Läraren 14 2015

Årgång 41 (122) Organ för Finlands Svenska Lärarförbund

Christoffer Thomasfolk

11.6.2015 Nr 14 Utbildning i H:fors ska vara temporär FSL vill inte ha en överutbildning av svenskspråkiga lärare. Styrelsen för FSL diskuterade lärarutbildningen på vårterminens sista sammanträde den 25 maj. Förbundet understöder tanken om samarbete mellan ÅA och HU om lärarutbildningen i Helsingfors. FSL ser dock utbildningen i Helsingfors som en tidsbunden lösning.

I styrelsens linjedokument skjuter FSL ner tankarna om en överdimensionering av lärarutbildningen, som förbundet ser som en nationell angelägenhet. FSL efterlyser tillförlitlig statistik, som speglar det verkliga behovet av lärare.

Mera på sid 3.

Dåliga utsikter för alterneringsledigt Alterneringsledigheten, vars villkor försämrades i fjol, kan i värsta fall försvinna helt. Regeringen vill kritiskt granska alla sådana stödsystem vilka bidrar till att arbetsföra personer uteblir längre perioder från arbetsmarknaden.

Villkoren för alterneringsledigheten, som har visat sig vara populär speciellt inom kvinnodominerade branscher inom den offentliga sektorn, skärps. Detta kan ske genom att en tydlig orsak till alterneringsledigheten måste anges, vilket i praktiken gör den behovsprövad, eller så att villkoren för arbetshistoria före ledigheten skärps. Eller så både och.

Alterneringsledigheten finns också i regeringens förteckning över åtgärder, som tillgrips ifall parterna på arbetsmarknaden inte godkänner regeringens förslag till samhällsfördrag. I så fall slopas alterneringsledigheten helt.

SFV backar upp lärarutbildning Svenska folkskolans vänner donerar 450 000 euro till Helsingfors universitet till gagn för beteendevetenskap och lärarutbildning, speciellt svenskspråkig lärarutbildning. Donationen sker under treårsperioden 2015–2017 då universitetens medelanskaffningskampanj pågår.

SFV:s styrelse har även beslutat att reservera motsvarande donation för Åbo Akademi, förutsatt att ÅA tillsammans med HU gemensamt inleder en permanent klasslärarutbildning i Helsingfors.(FNB)

Sommarpaus

Kalla vindar och varma Bättre tider stundar småningom för Mikael Pietilä, rektor för Bergö skola, som har erfarenhet av att bedriva undervisning i radhus. En ny skola är på kommande.

Men överlag blåser det kalla vindar inom utbildningen. Regeringsprogrammet blev en chock för skolfolket. Mera på mittuppslaget.

Detta är det sista numret av Läraren för i vår.

Vi återkommer med 15/2015, som utkommer den 20 augusti.

Avtalsförhandlingarna fortsätter i juni.

Arbetsmarknadens parter förhandlar om en eventuell ettårig fortsättning på det gällande sysselsättnings- och tillväxtavtalet.

Lärarfacket OAJ:s styrelse har förberett sig att sammanträda efter midsommar för att ta ställning till ett eventuellt förhandlingsresultat inom den kommunala sektorn.

Följ med det som händer på förbundets hemsida, www.fsl.fi.

Alla läsare tillönskas en riktigt skön sommar!

2

11.6.2015

Tillknäppt avtalsläge

ledareN Chefredaktör Carl-Erik Rusk.

I väntan på vadå?

Juha Sipiläs regering har åtminstone lyckats med en sak: stämningen på arbetsmarknaden är katastrofalt dålig. Klarsynta föräldrar vet att hot och utpressning ibland är verksamma medel inom barnuppfostran, men dessvärre sällsynt dåliga åtgärder om man vill nå stabilitet på arbetsmarknaden.

Regeringen Sipilä sätter allt på ett kort, vilket är en föga hållbar strategi. Sipiläs vision om ett samhällsfördrag kan för all del uppfyllas, men lika väl kan visionen kraschlanda totalt.

Det senare alternativet vore en katastrof för ett Finland, som desperat försöker kravla sig upp ur gropen.

Tanken om ett samhällsfördrag är värd understöd. Därom är alla ense. Men däremot råder stor oenighet om hur ett sådant fördrag kan nås och vad detta rimligen kunde innehålla. Trepartssamarbete har lyft Finland förr och kan göra det också nu. Men denna gång andas processen inte samarbete, utan snarare diktat. Juha Sipiläs regering har på ett aldrig tidigare skådat sätt slagit i bordet konkreta hot. En del av dessa hot, som bl.a. berör studiestödet och barnbidragen, borde inte ens kopplas samman med arbetsmarknadsförhandlingarna.

Utfästelserna om hotande åtgärder har dessutom kryddats med beslut om bl.a. ingrepp i arbetslöshetsförmånerna. Alltså ett område, som av tradition brukar dryftas i samråd mellan regeringen och arbetsmarknadsorganisationerna.

Regeringens hotlista är ett kapitel för sig. Det är uppenbart att lyhördheten för arbetsgivarnas synpunkter har varit stor, medan det är si och så med förståelsen för arbetstagarsidans intressen.

Reaktionerna har alltså varit starka i bägge lägren. EK, som verkar befinna sig i ett tillstånd av tilltagande berusning, levererar försämringsförslag på löpande band, medan en del fackförbund har hunnit tala om kommande arbetskonflikter.

Alla kort är inte lagda på bordet. Regeringen presenterar sitt detaljerade bud rörande samhällsfördraget i slutet av juli, varefter arbetsmarknadens organisationer har tre veckor på sig att ta ställning till budet. Alltså om regeringens ursprungliga tidtabell håller. Här finns alltså tid för regeringen att balansera upp elementen i det eventuella samhällsfördraget, så att också löntagarnas synpunkter beaktas.

Men det finns hinder på vägen mot ett eventuellt samhällsfördrag. Allra först ska parterna på arbetsmarknaden i juni försöka förhandla fram en ettårig fortsättning på det gällande sysselsättnings- och tillväxtavtalet. Uppgörelsen är treårig, men i juni borde parterna komma överens om löneförhöjningarna under det tredje s.k. optionsåret.

Den usla stämningen på arbetsmarknaden kan bidra till att förhandlingarna inte leder till resultat. Det betyder att förhandlingarna sker på förbundsnivå, vilket ohjälpligen leder till oro på arbetsmarknaden redan i höst.

Utsikterna på arbetsmarknaden, och överlag i samhället, är diffusare än på länge. Alla förväntas dra åt samma håll, men en del förväntas ta i hårdare än andra.

Löneförhöjningar står i fokus, då arbetsmarknadens organisationer förhandlar om fortsättningen på det gällande sysselsättnings- och tillväxtavtalet. Det handlar om ett avtal, som är inne på sitt andra år, och nu förhandlar man om innehållet i den eventuella ettåriga fortsättningen. Deadline är satt till den 15 juni. De preciserade avtalsförhandlingarna inom den kommunala undervisningssektorn torde slutföras före utgången av juni.

Den centrala uppgörelsen har under de två åren

omfattat synnerligen måttfulla löneförhöjning ar.

Förhandlingarna äger rum i en situation där fackorganisationerna har tvingats bekanta sig med det synnerligen beska innehållet i regeringsprogrammet. Programmet omfattar bl.a. hot om att arbetslöshetsskyddet beskärs till ett belopp om 200 miljoner ner.

Industrifacket Team, som är det näst största industrifacket i fackcentralen FFC, tackade i början av juni nej till att delta i en förlängning av sysselsättnings- och tillväxtavtalet bl.a. med hänvis-

ning till att regeringen vill gå åt arbetslöshetsskyddet.

Ak ademikercentralen Akava krävde för sin del den 8 juni att förhandlingarna om ett samhällsfördrag flyttas framåt till år 2016.

Förhandlingarna bör flyttas framåt till hösten 2016, då det s.k. optionsåret i sysselsättnings- och tillväxtavtalet har löpt ut.

Lärarfacket OAJ skjuter inte ner tanken om ett brett samhällsfördrag, som har föreslagits av regeringen.

- Men tidtabellen är kärv, säger förhandlingsdirektör Petri Lindroos.

Statsminister Juha Sipilä (C) gjorde i samband med regeringsförhandlingarna ett första försök att bygga upp ett samhällsfördrag. Initiativet rann ut i sanden bl.a. eftersom tiden inte räckte till.

Nu vill regeringen göra ett nytt försök. Siktet är ställt på en produktivitetsökning om fem procent. Detta kan nås t.ex. genom en förlängning av den årliga arbetstiden med fem procent.

C-E Rusk

Sture Fjäder fortsätter Sture Fjäder, 57, fortsätter leda akademikercentralen Akava. Fjäder besegrade konkurrenten om ordförandeposten Heikki Kauppi med rösterna 509–338. Valet ägde rum i samband med Akavas förbundsmöte den 26 maj. Förbundens antal röster fastslås utgående från deras medlemsantal.

Fjäder stöddes bl.a. av lärarfacket OAJ och Finlands ekonomförbund.

Kauppi fungerar som

verksamhetsledare för Teknikens akademikerförbund TEK, som också stödde honom i ordförandevalet.

Sture Fjäder har en mångsidig facklig bakgrund, som bl.a. omfattar tjänstgöring som organisationssekreterare vid Finlands svenska lärarförbund i ett par års tid på 1980-talet. Han har lett Akava sedan 2011. Ordförandes mandatperiod omfattar i regel fyra år, men nu valdes Fjäder till ordförande

endast för ett år. Orsaken är att Akava har sett över sina stadgar, så att ordförandevalet inte sammanfaller med riksdagsvalet och de därpå följande regeringsförhandlingarna. Därför väljer Akavas förbundsmöte ordförande ånyo år 2016.

Fjäder har redan meddelat att han är intresserad av en kandidatur även då.

Då valdes till ordförande år 2011 meddelade han som sitt mål att stärka Akavas

samhälleliga inflytande och även synligheten i medierna.

– Akavas personal och förbunden har målmedvetet arbetat med detta mål i sikte. Det hårda arbetet har burit frukt såväl i offentligheten som i form av initiativ och verksamhet, som syftar till att förnya och utveckla det finländska välfärdssamhället, säger Fjäder.

C-E Rusk

Utbildning högt i kurs i SFP Svenska folkpartiet SF P verkar ha det väl förspänt med insikter om skolvärlden. Och det passar ju bra, då partiet är i opposition och kritiserar regeringen, som vill att dagvården och utbildningen ska genomgå ytterligare en besk sparkur.

SF P samlades till partidag i Pedersöre i början av juni. Ordföranden Carl Haglund blev omvald, samtidigt som partiet fick tre nya vice ordföranden.

Det handlar om Mikaela Björklund, Närpes, Christina Dahlblom, Helsingfors och Nicke Wulff, Åbo.

Björklund jobbar med lärarutbildning vid Åbo Akademi i Vasa, medan Nicke Wulff är rektor för Cygnaeus skola (åk 0–6) i Åbo. Wulff är även fackligt

aktiv och bestrider posten som vice ordförande för förbundsfullmäktige i FSL. Ordförande Carl Haglund är inte nöjd med regeringsprogrammet.

– En grundregel borde vara att det är vi vuxna som sparar, inte barnen, sade Haglund då han öppnade partidagen.

– Nu kommer dagisoch skolbarnen att vara stora betalare då Sipiläs regering ritar upp framtiden. Jag kräver att regeringen lämnar våra barn ifred, sade Haglund.

Han anser att storleksordningen på regeringens inbesparingar är rätt, men prioriteringen blir fel då man sparar från våra viktigaste framtidssatsningar.

Arkivfoto/Tom Ahlfors

Nicke Wulff är vice ordförande i FSL:s fullmäktige och nu också för SFP . På bilden syns också fullmäktiges ordförande Kerstin Ollandt.

– Regeringens linje där utbildningen får spara mest är ändå inte acceptabel. Regeringen Sipilä sänder nu den största notan till våra barn. Det är inte

ett sätt att lyfta Finland, sade Haglund.

tillhör förespråkarna av ett råd, som enligt honom bör bestå av såväl lärare som sakkunniga i etiska frågor.

Han inskärper att ett eventuellt etiskt råd kunde fungera som i Finland och Sverige. Det handlar inte om ett dömande organ, utan om ett råd som tar ställning i mera allmänna frågor.

Margareth Rönningen upplever att ett etiskt råd inte har något mandat.

– Det finns ingen facit i fråga om etiska spörsmål.

De ska lösas av de enskilda lärarna och i kollegiet, säger Rönningen.

C-E Rusk

Norge dryftar etiskt råd Behövs ett etiskt råd för undervisningssektorn i Norge? Meningarna är delade bland lärarna, omtalar Utdanningsforbundets tidskrift Utdanning i nr 10/2015. Finland, Danmark och Sverige har ett etiskt råd, men i Norge finns endast etiska riktlinjer för lärarna.

Behovet av ett eventu-

ellt etiskt råd dryftas som bäst på möten runt om i Norge. Avsikten är att ärendet tas till behandling på landsmötet, alltså Utdanningsforbundets kongress i november 2015. Meningarna är delade.

– Skolans verklighet har ändrats. Alla lärare bör ha en hög etisk standard i jobbet, säger Björn Wiik, som

C-E Rusk

3

11.6.2015

ORDförord

FSL vill inte ha överutbildning

Inte världens kunnigaste folk 2020 Förra regeringen hade som ambition att finländarna skulle vara värdens kunnigaste folk 2020. Målet skulle uppfyllas via stora inbesparingar inom utbildningen. Under valkampanjen insåg partierna dock att målet inte kunde nås via inbesparingar. Detta ledde till att alla lovade att utbildningen skulle gå fri från ytterligare nedskärningar. Men så blev det inte – Sipiläs regering ska spara över 600 miljoner på dagvård och utbildning.

Läser man regeringsprogrammets textdel ser utbildningens framtid rätt ljus ut. Ljuset släcks fort då bilagedelen öppnas. Det finns inte en enda post som skulle ha ett plustecken framför siffran. Ekvationen går inte ihop denna gång heller!

Våra högskolor och universitet står inför stora utmaningar då dualmodellen ifrågasätts. Detta är en modell som vi framgångsrikt byggt upp, men som nu ska raseras – men inte på grund av att de fyller sin uppgift. Kunnandet är en viktig faktor då det gäller landets konkurrenskraft. Vi ska inte ge avkall på detta under ekonomiskt dåliga tider.

Yrkesutbildningen får ta den största smällen i den nya regeringens program. Vi behöver arbetstagare med en god yrkesutbildning för att klara av de utmaningar vi har gällande arbetskraft. En övertro på att en kort utbildningstid med mycket praktik automatiskt leder till god yrkeskunskap är snävt tänkt. Hur regionalt heltäckande utbildning går ihop med snabbare utbildningstid och lägre avlutningsprocent, då avståndet till utbildningsplatsen blir längre, återstår att se. Detta kan leda till stora utgifter i framtiden, men de pengarna tas ju från andra moment.

Gymnasiet har i regeringsprogrammet klarat sig rätt bra, men här finns också hotbilder. De tidigare sparplaner finns kvar i kommunerna och kryddat med kommunernas dåliga ekonomi kommer säkert att leda till att diskussionerna som kring gymnasienätet kommer att fortsätta. Parallellt med detta kommer effektivering i form av nät- och distansstudier att fortsätta. Här måste vi vara aktiva.

Inom grundskolan gjorde den tidigare regeringen en bra sak. Gruppstorlekspengarna gav anordnarna en morot för att inte göra undervisningsgrupperna större. Nu dras dessa bort och effekten av detta kommer säkert att överstiga de

45 miljoner som staten beviljade i bidrag 2015. Vi kommer att se en utveckling – kanske främst i städer – där man fyller klassrummen till bristningsgränsen med elever. Denna utveckling är inte i enlighet med tankarna i de nya läroplansgrunderna.

Bristen på förståelse för lärarnas arbete och utbildningens roll finns inte bara på riksnivå utan även lokalt. I sparivern i kommunerna förbises det ansvar en god arbetsgivare har. Senaste exemplet är Jakobstad som först efter stora påtryckningar fattar beslut enligt gängse praxis gällande tidsbundna avtal. Att som bildningsdirektör gömma sig bakom argument som ”Så här gör många kommuner i Finland idag” är ett tecken på arrogans mot lärare i en region där det inte finns brist på behöriga lärare. Då orsakerna till tidsbundenheterna är oklara finns det fog för att granska dem. Samtidigt kan summorna som förs fram med tanke på inbesparingar ifrågasättas.

Vi står inför stora utmaningar men vi ska inte nedslås av dem. Det verkar dessutom som både medierna och allmänheten delar vår oro för utbildningen i Finland. Därför ska vi möta utmaningarna med öppna sinnen och tillsammans jobba för en bättre skolvardag. Styrkan ligger i att vi tillsammans lyfter skolan!

Slutligen vill jag samtidigt rikta ett stort tack till alla medlemmar för allt ni gjort under detta läsår. Jag önskar er sköna tider, då ni kan njuta av sommaren och samtidigt samla krafter inför nästa år.

Ett speciellt tack till Er aktiva som bidragit till att föra förbundet framåt. Er arbetsinsats är oersättlig.

Avtal eller brutala åtgärder?

Regeringen eftersträvar aktivt ett samhällsfördrag på arbetsmarknaden Om fördraget inte nås blir kraven om anpassningsåtgärder inom den offentliga sektorn större.

Regeringen ämnar framlägga förslag till åtgärder som förväntas sänka enhetsarbetskostnaderna med fem procent jämte förslag till omställningsskydd och en därtill ansluten utbildningsmodell.

Om parterna godkänner fördraget och åtgärderna är mätbara i mars 2017 avstår regeringen från de villkorliga nedskärningar och skattelättnader som den beslutat om. Ytterligare utlovar regeringen betydande inkomstskattelättnader.

Utöver de utlovade anpassningsåtgärderna om 4 miljarder euro hotar regeringen tillgripa nedskärningar och skatteförhöjningar till ett belopp om sammanlagt 1,5 miljarder euro. Nedskärningarnas andel uppgår till 1 miljard euro, medan skatteförhöjningarna beräknas ge staten 500 miljoner euro.

Tidtabellen är stram. Regeringen presenterar sina preciserade krav rörande det eventuella samhällsfördraget, som alltså i praktiken kan förliknas vid en mångårig central arbetsmarknadsuppgörelse, före utgången av juli. Organisationerna har tre veckor på sig att presentera sina svar. Deadline är satt till den 21 augusti.

Regeringens hotlista omfattar bl.a. följande: barnbidragen minskas (120 milj.euro) sänkta ersättningar för privata läkar- och tandläkartjänster (60 miljoner) sänkt studiestöd (25 miljoner) en del av vuxenutbildningsstödet ersätts av statsgaranterade lån (70 miljoner) sämre arbetslöshetsskydd (120 miljoner) halverade indexjusteringar av arbets- och företagarpensioner (272 miljoner) alterneringsledigheten slopas helt (40 miljoner) Här handlar det om åtgärder som drabbar vanligt folk. Också arbetsgivarna

hotas av diverse åtgärder, såsom minskat energistöd till industrin.

På skattesidan hotar regeringen med bl.a. uteblivna justeringar av inkomstskatteskalorna, höjd el-skatt, slopade bostadsavdrag och höjd accis för alkohol, tobak och sötsaker.

Regeringens linjedragningar har fått ett entusiastisk mottagande bland arbetsgivarna. Finlands näringsliv anser att de utlovade åtgärderna för att åstadkomma balans i den offentliga ekonomin är värda stöd. EK applåderar också initiativet till ett samhällsfördrag.

VD Jyri Häkämies ser löftet om skattesänkningar som ”lockande”. Häkämies anser att alla parterna bör inta en allvarlig och uppbygglig hållning i relation till samhällsfördraget.

Men fackföreningsrörelsen knotar. Lauri Lyly, ordförande för fackcentralen FFC, påpekar att det är möjligt att förhandla fram ett samhällsfördrag endast om utgångspunkten är mer balanserad.

– Regeringen har ensidigt slagit fast både målsättningarna och det centrala innehållet i kontraktet. Därmed erbjuds arbetsmarknadsorganisationerna enbart rollen som arbetslivskonsulter. Ett samhällsfördrag kan uppnås enbart genom förhandlingar och överenskommelser, säger Lyly.

Ak ademikercentralen Akava är också missnöjd med regeringens utlovade åtgärder för att få fart på förhandlingarna om ett samhällsfördrag.

– Finland behöver ett gemensamt mål, som såväl regeringen som arbetsmarknadsorganisationerna tar sikte på. Regeringens ultimatum kan emellertid inte gälla endast löntagarna, utan arbetsgivarna måste också bära sitt ansvar. Uppsägningar och försämrade anställningsvillkor särskilt för unga arbetstagare är inte rätt väg att gå, säger Akavabasen Sture Fjäder.

C-E Rusk

FSL:s linje förblir oförändrad, också om svenskspråkig klasslärarutbildning inleds i Helsingfors vid sidan av Vasa. FSL anser att utbildningen och dimensionen bör utgå från ett verkligt behov. Förbundet vill inte se en överutbildning av svenskspråkiga lärare.

Styrelsen för FSL diskuterade lärarutbildningen på vårterminens sista sammanträde den 25 maj. Det börjar stå klart att svenskspråkiga klasslärare utbildas inte endast i Vasa, utan också i Helsingfors från och med hösten 2016.

FSL har ett gott samarbete med ÅA, som bedriver lärarutbildningen i Vasa och öppnar också för samarbete i denna fråga med Helsingfors universitet. Förbundet understöder tanken om samarbete mellan ÅA och HU om lärarutbildningen i Helsingfors som FSL ser som en tidsbunden lösning.

I styrelsens linjedokument skjuter FSL ner tankarna om en överdimensionering av lärarutbildningen, som förbundet ser som en nationell angelägenhet. FSL efterlyser tillförlitlig statistik, som speglar det verkliga behovet av lärare.

– Tanken om att varje vikarie ska vara behörig kan inte omfattas, antecknar FSL-styrelsen.

FSL jobbar för likvärdig och högklassig lärarutbildning innehållande övningsskolor och den omfattning av handledning för studerande som detta innebär. FSL godtar därmed inga finska fältpraktikperioder.

Förbundet har genom åren konsekvent lyft fram arbetsgivarnas ansvar för rekryteringen av behöriga lärare. Så också i linjedokumentet. Bl.a. kräver FSL att arbetsgivarna gör om ”nollavtalen” gällande timlärare med klassläraruppgifter till klasslärartjänster. Arbetsgivarna uppmanas betala rekryteringstillägg, men även anpassa lärarnas löner till kostnadsnivån. Vidare uppmanas arbetsgivarna att anställa klasslärarvikarier tillsvidare utöver de tjänster som finns.

Anställningen bör dessutom gälla hela läsåret.

Också fortbildning och förmåner som billiga hyresbostäder ingår i FSL:s åtgärdspalett.

Styrelsen diskuterade utfallet av försöket med en extra seminariedag, som var inplacerad i samband med förbundsfullmäktiges sammanträde i Tammerfors den 23–24 april.

Styrelsen noterade att satsningen blev rätt kostsam. Ur återkopplingen från fullmäktigeledamöterna framgår att seminariediskussionerna upplevdes som intressanta. Dock framkom också att tredagarsmötet upplevdes som väl långt.

OAJ och FSL inleder i höst en kampanj kring lärarnas arbetsuppgifter. Kampanjen syftar till att medvetandegöra lärarna om vilka arbetsuppgifter som ingår i lärarvärvet samt regleringen av samplaneringstiden.

Styrelsen sammanträder följande gång den 27 augusti.

C-E Rusk

Finlands Svenska Lärarförbund FSL Järnvägsmannagatan 6 00520 HELSINGFORS (Besöksadress: Magistratsporten 2, 00240 Helsingfors) www.fsl.fi tfn 020 749 54 60 E-post till anställda: fornamn.efternamn@fsl.fi

Förbundsordförande Christer Holmlund, tfn 020 749 54 70 Ombudsman Jan-Mikael Wikström, tfn 020 749 54 67 Ombudsman Jens Mattfolk, tfn 020 749 54 65 Förbundsekonom Agneta Roine, tfn 020 749 54 66 Informatör Martina Landén-Westerholm, tfn 020 749 54 63 Avdelningssekreterare Anita Stark, tfn 020 749 54 64 Arbetslöshetsärenden och frågor rörande t.ex. alterneringsledighet sköts av Lärarnas arbetslöshetskassa, www.opetk.fi Tfn 09 2294 4100.

A-kassans telefontider: måndag till torsdag kl. 9–15.

Grundlig information om arbetslöshetsskydd, beräkningen av inkomstrelaterade dagpenningar m.m. på Arbetslöshetskassornas samorganisations hemsida www.tyj.fi Kontaktuppgifterna rörande tidningen Läraren finns på sista sidan.

Detta är vårterminens sista nummer av Läraren.

Nr 15 utkommer den 20 augusti.

Glad sommar!

4

11.6.2015

Nya nedskärningar väcker protester

Regeringen kommer, trots utfästelser om motsatsen, att skära ner i utgifterna för undervisning, utbildning och forskning under de kommande åren. Sammanlagt eftersträvas inbesparingar om över 600 miljoner euro, vilket för all del är långt mindre än de inbesparingar om ca 1,5 miljarder euro som förra regeringen genomdrev.

En genomläsning av regeringsprogrammet och därtill anslutna bilagor ger vid handen att yrkesutbildningen och universiteten tar de hårdaste smällarna. Också dagvården och småbarnspedagogiken blöder.

Indexbindningen av universitetens finansiering fryses ner samtidigt som regeringen vill ta i bruk en tredje termin i studierna.

Regeringen vill också omforma utbildningen, så att flera studerande nöjer sig med kandidatexamen istället för magisterexamen före inträdet i arbetslivet.

Studiestödet försämras bl.a. genom att indexbindningen fryses ner. Dock lovar regeringen att utveckla lärarutbildningen.

Gymnasiet går fritt Förra regeringen eftersträvade en strukturell reform av andra stadiets utbildning, alltså gymnasie-

och yrkesutbildningen. Reformen kraschade tidigare i år efter en del märkvärdiga turer. Reformens mål var inbesparingar om ca 260 miljoner euro.

Nya regeringen sänker ribban och talar om en reform som sparar ca 190 miljoner euro. Smått överraskande är att regeringen uppenbarligen vill lämna gymnasierna i fred. I regeringsprogrammet anges nämligen att endast yrkesutbildningen ska reformeras, bl.a. genom att överlappningar åtgärdas och att gränsen mellan yrkesutbildningen för unga och vuxna avlägsnas.

I regeringsprogrammet talas om behovet av att utveckla lärmiljöerna och det digitala materialet i den grundläggande utbildningen.

Regeringen lovar också att arbeta för att lärarnas möjligheter att fokusera på sina grundläggande uppgifter tryggas.

Eleverna ska få röra på sig en timme per dag t.ex. genom att projektet Skolan i rörelse görs riksomfattande. Regeringen jobbar också för en utökad och mångsidig språkundervisning bl.a. genom ett regionalt försök med främmande språk redan i åk 1. Vidare aviserar regeringen ett regionalt försök, där språkurvalet utökas i enlighet med en kläm, som riksdagen antog i anslutning till beslutet att

inte avstå från det andra inhemska språket som obligatoriskt ämne.

En del kommuner i östra Finland har uttryckt önskemål om att byta ut svenskan mot ett annat språk, såsom t.ex. ryskan.

Inga POP-pengar Regeringen drar in de öronmärkta pengarna, som under de senaste åren har getts utbildningsanordnare för att krympa undervisningsgrupperna. De s.k. POP-pengarna försvinner alltså.

Likaså avstår regeringen från att utbetala projektpengar, som under tidigare år använts bl.a. för att stärka jämlikheten, lärmiljöer och kvalitetsutveckling.

Inom småbarnspedagogiken begränsas den subjektiva rätten till dagvård för barn, vilka har en förälder hemma p.g.a. arbetslöshet, vårdledighet med mera.

Rätten gäller i framtiden endast halvdagsvård.

Dagisgrupperna blir större.

Idag ska det finnas en vuxen per sju barn. I framtiden en vuxen per åtta barn.

Reaktionerna på regeringens program har varit starka. Lärarfacket OAJ talar om svikna löften.

Före riksdagsvalet gav regeringspartierna löftena om att skydda

utbildningssektorn.

– De betydande nedskärningarna i regeringsprogrammet hotar rasera det som återstår av jämlikheten i utbildningen, säger Olli Luukkainen, ordförande för OAJ. Han befarar att regeringens vilja att minska på de bindande normerna för utbildningsanordnarna bidrar till den negativa utvecklingen.

Han fortsätter: – För småbarnspedagogiken är regeringsprogrammet en mycket stor besvikelse. Finland väljer en helt annan väg än övriga Europa.

Barnen blir endast en del av ekonomin. Rätt till dagvård kringskärs och dagisgrupperna växer. Det innebär en ökad ojämlikhet för barnens möjligheter att utvecklas, växa och lära sig, säger Luukkainen.

Många är besvikna Också Christer Holmlund, ordförande för FSL, är besviken.

– Jag är orolig för verksamhetsförutsättningarna inom utbildningssektorn. Resurserna krymper ytterligare, efter flera svåra år med nedskärningar. Det här sätter sina spår i utbildningens kvalitet, säger Holmlund.

Henna Hirvonen, ordförande för Akava-studerandena, är bestört.

– Utbildningen är det finländska samhället den allra bästa och mest lönande investeringen. Utbildningen ger mångdubbel skörd, så nedskärningar inom denna sektor är ansvarslösa och kortsiktiga, säger Henna Hirvonen.

Jari Järvenpää, ordförande för Finlands studentkårers förbund, befarar att studerandena tvingas bo i parkerna. Han hänvisar till att regeringen slopar det direkta stödet till byggandet av studiebostäder. I pengar handlar det om 15 miljoner euro.

– Vem vinner på detta? Ingen, dundrar Järvenpää, som också irriteras av regeringens avsikter att skära ner studiestödet bl.a. genom att frysa indexförhöjningarna. Han räknar med att studerandena inte kompenserar bortfallet genom att ta lån, utan genom att jobba.

Och det förlänger i sin tur studietiderna, vilket effektivt motverkar regeringens strävanden att slussa ut studerandena snabbare ut på arbetsmarknaden.

C-E Rusk

Grahn-Laasonen tog över både kultur och utbildning Sanni Grahn-Laasonen, 32, har utsetts till undervisnings- och kulturminister. Hon representerar Samlingspartiet.

Av tradition har det funnits två ministrar från olika partier på undervisningsministeriet. Dessa har delat på uppgifter och områden på varierande sätt, ofta så att man har talat om en undervisnings- och en kulturminister.

Nu har antalet ministrar krympts och Grahn-Laasonen har alla utbildnings- och kulturfrågor på sitt bord.

Hon är inte helt ny i sammanhanget. Tidigare statsministern Alexander Stubb lyfte in henne i förra regeringen, då De gröna tackade för sig. Grahn-Laasonen blev då miljöminister. I riksdagsvalet fick hon drygt 7 500 röster i Tavastlands valdistrikt.

Grahn-Laasonen är till utbildningen politices magister. Hon har bl.a. jobbat som journalist och nyhetschef på kvällstidningen Iltalehti. Hon är hemmahörande i Forssa, är gift och har en dotter.

Inför riksdagsvalet lyfte hon fram utbildningen som ett viktigt tyngdpunktsområde. Hon deltog i den stora valdebatten, som ordnades av lärarfacket OAJ i samband med Educa-mässan. Då kungjorde hon inför en stor publik att nedskärningarnas tid är förbi inom utbildningssektorn.

Hon förtydligade sitt budskap

Laura Kotila, Statsrådets kansli

Inför riksdagsvalet lyfte nuvarande undervisnings- och kulturminister Sanni Grahn-Laasonen fram utbildningen som ett viktigt tyngdpunktsområde.

i en artikel i Forssan lehti den 1 februari. Artikeln är även publicerad i hennes blogg.

– Utbildningen har under de

ekonomiskt tunga åren utsatts för stora och krassa nedskärningar.

Deras tid är nu förbi. Den finländska utbildningen måste skyd-

das från de ofrånkomliga nedskärningarna under den kommande valperioden. Kunnandet är den enda vägen för ett litet land i norr

med få naturresurser, inskärpte Sanni Grahn-Laasonen före valet.

C-E Rusk

5

11.6.2015

Bastu som materialrum och ofta slöjd utomhus Eleverna och lärarna i Bergö skola har haft det mycket trångt under de två senaste läsåren. Den gamla skolan fuktskadades och sedan dess har verksamheten bedrivits i ett radhus. Här är matsalen och årskurs 1–2:s klassrum på drygt 60 kvadratmeter. Rektor Mikael Pietilä förnekar inte att det har varit trångt. Mycket trångt.

I

två läsår har Bergö skola i Malax fungerat i tre radhuslägenheter på en yta av totalt 140 kvadratmeter. Det är naturligtvis på tok för litet för de tre lärarna och 23 eleverna. Men nöden har ingen lag. Alla blickar framåt och väntar på flytten till den nya skolan som färdigställs i slutet av året.

– Du ser hur trångt det är. Jag förnekar inte att det stundvis har varit tungt för alla att vistas på en så här liten yta, men vi har inte haft något annat val. Skolvardagen har varit en stor utmaning både för oss lärare men också för eleverna, säger Mikael Pietilä, rektor för Bergö skola i Malax.

Sedan höstterminen 2013 har Bergö skola verkat i tre radhuslägenheter på cirka 140 kvadratmeter. Att det har varit trångt för alla råder det inget tvivel om. Det står inte minst klart under lunchen då eleverna trängs i den största lägenheten på 60 kvadratmeter.

Eleverna hämtar maten i ett litet kök och sätter sig ner vid några bord. Trots trängseln är det lugn och ro i rummet som efter lunchen åter blir klassrum för åk 1–2.

– Med tanke på omständigheterna tycker jag att barnen har gjort det mycket bra. Vi har haft väldigt få besvärliga situationer trots trängsel, säger Pietilä, som sitter i det lilla köket vid ett köksbord med de äldsta eleverna.

Efter lunchen gör eleverna i årskurserna 3–6 sig redo för gymnastiken. De klär på sig, samlas utomhus och kliver in i en stor taxi som har anlänt. Taxin styr vidare med färjan över till Korsnäs och vidare tiotals kilometer till Malax där inomhushallen finns.

– Så här har vi varit tvungna att göra flera gånger när vädret inte har varit bra.

Det som eleverna har saknat mest är tveklöst en gymnastiksal och genom att åka till hallen i Malax har vi löst en del av problemet, förklarar Pietilä.

När vädret har varit bra har gymnastiken ordnats utomhus. Men på grund av den milda vintern som har hämmat utövningen av vintersporter som skid- och skridskoåkning har man strävat efter att hitta andra lösningar.

– Lyckligtvis har vi ett litet gym på Bergö som vi har kunnat gå till när vädret har varit dåligt. När det har regnat har vi ofta begett oss dit.

Orsaken till varför Bergö skola finns i ett radhus är att den gamla skolan ett stenkast därifrån konstaterades vara fuktskadad och hälsovådlig att vistas. Det skedde i februari 2013. Skolan fick vara kvar i den byggnaden fram till läsårets slut och först på hösten skedde flytten till radhuset.

Enligt Pietilä diskuterades flera olika alternativ.

– Ett alternativ var att hyra utrymmen av församlingen eller flytta baracker till gården. Men så dök det här alternativet plötsligt upp. Malax kommun beslöt att vi skulle flytta hit, vilket kanske var den bästa lösningen eftersom skolgården finns i närheten, säger han.

Pietilä beskriver situationen som smått kaotisk inför flytten.

– Det var så mycket som var ovisst och vi fick inleda läsåret med att flytta in pulpeter och stolar från den gamla skolan till radhuset. Men vi hade ju inga alternativ och det var bara att kämpa på för alla trots att det var tufft.

Skolan fick god hjälp av kommunen.

– I samband med flytten fick vi stor hjälp av byggnadskontoret som gjorde vissa uppgraderingar i radhuset i form av ny belysning och akustikskivor. Vår vaktmästare är också mycket duktig och han har stått till tjänst varje gång vi har önskemål.

Bergö skolas elever och personal är när intervjun görs inne på den fjärde terminen i radhuset. Pietilä häller ut en återstående

skvätt kaffe och visar ett litet utrymme där han och de övriga i kollegiet brukar sitta och arbeta och ha stödundervisning.

– Välkommen till tvättstugan, säger han och skrattar.

I det lilla rummet finns ett arbetsbord, en dator och ett annat bord.

– Längst bort i rummet finns bastun som har fått fungera som ett sorts materialrum.

Vi har en massa olika saker i bastun och det här är egentligen det enda rummet där vi lärare kan arbeta ostört.

Hur har trängseln påverkat undervisningen? Pietilä suckar och konstaterar att det har varit en enorm utmaning för personalen att utöva sitt arbete. Förutom gymnastiken har undervisningen i ett flertal ämnen som slöjd, bildkonst och musik påverkats negativt.

– Vi har faktiskt varit tvungna att ha slöjd utomhus. Det har hänt flera gånger. Vi har burit ut hyvelbänkarna och haft grundundervisningen i slöjd under bar himmel.

Att ha undervisning utomhus är inget nytt i Bergö skola som är en regelrätt uteskola. I flera år har Pietilä undervisning utomhus i ämnen som geografi och biologi.

– Vi är vana att vara ute och barnen på Bergö är riktiga naturmänskor. På ett sätt var det litet tur att vi var en uteskola innan flytten hit.

Den kanske största utmaningen är att ha gemensam undervisning i några ämnen, däribland modersmål och bildkonst. Det sker under åtta lektioner i veckan.

– Då har jag femton elever som inte ryms i samma utrymme och det blir att springa ut och in och se att alla jobbar som de ska. Jag försöker ge dem uppgifter som de arbetar med och när jag hinner går jag dit och följer upp situationen, berättar han.

– Det ställer så klart vissa krav på självständighet och anpassning och jag tycker att eleverna har klarat det hyggligt. Majoriteten

av dem har anpassat sig och förstått att alla måste bjuda till.

Han poängterar att det svåra inte har varit att skapa ordning i de små klassrummen.

– Det är nog trängseln som är värst, när barnen ska in och ut. Det är trångt, mycket trångt.

Vad har han själv och de övriga lärarna lärt sig under de två åren? Han funderar en stund på frågan.

– Jag tror att vi alla har blivit flexiblare.

Vi har varit tvungna att till olika knep och försöka göra det bästa av situationen och anpassa oss. Några andra alternativ har vi ju inte, säger Pietilä.

– Men det är klart att undervisningen har blivit lidande. Många element har trillat bort och det har i högre grad handlat om bok- och katederundervisning, fortsätter han.

Det finns ljus i tunneln för Bergö skola.

För ett år sedan beslöt kommunen att riva den gamla skolbyggnaden – och bygga en ny. Arbetet pågår och i slutet av 2015 ska den nya byggnaden vara klar.

– Att vi ska få en ny skola lever alla på.

Vi orkar vara här eftersom vi vet att det inte är för evigt. Nu har vi höstterminen kvar i radhuset och i början av nästa år får vi flytta in till den nya byggnaden.

Pietilä visar ritningar av skolan som är planerad och ritad av en arkitekt.

– Här är matsalen och köket blir centralkök för daghem och äldreomsorgen. Vi får en musiksal och klassrum som är rätt dimensionerade. Och så det bästa av allt: gymnastiksalen.

Han småler när han tittar på ritningen.

– Det ska bli jätteskönt att flytta härifrån.

Men vi är också stolta över att vi har klarat oss så här långt.

Text och foto: Christoffer Thomasfolk

6

11.6.2015

KOLUMNEN Camilla Lindberg är kulturredaktör på Västra Nyland och klasslärare till utbildningen.

OAJ syns och hörs på Suomi-Areena SuomiAreena

Inte bara lärare

Sommarlovet har börjat och det sista som lärare vill tänka på just nu är säkert ordet utveckling. Men för alla dem som sitter i sin sommargunga och funderar över om det överhuvudtaget skall värt att återvända till klassrummet i augusti, kan det vara värt att ägna den här texten några minuter.

Under läsåret som gick dök det i ett skede upp en idé om att skolorna skulle börja anställa speciella skolutvecklare, vid sidan om de ”vanliga” lärarna.

Förslaget föll inte i god jord, och av kommentarerna att döma, förstod man att en sådan privilegierad grupp inte var önskvärd, eftersom alla lärare skall och bör få vara ”utvecklare”. Lite inkonsekvent kan tyckas. På fältet ger man uttryck för att lärarna har för många uppgifter, samtidigt som man verkar förfäkta tanken på att omfördela en del av dem.

Frågan är inte enkel, men som alltid kan det vara värdefullt att se på utvecklingen i andra branscher, innan man helt förkastar nya tankesätt.

I höstas genomgick KSF Media en stor organisationsförändring där samtliga av bolagets nästan trehundra anställda blev ombedda att söka sina arbeten på nytt.

När de ”nya tjänsterna” presenterades fanns vid sidan om de traditionella reporter- och chefredaktörsjobben en oändligt lång lista med titlar på yrken som inte tidigare funnits på en redaktion.

Vissa saknade till och med svenska namn, och skiljelinjen mellan redaktion och marknadsföringsavdelning var plötsligt rejält uppluckrad.

Sedan september har mycket vatten runnit under broarna, och det senaste är en helt ny utvecklingsavdelning som numera leds av den person som var chefredaktör för bolagets flaggskepp. Digitaliseringen kräver sina specialmänniskor, och alla journalister kan inte i en handvändning förväntas vara tekniska experter, även om ett mått av digitalt tänkande förstås är ofrånkomligt.

Det här är endast ett exempel på en bransch som just nu genomgår stora förändringar där tidigare yrkesroller och titlar förändras i grunden. För många är det omvälvande och smärtsamt, för andra befriande och utvecklande.

Det som tål att sägas är att denna utveckling ingalunda gjort den traditionella journalistens yrke mindre viktigt, tvärtom. Det innebär inte heller att man på något sätt kan slå sig till ro och tänka att, aha, utvecklingen sköter andra. I den bästa av världar finns här en interaktion som hjälper till att skapa någonting helt nytt som inte tidigare varit möjligt. För journalisten i sitt dagliga kneg ges nu förhoppningsvis bättre arbetsro, men också vid behov alternativa arbetsbilder.

När jag nu blickar ut över skolan, kan det ur mitt perspektiv kännas lite märkligt att min förra arbetsplats på alla sätt verkar vilja upprätthålla en flera sekler gammal yrkesbeskrivning som i princip det enda alternativet för pedagoger i branschen.

Vill man inte enbart stå i klassrummet i fyrtio år, utan kanske hellre önskar att under en tid få använda sin samlade kompetens på annat sätt, så gör man bäst i att söka sig till någon annan bransch där pedagogisk kompetens och erfarenhet värderas. Eller bli rektor, vilket inte alla kan eller ens vill bli.

För snart tio år sedan lämnade jag själv skolan och lärarbanan.

Om någon i det skedet gett mig möjligheten att på hel- eller halvtid arbeta med pedagogiska frågor i lite i annan form, hade jag mer än gärna anammat det förslaget och sannolikt stannat kvar i branschen.

Om jag nu mot förmodan skulle börja leka med tanken att återvända, är det alltjämt in i klassrummet jag i första hand hänvisas.

Den finländska skolan är på många sätt en mycket trång plats för pedagoger. Lite ålderdomlig rentav, och det kan knappast vara ändamålsenligt på sikt.

Kanske det här är en fråga som utvecklingsavdelningen för den nya lärarutbildningen i Helsingfors kunde börja fundera på?

OAJ:s ordförande Olli Luukkainen deltog också i fjol i SuomiAreena.

SuomiAreena ordnas i år för tionde gången den 13–17 juli i Björneborg. Evenemanget har vuxit för varje år, och bl.a. ordnas 160 debatter. Modellen har tagits från Sverige, där den årliga Almedalsveckan på Gotland har vuxit till ett gargantuanskt evenemang. Under denna vecka i månadsskiftet juni– juli möts politiker, fackligt aktiva, lobbyister och kulturfolk m.fl. i något som idag kan kallas en folkfest med politisk prägel.

Utbildning och kultur är årets huvudteman i Björneborg och de dominerar diskussionsrubrikerna.

Men det ordnas också debatter om mycket annat, om allt från utrikes- och arbetsmarknadspolitik till mode. På deltagarlistan finns bland annat presidenterna Tarja Halonen och Martti Ahtisaari, de nya ministrarna, fem EU-parlamentariker och omkring 70 riksdagsledamöter, uppger arrangörerna.

Svenska folktinget sätter även i år ihop Finlandsarenan med svenskt program. Under veckan ordnas en försvarspolitisk debatt med bland annat riksdagsledamö-

terna Carl Haglund (SFP), Thomas Blomqvist (SFP) och Maarit FeldtRanta (SDP). Därtill ordnar Folktinget i samarbete med Nordiska ministerrådet en kulturpolitisk debatt med bland annat kommunikationsminister Anne Berner (C), kulturfondschefen Leif Jakobsson och Larsen Topholt Carsten, som representerar kulturstyrelsen i Danmark.

– Vi ordnar också en diskussion om svenska skolor på enspråkigt finskspråkiga orter, men det är utanför det officiella programmet.

Det här beror på att SuomiAreena blivit så stort att vi fick utrymme för endast två debatter i år, säger projektkoordinator Johan Pyy vid Folktinget.

I år ordnas också tvåspråkiga diskussioner på SuomiAreena.

Hanaholmens kulturcentrum vill väcka debatt om en gemensam utbildnings- och arbetsmarknad i Norden. I debatten deltar Hanaholmens vd Gunvor Kronman och tidigare statsministern Paavo Lipponen.

Lärarfacket OAJ välkomnar självfallet att utbildning och kultur

är centrala diskussionsämnen. OAJ sätter upp ett eget tält på området och deltar aktivt i programmet. I tältet är det möjligt att dryfta aktuella frågor med företrädare för OAJ jämte medlemsorganisationernas FSL och Barnträdgårdslärarförbundet.

OAJ och Björneborgs stad står som värdar för en paneldiskussion om utbildningen på andra stadiet. I diskussionen medverkar vid sidan av OAJ-ordföranden Olli Luukkainen ledande politiker inom utbildningspolitikens område.

OAJ ordnar även en lekfull Pisa-tävling, där fyra lag tar mått av varandra. Lagen är sammansatta av riksdagsledamöter, lokala lärare, idrottare och ungdomar.

Lärare är välkomna till evenemangen, men det är också möjligt att följa programmet via medierna.

Diskussionerna sänds direkt i tv och OAJ följer det som sker i nätet och de sociala medierna.

SuomiAreena ordnas av MTV och Björneborgs stad. (F N B– CER)

ä l y p ä n! r K e t l s e e t m e o s r ark H somma

P

r

e d n u g i d r betjäna

Bekanta dig med den läckra menyn I vår egen restaurang

Kom och tillbringa soliga semesterdagar i Helsingfors

FSL-medlemmarnas förmånspriser gäller under sommaren varje dag 19.6-17.8.2015.

Ett två personers rum 86 €/natt, en extra bädd 20 €/natt. Barn under 12 år övernattar gratis i föräldrarnas rum. I rumspriset ingår frukost, Internet-förbindelse på rummet och morgonbastu.

Reserveringar direkt till hotellet (09) 799 755 eller parkhotel@ park.fi. Meddela ditt FSL-medlemsnummer i samband med reserveringen. Specialpriser gäller ej under stora evenemang.

Bekränsat antal rum för special pris.

Pohjolagatan 38 ● 00600 Helsingfors ● Tel. (09) 799 755 ● www.park.fi

7

11.6.2015

Nya språkliga modeller för kommunerna

Monica Äikäs är ordförande för Helsingfors svenska lärarförening och höjer sin röst för investeringar, mot nedskärningar.

Lärarnas jobb kräver resurser För andra gången den här våren var Paasikiviskvären i Helsingfors centrum skådeplats för en lärarmanifestation då Helsingforslärarna stod i tur att påtala negativa följder av nedskärningar som drabbar utbildningen i huvudstaden.

Närvarande var förutom lärarföreningarna också takorganisationen för föräldraföreningarna i stadens skolor.

Enligt Helsingfors svenska lärarförenings ordförande Monica Äikäs finns det många brister att fästa uppmärksamhet vid.

– Helsingfors stad har av hävd ansetts vara en utbildningsvänlig stad men har nu ändrat sin policy.

Anställningsvillkoren blir sämre och vi tycker att detta inte lockar kunniga och entusiastiska lärare till staden, som vi behöver för att ge eleverna en högklassig undervisning.

Monica Äikäs syftar på att nyanställda lärare från och med i höst anställs först från och med planeringsdagen, i praktiken dagen innan eleverna inleder sitt skolarbete.

– Det ger inte lärarna någon möjlighet att förbereda sig för läsårets arbete.

Skolnätet på svenska i Helsingfors är utspritt och består av många små enheter, vilket enligt Monica har både för- och nackdelar.

– Men problem kan uppstå då det gäller språkundervisningen om man vill erbjuda andra språk än finska och engelska. Finskan är oftast A1-språk och engelskan

A2- språk. För att undervisning i något annat språk skall erbjudas krävs en tillräckligt stor grupp, vilket kan vara svårt att få till stånd i en skola. Samarbete områdesvis skolorna emellan är möjligt, men det kräver resurser.

Dessutom påtalar Monica Äikäs att kravet på stora grupper kan leda till att unga elever tvingas förflytta sig till en annan skola under skoldagen och det ligger på skolans ansvar att se till att den skolvägen är tryggad och övervakad, vilket kräver resurser.

– Det kan till exempel innebära att elever skall förflytta sig från Brändö till Kronohagen.

Den vägen är synnerligen livligt trafikerad och rätt lång.

– Vi lärare skall arbeta på ett mångsidigt sätt och vi bör hjälpa elever att utveckla en mångsidig kompetens.

– Vi är beredda att göra det, men det kräver resurser.

För den svenskspråkiga utbildningen anställs flera timlärare utan att antalet undervisningstimmar specificeras, av avtalet framgår inte om det rör sig om en timlärare i huvudsyssla eller bisyssla.

– Det enda som garanteras är minst en timme undervisning per vecka.

När det gäller Monica Äikäs eget ämne i skolan, huslig ekonomi, syns nedskärningarna inte än i sämre råvaror och köksutensilier. Men hon säger att hon vet att en del lärare numera använder mera tid på teori och mindre på

det praktiska hushållsarbetet. För att det är dyrare.

– Läromaterialet inom huslig ekonomi kostar hela tiden. Man kan inte ta en beställning i början av hösten och försöka klarar sig med det. Och priserna på råvaror går upp hela tiden.

Gjutfel i grunden En handfull kommunalpolitiker sågs också vid manifestationen.

Björn Månsson, sfp, företräder stadsstyrelsen i utbildningsnämndens svenska sektion. Han är kritisk till stadens finansieringsmodeller och talar om att de innehåller gjutfel.

– Olyckligtvis har staden ett så kallat produktivitetsmål som går ut på att driftsutgifterna årligen får öka bara med befolkningsökningen i procent plus en indexfaktor som baserar sig på inflation, minus en procentenhet.

Den sistnämnda procentenheten kallas ”produktivitetsmål”.

– Det har emellertid visat sig att detta mål går ut över själva innehållet i undervisningen, säger Månsson och tillägger att detsamma gäller också bl.a. social- och hälsovårdssektorn.

– Det fatala är att definitionen av produktivitetsmålet innehåller ett gjutfel. För dagvårdens och utbildningens del borde man inte räkna med befolkningsökningen utan med ökningen av antalet barn i daghem och skolor. Detta antal ökar nämligen nu snabbare än be-

,, Det ger inte lärarna möjlighet att förbereda sig för läsårets arbete.

folkningen överlag.

– Detta leder till att det blir en nedskärning inom dagvård och utbildning, då man egentligen minst borde ha samma resurser som tidigare.

Månsson tycker inte heller om att man från stadens sida uttalat att man skall ”spara på väggarna så behöver man inte spara på innehållet”.

– Jag tycker nog att väggarna hör till skolans innehåll, med tanke på gruppstorlekar och antalet klassrum och övrigt utrymme.

Björn Månsson menar att staden nu borde medge att beräkningsgrunderna för finansieringen inte fungerar och att de bör ses över.

Text och foto: Tom Ahlfors

Det blir flera kommunsammanslagningar i framtiden tror utredarna för Magmas nya rapport Jan-Erik Enestam och Marcus Henricson. Rapporten heter Ett språk eller två? Förvaltningsmodeller för tvåspråkiga kommuner. Författarna är bägge bland annat f.d. kommundirektörer.

Språkliga rättigheter bidrar till att kommuninvånare känner sig trygga i sitt närsamhälle.

En förutsättning är dock att dessa rättigheter fungerar på riktigt, noteras i Magmas rapport som skall fungera som ett hjälpmedel vid planeringen av kommande kommunsammanslagningar som har språkliga konsekvenser. Den kan också ge idéer till beslutsfattare och invånare i kommuner som redan blivit tvåspråkiga, men där resultatet inte än är tillfredsställande.

Utredarna presenterar fyra möjliga förvaltningsmodeller för kommunerna. Bland annat föreslår Enestam och Henricson språkligt autonoma nämnder och sektioner inom det kommunala beslutsfattandet.

I nuläget kan kommunerna ha detta endast för bildningsväsendet.

En annan modell tar upp närfullmäktige med olika språklig statuts i kommunens olika områden. Dessa skulle väljas i samband med kommunalvalet.

Förutom modellerna för förvaltning ger rapporten också rekommendationer för hur den kommunala förvaltningen sker i framtiden i de tvåspråkiga kommunerna.

– Vi vill ju inte skriva kommunerna på näsan vad de skall göra. Regionerna är dock olika och lösningarna måste se olika ut, säger Marcus Henricson.

Regeringen och riksdagen borde gå in för att genom en tidsbegränsad lagstiftning möjliggöra regionala försök med olika förvaltningsmodeller i olika regioner. Detta innebär t.ex. att tillåta skilda nämnder på språklig grund också för andra förvaltningsgrenar än utbildningen.

Författarna rekommenderar också att Svenska Finlands folkting tar initiativet till ett projekt där juridisk expertis sammanställer det aktuella rättsläget för de tvåspråkiga kommunernas förvaltning.

Dessutom rekommenderar rapporten att de tvåspråkiga kommuner som inte redan har skilda bildningsnämnder eller fullmäktigeutskott för bildningsväsendet på finska och svenska allvarligt överväger att införa en sådan modell efter kommunalvalet år 2017.

Tom Ahlfors

8

11.6.2015 Arkivfoto/Tom Ahlfors

Sitra vill binda upp lärarnas arbetstider.

Lärarna ska tillbringa mera tid på arbetsplatsen, också när eleverna inte är på plats.

På arkivbilden sitter Kasper Nyberg i ett tomt klassrum i Salpar skola i Sibbo.

Sitra går till attack:

Arbetstiderna bromsar upp utvecklingen av skolarbetet Arbetstidsarrangemangen är inte endast lärarnas sak. Det ligger i hela samhällets intresse att man i grundskolan övergår till helhetsarbetstid.

Konklusionen är glasklar i rapporten ”Kokonaistyöaika opettajan ammatillisen kasvun ja koulun kehittämisen keinona” (ung.

Helhetsarbetstid som medel för att stärka lärarnas professionella tillväxt och utveck-

Sitra har tyngd

Jubileumsfonden för Finlands självständighet Sitra är en framtidsorganisation, som arbetar för att främja konkurrenskraften i Finland och finländarnas välfärd. ”Vi förhåller oss proaktivt till förändringar i samhället, genom praktisk verksamhet tar vi fram nya handlingsmodeller och stimulerar affärsverksamhet som siktar på hållbar välfärd”, anger Sitra i sin presentation.

Sitra lyder under riksdagen. Därmed är fondens beslutsfattande bundet till den finländska parlamentarismen. Sitras förvaltning handhas av förvaltningsrådet, styrelsen och överombudsmannen.

Förvaltningsrådet leds av riksdagsledamot Ben Zyskowicz, Samlingspartiet. Också en viss Juha Sipilä, Centern, har säte i förvaltningsrådet.

lingen av skolan), som har jubileumsfonden för Finland Sitra som utgivare. Forskningsprofessor em. Antti Hautamäki har skrivit rapporten, som publicerades i våras.

Varför denna rapport? Varför har Sitra beställt den? Antti Kivelä, direktör vid Sitra, ger ett svar i förordet till rapporten. Kivelä antecknar att lärarnas avlöningssystem inte omfattar tillräckligt med tid för utvecklingsarbete, vilket bromsar upp nödvändiga reformer.

– En särskild utmaning utgör konkurrensen om resurserna. I Finland är utbildning en grundläggande rättighet och alltså har satsningar gjorts på utbildningen. När resurserna krymper bör man värdera hur man åstadkommer mera med mindre resurser.

Detta kräver nytt och innovativt tänkande, skriver Antti Kivelä.

På ren svenska torde hans resonemang innebära att övergången till nytt tänkande rörande lärarnas anställningsvillkor leder till inbesparingar.

Antti Hautamäki synar i rapporten lärarnas arbetstidsarrangemang i olika europeiska länder. Granskningen resulterar i konstaterandet att det finns en uppsjö olika modeller. Finlands system, som bygger på ett angivet antal undervisningstimmar samt samplaneringstimmar, liknar mest ett system som används i Belgien.

Hautamäki gillar inte det finländska systemet, eftersom arbetsuppgifter utöver undervisningstimmarna upplevs lätt som extra uppgifter, som inte kan åläggas lärarna eller som förutsätter extra ersättning. Detta stör ledningen och utvecklandet av skolan.

Inte nog med detta. Löne- och arbets-

systemet är till förfång också för lärarna själva. Hautamäki antecknar nämligen att goda elevresultat förutsätter av lärarna att de samarbetar och även utvecklar sina professionella färdigheter.

Handlar det endast om omsorg om lärarnas och skolans väl och ve? Nej, medger Hautamäki. Bockfoten klapprar i rapporten, då han antecknar att frågan om lärarnas arbetstid har en samhällspolitisk betydelse, eftersom denna lösning skulle jämställa lärarnas anställningsvillkor med andra villkoren för anställda inom övriga sektorer.

I själva verket präglas hela rapporten av en stark ambiguitet. Å ena sidan ojar och vojar Hautamäki sig över att lärarna har så många arbetsuppgifter, utöver undervisningen, som inte ses i vare sig arbetstiden och lönerna. Å andra sidan innehåller rapporten märkvärdiga resonemang, som förmedlar en bild av lata och överbetalda lärare.

Mitt i alla resonemang om vikten av pedagogisk utveckling smäller nämligen Hautamäki i bordet löneuppgifter, som han anger att härstammar från Statistikcentralen år 2011. Enligt denna statistik uppgick snittlönen för klasslärare till 3 187, medan ämneslärare i grundskolan nådde ett snitt om 3 740 euro i månaden.

Hans konklusion: ”Det vore orättvist om lärarna utgående från 20–25 veckotimmar får samma lön, som t.ex. ingenjörer, konstaplar eller socialarbetare, vilka ligger på ungefär samma lönenivå”.

Vad borde då göras? Hautamäki synar lärarnas arbetstider i sju andra länder och landar i en slutsats att Finland behöver en helt

egen ny modell. Han föreslår en helhetsarbetstidsmodell, där man veckovis fastslår helhetsarbetstiden, undervisning och den tid som binds till skolan. Veckovariationer utjämnas på årsnivå.

Rapporten utmynnar i förslag om att inleda en öppen nationell diskussion och utpröva framkomna idéer i försök.

– I ett samhälleligt perspektiv bidrar en övergång till helhetsarbetstid till att strömlinjeforma den offentliga sektorns anställningsförhållanden. Lärarnas arbetstidsreglering förs närmare den allmänna regleringen, där man i huvudsak tillämpar helhetsarbetstid, antecknar Hautamäki.

Han fortsätter: – En reform med helhetsarbetstid bör inte skjutas ner med arbetsmarknadsargument, eftersom det är fråga om en utbildningspolitisk reform som är betydande för våra skolors framtid.

Arbetstiden utgör en känslig och mångfacetterad sak. Därför behövs en utomstående aktör, som på ett neutralt och professionellt sätt kan stöda den öppna utvecklingsprocessen. Så resonerar Hautamäki, som ser Sitra som det lämpligaste organet för att sköta om processen.

Arbetstidsförsöken skulle utöka den tid som lärarna är på plats i skolan, men samtidigt skulle man följa upp hur mycket tid som lärarna sätter ner på arbetsuppgifter hemma. Försöken skulle också uppta tid för kompetensutveckling.

ÅRGÅNG 41 (122). Äldsta föregångaren, Tidskrift för folkskolan, började utkomma 1894. UTGIVARE Finlands Svenska Lärarförbund, Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, tfn växel 020 749 54 60. REDAKTION Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, besöksadress Magistratsporten 2, 00240 Helsingfors.

CHEFREDAKTÖR Carl-Erik Rusk, tfn 020 749 54 68, 050 516 06 75, e-post carl-erik.rusk[at]fsl.fi.

REDAKTÖR Tom Ahlfors, tfn 040 503 65 28, e-post tom.ahlfors[at]fsl.fi.

Hemsida www.fsl.fi/lararen Nättidning issuu.com/lararen PRENUMERATIONER/ADRESSÄNDRINGAR Anita Stark, tfn 020 749 54 64, e-post anita.stark[at]fsl.fi.

ANNONSCHEF Lisbeth Lönnqvist, tfn (09) 803 9553, e-post lisbeth.lonnqvist[at]kolumbus.fi (ej tjänsteannonser). ANNONSPRISER 3,10 euro/spalt­mm PRENUMERATION 1/1 år 73 euro, 1/2 år 41 euro. LÄRAREN ansvarar ej för retur av icke-beställda manuskript. ISSN 0356-7842. KSF Media Ab, 2015.

C-E Rusk