Läraren 20 2013

1894–2013

120 årgången

Helena Forsgård

3.10.2013 Nr 20

Tehy åter med och förhandlar Vårdfacket Tehy bildar en ny förhandlingsorganisation med tidigare samarbetspartnern närvårdarfacket SuPer. Det krävdes ett ingripande av riksförlikmannen Esa Lonka för att Tehy skulle återvända till de kommunala förhandlingsborden.

Tehy utträdde år 2007 ur huvudavtalsorganisationen TNJ, som innefattade också SuPer. Detta skedde i samband med de synnerligen turbulenta avtalsförhandlingarna, där Tehy krävde extra lönepåslag genom att ta till uppsägningshot.

De övriga huvudförhandlingsorganisationerna, alltså bl.a. FOSU, beslöt tillsammans med Kommunarbetsgivarna fortsätta med det gamla systemet, vilket innebär att Tehy sedan har ingått separata avtal. Tvisten har ställt till med stora svårigheter speciellt på lokal nivå.

Sänkta löner i krisländer Reallönerna i Europa har sjunkit som en följd av åtstramningspolitiken, enligt forskare på det europeiska fackliga forskningsinstitutet, ETUI, omtalar de rikssvenska facken Brysselkontor.

Majoriteten av länderna i EU har sett sänkningar av reallönerna mellan åren 2000-2012. De största minskningarna har skett i de länder som har fått nödlån.

Undersökningen som gjorts av forskare på European Trade Union Institute visar också att andelen av företagens vinster som går till löner har sjunkit.

Europafackets generalsekreterare Bernadette Ségol kritiserar denna trend starkt. Hon anser att undersökningen visar att ingenting har gjorts åt företagens dåliga konkurrenskraft, utan att åtstramningspolitiken istället har försämrat en redan dålig situation för de mest utsatta.

Kommuner ser bortom krisen

Lilian Söderäng, Ann-Kristin Dahlblom-Mattsson och Irma Meriläinen undervisar i finska vid Ålands lyceum.

Finska på tre nivåer Finska är ett frivilligt ämne i grundskolan och gymnasiet på Åland, men majoriteten av eleverna i gymnasiet Ålands lyceum väljer att läsa finska, i snitt 80 procent av alla i årskurs 1. Vid ÅL kan man läsa finska på tre nivåer; A-finska, A2-finska och B3-finska. B3finskan valdes av 60 elever eller 37 procent av årskursen. Läs mera på sidan fem.

Kommunerna skär ner på utgifterna, vilket drabbar undervisningen hårt. Samtidigt arbetar Utbildningsstyrelsen för att kommunerna ska få och även verkställa lokala utvecklingsplaner för bildningsväsendet.

Ledningen för bildningsväsendet i kommunerna samlades 4-5 september på Omnia i Esbo för att diskutera genomförandet av de lokala utvecklingsplanerna.

Seminariet inledde ett utbildningsprogram som stöder den lokala planeringsprocessen ur det pedagogiska ledarskapets synvinkel. Utbildningsprogrammet genomförs på fem orter under hösten och vintern.

Utbildningsanordnarens lokala utvecklingsplan kopplar kommunens utvecklingsbehov till de riksomfattande utvecklingslinjerna och fungerar som lokal utbildningspolitisk diskussionsväckare.

Utbildningsstyrelsen har uppmanat kommunerna att göra upp lokala utvecklingsplaner och skapat en modell till stöd för planeringen.

2

3.10.2013

ledareN Chefredaktör Carl-Erik Rusk.

Tänk fritt, tala ut Yttrandefriheten är synnerligen viktig, svarar riksdagens justitieombudsman Petri Jääskeläinen som nyligen gav direktören för fostrings- och undervisningsväsendet och stadsjuristen i Riihimäki stad en anmärkning för kränkning av en lärares yttrandefrihet. JO uppmanar dessutom staden att bedöma hur kränkningen av yttrandefriheten kunde åtgärdas och hur läraren kunde gottgöras.

Frågan om gottgörelse är viktig i sammanhanget, liksom även det att JO tog frågan till prövning på eget initiativ. JO finner alltså kränkningen synnerligen allvarlig.

Justitieombudsmannen anser att det faktum att läraren tilldelades en varning på grund av bruket av yttrandefriheten strider mot konventionen om de mänskliga rättigheterna och mot grundlagen.

Skolfrågor kan vara eldfängda. Så ock i Riihimäki, som övervägde att flytta över åk 6 från lågstadierna till högstadier.

Här handlar det för övrigt om en av kryddorna i den uppmärksammade svenska skolnätsutredningen i Helsingfors, där känslorna gick osedvanligt heta.

Läraren i Riihimäki engagerade sig i frågan och skrev en insändare, där hen uttryckte sina åsikter om fostran av elever i den berörda åldern jämte flyttningen av klasser till högstadiet.

Läraren skrev bl.a. följande: ”Min uppfattning är att föräldrarna aldrig riktigt blev hörda i samband med denna omställning och att den sakkunniga skolpersonalen också bemöttes aningen selektivt.”

Riihimäki upplevde att läraren i sin insändare hävdat att skolväsendet förhållit sig aggressivt uttryckligen gentemot föräldrarna, samt framfört insinuationer om att hörandet inte skulle ha skett i enlighet med god förvaltning. Det föranledde en varning.

Riihimäkis agerande och JO:s reaktion kommer som på beställning. Liknande försök att tysta kommunalt anställda är inte sällsynta, men Riihimäki gav genom sin varning belägg för att det handlar om ett konkret problem.

JO utgör en myndighet, vilket inte är fallet för Opinionsnämnden för massmedier (ONM), som var ute i samma ärende i somras.

– Chefer vill allt oftare begränsa anställdas yttrandefrihet, fastslog ONM i sitt allmänt hållna ställningstagande.

ONM pekade på att chefer i olika organisationer är pigga på att begränsa och tom. förbjuda underställda att yttra sina åsikter i offentligheten och hänvisade till ett par fall, där arbetsgivaren hade försökt kuva underlydande inom bildningssektorn.

ONM betonar att alla har en grundlagsenlig rätt till yttrandefrihet och ingen skall behöva känna rädsla för att yttra sig i offentligheten. Det gäller såväl offentliga som privata organisationer. Chefer måste komma ihåg att de inte genom sin ställning har rätt att begränsa arbetstagares yttrandefrihet.

I Riihimäki handlade det inte om att skrämma arbetstagarna, utan här skred arbetsgivaren till konkreta åtgärder. Och det gick snett riktigt ordentligt.

JO konstaterar nämligen att insändaren definitivt håller sig inom ramarna för lärarens yttrandefrihet. Han spär ytterligare på genom att konstatera att för insändaren gällde i detta fall ett accentuerat yttrandefrihetsskydd, eftersom den behandlade en fråga av allmän betydelse, dvs. barnets bästa och elevers placering i skolor. I dylika fall har myndigheterna synnerligen snäva befogenheter att överväga påföljder för bruk av yttrandefriheten.

Kan det sägas tydligare än så? Alla har en grundlagsenlig rätt till yttrandefrihet och ingen skall behöva känna rädsla för att yttra sig i offentligheten. Allra minst lärare, när de försvarar barn och ungas bästa.

Mager uppgörelse bättre än fett gräl Magert utfall, men bättre med arbetsfred på arbetsmarknaden än öppna konflikter. Förhandlingsresultatet rörande en centraliserad uppgörelse föranledde bifall, men inga hurrarop på förtroendemannakursen i Tammerfors den 24-25 september.

Förbundssekreterare Christer Holmlund presenterade innehållet i det s.k. tillväxt- och sysselsättningsavtalet, som ligger som grund för förhandlingarna på branschnivå. Han kunde bl.a. omtala att det utlovade löneförhöjningen om 20 euro under det första avtalsåret innebär en de facto höjning om upp till 25 euro för lärarna.

Avtalsförhandlingarna fortsätter och de torde vara slutförda senast den 25 oktober.

– Sämre än väntat, men förstås är det bättre än ingenting. Tiderna är onekligen bistra, säger Annika Norrgård, huvudförtroendeman för FOSU i Pargas. Hon jobbar som klasslärare i grundskolan Malms skola i Pargas.

– Allra helst skulle jag ha sett ett mångårigt löneprogram, som skulle ha sett till att lönerna för lärare bättre skulle motsvara kraven i arbetet. Nu verkar vi få avtal, som inte till fullo kompenserar de högre levnadsomkostnaderna. Köpkraften sjunker, säger Norrgård.

Situationen i kommunerna är på många ställen svår. En del kommuner har tom. inlett samarbetsförhandlingar med personalen.

– Det är kärvt också i Pargas, men det har inte varit tal om samarbetsförhandlingar eller permitteringar. Alla sektorer förväntas för all del dra ner på sina kostnader, säger Annika Norrgård.

I en handfull kommuner har man tillgripit vikarieförbud, vilket föranledde en livlig diskussion bland förtroendemännen.

– Vikarieförbud kan i värsta fall lamslå undervisningen ännu värre än permittering av personalen, konstaterade sålunda Hans Backman från Korsholm och pekade på att det knappast går att prognosticera och planera verksamhet utgående från när folk förväntas bli sjuka eller hamna ut för en olycka.

Vikarierna är under lupp också i Pargas, bekräftar Annika Norrgård.

– Men man kan inte tala om vikarieförbud, men nog om att de som ansvarar för verksamheten förväntas vara återhållsamma med anställandet av vikarier.

Det femåriga uppsägningsskyddet, som trädde i kraft när Pargas gick samman med flera mindre skärgårdskommuner, utlöper vid årsskiftet. Det samma gäller t.ex.

Kouvola som har varslat om massiva nedskärningar av personalen.

– Situationen är inte lika dramatisk i Pargas. Stadsdirektören har lovat att de som har ordinarie jobb kan räkna med att ha sina jobb kvar också i fortsättningen.

Stadsdirektören har tagit avstånd från permitteringar och liknande åtgärder och ser dessa som temporära lösningar. Han talar om strukturella nedskärningar. Nu talas om att eventuellt dra in flera skolor.

Det handlar bl.a. om det finska gymnasiet och den sammanhållna grundskolan i Nagu. Svåra beslut och tider förestår i Pargas, säger Annika Norrgård.

Det s amma k an s äg as om Korsholm. Huvudförtroendeman Hans Backman, som är lärare i historia, samhällslära och filosofi i Korsholms gymnasium, räknar med strama budgetramar för de följande åren.

Men vi börjar med tillväxt- och sysselsättningsavtalet.

– Jag förstår att många är besvikna, då löneförhöjningarna är

så små. Men en stabiliserande och flerårig uppgörelse är definitivt bättre än det kaos som skulle uppstå på arbetsmarknaden, ifall det inte fanns en central ram. Och det är ju för all del möjligt än, men jag hoppas att paketet håller samman, säger Hans Backman.

Han räknade med en uppgörelse på låg nivå.

– Några höga lönepåslag kommer knappast på fråga i den här samhällsekonomiska situationen, oavsett om det blir en central uppgörelse eller en uppgörelse på förbundsnivå, säger Backman.

I Korsholm har de olika förvaltningssektorerna uppmanats hålla sig innanför de givna budgetramarna för i år. Det har bl.a. inneburit att rektorerna har uppmanats se över verksamheten i syfte att undvika vikariekostnader.

– Men det finns inget formellt beslut om vikariestopp. Många rektorer har hänvisat till att undervisning är en lagstadgad verksamhet och då behövs vikarier för att se till att lagens bokstav följs.

Resonemanget är värt stöd och uppmuntran. Rektorerna visar kurage, säger Backman.

Han räknar med tuffa år. Korsholm är en tillväxtkommun, vilket innebär stora investeringar i bl.a. skolor och daghem.

– Det kommer säkert att ses i form av att man försöker hålla ner driftskostnaderna. Mycket gott har också gjorts i Korsholm. Bl.a. har många visstidsanställda lärare fått tillsvidareanställning under de senaste åren. Här är kommunen värd en eloge, säger Hans Backman.

Text och foto: C-E Rusk

– Nu verkar vi få ett avtal, som inte till fullo kompenserar de högre levnadsomkostnaderna. Köpkraften sjunker, säger huvudförtroendeman Annika Norrgård från Pargas.

– Vikarieförbud kan i värsta fall lamslå undervisningen ännu värre än permittering av personalen, konstaterar huvudförtroendeman Hans Backman från Korsholm.

3

3.10.2013

ORDförord

Välkommen som lärare?

Diskussionen om svenskspråkig lärarutbildning i Helsingfors blossade igen upp då Hufvudstadsbladet nyligen publicerade en rundfråga i huvudstadsregionen om behörighetsläget beträffande klasslärarna. Tidningen kom fram till att oroväckande många lärare saknar behörighet. I själva huvudstaden är läget sämst, bara 67 procent av klasslärarna har formell behörighet. Detta enligt tidningen, enligt FSL:s medlemsregister rör det sig om ca 73 procent, men i vårt register saknas en del korttidsanställda.

Detta faktum är utan tvekan ett stort problem. Inom hela Svenskfinland bör skolan hålla måttet och i det ingår att lärarbehörigheten inte är så låg att den i sig utgör ett problem. Alla barn har rätt till behöriga lärare. Alla delar av vårt land där det talas svenska är lika viktiga men alla har varierande språkliga verkligheter och vi vet alla att svenskan behöver särskild uppbackning i starkt finskdominerade trakter. Mellannyland kan med fog räknas dit.

Den finlandssvenska skolan beskylls för dåliga resultat i vissa undersökningar och med jämna mellanrum dyker placeringen av lärarutbildningen upp som en delorsak.

Så gick det också nu, då Hbl skrev att en lärarutbildning i Helsingfors skulle rädda situationen.

Så enkelt är det inte. För det första är analysen av den låga behörighetsnivån bristfällig. Vi vet inte just nu hur många lärare som är familjelediga och alltså har vikarier i skolan. Vi vet inte heller hur många av dem utan full behörighet som jobbar som timlärare på korta kontrakt med kanske lågt timtal. Mycket hänger på hur huvudmännen har organiserat undervisningen och hur lockande de arrangemangen är för utbildade lärare. Vi har alla i färskt minne hur Helsingfors rätt nyligen ville ta en del av årslönen av sina timlärare, vilket ledde till en smärre lärarflykt till andra kommuner som upplevdes som bättre arbetsgivare.

En annan sak som absolut bör beaktas innan man inleder lärarutbildning på svenska i söder är de mänskliga resurserna, kvaliteten. Har vi tillräckligt med lärarutbildare i

Svenskfinland för att hålla standarden på två ställen?

Hur ska problem med plötsligt överutbud på lärare hanteras? Läraryrket åtnjuter rätt hög status i vårt land, bland såväl avnämare som blivande lärare. Vi kan inte ordna till det så att lärare inte längre uppfattas som ett framtidsyrke, t.ex. genom för stora volymer och åtföljande arbetslöshet. Den dagen då alla vikarier och timlärare är behöriga har vi de facto en situation där alldeles för många utbildade bara sitter och väntar på ett lärarjobb.

Mycket hänger alltså på arbetsgivaren. Det handlar om skolornas skick, storlek och rykte, men också om flexibilitet och tillgången på bostäder.

Anställningsvillkoren varierar. I huvudstadsregionen kommer man inte särskilt långt med ingångslönen för en klasslärare och nyutexaminerade lärare har rätt att ställa likadana krav och förhoppningar på sin levnadsstandard oberoende av boningsort. Då kanske någon väljer bort en ort i stort behov av lärare.

Dan Johansson är ordförande för FSL.

Välkommen på Sibbo lärarförening r.f:s höstmöte torsdag10.10. på Krapihovi i Tusby. Bussen startar klockan 15.30 från Söderkulla skola och räknas vara 15.45 vid gymnasiet.

Vi avnjuter Krapis buffè och den kostar 10 euro/medlem.

Denna peng samlas in i bussen. Efter middagen föreläser Christer Holmlund från FSL. Därefter möte med stadgeenliga ärenden. Eventuella anmälningsärenden bör skickas till sekreteraren senast 3.10. Anmäl dig senast 7.10 till sekreteraren.

FSL:s styrelse fredag 11.10.2013, Helsingfors.

Nykarleby lärarförening kallar sina medlemmar till höstmöte torsdagen den 17 oktober kl. 17 vid Casa Campen. Anmäl dig till skolombudet senast 10.10.

Rådplägningsdag för lokala aktörer (kommunala sektorn) tisdag 22.10.2013, Helsingfors.

Välkommen på Korsholms svenska lärarförenings höstmöte onsdag 23.10 kl. 18.30 i Norra Korsholms skola. Stadgeenliga ärenden samt val av tre nya styrelsemedlemmar samt suppleanter. Rundtur i den tillbyggda skolan efter mötet.

Kaffebjudning. Anmäl dig till Korsholm@fsl.fi senast 14.10.

Rådplägningsdag för lokala aktörer (kommunala sektorn) torsdag 24.10.2013, Vasa.

Lovisanejdens lärarförening r.f. håller stadgeenligt höstmöte på restaurant Sakura fredag 25.10. kl 18.30. Skolombuden kallas till mötet kl 17.30. för allmän information. Inbjuden gäst är bildningsnämndens ordförande Maria Grundström.

Kostnadsfri middag för skolombuden, subventionerad för övriga medlemmar.

Vörå-Oravais-Maxmo lärarförening håller ordinarie höstmöte på Nabben i Maxmo onsdagen den 30 oktober 2013 kl. 16.00. Stadgeenliga ärenden samt fastställande och godkännande av stadgeändring gällande lärarföreningens namn.

FSL:s styrelse tisdag 12.11.2013, Åbo.

FSL:s förbundsfullmäktige onsdag–torsdag 13–14.11.2013, Åbo.

Har den lokala lärarföreningen haft höstmöte och valt styrelse?

Eller har det hänt något annat, som är värt att noteras under Lokaltrubriken? Notismaterial kan sändas till C-E Rusk (carl-erik.rusk@fsl.fi) och Tom Ahlfors (tom.ahlfors@fsl.fi).

Mariehamn överväger att sälja lärarbostäderna vid Strandnäs skola, rapporterar Nya Åland den 11 september. Mariehamn har tidigare avyttrat bl.a.

Ruskens (!) och nu diskuteras hur det blir med ett hus, som omfattar nio lärarbostäder. Ärendet kompliceras av att byggnaden, som ligger mellan två skolbyggnader, saknar egen tomt. Därför krävs stadsplaneändringar innan lärarbostäderna kan säljas.

Det råder politisk oenighet om försäljningen. Bl.a. socialdemokraterna anser att bostäderna utgör en resurs, då Mariehamn rekryterar lärare.

Pargas fylldes under en dag av tusen läsande skolelever, omtalar Åbo Underrättelser den 5 september.

De deltog i en flash-mob, som utgjorde startskottet på de svenska skolelevernas satsning på läsning under detta läsår.

Eleverna syntes överallt i

stadsbilden och bl.a. hade eleverna i Sunnanbergs skola gjort skyltar det bl.a. angavs ”Shh! Vi läser!” och ”Läsro!”.

I Raseborg säger sig föräldrar och företagare vara beredda att starta en privatskola om den kommunala stängs, omtalar Västra Nyland den 18 september.

Michael Franck, som är en av initiativtagarna, säger sig vara övertygad om att finansieringsfrågan löser sig. Han talar om en gemensam satsning för ett levande bruk. Finska Fiskarin koulu hotas av indragning, som innebär att de knappt 60 eleverna anvisas plats i Kirkonkylän koulu, som ligger ca 6 km från Fiskars.

Föräldrarna säger att den påtänkta privatskolan kunde vara tvåspråkig eller tom. flerspråkig.

– Att det är en närskola är viktigare än språket. Livet finns här, säger Jan Söderblom, då han målar upp visioner om hur det kunde

fungera.

I Åbo räknar Åbo Akademis rektor Jorma Mattinen med en krävande höst, omtalar Åbo Underrättelser den 18 september. Mattinen har fått fullmakt att gå vidare med reformarbetet, som kan innebära samarbetsförhandlingar med personalen.

– Det vi i ledningen kan göra är att hålla personalen informerad om reformen, lovar Mattinen, som ser samarbetsförhandlingar som ”mycket sannolika”.

Lovisa umgås med vidlyftiga planer på nedskärningar, som drabbar utbildningen och undervisningen hårt, omtalar Östra Nyland den 17 september. Stadens ledningsgrupp har tagit del av ett sparpaket, som för utbildningssektorns del innebär att stadens 20 skolor minskas till åtta inom fem år.

Bl.a. föreslås att såväl finska som svenska skolor dras in, medan svenska

och finska skolan i Isnäs delar skolbyggnad. Vidare har framkastats att finska gymnasiet Myllyharjun lukio flyttar in i Lovisa gymnasium.

I Korsnäs går en 50-årig era av vuxenutbildning mot sitt slut i och med beslutet att Yrkesakademin i Österbotten flyttar bort sin utbildning från orten, omtalar svenska.yle.fi den 26 september. Det var 2009 som Svenska Österbottens förbund för utbildning och kultur Söfuk grundade YA och tog över verksamheten vid Korsnäs kurscentral KKC. KKC inledde sin verksamhet på 1960-talet på gruvområdet när gruvan hade några mellanår. Kurscentralen har haft en stor betydelse för kommunen och näringslivet. Vuxenstuderande strömmade till KKC från hela landet ännu på 1980-talet.

Rådplägningsdag I oktober ordnar FSL två rådplägningsdagar för kommunala förtroendemän och föreningsordförande. Välkommen att delta i rådplägningsdagen i Helsingfors eller i Vasa.

Rådplägningsdagarna ordnas • 22.10.2013 i Helsingfors, Akava-huset • 24.10.2013 i Vasa, Spahotell Tropiclandia Under dagen får du information om aktuella löneoch utbildningspolitiska frågor. Vi diskuterar också lokala frågor och problem.

Du som är förtroendeman deltar i dagen med lön. Föreningsordförandena ansöker om oavlönad tjänstledighet och får ersättning av FSL. Anmäl dig till Vasa- eller Helsingforsdagen senast fredagen den 18 oktober till anita.stark@fsl.fi. Kontakta gärna christer.holmlund@fsl.fi om du har frågor.

Nästa nummer av Läraren utkommer den 17 oktober.

4

3.10.2013 Johan Storbjörk (till vänster) och Andreas Hjulfors, klasslärare i Pedersöre respektive Larsmo, tror att pekplattorna blir en del av undervisningen. Men tekniken i är i startgroparna och måste utvecklas pedagogiskt. För en tid sedan deltog de i en pekplatteträff tillsammans med drygt sextio andra lärare i Karleby för att utbyta erfarenheter och idéer.

Pekar på nya möjligheter Möjligheterna med att använda pekplattor i undervisningen är oändliga. Men hur ska den nya tekniken implementeras på rätt sätt? Denna och många andra frågor diskuterades nyligen när knappa sextio lärare träffades i samband med en pekplatteträff i Karleby.

IKT håller på allvar att ta sig in i de finländska grundskolorna. Ett exempel är pekplattornas antal som har ökat explosionsartat de senaste åren. Många kommuner har utrustat lärare med pekplattor och på många håll finns det också klassvisa uppsättningar med den nya tekniken.

– Vi har fyra pekplattor i vår skola och det är några av lärarna som använder dem.

Tekniken har inte implementerats i så hög grad i undervisningen än, utan syftet är i första hand att vi lärare ska bli vana att använda dem, säger Johan Storbjörk, klasslärare i Kållby-Heimbacka skola 1-6 i Pedersöre.

Storbjörk är en av knappa sextio finlandssvenska lärare som deltog i en pekplatteträff som ordnades för en tid sedan i Karleby.

Träffen var den tredje som ordnas av det svenskspråkiga koordineringsprojektet som finansieras av Utbildningsstyrelsen.

– Förutom att vi diskuterar kring pekplattor i allmänhet är det ett tillfälle att utbyta idéer, tankar och erfarenheter med den nya tekniken. Det har varit mycket givande att vara här, säger Storbjörk.

Storbjörk tycker det är en fördel att kunna hantera pekplattan som ett redskap i skolan.

Själv använder han tekniken bland annat till att söka och uppdatera information. Han tillämpar den också för att sköta kontakten till elevernas föräldrar elektroniskt.

– Den fungerar mycket bra som personligt hjälpmedel och jag har också märkt att pekplattan kan användas på många olika sätt i undervisningen. Det beror delvis på att de är snabba, tillgängliga och har en lång batteritid.

– Jag tror att tekniken kan bli mycket användbar när det kommer till dokumentation. Men vi är ännu i nybörjarstadiet och

genom att träffa andra som använder pekplattor kan vi lära oss mera hur vi effektivt implementerar tekniken i undervisningen, säger han.

Pedagogisk tanke Ett exempel på hur pekplattorna kan användas på ett lekfullt sätt är appar. Det finns i dag otaliga appar i flera olika ämnen.

– Apparna fungerar utmärkt för de yngre barnen som kan öva på olika saker. Men ju äldre eleverna blir ökar vikten av en pedagogisk tanke bakom användningen av tekniken, menar han.

Pedersöre hör till de kommuner som håller på att utveckla och skapa modeller för hur pekplattorna ska användas i undervisningen. Storbjörk berättar om ett projekt som har möjliggjort att kommunen ifråga har köpt in 32 plattor som ska användas turvis av grundskolorna.

– Vi har två klassuppsättningar som ska cirkulera mellan skolorna. Tanken är att jag och en annan lärare ska fundera på den pedagogiska biten och det ska också finnas personer som kan fungera som pedagogiska mentorer som hjälper lärarna använda tekniken, säger han.

Och fortsätter: – Det som vi ska fundera på är hur tekniken ska användas i till exempel årskurs fem.

Vad ska finnas med, hur ska vi göra när vi använder pekplattorna? De frågorna ska vi i samråd med klassläraren fundera på.

Bredvid Storbjörk står Andreas Hjulfors och fingrar på sin pekplatta. Hjulfors är klasslärare i Näs skola i Larsmo – en kommun som har tagit några steg längre gällande pekplattor.

– Redan för två år sedan fick alla klasslärare i kommunen pekplattor. Det tycker jag var ett mycket bra beslut av kommunen, eftersom man måste börja från lärarna för att utveckla tekniken. Intresset för att använda pekplattorna är stort bland lärarna och vi lär oss hela tiden av varandra och för ständigt

diskussioner om hur mediet kan användas.

Hjulfors är övertygad att pekplattorna kan bli ett bra redskap att använda i undervisningen.

– Formatet är litet och nätt och de är lätta att använda och tekniken behövs också i skolorna för att vi ska kunna ge barnen breda kunskaper i alla ämnen.

Skolorna i Larsmo har också klassuppsättningar på femton pekplattor vardera och tekniken används redan flitigt i flera olika ämnen som bildkonst, modersmål och matematik.

– I de yngre åldersklasserna använder vi enkla appar, men i likhet med vad Storbjörk sa tror jag att tillämpningen av tekniken måste utvecklas ju äldre eleverna blir. I slutändan kommer det handla mycket om att producera skriv-, bild- eller videomaterial. Där är styrkan med pekplattorna.

Hur ser det ut i framtiden? Hjulfors tror att alla elever kommer att få egna pekplattor som blir en naturlig del av skolgången.

– Här är det viktigt att vi får förlagen med oss så att allt som eleverna behöver finns elektroniskt. Jag tror också att den här utvecklingen kommer att gå snabbt.

Han får medhåll av Storbjörk som också han tror att pekplattan blir en lika naturlig del av undervisningen som läroboken är i dag.

– Datorn har långt varit ett redskap att producera texter och det har också funnits övningar i ämnen som matematik och finska. Pekplattan däremot ger fler möjligheter och potential att bli ett redskap som eleverna jobbar med.

– Men pekplattan får inte bli ett lekredskap, en sort spelmaskin för roliga timmen utan ett redskap som eleverna jobbar med och kan använda på olika sätt, säger han.

Träffarna som projektet ordnar är ett steg på vägen mot den utvecklingen. Att fler kommuner tar initiativ och deltar i projekt som möjliggör inköp av tekniken är ett annat.

– Det som behövs nu är mera kunskap

i hur vi ska använda pekplattorna. Därför tycker jag det är bra som man har gjort i Larsmo eftersom det sänker trösklarna för att börja använda pekplattorna, säger Storbjörk.

Viktiga träffar Att UBS är med och finansierar olika projekt är också viktigt med tanke på att det i dagsläget inte finns någon skräddarsydd fortbildning för pekplattor.

– Vi lärare får gradvis lära oss mera för det är viktigt att ta små steg i synnerhet i breda ämnen som modersmål. De här träffarna har fungerat som en bas för att lära oss mera och vad man kan göra samt också gett tips på olika appar, säger Hjulfors, som själv fungerar som en resursperson i Larsmo kommun när det gäller pekplattor.

– Jag är ingen expert och det enda jag gör är att dela med mig av mina egna erfarenheter, understryker han.

Projektkoordinator Kiti Lindén berättar att intresset för pekplatteträffarna har varit stort. Att så är fallet är ingen överraskning med tanke på att pekplattorna blir vanligare.

– Utgående från responsen är träffarna uppskattade eftersom många lärare vill lära sig mera om hur de kan använda tekniken.

När de träffas kommer de i kontakt med andra och hamnar också att reflektera över den egna undervisningen och hur de själva använder pekplattorna, säger Lindén.

Deltagarnas erfarenhet av pekplattorna varierar. Enligt Lindén har vissa nyligen fått pekplattor medan andra använt dem redan i några år.

– Det är just med tanke på användarna som träffen är viktig. Det är onödigt att flera upprepar samma misstag vid ibruktagandet av den nya tekniken och under de här träffarna får man tillfälle att lära sig av andra, säger hon.

Text och foto: Christoffer Thomasfolk

5

3.10.2013

Åländska attityder i skick:

I brist på brus läser få lång finska Attityden till finska är positiv bland eleverna vid Ålands lyceum men de måste jobba hårt för att klara sig. De får ingenting gratis när bakgrundsbruset av finska är nästan obefintligt.

För lärarna är bristen på lämpliga läromedel ett problem.

Lilian Söderäng, Irma Meriläinen och Ann-Kristin Dahlblom-Mattsson undervisar i finska vid Ålands lyceum och får varje höst ta sig an en skara elever som har en brokig bakgrund vad gäller kunskaperna i finska.

Finska är ett frivilligt ämne i gymnasiet liksom i grundskolan, men majoriteten av eleverna i ÅL väljer att läsa finska; i snitt 80 procent av alla i årskurs 1.

– De måste läsa åtta kurser i ett annat språk än engelska och då känns kanske finskan mest nyttig jämfört med tyska, franska och spanska som man också kan välja hos oss, säger de tre lärarna om skälen till att majoriteten väljer finska i någon form.

Därmed inte sagt att de skriver ämnet i studentexamen, mellan 20 och 30 elever per årskurs brukar göra det.

Tre nivåer Vid Ålands lyceum kan man läsa finska på tre nivåer – A-finska, A2-finska och B3finska.

A-finska, som motsvarar A-finskan på fastlandet, väljs av ett litet fåtal. Av årets cirka 160 ettor valde sex elever denna nivå där undervisningen till största delen går på finska.

– Det är i regel elever som har någon finskspråkig kontakt, kanske en förälder som talar finska med dem. I enstaka fall väljs nivån också av någon elev som inte har denna kontakt men som har ett stort intresse för språket, säger Irma Meriläinen som håller alla kurser i A-finska.

A2-finska eller fortsättningsfinska ger kunskaper för att skriva B-finska i studentexamen. De som väljer denna nivå har läst finska från femman i grundskolan. I år valde 65 elever i ettan eller 40 procent av hela årskursen den här nivån.

Spretig grupp B3-finskan valdes av 60 elever eller 37 procent av årskursen. De som väljer att läsa på den här nivån får inte tillräckliga kunskaper för att skriva ämnet i studenten.

Det här är en minst sagt spretig grupp.

Här finns elever som börjar från noll, som alltså gått hela grundskolan utan att ha läst finska alls. Här finns också elever som läst finska i någon omfattning i grundskolan, där man kan välja språket från femman, och bland dem finns i sin tur alla varianter.

Någon kan ha läst ett läsår i femman men sedan hoppat av medan en annan kan ha läst enbart ett eller två år i högstadiet men sedan slutat.

Det kan också dyka upp elever som läst finska från femman till nian och gått ut med ett högt vitsord. Eller med andra ord – elever som skulle ha goda förutsättningar att välja en högre nivå i lyceet.

– Orsakerna är många till att de väljer under sin nivå. En del litar inte på sina kunskaper och tror att det kan bli för svårt för dem i lyceet. Andra är inte så språkintresserade och vill satsa på andra ämnen. Det kan också vara fråga om betygsplanering.

Lilian Söderäng, Ann-Kristin Dahlblom-Mattsson och Irma Meriläinen längst till höger undervisar i finska vid Ålands lyceum. Här kan eleverna välja att läsa finska på tre olika nivåer.

De vill ha ett högt medeltal och räknar med att få bra betyg om de väljer ett språk som de redan har goda kunskaper i, säger lärarna.

Skriver eget material I B3-finskan ligger tonvikten på muntliga övningar men det finns ett stort problem – det saknas lämpliga och kompletta läromedel för 16-åringar. Det som finns och passar för nivån är antingen gjort för 10-åringar eller för vuxenstuderande. I många år använde lärarna boken Elämän suolaa av Yrjö Lauranto, tänkt för vuxna invandrare.

– Den fungerade någorlunda tidigare men känns numera föråldrad. Därför har vi börjat skriva vårt eget material. Vi följer samma personer i våra dialogtexter och ny grammatik tas in efterhand, säger Lilian Söderäng och Ann-Kristin Dahblom-Mattsson.

Det är ingen liten munsbit de åtagit sig och de har fått en del av sin arbetstid avdelad för projektet. Hittills har de skapat material för de fyra första kurserna.

Samma problem gäller fortsättningsfinskan. Inget befintligt läromedel är optimalt men Kuulostaa hyvältä av Lili Ahonen, som är ämnat för vuxenstuderande, fungerar till en del.

– Men ordlistor till svenska saknas och bokens texter och övningar är inte tillräckligt utmanande för dem som siktar på att skriva B-finskan i studenten. Innehållet börjar också kännas gammalt.

A-finskan däremot har inga sådana problem. Bokserien Kasvotusten, som också används i fastländska gymnasier, fungerar bra.

Arbetskrävande De tre lärarna säger att elevernas inställning till finska överlag är positiv. De vill lära sig och de tidvis nästan hatiska åsikter, som

fanns förr när finska var obligatoriskt i gymnasiet och det endast fanns en nivå liknande dagens A-finska, hörs sällan eller knappt alls idag. Men det är inte lätt för det.

– Det kräver alltid mycket tid och arbete att lära sig ett nytt språk. Men visst är det extra svårt med finskan på Åland jämfört med fastlandet. Här får eleverna ingenting gratis i vardagen. De har ingenstans att öva finska i praktiken, varken på bussen, i butiken eller på fritiden, säger Lilian Söderäng.

De flesta följer också mer med livet i Sverige och vet rätt lite om det som händer i Finland.

– Visst tipsar vi eleverna om att se på nyheter på finska, att byta ut filmers undertexter till finska och att läsa hemsidor om sådant som intresserar dem på finska.

Men det är en sak att få tips och en annan att följa dem, säger Ann-Kristin DahlblomMattsson.

Det finns ett litet undantag: De som är duktiga inom någon sportgren och deltar i tävlingar och läger på fastlandet får på så sätt en dos finskt språkbrus.

– Vi har också en samarbete de finskspråkiga gymnasierna i Nådendal och Kangasala.

Våra elever kan åka till Kangasala en vecka och delta i undervisningen och deras elever kan komma till oss.

Men någon rusning verkar det inte vara. I fjol åkte tre från lyceet till Kangasala.

En majoritet valde finska Vid Ålands nästa största grundskola, Övernäs skola i Mariehamn, har 32 av 37 femmor valt att börja med finska i år. Monica Johansson har undervisat i ämnet i snart 30 år och hon säger som kollegorna i lyceet: Eleverna är positiva och vill lära sig men de måste anstränga sig för att lyckas.

– Och ansträngning betyder inte bara att

man följer med på timmarna och läser sina läxor utan att man också försöker hitta finska utanför klassrummet. Det man är intresserad av kan man läsa om även på ett annat språk. Läs på internet eller titta på finsk teve och stäng inte av även om ni inte förstår så mycket till att börja med! Det brukar jag predika för mina elever. Liksom att de ska våga prata, det gör ingenting om det blir fel, säger Monica Johansson.

Det förekommer en del avhopp men Johansson tror inte att det enbart beror på att eleverna inte orkar med just finskan.

– Om skolarbetet börjar kännas för tungt för en elev är de frivilliga språken det enda som han eller hon kan sluta med, säger hon.

Praktik på sommarjobb Under sommaren besöks Åland av många finskspråkiga turister och då får de elever, som sommarjobbar i servicebranschen, möjlighet att praktisera sin finska.

– De berättar gärna på hösten att de talat lite finska och är stolta över att de vågat.

Det är också sådant som skänker oss lärare glädje – när eleverna är glada över sina kunskaper och märker att de både förstår och blir förstådda, säger Ann-Kristin DahlblomMattsson som är ålänning och som själv lärt sig finska den ”hårda vägen” utan ett ord gratis hemifrån.

– Jag minns precis hur det var när jag första gången skulle säga något på finska.

Det var nästan samma känsla som att ha vågat hoppa från femman på simkursen, säger hon.

Text och foto Helena Forsgård

6

3.10.2013

Undervisningsminister Krista Kiuru:

Välutbildade lärare vårt lands styrka!

KOLUMNEN Tom Ahlfors är redaktör på tidningen Läraren.

Mjölkbutiken revisited För ungefär två och ett halvt år sedan inledde jag en kolumntext i denna tidning med orden ”I min butik steg priset på en liter laktosfattig lättmjölk för några dagar sedan från 1,26 euro till 1,30 euro. Det är en höjning på ca 3,2 procent.”

Förra veckan betalade jag 1,90 för samma sorts mjölk i samma kvantitet. På 2,5 år har priset gått upp från 1,30 euro till 1,90 euro. Skillnaden är sextio cent. Det är en prisökning med 46 procent. Och märk väl, jag räknar i min vänlighet med utgångspriset 1,30 euro, inte 1,26 euro!

Mycket har förmodligen hänt på mjölkmarknaden både här hemma och i utlandet med konkurrens och annan bitter tävlan och skatte- och prispolitik som förklarar höjningen. So what, säger jag! Priset har gått upp med 46 procent, det är det som räknas när börsen halas fram.

Snart stundar löneförhöjningar som i sitt inledande nettoutförande räcker till kanske sju–åtta liter mjölk per månad.

Försörjer man ensam två barn skall tre personer dela på den mjölken. Då blir det en knapp dl per dag per man. Väljer man att köpa malet kött i stället för mjölk får familjemedlemmarna knappt ett kvarts hekto kött per dag, ifall man hittar kött till specialpris.

Under tiden rapporteras om hur dyr maten är i Finland i jämförelse med andra EU-länder. Och kadaverkapitalismens gigant Nalle Wahlroos meddelar som sin åsikt att minimilönen är en kackerlacka som borde utrotas. Det skall enligt honom tydligen gå att betala hur litet man som arbetsgivare vill till arbetstagare som är så trängda att de finner sig i en hur ynklig lön som helst.

Samlingspartiets ungdomsförbunds ordförande Susanna Koski vill för sin del slopa alla kollektivavtal och menar att inkomstskillnaderna skall få växa fritt i samhället. I hennes fria värld kommer allt färre att ha råd med mjölk. Men kanske det är just det hon vill.

Något mycket sorgligt och allvarligt håller på att hända, men jag varken vet riktigt vad det är eller hur det skall kunna stoppas. Dock vet jag att det gäller dig och mig.

Det som gäller de små invånarna i Raseborg just nu verkar vara att tanterna och farbröderna som bestämmer i deras hemstad har fått för sig att barnen mår bättre om de inte får äta socker alls på dagis. Inte saftsoppa, inte vispgröt, inte glass, tårta eller godis. Nåväl, om denna åtgärd leder till att kosten på dagis förändras och på riktigt blir hälsosam med indraget bruk av exempelvis halvfabrikat och produkter med tillsatt socker i stor mängd, är allt gott och väl. Raseborgs linje är dock även att godsakerna som föräldrar kan bjuda på då deras barn har födelsedag ska försvinna. Det låter väl ändå litet väl trist? Måste man vara fundamentalist då man ska äta litet hälsosammare?

Jag besökte Pojo för någon månad sedan och såg bärbuskarna som växer utanför en skolbyggnad. Bären skulle under hösten plockas och göras till saft, berättade rektorn för skolan. Och då man kokar saft tillsätter man i något skede socker i sin brygd. Att barnen i våra skolor fortfarande på nära håll får se och uppleva att bär som de själva plockat kokas till saft som de själva sedan dricker efter en utedag i skidspåret är ovärderligt på så många plan. Fördelarna överväger de hälsovådliga effekterna av sockret.

Därför tycker jag att föräldrarna också i Raseborg skall få bjuda dagisbarnen på småbröd eller annat sött och gott då det är bemärkelsedag. Det blir fest och det blir gemenskap och det blir trevligt. Födelsedagsbarnet får vara i centrum en stund och bekräftas för den hon eller han är.

Det är som i Singapore, utbrast undervisningsminister Krista Kiuru (sdp) då hon inför en skara utbildningsjournalister beskrev den geosociala situationen i Helsingfors.

– Priserna på bostäder i närheten av toppskolor skjuter i höjden.

Minister Kiurus bestörtning har sitt ursprung i forskaren Venla Bernelius färska doktorsavhandling som påvisar stora olikheter mellan skolorna i Helsingfors beroende på var de befinner sig fysiskt och hur befolkningens socioekonomiska struktur i området ser ut. ”Det finns större skillnader mellan skolor i Helsingfors jämfört med skolor i resten av landet” säger Bernelius till svenska.yle.fi.

– Det här är en mycket oroväckande trend, säger undervisningsminister Kiuru och sticker inte under stol med att dessa angelägenheter kommer att vara en av hennes ledstjärnor.

– Vi kommer att åtgärda de här skillnaderna och öka jämställdheten i utbildningen, sade Kiuru.

Att studentskrivningarna skall digitaliseras innan digitaliseringen alls införts i grundutbildningen har kritiserats.

– Vi börjar i toppen av växten, inte i rötterna, sägs det. Men det måste göras.

Kiuru efterlyser att digitaliseringen införs i skolorna på samma sätt som i hemmen, på ett för eleverna lockande sätt och talar om projekt Grundskolan 3.0 för att få eleverna att trivas i skolan.

– Det är smärtsamt att tänka på de i unga i 16-årsåldern som inte befinner sig i någon utbildning alls. Tänk hur många de är om några år! Ur karriärsynpunkt är det ju oerhört viktigt att studera vidare efter grundskolan.

Undervisningsminster Krista Kiuru är ny på sin post.

Det håller på att utkristalliseras hur arbetet med digitaliseringen skall gå vidare. Alla utbildningar skall vara med i processen och inga möjligheter skall uteslutas.

– Vi står inför ett brytningsskede där lärarna är i nyckelposition och vi litar på deras yrkeskunskap.

Kiuru påtalade också att det är upp till en fjärdedel av de nybakade studenterna som genast efter sin examen inte får en studieplats inom tredje stadiet.

– Vi måste få in folk i tredje stadiet fortare, en del kan sitta i två, tre år och vänta på att få en plats. Intagningen måste utökas, åtminstone i de branscher där efterfrågan finns på marknaden, menade Krista Kiuru.

Att först och främst komma in i en högskola är viktigt, sedan kan den studerande på ett vettigt sätt söka sin väg.

– Om vi vill förlänga arbetskarriärerna får det inte ta flera år att få en studieplats, sade Kiuru.

Hon påtalade att det råder stor

brist på barnträdgårdslärare i vårt land.

– Det är ett tveeggat svärd att barnträdgårdslärare har en utbildning på lägre högskolenivå.

Lärarutbildningen vill hon inte rucka på.

– Klasslärare med magisterexamen är vårt lands styrka!

I december offentliggörs resultaten av PISA-undersökningen från i fjol, som tog fasta på kunskaperna i matematik hos 15-åringar.

Men före det, den 8 oktober, offentliggörs resultatet av den internationella vuxenundersökningen PIAAC som mäter på vilken nivå den vuxna befolkningens läsförståelse, sifferkunskap och problemlösningskunskap med hjälp av informationsteknologi befinner sig.

Att det ryktas om att Finland i denna undersökning inte har lika stor framgång som i PISA, ville minister Kiuru inte kommentera alls. Tids nog klarnar det.

Text och foto: Tom Ahlfors

Jakt på syndabockar förargar OAJ Lärarfacket OAJ överväger att förbjuda sin medlemmar att syssla med undervisning av sådana idrottsgrenar, där det är omöjligt att kontinuerligt ha kontroll över eleverna.

Reaktionen kommer efter ett färskt och uppmärksammat domslut. Rektorn för en skola i Nurmijärvi dömdes av tingsrätten i Hyvinge till böter för en svår olycka som skedde under en gymnastiklektion i fjol. Tingsrätten ansåg att rektorn hade gjort sig skyldig till tjänstefel av oaktsamhet samt vållande av personskada.

En högstadieelev fick en svår ryggmärgsskada i januari 2012.

Eleven åkte på knä i en pulkabacke, då hon slungades av pulkan och åkte ner i ett dike.

Tingsrätten ansåg att rektorn borde ha informerat nya lärare vid skolan om den farliga pulkabacken, eftersom det skett en olycka där förut.

Efter den första olyckan 2005

hade rektorn och de dåvarande gymnastiklärarna kommit överens om att eleverna bara ska åka i den flackare delen av backen. Den farliga delen av backen slutar i ett stup och ett dike. Gymnastikläraren som var ansvarig för eleverna hade inte hört detta, det samma gällde för en kollega som hördes som vittne i rätten.

Enligt rätten borde rektorn ha gett muntliga eller skriftliga instruktioner till alla nya gymnastiklärare. Rektorn dömdes till 20 dagsböter, vilket gör 680 euro.

Den visstidsanställda gymnastikläraren i skolan åtalades för samma brott som rektorn men friades efter omröstning. Rätten ansåg att läraren hade gett tillräckliga instruktioner och övervakat eleverna. Då olyckan var framme höll läraren på att markera en trygg bana i backen. Läraren hade varnat eleverna för att åka på knä samt för det farliga diket.

– Utgående från domslutet ver-

kar det som skolan inte kan vara skådeplats för en enda skada eller olycksfall utan att lärarna och rektorerna ställs till svars, säger Olli Luukkainen.

Luukkainen säger att vårdnadshavarnas iver att söka syndabockar förklaras att rätten kan döma kommunen att betala ersättningar, ifall den som konstateras vara skyldig är i kommunens tjänst.

– Nu finns det orsak att bedöma huruvida terränglöpning, skidåkning, orientering och utförsåkning borde förbjudas i undervisningen. I dessa grenar kan läraren under inga omständigheter fortlöpande övervaka alla elever. Läraren kan omöjligtvis garantera att inga olyckor händer, säger Luukkainen.

Luukkainen är rädd för att skolornas arbetsatmosfär försämras av liknande domslut.

C-E R/FNB

7

3.10.2013

Realistisk skolskildring Annika Luther, som tidigare har skrivit sex ungdomsböcker, riktar sig till en vuxen publik i sin roman Lärarrummet. Redan namnet berättar om den realistiska stil som hon har valt i boken.

Det var visst i början av 1990-talet, som det fördes en diskussion om huruvida det är möjligt att skriva en trovärdig svensk roman om arbetarklassen i huvudstadsregionen. Finskan upplevdes som så dominant att det knappast sågs som särskilt trovärdigt att försöka återge svenska dialoger i arbetarmiljö.

Mycket har hänt sedan dess och själva begreppet arbetare har ändrats i grunden. Jag dristar mig att kalla Lärarrummet modern finlandssvensk arbetarlitteratur. Det är en bok, som luktar diskbänksrealism och framförallt är den trovärdig. Just så här kan det se ut i många lärarrum.

Samtidigt kan man tala om en sociologisk studie såtillvida att huvudpersonerna i boken innerst inne upplever sig som intellektuella arbetare. Så vore det inte nödvändigtvis om skolan i fråga skulle finnas utanför huvudstadsregionen.

Det är rätt naturligt att Luther,

som själv är gymnasielärare, har valt skolvärlden som miljö för sin roman. Hon säger själv att inspirationen kom från favoritprogrammet Emergency Room. Plötsligt slogs hon av att hennes egen arbetsplats, alltså skolan, präglas av liknande förvecklingar. Det kan handla om tragik, ledarskap och ”mänsklighetens mest apliknande drifter”.

Hon klargör inte vad hon avser med det senast omnämnda fenomenet, men jag tippar att det handlar om den utstötningsmekanism som drabbar den öppet homosexuella läraren Max. Han utsätts dessutom för ett mediedrev av klassiskt snitt, men då handlar det kanske mera om gamar om än om apor. Fast det där lär Luther veta bättre, eftersom hon i grunden är biolog.

Lärarrummet har ingen självskriven protagonist, utan här finns många huvudpersoner; huvudsakligen lärare i olika livssituationer.

Lärarrummet finns i Tölö i Helsingfors och där huserar såväl högstadie- som gymnasielärare.

Det är uppenbart att gamla Zilliacuska skolan har fungerat som förlaga för skolan i boken. Annika Luther har skrivit en realistisk

roman med flyt och trovärdiga porträtt, men stundtals lättar hon på förlåten och berättar bl.a. om sin syn på studentexamen. Enligt henne klavbinder examen all pedagogisk utveckling t.ex. i en ämnesintegrerad riktning i gymnasiet.

Det är ju knappast en ny iakttagelse, men dock värdefull eftersom den kommer inifrån skolan.

En annan värdefull iakttagelse är att i dag är det smått omöjligt att genomföra krävande projekt, som spänner över en längre tid. Unga har inte längre tålamod att sysselsätta sig med liknande. Här- och nu-mentaliteten har i stället tagit över.

Lärarrummet utgör ingen glansbild. Romanen är inte heller ett rosafärgat visitkort, som syftar till att göra läraryrket attraktivt. I stället är boken en rättfram skildring av vår tids finlandssvenska arbetare, som målmedvetet gnor på med fötterna stadigt på jorden.

Språket är inte anpassat för rikssvenska läsare. I stället handlar det om finlandssvenskt vardagsspråk med en del finlandismer och tom. lån från finskan. Det realistiska språkbruket speglar väl skeendena.

Händelserna utspelas under ett läsår. Här beskrivs såväl ångesten

inför skolstarten och den förväntan som speglar de sista dallrande veckorna före juni månads ankomst. Mellan raderna framgår det tydligt: lärarna är värda sitt sommarlov.

C-E Rusk

Lärarrummet. Annika Luther.

Schildts & Söderströms Helsingfors 2013.

Cata Portin

Annika Luther skriver nu för en vuxen publik.

Ta kontakt om fel i läromedel!

I nr 18 av tidningen Läraren (12.9.2013) tar Carl-Erik Rusk upp problematiken med förlegade och vinklade formuleringar i läroböcker. Som Viveca Dahl konstaterade i sin ledare i Vasabladet 21.8.2013 ”En del formuleringar får en annan klang efter vissa djupt tragiska händelser. Samband som föreföll obefintliga eller diffusa verkar inte längre fullt så oskyldiga.”

I bästa fall skrivs nya texter i en brytningstid eller strax efter den, men i de flesta fall lever gamla texter vidare tills de omarbetas eller ersätts med en alldeles ny. När doktoranden Pia Mikander i Hbl säger att ”Det är sorgligt att ännu en årskull elever nu ges den här boken.” bygger det på uppfattningen att alla elever i en årskull får nya böcker varje år, medan verkligheten är att de flesta får en återanvänd bok i sin hand. Lite i taget flyter de böcker som trycks upp in i skolorna, men det är en-

dast alldeles nya som potentiellt kan nå en hel årskull. Den mest beklagliga konsekvensen av det här är att olyckliga/tendensiösa/ felaktiga formuleringar lever vidare i långt fler läsår än ett eller två, i stället för att bytas ut med en gång.

Därför uppmanar vi på förlaget Schildts & Söderströms alltid våra kunder att ta kontakt och berätta om fakta och formuleringar som de upplever borde korrigeras, för att livstiden är just så här lång och för att mängden texter (tusentals sidor) som trycks varje år trots det är så stor. Ingen ska tveka att ta kontakt eller tänka att någon säkert redan påpekat vad som är fel.

All respons samlas och beaktas så fort ett nytryck av en titel är aktuellt.

Marianne Peltomaa

Läromedelschef Schildts & Söderströms

BEDÖMNING INOM GRUNDLÄGGANDE YRKESUTBILDNING OCH YRKESINRIKTAD VUXENUTBILDNING 11–12.11.2013, Utbildningsstyrelsen, Helsingfors Mer information: www.oph.fi/ubs_kurser Anmälan senast 1.11.2013.

UTBILDNINGSSTYRELSEN

8

3.10.2013

Rektorn för Kyrkslätts gymnasium, Maria Ekman-Ekebom, tror på elevernas förmåga till lärande genom att använda datorer och smarttelefoner, också på lektionerna.

Datorer och telefoner är välkomna En viss turbulens har karakteriserat rektorsposten vid Kyrkslätts svenska gymnasium de senaste åren. Nu har rektor Maria EkmanEkebom inlett sitt andra år och fått kavla upp ärmarna genast. Några mellanväggar revs ner i ett utrymme med dålig ventilation som inte kunde användas som klassrum, och så hade skolan fått en öppen plats för eleverna och deras datorer.

– Den digitala studentexamen är på kommande och vi måste försöka få ungdomarna att övergå från pennan till datorn, säger Maria Ekman-Ekebom, som medger att hon själv gärna sitter med pennan till hands och gör anteckningar. Hennes arbetsrum är mycket riktigt belamrat av små färggranna lappar med handskriven text.

IT skall nu in i undervisningen på allvar och att Kyrkslätts gymnasium inte är främmande för den här tanken ser man på skolans ingångssida på webben. ”Vi har ett öppet trådlöst nätverk! Alla studerande är välkomna att, på eget ansvar, ta med och använda sina egna apparater – bärbara datorer, tabletter, smart-telefoner – i undervisningssyfte!”

Tanken är att studerandena skall kunna ta upp sin smarttelefon och leta efter något de kan använda i sitt lärande. Därtill uppmuntras var och en.

Maria talar om sin generation i relation till den nya generationen och nämner att hon för några år sedan var tjänstledig och studerade business på Bachelornivå utomlands.

– Där satt jag med tjugoåringarna och vi

hade alla våra datorer med föreläsningarna i elektronisk form. Då kunde någon vara inne på Facebook och någon laddade ner en film medan de följde med föreläsningen. Men de höll själva suveräna föredrag och klarade sig bra i tenterna. De klarade allt på en gång!

De svarade på e-post och följde med professorn och svarade på hans frågor samtidigt.

– Kanske vi är för inskränkta när det gäller multitasking, säger hon.

– Jag vet inte var mina studiekamrater hade lärt sig detta, men vi kan ju göra ett försök att lära våra elever det.

Det betyder dock inte att det skulle vara helt problemfritt att eleverna har sina datorer med sig i klassrummet. Någon kanske väljer att sätta sig längst bak och helt syssla med något annat än lektionen. Då är det lärarens uppgift att säga att det inte nu är lämpligt att läsa Facebook, utan först om fem minuter.

– Eleverna är unga i gymnasiet och går under sin studietid genom en kraftig mognadsprocess. Vår uppgift är att hjälpa dem genom den processen.

Skolan kommer inte att ha möjlighet att skaffa datorer till alla elever, därför uppmanas var och en att ta med sin egen maskin.

– Det är ju nu vi behöver datorerna. Inte om fem år. Jag är tacksam för den finansiering vi fått som ger oss möjlighet att skaffa datorer nästa år, men det är ju inte till alla elever.

Maria Ekman-Ekebom påtalar också hur tokigt det är att skolan har en datasal.

– Det tänkandet måste ut ur gymnasiet.

Där kan en grupp sitta per lektion och jobba med datorer, då det borde ske i alla klassrum, varje lektion, för varje elev.

Detta med att själv finna information och själv sätta ihop sin kunskap möter ju de studerande då de fortsätter sina studier efter gymnasiet.

– Vi ska vara det första steget till universiteten och det finns vissa färdigheter som i de fortsatta studierna skall finnas i ryggmärgen från början.

En annan övergång som drabbar gymnasieeleverna är ju den från åk 9 till gymnasiet.

– Produktionskravet är ju något helt annat i gymnasiet.

Digiabi på väg 2016 skall de första studentproven avläggas digitalt. Håller tidtabellen?

– Det tror jag nog, säger Maria.

Vilka datorer skall abiturienterna i Kyrkslätts svenska gymnasium använda?

– De skall använda sina egna datorer, såvitt jag tolkat studentexamensnämnden rätt.

Vilka tekniska krav som ställs vet jag inte.

Hur tekniken ser ut om tre år är omöjligt att säga.

I framtiden ser Maria framför sig studentprov med helt öppet nätverk, men inte inledningsvis. De första proven kan ju ändå innehålla mycket bakgrundsmaterial i form av bilder, texter och videoklipp.

– Men också ett öppet nät kräver ju en bakgrundsstruktur hos abiturienten som gör provet och svaret till en lärandesituation,

säger hon.

Nätet svämmar över av information, vilket ställer höga krav på lärarens egna kunskaper i sitt ämne, som måste vara i skick. Eleverna lär sig redan i grundskolan att använda nätet som källa, men senast i gymnasiet måste t.ex. Wikipedia som källa falla bort.

Hon efterlyser undervisningssituationer där diskussionen är ett levande element och där datorerna används för att stödja detta moment. Gärna kunde datorer vara kopplade samman och var och en söker information och ger ut det de hittat.

7,0 är en bra gräns Förra sommaren sökte flera elever till Kyrkslätts gymnasium, med högre medeltal än tidigare år. Vad beror det här på?

– Jag har inte ett enkelt direkt svar på den frågan. Skillnaderna jämfört med tidigare år var liten, men vi vill ändå fira det.

– Jag ser gärna att intagningsgränsen skulle vara lägst 7,0. Grunden bör vara tillräcklig för att klara studier i gymnasiet. Gymnasiet får inte vara ett ställe där du slår dig blodig.

Om elevens medeltal är 6,0 finns det färdighetsluckor på för många ställen. Trenden är dessutom den att vitsorden sjunker då eleven börjar i gymnasiet.

Inträdesgränsen detta år var 7,0 mot 6,6 i fjol och rektorn är nöjd.

Text och foto: Tom Ahlfors

ÅRGÅNG 39 (120). Äldsta föregångaren, Tidskrift för folkskolan, började utkomma 1894. UTGIVARE: Finlands Svenska Lärarförbund, Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, tfn växel 020 749 54 60, telefax (09) 142 748. Hemsida www.fsl.fi REDAKTION: Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors. CHEFREDAKTÖR Carl-Erik Rusk, tfn 020 749 54 68, mobil 050–5160675, e-post carl-erik.rusk@fsl.fi. REDAKTÖR Tom Ahlfors, tfn 040–503 65 28, e-post tom.ahlfors@fsl.fi.

PRENUMERATIONER/ADRESSÄNDRINGAR Anita Stark, tfn 020 749 54 64, e-post anita.stark@fsl.fi.

ANNONSCHEF Lisbeth Lönnqvist, tfn (09) 803 9553, e-post lisbeth.lonnqvist@kolumbus.fi (ej tjänsteannonser). ANNONSPRISER: 2,55 euro/spalt­mm, fyrfärg 3 euro/spaltmm, PRENUMERATION: 1/1 år 73 euro, 1/2 år 41 euro. LÄRAREN ansvarar ej för retur av icke-beställda manuskript. ISSN 0356-7842. KSF Media Ab, 2013.