Läraren 16 2014

1894–2014

120

år

28.8.2014 Nr 16

Carl-Erik Rusk

Inga förhandlingar om arbetstidsförsök Lärarfacket OAJ har avbrutit den kommunala sektorns förhandlingar om försök med årsarbetstid. Orsaken är motparten Kommunarbetsgivarna KT:s linjedragningar rörande lärarpermitteringar.

Styrelsen för OAJ tog beslutet om att avbryta förhandlingarna den 20 augusti.

– Vi kan inte fortsätta förhandlingarna innan KT ändrar sina rekommendationer till kommunerna rörande permitteringar av lärare och nedskärningar av resurserna för undervisning och utbildning, säger Petri Lindroos, förhandlingsdirektör vid OAJ. Lindroos säger också att försök med årsarbetstid inte kommer på fråga i kommuner, som ämnar permittera undervisningspersonalen.

OAJ:s beslut belyses och kommenteras inne i tidningen.

Enklare använda digitalt material Undervisnings- och kulturministeriet har för största delen av läroanstalterna årligen centraliserat skaffat licenser för att kopiera och använda upphovsrättsskyddat material i undervisnings- och forskningssyfte.

För 2014 har ministeriet och Kopiosto samt gällande televisionsmaterial dessutom AV-producenternas upphovsrättsförening Tuotos kommit överens om en del ändringar i avtalen.

Efter den 1 augusti 2014 omfattar den licens som ministeriet skaffat för fotokopiering och digital kopiering av upphovsrättsskyddat material vid grundskolor, gymnasier och yrkesinriktade läroanstalter fram till slutet av 2014.

Det avtal som gäller tv-program omfattar alla läroanstalter, även universitet och yrkeshögskolor. Enligt avtalet får man spara tv-program från kanalerna Yle TV1, Yle Fem, Yle Teema och MTV3 samt Yle TV2.

Läroanstalterna kan också spara inhemska tv-program från Yle Arenan och Arkivet.

Pensionsförhandlingar inne på sluttampen

Stark tilltro till skolan

Samhället litar på lärarna och skolan, så länge resultaten är goda.

– Skolan har för all del ett starkt mandat, men lärarna och rektorerna måste ta nya steg i sitt jobb med skolutveckling, säger professor Michael Uljens. Mera på mittuppslaget.

Förhandlingarna om en reform av arbetspensionssystemet nalkas sitt slutskede. Siktet är ställt på att nå en överenskommelse innan regeringen inleder sin budgetmangling i slutet av augusti. Förhandlingarna mellan arbetsmarknadsorganisationerna har förlöpt trögt och det finns avsevärda skillnader mellan organisationerna i förhållningssättet till olika detaljer.

Akademikercentralen Akava satte ner foten den 21 augusti och meddelade att organisationen inte accepterar en lösning, som innebär klara försämringarna i den förhöjda pensionstillväxten i slutet av arbetskarriärerna. Försämringar skulle speciellt drabba högutbildade personer, vilka kommer ut i arbetslivet förhållandevis sent.

Ansträngningarna att nå en pensionsreform följs upp och kommenteras i FSLbloggen på fsl.fi.

2

28.8.2014

Stark kritik mot reform av läroplikten

ledareN

Krista Kiuru: ”De har räknat fel” Statsrådets kansli Chefredaktör Carl-Erik Rusk.

Stopp för försök Styrelsen för OAJ beslöt den 20 augusti att avbryta förhandlingarna om arbetstidsförsök med Kommunarbetsgivarna KT. Måttet blev rågat, då KT gjorde gällande att lärarpermitteringarna i själva verket beror på lärarfackets agerande. KT gör dessutom gällande att undervisningen inte lider av permitteringar, utan kommunens beslutsfattare bär minsann omsorg om elevernas bästa.

OAJ har för sin del fört ut budskapet att permitteringarna lamslår undervisningen för en lång tid. Därmed försätts elever i olika position, beroende på boningsorten och de kommunala beslutsfattarnas prioriteringar. Elevernas rätt till trygg studiemiljö och läroplansenlig undervisning fullföljs inte. Åsikterna står mot varandra, men nu har alltså förhandlingarna om arbetstidsförsök avbrutits. Och det är självskrivet att liknande försök inte kommer på fråga i kommuner, som permitterar lärare.

Vad har då de avbrutna förhandlingarna handlat om? I medierna har cirkulerat felaktiga uppgifter om att parterna har förhandlat om en övergång från dagens arbetstids- och lönesystem, som i huvudsak bygger på undervisningsskyldighet på veckonivå, till ett system som baserar sig på årsarbetstid. Uppgifterna är självfallet felaktiga. Lärarfacket har inte i hemlighet försökt sälja lärarnas arbetstider för en billig penning till de kommunala arbetsgivarna.

Förhandlingarna har uttryckligen gällt begränsade försök i liten skala. Erfarenheterna av liknande försök är inte odelat positiva, utan det har visat sig att OAJ och KT står långt ifrån varandra i fråga om synen på lärarnas arbetsmängd och hur arbetet ersätts. I Kuopio och Vanda pågick i ett par års tid försök, där en del av speciallärarna smakade på ett arrangemang, där en årsarbetstid utgjorde ramen för deras arbete och även lön.

Men det blev ingen fortsättning på försöken, eftersom parterna inte kunde enas om villkoren. Och här bör til�läggas att liknande arbetstidsförsök inte kan sättas i gång spontant på lokal nivå. Arbetstidsförsök förutsätter uppgörandet av ett lokalt tjänstekollektivavtal, som på arbetstagarnas vägnar ska godkännas av OAJ och förhandlingsorganisationen FOSU. Sådana avtal lär inte bli aktuella inom en överskådlig framtid. OAJ har gjort en tydlig markering, som berättar om tilltagande misstro i förhållande till Kommunarbetsgivarna.

Inom OAJ finns en del medlemskategorier som redan har årsarbetstid. Men i grundskolan och i gymnasiet bygger nästan alla lärares arbetsvillkor på en undervisningsskyldighet, som definieras på veckonivå. Systemet har vissa skavanker, men ger emellertid skydd mot ett alltför stort arbetstidsuttag.

Och det är minsann ett relevant argument, när man ser till erfarenheterna i övriga Norden. Arbetsgivarna har tagit till synnerligen hårda tag för att tvinga lärarna att tillbringa mera tid på arbetsplatsen inom ramen för den tidigare definierade årsarbetstiden.

I Danmark tog arbetsgivarna med politikernas goda minne till en brutal lockout, som varade fyra veckor, för att genomdriva lokala diktat om lärarnas arbetstid. I Norge pågår i skrivande stund en strejk, som emanerar från lärarnas klart uttalade nej till ett försök att tvinga lärarna att tillbringa mera tid på arbetsplatsen.

Spåren förskräcker. En allmän övergång till årsarbetstid lär inte vara aktuell i vårt land.

Undervisnings- och kommunikationsminister Krista Kiuru försvarar sin idé om en förlängning av läroplikten.

Det råder kraftigt delade meningar om vad en förlängning av läroplikten med ett år skulle kosta.

Kommunförbundet har i sina beräkningar kommit till en summa på 56 miljoner euro på årsbasis, medan undervisnings- och kommunikationsminister Krista Kiuru (SDP) i sina kalkyler utgår från bara knappt 15 miljoner euro per år.

– Kommunförbundet säger att reformen kräver nya studieplatser för 37 miljoner euro, vilket är kapitalt fel, säger minister Kiuru.

– Det visar att statistiska fakta är Kommunförbundet helt obekanta.

Kiuru menar att de facto finns för tillfället ett överutbud av tillgängliga studieplatser på andra stadiet, det är bara i huvudstadsregionen, Tammerforsregionen och Uleåborgsregionen som en brist på studieplatser kan uppstå. Det rör det sig enligt Kiuru om ett hundratal studieplatser.

– Ca 100 000 platser på andra

stadiet finns i hela landet och det motsvarar 1,6 gånger det antal ungdomar som går ut grundskolan, menar Krista Kiuru.

Hon upplever att hennes idé om en förlängning av läroplikten har följts av idel missuppfattningar. Då hon i något skede sade att den gemensamma elevantagningen på måste påskyndas upplevde rektorerna i grundskolorna att hon krävde att betygen ges tidigare. I själva verket menade Kiuru enligt egen utsago att beslutsgången skall bli snabbare så att eleverna fortare får resultat.

Hennes förslag har fått besk kritik från olika håll, främst gällande finansieringen och dess storlek.

– Den rådande modellen är också dyr, försvarar sig Kiuru.

Bevekelsegrunderna bakom hela tanken om en förlängning av läroplikten är för henne risken att ungdomar som inte påbörjar någon form av studier efter grundskolan löper risk att marginaliseras.

I sin kritik mot reformtankarna har

bland annat OAJ framfört att den av undervisnings- och kulturministeriet kalkylerade kostnadsresursen för studiehandledning är på tok för liten.

Ministeriet säger att ett profylaktiskt arbete mot marginalisering är billigare än de korrigerande åtgärderna. Dessutom stöder Kiurus förslag den s.k. ungdomsgarantin.

En del av regionförvaltningsverken säger för sin del att det blir billigare att för att minska risken för marginalisering fokusera på de strukturer som redan finns och nämner som exempel trestegsstödet, det uppsökande ungdomsarbetet, barnskyddet och småbarnsfostran.

Regeringens proposition om reformen av läroplikten ges enligt minister Kiuru till riksdagen den 15 september, alltså om bara drygt två veckor.

Tom Ahlfors

Stukad tupp symbol för skola i kris Lärarfacket OAJ har inlett sin kampanj inför riksdagsvalet nästa vår. Kampanjen, som bär namnet Pelasta kukko – pelasta koulutus (ung. Rädda tuppen – rädda utbildningen), syftar till att få fason på grunden för utbildningen och småbarnsfostran. Som symbol används ABC-bokens tupp.

OAJ:s tupp är kraftfull, men den haltar och är i bedrövligt skick, eftersom sagda tupp inte har skötts ordentligt, fastslår OAJ. Tuppen används som metafor för utbildningen, som har drabbats av förödande nedskärningar.

– OAJ arbetar för att riksdagsvalet våren 2015 äntligen blir ett riksdagsval. Social- och hälsovårdens frågor är för all del viktiga, men nationens framtid stakas ut i det vardagliga arbetet i daghem, skolor jämte läroanstalter. Jämlikheten i och tillgången till utbildning måste tryggas. Samtidigt krävs ny energi för inlärningen och kontinuitet i utvecklingen av utbildningen, säger OAJ-ordföranden Olli Luukkainen.

Han pekar på att skillnaderna mellan kommunerna har ökat.

– Denna oroande utveckling kan ännu bromsas, eftersom lärarna i hela landet är kunniga och välutbildade. Men lärarnas måste ges möjlighet att koncentrera sig på sitt arbete under drägliga förhållanden.

Tuppen åker på en landskapsturné med OAJ-ledningen i september. OAJ on the Road-turnén inleds 11.9 i Kotka och avslutas 29.9 i Seinäjoki. Tuppen spatserar även på gatorna i huvudstaden och den ämnar även besöka riksdagen.

C-E Rusk

3

28.8.2014

ORDförord

Kalla vindar

De trängda ekonomiska läget i kommunerna är ingen färsk nyhet. Att vi inom förbundet jobbar mot permitteringar, erbjudanden om diverse sparledigheter och vikariestopp utgör en del av både våra riktlinjer för verksamheten och våra årliga verksamhetsplaner.

Vi förnekar inte kommunernas rätt till att permittera sin personal. Det som tjänstemännen och politikerna däremot inte beaktar i sina beslut är elevernas rättigheter.

De ger bilden – då de fattar permitteringsbeslut – att verksamheten fortgår som vanligt trots att en del av lärarna är permitterade. De förväntar sig också underverk av rektorerna, som vanligtvis är permitterade den längsta tiden.

De ska se till att verksamheten följer lagens paragrafer – en omöjlig uppgift.

Kommunarbetsgivarna förde propagandan mot lärarfacket på en ny nivå. Tonen har blivit rätt aggressiv.

Arbetsmarknadsdirektören Markku Jalonen för fram att kommunerna ska sträva efter att permittera lärarna under veckoslut, så att två dagars permittering från arbete leder till fyra dagars lönebortfall.

KT:s arbetsmarknadsjurist Teija Metsäranta går ännu längre i en kolumntext, som har publicerats på nätet.

Hon drar slutsatsen att korta permitteringar av lärare inte har några som helst konsekvenser för undervisning och inlärning. Enligt henne är det överdrivet och falskt att påstå att permittering påverkar våra barns framtid. Hon vågar t.o.m. klart uttala sig om att lärarnas permitteringar inte har konsekvenser för våra barns framtid.

OAJ-styrelsen sammanträdde på onsdag förra veckan.

Styrelsen var bestört över den nya och aggressiva strategi som KT tagit. Styrelsen beslöt därför att markera sitt ogillande genom att meddela om de förhandlingarna om arbetstidsförsök (årsarbetstid) läggs på is fram till det att KT ändrat sina ställningstaganden till lärarpermitteringar.

I förra veckan fattades ett mycket märkligt beslut i

Kristinestad. Den svenskspråkiga utbildningsnämnden beslöt som enda nämnd i staden att permittera personalen inom sin sektor. Beslutet är unikt inom den kommunala sektorn i Finland. Inom både FSL och OAJ har ingen upplevt ett liknande arrangemang.

Jag blev också mycket överraskad över nämndordförandens kommentarer i medierna. Där ger hon en eloge åt dem som berörs då det pratas om sparledigheter.

Enligt mig försämras kvaliteten på undervisningen oberoende av permittering eller sparledighet. Det saknas en undervisande lärare i skolan. Dessutom har det varit väldigt oklart vad sparledighet innebär – en normal oavlönad tjänstledighet tolkats ofta som sparledighet.

Förfarande kommer i Kristinestad kommer självfallet att ha hög prioritet inom förbundet och vi kommer att jobba intensivt och målmedvetet för att få ändring i nämndens beslut. Jag hoppas verkligen att stadsstyrelsen i Kristinestad inser vad som sker i staden och tar ärendet till sig via övertagningsrätten.

Vi ska värna om en likvärdig utbildning i hela Svenskfinland. Vi ska föra värdediskussioner kring vår skola. Vi ska argumentera för att kvalitet och utveckling få kosta.

Vågar vi inte göra det får vi nog skriva om målet att vara världens kunnigaste folk 2020.

Har den lokala lärarföreningen haft något för sig?

Eller har det hänt något annat, som är värt att noteras under Lokaltrubriken? Notismaterial kan sändas till C-E Rusk (carl-erik.rusk[at]fsl. fi) och Tom Ahlfors (tom.ahlfors[at]fsl.fi).

I Jakobstad har samlo-

kaliseringen av svenska och finska gymnasiet inte lett till ökad samvaro över språkgränsen, omtalar Österbottens tidning den 14 juni. Ped.stud. Johanna Finne har undersökt hur samlokaliseringen, som har pågått under ett läsår, har påverkat studerandenas vardagar. Endast ett fåtal studerande, omkring ett tiotal, har valt en kurs i det andra gymnasiet än det egna.

I Kristinestad ser det ljust ut för Axxells folkhögskola i Lappfjärd, omtalar Syd-Österbotten den 7 augusti. I höst introduceras en ny utbildningslinje för filmljud. Samtidigt har de tre tidigare huvudlinjerna lockat rekordmånga sökande.

Med 38 antagna studerande har Lappfjärds folkhögskola fullspikat i höst.

Skolan har sammanlagt 30 internatplatser. Skolan satsar på musik, ljudteknik och musikproduktion.

Detta kompletteras alltså med filmljud, där skolan

samarbetar med Axxells enhet i Överby i Esbo.

I Helsingfors är behörighetsläget i stort sett oförändrat gällande svenskspråkiga skolor, omtalar Hufvudstadsbladet den 11 augusti. De dåliga tiderna avspeglas i att många obehöriga har lockats av ledigförklarade jobb.

– Den stora skillnaden från i fjol är att vi hade dubbelt så många sökande till jobben i år. Man känner till att det råder brist på behöriga lärare och det dåliga ekonomiska läget gör att folk söker lärarjobb. Det betyder ändå inte att vi har fler behöriga lärare, säger linjedirektör Niclas Grönholm på utbildningsverket i Helsingfors.

I Åbo hotas Sirkkalabackens skola av nedläggning.

Bildningsdirektör Timo Jalonen föreslår att specialskolan Sirkkalabackens skola slås ihop med Sirkkala skola och S:t Olofsskolan, omtalar Åbo underrättelser den 13 augusti.

Enligt Jalonen sparar staden 22 000 euro per år

genom att stänga Sirkkalabackens skola.

Reformpaketet som fullmäktige godkände i juni ska spara Åbo stad 325 000 euro. Också enheter vid finska skolorna Hannunniitun koulu, Vähä-Heikkilän koulu och Luostarivuoren koulu är hotade.

I ÅU den 12 augusti säger emellertid den svenska servicedirektören Liliane Kjellman att Sirkkalaskolan nedläggning inte genererar någon inbesparing.

I Närpes ska finskundervisningen utvecklas, omtalar Syd-Österbotten den 9 augusti. En arbetsgrupp vill bl.a. uppmuntra och entusiasmera vårdnadshavarna, bygga upp nya nätverk med ämnesansvariga och överlag utveckla undervisningen i finska, som är en stötesten för många i enspråkigt svenska Närpes.

Strategierna har godkänts av bildningsnämnden och många åtgärder verkställs under läsåret 2014-15. Arbetsgruppen har bestått av lärare i närpesskolorna.

I Esbo har blandade käns-

lor präglat skolstarten i Rödskogs skola, omtalar Hufvudstadsbladet den 13 augusti. Skolans vara eller inte vara diskuterades häftigt under förra läsåret.

Verksamheteten är utlokaliserad till närbelägna finska Kalajärven koulu, men en del elever har valt att söka sig till Lagstads skola, som ligger ca fyra km från Rödskog.

Nämnden Svenska Rum beslöt den 22 maj att verksamheten flyttas till Kalajärven koulu under den tid då den fuktskadade skolbyggnaden renoveras.

På Åland vill kultur- och utbildningsministern Johan Ehn veta vad ålänningarna egentligen anser om skolornas sommarlov, omtalar Nya Åland den 14 augusti.

Ehn satte igång diskussionen på sin Facebooksida, men meddelar också om sin avsikt att dryfta ärendet i mera formella sammanhang.

I första hand handlar diskussionen om placeringen av sommarlovet.

Malax-Korsnäs lf håller höstmöte tisdag 2.9 vid Salteriet i Björköby. Vi börjar kl. 17.30 med en guidad vandring Bodvattnet runt. Vandringen följs av höstmöte och middag på Salteriet. Välkomna!

Styrelsemöte och -seminarium onsdag–torsdag den 3–4 september i Helsingfors.

Förbundsseminarium tisdag–onsdag den 9–10 september i Tammerfors.

Förtroendemannakurs tisdag–onsdag den 7–8 oktober i Tammerfors.

Styrelsemöte måndagen den 13 oktober kl. 10 i Helsingfors.

Styrelsemöte onsdag den 12 november kl. 10 i Helsingfors.

Förbundsfullmäktige torsdag–fredag den 13–14 november i Tammerfors.

Styrelsemöte den 12 december i Helsingfors (styrelsens mandatperiod avslutas).

Kurs för förtroendemän I oktober är det dags för höstens förtroendemannakurs. Kursen ordnas tisdag-onsdag 7-8.10.2014 på Scandic Station i Tammerfors.

Under FM-kursen behandlar vi tjänsterektorernas arbetstid, förtroendemannautbildningen i framtiden, pensionsreformen och andra aktuella frågor.

Vi jobbar också med praktiska uppgifter - kom ihåg avtalsböcker, dator eller läsplatta.

Vi börjar kursen tisdag kl. 10.30. Morgonkaffe serveras från och med kl. 9.30. Kursen avslutas onsdag kl. 14.30. Anmäl dig senast måndagen den 22 september till anita.stark@fsl.fi, tfn 020 749 54 64. Ramprogram e-postas före kursen till alla förtroendemän.

Finlands Svenska Lärarförbund FSL Järnvägsmannagatan 6 00520 HELSINGFORS (Besöksadress: Magistratsporten 2, 00240 Helsingfors) www.fsl.fi tfn 020 749 54 60 E-post till anställda: fornamn.efternamn@fsl.fi

Nästa nummer av Läraren utkommer den 11 september.

4

28.8.2014

Outtalat kontrakt ger råg i ryggen Det finns en outtalad överenskommelse mellan de politiska partierna om att lämna skolan och lärarutbildningen i fred, säger Michael Uljens, professor i allmän pedagogik och utbildningsledarskap. Förutsatt att skolan verkligen levererar.

– Det outtalade kontraktet mellan politiken, utbildningsadministrationen och pedagogiken har bland annat medverkat till att skapa utrymme för en tydlig vetenskapsbaserad, professionell handlingsfrihet.

Bristande tillit, säger norska lärare och går ut i strejk. Arbetsgivarna vill att lärarna ska binda upp sig till arbetsplatsen 7,5 timmar per dag.

Bristande tillit, säger danska lärare, som i fjol våras drabbades av en lockout, som varade fyra veckor. Från i höst förväntas lärarna i Danmark vara tillgängliga på sina arbetsplatser upp till 40 timmar och i vissa fall ännu mera i veckan. Det gamla arbetstidsavtalet, som bl.a. satte ett tak för undervisningstiden, skrotades och ersattes av lagstiftning, som påtvingades lärarna.

Finland redovisar, som enda land i västvärlden, ett enormt söktryck till klasslärarutbildningen. Kanske beroende på autonomin i yrket, som också avspeglas i arbetstidsordningarna? I Sverige lockar läraryrket få och landet har formligen rasat i olika internationella utvärderingar av inlärningsresultat.

Hur har det gått så här? Vad har Finland gjort rätt? Och hur länge förslår tilliten och tilltron till lärarnas professionalism och autonoma ställning? Och vad kan egentligen göras för att trygga tilliten till skolan och lärarna?

Michael Uljens, professor i allmän pedagogik och utbildningsledarskap, är rätt man att svara på frågorna. Alltså åker jag upp till Vasa och som reselektyr i tåget har jag hans artikel om bl.a. skolutveckling, som ingick i en färsk publikation om Rådet för utbild-

ningsutvärdering. Här redogör Uljens på ett klarsynt sätt hur olika fenomen hänger ihop med varandra.

Volymen handlar om rådets 10-åriga historia och den sammanfattar på sätt och vis verksamheten och utvecklingen under dessa år.

Men nu stundar nya tider. Rådet för utvärdering av högskolorna, Rådet för utbildningsutvärdering samt Utbildningsstyrelsens utvärderingsverksamhet har nämligen sammanförts. I maj inrättades Nationella centret för utbildningsutvärdering, som har verksamhet i Helsingfors och Jyväskylä.

Utvärderingen är idag en central del av den nationella utbildningspolitiken. Utvärderingen påverkar och styr planeringen på många plan. Då talar vi om det lokala planet, riksplanet och sedan har vi förstås de internationella utvärderingarna, såsom PISA, TIMSS m.fl.

Jag träffar Michael Uljens i Kuntsis museum för modern konst i Vasa. Efter en tid som bl.a. prefekt vid Pedagogiska fakulteten vid ÅA sysslar han nu med forskning och han håller också i trådarna för skolutvecklingsinstrumentet SKUTT, som presenteras i artikeln här intill. Vårt samtal kommer att handla om utvärdering, tillit och skolutveckling.

Om vi börjar med utvärderingen, så valde Finland redan i samband med avregleringen och decentraliseringen av undervisningen

att inte gå in för vare sig obligatoriska nationella prov eller offentlig rangordning av skolorna. Finland valde att i första hand sätta sin tilltro till kommunerna, skolorna och lärarna och i linje med detta byggdes upp olika stödorienterade utvärderingsmetoder och -instanser.

– Avregleringen och decentraliseringen, som gällde bl.a. läroplanen och lagstiftningen, kompenserades hos oss av ökad professionell autonomi och höjd utbildningsnivå, säger Michael Uljens.

Då talar vi om slutet av 1980- och början av 1990-talet. Den tidigare normstyrda skolan, jämte den öronmärkta finansieringen av utbildningen och undervisningen, ersattes av något som kan kallas resultatstyrning.

Utvärderingen fick mera spelrum. I många länder fick utvärdering en övervakande och kontrollerande funktion. Finlands linje blev i stället att använda utvärdering som redskap för självreflektion Han ser inga direkta hotbilder mot lärarnas autonomi, men hoppas att skolan ser vilka frihetsgrader man har. På annat håll dominerar kontrolltänkande, hos oss ett stödtänkande. Genom det lokaliseras ansvaret för utvecklingsarbetet till klassrummet, skolan och kommunen. Och målinriktat skolutvecklingsarbete är inte vår starka sida. Där bleknar Finland i internationell jämförelse.

Men vad är det som sker och varför?

Handlar det om en avvikelse från vår långvariga utbildningspolitiska konsensustradition som har byggt på ett relativt outtalat, nationellt kontrakt mellan politiken, utbildningsadministrationen och pedagogiken?

Uljens har inte svaret klart, men han utvecklar resonemanget.

– Om man ser till Norden finns det stora skillnader i den politiska styrningen av skolan. I övriga Skandinavien tillämpas blockpolitik, vilket innebär att de politiska svängarna blir dramatiska för skolan. I vårt land finns inga tydliga block, utan vi til�lämpar en konsensuspolitik. Politiken bygger på samarbete mellan partierna och det finns en outtalad överenskommelse om att lämna skolan och lärarutbildningen i fred, säger Michael Uljens. Förutsatt att skolan verkligen levererar.

Vad innebär egentligen denna outtalade överenskommelse, som också kan kallas ett pedagogiskt kontrakt, utöver den förhållandevis blygsamma politiska styrningen?

– Det outtalade kontraktet mellan politiken, utbildningsadministrationen och pedagogiken har bl.a. medverkat till att skapa utrymme för en tydlig vetenskapsbaserad, professionell handlingsfrihet, säger Uljens.

Vad innebär förtroendet och friheten?

– Förtroendet innebär att administrationen, lärarkåren och universiteten, som har ansvar för lärarutbildningen, är lojala mot politiken eller statsmakten, men också gent-

5

28.8.2014

SKUTT ger skjuts Det pedagogiska utvecklingsarbetet måste bli mera systematiskt, mera självstyrt och bättre förankrat på lokal nivå.

– Man kan gott tala om ”pedagogisk produktutveckling”. Skolorna är väldigt olika, men frågorna och utmaningarna är gemensamma. Jag tror att ett skolutvecklingsinstrument, som ser skolan själv som motor är värt ett försök, säger professor Michael Uljens.

Han fungerar som projektledare för arbetet med ett finlandssvenskt skolutvecklingsinstrument, SKUTT, som tar fasta på ett pedagogiskt ledarskap av verksamhetskulturen.

– Det är ingen skrivbordsprodukt utan har utvecklats i dialog med det finlandssvenska skolfältets alla aktörer, säger Uljens och försäkrar att instrumentet riktar uppmärksamheten på rektors och lärares egen praxis.

Instrumentet ger möjligheter för rektorn att arbeta konkreta med det pedagogiska ledarskapet på skolan tillsammans med lärarna och med andra rektorer. Projektet har vuxit fram i samverkan med ett 30-tal bildningsdirektör kopplat till Utbildningsstyrelsens projekt Toppkompetens. Det kombinerade forsknings- och utvecklingsprojektet är ett nätverksprojekt med bildningsdirektörerna, CLL och Palmenia, Regionförvaltningsverket och Hem och Skola, men bygger samtidigt på internationellt forskarsamarbete (googla ISSPP Uljens) och inkluderar t.ex. Rolf Sundqvist i Pedersöre som forskande bildningschef! Österbottniska högskolestiftelsen finansierar projektet.

emot föräldrarna och den enskilda eleven.

Vi har en samsyn kring en politiskt driven utbildningsjämlikhet, social rättvisa, kunskapsorienterad undervisning och ekonomiska framsteg, resonerar Uljens och definierar därmed några nyckelbegrepp i vår nationella utbildningspolitik.

Ett politiskt aktivt medborgarskapsbegrepp är däremot mindre framträdande hos oss. Kanske här finns en förklaring till den lama samhällsdebatten?

Finland har alltså gått sin egen väg och resultaten är skäligen goda, om man ser till resultaten från bl.a. PISA- undersökningen.

Då talar vi om inlärningsresultat, men det finns också ett ekonomiskt perspektiv. De finländska resultaten nås till ett relativt blygsamt pris. Vårt land satsar resursmässigt mindre än t.ex. Danmark, Norge och Sverige, som gott kan användas som referensländer i sammanhanget.

Varför har detta pedagogiska kontrakt kommit till och när?

Michael Uljens spårar rötterna till dagens situation ända till 1800-talet och den finländska nationalismens framväxt. Finland hade separerats från Sverige och var en del av Ryssland, men hade en given autonomi som storfurstendöme.

Han lyfter fram J.V. Snellman, som kan ses som en central arkitekt för det finländska identitetsbygget och den finländska nationen.

– Snellman identifierade bildning som en central faktor i nationsbygget. Via bildning bygger man upp det nationella kulturkapitalet. Jämsides med detta pågick ett målmedvetet arbete för att stärka finskan. I linje med dessa strävanden fick Helsingfors universitet sin första professur i pedagogik redan år 1852. Redan från början sågs lärarutbildningen som en akademisk och nationellt viktig angelägenhet, säger Uljens.

Finland gick i bräschen i detta avseende och t.ex. Sverige fick sin första professur i pedagogik ca 60 år senare.

– Pedagogik och politik gick hand i hand redan tidigt hos oss. Det var också typiskt att såväl skolan som kyrkan gavs stor autonomi redan på 1800-talet. Dessa två skulle bygga upp nationen och deras autonoma ställning syftade till att skydda dem från externt inflytande. Politiker litade på skolan redan då och utvecklingen har fortsatt i samma tecken, säger Uljens.

Vi tar ett hopp till 1960-talet. Då stormade det i Europa och utbildningen och undervisningen förnyades. Demokratisträvandena tog sig olika former i olika nationer. I många länder hivade man ut ”pluggskolan” och eftersträvade en skola, som i första hand fokuserade på medborgarfärdigheter. Ämnesfärdigheter stod inte högt i kurs.

– Vad gjorde Finland? Hos oss inrättades i stället fler professurer och lektorer i ämnesdidaktik. Vi höll alltså fast vid ämnesdi-

Vad kan SKUTT egentligen användas till?

– Verktyget synliggör rektorernas och lärarnas värderingar, bedömningar och praxis kring skolans pedagogiska ledarskap, läroplanen, undervisning och utvärdering. Hur tänker vi? Hur jobbar vi egentligen? Vilken är vår skolas kultur? Bildningsdirektörerna icke att förglömma! Alla är ju pedagogiska ledare, på olika sätt, men med samma mål. Det gäller att identifiera varandras insatser för karavanen skall rulla vidare.

Skolutveckling om något är teamarbete.

I artikeln här nedan talar du om samhällets starka tillit till skolan.

Hänger SKUTT ihop med dessa resonemang?

– Just så är det. Avsikten är att vidareutveckla undervisnings-, ledarskaps- och förvaltningskulturen som bygger på denna tillit. Idag saknas konkreta instrument och arbetsredskap för att bedriva ett systematiskt och långsiktigt skolutvecklingsarbete. Alltså ett arbete som fokuserar på skolans pedagogiska ledarskaps- och verksamhetskultur – I projektbeskrivningen eftersträvas fleråriga skol- och kommunbaserade utvecklingsprojekt. Är detta verkligen möjligt? Många kommuner har stora ekonomiska bekymmer.

– Skolutveckling är uttryckligen en långsiktig process som tar tid.

Vi talar om processer som tar 3–5 år i anspråk. Det här förutsätter självfallet också att hela begreppet fortbildning eller kompetensutveckling ges ett nytt innehåll.

CLL, Palmenia och Regionför-

daktiken och kunskapsskolan. Det var rätt konservativt, om man ser till utvecklingen i andra länder.

Skolfolket skötte sitt och politikerna gav sitt bifall. Utbildningen gavs en viktig roll under övergången från agrar- till industrisamhället.

– Utbildningen förväntades vara en motor och förväntningarna på lärarna var stora, säger Uljens.

Lärar- och rektorsutbildningen akademiserades och professionaliserades i takt med samhällets förväntningar och tilltro till lärarnas kunnande.

Tilliten finns alltjämt och Michael Uljens spekulerar inte om när den förväntas ta slut. Tvärtom har ju bl.a. satsningarna på akademiska lärarutbildningen jämte ämnesinriktningen i såväl lärarutbildningen som skolan bekräftat att vägvalen i vårt land inte har varit oävna.

– Vi kan ändå inte ta för givet att allt fortsätter som förr. Skolan har för all del ett starkt mandat, men lärarna och rektorerna måste ta nya steg i sitt jobb med skolutveckling. Vi har goda lärare, rektorer och skoldirektörer i vårt land, men de måste bli bättre på att visa att så verkligen är fallet.

Vi måste ha kontroll över situationen, säger Michael Uljens.

För att komma vidare i skolutvecklingsarbetet behöver vi nya instrument.

– Inlärningsresultaten har många funktio-

valtningsverket är också inne på nya modeller.

Uljens tar till en metafor för att beskriva resonemanget.

– Hittills har vi tagit ut kuggar, alltså enskilda lärare och rektorer, och fortbildat dem. Och så har kuggarna åter placerats i maskineriet men mycket har fortsatt som förr. Nu måste vi satsa mera på maskineriet och skutan, säger Uljens.

Han talar om behovet av såväl vertikala som horisontella nätverk, som ger stadga åt verksamheten lokalt.

– Självfallet har också lärarutbildningen en tydlig roll i utvecklingen. PF:s ämnesdidaktiker t.ex. driver många fina utvecklingsprojekt.

Påverkas lärarstuderandena?

– Ja, vi står inför en process där vi omdefinierar relationen mellan teori och praktik. Kalla det fast att se över professionaliseringsbegreppet. Ett kritiskt tänkande är centralt. Det här gäller t.ex. avhandlingarna pro gradu. Men dessa kunde kopplas till utvecklingsprocesser i kommunerna och skolorna. Också skolan kan satsa på kunskapsbaserat utvecklingsarbete. Allt detta skapar en starkare grund för lokal utveckling, säger Uljens.

En datainsamling i skolorna startar i höst och på våren 2015 skall materialet förberedas att tas i bruk av skolorna. SKUTT fortsätter fram till år 2017. Uljens säger att merparten av de finlandssvenska kommunerna är intresserade av att medverka.

C-E Rusk

ner, men som indikator eller mått på skolans verksamhet är det ensidigt.

Vi måste utveckla andra instrument, som konkret belyser kvaliteten i skolan. Vi måste synliggöra det pedagogiska arbetet som läggs ner, både för oss själva och för dialog med omvärlden.

Uljens utgår från att det mångprofessionella arbetet fördjupas mellan skolan, social- och hälsovården, och andra.

– Synliggör vi vårt pedagogiska arbete skapas en bättre grund för självreflektion och dialog, dels inom kollegiet, dels mellan skolan och kommunen. Föräldrarna kan ges klarare besked om skolkulturen och hur de professionella lärarna tänker och arbetar.

Ett fungerande instrument utgör också ett bra verktyg för bildningsdirektören i dialog med bildningsnämnden, säger Uljens.

Det är viktigt att politikerna ser kopplingen mellan ekonomi och hur undervisningens pedagogiska kvalitéter utvecklas av skolan.

Och det behöver kanske inte uttalas att ett fungerande instrument också lyfter fram brister, som förutsätter satsningar från utbildningsanordnarnas sida.

Text och foto: C-E Rusk

6

28.8.2014

KOLUMNEN Camilla Lindberg är kulturredaktör på Västra Nyland och klasslärare till utbildningen.

Vi vet inte?

Det finska lärarna är bäst i världen, men de vet inte varför. Deras chefer får ofta höra det samma, men inte heller de vet varför.

Så kunde man lite tillspetsat uttrycka det hela.

Förra hösten blev det pinsamt uppenbart på bokmässan i Göteborg. Där ordnades ett seminarium under rubriken ”Varför är eleverna i Finland så duktiga?” På plats fanns bland andra en representant från Helsingfors universitet som inför ett smockfullt auditorium med vetgiriga svenskar skulle försöka ge svar på frågan. Professorn äntrade scenen, ryckte på axlarna och sa lite generat ungefär som så att; ”Inte vet jag, inte vet vi”.

Under ett senare inlägg skedde till all lycka en fördjupning, men det första intrycket var det gamla välbekanta. Vi vet inte.

Det som sker är en märklig slump, en skänk från ovan, något som bara drabbar oss.

I slutet av maj lät Hbl publicera en artikel om Gripsholmsskolan i Sverige. Det är en privat skola som bygger på en modell hämtad från det finländska skolsystemet. Rektorn är finlandssvensk och majoriteten av lärarna har sina rötter djupt i samma finlandssvenska mylla. Över hundra elever står nu i kö till skolan.

Vad är hemligheten ville reportern veta? ”Vi bara jobbar på, precis som vi alltid har gjort. Inget konstigt med det”, säger rektorn Nina Lidfors.

Också hon ger för all del några konkreta inblickar i de grundvalar och den etik som skolan bygger sin pedagogik på, men lika förvånad tycks hon vara som professorn. Lika förvånad som de många lärare man möter på gatorna som inte heller har en aning om varifrån de goda frukterna kommit.

Det här kan vid första anblicken ses som en smickrande och ödmjuk inställning, men vid närmare anblick är det beklämmande. Att ingen tycks veta varför det går bra för de finländska eleverna.

Drar man en parallell till näringslivet skulle mycket av ett företags trovärdighet börja ifrågasättas, om dess vd inte kan svara på varför företaget går bra när det går bra.

Det handlar sällan om doktorsavhandlingar. Det handlar om kommunikation, några få klargörande rader som övertygar. Kort och gott. Att våga säga varför man är bättre än konkurrenterna, inte bara stå där och flumma och humma.

Man stöter sällan på en trädgårdsmästare eller en bonde som inte har en aning om varför man år efter år får goda skördar, trots svåra yttre omständigheter. Nej, man gör noggranna anteckningar, drar slutsatser, funderar, optimerar, tar lärdom av tidigare år och utvecklas, även om man kanske i större utsträckning än någon annan yrkesgrupp är hänvisad till det som skänks från ovan.

En cancerforskare som inte vet varför just hans avdelning når toppresultat jämför med andra enheter? Nej. Sällan. Förmodligen skulle chefen inför medierna lyfta fram de kunniga och flitiga medarbetarna han har förmånen att få jobba med.

Frågan är varför så få i ledningsposition, rappt och skarpt, vågar ge de finländska lärarna en stor eloge genast de får frågan varför det går så bra för den finska skolan. Det kostar ju ingenting.

Om den finländska skolan kommer att lyckas hålla sin position som världsledande vet vi inte. Många saker talar för att det inte är självklart. Man kan överlag skymta en nedmontering av det finländska välfärdssamhället, det skymmer i världen, skolan kommer knappast undan.

Redan av den orsaken kan det vara bra att veta varför man är bra när det går bra. Så man har något att falla tillbaka på sedan.

Ett är säkert. Om seminarierubriken en dag skulle lyda: ”Varför har den finländska skolan blivit så dålig?” är den ingen, varken politiker eller seminariedeltagare eller skolledare som kommer att nöja sig med en knyck på axeln och ett slött ”vi vet inte”. Då, om inte förr, kommer ljuset att falla på den som står i händelsernas centrum. Läraren. Vad är det för fel på dig?

Johan Gulin är projektkoordinator för det svenska samarbetsnätverket GNet.

Öppna webbinarier nyhet för gymnasienätverk – Ett viktigt komplement till gymnasiernas kursutbud, säger Johan Gulin, projektkoordinator för det svenska samarbetsnätverket GNet. Då talar han om grundkonceptet, som innebär att tio svenska gymnasier erbjuder sina 1 800 studerande tillgång till ett 30-tal nätkurser.

Från i höst utvecklas utbudet med webbinarier som är öppna för alla gymnasielärare i Svenskfinland.

De svensk a gymnasierna i Borgå, Lovisa, Kotka, Sibbo, Kyrkslätt, Vanda, Grankulla, Tammerfors och Björneborg jämte Ålands lyceum inledde samarbetet fullt ut i fjol höstas, då en projektkoordinator anställdes.

Johan Gulin jobbar halvtid med projektet. Han är egentligen timlärare i religion och historia vid Gymnasiet Grankulla samskola.

Varje deltagande skola förbinder sig att erbjuda minst tre nätkurser, som sedan är tillgängliga för samtliga 1 800 studerande.

Skolorna ser sedan till att lärarna, som leder kurser, får ersättning för arbetet.

– Verksamheten under förra läsåret utföll väl. Omkring 70 procent av studerandena, som deltog i nätkurserna, nådde ett vitsord.

Jämfört med t.ex. motsvarande verksamhet i Sverige är det är väldigt hög andel, säger Gulin.

Han nämner två centrala motiv till att erbjuda nätkurser som ett komplement till traditionella gymnasiekurser.

– Kursutbudet blir större. I många gymnasier är det svårt att få ihop tillräckligt många studerande till en del kurser i ”udda ämnen”,

såsom t.ex. religion 4 och 5 eller varför inte mera sällsynta språk.

Nätkurser lockar folk från flera skolor, säger Gulin.

Det andra motivet är sedan mera universellt.

– Nätkurser förbereder studerandena för högre studier, där de förväntas ta ett större ansvar för sitt lärande. Nätkurser förekommer ju i stor utsträckning t.ex. i universiteten, säger Gulin.

GNet utvecklar verksamheten med lärarfortbildning i höst. Kulturfonden står för finansieringen, medan Gnet i samarbete med Bildningsalliansen genomför en rad webbinarier, som är öppna för gymnasielärare i hela Svenskfinland.

Projektet administreras av Borgå stad, där koordinatorn Maria Malin håller i trådarna. Vägen från tanke till handling är kort.

– Det är enkelt att tillgodose lärarnas önskemål om teman. Det är möjligt att uttrycka önskemål nu och få det uppfyllt redan under detta läsår, säger Maria Malin.

Webbinarierna, som räcker ca en timme, är öppna för upp till 100 deltagare. Under hösten erbjuds bl.a. webbinarier om digitala prov, samhällslära/historia, filosofi/psykologi och bildprogrammet GIMP. – Alla som vill kan vara med och ingen behöver sätta ner tid och pengar på resor till fortbildningen. Och den som inte kan delta i den interaktiva livesessionen kan följa med webbinarierna via YouTube, säger Gulin.

Hur är det egentligen? Är du själv IKT-nörd?

– Nej, ingalunda! Jag plock-

ade in IKT i undervisningen för ett par år sedan. Jag är definitivt ingen nörd, men jag är intresserad av teknikens möjligheter i undervisningen. Vårt grundkoncept är enkelt och bygger på att kollegor möts. Tröskeln för deltagande är låg, säger Johan Gulin.

Allt går inte via nätet. T.ex. i mars träffades 115 lärare från GNet-skolorna till en gemensam träff i Kyrkslätt.

– Jag tycker mycket om att lärarna vid olika skolor delar med sig av idéer, kunskap och erfarenheter till varandra under liknande träffar, kommenterar Niklas Wahlström, rektor för gymnasiet i Grankulla.

,,

C-E Rusk

Vill du veta mera? GNet finns på Facebook. Mera om kurserna på gnetkurser.com.

I många gymnasier är det svårt att få i h o p t i l l rä ck l i g t många studerande till en del kurser i ”udda ämnen”.

7

28.8.2014

Bra trivsel och uppskattning Finländska högstadielärare och -rektorer trivs med sitt arbete. Den egna skolan ses som en bra arbetsplats. Lärarna skulle och välja läraryrket om de fick välja på nytt.

Det visar OECD:s undersökning TALIS 2013 (Teaching and Learning International Survey).

Det är en internationell undersökning om undervisning och inlärning som förverkligas av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och där 34 länder deltar.

I Finland deltog över 150 högstadier och över 2 700 lärare.

Största delen av högstadielärarna anser att de i sin undervisning i stor utsträckning kan påverka

sådant som främjar inlärningen.

Lärarna får eleverna att tro på att de kan lyckas i sina studier. Lärarna kan ställa bra frågor till sina elever och kan övervaka störande beteende i klassen. De hjälper sina elever att tänka kritiskt. Nästan alla (97 procent) av högstadielärarna anser att lärarna och eleverna kommer bra överens sinsemellan. Rektorerna är av samma åsikt.

Undersökningen fokuserade på lärarnas arbetsförhållanden och på hur lärarnas arbete uppskattas. I undersökningen analyseras huruvida lärarnas yrkesmässiga utvecklingsbehov och utbudet av kompletterande utbildning möts.

TALIS undersökte också rekto-

rernas roll och det stöd de kan ge lärarna.

Målet med undersökningen är att producera internationell jämförelseinformation om faktorer som främjar undervisning, inlärning och skolans ledning.

Enligt undersökningen trivs högstadielärarna och -rektorerna med sitt arbete. Inlärning uppskattas högt i vårt land. Det anser 57 procent av lärarna. Till exempel i Sverige upplever bara fem procent av lärarna att deras arbete uppskattas. Andelen är inte stor heller i Estland (14 procent), Danmark (18 procent) eller Norge (31 procent).

UNDERSTÖD FÖR SKOLOR OCH DAGHEM I NYLAND Pro Juventute Nostra är en stiftelse, vars ändamål är att stödja svenskspråkig utbildningsverksamhet i Nyland. Pro Juventute Nostra lediganslår understöd att sökas för projekt och anskaffningar som syftar till att höja utbildningsnivån och trivseln i svenska gymnasier, grundskolor och daghem.

I år prioriterar vi: - läsande, skrivande och berättande - arbete som främjar social samvaro och en god anda i skolan Bidrag för pekplattor beviljas inte.

Ansökan kan göras elektroniskt på vår hemsida www.projuventute. com. Endast en ansökan per instans tas emot. Det elektroniska ansökningssystemet stängs 30.9.2014 kl 24.00. Ansökningar som skickas in per post bör vara poststämplade senast 30.9.2014.

Ansökningar som gäller enskilda personer görs i februari.

Invandrarunga har svårt med matte Invandrarunga har stora problem med matematik, visar en färsk studie. Resultaten, som baserar sig på PISA 2012, visar oroväckande skillnader mellan resultaten för invandrarunga och andra 15-åringar. Första generationens invandrarunga ligger ca två skolår och andra generationens invandrarunga ca ett skolår efter de andra eleverna.

– Ett särskilt oroande drag är att en stor del, eller ca hälften, av första generationens invandrarunga når inte ens miniminivån för kun-

skaperna i matematik, säger forskaren Heidi Harju-Luukkainen, som ansvarar för studien. Det är Pedagogiska forskningsinstitutet vid Jyväskylä universitet, som har hand om PISA-studierna i vårt land.

Resultaten är likartade gällande kunskaperna i naturvetenskaper, läsfärdigheter och problemlösning.

Andra oroande drag är att unga med invandrarbakgrund gör sig skyldiga till förseningar och frånvaro i större grad än andra elever.

Av ungdomarna med invandrarbakgrund redovisas de bästa

resultaten av elever som ursprungligen kommer från närområdena eller är födda i Finland. Resultaten i vårt land är emellertid inte unika: också i de övriga nordiska länderna redovisas likartade resultat för invandrarunga.

Harju-Luukkainen lyfter speciellt fram kunskaperna i skolans undervisningsspråk som en central faktor. Hon efterlyser stödåtgärder i detta avseende.

C-E Rusk

Programmet som främjar barns och ungdomars mentala välmående ”Att lära sig konsten att hantera känslor och sociala färdigheter är viktigt vid sidan av annat lärande. De faktiska frukterna av detta arbete kan skördas i framtiden.”

- En lärare som har tillämpat programmet

Anmäl dig nu till höstens utbildningstillfällen för Friends-ledare! www.asemanlapset.fi/sv/organisation/friends Nina Borgström 050-3217390

Stiftelsen Finlandssvensk Bokkultur lediganslår härmed

stipendier ur medel avsedda att främja utarbetandet av svenskspråkiga fackböcker och läromedel som utkommer tidigast 2015.

Mera information samt ansökningsblankett finns på www.bokkultur.fi. Blanketten och en fritt formulerad projektbeskrivning skickas till styrelsen för Finlandssvensk Bokkultur under adressen Schildts & Söderströms, PB 870, 00121 Helsingfors, och ska vara styrelsen tillhanda senast 30.9.2014. Frågor besvaras under kontorstid av stiftelsens ombud, redaktör Jonna Brander, tfn 040-705 21 57.

8

28.8.2014 Caroline Paro (till vänster) och Petra Ruuhinen undersöker i sin avhandling läsundervisningen i årskurs ett.

Läsningen backar

Flerspråkigheten sätter spår Det har skett många förbättringar för läsundervisningen i årskurs ett jämfört med tidigare. Heterogeniteten i klassrummen är utmanande. Det framkommer i en pro gradu-avhandling av Caroline Paro och Petra Ruuhinen.

Läs- och skrivfärdigheter är något som har diskuterats livligt under de senaste åren.

En orsak är att PISA-undersökningarna tydligt visar att i synnerhet de finlandssvenska elevernas läsning och läsförmåga har halkat efter.

– Trenden har under 2000-talet har varit negativ och intresset för läsning har dalat samtidigt som läsfärdigheterna har försämrats. Den negativa trenden är tydlig, säger Caroline Paro.

Caroline Paro och Petra Ruuhinen vid pedagogiska fakulteten vid Åbo Akademi i Vasa beslöt sig för att undersöka läsundervisningen närmare. Resultatet blev pro graduavhandlingen ”Läsundervisning i årskurs 1 i Svenskfinland läsåret 2011–2012”, som utgavs 2013.

Uppföljning Avhandlingen, som är en fristående uppföljning av två tidigare kartläggningar som gjordes läsåren 1995–1996 och 2003–2004, har också publicerats i vår av Utbildningsstyrelsen.

– När vi började diskutera val av ämne kom vi in på läsundervisningen och att den har undersökts två gånger tidigare. Vi blev intresserade och när Utbildningsstyrelsen ville ha en uppföljning beslöt vi oss för att göra en uppdatering av läget, säger Ruuhinen.

Ruuhinen och Paro understryker att teorin och metodiken skiljer sig från de två övriga fristående undersökningarna som har gjorts inom samma område. De tidigare baserades på postenkäter medan den här avhandlingen använder webbenkäter.

– Samtidigt som vi var intresserade att se vilka förändringar som har skett och ha en jämförande approach undersökte vi också nya aspekter som till exempel utmaningar för läsundervisningen i åk 1, vilket inte de tidigare undersökningarna gjorde,

förklarar de.

Flerspråkigt I avhandlingen tog författarna till skillnad från tidigare undersökningar också fasta på elevernas språkbakgrund. Ruuhinen och Paro fann att antalet tvåspråkiga elever har ökat och andelen i hela Svenskfinland är enligt undersökningen hela 46 procent.

– Andelen varierar kraftigt. I Södra Finland är den betydligt högre än i till exempel Österbotten. Andelen tvåspråkiga elever är överlag stor i de finlandssvenska skolorna, säger de.

Enligt undersökningen har användningen av den syntetiska läsmetoden ökat.

– Det vanligaste är att lärare blandar den analytiska och syntetiska läsmetoden men i vår undersökning framkom att den senare har blivit vanligare. Det är svårt att säga varför men den verkar vara användbar för de elever som upplever läsningen som svår, säger Paro.

Enligt undersökningen verkar också klas�storlekarna i de finlandssvenska skolorna har minskat en aning under senare år.

– Resultaten visar att medelstorleken för årskurs ett i de finlandssvenska skolorna är fjorton elever. Det har gjorts satsningar på att minska storlekarna och de verkar ha gett resultat. Men samtidigt har skolornas antal minskat och många har slagits ihop, vilket har minskat de sammansatta klassernas antal.

Än behövs läseboken I undersökningen framkom att enbart 15 procent av lärarna upplevde stora undervisningsgrupper som en utmaning.

– Effekten av mindre grupper är att lärarna upplever att de har mer tid att hjälpa eleverna. Så det resultatet har varit positivt.

En annan förändring som har skett är att materialet som används i årskurs ett har ändrat. I dagens läge används mest finlandssvenska läroböcker.

– De tre mest använda läromedlen är dessutom nya och det ser vi som positivt.

Läseboken är fortsättningsvis det vanligaste

materialet som används inom läsundervisningen. Det tyder på att undervisningen utgår från läseboken trots att användningen av IT har ökat.

– En självklar utveckling jämfört med tidigare är att datoranvändningen har ökat mycket. I huvudsak skriver eleverna på datorn. Också specifika läsprogram används och vi tror att användningen av IT ökar i framtiden.

I undersökningen frågades också om läroplansgrunderna, som ändrades 2004, har förändrat lärarnas undervisning. Några tydliga skillnader kunde inte utläsas, eftersom många av respondenterna hade börjat arbeta ungefär samtidigt som de nya grunderna kom.

– Inte heller de lärare som arbetade före reformen tyckte inte att den har ändrat undervisningen nämnvärt. Den största förändringen utgjordes av ett vidgat textbegrepp, men många lärare verkar redan ha använt till exempel dator, filmer och andra barnböcker.

Mindre läxor Majoriteten av lärarna verkar utgående från resultaten vara nöjda med samarbetet med hemmen.

– Lärarna förväntar sig att föräldrarna ska vara med i läxläsningen och stöda barnen och det verkar också vara fallet. Samarbetet med vårdnadshavarna tycks fungera mycket bra, säger Ruuhinen.

En förändring som har skett jämfört med de tidigare undersökningarna är att lärarna nuförtiden ger färre läsläxor.

– Tidigare var det vanligare att klasslärarna gav läxläsning tre till fem gånger i veckan. Nu uppgav majoriteten att de ger läsning som läxa endast två gånger i veckan.

Enligt Ruuhinen, som numera arbetar som klasslärare i en finsk skola i Vasa, får finskspråkiga elever mera läsläxor än de finlandssvenska.

– För mig känns två gånger läxläsning i veckan som för litet. Det finskspråkiga elevernas läs- och skrivfärdigheter är också bättre och det här tror jag kan vara en orsak.

Men samtidigt trivs finlandssvenska elever

bättre i skolan och lärarutbildningarna på finskt och svenskt håll skiljer sig också, vilket skapar olika kulturer gällande till exempel läxläsning, säger hon.

Utökad läxläsning i årskurs ett skulle kunna bryta trenden som enligt PISA visar att finlandssvenska elevers läs- och skrivfärdigheter är sämre än de finska kamraternas.

– En annan orsak till det här är att barnen läser mindre på fritiden. Jag tror vi måste läsa mera i både skolan och i hemmet. Att barnen lär sig läsa mångsidigt har effekter inom alla ämnen. Halkar man efter klarar eleverna sig sämre också i det övriga skolarbetet, säger Paro.

Fyra utmaningar Paro och Ruuhinen listade fyra stora utmaningar som läsundervisningen i årskurs ett står inför. En är att heterogeniteten ökar, det vill säga att elevernas kunskapsnivåer är olika gällande läsning.

Andra utmaningar som lärarna upplever är tidsbrist och elevernas svaga kunskaper i skolspråket och svårigheter med läsning och skrivning.

– Två- och flerspråkighet ska inte betraktas som något negativt. Men det medför en utmaning för lärarna som ska lära elever som varken är starka på svenska eller finska att bli starka på svenska. Men flerspråkighet ska ändå ses som en positiv sak, konstaterar de båda.

Lärare i årskurs ett önskar mer fortbildning och samarbete med speciallärarna samt bättre utrustning och mer kompanjonsundervisning. Författarna sände webbenkäten till 216 skolor i hela Svenskfinland men svarsprocenten blev låg – endast 55,5 procent. Det är att jämföra med de tidigare undersökningarna som hade en svarsprocent på 75,8 och 63,2 procent.

– Vi är missnöjda med svarsprocenten men det är kanske ett tecken på att många lärare inte har tid att delta i undersökningar.

Många får också mycket e-post och det kan hända att vårt meddelande drunknade i mängden, säger de.

Text och foto: Christoffer Thomasfolk

ÅRGÅNG 40 (121). Äldsta föregångaren, Tidskrift för folkskolan, började utkomma 1894. UTGIVARE: Finlands Svenska Lärarförbund, Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, tfn växel 020 749 54 60, telefax (09) 142 748. Hemsida www.fsl.fi REDAKTION: Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, besöksadress Magistratsporten 2, 00240 Helsingfors.

CHEFREDAKTÖR Carl-Erik Rusk, tfn 020 749 54 68, 050–5160675, e-post carl-erik.rusk[at]fsl.fi. REDAKTÖR Tom Ahlfors, tfn 040–503 65 28, e-post tom.ahlfors[at]fsl.fi.

PRENUMERATIONER/ADRESSÄNDRINGAR Anita Stark, tfn 020 749 54 64, e-post anita.stark[at]fsl.fi.

ANNONSCHEF Lisbeth Lönnqvist, tfn (09) 803 9553, e-post lisbeth.lonnqvist[at]kolumbus.fi (ej tjänsteannonser). ANNONSPRISER: 2,60 euro/spalt­mm, fyrfärg 3,05 euro/spaltmm, PRENUMERATION: 1/1 år 73 euro, 1/2 år 41 euro. LÄRAREN ansvarar ej för retur av icke-beställda manuskript. ISSN 0356-7842. KSF Media Ab, 2014.