nästan 12 000 anställda som arbetar med uppgifter som kräver mångsidig yrkeskunskap. Välkommen att delta i arbetet med att bygga upp det framtida Åbo.

Inom svenskspråkig fostran och undervisning i Åbo stad lediganslås följande tjänster: • REKTOR VID KATEDRALSKOLAN I ÅBO Gymnasieutbildning Katedralskolan i Åbo erbjuder högklassig utbildning i en anrik miljö vid Gamla Stortorget i Åbo. Katedralskolan betonar sådana intressen hos dem som arbetar i huset som bidrar till ett rikt liv. Skolan har läsåret 2013-2014 260 elever och 25 lärare.

Vi söker nu till ”Finlands skola” en ny rektor, som kan lotsa Katedralskolan vidare mot framtiden. I rektorsuppgiften förutsätts administrativt och pedagogiskt kunnande samt god förmåga till samarbete och växelverkan. Behörigheten för rektor stadgas i Förordningen för personal inom undervisningsväsendet (986/1998). Tjänsten besätts som ordinarie från 1.9.2014.

• KLASSLÄRARE VID CYGNAEUS SKOLA (åk1-6), vakans nr 805000 • KLASSLÄRARE VID CYGNAEUS SKOLA (åk1-6), vakans nr 805001 Ansökan görs genom att fylla i en elektronisk arbetsplatsansökan på Åbo stads webbsida www.turku.fi/lediga_platser. Om man inte har möjlighet att göra ansökan elektroniskt, kan ansökningshandlingarna sändas till Åbo stad, Ämbetsverket för fostran och undervisning, PB 362, Hantverkaregatan 10, 20100 Åbo.

Till ansökan bifogas intyg över behörighet samt meritförteckning.

Ansökningarna bör vara inlämnade senast 11.2.2014 kl. 15.00. Den som väljs bör uppvisa godtagbart läkarintyg och straffregisterutdrag.

Tjänsterna besätts med sex månaders prövotid.

Närmare uppgifter om rektorstjänsten ges av direktören för svenskspråkig fostran och undervisning Liliane Kjellman, tfn 02 262 9201.

Från skolköket åker Karola Wiklund, Mikael Vuorinen och Ann-Mari Rosengård ut och försvarar de korsholmska färgerna.

Närmare uppgifter om klasslärartjänsterna ges av rektor Nicke Wulff, tfn 040 670 4248.

Ytterligare information och anvisningar om ansökningsförfarandet: www.turku.fi/lediga_platser

8

16.1.2014

Tvåspråkigt också i Närpes Mobiler ger dialekten ny kraft Det finns många starka och karaktäristiska dialekter i Svenskfinland. Den kanske mest omtalade är Närpesdialekten som också har väckt stor uppmärksamhet i andra länder.

Men hur påverkar dialekten undervisningen i modersmålet i den lilla staden – är den ett hinder eller en fördel? ”Ti va elå int ti va, je froågon: Må e va betär tro ti toål o liid. All styng å pilar som man foår i liive.

Elå räis se mot e hav oåv ploågår. Å jier shlut åp allt.”

Så här läses Hamlets monolog på Närpesdialekt i framlidne Georg Backlunds tappning. Ett utmärkt exempel som visar hur svår den kanske mest omtalade svenska dialekten i Svenskfinland är att förstå sig på för en oinvigd. Den är för många utomstående nästan obegriplig.

medvetna om att deras dialekt är omtalad också utanför landets gränser. Som exempel nämndes Närpesdialekten nyligen som en juvel i dialektkronan i rikssvenska Språktidningen.

Dialekten har också tidigare uppmärksammats av den kända språkvetaren och programledaren Fredrik Lindström.

– När vi har språkhistoria i nian brukar vi visa Fredrik Lindströms program. Det här är något som eleverna blir mycket stolta över.

Ett annat bevis för att dialekten är en stor del av identiteten för invånarna i invandrartäta Närpes är att unga, med annat modersmål än svenska, snabbt tar den till sig.

– Många ungdomar med ett annat modersmål än svenska lär sig snabbt att tala dialekt. Här påverkar ju förstås också den sociala biten, men det är ändå intressant hur förvånansvärt bra och snabbt de tar dialekten till sig, säger Söderman.

Naturlig del av vardagen Men så här låter det dagligen i Närpes. En övervägande majoritet av den lilla stadens invånare använder dialekten i arbetet, på fritiden och föga överraskande också i skolan.

– Dialekten är en naturlig del av hela skolspråkssituationen i Närpes. Eleverna talar dialekt sinsemellan på rasterna och också på lektionstid är det Närpesdialekt som gäller för de flesta, säger Marina Söderman och Ann-Charlotte Björkholm, modersmålslärare i Närpes högstadieskola.

Att så är fallet har modersmålslärarna fått finna sig i.

– Direkt från årskurs sju börjar vi träna standardsvenska som är det egentliga skolspråket. Men vi pekar inte finger och tillrättavisar elever som talar dialekt, men kräver att muntliga presentationer hålls på standardsvenska, säger Söderman och Björkholm.

På grund av att dialekten är en mycket stor del av identiteten och en del av vardagen för Närpesborna är det en utmaning för de båda lärarna att övertyga eleverna att det är viktigt att kunna standardsvenska.

– En del av eleverna tror att de klarar sig var som helst med dialekten och att de blir förstådda. De vill inte tro mig när jag förklarar att så inte är fallet och att det därför är viktigt att också lära sig standardsvenska, säger Björkholm.

Muntliga övningar svåra Den starka dialekten påverkar mest i samband med muntliga presentationer som ska göras på standardsvenska. Björkholm berättar att många av hennes elever får problem när de inte får använda sin dialekt.

– Det sitter hårt åt för många när de måste tala standardsvenska under ett föredrag.

Det är för många en stor utmaning att inte använda dialekten och de kan bli jättenervösa och onaturliga. Vissa svänger till och med om till någon slags rikssvenska.

– Gällande muntliga övningar får vi faktiskt ta en diskussion med eleverna ganska ofta, tillägger kollegan Söderman.

Lektioner fördjupar

För Marina Söderman och Ann-Charlotte Björkholm, modersmålslärare i Närpes högstadieskola, är dialekt vardag. Närpesdialekten är stark och viktig för ortsborna och det märks också tydligt på modersmålslektionerna.

Men hon understryker att Närpesdialekten är svenska och inte en blandning av till exempel svenska och finska som är ett problem i till exempel huvudstadsregionen.

– I Närpes lever vi i en levande svensk miljö och därför betraktar jag inte dialekten som någonting negativt, säger Söderman.

Det bidrar också till att eleverna i Närpes inte har problem med grammatiken.

– Eftersom det är fråga om svenska innebär grammatiken inte några större problem.

Våra elever har det kanske till och med lättare med grammatiken jämfört med elever som växer upp på tvåspråkiga orter där finskan är stark, säger Söderman.

Standardsvenska i text Dialekten tillåts när eleverna samtalar men när de skriver ska det ske på standardsvenska. Resultaten från PISA-undersökningar visar att eleverna på årskurs nio i Närpes klarar sig bra i jämförelse med övriga delar av Svenskfinland.

– Ingenting skiljer våra resultat från de andra och i likhet med många övriga skolor i Svenskfinland har vi också vissa problem med läsningen. Men annars är det inga större skillnader, berättar de.

Det här trots att ungdomarna i Närpes nästan genomgående använder dialekt när de skriver sms och kommunicerar elektroniskt. Dialekten i samband med textmeddelanden har studerats av Anna Greggas Bäckström som disputerade med doktors-

”Ti va elå int ti va, je froågon.” avhandlingen ”Ja bare skrivar som e låter” vid Umeå universitet 2011.

Hon fann att sms-språket som unga i Närpes använder stöder dialekten.

– Ungdomarna är vana att skriva snabbt och kort och jag trodde att den här typen av kommunikation skulle medföra stora utmaningar för modersmålet. Men det blev aldrig något problem och eleverna kan skilja på sms-språk och standardsvenska när de skriver.

– De vet vad som gäller i skolan och hur de skriver på fritiden, säger Söderman, och det är en slutsats som också framkommer i avhandlingen.

Berättigad stolthet

De båda modersmålslärarna anser inte att dialekten behöver stödas på grund av att den redan är stark. Men på årskurs nio brukar eleverna ändå få en uppgift som går ut på att översätta dikter till Närpesdialekt.

– Vi behandlar dialekter under några lektioner och det brukar eleverna verkligen gilla. Det blir många diskussioner om till exempel ortnamn och hur man säger ett ord i den ena byn och i den andra. Dikterna som de översätter brukar också bli mer levande och uttrycksfulla än de ursprungliga, säger Björkholm och skrattar.

Vokaler blir diftonger Björkholm är uppvuxen och bosatt i Kvevlax och när hon började arbeta som modersmålslärare i Närpes gjorde hon det med funderingar kring dialekten och vilka problem den eventuellt kunde medföra.

– Jag minns min första lektion när vi gick igenom vokaler. Eleverna kunde nog vokalerna, men problemet för mig var att höra vilken som var vilken, eftersom en del av dem uttalas som diftonger i Närpes.

I det skedet trodde hon att det skulle vara en större utmaning att undervisa i modersmål i Närpes än vad det sist och slutligen blev.

–Visserligen talar de flesta av ungdomarna dialekt men de kan skilja på dialekt och standardsvenska när de skriver, säger hon.

Och fortsätter: – Jag kommer utifrån och tycker att det är fint att Närpes har en stark dialekt som man värnar om. Jag har en känsla av att vissa dialekter har utarmats och därför ser jag positivt på situationen i Närpes.

Text och foto: Christoffer Thomasfolk

Björkholm och Söderman konstaterar att dialekten är något som Närpesborna är mycket stolta över. Många av dem är också

ÅRGÅNG 40 (121). Äldsta föregångaren, Tidskrift för folkskolan, började utkomma 1894. UTGIVARE: Finlands Svenska Lärarförbund, Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, tfn växel 020 749 54 60, telefax (09) 142 748. Hemsida www.fsl.fi REDAKTION: Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors. CHEFREDAKTÖR Carl-Erik Rusk, tfn 020 749 54 68, 050–5160675, e-post carl-erik.rusk@fsl.fi. REDAKTÖR Tom Ahlfors, tfn 040–503 65 28, e-post tom.ahlfors@fsl.fi.

PRENUMERATIONER/ADRESSÄNDRINGAR Anita Stark, tfn 020 749 54 64, e-post anita.stark@fsl.fi.

ANNONSCHEF Lisbeth Lönnqvist, tfn (09) 803 9553, e-post lisbeth.lonnqvist@kolumbus.fi (ej tjänsteannonser). ANNONSPRISER: 2,60 euro/spalt­mm, fyrfärg 3,05 euro/spaltmm, PRENUMERATION: 1/1 år 73 euro, 1/2 år 41 euro. LÄRAREN ansvarar ej för retur av icke-beställda manuskript. ISSN 0356-7842. KSF Media Ab, 2014.