Läraren 12 2015

Årgång 41 (122) Organ för Finlands Svenska Lärarförbund

Carl-Erik Rusk

21.5.2015 Nr 12 Dagvård blir pedagogik Det första skedet av lagen om småbarnspedagogik träder i kraft den 1 augusti 2015. Lagen om barndagvård byter skepnad och blir lagen om småbarnspedagogik. Det föreskrivs för första gången om småbarnspedagogik i form av en lag och man ställer upp omfattande mål för den.

Småbarnspedagogik ersätter som begrepp barndagvård inom hela lagstiftningen. I och med lagändringen kommer Utbildningsstyrelsen att fungera som sakkunnigorgan. Lärarfacket OAJ har kritiserat lagen och ser den som en halvmesyr, bl.a. med hänvisning till personaldimensioneringen och behörighetskraven.

Eklund fick fint lärarpris Finska Vetenskaps-Societeten har i flera år delat ut ett pris åt framstående gymnasielärare.

Dessa gick i år till FD Bertil Eklund, f.d.lektor i fysik och matematik vid Närpes gymnasium och FM Kati Venemies, lektor i engelska vid Kallion lukio i Helsingfors.

Summan är 5 000 euro till lärarna och 2 000 euro till respektive skola. Lärarprisen betyder mycket för skolorna som ofta får bra publicitet på de orter där pristagarna verkar.

Stefan Wallin i kulturutskottet Stefan Wallin representerar Svenska folkpartiet i riksdagens kulturutskott. Wallin har tidigare fungerat bl.a. som kultur- och idrottsminister och försvarsminister. I förra riksdagen representerades SFP i kulturutskottet, som behandlar bl.a. frågor rörande utbildning och fostran, av Mikaela Nylander.

Kulturutskottet leds av Tapani Tölli från Samlingspartiet. Utskottet leddes länge av Töllis partikamrat Raija Vahasalo, som emellertid inte fick förnyat förtroende av väljarna i det nyligen förrättade riksdagsvalet.

I utskottet sitter även bl.a. Harry Harkimo (Saml) och Li Andersson (Vänsterförbundet).

Riksdagen har utsett utskott, vilkas sammansättning emellertid kan ändras efter regeringsbildningen.

Lahtis hanterade luftproblem uselt

Också FSL deltog i OAJ:s manifestation i Helsingfors i maj. Från vänster Christer Holmlund, Madeleine Karlsson, Martin Ahlskog, Joakim Häggström, Sebastian Lindqvist, Inger Damlin och Kimmo Mattson.

Upp till kamp emot nedskärningar Det var inte bara lärare som syntes och hördes då OAJ:s fullmäktige ordnade en manifestation i Helsingfors i samband med sitt höstmöte. Flera politiker var också närvarande och höjde sina röster mot ytterligare nedskärningar inom skolvärlden. Läs mera på sidan 5.

Justitiekansler Jaakko Jonkka har tilldelat Lahtis stad en anmärkning för långsamhet i åtgärdandet av inneluftproblem i en skola.

Personalen och eleverna i Launeen koulu upplevde återkommande hälsoproblem under läsåret 2012–13. En del av personalen sökte sig därför till andra jobb. Under fem år lämnade 20 lärare skolan pga. av hälsoproblem, som anslöt sig till inneluftproblem.

De första reparationerna i skolan, som uppfördes år 1964, genomfördes år 2007–08.

Reparationer genomfördes även år 2010–12.

Användningen av en del utrymmen förbjöds och en plan för tillfälliga utrymmen godkändes i maj 2013.

Processen var väl långsam, fastslår Jonkka.

Han påminner om att myndigheterna är skyldiga att tillgodose elevernas och personalens rätt till trygg och hälsosam arbetsmiljö.

2

21.5.2015

Gunilla Holm prisas för forskning och insats för ny lärarutbildning

ledareN Chefredaktör Carl-Erik Rusk.

Drömmen om samhällsfördrag Regeringsförhandlingarna fortsätter under Centerledaren Juha Sipiläs ledning. Det börjar stå klart att vi får en konservativ regering, där Centern regerar tillsammans med Sannfinländarna och Samlingspartiet.

Av erfarenhet vet vi att högerregeringar ofta upplever samarbetssvårigheter med fackrörelsen, som utgör en maktfaktor inom arbetsmarknadspolitiken.

Och arbetsmarknadsfrågorna hör ju intimt ihop med den ekonomiska politiken.

Tiderna är svåra och Sipilä, som ju faktiskt inte är särskilt erfaren när det gäller samarbetet med fackrörelsen, försökte sig på att i rask takt bygga upp ett samhällsfördrag. Detta skedde samtidigt som han sonderade möjligheterna att bygga upp en välfungerande majoritetsregering.

Uppsåtet var gott, men proceduren blev märkvärdig. Och så gick det som det gick och Sipilä begravde tanken redan efter ett par dagars överläggningar. Sipilä gav sig i kast med en svår, eller rättare sagt nära nog omöjlig, balansakt som inte gav önskat resultat.

Här måste man kanske tillägga att också de förväntade resultaten är höljda i dunkel. Sipilä hann lansera ett mål om en produktivitetsökning, som gestaltades i form av 100 extra arbetstimmar per år för löntagarna. Utspelet väckte förvåning och även förtrytelse i fackliga kretsar innan Sipilä förtydligade att det i själva verket handlade om ett krav från arbetsgivarlägret.

Til syvende og sidst kom diskussionerna att handla om en produktivitetsökning, som arbetsmarknadsparterna förväntades enas om. Här finns emellertid ett stort men. Då handlar det om att eventuella avtal om produktivitetsökning, eller vad man nu väljer att kalla det, sluts på förbundsnivå.

Centralorganisationerna har inte fullmakt att sluta liknande avtal.

Avtalsförhandlingar kan förliknas vid byteshandel, där arbetsgivare och arbetstagare presenterar olika förslag, som vägs mot varandra. Nu hittade man ingen balans. Akava-ordföranden Sture Fjäder sammanfattade situationen genom att fastslå att skillnaden mellan arbetstagarnas och arbetsgivarnas insatser var i obalans. Dessutom berördes i förhandlingarna frågor, som närmast kan ses som fundamentala på arbetsmarknaden. Behandlingen av liknande frågor kräver tid.

Processen var märklig, men har uppenbarligen inte resulterat i svåra skador. Krismedvetenheten är stor i alla läger och dialogen mellan regeringen, arbetsgivarna och arbetstagarna fortsätter. Business as usual, alltså.

Fackorganisationerna följer självfallet noga med arbetet med regeringsprogrammet och sedan gäller det att ta sikte på den eventuella ettåriga fortsättningen på den gällande tvååriga arbetsmarknadsuppgörelsen. Det s.k. tillväxt- eller sysselsättningsavtalet är synnerligen måttfullt och nu gäller det att försöka få till stånd en fortsättning.

Knäckfrågan blir: hur tryggas köpkraften? Sker detta via löneförhöjningar eller kommer den nya regeringen parterna till mötes genom skattesänkningar?

Finska Vetenskaps-Societetens mest prestigefyllda pris har tilldelats professor Gunilla Holm vid Helsingfors universitet för hennes insatser inom den pedagogiska forskningen. Holm är en av initiativtagarna till planeringen av den svenskspråkiga klasslärarutbildningen i Helsingfors.

Priset på 25 000 euro delades ut i samband med Finska Vetenskaps-Societetens årshögtid 29.4.2015.

Prisnämnden berömmer i sin prismotivering Holms forskningsinsatser inom utbildningsfrågor relaterade till etnicitet, socialklass och kön och sociala ojämlikheters inverkan på barns utbildning och skolgång. Till hennes intressen hör också mångfaldsfrågor inom lärarutbildning och marginalisering av ungdomar. Holm är likaså intresserad av fotografering som en forskningsmetod inom pedagogiken.

– Den finländska skolans framtid vilar på en högklassig pedagogisk forskning.

Jag känner mig hedrad över utmärkelsen och är glad att arbetet med dessa frågor uppmärksammas på detta sätt, säger Holm.

Holm är professor i pedagogik vid Helsingfors universitet sedan år 2006. Hon leder det nordiska excel-

lenscentret Justice through Education (JustEd) som har som målsättning att utforska de utmaningar som de nordiska skolsystemen står inför.

Tyngdpunkten i centrets forskning ligger på rättvisa och jämlikhet.

Flerspråkighet i fokus Parallellt med forskningsarbetet är den svenskspråkiga klasslärarutbildningen i Helsingfors en fråga som just nu sysselsätter Holm.

Den planerade klasslärarutbildningens profil Flerspråkighet, mångfald och social rättvisa ligger nära Holms och JustEd:s forskning om sociala ojämlikheter och rättvisa.

– Lärarutbildning och tillgång till behöriga lärare är i hög grad en rättvisefråga. Lärarnas pedagogiska kunskap och skicklighet kan spela en stor roll t.ex. i att engagera eleverna i lärandet eller i att förhindra att eleverna marginaliseras.

– När vi hösten 2013 tog initiativ till att starta en forskningsbaserad klasslärarutbildning i Helsingfors var det speciellt aspekter relaterade till flerspråkighet, mångfald och social rättvisa vi hade i tankarna, berättar Holm.

Helsingfors universi-

tet planerar att inleda en svenskspråkig klasslärarutbildning i samarbete med Åbo Akademi hösten 2016.

– Utmärkelsen är viktig för hela universitetet, säger Pertti Panula, prorektor med ansvar för den svenska och tvåspråkiga utbildningen vid Helsingfors universitet.

– Tillsammans med det nordiska excellenscentret vittnar Vetenskaps-Societetens pris om att pedagogikens status är hög. Forskningen som professor Holm representerar bildar en stabil grund för utbildningen av nya forskare och lärare, säger Panula.

Öppna frågor Läraren har tidigare berättat om arbetet med att få igång den planerade svenska klasslärarutbildning hösten 2016.

Tanken är att Åbo Akademi och Helsingfors universitet ska bedriva samarbete kring detta.

Hbl berättar den 11 maj att Åbo Akademi anklagas för att sätta käppar i hjulet för utbildningen. Frågan är känslig och alltså citerar Hbl anonyma källor, som uppges ha insyn i frågan och som uttrycker oro för att den nya lärarutbildningen inte kan starta hösten 2016 som planerat. De säger att

ÅA bromsar förhandlingarna mellan ÅA och Helsingfors universitet om hur samarbetet ska läggas upp. ÅA:s styrelse gav tidigare i våras grönt ljus för samarbetet med HU kring den nya utbildningen i Helsingfors. Avsikten var att ÅAstyrelsen skulle godkänna ett intentionsavtal i slutet av maj, men så skedde inte.

Som orsak nämndes bl.a. oklarheter rörande finansieringen av den nya utbildningen.

Universitetslektor Fritjof Sahlström vid H U sitter med i den arbetsgrupp som planerar den nya klasslärarutbildningen.

– Jag kan allmänt säga att det att man fortfarande inte fått fram en färdig formulering kan ses som ett uttryck för att avtalsparterna har olika syn på hur viktigt det är att driva saken framåt.

Det finns ännu många frågetecken att räta ut, säger han till Hbl. Från Åbo Akademis sida har man kraftfullt tillbakavisat de anonyma anklagelserna om obstruktion. Arbetet med att få till stånd ett intentionsavtal mellan ÅA och HU fortsätter.

C-E Rusk/FNB

Ettårig fortsättning avgörs i juni Förhandlingarna om den eventuella fortsättningen på det ikraftvarande sysselsättnings- och tillväxtavtalet går in i juni. När denna centrala uppgörelse slöts kom parterna överens om konstruktion 2+1 år. Det tredje året är ett optionsår och parterna kommer överens om innehållet sommaren 2016.

Regeringssonderaren, Centerledaren Juha Sipilä gjorde ett tappert försök att bygga upp ett samhällsfördrag mellan staten, arbetsgivarna och arbetstagarna.

Tidtabellen var synnerligen stram och Sipilä meddelade redan efter ett par dagars sonderingar att det hela rann ut i sanden.

Sammanbrottet har emellertid inget samband med förhandling arna om en fortsättning på sysselsättnings- och tillväxtavtalet.

Dessa förhandlingar i normal ordning.

OAJ-ordföranden Olli Luukkainen meddelade på OAJ:s fullmäktigemöte att OAJ och Kommunarbetsgi-

varna KT samfällt har beslutat att förhandla till slutet av juni. Det innebär att OAJstyrelsen torde sammanträda efter midsommar för att ta ställning till ett eventuellt förhandlingsresultat.

C-E Rusk

Knorr i ingenjörernas led Juha Helkkala, doktor i samhällsvetenskaper, skisserar upp den nya planerade löntagarcentralen. Helkkala blir projektchef, när förbund inom fackcentralen FFC och tjänstemannacentralen STTK planerar en ny centralorganisation. 48 fackförbund är i detta skede intresserade av projektet.

Endast ett Akava-förbund, Ingenjörsförbundet, har visat sitt intresse för att

delta i uppbyggnaden av den nya organisationen.

Pertti Porokari, ordförande för ingenjörerna, har t.o.m. beretts säte i ledningsgruppen, som jobbar med projektet. Porokari sitter även i styrelsen för Akava.

Men allt verkar inte gå som i Strömsö för Porokari, som har problem på hemmafronten. Alla medlemmar i Ingenjörsförbund verkar inte pigga på att klippa av

banden till Akava.

I början av maj meddelades att styrelsen för Tampereen Insinöörit har beslut uppställa Mikko Wikstedt som kandidat för ordförandeposten i Ingenjörsförbundet. Wikstedt är idag organisationsdirektör på förebundet.

Ingenjörerna i Tammerfors betonar att de vill se Wikstedt som ordförande för Akava-anslutna Ingen-

jörsförbundet år 2015-19.

Ordförandevalet förrättas i november.

Akava har klargjort att man inte är intresserad av att delta i uppbyggnaden av en ny löntagarcentral. De högutbildade löntagarna behöver också i framtiden en egen centralorganisation.

C-E Rusk

3

21.5.2015

”Svenska skolan tappade sin själ”

ORDförord

Fakta bättre än smutskastning ”Alla barnen vill ha behöriga lärare. Utom Åbo Akademi i Vasa. Där vill man över utbildningen i Helsingfors sig förfasa.”

Så twittrar en journalist vars uppgift det är att spegla och kanske också skapa debatt. Han som är anställd av YLE och vars Twitterbild pryds med bolagets officiella logo. Förvånad är jag inte, men tweeten återspeglar klart bristen av saklig diskussion i lärarutbildningsfrågan. Meddelandet lyfter även fram bristen på vilja till saklig debatt och avsaknaden av journalistisk objektivitet.

Det är katastrofalt för Svenskfinland om vi polariseras, så att vi låter syd ta ställning mot nord i utbildningspolitiska frågor som är viktiga för vår språkgrupp. För tillfället förs i medierna en destruktiv debatt, där målet blir att smutskasta i stället för att respektera olika åsikter och hitta kreativa lösningar. Diskussionen kring lärarutbildningen måste bottna i dagens läge och inte lyfta fram egenhändigt upplevda orättvisor från en förfluten tid.

Det verkar finnas enighet kring en sak utgående från debatten: Alla elever ska ha rätt till behöriga lärare. Debatten tappar fokus, när vi diskuterar hur detta ska nås.

Diskussionen ska självfallet utgå från ett verkligt behov.

Det är inte realistiskt att utgå från att varje vikarie bör vara behörig. Det kan heller inte ur nationalekonomisk synpunkt vara försvarbart att i dessa ekonomiska tider överutbilda folk för arbetslöshet. Jag tror dessutom inte att fonderna i all evighet är intresserade av att finansiera lärarutbildningen i Svenskfinland.

Att samla in och sammanställa information innehållande bl.a. mångsidig och objektiv statistik, uppgifter om åldersfördelningen bland lärare, andelen som söker sig till andra yrken, hur många som finns i utbildningen och även tidigare rapporter om lärarbehov vore av största intresse. Detta kunde någon finlandssvensk fond med fördel ta sig an. Samtidigt är det alltid bra att granska lärarutbildningen ur ett nationellt perspektiv. Överutbildning av lärare kan inte bli ett explicit fenomen för oss svenskspråkiga; samma policy måste gälla oberoende av språk.

Och hur är det med finansieringen av utbildningen

överlag? I dag diskuteras skolindragningar, större undervisningsgrupper och färre timmar för undervisning (timresurs och timfördelning). Detta kommer att leda till att behovet av lärare antagligen minskar i framtiden.

Debatten om lärarbristen fokuserar främst - egentligen endast - på lärarutbildningen. I diskussioner med arbetsgivarrepresentanter uppskattas inte argumentet kring arbetsgivaransvar. Att betala rekryteringstillägg, att göra om ”nollavtalen” (timlärare med klassläraruppgifter) till klasslärartjänster, anställa klasslärarvikarier tillsvidare utöver de tjänster som finns och att anställa för hela läsåret bemöts med motargument om att förslagen är omöjliga att genomföra.

Jag undrar varför man inte kan lyfta fram arbetsgivarens ansvar, men däremot nog lärarutbildningens enorma ansvar och tron på överutbildningens oerhörda möjligheter.

Vi måste definitivt få ett konstruktivare debattklimat.

Här kan vi alla bidra. Varför göra saker till konflikt då förhandlingar pågår? Och då det dessutom verkar finnas en vilja till konstruktiva lösningar både hos ÅA och HU. Vi ska värna om lärarutbildningen i Finland. Den lärarutbildning som under lång tid genomsyrats av kvalitet, högre högskolexamen och högklassig praktik i övningsskolor. Detta är något som vi alltjämt ska ha som rättesnöre då vi talar om lärarutbildning.

Har den lokala lärarföreningen haft något för sig?

Eller har det hänt något annat, som är värt att noteras under Lokaltrubriken? Notismaterial kan sändas till C-E Rusk (carl-erik.rusk[at]fsl. fi) och Tom Ahlfors (tom.ahlfors[at]fsl.fi).

Svensk skola är i stort behov av genomgripande förändringar. Lärarnas kompetens måste stärkas, kraven på blivande lärarstudenter höjas och elevernas attityd i klassrummet ändras, skriver OECD i rapporten Improving Schools in Sweden.

Med de hårda orden inledde Andreas Schleicher, direktör för OECD:s utbildningsdirektorat och ansvarig för Pisa-undersökningarna sin presentation av den skolrapport som beställdes av den förra regeringen.

Schleicher säger att han tidigare sett Sverige som en förebild när det gäller utbildning.

– Men i början av 90-talet verkar det som att den svenska skolan tappade sin själ, säger han.

Rapportförfattarna efterlyser också en attitydförändring i klassrummen: Alla elever ska känna att lärarna har höga förväntningar på dem.

– Svenska studenter lägger skulden på allt annat än sig själv. ”Jag är bara en konsument i skolan”, säger Schleicher för att beskriva elevernas attityd.

Samtidigt måste stödet till elever med utländsk bakgrund göras likvärdigt över landet. Det fria skolvalet måste också göras mer likvärdigt, så att alla familjer kan göra medvetna val.

Kommuner bör samarbeta med fristående skolor.

OECD trycker hårt på hur viktigt det är med lika möjligheter för alla elever. I

ett internationellt perspektiv har Sverige en relativt likvärdig skola, men resurserna går inte alltid till de elever eller skolor som behöver dem mest.

Skolor i socialt utsatta områden har till exempel oftare lärarbrist än skolor med socialt starkare elever.

Kommunernas resurser per elev varierar också kraftigt, vilket talar för en översyn av bidragssystemet och eventuellt öronmärkta statsbidrag.

Vad gäller friskolor, fritt skolval och konkurrens mellan skolor konstaterar OECD att detta inte lett till bättre Pisa-resultat men däremot en ökad risk för segregation. Det talar för en viss styrning i skolornas antagning.

– Rapporten bekräftar vad svenska utvärderingar har visat. Man måste värna lärarkårens förutsättningar för att kunna göra ett bra jobb, säger Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand till Lärarnas tidning.

Enligt henne handlar det bland annat om bättre lärarlöner, kompetensutveckling för lärare och resursfördelning mellan skolor. Jaara Åstrand hoppas att partierna nu kan enas om en gemensam problembild och långsiktiga åtgärder.

– Jag hoppas att man slutar använda lärarkåren och skolan som ett politiskt slagträ, säger hon.

FNB/CER

Finlands Svenska Lärarförbund FSL I Kyrkslätt får Sjökulla

skola i Kyrkslätt får sin efterlängtade renovering.

Renoveringen har stött på mycket motstånd eftersom det är fråga om en svenskspråkig skola, omtalar svenska.yle.fi den 5 maj.

Vissa fullmäktigeledamöter ansåg att hela skolan ska flytta till Veikkola i norra Kyrkslätt men det förslaget föll efter omröstning.

Skolan har i sex år väntat på att rustas upp. Skolbyggnaden i Sjökulla är i dåligt skick och mycket trång. En klass tvingas sitta i matsalen, 75 elever delar på tre toaletter och tio lärare sitter i ett lärarrum byggt för tre lärare.

I Raseborg har eleverna i finska Hakarinteen koulu och svenska Ekenäs högstadieskola mötts i spelens och idrottens tecken, omtalar Västra Nyland den 1 maj. Idén med möten över språkgränserna kläcktes av

eleverna. Arrangemanget planerades och leddes likaså av eleverna.

Det lär vara första gången som de två skolorna hade en gemensam programdag.

Malax skyndar långsamt med det planerade svenska regiongymnasiet, omtalar Vasabladet den 29 april.

Svenska Österbottens förbund för utbildning och kultur (Söfuk) har uppgjort ett intentionsavtal, som inte emellertid godtogs som sådant av Malax.

Kommunstyrelsen har gett bildningsnämnden och direktionen för Petalax gymnasium i uppdrag att göra konsekvensbedömningar.

Söfuks avtalsförslag garanterar inte att befintliga verksamhetspunkter kan fortsätta sin verksamhet, vilket inte tillfredsställer Malax.

I Mariehamn har lågenergiprojektet Övernäs skola fått grönt ljus, omtalar Nya

Åland den 30 april. Den omfattande ombyggnaden är det offentliga Ålands största lågenergiprojekt, där varje enskild detalj från lampor till isolering har granskat och valts utgående från ett miljöperspektiv.

Sålunda kommer ca 95 procent av alla lampor i skolan, som torde stå färdig hösten 2015, att ha ledljus.

Kostnaderna för ombyggnaden uppgår till ca 5,1 miljoner euro.

I Larsmo lämnar Maria Sämskar posten som rektor för Cronhjelmskolan, omtalar Österbottens tidning den 1 maj. Sämskar har skött rektorsuppdraget i 12 år. Hon säger att det handlar om ett tidskrävande jobb.

– Det är mycket hem- och kvällsarbete. Det är egentligen bara familjen, som vet hur mycket en rektor jobbar, säger Sämskar som inte har konkreta jobbplaner

inför hösten.

– Jag vill respektera mig själv och min fritid mera, säger hon till ÖT. Nykarleby stänger skolorna i Kovjoki-Markby och Ytterjeppo, omtalar Österbottens tidning den 8 maj. Ytterjeppo skola dras sannolikt in hösten 2017 och Kovjoki-Markby hösten 2019. Ekonomiska skäl ligger bakom skolindragningarna.

Bildningsnämndens beslut har föregåtts av en utredning som visar att de två byskolorna är dyrare i drift än motsvarande skolor i till exempel Kronoby. Eleverna i Ytterjeppo och Kovjoki-Markby kommer att flyttas till en ny skola som byggs i stadens centrum.

Kommunfullmäktige har det sista ordet. Frågan tas upp på fullmäktiges sammanträde i början av juni.

Järnvägsmannagatan 6 00520 HELSINGFORS (Besöksadress: Magistratsporten 2, 00240 Helsingfors) www.fsl.fi tfn 020 749 54 60 E-post till anställda: fornamn.efternamn@fsl.fi

Medlemmarna ombeds i första hand vända sig till den egna lokala förtroendemannen i frågor som rör bl.a. löne- och anställningsvillkor.

Förbundsordförande Christer Holmlund, tfn 020 749 54 70 Ombudsman Jan-Mikael Wikström, tfn 020 749 54 67 Ombudsman Jens Mattfolk, tfn 040 551 00 23 Förbundsekonom Agneta Roine, tfn 020 749 54 66 Informatör Martina Landén-Westerholm, tfn 020 749 54 63 Avdelningssekreterare Anita Stark, tfn 020 749 54 64 Arbetslöshetsärenden och frågor rörande t.ex. alterneringsledighet sköts av Lärarnas arbetslöshetskassa, www.opetk.fi Tfn 09 2294 4100.

A-kassans telefontider: måndag till torsdag kl. 9–15.

Grundlig information om arbetslöshetsskydd, beräkningen av inkomstrelaterade dagpenningar m.m. på Arbetslöshetskassornas samorganisations hemsida www.tyj.fi Kontaktuppgifterna rörande tidningen Läraren finns på sista sidan.

Nästa nummer av Läraren utkommer den 28 maj.

4

21.5.2015

Tove Waller efterlyser en grundlig utvärdering av försöksavtalet.

Kimmo Mattson förhandlar om anställningsvillkoren för lärarna i Ålands gymnasium.

Trögt före i förhandlingar om åländskt gymnasieavtal – Det går trögt, säger Kimmo Mattsson. Han är en av Ålands lärarförenings och AkavaÅlands huvudförhandlare och är inbegripen i förhandlingar om tjänstekollektivavtal för lärarna i Ålands gymnasium.

Det gällande försöksavtalet, som bygger på årsarbetstid, löper ut i månadsskiftet juli–augusti 2015, så det börjar brinna i knutarna.

Mattson säger att från fackets sida har angetts att man siktar på ett förhandlingsresultat senast första veckan i juni. Sedan kommer sommarlovet emot.

Omständigheterna är besvärliga. Det var efter stor möda som landskapet och facket lyckades snickra ihop ett försöksavtal med årsarbetstid. Någon lathund för förhandlingarna fanns inte i riket, utan parterna på Åland hade ett rent bord framför sig, när överläggningarna om anställningsvillkoren kom igång.

Försöksavtalet är, som brukligt är i sammanhanget, en kompromiss mellan arbetsgivarnas och arbetstagarnas åsikter.

Arbetstiden är alltså beräknad på årsnivå.

Lönemässigt var den största förändringen att unga lärare vann på övergången då olika erfarenhetstillägg fördes över till grundlönen.

För erfarna lärare hade övergången till det nya tänkande få ekonomiska konsekvenser.

Det är svårt att beräkna ekonomiska konsekvenser överlag i liknande sammanhang.

Landskapsrevisorerna gjorde i alla fall ett försök för drygt två år sedan och landade i några slutsatser, vilka enkelt uttryckt innebar att revisorerna ansåg att försöksavtalet blev för dyrt för landskapet. Revisorerna riktade också kritik mot landskapets förhandlare och lät förstå att fackets förhandlare var skickligare vid förhandlingsborden.

Revisorerna ansåg också att arbetsgivarna borde få mera undervisning för pengarna, så där folkligt sagt.

Och nu gäller det alltså att svarva ihop ett nytt avtal. Kimmo Mattsson säger att landskapsrevisorernas konklusioner påverkar förhandlingarna, eller åtminstone landska-

pets agerande.

– Sedan finns det en annan sak, som påverkar förhandlingarna. Då avser jag övergången från studieveckor till kompetenspoäng inom yrkesutbildningen. På Åland övergår vård- och sjöfartsutbildningen till det nya systemet i höst, medan resten av yrkesutbildningen följer efter ett år senare, säger Mattsson.

Här handlar det alltså om en dimensioneringsgrund för examen och examensdelar.

För lärarna innebär det bl.a. att bedömningen av studerandena ändras. Arbetsgivarna vill att övergången till kompetenspoäng ska avspeglas i beräkningen av lärarnas arbetstider.

– Landskapsrevisorernas syn om att lärarna borde undervisa mera påverkar också förhandlingarna, säger Mattsson.

Tror du på ett förhandlingsresultat i början av juni?

– Om så ska ske måste saker och ting löpa undan otroligt snabbt i maj.

Hur pass nöjda är lärarna med försöksavtalet och övergången till årsarbetstid för alla?

– Grovt taget talar vi om två grupper. Majoriteten av lärarna är relativt nöjda, men sedan finns det också en grupp som hellre skulle ha det gamla systemet, säger Mattsson.

Mattsson säger att det inte handlar om en klar uppdelning mellan lärarna i yrkesgymnasiet och Ålands lyceum, utan åsikterna är delade i bägge lägren. Kimmo Mattson är själv specialyrkeslärare och ordförande för den FSL-anslutna föreningen Ålands gymnasielärare, som är den mindre åländska lärarföreningen.

Vad händer om ett förhandlingsresultat inte nås inom utsatt tid?

– I princip borde vi då återgå till det gamla systemet eller egentligen de gamla systemen. Men här finns ju inga färdiga avtal att återgå till, utan de har föråldrats. Ett tillfälligt avtal är en annan möjlighet eller så förlängs försöksavtalet. Men här handlar det

alltså om rena spekulationer, säger Kimmo Mattsson.

Han inskärper att andan är god i förhandlingarna.

– Men sedan är vi väldigt oense om beräkningsgrunderna, säger Mattsson.

Tove Waller, språklärare vid Ålands lyceum och ordförande för Ålands lärarförening, tillhör skaran av lärare, som ställer sig kritiska till årsarbetstiden.

– I trodde jag på idén om en övergång från vecko-usk till årsarbetstiden. Men nu är jag kritisk i många avseenden, säger Waller.

Hon trodde på idén om att synliggöra allt arbete, som skulle rymmas in i årsbetinget 1 600 timmar.

– Men hur definierar man hur mycket tid olika arbetsuppgifter tar i anspråk? Det är en kärnfråga. Jag upplever att arbetsbelastningen har ökat sedan övergången till det nya systemet, säger Waller.

Hennes centrala invändning är att försöksavtalet är för vagt definierat, vilket leder till en ökad arbetsmängd.

Arbetstiderna är en central del av arbetet, så det är föga förvånande att Waller säger att frågan diskuteras livligt i Ålands lyceum.

Ålands lärarförening genomförde en enkät bland gymnasielärarna i Ålands lyceum som visade på en delad opinion. Omkring hälften gillar det nya systemet, medan andra hälften är kritiska.

– Jag har förstått att på yrkessidan är man mera positiv, men också där finns en kritisk minoritet, säger Waller.

Det visar sig att Waller emellertid inte är någon inbiten usk-kramare, även om hon ställer sig kritisk till försöksavtalet.

– En återgång till det gamla systemet är föga realistisk, så i första hand talar jag för att förtydliga avtalet. Jag saknar en gedigen utvärdering av hela systemet. En utvärdering borde ju rimligen finnas som grund i diskussionerna om hur man går vidare, säger Waller.

Waller ser också kritiskt på processen när Ålands gymnasieskola framföddes och när lärarnas anställningsvillkor sågs över.

– Allting hände för snabbt. Processen borde ha getts mera tid, säger Waller.

Text: C-E Rusk Foto: Tom Ahlfors

Allt under samma tak Sedan 1.8.2011 erbjuds alla gymnasiala utbildningar under den nya myndigheten Ålands gymnasium. I myndigheten ingår två skolor: Ålands lyceum och Ålands yrkesgymnasium. De motsvarar de tidigare skolorna Ålands lyceum, Ålands handelsläroverk, Ålands hotell- och restaurangskola, Ålands sjömansskola, Ålands vårdinstitut och Ålands yrkesskola samt Ålands läroavtalscenter.

I riket finns ingen motsvarande konstruktion och den åländska modellen framföddes med stor vånda efter flera års överläggningar på politisk nivå.

I avtalsförhandlingarna var siktet

ställt på likartade anställningsvillkor för all undervisningspersonal. Kruxet var att de olika lärargrupperna hade sinsemellan väldigt olika löne- och arbetstidsvillkor. En del yrkeslärargrupper hade t.ex. olika årsarbetstidsarrangemang, medan lärarna i det teoretiska och högskoleförberedande gymnasiet Ålands lyceum hade undervisningsskyldighet per vecka som grund för lönen och arbetstiden.

Efter segslitna förhandlingar framföddes ett försöksavtal, som alltså är i kraft alltjämt. Nu är siktet ställt på ett nytt avtal.

5

21.5.2015

OAJ-aktiva drog ut på gatorna – Ge oss möjligheter att göra ett gott jobb! Det måste bli ett slut på nedskärningarna!

Budskapet var tydligt, då OAJ-fullmäktige mötte ordförandena för riksdagsgrupperna den 6 maj.

Resultaten av regeringssonderingarna var då ännu inte offentliggjorda, så OAJ-ordföranden Olli Luukkainen tentade i det skedet presumtiva regeringspartier. Senare har det framgått att Centern, Samlingspartiet och Sannfinländarna sannolikt ingår i den kommande regeringskoalitionen.

Det var veterligen första gången som OAJ:s fullmäktige drog ut på gatorna i Helsingfors. 150 fullmäktigeledamöter plus styrelsen slöt upp i manifestationen, som ägde rum strax intill riksdagens tillfälliga utrymmen i centrum av Helsingfors. Manifestationen kulminerade i en marsch genom Helsingfors till Hagnäs torg, där fullmäktige sammanträdde.

Den allmänna åsikten bland politikerna verkade vara att fostran och utbildning har blött tillräckligt. Men de konkreta löftena lyste med sin frånvaro.

– Den enda vettiga vägen är att satsa på utbildningen, eftersom denna också lyfter nationens konkurrenskraft, fastslog Li Andersson, Vänsterförbundet.

– Vi har inte råd att sänka kvaliteten i grundskolan, utan tvärtom höja den, sade Mikaela Nylander, Svenska folkpartiet. Hon tillade att det finns orsak att se över utbildningen på andra stadiet.

Outi Alanko-Kahiluoto, De gröna, sade sig värna om grundskolans resurser.

– Vi bör också hålla fast vid ungdomsgarantin, manade Alanko-Kahiluoto.

Peter Östman, Kristdemokraterna, såg ett tydligt samband mellan likvärdiga utbildningsmöjligheter och välfärdssamhället.

– Kanske det är dags att se över arbetsfördelningen t.ex. i yrkeshögskolorna. Alla behöver inte göra allt, sade Östman.

Antti Lindtman, SDP, sade att partiets mål är att undvika nedskärningar inom utbildningsområdet.

– Vi anser att utbildningen också bör beaktas, när riksdagen tar itu med reformen av social- och hälsovården, hälsade Lindtman.

Arto Satonen, Samlingspartiet, slog vakt om gymnasieutbildning-

en som närservice.

– Kvaliteten bör förstås vara i skick, men vi måste också trygga tillgängligheten till utbildning, sade Satonen.

Arbetet mot mobbning lyftes fram av Jari Lindström, Sannfinländarna.

– Vi måste helt enkelt få ett slut på mobbningen! Vi arbetar för att få in detta mål i regeringsprogrammet, sade Lindström.

Vad hade då Tuomo Puumala, ordförande för riksdagsgruppen i det sannolika statsministerpartiet Centern, att komma med?

Puumala lyfte särskilt fram andra stadiets utbildning. Han sköt ner förra regeringens mål.

– Diktat uppifrån är fel väg att gå, då man ser över utbildningen på andra stadiet. Centern vill lyssna till fältet och på det sättet åstadkomma konstruktiva lösningar, sade Puumala.

Gruppordförandena mottog en färsk fullmäktigeresolution. I denna kräver OAJ-fullmäktige att utbildningen, fostran och forskningen betonas i det kommande regeringsprogrammet. Kvaliteten på den finländska utbildningen sjunker kraftigt, resultaten försvagas och undervisningens volym minskar på alla utbildningsstadiet.

– Förutsättningarna för att producera toppkvalitet har beskurits, anges i resolutionen. OAJ vädjar till regeringsförhandlingarna att den eländesspiralen med återkommande nedskärningar bryts. Också när ekonomin är i kris bör rätten till likvärdig utbildning och dess tillgänglighet tryggas.

Fullmäktige inskärper att utbildning skapar konkurrenskraft, tillväxt och bildning. Utbildning förhindrar utslagning och stärker livskontrollen och välfärden.

Det uppställda målet om att finländarna är världens mest kunniga folk uppnås inte av sig själv, utan det krävs politiska beslut.

Den nya riksdagen och regeringen kan lyfta fram utbildningen som en nyckelfaktor då Finlands framtid byggs upp.

Text och foto: C-E Rusk

OAJ:s ordförande Olli Luukkainen intervjuade riksdagsledamot Li Andersson från Vänsterförbundet som ansåg att utbildningen höjer Finlands konkurrenskraft.

Platschefer synas Utsikterna för att få igång försök med årsarbetstid för grundskollärare i utvalda kommuner är inte överhövan goda. Det fastslog Olli Luukkainen, ordförande för lärarfacket OAJ, då han öppnade fullmäktiges sammanträde i Helsingfors den 6 maj. Han pekade bl.a. på en del kommuners tricksande med anställning av nyanställda lärare först i mitten av augusti.

Klimatet mellan arbetsgivare och arbetstagare är inte särskilt gott, vilket ger att förutsättningarna för att nå samförstånd om arbetstidsförsök är svaga.

Petri Lindroos, förhandlingsdirektör vid OAJ, bekräftar Luukkainens utsaga.

– OAJ och Kommunarbetstagarna har väldigt olika uppfattningar om dimensioneringen av olika arbetsuppgifter, sade Lindroos. Därför är det svårt att enas om ramar för försöksverksamhet.

FSL-ledamöterna i OAJ-fullmäktige hade förberett sig noga.

Med stöd av en motion, som nyligen godkändes av FSL-fullmäktige, föreslogs att OAJ måtte ta itu med de s.k. platscheferna, vilka inte är noterade i kommunala undervisningssektorns avtal UKTA. – Platschefernas ställning är väldigt oklar. De nämns inte i UKTA och det innebär att de lo-

kala arbetsgivarna tillämpar olika praxis rörande bl.a. ersättningen för uppgiften. Platschefernas juridiska ställning är också oklar, sade Joakim Häggström, då han presenterade FSL-gruppens klämförslag. I klämmen förutsätts att OAJ tar itu med frågan, bl.a. så att platschefernas juridiska ställning klargörs. Vidare förutsätts att förtroendemännen ges vägkost för de lokala förhandlingarna rörande platscheferna.

Klämmen föll i god jord och omfattades enhälligt av fullmäktige.

I remissdebatten rörande aktuella förhandlingsfrågor tangerades ärenden av de mest varierande slag.

Som bäst pågår inom OAJ en organisatorisk utredning, vars mål är bl.a. att förenhetliga OAJ:s onekligen rätt spretiga organisation. Denna har i sin tur rötter i att OAJ representerar sinsemellan väldigt olika lärargrupper. Vid sidan av de allmänbildande lärarna i grundskolan och gymnasiet finns under OAJ-taket ett otal mindre grupper.

Erja Kosonen, som representerar universitetslärarnas YLL, talade om en otäck ton i överläggningarna. Hon sade sig inte omfatta tankarna om att omstrukturera organisationen.

Också i andra inlägg fördes fram kritiska synpunkter rörande den

eventuella organisationsreformen.

Matti Sippola är klasslärare.

Han sade sig med oro ha följt diskussionerna om flexibel skoldag, som har dykt upp bl.a. i en beställd utredning av professor em. Lea Pulkkinen. Också på annat håll pågår aktiviteter som syftar till att spränga in klubbverksamhet mitt under skoldagen.

– Det hela rullar på som ett tåg! Vilka åtgärder har vi tillgängliga för att föra fram våra kritiska synpunkter, frågade Sippola och manade till aktivitet i denna fråga.

Sebastian Lindqvist, FSL, diskuterade de s.k. förstelärarnas vara eller inte vara i ett inlägg.

Frågan var uppe på FSL-fullmäktige nyligen. Det handlar om ett pilotförsök med specialiseringsutbildning vid Åbo universitet.

– Idén står på lösan grund. Vi behöver inte ett dubbelt ledarskap i skolorna, fastslog Sebastian Lindqvist.

I remissdebatten dryftades bl.a. även den elektromagnetiska strålningen från mobiltelefoner, daghemsföreståndarnas lönesättning och vuxenutbildningens kris. En ledamot berättade om sin förestående pensionering.

C-E Rusk

6

21.5.2015

KOLUMNEN

Fortbildningsdagar för lärare Tom Ahlfors är redaktör på tidningen Läraren.

De kommunalt anställda lärarnas kollektivavtal UKTA ger dig tre avlönade fortbildningsdagar per läsår. Egentligen studie- och planeringsdagar enligt avtalet. Det här gäller alla kommunalt anställda lärare i huvudsyssla inom den grundläggande utbildningen eller gymnasiet.

Samma för alla?

Provhyttsblues När det blir vår och varmt händer det att man vill ekipera sig litet grann inför sommarsäsongen. Att handla kläder är ett stort nöje för en del människor har jag förstått. Själv har jag en stor aversion mot de trånga provhytterna. Där skall man företrädesvis prova byxor. Strumpor och kalsonger får man inte prova, skjortor helst inte heller, skor och tröjor och kavajer kan man gott och väl prova utan att gå in i en separat kammare. Så det blir byxor man provar där.

På vintern blir det riktigt extra jobbigt och hemskt. Tänk på allt som först skall bort för att det nya man vill prova skall kunna komma på. Och att i ett utrymme med synnerligen begränsad yta och volym avlägsna alla persedlar som hör till en hyfsad vintergarderob och dessutom hänga upp dem är verkligen inget kalas. Det tar dessutom tid.

Då alla jackor, stövlar, halsdukar, vantar, mössor och tjocka byxor placerats på sina respektive ställen i provhytten märker man att det då inte längre går att röra sig alls därinne.

Varken vrida eller vända på sig.

Att i det skedet klä sig i ett par byxor som man plockat med sig och i ett ganska tidigt skede av påklädningen märka att de inte alls kommer att passa den lekamliga beskaffenhet man blivit välsignad med leder till stor frustration.

Det finns en del saker som kan vara fel.

Tre saker. Midjan, vaderna, längden.

Jag vill själv påstå att det är byxorna som har fel midja, vader och längd, men jag vet att andra tycker att det är jag.

Nu för tiden skall en man i sina bästa år nämligen inte se ut som jag gör. En och åttio centimeter lång, ca åttio kilogram tung, alla muskler i behåll och inte patologiskt kraftig benstomme. Så skall man inte se ut. Åtminstone inte om man vill ha kläder.

Det började redan för en tid sedan när det dök upp kläder vid sidan av de normala kollektionerna, som kallades ”slim fit”. Det var kläder som var till för dem som var slanka och som tyckte att deras kroppar inte fyllde ut kläderna av normal storlek. Vackert så. En för lös och hängande kostym kanske inte är så elegant.

Sen började det dock gå utför. Ordet ”fit” var plötsligt på allas läppar. Kroppsidealet genomgick en metamorfos, som så många gånger förut, under världens alla tider. Man skulle vara fit, vilket kom att betyda smalare och smalare. Det räckte inte med att ha god kondition, man skulle absolut vara smal också. ”Slim fit” blev det nya svarta, och de normala kläderna blev satta på undantag.

Så var det ända tills ”thin fit” dök upp.

De som tidigare hade klätt sig i ”slim fit” var nu gravt överviktiga och obscena. De som varit slimmade fick nu banta och bli tunna.

Man lärde ju sig att byxor inte längre är byxor och att storlek inte längre är storlek. Det var nästan lögn att hitta byxor som ens var värda att tas in i provhytten. Dåligt samvete för den kroppsliga konstitutionen blev följden.

Och det blev inte bättre av modeindustrins följande gåva till mänskligheten. ”Skinny fit”.

Skinny. Mager, klen, utmärglad, spinkig.

Men tydligen fit och modern.

För min högst personliga del har allt detta lett till att då jag skulle göra byxinköp senast kom jag hem med någonting som inte till det yttre tilltalade mig så hemskt mycket, men som kändes bekvämt.

Och ni kan tänka er att det i den närmaste kretsen kastade ett visst löjes skimmer över mig då stora lappar inne i byxorna förkunnade att detta rörde sig om ”stretch fit”.

info

• Är du anställd endast för läsårets arbetstid? Rätten till alla tre fortbildningsdagar gäller också dig som inte är anställd under sommarlovet.

• Är du deltidsanställd? I så fall deltar du i fortbildningsdagarna i proportion till hur mycket du jobbar.

• Är du anställd som klasslärare eller lektor, men har färre undervisningstimmar än undervisningsskyldigheten anger? Då deltar du i planering och fortbildning i proportion till ditt antal undervisningstimmar jämfört med undervisningsskyldigheten.

• Är du anställd i bisyssla? Då är du inte skyldig att delta i fortbildnings- och planeringsdagarna utan extra ersättning.

• Om du omfattas av fortbildningsdagarna har du INTE rätt att avstå från dem. Dagarna ingår i din årliga arbetsskyldighet.

Tre -ING

De tre fortbildningsdagarna kan användas till planering av skolåret, utvärdering av skolans verksamhet eller lärarfortbildning. Viktigt är att det klart framgår ur skolans läsårsplan på vilket sätt och när fortbildningsdagarna används. Utgångspunkten är att arbetsgivaren har rätt att besluta hur de tre fortbildningsdagarna används.

Ibland på en lördag

Två fortbildningsdagar kan ordnas i direkt anslutning till läsårets arbetsdagar eller undantagsvis på en lördag under läsåret. Om en fortbildningsdag ordnas i början eller i slutet av sommarlovet, måste dagen hållas antingen dagen före den första skoldagen eller dagen efter den sista skoldagen.

Att dela en av de tre fortbildningsdagarna fungerar också. Det här innebär att en fortbildningsdag kan hållas vid två olika tillfällen om sex timmar sammanlagt. Om en fortbildningsdag delas på två tillfällen ska båda tillfällen ordnas efter att elevernas skoldag avslutats.

En fortbildningsdag är alltid sex timmar. I sex timmar ingår inte tid för lunchpaus och resor.

Lärarfackets rekommendation är att en fortbildningsdag, inklusive resor och lunch, inte borde bli oskäligt lång. Är du anställd på Åland eller inom den privata sektorn?

Kontakta FSL:s ombudsmän så berättar vi vad som gäller för dig.

Ministrar vill att skolorna tar itu med radikalisering

Genom ett aktivare samarbete med civilsamhället kan våra utbildningsinstitutioner på alla nivåer få en ännu större roll än hittills i arbetet mot radikalisering bland unga. Det var de nordiska undervisnings-, utbildnings- och forskningsministrarna eniga om på sitt möte i Köpenhamn i slutet av april Utbildningsministrarna diskuterade radikaliseringen bland unga med anledning av ett initiativ från de nordiska samarbetsministrarna.

Nordiska Ministerrådets sekretariat kommer inför samarbetsministrarnas möte i juni att lägga fram en plan för hur de nordiska länderna kan effektivera arbetet för demokrati, inkludering och säkerhet i våra samhällen, och motverka den ökade tendensen till radikalisering bland unga.

– Vi vet att danska unga och unga i Norden helt generellt ligger otroligt högt när det gäller kunskap om samhället och demo-

krati. Men hos oss finns en liten grupp på 3-4 procent som ligger väldigt illa till vad gäller just det.

Dem måste vi se och nå fram till, säger Danmarks utbildnings- och forskningsminister Christine Antorini.

– Forskning visar att utbildningssystemet spelar en helt avgörande roll i hur unga människor förhåller sig till radikaliseringstendenserna, påpekar kunskapsminister Torbjørn Røe Isaksson från Norge. Risken för att unga människor radikaliseras är betydligt mindre om skolan med sina åtgärder kan motverka en känsla av marginalisering bland de unga.

Ju mer de unga uppfattar sig som en inkluderad och jämbördig del av samhället, desto mindre är risken för att extremisternas budskap lockar dem.

– Regelverk och juridik är en del av det arbete som måste göras, säger Sveriges gymnasie- och kun-

skapslyftsminister Aida Hadzialic.

Men när man talar om det mer substantiella, är utmaningen att bygga upp ett mer sammanhållet samhälle, där människor verkligen konkret har möjlighet att påverka och delta i samhällsdebatten.

– Det är viktigt att de åtgärder som samarbetsministrarna i sommar besluter att vidta, inte konkurrerar med utan kompletterar det nordiska samarbetsavtal om förebyggande av radikalisering som i januari i skrevs under av representanter för de danska, svenska, finska och norska regeringarna, påpekar Nordiska Ministerrådets generalsekreterare Dagfinn Høybråten.

Ministrarna var eniga om att en viktig del av arbetet mot radikalisering av de unga, är att samarbeta kring målsättningen att skapa verktyg för att på olika sätt involvera det civila samhället i utbildningen på olika nivåer.

Brink ska ge skolor verktyg för framgång Svenska kulturfonden inleder ett samarbete med pedagogie doktor Satya Brink för att utarbeta verktyg för att förbättra resultaten i de finlandssvenska skolorna.

Kanadensiska forskaren Brink har också tidigare anlitats i liknande sammanhang. Bl.a. har hon detaljstuderat de finlandssvenska resultaten i PISA 2014.

Projektet finansieras av Kulturfonden och går under rubriken ”Feedback och Feedforward”. Tolv skolor runt om i Svenskfinland kommer att involveras för att samla in data om elevernas prestationer i modersmål och matematik.

Satya Brink kommer att i växelverkan med lärare och elever i skolorna ta fram strategier för hur

man kunde höja kunskapsnivån hos eleverna från åk 5 fram till studentskrivningarna.

Projektet startade med ett seminarium i Tammerfors den 20 maj.

Brink och projektledaren Marita Fröberg presenterade tidsplanen och tillvägagångssättet för bildningsdirektörer och rektorer från olika håll i Svenskfinland.

7

21.5.2015

Intryck från Shanghai:

Uppskruvat tempo och föga mys Var finns trivseln, myset och förhandlingsbarheten? Måste kraven verkligen vara så höga?

på eftermiddagen såg man skolbussarna i konvoj lämna skolor och dagisar.

Benita Kavander, pensionerad lärarutbildare och FSL-aktiv, besökte i april Shanghai i Kina. Sonen jämte familj bor nämligen i Shanghai.

Hon har profilerat sig som en engagerad skoldebattör och passade på att göra iakttagelser om skolan och samhället i Shanghai.

Shanghai, staden ”ovanför havet” är i dag en av världens största städer med sina nära 25 miljoner invånare, ett finansiellt och ekonomiskt centrum av ofattbart mått.

Den höga arbetstakten och arbetsmoralen var märkbar överallt, vardag som helg. Det gällde inte minst skoleleverna, något jag naturligt nog fäste särskild uppmärksamhet vid då barnbarnet Liv går i år 7 i BISS, The British School Shanghai Puxi.

I Shanghai finns ett tjugotal internationella skolor. BISS arbetar enligt den engelska nationella läroplanen med traditionell ämnesfördelning. Eleverna kan läsa många olika språk. Liv läser tyska och mandarin. Skolan har också en utvecklad så kallad ECA-verksamhet, extra schemabundna aktiviteter, som bland annat idrott och konst, men också fördjupande undervisning i centrala ämnen. Skoldagen inleddes för Livs del flera gånger i veckan med simning kl. 07.00 och avslutades först 17.30. Då återstod fortfarande en hel del läxarbete.

PISA-topp Väl medveten om att skolsystem varken kan jämföras eller kopieras ville jag ändå försöka få en uppfattning om skolsystemen (de är egentligen många!) i den stad som i den senaste PISA-mätningen 2012 låg på främsta plats inom såväl läsning, matematik som naturvetenskap.

Mätningen berörde ju inte bara privilegierade elever i de internationella skolorna. Läste i den för övrigt utmärkta resehandboken ”101 Stories for Foreigners to Understand Chinese People”, skriven av en kinesiska gift med en amerikan. Här anges bl.a. följande: ”Our children´s situation is so competive that they have no time to relax”.

I stadsbilden såg man alltså varken barn eller ungdomar dagtid, ingen ”hängde” på stan, utan först sent

Brittisk läroplan

Skoldemokrati saknas Utifrån vår finländska skolverklighet kan vi måhända beskärma oss över de höga kraven i en, som det kan te sig, mycket konservativ och strikt styrd skola. Var finns elevinflytandet och skoldemokratin?

Var finns de moderna ansatser som inte minst LP16 nu starkt förespråkar? Var finns den fenomenbaserade, datornära undervisning som ska utgå från eleverna själva, helst utan läroböcker och med minimerad lärarstyrd undervisning? Var finns trivseln, myset och förhandlingsbarheten? Måste kraven verkligen vara så höga? Är det rimligt att elever ska ha denna mängd läxor och delta i alla dessa av skolan schemalagda aktiviteter?

Var finns tid över för fritid och avkoppling, den personliga sfären?

Med risk för att stämplas som gammalmodig vill jag hävda att vi inte okritiskt har anledning att förhäva oss över den riktning den finländska skolan verkar utvecklas i. De framsteg det finländska

UBS presenterar läroplansverktyg Utbildningsstyrelsen har utvecklat ett nytt verktyg för utarbetandet av den lokala läroplanen för den grundläggande utbildningen. Med verktyget kan utbildningsanordnaren digitalt göra upp, publicera och uppdatera läroplanen för den grundläggande utbildningen.

Verktyget är en del av webbtjänsten eGrunder. Med verktyget är det möjligt att utarbeta den lokala läroplanen för en enskild region, kommun eller skola.

Läroplansverktyget erbjuder en tydlig struktur för den lokala läroplanen. Verktyget är intimt

sammankopplat med den övriga eGrunder-tjänsten och i fortsättningen även med utvecklandet av grunderna för läroplanen. eGrunder kommer att fungera som en av kanalerna för aktuell information och kontakter i frågor som gäller läroplanerna. Senare kommer Utbildningsstyrelsen att utveckla läroplansverktyg också för den övriga allmänbildande utbildningen, till exempel för utarbetande av den lokala läroplanen för förskoleundervisning och gymnasieutbildning.

skolsystemet nått under de fyrtio åren sedan grundskolans tillkomst har vi däremot anledning att vara nöjda över. Skolatmosfären har mjukats upp, men ändå så att lärarens undervisning som bas för elevens lärande stått i förgrunden.

Den finländska skolan har fått och vågat ställa krav på eleverna, i motsats till exempelvis den rikssvenska skolan. Den korta skoldagen till trots har lärarna lyckats bibringa eleverna ett stort mått av kunskaper och färdigheter.

Finländsk individualism I dag ser jag hotande moln på vår skolhimmel. I en tid då det talas om det finländska samhällets uttalade behov av företagsamhet, innovationsförmåga, om flit och hög arbetsmoral tycks utvecklingen i den finländska skolan gå i närmast motsatt riktning. Lärarna blir allt osäkrare i sin yrkesroll, då elever och föräldrar tillåts ifrågasätta skolan i smått och stort. Läxor och uppgifter ska förhandlas om, arbetsmetoderna förväntas vara underhållande och roliga så att eleverna inte helt tappar intresset för skolgången. Föräldrainflytandet ska ytterligare öka, där inte minst just lärarna ska vägas och mätas.

Individualismen tronar i högsätet.

I ljuset av denna utveckling måste jag säga att jag är glad över att mitt barnbarn får chansen att gå i den skola hon går i. Med en klart uttalad skolfilosofi, med tydlig och respektfull kommunikation mellan hem och skola och ett engagerat föräldrastöd ger den skola jag kunde bekanta mig med i Shanghai en ytterligt god grund för fortsatta studier och för livet.

Det är aldrig fel att erkänna att det också finns någonting att lära av andra.

Text och foto: Benita Kavander

Liv Kavander går i år 7 i BISS, The British School Shanghai Puxi.

Martin Widmark – Helena Willis Manus: Håkan Bäck Musik: Mats Sundin Regi: Mika Fagerudd Koreografi: Anne Pihlström Sånginstud.: Vesa Mäkinen Scenografi: Janne Siltavuori to 4.6 kl. 19, prem. lö 6.6 kl. 17 sö 7.6 kl. 17 må 8.6 kl. 19 ti 9.6 kl. 19 on 10.6 kl. 19

to lö sö må ti on

11.6 13.6 14.6 15.6 16.6 17.6

KvÅ! kl. 17 kl. 17 kl. 19 kl. 19 kl. 19

må ti on to lö sö

22.6 23.6 24.6 25.6 27.6 28.6

Dräkter: Sussy Räihä Byggare: Joakim Sjöroos

kl. 19 kl. 19 kl. 19 kl. 19 kl. 17 kl. 17

Barn (4–12 år) 8 €, (även yngre med egen sittplats), vuxna 15 € (13 år–) Biljetter via Netticket eller EBUF, vard. kl. 9–16, tfn 050 406 4244, www.ebuf.org

Finns sommarteater i Esbo 2015

8

21.5.2015

Goda idéer skapar grund för integrering Det är inte bara teknisk slöjd och textilslöjd som kan föras samman i undervisningen, huslig ekonomi och kemi kan också fungera, konstaterar lärarna Markus Mohlin och Nina Holm.

Vilka ämnen kan integreras och hur kan det ske i praktiken? Det diskuterade ämneslärare i Vasa på ett seminarium kring helhetsbetonande undervisning. Markus Mohlin och Nina Holm är positivt inställda till den nya biten kring ämnesintegrering som betonas i den kommande läroplanen.

Ämnesövergripande undervisning kan fungera när det är motiverat och genomtänkt. Det som behövs nu är idéer på hur olika ämnen kan integreras när den nya läroplanen träder i kraft. Ett första steg togs när över trettio ämneslärare samlades till ett seminarium i Vasa.

Det är mycket på gång inom grundläggande utbildningen. I synnerhet när en ny läroplan träder i kraft nästa år. En ny sak som betonas i den är ämnesövergripande undervisning – att flera olika ämnen kan integreras när det är motiverat. Åbo Akademi i Vasa stod i slutet av april som värd för seminariet ”Helhetsskapande undervisning i åk 7–9”, som utgör en del av projektet Luma, vars syfte är att delvis se över den stora biten kring ämnesövergripande undervisning.

Närmare trettio ämneslärare från hela Svenskfinland deltog i seminariet.

– Jag är här just på grund av att läroplanen ska förnyas. Jag vill lära mig mera om vad som är på gång, konstaterar Markus Mohlin, ämneslärare i teknisk slöjd i Helsinge skola i Vanda.

Programmet bestod av flera olika föreläsningar kring helhetsskapande undervisning som ämnesintegration i teoretisk och praktisk belysning av docent Kirsti Hemmi. Men förutom att få ta del av forskning och teori kring ämnesintegrering var huvudsyftet att låta lärarna träffas och utbyta idéer och diskutera den kommande för-

tillverka olika saker eller att göra ritningar i matematik och därefter verkställa det i teknisk slöjd.

– Men än så länge är det bara fråga om idéer, tillägger Holm.

Holm är också positivt inställd till att ämnesintegrering på sikt ska bli vanligare när den nya läroplanen börjar gälla. Speciellt matematik är ett ämne som kan integreras med många andra, menar hon.

– Matematik fås in nästan var som helst. Det kan vara fråga om mönsterritning eller att räkna recept i huslig ekonomi. Eleverna tänker inte på att ämnen överlappar varandra och de har också svårt att koppla ihop dem.

– Som exempel tänker inte eleverna på att ekvationer som vi löser i matematik kan vara de samma som i fysik. När vi behandlar lufttryck i fysik tangeras också väder och vind i geografi. De här båda delarna kunde gå parallellt och man skulle gå att göra en gemensam grej kring det här, säger Holm.

Hon nämner ett annat exempel på ämnesintegrering.

– Kemi och huslig ekonomi skulle också fungera rätt bra. Jag tänker till exempel på när kolhydrater och fetter behandlas i kemi.

Det skulle gå att förena med huslig ekonomi. Nu börjar det lossna en aning, säger hon och skrattar.

Mohlin berättar också om ett annat exempel på ämnesintegrering i vilket han har varit delaktig i Helsinge skola.

– Vi provade integrera teknisk slöjd med bildkonst som gick ut

ändringen.

– Orsaken till att vi ordnar seminariet är att få idéer från skolgolvet och låta olika ämnen komma till tals. Alla ämneslärare står inför samma situation och den här träffen är bara en början, säger Juha Hartvik, universitetslärare i slöjdpedagogik vid ÅA och involverad i delprogrammet ”Digismart” som fokuserar på slöjdämnet och teknologi som ett övergripande fenomen i skolan.

Markus Mohlin är positivt inställd till övergripande ämnesundervisning och har redan genomfört olika försök med att integrera de båda slöjdvarianterna i Helsinge skola.

– Teknisk slöjd och textilslöjd är nära varandra och och vi tyckte det var värt ett försök. Vi lät eleverna tillverka en stomme till en pall, medan eleverna i textilslöjd tillverkade en dyna eller överdrag.

– Genom att samarbeta skapade båda ämnen någonting tillsammans och eleverna fick i praktiken se att det går att kombinera olika inriktningar och samarbeta, säger Mohlin.

Bredvid honom sitter Nina Holm, ämneslärare i matematik och fysik vid Carleborgsskolan i Nykarleby. Några liknande försök har inte ännu gjorts där, men diskussioner kring ämnesintegrering har förekommit.

– Vi har pratar om att prova integrera ämnen i våra tillvalsämnen. Slöjdvarianterna har varit på tapeten och vi har funderat på att

på att vi skapade en personlig bild medan man i teknisk slöjd gjorde en stomme till en lampskärm. Därefter sätts bilden på.

Finns det ämnen som absolut inte ska integreras?

– Det första jag tänker på är teknisk slöjd och religion. Där skulle det vara svårt att hitta beröringspunkter, men jag kan ha också ha fel. Det finns nog hur många möjligheter som helst bara man planerar och diskuterar tillsammans mellan ämnen, säger Mohlin.

Möjligheterna är många men både Holm och Mohlin understryker vikten av att det måste vara motiverat. Att integrera ämnen för sakens skull är inte ändamålsenligt, konstaterar de.

– Man måste få in helheten på ett vettigt sätt. Jag tror det är fullt möjligt att få till stånd bra samarbeten mellan olika ämnen men det krävs att det är välplanerat. Man måste tänka till ordentligt och komma överens som lärare för att nå ett bra resultat, säger de.

Försök måste också få misslyckas. Mohlin berättar att han inte var helt nöjd med hur den ämnesövergripande undervisningen i bildkonst och teknisk slöjd genomfördes.

– De elever som hade valt bildkonst tyckte det blev väl mycket teknisk slöjd och en del var kritiska till det. Det visar att man som lärare måste vara försiktig och det är viktigt att hitta en balans så att eleverna ser undervisningen som bra och inser nyttan.

– Men vi blev litet klokare efter det försöket, säger han.

Något som också krävs är vilja från samtliga ämneslärares sida.

Att ha rätt inställning och en strävan att samarbeta med andra ämnen är en förutsättning för att resultatet ska bli lyckat.

– Jag vet av erfarenhet att det är viktigt att alla är motiverade att försöka nå ett bra resultat. För det kan bli tungrott om alla inte är med på att försöka hitta gemensamma projekt. Det här börjar från lärarna, säger Mohlin.

Han fortsätter: – Med tanke på att många saker är på gång i grundskolan – ämnesintegrering är bara en av dem – krävs färdiga koncept. Det händer mycket hela tiden och för att vi ska kunna hänga med krävs modeller och koncept.

Holm betonar att helhetsundervisning inte ska implementeras i allt direkt.

– Det här ska inte göras och planeras färdigt över en natt utan vi ska prova oss fram och ta små steg. Jag tror det blir bäst att börja med små projekt där vi under en kort period testar olika möjligheter. Fungerar det bra kan det bli fråga om större projekt i ett senare skede. Förhoppningsvis är alla vi som medverkar litet klokare efter seminariet, säger hon.

Text och foto: Christoffer Thomasfolk

ÅRGÅNG 41 (122). Äldsta föregångaren, Tidskrift för folkskolan, började utkomma 1894. UTGIVARE Finlands Svenska Lärarförbund, Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, tfn växel 020 749 54 60. REDAKTION Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, besöksadress Magistratsporten 2, 00240 Helsingfors.

CHEFREDAKTÖR Carl-Erik Rusk, tfn 020 749 54 68, 050 516 06 75, e-post carl-erik.rusk[at]fsl.fi.

REDAKTÖR Tom Ahlfors, tfn 040 503 65 28, e-post tom.ahlfors[at]fsl.fi.

Hemsida www.fsl.fi/lararen Nättidning issuu.com/lararen PRENUMERATIONER/ADRESSÄNDRINGAR Anita Stark, tfn 020 749 54 64, e-post anita.stark[at]fsl.fi.

ANNONSCHEF Lisbeth Lönnqvist, tfn (09) 803 9553, e-post lisbeth.lonnqvist[at]kolumbus.fi (ej tjänsteannonser). ANNONSPRISER 3,10 euro/spalt­mm PRENUMERATION 1/1 år 73 euro, 1/2 år 41 euro. LÄRAREN ansvarar ej för retur av icke-beställda manuskript. ISSN 0356-7842. KSF Media Ab, 2015.