Hembesöket 1/2020

Hembesöket Vasa sjukvårdsdistrikts informationstidning

SOMMAR 2020

H-huset blir ett havsnära landmärke Diabetes förändrade Jonnas vardag Vad händer under en PET-CT-undersökning?

Patienten i transportörens händer

I DETTA NUMMER

LEDARE

Stigmatisera inte de sjuka

REPORTAGE

Patienttransport med raska steg

I KORTHET

Fem tips för god handhygien

AKTUELLT

H-huset blir Vasas havsnära landmärke

SJUKHUSET

”Vi går igenom hemmedicineringen tillsammans”

I KORTHET

Kom ihåg-lista för besök på akuten

PATIENTBERÄTTELSE

I bukspottskörtelns ärende

I GODA HÄNDER

Modern röntgenapparat avslöjar avvikelser i ämnesomsättningen

LÄSARTÄVLING

Vinn ett designgrytunderlägg!

Hembesöket är Vasa sjukvårdsdistrikts egen tidning, som delas ut till varje hem i sjukvårdsdistriktet. På Vasa centralsjukhus arbetar cirka 2 200 sakkunniga inom olika områden. Sjukvårdsdistriktet består av 13 ägarkommuner: Kaskö, Korsnäs, Kristinestad, Laihela, Larsmo, Malax, Korsholm, Närpes, Pedersöre, Jakobstad, Nykarleby, Vasa och Vörå.

LEDARE

Stigmatisera inte de sjuka DET HÄR NUMRET av tidningen Hembesöket har gått en ovanligt lång väg – inte räknat i kilometer, utan i tid. Tidningen skulle som vanligt utkomma i maj, men coronan inverkade, liksom på hela världen, även på tidningens redaktionsarbete. Det är april månad när jag skriver denna ledare, och tidningen når era hem i slutet av juni. Det är omöjligt att skriva någonting aktuellt om coronaviruset, eftersom situationen sannolikt förändrats på ett par månader. Trots att våren i hela världen har varit ”ett enda corona” har vi hela tiden behandlat även andra sjukdomar, hjälpt bebisar till världen, utfört operationer och gjort undersökningar. Intresset för sjukhusets verksamhet har varit stort i offentligheten. Många frågor har ställts om coronavirussmittan, om de patienter som har insjuknat i sjukdomen COVID-19 som orsakas av viruset samt om vården av dessa patienter.

UTGIVARE Vasa centralsjukhus CHEFREDAKTÖR Heli Masa 040 660 8134 REDAKTIONSCHEF Anna Jussila 040 641 5981 REDAKTION Hanna Hattar, Anna Jussila, Heli Masa, Emilia Kemppainen, Hannele Puutio PÄRMBILD Christoffer Björklund REDAKTIONSRÅD Marina Kinnunen, Juha Post, Peter Nieminen, Arja Tuomaala E-POST fornamn.efternamn@vshp.fi LAYOUT/OMBRYTNING Designer Helsinki / Anssi Muurimäki TRYCKNING Waasa Graphics Oy UPPLAGA 92 767 DISTRIBUTION Hushållen i Vasa sjukvårdsdistrikt ISSN 2323-7058

Det är naturligt med nyfikenhet och även rädsla i anknytning till sjukhus och sjukdomar. Det är också därför vi gör den här tidningen, så att vi med hjälp av autentiska berättelser ska kunna motverka okunskap och lindra rädsla. Vi frågar regelbundet Hembesökets läsare vilka ämnen de önskar att vi tar upp i tidningen. I det här numret ingår ett av de mest önskade ämnena: diabetes. I intervjun med Jonna berättar hon öppet och uppmuntrande om sina erfarenheter både som diabetiker och som mamma till barn med diabetes: ”Det vore fint om alla kunde få visa precis så mycket av sin sjukdom som de själva vill. Diabetes är inget att skämmas över.” Det budskapet passar för vilken sjukdom eller vilket besvär som helst. Att leva med en sjukdom, om så bara tillfälligt, borde aldrig påföras den extra bördan av skam. Oberoende om det är fråga om coronavirussmitta, en kronisk sjukdom eller psykisk ohälsa, borde var och en själv få välja vad och hur man berättar om saken. Det valet borde inte överskuggas av rädsla för skam. Den känslan kan till och med göra att uppsökandet av vård fördröjs, vilket i värsta fall kan vara farligt. Vi på sjukhuset skyddar våra patienters integritet. Vi är hellre för försiktiga än riskerar att berätta för mycket. När det gäller information i anknytning till coronaviruset har vi hela tiden balanserat mellan att ge tillräckligt mycket information och att skydda patientens integritet. Av dessa två väger det senare tyngst. Min förhoppning är att Hembesöket ska ge dig, förutom information, även uppmuntran. Det kan behövas för dig själv eller för din närstående, som kanske behöver stöd och uppmuntran med en sjukdom.

Skribenten arbetar som kommunikationschef på sjukhuset.

Du lade säkert märke till att vi har förnyat tidningens utseende. Den har nu en lite annan storlek, så att vi får med snygga bilder i tidningen. Berätta i responsenkäten vad du tycker om det nya utseendet! Med önskan om soliga lässtunder med Hembesökets sommarnummer! Heli Masa, chefredaktör PS Följer du oss på sociala medier?

AKTUELLT

H-huset blir Vasas havsnära landmärke TEXT HANNELE PUUTIO BILD CHRISTOFFER BJÖRKLUND

FASADENS HUVUDSAKLIGA material är betong. Genom färger, mönster och olika grader av glans på betongytan skapas en helhet som passar ihop med sjukhusområdets övriga byggnader.

Arbetet med stommen till H-huset vid Vasa centralsjukhus har framskridit långt. Av ytterväggselementen framgår redan hur byggnaden kommer att se ut på utsidan.

Fasadens varierande gråa nyanser får ytterligare liv av grafik med havstema. Ytterväggarna dekoreras med mönster som föreställer slingrande alger och blåstång. Inifrån byggnaden kan man på många ställen beundra den närbelägna havsviken. Till exempel från kund- och personalrestaurangen breder en vacker havsutsikt ut sig till matgästernas glädje. CENTRALT LÄGE PÅ SJUKHUSOMRÅDET

H-huset är placerat mitt bland de befintliga byggnaderna på sjukhusområdet. Byggnaden, med sin Y-formade bottenplan, passar väl in på den till ytan begränsade byggplatsen. Den valda formen utgör en utmärkt grund för husets mångsidiga funktioner och till exempel bäddavdelningsvåningarnas funktionella krav. H-huset får goda förbindelser till sjukhusets övriga byggnader och deras tjänster, såsom akuten, operationssalarna, bild-

diagnostiken och laboratorierna. Kundparkeringen och logistikbyggnaderna finns också nära. SJUKHUSOMRÅDETS NYA LANDMÄRKE FÄRDIGSTÄLLS ÅR 2022

H-huset blir tio våningar högt. Den nya byggnaden blir sjukhusområdets landmärke, eftersom det är cirka åtta meter högre än A-byggnaden, som är områdets hittills högsta byggnad. I H-huset, som färdigställs år 2022, samlas den specialiserade sjukvårdens, primärvårdens och socialvårdens tjänster under samma tak. H-huset blir en smart sjukhusbyggnad, med moderna och högklassigt uppförda utrymmen. Kunden får på samma plats mångsidiga tjänster effektivt och smidigt. Läs mer om projektet på webbsidor och sociala medier: bothniahigh5.fi facebook.com/bothniahigh5 twitter.com/bothniahigh5 instagram.com/bothniahigh5 linkedin.com/company/bothnia-high-5

PATIENTBERÄTTELSE

I bukspottskörtelns ärende TEXT EMILIA KEMPPAINEN BILDER CHRISTOFFER BJÖRKLUND

Behandlingen av diabetes har förändrats mycket de senaste åren. Nya behandlingsformer har gett frihet åt diabetespatienterna, som tidigare fick strikt reglerad vård. Behandlingen grundar sig inte längre på sockerfri diet. Jonna Häggman gick i första klass när hon insjuknade i typ 1 diabetes. Det är en autoimmun sjukdom, som innebär att bukspottskörteln inte producerar insulin. Insulin är ett hormon som är livsviktigt för människan. Diabetikern måste själv sköta bukspottskörtelns uppgift som insulindoserare. Bristen på insulin ger olika symptom, såsom törst, frekvent urinering och avmagring. Dessa symptom fick Jonnas mamma att förstå att någonting var fel med dottern. – Jag drack och kissade mycket, och mamma började misstänka att allt inte stod rätt till. Hon kontaktade en hälsovårdare, som till slut gick med på att ta ett urinprov. Sedan ringde hälsovårdaren upp och sa att Jonna måste åka till sjukhuset, berättar Jonna om det som hände för nästan 36 år sedan. Efter diagnosen stannade Jonna tre veckor på sjukhuset, där hon också fick skolundervisning. Sjukdomen förändrade hennes vardag. Injiceringarna gjorde att det var noga med mattiderna, och inga undantag tilläts. Familjens program planerades enligt den lilla diabetikerns tider. – Diabetes har aldrig varit något hinder för mig, inte ens som barn. Föräldrarna såg alltid till att jag kunde göra det jag ville, berömmer Jonna. Nuförtiden är sjukhusperioden mycket kortare för den som insjuknar i diabetes. För barn kan det bli en vecka på avdelning, när man lär sig att mäta blodsocker, räkna kolhydrater och dosera insulin. Vuxna lär sig i allmänhet snabbt och kan ofta skrivas ut inom ett dygn, säger överläkarna Otto Knutar och Annemari Käräjämäki, som har hand om diabetespatienter.

Diabeteshjälpmedlen kan döljas under kläderna om man vill. – Människor kan tro att hjälpmedlen används till de mest underliga saker, eftersom de inte känner till vad det egentligen handlar om, berättar Jonna. Blodsockersensorn på hennes arm har tagits för till exempel en övervakningsanordning.

NYA BEHANDLINGSMETODER GER FRIHET Enligt Knutar och Käräjämäki har behandlingen av diabetes blivit mera flexibel. Behandlingsform och hjälpmedel väljs tillsammans med patienten. Målet är att hitta en behandlingsform som passar patientens livssituation. Läkarna berömmer de nya diabetesmediciner och insuliner som har kommit ut på marknaden, vilka gör det lättare att skräddarsy behandlingen för patienten. De nya behandlingsformerna har också gett Jonna ökad frihet. Hon har rest, spelat ringette och fungerat som ishockeydomare. Tidigare använde hon flerinjektionsbehandling, men har nu övergått till insulinpump.

– När jag var ung var jag rädd för läkarbesöken, eftersom det kunde vara en ny läkare varje gång. Nu har jag haft samma läkare länge, och det är trevligt att gå till mottagningen, berömmer Jonna. BARNENS INSJUKNANDE EN UTMANING För Jonna var det svårare att barnen insjuknade än att själv ha diabetes. Hon är fembarnsmor, och två av barnen har diabetes typ 1. Enligt vad Jonna känner till finns det inga andra diabetiker i släkten.

Vi måste våga vara som vi är. Diabetes är inget att skämmas över.

– Jag var emot insulinpumpen först, men efter att jag pratat med en kvinna som använde pump ville jag ändå ha en. Det hade också varit tal om pump med läkaren och sjukskötaren tidigare, berättar Jonna. Jonna tycker det har varit lätt att få alla behövliga behandlingshjälpmedel. Också centralsjukhusets personal får beröm.

– När mitt andra barn fick diagnosen kändes det ibland som att jag inte skulle komma över det, berättar Jonna.

Barnen har inte behövt avstå från någonting på grund av diabetes. Familjens alla diabetiker använder insulinpump. – När man lär sig hantera pumpen blir livet enklare. Men den är ändå inte den bästa behandlingsformen för alla. Det är bra att det finns alternativ, konstaterar Jonna.

– Trots att hjälpmedlen ger frihet, måste diabetikern själv räkna insulinmängderna bland annat enligt mat och motion. Också till exempel stress, sorg och glädje kan påverka blodsockret, berättar överläkarna Annemari Käräjämäki och Otto Knutar.

FORSKNING GER VÄRDEFULL INFORMATION Det finns inget botemedel mot typ 1 diabetes. Det forskas emellertid i ämnet, och Jonnas barn har deltagit i en undersökning som klarlägger sjukdomens uppkomstmekanismer. – Jag tror att man hittar ett botemedel. Kanske inte under min eller mina barns livstid, men ändå någon gång, säger Jonna. – Med hjälp av diabetesregistret DIREVA tas ny information fram också i Vasa sjukvårdsdistrikt, berättar Käräjämäki. Forskningen görs i samarbete med Helsingfors universitet, Lunds universitet och det regionala projektet Botnia. Målet är att underlätta den individuella behandlingsplaneringen och få mer kunskap om sjukdomens förlopp samt till exempel förebygga följdsjukdomar. Den som har en diabetesdiagnos kan delta i undersökningen. Mera information om diabetesregistret kan man få av sin egen diabetesskötare. STÄLL FRÅGOR OM DIABETES Jonna önskar att människors kunnande om diabetes skulle öka och att attityderna skulle förändras. Hon förstår att man kanske inte vet vad det är frågan om ifall man inte känner någon som har diabetes. Jonna tycker att människor kunde vara mer nyfikna och fråga när det är något de undrar över. Jonna önskar också att man skulle prata med barn om olika sjukdomar, så att de inte skulle kommentera när en diabetiker injicerar sig. I synnerhet för en ung diabetiker kan den synliga behandlingen av sjukdomen vara en utmaning. Skammen kan till och med göra att man låter bli att injicera. – Jag har försökt lära mina egna barn att det är okej att sköta injiceringen där man råkar befinna sig. Det vore fint om alla kunde få visa precis så mycket av sin sjukdom som de själva vill, säger Jonna. Jonna berättar att hon började sköta sin diabetes bättre först i vuxen ålder, när puberteten med tillhörande problem var över. Nu är hon inte rädd att visa sin sjukdom för andra. – Vi måste våga vara som vi är. Diabetes är inget att skämmas över, säger Jonna.

VAD ÄR SKILLNADEN MELLAN TYP 1 OCH TYP 2 DIABETES? TYP 1 DIABETES En autoimmun sjukdom, som innebär att bukspottskörteln inte producerar insulin. Vanliga symptom är avmagring, törst, ökad urinering och trötthet. Sjukdomen behandlas med insulininjektioner eller insulinpump. Kallas ofta för barn- eller ungdomsdiabetes. Den kan emellertid bryta ut i vilken ålder som helst. Orsakerna till sjukdomen är ännu inte kända, och det finns inga förebyggande metoder eller botemedel. TYP 2 DIABETES Bukspottskörteln producerar insulin, men det har inte tillräcklig effekt eller utsöndras i för små mängder. Sjukdomen kan vara symptomfri. Den primära behandlingen är förändrade levnadsvanor: hälsosam kost och ökad motion. Man kan också använda tablettmedicinering eller insulininjektioner. Typ 2 diabetes bryter vanligtvis ut efter 40-års ålder, men även unga kan insjukna. Sjukdomen kan förebyggas genom viktkontroll. Det är viktigt med hälsosam kost, tillräcklig motion och sömn samt rökfrihet. På Diabetesförbundets webbsidor kan du testa din risk att insjukna i typ 2 diabetes.

REPORTAGE

Patienttransport med raska steg TEXT HANNA HATTAR BILDER CHRISTOFFER BJÖRKLUND

Det är tidig fredagsmorgon och Kaija Heikkiläs arbetsdag har börjat. Hon arbetar som patienttransportör på Vasa centralsjukhus. En stund senare anländer fem kollegor till kansliet, alla med rejäla skor på fötterna, för det behövs i det här arbetet. De mest fartfyllda dagarna visar Heikkiläs stegräknare 20 000 steg. För att orka med det krävs god kondition, och efter arbetsdagen behövs ingen kvällspromenad. Under kvällen och natten har det kommit in förbeställningar i bokningsprogrammet för patienttransporter. Genomgången av bokningarna avbryts när telefonerna börjar signalera. Dagens första beställning kommer in: från hjärtavdelningen behövs en patienttransport till röntgen. Heikkilä kvitterar beställningen åt sig själv och går iväg. I beställningen anges avsändande avdelning och målavdelning, en notering om säng eller rullstol samt patientens personuppgifter.

I arbetet som patienttransportör krävs kondition och förmåga att bemöta patienter.

Framme på hjärtavdelningen presenterar transportören sig för patienten och kontrollerar patientens personuppgifter. Hon avlägsnar syregrimman från patientens ansikte och hjälper sedan patienten att sätta sig i rullstolen. – I det här skedet brukar jag sätta en filt runt patientens axlar. Det är varmare att vänta på sin röntgentur under en filt, säger Heikkilä och sätter ekipaget i rörelse. Efter transporten återvänder hon till kansliet och meddelar att patienten har transporterats till röntgens väntrum. Telefonerna signalerar att flera beställningar är på gång, och en kollega tar hand om en av dem. – Internt kallas vi ”potku” (sv. spark). Det kommer från finskans potilas (patient) och kuljettaja (transportör). Totalt är vi sju stycken, av vilka två jobbar deltid. Vår genomsnittsålder är ganska hög, eftersom några av oss har fyllt sextio och två är strax under femtio år. I arbetet som patienttransportör krävs kondition och förmåga att bemöta patienter. Att hitta nya transportörer är en utmaning, konstaterar Heikkilä.

Jobbet som patienttransportör kräver god kondition då man är i gång hela tiden. Uppe till vänster ses patienttransportör Kaija Heikkilä och till höger Tommy Hammarström. Nere till vänster Minna Mäkelä och till höger Ulla Östersund och Bernice Lindgrén.

Kaija och kollegan Minna Mäkelä organiserar de transporter som har bokats inför dagen. Mäkelä har arbetat som patienttransportör sedan oktober 2019. Före det arbetade hon länge som närvårdare på hjärtavdelningen. – När en plats lediganslogs sökte jag jobbet. Jag är en rörlig typ och känner mig hemma i det här arbetet. Det erbjöd omväxling till skiftarbetet på avdelning, eftersom patienttransporterna sköts under tjänstetid, säger Mäkelä.

Enligt patienttransportör Tommy Hammarström är många patienter tacksamma för det lilla: – Patienterna klagar inte i onödan. I synnerhet cancerpatienterna har livsvärderingarna i skick.

Kaija har arbetat på Vasa centralsjukhus sedan 1984. För henne är sjukhuset som ett andra hem, och hon känner varje korridor. – Om någon frågar oss kan vi säkert visa vägen till rätt ställe, skrattar hon.

Under morgonen har redan många transporter hunnits med. Följande beställning kommer från kirurgiska avdelningen. Heikkilä och Mäkelä går tillsammans, eftersom det krävs två personer för en sängtransport. Ibland måste man ändå klara sig ensam. Transportörerna hanterar sängen rutinerat även i knepiga svängar. Det är sällan något extra utrymme, och i hissen får ekipaget nätt och jämnt plats. På väg till inremedicinska polikliniken pratar patienttransportörerna med patienten om vädret. De blir ofta bekanta med patienterna. Vissa patienter tillbringar långa perioder på sjukhuset eller kommer flera gånger.

– Arbetet är mycket mer än att transportera patienter. Man reder ut beställningar, planerar ordningsföljden och delar upp uppgifterna, så att transporterna ska löpa så smidigt som möjligt. På så vis sparar vi många steg och onödiga förflyttningar. Under transporten har vi ansvar för patienten, trots att helhetsansvaret alltid är på avdelningen. Transporter borde inte göras med patienter som är i så dåligt tillstånd att det kan hända någonting under transporten, säger Hammarström. Å andra sidan kan det ske snabba förändringar i en patients mående:

Transporten är avklarad på åtta minuter.

– Det är viktigt att man känner av stämningen. Inte alla patienter vill prata, men vissa uppskattar en pratstund. Det kan vara lättare att prata med patienttransportören om vissa saker, eftersom vi varken är sjukskötare eller läkare, funderar Heikkilä. Transporten är avklarad på åtta minuter. I kansliet ordnar transportörerna in nya beställningar enligt hur brådskande de är. Vid vissa undersökningar är det extra viktigt att hålla tidtabellen. Sådana är till exempel magnetkameraundersökningar. Beställning till röntgenavdelningen. En patient som har röntgats under morgonen är färdig och väntar i sin säng på transport tillbaka till kirurgiska avdelningen. Heikkilä och kollegan Tommy Hammarström skyndar iväg. Hammarström har arbetat på Vasa centralsjukhus i 16 år.

– En gång blev patienten livlös under min transport. Då fick jag snabbt tillkalla återupplivningsteamet. Det är också viktigt att vi är medvetna om patientens eventuella återupplivningsförbud, påminner Heikkilä.

Patienttransportörens roll är inte alltid klar för alla. Många tror att transportören stannar kvar med patienten och följer med vid alla undersökningar. Så är det emellertid inte, utan transportörerna går genast iväg för att ta hand om nya uppgifter när de har utfört en transport. Lunchrasten närmar sig. Patienttransportörerna turas om med lunchen och det första paret går till matsalen. De övriga fortsätter arbetet, för att undvika avbrott i transporterna.

Hammarström tar följande beställning. En patient som har fått bröstryggen röntgad ska transporteras tillbaka till onkologiska avdelningen, som ligger på andra sidan av sjukhusets gårdsplan. En varm sommardag kan patienterna transporteras med rullstol över gården. När vädret är svalt är den underjordiska tunneln det bästa alternativet. Tunneln förenar sjukhusets olika byggnader. Patienten Mikko Mäkinen är på gott humör. Den långa vägen från avdelningen till röntgenmottagningen stör honom inte utan ger tvärtom omväxling.

– Det är trevligt att se någonting annat än det egna rummet. Sjukhusets matsal ligger i andra änden av tunneln. Doften av mat sprider sig i gången. – Maten smakar nog bra här, berömmer Mäkinen. Transporten är klar kl. 10.31. Mäkinen tackar Hammarström för en bra transport. Heikkiläs lunchrast börjar. Totalt 65 patienttransporter har utförts. Av dem var 13 Heikkiläs. Stegmätaren visar 3 000 steg. Enligt Kaija har dagen börjat lugnt. Det brukar vara fler steg på mätaren vid den här tiden. Tre kollegor tar hand om transporterna medan Heikkilä och Hammarström är på lunch. Följande i tur är en transport av en bäddavdelningspatient från kontraströntgen till onkologiska avdelningen. Ulla Östersund och Bernice Lindgrén går iväg. Undersökningarna görs i sjukhusets U-hus, och därifrån går man tillbaka till avdelningen genom tunneln. Det är besökstid på avdelningen och patientens man väntar utanför patientrummet. Transportörerna önskar god fortsättning till patienten och återvänder till kansliet. Dagens arbete är snart avklarat. Alla transportörer har utfört 20–25 transporter var, vilket också är det genomsnittliga antalet. Patienttransportörerna anser att det är ett bra antal. – Med det här patientantalet har vi tillräckligt mycket att göra, och tiden blir inte lång. Smärtgränsen närmar sig vid 30 transporter per dag. Nu är vi lagom många här och transporterna fördelas bra inom gruppen, sammanfattar Heikkilä, och konstaterar att arbetsdagen är avslutad.

SJUKHUSET

”Vi går igenom hemmedicineringen tillsammans” TEXT HANNA HATTAR BILDER CHRISTOFFER BJÖRKLUND

Klockan närmar sig fyra på eftermiddagen. Ambulansens förstavårdare kommer in med en patient till akutens övervakningsrum. Efter förstavårdens rapporter presenterar sig en mörkhårig ung man för patienten. Han är avdelningsfarmaceut Mikko Komsi, som tillsammans med patienten reder ut vilka mediciner patienten använder hemma.

Mikko Komsi och Linda Granqvist arbetar som avdelningsfarmaceuter vid Vasa centralsjukhus. Komsis hemavdelning är akuten och Granqvist arbetar på onkologiska polikliniken och avdelningen. Bådas arbete består av att träffa patienter och reda ut deras medicineringar.

– När en patient kommer till oss på sjukhuset, vill vi veta vilka mediciner han eller hon har använt hemma. De inverkar väldigt mycket på vilken behandling läkarna ordinerar. Vi går igenom och diskuterar vilka receptmediciner patienten har och även styrkor, doser och tidpunkter för medicineringen, samt eventuella övriga preparat, som t.ex. naturprodukter, kosttillskott och receptfria mediciner, berättar Komsi. Uppgifterna dokumenteras i läkemedelslistan i det elektroniska patientdatasystemet. Ju noggrannare listan är, desto bättre information ger den till de behandlande läkarna. Avdelningsfarmaceuten tar reda på patientens medicineringsuppgifter även via Kanta-sidornas Receptcenter, men där finns ändå inte all information.

– På polikliniken är patienterna mer förberedda på farmaceutens telefonsamtal, eftersom det nämns i kallelsebrevet. På bäddavdelningen träffar jag patienterna ansikte mot ansikte, berättar avdelningsfarmaceut Linda Granqvist.

– Den personliga intervjun med patienten är en viktig del av vårt arbete. Oftast är patienten själv bäst insatt i sina mediciner, betonar Komsi och Granqvist.

MEDICINERINGSUPPGIFTERNA VIKTIGA FÖR BEHANDLINGEN Linda Granqvists arbetstid fördelas mellan onkologiska polikliniken och avdelningen, vilka är specialiserade på

PROFFS INOM LÄKEMEDELSINFORMATION Farmaceuternas och provisorernas utbildning och arbetsuppgifter är inriktade på kontroll av läkemedelsförsörjning och läkemedelsbehandling. Sjukhusapoteket ansvarar för läkemedelsförsörjningen till de offentliga verksamhetsenheterna inom social- och hälsovården på sitt område. Farmaceuterna på Vasa centralsjukhus arbetar i sjukhusapoteket och på nio olika enheter utanför apoteket. Avdelningsfarmaceutens arbetsuppgifter varierar mellan avdelningarna, men en allt större del av arbetsuppgifterna omfattar direkt kontakt med patienten. cancerbehandlingar. På polikliniken utreder hon medicineringsuppgifterna för patienter som kommer på sitt första besök. – Jag ringer hem till patienten och vi går igenom den aktuella läkemedelslistan per telefon. Jag frågar om eventuella problem i samband med medicineringen, såsom läkemedelsallergier och biverkningar. Avdelningsfarmaciverksamheten på onkologiska polikliniken startade hösten 2019. Verksamheten är till stor hjälp för vårdpersonalen, som får mera arbetstid över till andra viktiga uppgifter. Telefonen är alltid ett mer utmanande intervjuredskap än att träffas i verkligheten. – Miner och gester är viktiga när människor kommunicerar. Också olika dialekter kan orsaka problem när det handlar om medicinernas namn. När man pratar ansikte mot ansikte är det enklare att reda ut saker, säger Granqvist.

MEDICINLISTANS LÄNGD ÖVERRASKAR Ofta blir läkemedelslistan längre under samtalets gång. Det kan vara en överraskning även för patienten. – Många tänker att läkemedel som man bara tar ibland inte har någon inverkan. Ett annat exempel är preparatet omega-3, som påverkar blodets koagulering. Det måste man alltid nämna i förväg, berättar Granqvist. Om det inte är möjligt att intervjua patienten, vänder sig avdelningsfarmaceuten till hemsjukvården, vårdhemmet eller till de anhöriga. Att reda ut medicinlistan påminner ibland om detektivarbete. Också ett litet tips kan vara till hjälp. – Medicinlistan blir bäst när patienten är noggrann och sköter sina egna ärenden. Ibland blir vi tvungna att nöja oss med knapphändig information. Utredningen kan ta allt från 20 minuter till flera timmar, beskriver Komsi. En egenhändigt uppgjord medicinlista är till stor hjälp för sjukhusets personal. Man kan skriva listan på en papperslapp och ha den i plånboken. Det

Avdelningsfarmaceut Mikko Komsi (till höger) trivs bra på akutpolikliniken. En av hans närmaste arbetskompisar är sjukskötare Mikael Pellas (till vänster).

En egenhändigt uppgjord medicinlista är till stor hjälp för sjukhusets personal. Man kan skriva listan på en papperslapp och ha den i plånboken. viktigaste är att medicinlistan är uppdaterad. Avdelningsfarmaceuterna rekommenderar att man också skriver datum på listan. – På medicinlistan skrivs läkemedlets namn, styrka, dosering och tidpunkten medicinen ska tas. Det är också bra för oss att veta vilka naturprodukter, kosttillskott, droppar och krämer som används, tipsar Granqvist.

VARFÖR MÅSTE PATIENTENS MEDICINLISTA REDAS UT? Medicinlistan är i en nyckelposition vid planeringen av vården, eftersom läkaren behöver bakgrundsinformation om de läkemedel patienten använder för att kunna fatta vårdbeslut. Innan patienten kommer till sjukhuset har han eller hon oftast haft kontakt med någon aktör inom hälso- och sjukvården, till exempel en hälsocentral, företagshälsovård eller mottagningen vid en privat hälso- och sjukvårdstjänst. Varje aktör har sitt eget patientdatasystem, i vilket patientens uppgifter och även ordinerad medicinering dokumenteras. Uppgifterna överförs inte alltid från ett patientdatasystem till ett annat, utan de måste utredas på nytt i en ny enhet inom hälso- och sjukvården.

I GODA HÄNDER

Modern röntgenapparat avslöjar avvikelser i ämnesomsättningen TEXT ANNA JUSSILA BILDER CHRISTOFFER BJÖRKLUND

PET-CT-apparaten anlände till Vasa i december 2018, efter en insamlingskampanj som överträffade alla förväntningar och entusiastiska medierapporteringar. I fjol undersöktes 350 patienter med apparaten. I år torde antalet undersökningar redan bli det dubbla. Men vad är det egentligen som händer vid undersökningen?

LÅNGT NERE I U-BYGGNADEN finns Vasa centralsjukhus stolthet, PET-CT-apparaten, med vilken kroppens ämnesomsättning undersöks med hjälp av radioaktiva ämnen. Apparaten är en av landets modernaste inom molekylär bilddiagnostik. Den största patientgruppen som undersöks med PET-CT-apparaten är onkologipatienter, alltså patienter med cancersjukdomar. Man kan emellertid också undersöka andra förändringar i ämnesomsättningen, såsom inflammationer och minnessjukdomar, med apparaten.

Tidsschemat för undersökningsdagen är exakt. Det beror på att PET-undersökningsämnena har en kort halveringstid, varefter endast hälften av den ursprungliga mängden finns kvar. – Vid undersökningen används radioaktiva undersökningsämnen, som avger strålning vid sönderfallet. Ämnena framställs i Helsingfors med en särskild partikelaccelerator, samma dag som undersökningen, berättar sjukhusfysiker Tuija Kangasmaa, som arbetar på isotopenheten vid Vasa centralsjukhus. Vid Vasa centralsjukhus används två olika undersökningsämnen: – Det allra mest använda är FDG, som används vid de flesta PET-CT-undersökningar. Med PSMA däremot undersöks patienter med

prostatacancer. Inom en nära framtid kommer vi säkert att kunna använda även andra undersökningsämnen enligt efterfrågan och tillgången på ämnena, konstaterar Kangasmaa. På undersökningsdagen skickas ämnena landvägen från Helsingfors klockan fyra på morgonen, så att de är framme och redo att användas i Vasa vid halv tio. MUSKLERNA FÅR VILA I DUNKEL BELYSNING Patienten börjar förbereda sig inför PET-CT-undersökningen redan dagen innan, enligt anvisningarna i kallelsebrevet. Först intervjuar isotopskötaren patienten och berättar hur undersökningen går till. Sedan får patienten lägga sig i ett vilorum med svag belysning. – I det här skedet brukar vi be patienten slappna av för att undersökningen ska lyckas. I vilorummet får patienten ligga ungefär en timme, berättar sjukskötare i klinisk fysiologi och biträdande avdelningsskötare på isotopenheten Magdalena Rönnlöf. I vilorummet ges patienten undersökningsämnet, som isotopskötarna har förberett, intravenöst.

Medan patienten ligger stilla i ungefär tjugo minuter tar apparaten exakta bilder med två olika bildtagningstekniker.

PET-CT-apparatens öppning är stor, och därför klarar även personer med klaustrofobi så gott som alltid av undersökningen. – Hittills har ingen sagt nej till undersökningen efter att ha sett apparaten, säger biträdande avdelningsskötare Magdalena Rönnlöf.

Biträdande avdelningsskötare Rönnlöf och fysiker Tuija Kangasmaa är glada över att man till Vasa har fått en modern PET-CT-apparat, som är snabbare och exaktare än de äldre modellerna.

Medan patienten vilar förbereder isotopskötaren det radioaktiva undersökningsämnet med automatdoseraren, vilket ökar patientsäkerheten och minskar strålningsmängden för isotopskötarna. Sekundmätaren startar i samma ögonblick som undersökningsämnet har administrerats. UNDERSÖKNINGSÄMNET VISAR ÄMNESOMSÄTTNINGEN När undersökningsämnet har verkat en viss tid, enligt vad som gäller för den specifika undersökningen, får patienten lägga sig på undersökningssängen. Medan patienten ligger stilla i ungefär tjugo minuter tar apparaten exakta bilder med två olika bildtagningstekniker.

När bilderna slutligen kombineras, får man en så kallad bildfusion, som isotopskötarna förbereder för en specialistläkare inom fusionsavbildning som analyserar bilderna. Patientens behandlande läkare ger sitt utlåtande utifrån analysen. RADIOAKTIVT UNDERSÖKNINGSÄMNE GER STRÅLANDE PATIENT Patienten har legat på undersökningssängen i 20 minuter, och undersökningen börjar vara färdig. Det är tid att åka hem. En helt vanlig fortsättning på dagen blir det ändå inte, eftersom patienten måste iaktta särskild försiktighet resten av dagen.

Vid en röntgenundersökning strålar apparaterna, men på isotopavdelningen är det patienten som strålar.

– Det radioaktiva undersökningsämnet syns på PET-bilden enligt kroppens ämnesomsättning: där ämnesomsättningen är kraftigare, är även ansamlingen av undersökningsämne större. Apparatens CT-del skapar en bild utifrån kroppens anatomiska uppbyggnad, förklarar Kangasmaa.

– Förenklat kan man säga att vid en röntgenundersökning strålar apparaterna, men här på isotopavdelningen är det patienten som strålar. Patienten uppmanas undvika att vistas i närheten av barn och gravida resten av dagen, ända till kvällen, då ämnet i princip har försvunnit ur kroppen, sammanfattar Rönnlöf.

I KORTHET

Fem tips för god handhygien PÅ ETT SJUKHUS finns många olika typer av patienter, av vilka vissa är känsligare för infektioner än andra. Spridningen av infektioner kan enkelt förebyggas: med noggrann handhygien. Med god handhygien skyddas patienter, personal och besökare. Våra hygienskötare Elina Välivainio, Marja Leppälä och Merja Tikkakoski sammanställde en kom ihåg-lista för handhygien för alla som kommer till sjukhuset:

1. 2. 3. 4. 5.

Tvätta händerna med tvål när du har anlänt till sjukhuset. Använd även handsprit, som i allmänhet finns i närheten av ytterdörren samt på avdelningarna och poliklinikerna.

Det är bra att tvätta och desinfektera händerna också när du kommer in i ett patientrum och när du lämnar rummet. På så vis tar du inte med dig bakterier och virus hem. Desinfekteringen av händerna borde ta cirka 30 sekunder. Se till att desinfektionsmedlet spris ut ordentligt på handflatorna, mellan fingrarna och på tummarna. Tvätta händerna ordentligt när du kommer hem.

Kom ihåg att torka händerna ordentligt efter att du tvättat dem, eftersom mikrober trivs där det är fuktigt. Det lönar sig att torka händerna med pappersservetter eller handduksrulle.

Förutom god handhygien är det viktigt att komma ihåg rätt nysnings- och hostteknik, som det är bra att repetera under influensasäsongen: – Nys eller hosta aldrig rakt i handen, utan i ärmen eller en näsduk. Dessa regler är det skäl att följa hela året, för att vi ska lyckas minimera sjukdomsspridningen, påminner hygienskötarna.

LÄSARTÄVLING

Vad tyckte du om artiklarna?

Vasa sjukvårdsdistrikt betalar portot

Ge respons på denna tidning och hjälp oss utveckla innehållet i kommande nummer. Vi lottar ut tre paket Alvar Aalto-grytunderlägg bland tävlingsdeltagarna! Ett paket innehåller två grytunderlägg i olika storlekar. Lottningen avgörs 31.8.2020. Du kan också delta i tävlingen på webben: vaasankeskussairaala.fi/sv/hembesoket utmärkt

bra

tillfredsställande

försvarlig

har inte läst

Ledare Aktuellt

VASA CENTRALSJUKHUS/ KOMMUNIKATION

I bukspottskörtelns ärende Patienttransport med raska steg

KOD 5005967

”Vi går igenom hemmedicineringen tillsammans”

65003 SVARSFÖRSÄNDELSE

Modern röntgenapparat avslöjar avvikelser i ämnesomsättningen Fem tips för god handhygien Vad tyckte du om den nya layouten? –20

21–30

31–40

41–50

51–60

61–70

71–

Din ålder Ge ros, ris eller föreslå ämnen för kommande tidningar

Namn Adress Personuppgifterna används bara vid lottningen och förstörs efter lottningen.

Kom ihåg-lista för besök på akuten Ta med dig följande till akuten identitetsbevis en aktuell läkemedelslista På akuten se till att du identifieras korrekt med hjälp av armbandet eller personnumret tvätta händerna och skydda dig mot smitta.

Berätta för personalen om:

Innan du åker hem

du tar medicin regelbundet eller om du har en allvarlig grundläggande sjukdom

gå igenom dina vårdanvisningar med personalen

du har allergier

ska söka vård på nytt

du är gravid

säg till om det är något du funderar på.

du har en ledprotes, pacemaker eller ett annat implantat i kroppen.

fråga i hurdana situationer du

Innan du kommer till akuten, ring till den riksomfattande jourhjälpen på telefonnummer 116 117. Via numret kartläggs behovet av akutvård. Jourhjälpen bistår ringaren med individuell handledning. Patienter i behov av brådskande jour hänvisas till akuten på Vasa centralsjukhus. Kom ihåg att tjänstetid först kontakta din egen hälsovårdscentral eller företagshälsovård.