Läraren 7 2014

1894–2014

120

år

Carl-Erik Rusk

20.3.2014 Nr 7 Raseborgs lf vill syna FSL-stadgar FSL:s förbundskongress i juni har att ta ställning till två motioner, som gäller förbundets stadgar. Styrelsen har inte aktualiserat stadgeändringar, som föreläggs kongressen.

Raseborgs lärarförening frågar retoriskt huruvida stadgarna är moderna och motsvarar dagens syn på beslutsfattande. Föreningens ena motion utmynnar i ett yrkande om att såväl fullmäktige som styrelsen tar itu med en genomgång av stadgarna inför förbundskongressen år 2018.

I den andra motionen yrkar Raseborgs lf på en detaljändring i stadgarna rörande valet av kongressombud. Enligt gällande stadgar väljer medlemsföreningarna kongressombud jämte personliga suppleanter.

Oändamålsenligt, resonerar Raseborgs lf, som yrkar på att stadgarna måtte ändras, så att suppleanterna blir allmänna ersättare och inte personliga diton.

Akava växer

Akademikercentralen Akava fortsätter att växa. Akavas medlemsorganisationer hade vid årsskiftet 585 013 medlemmar. Ökningen uppgick till 5 135 medlemmar under ett år.

Antalet betalande medlemmar, alltså yrkesverksamma medlemmar, uppgick till 408 865 medlemmar. Tillväxten var drygt 2 000 medlemmar.

– Det vore bra om människorna kom ihåg de fördelar som medlemskap i fackförbund innebär. En person, som inte är fackansluten, utan nöjer sig med medlemskap i arbetslöshetskassa, kan få sämre anställningsvillkor eller ett sämre skydd i arbetslivet, påminner organisationschef Risto Kauppinen vid Akava.

Tehy och SuPer fann varandra Vårdfacket Tehys ökenvandring är slut. I slutet av februari grundade Tehy och närvårdarfacket SuPer en ny gemensam huvudavtalsorganisation, som är benämnd Kuntaalan koulutettu hoitohenkilöstö KoHo (ung.

Kommunsektorns utbildade vårdpersonal).

Till den nya organisationen anslöt sig dessutom brandmannaförbundet Suomen Palomiesliitto SPAL. Den nya förhandlingsorganisation har en synnerligen lätt struktur, så att medlemsorganisationerna också i fortsättningen bedriver sin intressebevakning självständigt på såväl central som lokal nivå. Organisationerna har åtminstone tillsvidare egna huvudförtroendemän och förtroendemän.

Ser sig om efter nytt namn – Vi söker ett nytt namn, säger Maj-Len Heikel, rektor för Svenska skolan för synskadade i Helsingfors, tidigare Helsingfors svenska blindskola, ett namn som fortfarande lever kvar i skolans webbadress.

– Vi är för all del alltjämt en skola, men mera ett center för lärande och kompetens för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar, säger Heikel. Läs mera på sidan fem.

ÅA sparar genom pensionsavgångar Kravet på en personalminskning om 3,2 miljoner euro kan vid Åbo Akademi i sin helhet nås med hjälp av pensioneringar.

– Jag är nöjd att vi undgår uppsägningar, faktum är dock att personalen minskar i och med pensioneringarna och en fortsatt strikt rekryteringspolitik, säger rektor Jorma Mattinen.

2

20.3.2014

Motvillig kompromiss:

ledareN

Alterneringsledighet stramas åt Chefredaktör Carl-Erik Rusk.

En kvinnofälla Akademikercentralen Akava svalde överenskommelsen om att strama åt villkoren för alterneringsledighet med långa tänder. Motvilligt godtogs en uppgörelse som samma dag mottogs av arbetsministern för att i snabb ordning beredas vidare av regeringen.

Regeringen söker sparobjekt med ljus och lykta och alterneringsledigheten nämndes följaktligen i det stora strukturpaketet, som fastslogs i slutet av fjolåret. Paketet var löst i fogarna, men nu börjar så småningom utvalda delar av paketet få fast form.

Det är i hög grad osäkert huruvida inbesparingar verkligen nås genom operationen, men åtminstone har arbetsgivarcentralen EK lyckat få genklang för sitt budskap. Arbetsgivarna har från första början intagit en kritisk hållning till alterneringsledigheten.

Hur mycket pengar handlar det då om? EK har sammanställt kalkyler, vilka alltså är i hög grad spekulativa. EK räknar med att sysselsättningen ökar och alterneringsersättningarna minskar med ca 20 procent. Omräknat i pengar handlar det om 22-26 miljoner euro i året.

EK-kalkylerna baserar sig på ett kortsiktigt och kameralt perspektiv. Men det finns också ett humant och långsiktigt perspektiv, som måste ses som mera relevant. Allt prat om ökad sysselsättning och längre arbetskarriärer bygger ju i sista hand på individernas välmående och ork i arbetet.

Regeringen slog i samband med trepartsförhandlingarna i bordet ett krav om att alterneringsvikarierna framgent borde ha bakom sig en historia av tre månaders arbetslöshet. Dagens system känner inte till sådana krav rörande arbetslöshetens längd.

Akava, men också tjänstemannacentralen STTK, uttalade ett direkt nej till kravet, som upplevdes som ohemult. Slutligen kunde parterna enas om betydande uppluckringar av detta krav, som bl.a. ger nyutbildade bättre chanser att anlitas som vikarier. När kravet om tre månaders arbetslöshet slås ut på en period om 14 månader är detta en klar förbättring för många snuttjobbare jämfört med regeringens ursprungliga krav.

Akava gjorde sitt bästa i en besvärlig situation. Konsensusandan i trepartssamarbete förutsätter ibland svåra överväganden.

Det finns två tydliga orsaker till Akavas motsträvighet. En central orsak är att hela konstruktionen med alterneringsledighet i grunden är att Akava-projekt. Det var uttryckligen Akava, som lyfte fram behovet av sabbatsperioder under arbetskarriären redan under första hälften av 1990-talet.

Sabbaten blev alterneringsledighet på försök från år 1996.

Försöket, som ursprungligen var tänkt att gälla två år, förlängdes ett par gånger och fick ordinarie lagstiftning först från år 2003.

Systemet marknadsfördes primärt med möjligheten att ge arbetslösa, och speciellt unga personer, fotfäste på arbetsmarknaden. Snart nog visade det sig att alterneringen också fungerade som en välkommen andhämtningspaus särskilt inom undervisnings- och vårdsektorn.

Och här kommer Akavas andra invändning med i bilden.

Teoretiskt sett är de föreslagna lagändringarna könsneutrala, men i praktiken slår de hårdast mot kvinnodominerade grupper. Alterneringen har varit populär bland t.ex. lärarna, som har getts möjlighet att dra andan mitt i arbetskarriären.

Hälso- och vårdsektorn är likaså starkt kvinnodominerad.

Regelbundet genomförs med allmänna medel kampanjer, som syftar till att stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden. Kampanjerna sekunderas av politiska beslut, som försämrar kvinnornas ställning.

Villkoren för alterneringsledighet ändras sannolikt från hösten. Ändringar i systemet förespeglades i regeringens strukturpaket, som offentliggjordes i slutet av fjolåret. Ärendet fördes över till arbetsmarknadens parter, som tillsammans med företrädare för regeringen har dryftat hur man kan nå inbesparingar i linje med den allmänna åtstramningspolitiken.

Regeringen föreslog i månadsskiftet februari-mars en ändring, som skulle innebära av den som vikarierar den alterneringslediga förutsätts en arbetslöshetsperiod om minst tre månader. Liknande krav finns inte i dagens system.

Det förslår med en dags arbetslöshet.

Fackcentralerna meddelade omedelbart att förslaget inte kunde godkännas. Alltså manglades i förhandlingarna fram en kompromiss, som har godkänts av arbetsmarknadens centralorganisationer. Akademikercentralen Akavas arbetsutskott godkände förhandlingsresultat motvilligt den 13 mars. Ändringarnagäller inte nivån på

ersättningarna, utan åtstramningarna gäller i första hand kraven på de vikarier som ersätter de alterneringslediga. Också de allmänna förutsättningarna för alterneringsledighet föreslås ändras.

Den som ska anställas som vikarie för den alterneringslediga ska ha varit arbetslös i minst 90 dagar. När arbetslöshetens längd beräknas ska de 14 månader som föregått alterneringsledigheten beaktas. Arbetslöshetsvillkoret gäller inte för arbetslösa arbetssökande under 30 år som avlagt en yrkeshögskole- eller högskoleexamen för högst ett år sedan. Ett undantag från arbetslöshetsvillkoret görs också om vikarien är under 25 år eller över 55 år när alterneringsledigheten börjar. För närvarande innehåller inte lagen om alterneringsledighet bestämmelser om minimilängd på arbetslösheten.

I dagens system krävs arbete i tio års tid innan möjligheten till alterneringsledighet öppnas. Reformen innebär att gränsen höjs till 16 år. Reformen innebär likaså att det inte längre blir möjligt att gå i pension direkt från alternerings-

ledighet.

Samtidigt införs en högre åldersgräns om 60 år för alterneringsledighet. Åldersgränsen knyts till arbetspensionslagstiftningen.

Denna detalj berör emellertid inte personer som är födda år 1957 eller senare.

Alterneringen omfattar 100– 360 kalenderdagar. Också i framtiden blir det möjlighet att söka sig till alterneringsledighet ånyo efter en period om fem års arbete.

Alterneringsledighetsersättningarna förblir på samma nivå som tidigare. Alterneringsersättningen är, beroende på arbetshistoriens längd, antingen 70 procent eller 80 procent av den arbetslöshetsdagpenning som personen i fråga har rätt till om han eller hon blir arbetslös.

Arbetsminister Lauri Ihalainen (SDP) mottog arbetsgruppens förslag den 13 mars. Regeringen har för avsikt att denna vår lämna en lagproposition till riksdagen.

C-E Rusk

Köpenhamn-modell:

Lärare binds till skolan 37 timmar i veckan Lärarföreningen och förvaltningen i Köpenhamn har enats om användningen av lärarnas arbetstid från hösten. En överenskommelse om hur lagstiftningen ska tillämpas nåddes i slutet av fjolåret.

Lärarnas arbetstider blev ett stridsäpple i fjol, då arbetsgivarna inte ville förlänga eller förnya det gällande avtalet som löpte ut i april. Arbetsgivarna ville inte ens förhandla, utan tog till en brutal lockout som utestängde folkskollärarna och en del andra lärarkategorier från sina arbetsplatser. Den uttalade avsikten var att binda upp lärarna i större grad till skolorna.

Den bittra tvisten blåstes av efter fyra veckor, så att regeringen ingrep genom lagstiftning. Lärarnas arbetstider är alltså från i höst angivna i lagstiftningen, vilket är exceptionellt i nordiska sammanhang. I praktiken jämställdes lärarna med andra kommunala grupper.

I Köpenhamn har inför skolstarten i höst nåtts en överenskommelse, vars utgångspunkt är att lärarna under nästa läsår ska arbeta på skolan 37 timmar i veckan under 40 veckor. I lagstiftningen nämns möjligheten att ingå lokala överenskommelser, dock inte bindande avtal. Kommunala arbetsgivarcentralen KL motsätter sig överenskommelser på lokal nivå.

– Det här är bättre än lagen, eftersom överenskommelsen minskar osäkerheten på skolorna. Vi

Ordföranden för Danmarks Lærerforening Anders Bondo Christensen hoppas på flera lokala överenskommelser om arbetstid.

anser att vår viktigaste uppgift är att minska på komplexiteten. Vi kan inte ingå avtal, men vi kan nå ramar som underlättar skolornas arbete med att genomföra reformen, säger Jan Trojaborg, ordförande för Københavns Lærerforening till folkeskolen.dk.

Också i en annan storstad, Århus har arbetsgivare och arbetstagare enats om ramar för lärarnas jobb. Ordföranden för Danmarks Lærerforening Anders Bondo Christensen hoppas på att flera kommuner följer exemplen från bl.a. Köpenhamn och Århus.

Attacken mot lärarnas arbetstidsavtal i fjol våras anfördes av Michael Ziegler, som är huvudförhandlare för intresseorganisatio-

nens Kommunernes landsforening KL. Det är Ziegler, som också har gått i bräschen när det har handlat om att förhindra att man på lokal nivå kommer överens om hur lärarnas arbetstid ska användas.

Samme Ziegler, som är borgmästare i hemkommunen HøjeTaastrup, har emellertid problem hemmavid. Majoriteten av kommunstyrelsen har gått in för att undersöka möjligheterna att avtala med lärarfacket om lärarnas arbetstider.

– En hämsko för utvecklingen av en modern skola, säger Ziegler om dessa planer.

C-E Rusk

3

20.3.2014

ORDförord

Bara en sanning Förra veckan frågade sig Akavas ordförande Sture Fjäder i Helsingin Sanomat (läs också FNB-texten inne i tidningen) om landets regering överhuvudtaget vet vad den sysslar med. Han är inte ensam om denna undran.

Fjäder hänvisade till de ofattbart stora nedskärningar som utbildningen står inför och efterlyste en debatt om de värderingar som borde göras innan regeringen går från ord till handling.

Regeringen har redan skurit ner statsandelar och därutöver beslutat om hundratals miljoner som ska bort. 260 miljoner kommer att tas från gymnasiet och den grundläggande yrkesutbildningen. Enligt Akavas beräkningar omfattar redan uttagna och kommande nedskärningar långt över en dryg miljard euro inom hela utbildningssektorn.

Nästa vecka ska regeringen slå fast ytterligare nedskärningar och då är grundskolan, andra stadiet och vuxenutbildningen igen i skottlinjen. Den dryga miljarden räcker alltså inte till, om man ska tro regeringen. Det finns andra röster, men de klingar för döva öron.

Motiveringen till detta rivningsraseri är alltid densamma och den har vi hört till lust och leda. Mantrat går ut på att gör vi inget nu raserar vi välfärden och låter efterkommande generationer betala. Visst, Finland är skuldsatt men i varje fall ganska blygsamt jämfört med andra EU-länder. Inget enda argument om bildningens betydelse har jag hört statministern eller någon annan i ansvarsposition uttala. Tvärtom beskrivs de föreslagna åtgärderna med ord som utveckla, befästa och garantera.

Det är rena rama eufemismen och Sture Fjäders fråga om man verkligen vet vad man håller på att göra är mera relevant än någonsin.

Vi raserar också välfärden i detta land om vi försummar

utbildningen. Kraftiga ingrepp i dag syns först om fem till tio år och då är det för sent att backa. Vi kan fortare än vi anar ha en förlorad generation, en generation som aldrig gavs chans till god och likvärdig utbildning. Finland lyftes till ett högkvalificerat välfärdsland genom bra utbildning och kunskaper för alla, inte bara för välbärgade. Nu är det bortglömt.

Statsmakten skär bort hundratals miljoner men säger inte hur och var inom utbildningen, utan överlåter det till kommunerna, som i panik kommer att göra förhastade beslut som saknar en för landet gemensam inriktning. Regeringens ansvarsflykt gör saken etter värre, då man försätter utbildningen i en okontrollerbar, nedåtgående spiral.

Det hemska är att det inte finns en öppen samhällsdiskussion kring detta. Allting sköts i undanskymda kabinett.

Därför är Akavabasen Sture Fjäders inlägg så viktigt. Han slog huvudet på spiken.

Dan Johansson är ordförande för FSL.

Är du medlem i någon av ”Norra ligans” lärarföreningar? Kom till folkhögskolan Kvarnen i Kronoby på måndag 24.3 och träffa förbundsordförandekandidaterna Nina Eriksson-Holmström och Christer Holmlund. Kvällen inleds kl. 18.00 med egna vårmöten för Karleby lf, Jakobstad-Larsmo lf, Nykarleby lf, Pedersöre lf samt Kronoby lf. Stadgeenliga ärenden behandlas. Under vårmötena väljer föreningarna sina kongressombud samt suppleanter. Efteråt är det matservering och sedan paneldebatt med Nina och Christer. Anmäl dig via ditt skolombud senast 17.3.

Välkommen!

Nykarleby lärarförening kallar sina medlemmar till vårmöte måndag 24.3 kl. 18.00 på Kronoby folkhögskola. Stadgeenliga ärenden. Val av kongressombud samt ersättare. Val av förtroendemän.

Närpes-Kaskö lärarförening ordnar vårmöte i Academill i Vasa tisdag 25.3 kl. 17.00 tillsammans med lärarföreningarna i Vasa och Korsholm. Vårmötet i Academill kl. 17.00, följt av mat och därefter presenterar sig Christer Holmlund och Nina ErikssonHolmström. Gemensam transport avgår från simhallen i Närpes kl. 15.45 med hemfärd från Vasa ca 20.30. Föreningen bjuder sina medlemmar på transport och mat. Bindande anmälan till sekreterare Erika Hellman (erika.hellman@narpes.fi).

Sibbo lärarförening r.f. kallar sina medlemmar till vårmöte torsdagen 27.3 klockan 15.30 på Kolifej (f.d Krisses bar). På mötet behandlas stadgeenliga ärenden och ombud till FSL:s förbundskongress 2014 väljs.

Deltagarna betalar 10 euro för maten. Anmälning sker via epost till irene.raphanel@sipoo.fi senast 24.3 (klockan 13.00).

FSL:s styrelse to–fr 27–28.3, FSL:s kansli, Helsingfors. (Kongress- och fullmäktigeärenden.)

Har den lokala lärarföreningen haft något för sig?

Eller har det hänt något annat, som är värt att noteras under Lokaltrubriken? Notismaterial kan sändas till C-E Rusk (carl-erik.rusk[at]fsl. fi) och Tom Ahlfors (tom.ahlfors[at]fsl.fi).

I Borgå och Sibbo är de svenska gymnasielärarna inte pigga på att åka runt i regionen och undervisa i flera skolor, omtalar Borgåbladet den 5 mars. En utredning, som syftar till att hålla de svenska gymnasierna kvar, föreslår bl.a. att gymnasierna delar på lärare och har gemensamma distanskurser i realtid.

Anna-Lena Juslin, förtroendeman för lärarna i Borgå gymnasium, är i princip för samarbete, men pekar samtidigt på att det saknas avtalsstadganden om hur två kommuner delar på lärartjänster. I Sibbo säger huvudförtroendeman Christer Jakobsson att lärarna avvaktar.

I Åbo har tankarna om att koncentrera den svenska undervisningen fått nytt liv, omtalar Åbo underrättelser den 5 mars. Svenska undervisningsväsendet utreder möjligheten att svenska gymnasieundervisningen och Åbo svenska arbetarinstitut delar på

utrymmena, när gymnasiet Katedralskolans renovering är klar år 2016.

Katedralskolans rektor Bertel Wahlström är positiv och nämner de högre hyreskostnaderna, närväl utrymmena är renoverade.

Arbisrektorn Sixten Westerby välkomnar en utredning, men påminner om att Arbis kursutbud ställer krav på utrymmena.

– En flytt måste innebära en klar fördel för oss, säger Westerby.

Esbo utreder möjligheterna att grunda en tvåspråkig skola, där undervisningsspråken skulle vara finska och svenska, omtalar Hufvudstadsbladet den 9 mars.

SFP:s fullmäktigeledamot i Esbo Stig Kankkonen har lämnat in en fullmäktigemotion om att utreda möjligheten att grunda en tvåspråkig skola i huvudstadsregionen.

Motionen undertecknades av 28 ledamöter från främst De gröna och Samlingspartiet, men också från SFP,

SDP och Vänsterförbundet. Kankkonens motion är likadan som den motion Marcus Rantala (SFP) lämnade in i Helsingfors i slutet av januari.

– Idén om en nordisk skola är Svenska folkpartiets. Nu hoppas vi att också Vanda och Grankulla nappar på idén, säger Kankkonen.

I Åbo har Marianne Pärnänen valts till ny rektor för gymnasiet Katedralskolan, omtalar svenska.yle.fi den 11 mars.

Hon tillträder i höst, då den nuvarande rektorn Bertel Wahlström går i pension. Pärnänen är sedan tio år tillbaka rektor för Ekenäs gymnasium. Innan det var hon i sex år rektor för Källhagens skola i Lojo.

Rektorstjänsten lockade 12 sökande.

I Jakobstad är finskspråkiga gymnasielärare mera nöjda med samlokaliseringen av utrymmena än de svenskspråkiga kollegorna, omtalar Österbottens tidning den 16 mars. En färsk

undersökning visar att majoriteten av de åtta finska lärarna ställer sig positivt till samlokaliseringen, medan tongångarna är de motsatta bland de 17 svenskspråkiga lärarna.

Svenska och finska gymnasiet har delat skolfastighet i snart två läsårs tid.

På Kimitoön vill De gröna utreda möjligheterna för gymnasieundervisning både på svenska och finska, omtalar svenska. I dag finns bara ett svenskspråkigt gymnasium i kommunen. De finskspråkiga eleverna måste söka sig till Bjärnå, Salo eller Åbo för gymnasiestudier.

Ett tvåspråkigt gymnasium skulle enligt De gröna locka elever både från den egna kommunen och närbelägna kommuner.

Förutom möjligheter att studera på två språk skulle ett större antal elever stärka gymnasiet och garantera fortsatta gymnasiestudier på ön.

Uleåborgs lärarförening håller vårmöte måndag 31.3.2014 kl. 12.10 vid Svenska Privatskolan i Uleåborg. På mötet behandlas stadgeenliga ärenden och ombud till FSL:s förbundskongress 2014 väljs. Välkomna!

Väståbolands lärarförening håller vårmöte måndag 31.3.2014 kl. 18.00 i Hotel Nestor i Korpo. Förutom stadgeenliga ärenden väljs ombud till FSL:s förbundskongress i juni. Busstransport ordnas från Pargas.

(Närmare information på anslagstavlorna i skolorna.)

Efter mötet bjuder föreningen på mat. Välkomna!

FSL:s styrelse on 23.4, Hotell Tropiclandia, Vasa.

Förbundsfullmäktige to–fr 24–25.4, Hotell Tropiclandia, Vasa.

FSL:s styrelse ti 3.6. Hotell Fiskartorpet, Helsingfors Förbundskongressen on–to 4–5.6. Fiskartorpet, Helsingfors.

ordförandeval 2014 En hurudan person är vår nästa förbundsordförande?

Nu har du din chans att ställa frågor till kandidaterna.

De mellannyländska lärarföreningarna inbjuder till valdebatt med kandidaterna för förbundsordförandeposten Nina Eriksson-Holmström och Christer Holmlund.

Debattledare är Mattias Fagerholm som är producent för OBS-debatt.

Valdebatten hålls den 1 april kl. 18 på Norsen, Unionsgatan 2 i Helsingfors.

Alla lärare i regionen är välkomna!

Nästa nummer av Läraren utkommer den 27 mars.

4

20.3.2014

Byggnaden som rymmer Nardo skole i Trondheim är fem år gammal och fräsch och färgglad.

Teamarbete ger styrka:

Norska lärare sällan ensamma D et är mån dagsmorgon under årets vänskapsvecka. På läktaren i Nardo skole i Trondheim väntar 300 elever på att programmet ska börja. Teckenspråkskörens 50 elever står scenen och ska snart sjunga MGP Junior-finalisternas gemensamma sång ”Kjedereaksjon”. En sång om vänskap och om hur viktigt det är att vara snäll mot varandra.

Innan kören får uppträda är det ändå rektor Elin Østgaard som har ordet. Hon inleder med att säga hur härligt det var att stiga upp på morgonen och veta att det är skoldag och att hon ska få träffa alla igen. Det är på skolan hon har sina vänner, det är på skolan hon får lära sig och det är i skolan hon trivs, berättar hon. För Nardo barneskole är ”et godt sted å være, et godt sted å lære”.

Hösten 2013 diskuterades det norska utbildningsväsendet flitigt i och med Stortingsvalet. Flera politiker blickade österut och lyfte fram Finland som modellandet för en god skola. Man diskuterade vitsord och betyg, varm skollunch, flera nationella prov och lärarutbildningen. För en finlandssvensk som jobbat inom det finländska skolsystemet var det synnerligen intressant att följa med diskussionen, som så mycket kom att handla om värderingar, skolkultur och traditioner.

I Norge talar man ännu om ”Pisachocken” som kom 2001, när de första Pisa-resultaten offentliggjordes. Norska elever klarade sig dåligt i internationella jämförelser, även om man utgått ifrån att skolan i Norge var av världsklass.

Men när man i efterhand ser hur det utvecklade sig, kan man se att chocktiden blev relativt kort och i stället tog man itu med problemet och sökte gemensamma lösningar,

i stället för att gräva ner sig i skyttegravar.

Som ett resultat av arbetet med att höja kvaliteten på den norska skolan infördes Kunskapslöftet år 2006. Politiker, tjänstemän och samhället i stort nådde en konsensus om att de grundläggande färdigheterna i läsning, skrivning, räkning, digital kompetens och muntliga färdigheter skulle stärkas.

De här färdigheterna skulle också vara grunden i alla ämnen i skolan.

Andra viktiga aspekter var att läroplanen skulle presentera tydligare inlärningsmål och den lokala bestämmanderätten skulle öka gällande arbetsmetoder, läromedel och organiseringen av undervisningen. Genom att styrka kommunernas roll som utbildningsanordnare skulle kommunerna få ett större ansvar i att följa resultatnivån i skolorna. På lokal nivå skulle man utöka samarbetet mellan skolan och lokalsamhället med bl.a. kultur- och musikskola, andra yrkesgrupper, lokalhistoria och dialekter.

E n skola är aldrig färdig . Ett skolsystem är inte heller någonsin fullkomligt, utan skolan är i ständig utveckling, precis som eleverna och lärarna. När jag träffar rektor Elin Østgaard på Nardo skole kretsar vårt samtal mycket kring de förväntningar som dagens samhälle har på skolan och hur man möter förväntningarna på ett sätt som ska gynna barnen och ungdomarna så väl som möjligt. Østgaard har varit rektor i tolv år, varav sju år på Nardo. Det finska skolsystemet känner hon till bland annat tack vare det nordiska vänortssamarbetet, som bland annat har fört henne till Tammerfors.

I Tammerfors besökte gruppen med nordiska rektorer en finsk grundskola och Østgaard kommer

ihåg hur förvånade flera av de norska gästerna blev när de steg in i ett klassrum. Undervisningen de fick följa med var traditionell katederundervisning, vilket överraskade dem.

I n o r s k a s ko lo r b eto nar man elevernas aktiva delaktighet och att eleverna ska lära sig samarbeta och vara motiverade att lära sig, vilket präglar pedagogiken och arbetsmetoderna. Man lägger stor vikt på att jobba tillsammans för att nå de kompetensmål som läroplanen ställer och det här gäller inte endast eleverna. Som lärare är du också sällan ensam.

Merethe Midjo, Ida Almaas, Wenche Vad Nilsen och Gretha Nøstan är klasslärare och jobbar i tredje ”trinn”, alltså tredje årskursen. De har gemensamt ansvar för nästan sextio elever och har en egen grupp elever som de är kontaktlärare för. Men de jobbar alla med samtliga elever i en öppen omgivning.

I Nardo skole jobbar man nämligen i öppna utrymmen.

Varje trinn har sin egen ingång och garderob och flera rum till sitt förfogande. Skolbyggnaden som endast är fem år gammal är fräsch och färgglad.

Klassrummen har fönster som släpper in dagsljuset, men är också öppna inåt mot de övriga gemensamma utrymmena. Ja, egentligen kan man inte ens tala om klassrum, för här finns varken pulpeter eller kateder.

Eleverna har egna platser när de sitter vid de stora borden vid vilka de utför arbetsuppgifter, äter sina matsäckar och jobbar tillsammans.

I vissa trinn har borden samlats i smågrupper, i andra trinn sitter eleverna i rader bakom varandra.

När en lärare ska undervisa och förmedla något nytt kan

eleverna samlas i smågrupper på låga bänkar runt läraren, som har både svart tavla och projektor till sitt förfogande. Och det finns ett särskilt rum där man ser på film.

Lärmiljön lämpar sig för olika arbetsmetoder och eleverna är vana att röra sig i arealen och jobba på olika sätt.

och vitsord i skolan, en fråga som också väckte mycket diskussion under valdebatterna. Som det ser ut idag får elever i den norska skolan sina första betyg först i högstadiet.

Fram till dess grundar sig uppföljningen av den enskilda elevens inlärning på de omfattande kompetensmål som läroplanen anger.

Det nära samarbetet mellan lärarna är viktigt för att de ska ha en överblick och varje elev ska bli sedd med flera par ögon, berättar Midjo, Almaas, Vad Nilsen och Nøstan.

Varje måndagseftermiddag går de fyra lärarna igenom den kommande veckan och planerar inför nästa. När de gör upp veckoplanen utgår de från en årsplanering och de diskuterar arbetsmetoder, innehållet, gruppindelningar, det praktiska arbetet och också varandras undervisning. För dem är det naturligt att ge och få feedback på undervisningen – precis som de uppfattar att det är viktigt för elevernas utveckling att de kontinuerligt utvärderar sin inlärning, så uppfattar de att deras egen undervisning blir bättre när de samarbetar.

Det här syns också i antalet arbetstimmar. Idag har en norsk lärare i barneskolen en arbetsvecka på 43 timmar. I den ingår 18,9 timmar undervisning, 13,1 timmar för övrigt arbete på skolan, 9,8 timmar självständig tid och 1,2 timmar för planering och kompetensutveckling. Den självständiga tiden (9,8 timmar) har lärarna hittills själva fått bestämma över, men nu vill kommunerna ge rektorerna mera bestämmanderätt över den. Lärarfacket är av annan åsikt och menar att detta leder till sämre undervisning. Østgaard och jag diskuterar om det behövs flera nationella prov

Man lägger stor vikt vid att eleverna ska kunna följa med sin inlärning, alltså uppfatta de mål som ställs upp och kunna granska hur väl de presterar i förhållande till de individuella målen. Därför får eleverna – och föräldrarna – varje vecka en plan i vilken också inlärningsmålen finns nämnda och varje vecka lämnar eleverna in en egen utvärdering.

Elin Østgaard anser att det här systemet motiverar eleverna bättre än ett betyg med siffror, som egentligen inte berättar någonting om vad det är eleven har lärt sig.

Det är lätt att hålla med henne om det. Själva inlärningsprocessen och elevens utveckling blir synligare, såväl för eleven som för föräldrarna.

Samtidigt är det ändå ett faktum att Norge har en lång väg att gå när det gäller ämneskunskapen.

Detta gäller särskilt matematik och realämnen, vilket även kunskapsminister Thorbjørn Røe Isaksen konstaterade vid kungörandet av de senaste Pisaresultaten.

De norska eleverna trivs väldigt bra i skolan, men resultaten är helt enkelt inte tillräckligt goda. Någonting måste göras och ett ställe att börja är lärarutbildningen, som behöver ses över, menar Thorbjørn Røe Isaksen.

Text och foto: Jolin Slotte

5

20.3.2014

Namnet ger skev bild – Namnet ger ju inte längre på långt när rätt bild av verksamheten. Vi söker ett nytt namn, säger Maj-Len Heikel, rektor för Svenska skolan för synskadade i Helsingfors.

Namnet är hopplöst föråldrat och ännu mer föråldrat, blir det när man går in på skolans hemsida, som har adressen www.blindskolan.fi.

–Vi är för all del alltjämt en skola, men än mera ett center för lärande och kompetens för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar, säger Heikel.

Heikel är i grunden klasslärare, men hon har byggt på utbildningen med speciallärarbehörighet.

Hon kan också titulera sig synpedagog. Dessa studier har hon avlagt vid universitetet i Birmingham i England.

– Studierna skedde huvudsakligen på distans. Jag valde Birmingham, eftersom motsvarande utbildning inte fanns på vare sig finskt eller rikssvenskt håll. Idag finns förmedlas utbildning på två orter i Norge. Då handlar det om ett samarbete mellan Norge och Sverige, upplyser Heikel.

Hon inskärper att kontinuerlig kompetensutveckling är ett måste, då man jobbar med väldigt specialiserade arbetsuppgifter. Det bety-

der att skolan sätter ner mycket pengar på fortbildning av personalen. Inte minst på utbildning, som stärker IKT-färdigheterna.

– Jag medger villigt att vi har det väl ställt i detta avseende. Jag fick t.ex. ett rundhänt stöd för mina studier i Birmingham av Blindskoleföreningen. Staten och Utbildningsstyrelsen är också väldigt måna om att personalen kan sin sak. Alltså har de finländska statliga specialskolorna meddelats om att de får dela på ett anslag om 700 000 euro, som används för uppdatering av IKT-kompetensen, säger Heikel.

Finns det färdiga kurspaket eller handlar det om skräddarsydda lösningar?

– I vårt fall handlar det i första om hand skräddarsydda lösningar.

Också om vi samarbetar med de motsvarande finska skolorna är vi anställda en rätt liten grupp, säger Heikel.

Hon lovordar samarbetet inom nätverket Valteri, som bildas av de sex specialskolorna. Idag verkar skolorna separat, dock så att de samarbetar inom nätverket. Inom statsförvaltningen har redan i flera års tid dryftats möjligheten att administrativt slå ihop skolorna till en enhet med många verksamhetspunkter.

Rektor Maj-Len Heikel lovordar tablettdatorerna och smarttelefonerna, till vilka man enkelt kan koppla en hel del nyttiga applikationer för personer med funktionsnedsättningar.

Det finns många aspekter på detta. En relevant aspekt tangerar språkfrågan. Kan en svenskspråkig skola sortera under en finskspråkig förvaltning? Enligt gällande lagstiftning är det inte möjligt.

– Det är en öppen fråga. Svenska och finska skolor verkar skilt för sig i vårt land. I det här fallet kan en undantagslagstiftning bli aktuell, säger Heikel, som inte är benägen att ge sig in i spekulationer om processen.

Kompetensutveckling är ett måste för personalen vid SSS och Speres.

– Hörsel- och synpedagogernas arbete har förändrats snabbt. T.ex. för synpedagogerna har tyngdpunkten allt mera flyttat till hur olika teknologiska lösningar kan utnyttjas effektivt vid inlärning. Tidigare användes hjälpmedel såsom lästeven, men idag är det förstås datorer som gäller. Den anslutna kameran fotograferar text, som

projiceras direkt på datorskärmen.

De elektroniska skrivtavlorna kan också kopplas direkt till elevernas datorer, säger Heikel.

Hon lovordar också tablettdatorerna och smarttelefonerna, till vilka man enkelt kan koppla en hel del nyttiga applikationer för t.ex. personer med funktionsnedsättningar.

– Och vi som jobbar med detta måste ovillkorligen ha koll på den teknologiska utvecklingen! Men då säger jag ju inte att IKT ersätter den personliga handledningen.

Snarare stöder och kompletterar IKT handledningen, säger Heikel.

Klagovisor verkar inte riktigt Heikels melodi, utan budskapet går i dur.

– Vi har det rätt väl förspänt.

Vi förfogar över utmärkta utrymmen, som är skräddarsydda för oss och våra elevers behov. Just nu har alla tjänster behöriga innehavare.

De som jobbar hos oss har nästan

obegränsade möjligheter att förverkliga sig själv och lansera nya idéer för inlärningen, säger Heikel.

Skolan utgör en statlig institution. En elevplats vid skolan är avgiftsfri, men skolan kan enligt gällande lagstiftning inte erbjuda avgiftsfria tjänster. Utbildningsanordnarna beställer och betalar för servicen.

– Jag skulle gärna se att avgifterna kunde vara mindre. Kommunerna i Svenskfinland är för all del positiva i fråga om att stöda elever med funktionsnedsättning och deras lärare, men jag har en känsla av att avgifterna i en del fall kan utgöra ett hinder. Och det är ju väldigt synd. Lärare, som jobbar med inkluderade elever, kan inte förutsättas behärska allt. Lärarna behöver stöd och handledning genom den spetskompetens, som vi erbjuder, säger Maj-Len Heikel.

är barn och unga med hörselnedsättning och dövhet. Anställda hörselpedagoger handleder elever och skolpersonal, ordnar stödperioder för elever och fortbildning för lärare i hörselpedagogiska frågor.

Ett nytt koncept är handledning i neuropsykiatri.

Om vi ser på själva skolan erbjuder den förskolundervisning, grundläggande utbildning och påbyggnadsundervisning för elever med synnedsättning. Skolan har ett elevhem som erbjuder boende, morgon- och eftermiddagsvård samt korttidsvård.

– I dagens läge har vi fem elever, av vilka en bor på elevhemmet.

Jämfört med de finska motsvarigheterna är vi självfallet långt mindre. Men dessa fem elever utgör ju endast en del av verksamheten.

Vi handleder och stöder t.ex. sammanlagt 80 elever med nedsatt syn

i hela Svenskfinland, berättar Heikel. Dessa elever besöker skolan i Helsingfors i tredagarsperioder varje termin.

Hon störs inte av det låga elevantalet, alltså fem.

– Det är ju bra att skolan har få elever! Jag är till hundra procent positivt inställd till inklusion, men det betyder under inga omständigheter att jag anser att vi inte behövs. Våra elever har multipla funktionsnedsättningar, som innebär att inklusion i dessa fall inte vore den rätta metoden. Inklusionen kommer inte av sig själv, utan såväl eleverna och föräldrarna som lärarna behöver stöd. Vi erbjuder en nödvändig spetskompetens, som bl.a. innebär att vi ha koll på det nyaste nya inom området. Vi kompletterar kommunernas resurser att ordna allmänt, intensifierat och särskilt stöd, säger Heikel.

Heikel talar inte om handikapp, utan om funktionsnedsättningar.

Har handikapp rensats ut ur vokabulären?

– I Sverige används konsekvent funktionsnedsättning istället för handikapp, som upplevs som nedsättande. Vi försöker undvika att använda handikapp, men lyckas inte fullt ut eftersom lagstiftningen alltjämt innehåller begreppet.

På finska används ”vamma” och ”vammainen” alltjämt och det avspeglas i den svenskspråkiga lagstiftningen, säger Heikel.

Och er uppgift?

– Vi arbetar med att lära barn och unga att leva med sina funktionsnedsättningar, säger Heikel.

Text och foto: C-E Rusk

Sällsynt statlig skola Svenska skolan för synskadade i Helsingfors SSS är en sällsynthet på finlandssvenskt håll, eftersom den upprätthålls av staten. SSS är en av sammanlagt sex statliga specialskolor, som sorterar under Utbildningsstyrelsen.

På finskt håll finns bl.a. Ruskis, som verkar i Brunakärr i Helsingfors. Dessutom finns skolor i St Michel, Uleåborg, Kuopio och Jyväskylä.

SSS har långa anor. Skolan grundades redan år 1865 av Uno Cygnaeus. En del av arvet lever vidare, bl.a. så att skolan tjänar hela Svenskfinland och att den också har ett elevhem.

Men mycket har också ändrats i verksamhetsomgivningen. Idag föds få helt blinda barn. Rektor Maj-Len Heikel talar om i snitt tre helt blinda barn på fem år.

– Då talar vi om en blindhet,

alltså en total avsaknad av syn, som förorsakas av genetiska orsaker. Utvecklingen har varit snabb.

Barn som har grava synsvårigheter kan i dag ofta få medicinsk hjälp.

Synsvårigheter som beror på neurologiska orsaker ökar. Då är det fråga om syntolkningsproblem och dessa går inte att åtgärda medicinskt, säger Maj-Len Heikel.

Av lagtekniska orsaker är det finlandssvenska specialpedagogiska resurscentret SPERES knutet till SSS. Resurscentret fungerar enligt nätverksmodell och samarbetar med andra skolor, intresseorganisationer och föreningar.

– Arrangemanget förklaras av att staten enligt lagstiftningen kan driva skolor, men inte resurscentra, säger Heikel.

En särskild målgrupp är barn och unga med hörselnedsättning och dövhet. En särskild målgrupp

C-E Rusk Mera på www.speres.fi och blindskolan. fi.

6

20.3.2014

Låga löner sänker skolan i Sverige

KOLUMNEN Thomas Rosenberg är sociolog och skriftställare.

Politiskt mögel Vi har i Hufvudstadsbladet den fått läsa om striden kring Rödskogs skola i Esbo. En hundra år gammal byskola som är ett livaktigt centrum för de svenska Esboborna norrom Ring 3. Nu vill myndigheterna i kommunen med omedelbar verkan flytta eleverna till Lagstads skola, 15 kilometer söderut. Med inneluftsproblem som motivering.

Ett ovanligt tydligt exempel på ”politiskt mögel”. Alltså mer eller mindre inbillade mögelproblem som lyfts upp av politiska skäl, från tjänstemännens och beslutsfattarnas sida. Gudibehagligt när man skall driva igenom obehagliga beslut, som att dra in småskolor, och emot sig har en kompakt föräldra- och byaopinion.

Tidigare har det varit tvärtom. Föräldrar och lärare runtom i landet har desperat krävt saneringsåtgärder i sin skola eftersom inneluftsproblemen gett upphov till allergiska reaktioner.

Protester som ofta klingat för döva öron, och lett till utdragna konflikter.

Nu har problematiken fått omvända förtecken. Nu tar myndigheterna själva till mögelkortet. Så förefaller det åtminstone i Rödskog (låt vara att jag baserar mig enbart på det jag läst i Hbl), dvs. att möglet varit, om inte påhittat så åtminstone överdrivet - och väldigt välkommet. Myndigheterna har inte gjort några mätningar, och inga elever uppvisar några symptom. Det enda tjänstemännen hänvisar till är att man noterat ”unken källarlukt”, att golven varit ”ovanligt kalla” och att det ”på ett ställe rann in vatten genom taket på vinden”. Tämligen normalt för gamla trähus, skulle jag säga, och inga tecken på allvarliga problem. Dessutom har föräldrarna låtit göra egna mätningar, och inte funnit några fuktproblem.

Lustigt nog tycks liknande ”mögelproblem” dyka upp allt oftare i våra kommuner. Och märkligt nog mest i gamla och hotade byskolor.

Vi har i Lovisa flera sådana, av vilka det finska lågstadiet i Teutjärvi i norra Strömfors är det bästa exemplet. Här är jag dessutom, till skillnad från Rödskog, bättre informerad. Den lilla Teutjärviskolan har redan en tid legat högst uppe på slaktlistan, närmast för att den i det stora pusslet är lättast att lägga ner.

Byborna har emellertid bjudit på hårt och välorganiserat motstånd. Och det kan man förstå, eftersom skolan i detta avlägsna hörn av kommunen är byns hjärta, precis som Rödskog.

Lämpligt nog har det uppdagats problem som man på beslutsfattarhåll inte vara sena att utnyttja. I somras hittades lite musavföring i skolköket (knappast överraskande i ett trähus på landet), vilket gjorde att köket genom tjänstemannabeslut omedelbart stängdes. Skolmaten har sedan dess av ISS transporterats från närmast belägna skolkök. Kort före julen meddelade ISS att deras anställda fått så svåra allergiska symptom av inneluften i skolan att de vägrade bära in maten, och därför lämnar den ute på skolgården, varefter skolans personal bär in den. Det behöver knappast påpekas att vare sig elever eller lärare har uppvisat några symptom. Betecknande är också att de tidigare nämnda mössen på vägen till stadsstyrelsen ryktesvägen växte till råttor.

Varför de anställda på ISS överreagerade så kraftigt är svårt att begripa. Men bakom det hela finns förmodligen problem av helt annat slag, t.ex. inom nämnda firma. Vare därmed hursomhelst; det väsentliga är att tjänstemännen anser sig ha fått fullgoda motiv för att frysa ner situationen i väntan på den skolnätsutredning vars rapport är utlovad inom april månad.

I dagens Loviisan Sanomat (14.3.) läser jag att fuktproblemen i köket nu är åtgärdade och skolan till den delen återgår till normala rutiner. Men skolköket är i praktiken tömt, och kommer knappast tillbaka. Inte illa, alltså, av några möss. Och lite fukt på fel ställe.

Mögel, eller möss på fel plats, skall självfallet inte förringas.

Men när problem av det slaget blir en ”god fiende”, dvs. något att skylla på när man egentligen har en helt annan agenda, är det inte rent spel.

Storleken på klassen har svag koppling till hur eleverna presterar, omtalar OECD i sin Sverigerapport. OECD har på begäran av svenska regeringen sammanställt en snabbanalys, som ser på orsakerna till att Sverige gjorde en rejäl djupdykning i senaste Pisaundersökningen.

Länder med goda skolresultat har högre lärarlöner än Sverige, understryker OECD som utvärderat den svenska skolan. Samtidigt kostar varje elev mycket i Sverige, omtalar TT. I analysen konstaterar OECD att Sverige har en relativt hög kostnad per elev, den tionde högsta per student i OECD-länderna.

Man skriver också att lärarlönerna är relativt låga i Sverige sett i ett internationellt perspektiv. Högpresterande länder har däremot högre lärarlöner.

Storleken på undervisningsgrupperna är alltså inte avgörande, anser OECD. Grupperna är rätt små i Sverige, men det oaktat vill svenska folket se ännu mindre grupper.

Det framgår ur en färsk undersökning, som har beställts av Lärarförbundet. Mindre klasser och mer tid till undervisning utgör allmänhetens viktigaste skolfrågor Svenska folket vill ha mindre klasser, mer tid för lärarna att planera undervisningen, fler special-

lärare och specialpedagoger samt höjda lärarlöner för att lyfta skolan.

Sifo har frågat 1000 personer som fått välja upp till tre åtgärder de tycker är viktigast för att lyfta resultaten i skolan.

– Det är positivt att svenskarna vill se mindre klasser. Men det är en ekvation som inte är helt självklar idag. Inom sex år kommer det att fattas 43 000 lärare. Ska grupperna dessutom bli mindre kommer lärarbristen att bli ännu större, säger Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén till DN. C-E Rusk

Unikt samarbete kring IKT och retorik Nya pedagogiska trender fångas in i ett unikt samarbetsprojekt mellan Södra Finlands språklärarförening, Österbottens svenska språklärarförening, Finsklärarföreningen och Svenska modersmålslärarföreningen.

Den 5 april ordnas en gemensam fortbildningsdag för språklärare och lärare i modersmål och litteratur i Tammerfors svenska

samskola.

Syftet är att utveckla samarbetet mellan ämneskolleger i olika delar av Svenskfinland. Lördagen 5 april sätts fokus på undervisningen i muntlig kommunikation samt de utmaningar som finns i det digitaliserade klassrummet.

På plats finns bl.a. forskaren Peppi Taalas, som länge har jobbat med att utveckla språkunder-

visningen med hjälp av IKT. Mika Hietanen, lektor i retorik vid Uppsala universitet, ger sin syn på retorik och argumentation. Han har tidigare forskat och undervisat vid Åbo Akademi, där han är docent i nytestamentlig exegetik, företrädesvis retorik.

Mera på bl.a. smlf.fi

Akava vill skydda utbildningen

Regeringens nedskärningar i utbildningen är värda hela en och en halv miljard euro, uppger akademikercentralen Akava.

Förskolor och grundläggande utbildning ska enligt gällande beslut skäras ned med 600 miljoner euro. Gymnasier och yrkesskolor drabbas av nedskärningar på 500 miljoner och yrkeshögskolornas finansiering minskar med 350 miljoner, uppger Akava. Organisationens ordförande Sture Fjäder undrar om regeringen förstår vad besluten innebär.

– Undervisningsministeriet har varit föremål för väl stora nedskärningar i förhållande till de andra

förvaltningsgrenarna, säbred diskussion om vilger Fjäder. ken service man kan kräva av välfärdssamhället.

Akava anser att re- ”Undervisgeringen borde frångå ningsminisAllt går inte att behålla, principen om att en lika teriet har men Akava tänker inte ta stor del av budgetunder- varit föremål ställning till vad som ska skottet ska täckas av skat- för väl stora skäras bort. tehöjningar som av ned- nedskärningar – I egenskap av Akava skärningar. Organisatio- i förhållande kommer vi inte att förenen anser att riktlinjerna till de andra slå nedskärningslistor. inte följts hittills heller, förvaltningsDet är inte vår uppgift, utan två tredjedelar av åt- grenarna.” säger Fjäder. gärderna har varit höjda Däremot står Akava skatter. Det beror på att för att varken inkomstnedskärningar i kommunernas eller mervärdesskatten ska höjas. statsandelar leder till kommunala Organisationen anser också att det skattehöjningar, anser Akava. inte behövs några nya så kallade Fjäder anser att det behövs en solidaritetsskatter. (FNB)

Facklig front inför EU-valet Fackföreningsrörelsen tänker använda cirka 270 000 euro på en gemensam kampanj i EU-valet.

Fackcentralerna FFC, STTK och Akava lanserade den 10 mars sin gemensamma kampanj för att göra löntagarnas röst hörd i valet i maj.

Organisationerna vill också hjälpa

till att få upp valdeltagandet.

Bakgrunden är löntagarnas missnöje med hur lite arbetslivsfrågor diskuterades i EU-valet 2009.

Det är länge sedan fackföreningsrörelsen haft en motsvarande gemensam kampanj.

Kampanjen är partipolitiskt

obunden och den stöder inte någon enskild kandidat. Mest pengar har kampanjen fått från servicefacket PAM och FFC, vardera stöder kampanjen med 40 000 euro.

(FNB)

Föräldrabas blir barnombudsman Tuomas Kurttila har utnämnts till barnombudsman för en period på fem år. Statsrådet utnämnde Kurttila, magister i förvaltningsvetenskaper och teologi den 13 mars.

Kurttila är för närvarande verksamhetsledare för Finlands föräldraförbund. Han tar över som barnombudsman i maj.

Kurttilas partitillhörighet avviker från det vanliga mönstret, eftersom han hoppade av från Centern till Socialdemokraterna 2012. I Centern var han bland annat ordförande för partiets studentförbund och assistent till Anneli Jäätteenmäki.

Den förra barnombudsmannen,

före detta Centerpolitikern Maria Kaisa Aula, sade i januari i upp sig på grund av för liten personal på barnombudsmannens byrå.

Barnombudsmannen är en självständig myndighet i samband med Social- och hälsovårdsministeriet. Byrån finns i Jyväskylä.

(FNB)

7

20.3.2014

Svagt samarbete med sociala förvaltningen stör trestegsstödet – Fortbildningen av lärare haltar, medger kommunerna på tal om trestegsstödet. Det är Utbildningsstyrelsen, som har genomfört en enkät, om införandet av trestegsstödet. Enkäten baserar sig på svar från kommunerna, alltså utbildningsanordnarna. Sammanlagt inkom 212 finskspråkiga och 22 svenskspråkiga svar. Överlag upplevs reformen av stöd till elever med särskilda behov som välkommen. Ca 70 procent av kommunerna uppger att trestegsstödet fungerar väl eller synnerligen väl. På plussidan nämns bland ökad planenlighet, nya verksamhetsmodeller, tidig intervention och ökat samarbete mellan hemmen och skolorna.

Men endast 50 procent av utbildningsanordnarna ansåg att tillräckligt med resurser hade anslagits för stödet.

Svaren från svenskspråkiga utbildningsanordnare skiljer sig inte

markant från motsvarande finska svar. Största skillnaden består i en större spridning bland svaren.

Som främst orosmoment nämns resursernas otillräcklighet jämte lärarnas ökade arbetsbörda.

Ur svaren framgår tydligt att utbildningsanordnarna upplever att det hade behövts mera fortbildning på svenska. I en del fall ordnade kommunerna egen fortbildning själv eller tillsammans med det finska bildningsväsendet, eftersom ”köpt” fortbildningen inte ansågs hålla tillräckligt hög nivå.

Både på finskt och svenskt håll upplevs en brist i form av att det yrkesövergripande samarbetet inte fungerar som det borde. Det framkommer tydligt i de flesta svaren att skolväsendet inte har ett friktionsfritt samarbete med socialväsendet.

C-E Rusk

Hälsokunskap är helt ok tycker speciellt flickorna Grundskoleeleverna tycker om att studera hälsokunskap och att de upplever att det är ett nyttigt läroämne. Kunskaperna inom hälsokunskap är oftast nöjaktiga men det finns stora skillnader mellan inlärningsresultaten.

Under våren 2013 utvärderade utbildningsstyrelsen inlärningsresultaten i hälsokunskap hos elever i årskurs nio i den grundläggande utbildningen. I utvärderingen utreddes hur bra målen i undervisningsplanen för den grundläggande utbildningen hade uppnåtts och vilken nivå det nationella kunnandet inom läroämnet låg på.

I den urvalsbaserade utvärderingen deltog 3652 elever från 105 skolor. Urvalsskolorna representerade omfattande olika delar av landet, olika kommunstrukturer samt de officiella språkgrupperna.

De elever som deltog i utvärderingen uppnådde i genomsnitt 59 procent av uppgifternas maximipoängantal vilket återspeglar nöjaktiga kunskaper. En tiondel av eleverna uppnådde en utmärkt nivå. En dryg femtedel av eleverna hade kunskaper på försvarlig eller

hjälplig nivå.

Skillnaden mellan flickornas och pojkarnas kunskaper inom hälsokunskap var stor. Flickornas lösningsprocent var i genomsnitt 64 medan pojkarnas var 54. Flickornas kunskaper låg i medeltal på en god nivå och pojkarnas på en nöjaktig nivå.

Regionalt betraktat klarade sej eleverna i skolorna i Östra Finland bäst och de svagaste eleverna fanns i skolorna i Norra Finland. I landsbygdskommunerna var kunskaperna bättre än i tätorter och i stadsaktiga kommuner. Eleverna i de finskspråkiga skolorna var lite bättre på hälsokunskap än eleverna i de svenskspråkiga skolorna.

Flickorna upplevde hälsokunskap nyttigare, tyckte mera om läroämnet och upplevde sig själv kunna mera inom hälsokunskap än pojkarna, men även pojkarnas inställning till och uppfattning om hälsokunskap var positiv. Eleverna upplevde att stämningen på hälsokunskapslektionerna var positiv.

Därtill upplevde de att undervisningen i hälsokunskap var bra.

Hoppets vårträff i maj i Mariehamn Hoppet, som är en riksomfattande samarbetsgrupp vars mål är att på alla möjliga sätt främja svenskundervisningen vid yrkeshögskolor, kallar åter till vårträff. Denna gång i Mariehamn och närmare bestämt Ålands yrkesgymnasium. Vårträf-

fen äger rum den 14–16 maj.

Under seminariet bekantar sig yrkeshögskollärarna sig med det lokala utbildningsutbudet, arbetslivet, företagslivet och kulturen.

Mera info på adressen http:// hoppetgruppen.wordpress.com/

FSL Till medlemsföreningarna

KALLELSE TILL KONGRESS FSL:s XI ordinarie förbundskongress hålls onsdagen och torsdagen den 4 och 5 juni 2014 på Hilton Helsinki Kalastajatorppa hotel (Fiskartorpet), Fiskartorpsvägen 1, 00330 Helsingfors.

Kongressen slår fast riktlinjerna för förbundets verksamhet under kongressperioden 2014-2018, väljer förbundsfullmäktige för kongressperioden samt förbundsordförande för följande fyraårsperiod. De ärenden som kongressen skall behandla finns uppräknade i § 12 i förbundets stadgar. Ärenden av brådskande natur kan lämnas in till styrelsen och föreläggas kongressen enlig § 14 i stadgarna.

På kongressen representeras medlemsföreningarna av valda ombud. Medlemsföreningarna har rätt att utse ombud enligt det antal enskilda medlemmar i föreningen som införts i medlemsregistret per 31.12.2013 så att varje påbörjat femtiotal (50) medlemmar berättigar till ett ombud.

Ombud utses av föreningsmöte (vårmötet). För varje ombud utses en personlig suppleant.

Vid valet av ombud bör ombuden om möjligt väljas bland medlemsföreningarnas olika medlemskategorier. Ordinarie medlemmar av förbundsstyrelsen får inte vara ombud.

Förbundsfullmäk-tige och förbundsstyrelsen kallas till kongressen.

Medlemsföreningarnas enskilda medlemmar som inte är kongressombud har rätt att närvara vid kongressen och har yttranderätt. Förbundet ersätter inte dessa medlemmar för måltider, resor eller logi.

Namnen på de av föreningarnas medlemsmöten (lämpligen vårmöten) valda kongressombuden jämte personliga suppleanter bör vara förbundskansliet tillhanda senast fredagen den 2 maj 2014. Kongresshandlingarna sänds direkt till ombuden.

Styrelsen för

FINLANDS SVENSKA LÄRARFÖRBUND FSL rf

8

20.3.2014

Damoklessvärd över vasalärarna – Vi hoppas förstås att permitteringar kan undvikas. Vi har försökt förklara för beslutsfattarna att permitteringar kastar in skolorna i ett kaos, säger Mats Nyblom, förtroendeman för de svenska grundskol- och gymnasielärarna i Vasa.

Vasa hör till skaran av kommuner, som har varit involverade i samarbetsförhandlingar med personalen. Personalkostnaderna skall ner med uppskattningsvis sex miljoner euro i år.

Förhandlingarna med personalen resulterade i att stadsstyrelsen föreslår att personalen permitteras i år i högst 14 dagars tid. Permitteringen berör emellertid inte alla personalkategorier. Bl.a. undantas en del grupper inom social- och hälsovården jämte personalen vid Vasa stadsteater.

Uppsägningar är inte aktuella. I och med sammanslagningen av Vasa och Lillkyro har personalen ett skydd mot uppsägning av produktionsekonomiska orsaker fram till slutet av år 2017, d.v.s. i fem år från att sammanslagningen trädde i kraft.

Svårt nå sparmål Stadsstyrelsens allmänna sektion tar ställning till permitteringar den 20 mars och stadsstyrelsen torde ta det avgörande beslutet den 24 mars.

– Politikerna har låtit förstå att permitteringar kan undvikas, ifall sparmålen kan nås på annat sätt. Men det är svårt att nå nödvändiga inbesparingar inom alla områden. Specialsjukvårdens kostnader tenderar att ständigt öka, säger Mats Nyblom.

Också i fjol fördes samarbetsförhandlingar, så att permitteringar av personalen nämndes som en möjlighet. Permitteringar kunde emellertid undvikas, eftersom personalkostnaderna kunde fås ner via andra medel. I praktiken handlade det om bl.a. rekryteringsstopp och inbesparingar i vikariekostnaderna.

Just vikariestoppet påverkade arbetet i skolorna direkt, men personalen kunde ro ut stormen.

– Det var ju faktiskt aningen uppseendeväckande att vi anställda ena veckan fick ett tackbrev från staden, som gällde de uppnådda inbesparingarna i personalkostnaderna. Följande vecka fick vi ett brev, där vi upplystes om hotet om permitteringar i år, säger Mats Nyblom.

Facket lobbar Lärarfacket har självfallet inte vilat på lagrarna inför hotet om permitteringar. Nyblom ger en eloge till huvudförtroendemannen och OAJ-profilen Jarmo Juupaluoma, som har anfört den fackliga offensiven. Den har bestått av lobbyverksamhet, information och kommunikation rörande permitteringarnas konsekvenser. Finska och svenska lärarföreningar har jobbat tillsammans.

Den centrala fackliga nivån har backat upp de lokala aktörernas budskap. I början av februari besöktes Vasa av utvecklingschef

Jarmo Niskanen vid OAJ jämte förbundssekreterare Christer Holmlund vid OAJ. Avsikten var att påverka beslutsfattarna bl.a. genom att påminna om de skador som permitteringar för med sig i skolorna.

– Idag kräver skollagstiftningen att elever som har specialbehov eller tillfälligt halkar efter i skolarbetet genast måste få allt stöd som de behöver. Det betyder att Vasa i slutändan kan bli tvungen att betala dyrt för permitteringarna, påminde Holmlund.

Lärarfackets konsekventa budskap har varit att elevernas rätt till läroplansenlig undervisning och handledning inte får äventyras av permitteringar.

Inget slöseri i skolorna Vasa har försökt nå inbesparingar också genom att uppmuntra anställda att ta ut oavlönade ledigheter. Men anbudet har inte fallit i god jord bland lärarna. Förhandlingsorganisationen FOSU och lärarfacket OAJ säger konsekvent nej till liknande arrangemang, som inte lämpar sig för skolorna.

– Fronten har hållit. Jag känner inte i detalj situationen inom andra sektorer, men i skolorna har budskapet om att inte låta sig lockas av detta alternativ gått fram, säger Mats Nyblom.

Hotet om permitteringar i höst kan förliknas vid ett damoklessvärd över lärarnas huvud. Men Mats Nyblom, som är matematiklärare vid Borgaregatans skola i Vasa, låter sig inte nedslås av eventuella kommande katastrofer.

– Om vi frånser permitteringshotet är situationen rätt stabil just. Vikariestoppet gäller inte längre och också resursmässigt ligger skolorna rätt väl till. Vasa har satsat på att utveckla undervisningen och utbildningen, men jag tror att varje anställd har sparåliggandena i åtanke. Vi slösar inte, utan använder resurserna förnuftigt, säger Mats Nyblom.

Och om lärarna permitteras?

– Då är situationen förstås en annan. Då är läget inte stabilt. Rektorerna har ålagts att planera verksamheten, ifall lärarna permitteras. Mycket jobb förhoppningsvis i onödan, säger Mats Nyblom.

Karleby permitterar Stadsstyrelsen i Karleby meddelade för sin del den 10 mars att största delen av stadens personal permitteras i år. Karleby permitterar cirka 2 600 anställda i år. Cirka 400 anställda omfattas inte av permitteringarna som gäller från två till fjorton dagar.

Lärarna drabbas av permitteringarna.

Inom den grundläggande undervisningen rör det sig om fem dagar och i gymnasiet 14 dagar. Barnträdgårdslärarna permitteras i sju dagar.

Text och foto: C-E Rusk

Mats Nyblom är förtroendeman för de svenska grundskol- och gymnasielärarna i Vasa.

Inga spontana försök med arbetstid Arbetstidsförsök kan inte inledas lokalt, utan försöken förutsätter ett godkännande från såväl lärarfacket OAJ:s som Kommunarbetsgivarna KT:s sida. Som bäst pågår försök med utvalda grupper speciallärare i Kuopio och Vanda, men det är för tidigt att utvärdera hur de har utfallit. Också i Ålands gymnasium pågår ett försök med årsarbetstid.

Arbetstidsfrågor behandlades på en kurs för förtroendemän och huvudförtroendemän i Tammerfors i början av februari. Förbundssekreterare Christer Holmlund vid FSL inskärpte att lokala, spontana arbetstidsförsök inte kan komma på fråga, utan gällande avtal ligger som grund för lärarnas arbetstider. I de flesta fallen handlar det om veckoundervisningsskyldigheter.

– Eventuella försök måste förankras och analyseras grundligt. Anställningsvillkoren i försök måste ligga på en högre nivå än i gällande avtal, sade Christer Holmlund.

Det är i sista hand styrelsen för OAJ som säger ja eller nej till eventuella försök.

– Arbetstidsförsök är under inga omständigheter aktuella i permitteringskommuner. Överhuvudtaget är jag skeptiskt inställd till att inleda försök under rådande ekonomiska omständigheter, sade Nina Eriksson-Holmström, som har säte i OAJ-styrelsen.

Såväl OAJ som motparten KT intar en rätt avvaktande hållning till försök med lärarnas arbetstider. Alltså är det blott en handfull begränsade försök som pågår i

kommunerna som bäst.

Eriksson-Holmström inskärpte att eventuella försöksplaner måste bygga på ett intresse från lärarnas sida. Uppifrån givna diktat om försök är inte aktuella.

Det finns inga dokumenterade sanningar om hur försöken hittills har utfallit t.ex. i Kuopio och Vanda. Christer Holmlund hade emellertid kontaktat huvudförtroendeman Kari Sutinen i Kuopio och fått följande besked: – De deltagande speciallärare har hittills varit rätt nöjda med sin årsarbetstid.

Kuopio har satt in extra pengar i systemet för att möjliggöra försöket. Man har avtalat om ett tvåårigt försök och nu överväger man att förlänga försöksperioden med ett år, sade Holmlund.

Nina Eriksson-Holmström kunde för sin del upplysa om ett levande intresse för alternativ till vecko-usken. Frågan är aktuell inom YSI, alltså sammanslutningen för allmänbildande lärare i OAJ. – Bl.a. diskuteras den intressanta frågan om huruvida vi borde gå in för ”sama tutkinnonmukainen palkkaus”(samma examensbaserade lönesättning), upplyste Eriksson-Holmström.

Formuleringen innehåller en hel del sprängstoff. Idag bygger anställningsvillkoren för grundskollärare på skolstadiet, alltså om läraren undervisar i åk 1–6 eller åk 7–9.

C-E Rusk

ÅRGÅNG 40 (121). Äldsta föregångaren, Tidskrift för folkskolan, började utkomma 1894. UTGIVARE: Finlands Svenska Lärarförbund, Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, tfn växel 020 749 54 60, telefax (09) 142 748. Hemsida www.fsl.fi REDAKTION: Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors. CHEFREDAKTÖR Carl-Erik Rusk, tfn 020 749 54 68, 050–5160675, e-post carl-erik.rusk[at]fsl.fi. REDAKTÖR Tom Ahlfors, tfn 040–503 65 28, e-post tom.ahlfors[at]fsl.fi.

PRENUMERATIONER/ADRESSÄNDRINGAR Anita Stark, tfn 020 749 54 64, e-post anita.stark[at]fsl.fi.

ANNONSCHEF Lisbeth Lönnqvist, tfn (09) 803 9553, e-post lisbeth.lonnqvist[at]kolumbus.fi (ej tjänsteannonser). ANNONSPRISER: 2,60 euro/spalt­mm, fyrfärg 3,05 euro/spaltmm, PRENUMERATION: 1/1 år 73 euro, 1/2 år 41 euro. LÄRAREN ansvarar ej för retur av icke-beställda manuskript. ISSN 0356-7842. KSF Media Ab, 2014.