Läraren 22 2013

1894–2013

120 årgången

Carl-Erik Rusk

24.10.2013 Nr 22 Jouni Välijärvi årets visionär

Professor Jouni Välijärvi har av Kommunförbundet och sammanslutningen Opsia premierats med utmärkelsen Årets bildningsvisonär.

Jouni Välijärvi har arbetat länge som direktör och forskare vid forskningsinstitutet för utbildning vid Jyväskylä universitet. Hans arbete har rönt stor internationell uppskattning.

– Det är vår etiska skyldighet att säkerställa möjligheterna till utbildning för alla unga och att trygga en grundval för byggandet av ett hållbart samhälle. Det här accentueras i ekonomiskt svåra tider, säger Jouni Välijärvi.

Utmärkelsen Årets bildningsvisionär beviljas varje år en person, vars verksamhet inom bildningssektorn varit betydelsefull och som har påverkat utvecklingen av de kommunala utbildnings- eller kulturtjänsterna.

KiVa skola också på andra stadiet Ett åtgärdsprogram förbereds för att främja ungas välfärd och livskompetens samt för att minska mobbningen i gymnasiet och i yrkesläroanstalter. Programmet finansieras av undervisnings- och kulturministeriet.

Projektet förverkligas under 2013-2018 och är en fortsättning på programmet KiVa Skola.

Målet är att skapa ett program för hela gymnasiet och yrkesanstalterna där man satsar på förebyggande åtgärder för att minska risken för utslagning och belastningen av studentvården. Innan programmet sprids i mer omfattande utsträckning granskas dess verkningar.

Programmet är en fortsättning på programmet KiVa Skola, som tillämpas inom den grundläggande utbildningen. Programmet bygger på centrala teman som behandlas i programmet KiVa Skola och kompletterar dessa delvis.

Svenskt i Satakunda prisas av språklärare

Se så mycket vi gör!

I Danmark körde regeringen och arbetsgivarna i våras över lärarna.

– På Island känner vi av samma kalla vindar. Vi måste bli bättre på att berätta om vårt arbete, berättar Thordur Hjaltestad, ordförande för isländska lärarfacket KI. Den internationella lärardagen firades synligt på Island, bl.a. genom en tidningsbilaga. Mera på sista sidan.

Språklärarföreningen Satakunnan kieltenopettajat prisas för sin satsning Svenska i Satakunda. Språklärarförbundet i Finland SUKOL har beviljat föreningen priset Årets språkgärning 2013. Språklärarna i Satakunda mottog priset, vars värde är 2 000 euro, i Tammerfors i början av oktober.

I motiveringarna anges att temaläsåret Svenska i Satakunda ägnades mycket uppmärksamhet lokalt. Satsningen gav den breda allmänheten möjligheter att lära sig och även använda det andra inhemska språket.

Svenskan syntes och hördes i skolorna och på torgen. Eleverna fick lära sig svenska genom roliga och skapande sätt. Bl.a. besöktes skolorna av en svenskspråkig rappare.

Lokala företag deltog genom att erbjuda svenskspråkig service. Stadsrundvandringar och museiguidningar genomfördes på svenska.

2

24.10.2013

FSL ser på svenskan och lärarna som språkmodeller

ledareN Chefredaktör Carl-Erik Rusk.

Hur svårt kan det vara?

Det var Magnus och Petski som i FST prövade på olika jobb för att få smak på kraven i arbetet. Serien var lång, men duon torde inte ha prövat på fackliga förhandlingar.

Sannolikt skulle avsnittet ha varit belysande, för arbetsmarknadens avtalsmekanismer är rätt snåriga.

I slutet av augusti sydde arbetsmarknadens centralorganisationer i ihop ett centralt sysselsättnings- och tillväxtavtal. Det handlar om ett rätt avklätt avtalspaket, som omfattar två år plus ett tredje optionsår. Det är också ett magert avtal, om man ser till löneförhöjningarna. I namnet av tryggad sysselsättning och konkurrenskraft minskar löntagarnas köpkraft, eftersom förhöjningen under det första året uppgår till 20 euro, medan kostnadseffekten under det andra året är 0,4 procent av lönesumma.

Skattebetalarnas centralförbund har levererat beräkningar, som visar att köpkraften minskar med över en procent nästa år. Magra tider väntar alltså de finländska löntagarna.

Avtalet är emellertid solidariskt, eftersom alla behandlas lika. Om tillväxt- och sysselsättningsavtalet verkligen blir av, alltså.

Denna vecka, närmare bestämt kl. 16.00 fredagen den 25 oktober, möts de centrala arbetsmarknadsorganisationerna för att granska utfallet av de egentliga kollektivavtalsförhandlingarna. Den centrala uppgörelsen utgör en slags lathund, när parterna inom de olika branscherna har slagit sig ner för att förhandla om anställningsvillkoren under de kommande två åren.

Hur svårt kan det vara? I själva verket är uppgiften faktiskt svårare än vad man kan tro. I många branscher har man gällande avtal, vilka alla gånger inte är så enkla att pressa in i en ny kostym.

Det finns också andra problem. Det går knaggligt överlag för Finland just nu och nyheterna om permitteringar och uppsägningar har följt på varandra. Men det finns faktiskt också branscher, där utvecklingen har varit gynnsam också i dessa kristider. Om förhandlingsgången skulle ha varit en annan skulle kraven om löneförhöjningar ha varit på en helt annan nivå än den nivå som erbjuds i den centrala uppgörelsen.

Kollektivavtal är komplicerade konstruktioner och i många avtalsområden har parterna gett sig i kast med att granska s.k. textfrågor, alltså avtalsdetaljer vilka inte alla gånger är lätta att prissätta.

Samhället och arbetsmarknaden lever och därför finns det ett kontinuerligt behov av att se över olika avtalsdetaljer. Också då marginalerna är små. Det gäller inte minst inom undervisningssektorn, där lärarfacket OAJ och kommunarbetsgivarna KT dryftar också textfrågor i samband med avtalsförhandlingarna.

Deadline är alltså satt till den 25 oktober. Styrelsen för OAJ jämte förhandlingsorganisationen FOSU samlas till möten den 24–25 oktober. Då torde förhandlingsresultat inom olika avtalsområden föreligga.

Och om det inte blir ett centralt avtal? Ja, då förs förhandlingar på bransch- och förbundsnivå i normal ordning.

Fotnot: Senaste nytt från avtalsfronten rapporteras på FSL:s hemsida i bloggen ”Löner och sånt”. Kolla in www.fsl.fi.

”Lärarna har en central roll, när det gäller att bevara svenskan som ett levande och samhällsbärande språk i Finland. FSL ser detta som ett nationellt intresse och värnar om de språkliga rättigheterna, men identifierar också skolans och lärarnas ansvar för den språkliga kvaliteten”, fastslår styrelsen för FSL. Styrelsen fastslog den 11 oktober innehållet i ett dokument, som definierar förbundets hållning i språkliga frågor.

Dörrarna hålls öppna Tidigare har linjedragningarna huvudsakligen manifesterats i verksamhetsplaner och de fyraåriga dokument, som godkänns av förbundskongressen. Styrelsen konstaterade tidigare i höstas att tiden är mogen att uppgöra ett dokument, som bl.a. definierar förbundets hållning till tvåspråkiga skollösningar av olika slag.

Också lärarnas roll som språkliga förebilder lyfts fram i dokumentet, vars innehåll diskuteras av förbundsfullmäktige som samlas till sammanträde i Åbo i mitten av november. ”De finlandssvenska skolorna finns till för elever från svenskoch tvåspråkiga familjer, men dörrarna ska också hållas öppna för finskspråkiga elever och elever med annan språklig bakgrund”, anges vidare i dokumentet.

”Föräldrar som väljer svensk skola för sina barn bör vara medvetna om de finlandssvenska skolornas särdrag. De bör också vara medvetna om att finlandssvenska skolor i regel inte är språkskolor, men nog språkmedvetna svenska skolor”, fastslår styrelsen.

Rejält underskott Förberedelserna inför fullmäktigemöte präglade styrelsens sammanträde. Styrelsen sammanställde sin syn på en motion om IKT-ersättningar, som hade inlämnats av Kustvägens lf.

Styrelsens budgetförslag, som föreläggs fullmäktige, uppvisar ett rejält underskott på ca 215 000 euro. Det förklaras av de betydande utgifter, som åsamkas av förbundskongressen i juni jämte den temporära flyttningen av förbundskansliet under den tid, som Akavahuset saneras grundligt.

Också dessa renoveringsarbeten blir kostsamma för förbundet.

Akavahuset töms sommaren 2014 och flesta förbunden, bl.a. FSL och OAJ, flyttar till Västra Böle under den tiden renoveringsarbetena pågår.

Lärare levererar

fortsatte arbetet med att formulera förbundets riktlinjer för verksamheten under kongressperioden 2014–18. Slogan för kongressen lyder ”Lärare levererar”.

Lärarfacket OAJ föranstaltar fullmäktigeval vårvintern 2014.

FSL torde bestrida 7 av sammanlagt 150 platser i OAJ-fullmäktige.

Styrelsen diskuterade bl.a. värvningen av kandidater till valet.

OAJ:s allmänbildande lärare YSI utser sina medlemmar i valkommittén för val av ordförande och styrelse för org anis ationen 2014–2016 vid sina utbildnings- och rådplägningsdagar i 28–29.10.2013 i Vanda. FSL:s styrelse utsåg Christer Jakobsson som FSL:s representant i kommittén. Nina Eriksson-Holmström är ersättare vid eventuellt förfall för Jakobssson.

Styrelsen beslutade att utse Joakim Häggström till styrelseledamot i OAJ:s regionförening i huvudstadsregionen. Styrelsen beslutade utse Johan Jansson till hans ersättare.

Styrelsen antog KSF-medias offert för tryckningen av Läraren år 2014. Läraren utkommer med 26 nummer år 2014.

Styrelsen sammanträder följande gång den 12 november i Åbo.

Förbundet förbundskongress ordnas i början av juni 2014. Förberedelserna har inletts och styrelsen

C-E Rusk

Inga svartvita sanningar om samlokaliserade skolor – Det är för tidigt att uttala normativa slutsatser. I både debatt och forskning om skolor och språk beskrivs skolsamarbete över språkgränserna ibland onödigt svepande, med kategoriseringar som inte gör de beskrivna verksamhetsformerna rättvisa.

Så sammanfattar forskarna Jenni Helakorpi, Ida Ahlbom, Tuuli From, Michaela Pörn, Fritjof Sahlström och Anna Slotte-Lüttge en färsk rapport, som speglar rektorers och lärares erfarenheter av kontakt och samarbete mellan samlokaliserade finsk- och svenskspråkiga skolor.

Området är minerat, vilket också forskarna noterar.

– Det är nödvändigt för en tydlig debatt att skilja på och definiera begrepp som tvåspråkig skola, språkbad och samlokaliserade skolor men också viktigt att påminna sig om att variationen inom dessa kategorier visar sig vara mycket stor, antecknar forskarna.

Rapporten ges ut inom ramen för Språkmöten, ett forskningsprojekt vid Helsingfors universitet och Åbo Akademi år 2011–14.

Projektet finansieras av Svenska kulturfonden.

Projektet studerar lärares och elevers språkliga möten i finsk- och svenskspråkiga skolor som delar

utrymmen, så kallade samlokaliserade skolor. I Finland finns åtminstone 35-45 sådana här skolor.

De samlokaliserade skolorna har inte studerats i någon nämnvärd utsträckning i tidigare pedagogisk forskning. Den offentliga debatten om olika varianter av tvåspråkiga skollösningar har dock pågått en längre tid.

I denna kartläggning har forsk arna bek antat sig med fem svenskspråkiga och fem finskspråkiga samlokaliserade skolor i Borgå, Helsingfors, Nurmijärvi, Pedersöre och S:t Karins.

Syftet med kartläggningen är att öka förståelsen av bland annat vilka orsaker som ligger bakom samlokaliseringen, vilket samarbete som de samlokaliserade skolorna har, vilka relationer skolornas elever och lärare har med varandra, och vilka erfarenheter och uppfattningar man har av att dela lokaler.

Det finns ingen svartvit verklighet. I stället talar forskarna om en mycket stor variation i hur man organiserar delandet av utrymmen och gårdsplan. På vissa håll delar man lokaler, men ser inte samlokaliseringen som någon särskilt central fråga. På andra håll har skolorna inte något betydande samarbete, men relationen mel-

lan skolorna ses som betydelsefull.

I undersökningen finns också samlokaliserade lösningar där relationen mellan skolorna är en central del av skolornas beskrivning av sin verksamhet, och där det finns en vilja om att vara direkt delaktiga i varandras verksamheter. Även om det finns en vilja till samarbete över språkgränserna i alla tio skolor så är det konkreta samarbetet, särskilt mellan elever, på alla ställen utom Pedersöre begränsat.

– Genomgående i materialet är att vi inte mött negativa attityder till samlokalisering. På vissa håll, särskilt där samarbetet inte står för en stor del av skolornas verksamhet, så är man neutral eller försiktigt positiv, men det vanligaste är att man är positivt inställd. Man ser samlokaliseringen som att den ger möjligheter till kontakter över språk- och kulturgränser, och att den också vidgar den egna arbetsvardagen, konkluderar forskarna.

Samarbetets omfattning varierar. I sista hand beror omfattningen av samarbetet på skolledningens intresse för gemensamma lösningar C-E Rusk

3

24.10.2013

ORDförord FSL:s rådplägningsdag för lokala aktörer (kommunala sektorn) torsdag 24.10.2013, Vasa.

Stadigt tillsammans Vi behöver stadga och strukturer i våra liv, både som privatpersoner och som professionella yrkesutövare. Stabilitet om något är den stora styrkan i lärarjobbet, eftersom alla lärare måste sätta sig själva i blöt, alltid och hela tiden.

Jag talar om den trygghet som måste finnas hos varje lärare för att hon eller han ska kunna utveckla sig själv och sin undervisning. Först när läraren har grepp om sitt arbete blir det meningsfullt och med detta kommer tryggheten i jobbet.

När man som lärare känner tillfredsställelse infinner sig den pedagogiska friheten som är helt avgörande för att nya idéer ska komma fram.

Eleverna behöver lärare som är trygga i sin roll. De behöver stabilitet och de måste känna att de kan behärska det som sker i skolan. Varje ny skoldag ska ge något nytt och utmanande, men på ett sådant sätt att ingen behöver känna sig osäker eller dum.

Allt detta åstadkoms inte enbart av den enskilda läraren utan arbetsgemenskapen är av allra största betydelse.

En god atmosfär på skolan är en upplyftande och pådrivande faktor medan motsatsen är en stark hämsko för all initiativkraft.

Det man inte dagligen hinner tänka på i det stres�siga lärarjobbet är att grundförutsättningarna för skolans verksamhet måste vara i skick. För den biten ansvarar stat och kommun. Den förra genom att anvisa medel i form av statsandelar och genom regelverk som lag och läroplan.

Den senare står för de konkreta möjligheterna att driva skolan. Jag tänker på sådant som timresurs, gruppstorlekar, utrustning och skolnätet.

I sammanhanget ska vi inte glömma bort facket. Vad har lärare tillsammans under gångna tider åstadkommit via fackligt arbete? Utan att tillsammans driva lärarnas intressen hade vi aldrig nått dit där vi är i dag.

Allting är politik och skolan är det i allra högsta grad eftersom skolan är en samhällsfunktion. Lärarrummet är en viktig politisk plats. Lärare bör vara allmänt medvetna, för det är först då man kan formulera de mål man vill nå.

För att kunna behålla den tillit som finns mellan lärarna och samhället måste man dessutom ha insikter i utomstående faktorer såsom vad föräldrarna vill och vad politikerna har för planer. Den tilliten behövs när stabiliteten rubbas. Förändringar kommer inte av sig själva och de är inte obetvingliga. Facket behövs.

Dan Johansson är ordförande för FSL.

Svenska Lärarföreningen i Uleåborg r.f. kallar till höstmöte tisdagen den 29 oktober klockan 18.00 på Svenska Privatskolan i Uleåborg (Sepänkatu 7).

Stadgeenliga ärenden och val av styrelse för år 2014.

Föreningen bjuder på en bit mat. Anmäl deltagande till mats.hilli@eduouka.fi. Välkomna!

Malax-Korsnäs lärarförenings höstmöte hålls onsdagen den 30 oktober kl.15.30 i Yttermalax skola.

Programmet består av mat, stadgeenliga ärenden + diskussion om eventuella ärenden till kongressen 2014 samt en uppföljning av debatterna vi hade med politikerna. Skolombuden, fullmäktigeledamoten och förtroendemännen ombeds komma på mötet eller kalla in ersättare. Välkomna!

Vasa svenska lärarförening kallar sina medlemmar till höstmöte måndagen den 11 november 2013 kl.

18.00 på Svenska klubben (Strandgatan 4). På mötet behandlas ärenden enligt paragraf 14 i föreningens stadgar. Aktuell information av förbundsordförande Dan Johansson.

FSL:s styrelse tisdag 12.11.2013, Åbo.

FSL:s förbundsfullmäktige onsdag–torsdag 13– 14.11.2013, Åbo.

Borgå Lärarförening håller höstmöte 19.11.2013, kl.

18.30 i källarvalvet vid Borgå folkakademi, Runebergsgatan 16–18, ingång från innergården. I samband med årsmötet blir det vinprovning. Du är hjärtligt välkommen med och anmälan görs till anna-lena. juslin@porvoo.fi senast 15.11.2013.

FSL:s styrelse fredag 13.12.2013, Helsingfors.

Har den lokala lärarföreningen haft höstmöte och valt styrelse?

Eller har det hänt något annat, som är värt att noteras under Lokaltrubriken? Notismaterial kan sändas till C-E Rusk (carl-erik.rusk@fsl.fi) och Tom Ahlfors (tom.ahlfors@fsl.fi).

Lovisa Gymnasiums lärarkår följer med oro nyheterna om nedskärningar och eventuella nedläggningar och sammanslagningar av skolorna i Lovisa.

– Vi kräver att alla beslut som görs bygger på ordentliga och transparenta utredningar där man tydligt ser vad som jämförs och vad den konkreta nyttan förutspås bli såväl på kort som på lång sikt, skriver lärarkåren i LG i en insändare i Östra Nyland den 16 oktober.

Förslaget att föra Lovisa Gymnasium och Myllyharjun lukio under samma tak tilltalar inte lärarna i LG. De pekar på att liknande planer leder till mångmiljoninvesteringar i nya byggnader och utrymmen och försvårar det nu täta och fungerande samarbetet med gemensam administration, elevvård och gemensamma lärare mellan högstadiet och gymnasiet i båda språkgrupperna.

– Också elevernas rättsskydd kan hotas om man planerar att ha undervis-

ningsgrupper med elever från båda språkgrupperna.

En elev som valt att gå i finsk eller svensk skola har rätt att få undervisning på sitt modersmål i varje kurs, antecknar lärarna.

I Tusby hotas den enda svenska skolan, Klemetskogs skola, av indragning, omtalar svenska.yle.fi den 4 oktober. Alternativet till en nedläggning är att låta skolan fungera i samband med en finsk skola i Tusby. Förslaget just nu är ändå att lägga ner skolan helt och hållet och flytta eleverna till Svenskbacka skola i Kervo istället.

Den nyligen renoverade skolan har 49 elever fördelade på åk 1–4. På svenskt håll har mobiliserats en opinion, som kämpar för skolans existens. Fullmäktige tar senare i år ta ställning till Klemetskogs och fyra finska skolors fortsatta varande.

I Hangö tar det svenska och finska högstadiet itu med upprepad frånvaro, omtalar Västra Nyland den 3 oktober. De två skolorna

har fått en handlingsplan, som bygger på tidig intervention. I handlingsplanen beskrivs skolfrånvaro som ett invecklat fenomen, som kräver samarbete och kunskap.

– Planen är så konkret som möjligt för att vara lätt att följa då man snabbt behöver skrida till åtgärder, säger Tanja Koivisto, rektor för Hangö högstadium.

Speciellt nya lärare har nytta av planen, enligt hennes bedömning.

30 missade lektioner utgör gränsen för att skolorna skrider till åtgärder för att bena ut orsakerna och reda ut vad som kan och bör göras.

I Borgå dras tre skolor in, medan nio får fortsätta sin verksamhet. Detta föreslås i en utredning över det svenska skolnätet, omtalar Borgåbladet den 10 oktober. Skolorna i Kråkö, Saxby och Gammelbacka föreslås dras in. De svenskspråkiga eleverna i skärgården koncentreras till Grännäs skola. I Grännäs rivs en av byggnaderna och

ersätts av ett nybygge. Då dras skolan i Kråkö in. Överlag är läget rätt svårt.

Många skolhus är utslitna, vilket gav impulser till den aktuella skolnätsutredningen. Borgå siktar på att alla skolbyggnader på svenska sidan ska vara i skick senast läsåret 2019-20.

I Kristinestad känner t.f. högstadierektorn Jyrgen Wiklund oro för fuktskadorna och inomhusluften i högstadiebyggnaden, uppger Syd-Österbotten den 15 oktober. Såväl elever som lärare har problem i form av utdragna förkylningar och röstslitage.

Problemen är särskilt akuta i specifika utrymmen, bl.a. två tredjedelar av klassrummen. Allra mest utsatt är gymnastiksalen. Wiklund hoppas på snabba och goda lösningar på utrymmesproblemen. Kristinestad söker febrilt efter lösningar i en situation, där stadens ekonomi är körd i botten och elevantalet ständigt sjunker.

Finlands Svenska Lärarförbund FSL Järnvägsmannagatan 6 00520 HELSINGFORS www.fsl.fi tfn 020 749 54 60 E-post till anställda: fornamn.efternamn@fsl.fi Medlemmarna ombeds i första hand vända sig till den egna lokala förtroendemannen i frågor som rör bl.a. löne- och anställningsvillkor.

Förbundsordförande Dan Johansson, tfn 020 749 54 70 Förbundssekreterare Christer Holmlund, tfn 020 749 54 65 Ombudsman Jan-Mikael Wikström, tfn 020 749 54 67 Förbundsekonom Agneta Roine, tfn 020 749 54 66 Informatör Martina Landén-Westerholm, tfn 020 749 54 63 Avdelningssekreterare Anita Stark, tfn 020 749 54 64 Arbetslöshetsärenden och frågor rörande t.ex. alterneringsledighet sköts av Lärarnas arbetslöshetskassa, www.opetk.fi Tfn 09 2294 4100.

A-kassans telefontider: måndag till torsdag kl. 9–15.

Grundlig information om arbetslöshetsskydd, beräkningen av inkomstrelaterade dagpenningar m.m. på Arbetslöshetskassornas samorganisations hemsida www.tyj.fi Kontaktuppgifterna rörande tidningen Läraren finns på sista sidan.

Nästa nummer av Läraren utkommer den 7 november.

4

24.10.2013 Mei Ahlfors

Vuxna skall medverka i barnens medievärld och ta del av det de berättar genom bilder och videosnuttar som de tagit med sina mobiltelefoner.

– Det kan vara en källa till information om hur barnet mår, säger docent Sara Sintonen vid lärarutbildningen vid Helsingfors universitet.

Förringa inte en bild av vardagen Mobiltelefonen är ett av de mest personliga föremålen barnen har, säger docent Sara Sintonen vid Helsingfors universitet, inrättningen för lärarutbildning. Hon har undersökt hur barnen använder sina telefoner för att i ljud och bild dokumentera sin vardag. Barnen i undersökningen är 8–11 år gamla och i den åldern delas inte bilder eller laddas ner på nätet än. Det är den närsociala aspekten som är det primära för barn i denna ålder.

I Finland får barnen sin första telefon just i 7–8-årsåldern och den är – liksom för de vuxna – en viktig ägodel.

– En del av barnen kunde exakt berätta om sin telefon, men visste inte hur gamla syskonen var, berättar Sara Sintonen.

De flesta barn tar bilder med sin telefon några gånger i veckan, visade det sig. Videoproduktionen är inte lika populär, de flesta filmar någon video i månaden. Sintonen tror att en delförklaring kan vara att det tar kortare tid att knäppa en bild än att filma en videosnutt.

Dessutom är det inte bråttom då man skall se på en bild, medan en film hela tiden går framåt.

– Videorna har ju också sämre kvalitet. Å andra sidan är inte kvaliteten något krav, det är viktigare att det finns en bild eller en film än att de är av god kvalitet.

Bilderna skall nödvändigtvis inte ses som fotografier utan mera som en dokumentation av barnets vardag. Ett bildbevis på livet och barnets närmiljö, menar biträdande professorn i mediekonst Heidi Rae Cooley vid universitetet i South Carolina i USA, enligt Sintonen. Överraskande för forskarna var att bilderna redigeras så mycket som undersökningen visar.70 procent av de 314 barn som deltog i en nätenkät nämnde om olika redigeringsmöjligheter på telefonen.

I en intervjudel som utfördes med 17 barn visade nästan alla hur man utför redigeringar av olika slag. Bilderna kan beskäras, få lustiga til�lägg – också i form av egenhändigt tecknade detaljer, som utförs med ett annat av telefonens program – färgsättningen kan förändras och så vidare.

Klart mest fotograferar barnen sina husdjur och andra djur, naturen, sina kompisar, familjemedlemmar och släktingar. Då något inträffar i barnens vardag kan också det inspirera dem till att knäppa en bild. Exempelvis ett hål i gatan, som Sintonen skriver. Hon associerar till en videofilm hon sett av en grusväg.

– Vi ska inte förringa en videosnutt av en grusväg. Det kan vara en källa till information om hur barnet mår, säger Sintonen.

– Vi har stirrat oss blinda på säkerhetsfrågor gällande användandet av mobiltelefonerna och inte alls fokuserat på det pedagogiska.

De yngre barnen fotar alltså inte sig själva, utan håller på att förbereda sig på livet i de sociala medierna, menar forskarna. I det här skedet är det också viktigt att de får feedback på det de gör.

– Intresset för fotografering skulle senare vara större om barnen skulle få tidig feedback. Mediefostran bör absolut innehålla audiovisuellt berättande, det är en viktig röst som hörs genom barnens eget berättande, säger Sara Sintonen.

Ett misstag som ofta begås är att de vuxna fokuserar på någon viss apparat, och tillgången på den, då det viktiga är en skicklig enskild lärare som kan handleda eleverna i produktionen av bild och video.

Sintonen har med egna ögon sett pekdatorer i en del skolor ligga oanvända i högar och samlar damm.

– Videon är en genre som är

starkt på kommande, menar forskarna och berättar om hur något barn hade lärt sig stegen till en dans genom att titta på en video som en kompis gjort då hon i sin tur dansade samma dans.

– Låt barnen undervisa varandra med hjälp av sina mobiltelefoner.

Att det onekligen finns en liten del (mycket liten del, enligt den här undersökningen) barn som saknar mobiltelefon vill inte forskarna dra några stora växlar på.

– Hur många elever saknar skor för inomhusspel i gymnastiken, frågar sig Tuomas Kauppinen, lärarstuderande som deltagit i forskningen.

Kauppinen räknar upp inom vilka ämnen man kan ha glädje av att använda mobiltelefonen, förutom den uppenbara fördelen inom bildkonsten.

– Tänk att under orienteringen använda telefonen för att ta en bild av en kontroll, eller inom huslig ekonomi filma hur man bakar bullar.

– Det är inte nödvändigt att binda användandet till ett speci-

fikt ämne, utan hellre se den audiovisuella världen som en del av helheten, säger han.

– Här kan den vuxna vara ett hinder, men också en möjlighet.

Nyfikenheten är kunskapens moder.

Visst stötte forskarna som tog del av barnens bildgalleri i deras telefoner också på mera dubiösa bilder, men antalet var lågt. Om det förekom mera än forskarna såg, var barnen mycket systematiska i då de undanhöll de suspekta bilderna.

– Jag tror att den ivern lägger sig efter en tid, säger Sara Sintonen.

Just i detta skede kommer ju mediefostran in. Vad är lämpligt att fotografera och vad kan uppfattas som för privat är viktiga frågor.

– Varför inte föra en etisk diskussion hemma innan barnet får sin första mobiltelefon, föreslår Sara Sintonen.

Huvudsaken är att de vuxna är med i barnens medievärld.

Tom Ahlfors

”

Då något inträffar plötsligt i barnens vardag kan också det inspirera dem till att knäppa en bild. Exempelvis ett hål i gatan.

5

24.10.2013

”Eleverna är experter”

Pekka Nikrus vill lära eleverna använda sina telefoner på ett vettigt sätt.

Foto är kommunikation Googlar man namnet Pekka Nikrus finner man rätt snabbt prov på hans fotokonst. Han har bland annat en färsk serie bilder tagna med mobiltelefonen. Pekka studerar konstfostran för tredje året vid Aalto Arts, det som tidigare hette konstindustriella högskolan. Han är i grunden utbildad fotograf och läser nu magisterprogrammet för den pedagogiska biten och undervisar också på Aalto Arts.

– Intressant stoff, är Pekka Nikrus kommentar om Sara Sintonens forskning som refereras på omstående sida. I själva verket är han redan bekant med en del av undersökningen, eftersom han hört en studiekamrats presentation av sin del.

Vi stämmer träff på ett café som finns i samband med en stor kamerabutik. I vår korrespondens nämner jag vilken kamera jag använder i jobbet, tänker mig att han har ett visst intresse för sådant.

– Vet du vad, jag är nog inte speciellt intresserad av vad man använder för utrustning, skriver han som svar.

– Det är viktigare att man tar bilder, än vad man tar dem med.

Och ännu viktigare är ju vad man fotograferar och varför. Den bästa kameran är den man har med sig.

Idag är mobiltelefonen inte bara en apparat som ägaren håller kontakt med omvärlden med, utan också kamera och apparat för spel, musik och internet.

Och för mobbning. Detta olyckliga faktum för Pekka tidigt in i vårt samtal.

– Det är mycket tråkigt, men jag tror ju att mobbning alltid kommer att finnas. Men jag tror också att mobbning per mobiltelefon ebbar ut så småningom, säger Pekka Nikrus.

Han skulle gärna se att man i grundskolans lågklasser lär eleverna använda sina telefoner på ett vettigt sätt, i stället för att bara förbjuda dem.

– Frågan är ju hur man gör det.

Det blir väl bråk och tandagnisslan tills man får det att fungera.

Att ge uppbyggande respons på till exempel ett foto som är taget med mobilen är viktigt, men också att fotandet utmynnar i något annat, kanske att låta eleverna bekanta sig med äldre fotografier.

Att visa att det finns andra som tar motsvarande bilder kan också fungera bra.

Foto är ju två saker, att ta bilden och att presentera den, och till det hör ju att diskutera vad bilden säger, göra en bildanalys och jämföra den med andra bilder. Och diskutera hur olika människor kan se på samma bild.

– Det här gäller framför allt de yngre eleverna! Tar ett barn en bild och visar den för sina kompisar är det ju kommunikation. Tänk om de skulle skriva texter och visa dem för varandra! Då skulle alla modersmålslärare hoppa i taket av

glädje.

När barnen fotar med mobilen och visar bilderna hoppar ingen i taket av glädje.

Sara Sintonens undersökning visade att bilder som är tagna i olika delar av Finland inte skiljer sig så mycket från varandra.

Pekka ser en förklaring i att skolkulturen ser ganska lika ut i vårt land oberoende av var i Finland vi befinner oss.

– Alla bilder är kulturbundna, säger Pekka.

– 10-åringar har en helt annan kultur än 15-åringar, och förmågan att kunna läsa och förstå bilder och bildkommunikation kommer att behövas mer och mer. Aldrig tidigare har det tagits så många foton som nu.

Det här resonemanget tangerar etiken i konstfostran och Pekka för fram hur viktigt det också är att lära eleverna behandla en bild på rätt sätt. Det här lär man sig genom att titta på massor av bilder, liksom man lär sig skriva rätt genom att läsa. Hela 70 procent av barnen som deltog i Sintonens undersökning meddelar att de behandlar de bilder de tar med mobilerna.

– Att göra en misslyckad och felaktig datorredigering av en bild är att jämföra med ett kommateringsfel i skrift, säger han.

Också andra paralleller mellan skrivandet och fotandet går att dra.

Barnen fotar i dagboksform. De

kan tänka sig att visa någon bild för en kompis, men får kompisarna se alla bilder känns det inte bra.

Precis som med en skriven dagbok, menar Pekka Nikrus.

Han har med sina fotostuderande vid Aalto Arts diskuterat hur mobiltelefonen kunde användas i skolan. I språkundervisningen kunde eleverna t.ex. få ett ord och bege sig ut för att fotografera motsvarande ting.

– Har du fått ordet ”dog” och har fotograferat en katt visar det att du inte riktigt förstått det ordet, säger Pekka.

Problemet med användandet av mobiltelefoner i undervisningen är just att de är multifunktionella och kan vara störande. Eventuellt kunde läraren tillåta dem i vissa projekt och sedan samla in telefonerna igen, funderar Pekka.

Litet som man gör i de lägre klasserna med t.ex. saxar.

Att bara förbjuda är ju det lättaste att göra, men inte det bästa.

– Det är ju inte skolans fel, utan kanske den utbildning som bildkonstlärarna får inte heller är helt a jour. När de barn som nu fotar och har sig med sina mobiltelefoner själva blivit lärare om tjugo år, kanske det löper lättare, funderar Pekka.

Text och foto: Tom Ahlfors

Annika Brandt är bildkonstlärare i Sibbo gymnasium och Sipoon lukio. Hon är också doktorand på Aalto Arts.

Hur ser du på att låta eleverna använda sina telefoner under skoldagen?

– I dagens informationsoch kommunikationssamhälle är telefonen en naturlig del av vardagen.

– Regler, riktlinjer, förbud men också uppmuntran att använda digitala läromedel utgör en grund för kritiskt tänkande överlag. I vilket sammanhang och hur telefonerna används i skolan är ju en lärprocess i sig. Förmåga att ta eget ansvar, följa regler och normer och samtidigt känna delaktighet i beslutsprocesser, öppnar möjligheter för diskussion mellan lärare och elever, hemmet inte att förglömma, säger Annika Brandt.

Varför tror du att telefonerna har blivit så viktiga ägodelar för barn och ungdomar av idag?

– Telefonen är ju så mycket mer än enbart ett kommunikationsredskap.

– För bara någon vecka sedan gjorde jag en enkät i en av konstkurserna här i gymnasiet.

Studerandena skulle visualisera sina viktigaste ägodelar. 98 procent av de visuella svaren bestod av telefon, dator och sängen.

På vilket sätt fungerar elevernas telefoner pedagogiskt i din undervisning?

– De kompletterar böcker, datorer och pekdatorer och används varierande som underlag för informationssökning. De är ju också ett visuellt medium genom fotograferings- och videomöjligheterna.

Telefonerna underlättar lärandet, främjar det egna ansvarstagandet och stöder kritiskt tänkande i informations- och bildflödet. Attityder och fenomen ur ett samhällsperspektiv återspeglas i lärprocesserna, inte enbart de tekniska färdigheterna.

– Mobiltelefoner är behändiga digitala verktyg för utforskande- och reflektiv interaktiv inlärning. Dagens ungdomar är ju experter på användningen av telefoner även för annat än kommunikation. Jag ser dem gärna dela med sig av sin expertis, alla lär vi oss av varandra.

På vilket sätt använder du din egen telefon?

– Främst för kommunikation, att den är en behändig dator och kamera kommer i andra hand, säger Annika Brandt.

Tom Ahlfors

6

24.10.2013 Ari Hinttu

KOLUMNEN Annika Luther är lektor i biologi, geografi och humanekologi vid Tölö gymnasium.

Kirsi Ikäheimonen och Ann-Maj Björkell-Holm under en veckotandemträff.

Lär dig språk och få en vän!

MOOC kommer! Är du redo?

Jag hade tänkt ägna min andra kolumn för i höst åt uppslagsverket ”För oss kvinnor” från femtiotalet, förtjusande och förfärande, med bland annat klara besked om idealmåtten för en kvinna på 170 cm (armlängd 66 cm, axelbredd 39 cm, stuss 96 cm, om någon undrar). Jag hade tänkt komma till att vår tid kanske ändå tillåter lite mera individuella olikheter.

Så hade jag tänkt, tills jag åkte på bokmässa till Göteborg och lärde mig om MOOC. MOOC handlar inte om individuella olikheter, utan om internationell massundervisning, Massive Open Online Courses. Här finns mycket att hämta och minst lika mycket att förlora.

Som med alla nya trender har också MOOC sina ikoniska berättelser, mest känd är den om Stanfordprofessorn Sebastian Thrun som omarbetade sin kurs i artificiell intelligens, lade ut den gratis på nätet och över en natt hade 160 000 studerande i hela världen. Normalt hade han haft 200.

I testsyfte fortsatte han också sina vanliga föreläsningar, men slutade när åhörarantalet sjönk under trettio. Resterande 159 970 lyssnade hellre på honom hemma eller på något mysigt kafé. Som den driftiga amerikan han är grundade han snabbt ett lönsamt företag i branschen och fick många efterföljare.

Möjligheterna med MOOC är oändliga och fantastiska.

Att ge den begåvade flickan i ett dammigt läger för syriska flyktingar till de bästa lärarna i världen. Att utvidga det som varit reserverat för en liten privilegierad elit till alla människor, var de än är födda. Att vem som helst, när som helst, ska kunna utbilda eller fortbilda sig med det som mest behövs eller det som intresserar dem mest. Vem älskar inte TED-talks redan nu? Khan Academy är ett annat exempel på hur nätet reformerat spridningen av kunskap. För den som vill ha en entusiastisk och informerad inblick i hur MOOC skulle kunna avskaffa världens klassrum finns det en artikel av professor Gunnar Karlsson, Kungliga Tekniska Högskolan, i senaste nummer av tidskriften Axess (7/13).

Alla är inte lika entusiastiska. Att kunskapen finns tillgänglig innebär ju inte att den finns i mitt huvud. En mer skeptisk röst, John Daniel hänvisar i samma nummer till en öppen nätkurs i elektronik som bjöds ut av MIT. 155 000 studerande anmälde sig, 23 000 försökte lösa de första uppgifterna, 7 157 tog sig genom halva kursen och 300 (kanske det normala antalet för en MIT-kurs?) klarade slutprovet.

Mitt eget anspråkslösa försök att göra den hopplösa fjärde gymnasiekursen i geografi nätbaserad för att ge eleverna mera tid och flexibilitet har varit ungefär lika framgångsrikt.

MOOC kommer, inget tvivel om saken. Det kommer inte att bli den tsunami som entusiasterna föreställer sig (”Skol-TV” marknadsfördes i nästan samma inspirerade ordalag på 1960-talet), men allt storskaligt som byråkrater tror att kan spara pengar körs igenom, trots att ingen riktigt kan se vart det leder. Vem som sen ska göra de internationellt attraktiva kurserna om till exempel finlandssvensk litteratur, lagkunskap eller Östersjöns mesiga brackvattensarter – jaa, det klurar vi nog ut på någon fortbildning. Vi är ju proffs för fasiken!

Många människor vill lära sig nya språk eller vill upprätthålla kunskaperna i ett språk man redan kan i någon mån. Genom tandemmetoden är det möjligt att öva ett språk med en modersmålstalare som i sin tur får träna ditt modersmål.

Tandem som språkinlärningsmetod togs för första gången i bruk i ett tysk-franskt ungdomsutbyte år 1963. Sedan dess har tandem spridit sig runt världen. Med professor Christer Laurén som initiativtagare startade Vasa Arbis för tio år sedan ett försök, där människorna anmälde modersmål, vilket språk de ville öva, födelseår, kön, boningsort och hobbyer. Därefter parades lämpliga personer ihop.

Parterna tog kontakt med varandra via e-post eller telefon och började sedan träffas, t.ex. på ett kafé för att först en timme tala ett språk och sedan byta till det andra språket. Man lär sig alltså språket genom samtal och får turvis vara den som lär sig och turvis den som hjälper den andra att lära sig. På köpet får många också en sann vän i och med språkutbytet.

nen. Samarbetet med andra bygger på att båda parterna både kan dra nytta av växelverkan och samtidigt ha roligt tillsammans. Var och en bestämmer sina mål och hur man vill arbeta för att nå målen, samt bär ansvaret för sitt eget lärande och agerande. Däremot behöver målen och arbetssätten inte vara de samma för parterna.

Det är ett fritt, tryggt och avslappnat studiesätt för studerandena. Man kan göra olika saker tillsammans, t.ex. shoppa, gå på teater, motionera eller laga mat.

Några har till och med planerat att besöka språkpartnerns hemland.

För många invandrare har FinTandem varit ett utmärkt sätt att komma i kontakt med finländare och den finländska kulturen. På samma sätt har finländarna fått både ge av den egna kulturen och suga åt sig av den främmande kulturen.

Klasstandem

Försöket utföll så väl att Vasa Arbis sökte om projektmedel via Utbildningsstyrelsen och kunde på det sättet utveckla en kursmodell kallad Fintandem. I arbetet deltog även samarbetspartner vid Korsholms vuxeninstitut och forskare Katri Karjalainen vid Vasa universitet. Projektgruppen utvecklade både en handbok för koordinatorer och en för studerande. Koordinatorhandboken finns på finska och svenska på www.vaasa.fi/fintandem. Handboken för studerande finns i dag på fyra språk (finska, svenska, engelska och ryska).

I kursmodellen ingår sökande av språkpartner, handbok för studerande, fem närstudieträffar och koordinatorstöd. FinTandem som kursmodell har spridits till flera orter i Finland och andra former av tandem tillämpas i t.ex. olika högskolor eller som klasstandem inom gymnasieutbildningen.

Vid Vasa gymnasium och Vaasan lyseon lukio pågår ett treårigt samarbetsprojekt med Åbo Akademi och Vasa universitet kallat klasstandem. Projektet ska resultera i en handbok om erfarenheterna av klasstandem, tips till lärarna, exempel på övningar och best practice.

Redan år 2009 prövades klasstandem under två perioder i respektive skolor. Vasa Arbis fungerade då som koordinator för det av Utbildningsstyrelsen stödda projektet. Rektorerna koordinerar i dag samarbetet så att kurserna i finska och svenska går samtidigt i de båda skolorna. Eleverna får ett par från den andra skolan och studerandena är turvis den som lär sig och den som fungerar som stöd och språkmodell. Lärarnas roll är att göra en god samplanering och styra upp samarbetet mellan elevparen. I samarbetet ingår undervisning i klass, studiebesök och träffar utanför skolan. Paren gör sinsemellan upp ett avtal för tandemstudierna och kommunicerar bl.a. via facebook.

Fritt och tryggt

Högskolor och universitet

Det finns två principer i tandem: ömsesidighet och autonomi/självstyrning. Vid närmare eftertanke passar de här principerna också utmärkt vid alla former av umgänge mänskor emellan, säger Karjalai-

Kursmodellen FinTandem kan också räknas till godo som språkpraktik. Exempelvis har Vasa universitet under många år uppmuntrat sina studerande att delta i en FinTandemkurs under ett läsår,

Språkkursmodell

FinTandemparterna träffas två timmar per vecka på vartdera språket och deltar i de gemensamma närstudieträffarna (5 st.) som ordnas vid Vasa Arbis i samarbete med Korsholms vuxeninstitut. Dessutom skriver de en inlärningsdagbok över träffarna. Även Svenska handelshögskolans studerande i Vasa kan delta i FinTandem och få studiepoäng. Språkinlärningen genom tandemmetoden gynnar också kontakterna mellan språkgrupperna i de olika campusen.

Nu vågar jag tala!

Rädslan för att inte kunna tala ett språk grammatikaliskt rätt ligger djup bland oss finländare. Vi är rädda för att göra fel. Tandemstudier kan vara vägen ut ur detta tänkesätt.

Så här säger en av deltagarna: ”För mig passade FinTandem utmärkt, för det gav mig inte bara chansen att öva ett språk utan också komma i kontakt med nya människor och få en inblick i deras liv. Det var inte bara teoretisk inlärning som att sitta i ett klassrum med en textbok framför sig utan det var praktisk inlärning från början. I och för sig var det lite skrämmande i början för man visste inte hur det skulle gå, kommer det här att fungera, kommer vi alls att förstå varandra etc. Men efter det här året så pratar jag faktiskt med folk, dvs. jag vågar faktiskt öppna munnen fastän jag vet att jag förmodligen säger fel.

Tröskeln att våga prata, och skriva för den delen, har sjunkit markant. Jag tror att det har att göra med att jag vet att min språkpartner vet att jag inte behärskar språket och säger fel och vice versa. Man slappnar av på ett helt annat sätt och vågar prata mera för man vet att hennes/hans roll är att rätta mig. Tidigare, och i viss mån ännu idag, kände jag av ett samhälleligt tryck att om jag inte kan prata perfekt så kan jag lika gärna vara tyst. Det fanns inget rum för att göra fel utan det var antingen eller. Jag känner fortfarande av det i vissa situationer men det har blivit bättre.”

Marika Boström

Språklärare och FinTandemkoordinator Vasa Arbis www.vaasa.fi/fintandem

7

24.10.2013

Fog för allvarlig oro Nå, inte vet jag nu om det är panik (Rosenberg 17.10 i Läraren), men det finns faktiskt på riktigt en oro för standarden i vissa av våra grundskolor i södra Finland.

Vi ser ju ständigt en nivåförsämring hos eleverna i våra gymnasier bl.a. i läsförståelse och skrivkunnighet som, alldeles riktigt, beror på många faktorer. Svaren kan hittas bl.a. i att finlandssvenska pappor verkar urusla på att läsa högt för sina barn, att intresset för litteratur är på nedåtgående, att tålamodet hos våra ungdomar tryter, att kreativt tänkande verkar backa osv(för övrigt tycks ju nu vurmen för teknik i våra skolor överskugga allt annat, syns också på artiklarna i denna tidning).

Trots detta måste vi kunna förhålla oss kritiska (dock inte panikartat) till den rådande situationen vad gäller både innehållet och

placeringen av vår skolutbildning!

Jo, visst har också arbetsgivaren en stor roll, tillgången på bostäder och flexibilitet hos kommunerna (Dan Johansson 3.10 i Läraren).

Men skall vi år efter år leva med ur hand i mun i huvudstadsregionen?

Då det finns ymnigt av sökande i Österbotten (vad gör förresten alla dessa ”överloppslärare” där?), så skall man vara nöjd om man med nöd och näppe får en behörig lärare till en grundskollärartjänst i vissa delar av södra Finland.

Många obehöriga kan visserligen också vara hur duktiga som helst, men det handlar framför allt om en förståelse för den tvåspråkiga verkligheten många lever i och hur man skall tackla dessa utmaningar. Åbo Akademi och PF måste ta sitt ansvar här och fundera på allvar hur man lösa detta! Vi hade ju en utlokalisering i Helsingfors några

år, vad hände med den? Visst finns det också en utmaning i att hitta tillräckligt många lärarutbildare.

Jag medger när som helst: frågan är inte alls lätt, men då våra elever de facto börja sacka efter nivån framför allt jämfört med finska dito (nu skall vi inte jämföra regioner) så är det allvarligt och vi kan inte bara säga att den finlandssvenska skolan har sina egna agendor och vi klarar oss nog (trots att många gör det). Tycker både Johansson och Rosenberg sopar problemen under mattan.

Däremot håller jag med om att stort inte alltid är vackert, heller i detta sammanhang.

Jonas Forsman

lärare i historia och samhällslära vid Brändö gymnasium

Blandspråk förtäljer inte om språkkompetens Att förfasa sig över hur ungdomar friskt blandar två eller flera språk i vardagliga samtal är onödigt. Samtalen avslöjar egentligen ingenting om den språkliga kompetensen hos en person, och de utesluter inte heller personens förmåga att kunna välja språk när situationen kräver det, säger Sofie Henricson som för sin doktorsavhandling studerat samtalsspråk på svenska språköar i Finland.

I sin avhandling i nordiska språk vid Helsingfors universitet har Henricson studerat arrangerade gruppsamtal bland ungdomar i svenska gymnasier på fyra så kallade svenska språköar i Finland, nämligen Björneborg, Kotka, Tammerfors och Uleåborg. I de här finska städerna utgör de svenska befolkningsgrupperna om ungefär 400–1200 individer endast mellan 0,2 och 1 procent av totalbefolkningen. Dessa små svenska befolkningsgrupper lever utanför de traditionella svensk- eller tvåspråkiga områdena i Finland där de upprätthåller svenska institutioner såsom skolor och daghem. Syftet med studien är att utöka kunskapen om finlandssvenskt samtalsspråk med den starkaste förankringen i finska samhällen.

– Jag har inte varit ute efter att granska huruvida de här ungdomarna talar korrekt svenska eller huruvida deras avsikt är att ge uttryck för en flerspråkig identitet. Det här snarast en situationsstudie över hur lediga samtal mellan ungdomar kan se ut på de här orterna, säger Henricson, som själv vuxit upp i Kotka.

Grupperna bestod av mellan tre och åtta 16–18-åriga deltagare. Eftersom alla som deltog i samtalen bor i enspråkiga finska städer där de går i svenska gymnasier, använder de både svenska och finska i sin vardag.

Den kvalitativa näranalysen visar på olika slags orienteringar mot enspråkiga och flerspråkiga samtalskoder.

I de här flerspråkiga miljöerna kan samtalsdeltagarna antingen välja att undvika att använda det ena av sina gemensamma språk, dvs. i praktiken finska, eller också välja att aktivera alla sina gemensamma resurser i samtalen.

– I flerspråkiga samtal anpassas språken ofta strategiskt till varandra och språken tolkas i så lika tappning som möjligt. Det här är mönster som återkommer i vardagen överallt där det förekommer flerspråkighet i världen, säger Henricson.

Flerspråkighet kan enligt Henricson betraktas som ett naturligt sätt att uttrycka sig i en miljö där två eller flera språk talas sida vid sida.

Tvärtom skulle det vara onaturligt om flerspråkiga samtal inte förekom. De flerspråkiga lediga samtalen utesluter inte heller individens förmåga att välja att använda bara det ena av sina språk, till exempel i klassrummet, förklarar Sofie Henricson.

Sofie Henricson.

Rita Nordström-Lytz.

Allt kan inte mätas i lärarnas uppdrag Vad innebär det att vara lärare?

Vad handlar det pedagogiska uppdraget om? Vad behöver människan för att leva? I en tid präglad av internationella kunskapsmätningar och ekonomiska krav på lönsamhet och effektivitet ligger det nära till hands att lärarens uppgift begränsas till det som är mätbart, som ger snabba resultat och som svarar mot den globala marknadens krav. Det pedagogiska uppdraget handlar dock om mera än detta och beskrivs i lärarprofessionslitteratur som ett dubbelt uppdrag.

Bl.a. dessa frågor behandlas i PeM Rita Nordström-Lytz doktorsavhandling i pedagogik, som framlades till offentlig granskning fredag 4.10.2013 vid pedagogiska fakulteten vid Åbo Akademi.

Avhandlingen heter ”Att möta den andra. Det pedagogiska uppdraget i ljuset av Martin Bubers dialogfilosofi”.

För att leva behöver människan kunskap, men hon behöver också lära sig att leva som en medmänniska. Det innefattar dels uppdraget att främja och utveckla kunska-

per, färdigheter och attityder hos eleven, men inkluderar också ett moraliskt ansvarsperspektiv för läraren att i undervisningssituationerna leva som en närvarande medmänniska tillsammans med eleven. Den lärare som ”enbart undervisar” fullgör inte sitt pedagogiska uppdrag, men det gör heller inte den som struntar i att utveckla elevens kunskaper och enbart är en ”trevlig medmänniska”, antecknar Rita Nordström-Lytz.

Pedagogikens dubbla uppdrag analyseras och utvecklas i avhandlingen utgående från Martin Bubers dialogfilosofi, som formulerar människans dubbla hållning till omvärlden: som ”Jag till Det” och ”Jag med Du”. I den pedagogiska verksamheten ligger fokus naturligt på kunskapandet (Jag–Det), varför påminnelsen om medlevandet (Jag–Du) är relevant.

I Jag–Du-möten öppnas möjligheter för lärare och elever att erfara det annorlunda, det oväntade, det som avviker från det redan kategoriserade, det som erbjuder nya perspektiv.

Vi ses på EDUCA Nu bjuder vi på inspiration. Vi ses i Hörnan på EDUCA-mässan den 24-25 januari 2014 i Mässcentret, Helsingfors.

Stand up - Fredagkväll

Sätt dig

Hur spelar genus roll? - Lördag kl. 10.30 i Hörnan Mia Heikkilä, forskare Juhana Vartiainen, överdirektör, VATT Ellinor Hellman, rektor för Åshöjdens skola diskussion med Bob Karlsson, direktör, Utbildningsstyrelsen

Billig och bra skola? - Lördag kl. 14.30 Dan Johansson samtalar med Robert Nyman, bildningsdirektör i Raseborg och kommunala beslutsfattare om kommunekonomi och skola

med Anders Helenius

Kolla hela det svenskspråkiga programmet på www.fsl.fi. På www.educamessut.fi kan du läsa mera om hela mässan. Inträdet till mässan är gratis.

Besök FSL:s monter och fråga oss om lön och arbetstid. Lyssna också på FSL med gäster i Hörnan:

Etikklinik - Lördag kl. 15.30 Diskussionsledarna för FSL:s yrkesetiska forum pratar vardagsetik för lärare och rektorer

Arrangörer och utställare i svenska kvarteret: Förlag och utbildningssektorns organisationer i Svenskfinland

8

24.10.2013

Nina Eriksson-Holmström, ledamot i OAJ:s styrelse, förde FSL:s och OAJ:s talan i en paneldebatt om strategier för stärkandet av lärarprofessionen. Här ses hon tillsammans med Dorthe Lange, vice ordförande i danska DLF och Yvonne Monrad, moderator för debatten.

Dansk avtalskrasch skrämmer – Kampen fortsätter, försäkrade Anders Bondo Christensen, ordförande för Danmarks laererforening DL, då han medverkade i Nordiska lärarorganisationers samråds (NLS) förbundsseminarium i danska Nyborg i början av september.

Den danska härdsmältan i våras präglade självfallet seminariet, som samlade ledningen för de nordiska lärarfacken.

Den nordisk a kollektivavtalsmodellen har setts som en grundsten i det nordiska välfärdsbygget. Modellen bygger på att arbetsmarknadens parter utan yttre inblandning förhandlar på jämbördiga villkor för att uppnå ett avtal som tillfredsställer båda parter.

Den danska avtalskraschen påverkar därför hela den nordiska fackföreningsrörelsen. Förhandlingarna ersattes i våras av diktat och politisk påtryckning.

– Regeringen sköt ner den nordiska modellen och ersatte den med

diktat i form av en lagstiftning, som ensidigt tog fasta på arbetsgivarnas synpunkter. Danmark har aldrig tidigare upplevt något liknande, sade Anders Bondo.

Politisk konspiration Varför räckte lockouten fyra veckor? Anders Bondo Christensen har sin syn klar.

– DLF förfogar över en strejkkassa, som var beräknad att räcka för fyra veckors arbetsnedläggelse.

Vi var inte de enda, som kände till detta och därför omfattade lockouten just fyra veckor, sade Anders Bondo som identifierar en konspiration mellan regeringen och arbetsgivarna.

Arbetsmarknadskonflikter är besvärliga i synnerhet för fack, vilkas medlemmar i huvudsak är offentligt anställda. Speciellt i liknande situation har opinionsbearbetning hög prioritet.

– Vi fick föräldrarna och opinionen med oss. Kommunerna och andra arbetsgivare, alltså också staten, sparade för sin del grova pengar på att utestänga lärarna från sina jobb. Men föräldrarnas syn räckte inte. Vi blev överkörda, sade Anders Bondo.

Hur blir det i fortsättningen med dialogen mellan lärarna och arbetsgivarna? Läget är eländigt, om man ska tro Anders Bondo.

Ingen tillit kvar – På 1990-talet var jag inte ordförande, men nog ledamot i DLF:s styrelse. Då var jag med om att godkänna avtal, som jag personligen inte var nöjd med. Men jag var lojal och marknadsförde och genomförde avtal, som trots allt omfattades av majoriteten av lärarna. I dagens läge är det svårt att räkna med lojalitet från lärarnas sida, eftersom det inte är fråga om

ett avtal utan om diktat uppifrån, sade Anders Bondo.

Anders Rusk, generalsekreterare för NLS, följer med utvecklingen på arbetsmarknaden i Norden, men också i andra länder. Hans slutsats är att fackföreningarna har tappat terräng, medan arbetsgivarnas tyngd har ökat. Detta sker med regeringarnas goda minne.

– Den ekonomiska ojämlikheten mellan medborgarna har ökat, sade Anders Rusk.

Den offentliga sektorn och dess anställda sätts under press. I många europeiska länder har man redan skridit till åtgärder för att frysa ner och tom. sänka offentligt anställda gruppers löner.

Pistolen mot tinningen

smitta av sig.

– Jag vet att isländska beslutsfattare med intresse har följt med händelserna i Danmark. Också studiebesök har gjorts från isländskt håll. Våra medlemmars arbetstider är under press, berättade Thordur, som räknar med hårda duster framgent med arbetsgivarna och i värsta fall också regeringen.

Sivso Dorph, ordförande för grönländska lärarfacket IMAK, är inte heller glad över det som timade i våras i Danmark.

– Vi förhandlar med pistolen mot tinningen. Regeringen vill få ut fler undervisningstimmar av lärare för samma lön. Vi är uppriktigt rädda för att kraschen i Danmark återspeglas i de grönländska skolorna, sade Sivso Dorph.

Thordur Hjaltested, ordförande för isländska lärarfacket KI, känner igen trenden. Han är rädd för att de brutala tagen i Danmark kan

Text och foto: C-E Rusk

Lockouten berörde också privata och statliga skolor, i detta fall yrkesläroanstalter.

Lockouten avblåstes i april genom att regeringen ingrep genom att stifta en lag om lärarnas arbetstider. Lagen, som träder i kraft nästa år, uppfyller i huvudsak arbetsgivarnas krav, så att lärarnas veckoarbetstid fastställs till 37 timmar i veckan. Rektorerna ska bestämma om hur arbetstiden används. Lärarna och deras fackliga organisationer har inget inflytande, enligt den nya lagen.

Det nya systemet introduceras

hösten 2014. DLF satsar på att förmå kommunerna att ingå lokala avtal om hur lärarnas arbetstid läggs upp. Syftet är att sätta tak på undervisningen, så att förberedelsetiden tryggas.

– Vi arbetar vidare i motvind.

Pressen från rikspolitikerna på de lokala beslutsfattarna är stenhård.

Vi vet t.ex. att statsministern personligen har ringt lokala beslutsfattare för att varna för lokala arbetstidsavtal, berättar DLF-basen Anders Bondo Christensen.

Arbetstider under attack Vad hände då i våras i Danmark?

Regeringen och arbetsgivarna, i första hand Kommunernes landsforening KL, attackerade samfällt lärarnas arbetstider. Den samfällt avtalade modellen byggde naturligtvis på att lärarna undervisar, men modellen garanterade också att lärarna hade tid att förbereda undervisningen.

Den djupa konflikten handlade primärt om en väldigt olika syn på lärarnas arbetstid. Lärarorganisationerna vill hålla fast vid en arbetstid med ett centralt definierat och tydligt tak för undervisning.

Precis som i andra länder bör lärarna också ha tid att förbereda sin undervisning, resonerar lärarfacket DLF. I praktiken har de danska folkskollärarna, som alltså undervisar i hela grundskolan, ett undervisningstak om 25 timmar. Detaljförhandlingarna om hur arbetstiden läggs upp förs på kommunal nivå.

KL ville se ett paradigmskifte, så att lärarna får samma ramar för arbetstiden som övriga kommunanställda, dvs. 37 timmar i veckan. De kommunala förhandlingarna om hur arbetstiden an-

vänds avskaffas och istället är det skolledarna som bestämmer om hur arbetet förlöper i skolorna och hur mycket lärarna undervisar.

DLF och de andra lärarorganisationerna försvarade lärarnas avvikande arbetstider och hänvisade till att lärarnas uppdrag och arbete avviker i väsentlig grad från andra grupper.

Lärarfacken ville förhandla om arbetstiderna, men fackens synpunkter klingade för döva öron. I stället stängde KL skolorna genom att lockouta lärarna genast då de gällande arbetstidsavtalen utlöpte.

ÅRGÅNG 39 (120). Äldsta föregångaren, Tidskrift för folkskolan, började utkomma 1894. UTGIVARE: Finlands Svenska Lärarförbund, Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, tfn växel 020 749 54 60, telefax (09) 142 748. Hemsida www.fsl.fi REDAKTION: Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors. CHEFREDAKTÖR Carl-Erik Rusk, tfn 020 749 54 68, mobil 050–5160675, e-post carl-erik.rusk@fsl.fi. REDAKTÖR Tom Ahlfors, tfn 040–503 65 28, e-post tom.ahlfors@fsl.fi.

PRENUMERATIONER/ADRESSÄNDRINGAR Anita Stark, tfn 020 749 54 64, e-post anita.stark@fsl.fi.

ANNONSCHEF Lisbeth Lönnqvist, tfn (09) 803 9553, e-post lisbeth.lonnqvist@kolumbus.fi (ej tjänsteannonser). ANNONSPRISER: 2,55 euro/spalt­mm, fyrfärg 3 euro/spaltmm, PRENUMERATION: 1/1 år 73 euro, 1/2 år 41 euro. LÄRAREN ansvarar ej för retur av icke-beställda manuskript. ISSN 0356-7842. KSF Media Ab, 2013.