Vintern 2023 nr 85
”Kristi kärlek lämnar mig inget val, ty jag har förstått att om en har dött för alla, då har alla dött” (2 Kor 5:14). Under adventstiden förenar vi oss med Israels folk glädjefyllda väntan på och längtan efter Messias. Samtidigt som det är något glädjefyllt över advents- och jultiden finns också den lidande kärleken närvarande. Det är inte långt mellan krubban och korset. I vår tid har vi förlorat det naturliga sambandet mellan lidande och kärlek, och därför behöver dessa båda aspekter försonas med varandra. Evangelierna och aposteln Paulus pekar på en korsfäst kärlek, som förenar Gud och människa. Denna kärlek har i franciskanskt tänkande företräde efter den förebild som S:t Franciskus av Assisi (1182–1226) visat, han gråter när han ser att kärleken inte är älskad. Människans yttersta mål är att älska Gud, att förenas med honom i kärlek, det är den högsta lyckan. Det är genom kärleken som dör som vi kan se Gud, föreningen med Kristus i hans kärlekseld på korset. Att se Gud är att älska och att älska är att se. S:t Bonaventura (1221–1274) lär oss att vandra i S:t Franciskus fotspår och låta oss förvandlas i den korsfäste Kristus, och som han uttrycker det dö i Kristi kärleks eld. Det är en kontemplativ rörelse som samtidigt är helt närvarande i denna värld, för samtidigt som vi stiger upp till Gud i den korsfästes kärlek så stiger vi samtidigt ner till vår nästa och vår värld. Guds kärlek, den heliga Treenighetens rörelse, breder ut sig i denna värld. Kärlekens kraft består i en gemenskap som förvandlar den som älskar till likhet med den som är älskad. Detta gäller för Bonaventura både i den inre trinitatriska gemenskapen och i den yttre relationen till oss människor, i hela skapelsen och i historien. Det som S:t Franciskus visade S:t Bonaventura var att människan måste låta sig antändas av Guds kärleks eld, så att människohjärtat mjuknar och likt järnet, smälter, och med den korsfästes brinnande kärlek kan ta emot avtrycket av den korsfäste i sin kropp. Genom kärlekens förening med den korsfäste blir vi korsformade, eller korsmärkta, i kärlek. ”Det nns ingen annan väg än genom den Korsfästes allra mest brinnande kärlek”, det är denna brinnande kärlek som ”för oss över till Gud genom omåttliga smörjelser och ammande känslor”. Hela skapelsen talar högt om Gud, om den gode och vackra Gud, om hans kärlek. Hela vårt liv är därför för S:t Bonaventura en resa, en pilgrimsfärd, en uppstigning mot Gud, i kärlek. Men vi kan inte stiga upp till Guds höjder genom våra egna ansträngningar. Gud själv måste hjälpa oss, han måste dra upp oss, och det är därför bönen är så nödvändig, för det är den handling som drar oss upp till Gud. Så låt oss fortsätta hålla bönens låga brinnande i vår bönegemenskap under detta nya kyrkoår. Guds frid och allt gott, Pax et Bonum, fader Peder Bergqvist

Bönebrevet från Berget nr 85, vintern 2023, sidan 1 fi
fl
Bönebrev Berget
Vi ber för varandra Om man som medlem i bönegemenskapen vill lägga fram ett förbönsämne kan man skicka ett mejl till Berget (info@berget.se) eller till f. Peder (peder@berget.se), så skriver vi upp det på vår förbönslista.
Välsignade böneljus På Kyndelsmässodagen välsignades böneljusen, och de kan nu beställas från Berget (ingrid@berget.se). Det kostar ganska mycket att skicka ut de välsignade böneljusen och därför så kommer det att fortsättningsvis kosta 100:- för att få ett paket böneljus hemskickat (självkostnadspris).
Fader Peders böneskola ”Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal” (1 Kor 13:1). Kärleken har företräde och det är ytterst kärleken som ska döma oss. Till slut, när kärleken sagt sitt, kommer döden att vara förintad, allt vara sammanfattat i Kristus, världsalltets Konung, och Gud blir allt, i alla, överallt. Aposteln Paulus skriver i sitt första brev till de kristna i Korinth om olika uppgifter som nns i Kyrkan, Kristi kropp. ”I sin församling har Gud gjort några till apostlar, andra till profeter, andra till lärare; åt några har han gett gåvan att göra under, att bota sjuka, att hjälpa, att styra, att tala olika slags tungotal. Kan alla vara apostlar? Eller profeter? Eller lärare? Kan alla göra under? Eller bota sjuka? Kan alla tala med tungor eller tolka sådant tal? Nej, men sök vinna de nådegåvor som är störst. Och då skall jag visa er en väg som är överlägsen alla andra” (1 Kor 12:28-31). Sedan börjar aposteln att lovprisa kärleken och vi kan historiskt se hur detta fokus på kärleken blommar ut under 1200-talet, i poesi, i teologi och framför allt i den kristna mystiken. Den helige Bonaventura som var generalminister för franciskanbröderna vid mitten av 1200-talet, såg visdomen som en form av tredje element vilken förenade teori och praktik, kunskapsföreträde och handlingsföreträde. Visdomen söker kontemplation, den högsta formen av kunskap, och har som avsikt att vi ska bli goda. Tron nns i intellektet på ett sådant sätt att den orsakar tillgivenhet, att veta att Kristus dog för oss förblir inte bara kunskap, utan blir med nödvändighet tillgivenhet och kärlek. Bonaventura försvarar teologin
fi

Bönebrevet från Berget nr 85, vintern 2023, sidan 2 fl
fi
VI BER: För Bergets Bönegemenskap, vänner och välgörare, styrelsen För kommuniteten: f. Peder, Marie, Margareta, Ingrid, Kristina För associerade kommunitetsmedlemmar: Birgit, Per, Gunilla, Allan, Firozeh, Elsa, Mikael, Martin, Berit För volontärer och medarbetare: Anders, Rut, Joakim, Marlene, Markus, Eva, Elin För det som nu är särskilt angeläget: Tack till alla som skänkt gåvor. Vi ber för Bergets ekonomi, satsningar på att få ner elkostnaderna. Vi ber om er volontärer och medlemmar till kommuniteten. Gåvor tas tacksamt emot till vårt bankgiro: 574-3323
Den helige Bonaventura är in uerad av bland andra den syriske teologen Dionysios Areopagita från 500-talet, och han uppmärksammade särskilt två saker hos Dionysios. Det första var de nio änglaorden, vars namn han hittade i Skriften och sedan systematiserade på ett originellt sätt, från de enklaste änglarna ända till seraferna. Bonaventura tolkar dessa änglaorder som steg med vilka skapade varelser närmar sig Gud. Således kan änglarna representera människans resa, hennes uppstigning mot gemenskap med Gud. För Bonaventura hörde den helige Franciskus av Assisi till seraferna, den högsta ordningen som brinner av kärlek inför Gud. Detta innebar att Bonaventura såg Franciskus som brinnande av en ren kärlekseld, och det var så alla människor borde vara: ”sök efter att vara fullständigt antänd av elden som för oss över till Gud”. Det andra som Bonaventura nner hos Dionysios är att uppstigandet till Gud kommer man till en punkt där förnuftet inte längre kan se, men i denna intellektets natt kan kärleken fortfarande se det som förblir otillgängligt för förnuftet. Kärlek går bortom förnuftet och ser bättre och går djupare in i Guds mysterium. Just i korsets mörka natt visar sig den gudomliga kärlekens storhet. Det kan framstå som något icke-rationellt, men det är istället en antydan om förnuftets väg som till sist måste överskrida i den korsfäste Kristi kärlek, en upphöjning och rening av det mänskliga förnuftet. Bonaventura delar också den helige Franciskus kärlek till skapelsen, och glädjen i Guds skönhet och skapande. Hela skapelsen talar högt om Gud, om den gode och vackre Guden och om hans kärlek. Hela vårt liv är därför för Bonaventura en resa, en pilgrimsfärd, en uppstigning mot Gud, i kärlek. Men vi kan inte stiga upp till Guds höjder genom våra egna ansträngningar. Gud själv måste stiga ner i vår värld för att hjälpa oss, han måste dra oss upp ur vårt elände. Nedstigandet i vår värld sker genom inkarnationen, det mysterium vi rar alldeles särskilt under jultiden, men inkarnationen fortsätter i Kyrkans liv och i våra liv då Ordet fortsätter att förkroppsligas i oss genom kärlekens Ande. Därför avslutar aposteln Paulus sitt första brev till församlingen i Korinth med denna uppmaning till kärlek: ”Gör allting i kärlek” (1 Kor 16:14). LÄSPLAN. Hänvisningar till sidor i vår tidebönsbok: Dag efter dag. Hänvisningar till sidor i vår nya tidebönsbok: Dag efter dag. ”ADVENTSTIDEN” (se s. 585 och framåt) Adventstiden är dels är den en förberedelse till julen, då man rar åminnelsen av Guds Sons första ankomst till människorna, dels är det en tid då man riktar blicken mot Kristi återkomst vid tidens slut. Av dessa två skäl framstår advent som en tid av hängiven och glad förväntan. 3-9/12, se vecka 1 10-16/12, se vecka 2 17-23/12, se vecka 3 ”JULTIDEN” (se s. 609 och framåt)
fi
fi
fi
fl
fl
Bönebrevet från Berget nr 85, vintern 2023, sidan 3 
fi
som en resonerande och metodisk re ektion över denna tro. Det nns enligt honom ett arrogant sätt att engagera sig i teologi, en stolthet som sätter förnuftet över Guds ord, men sann teologi har ett annat ursprung. Den som älskar vill alltid lära känna sin älskade djupare och bättre. Sann teologi sporras inte av stolthet över kunskap utan är motiverat av kärlek och en önskan att bättre lära känna den älskade. I slutänden är det kärlekens företräde som räknas.
Näst efter randet av påskmysteriet vet kyrkan inget angelägnare ämne för sin gudstjänst än åminnelsen av Herrens födelse och de första uppenbarelserna av hans härlighet. Detta ras under jultiden. 24-30/12, se vecka 4 31/12-6/1, se vecka 1 7/1, se vecka 2, jultiden avslutas Tiden »under året« ras ingen speciell aspekt av Kristi hemlighet utan snarare Kristusmysteriet i dess fullhet. 8-13/1, se vecka 1 28/1-3/2, se vecka 4 14-20/1, se vecka 2 4-10/2, se vecka 1 21- 27/1, se vecka 3 11-13/2, se vecka 2 (Askonsdag 14/2) Helgondagar och högtider att ra (se helgondelen sidan 889 och framåt): 30/11 S:T ANDREAS, APOSTEL, fest 6/12 S:t Nicolaus, biskop († ca 350) 7/12 S:t Ambrosius, biskop och kykrolärare († 397), minnesdag 8/12 JUNGFRU MARIAS UTKORELSE OCH FULLKOMLIGA RENHET, högtid 13/12 S:ta Lucia, jungfru och martyr († ca 304) 14/12 S:t Johannes av Korset, präst och kyrkolärare († 1591), minnesdag 24/12 FJÄRDE SÖNDAGEN I ADVENT. Efter ”non” slutar adventstiden. 25/12 JULDAGEN, högtid 26/12 S:T STEFANOS, DEN FÖRSTE MARTYREN, fest 27/12 S:T JOHANNES, APOSTEL OCH EVANGELIST, fest 28/12 DE HELIGA OSKYLDIGA BARNEN I BETLEHEM, martyrer, fest 29/12 FEMTE DAGEN I JULOKTAVEN 30/12 SJÄTTE DAGEN I JULOKTAVEN 31/12 S.NDAGEN I JULOKTAVEN - DEN HELIGA FAMILJEN, fest 1/1 GUDS HELIGA MODER MARIAS HÖGTID, högtid 2/1 S:t Basilios den store († 379) och S:t Gregorios av Nazianzos († 390), kyrkolärare, minnesdag 6/1 EPIFANIA– HERRENS UPPENBARELSE, högtid 7/1 HERRENS DOP, fest, (v. 2) jultiden avslutas 17/1 S:t Antonius, abbot († 356), minnesdag 18/1 S:T ERIKS DOMKYRKAS INVIGNING, fest 19/1 S:t Henrik, biskop och martyr, Finlands apostel († 1151), minnesdag 24/1 S:t François de Sales, biskop och kyrkolärare († 1622), minnesdag 25/1 DEN HELIGE APOSTELN PAULUS OMVÄNDELSE, fest 26/1 S:t Timotheos och S:t Titus, biskopar, minnesdag 31/1 S:t Giovanni Bosco, präst († 1888), minnesdag 1/2 S:t Blasius, biskop och martyr († 316) 3/2 S:t Ansgar, biskop, Nordens apostel, († 865), minnesdag 4/2 KYNDELSMÄSSODAGEN, HERRENS FRAMBÄRANDE I TEMPLET, fest 5/2 S:ta Agatha, jungfru och martyr, († 251), minnesdag 6/2 S:t Paul Miki och hans följeslagare, martyrer († 1597), minnesdag 10/2 S:ta Scholastica, jungfru, († 547), minnesdag
fi
fi
fi

fi
Bönebrevet från Berget nr 85, vintern 2023, sidan 4