Läraren 24 2013

1894–2013

120 årgången

14.11.2013 Nr 24

Elever vill inte veta av läxhjälp

Finlands Svenska Skolungdomsförbund FSS känner oro för den kraftiga ökningen av privata undervisningsföretag i Finland. Företagen erbjuder t.ex. stödundervisning, hjälp med läxläsning samt studiehandledning.

Studier visar en stark korrelation mellan socioekonomisk bakgrund och studieframgång. Att låta detta gap mellan elever med olika ekonomiska förutsättningar öka ytterligare genom att acceptera den här typens affärsverksamhet förvärrar situationen, anser FSS. – Från skolans sida handlar det ju ofta om resurser, både i form av lärarresurser men också ekonomiska sådana, menar FSS-ordföranden Karolina Lång, som alltså försvarar den jämlika utbildningsstandarden.

Kiuru vill sälja skolan – Vårt utbildningskunnande är med alla mått mätt på internationell toppnivå. Det är viktigt att vi förmår omvandla kunnande till en exportprodukt. Detta gagnar såväl nationer som utvecklar sina utbildningssystem som Finland och utvecklingen av vår utbildning, säger utbildningsminister Krista Kiuru (sdp).

Kiuru mottog i början av november ett åtgärdsprogram, som syftar till att stärka utbildningsexporten. Kiuru strödde lovord över arbetet. Hon kopplade samman förslagen om utbildningsexporten med behov av att skapa ekonomisk tillväxt.

Speciellt en detalj i åtgärdsprogrammet har diskuterats häftigt. Bl.a. studerandeorganisationerna tar avstånd från tankarna dryga läsårsavgifter för högskolestuderande, som kommer till Finland utanför EES-området.

En miljon dollar till bästa läraren I Dubai inleds nästa år sökandet efter världens bästa lärare. Initiativet syftar till att lyfta fram läraryrket. Precis som Nobel-prisen lyfter fram de främsta krafterna inom givna discipliner.

Nationerna kan nominera potentiella pristagare och en internationell jury utser världens bästa lärare, som premieras med en dusör om en miljon dollar. Bakom initiativet finns stiftelsen Varkey GEMS Foundation och shejken Mohammad Bin Rashid Al Maktoum, som är härskare över Dubai.

Nomineringen av kandidater inleds i mars nästa år. Till juryn kallas tidigare politiska ledare, framstående medborgare, utbildningsexperter och studerande.

DÅ DET BEGAV SIG

Så som ovan såg det allra första numret av den tidskrift ut som idag får räknas som tidningen Lärarens föregångare. Året var 1894 och Läraren är således inne på sitt 120:e utgivningsår. Ta del av en liten exposé över åren som gått på sidorna 4–5.

Har du sjungit i Pedavoces?

Studentkören Pedavoces fyller nästa år 40 år och firar detta på olika sätt. Bl.a. ordnas en stor festkonsert i Vasa den 3 maj. Också tidigare korister välkomnas att sjunga med dagens upplaga av kören.

På gång är också en historik med åtföljande matrikel över korister under de gångna årtiondena. Mera på sista sidan.

2

14.11.2013

ledareN Chefredaktör Carl-Erik Rusk.

Svårt skära ner i grundservicen Förvaltnings- och kommunminister Henna Virkkunen (Saml) är inte nöjd. Hon har lämnats ensam och från social- och hälsoministeriet och kultur- och undervisningsministeriet har inte kommit konstruktiva förslag om hur man effektivt drar ner på kommunernas uppgifter och därmed också kostnader.

Virkkunen är inte någon duvunge, så hon är knappast överraskad. Det var inte länge sedan som hon var undervisningsminister, så hon känner minsann till fältet väl.

Kommunerna har i vårt land en central roll, när det gäller att ordna grundläggande tjänster till medborgarna.

Det är svårt att nå stora inbesparingar genom ingrepp i grundläggande samhälleliga funktioner. Åtminstone är det politiskt sett inte särskilt opportunt.

Utbildningen och social- och hälsovården är omfattande områden och därmed också kostnadskrävande. Alltså är det naturligt att dessa har huvudroller i det stora spelet, när kostnaderna skall fås ner till ett belopp av hela en miljard euro.

Regeringen har i sitt strukturprogram slagit fast att hållbarhetsgapet ska krympas genom en minskning av kommunernas uppgifter och skyldigheter, vilket borde genera kostnadsinbesparingar om en miljard euro fram till år 2017.

Ytterligare en miljard euro ska sparas genom kommunernas egna åtgärder.

Vi talar om en grundbult i regeringens strukturpaket. Så pass stora pengar handlar det om. Men det handlar förstås också om arbetsfördelningen mellan staten och kommunerna och nivån på tjänsterna till medborgarna.

En annan grundbult fick stöd av arbetsmarknaden, då den centrala uppgörelsen blev av. Det betydde samtidigt att pensionsreformen, som är en nog så viktig del av arbetet med att få bukt med hållbarhetsunderskottet, fick bränsle.

Vad har då hänt i fråga om uppgiften att minska kommunernas ålägganden och utgifter? Det pågår en hel del aktivitet, som av förståeliga skäl har skett huvudsakligen i tysthet.

Alltså har undervisnings- och kulturministeriet hållit låg profil och varit sparsam med information om vilka alternativ, som är aktuella. Dock har olika förslag och tankar läckt ut. Bl.a. har det framkastats att gymnasieundervisningen i sin helhet skulle överföras till staten. Ännu radikalare är tanken om att flytta över finansieringsansvaret för hela den allmänbildande utbildningen från kommunerna till staten.

Tankarna är onekligen radikala, men här finns ett stort problem. I stora drag handlar det om att flytta pengar från en ficka till en annan. Det är knappast en hållbar utväg.

Det vet förstås Virkkunen och hela regeringen. Kommunförbundet har inte heller visat någon stor vilja att göra upp egna slaktlistor och hela rasket håller på att ramla i regeringens famn.

Vi kommer ihåg de s.k. Sailas-listorna, alltså de slaktlistor som färgstarke tjänstemannen Raimo Sailas vid finansministeriet sammanställde och som väckte stor uppståndelse.

Politikerna gömde sig gärna bakom Sailas breda rygg. Sailas fick motta örfilar från höger och vänster och en del av hans förslag till nedskärningar kunde därefter förverkligas när dammet hade lagt sig.

Nu får det inte gå så att ministerietjänstemän tar smällarna. Politikerna måste bära ansvaret och säga rent ut vad och bör göras när det gäller kommunernas service.

Läsårsavgifter i högskolorna får medhåll och mothugg En utredningsgrupp föreslår ett åtgärdsprogram med sju punkter för att främja utbildningsexporten.

Meningen med åtgärdsprogrammet är att skapa en lönande affärsverksamhet genom utbildningsexporten.

Målet är att det år 2025 i de finländska universiteten och yrkeshögskolorna skall finnas minst 60 000 utländska studerande som avlägger examen. Arbetsgruppen har letts av riksdagsledamot Päivi Lipponen (sdp) Åtgärdsprogrammet omfattar bl.a. ett förslag om avgiftsbelägga högskolestudier, som leder till examen, för medborgare från länder utanför det europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES. Avgifter skulle beröra studier, som ordnas på annat språk än finska och svenska.

Studier på annat språk skulle emellertid alltjämt vara avgiftsfria för finländare och medborgare från EES-området. Högskolestudier på de inhemska språken skulle förbli avgiftsfria för alla studerande.

Högskolorna skulle, enligt förslaget, själva bestämma om avgiftens storlek. Dock förutsätts avgiften motsvara minst de kostnader, som åsamkas av utbildningen. Uppbärandet av avgifter skulle förutsätta att högskolorna har stipendieordningar, ur vilka

det är möjligt att söka om stöd för avgiftsbelagd utbildning.

Förslaget om avgiftsbelagda studier kritiseras häftigt att Finlands studentkårers förbund FSF och Förbundet för studerandekårer vid yrkeshögskolorna i Finland SAMOK. Marina Lampinen, ordförande för FSF, anser att målet om 60 000 utländska studerande är bra.

– Men läsårsavgifter är helt fel.

Nordiska erfarenheter och erfarenheter av ett finländskt försök i samma riktning visar att avgifterna ger ett helt motsatt resultat, säger Marina Lampinen.

FSF pekar på att liknande läsårsavgifter infördes i Sverige år 2011.

Resultaten visar att andelen studerande utanför EES-området sjönk med 79 procent. Också i Danmark redovisas liknande resultat.

I Norge visar finansdepartementets uträkningar att läsåravgifter inte är lönande för samhällsekonomin.

Mikko Valtonen, ordförande för SAMOK, räknar med att införandet av läsårsavgifter i praktiken leder till att utländska studerande söker sig endast till de allra största högskolorna i de södra delarna i vårt land, vilket i praktiken leder till att internationaliseringen koncentreras till landets södra delar.

Akademikercentralen Akava säger att läsårsavgifter för utländska studerande inte leder till önskat

resultat, alltså ökad internationalisering. Akava har en viss förståelse för tankarna om avgifter, men betonar att det krävs långt fler åtgärder.

– Eventuella läsårsavgifter får under inga omständigheter leda till att avgifter uppbärs av alla.

Finland måste se till att vi värnar om tillräckliga resurser till utbildningen också när tiderna är dåliga, säger Sture Fjäder, ordförande för Akava.

Lärarfacket OAJ, som är det största medlemsförbundet i Akava, backar däremot helhjärtat upp förslaget om att avgiftsbelägga studier för studerande utanför EESområdet.

– Ett beslut om läsårsavgifter för dessa studerande kunde väl ha inkluderats i regeringens strukturpolitiska program, såvida man samtidigt skulle ha tryggat de finländska studerandenas rätt till avgiftsfri utbildning, säger Heljä Misukka, utbildningsdirektör vid OAJ. Hon säger att läsårsavgifter stärker högskolornas finansieringsbas i denna svåra ekonomiska situation, där det är osannolikt att den offentliga sektorn förmår utöka finansieringen av högskolorna.

C-E Rusk

Bättre lön i förskolan än i gymnasiet Förskollärare kan få bättre lön än grundskol- och gymnasielärare i Stockholmsområdet i Sverige.

Det råder brist på förskollärare, vilket ger ett gott utgångsläge för löneförhandlingar i samband med anställningar. Lärarnas tidning nr 17/2013 berättar om ett stekhett löneläge för förskollärare.

– Nyexaminerade förskollärare kan få 30 000 kronor (ca 3 400 euro) och mer. Det är mer än vad både grundskol- och gymnasielärare går in på, säger Lärarförbundets ordförande i Stockholm Johan Törnroth.

Lärarna i Sverige har indivi-

duella löner. Det betyder att en lärare förhandlar om lönen med arbetsgivaren i anslutning till anställningen. Det betyder också att det i regel är värt besväret att byta jobb då och då. LT berättar i samma tidning om en förskollärare som bytte jobb och kommun och fick 3 000 kronor (ca 340 euro) mera i månadslön.

Den individuella lönesättningen innebär också att lönerna varierar i regionerna. Sålunda har förskollärarna i Nacka i Stockholmsregionen har den högsta snittlönen, 28 886 kronor(ca 3 180 euro), medan förskollärarna har

den lägsta snittlönen i Falköping, 23 462 kronor( ca 2 665 euro).

I Finland hade barnträdgårdslärarna en snittlön om 2 657 euro i oktober 2012, enligt Kommunarbetsgivarna. Överlag går lärarlönerna i rätt riktning i Sverige. Under fjolåret steg lönerna med ca 5 procent.

Om man räknar bort inflation och prisstegringar handlar det om en reallöneökning om ca 4 procent.

Lärarnas fyraåriga avtal garanterar att lärarna som grupp får större löneökningar än andra.

C-E Rusk

Lindrad skatt, sänkt köpkraft Regeringen gav den 7 november flera lagförslag som hör ihop med den centrala uppgörelsen på arbetsmarknaden. Genom förslagen vill man stöda konsumenternas köpkraft i samband med det måttfulla inkomstavtalet.

Inkomstgränserna på inkomst-

skatteskalan föreslås stiga så att statens skatteintäkter minskar med 130 miljoner euro. Endast den högsta gränsen föreslås bli oförändrad.

Skattebetalarnas centralförbund har beräknat att nettolönerna trots regeringens åtgärder kommer att

sjunka en aning. Köpkraften hos medelinkomsttagare antas minska med sammanlagt 1,1 procent de kommande två åren.

Regeringen frångår också sitt tidigare förslag om nedskärningen av kilometerersättningar på över 15 000 kilometer.(FNB)

3

14.11.2013

ORDförord

Gökungen i skolan Till FSL:s kansli kommer det allt oftare signaler om att arbetet sväller över alla bräddar och inte längre räcker till för den huvudsakliga arbetsuppgiften. När arbetet i och med klasserna är undanstökat finns det så mycket annat som ska skötas.

Det har alltid funnits andra läraruppgifter än undervisningen, bl.a. av det skälet att undervisning är så mycket mera än bara läraren som undervisare och elevernas kunskapsinlärning. Lärare är också fostrare vilket naturligtvis inte bara kan begränsas till lektionstid. Därtill kommer möten, planering, egen utveckling m.m. för att inte tala om tiden för förberedelse och uppföljning av lektionerna.

Med god helhetsplanering på skolan kan många av avigsidorna med komplexiteten i jobbet struktureras bättre och det finns många exempel på att helheten löper smidigt. Klara strukturer stärker känsla av att behärska arbetet. Den känslan borde alla unnas på sin arbetsplats.

När jag var alldeles ung lärare för ganska många år sedan avskaffades tvånget att fylla i dagboken. Jag tyckte då att det var en stor lättnad, för ofta släpade jag flera veckor efter och fyllde i boken i efterskott. Jag tvivlade också på vilken funktion dagboken hade, då den lämnades in till skolans kansli för att sedan samla damm i arkivet.

Slopandet av dagboken var en stor erkänsla för lärarnas yrkesskicklighet och ett tecken på tillit till lärarkårens yrkesmoral. Lärarna gjorde sitt.

Alltjämt gör lärarna sitt jobb men samhället har förändrats sedan den tiden. Nu förutsätts bevis för det ena och det andra. Karikerat kan man säga att det som inte dokumenterats inte alls har funnits. Samtidigt måste man se nyktert på dagens dokumentering och inse att det gagnar lärarens rättsskydd att vissa saker finns bevarade i

olika arkiv.

Nu gäller det att på ett vettigt sätt kunna hantera all dokumentering. Att sovra, att fatta sig kort och koncist och att begränsa tiden blir viktigt. Vi kommer inte undan, men vi får aldrig låta dokumenteringen ta överhanden.

Lärarna är inte de enda drabbade. Läkarförbundet har räknat ut att om man skulle återanställa patientjournalskrivare på sjukhusen skulle det finnas ca 800 flera läkare i full tid inom den offentliga sjukvården. Nu sitter läkarna en stor del av tiden vid datorn med sjukjournalerna.

Vi lärare ska inte gå samma väg. Vi måste vara på vår vakt så att gökungen inte växer sig för stor.

Kustvägens lf har höstmöte torsdag 21.11 kl. 19.00 på restaurang Sågen i Ingå. Före höstmötet kan man delta i ryggymnastik på Aquarius, med start kl. 17.30.

Anmäl er till katarina.lodenius@siuntio.fi senast 18.11.

FSL:s styrelse sammanträder fredag 13.12.2013 i Helsingfors.

Vi ses i Hörnan Mässcentret, 24-25.1.2013

Hur spelar genus roll? Lördag kl. 10.30 Mia Heikkilä, forskare Juhana Vartiainen, överdirektör, VATT Ellinor Hellman, rektor för Åshöjdens skola Diskussion med Bob Karlsson, direktör, Ubs

Standup med Anders Helenius

Dan Johansson är ordförande för FSL.

Fredagsmingel kl. 20 på Scandic Simonkenttä Förhandsanmälningar, läs mera på www.fsl.fi.

Sätt dig hos FSL

Träffa oss i vår monter och i Hörnan:

Billig och bra skola? Lördag kl. 14.30 Kommunernas ekonomi och skolan

Etikklinik Lördag kl. 15.30

Vardagsetik för lärare och rektorer Kolla hela programmet på svenska på www.fsl.fi.

Har den lokala lärarföreningen haft höstmöte och valt styrelse?

Eller har det hänt något annat, som är värt att noteras under Lokaltrubriken? Notismaterial kan sändas till C-E Rusk (carl-erik.rusk@fsl.fi) och Tom Ahlfors (tom.ahlfors@fsl.fi).

I Pargas vill Väståbolands lärarförening att bildningsnämnden tar över besättandet av lärarjobb, omtalar Åbo Underrättelser den 22 oktober. Föreningens styrelse anför i en skrivelse till stadsstyrelsen att det nuvarande systemet, som går ut på att utbildningschefen i samråd med rektor väljer lärare, kan ge upphov till jäv. I ett litet samhälle finns en risk för att sökande är släkt med tjänstemän, som handhar lärarval.

Tjänstemannabeslut har väckt förundran i skolorna under den senaste tiden, anför föreningen i sin skrivelse. Stadsstyrelsen beslöt emellertid, efter en jämn omröstning, att hålla fast vid det gamla systemet.

I Lovisa fortsätter ansträngningarna för att få till en skola med tvåspråkig undervisning, omtalar Östra Nyland den 26 oktober. Lagstiftningen känner för all del inte till dylika skolor, men det stör inte

de lokala aktivisterna. En finsk- resp. svenskspråkig grundskola i Isnäs lär redan smaka på tvåspråkig undervisning. Siktet är ställt få till stånd tvåspråkig undervisning på allvar från nästa höst. Nu utreds möjligheterna till extern finansiering och dessutom uppvaktas undervisningsoch kulturministeriet i hopp om ett tillstånd för tvåspråkig undervisning.

I Borgå är intresset för att korsa språkgränsen på gymnasienivå svalt, omtalar Borgåbladet den 24 oktober. Borgå gymnasiet och finska Linnankosken lukio erbjuder fr.o.m. detta läsår kurser över språkgränsen. Skolorna har anpassat sina arbetstider, perioder och provveckor med tanke på smidiga studier för studerande, som vill förkovra sina kunskaper också på det andra inhemska språket.

Men det är skralt ställt med intresset. Tre studerande

från BoGy ville pröva på kurser i finska gymnasiet, men kurserna var fullbokade. En finsk studerande har för sin del deltagit i en kurs i biologi i BoGy. I Raseborg har alla anställda ett informationsansvar, omtalar Västra Nyland den 30 oktober.

Staden har fått en ny kommunikationsplan, som uppmuntrar stadens personal att informera och kommunicera aktivt.

Informationsansvarets omfattning bestäms av personens arbetsuppgifter och ansvarsområde. Mediernas representanter har fått vara med och kommentera planen under arbetets gång.

I Mariehamn lockade Ytternäs skolas första läsfrukost 15 pappor, omtalar Nya Åland den 29 oktober.

– Vi vet att föräldrar läser allt mindre för sina barn och att läsförmågan särskilt bland pojkar sjunker. Vi vet också att pojkarna saknar läsande förebilder, säger

Elspeth Randelin, som är skolbibliotekarie och initiativtagare till läsfrukosten, som följande gång ordnas i slutet av november.

Den bärande idén är att papporna ges möjligheter att träffas och diskutera i läsningens tecken.

Jalasjärvi får respit när det gäller att återbetala en summa om 35 miljoner euro till undervisnings- och kulturministeriet, omtalar Ilkka den 4 november.

Vuxenutbildningscentret Jakk krävs på summan, eftersom ministeriet i sina utredningar kom fram till att pengarna har utbetalats på oriktiga grunder. Läroavtalsutbildningen, som finansierades med statsandelar, konstaterades inte hålla måttet. Återkravet har nära nog försatt Jalasjärvi i likvidationstillstånd. Ilkka uppger att kommunen har fått två år på sig att betala summan.

Finlands Svenska Lärarförbund FSL Järnvägsmannagatan 6 00520 HELSINGFORS www.fsl.fi tfn 020 749 54 60 E-post till anställda: fornamn.efternamn@fsl.fi Medlemmarna ombeds i första hand vända sig till den egna lokala förtroendemannen i frågor som rör bl.a. löne- och anställningsvillkor.

Förbundsordförande Dan Johansson, tfn 020 749 54 70 Förbundssekreterare Christer Holmlund, tfn 020 749 54 65 Ombudsman Jan-Mikael Wikström, tfn 020 749 54 67 Förbundsekonom Agneta Roine, tfn 020 749 54 66 Informatör Martina Landén-Westerholm, tfn 020 749 54 63 Avdelningssekreterare Anita Stark, tfn 020 749 54 64 Arbetslöshetsärenden och frågor rörande t.ex. alterneringsledighet sköts av Lärarnas arbetslöshetskassa, www.opetk.fi Tfn 09 2294 4100.

A-kassans telefontider: måndag till torsdag kl. 9–15.

Grundlig information om arbetslöshetsskydd, beräkningen av inkomstrelaterade dagpenningar m.m. på Arbetslöshetskassornas samorganisations hemsida www.tyj.fi Kontaktuppgifterna rörande tidningen Läraren finns på sista sidan.

Nästa nummer av Läraren utkommer den 28 november.

4

14.11.2013

Läraren kunde i nummer 18 år 1978 visa hur dåvarande ordförande Pehr Back inspekterar grundpelarna i Köklax, i Esbo, där Svenska Finlands Lärarförbund lät uppföra ett kontors- och lagerhus som skulle ställas i AB Svenska Läromedels disposition.

En av de allra äldsta I början av året dök en anspråkslös logo upp på första sidan i Läraren. Här anges att det handlar om den 120:e årgången av Läraren.

Därmed är tidskriften en av de äldsta facktidskrifterna i vårt land.

100-årsjubileet avfirades med pompa och ståt år 1993. Då ordnades ett välbesökt seminarium, som var betitlat ”Vassa pekstickor”, som bl.a. tog fasta på skillnaderna i finlandssvenskt och rikssvenskt språkbruk.

Och jo, peksticka är obestridligen en finlandism, vilket arrangörerna självfallet var medvetna om. Fast idag är förstås pekpinnar inte särskilt guterade föremål i dagens digitala skolverklighet.

Då utgavs också historiken ”Forum för utbildning – Lärartidningar under hundra år”. 120-årsjubileet avfiras inte lika storstilat, utan snarare handla det om uppmärksamma de 120 åren i arbetets tecken.

Läraren fyller förstås inte 120 år, utan det handlar om att fira utgivningen av den första föregångaren Tidskrift för folkskolan och folkhögskolan, vars första tryckta årgång utgavs år 1894. Läraren är de facto mycket äldre än kollegan Opettaja, som nämner 1906 som födelseår.

Äldst på svenska Läraren torde faktiskt vara världens äldsta alltjämt utkommande svenskspråkiga lärartidskrift. Dock är den inte den äldsta

nordiska lärartidskriften, eftersom danska Folkeskolen har längre anor.

På finlandssvenskt håll utges förbluffande många tidskrifter. Läraren är medlem i den illustra skaran av över 100-åringar, men dock är Läraren ingalunda äldst.

Det är tidskriftskoryfén Thomas Rosenberg, som kan det finlandssvenska tidskriftsfältet på sina fem fingrar, som har kommit fram till att det finns minst 19 finlandssvenska tidskrifter som är över 100 år. Sålunda grundades t.ex. Finska Läkaresällskapets handlingar, som lär vara den äldsta medicinska tidskriften i Norden, redan år 1841.

Läraren fick sitt nuvarande namn år 1973.

Det skedde i samband med att folkskollärarna och läroverkslärarna gick samman. På finskt håll skapades OAJ (som på svenska hette ursprungligen Lärarnas fackorganisation LFO) och på svenskt håll Svenska Finlands lärarförbund SFL. År 1986 bytte förbundet sitt namn till nuvarande Finlands svenska lärarförbund.

Så fick Läraren sitt namn De svenska folkskollärarna (Finlands svenska folkskollärarförbund FSF) hade sina egen svenskspråkiga tidskrift, som då hette Skolnytt och som var en efterföljare till Tidskrift för folkskolan.

De svenska läroverkslärarna var organiserade i tvåspråkiga Läroverkslärarnas central-

förbund LC, som gav ut tidskriften Oppikoululehti. Denna hette under en kort period Opettaja-Läraren. Det svenska materialet var förhållandevis magert och så föddes tanken om att skapa en gemensam svensk tidning, som fick namnet Läraren. Opettaja slopade samtidigt sitt svenska namn.

I praktiken handlade det om att gå vidare på den stig, som de svenska folkskollärarna hade banat. Den stigen anträddes långt tidigare än 1894. Gösta Cavonius, som är en av stormännen i den finlandssvenska skolhistorian, skriver inlevelsefullt om händelser, som föregick år 1894 i skriften Forum för utbildning.

Gösta Cavonius hann, vid sidan av många andra åtaganden, fungera som chefredaktör för Tidskrift för folkskolan under några år på 1930- och 40-talet.

skämtsamma situationer. Illustrationerna hade tecknats direkt i tidningen.

Det var sedan Petrus Nordman, sekreterare för nybildade föreningen Svenska folkskolans vänner SFV, som tog initativ till en tryckt lärartidskrift. Så föddes Tidskrift för folkskolan och folkhögskolan år 1894.

Senare föll folkhögskolan bort ur namnet.

Sedermera tog direktorn för Ekenäs seminarium Fredrik Sundwall över som utgivare. Men så grundades Finlands allmänna svenska folkskollärarförening i Lagstads folkskola i Esbo år 1900 och föreningen tog över lärartidskriften år 1908.

Sedan dess har den svenska lärartidskriften fungerat som organ för de svenska lärarfackliga strävandena.

Handskrivet

Tidskriften har överlevt censur, krig, ekonomiska problem och många andra bekymmer.

I motsats till många andra facktidskrifter höll Tidskrift för folkskolan inte paus under krigsåren under 1940-talet, utan utgivningen har varit obruten sedan år 1893.

Upplagan har vuxit stadigt. År 1894 lär tidningen ha haft 253 prenumeranter. När lärarföreningen tog över steg upplagan till 800-900 exemplar.

Idag är Lärarens tryckta upplaga uppe i 5 500 exemplar. Läraren är idag en stor finlandssvensk tidskrift.

Cavonius berättar om handskrivna tidningar, som cirkulerade bland svenskspråkiga folkskollärare i Helsingfors. Den allra första hette kort och gott FOLKSKOLAN, som är daterad den 9 maj 1876. Den existerade endast i ett exemplar.

Några år sedan tillkom likaså handskrivna Föreningsbladet och liknande blad.

Cavonius antecknar att dessa handskrivna tidningar också innehöll bilder, som avporträtterade bl.a. avlidna kamrater, men också

Fiffig tabloid

5

14.11.2013

Mottot för det nordiska skolmötet 1957 var skolans förnyelse i teori och praktik, rapporterar Tidskrift för folkskolan i nr 21 det året. På bilden syns bland annat dåvarande undervisningsminister Kerttu Saalasti som på sin högra sida har Gösta Cavonius.

Folkskollärarinnan Clara Norrvik avtackades i nr 21/1964 för sina tjänster vid Finlands folkskollärarförbunds kansli.

Britta Forsman med sina elever. Hon var redaktör för Skolnytt 1967–70 och hette då Holmström i efternamn.

Grunden till Lärarens utseende idag lades faktiskt redan i början av 1980-talet Föregångaren Skolnytt och de första årgångarna av Läraren hade tidskriftsformat, men dåvarande chefredaktören Viviann Vikholm genomdrev idén om att ge ut Läraren i tabloidformat. Det fanns två orsaker till skiftet: tabloiden är billig och dessutom möjliggjorde omläggningen en snabbare pressläggning. Och det gav i sin tur att Läraren kunde innehålla fler nyheter. Det visade sig vara ett fiffigt och kostnadseffektivt drag.

Läraren ser förstås inte ut som på 1980-talet, men idén är den samma. Pedagogiskt och fackligt material varvas friskt.

Precis som förr.

En annan sak är också som förr. Tidskriftens allra första redaktör Petrus Nordman sade nämligen så här då han överlät redaktörskapet: ”De ärade folkskollärarinnorna och lärarna hafva under de gångna fyra åren endast sällan inlämnat bidrag till tidskriften”.

C-E Rusk

Källa: Historiken Forum för utbildning – lärartidningar under hundra år. Utgavs år 1993 av Finlands svenska lärarförbund. Dessutom otaliga årgångar av Läraren och dess föregångare.

Ni är alla där ute någonstans Jag vill gärna säga att tidningen Läraren fyller 120 år nästa år. Det är inte riktigt s ant förstås eftersom det var en helt annan tidskrift som utgavs första gången år 1894. Men det känns bra att jobba på en tidning som utkommit så lång tid! Tänk er! Redan 1894 gav man ut en tidskrift som riktade sig till lärare.

Det gör vi fortfarande. Jag vågar förstås påstå att de texter som i dag publiceras i Läraren alltid vill rikta sig till alla Svenskfinlands lärare. I mån av möjlighet åker tidningens redaktörer omkring och träffar lärare och intervjuar er om det ni eller vi tycker känns angeläget, men våra möjligheter är begränsade. Vi är bara två och fältet

är sist och slutligen stort och brett. Och fältet är ni! Det är du som läser detta. Du får gärna ta till dig tidningen, oberoende av om du någonsin träffat förbundets ordförande Dan Johansson, eller mött mig eller min kollega Carl-Erik Rusk eller någon annan som jobbar på FSL:s kansli.

Du har förmodligen aldrig suttit i förbundets styrande organ, såsom styrelse och fullmäktige, och säkert inte heller fungerat som kongressombud. Kanske har du inte heller suttit i den lokala lärarföreningens styrelse. Och det kan hända att du aldrig varit på ett enda av din förenings möten eller sammankomster. Eventuellt k änner du att förbundets

verksamhet och funktion är litet svåra att greppa eller att Helsingfors och kansliet känns avlägsna.

Det är ändå dig jag har i tankarna då jag sitter här och skriver. Just dig, du som undervisar en tvåa någonstans i någon av våra små kommuner. Eller dig som är lärare i matte och som dag ut och dag in undervisar mer eller mindre mottagliga tonåringar. Ibland är du helt utsliten och ibland sprudlande glad över livet och jobbet.

Jag riktar mig till dig som inte alla gånger har tid och ork eller lust att läsa tidningen Läraren så nogsamt, utan raskt bläddrar genom den och sedan lägger den åt sidan. Ibland vill du sätta dig ner en stund och läsa en

intervju, ett reportage eller en ledare eller ordförandekolumn.

Men du vet alltid ändå att den här tidningen framställs och ges ut och för dig, av oss!

Ni är alla där ute någonstans och ni har alla era jobb precis som jag har mitt här på tidningen.

Det är här vi får mötas, du och jag, på de här sidorna i det här bladet eftersom vi aldrig kommer att ses i verkligheten. Trevligt att träffas!

Tom Ahlfors Redaktör tom.ahlfors@fsl.fi Tfn 040-503 65 28

6

14.11.2013

Kollegiet är navet – Skolan är en unik arbetsplats eftersom i lärarrummet finns sakkunniga från väldigt olika områden. Här finns människor som är insatta i t.ex. litteratur, teologi, språk, biologi, psykologi och idrott, säger Annika Luther, lärare i biologi och aktuell som författare med den första vuxenromanen Lärarrummet.

Hon har rätt. På många arbetsplatser finns oftast företrädare för en handfull studieområden. Det kan handla om idel ekonomer och jurister i företag och varför inte journalister på en redaktion.

Så ser det inte ut i ett lärarrum.

Oftast finns det folk av olika åldrar och framförallt folk med insikter inom väldigt varierande områden. Och det bäddar ju ofta för rätt spännande diskussioner, speciellt som lärare i regel följer med utvecklingen inom sitt eller

sina områden regelbundet.

– Man måste helt enkelt uppdatera sina kunskaper. Jag studerade biologi på 1980-talet. Om jag i min undervisning enbart skulle förlita mig på de kunskaper som jag då inhämtade skulle resultatet bli en katastrof, skrattar Annika Luther.

Romanen Lärarrummet bygger på Luthers iakttagelser och erfarenheter, som hon har nedtecknat i skönlitterär form. Romanen har ingen given huvudperson och det ligger i linje med professor Hafdís Ingvarsdóttirs (se artikeln intill) iakttagelser om kollektivets roll.

Skolan utgör skådeplats för många romaner och filmer. Men Annika Luther säger att hon valde ett annat perspektiv.

Hon pekar på att de flesta verk har ett elevperspektiv. Eller så handlar det om att skildra livet i

en ”skräckklass” eller om heroiserande porträtt av lärare, som lyckas med smått omöjliga uppgifter.

– Varför inte skildra livet på en vanlig arbetsplats? Arbetet fyller för de flesta av oss en stor del av vår vakna tid, säger Luther.

Vardagslunk och livet i ”ekorrhjulet” känner de flesta av oss till.

– Jag har många gånger fått frågan om hur jag orkar göra samma saker år efter år. Men så är det ju inte för oss lärare! Ramarna är för all del de samma, men varje elev och dag är olik.

Det är ingen dans på rosor att vara lärare, men det verkar inte störa Luther.

– Jag trivs som lärare. Jag ångrar mig verkligen inte att jag på 1990-talet sadlade om. Jag är biolog till utbildningen och jobbade huvudsakligen som frilans. Men då familjen växte kom jag fram till

jag ville ha ett riktigt jobb att gå till på morgonen och komma hem från på kvällen. Så blev jag lärare, säger Annika Luther.

Aktiva lägger agendan Hon har jobbat i högstadiet och också delat sin tid mellan högstadiet och gymnasiet. Men från i år jobbar hon endast som gymnasielärare i Tölö specialiseringsgymnasium i Helsingfors.

I boken beskriver hon olika typer, som befolkar en arbetsplats. I detta fall ett lärarrum. Här finns bl.a. läraren, som under inga omständigheter vill ta på sig extra uppgifter. Alla vet och räknar med detta. Det är inte svårt att räkna ut att Luther själv knappast kan räknas in i denna kategori.

– Men det är ju faktiskt så att de som är aktiva också lägger agen-

dan, alltså påverkar verksamheten i en riktning som alla kolleger kanske inte är så entusiastiska över.

Det är sannolikt typiskt för många arbetsplatser att folk jobbar upp sig. Yngre och nya medarbetare får uppgifter, som äldre medarbetare helst undviker.

– Det är kanske sant, men IKTutvecklingen har faktiskt ändrat på en del saker. Yngre människor är i regel mycket duktigare på IKT än äldre, så unga medarbetare får ansvarsfulla positioner snabbare än tidigare, säger Luther.

Inga karriärister Luther säger sig trivas som lärare och som en del av den levande organism, som benämns lärarkollegiet. Vad beror trivseln på?

– Jag tycker mycket om att skolan är mer eller mindre fri från

7

14.11.2013

Nyckelordet är tillsammans

Annika Luther ser skolan som en unik arbetsplats.

karriärtänkande.

Lärarna är på riktigt jämbördiga kollegor, som jobbar tillsammans och med samma mål för ögonen.

Men det finns ju faktiskt också rektorsjobb?

– Jag har prövat på att vara t.f. rektor under ett år. Det var det värsta året under min arbetskarriär, säger Luther, som emellertid inskärper att hon har stor respekt för skolledare och deras uppdrag.

– Jag klarade själv inte av det.

Löner i fel riktning Kvinnor är eftersatta lönemässigt, så att kvinnans euro de facto utgör drygt 80 cent. Inom många branscher pågår arbete i syfte att få bukt med löneorättvisor.

– Så är det ju inte i skolan, utan lönerna är lika för män och kvinnor. Det finns ingen lönehierarki

och därför tycker jag illa om att man nu försöker gå in för personliga löner och tillägg. Dessa passar väldigt illa in i skolans värld. Det kollegiala tänkandet mår inte bra av en sådan utveckling.

I din bok skriver ju om att det är svårare än tidigare att genomföra långsiktiga projekt. Har alltså ungdomarna ändrats?

– I grunden har de inte ändrats.

Iakttagelsen gäller egentligen projekt utanför lektionstiden. Unga hinner och orkar inte engagera sig på samma sätt som tidigare. De vill gärna och börjar entusiastiskt men lätt går det så att allt glider dem (och de handledande lärarna) ur händerna, säger Annika Luther.

Text och foto: C-E Rusk

,,

Jag tycker mycket om att skolan är mer eller mindre fri från karriärtänkande.

Hafdís Ingvarsdóttir, professor i pedagogik vid Islands Universitet, levererade sanningar och teser om lärarnas professionella rättigheter och skyldigheter, då hon i början av oktober talade i danska Nyborg på en konferens för ledningen i de nordiska lärarfacken.

Hon talade om en ”långsamhetskultur” som präglar skolan i Finland. En kultur, som i många stycken har varit rätt framgångsrik. Skolan och lärarutbildningen i vårt land har fått utvecklas i lugn och ro, så att politiska kastvindar i samband med regeringsskiften inte har lett till stora omläggningar.

Hon talade också om en tilltro till lärarnas professionella kapacitet, som gör lärarna åtnjuter en rätt stor autonomi i vårt land.

För det här är inte en självklarhet i de övriga nordiska länder. Det sorgligaste exemplet sågs i våras i Danmark, där regeringen i samråd med arbetsgivarna körde över lärarna och påtvingade dem en arbetstidsmodell, som passar lärarna illa.

– De danska lärarnas pedagogiska rättigheter ignorerades, sade Hafdís Ingvarsdóttir.

Men vad avses egentligen med pedagogiska rättigheter?

Hafdís Ingvarsdóttir citerade amerikanske professorn Andy Hargreaves, som har angett tre grundbultar för dessa rättigheter.

– Rätten att växa i sin gärning.

– Rätten att vara autonom i intellektuellt, kulturellt och personligt avseende.

– Rätten att operera på ett politiskt plan.

Var och en må i sitt stilla sinne begrunda hur dessa rättigheter fullföljs.

Skolan i vårt land har åtminstone hittills rätt väl lyckats hålla ett avstånd till nyliberalistiska krav om mätbarhet och effektivitet. Nyliberalismen har dragit fram över hela västvärlden, men Hafdís konstaterade nu att vinden håller på att vända.

– Kraven om mätbarhet och effektivitet är inte lika högljudda som för ett par år sedan.

Hafdís hävdar att fokus håller på att förskjutas från beundran av högpresterande superlärare till uppmärksamhet av professionen som helhet.

Och därmed sätts lärarnas professionalism i fokus uttryckligen så att det inte handlar om

individernas, utan hela kårens identitet och professionalism.

Vad är det? Identitet är medvetenhet om vem man är och vad den egna professionalismen består av. Och lärarens professionella identitet är lika med hur en lärare definierar sig i relation till sig själv och till andra.

Dekret uppifrån Och då halkar vi in på detta med brysk politisk styrning, som förekommer på många håll. Hur reagerar lärare på dekret uppifrån? Reduceras de till undervisningsrobotar, som har effektivitet och resultat för ögonen?

Nej, svarar Hafdís. Lärarnas upplevelser av sin egen och professionens identitet har en given inverkan på hur lärarna tolkar och reagerar på uppdragningsgivning utifrån.

– Om en reform inte överensstämmer med lärarens identitet och hennes praxisteori, så förkastar lärare reformen.

Professionalismen är inte bestående. Till denna hör en ständig hunger efter att lära sig mera.

– Om en lärare själv visar sin entusiasm för att lära sig nya saker smittar detta av sig på eleverna, som också vill bli delaktiga i glädjen över att lära sig. Lärare är förebilder för sina elever, fastslog Hafdís.

Hon sköt också in sig på kollektivets roll.

– Det mest dynamiska reformarbetet äger rum i en kultur, som värdesätter att lärarna jobbar tillsammans.

C-E Rusk

Hafdís Ingvarsdóttir, professor i pedagogik vid Islands Universitet

8

14.11.2013

”

En win-win-situation för alla.

Tio gymnasier samarbetar:

Knytkalas med nätmaterial Det är bättre att samarbeta och ha kontakt med nio-tio kolleger i samma ämne än att jobba helt ensam på sin skola! Så resonerar gymnasieringen GNet som vill skapa gemensamma banker med digitalt undervisningsmaterial som lärarna vid de skolor, som är med i ringen, fritt kan använda.

GNet, den nyaste och största gymnasieringen i Svenskfinland, startades i höstas. Ringen bygger på en tidigare ring, Nätteam Öst, och omfattar tio gymnasier – Kotka svenska samskola, Lovisa gymnasium, Borgå gymnasium, Sibbo gymnasium, Helsinge gymnasium, Kyrkslätts gymnasium, Gymnasiet Grankulla samskola, Svenska samskolan i Tammerfors, Björneborgs svenska samskola och Ålands lyceum.

I styrgruppen sitter rektorerna Niklas Wahlström, Hannu Ollikainen och Johanna Blomstedt. De arbetar vid gymnasierna i Grankulla, Sibbo och Helsinge.

– Vi bjuder, som andra ringar, ut gemensamma distanskurser på nätet men det unika för vår ring är samarbetet kring digitalt undervisningsmaterial, säger de tre i styrgruppen.

Näter ger möjligheter De ser många fördelar med detta samarbete – en är att bryta det vakuum som många lärare jobbar i eftersom de ofta saknar ämneskolleger i samma skola. Niklas Wahlström, som själv undervisat i geografi, vet hur det är att sakna en kollega att bolla idéer med vid sin skola.

– Via GNet får man kolleger som har samma ämne som man kan utbyta både erfarenheter och material med, säger han.

Bristen på läromedel på svenska som är up to date har länge varit ett problem och många lärare har på egen hand kompletterat undervisningen med eget material. Dessutom kommer den traditionella lärobokens betydelse att minska i framtiden – allt mer finns i stället på nätet.

– Men där finns en oändlig uppsjö material. Det är svårt för en lärare att först hänga med och sovra i utbudet och sedan skapa sitt eget undervisningsmaterial.

Det underlättar om flera kan hjälpas åt. Om nio-tio lärare samarbetar ökar chanserna att man hittar och gör något bra, säger Hannu

Ollikainen.

Att ett komplett material för en kurs ligger på nätet behöver självklart inte betyda att man som lärare måste använda det rakt av.

– Man kan få nya idéer och plocka en bit här och en där som passar en själv. Undervisningen blir alltid bättre om man som lärare är du med materialet, säger Niklas Wahlström.

Ingen konkurrens De tre i styrgruppen betonar gång på gång värdet av samarbete.

– Ingen vinner på att sitta ensam i sitt torn. Däremot vinner man på att dela med sig och få del av det som andra har gjort eller gör, säger de.

Men råder det ingen konkurrens mellan skolorna? Inget revirtänkande, som gör att man till exempel tänker på sin placering i olika rankinglistor och som bidrar till att man inte vill dela med sig av undervisningsmaterial som man lagt ner åtskilliga arbetstimmar på?

Visst, det finns utmaningar att ta sig an för att riva eventuella murar. Det medger rektorerna i styrgruppen, men de är måna om att tona ner problemen och i stället lyfta fram möjligheterna.

– Vi ska se till studerandens bästa och undervisningen blir bättre om vi samarbetar i stället för att konkurrera med varandra. På senare år har även rankninglistornas betydelse minskat, säger Niklas Wahlström.

Vad händer om en av tio lärare flyter med som en fripassagerare i samarbetet och enbart tar del av det som de övriga gjort utan att bidra aktivt själv?

– Vi ser det inte som det värsta scenariot. I grunden vill alla göra ett bra jobb och en lärare, som kanske är tveksam i början, kommer säkert med när han eller hon ser vad andra gör och vilken nytta man har av det.

Även distanskurser Inom GNet tänker man sig också att lärarna ska samarbeta om distanskurser, som läggs ut på nätet, enligt mottot ”kollektiv intelligens är bättre än individuell”.

– Två eller tre lärare kan gå ihop och göra varsin del av en kurs, förhoppningsvis så att man tar den del man är bäst på för att på så vis höja värdet av kursen. Det är

Rektorerna Hannu Ollikainen, Niklas Wahlström och Johanna Blomstedt är eld och lågor över samarbetet mellan gymnasierna i den nya nätringen GNet. – Det finns många fördelar både för oss lärare och för de studerande, säger de tre som ingår i styrgruppen.

utmanande att dra en distanskurs och att hålla de studerandes intresse vid liv. Då kan det också vara bra att ha någon att diskutera sina idéer med även om man inte direkt samarbetar om en kurs, säger rektorerna.

Det finns en annan stor fördel.

Om man är två eller flera om en distanskurs kommer man undan den vikarieproblematik som kan uppstå om en enda lärare är ansvarig och om han eller hon blir sjuk.

– I värsta fall kan kursen dras in om den enda läraren blir sjukskriven och det drabbar givetvis de studerande.

Samarbetet kan utvidgas ytterligare – till exempel till resor och exkursioner som skolorna gör.

– Vi i Grankulla åker detta läsår till Polen där vi bland annat besöker koncentrationsläger. Det är ett stort jobb att ordna allt inför och under en sådan resa och vi bjöd in andra GNet-skolor att haka på.

Nästa gång kan man bli medbjuden utan att behöva göra allt förarbete, säger Niklas Wahlström.

Ett sådant samarbete gynnar också de studerande. De får öva sig i social kompetens och får möjlighet att bygga nätverk med studerande vid andra gymnasier.

Också lärarna ska träffas ”på riktigt”. I mars ordnas en gemensam fortbildningsdag för de 120 berörda lärarna.

Mer jämlikt Inom GNet bjuder man i likhet med andra nätsamarbeten mellan skolor också ut ett antal distanskurser, som alla studerande vid de deltagande skolorna kan ta del av.

– En win-win-situation för alla.

Vi i Sibbo bjuder det här läsåret ut tre distanskurser medan våra studerande får över 20 kurser att välja på. Ibland kan vi inte ordna vissa kurser på skolan eftersom

antalet elever inte räcker till. Då kan de elever, som är intresserade av kursen i fråga, kanske läsa den på distans i stället, säger Hannu Ollikainen.

Rektorerna hänvisar också till rapporten som Svenska Kulturfonden gett ut – Studentexamen på lika villkor. I den uttrycks en oro över att studerande vid mindre gymnasier hamnar i ett sämre läge eftersom de inte har tillgång samma kursutbud, som studerande vid större gymnasier har.

– Med ett ökat utbud av distanskurser kan denna skrevhet rättas till, säger rektorerna inom GNet som fått understöd av Utbildningsstyrelsen.

– I övrigt fungerar samarbetet som ett knytkalas. Inga pengar är i omlopp mellan skolorna för GNet, säger Niklas Wahlström.

Text och foto: Helena Forsgård

9

14.11.2013

Under hösten har nya undersökningar visat på stora brister i barn och ungdomars läsförmåga.

Oron har varit stor och fenomenet har fått stor synlighet i medierna både i Finland och Sverige.

Moteldar mot språkligt armod Var en bra förebild för de unga!

Läs böcker offentligt! Sitt inte bara och surfa på din platta! Bevara bemannade skolbibliotek!

Nu är goda råd dyra. Debatten kring barn och ungas sjunkande läsförmåga har varit ett av höstens stora ämnen. Under hösten har nya undersökningar visat på stora brister i barn och ungdomars läsförmåga. Oron har varit stor och fenomenet har fått stor synlighet i medierna både i Finland och Sverige.

I Sverige visar färska undersökningar att cirka 20 000 femtonåringar har problem med att läsa och förstå en enkel text om Pippi Långstrump. Man talar om en läsandets kris, vilket har lett till att även politiker och beslutsfattare börjar få upp ögonen för den negativa utvecklingen. Under flera av höstens litterära storevenemang har ämnet varit kraftigt representerat bland programpunkterna.

Vi skall titta lite närmare på vad som avhandlades under bokmässan i Göteborg och Bokkalaset i Ekenäs.

Flera ingångar I Göteborg fick den riksomfattande Läsrörelsen stor synlighet genom den stora specialsatsningen Plats för barn som marknadsfördes utifrån parollen ”Bekämpa språkfattigdomen. Ge plats för barn”.

Man sammankallade också till ett extra möte där ministrar och partirepresentanter samlades för att

försöka greppa situationen.

I seminariet Men läs då unge! deltog författaren och journalisten Johanna Koljonen, Ann Steiner, lektor i litteraturvetenskap och Magnus Persson som är professor i litteraturvetenskap med didaktisk inriktning.

Det som samtliga inledningsvis kunde enas om var att det i dag inte längre än den tryckta boken som barn nödvändigtvis läser. Läsintresset kan födas via andra ingångar, till exempel televisionen eller nätet. Här krävs öppenhet och nytänkande för alla inblandade.

Föder ojämlikhet Johanna Koljonen valde att skilja mellan det som tidigare varit rådande, en bildningens kris, och den läskunnighetens kris som nu kommer. Den kan ta sig så simpla uttryck som att medborgarna inte ens har den miniminivå av läskunnighet som krävs för att kunna tillgodose sig viktig samhällsinformation. Vad leder det till? Jo, en socioekonomisk ojämlikhet.

– Den svenska skolan har blivit sämre på att utjämna den, tycker Koljonen.

Samtidigt ställer hon sig själv en angelägen fråga: Är jag en sådan person som klarar av att läsa en tabloid idag utan att det börjar rycka i mobiltelefonhanden?

På nätet tenderar texterna att vara kortare. Även om många unga faktiskt läser mycket text på nätet,

kan denna form av läsande inte ersätta de färdigheter som uppstår när man genom längre texter tar del av ett narrativt förlopp. Den läsförmågan krävs för en fördjupad förståelse av ett textsammanhang och leder som bekant till det vi kallar bildning.

Läs offentligt En annan aspekt av läsandet som lyftes fram var det offentliga bokläsandet som håller på att försvinna i dagens digitala värld. Det man tidigare kunde iaktta på bussar och kaféer.

– Näringslivets representanter syns ofta inom idrotten. Inte sällan får chefer på betydande poster frågan om vilka sportgrenar de idkar och hur de sköter sin fysiska hälsa, sade Magnus Persson. Men sällan hör man journalister ställa frågor till Erikssons koncernledare vilka böcker denna läser eller har läst.

Läs för ditt gudbarn Ann Steiner lyfte fram svårigheten som många barn och unga har med att hitta böcker de gillar.

Panelens recept var enkelt: Det behövs fler bemannade skolbibliotek.

Vad kan man ytterligare göra för att främja läsintresset i skolan?

Det är en fråga som ställts många gånger under hösten.

– Inför schemalagd läsning i skolan. ”Att bara läsa” helt enkelt,

föreslog någon.

Johanna Koljonen satte sedan punkten på en viktig men lite öm tå som knappast bara ger sig till känna i Sverige.

– Lärare som är utbrända fixar kanske inte heller det privata läsandet som de skulle behöva för att kunna inspirera sina elever.

Blickarna riktades också mot de vuxna utanför skolan. Var och en borde ta ett individuellt ansvar för de ungas läsning. Sätt dig ner med en bok och läs när du nästa gång träffar ditt gudbarn, löd ett råd.

Investera i läsupplevelser framom andra gåvor. Erbjud din tid. Det är något som många småbarnsföräldrar säkert tar emot med stor tacksamhet.

Hitta andra kanaler Tankarna anknöt på många sätt till dem som Katti Hoflin framförde när hon höll en föreläsning i oktober under Bokkalaset för vuxna i Ekenäs. Temat var den kvällen hur man skall få sin tonåring att läsa.

Hoflin som har varit med och skapat det unika barn- och ungdomsbiblioteket Tiotretton på Kulturhuset i Stockholm, vet vad hon talar om. För alla dem som funderar på vem man kunde anlita som talare på nästa fortbildningsdag eller föräldramöte är hon ett hett tips som knappast gör någon besviken.

Hennes tes är att inte krampaktigt försöka för mycket och i stället vara öppen för att det finns andra

kanaler än boken som kan väcka intresset för läsandet.

– En teaterföreställning väckte sonens intresse för litteratur, berättar hon.

Det bränner till Hoflin levererade också ett uttalande som satte fokus på en annan öm punkt, som är värd att tänka på. Hur är det ställt med de vuxnas egen ambitionsnivå? Vuxna som fastnar en helkväll på Facebook och förlorar sig i allehanda Youtube-klick är kanske inte den bästa förebilden för barn och tonåringar. I dag är det ingen ovanlighet att familjemedlemmarna sitter i samma rum med varsin läsplatta och surfar.

– Jag tror på berättelsen och kreativiteten. Den kommer att behövas mer än någonsin i det framtida samhället. Men det här förfarandet leder till att man snart kommer att sakna gemensamma upplevelser. Då får man inte heller ihop en gemensam berättelse, reflekterade Hoflin.

Text & Foto Camilla Lindberg Intresserad av Katti Hoflins tankar? Läs gärna ett mera utförligt referat i Västra Nyland den 5 oktober. Kolla in www. vastranyland.fi och skriv in sökordet Katti Hoflin eller leta under rubriken Tonåringar som inte läser.

10

14.11.2013

KOLUMNEN Tom Ahlfors är redaktör på tidningen Läraren.

Fettsugning i hussaboken Det har inkommit e-post med ett tips om ett läromedel på nätet som är helt kostnadsfritt och som gäller ämnet hem- och konsumentkunskap, som huslig ekonomi heter i Sverige.

Upprätthållarna Andy och Pernilla sänder oss på sin webbplats sina ”hållbara hälsningar” och säger att vi har hamnat på ”www.hkportalen.se - ett digitalt läromedel i hem- och konsumentkunskap som är helt gratis! Här hittar du det mesta som har med hem- och konsumentkunskap att göra i form av texter, bilder, animationer och filmer. Dessutom finns det massor av länkar för dig som vill fördjupa dig.”

Och jo, det finns gott om material som kan vara matnyttigt för både elever och lärare.

Men materialet och länkarna är inte alla sådana som eleverna har nytta av.

På sidan för grunderna i näringslära hittar vi sålunda annonser med rubriker som ”Stevia sötningsmedel”, ”överviktskirurgi” och en med rubriken ”Hitler krossat Sverige?”.

Min första reaktion är i ärlighetens namn ett cyniskt småleende. Det passar ju så himla bra in i vår tid. Inget får finnas utan reklamer och annonser. Marknaden styr våra liv helt och hållet. Vi kan inte handla den minsta lilla produkt utan att det ligger ett multinationellt bamseföretag i bakgrunden som håvar in största delen av summan.

På sidan som berör bostaden finns ett kapitel benämnt ”flytta hemifrån”. Invid texten finns en annonstext för ett finländskt bostadsförmedlingsföretag. Här börjar nog skammen gå på torra land.

Materialet som gäller fågel som födoämne är minimalt men som ”fördjupning” erbjuds en länk till en stor branschorganisation i Sverige, en fullständigt kommersiell organisation.

Det här är ett läromedel som är direkt riktat till elever som läser det som i Sverige kallas hem- och konsumentkunskap och som skall kunna funka också i Finland. Och innehållet är baserat på läroplanen och kursplanen för ämnet.

Det var Lärum-förlaget som tipsade mig om den här sidan med läromedlet. Det var ju ett litet misstag att gå ut och marknadsföra och rekommendera den här sidan, i all synnerhet som Lärum själv ger ut material om netikett och dylikt.

På en affisch som ingår i Lärums sortiment kan man läsa ”Det som står på internet är inte alltid sant”.

En varning utfärdas härmed för denna portal. Om upprätthållarna lägger upp sitt material om konsumentkunskap på en sida där annonser finns lömskt infiltrerade utan att ens tydligt markeras kan inte allt stå rätt till med målsättningar och syften gällande, ja... konsumentkunskapen.

Skall inte konsumentkunskap bland annat handla om att lära eleverna identifiera smyg- och textreklam i stället för att i läromedlet utsätta dem för det?

En utveckling av det här slaget är naturligtvis skräckinjagande och måste stävjas. Det här arbetet ställer höga krav på alla som på seriös nivå jobbar med och fattar beslut om utbildningen i vårt land på alla nivåer. Riskerna med att den kommersiella marknaden får inträde i skolorna är uppenbara och den dag skolorna kan välja att antingen hålla sig med matteboken ”Pepsi” eller ”Coca-Cola” kan vi nog dra något gammalt över oss allesammans.

Varför åka på semester till Savolax?

En fjärdedel av upplagan av Herman Lindqvists nya bok När Finland var Sverige har sålts i Finland.

Författaren är dock inte särdeles förvånad över det.

– Nej, men på förlaget är de förvånade. I Sverige är Finland utlandet och helt osexigt och oglamouröst. Varför åka på semester till Savolax? När Akademiska bokhandeln köpte tusen exemplar av boken började förlaget förstå att det kanske finns ett intresse, säger Herman Lindqvist som besökte Finland i slutet av oktober.

– Jag har från början riktat boken till folk i Finland som vet en hel del om Finlands och Sveriges gemensamma historia och till folk i Sverige som inte vet någonting, säger Lindqvist.

– Min stora missionsverksamhet finns i Sverige.

Enligt Lindqvist känner folk i Finland till att Sverige och Finland hörde ihop före år 1809, men inte riktigt vilken betydelse Finland hade i det Svenska riket.

– Sverige hade aldrig blivit Sverige utan det finländska landskapet, och Finland hade aldrig blivit Finland, hävdar han.

Herman Lindqvist betonar att när ”länderna” växte samman fanns det inget Finland att erövra.

– Svenskarna som slog sig ner i Finland var likvärdiga med dem som redan bodde där. Det förekom inget bråk, man levde sida

vid sida på samma nivå.

Lindqvist för också fram att t.ex. klubbekriget som ägde rum i slutet av 1500-talet inte var en folklig resning mot det svenska.

– Det var inga språkstrider!

Det förekommer en diskussion om att elever i de finländska skolorna inte läser om Finlands historia före år 1809. Sture Lindholm, historielektor i Ekenäs, har gett ut

Kavander och Rusk fick folktingsmedalj

Benita Kavander, pensionerad lärarutbildare i Vasa, och Anders Rusk, undervisningsråd och generalsekretererare för Nordiska lärarorganisationers samråd NLS, har premierats med Folktingets förtjänstmedalj. Svenska Finlands folktings förtjänstmedalj utdelas årligen på Svenska dagen för betydande insats i arbetet för den svenskspråkiga befolkningen och den svenska kulturen i Finland.

Sammanlagt utdelades 12 förtjänstmedaljer. Medaljerna till-

föll även bl.a. ämbetsverksdirektör Harry Swanljung i Vasa och svenskläraren Sinikka Marila från Joensuu.

Förtjänstmedaljerna i silver tillföll riksdagsledamot Ulla-Maj Wideroos från Närpes och landskapsdirektör Olav Jern från Vasa.

Bojan Sonntag-priset tillföll redaktören och läkaren Juhani Seppänen som står bakom den omtalade tv-serien Finland är svenskt. Priset delas ut av föreningen Svenska Finlands Folktings

en bok i en tillvalskurs i historia som heter ”Österland Finland före 1809” och som redogör för Finlands äldre historia utgående från den nyaste historieforskningen.

Den boken säger sig Herman Lindqvist ha läst mycket noga under sitt arbete med När Finland var Sverige.

Tom Ahlfors

garanter. Prissumman är 5 000 euro.

Tv-serien blev en succé och den har visats redan två gånger i på Yles kanaler, och den visas också i Sverige.

– Jag är mycket glad och rörd.

Det handlar om det första priset jag har fått sedan år 1964, då jag premierades för en skoluppsats om nykterhet, sade Seppänen i samband med prisutdelningen.

C-E Rusk

Lärarna Benita Kavander och Anders Rusk dekorerades på Svenska dagen med Folktingets förtjänstmedalj.

11

14.11.2013

Educa blickar framåt Utbildningsmässan Educa, som ordnas i Mässcentret i Helsingfors den 24-25 januari 2014, kröner lärarfacket OAJ:s 40-årsjubileum.

Som tema för mässa har valts starkt framtidsinriktade ” Suomi osaaminen kärjessä 2030” (ung.

Finländskt spetskunnande 2030).

OAJ bär också nästa år huvudansvaret för programmet under mäs�san.

Hela mässan, som också omfattar ett rikhaltigt program, ordnas i nya och rymligare utrymmen. Programmet är högtidligt. I samband med att mässan öppnas på fredagen ordnas en informell hearing med riksdagens kulturutskott. På plats är även arbetsminister Lauri Ihalainen, generaldirektören vid Utbildningsstyrelsen Aulis Pitkälä jämte OAJ:s ordförande Olli Luukkainen.

Inom OAJ har i ett par års tid pågått ett intensivt och djuplodande framtidsprojekt, vars centrala teser offentliggörs i anslutning till

öppningen av Educa.

Det svenskspråkiga programmet är åter digert. FSL och många andra organisationer och samfund har varit med om att svarva ihop ett fullödigt program under de två mässdagarna. FSL bjuder t.ex. på en etikklinik, där diskussionsledarna i FSL:s nya yrkesetiska forum dryftar vardagsetik för lärare och rektorer.

Också genuspedagogik diskuteras av bl.a. forskaren Mia Heikkilä och överdirektören Juhana Vartiainen.

En nyhet för nästa år är det fredagsmingel med ståuppkomikern Anders Helenius, som ordnas för bl.a. tillresta österbottniska Educabesökare. Tillställningen äger rum på fredag kväll.

Educa är avgiftsfri, men förutsätter registrering. Mera på messukeskus.com. Hela det svenskspråkiga programmet på www.fsl.fi C-E Rusk

Arkivfoto/C-E Rusk

När kvalitet och säkerhet avgör... ...kontakta då SUOMEN OPETUSKALUSTE OY TAVELFABRIK PB 183, HAKUNINTIE 11 26100 RAUMO TEL. 02-83876500 FAX 02-83876555 suomen.opka@co.inet.fi www.opetuskaluste.fi * Äkta glasemaljerade skrivtavlor * Anslagstavlor * Draper-projektionsdukar * Tavelskensystem * AV-utrustning Vi betjänar också på svenska!

Ett uppslag ur och pärmen för boken om Karin Allardt-Ekelund.

Hon levde för bildningen Det talas om vårt behov av inspiratörer. Karin Allardt Ekelund (1895–1990) kunde nämnas som en sådan i sin egenskap av rektor, museiintendent, författare och aktivist.

Benita Ahlnäs, bibliotekarie i Borgå och ledare av litteraturcirkeln vid Borgå medborgarinstitut, gav nyligen ut boken ”Eldsjälen Karin Allardt Ekelund” för att bevara minnet av denna entusiasmerande dam. Ingen kan vara lämpligare än Ahlnäs som författare.

Som ung flicka tog hon kontakt med KAE för att få höra mera om en beundrad författare. Kontakten utvecklas småningom till en trofast livslång vänskap. KAE hade nämligen också begåvning för vänskap.

KAE var Borgåflicka. Fadern Anders Allardt var folklivsforskare, författare och rektor. Modern Elisabeth Strömborg var dotter till Jonas Elias Strömborg och Elisabeth Duncker, ett par som flyttade in i familjen Runebergs hus då sönerna Runeberg hade flyttat ut och hemmet blivit för stort. Förhållandet blev varmt och familjärt.

Strömborg kom att ut sina grundläggande biografiska anteckningar om Runeberg. Strömborg blev också rektor för Lyceet och flickskolan och han grundade Borgå folkhögskola, som var den första i sitt slag hos oss.

Hustrun Elisabeth verkade som bibliotekarie. En annan dotter var intendent för Runebergs hem i 50 år. Det var alltså ett betydande socialt och kulturellt kapital KAE

fick. Och mer skulle det bli. KAE började studerade i Helsingfors och delade rum med en annan student från provinsen, nämligen Hagar Olsson. Så knöts banden till den nyare litteraturen.

KAE gifte sig med sitt livs stora kärlek, konstnären och författaren Ragnar Ekelund och det vidgade vyerna långt utanför fosterlandets gränser. Med sin pro gradu- och senare doktorsavhandling skrev hon om Fredrika Runeberg, som tack vare henne blev en portalgestalt i vårt lands kvinnohistoria.

Intressantast för oss är Allardt Ekelunds tid som pedagog. Hon började sin bana år 1930 som lärare i svenska och historia och tidvis även föreståndare i den privata samskolan Zilliacuska skolan i Helsingfors, en av tidens moderna reformskolor. År 1942 flyttade hon över till Laguska skolan i Helsingfors, en traditionsrik privat flickskola, där hon även var rektor till pensioneringen 1960.

Utgångspunkten var en klar värdegrund – måtte alla lärare ha en sådan och bjuda på sig själva som hon. KAE ville kämpa för konst, litteratur, fred och jämlikhet. Hon överskred med kraft alla eventuella kursfordringar på den tiden och introducerade såväl världslitteraturens klassiker som den samtida litteraturen. Hon tycktes inbjuda alla större författare som korsade hennes väg att hälsa på i hennes skola. På så sätt fick eleverna stifta bekantskap med bl.a. Sillanpää, Martinson och Vesaas och deras

tankar. På lektionerna fick flickorna uppträda med självvalda dikter (dagens dikt), fria föredrag (oförberedda talares klubb) och teatertablåer förutom all läsning och diskussion.

Hon ville att hennes elever skulle bli modiga och kompetenta. Det behövde de mesta av allt i framtiden. Nuet glömdes inte heller bort. Hennes skola blev en skola, där både elever och lärare trivdes och det var alltså inte svårt att locka kompetenta krafter.

KAE fortsatte med sitt idoga bildningsarbete nästan in i det sista, enveten och viljestark som hon var. Efter pensioneringen åtog hon sig uppgiften som intendent för Runebergs hem. Hon skrev och höll föreläsningar från skolor till ålderdomshem. Hon initierade Fredrika Runebergsstipendiet som delas ut varje år i Runebergs hem till en ”samhällsmoderlig” kvinna i Fredika Runebergs anda.

Den sista tiden i KAE:s liv var inte lätt. Men följdriktigt ställde hennes många vänner upp för hon och möjliggjorde att hon klarade sig på det älskade ärvda sommarvistet Graninge i Borgå skärgård.

Så blir boken slutligen litet av en hyllning till den hembygd som hon räknade som sin. Boken är utgiven av Tore och Herdis Modeens stiftelse med klar oh ömsint anknytning till Östnyland och lokala bildningssträvanden Eva Björklöf

Minska app-stressen med Kunskapsplattan När skolorna använder surfplattor i undervisningen föds ett behov bland lärare att hitta bra appar, vilket kan vara både tidsödande och förvirrande. Och hur hitta bra svenskspråkiga appar, som lämpar sig för våra svenska skolor?

Kunskapsplattan i Sverige erbjuder en webbtjänst där man i samarbete med ett stort lärararteam väljer ut, testar och rekommenderar appar som även sätts ihop till app-paket som länkas till läroplanen på ett unikt sätt.

– Lärarna ges möjlighet att använda ny teknik. Tyvärr kan följden bli ökad arbetsbörda, när var och en måste sätta ihop sina egna utbildningskoncept. Hur ska läraren hinna leta fram appar, kvalitetsgranska, kategorisera och testa dem? undrar Kunskapsplattans grundare Annika Persson, som menar att ju fler nya appar som presenteras i olika forum, desto svårare blir det att välja.

Kunskapsplattan har knutit ett team av lärare till sig som själva

har använt apparna de rekommenderar i klassrummet.

– Vi tar fram app-paket utifrån olika behov. Det kan vara allt från app-paket för matte åk 2, tema rymden till paket med appar som är till hjälp vid läs- och skrivsvårigheter, berättar Annika Persson.

Dessa paket gör att lärarna slipper leta, testa och välja själva - de får ett färdigt startpaket att börja med, ett ”recept”, om man så vill!

Kolla kunskapsplattan.se

12

14.11.2013

Vicedirigent Nathalie Myrskog håller i taktpinnen när Åbo Akademis studentkör Pedavoces övar. Det är bråda tider för kören som firar 40 år nästa år. Flera olika evenemang kommer att ordnas under 2014.

Snart 40-årsfestligheter

Bråda tider för Pedavoces Nästa år fyller Åbo Akademis studentkör Pedavoces fyrtio år. Förberedelserna inför jubileumsåret är i full gång. Kören kommer att ordna flera olika evenemang under hela året och hoppas att tidigare korister också engagerar sig när det ska firas.

Det är onsdag kväll och ljuva stämmor hörs från den stora gymnastiksalen i Åbo Akademis campus Academill i Vasa. I salen övar akademins egen studentkör Pedavoces och sångarna är fokuserade.

Så här brukar det gå till när en seriös kör övar, men nu är koncentrationen kanske påtagligare än vanligt och orsaken till det är att Pedavoces är i full gång med att förbereda inför nästa år när den firar 40-årsjubileum.

– Det är intensiva tider för alla i kören för vi har stora planer inför nästa år när Pedavoces jubilerar. Hela 2014 kommer att präglas av olika evenemang och festligheter, säger Johanna Molander, medlem i kören och matrikelansvarig i jubileumskommittén.

Uppdraget innebär att hon är en av dem som ansvarar för att sammanställa medlemsmatrikeln över alla nuvarande och tidigare medlemmar i Pedavoces, som ges ut nästa år. Snabbt räknat handlar det om hundratals sångare som under studietiden medverkat i kören.

– Det kan röra sig om över femhundrafemtio sångare som har sjungit i kören genom åren. Jag hoppas innerligt att så många som möjligt kan fylla i sina uppgifter till matrikeln på vår webbplats.

Alla som har varit delaktiga genom åren är viktiga eftersom de har byggt upp kören till vad den är idag, säger Molander.

Pedavoces grundades 1974 av musiklektorn Per-Håkan Jansson vid den pedagogiska fakulteten. Kören var med andra ord en kör

för lärare till en början – därav namnet Pedavoces, ”lärarrösterna”.

– Först var Pedavoces en kör inom den pedagogiska fakulteten, men ganska snabbt välkomnades också sångare från andra högskolor. I dag är vi en studentkör som inte bara representerar sångare från Åbo Akademi, utan Pedavoces har medlemmar från alla universitet och högskolor i Vasa, berättar Daniel Klemets, medlem i kören och historikredaktör.

Pedavoces är en av de fem studentkörerna i Svenskfinland, men skiljer sig också från de övriga i och med att de är en blandad kör.

Men finns det någon konkurrens mellan studentkörerna i Finland? Egentligen inte.

I stället handlar det mera om att samarbeta med de andra och det finns en etablerad vänkontakt med de andra finlandssvenska körerna i Åbo och i Helsingfors.

– Vi är den enda finlandssvenska studentkören i Österbotten, och strävar efter att vara en betydande kulturaktör i vår region, understryker Klemets.

Klemets tycker det är positivt med att Pedavoces är en blandkör.

– Absolut, det är trevligt att sjunga i blandkör. Men inom Pedavoces finns också en aktiv dam- och manskör som har egen verksamhet vid sidan om, berättar han.

Tuffa krav I dag har Pedavoces ungefär åttio aktiva medlemmar. Ett medlemsantal som kunde vara större om alla som sökte in i år skulle ha uppfyllt kraven. Intresset för kören är stort, vilket bevisades genom att 50 sökte in till kören i höst, varav ett trettiotal antogs.

– För att antas krävs en bra sångröst och potential att utvecklas musikaliskt. säger Nicke Kavilo, informationssekreterare i körens styrelse.

Enligt honom är det svårt att beskriva en typisk medlem i Pedavoces.

– Alla kommer från olika bakgrunder.

Vissa har hållit på med musik i hela sitt liv, medan det för andra är första gången som de sysslar med musik. Men det som förenar alla i Pedavoces är en passion för musik och för att sjunga, förklarar Klemets.

Kavilos bakgrund är att han har sjungit i snart femton år i olika körer och också medverkat i olika band. Klemets i sin tur har sjungit i kör i cirka fem år och spelat trumpet i tio år.

– Så jag var egentligen ingen sångare i början, men som medlem i Pedavoces har jag fått möjligheten att utvecklas mycket, säger Klemets.

De fortsätter: – Som medlem i Pedavoces lär man sig otroligt mycket! Man fostras in i musiken och lär sig använda rösten. En annan viktig aspekt är den sociala biten, att lära sig som individ att fungera i en grupp och bli en del i gemenskapen.

De tillägger också att det krävs ett engagemang att vara medlem i Pedavoces.

– Vi har en ambition att bli en bättre kör och vi har satsat mycket på det under senare år. Vi tar in en svårare repertoar, beställer verk och presenterar ny musik kontinuerligt.

Samtidigt så strävar vi också efter att ha en trevlig atmosfär i kören.

Speciell känsla Alla är överens om att det är något speciellt med Pedavoces. Det har de märkt själva, men också hört från tidigare medlemmar som inte längre är verksamma.

– När man pratar med äldre korister brukar de prata om en viss känsla. Det finns en varm känsla som väcker minnen när de pratar om Pedavoces och många brukar använda ordet kärlek, säger Kavilo.

– Jag tror att många tidigare medlemmar känner en viss saknad efter Pedavoces efter studierna. En studentkör är speciell eftersom den har sina egna traditioner och är tätt sammanbunden med studentlivet, fortsätter

Klemets.

De hoppas nå så många tidigare medlemmar som möjligt när det är dags att fira nästa år. På programmet finns nämligen flera punkter där tidigare medlemmar är välkomna att delta när jubileumsveckan går av stapeln den 28 april till den 4 maj 2014.

– Fredagen den 2 maj ges en historik med tillhörande matrikel ut jubileet till ära. Det här är den första utförliga historiken och kommer att omfatta cirka 180 sidor, säger Klemets.

Olika typer av evenemang ordnas under jubileumsveckan. Det kommer att ordnas en fotoutställning i Academill med bilder från de fyrtio åren och våren sjungs in traditionsenligt på valborgsmässoafton.

Lördagen den 3 maj är det dags för den stora festdagen.

– Då har vi jubileumskonsert i Vasa stadshus. Där får både aktiva och före detta sångare vara med och vi hoppas att många tidigare korister vill delta. Det här ser vi som en av höjdpunkterna på jubileumsveckan.

– På kvällen ordnas en jubileumsmiddag på Academill och på söndagen sillfrukost, berättar de.

För att ge tidigare medlemmar möjlighet att öva inför jubileet ordnas under vårvintern utöver i Österbotten också en övningshelg i södra Finland.

– Planen är att besöka både Helsingforsoch Åbotrakten och alla tidigare medlemmar som vill vara med och öva inför jubileumskonserten kan komma med.

Text och foto: Christoffer Thomasfolk Fotnot: Mer information om matrikeln och jubileumsåret kommer att uppdateras på Pedavoces webbsida www.pedavoces.com och på körens Facebooksida.

Jubileumsåret kommer också att präglas av många andra programpunkter som ordnas över hela året.

ÅRGÅNG 39 (120). Äldsta föregångaren, Tidskrift för folkskolan, började utkomma 1894. UTGIVARE: Finlands Svenska Lärarförbund, Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, tfn växel 020 749 54 60, telefax (09) 142 748. Hemsida www.fsl.fi REDAKTION: Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors. CHEFREDAKTÖR Carl-Erik Rusk, tfn 020 749 54 68, mobil 050–5160675, e-post carl-erik.rusk@fsl.fi. REDAKTÖR Tom Ahlfors, tfn 040–503 65 28, e-post tom.ahlfors@fsl.fi.

PRENUMERATIONER/ADRESSÄNDRINGAR Anita Stark, tfn 020 749 54 64, e-post anita.stark@fsl.fi.

ANNONSCHEF Lisbeth Lönnqvist, tfn (09) 803 9553, e-post lisbeth.lonnqvist@kolumbus.fi (ej tjänsteannonser). ANNONSPRISER: 2,55 euro/spalt­mm, fyrfärg 3 euro/spaltmm, PRENUMERATION: 1/1 år 73 euro, 1/2 år 41 euro. LÄRAREN ansvarar ej för retur av icke-beställda manuskript. ISSN 0356-7842. KSF Media Ab, 2013.